Det Gjorde För Ont

 
Jag skrev aldrig klart om bröllopsmottagningen i Uppsala. Fyra veckor efter mottagningen gick min pappa bort i cancer. Det var alldeles för smärtsamt att skriva om sista gången jag kramade min pappa. För det var just på den dagen. En fantastisk strålande solig dag vid Mälaren. Ute på Skarholmen där pappa hade sin älskade segelbåt i många år. Som han måste ha kämpat för att orka vara med hela kvällen. Hade jag vetat att det var sista gången skulle jag kramat honom ännu längre.
 
Jag trodde aldrig att jag skulle orka skriva klart eller ens titta på bilderna från bröllopsmottagningen igen, men jag har insett att det är ett kapitel jag behöver avsluta. Någon gång. Det har snart gått fem månader sedan pappa lämnade oss och vi saknar honom varje dag. Önskar ibland att jag kunde hantera det som min brorsdotter (Neos söta kusin). Hon är inte så gammal men ack så klok och full av kärlek och eftertänksamhet. I dagarna kring begravningen sa hon:
 
"Vi ska begrava farfar och ha fest för honom. Man har fest för att han har levt. Farfar är i himmelen nu, han ser alltid oss. Och han väntar där så träffas vi när vi dör också. Då är vi alla tillsammans igen. Farfar älskar att segla, han försökte lära mig men jag var lite rädd. Jag saknar farfar."
 
 
Neo med sin kusin på vår mottagning. Sista gången pappa träffade Neo...
 

Memories

 
Jag är på jakt efter en lagom stor förvaringslåda till minnessakerna från min fantastiska möhippa och vårt oförglömliga bröllop. Kanske hittar man något fint på Ullared på torsdag. Har så mycket underbara minnen från några av livets mest minnesvärda dagar. Personligen är jag inte mycket för att spara på grejer i onödan men just saker från möhippan och bröllopet är ju faktiskt lite speciellt. Alla gratulationskort, pennan vi skrev under med under vigselakten, tårtdekorationen, den fina skylten som svärföräldrarna hade ordnat på mig och Jan, tiarorna jag hade under möhippan, på bröllopsdagen och på bröllopsmottagningen, min slöja - ja, lite sådant smått och gott. De förtjänar en vacker förvaring, även om jag kommer gömma lådan i garderoben.
 
 
Tårtdekorationen som Jan köpte till mig två veckor efter att vi blivit tillsammans.
Vet man att det är rätt så vet man. Hihi.
 
 
Alla fantastiska gratulationskort och bröllopspresenter.
Måste komma ihåg att få iväg tackkort. Vi var på väg att ta tag i det efter mottagningen,
men sedan gick min pappa bort och det har varit lite för mycket annat...
 
 
Möhippan var precis som jag önskat mig.
Egentid, SPA, god mat och dans med kära vänner.
 
 
Givetvis har jag sparat det blå strumpebandet, mina bröllopshandskar och smycken jag bar
på min bröllopsdag. Smyckeslådan fick jag på min möhippa. Rosa så klart.
 
 

Jag Har Inte Glömt

 
 
Jag har inte glömt att fortsätta blogga om bröllopsmottagningen.
Bilduppladdningen tar dock så lång tid här på Cypern så jag får göra det när jag är hemma igen.
 

Fördrink & Mingel

 
Hela bröllopssällskapet landade på 34 gäster inklusive barn så det blev en hel del folk. Alldeles lagom. Ihopräknar med bröllopet på Cypern landar vi på runt 74 gäster. Blir till att skriva många tackkort sen. Hehe. Fördrinken serverades ute på terrassen och det kändes riktigt lyxigt att mingla runt vid havet ännu en gång. Många kära återseenden och jag försökte mig på konsten att springa efter Neo och samtidigt hälsa gästerna välkomna. Givetvis turades jag och Jan om att hålla koll på vår vilding. Vi vart rätt svettiga. Blev lite lättare när alla barn kommit för då underhölls de små och lekte tillsammans. Neo blev riktigt poppis bland de lite äldre tjejerna. Och mammahjärtat smälte när Neo satt i kusin Veras famn och kramade om henne.
 
 
Vackra Emma - en av mina brudtärnor.
 
 
Ute på terrassen.
 
 
Pappa med Neo.
 
 
Mattias och Linda (som hälsade på i Borås förra helgen).
 
 
Vi ångrade oss om fracken. Den VAR alldeles för stor. Fortfarande.
Så fick bli den klassiska smokingen med fluga istället.
 
