Man Kan Inte Välja

 
Man kan inte välja var på kroppen det först kommer märkas att man tappat fett. På mig är det tydligen först och främst runt midjan, fast mina personliga önskemål hade nog snarare varit på överarmarna. Men tids nog. Det är onekligen sjukt mycket som hänt på bara 6 veckor. Eller bara och bara. Jag har slitit som ett djur. Kan inte låta bli att undra vad mer man kan göra med kroppen om man fortsätter satsa. 
 
En sak är säker. Jag måste verkligen träna upp magen. Har ingen styrka what so ever. Men får ta det lite i taget. Tänkte lägga in några magövningar efter varje styrketräningspass. Enda gången jag känt mig lika svag i magmusklerna var drygt ett halvår efter mitt kejsarsnitt. Ibland undrar jag hur det egentligen står till därinne. 
 
 

En Extra Utmaning

 
Nu har sjätte veckan med PT kickat igång. Jag får se denna vecka som en extra utmaning eftersom jag kommer vara lite i hormonell obalans. Så eventuella psykbryt och aggressiviteter har sina naturliga orsaker. Jag fick ordentligt med sömn inatt i alla fall vilket alltid är ett plus. Kl. 12 har jag vägning och träning. Återkommer med resultat i eftermiddag. 
 
 
Efter 5 veckor med PT. 

Wonder Freakin Woman

 
Jag missade att packa ner träningsbyxor så när jag klivit av bussen från Göteborg och tagit mig till gymmet stod valet mellan mina Wonder Woman hotpants eller poledanceshortsen som visar halva röven. Valet var ganska självklart. Det blev Wonder Woman. De var jävligt sköna att träna i så blir nog inte sista gången. Haha. Har ett vagt minne om att jag vid ett annat tillfälle tagit fel på dom och mina korta svarta träningsshorts. Men vem bryr sig? Så länge det är bekvämt att träna i. 
 
Helgen har varit riktigt rolig trots träningsvärk, nyktert tillstånd och begränsat intag av nikotin. Har jag inte sagt det? PT:n vill ju givetvis att jag slutar röka så han har begränsat min rökning till max en cigg om dagen den resterande perioden som vi tränar ihop. Från ett snitt på kanske 7-8 cigg om dagen till en. Det har gått bra. Jag kompenserar frustrationen med att lägga ännu mer fokus på träningen. Men snart är det dags för ägglossning med alla cravings och humörsvängningar. Vette fan hur det ska gå. 
 
 

Houston, I Have Noticed A Problem

 
Mina byxor börjar hänga. De där byxorna som skar in i magen för någon månad sedan. Röven blev snygg för de satt tight men nu... not so much. Tror inte min bakdel minskat så mycket, vilket är fine by me. I love big butts. Men det är nog magen som krympt. Yey!
 
 

Cry Baby

 
Jag lipar. På riktigt. Min kropp är så jävla mörbultad. Och idag känns även träningsvärken efter magpasset jag körde i torsdags. WTF?! I stunder som dessa hatar jag min PT. Fast ändå inte. Haha. Så många ambivalenta känslor jag har för den mannen. Råder dock ingen tvekan om att han vet vad han pysslar med. Kolla in viktkurvan sedan jag började med PT. Och ändå så äter jag hela dagarna. Till förbannelse. På måndag är det vägning. Då får vi se om fettet rört på sig. Förhoppningsvis har det dragit långt åt helvete. 
 
 
 

Gå Av På Mitten

 
Jag och min PT har helt normala, sansade dialoger med varandra under vårt träningspass.
 
PT:n: "Svanka!"
Jag: "Det gör så jävla ont!"
PT:n "Sluta lipa!"
 
PT:n: "Nu kanske du tycker jag är elak som låter dig göra den här övningen direkt efter marklyft."
Jag: "Ja, men det är ju lite din grej..." (Vad jag egentligen tänkte: din jävla sadist). 
 
