Rädd Att Trilla Dit

 
På måndag startar den sjunde och näst sista PT-veckan. Folk har börjat fråga mig vad jag ska göra sen. Fortsätta träna och äta regelbundet förstås. En sak vet jag med säkerhet och det är att jag inte vill sluta helt tvärt med personlig träning. Litar ännu inte riktigt på att jag klarar mig helt själv utan ett vakande öga från min PT. Är rädd att trilla dit och fastna i dåliga vanor igen. Dessutom är det mycket kvar av kroppen som jag behöver jobba med som troligtvis kommer behöva mer än 8 veckor. Men jag och PT:n får diskutera hur vi ska lägga upp det framgent. Först ska vi klara av de sista två veckorna och utvärdera resultaten. Dessa veckor har verkligen fått mig att inse hur mycket man måste kämpa om man vill komma i form, särskilt när man är i 30-årsåldern. Och om jag minns vilket slit det är kanske jag tänker mig för en extra gång innan jag låter mig förslappas igen. 
 
 
Träningsväskan är alltid färdigpackad kvällen innan. 

Göra Som Man Blir Tillsagd

 
Det är lite skillnad på mina träningskläder på morgonen och på lunchen. Jag gillar lunchträningen bäst för det är inte kallt och man håller sig inomhus. Fatta att jag är ute och går halv fem på morgonen i det här kalla skitvädret! Men jag lyder bara order. Det är faktiskt ganska bekvämt att göra som man blir tillsagd. Och det upptäcker jag efter nästan sex veckor med PT:n. Haha. Jag känner liksom inte efter eller letar ursäkter att slippa träningen eller måltiderna. Fascinerande. Imorgon blir det konditionsträning och mage. Ska bli skönt att springa några kilometer.
 
 

Gangsta

 
Träningskläder, Yankeeskeps och huvtröja är inte riktigt min vanliga klädsel men det är vad jag drar på mig first thing in the morning när jag går ut och promenerar. För ett par morgnar sedan, när jag nådde Trandared så passerade en polisbil förbi mig, långsamt, och jag kände mig så skyldig. Som en liten gangsterunge. Men sen kom jag på att mitt namn står i stora bokstäver på baksidan av min jacka (från den tiden då jag var med i det där träningsprogrammet på tv) och genast kände jag mig mindre gangsta och mer geeky. Haha.
 
 

Den Sanna Glädjen

 
Trots att jag det senaste året inte haft tid för dansen så kan jag ändå få min dansabstinens tillfredställd på mitt gym. Den glädjen jag känner i kroppen när jag dansar är svår att beskriva. Men alla som vuxit upp med dans sedan barnsben vet vad jag talar om. Jag är väldigt sugen på att börja dansa burlesque igen nästa termin. Vi får se vad som hinns med. 
 
 
Glad kinäs efter kvällens danspass. 

Mitt Kostschema

 
 
Jag har fått en del frågor angående min kost men jag känner att jag varken har utbildning eller kunskap att ge bra svar. Det enda jag kan redogöra för är hur jag äter nu. Till frukost är det gröt, hallon och ägg. Jag måste ha hallon (osockrade givetvis) annars får jag inte i mig gröten. Till mellanmålen och lunch äter jag 1.5 dl kokt vitt jasminris. Japp, jag blev också förvånad för man har ju hört hur dåligt vitt ris ska vara. Men min PT är av en annan åsikt och jag måste helt enkelt lita på honom. Det har ju uppenbarligen fungerat.
 
Till första mellanmålet äter jag kyckling, på lunch och andra mellanmålet är det torsk och sista målet är nötfärs fast inga kolhydrater. Till varje mål är det valfria grönsaker. Min PT har bestämt min kost utifrån mina mål och anpassar den efter behov (om jag gjort mig förtjänt av det haha). 
 
Jag försöker verkligen låta honom bestämma och inte ifrågasätta men det är inte så himla lätt när jag som person alltid är den som vill ha svar och stenkoll på allt. Misstänker att jag mer än en gång retat gallfeber på honom och det gör jag nog än. Jag är van att få min vilja igenom och kan argumentera för min sak. Men min PT låter inte mig få kontrollen en enda gång. 
 
 

Ytterst Märkligt

 
Det är ytterst märkligt hur man kan bli så lycklig över att få äta fisk igen. Det kan förvisso ha något att göra med att jag ätit kyckling tre mål om dagen under fem veckors tid. Möjligtvis. Haha. Hur som haver. Jag har laddat upp rejält med torskfilé och fixat klart maten till imorgon. Just nu testar jag olika tillagningssätt. Igår kokade jag torsken och idag stekte jag den i stekpannan. Ska bli så gott med lunch och mellis imorgon. Riktigt längtar!
 

