(Välkommen) Vecka 42

 
Så börjar övertidsdag nummer 8 och vecka 42. Under de senaste två dagarna har jag och min älskade norrman hunnit fira 17:e maj, vår 2-årsdag, varit på djurparken samt sett Eurovision. Nu finns det absolut INGENTING som hindrar bebis från att komma ut, men ändå ska han envisas med att stanna kvar i magen. För varje dag som passerar desto större sannolikhet är det för en igångsättning. Visst kan man även säga att ju längre tid som går desto mer ökar chanserna för att det just här och nu ska kicka igång naturligt, men nu börjar jag faktiskt tappa hoppet. Kan dock glädja mig med att jag sätts igång två veckor efter BF-datum, och inte efter tre veckor som det är i vissa andra landsting. Att gå över tiden när man redan från början haft en inte helt lätt graviditet önskar jag ingen.
 
Det finns tre saker som gör det extra tufft att gå över tiden och dessa är, i mitt fall, oron för att bebisen mår dåligt, att bebisen kommer hinna bli mycket större än väntat samt alla smärtor. Det är INTE roligt att leva med förvärkar i två veckor, eller att se sina ben och fötter svälla upp mer och mer för var dag som går, att knappt ens kunna gå på grund av detta och att höften/bäckenet/blygdbenet tar så mycket stryk på grund av foglossningen. Allt det ovanstående tär ganska mycket på psyket. Vissa dagar är det svårt att tänka positiva tankar, såsom att vi snart kommer få träffa vår son. Jag ska faktiskt ta och fråga min barnmorska på tisdag om ett tidigare igångsättningsdatum. Även om det bara rör sig om någon dag eller två så orkar jag snart inte mer. 
 
När man mår och känner som jag gör just nu är det rätt svårt att vila och ladda inför förlossningen. Det är som om man redan blir utsugen på all styrka och ork innan det tuffa ens har börjat....
 
 
En morgonmage i vecka 42 (v.41+0).
 

(Välkommen) Vecka 41

 

Åh, vad jag hade hoppats på att inte behöva skriva detta men välkommen vecka 41. Idag är jag officiellt på övertid med en dag. Hädanefter kommer jag börja mina blogginlägg med BF+X där X:et står för antal dagar som jag gått över tiden. Självklart vet jag att det inte går att säga exakt vilken dag bebisen ska födas. Förlossningen brukar starta ungefär 280 dagar, eller 40 veckor, efter den senaste menstruationen. Vissa mammor får före beräknad förlossning men många får vänta ytterligare och jag tycks tillhöra den senare kategorin. Försöker tänka positivt - att jag har mitt att se fram emot, men ibland vill jag bara ha lilla Neo i famnen och gosa. Anledningen att en del går över det beräknade förlossningsdatumet är för det mesta att man räknat fel på ultraljudet. Ca 5 % föder på exakt det beräknade datumet enligt ultraljud och ca 40 % föds en vecka eller mer efter beräknat förlossningsdatum. Ca 97 % av alla kvinnor har fött sitt barn före 42:a veckans sista dag. Jag hoppas innerligt att jag slipper gå 42 fulla veckor.

 

Även om jag försöker att inte fokusera alltför mycket på det beräknade förlossningsdatumet är det lätt att känna besvikelse och frustration när datumet passerat. Jag har känt mig smått frustrerad i några veckor faktiskt. Och besvikelse över att förvärkarna just bara varit förvärkar och inte de riktiga. Helt plötsligt ter sig två, tre dagar som en evighet och varje litet molande i magen får mig att hoppas att det är dags. Förstagångsföderskor föder i genomsnitt 4 dagar efter datum för beräknad förlossning så det var väl egentligen ingen överraskning att bebisen inte dykt upp. Trots att jag vet att de flesta kvinnor går över sitt beräknade datum och att många är gravida i 41 veckor, en del till och med lite längre så är det en rätt klen tröst när man längtar så mycket. Och särskilt när det inte bara är längtan som gör ont utan att det faktiskt tär på kroppen så här i sluttampen av graviditeten.

 

Men för att nämna några positiva saker med att gå över tiden så talar man om att kroppen hinner mogna, min livmodertapp blir mjuk och hormonet relaxin hinner mjuka upp mina bäckenfogar yttterligare. Detta kan göra att man får en smidigare förlossning. Livmodermunnen blir mjuk och börjar öppna sig. Kroppen blir helt enkelt bättre förberedd på att föda barn. Att föda när kroppen sätter igång av sig själv är alltid bäst så länge man mår bra och det inte finns några komplikationer. En annan anledning till att man går över tiden tros bero på ett hormon som kallas CRH som produceras av moderkakan. De kvinnor som föder för tidigt (före vecka 37) har högre homonnivåer av CRH än de med normala graviditeter. De som går över tiden har låga nivåer av samma hormon. Man har därför dragit slutsatsen att det är i första hand genetiska skillnader som påverkar graviditetens längd.

 

Det händer inte så mycket med min bebis de sista dagarna innan förlossningen. Det är trångt i magen och Neo förbereder sig på förlossningen. Cirka 4 % av alla barn i Sverige föds före vecka 38 och lika många efter vecka 42. De flesta barn föds 38 veckor och två dagar efter befruktningen. Neo är fullt utvecklat och redo att födas, men det kan också hända att han stannar i livmodern några dagar, eller veckor till. Nu kan navelsträngen vara över en meter lång, men det är ganska sällsynt. Neos lever är stor och gör att magen har en rund form. Huden är ljus och skrynklig. Fontanellerna – de delar av skallen som inte är igenväxta kommer att växa igen under hans första år. När Neo gråter under sina första veckor i livet så gör han det utan tårar eftersom tårkanalerna är helt enkelt inte klara ännu.

 

Från vecka 40 träffar jag min barnmorska varje vecka fram tills jag förlöst bebisen. Nästa besök är nu på tisdag den 14:e maj. Hon gör de vanliga kontrollerna det vill säga, mäter livmodern, kontrollerar hur barnet ligger, kollar mitt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får man ta ett extra urinprov eller blodvärde. Min barnmorska bokar tid för igångsättning till den dag då jag är i vecka 42+0. För min del gäller det att bara fokusera på mina basbehov i slutet av graviditeten. Det vill säga, jag ska passa på att vila och sova så mycket jag kan, unna mig att vara lite lat och göra det jag tycker om. Förlossningen kan starta vilken timme på dygnet som helst. Har jag sovit dåligt en natt, ser jag till att sova på dagen. Det är viktigare att sova när jag kan än att hålla en viss dygnsrytm. Detsamma gäller när barnet är fött.

 

 
Vecka 12 vs vecka 40. Total viktuppgång: +14 kg.
 

 

Välkommen Vecka 40

 

Ännu ingen bebis. Neo är redo att möta omvärlden och kan komma ut vilken sekund som helst, men trots detta kan han stanna kvar i två veckor till. Jag har inte så höga förhoppningar om att han dyker upp på BF-datumet då det endast är ynka 5% (om inte mindre) som föds på det exakta beräknade förlossningsdatumet. När folk frågar hur långt jag har kvar av graviditeten brukar jag dock svara att bebisen kan komma precis när som helst. Och det är ju sant. 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42 så jag är verkligen mitt emellan. Det är vanligare att gå över tiden än att föda för tidigt. Förstagångsföderskor föder i genomsnitt 4 dagar efter datum för beräknad förlossning. Graviditeter som är längre än 42 veckor tros ligga kring 4%.

 

Känner på mig att Neo bara ligger och väntar och gottar sig därinne. Kanske vill han vila lite innan han måste utsätta sig för den stora utmaningen: förlossningen. Bebisar kan i denna vecka väga allt mellan 2,5 och 4,5 kg och vara 46-55 cm långt. På senaste tillväxtultraljudet i fredags bedömde läkaren att Neo är uppe i 2 800 gram så på BF-dagen kommer han nog inte väga mer än drygt 3 kg. Hoppas han inte kör värsta växtspurten så här i slutet. Mätningarna är ju ändå inte heeelt tillförlitliga. Men det blir nog bra. Kändes i alla fall bra att se honom igen. Han rör sig som han ska och är livlig i magen. Älskade lilla krabat. Och på fredag får jag se honom igen när det är dags för fostervattenmätningen, om han inte bestämmer sig för att hälsa på oss IRL innan dess.

 

Fortfarande gäller det för mig att passa på att vila och äta mycket kolhydrater innan förlossningen så att jag orkar bättre. Sova eller vila om man inte kan sova. Alla krafter behövs. Tror att jag kanske nämnt det förut men det är så coolt att jag tar risken att upprepa mig - under det aktiva skedet av förlossningen gör kvinnan av med lika mycket kalorier som en maratonlöpare gör av med varje timme. Det är en rätt häftig jämförelse. Lite tips om hur man kan hantera tiden efter vecka 40, självklart efter egen förmåga, kan ni läsa nedan. Har man världens foglossning eller mycket ont är långa promenader inte direkt att föredra. Mina egna tankar kring förslagen hittar ni med kursiv text inom parentes.

 

Planera aktiviteter varje dag – det är ingen idé att sitta inne och känna efter hela tiden. Gå ut och gör något – men gå inte för långt hemifrån! (För tillfället har jag faktiskt inte någon ork att planera in saker. Max en eller ett par aktiviteter i veckan är nog för mig. Kan behöva en hel dag att bara sova och vila för kroppen säger ifrån och det är vad jag behöver i min graviditet).


Säg till släkt och vänner att inte ringa varje dag och fråga om det satt igång ännu. Du kan ju säga att du ringer om/när det händer något. (Jag har gjort det väldigt klart genom Facebook, bloggen och email att jag kommer uppdatera så fort det händer något, så jag har faktiskt sluppit tjötandet om inte bebisen kommit. Visst, en och annan granne undrar ju hur det går, men det är bara trevligt).

 

Gå ut tillsammans med din partner och gör mysiga saker. Det kommer att bli betydligt svårare när bebisen kommit. (Jan har lovat att ta med mig ut på restaurang om vi passerar BF-datumet. Det ser jag verkligen fram emot. Blir väl i så fall vår sista "dejt" på tu man hand innan bebisen kommer).