 
Glassigt.
 
 
Neo och Chris övar inför Baby UFC.
 
 
Så mysig plats att fira bröllop på.
 
 
Fördrink & mingel.
 
 
Neo myser med sin fina kusin Vera.
 

I Väntan På Gästerna

 
Passar på att blogga om mottagningen medan Neo tar sin förmiddagslur i min famn. Kommer troligtvis bli flera olika inlägg då det blev en hel del bilder. Vi blev så väl mottagna ute på Skarholmen av Julia som visade var vi skulle vara och passade upp på oss hela tiden. Hon ordnade med alla smådetaljer såsom fördrink och servering av vin till maten. Jag behövde aldrig jaga utan det var som om hon läste mina tankar. Och när jag inte fanns i närheten pratade hon med Jan som dubbelkollade med mig. Ja, vi är otroligt nöjda med hela upplägget. För att inte tala om lokalen vi fått hyra. Perfekt läge med strålande utsikt. Särskilt när solen tittade fram och gav oss en ljuvlig sensommarkväll.
 
 
Vi valde en enkel dukning.
 
 
Tog samma tema som på Cypern med röda rosor, blå rosblad och små diamanter.
 
 
Vi valde att ha fri pacering, förutom honnörsbordet. Kände att det var enklast så med barn och buffé.
 
 
Min kära maken njuter av en öl och havsutsikt ute på terrassen innan gästerna anländer.

En Fantastisk Kväll

 
 
Fler bilder kommer samt ett längre inlägg om vår fina bröllopsmottagning i Uppsala.

Lite Småpyssel Kvar

 
Provade Neos frack till bröllopsmottagningen i eftermiddag. Fortfarande för stor men det går om vi viker upp byxbenen. Han blir så himla stilig i den! Sedan har jag så klart med mig ombyte. Det är väl inte så väldans praktiskt att busa omkring i en frack. Tog med hans smokingbody, väst och kostymbyxor som han haft på ett annat bröllop i sommar, så den vet vi både passar och kan härjas i. Nu vilar pojkarna Monsen så att de orkar med den långa dagen. Vi åker till Skarholmen redan vid tretiden (mottagningen börjar vid fem). Tar en stund att åka dit och sedan behöver jag dekorera borden lite grann, passa Neo så att Jan kan fixa i ordning musiken i lugn och ro, kontrollera tårtan samt invänta mina brudtärnor som ska hjälpa mig med klänningen.
 
Det är som sagt lite småpyssel kvar. Men annars är det under kontroll. Skarholmen fixar ju mat, dryck och dukning så det är inte mycket att hålla koll på själv. Väldigt skönt! Och eftersom barn är tillåtna känns det inte lika nervöst. Minns att jag var väldigt nervös över Neo när vi hade vår bröllopsmiddag på Cypern, men det gick jättebra då alla var så snälla och hjälpte till att passa honom så vi kunde lyssna på talen och njuta av vår dag. Självklart vill man ju kunna njuta nu med, men jag är mer inställd på att ha huvudansvaret (tillsammans med Jan förstås) för Neo på denna tillställning. Och det innebär i princip att springa efter och hålla koll så att han inte ställer till med ofog.
 
 
Sleeping like an angel.

Skarholmen

 
 
I eftermiddag har jag och min make bröllopsmottagning på Skarholmeni Uppsala.
Ser så mycket fram emot att fira denna dagen med familj, släkt och vänner.

Redo För Uppsala

 
Imorgon styr vi kosan mot min gamla hemstad Uppsala. Får låna en kompis lägenhet medan vi är där. Hon skulle åka utomlands precis de dagarna då vi var i stan. Lägenheten ligger inte långt ifrån där jag bodde förut. Känns en smula nostalgiskt. Hoppas att vi mår bättre under morgondagen annars får vi nog hålla oss inomhus en dag till. Viktigaste är ju att vi alla blir bra till bröllopsmottagningen. Fyra dagar kvar. Pratade med bageriet och med Skarholmen. Tårtan levereras på lördag och den kommer bli jättefin! Har egentligen ingen aning om hur den kommer se ut, men jag litar på bageriet.
 
