Håll I Hatten


 

Detta är min absoluta favoritbild från Thailand.

För att skryta lite grann så var det jag som hittade location.

Men Jan är och förblir en fenomenalt duktig fotograf.

Den Gubben Gick Inte


Nej, vet ni vad? Det går inte att sova. Vet inte om det beror på kaffet jag drack eller resfeber. Kanske en kombination. Tycker ju verkligen inte om att flyga. Vore det inte förjävligt om planet störtade och vi alla dog? Mest av allt skulle jag bli arg över att jag och Jan inte fick möjlighet att leva resten av våra liv tillsammans. Det är sådana knäppa tankar som virvlar runt i skallen på mig närhelst det gäller en flygresa. Jag kommer jubla när vi sitter i taxin från Landvetter på väg hem. Men vi är inte där riktigt än. Många och långa timmar kvar. Tänkte underhålla mig ett par timmar med att tentaplugga när vi väl är uppe i luften. Jag har tenta om två veckor så det blir min största fokus i tillvaron. Ska bli skönt att slänga sig in i rutinerna igen. Bara att köra på och fortsätta sikta in sig på det där ljuset i tunneln. Almost there.


 

Coming Home


Väskorna är packade och vi är redo att lämna den thailändska värmen. Det ska bli skönt att komma hem till Borås. Att få sova i vår underbara säng och gosa i soffan med en varm filt. Kylan ser man inte fram emot men det finns så mycket annat som väger upp att det inte gör så mycket. Vi har varandra. Och underbara minnen från Thailand. För att inte tala om alla bilder vi tagit. Ska bli så roligt att se vad Jan kan hitta på med några av de fantastiskt vackra bilder han tog under vår resa runt i Phang Nga Bay.

Önskar att hemresan går lite smidigare än hitresan. Men nu är vi i alla fall förberedda på att det kan gå åt skogen. Förhoppningsvis ska vi inte behöva vänta i sex timmar på att få åka hem. Fast man vet aldrig. Nu har vi en mellanlandning också i något arabiskt land. Håller tummarna att allt går bra. Nu ska jag krypa ner i sängen och kanske få ett par timmars sömn. Taxin kommer och hämtar oss 03.30 thailändsk tid så det blir inte någon lång tupplur. Nästa gång jag bloggar är jag hemma i Borås. Tjingeling.


 

I Thailand är det billigt med skönhetsingrepp


så vi har gjort som alla andra glamourmodeller - förstorat läpparna.


Och det blev ju verkligen skitsnyggt! Ser väldigt naturligt ut.

Slutet På Resan


Det börjar närma sig slutet på Thailandsresan. Vill väl inte analysera mina känslor inför det faktumet alltför mycket annat än att konstatera hur tungt det känns att åka tillbaka till kylan. Jag har i vart fall haft mitt livs bästa semester och kommer hem med underbara minnen. Imorgon blir det en lång dag hos frisören eftersom jag tänkte rakpermanenta håret. Fem timmar skulle det ta, vilket med thailändska mått brukar betyda sju timmar. Lika bra att göra det när man är i Asien för hemma i Sverige skulle jag aldrig ha råd och dessutom litar jag inte på att svenska frisörsalonger vet vad de gör. Här har man erfarenhet, kunskap och de rätta grejerna.

Kommer kosta lite mer än vad jag betalade på Bali eftersom den salong jag tänkte gå till är rätt fancy, men lär ändå hamna långt under vad det skulle kosta hemma i Sverige. När mitt hår var hälften så långt som det är nu skulle det kostat minst 3 000 kr för att få det rakt. Här kanske det hamnar på 800 kr. Om jag har tur. Ska dit imorgon vid elva och förhandla om priset. Men bär det av alltför mycket så får jag nog hoppa över. Håller tummarna att det hamnar på en rimlig peng. Lär inte åka till Asien på länge efter det så lika bra att passa på. Nästa år har vi siktet inställt på Cypern i september och till jul så Asien kommer få vänta.