 

Vila. Om du har svårt att sova på natten, kan du sova middag. Lägg upp fötterna och sätt på lite skön musik. Du kan vila, även om du inte somnar, det hjälper dig också att bygga upp energi inför förlossningen. (Jag vilar minst två timmar om dagen, oftast mitt på dagen. Brukar bli så otroligt trött och kroppen vill bara sova).

 

På tisdag är det dags för barnmorskan igen. Sen träffar jag henne varje vecka tills bebisen är ute. Så det blir tätare kontroller och Neos tillstånd övervakas noggrant. Börjar det luta åt att jag går mer än två veckor över tiden lär vi väl boka in ett igångsättningsdatum. Många kvinnor funderar på olika sätt att själva kicka igång förlossningen och det finns hur mycket råd som helst. Allt ifrån att gå i trappor till den berömda "färdknäppen", men det är dock ingen av dessa hemmabehandlingar som bevisligen fungerat. Däremot är det ju trevligt att få tiden att gå när man har fullt upp med sina hemmabehandlingar. Tihi.

 

Vilken otrolig förvandling kroppen varit med om under de senaste nio månaderna. Min livmoder är tusen gånger större än vad den var när jag blev befruktad. Och mina bröst är dubbelt så stora och är redo för amning. Bristningar finns det mycket av på både lår, rumpa och nederdelen av magen, men de syns inte så mycket på grund av min bruna hy. De är bara en liten nyans ljusare och kommer blekna med åren. Likaså mina +14 kg som jag nu lagt på mig i vecka 40. Ja, det kommer onekligen synas och märkas att kroppen varit med om en helt fantastisk resa och snart kommer den största belöningen man kan få.

 

 
Bebisen i vecka 40. Redo att födas!
 

Välkommen Vecka 39

 

Nej, ingen bebis ännu. Och inga tecken på att det skulle vara på gång annat än att mina förvärkar börjar göra jäkligt ont. Hela 75% av alla bebisar föds senare än det beräknade förlossningsdatumet så det är ju inte direkt förvånande om jag tillhör majoriteten. 13 dagar kvar nu. Man får rådet att inte bli alldeles fixerad vid det beräknade förlossningsdatumet, men det är lättare sagt än gjort. Jag vet ju att det är plus/minus 14 dagar som gäller, vilket innebär att barnet kan födas NU eller senast 26 maj. I den mammagrupp jag är med i på Facebook för majbebisar har det redan kommit ca 19 bebisar. Helt galet ju! Vi har ju inte ens gått in i maj!

 

De flesta läkare och barnmorskor väntar minst två veckor innan de bedömer mig som överburen och föreslår igångsättning. Det är en jobbig tanke att behöva vara så här trött och tung hela tiden, men faktum är att det är väldigt lite vi har kontroll över när det gäller barnafödande. Kroppen gör som den vill ändå. Kanske finns det något syfte med att känna sig lite less på att vara höggravid, särskilt om man varit väldigt orolig inför förlossningen. Går man över många dagar så kommer man ju känna otrolig lycka och lättnad när allt verkligen kickar igång. Och förhoppningsvis glömmer man bort det mesta av oron. Nu gäller det att verkligen vila så mycket jag kan, jag behöver alla krafter. Lämna hushållsarbetet åt andra, om det går. Har man svårt att sova på natten, se till att ta igen det på dagen. Har man svårt för att sova - vila istället. Det gör inget om man vänder på dygnet, det kommer man i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom man inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får jag inte sova på 24 timmar eller mer om jag har en lång latensfas med värkar som håller mig vaken.

 

I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. SF-måttet är nu för de flesta kvinnor mellan 33-38 centimeter. Hos barnmorskan i tisdags mätte jag 36 cm. Känner mig verkligen som en jätte, fast följer kurvan fint och det har nu skett en liten utplaning. Ska bli spännande att se hur mycket Neo vuxit nästa vecka på tillväxtultraljudet. Min totala viktökning ligger nu på +14 kg i vecka 39. Känns väl okej. Tröstar mig med att det som jag går upp nu består till mestadels av vatten. Kan fortfarande pendla en eller ett par kilo upp eller ner från dag till dag, beroende på hur svullen jag är. I mammagruppen på Facebook var det en tjej som fick sin bebis och hon hade gått upp 20 kg i nästan bara vätska. Allt försvann efter en vecka, så än finns det hopp för den här vattenballongen att bli av med vätskekilona relativt fort efteråt. Något man kan försöka tänka på för att få kroppen att inte binda så mycket vätska är att dricka mer vatten (för det ska skölja ur kroppen på något vis och göra så att man behöver springa på toa ännu mer) samt undvika alltför salt mat (då salt är väldigt vätskebindande). Så Jag ska försöka tänka på det de här sista veckorna.

 

Att ta emot många besökare precis i början när man kommit hem med lilla bebisen kan vara jobbigt – en rekommendation är att antingen skjuta upp besöken en vecka, eller begränsa dem till den enklaste formen av fika och en kortare stund. Bebisen och vår samvaro är första prioritet, förutom vila. Det kan också vara klokt att begränsa antalet människor som håller och bär bebisen till familj och nära vänner under de första veckorna. En annan sak att vara förberedd på är så kallad tredjedagsgråt eller "baby blues". Väldigt många kvinnor känner sig nere och lättrörda några dagar efter förlossningen. Det kommer sig av hormonförändringar, är helt normalt och ger med sig snabbt. Känner man att det riskerar att bli långvarigt så ska man ta kontakt med antingen BVC-sköterskan eller sin barnmorska. En del mammor drabbas av förlossningsdepression och det finns hjälp att få för detta. Jag tror inte jag kommer råka ut för detta, men man vet ju aldrig. Skönt att jag redan har en etablerad kontakt med en psykolog på MVC.

 

 
En helt färdigbakad bebis.
 

Välkommen Vecka 38

 

Nu är bebisen färdigbakad och kan födas precis när som helst. Om vår son föds under denna vecka så anses han inte vara född för tidigt. Ungefär sex procent föds före fullgångna 37 graviditetsveckor. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum. Man brukar säga att en normal graviditet varar allt ifrån 37 fullgångna veckor + 0 dagar till 41 fullgångna veckor + 6 dagar. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan dessa veckor.  Är så nyfiken på när vår lilla bebis behagar titta ut. Vårt BF-datum är ju den 11:e maj, alltså om 20 dagar, men jag har på känn att han kommer lite senare än så om man ska tro statistiken. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när han/hon vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i mitt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i min och min partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.

 

Neo är ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.2 kg. Fascineras varje dag över att han faktiskt får plats därinne i magen. Han växer fortfarande även om han egentligen redan är redo att födas. Tanken på att gå över tiden gör mig en smula nervös för jag vill ju inte föda ut en stor bebis (vem vill det?) Även om födelsevikten uppskattades till 3 500 gram på senaste ultraljudet så växer han ju onekligen på sig för var dag som han stannar inne i magen. För de som oroar sig för att barnet ska ha navelsträngen runt halsen vid födseln kan sägas att det tydligen är mycket vanligt. Ungefär en femtedel föds så, men det är oftast inga problem eftersom barnmorskan lätt kan lossa den vid födseln. Har nog inte ens tänkt tanken på det förut, men jag vill och hoppas kunna lita på att personalen vet vad de gör.

 

Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Jag trodde att jag hade stannat av, men har nu insett att jag tyvärr är en av många som samlar bedrövligt mycket vätska de allra sista veckorna. Sväller upp och får svårt att gå. Svårare än tidigare för nu är det inte bara foglossningen som sinkar mig. Min totala viktuppgång nu i vecka 38 ligger dock fortarande på +12,5 kg. För några dagar sedan visade vågen betydligt mer (när jag var om mest svullen), men jag har haft världens kissmaraton under det senaste dygnet och har fått bevisat för mig svart på vitt att det verkligen är vätska som jag lägger på mig eftersom jag tycks ha tappat en del. Nu är det väldigt svårt att hitta kläder som räcker till. Det enda jag får tänka på är att klä mig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Hemma har jag lånat Jans mjukisbyxor och t-shirts. Jag känner att jag har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä mig obekvämt. Bara om jag ska iväg någonstans orkar jag klä mig lite snyggare.

 

Övre delen av min livmoder är nu 16.5 - 18 cm ovanför naveln. Innan förlossningsvärkar börjar kan det hända att man upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om man ställer sig upp och går omkring en smula. Det som skiljer förvärkar från sådana sammandragningar som signalerar förlossning är att de senare oftare gör ont. Först blir magen spänd och hård, precis som vid förvärkarna, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Den sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Det är dock inte alls säkert att man får någon förvarning om att förlossningen är på gång. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. Blir irriterad över att dessa informationstexter jag hittar i tidningar, böcker och internetsidor aldrig skriver hur förbannat ont det kan göra. Vadå ilande känsla? Det känns som om någon skär med rakblad rakt in i blygdbenet. Och nej, jag är inte ensam om att uppleva den smärtan.

 

Nu är tiden då man inte gör mycket annat än väntar. Veckorna före den beräknade förlossningen upplevs mycket olika av olika kvinnor. Vissa blir deprimerade mot slutet av graviditeten, blir labila till humöret, irriterade och har svårt att få någonting gjort. Orsakerna kan vara en mängd olika saker: oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och längtan efter att graviditeten ska vara över. Andra får en drift att förbereda för barnets ankomst – se om sitt hus, sätter igång med storstädning, lagar mat, bakar och fryser in för kommande behov eller titta på lite babykläder. Vissa upplever att fingrarna svullnar eller blir kraftlösa. Detta är obehagligt och beror på nerver som kommer i kläm över handlederna. Detta är inte farligt. Lite sträckning av lederna hjälper ofta. Ja, detta har blivit värre för mig. Har väldigt ont och kan inte knyta händerna ordentligt hur myckt jag än sträcker fingrarna efter övningarna jag fick av sjukgymnasten. Jag skulle väl inte säga att jag är deprimerad, men jag vill gärna bli lämnad ifred. Det beror mestadels på att allting gör så ont, främst bäckenbenet men också mina svullna ben och händer. Man är inte så trevlig att umgås med när man har ont.

