Being Close Forever



Vi fick ett fantastiskt fint kort tillsammans med en flaska champagne och ett par förlovningsglas.
Både jag och Jan kände att orden var som skrivna just för oss och vårt förhållande.
Ingen blev någonsin förvånad när vi först blev ett par.
Vi är verkligen som gjorda för varandra.

På alla sätt och vis.










Good Morning Sunshine


Tänk om man kunde få sol varje dag. Vilken skillnad det hade gjort för humöret. Nu råkar jag för det mesta vara ganska glad i vanliga fall oavsett väder, men det är så mycket härligare att vakna upp till strålande solsken som vi gjort den senaste veckan här på Cypern. Tog sovmorgon idag men ska snart kliva upp. Jag låter Jan sova vidare en liten stund till innan vi ska gå och handla kalamataoliver till lunchen. Finns sjukt mycket goda restauranger nere vid havet, men ibland är det faktiskt väldigt mysigt att laga mat hemma också. Idag tänkte vi oss grillad halloumi, oliver och grönsaker. Har ätit rätt mycket kött och kolossalt mycket kolhydrater denna vecka så det ska bli gott med en lätt och fräsch sallad.

Det är inte mycket vi har på agendan idag. En tur ner till stan efter lunch och njuta av vår sista dag på förlovningsresan. Jan tänkte svänga förbi sin tatuerare och säga hej. Sen kanske vi sätter oss någonstans och tar något att dricka. Min första resa till Cypern har verkligen varit helt underbar. Oförglömlig rent ut sagt med tanke på hur jag fick veta att jag skulle åka hit. Min älskade, underbara tok till fästman! Hur ska jag toppa det här när det är dags för hans födelsedag? Hahahaha. Han förtjänar verkligen livslång lycka och kärlek och det är jag fast besluten att ge honom.


 

En Perfekt Dag


Ringen sitter som om den vore skapt för mitt finger. Och det är den ju på sätt och vis. Vi får ständiga lyckönskningar från folk här på ön. Imorgon ska vi förbi en pub där det tydligen ska finnas en förlovningspresent till oss. Spännande! Jag älskar verkligen Cypern. Men mest av allt älskar jag Jan och hans familj. Från första stund som jag träffade dom som skulle komma att bli mina blivande svärföräldrar har jag känt mig välkommen och som en i familjen. Vi har ett otroligt stöd och blir så bortskämda med kärlek att man blir alldeles tårögd. Jag förstår var Jan har fått all sin godhet och omtänksamhet ifrån. Ska bli sorgligt att åka härifrån. Men om några veckor kommer svärföräldrarna och hälsar på oss i Borås. Sen är det bara några månader kvar tills vi åker på två veckors semester på Cypern. Det ser jag verkligen fram emot. Detta har också blivit mitt andra hem. Känns helt rätt att ha vårt bröllop här.


 

Vi hämtade våra förlovningsringar.

 

 

Sen blev det sightseeing på Larnaca Fästning.

 

 

Fotografen och fotoassistenten.

 

 

Blev lite rädd när han stod så nära kanten men det gick bra.

 

 

En kinäs på sightseeing släpandes på stativet som vanligt.

 

 

Ingen sightseeing utan en massa fotografering...

 

 

Fantastisk utsikt över medelhavet.

 

 

Till lunch åt vi på Ocean Basket där jag fick smaka fenomenalt goda grillade räkor och linefish.

 

 

Dags för middag.

 

 

Kärlek.

 


Förlovningsskål med grädde och jordgubbar före middagen.

 


Restaurangen bjöd på en massa extra rätter - denna fantastiskt goda sallad var en av dem.

 

 

Garlic mushrooms har blivit en av mina favoriter.

 

 

Min mat... kanske inte så konstigt att jag gått upp 7 kg på ett år... Hahaha...

 

 

Jans mat.... (Eller...?)

 


Det blev en väldigt lyckad måltid på vår favoritrestaurang.

