Videoblogg Från Bali


Jag hittade två videoinlägg på min kamera som jag spelade in när jag var på Bali men som inte gick att publicera för Internet var alldeles för långsamt. Tanken var att visa er hur jag bodde på Rare Angon Villas och det skulle väl blivit lite fler inlägg men jag gav upp när det inte gick att publicera. Ni har ju redan fått se en massa bilder på hur jag bodde så det är inte hela världen att det inte blev så mycket mer filmat. Men tänkte i alla fall bjuda på de jag har. Vassegodis.




Final Destination


När jag stod på flygplatsen i Denpasar fick jag syn på tre killar som ställde sig i incheckningskön. Av någon anledning blev jag tvärsäker på att de var svenskar. Jag fick mina misstankar bekräftade när de började prata med varandra. Det var andra gången på hela Baliresan som jag träffat på turister från Sverige. Kunde inte låta bli att gå fram och fråga ifall de också skulle till Stockholm och mycket riktigt. Kanske inte så oväntat men det som däremot överraskande mig var att alla tre kom från Uppsala. Sicken liten värld.

Men vilka sköna grabbar! De förgyllde min hemresa och räddade mig från en åtta timmars väntan inne på flygplatsen i Singapore. Hade jag varit själv skulle jag aldrig vågat mig ut från flygplatsen. Jag kan ju avslöja att det tog oss en stund att hitta ut. Inte för att det var svårt att finna en utväg utan för att det skulle ske på ett speciellt sätt. Eftersom vi endast skulle vara där under transfertiden var det inga problem att skaffa visum för några timmar. Det var lite andra saker som blev omständiga just för att informationspersonalen uttryckte sig en smula otydligt. Flera gånger.

Singapore är en fascinerande plats. För det första var det nästan obehagligt rent överallt. För det andra så tycktes befolkningen vara omåttligt förtjusta i att köa. Till allt. Värre än Sverige. Och på gott och ont. Att stoppa en taxi ute på gatan trots att det kryllade av taxibilar kom inte på frågan. Nej, i Singapore står man i kö vid så kallade taxistationer. Om man nu inte förbokat en taxi. För det tredje var det förbaskat dyrt med alkohol om man jämför med de övriga asiatiska länderna såsom Thailand och Indonesien. Att betala samma pris som hemma i Sverige och lite dyrare än så förtar en del av charmen med att åka utomlands.

Jag ångrar däremot inte att vi spenderade en okänd summa pengar på att ta taxi till närmaste skybar och njuta av den fantastiska utsikten, några öl och ett par iskalla drinkar. Kamerorna gick varma och när solen gick ner där vi stod 218 meter över marken kände man sig otroligt tillfreds med tillvaron. Nu är jag hemma och har städat, tvättat, packat upp och ska snart äta middag. Kan lätt erkänna att jag lider av jetlag. Något jag inte drabbades av på vägen till Bali. Men man kan ju inte vara helt felfri. Jag får sova ut inatt (förhoppningsvis) och sedan har jag miljarder saker att göra imorgon och på onsdag innan jag drar till Falun på torsdag. Och Borås på söndag. Fullt ös medvetslös. Jag har nästan glömt bort att jag haft semester.



[ Liten kinäs kikar på utsikten ]



[ Inte så pjåkigt 218 meter över havet ]



[ Killer View ]



[ I'm on top of the world ]



[ Brandingenjören, Cafékillen och Polisaspiranten ]



[ Uppsala-gänget ]



[ Solnedgången ]



[ Utsikten är lika spektakulär när solen gått ned ]



[ Högst upp där strålkastarna lyser upp himlen var vi ]

Sista Kvällen På Bali


Jag håller på att fixa och dona i lägenheten inför min avresa imorgon. Mina kläder är utspridda över stolar och bord medan min resväska lämnar allt mindre plats för mina ägodelar. Men det ska nog gå bra. Med lite våld kan man alltid stänga en något överfull väskan. Har haft en underbar sista kväll på Bali. Mats och Åsa bjöd mig på middag. Vi besökte en riktigt mysig belgisk bistro. Nu är jag så mätt att jag inte kommer behöva äta förrän jag landat i Sverige. Känns det som i alla fall. Fast känner jag mig själv rätt lär jag väl vara hungrig igen vid lunchtid. Detta blir sista blogginlägget på ett par dagar. Jag lär inte blogga det första jag gör när jag kommit hem till Sverige. Lär vara alldeles slut efter den långa resan så jag kommer nog bara slänga mig i soffan och slockna.

Jag känner mig en aning ambivalent inför hemresan. Å ena sidan vill jag inget hellre än att komma hem för att träffa Jan men å andra sidan vill jag ogärna lämna Bali. Som tur är kommer detta paradis inte att försvinna. Jag kommer tillbaka och den vetskapen gör att det inte känns lika hjärtskärande att sätta sig på det där förbannade flygplanet. Suck. Jag har en lång resa framför mig. Varför känns det alltid jobbigare att åka ifrån en plats än till en plats? Första mellanlandningen är i Singapore där jag måste häcka i åtta timmar innan flyget till Helsingfors. Men med internet och två tjocka deckare ska jag nog kunna underhålla mig rätt bra. Förhoppningsvis.

Från Helsingfors till Stockholm tar det bara någon timme. Om allt går som det ska landar jag på Arlanda klockan åtta på måndag morgon. Jag får inte glömma att ringa till Jan det första jag gör när jag satt fötterna på svensk mark, inte bara för att säga att jag är hemma utan för att gratulera honom på födelsedagen. Tråkigt att jag inte kan fira den på hans dag, men jag har fixat en annan helg till oss så jag kan fira honom riktigt ordentligt. Men jag tänker inte avslöja någonting. Det är en hemlighet. Och det är privat. Jag behöver faktiskt inte dela med sig av allt det underbara som sker i livet. Jisses, vad jag längtar efter honom...