 

Nu när det närmar sig kan det hur som helst vara klokt att läsa på om de olika faser som en förlossning innebär, detta gäller inte minst partnern, så att man i stora drag vet vad som väntar. Läs gärna mitt tidigare inlägg om vad man kan tänka på när förlossningen kickar igång. Det hittar ni HÄR.

 

 
Nu är vår älskade son redo att se världens ljus för första gången.
Välkommen till oss närhelst du önskar, lilla Neo. Vi längtar!

 

 

Välkommen Vecka 37

 

Nu väger Neo kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång. Hans huvud ligger långt nere i mitt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa. Hoppas han ligger kvar i den positionen. Barnmorskan trodde inte att han skulle vända sig, men man vet ju aldrig. I slutet på denna vecka är Neo fullt utvecklad och är egentligen snart redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen, men växer inte så mycket på längden. Bebisen är fullt medveten. Han lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen och tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Neos koordination är så pass utvecklad nu att han kan gripa saker med fingrarna. Under graviditetens större del har han förlitat sig på mig för att slippa infektioner, men under tiden har han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning.


Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är upp till 3,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som mitt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar med blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls. Jag misstänker dock starkt att vår lilla gosse kommer ha lika mörkt hår som sin mor och ganska mycket. Skulle faktiskt bli väldigt förvånad om det tittade ut en blond liten gutt. Apropå hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som min bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet.

 

Min livmoder väger nu ca 1 kg i motsats till ca 60 g, som den skulle vägt om jag inte var gravid. Helt galet! Mitt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Livmoderns mått kan vara detsamma som förra veckan. Det kan även vara mindre eftersom att bebisen sjunker mer och mer. Men som förstagångsföderska kan magmåttet vara 33 till 36 cm. Mitt mått låg på 35 cm och följer kurvan bra. Det kan hända att man har rikligare flytningar nu. Det är bra att kontrollera att det inte är fostervatten som sipprar ut. Hål i fosterhinnorna är en infektionsrisk för både mig och barnet. En tröst i allt det tunga är att vikten ofta stabiliserar sig nu mot slutet. Fast jag är fortfarande beredd på att när som helst svullna upp som en michelingubbe. Vågen visar nu en total viktuppgång på +13 kg. Jag tycker vi nöjer oss med det.

 

Min nattsömn störs av en väldigt livlig krabat och en hel del onda förvärkar. Det är svårt att somna när han möblerar om för fullt och magen drar ihop sig. Jag vaknar oftast vid fyra-femtiden och behöver gå på toaletten. Att hitta en bra sovställning börjar verkligen bli en utmaning.  Och återigen, karaktären på fosterrörelserna ändras, dock ej frekvensen. Man ska känna liv i magen varje dag. Enligt Spädbarnsfondens rekommendationer ska jag:

 

1) Lära känna mitt barns rörelsemönster under graviditeten och

2) Lita på min instinkt.

Om man är bekymrad över att bebisen rör sig mindre i livmodern ska man kontakta sjukvården direkt, dag som natt, speciellt om detta sker nära i tiden för beräknad förlossning.

 

Får jag förlossningsvärkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar. Det är normalt att förlossningen sker två veckor innan bf och fram till 10 dagar efter. Min förlossning kan börja snart eller så får jag ha mycket tålamod ett tag till. Eftersom det är min första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter. Helst vill jag ju så klart inte gå över tiden för det betyder att man måste klämma ut en större bebis. Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så jag ska fortsätta se till att koppla av, ha kul och ta det lungt. Det är bäst att ha BB-väskan packad och klar nu så man slipper tänka på det sen om det skulle bli brådis. Förväntningarna är ofta höga och många blir stressade över allt som händer.  Men jag och min sambo stöttar varandra och försöker njuta av de sista veckorna.

 

Det är vanligt att bli otålig och det är ju inte så konstigt. Det är ju så nära nu! Räknar liksom ner varje dag. Dags att börja ladda med kolhydrater som pasta och bröd. När förlossningen sätter igång kommer jag att förbränna omkring 500 kalorier i timmen. Det kan vara ett riktigt maraton att föda barn och jag gör klokt i att förbereda mig grundligt. Vila mycket, ät ordentligt och fyll på med kolhydrater i tanken, så att jag klarar hela distansen bättre. Jan peppar mig i stort sett varje kväll. Det är så skönt att bara kunna vara ärlig och berätta om allt jag känner och tänker. Han är så stabil och lugn. Precis vad jag behöver. Tror faktiskt vi kommer klara detta galant. Det är nog första gången jag erkänner det och faktiskt tror på det. Även om jag så klart känner mig ganska så rädd. Men jag hoppas att spänningen och förväntan kommer ta över när de riktiga värkarna sätter igång. Och jag ska försöka påminna mig själv om att smärtan jag känner SKA vara där. Att det är en "bra" smärta som innebär att vi är ett steg närmare att få träffa vår son.

 

Många män kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Fokuseringen kan jämföras med någon som tränar och förbereder sig mentalt inför ett maraton eller någon annan stor fysisk prestation. Jag stänger hellre ute alla andra, men absolut inte min partner. Fokuserar bättre med honom vid min sida. Han är ju min klippa. Mobilen svarar jag knappt på. Den är på ljudlöst hela tiden då jag ett par gånger blivit ofrivilligt väckt när jag sovit mitt på dagen. Behöver verkligen min sömn när jag är trött och kan bli helt vansinnig om jag blir störd. Jag föredrar att själv få välja när jag vill ha kontakt med människor. Oftast blir det via bloggen eller på FB. Men en massa spring här hemma orkar jag inte med. Särskilt inte på kvällarna när jag har så ont.

 

 
Bebisen i vecka 37.

 

Välkommen Vecka 36

 

I den här veckan har Neo vuxit så mycket att han nästan helt fyller ut den förut så rynkiga huden – nu är den slät och fin, eftersom fettet under huden är färdigutvecklat. Lilla bebisen lägger på sig extra mycket fett i ansiktet och dessutom har sugmusklerna utvecklats vilket gör att bebisen har ett rundare ansikte. Hans huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom mitt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut direkt efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt. Neo lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen - och väger kring 2,7 kg och är ungefär 47 cm lång. Sedan förra veckan har han ökat 200 gram i vikt. Mitt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i vecka 28. Bebisen kan få hicka då och då – det får han av att öva sig på att andas, som en förberedelse för livet utanför livmodern. Hjärnan är nu färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.

 

I det här stadiet kan bebisen göra allt som en nyfödd kan. Neo har flyttat sig längre ner i bäckenet och trycket i den nedre buken ökar allt mer. Gissar att det är det han sysslat med de senaste dagarna för det har gjort fantastiskt ont. De flesta barn ligger med huvudet nedåt – bara några få ligger med stjärten först. Om han gör det, är det kanske dags för ett vändningsförsök. Ska bli spännande att se vad barnmorskan säger på tisdag. Hoppas jag snart får det konstaterat att han fixerat sig. Vore skönt att ge mina lungor och magsäck lite mer utrymme. Har Neo inte fixerat sig så kommer han troligtvis forstsätta att sjunka ned och fixeras i mitt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer förhoppningsvis mycket av obehaget och andningsbesvären att avta. Men en del bebisar fixerar sig inte förrän precis vid förlossningen. 

 

Snart anses jag vara fullgången och Neo kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången – innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen). Bebisar som föds nu klarar sig oftast alldeles utmärkt. Cirka 4 procent av alla barn i Sverige föds före vecka 38 och lika många efter vecka 42. Vissa kvinnor får ökad tendens till havandeskapsförgiftning mot slutet av graviditeten. Var uppmärksam på svullna anklar, stor viktökning, huvudvärk och magsmärtor. Förstagångsföderskor har större risk för havandeskapsförgiftning. Jag kan ha väldigt svullna fötter, men oftast ger det med sig om jag vilar och lägger upp benen högt. Någon särdeles stor och hastig viktökning har jag inte lagt märke till ännu, utan min vikt har ökat i väldigt jämn och lagom takt. Antagligen har de flesta kvinnor gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och kommer inte att gå upp särskilt mycket mer. För mig visade vågen på +12 kg i denna vecka så jag kan nog räkna med något kilo till. Beror mest på hur länge Neo hade tänkt stanna i magen. Går jag många dagar över tiden och fortsätter svullna upp kan nog slutvikten hamna på nästan vad som helst. Men skönt att det mesta försvinner i och med förlossningen.

 

Övre delen av min livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig ca 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allt eftersom bebisen lagt på sig vikt. Eftersom min livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Jag märker främst av det när jag ska sova. Och vänder jag mig för att lägga mig på sidan så protesterar oftast bebisen med buffar och sparkar. Livmodern fortsätter med sin "träning" i form av förvärkar, som gör att magen plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Så länge jag tar det lugnt är det hanterbart. Jag ser till att vila så ofta jag kan eftersom de sista veckorna kan vara extremt tröttsamma.

 

När ska jag kontakta/resa till förlossningsklinken?

  • När värkarna är smärtfulla, ökar i intensitet och kommer med 10-15 minuters mellanrum. 
  • Om det kommer spår av friskt blod eller en riklig blödning.
  • Om vattnet går, med eller utan värkar.
  • Om du har långt att resa och är osäker på om värkarbetet är igång.  
 
Bebisen i vecka 36.