En till sak som slog mig är att jag inte haft ett enda migränanfall sen jag kom till Thailand. Om det är medicinen i kombination med läkarens råd att ta ledigt vet jag inte men det har varit som en stor befrielse att inte behöva lida som jag gjort de senaste månaderna. Tyvärr fasar jag lite inför hur det blir när jag kommer hem, men det får jag ta då. Behöver ju inte bli värre. Har nog mycket att göra med hur jag bestämmer mig för att leva. Att komma hem till Borås och Uppsala innebär ju faktiskt att komma ett steg närmare mitt och Jans samboliv. Och när vi väl flyttat ihop har vi hela livet framför oss. Att vakna varje morgon och somna varje kväll bredvid Jan är en tanke som fyller mig med så mycket värme och kärlek.

Och på lördag ska vi gå på bio i Borås och se Breaking Dawn Del 1!


 

Mitt hår före rakpermanent.

My Baby Really Loves Me


För er som följt med bloggen under Thailandsresan vet att jag älskar att titta på hur ladyboysen showar på gatorna i sina glittrande fjäderdräkter. Varje kväll har dom även cabaréshow inne på klubben Moulin Rose. Jag har länge velat se en sådan show och ikväll bjöd Jan mig på deras föreställning. Han har inget som helst intresse av cabaré men han gjorde det för han älskar att se mig glad. Och jag satt med världens största leende under hela showen.

Av alla som uppträdde var det väl kanske max två stycken som visste vad de gjorde. Alltså som både hade utstrålning, kunde dansa samt synka sin mimning. Men vilka otroliga dräkter! Och många av halvlingarna var fantastiskt vackra. Långa, modellsmala och med perfekta bröst. Skulle man släppa ut dom på krogarna i Sverige finns det inte ett chans att någon skulle misstänka att dom var annat än sagolikt vackra kvinnor.


 

 

 

 

 

Tack älskling för en underbar kväll!

Jag älskar dig.

I Did A Cesar


Ibland vaknar även jag på fel sida trots att jag är på mitt livs bästa semester. Gick och lade mig igen efter frukost i hopp om att lyckas somna om och vakna på rätt sida men det fungerade inte riktigt. Runt lunchtid gick jag och Jan ut på stan för att shoppa lite, men inte ens alla skoaffärer fick mig på bättre humör. Det var så konstigt för jag brukar inte vara särskilt tjurig annars. Efter lunch kände jag hur tröttheten slog till och jag insåg att kroppen verkligen behövde mer sömn. Så när klockan var tre bäddade jag ner mig i sängen igen och sedan sov jag nästan två timmar. När jag vaknade igen var jag på strålande humör och redo för att gå ut en sväng på stan igen.

Trots att jag var på bra humör hade jag inget tålamod för det där påstridiga packet som stod längs gatorna och försökte sälja på oss kostymer. Att säga nej och le vänligt en gång kan jag göra, men när samma försäljare ska fortsätta trots att man sagt nej hade jag inte tålamod för ikväll. Så jag gjorde en Cesar Millan. Om ni har sett på The Dog Whisperer så skulle ni med all säkerhet känt igen det där visk-ljudet som han kör med när han säger åt hundarna att sköta sig. Gissa om försäljaren blev förvånad när jag hyschade honom. Och han sa inte ett ord mer. Tänk att det fungerar även på människor. Fast vi är ju trots allt i grund och botten också precis som djur.


 

Så här kände jag mig när jag vaknade imorse.