Nu ska vi sova mätta, lyckliga och belåtna.

Imorgon är sista dagen och den ska jag ta till vara på.

Jan & Sussi 19 April 2012



Jan trädde ringen på mitt finger och jag gjorde detsamma med hans ring.




Nu är det vi två och våra löften att tillbringa resten av våra liv tillsammans.

Jag älskar dig, Jan Monsen.

The One Ring


Ja, vad är det man säger? Den som väntar på något gott. Jag och Jan var förbi juveleraren för ringprovning men de var inte klara. Fast storleken var bra. Senaste budet är onsdag förmiddag och än så länge är det lugna puckar. Vi åker ju inte förrän på fredag vid lunch och juveleraren vet att vi måste ha dom klara tills dess. Rätt kul att se hur ringen såg ut från scratch för att sedan bli perfekt handgjorda efter våra önskemål. Unikt och speciellt. Precis som vår kärlek. Och apropå önskemål så fick jag order från VD:n (som tillsammans med Butikschefen kommer vara brudtärna) att fundera över vilka jag skulle vilja ha med mig på min möhippa. Jag tänkte väl att det var lite i tidigaste laget men sedan sa hon något som oroade mig. Hon menade på att det inte är meningen att jag ska veta när den inträffar. Så rent teoretiskt kan jag komma att behöva gå omkring och oroa mig i två års tid. Hahahaha. Men jag litar på henne.

Det här med möhippa är ju en intressant företeelse. Alla gör ju olika nu för tiden. En del tycker att alla kvinnliga gäster som är bjudna på bröllopet också ska bli bjudna på möhippan (med vissa undantag från gamla släktingar och dyl). Andra menar att det bara är de allra närmaste väninnorna som tillsammans ordnar en möhippa och inte att det ska vara frågan om att bjuda in till höger och vänster. Och sedan finns det även de som blandar hej vilt och har både killar och tjejer med. När jag satte mig ner och funderade så utgick jag från hur JAG vill ha det, inte hur andra gör, tycker eller tänker. Sen bryr jag mig inte det minsta om det blir tre tjejer eller tjugo tjejer. Det är faktiskt inte antalet som räknas. Att ens en person tänker på hur hon ska göra min dag minnesvärd värmer mig i hela hjärtat.

När det gäller själva böllopet så brukar det allra klurigaste vara gästlistan. Vilka ska man bjuda och vilka ska man inte bjuda? Vad har man råd med och vad är i realiteten möjligt att bjuda på? Alla sådana spörsmål har jag och Jan pratat en del om och vi har väl i nuläget ett första utkast på en gästlista, men den kan komma att ändras. Den är absolut på inga sätt bestämd utan mest bara för att få grepp om ungefär hur många inbjudningar det kan röra sig om. Namn kommer säkert strykas eller tillkomma. Som det ser ut nu ligger antalet på ca 80 stycken. Men som jag sa till Jan så har jag arrangerat så mycket stora fester genom åren att jag vet (även om det rör sig om ett bröllop som har lite högre status än övriga fester) att man kan räkna bort 1/3 direkt. Fast självklart måste man ha i åtanke att alla kan dyka upp. OM man hade haft bröllopet i Sverige. Att vi valt att gifta oss på Cypern kommer med all säkerhet spela in på vilka som kan komma eller inte, men jag vill i alla fall ge mina släktingar och vänner möjligheten att välja själva genom att skicka en inbjudan.