Har jag sagt att jag faktiskt har bästa PT:n ever? 😂 Idag var det fokus på ryggen. Vi körde marklyft, raka marklyft, chins, fällkniven med stång och ryggresning med stång. Det kändes som om jag höll på att gå av på mitten. På riktigt. Men nu är det gjort. Nästa träningspass är på måndag. Då kanske jag lyckats återhämta mig lite grann i alla fall. 
 
 

Den Mentala Utmaningen

 
Jag har ett extremt kontrollbehov över allt i min omgivning och känner jag att kontrollen är på väg att försvinna har jag tidigare drabbats av stress och panikångest. Ibland har endast lugnande medicin hjälpt mig att komma ner i varv. Jag vill kontrollera saker som egentligen är helt bortom min kontroll. Jag vill göra mer än vad jag egentligen borde. Hur jag ens lyckats ge bort så mycket av den där livsviktiga kontrollen till en personlig tränare är något jag inte riktigt analyserat förrän nu. Det kan ha något att göra med min målmedvetenhet. Jag vet vad jag vill uppnå och lyssnar jag inte på min PT kan han inte garantera att jag når mitt mål. Målet är viktigare än kontrollen. 
 
 

Oh That Feeling

 
Ni vet den där känslan man får innan man ska göra något riktigt kul men samtidigt vet att det kommer göra ont? Lite som att gå och vaccinera sig inför en utlandsresa. Så känner jag inför morgondagens PT-träning. Min smärtgräns har inte blivit högre och särskilt inte efter två vilodagar. Men bara på't igen. Han kommer säkert få mig att börja grina. Och svära. Och vilja ta till våld. Helt i sin ordning. Hahaha.
 
 
Bästa kollegorna från dagens zumbapass
med Qia på Arena Fitness. 
 

Efter Två Vilodagar

 
Efter två vilodagar har jag inte ont i halsen vilket betyder att det är grönt ljus för fysisk aktivitet. Så skönt att äntligen få röra på sig! Har laddat med matlådor. Käkar mellanmålet på jobbet och lunchen efter träningen. Sen blir det Leos lekland med Neo där man inte får ta med sig mat. Gäller att lösa matlogistiken så man inte får skäll. Andra mellanmålet blir när jag och Neo kommit hem och så får middagen bli lite senare. Med fem mål om dagen äter jag i stort sett var tredje timme. Imorgon kl. 10 är det träning med PT:n. 
 
 
Mirror: you look cute 
Front camera: what the fuck is this 
😂😂😂

Minus 5 Kilo

 
Idag hände något häpnadsväckande. Jag kom i en klänning jag tidigare varit alldeles för stor för. Inte kunnat använda den på hur länge som helst. Vilken fantastisk känsla! Det måste vara det ultimata beviset på att man gör något rätt. Men jag är långt ifrån klar. Finns många fler plagg i garderoben som jag fortfarande inte kan ha. Haha. Idag är för övrigt dagen då jag gått ner 5 kg sedan 17 september i år. And I'm not done yet. 
 

Det Bästa Målet

 
Det bästa målet på hela dagen måste nog ändå vara middagen. Eftersom jag endast äter nötfärs en gång om dagen har jag inte hunnit tröttna. Kycklingen däremot. Haha. Låt mig säga så här: efter fyra veckor med kyckling tre gånger om dagen börjar fantasin tryta rejält gällande olika tillagningssätt och smaksättningar. Men bara att bita ihop tills PT:n säger annat. Vilket han nog förmodligen inte kommer göra. Hahaha. Nej, nu ska jag inte vara sån. På lördag ska jag på fest och övernattar i Göteborg. Då fick jag faktiskt godkännande av PT:n att äta det som skulle serveras på kvällen (ris och räkgryta). Jag tar alla små smulor jag kan få. Fick på riktigt lägga band på mig själv för att inte dansa en liten glädjedans mitt framför honom. 
 