Apropå min struliga sömn kan det ju bero på hormonella störningar i kombination med allt annat. Till exempel frustrationen att inte röka. Det har ju alltid varit mitt sätt att koppla av och känna lugn. Nu har jag ingenting som kan ge mig den effekten. Jag tror och hoppas att sömnen kommer lösa sig utan att jag ska behöva ta till kemiska substanser. Vi får se i slutet på veckan.

 

 
Middagen består av 150 gram nötfärs och valfria grönsaker. Kolhydraterna är numera fördelade till mellanmålen och lunchen. Känns helt okej.

Träningsvärk & Högklackat

 
Det var en bedrift att gå i högklackat på jobbet med den träningsvärken jag känner i lår och rumpa. Herre jävlar säger jag bara. Det gjorde ont av att bara sitta ner. Jag hoppas verkligen inte att det blir värre imorgon för då ska jag dansa på kvällen. Gick lite märkligt idag men den här gången var faktiskt smärtan mer påtaglig i rumpan. Eller alltså inte i rumpan men rumpmuskeln eller vad den nu heter. Ja, ni fattar. 
 
 
Äntligen fisk på kostschemat! 

Den Onda Cirkeln

 
Katastrofsömn inatt. Precis vad jag inte behövde efter flera dagar med dålig sömn. Jag är helt väck i huvudet. Somnade inte förrän någon gång efter elva igår kväll. Sen hostade Neo hela natten och väckte mig kl 01, 02.30, 03.46 och 03.56. Blir sovmorgon imorgon eftersom jag fick byta ut min morgonpromenad till ett danspass. Jag MÅSTE få sova innan jag tappar det helt. På riktigt. Om någon skulle peta på mig hade jag brutit ihop. Det värsta är att jag befinner mig i en ond cirkel. Jag tänker på att jag måste få sova ordentligt eftersom jag har ett sådant underskott på sömn men ju mer jag tänker på det desto mer panik får jag av katastrofnätter som den jag hade inatt. Orka. 
 
Men jag fixade i alla fall min morgonpromenad och lunchträning. Tack och lov för endorfiner som gav mig tillräckligt med energi för att överleva dagen. Blir middag, dusch och kraschlandning när jag kommer hem. Och kanske gråta en skvätt.
 
 

Mr Pain

 
Jag kommer inte kunna gå normalt på flera dagar. Det känner jag redan nu. Tack för den, mr PT aka mr Pain. Ser inte fram emot att gå nedför spiraltrappan på kontoret. Men om jag vill ha kaffe får jag härda ut. Jag minns den gången efter att jag och PT:n kört ett liknande kräkpass (benpass) och jag kunde knappt sätta mig ner på toaletten för det gjorde så ont i benen. Har på känn att det kommer bli lika illa denna gång. Vet inte om jag inbillar mig eller är extra känslig just nu men det känns som om han blir mer och mer skoningslös för varje pass. Fast ibland kan han vara fantastiskt generös. Till exempel så låter han mig byta ut min morgonpromenad på onsdag mot ett danspass på Arena Fitness. Det ni! 
 
 
En selfie och bild på allt jag käkat idag.

Den Mannen

 
PT:n hade sett mitt inlägg om att jag inte ville köra benpass så därför tränade vi såklart ben idag. Damn him all to hell! Vi hade dock lite problem med benmaskinerna för att jag är så kort. "Jag har aldrig tränat med någon som är hämtad från Sagan om ringen," muttrade PT:n när vi fick överge en benmaskin på grund av min längd. 
 
PT:n har nu gjort en del ändringar i kosten och träningen. Jag kommer köra styrketräning och morgonpromenad två dagar i rad och på den tredje dagen endast promenad på morgonen. Och sedan börjar man om på nytt med styrka och promenad. Min vilodag blir alltså när jag endast har min morgonpromenad.
 
Angående kosten så är det kyckling och ris som första mellanmål och på lunch och mellanmål nummer 2 är det torsk som gäller. Yey, fisk! Inga kolhydrater till dagens sista mål. De fördelas på dagens övriga mål. Det blir alltså 1.5 dl ris till mellanmålen och lunchen.
 

Jag har förvisso gått ner ett kg sen förra veckan men det märktes på andra resultat att sömnen har strulat. Hoppas få bukt med det under veckan efter koständringarna men om det inte funkar får vi försöka hitta någon annan lösning. Nästa mätning och vägning är om en vecka. 

 

Lite avslutande tankar och reflektioner efter dagens pass. Jag har upptäckt att min PT medvetet inte svarar på saker jag vill veta för han försöker stävja mitt kontrollbehov. Och givetvis blir jag sjukt störd över det. Haha. Den mannen testar verkligen mitt psyke och min fysik!