Tusen tack Mats och Åsa för ett oförglömligt första besök på Bali.

Men absolut inte det sista.

Nästa gång tar jag med mig min norrman.



Haters Made Me Famous


Jag är galen i skor. Det är väl definitivt ingen nyhet för er som känner mig väl. Var bara tvungen att ta en sista tur till Mata Hari för att se om dom hade något på rea. Och dra mig baklänges, jag hittade ett par skor jag föll för på direkten. Helt fantastiskt snygga mörklila pumps med häftiga blixtlåsliknande detaljer längst fram. Jag undrar hur jag ska få plats med alla mina skor hemma hos Jan. Hmm. Fast han sa att vi faktiskt kunde bygga en skohylla för mina absoluta favoriter. Jag jublade av lycka när han kom med det förslaget. Nu har jag två till som måste få plats i den kommande hyllan. Egentligen borde jag ha ett eget rum med enbart kläder och skor. Kanske kan övertala Jan att göra om gästrummet till min alldeles egna walk-in-closet. Hahaha. Eller kanske inte.

Köpte inte så mycket mer för min resväska börjar faktiskt bli ganska full. Jo, ett linne som var hur skön som helst. Köpte i en storlek större då jag gillar att kunna gå omkring i lite för stora kläder. Tyckte texten var ganska underhållande. Nästan lika underhållande som vissa praktarslen som läser min blogg. Hahaha. När jag såg texten kom jag att tänka på Tila Tequila. Maken till hatad modell har jag nog aldrig stött på. Hon är ju i princip känd för att vara hatad. Där kan man verkligen tala om att provocera folk. Hon är galen men rätt skön. Jag var tokig i hennes modellbilder när hon var känd som Tila Nguyen och inte som den skandalomsusade kändisskapstörstande lilla sexbomb hon är idag.




[ "Haters Made Me Famous" - linne ]



[ Nya skor - 173 kr på rea ]

Sussis Hörna


Jag har haft en otroligt lugn och fridfull dag. Suttit i mitt vanliga hörn hemma hos Mats och Åsa och läst den nya deckaren jag började med. Den sjätte boken om jag minns rätt. Har börjat läsa engelska böcker då jag redan plöjt igenom de svenska. I början är det lite ovant men ganska snabbt kommer man in i det och nu känns det fullständigt naturligt att läsa på utrikiska. Ska nog fortsätta med det även hemma i Sverige. Imorgon är det späckat schema. Tänkte ta en tur till Mata Hari och sen är vi bjudna på födelsedagsfest. Ska äta och dricka gott. Fast det gör jag ju varje dag, men det blir kanske lite mer än vanligt. Gud, vad jag kommer sakna det här paradiset. Jag har aldrig känt mig så avslappnad förut, trots mina hispiga små utbrott på diverse insekter. Man vänjer sig.

Snart sitter jag på planet hem till Sverige. Känns nästan overkligt att komma hem. Måste hitta tillbaka till de gamla vanliga rutinerna. Kalendern är redan fullklottrad med en massa måsten. Fast roliga måsten hela augusti. Bröllopsfest, två veckor i Borås, firande av Jans födelsedag och kräftskiva. När augusti är slut börjar det blodiga allvaret igen. Jag är faktiskt sjukt taggad. I två månader ska jag slita röv med både träningen, juridikstudier och jobb. Sen åker jag och Jan till Thailand. Det kommer bli en fantastisk höst, det är jag övertygad om. Och Jan. Att få träffa honom känns som att bli kär på nytt. Jag är så pirrig och förväntansfull att det nästan är pinsamt. Jag har förvarnat honom att jag säkerligen kommer rodna och gråta om vartannat när vi ses. Har en tendens att kunna gråta av lycka och det står jag för.



[ Sussis Hörna ]

Eat Pray Love


Ubud - en fantastisk plats på Bali. Jag förälskade mig på en gång. Ganska mycket turister (säkert efter Julia Roberts film Eat Pray Love som filmades i Ubud) men det var ändå en mycket mer behaglig atmosfär än på de stressiga gatorna nere vid Kuta. Ubud är konstnärernas och konstälskarnas paradis. Jag har sett så mycket vackert att det räcker för en hel livstid. Och jag har haft min bästa shoppingdag hitills just för att jag fann saker till min och Jans kommande Bali-plåtning (eller vad man ska kalla det). Har alltid velat köpa till fler guldaccessoarer till min balinesiska dansdräkt och av en ren tillfällighet snubblade jag över en sådan affär.

I godan ro promenerade jag på shoppinggatan när jag i ögonvrån fick syn på något guldigt som glimmade på andra sidan gatan. Jag blev genast på alerten och skyndade mig över. Jag tror inte ni kan föreställa er vilken lycka jag kände. Like I've died and gone to heaven. Jag fann montrar med smycken och dansaccessoarer, precis sådana jag letat efter under hela resan. Nu har jag verkligen en komplett dräkt inför plåtningen med Jan. Hemma har jag halsband, örhängen, huvudbonad i guld och alla tyger som behövs. Köpte till ett vackert svart band som man fäster över bysten, armband till båda armarna, ett bälte att ha runt midjan samt en grön sarong med guldmönster. Kunde inte motstå den gröna i guld. Det var ett helt annat tryck än de tidigare jag köpte i Denpasar. Och helt annat material. Lent som siden.