 

 

The Phang Nga Bay



Lite nervös var jag allt över att bli ett nytt avsnitt av I shouldn't be alive som brukar visas på Animal Planet. Ni vet, de där människorna som blir angripna av krokodiler, hajar och annat otrevligt som finns ute i havet. När jag fick veta att vi skulle paddla kanot i områden där det växer mangroveträd slog mitt hjärta några extra slag. Jag vet att saltvattenkrokodiler tycker om att hänga bland mangroveträd och jag vet att jag sett ett dokumentärprogram där krokodilen lyckades välta en kanot. Jan konstaterade att jag inte borde få se på sådana där program. Jag tror han har rätt. Hur som haver, det första jag frågade guiden om (och fortsatte fråga några gånger till under resan bara för att vara säker) var ifall det fanns krokodiler i vattnet där vi skulle paddla.  Han försäkrade mig om att det inte skulle finnas. Men jag var fortsatt skeptisk och vägrade bada.

Men innan vi kom till kanotpaddlingen fick vi uppleva den obeskrivligt vackra naturen och den thailändska övärlden. Vädret kunde inte varit bättre och det blåste svalkande ute på sjön. Jan hade med sig kameran och stativet för det skulle fotograferas naturbilder. Jag agerade fotoassistent och tog mitt jobb på största allvar. Det är ju hur kul som helst med att vara assistent. Man får styra och ställa, komma med förslag och idéer, säga till folk att flytta på sig och bara vara allmänt bossig. Det gillar jag. Vad som verkligen framgick igår var vilket bra team jag och Jan är tillsammans. Återigen konstaterade jag hur tacksamt det är att dela ett intresse med sin respektive. Jag säger inte att man måste ha gemensamma intressen för att ett förhållande ska fungera, bara att det är så mycket roligare.


 

Vårt första stopp.

 

 

Fotografen.

 


Fotoassistenten.

 

 

Fantastiska öar.

 

 

Dags för den fruktade kanotturen.

 

 

Sussilull med en flera nummer för stor flytväst....

 

 

Bland mangroveträd.

 

 

Saltvattenkrokodiler tycker om mangroveområden.....

 

 

Jag kände viss lättnad när vi var tillbaka på vår speedboat igen.

Fler bilder kommer.

 

 

 

Det Första Tropiska Regnet


Vi har varit ute och firat Fars Dag ikväll och mitt under middagen öppnade sig himlen. Det första tropiska regnet har kommit till Phuket. Och det var fantastiskt roligt att få uppleva. Det gick inte att gå den korta vägen från restaurangen till hotellet utan vi fick ta en tuk-tuk. Men till och med den korta sekunderspromenaden från restaurangen till tuk-tuken dränkte oss fullständigt. Jag började skratta hysteriskt mellan blixtar och dunder. Det var en overklig känsla att röra sig ute medan gatorna sakta översvämmades. Helt galet.

Jag och Jan bytte om till morgonrock och satte oss ute under tak med hans föräldrar och lyssnade på regnet. Det är svårt att få det mysigare. Regnet öser fortfarande ner. Jag och Jan dansade en liten sväng på terassen medan jag nynnade på Singin' In The Rain. Vi hade tur som fick så fint väder under dagen när vi var ute på äventyr i den thailändska övärlden. Men mer om det äventyret imorgon. Då kan jag lova er att ni ska få se underbart vackra naturbilder. Tills vidare får ni hålla till godo med dessa härliga bilder från en mycket blöt kväll.


 

I tuk-tuken.

 

 

En dränkt kinäs i en tuk-tuk.

 

 

En dränkt norrman...

 

 

Ombytta efter den ofrivilliga duschen.

 

 

Nytvättat hår - thaistyle.

 

 

Så här vackert väder var det tidigare under dagen.

 

 

Ut På Äventyr


Kom precis hem efter att ha ätit middag och iakttagit den vanliga kommersen som förekommer varje kväll på Bangla Road. Jag kan inte låta bli att fascineras av ladyboysen. Ikväll fanns det en halvling som var så söt att det i princip var helt omöjligt att föreställa sig att allt inte var äkta vara. Vi stannade inte ute så sent utan gick en kort liten promenad på bargatan och vände hemåt. Kommer verkligen sakna allt ståhej på kvällarna när jag kommer hem till Sverige. På Uppsalas kalla gator finns inga färgranna, ursnygga ladyboys som livar upp stämningen. Nåväl. Jag får njuta så länge jag är här. På måndag ska jag och Jan gå på en cabaréshow som de galanta "damerna" har varje kväll. Ladyboys kan sannerligen showa!