 

 

 

Välkommen Vecka 35

 

Om jag skulle kunna lägga mitt finger i Neos hand nu så skulle han gripa om det. Han är vid det här laget ungefär 45 centimeter långt. Bebisarna brukar väga runt 2 600 gram i den här veckan. Tror inte Neo har ökat så mycket i vikt sedan ultraljudet, men han väger säkert runt 2 kg och kanske lite mer. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme. Det inre trycket i navelsträngen hindrar den från att slå knut på sig själv, och även om den skulle göra det så skulle den snabbt räta ut sig själv. Bebisen använder navelsträngen som sin leksak och klämmer på den. Lyckligtvis är inte Neo tillräckligt stark för att skada navelsträngen. Hittills har bebisen varit ganska skrynklig men nu börjar huden räta ut sig. Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter.

 

Nu har babyn utvecklat alla sinnen och upplever starkt miljön runt sig. Att lyssna aktivt efter ljud är ett sätt för babyn att vänja sig vid världen utanför. Jag har slutat förvånas över det faktum att jag kan se konturen av en fot, knä eller rumpan under huden på min mage när Neo rör och sträcker på sig. Det sker i stort sett dagligen och jag vet att jag kommer sakna att känna honom inne i magen efter graviditeten. Eftersom livmoderns väggar och magen sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och Neo kommer att utveckla tydligare dygnsrytm. Även fast man säger att bebisen sover väldigt mycket så måste jag nog säga att Neo hittills varit en väldigt aktiv bebis. Har inte riktigt fått intrycket av att han någonsin sover, men han kanske är en liten vilding i sömnen precis som sin mamma.

 

I vecka 35-36 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar mitt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Om barnet inte ligger med huvudet neråt, görs en extra kontroll för att eventuellt försöka vända barnet efter graviditetsvecka 36. Vändningen utförs av läkare som med hjälp av sina händer utanpå din mage försöker vända barnet till huvudläge. Det är barnmorskan som beställer tid åt och informerar vidare om ingreppet. Hoppas inte Neo bestämmer sig för att vända på sig. Han har legat med huvudet nedåt i flera veckor nu och det får han gärna fortsätta med.

 

Mitt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Får återkomma med exakta mått efter nästa barnmorskebesök som jag ska på den 9:e april. Känner hela tiden hur bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Min livmoder har utvidgats till tusen gånger sin ursprungliga volym och når nu upp i bröstkorgen. Nu är det mycket mindre fostervatten och man har förmodligen lagt på sig mellan 11 och 14 kg. För min del visade vågen på +12 kg. Nu blir det förmodligen inte så mycket mer. Normalt ökar man inte så mycket i vikt de sista veckorna, förutsatt att man inte samlar på sig en massa vatten, vilket jag tyvärr tycks ha en tendens att göra, men det är sådant som försvinner direkt efter förlossningen (tack och lov).

 

De sista veckorna är viktiga för att samla kraft. Se till att ladda batterierna och inte stressa.

 

 
Bebisen i vecka 35.
Nu är det 41 dagar kvar till förlossningen
85,4% av graviditeten avklarade och här hemma börjar vi bli längtansfullt nervösa.

 

Välkommen Vecka 34

 

Neo är nu så pass utvecklad att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln. Om han föds är han fortfarande ömtålig och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös. Bebisen är ca 44 cm från topp till tå och väger ca 2,3kg. (Fast lilla Neo vägde lite mindre än så. Idag kanske han är uppe i 2 kg). Alla organ är färdiga, men lungorna behöver lite mer tid för att mogna. Nu kan Neo själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar.

 

Han är för stor för att flyta omkring i fostervattnet och rörelserna blir större och långsammare. Karaktären på bebisens fosterrörelser ändras på grund av den kraftiga tillväxten och på det läge han intagit men jag ska känna honom varje dag. Neo har fått mindre plats i magen att röra sig på, men ska vara lika aktiv som förut. Minskar rörelserna eller känns de annorlunda är det viktigt att kolla upp det på förlossningen. Bättre att kontrollera en gång för mycket.

 

Neos fot eller hand kan ibland puta ut från min mage. Genom att pressa mot foten eller handen drar lilla bebisen till sig kroppsdelen. Kort tid därefter sätter han tillbaka foten, kanske av nyfikenhet. "Vad händer nu? Händer det igen? Detta var skojigt!" Tänk att jag nu kan kommunicera med mitt barn! Ungefär vid denna tid fixeras de flesta bebisar med huvudet ner i bäckenet.

 

Min kropp har ökat mängden blod med 50% under graviditetens första tredjedelar, men från vecka 34 håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen. Under graviditeten ökar livmoderns vikt minst 10 gånger och dess volym minst 500 gånger. På många ställen kan man läsa att mamman går upp i vikt med ungefär ett halvt kilo i veckan. Stämmer väl inte riktigt i mitt fall och det är ju högst individuellt. Min viktuppgång hade avstannat och barnmorskan säger att det faktiskt inte är nödvändigt att gå upp mer. Magen växer, bebisen växer och får vad han behöver ändå. Men efter helgens kalas och alla godsaker visar nog vågen på många kilon extra.

 

 
Bebisen i vecka 34. Vår stora lilla pojke.

Välkommen Vecka 33

 
Jag har avklarat lite drygt 80 % av graviditeten. Nu börjar vi komma så kusligt nära BF att jag inte riktigt förstår hur nära det är, vilket känns lite konstigt. Men om jag kan behålla en viss distans till det hela så slipper jag riskera att drabbas av panik. Hehe. Vår lilla bebis börjar bli väldigt stor. Han ökar nästan 250 gram i veckan och de närmaste fyra veckorna växer han otroligt mycket. Jag läser överallt att bebisen sover nästan 90-95 % av tiden, men än så länge har jag verkligen inte fått den känslan. Han är otroligt aktiv och buffar och knuffar på magen så den pekar ut åt alla möjliga håll och kanter. Väldigt underhållande att se. Neos muskler har utvecklats, huden har slätats ut och de små håren som täckt hans kropp börjar ramla av, även om det efter födseln fortfarande kan sitta kvar lite på ryggen eller skuldrorna. Skulle han födas denna vecka så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men han kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor. Man räknar med att en bebis som föds efter 32 fullgångna veckor har ca 96% chans att överleva.
 
Förutom att gråta så kan Neo göra allt som en nyfödd 40-veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livmodern, men han kan fortfarande sparka och röra sig. Ögonen rör sig under REM-sömnen och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern. Det skulle ju kunna vara en förklaring till alla rörelser. Han kanske sover väldigt mycket men rör sig i sömnen, precis som vi gör. När Neo är vaken så använder han sina sinnen; han lär sig att lyssna och känna alltmer. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). Vid den här tidpunkten har de flesta barnen ställt sig med huvudet i bäckenet. När barnmorskan känner på magen så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först. Vi ska känna efter om Neo fixerat sig nu på tisdag. Något är på gång i alla fall för jag känner väldigt ofta hur det trycker och ilar därnere. Om magen sjunkit lite grann så beror det på att han rört sig nedåt. Men ibland märker man inte av att magen sjunker förrän några veckor innan förlossningsvärkarna börjar eller i samband med värkarna.
 
När bebisen lagt sig tillrätta så brukar det bli lite lättare att andas men däremot ökar trycket nedåt och det kan kännas lite obehagligt när huvudet rör vid bäckenbottenmuskulaturen. Man kan prova att ligga på sidan då det minskar trycket på bäckenet, nerverna och blodkärlen i bäckenområdet. Magmåttet i denna vecka (symfus-fundus) brukar nu vara mellan 29-34 cm. Det varierar något beroende på barnets storlek och fostervattenmängden. Huvudsaken är att magen växer. Ska bli spännande att på tisdag se hur mycket min mage vuxit sen sist. Livmodern befinner sig i alla fall ca 15 cm ovanför naveln och har blivit ca 50 gånger större än den var innan jag blev gravid. Den totala viktökningen ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Jag ligger fortfarande på +11 kg, så jag har inte gått upp någonting alls de senaste tre veckorna, men det beror nog mest på att jag varit sjuk den sista veckan och gick ner en del i vikt. Jag kommer fortsätta gå upp i vikt ända fram till förlossningen. Även om man väger mer än vad man hade hoppats på så är det definitivt inte läge att försöka stoppa viktökningen. Bebisen behöver de extra kilona nu och man har gott om tid på sig att gå ner i vikt efter förlossningen.
 
 
Bebisen i vecka 33.
 

Välkommen Vecka 32

 

De sparkar man känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom Neo börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Hans lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Nu utvecklar han även förmågan att svettas. Många, men inte alla, bebisar lägger sig med huvudet nedåt. Vikten ligger på ca 2 kg och längden är ca 44 cm från topp till tå. Själva tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av underhudsfett som också gör att han ser rundare och mindre skrynklig ut. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och vår lilla son ökar snabbt i vikt. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att han öppnar munnen. Vår bebis klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt.

 

Nu sover Neo ca 90-95% av tiden, men under de vakna perioderna tränar han på att öppna och stänga sina ögon. Bebisen reagerar på ljuset som kommer igenom livmoderväggen. Ibland sträcker den sig efter ljuset eller följer det med ögonen. Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor blir utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga. Håll reda på fosterrörelserna och kontakta MVC om de plötsligt skulle minska i frekvens och/eller intensitet.

 

Mamman ökar nu i vikt, snabbare än i något annat skede av graviditeten. Förmodligen lägger man på sig ungefär 450 gram i veckan nu, framför allt därför att bebisen lägger på sig nästan halva sin födelsevikt under de sista sju veckorna av graviditeten. Förutom bebisens vikt så kommer även den ökade svullnaden göra sitt. Detta kan verkligen sluta hur som helst känner jag. Haha. Livmoderns översta del finns nu ca 13 cm ovanför naveln. Nu när bebisen vuxit sig så stor och livmodern är högre i buken kan man märka av en ny upplevelse: när bebisen ligger upp-och-ner i mage kan den sparka uppåt och träffa dina revben. Trycket kan göra att det känns ömt, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen. Man kan delvis förhindra detta genom att sitta upp så mycket som möjligt.