Angående målningarna så kan jag berätta att det var därför jag åkte upp till Ubud från första början. För att hitta ett motiv med balinesisk dans. Men efter att ha gått en lång stund och kikat in i diverse otroliga gallerior med hur mycket konst som helst var jag på väg att ge upp. För att vara helt ärlig så var jag så glad över mina dansaccessoarer att jag tappade intresset för allt letande efter den perfekta tavlan. När vi satte oss ner för att vänta på bilen som skulle ta oss till en restaurang så fick jag syn på en kvinna vid vägen som sålde mängder med handmålade målningar. Jag fick genast en hel bunt att gå igenom och efter en del letande så fann jag PRECIS vad jag letat efter. Vilken dag! När man slutar leta så hittar man det man söker. Ungefär som med kärleken.


Vi avslutade dagen med att äta middag på en japansk restaurang som var något från en annan värld. Inte de där mainstream sushirestaurangerna som man faktiskt kan bli lite trött på. Särskilt när man har cirka 19 olika sushiställen bara i Uppsala. Nej, detta var äkta vara. En restaurang som serverade mer den mat man äter hemma i japanska hem. Lite som japans husmanskost. När jag tänker efter så fanns inte ens sushi med på menyn. Jag ville vara lite vågad och testa så mycket som möjligt så jag valde en Bento-låda. Gud. Så. Gott. Orkade faktiskt inte äta upp allt. Förutom maten så var nog restaurangens läge det bästa. Alldeles vid ett vattentäckt risfält på en gata bakom shoppinggatan. Det enda man hörde var ljudet av tempelmusik och syrsor. Till och med gästerna på restaurangen var dämpade för att inte störa den frid som sänkte sig över oss alla så fort vi hade satt oss ner. Jag kommer definitivt åka tillbaka till Ubud igen. Otroligt vackert.





[ Vackra risfält på vägen till Ubud ]



[ Mängder med träkonst i alla möjliga modeller och färger ]



[ Blev helt fascinerad av den enorma huvudbonaden ]



[ Ännu fler träfigurer ]



[ Wardani Shop Monkey Forest Road - här köpte jag dansaccessoarerna ]



[ Och köpte en sarong ]



[ På japanska restaurangen - med mitt långa raka hår! ]



[ Första gången jag äter Bento - smaskens! ]



[ Accessoarer till den balinesiska dansdräkten ]



[ Målningarna jag föll för ]



[ Nu har jag en dräkt med tillhörande huvudbonad och accessoarer precis som dansösen till höger på bilden]

What A Glorious Morning


God morgon kära läsare. Vilken underbar morgon. Det är mulet och alldeles nyligen kom det en liten regnskur, men jag är inte ett dugg ironisk när jag säger att livet känns fantastiskt. Min sista vecka på Bali och jag känner mig otroligt utvilad och redo för att verkligen ta till vara på de kommande dagarna. Lite mer shopping och strandhäng innan jag måste packa min väska för den långa färden hem till Sverige. Känns overkligt att tänka att jag inte kommer vakna upp till tuppar, tempelmusik och fågelkvitter. Tror nästan att jag kommer sakna det. Nu har jag inte så mycket mer att skriva om för min dag har knappt börjat. Ska äta frukost. Soto ayam. Ha en fortsatt bra dag så hörs vi lite senare. Tjingeling!



Underkläder Tyger Och Modevisning


Jag är eld och lågor över allt fint jag hittade idag när vi tog en shoppingtur till tyggatan i Denpasar. Men först hittade vi en underklädesaffär med en massa sexiga grejer. Min hjärna var helt inställd på plagg som skulle passa till nästa pin up plåtning med Jan. Jag fick genast syn på stumpebandshållare/trosor i en bedårande söt modell. Ett par svarta och ett par svarta med röda små hjärtan på. Av en ren slump hittade jag en bh/korsett-liknande överdel som satt helt perfekt! Och priserna var ju bara löjligt billiga om man jämför med Sverige. Så jag passade på att även köpa ett par svarta nät-stayups. För hela kalaset betalade jag motsvarande 170 kronor.

Efter underklädesbutiken gick vi till den underbara gatan där det finns affär efter affär med så mycket tyger att det knappt går att välja. Men jag var ute efter specifika tyger så det gick ganska fort att hitta vad jag sökte. Återigen till framtida plåtningar förstås. Till min balinesiska dansdräkt som jag har där hemma behöver jag lite fler färger att variera med så det inte blir exakt samma kläder på varenda bild. Har ju köpt en herrans massa guldaccessoarer att ha i håret så då måste jag försöka variera kläderna också. Hittade inte exakt samma sarongmaterial eller mönster men det var close enough. När jag var på marknaden i Bedugul köpte jag en solfjäder som man använder i en del traditionella danser och valde att gå efter den gröna färgen när jag letade tyg. Självklart råkade jag snubbla över en fantastisk röd färg som jag inte kunde låta bli att köpa.

När jag hade köpt mina tyger var jag på jakt efter klassiska batiksaronger. Är ganska kräsen av mig. Färgen ska vara rätt och mönstret ska vara rätt men absolut inte tråkig. I Denpasars batikdjungel finns det så mycket att välja på men jag lyckades hitta två stycken jag föll för direkt. Gud, vad jag älskar alla tyger, färger och mönster! Jag är verkligen i paradiset. Hade inte så mycket pengar kvar och jag ville köpa något vackert tyg till Sara-Maria men inte bara ta ett tyg på måfå. Efter ett tag slutade jag leta och var på väg att ge upp när jag plötsligt fann det perfekta tyget. Jag har inte tagit något kort för det går inte riktigt att fånga på bild. Men det är åt det mossgröna hållet med små diskreta gulddetaljer. Tror hon kommer tycka om det.