Imorgon blir det alltså tidig uppstigning då jag och Jan ska iväg på en äventyrsdag i Phang Nga Bay. Vi blir hämtade på hotellet klockan halv nio på morgonen och vår transfer tar oss till Ao Por Pier för avfärd med speedboat. Både jag och Jan laddar våra kameror för fullt. Jag agerar fotoassistent imorgon och har fått äran att bära stativet. Lite billigare än kameran ifall jag skulle klanta mig. Fast ändå 5-6 000 som skulle gå förlorade om jag tappar stativet i sjön. Det vore ju sannerligen förargligt. Hur som haver, det kommer bli sightseeing runt bland annat Hong Island och den så kallade James Bond Island, kanotpaddling och självklart sola, bada och koppla av på Naka Island. Hoppas på bra väder så att Jan kan ta lite vackra naturbilder. Nu ska jag städa vår bungalow, packa inför morgondagen, sortera tvätt och sedan försöka somna i hyfsad tid.


 

Deras fjäderdräkter är helt fantastiska!

 

 

Och kropparna med...

 

 

Halvlingen till höger var sjukt lik Rihanna IRL - kanske lite svårt att se på denna bild...

 


Bangla Road.

 

Good Evening, Sweden


Jag har drabbats av tillfällig insomnia. Väldigt oförklarligt och ganska konstigt. Drömmer en massa jobbiga drömmar. Som till exempel att vi drabbades av en tsunami. Sådana saker kan vara ganska stressande att drömma om. Särskilt när man bor 20 meter från havet. I Sverige är klockan inte ens tio på kvällen, men här i Thailand är hon lite mer än så. Har hört talas om en regel som säger att ifall man inte somnat inom en timme bör man stiga upp och sysselsätta sig med något tills man blir trött igen. Finns inte så värst mycket att göra mitt i natten än att kolla läget på nätet, men som vanligt är ju de flesta ute och svirar en fredagkväll så det är inte så mycket action där heller. Ska kanske ta och krypa ner i sängen igen. Mina ögon svider lite. Om det är av trötthet eller någon annan anledning vet jag inte. Håller tummarna att jag kan somna om.


 

Så här pigg kommer jag inte se ut att vara imorgon....

 

Snart Är Det Dags


Helgen är här och söndagen närmar sig. Snart är det dags för den stora utflyktsdagen. Egentligen känns alla dagar som helg. Tid och rum tycks nästan inte existera på den här platsen. Imorgon blir det tentaplugg nere på beachen om det är fint väder, kanske lite fönstershopping och eventuellt en cabaréshow på kvällen. Det blir i alla fall en ganska lugn morgondag. Bra är väl det då vi ska bege oss ut på äventyr under söndagen. Ut på böljan den blå med speedboat för att besöka närliggande öar. Jan ska försöka ta lite vackra naturbilder så det blir till att bära på fotoutrustning. Fast inte så mycket egentligen. Typ ett stativ. Fast hans kamera med tillbehör väger ju ungefär ett ton så det blir nog en del ändå. Ska bli spännande. Hoppas vädret håller i sig. Enligt tidningen ska det vara lite blixtar och dunder de kommande dagarna - förutom söndag.

Nu ska jag tvätta av mig sminket och krypa ner i sängen. Är inte mycket för sena dunka-dunka kvällar ute på Bangla Road. Det var kul när Miljöjuristen kom på besök men annars räcker det alldeles ypperligt med en sista kvällsdrink på Malibu Bar, kika på alla vackert klädda ladyboys som försöker ragga på fotosugna turister och sen promenera hem i den tropiskt varma natten. Det har varit en underbar dag och en lika underbar första vecka i Thailand. Helt klart den bästa semestern någonsin. När vi är hemma i kalla Sverige igen kommer jag titta igenom bilderna många gånger och drömma mig bort till värmen. Vilka fantastiska minnen vi fått härifrån. För övrigt känns hemkomsten till istiden inte så tung när jag tänker på att jag och Jan ska gå på bio för att se Breaking Dawn Del 1 - den fjärde Twilightfilmen!