 

PT:n fick det även bekräftat att jag är labil både vid ägglossning och mens. Jag har i princip en bra vecka per månad. Vilken drömklient jag måste vara. Idag efterfrågade jag ett boxningspass för jag ville så gärna slå på någon (till exempel min PT.)

 

 

En Extra Utmaning

 
Nu har sjätte veckan med PT kickat igång. Jag får se denna vecka som en extra utmaning eftersom jag kommer vara lite i hormonell obalans. Så eventuella psykbryt och aggressiviteter har sina naturliga orsaker. Jag fick ordentligt med sömn inatt i alla fall vilket alltid är ett plus. Kl. 12 har jag vägning och träning. Återkommer med resultat i eftermiddag. 
 
 
Efter 5 veckor med PT. 

Egenvård

 
 
Hemmaspa är icke att förringa. 

Ordbajseri

 
Kommer nog bli en hel del ordbajseri från mig framöver men det är för att jag behöver få ur mig allt jag känner och tänker. Och liksom släppa det. Vad jag känner just nu är att jag är rätt slutkörd men samtidigt oerhört rastlös. Som om kroppen både vill vila och sova i hundra år men samtidigt springa ett maraton. Det är en väldigt märklig känsla som jag inte gillar. Om jag fick välja skulle jag ha så lite kontakt med omvärlden som möjligt tills jag mår bättre. Det borde enligt min app bli antingen i slutet på nästa vecka eller i värsta fall om två veckor. Det är väldigt olika det där. 
 
 

And So It Begins

 
Jag har haft en bra period. Ruskigt bra måste jag tillägga. Energi, humöret på topp, känt mig stark, självsäker och bara allmänt awesome. Och så börjar ångesten smyga sig på i små, små doser. Men jag känner igen den och vet att det inte är någon idé att kämpa emot, men däremot anpassa vardagen efter det. Inte för mycket stress. Prioritera bort saker som inte är livsnödvändiga och försöka få bra med avkoppling och sömn. Det sistnämnda har det varit lite sisådär med. Min hjärna vill oftast inte stänga ner utan ligger och pratar för sig själv. Alright, jag vet att det låter galet men kan inte förklara det på annat sätt. Jag har mediciner men jag vill undvika ta dom så långt det bara går. Hatar att stoppa i massa piller i kroppen om det finns andra sätt att krossa obehagskänslorna. 
 
 

Wonder Freakin Woman

 
Jag missade att packa ner träningsbyxor så när jag klivit av bussen från Göteborg och tagit mig till gymmet stod valet mellan mina Wonder Woman hotpants eller poledanceshortsen som visar halva röven. Valet var ganska självklart. Det blev Wonder Woman. De var jävligt sköna att träna i så blir nog inte sista gången. Haha. Har ett vagt minne om att jag vid ett annat tillfälle tagit fel på dom och mina korta svarta träningsshorts. Men vem bryr sig? Så länge det är bekvämt att träna i. 
 
Helgen har varit riktigt rolig trots träningsvärk, nyktert tillstånd och begränsat intag av nikotin. Har jag inte sagt det? PT:n vill ju givetvis att jag slutar röka så han har begränsat min rökning till max en cigg om dagen den resterande perioden som vi tränar ihop. Från ett snitt på kanske 7-8 cigg om dagen till en. Det har gått bra. Jag kompenserar frustrationen med att lägga ännu mer fokus på träningen. Men snart är det dags för ägglossning med alla cravings och humörsvängningar. Vette fan hur det ska gå. 
 
 

Panik & Poledance

 
Så har man varit på party ute i skogen med avslutande lektion i poledance med 10 arbetskollegor. Hysteriskt roligt må jag säga och går inte närmare in på vad vi hade så roligt åt. Fick lite panik under provsmakningen av diverse olika välmåendeprodukter eftersom jag hade glömt bort att jag inte får äta socker men som tur var innehöll det inget otillåtet. Nu är jag i Göteborg för övernattning. Imorgon bitti åker jag hem till Borås för att klämma in ett benpass på Arena Fitness innan jag kommer hem till La familia. Har fortfarande träningsvärk i hela kroppen och dessutom brännmärken efter kvällens poledancelektion. Min kropp kommer kännas rätt misshandlad till måndagens PT-träning. Vet inte riktigt hur jag ska överleva det passet. 
 
 

Houston, I Have Noticed A Problem

 
Mina byxor börjar hänga. De där byxorna som skar in i magen för någon månad sedan. Röven blev snygg för de satt tight men nu... not so much. Tror inte min bakdel minskat så mycket, vilket är fine by me. I love big butts. Men det är nog magen som krympt. Yey!
 