 

På vissa håll görs en ultraljudsundersökning den här veckan. I mitt fall gör vi ett s.k tillväxtultraljud den 19:e mars pga att jag hade en ovanlig sjukdom som barn som gjorde att mitt skelett slutade växa och läkarna oroade sig att jag skulle få problem att föda vaginalt då bäckenet inte växte. Jag har levt med stor oro för detta (vill väldigt gärna föda vaginalt) och ska få besked nästa vecka om bäckenröntgen. I samband med detta vill vi veta om bebisen växer som den ska och att han inte är för stor för mig att föda vaginalt. Det är främst i delar av södra Sverige, som Lund och Malmö som man får möjlighet till en undersökning i tredje trimestern. I denna region erbjuds alla gravida ett andra rutinultraljud kring graviditetsvecka 32. Ultraljudet innebär en tillväxtkontroll i graviditetens senare del vilket är standard i många europeiska länder såsom Danmark, Tyskland och Italien. Personligen tycker jag att alla landsting borde erbjuda detta, men eftersom det skiljer sig åt även inrikes så får man göra det på privat väg. Med en ultraljudskontroll efter vecka 24 i graviditeten kan man bedöma att barnet och dess vitala organ har utvecklats normalt sedan rutinultraljudet. En del anomaliteter på vitala organ kan tillkomma efter första rutinultraljudet. Genom att göra ett ultraljud senare i graviditeten har man som föräldrar och även sjukvården möjlighet till viktig förberedelse.

 

I en sådan undersökning bedöms bland annat antal foster, organutveckling, fostrets storlek och tillväxt i förhållande till beräknad förlossningsdag. Man lyssnar på hjärtslagen, uppskattar mängden fostervatten samt ser moderkakans placering. Efter vecka 30 kan man även göra en uppskattning av födelsevikten på barnet. Vår undersökning ska vi göra på Emma ultraljudsklinik i Göteborg. Det är samma klinik som vi var på när vi gjorde vul och kub-testet. Om de skulle hitta ett utvecklingsfel hos fostret får man professionell rådgivning direkt vid undersökningen. De hjälper även till att kontakta ert hemsjukhus för uppföljning om så önskas. Under denna undersökning så kan man med 99% säkerhet säga vilket kön bebisen har. Om han ligger på sådant vis att det är svårt eller omöjligt att se könet, avtalas en ny tid kostnadsfritt. Vi tänkte be dom ta sig en extra titt när vi ändå är där även fast vi sett prinsens kronjuveler ett antal gånger.


Nu börjar det verkligen bli tungt i vardagen. Ryggen tar väldigt mycket stryk och jag använder tensen flitigt mot foglossningen. Det är även mycket som händer nere i de södra regionerna och smärtorna kan ibland komma väldigt hastigt och ofta. För mig handlar dagarna om att hitta balans mellan vila och rörelse. Jag måste röra mig för att svullnaden i benen och fötterna inte ska bli värre och börja göra ont, och jag måste samtidigt vila när sammandragningarna börjar bli för smärtsamma. Tidigare har jag i alla fall klarat av att vara igång till efter lunch innan jag tar mig en lur, men de senaste dagarna har både rygg och foglossningssmärtor visat sig från tidig morgon. Finns en risk att det kommer bli tuffare ju närmare förlossningen vi kommer. Försöker förbereda mig mentalt mot detta. Är inte van att känna mig så låst och handikappad. Min älskade sambo gör verkligen så himla mycket för att underlätta min vardag. Är så otroligt tacksam och full av kärlek när jag ser hur omtänksam och kärleksfull han är. Världens finaste!

 

 
Bebisen i vecka 32. Det bor verkligen en alldeles unik liten person i min mage!

 

Välkommen Vecka 31

 

Nu är Neo omkring 42 cm och börjar närma sig sin födelselängden. Vikten ligger på ca 1 800 gram. Den här veckan är en milstolpe i bebisens utveckling då lungorna får förmågan att fungera på egen hand. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Finns viss risk att vår bebis ärvt sin mammas afroburr till hår. Ska bli riktigt spännande att se. En del bebisar kan ha lagt sig tillrätta med huvudet nedåt men det är inte säkert. För förstföderskor fixeras den delen av fostret som kommer först i bäckeningången ofta tidigare än för dem som fött barn tidigare. Den kan fortfarande ligga med huvudet uppåt, men i nästa vecka vänder sig de flesta bebisar och ligger med huvudet neråt tills födseln. På senaste barnmorskekontrollen så låg Neo med huvudet nedåt, men det var inte fixerat och kunde ändra sig. Men från och med nästa koll ska barnmorskan titta extra noga om det finns tecken på fixering. Generellt har hans kropp vuxit klart, men behöver fortfarande gå upp i vikt. Neos ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året.

 

De sista veckorna av graviditeten behöver man vila allt oftare. Precis som i början av graviditeten är det vanligt att man de sista veckorna känner sig extra trött. Det är viktigt att ta vilopauser ofta och äta ordentligt. Min lungkapacitet har tydligen ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för mig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra mig andfådd, vilket jag förvisso lagt märke till för länge sen. Bebisen fyller nu upp större delen av magen. Det kan kännas trångt och tungt. Många kvinnor samlar på sig vatten, vilket är något jag definitivt gjort. Livmoderns mått är ungefär 29 till 32 cm. Mitt SF-mått låg på 29 när vi mätte i tisdags. Den övre delen av min livmoder är nu ungefär 11 cm ovanför navlen. Min navel har sträckts ut mer och mer och har börjat att puta ut. I denna vecka har vikten sannolikt ökat med mellan 9 och 12 kg. Själv ligger jag nu på 11 kg så det är helt i sin ordning, men finns helt klart risk att vikten skenar iväg de allra sista veckorna beroende på hur mycket vatten jag kommer samla på mig. Nu utgörs viktökningen främst av moderkakan, blodvolym, livmoder, bröst, underhudsfett, vatten och fostervatten, förutom själva bebisen förstås. Vid den här tidpunkten bör man packa väskan som ska med till förlossningsavdelningen. Om man vaknar på natten och fostervattnet har gått, är det dumt att tvingas använda tid och kraft på att packa. Från och med nu rekommenderas det att man är väl förberedd.

 

Ju närmare förlossningen jag kommer, desto mer vänder jag min uppmärksamhet mot mitt ofödda barn, vilket tydligen är en helt naturlig reaktion. Kroppen förbereder sig på förlossningen och på den kommande tiden som förälder. Jag sover sämre, vaknar ofta och har svårt att koncentrera mig. Har funderat mycket på hur jag ska förhålla mig till slutskedet i min utbildning och har insett att jag troligtvis inte kommer klara av att avsluta något så totalt främmande från den livssituation jag nu befinner mig i. Att samla alla mina splittrade tankar, tvinga mig själv att vara analytisk och koncentrera mig på något så stort som en examensuppsats är lika svårt som att springa ett maraton höggravid. Den lilla ork jag har kvar behöver jag lägga på de här sista veckorna innan bebisen kommer. Jag kämpar återigen med mitt allmänna tillstånd såsom trötthet, illamående, kräkattacker och foglossning samtidigt som jag försöker bearbeta min sjukhusrädsla tillsammans med psykologen och aurorabarnmorskan. Den karriärsmässiga biten av mitt liv får jag sätta på paus så länge jag känner att energin inte räcker till. Jag vet inte hur länge den pausen kommer pågå men just nu är den på obestämd tid. Jag är inte den första student som blivit med barn och gått på mammaledighet, vilket gör mig övertygad om att allt kommer att lösa sig, förr eller senare. Det viktigaste just nu är att klara den här graviditeten och föda ett friskt litet gossebarn.

 

Välkommen Vecka 30

 
 

Jisses. Idag går vi in i vecka 30. The final countdown. Det är riktigt stort och nästan overkligt. Vilken milstolpe! 10 veckor kvar tills vi kanske har en liten bebis. Sen kan han ju komma mycket tidigare eller senare, men det är verkligen så nära nu. Helt galet. 10 veckor är ju ingenting. Och bebisen blir allt livligare och magen allt rundare. Själv blir jag allt mer förväntansfull på vårt lilla knyte. Har fortfarande en del att ordna med innan jag känner mig redo mentalt, till exempel fler besök hos aurorabarnmorskan och psykologen, men vi är en god bit på väg. Härligt! Mödravården i Borås är sannerligen outstanding. Och den förlossningspersonal vi varit i kontakt med har utstrålat lugn, kompetens och förståelse för den enskilda mammans behovs. Jag är väldigt glad över att få föda här i Borås där man faktiskt får ligga kvar i åtminstone två dygn på det jättefina BB-hotellet utan att bli utkickad. Och att det finns möjlighet för pappan att stanna kvar. Tydligen har andra mammor som fött i Borås liknat BB vid ett riktigt fräscht hotell, så jag ser faktiskt fram emot att få bo där de första dygnen som mamma.

 

Neo är nu ca 41 cm från topp till tå och väger ca 1600 gram. På ultraljud kan man se hur han övar på att andas för att göra sig redo att möta omvärlden. När han sväljer fostervatten i fel struprör känner jag hur han hickar. Den 19 mars ska vi på tillväxtultraljud så då borde vi få lite mer exakta mått och viktbesked. Om Neo skulle födas nu är det möjligt för honom att hålla sig varm utan kuvös. En del bebisar börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Bebisen är mycket medveten om förvärkarna även om jag själv inte märker av dem lika mycket nu. Känner dock hur Neo rör sig mer strax efter en sammandragning. Ibland om värkarna är täta och han rör sig samtidigt kan det kännas väldigt obehagligt.

 

Om förvärkarna gör riktigt ont kan det vara ett tecken på att man jobbat eller stressat för mycket. Då är det viktigt att försöka varva ned. Om man ändå får många och kraftiga sammandragningar bör man kontakta barnmorskan/förlossningen för en kontroll, så att livmoderhalsen inte börjat öppna sig i förtid. Ibland behövs en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna. Jag har fortfarande inte haft några större besvär av sammandragningarna sedan vi var inne på förlossningen, men så fort jag känner av att det gör ont är det bara att dra ner på tempot och vila. Rensa hjärnan från alla tankar och bara gå in i mig själv. Nu är det dags att verkligen öva på andning och avslappning inför förlossningen. Vid varje smärta jag känner av så försöker jag slappna av och bara andas. Går rätt så bra hittills. Ska bli spännande att se hur det fungerar när det verkligen gäller.