När det gäller bröllopet och alla planer har jag och Jan lovat varandra att aldrig glömma bort vad som verkligen räknas. Att han och jag älskar varandra och genom giftermål vill visa att vi vill leva tillsammans för resten av våra liv. Det skulle bara kunna vara han och jag utan ett bröllopssällskap. Jag är ingen bridezilla, även om folk lätt kan tro det för jag gör ingen hemlighet av att jag alltid älskat bröllop och att planera fester. Att saker inte alltid blir som planerat har jag lärt mig många gånger om och därför är jag beredd på att saker kan bli annorlunda. Självklart har jag önskemål om att min närmsta familj och brudtärnor närvarar men skulle de få förhinder går inte världen under. Det är jag och Jan som gifter oss. Och det är det som ska stå i absolut fokus. Inte att det utåt sett ska se ut som "det perfekta bröllopet", även om jag har på känn att det faktiskt kan komma att bli just ett sådant bröllop som små töser drömmer om.

Nu kan vi dock koppla av och lägga alla bröllopsbestyr på hyllan det närmaste året. Då och då kan man ju kanske diskutera saker om det skulle dyka upp men inbjudningarna ska inte skickas ut förrän tidigast nästa år på höstkanten. För vår del ska det sparas och jobbas så vi har råd att bjuda in till bröllopsfest. Vad vi har sagt är dock att gästerna får stå för resa och uppehälle för är man inte mångmiljonär och äger ett eget privatplan så kan man omöjligen betala rese-och boendekostnader för gästerna. Däremot kommer vi inte önska oss några bröllopspresenter eftersom vi ser det som en fantastisk present av gästerna att de vill flyga till Cypern och fira vår bröllopsdag. Och så kan de samtidigt se det som en liten semester. Vi kommer rekommendera att man tar en veckas semester för här på Cypern finns det mycket att se och upptäcka.



Två tokar dricker Cava i onepieces - från Hallstahammarträffen 2011.

Eat Drink Love


 

Ryktet sprider sig fort på Cypern om vår förlovning.

 

 

Idag kom ägaren på puben med en flaska champagne och gratulerade oss.

 

 

 

 

Verdens Lykkeligste Jente


Det finns inga ord som med tillräcklig rättvisa kan beskriva hur lycklig jag är. Med en man vid min sida och fantastiska blivande svärföräldrar på en plats som jag med en gång kunde ta till mitt hjärta är jag helt och fullt så lycklig som det går att bli. Jag hade aldrig för mitt liv kunnat drömma om att jag skulle vara här tillsammans med Jan. Förlovade och redo att påbörja vårt livs resa. Det här ruset kommer finnas kvar i mig väldigt länge. Chocken har till viss del lagt sig. Tror jag. Då och då känns det fortfarande overkligt. Kanske för att vi går och väntar på våra ringar. Men när de väl sitter där på våra fingrar som en symbol på att vi älskar varandra och vill spendera resten av våra liv tillsammans så kommer det nog kännas högst verkligt.

Imorgon blir det mer sightseeing i Larnaca. Det skulle hållas en uppvisning vid stranden imorgon förmiddag. Tror det var ett typiskt cypriotiskt bröllop. Väldigt passande. Och apropå bröllop så tror jag vi hittat det ställe där själva vigselceremonin kommer hållas. Efter lite efterforskning på nätet så ska det ligga i ett gammalt hus från 1800-talet inte långt från där vi ska ha middag och festen. Allting ligger nere vid stranden. Det är dock en aning oklart om huset fortfarande används till bröllop. Det var stängt så vi får kolla upp det lite nogrannare nästa vecka. Jag vet att folk vigde sig där 2009 eftersom jag snubblade över en video på Youtube. Men på Cypern kan en sak vara öppet ena dagen för att sedan stängas och rivas den andra dagen.

På måndag ska jag sitta och jobba med uppsatsen. Japp, ni hörde rätt. Även fast jag är på förlovningsresa så har jag fortfarande kvar mina vardagliga plikter. Fick ett mail från Handledaren som hade varit sjuk och inte kunnat ha det där telefonmötet med mig tidigare i veckan. Men så såg jag att han skrivit ett mail och bad mig att ringa honom igår. Ett mail som jag inte såg förrän det var försent. Svarade honom och förklarade hur läget såg ut. Att jag blev totalt överraskad med ett frieri och resa, men att datorn och uppsatsen var med. Jag ska försöka ringa honom på måndag om jag inte får ett svar innan dess. Nu ska jag fortsätta njuta av helgen, kärleken och det underbara vädret på Cypern.