 

Historien bakom denna bild:

Lilla Lull ställde in kameran på 10 sekunders självutlösning (heter det verkligen så?).

Hon fick för sig att vänta i fem sekunder för att sedan hoppa i panik ner i poolen

och i samma veva flasha boobsen för resterande poolgäster....

Det gick liksom inte riktigt att hålla sig för skratt när kameran gick av...

Och Jan försöker hålla för medan jag stoppar tillbaka dom i bikinin...

En rolig syn vill jag lova!

 

 

Ikväll kom en stadig skur regn som varade ungefär tills Jans öl var färdigdrucken.

 

 

Familjen Monsen ♥

 

Det går ganska bra att förstå norska. Inte allt men då försöker Jan översätta.

Fast ibland glömmer han bort och då känner jag mig lite dum. Hahaha.

Men det har blivit lite konstiga missförstånd. Som när jag trodde Svärmor frågade mig om

jag hade en rinnig näsa. (Jag snörvlade kraftigt efter flygresan på grund av AC).

Det hon egentligen frågade var om jag hade haft en trevlig resa.....

 

 

Jag älskar dig. Du & jag


 


 

En Tur Till Kata Beach


Så begav vi oss ut på en liten utflykt till Kata Beach i jakt på svenskt godis. Vi tog en taxi och färden tog säkert inte mer än en kvart. Miljöjuristen och hans flickvän bodde däromkring och de hade berättat att Kata var så mycket lugnare än Patong. Ibland undrade man till och med var alla människor tagit vägen. Och så var det verkligen. En helt annan puls. Stundtals undrade man om det ens fanns någon puls. Stranden var hur vacker som helst och tycker man om ett väldigt lugnt ställe kan jag verkligen rekommendera Kata Beach. Men efter att ha promenerat längs strandpromenaden fick jag ändå en känsla av att det var lite för lugnt. Jag blir snabbt rastlös. Vill gärna ha stök omkring mig men ändå med valmöjligheten till lugn och ro.

Målet med vår utflykt var dock att hitta en svensk godisbutik som sålde saltlakrits. Jag hade fått tipset av VD:ns väninna när vi var ute på middag på Thai Boat. Någonstans i Phuket skulle det finnas en butik som hette Godis. Min lakrits var slut och man känner ju så klart extra sug efter det man inte har tillgång till. Jag hade ritat en fin liten karta efter google maps och höll tummarna att vi (jag) inte skulle virra bort oss. Men det var inga som helst problem att hitta dit. Och jag blev så klart överlycklig. Tänk att något så litet kan göra en så glad. På vägen tillbaka tog vi oss en lång promenad längs hela Kata Beach. Så skönt att gå vid strandkanten och känna vattnet skölja över fötterna och benen.


 

Longtailbåtar ute och guppar i vattnet.

 

 

Kata Beach kan jag rekommendera till barnfamiljer och eremiter.

 

 

Nästintill folktomt på stranden.

 

Typisk turistbild och en dam som tvättar fötterna i fontänen till höger i bild.

 

 

YES! Jag hittade godisbutiken! Saaaaltlakrits!

 

 

Aaaaah. Svenskt godis. Fina grejer.

 

 

Sedan blev det lite fotografier och en härlig promenad på Kata Beach.

 

 

Man kan ha det sämre....

 

 

Tack älskling för en underbar dag!