Klockan började närma sig lunchtid när vi beslöt oss för att ta en taxi ner till stranden och njuta av utsikten. Vilken obeskrivligt skön känsla att sticka ner fötterna i sanden, tända en cigg och njuta av en iskall Bintang. Jag blir mer och mer sentimental för var dag som går. Vill inte lämna Bali. Vill inte åka ifrån Rare Angon Villas. Kommer sakna Mats och Åsa som tagit emot mig med öppna armar. De har kommit att bli som en extra familj och jag kommer sakna dom. Det enda som får mig att längta hem är vetskapen om att jag får träffa Jan. Men jag kunde lika gärna stannat kvar här många veckor till om jag på något vis hade fått hit Jan. Tyvärr börjar verkligheten komma smygandes och jag åker hem om fem dagar.Nåväl. Jag har haft en fantastisk semester och om två år tänker jag åka tillbaka hit och uppleva paradiset på nytt. Tillsammans med Jan.



[ Paradiset för tygälskare ]



[ Den här utsikten slår Fyrisån i Uppsala med hästlängder ]



[ När vi kom hem hade jag modevisning - min färdigsydda kebaya! ]



[ Underkläder till pin up plåtning med Jan ]



[ Med små röda hjärtan på ]



[ Ljuvligt vackra färger ]



[ Fantastiska batiktyger ]

A Day At The Beach


Trots att jag var vansinnigt förkyld imorse slängde jag i mig några Panadol och förnekade mina symptom. Jag skulle ner på stranden till varje pris. Sagt och gjort. Tog en taxi ner och parkerade mig i en solstol. Stranden var förhållandevis öde men sen var klockan inte särskilt mycket. Kanske strax efter elva. Folk hade väl varit ute och partajat kvällen innan så de hade säkert inte pallrat sig upp än. Det var otroligt skönt att ligga där i skuggan och lyssna på havets vågor. Jag badar inte och jag solar inte, men jag älskar att bara njuta av friden. Ett perfekt avbrott efter över ett dygns rapportering om den hemska tragedin som drabbat oss alla.




[ En perfekt dag för beach-häng ]



[ Femte deckaren som jag för övrigt läste ut idag ]



[ The Fruit Lady ]



[ Njuter av min ananas - riktigt god törstsläckare ]



Bara Att Gilla Läget


Om 10 dagar lämnar jag Bali för att åka hem till Sverige. Home is where your heart is brukar man ju säga men jag erkänner att jag är en aning kluven för hemresan. Rent känslomässigt hade jag det som svårast den första veckan på Bali. Att ständigt bli bombarderad med frågor och nyfikna blickar, att känna att jag inte kunde vara mig själv eftersom jag ansträngde mig så hårt för att ligga lågt så att jag skulle slippa bli utfrågad om mitt ursprung. Det tog bara en massa onödig energi och var fruktansvärt tröttsamt. Men i samma stund som jag började röra mig ute på egen hand insåg jag att det bara var att acceptera vissa saker. Folk kommer alltid ställa samma  gamla uttjatade frågor - det är bara för mig att gilla läget.

Så fort jag accepterade detta var det som om hela min tillvaro och sätt att tänka förändrades. När jag skulle åka hit på egen hand var jag rädd för att bli ett känslomässigt vrak eftersom jag kom ihåg hur jag mådde första gången jag var i Indonesien. Det var så omvälvande för mig att sätta min fot i ett land jag inte varit i sedan födseln. Obeskrivlig känsla. Under den här resan har jag bara gråtit en gång av frustration. Sen har jag inte känt några tuffa känslor alls. Kan hända att de kommer i efterhand när jag är tillbaka i Sverige igen, men jag tvivlar faktiskt på det. Jag ska inte ens gå in på allt jag insett om livet, mig själv och min relation till andra människor - det skulle tråka ut er fullkomligt. Låt mig bara säga så här; att lämna den fyrkantiga boxen vid namn Sverige (om så bara för en  månad) är det bästa jag någonsin gjort.



 

 

I Judge A Book By It's Cover


Vet ni vad? Jag har precis börjat på min fjärde bok. Upptäckte att Mats och Åsa har två fulla hyllor med svenska böcker (mestadels deckare) i deras tv-rum. Vet inte riktigt hur det gick till men jag fullkomligen slukar bok efter bok, deckare efter deckare. Föredrar av någon anledning utländska författare. De svenska deckarna känns lika fåniga som svenska polisfilmer. Inte så trovärdiga med andra ord. När jag var yngre apade jag efter min far. Han har säkert läst varenda deckare som finns. Minns hur jag som liten tös spanade efter spännande böcker i hans alltid överfulla bokhyllor. John Grisham tillhörde en av favoritförfattarna. Jag var en rätt udda unge. Ganska nördig eftersom det inte var så vanligt att man läste "vuxenböcker" i den åldern. Men jag var ständigt på jakt efter något nytt att läsa. Inte så konstigt att jag ville bli författaren när jag var liten.

Men jag läser inte alltid så kallade vuxenböcker. Det går i perioder. När jag verkligen vill vila hjärnan och bara ha något löjligt romantiskt att läsa har jag en tendens att sluka Harlequin historik romaner. Ni vet, sådana där ganska tunna pocketböcker som man kan hitta i varenda affär. Kiosklitteratur. Även kallat tantsnusk. Fast så mycket snusk är det egentligen inte i dom. Men tämligen förutsägbara kärleksrelationer och gärna kring samma tema - damsel in distress. Och den där mörka ståtliga riddaren eller gentlemannen som alltid lyckas rädda den väna jungfrun. Jag vet inte hur många sådana böcker jag har längst bak i bokhyllan. Framför står all min juridiska kurslitteratur som jag samlat på mig under åren. Inte ofta jag erkänner att jag läser Harlequin. Nåja. Intellektet måste ju också få gå på semester ibland.