 

Cry Baby

 
Jag lipar. På riktigt. Min kropp är så jävla mörbultad. Och idag känns även träningsvärken efter magpasset jag körde i torsdags. WTF?! I stunder som dessa hatar jag min PT. Fast ändå inte. Haha. Så många ambivalenta känslor jag har för den mannen. Råder dock ingen tvekan om att han vet vad han pysslar med. Kolla in viktkurvan sedan jag började med PT. Och ändå så äter jag hela dagarna. Till förbannelse. På måndag är det vägning. Då får vi se om fettet rört på sig. Förhoppningsvis har det dragit långt åt helvete. 
 
 
 

Haters Gonna Hate

 
Så här ligger det till. Jag har gjort en rätt radikal förändring i mitt liv sedan jag blev med PT och det är mycket tankar och funderingar jag vill och tänker ventilera. Det här är mitt forum där jag väljer vad som ska publiceras. I vanlig ordning är det alltid någon random dude (man eller kvinna) som luftar sina högst oönskade åsikter. Men det ger mig mer bränsle att köra ännu hårdare så det tackar jag för.
 
Jag har fått läsa mycket skit genom åren från mindre begåvade individer under min tid som bloggerska. När jag höll på med modellfotografering, när jag läste juridik, när jag blev gravid, när jag blev mamma, när jag var arbetslös, när jag var jävligt överviktig, när jag var pinnsmal und so weiter. Jag har blivit stalkad, hotad, överfallen och fått märkliga beundrarbrev från kriminella som suttit i fängelse. Tro mig när jag säger det, jag har fått skinn på näsan. Så en och annan kommentar om hur jag nu lever kan jag hantera. Bring it on. Eller ännu bättre - lägg ner.
 
 
Back in the days när huset besöktes av
allehanda trivsamma modeller. 

Party & Övernattning

 
Imorgon efter lunch bär det av mot Göteborg. Ska på fest någonstans där jag aldrig varit och sen sova över i Göteborg. Min eskort ska möta mig på Korsvägen för att tillsammans med mig ta en annan buss. Mitt lokalsinne kan ta mig till Korsvägen. Bara sitta kvar på 100-bussen från Borås. Och inte kliva av någon annanstans än Korsvägen. Det borde till och med jag klara av. Fick tillåtelse från PT:n att göra ytterligare ett undantag för mellanmålet när jag åker buss. Men fortfarande äta rätt och skicka bilder till honom på vad jag stoppar i mig. Det kommer jag inte undan. 
 
 

Gå Av På Mitten

 
Jag och min PT har helt normala, sansade dialoger med varandra under vårt träningspass.
 
PT:n: "Svanka!"
Jag: "Det gör så jävla ont!"
PT:n "Sluta lipa!"
 
PT:n: "Nu kanske du tycker jag är elak som låter dig göra den här övningen direkt efter marklyft."
Jag: "Ja, men det är ju lite din grej..." (Vad jag egentligen tänkte: din jävla sadist). 
 
Har jag sagt att jag faktiskt har bästa PT:n ever? 😂 Idag var det fokus på ryggen. Vi körde marklyft, raka marklyft, chins, fällkniven med stång och ryggresning med stång. Det kändes som om jag höll på att gå av på mitten. På riktigt. Men nu är det gjort. Nästa träningspass är på måndag. Då kanske jag lyckats återhämta mig lite grann i alla fall. 
 
 

Den Mentala Utmaningen

 
Jag har ett extremt kontrollbehov över allt i min omgivning och känner jag att kontrollen är på väg att försvinna har jag tidigare drabbats av stress och panikångest. Ibland har endast lugnande medicin hjälpt mig att komma ner i varv. Jag vill kontrollera saker som egentligen är helt bortom min kontroll. Jag vill göra mer än vad jag egentligen borde. Hur jag ens lyckats ge bort så mycket av den där livsviktiga kontrollen till en personlig tränare är något jag inte riktigt analyserat förrän nu. Det kan ha något att göra med min målmedvetenhet. Jag vet vad jag vill uppnå och lyssnar jag inte på min PT kan han inte garantera att jag når mitt mål. Målet är viktigare än kontrollen. 
 
 

Oh That Feeling

 
Ni vet den där känslan man får innan man ska göra något riktigt kul men samtidigt vet att det kommer göra ont? Lite som att gå och vaccinera sig inför en utlandsresa. Så känner jag inför morgondagens PT-träning. Min smärtgräns har inte blivit högre och särskilt inte efter två vilodagar. Men bara på't igen. Han kommer säkert få mig att börja grina. Och svära. Och vilja ta till våld. Helt i sin ordning. Hahaha.
 
 
Bästa kollegorna från dagens zumbapass
med Qia på Arena Fitness. 
 