 

Om Fyra Veckor

 
För att klargöra så är det fler mått som tas under min och PT:ns mätningar, men jag väljer att redovisa alla mått om fyra veckor när vi är klara. Shit. Tiden går väldigt fort nu känner jag. Vad ska jag hitta på sedan då? När åtta veckor gått? Definitivt inte återgå till mina gamla, dåliga vanor. Jag tänker fortsätta träna och äta regelbundet. Mot nya mål. Jag har ju alltid sagt att jag vill vara i mitt livs form när jag fyller 35 den 21 mars nästa år. Det målet har jag inte gett upp. Snarare tvärtom. Frågan är om jag kan göra det själv eller om jag behöver stödhjul någonstans på vägen. Vill definitivt fortsätta väga och mäta mig kontinuerligt så jag vet att jag gör rätt. Inte stirra mig blind på vågen utan fokusera på att minska fettet och öka muskelmassan. Och gilla min egen spegelbild. Men vi får se vilka resultat jag fått om ytterligare fyra veckor.
 
 

Riktigt Jävla Awesome

 
Jag tycker det är på tiden att ge en eloge till min personliga tränare Christoffer Björk som är riktigt jävla awesome. Att bli med PT är något utav det tuffaste jag gjort på äldre dagar. Jag har misshandlat min kropp det senaste året med alldeles för mycket stillasittande och knappt någon mat. Till slut kände jag att det krävdes en drastisk förändring för att hitta motivationen att träna igen och efter lite due diligence bestämde jag mig för att byta gym till Arena Fitness och överlämna min fria vilja under åtta veckor till Christoffer. Vi har nu kommit halvvägs på resan och resultaten efter dagens vägning och mätning är följande (inom parentes står det vad jag startade på vid första vägning-och mätningen):
 
Efter fyra veckor:
 
Ålder: 34 år (oh shit my god)

Längd: 154 cm (oförändrad hahaha)

Fett: 25,2% (29,8%)

Muskler: 40,2% (39%)

Vikt: 56,6 kg (58,5 kg)

Metabolisk ålder: 21 år (30 år)

Bukfett: 3 (4)

Midja: 71 cm (76 cm)

 

 
Christoffer Björk
Personlig tränare på Arena Fitness i Borås  

Ingen Träning

 
Jag erkänner. Jag är kass på att ljuga och undanhålla saker. Det är nämligen så att jag har pyttelite ont i halsen. Och hosta. Har man feber och/eller hosta ska man inte träna. Jag har ingen feber men halsont gjorde att jag och PT:n kom fram till att skjuta på vår träning till fredag. Och jag kommer inte träna alls tisdag och onsdag. Jag vill inte riskera att bli sämre under en längre tid nu när det går så bra med träningen. Det blir träning först på torsdag när jag och kollegorna ska till Arena Fitness på vår hälsofrämjande aktivitet. Jag kommer redovisa resultaten från dagens mätning och vägning senare. Nu ska jag hem och äta lunch och kurera mig. Så länge jag sköter kosten ska jag inte förlora mina resultat. 
 
 

Bilder Efter Halva Resan

 
Egentligen hade jag inte tänkt visa några före och efter - bilder förrän åtta veckor passerat, men det känns helt rätt att visa vad som hänt nu när halva resan är gjord. Ser fram emot att kämpa vidare och se vad man kan åstadkomma efter ytterligare fyra veckor. Då kommer jag lägga ut bilder som vi tagit under resans gång. PT:n har bilderna på sin telefon. Jag vill inte se dom förrän vi avklarat den sista veckan. 
 
 

Hur Tänkte Jag

 
Jag har redan träningsvärk från gårdagens PT-träning så jag tänkte låta benen och rumpan vila idag. Körde armar istället. Men sen ville jag bli ännu svettigare innan jag gick hem så därför avslutade jag med en stund på cykeln. När jag klev av kände jag att benen var rätt möra. Jag kommer ha ont imorgon. Lovely. PT:n undrade om han nästan fick mig att börja gråta under gårdagens träning. Japp. Det stämmer. På riktigt. Jag kan ärligt talat inte avgöra om det var svett eller tårar som rann. 
 