[ Senaste boken jag läser - grymt bra författtare! ]

En Kaxig Liten Brud


Det är fascinerande vad lugn och sansad man blir av gin och tonic klockan två på eftermiddagen. Att jag någonsin varit livrädd för att gå över gatorna på Bali eller för att pruta med försäljarna är svårt att tro. I kicked some serious ass today när jag förhandlade med en säljare. Missförstå mig inte nu. Jag var inte packad. Satt faktiskt kvar på den underbara lilla restaurangen vid havet och drack en liter vatten efter mina drinkar och väntade på att den väldigt lätta berusningen skulle gå över. Det var första gången jag drack GT på semestern, vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. GT är annars något jag alltid dricker utomlands och brukar vara det första jag beställer. Och hemma också för den delen. Dricker ogärna sprit när jag är själv i ett främmande land. Men när jag såg att min favoritdrink kostade 46 kr gick det inte att motstå. 

En hel del intressanta funderingar poppade upp i mitt huvud idag efter att jag samtalat med en australiensisk man som satt vid bordet intill när jag åt lunch. Eller rättare sagt, han började samtala med mig. Jag är inte otrevlig av mig utan tvärtom väldigt öppen social, så jag höll en artig konversation som pågick i cirka en timme. Jag kunde lika gärna suttit för mig själv och läst min bok men att vara utomlands handlar inte bara om att sitta för sig själv utan även att kunna kommunicera och möta nya människor. Han var surfare - no surprise there - och skulle vidare mot Sumatra. Vi pratade om resor och om Bali. Han ville att jag skulle äta middag med honom. För att vara klar och tydlig men ändå lagom diskret så lade jag upp min plånbok på bordet när jag skulle betala för min lunch. Han såg kortet på Jan och frågade så klart vem det var. Min pojkvän, svarade jag menande.

Men vi kunde väl gå ut och äta middag i alla fall för vi var ju på väg att bli så bra vänner, tyckte han. Suck. Varför kan man inte bara ha en trevlig konversation med en person av det manliga släktet utan att bli utbjuden på middag. Middag för mig är något ganska intimt. Något jag äter med vänner, familj eller min pojkvän. Jag går inte ut och äter middag med främmande män när jag är på utlandssemester och verkligen inte när jag har en pojkvän. Vad jag funderade på och som jag direkt ville blogga om är ifall det ens är möjligt att två främlingar av olika kön kan träffas och börja umgås enbart som vänner. Utan att någon har en baktanke. Jag har svårt att tro det. Personligen har jag absolut inga problem att lära känna nya människor men när man är utomlands får man faktiskt tänka ett steg längre. Det kanske möjligtvis finns en mikroskopisk chans någonstans i helvetet att män som tar kontakt med mig inte alls har några baktankar. Fast å andra sidan. Kanske inte.

Jag var i alla fall så där härligt brutalt ärlig och sa att jag inte äter middag med främlingar. Särskilt inte när jag är i ett förhållande även om det enbart skulle vara en vänskaplig middag, som han så klart påstod att det handlade om. Jag undrar vad som rör sig i huvudet på män när dom bjuder ut en kvinna under förevarande omständigheter. Tror dom själva att det bara är på vänskaplig basis? Eller vill dom inbilla sig det? Om sanningen ska fram tror jag inte ett skit på det. Men jag kanske bara är cynisk. Må så vara. Att hålla en artig konversation med en bordsgranne mitt på dagen känns okej men middag, drinkar och dans är att ta det lite för långt. Nej, det sparar jag till min pojkvän.



[ Ny klänning från Mata Hari ]



[ En indonesisk favoriträtt - soto ayam ]

Ett Nytt Självförtroende


Nu känner jag mig fräsch och redo för att möta en ny dag. Tar nog en taxi ner till stranden och sätter mig på den där restaurangen där dom hade den goda jordgubbssmoothien. Eller så testar jag något nytt. Tänkte kika lite i affärer också. En till klänning skadar ju inte. Jag har ju bara runt 200 stycken hemma i garderoben. Man kan aldrig få för mycket klänningar. Eller skor. Vill åka en sväng till Mata Hari igen innan jag åker hem. Och tillbaka till tyggatan i Denpasar om jag hinner. Nu börjar jag känna hur det närmar sig hemfärd. För mig går dagarna väldigt fort.

Jag fick ju ett helt nytt självförtroende senaste gången jag var på stranden så jag hoppas på att skaffa mig lite till denna gång. Nu skiter jag fullständigt i vad folk tycker och tänker om mig. Pratar jag klockren engelska med den där fåniga brittiska accenten man fick lära sig i skolan är det ingen som egentligen tror att jag är indones. De säger bara att mitt ansikte ser indonesiskt ut och det får dom väl tycka. Jag får ta taxi ner och hem. Ingen motorcykel idag på grund av min ständigt återkommande förkylning. Just nu känner jag mig lite hängig så jag avvaktar ett par timmar innan jag drar iväg på äventyr.




Ännu En Morgon I Paradiset


Ni hänger med som aldrig förr. Trodde att jag skulle tappa några läsare när jag drog utomlands men icke. Väldigt roligt att ni fortfarande kommer på besök varje dag, trots att jag egentligen inte skriver om så mycket vettigt. Som min kära pojkvän sa igår - min blogg tycks ju enbart bestå av mat nu för tiden. Ack så rätt han har. Men jag lever för stunden och så även vad gäller maten. Blir jag sugen på något så köper jag det. Här är maten i många fall så löjligt billig att man kan unna sig i stort sett vad som helst och hur mycket som helst. Klart man passar på. Jag får ta konsekvenserna av mitt svullande vid ett senare tillfälle.