 

 


 

 

Ett Jävla Pack I Stan


Jag har inget emot de thailändska försäljarna för de är ändå rätt lugna i jämförelse med ett visst jävla pack i stan. När jag gick längs matstånden på Bangla Road och tog kort på all mat (som alla andra turister gjorde) var det en jävel som sa " 20 baht for that ". Nu råkar det vara så att jag VET att det inte kostar ett jävla dugg att ta kort förutom när det gäller ladyboysen och på en del andra ställen, men då framgår det klart och tydligt att man ska betala innan man knäpper av. Den där killen som trodde att han kunde lura till sig 20 baht hade över huvud taget ingenting att göra med försäljningen av maten. Han bara satt där på andra sidan gatan och lökade. Jag blev fly förbannad men ignorerade honom totalt. Låtsades som om jag inte hörde och bara gick vidare. De där 20 bahten kunde han kyssa sig i arslet efter. Hade jag stannat och hade han fortsatt insistera skulle jag skällt ut honom tills han tappat öronen. Som ni kanske märker har jag inte mycket tålamod för just det packet.

All About Food


Under Loy Kratong var det så mycket god mat som lagades i alla stånden.
Det fullkomligen vattnades i munnen på mig. Ville bara äta upp allting på en gång.

Måste dela med mig av dessa härliga matbilder.





Helgrillad gris.



Grillad bläckfisk.



Kooooorv.



Någon som är sugen på en skaldjurstallrik?



Eller kanske en helgrillad fisk?



Gott och blandat.



Grillade revbenspjäll. Mina favoriter.



Snabbmat när den är som bäst.



Och varför inte skölja ner med en färsk fruktshake?



Spett i mängder.



Och ännu mer mat.

Jag tror thailändarna tycker om att äta. Hehehe.


Firandet Av Loy Kratong


Igår firades Loy Kratong med pompa och ståt. Thailändarna vet sannerligen hur man ställer till med fest. Fullt med folk överallt och nu var det faktiskt nästan mer thailändare än turister, vilket var fullt förståeligt då det var deras högtid. Alla kvinnor hade tagit på sig sina finaste festkläder och till och med bartjejerna på Bangla Road hade klätt sig bra mycket mer anständigt. Vi fick se fantastiska dansshower, skönhetstävlingar och fyrverkerier. En fantastiskt festlig kväll helt enkelt.



Miss Patong har varit hos frisören och fått sitt hår festfint.

 


Riktigt snyggt.

 

 

Min frisör blev inte lika avancerad men försökte snygga till mig.

 


Festklädd.

 

 

Vackra dekorationer vid den uppbyggda scenen.

 


Thailändsk dans.

 


Flickor mellan 6-8 medverkar i skönhetstävlingar. Vissa mer glada än andra.

 

 

Säga vad man vill om barn och skönhetstävlingar - vackra som änglar var de i alla fall.

 

 

Och varsin docka fick alla deltagarna.

 

 

 

 

 

 

 

Good Night


 

Jag lovar att jag ska blogga så mycket mer imorgon och lägga upp fantastiska bilder.

Men just nu är jag så trött efter alla intryck och min förkylning (som förvisso försvann efter

en timmes massage). Ska tvätta av mig sminket och krypa ner i sängen. Hörs imorgon!

En Dag På Stranden


Jag råkade ha för kallt i bungalowen häromdagen och nu känner jag mig ganska förkyld. (Damn you, AC!) Jan bäddade ner mig, men jag har svårt för att somna så det fick bli ett snabbt blogginlägg. Har njutit av en dag på stranden, väldigt mycket god mat samt sett på thailändsk dans på Loy Kratong festivalen. De har byggt upp en jättescen alldeles vid stranden och vi tänkte gå dit imorgon igen. Hoppas min förkylning går över fort. Det brukar gå bra när jag är i ett varmt land. På Bali blev jag sjuk lite då och då men det gick över tämligen fort. Med lite vila och mycket dryck torde jag vara frisk inom max ett par dagar.