Let's Zumba

 
Vilka grymma kollegor jag har! Och en fantastisk instruktör som fick igång alla. Blev en del bortfall pga sjukdom men det blev en riktigt rolig start på förmiddagen. Sitter man framför datorn 8 timmar 5 dagar i veckan är det tacksamt med en arbetsgivare som bjuder oss på en hälsofrämjande aktivitet. Mycket skratt och dans. Alex var fan bäst som bjöd på sig själv. Han representerade männen från kontoret. Haha. Nu ska jag fortsätta njuta av semestern. 
 
 
Case officers in action med bästa instruktören Qia från Arena Fitness längst fram i bild. 

Efter Två Vilodagar

 
Efter två vilodagar har jag inte ont i halsen vilket betyder att det är grönt ljus för fysisk aktivitet. Så skönt att äntligen få röra på sig! Har laddat med matlådor. Käkar mellanmålet på jobbet och lunchen efter träningen. Sen blir det Leos lekland med Neo där man inte får ta med sig mat. Gäller att lösa matlogistiken så man inte får skäll. Andra mellanmålet blir när jag och Neo kommit hem och så får middagen bli lite senare. Med fem mål om dagen äter jag i stort sett var tredje timme. Imorgon kl. 10 är det träning med PT:n. 
 
 
Mirror: you look cute 
Front camera: what the fuck is this 
😂😂😂

Minus 5 Kilo

 
Idag hände något häpnadsväckande. Jag kom i en klänning jag tidigare varit alldeles för stor för. Inte kunnat använda den på hur länge som helst. Vilken fantastisk känsla! Det måste vara det ultimata beviset på att man gör något rätt. Men jag är långt ifrån klar. Finns många fler plagg i garderoben som jag fortfarande inte kan ha. Haha. Idag är för övrigt dagen då jag gått ner 5 kg sedan 17 september i år. And I'm not done yet. 
 

My Precious

 
Där ligger dom. Rentvättade och redo. My precious. Mina träningskläder. Jag känner hur mycket de saknar mig och vårt gym. De nästan vrider sig av smärta över att bara ligga där. I stillhet. Totalt torra. What a waste.
 
 

Det Bästa Målet

 
Det bästa målet på hela dagen måste nog ändå vara middagen. Eftersom jag endast äter nötfärs en gång om dagen har jag inte hunnit tröttna. Kycklingen däremot. Haha. Låt mig säga så här: efter fyra veckor med kyckling tre gånger om dagen börjar fantasin tryta rejält gällande olika tillagningssätt och smaksättningar. Men bara att bita ihop tills PT:n säger annat. Vilket han nog förmodligen inte kommer göra. Hahaha. Nej, nu ska jag inte vara sån. På lördag ska jag på fest och övernattar i Göteborg. Då fick jag faktiskt godkännande av PT:n att äta det som skulle serveras på kvällen (ris och räkgryta). Jag tar alla små smulor jag kan få. Fick på riktigt lägga band på mig själv för att inte dansa en liten glädjedans mitt framför honom. 
 
 

Vecka Fem

 
Starten på den femte PT-veckan blev väl inte riktigt som jag tänkt mig på grund av en förkylning. Så märkligt att inte packa träningsväskan till jobbet. Nåväl. Är på kontoret endast två dagar denna vecka och sedan har jag tagit lite semester. Kommer arbeta i mellandagarna så lika bra att vila upp sig innan även om jag hoppas på att det kan bli rätt lugnt under jul och nyår. But you never know. 
 
 
Office wear 
 
 
 

Om Fyra Veckor

 
För att klargöra så är det fler mått som tas under min och PT:ns mätningar, men jag väljer att redovisa alla mått om fyra veckor när vi är klara. Shit. Tiden går väldigt fort nu känner jag. Vad ska jag hitta på sedan då? När åtta veckor gått? Definitivt inte återgå till mina gamla, dåliga vanor. Jag tänker fortsätta träna och äta regelbundet. Mot nya mål. Jag har ju alltid sagt att jag vill vara i mitt livs form när jag fyller 35 den 21 mars nästa år. Det målet har jag inte gett upp. Snarare tvärtom. Frågan är om jag kan göra det själv eller om jag behöver stödhjul någonstans på vägen. Vill definitivt fortsätta väga och mäta mig kontinuerligt så jag vet att jag gör rätt. Inte stirra mig blind på vågen utan fokusera på att minska fettet och öka muskelmassan. Och gilla min egen spegelbild. Men vi får se vilka resultat jag fått om ytterligare fyra veckor.
 