Jag älskar det jag hitills provat av det indonesiska köket och känner mig en aning tung i hjärtat över att återvända hem utan några särskilda matlagningstalanger. Men känner jag mig själv rätt så kanske jag bestämmer mig för att prova laga ett par rätter. Känns lika lustigt som förut, att jag är mer bevandrad i det thailändska köket än det indonesiska. Men thaimat har alltid varit så mycket mer lättillgängligt. Innan jag åker härifrån så ska jag göra en lista på några av rätterna jag testat här och sedan ska jag testa på att laga det hemma i Sverige. Kangkung är en given favorit.

Ser ni vad som hände? Vad bloggar jag om? Mat. Mat. Mat. Inte konstigt att jag kommer rulla av planet i Sverige. Skönt att jag kommer hem på en måndagmorgon. Kanske man ska ta sig en liten tur till gymmet efter hemkomsten. Ett spinningpass vore ju alldeles förträffligt. Jag har tyvärr inte gjort många knop vad gäller träningen. Har ingen som helst lust eller motivation till det här nere, vilket är lite lustigt. Ändå är jag övertygad om att lusten ska komma tillbaka så fort jag sätter foten på svensk mark. Jag hoppas verkligen det. Om inte annat så ska jag tvinga fram den. Det har jag lyckats med förut. Sen vet jag också att jag inte kommer vara själv vad gäller att komma igång med bättre kostvanor och mer träning. Jag och Jan har bestämt oss för att peppa varandra. Han har redan börjat vilket får mig att verkligen vilja lägga i högväxeln så fort jag kommit hem. Jag kan ju inte vara sämre än en norrman.


 



En Riktig Festmåltid


Återigen har man fått vara med om en riktig festmåltid. Befinner mig i någon slags paltkoma. I will for sure sleep like a baby tonight. Det enda orosmoln på min annars så klarblå himmel är den här lustiga förkylningen som kommer och går. Vissa dagar känner jag inte av någonting men mot kvällen kan den slå till och täppa till hela näsan. Ikväll var en sådan kväll. Fick bryta upp runt halv elva för att gå hem och kurera mig. Skulle dock inte förvåna mig om jag är i princip helt frisk imorgon. Funderar på att ta en dag på stranden. Jag har börjat på min fjärde bok och är helt fast. När jag fastnat för en riktigt bra bok kan jag sitta och läsa i timmar. Så skönt att jag hittat tillbaka till min lästlust igen.





[ Utsökt indonesisk mat ]



[ I love indonesian food! ]

Min Första Riktiga Semester


Så börjar min tredje vecka på Bali. Jag har kommit underfund med att jag är på semester. På riktigt. Att jag inte behöver fylla dagarna med en massa saker om jag inte vill. Eller bäst av allt, att jag inte har en fulltecknad kalender att ta hänsyn till. Min första riktiga semester på flera år. Det känns vansinnigt overkligt men samtidigt välbehövt, välförtjänt och alldeles underbart. Att veta och att känna att man är på semester är två olika saker. Nu kan jag verkligen känna friden i hela min kropp. En fantastisk känsla. Man får perspektiv på saker och ting när man är lugn och sansad. När man inte stressar omkring och oroar sig för tusen saker samtidigt. Jag ser saker klarare och mitt huvud är inte längre ett enda virrvarr av tankar. Jag ska faktiskt ta med mig det där lugnet när jag åker hem. Det vore skönt med en höst utan hysteriskt stressiga dagar.

Vet ni hur jag startade veckan? Med 1,5 timmes skön massage. Så borde man ha det varje vecka. Kanske till och med varje dag. Suck. Det är något jag kommer sakna. Möjligheten att skämma bort sig själv med allehanda välmåendebehandlingar. Men jag ska inte klaga. Jag har tre månader i Sverige att slå ihjäl när jag kommer hem. Sen är det dags att åka på nästa semester i Thailand. Det blir tre månader av tokplugg, arbetsnarkomani och en herrans massa träning. Förhoppningsvis lyckas jag behålla Bali-lugnet. Tiden kommer rusa iväg och rätt som det är sitter jag och Jan på planet till Phuket. Första gången som vi är utomlands tillsammans. På riktigt. Norge-resan var ju inte riktigt utomlands för honom. Och att han bor och jobbar i Sverige kan ju heller inte riktigt räknas som utomlands.

Nu ska jag ta mig en dusch och sedan lägga mig utomhus igen med en bok. Jag har slukat tre böcker på två dagar. Hade glömt bort hur roligt det var att läsa. Det är lätt hänt när man inte hittar tid till det. Men nu har jag all tid i världen. Ikväll blir det indonesisk matfest hemma hos Mats och Åsa. Det ser jag verkligen fram emot. Kommer bjudas på en hel del favoriter. Äter så mycket gott men glömmer bort vad rätterna heter på indonesiska. Måste bli lite bättre på att komma ihåg det så jag själv kan laga någon gång framöver. Jag kommer så klart ta kort så ni får se vad det bjöds på för läckerheter.



