No F#*×@$& Mercy

 
Jag har upptäckt en ny ologisk reaktion mot smärta: jag ger ifrån mig smått hysteriska ljud som kan liknas vid en galnings skratt. Inte för att någonting min PT utsätter mig för är det minsta roligt. Tvärtom. Idag frågade jag om jag fick dö. Axlar och rygg fick lida idag. Särskilt en övning fick mig att fundera på att utöva våld mot min PT. Inte för att det någonsin skulle falla mig in. Men det var onekligen plågsamt. Den där high fiven vi gör efter varje avslutad träning kändes dock extra bra ikväll. Får se om jag kan lyfta armarna om ett par dagar. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Min profilbild

Sök i bloggen