 

Riktigt Jävla Awesome

 
Jag tycker det är på tiden att ge en eloge till min personliga tränare Christoffer Björk som är riktigt jävla awesome. Att bli med PT är något utav det tuffaste jag gjort på äldre dagar. Jag har misshandlat min kropp det senaste året med alldeles för mycket stillasittande och knappt någon mat. Till slut kände jag att det krävdes en drastisk förändring för att hitta motivationen att träna igen och efter lite due diligence bestämde jag mig för att byta gym till Arena Fitness och överlämna min fria vilja under åtta veckor till Christoffer. Vi har nu kommit halvvägs på resan och resultaten efter dagens vägning och mätning är följande (inom parentes står det vad jag startade på vid första vägning-och mätningen):
 
Efter fyra veckor:
 
Ålder: 34 år (oh shit my god)

Längd: 154 cm (oförändrad hahaha)

Fett: 25,2% (29,8%)

Muskler: 40,2% (39%)

Vikt: 56,6 kg (58,5 kg)

Metabolisk ålder: 21 år (30 år)

Bukfett: 3 (4)

Midja: 71 cm (76 cm)

 

 
Christoffer Björk
Personlig tränare på Arena Fitness i Borås  

Ingen Träning

 
Jag erkänner. Jag är kass på att ljuga och undanhålla saker. Det är nämligen så att jag har pyttelite ont i halsen. Och hosta. Har man feber och/eller hosta ska man inte träna. Jag har ingen feber men halsont gjorde att jag och PT:n kom fram till att skjuta på vår träning till fredag. Och jag kommer inte träna alls tisdag och onsdag. Jag vill inte riskera att bli sämre under en längre tid nu när det går så bra med träningen. Det blir träning först på torsdag när jag och kollegorna ska till Arena Fitness på vår hälsofrämjande aktivitet. Jag kommer redovisa resultaten från dagens mätning och vägning senare. Nu ska jag hem och äta lunch och kurera mig. Så länge jag sköter kosten ska jag inte förlora mina resultat. 
 
 

I'm Feeling It

 
Jag har inte tränat bröst sedan någon gång innan operationen och det känns idag vill jag lova. Och då tog jag ändå de lättare vikterna igår. Vissa övningar kändes smått obehagliga men det beror nog bara på ovana. Jag vill dock inte kräma på fullt ut när det gäller bröstmuskulaturen innan mitt återbesök i januari. Eventuellt kommer det bli ett korrigerande ingrepp nästa år. Men vi får se. 
 
 
Ready for you, Monday! 

Svik Mig Inte

 
Kom igen kroppen. Svik mig inte nu efter ett så gott samarbete den senaste månaden. Vi kan väl fortsätta vara bästa kompisar. Snälla? Något är ur balans. Kanske en stundande förkylning eller kanske bara ett behov efter mer vila. Svårt att avgöra. Kroppen vill inte riktigt tala om det för mig. Och ni vet ju hur jag är. Jag kör gärna på tills det tar stopp. Känner helst inte efter om något verkligen är off. Kanske inte helt optimalt. 
 
 

Bilder Efter Halva Resan

 
Egentligen hade jag inte tänkt visa några före och efter - bilder förrän åtta veckor passerat, men det känns helt rätt att visa vad som hänt nu när halva resan är gjord. Ser fram emot att kämpa vidare och se vad man kan åstadkomma efter ytterligare fyra veckor. Då kommer jag lägga ut bilder som vi tagit under resans gång. PT:n har bilderna på sin telefon. Jag vill inte se dom förrän vi avklarat den sista veckan. 
 
 

Kill My Inner Whining Bitch

 
 
Efter att ha kört pass 1 på det träningsschema jag fått av min PT har jag kommit till insikt om 3 saker:
 
1. Jag hatar militärpress 
2. Jag hatar dipps 
3. Jag hatar mitt inre gnälliga jag
 
Men hur ska man på fullaste allvar klara av att göra fyra set om 25-15-12-10 armhävningar i slutet på passet när man knappt ens kan lyfta armarna?! I don't get it. Fast det är väl det som är utmaningen. Hade jag fått ett lätt schema skulle det väl inte fylla någon funktion. Nu ska jag hem och fasa inför morgondagens PT-pass. Haha. Laters, baby!
 
 

Hälsofrämjande Aktivitet

 
På torsdag och fredag nästa vecka har jag tagit semester men jag kommer åka in till jobbet på torsdag och möta upp mina arbetskollegor för en hälsofrämjande aktivitet på Arena Fitness. Jag lade fram ett förslag till arbetsgivaren som gav sitt godkännande. Inte för att skryta men min arbetsplats och dess ledning är awesome! Verkligen måna om sina arbetstagare. Kommer bli en rolig morgon. 
 