[ Igår var vi på japansk restaurang - jag testade tempura för första gången ]



[ Det fanns så mycket gott att välja på så vi beställde lite allt möjligt ]



[ Några sushibitar blev det ju också förstås ]



[ Kanske svårt att se på bilden men helt klart en av Balis mysigaste restauranger ]

En Dag På Stranden


Det har varit en stor dag för mig. Idag släppte alla oroande tankar om att gå över vägen och allt sådant fjolleri. Idag har jag varit självständig och klarat mig galant. Kunde till och med guida taxichauffören till min lägenhet från stranden då han var en aning osäker. Jag har lärt mig att titta mig omkring och äntligen kunna lokalisera var jag är och hur jag ska gå. Det är tack vare alla åkturer bakpå motorcykeln. Eftersom jag inte kör så tittar jag på allt runt omkring mig. Lägger affärer och platser på minnet och det var förvånansvärt mycket som fastnade.

Vid lunchtid hade jag satt mig på en restaurang vid stranden och tog fram min bok samt beställde in en jordgubbssmoothie av den väldigt nyfikna och flörtiga servitören. Jag hade inget smink, var klädd i ett vanligt svart linne och shorts, ganska svettig och rätt ofräsch överlag. Och han säger att jag är en mycket vacker indones. Han måtte varit blind. Hahaha. Men samma sak hände senare på kvällen, då av en kvinnlig servitris. Jag var lika osminkad då när jag besökte "Eat Street" och det mycket populära stället Rumours. Att höra att man är vacker två gånger på samma dag när man är som minst uppiffad är väldigt angenämt.

Men tillbaka till min dag på stranden. Det var ljuvligt att sitta där på restaurangen och läsa i flera timmar. Jag är ingen strandmänniska så att ligga och pressa i solen är bara att glömma. Däremot tog jag mig en promenad längs strandkanten och blev brun som en bränd pepparkaka. Buhu. Nåväl. Snart kommer den svenska hösten och vintern och då blir till och med jag likblek. Typ. Nu ska jag fortsätta njuta av mina återstående två veckor på Bali - det underbara lilla paradiset.






[ En bra bok, smoothie och en smaskig hamburgare - idag blev det västerländskt! ]



[ Vackert väder och ganska lugnt på stranden ]



[ Jag vet att horisonten blev sned! ]

Missing Ma Baby


Två veckor och tre dagar sedan som jag och Jan såg varandra. Nu dröjer det tre veckor till. Känns som en evighet men jag tror veckorna kommer gå väldigt fort för mig. Jag minns hur det kändes när han var i Nordnorge och fotade. Då var han borta elva dagar. För mig var det extra jobbigt just för att jag bara gick hemma och väntade. Här väntar jag så klart också men det är så mycket nya intryck att dagarna bara tycks rusa iväg. I ena stunden är det morgon och i nästa stund är det kväll. Självfallet är det inte roligt att vara borta från sin respektive, särskilt inte när förhållandet är nytt. Vanligtvis blir det megafail av alltihopa på grund av avståndet, osäkerhet och tillitsproblem. Enklaste lösningen: kommunikation. Det löser det mesta. Missförstånd kan undvikas och osäkerhet och tillitsissues kan kvävas i sin linda.

Tänk att jag redan varit på Bali i två veckor. Nu har jag en känsla av att tiden kommer gå fort. Jag gör inte så mycket på dagarna förutom att ta det lugnt och äta god mat. Har semester med andra ord. Idag ska jag börja på en ny bok som jag sparat på. Nora Roberts spännande roman Förföljd av det förflutna. Älskar hennes böcker. Fast bara dom som handlar om mord och kärlek. Behöver mycket spänning när jag läser. Det är en obeskrivlig lyx att kunna få läsa något annat än juridiska texter. Jag hinner inte läsa annat än kurslitteratur när jag pluggar. Och skulle jag få tid över är risken stor att min samvete tar över och tycker att jag borde plugga mera istället.

Om man bortser från att jag självklart längtar efter att få vara med Jan igen så är jag ganska kluven över att komma hem till Sverige. Jag vill ju börja läsa min kurs så att jag blir klar med utbildningen men det känns ändå inte så frestande att veta hur många kalla mörka månader man har framför sig. Det tillhör väl knappast ovanligheten att man får lätt ångest efter att ha haft en underbar semester långt borta från det dystra vädret i Norden. Smått sjukt egentligen att det i princip är grått, kallt och bara allmänt trist cirka nio månader om året i Sverigelandet. Bara vetskapen gör mig deprimerad. Börjar mer och mer att beundra utlandssvenskar som faktiskt vågat sälja all sin skit, ta sitt pick och pack och bara dra. Creds.

Slutar man bara lyssna på alla missunsamma människor som florerar i omgivningarna med sina jävla åsikter så är det bara att göra det man tror på. Jag tänker definitivt ta mitt pick och pack inom kort och förflytta mitt feta arsle till en annan stad. Inte för att jag tröttnat på Uppsala men jag känner mig inte så bunden längre. Speciellt inte när man har kärleken på en helt annan ort. Ska läsa min kurs i höst och sen drar jag. Min uppsats kan jag skriva var som helst. Det är bara bra med lite miljöombyte. Något jag insett efter den korta stund jag varit här på Bali är att jag absolut inte behöver växa upp, plugga, bilda familj, leva och dö på ett och samma ställe. Verkligen inte. Egentligen visste jag väl det redan innan jag kom hit men nu blev jag helt säker på att jag gör rätt som flyttar från Uppsala ett tag.







[ Om 21 dagar slipper vi webcamen... ]

Min Stora Kärlek


Som ni säkert redan vet vid det här laget så är min stora kärlek (förutom Jan) allt som har med mat att göra. Jag älskar mat. Både att laga mat och att äta mat. Jag kan sitta och njuta så mycket av maten att jag nästan inte märker vad som händer runt omkring mig. Fråga bara hur lätt jag var att få kontakt med under Hallstahammarträffen när jag hade ett helt berg med oskalade räkor framför mig. Få saker gör mig så lycklig som en riktigt utsökt måltid. Det behöver inte alltid vara ett kulinariskt mästerverk utan även de mest enkla ingredienserna kan få mig att spinna förnöjt som en liten kattunge. Men här på Bali är det hela tiden en explosion av smaker och jag njuter av varje tugga.