 

Under de kommande 10 veckorna kommer livmodern, moderkakan och vätskemängden öka stadigt. Förmodligen kommer man gå upp ungefär ett halvt kilo per vecka från och med nu, vilket jag helst inte vill. Det skulle innebära en slutvikt på åtminstone 15 kg och med tanke på att jag redan nu lider av ryggont och foglossning kommer all extra vikt bli tungt för lilla mig. Men det är ju bara att bita ihop, fortsätta äta bra och röra mig så gott det går (vilket tyvärr inte blir så ofta). Är fortfarande inte så väldigt orolig för vikten eller att jag inte kommer klara av att gå ner det som behövs för att komma i min bröllopsklänning. Har ett år på mig. Det kommer jag fixa. Man brukar säga att man åtminstone ska ge sig själv samma tid att gå ner i vikt som det tog att gå upp. Mycket av kilona försvinner automatiskt efter förlossningen och de återstående får man kämpa med genom kost och träning. Vet ju precis hur man ska gå till väga. Med lite jävlar anamma kommer det gå.

 

Eftersom jag blir allt större och får svårare att röra mig är det särskilt viktigt att fortsätta tänka på hur jag rör mig. Jag ska vara försiktig för att undvika att trilla och skada mig eller bebisen. Efter liggande position bör jag alltid rulla över på sidan innan jag stiger upp för att undvika att belasta magmusklerna som är uttänjda och svagare än normalt. Nu upplever även många att vrister och ben svullnar. För att motverka detta bör man dricka mycket vatten, helst kallt. Stödstrumpor är också att rekommendera. För mig har svullnaden kommit den senaste veckan och även mitt sug efter isvatten. Stödstrumpor använder jag redan dagligen. Ska jag ut på stan använder jag alltid mitt foglossningsbälte som avlastar en aning. Ser fram emot nästa veckas tensbehandling. Hoppas det kan hjälpa lite grann mot mina bäckensmärtor.

 

 
Jag satte ihop en liten jämförelsebild mellan vecka 5 (då jag plussade) och vecka 30.
Inte så konstigt att man blir andfådd, har svårt att resa sig och att man hela tiden är kissnödig.
Jisses, vad bebisen möblerar om därinne i magen bland alla organ och inälvor. Så häftigt!

 

 

Välkommen Vecka 29

 

Nu kan jag officiellt kalla mig höggravid. Vi har nu avklarat drygt 70% av graviditeten med 83 dagar kvar, och snart börjar den riktiga nedräkningen. I många kulturer firar man när sju månader av graviditeten har passerat. Om Neo skulle födas nu så har han nämligen 90 procent chans att överleva. Barn som föds för tidigt kan vara mycket små, även om de bara kommer några få veckor för tidigt. Det beror på att mycket av tillväxten sker från nu fram till vecka 36, varefter den sjunker något igen. Vår prins växer och frodas inne i magen och är ungefär lika lång som en vanlig skollinjal, eller ca 39 cm från topp till tå. Vikten ligger på ungefär 1 400 gram. Pojkar väger ofta lite mer än flickor.

 

Neos huvud börjar få de rätta proportionerna i förhållande till resten av kroppen. Han har antagligen fortfarande inte lagt sig till rätta, utan ligger med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan. Neo fortsätter att öppna och stänga ögonen inne i livmodern och kan urskilja siluetter av föremål, och även människor, om ljuset är det rätta. Många av Neos sparkar kan ses utanpå magen. De små lätta rörelserna som jag tidigare har känt i magen blir nu allt starkare. Nu känns verkligen sparkar och slag. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra.

 

Min mage fortsätter att växa och det kan kännas som om mina inre organ trängs undan. Ibland kan jag få problem att äta en stor måltid, därför att min livmoder växer och tar upp mer plats. Livmoderns topp är ca 10 cm ovanför naveln nu. Måtten är omkring 27 till 30 cm. Liten eller stor mage spelar ingen roll, det som är viktigt är att min kurva ökar som den ska. Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan jag känna en smärta som strålar ut mot ljumsken och blygdläpparna. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över. Det är inte ovanligt att känna av förvärkar. Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga mig i ett varmt bad eller vila. När jag slappnar av avtar värkarna. Efter nästan 3 veckors icke-existerande viktuppgång börjar vågen röra på sig igen. Nu har jag gått upp totalt 10 kg när jag nu går in i vecka 29. Gissar att det är tillväxtfasen som börjar ge sig till känna.

 

Jag har märkt mer läckage av mjölk från brösten. Det började redan i vecka 20-22. Den mjölk som läcker nu är inte som den vanliga mjölken, utan innehåller mycket kalorier för bebisen under dess första dagar efter förlossningen, varefter den vanliga mjölken börjar produceras. Skönt att veta att det tycks fungera. Har ju opererat mig och även fast läkaren sa att det inte ska påverka amningen så känns det bra att få det bekräftat. Foglossningen blir allt värre och på de riktigt usla dagarna kan jag inte ens lämna lägenheten för det gör för ont. Jan ställer alltid upp och hämtar mig med bilen när han kan, pysslar om mig när det är som värst och masserar alla ömma delar av min kropp. Han är så otroligt engagerad i mig och den här graviditeten. Trots att han själv har problem med rygg och leder sätter han alltid mig och bebisen först. Att vara så älskad är en obeskrivlig känsla. Vårt barn kommer få uppleva en kärlek utan dess like.

 

Särskilda saker du bör undvika om ni har ont och problem med foglossningen (som jag har):

  • alla rörelser som gör ont
  • att bära eller lyfta tungt
  • att ta långa promenader
  • att gå i trappor – ta hissen istället
  • att lägga det ena benet över det andra när du sitter
  • att vrida bäckenet när du vänder dig om, ”gå” runt istället
  • diagonala rörelser, t ex skidåkning eller vanlig gymnastik
  • att sätta dig i djupa fåtöljer eller soffor
 
 
En bebis i vecka 29.

Välkommen Vecka 28

 

Idag går jag in i graviditetens sista tredjedel, även kallad den tredje trimestern. Vi har nu avklarat 68 % av graviditeten och det är 90 dagar kvar till förlossningen. Det är en spännande men också påfrestande tid, såväl psykiskt som fysiskt. En del kvinnor mår utmärkt under denna period, medan andra kan känna sig helt utmattade. Rent fysiskt så känner jag att kroppen tar mer och mer stryk. Mer kramp, mer ryggont och mindre energi. Jobbar med att vara extra lyhörd och inte bara lyhörd på vad kroppen behöver. Mentalt jobbar jag för fullt och känner att ju närmare förlossningen vi kommer desto mer kommer hjärnan att jobba. Mycket som ska bearbetas och stärkas. Nervositet, skräck, förväntan, ångest, lycka, längtan - alla känslor existerar samtidigt i ett enda virrvarr. Skräckblandad förtjusning är ett ganska bra samlingsnamn på vad jag känner inför förlossningsdagen som närmar sig med stormsteg.

 

Neo har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna. Han kan fortfarande vända sig ett tag till. Vikten ligger nu på ca 1 200 gram och längden ca 38 cm från topp till tå. Bebisens hjärta slår snabbare när han hör min röst. Nu kan centrala nervsystemet också reglera mitt barns kroppstemperatur och kroppen börjar få ett fettlager. Den här sista tredjedelen av graviditeten kommer Neo framför allt att gå upp i vikt och enligt lag är han livsdugligt, vilket gör att han måste registreras om han föds. Det är en kraftig tillväxtperiod mellan vecka 28-32. Bebisen är livlig i magen och kan ibland hindra nattsömnen. Mot slutet av tredje trimestern är Neo så stor att han fyller ut livmodern helt. Många upplever nu mindre och annorlunda fosteraktivitet än tidigare. Man ska alltid vända sig till barnmorska eller förlossningsavdelningen om man märker att barnet rör sig markant mindre än normalt.

 

Det är en myt att det är normalt att fosterrörelserna ska minska i slutet av graviditeten. Barnet ska röra sig många gånger varje dag, I slutet av graviditeten är det mindre plats, men det betyder inte att barnet ska röra sig mindre. Rörelserna kan kännas annorlunda, men de upplevs ofta som kraftfulla. Problemet i Sverige är att denna myt funnits under så många år att blivande mammor fått lugnande besked på felaktiga grunder. Över hälften av de kvinnor som mist sitt barn har känt minskade fosterrörelser en tid innan barnet dött i magen. Det är också vanligt att kvinnorna väntar för länge innan de söker vård och när de kontaktar sin barnmorska är det för sent att rädda barnets liv. Många kvinnor har inte vågat tro på vad de känner, utan försökt normalisera det som inte varit normalt. Det är definitivt inte normalt att rörelserna minskar så mycket att kvinnorna reagerar på det.

 

Livmodern är nu så stor att den påverkar hur man kan röra sig. Bara moderkakan väger 400 g, nästan ett halvt kilo. Livmoderns mått är mellan 26 och 29 cm och har under den senaste månaden växt ca 4 cm. Somliga kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen som kan ge en lätt obehagskänsla när de nedersta revbenen spänns ut. Jag gör det om jag ligger i vissa ställningar. Man kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om man tar i för mycket. Då kan man få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar sig samman och blir hård. Jag har varit rätt så förskonad mot sammandragningar sedan jag var inne på förlossningen, vilket kan tolkas som att jag blivit bättre på att lyssna på min kropps signaler. Visst kan jag ta i lite för mycket ibland, men jag fortsätter inte pusha mig utan lugnar ner mig och vilar på en gång.

