På Skakiga Ben

 
Jag står på skakiga ben. Jag brister. Inombords. Tankar, känslor, saknad, smärta, ångest. Det är kaotiskt. Allt svämmar över. Jag letar efter någonting att hålla fast mig i. Som kan hålla mig över ytan men varje gång som jag tror mig hitta det tappar jag greppet. Känner inte igen mig själv. Fortsätter leta efter en livlina. Min son. Min man. Jag håller fast vid all den kärlek jag får varje dag. Men just nu behöver jag mer tid. Med min familj. Jag tog ett beslut idag. Ett välbehövligt sådant. Och jag ser det inte längre som ett nederlag. Det är ett genomtänkt beslut som kommer ge mig energi och styrka. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Min profilbild

Sök i bloggen