 

Träningsschema

 
Idag fick jag mitt träningsschema av PT:n. Jag känner mig hemma på gymmet och nu gäller det att göra mig hemmastadd med alla olika märkliga övningar på styrketräningsfronten. Det kommer nog ta en stund innan jag får kläm på det hela. Får kolla upp en del termer på Youtube i helgen och är det något jag fortfarande inte fattar så får jag ta upp det med PT:n på måndag när jag har nästa PT-träning. Redan nu funderar jag varför i hela friden jag ska göra situps på en boll. Är det meningen att jag ska ramla av? Hahahaha. Jisses. Kommer bli intressanta veckor framöver. 
 
På måndag är det även dags för vägning, mätning och fotning. Blir spännande att se hur långt man kommit när halva tiden gått. Dessutom kommer mensen vara över då så jag hoppas på förnyade krafter. Idag har energin och humöret varit bra. Kanske för att det är fredag. Körde Zumba på min friskvårdstimme imorse. Ett härligt avslut på veckan. Imorgon blir det hemmaträning och bus med Neo.
 
 

Bättre Lycka Nästa Gång

 
Sjukt nöjd över kvällens träning. Testade ett nytt danspass på Arena Fitness som var helt awesome! En blandning mellan massa olika dansstilar, bland annat bachata. Älskar't! Och instruktören är så grym! Minde nöjd över att jag inte tänkte på att packa med mig min middag när det blev så sen träning. Men bättre lycka nästa gång! Imorgon är det FREDAG! Underbart. 
 
 

The Usual Roller Coaster

 
Och där kom värsta dippen. Försöker bombardera mitt inre jag med positivt tänkande men inte så lätt med dessa smärtor. Fy fan för livet som kvinna. Ibland. Imorgon ska jag försöka boosta mig själv med ett danspass på Arena Fitness. Kan behövas.
 
 

Hittat En Midja

 
Det börjar närma sig halvlek i denna åtta veckor långa utmaning och idag när jag bytte om från kontorskläder till mjukiskläder efter jobbet hittade jag till min förvåning en midja. Wow! Undrar vad jag kommer hitta om ytterligare fyra veckor. Det här är så spännande!
 
För övrigt är jag sjukt trött och har förbannat ont i magen. Jag är mitt i den värsta perioden och man säger ju att träning kan lindra kramperna så jag sprang tre kilometer, körde utfall och squats. Kan säga att jag höll på att ge upp efter två kilometer för det gjorde så ont men det släppte en aning. Dock ingen större skillnad efter träningen. Hade glömt värktabletter så bara att bita ihop.
 
 
Office wear 

En Vänlig Själ

 
Jag behövde inte förnedra mig totalt på gymmet när det gällde benpressmaskinen. Det var tydligen en kort individ som kört innan mig. Eller en vänlig själ som tänkte på oss korta människor. Score! Marklyft var lagom förnedrande. Jag sneglade bort mot skivstången som då var ockuperad av en biffig broiler som visade var skåpet skulle stå. När han var klar gick jag bort och lastade på en blygsam vikt som jag fick kämpa med att klara av. Hahaha. Jag är bedrövligt svag. Men men. Work in progress. 
 
 

Nemeses

 
Imorgon ska jag ta mig an det jag fasar mest inför när det gäller styrketräning: marklyft och benpress. Utan min PT. Jag känner en viss skräck inför att fastna i benpressen eller slinta med stången och krossa någon del av mina fötter. Vi har gått igenom tekniken men mitt muskelminne är inte lika bra som när det gäller danskoreografier. Dessutom är jag rätt svag. Men jag backar inte från en utmaning. Bara ta tjuren vid hornen och köra på. 
 
 

Två Timmar På Gym

 
Löpning, Zumba och styrketräning blev det ikväll. Jag är helt färdig men på ett bra sätt. Som jag har längtat efter att få röra på mig! Och laga mat. Marinerade kyckling igår som blev riktigt gott. Riven lime och citronskal samt safterna. Pressade ner vitlök och kryddade med stark thaichili, salt och peppar. Hackade även ner färsk koriander.  Sen fick kycklingen ligga och marinera över natten innan jag stekte den. 
 
 

Strålande Dag

 
Hade is i magen och ingen bulle i ugnen. Vilken strålande dag detta blev! Har nog aldrig känt mig så lättad. Nu är tillvaron utan orosmoment. Woohoo!
 
 

In I Rutinerna

 
Efter min och Neos playdate imorgon väntar en timme Zumba och en timme PT-träning på Arena Fitness under kvällen. Priset/belöningen man får efter två dagars ledighet i Stockholm. Skräckblandad förtjusning måste jag säga. Kan riktigt se för mig hur PT:n gnuggar händerna och skrockar ondskefullt. Jag fick ju faktiskt lov att göra avsteg från kostschemat i helgen, men det lär jag få jobba in. Har jag på känn. Libabrödet var gott och min mage kraschade inte. Men jag känner mig svullen. Fast det har jag gjort i flera veckor. Ingen mens än. Om den inte kickar igång denna vecka får jag kasta pengar i sjön och kolla upp om jag har en bulle i ugnen. 
 