Har inte bestämt mig för hur jag ska ha håret. Halvuppsatt, utsläppt eller helt uppsatt. Just nu är jag lite sugen på helt uppsatt. Och med tiara. Men det kan säkert hinna ändras. Fast jag känner att jag vill ha något helt annolunda från bröllopet på Cypern. Vi får se. Min bröllopsklänning har jag inte hunnit stryka. Måste göra det imorgon innan vi åker. Det blir den champagnefärgade bröllopsklänningen som jag hade på festen. Känns perfekt för tillfället. Neos frack kanske han äntligen kan ha nu. Den var egentligen beställd till vårt bröllop men var alldeles för stor.
 
Vet inte om jag kommer ha  möjlighet att blogga under dagarna vi är borta. Kommer hem på måndag kväll och sedan måste vi packa inför Cypernresan. Flyget går vid sju på tisdag kväll. Men jag ska försöka hinna med att ladda upp några bilder från mottagningen på måndag eller tisdag innan vi reser. Åh, ska bli så skönt att åka bort även om jag ska jobba med uppsatsen. Att få sitta ute i värmen vid havet med en kaffe eller något kallt att dricka. Underbart! Klår biblioteket på högskolan med hästlängder.
 
 

Mottagning På Skarholmen

 
Bröllopsmottagningen på Skarholmen närmar sig med stormsteg. Har alldeles nyss beställt en bröllopstårta PRECIS som jag ville ha den. Blir två våningar och inga förbaskade dadlar och russin. Hahaha. (Som en del av er kanske minns hade vi lite problem att få till det på Cypern där de inte alls har samma typ av bröllopstårtor som vi är vana vid i Sverige). Fast jag gav den trevliga tjejen som tog emot min beställning någorlunda fria tyglar vad gäller designen på tårtan, fast på temat blått, pärlor och hav. Det ska bli spännande att se vad de kan trolla fram. Imorgon ska jag ringa Skarholmen och kolla upp några små detaljer. Hoppas bland annat på att de kan ta emot tårtan på lördag även om vi har mottagningen på söndagen.
 
Vi blir ett nätt litet sällskap på 25 vuxna och 8 barn. Det är tänkt att det ska bli en avslappnad familjär tillställning där det inte är hela världen om barnen vill härja omkring. Jag vet att vi i alla fall har en unge som gärna springer istället för går. Vi tänkte bjuda på fördrink, skärgårdsbuffé och öl/vin till maten. Samt kaffe och tårta. Därefter blir det kanske lite dans och musik, beroende på om vi lyckas koppla musiken till högtalarna som finns på värdhuset. Men annars inga avancerade grejer. Bara en liten sammankomst med de allra närmaste. Funderar till och med på att köra fri placering. På så vis kan familjer med barn och mindre bebisar placera sig vad som passar dom bäst. Kanske har ett "honnörsbord" med fasta platser. Vi får se. Har inte bestämt mig ännu. 
 
 
Skarholmen - värdshuset vid vattnet.

Ljuvliga Minnen

 
 
Snart är vi på Cypern igen!

Till Minnet Av Vårt Bröllop

 
 
 
 
 

Äntligen Klar

 
 
Slitit som ett djur med att få inbjudningarna klara. De postades i tisdags.
 
 
Inte fullt lika avancerat när jag klipper och klistrar.
 
Nu bör inbjudningarna kommit fram. Fick svar från Tyskland igår så rimligtvis borde
gästerna som bor i Sverige även ha fått sina idag.
 

Min Vackra Brudbukett

 
 

Så Mycket Känslor

 
 
 

Alla Fantastiska Gäster

 
 
Tack för alla oförglömliga minnen!

Love Is In The Air

 
 
Det är svårt att med ord beskriva vilka känslor och minnen som väcks till liv varje gång jag tittar på våra bröllopsbilder. Överlycklig känns som ett sådant fattigt och fantasilöst ord. Och gör inte ett dugg rättvisa åt de lyckligaste dagarna i våra liv. (Bortsett från Neos födsel). Att falla handlöst för min stiliga norrman, bli gravid, få barn och gifta mig är det bästa som hänt mig. Det är vad jag alltid önskat mig av livet. Jag kommer aldrig tröttna på familjelivet. Det är liksom det som präglar hela min tillvaro. Att skapa en trygg, kärleksfull tillvaro för vår son att växa upp i är absolut högsta prioritering. Ja, man stöter på farthinder och gupp under resans gång, men inget som är oövervinnerligt. Särskilt inte när jag har en fantastisk man vid min sida och en familj som stöttar till hundra procent.
 

Match Made In Heaven

 

Happily Ever After

 
 
 

My Husband

 

 
 
 
Tidigare inlägg
Min profilbild

Sök i bloggen