 

Trött men lycklig liten kinäs.

 

 

Detta hus användes tydligen till borgerliga vigslar - hoppas det finns kvar när vi gifter oss.

 

 

Så här ser det ut där man håller i borgerliga vigselceremonier.

 

Förlovningsresa Till Cypern


Jag väntar fortfarande på att någon ska väcka mig ur den här fantastiska drömmen jag befinner mig i. Igår kväll var jag hemma i Sverige och nu är jag helt plötsligt på Cypern. Vi landade strax efter tolv och svärfar mötte oss vid flygplatsen. Efter att vi installerat oss hemma i lägenheten gick vi raka vägen till juveleraren för att titta på ringar. Det fanns många vackra ringar men det tog inte lång stund tills jag och Jan hittade ett par som vi båda verkligen tyckte om. Så lustigt. Jag trodde att jag ville ha en ring utan diamanter, men när jag såg ringen så visste jag att den var perfekt. Går liksom inte att förklara. Vi försökte kika på andra men vi kom hela tiden tillbaka till samma par.

Efter att vi bestämt oss så fick vi skräddarsy den efter storlek och form. Jag ville ha min ring lite smalare eftersom jag har ganska små fingrar, men Jan behöll bredden på sin vilket passade riktigt bra. Mannen ska ju ha en lite större ring medan vi kvinnor får njuta av gnistrande diamanter. På tisdag eller onsdag nästa vecka ska vi tillbaka till juveleraren för att prova ringarna innan de blir helt klara. Ringarna kommer göras från scratch så det är mycket vi kan säga till om ifall vi vill ändra på något i sista stund. Graveringen är enkel. Förlovningsdatumet och namn. När vi gifter oss kommer vi gravera in bröllopsdatumet i våra ringar. Jag vill inte ha två ringar vilket kanske är lite udda då kvinnan vanligtvis också brukar får en vigselring, men man gör ju faktiskt precis som man vill.


 

På stranden.

 

 

Letar efter de perfekta ringarna - och vi fann dem!

 

 

Utsikten från restaurangen där vi planerar att ha vår bröllopsmiddag.

Perfekt miljö även för bröllopsfotograferingen.

 

 

Bilder från restaurangens nedervåning.

 

 

Rakt fram finns det en trappa upp till en liten övervåning där vi tänkte ha middagen.

 

 

Övervåningen med underbar utsikt över havet. Rymmer runt 60 personer.

 

 

Finns även en uteterass med utsikt över Medelhavet.

 

Själva festen tänkte vi eventuellt ha på en väldigt gammal pub med krypavstånd från restaurangen.

Men den var stängd när vi var förbi så den tänkte vi kika på en annan dag.

 

 

Vi vill tacka för alla fina gratulationer vi fått mottaga med anledning av vår förlovning.

 

 


 

 

 

Min Förlovningsring


 

Min förlovningsring ♥

Hade inte tänkt mig diamanter men det blev visst några stycken ändå.

Nästa vecka är den graverad och färdig att bäras.

Min fästman fick en likadan fast inga stenar men mer guld ♥

Den Andra Frågan


Den första frågan var från Jan när han frågade om jag ville gifta mig med honom. Den andra frågan kommer från omgivningen som är eld och lågor över vår förlovning. När ska vi gifta oss? Det finns ingen regel som säger att man måste gifta sig inom en viss tid men det vanliga är att man gifter sig inom ett eller två år. Men det finns alla möjliga varianter. I vårt fall har vi bestämt datumet till lördag den 17 maj 2014. Det finns flera anledningar till detta. För det första så är bröllop ingen billig sak. Vi måste från och med nu lägga undan en summa varje månad. Vi har inte satt någon budget än utan vi måste först se över vad det kan komma att kosta. Därefter får vi avgöra hur mycket vi måste spara varje månad.