 

Den totala viktuppgången för den blivande mamman brukar ligga på 8 till 11 kilo eller mer den här veckan. En del kvinnor kan känna sig  stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Jag är definitivt en av dom. Min andfåddhet beror dock inte bara på de extra kilona, utan också på att det finns ett ökat syrebehov på flera håll i kroppen - hos barnet, i livmodern, njurarna och vissa muskler. Jag har nu gått upp totalt 9,5 kg. Har inte gått upp något i vikt alls de senaste två veckorna, men misstänker att detta snart kommer ändras. De flesta kvinnor ökar i vikt med ungefär 5 kg under den tredje trimestern, där bebisen utgör ca 3-3,5 kg. Jag skulle dock vara ganska tacksam om jag inte ökade fullt så mycket, men gör jag det så är det väl inte hela världen. Är fortfarande helpeppad på att ta tag i gravidkilona efter förlossningen. Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka som i första trimestern. Om jag märkt av detta? Ja, det skulle man nog kunna säga. Har haft min beskärda del av gråtattacker och fler lär väl komma.

 

 

Pregnancy Photos By Jan Monsen

Välkommen Vecka 27

 

Nu har jag kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Tiden går overkligt fort. Om bara 10 veckor räknas jag som fullgången, även om jag starkt misstänker att jag kommer bära lilla bebis en bra bit över vecka 40. Om jag kunnat se min bebis nu skulle jag se mer och mer av en nyfödd bebis beteende. Neo blundar och öppnar sina ögon, sover och vaknar på regelbundna tider och suger på tummen eller andra fingrar. Han väger runt 1 kg och kan vara omkring 37 centimeter lång. Hans hörseln fortsätter att utvecklas allt mer och han kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från mig. Det är möjligt att känna en liten fot som trycker mot magen och ibland tar bebisen spjärn och prövar sina krafter. Man kan känna hur lillen "svarar" när man försiktigt trycker tillbaka. En del experter tror att bebisar börjar drömma vid ungefär 27 veckor. Vad drömmer de om? Ingen vet helt säkert, men hjärnan är mycket aktiv denna vecka. Nu har Neo stora chanser att klara sig om han föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Om han skulle födas nu kan han andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

 

Vid det här laget kan man som blivande mamma börja känna sig tung och få bristningar på mage och lår. Tidigare har det ändå varit ganska bekvämt med en rund liten mage och en bebis som inte buffar till allt för hårt mot revben och insidan av magen. Jag har inte fått några markanta bristningar ännu, men just tyngden är väldigt påtaglig. Särskilt för min stackars rygg. Jag vet att det kommer bli ännu tyngre och ännu mer fest i magen och försöker förbereda mig så gott det går. Vågen visar nu på +9,5 kg sedan inskrivningen. Funderar på om jag ska göra ett nytt försök på gymmet när jag har mina bra dagar. Det finns ju vissa bra maskiner och övningar för att stärka ryggen och det skulle jag verkligen behöva. Lär ju inte få mindre ont i ryggen inom den närmsta tiden och viss rörelse sägs ju till och med kunna förbättra besvären. Hoppas även att svullnaden i min kropp ska kunna minska om jag rör lite mer på mig. Men som sagt, det är knepigt med fysiskt aktivitet i kombination med foglossningen.

 

Nu når livmodern min bröstkorg, vilket kan göra mig andfådd och det är något jag verkligen märkt av. Från och med nu och under de sista tre månaderna är det inte ovanligt att drabbas av kramp i benen, hemorrojder, åderbråck och kåda på magen. Jag har en hel del kramper, men det andra otrevliga har ännu inte dykt upp. Jag kan sova lite oroligt på nätterna nu när jag har kommit en bit in på graviditeten. Ofta störs jag av att jag måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre. Ska inte ens gå in på alla tokigheter jag drömt under min graviditet.

 

Tiden för den beräknade förlossningen är inte så långt bort nu. Många par kan känna att de har fullt upp. Föräldrakurserna börjar snart och vi har flera träffar inbokade den närmaste tiden. Intervallen mellan besöken till barnmorskan blir också snart tätare. Det kan kännas som att vi behöver planera och ordna med lite mer praktiska saker inför förlossningen och föräldraskapet. Det som står närmast på agendan är att sätta oss ner och gå igenom den snåriga djungeln som rör föräldapenning. Jag har ännu inte kunnat lämna in mina inkomstuppgifter då jag väntar på arbetsgivarintyg från ett tidigare jobb, men Jan är klar med sina uppgifter. Faderskapsbekräftelse har vi bokat tid för på familjerätten, så dit ska vi om några veckor och även passa på att skriva under om gemensam vårdnad. SÅ skönt att få det gjort innan bebisen kommer om det skulle hända mig något. För tillfället inväntar jag ivrigt våren så vi kan börja snickra ihop och måla bebisens spjälsäng.

 

 
Välkommen vecka 27
 
 
En liten bebis i vecka 27.

Välkommen Vecka 26

 
Lilla Neo är nu ca 36 cm lång och väger omkring 900 gram. Under denna vecka börjar han öppna ögonen som nästan är helt färdigutvecklade. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng och moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja vår allt större bebis. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen. Bebis har lärt sig att både andas in och ut. Med lite tur kan man höra Neos hjärtslag genom att lägga örat mot min mage, men än så länge hörs det mest bara massa bubbel. Neo kan höra ljud och ljudnivån inne i magen som kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö. Han lyssnar på ljuden i min kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Han lyssnar även på min och omgivningens röster. När han hör ljud reagerar han med högre puls, och spelar man musik kan det hända att han rör sig i takt.
 
Nu vet man med säkerhet att bebisen reagerar på ljus. Han håller faktiskt upp händerna framför ögonen när ljuset träffar honom. Lillen sover nu i längre, ostörda perioder och ibland samtidigt som jag. Det finns studier som visar att barnet reagerar på beröring runt denna vecka. Jag har dock under flera veckors tid alltid varit väldigt fysisk med magen. Stryker och liksom buffar lite lätt när jag vill lugna ner mig och vår lilla skatt eller om jag bara vill mysa med bebis. Övre delen av min livmoder är nu c:a 6 cm ovanför naveln, och jag kommer fortsätta att växa ungefär 1 cm per vecka. Livmodern är mellan 24 och 27 cm från blygdbenet till toppen. Vet inte exakt ännu eftersom det är först imorgon som det är dags för första mäta-magen besöket hos barnmorskan. Den totala viktuppgången i graviditetsvecka 26 bör ligga på omkring 7-10 kg, om man ätit någorlunda balanserad och näringsrik kost. Jag tror jag gått upp ca 9 kg och känner fortfarande ingen viktpanik. Det är faktiskt det minst intressanta i hela sammanhanget. Jag mår bra och känner mig så otroligt lycklig och bebisen verkar må jättebra. Det är viktigast.
 
Graviditeten känns nu ända ned i mina stackars svullna ben och fötter. Måste tänka på att vila ofta med fötterna i högläge. Jag kan bli trött i ryggen, känna av trötthet, kramp i benen, tryck mot bäckenet och bli varm och svettig. Eftersom bebisen ligger högre upp i buken nu så kan det hända att jag ibland upplever att det gör ont under revbenen. Det sista har ännu inte inträffat. Neo känner vad jag känner. Om jag är uttråkad, trött eller stressad märker han det och reagerar på de stresshormoner som min kropp producerar. Om något gör mig rädd reagerar barnet på adrenalinet i ditt blod. Han reagerar också på positiva saker, t.ex. när jag känner mig glad, nöjd och älskad. Alla mina endorfiner strömmar med mitt blod via navelsträngen till barnet. 
 
Från vecka 26 bör man känna någon fosterrörelse var dag, vilket är något jag definitiv gör. Men ibland kanske man tänker lite för rmycket och börjar fundera på hur mycket man ska känna. Även fast Neo har fått vissa rutiner så kan det ju så klart hända att han är lite lugnare en kväll. Nu har jag blivit så van vid att han kör sin karateträning vid midnatt. Känner man inte fosterrörelser alls så bör man kontakta förlossningen så man få komma in på en undersökning för säkerhets skull. Även om det fortfarande är alltför tidigt för min bebis att födas så skulle han nu har ca 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser.
 
 
Underbara magen i vecka 25 (v.24+6).

Välkommen Vecka 25

 
 
Då har vi gått in i den 7:e graviditetsmånaden. Oj, så spännande detta är! Lilla Neo väger ca 800 gram och är ungefär 35 cm lång från hjässa till häl. Alla bebisar växer dock olika fort från omkring vecka 20 så om han avviker lite från det genomsnittliga så är det ingen anledning till oro. Nu har han fått lite kroppsfett och ser mindre 'mager' ut. Nu bör man känna att fostret rör sig varje dag. Detta är min garanti för att allt står bra till med det lilla livet i magen. Jag har känt honom röra sig varje dag ganska länge nu. Enda skillnaden är att rörelserna blivit fler, starkare och mer regelbundna. Han sover och är vaken efter en viss rytm under dygnet, vilket är något jag definitivt märker av. Flest fosterrörelser upplever jag när jag vilar.
 

Bebisens skelett börjar bli hårdare. Händerna är fullt funktionsdugliga och har små fingernaglar och fingeravtryck. Neo använder sina händer till att utforska olika kroppsdelar genom att känna sig fram. Han kan göra mer saker som till exempel knyta dem till nävar och ta tag i och hålla i sina fötter. Det är också nu som han börjar föredra höger eller vänster hand. Den viktigaste utvecklingen nu består i att han ska lägga på sig och få mer underhudsfett. Sinnenas utveckling har kommit en bra bit på väg Om jag lyser med en ficklampa på magen kommer bebisen att vända på huvudet, vilket betyder att synnerven har börjat fungera. Nu är det möjligt att höra bebisens hjärta med en dopplermonitor eller ett stetoskop. Hjärtat slår snabbt, ca 110-160 slag i minuten och det låter ungefär som en galopperande häst.

 

Skulle vår lilla prins av någon anledning behöva förlösas nu så skulle han ändå han en ganska god chans att överleva utanför livmodern, tack vare en enorm utveckling inom neonatalvården. Respiratorer, monitorer och mediciner kan hjälpa den ännu omogna kroppen att klara sig utanför livmodern. Han skulle dock behöva stanna några månader på sjukhuset eftersom kroppen ännu är mycket mottaglig för infektioner och andra komplikationer.