Att äta god mat är helt klart något som är väldigt viktigt för mig när jag åker utomlands. Jag kan faktiskt välja resmål utefter maten. Nu har jag nästintill svullat i diverse läckerheter under snart två veckor tid. Min mage börjar kännas ganska svullen. Det går förvisso upp och ner, men jag börjar bli sugen på att röra på mig i proportion till vad jag äter vilket jag inte gjort sen jag kom hit. Det blev några fjuttiga simturer i poolen, men sen åkte jag på min förkylning som nu har kommit och gått i ett par dagar. Jag vet att det är svagt att skylla på en förkylning men jag har faktiskt inte alls lust att köra mina program när snoret rinner och termometern står på 30 grader. Visst har jag blivit en riktig latmask?

Ett av de största bekymren är dock att jag inte har så bra matvanor. Jag har svårt att äta på bestämda tider när det är varmt. Till frukost blir det oftast en kopp balinesiskt kaffe och sedan en tidig lunch. Efter lunch blir det några öl och kanske ett par glas vin. Sen käkar man middag och dricker lite till. Alkoholen är den andra stora boven. Det har inte gått en dag där jag inte druckit alkohol. Att dricka en iskall Bintang i värmen är otroligt gott. Men jag ska försöka dra ner lite grann på intaget. Inte bara för vikten utan för min stackars mage. Tidigare efarenheter talar ju för att jag har lätt att få magsår om jag dricker för ofta och för mycket. Då fick jag varken äta stark mat, dricka kaffe, dricka alkohol eller röka cigaretter på ganska många månader. Det vore ju mardrömmen för mig. Ska försöka satsa mer på smoothies. Drack den godaste pineapple smoothie på ett japanskt litet fik uppe bland bergen i Bedugul. Vill hitta en lika god härnere men jag har inte lyckats ännu.





[ Soto Ayam - förbaskat god indonesisk kycklingsoppa ]



[ Bjöds på snuskigt god indonesisk mat - bland annat satay både räkor och kycklingspett ]



[ Smaskens! Första gången jag äter en jordnötssås som jag tycker om! ]



A Little Bit Of Heaven


Jag har varit på Mata Hari, ett gigantiskt shoppingcentrum på Bali dit de flesta västerlänningar beger sig för att shoppa. De har så sjukt mycket saker, kläder och märkesvaror. Och det är alltid rea. Ibland rea 50% och sedan ytterligare 20% på det. Är mäkta stolt över mig själv för jag köpte bara EN sak jag egentligen inte behövde. Skor. Och endast ETT par skor. Det ni! Annars handlade jag en klänning, ett par jeans, ett par shorts och tre linnen. De nya inköpen tillsammans med några batiksaronger jag köpte på marknaden samt de fåtal kläder jag tog med mig hemifrån innebär att jag nu har en komplett garderob de resterande veckorna på Bali. Känns riktigt skönt att för en gång skull inte handla så mycket att man börjar få ångest över hur man ska få plats med allt på hemresan. Jag börjar kanske bli vuxen. Haha.

I Indonesien jobbar man inte riktigt med kösystem. Att stå i kö och vänta på sin tur tycks tydligen vara något europeiskt. Eller kanske till och med nordiskt. Står man snällt och väntar på sin tur i en klädbutik på Bali så vinkar kassörskan till sig någon annan som ser ut att vilja betala. Här råder djungelns lag. Något annat som gjorde mig väldigt förbryllad var proceduren för att få betala för sitt klädesplagg. Först skulle man tydligen lämna det till närmaste butiksbiträde, och till skillnad från Sverige så vimlade det av butiksbiträden. Sen tog hon hand om det man ville köpa och skrev sedan för hand ut ett kvitto vad man skulle köpa samt priset. Därefter skulle jag tydligen ta det handskrivna kvittot och gå till en viss specifik kassa. Butiksbiträdet hade under tiden gått i förväg och lämnat mitt klädesplagg i kassan. Väl framme så räcker man fram kvittot och kassörskan hämtar varan och jag betalar. Högst besynnerligt. Varför inte bara ta plagget själv till kassan och betala? De skulle spara en jävla massa papper. Men vem vet. Det kanske är deras sätt att bekämpa till exempel snatteri. Fast då skulle de väl knappast ha olarmade kläder och lås på provhyttarna. Ja, inte vet jag. Annorlunda var det i alla fall. Och omständigt och tidskrävande.

Nu ska jag koppla av en liten stund och sedan blir det en drink nere vid stranden innan middagen. Idag tänkte jag faktiskt laga och bjuda Mats, Åsa och Ludde på yam wonsen. Har blivit så väl omhändertagen så att handla mat och laga middag då och då är det minsta jag kan göra. Igår blev jag till exempel bjuden på de godaste satayspetten jag någonsin smakat. Brukar avsky satay i Sverige för det är bara äckligt, men hon som lagade mat till oss igår kunde verkligen göra satay på indonesiskt vis. Det var starkt och lagom sött. Har aldrig smakat en sådan utsökt satay. Som ni kanske förstått så varvar jag thailändsk mat med indonesisk mat när jag är här och har insett att jag tycker om båda köken lika mycket, men i kombination är det ta mig fan det godaste jag ätit.



[ 176 kr fick jag punga ut för dessa skönheter. Helt klart prisvärt! ]

Tidigare inlägg
Min profilbild

Sök i bloggen