Imorgon har jag ett extrainsatt träningspass med PT:n innan zumba. Bara för att jag inte är hemma i helgen. Man kommer inte undan. Haha. Fast det vill jag inte heller. Jag vill köra på så jag får bra resultat på nästa veckas vägning. Under den här tiden vill jag med gott samvete verkligen känna att jag gett allt och lite till. Tänk att snart har jag fixat tre veckor av detta smärtsamma men ack så välbehövliga utmaning. Rätt som det är har jag kommit halvvägs. När åtta veckor passerat kommer jag lägga upp före och efter-bilder här på bloggen. 
 
 
 
 

Hat. Respekt. Beundran.

 
Det är många olika känslor man får när man träffar en PT som man vet kommer förändra ens fysiska och mentala välmående till det bättre. Om man går all in och känner tillit till honom. Hat är väl kanske en smula starkt ord (och egentligen inte helt sant) men det är för att man vet att det inte kommer vara smärtfritt. Ett benpass med min PT kan jag nästan likställa med att försöka föda barn. Man tar i så att man nästan spricker, det gör ont så in i helvete och man undrar vart fan lustgasen tagit vägen.
 
Respekt kände jag från första mötet. För hans kunskaper, hans förmåga att motivera och hans no bullshit-attityd. Inga halvmesyrer här inte. Och reaktionen jag fick efter att jag råkat missa ett mellanmål. På den första dagen av mitt nya kostschema. Låt mig säga så här: den reaktionen vill jag inte få igen. Ergo, jag slarvar aldrig någonsin igen med mina måltider.
 
Jag beundrar hans förmåga att förstå vad som funkar för min livssituation. När man har familj och barn är det mycket som måste klaffa i vardagen. Det är inte möjligt för mig att träna alla kvällar efter arbetsdagens slut. Då är det skönt med en PT som förstår vikten av flexibilitet. Man måste kunna läsa av människor rätt bra för att möta alla olika individers behov. Det kan inte vara helt lätt att få ordning på en trött, lat och stundtals sönderstressad småbarnsmorsa som ätit för dåligt och sovit för lite.
 
Att släppa kontrollen och ge den till någon annan under åtta veckor kändes till en början väldigt främmande (jag har som bekant ett inte helt sunt kontrollbehov) men nu har jag accepterat att låta PT:n sätta reglerna. Vad är åtta veckor på resten av mitt liv? Ingen tid alls. So what om jag inte får dricka alkohol eller stoppa i mig skit just nu. Jag vill se resultat. Allt eller inget. Och jag väljer allt.
  
 

Den Brutala PT:n

 
Den brutala PT:n. Det är ett passande epitet på min PT. Men det kan förvisso ha något att göra med att jag själv är en liten vekling. 154 cm lång och 58 kilo tung har jag inte så mycket att komma med när det gäller styrka. Än så länge. 7 veckor kvar av detta. Vad fan har jag gett mig in på? Kalla det självplågeri, men jag älskar't. Smärtan, svetten, disciplinen, att man får kämpa för något man verkligen vill uppnå. Och tillfredställelsen när man kommer dit. Men just nu är det mest smärta. Och kvävda svordomar om PT-mord och några slängar med orden "jag hatar dig." 
 
 

Resultat

 
 
Under semestern peekade jag på 60 kg. Har tappat nästan två kg sedan jag bestämde mig för att försöka vända trenden. 6 kg kvar innan jag kan komma i mina kläder igen. Det är en lång resa kvar. Men det får ta den tid det tar. Tålamod. Och disciplin. Och inte lika mycket av livets goda. 
 
 

Komma I Kläderna

 
Projekt komma i kläderna kickade igång imorse kl 04.30 med en powerwalk. Ett kg tappat första veckan. Sju kilo kvar. Lång resa. Puh. Men billigare att gå ner än att köpa en ny garderob. 
 
 
Skillnad mellan powerwalk på Cypern och Borås. 
Tidigare inlägg
Min profilbild

Sök i bloggen