För det andra så behöver vi god tid att planera allting eftersom vi inte tänkt gifta oss i Norge eller Sverige. Inbjudningar till bröllopsgäster måste skickas ut nästan ett år i förväg så att de får en chans att få tag i flygbiljetter och boende. Självklart åker vi ner nu i förväg för att kika på potensiella platser för boende, bröllopsfest, middag och vigselplats. Men det är ingenting man hittar på studs. Vi har en Cypernresa i augusti också samt en till jul och nyår så vi har gott om tillfällen att titta runt och se över vad det finns för alternativ. Just nu kan jag dock fortfarande inte riktigt fatta att vi ska åka till Cypern imorgon. Galet!

Ser fram emot att leta efter de ringar som vi båda kommer bära livet ut.


 

Min bröllopsklänning med det fantastiska släpet.

 

Fästman & Fästmö


Kära bloggläsare. Idag är jag i chocktillstånd. Fullkomligen helt väck i skallen. Och det beror inte på sömnbristen denna gång. Eller inte bara. Det beror på att min älskade underbara sambo friade till mig idag. Han kom hem efter jobbet, lika stilig som alltid, i grå kostym och bad mig kila upp på övervåningen för han skulle fixa med en sak. Vilket jag så klart tolkade som att han hade en hemlighet att gömma undan inför vad jag trodde nästa veckas överraskning. Som ni kanske kommer ihåg har han ju sagt att vi skulle åka bort över en natt till hemlig ort samt att det fanns ytterligare en överraskning som väntade. Men han kunde inte säga exakt dag vilket jag tänkte måste bero på att vi ska flyga luftballong eller något liknande som är väderberoende och att det var därför han inte kunde ge besked om vilken dag.

När han ropade att jag fick komma ner fick jag syn på två glas på bordet och ett vitt kuvert. Jan tittade på mig och gick helt plötsligt ner på knä. Jag tappade talförmågan. Han såg mig i ögonen och frågade utan att tveka: vill du gifta dig med mig? Mitt svar: skojar du nu? Du skojar inte?! Och sedan började jag ömsom gråta och ömsom skratta. Mellan tårarna och skratten svarade jag ja samtidigt som jag kysste honom. Det vita kuvertet hade jag helt glömt bort. I mjukisbyxor, linne, rufsigt hår, osminkad och fortfarande med tårar rinnande nedför kinderna kände jag mig ändå som världens vackraste. Sedan räcker han mig kuveretet och jag kan för allt i världen inte ana vad det är i. När jag tar fram en bild på den cypriotiska flaggan blev jag ännu mer förvirrad.

Jan ser mig i ögonen och säger att taxin kommer imorgon kl. 04.00 för att köra oss till Landvetter. Därifrån flyger vi till Cypern för att titta på och köpa våra förlovningsringar. Vi kommer att vara borta en hel vecka. Jag fullkomligen bara gapar. Och gråter lite till av lycka. Aldrig någonsin i mitt liv har jag blivit så totalt bortfintad. Vi hade ju bestämt att vi skulle titta på bilar på lördag, fika hemma hos Terese och Martin på söndag och kattvakt har jag ju inte fixat. Men alla sådana detaljer, stora som små, har Jan tänkt över och ordnat. Halva hans jobb vet i stort sett vad han haft planerat och en kollega kommer bo i vår lägenhet i Borås medan vi är borta.

Så nu mina kära vänner, ska jag låta chocken lägga sig. Men det fåniga flin jag har tänker jag behålla ett bra tag framöver. Snart ska jag sätta igång att tvätta, packa, städa och sova. För imorgon kommer jag åka på mitt livs resa. Med mitt livs kärlek.

Jag älskar dig, Jan Monsen.


 

Min profilbild

Sök i bloggen