 

Min livmoder har vuxit ordentligt den senaste veckan och är nu ungefär stor som en fotboll. Översta delen av livmodern befinner sig nu ungefär mitt emellan naveln och bröstbenets nedersta del. Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Glöm inte att olika kvinnor har olika magar. En del magar är nästan helt runda medan andra har mer putmage. På en del börjar magen synas först nu medan andra fick mage för länge sen. Jag tillhör kategorin som fick mage för länge sen. Min viktuppgång i vecka 25 ligger på 8,5 kg.

 

Mindre roligt är att det under denna veckan många upplever att tröttheten, yrseln och kissnödigheten återvänder. Tröttheten kan jag gå i god för, yrsel har jag aldrig känt och kissnödig har jag varit nästan hela tiden. Börjar dock känna av kramp i benen efter att jag sovit. Inte särskilt skönt. Nu håller vi tummarna för att kräkningarna och illamåendet inte återvänder för att stanna. I alla fall inte än. Jag har känt av de senaste dagarna ett lätt illamående. En för mig ganska främmande känsla nu när jag vant mig av med det. Har dock medicin kvar om det skulle bli för olidligt. Enligt läkaren så kommer illamåendet och kräkningarna troligtvis återvända någon gång under graviditeten, men jag kan ju alltid få hoppas att hon tar fel.

 

 

Välkommen Vecka 24

 
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - veckorna tycks springa iväg. Snart dags för mer frekventa besök hos barnmorskan för mätning av magen och lite annat smått och gott. Nu är vår lilla plutt ca 30-32 cm lång och väger ca 700 gram. Han har fördubblat sin vikt på 4 veckor och ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Kan inte låta bli att undra hur mycket han kommer väga när han väl tittar ut. Jag vägde ca 2700 gram och Jan vägde knappt 2600 gram, så ingen av oss var särskilt stora, men ändå inom den normala viktintervallen. Om man själv var en liten bebis, finns det större chans för att föda en liten bebis då? Någon som vet?
 
Neos ansikte är i stort sett färdigbildat. Ögonen sitter på sin plats även om ögonlocken fortfarande är slutna. Öronen har också de funnit sin slutliga placering och sitter nu där de kommer att sitta vid förlossningen. Håret på huvudet fortsätter att växa och ögonfransar bildas. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut. Han kan förmodligen känna vad som är upp och ned. Det beror på att innerörat, som styr kroppens balans, nu är utvecklat. Ytteröronen är mjuka, men färdigutvecklade, och hörseln fungerar. De flesta dragen ser nu ut som de kommer att göra när han föds. Vi är så himla nyfikna på hur han kommer se ut. Kommer han vara ljus, eller mörk eller mittemellan? Vems ögonform kommer han få? Lite mer asiatiska som min mamma hade, eller mer västerländska som Jan? Och kommer han ha en liten svart kalufs eller vara helt kal på huvudet?
 
Lilla bebis känner nu igen våra röster och hör även mina hjärtslag. Neo gillar verkligen att röra sig och det finns det fortfarande plats till även om det nu börjar bli lite trångt där inne. Han är sannerligen ett litet energiknippe som hoppar, rullar, sparkar och buffar. Nu kan det kännas som att bebisen rör på sig mer än någonsin, vilket beror på att bebisar är som mest aktiva mellan den 24:e och 28:e veckan. Men det är vanligt att rörelserna avtar så fort man lägger handen på magen. Man gör sig gärna en bild av hur bebisen ligger, men det är svårt att känna fram den bilden om man inte är proffs. Det kan visa sig att det man trott vara huvudet i själva verket är rumpan. Barnmorskor kan sin sak och kan visa hur barnet ligger om vi är nyfikna.
 
Min fundus, det vill säga toppen av livmodern, har nått över naveln. Jag känner bebisens rörelser väl. Ingen tvekan om att det är han som rör på sig. Ibland känns det till och med som om jag kan avgöra om han sover eller är vaken, men kanske bara inbillar mig. De flesta har gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Jag har inte gått upp något i vikt denna vecka, vilket känns helt okej. Den totala viktuppgången är nu 7,8 kg sedan inskrivningen. Jag blev ju lite osäker på om det var all god semestermat eller bebis som bidrog till de senaste veckornas kilon. Kanske en kombination av båda. Hehe. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att man känner sig trött eller har ont i svanken.Jag börjar få mer ont i ryggen och svullnaden i ben och händer är oförändrade. Likaså kissnödigheten. Behöver springa väldigt ofta på toaletten, men jag har börjat vänja mig. Det lär inte bli bättre med tiden. 
 
Från och med nu bör man vara uppmärksam på tecken som kan tyda på en för tidig födsel. De vanligaste symptomen är mensliknande kramper, förändring av flytningar, en svag smärta i nedre delen av ryggen, sammandragningar i livmodern, ett tryck på bäckenet (som om barnet trycker sig ner mot det) eller att det vätskar från slidan. Många av de här obehagen, t ex. ont i ryggen och lätta sammandragningar, kan förstås vara bara vanliga besvär som förekommer under en graviditet. Lyssna på kroppen. Om symptomen dyker upp ofta eller inte försvinner om du dricker lite vatten eller vilar en stund, ta då kontakt med din barnmorska eller direkt med förlossningsavdelningen. Det var detta som hände mig i veckan och så här i efterhand känns det bra att jag tog kontakt och att de tog in mig för kontroll. Skulle bebisen födas nu har han 20-25% chans att överleva. Vill öka på den oddsen lite mer så jag ser gärna att han stannar kvar hela graviditeten ut.

Vid det här laget brukar hormonnivåerna i kroppen börja plana ut och humöret brukar jämna ut sig. Men det är inte alltid frid och fröjd och harmoni. Jag kan fortfarande bli mäkta irriterad på folk, gärna andra föräldrar, som kommer med råd när man inte bett om dem. Även om de ges i all välmening känns det som att bli klappad på huvudet och det är inte så lite förolämpande. Jag kan faktiskt tänka själv. Både jag och min sambo är rätt så intelligenta varelser med ganska mycket innanför pannbenen. Nej, människor får gärna hålla käften tills vi ber om råd. Väldigt enkel regel som folk borde tänka på. Särskilt de som redan är föräldrar. Haha, nu blev jag irriterad igen. Ops.

 

 
 

 

Välkommen Vecka 23

 

Nu är vår bebis omkring hela 29-31 cm och väger ungefär 575-690 gram. Han ser vid det här laget helt mänsklig ut och liknar en liten bebisdocka. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Redan nu har lillen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel, även om det ofta för med sig en del komplikationer. Chansen för överlevnad ökar för varje dag. Han är nu så stor att jag skulle kunna känna de olika kroppsdelarna, men jag har inte vågat känna efter. Brukar be Jan känna på magen och tala om ifall han känner något. Drabbas fortfarande ibland av lite alien-känsla, även fast det mest bara är mysigt att känna honom röra sig i magen. Det skulle nu även vara möjligt att se hur han rör sig under kläderna, och jag försöker spana bäst jag kan, men ännu känner jag bara inne i magen. Kan ta lite längre tid att känna bebisen ovanpå magen då jag har moderkakan i framvägg.

 

Neo kan röra sig fritt i fostervattnet och kan sparka både långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet. Hörseln är välutvecklad och han kan höra min röst (som under vatten), mina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud min mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln. Nu börjar min mage verkligen att ta plats. Livmoderns översta del finns nu ca 3 cm ovanför naveln. Mina händer och ben har svullnat upp och vill inte ge med sig, så jag antar att det kommer fortsätta resten av graviditeten. Min totala viktuppgång hittills ligger på nästan 8 kg i 6:e graviditestmånaden, med 125 dagar kvar till förlossningen. Hur ska detta sluta? Hahaha. Många kan kommentera magen och säga att den är stor eller utbrista att jag säkert väntar tvillingar. Jag försöker att inte lyssna så noga. Är faktiskt jäkligt stolt över min mage. Och huvudsaken är att bebis mår bra och barnmorskan stämmer av att allt är som det ska.

 

Sammandragningarna är nu högst påtagliga. De tar tag om barnet och masserar det och fortsätter förbereda min kropp inför förlossningen och kommer att öka i styrka allt eftersom graviditeten fortlöper. Jag kan känna sammandragningarna om jag lägger handen på magen. Bebisen kan förmodligen känna hur livmodern mjukt klämmer och masserar den, men det skadar inte bebisen så det finns ingen anledning till oro. Tillfälliga smärtor i sidan kan bero på att livmodermuskulaturen töjer sig mycket under denna period, det brukar gå över om jag vilar en stund. Men foglossningarna måste jag vara lite uppmärksam på och finna mig i att dra ner väsentligt på gångtempot när det gör som ondast. Vill absolut inte bli ett kolli, men jag klarar verkligen inte av längre promenader utan vila. Jättetråkigt, för jag älskar att promenera. Särskilt utomhus. Men nu är det som det är. Får ta igen det sen när bebisen är ute.

 

Det är fortsatt viktigt att inte stressa. När man stressar frigörs hormoner i blodet som sedan passerar moderkakan och överförs till barnet. När mammans puls ökar av någon anledning, så ökar också barnets puls. Det kan man märka genom att barnet kan sparka. Vi lever i en stressig värld men det är viktigt att försöka leva lite lugnare när man är gravid. Planera för ledighet i slutet av graviditeten. De allra flesta kvinnor behöver en tid för vila och för att koppla om från arbetslivet inför förlossningen och nyföddhetsperioden. Man kan för stunden lugna barnet genom att lugna sig själv, till exempel genom avslappningsövningar och vila. Och även försöka stryka över magen. Det sistnämnda är något jag gör väldigt ofta och det fungerar väldigt bra.

 

 
Foto Jan Monsen.
 
 
Vecka 22 (v.21+6).
 
Tidigare inlägg
Min profilbild

Sök i bloggen