Ska lägga upp lite bilder som jag inte publicerat och ett par som jag lånat från Miljöjuristens reseblogg, så därför kan de komma lite huller om buller. Det var väldigt kul att träffa MJ och Em så jag håller tummarna att de hinner förbi Phuket en sväng till innan jag och Jan åker hem. Vi har en vecka kvar vilket känns helt fantastiskt. Konstaterade idag att det känns som om vi varit här i en evighet, fast enbart på ett positivt sätt. Säkerligen för att vi hunnit med så mycket saker, tack vare Jans föräldrar. De bor som ni kanske redan vet på Cypern men har åkt till Thailand i 17 år och stannat som längst fem månader i Phuket. När jag blir stor ska jag också bosätta mig utomlands.



 

På klubb i Patong.

 

 

Vi får minst 20 erbjudanden varje kväll om sådana här shower.

 

Kina-Puff har jag döpt en av ekorrarna som hänger utanför vår terass.

 


Hans polare Kina-Piff är lite vildare av sig och busar med en annan korre.

 

 

Idag blev det tentaplugg på stranden.

 

Vi fick en aloe vera behandling på stranden. Superskönt och avsvalkande.

 

 

Efter att ha tappat bort ett av mina älskade guldörhängen hemma i Sverige

köpte Jan nya till mig fast lite finare. Svårt att få tag i 24k där hemma.


Tusen tack älskling!

Oh What A Wonderful Day


Jag och Jan sover väldigt länge på morgnarna. Det är otroligt skönt och definitivt behövligt. Runt halv tio går vi till hotellets restaurang och äter frukost. Sen börjar dagen med nytta förenat med nöje. Poolhäng och plugg stod på förmiddagens agenda. Plöjer igenom en del kapitel i boken om förundersökning som jag inte hunnit studera så noga, flärpar och jobbar flitigt med överstrykningspennan. Tänkte varva det med genomgång av seminarieuppgifterna. Har ju min fetingpärm med mig som väger som ett ton bly. Imorgon ska jag dock fortsätta med boken. Måste få strukur på saker och ting. Ordning ger mig en känsla av kontroll och kontrollkänslan ger mig självförtroende att klara tentan.

Loy Kratong ska snart firas i dagarna tre. Mitt på Bangla Road har man smällt upp en massa små stånd som säljer diverse prylar och vansinnigt mycket mat. Jag brukar aldrig bry mig om risken för att få en så kallad turistmage, kanske för att jag klarat mig undan när jag åkt på tidigare resor till Asienländer. Än så länge verkar det lugnt. Kände av lite i magen men det beror nog bara på att jag chockar den med extra starkt när jag beställer thaimat. Fast idag har jag inte varit särskilt hungrig. Det beror på värmen. Har egentligen inte varit ordentligt hungrig på flera dagar. Men äta och dricka måste man göra annars fungerar man inte.


 

Poolplugg.

 

 

Lugnt och skönt vid poolen på förmiddagen.

 

 

En badande norrman.

 

 

Oändligt med stånd uppställda på Bangla Road.

 

 

Snart börjar Loy Kratong festivalen.

 

 

Mat i mängder säljs längs gatan.

 

Älskar dig baby.

 

 

När jag och Jan stod framme vid kassan såg vi detta... Måste vara ödet.

 

(För er som inte vet så är Sri mitt indonesiska namn)

 

 

Bangla Road By Night


Vår stammisbar är ett ställe som heter Malibu Bar. Där är personalen supertrevlig (kanske just för att vi blivit stammisar) och jag kan inte låta bli att titta fascinerat på alla halvlingarna som jobbar där. Det är vad jag kallar ladyboysen på Bangla Road. För mig är det väldigt lätt att se vem som är halv och vem som är hel (det vill säga född som kvinna). Ladyboysen är vanligtvis sjukt mycket längre än den normala asiatiska kvinnan, har gigantiska händer, en vansinnigt snygg kropp med enorma silikonbröst och uppträder ungefär hundra gånger mer feminint än vad jag själv gör. Och då betraktar jag mig ändå som tämligen kvinnlig trots att jag inte klarar av att klistra på lösögonfransar eller sätta fast löshår på mig själv.

Vi har varit väldigt förskonade från äckliga turister som inte kan bete sig, men idag på Malibu Bar kom det två svenska män i 30 års åldern med en attityd som fick det att vända sig i magen på både mig och Jan. Jag ska inte gå in på detaljer men jag hade god lust att fräsa åt dom på svenska och ge dom en käftsmäll. De var inte vidriga mot oss utan mot personalen. Trots att töserna (och halvlingarna) som jobbar där varit med om en hel del kunde man se att de blev smått obekväma och irriterade men var tvungen att hålla god min. Visst att många bartjejer jobbar med vad som i svenska ögon skulle ses med viss tveksamhet, men det betyder inte att man får behandla dom hur som helst. Nåväl. Efter en drink (ananasjuice för min del) gick vi vidare längs Bangla Road och tittade på allt folk. Jan kom med en klockren kommentar som får bli dagens citat: Jag börjar tro att asiatiska kvinnor är lika bra på att dansa som vita män.


 

Sjuksköterskorna jobbade nattskift idag med.

 

 

Fullt ös på Bangla Road - same same every night.

 

 

Baksidan Av Myntet


Eftersom jag av någon underlig anledning vaknade 03.30 lokal tid kan jag ligga gärna passa på att blogga järnet. Darling ligger och snusar så gott i sängen. Inte riktigt dags för frukost. Tidsomställningen är lite förvirrande. Trodde att jag anpassat mig något men ack så fel jag hade. Skönt att man bara har en dag med tentaplugg att se fram emot. På stranden om det inte regnar. Ska ta mig ett dopp varje timme. Slår kaffepauserna på JB (juridiska biblioteket) med hästlängder. Kanske lite shopping under dagen beroende på hur trött jag känner mig. De första dagarna i Thailand ägnades åt att bli av med jetlag, något som jag tydligen inte helt lyckats med. För oavsett om jag är utomlands eller i Sverige så tror jag att människan behöver mer än mina fyra timmars sömn som jag fått inatt. Kan hända att det blir en liten tupplur i eftermiddag.

Något annat jag hade svårt att vänja mig vid när jag kom hit var värmen. Om temperaturen på Bali höll sig på en nivå som bäst kan liknas vid en riktigt bra svensk sommar (var ju där hela juli månad) så kan Phuket i början av november liknas vid en ångbastu. Man är konstant svettig så länge man vistas utomhus. Som tur var har vi både AC i vår bungalow samt i de flesta affärer så man får ju sig en avsvalkande paus lite då och då. De första dagarna fick jag tyvärr värmeeksem på låren så det var bara att spatsera in på närmaste apotek och införskaffa sig en kortisonsalva. Jag gillar de thailändska apoteken. De vet vad som krävs och man behöver inte träffa någon läkare eller boka tid och betala dyra pengar. Efter ett par dagar var allergin som bortblåst.

Ibland önskar jag att jag förstod thai. Eller visste vad folk tänkte. Varje dag när jag och Jan går förbi olika barer står det alltid en och annan bartjej och stirrar på mig. Jag tänker inte så mycket på det längre, men igår lade Jan märke till en kvinna som verkligen synade mig uppifrån och ner utan ett tillstymmelse till leende. Jag brukar säga till Jan att de säkert bara är avundsjuka för att jag har en sådan stilig pojkvän. Fniss. Man kommer  förvisso ganska långt med att läsa av folks kroppsspråk. Som när det gällde de där massörerna som pratade skit om den engelska kunden som satt i stolen bredvid Jan. De var inte direkt diskreta med det och även kunden märkte av de menande blickarna. Västerlänningar säger ofta att thailändare är ett leende folk men de kan prata så mycket skit till varandra och samtidigt le så mycket att kinderna nästan spricker. Nu gäller det ju inte thailändarna specifikt utan det där fenomenet ser man över hela Asien.


 

Så skönt när det inte är högsäsong - gott om plats på stranden.

 

 

 

 

Tidigare inlägg
Min profilbild

Sök i bloggen