 

Indonesienträff

 
Senaste gången vi var i Stockholm på Indonesienträff var år 2013 när Neo bara var cirka fem månader gammal. Det är så mysigt att få ihop dessa träffar ändå trots några års uppehåll. Och med våra egna barn. Satt och tittade i ett fotoalbum från juli 1983 från en annan av våra Indonesienträffar och fick syn på mig själv. Endast några månader gammal. Kändes smått overkligt. Och bilder på pappa, mamma och brorsan. Saknaden efter min pappa kommer aldrig försvinna. Önskar att han fick vara med oss och se hur stor Neo blivit. Så stilig!
 
 

Stay On Target

 
I helgen får jag permission från kosten. Fast ändå inte. Jag ska fortfarande rapportera och fotografera allt jag äter till Generalen aka PT:n. Och nej, jag kommer inte fuska. Jag ska fixa åtta veckor. Inga undantag! Har preppat gurka och morötter för mig att mumsa på i bilen till Stockholm. Hahaha. Gäller att hitta substitut även om de inte är särskilt upphetsande. 
 

Stockholm

 
Finally Friday! Veckan har gått både långsamt och fort. Imorgon efter frukost drar vi till Stockholm och jag har massvis att göra här hemma innan dess. Men först ska jag ta mig igenom arbetsdagen. Var så trött igår att jag somnade vid tio. Och eftersom min kropp inte sover så länge vaknade jag vid fyra. Suck. Idag känner jag mig arg som ett bi. Ska köra ett benpass på lunch. Få utlopp för lite aggresioner.

One Of Those Days

 
Har ni dagar då ni bara känner er äckliga och inte vill visa er för omvärlden? Jag känner så just nu. Fet och äcklig. Måtte det vara hormoner och inte på-smällen-hormoner. Min man påpekade att jag kände likadant när jag var gravid. Vad jag trodde var PMS för någon vecka sedan verkade inte riktigt stämma. Och nu är jag sen. Cirka 9 dagar. Fuck. Kroppen kanske är chockad av kostomläggningen och all träning. Men fan också. Jag får väl gå och köpa ett jävla graviditetstest då! Imorgon. Eller efter helgen. Eller så väntar jag någon vecka till för att se om den kommer. Skit. 
 
 

Zumba

 
Jag älskar att dansa och Zumba på Arena Fitness är som att förena nytta med nöje. Bränna kalorier och få utlopp för mitt dansbehov. Saknar att dansa burlesque och balett och att stå på scen, men just nu finns det faktiskt ingen tid till det. Kanske nästa år. 
 
 
 

No F#*×@$& Mercy

 
Jag har upptäckt en ny ologisk reaktion mot smärta: jag ger ifrån mig smått hysteriska ljud som kan liknas vid en galnings skratt. Inte för att någonting min PT utsätter mig för är det minsta roligt. Tvärtom. Idag frågade jag om jag fick dö. Axlar och rygg fick lida idag. Särskilt en övning fick mig att fundera på att utöva våld mot min PT. Inte för att det någonsin skulle falla mig in. Men det var onekligen plågsamt. Den där high fiven vi gör efter varje avslutad träning kändes dock extra bra ikväll. Får se om jag kan lyfta armarna om ett par dagar. 
 
 

Hur Tänkte Jag

 
Jag har redan träningsvärk från gårdagens PT-träning så jag tänkte låta benen och rumpan vila idag. Körde armar istället. Men sen ville jag bli ännu svettigare innan jag gick hem så därför avslutade jag med en stund på cykeln. När jag klev av kände jag att benen var rätt möra. Jag kommer ha ont imorgon. Lovely. PT:n undrade om han nästan fick mig att börja gråta under gårdagens träning. Japp. Det stämmer. På riktigt. Jag kan ärligt talat inte avgöra om det var svett eller tårar som rann. 
 
Imorgon har jag ett extrainsatt träningspass med PT:n innan zumba. Bara för att jag inte är hemma i helgen. Man kommer inte undan. Haha. Fast det vill jag inte heller. Jag vill köra på så jag får bra resultat på nästa veckas vägning. Under den här tiden vill jag med gott samvete verkligen känna att jag gett allt och lite till. Tänk att snart har jag fixat tre veckor av detta smärtsamma men ack så välbehövliga utmaning. Rätt som det är har jag kommit halvvägs. När åtta veckor passerat kommer jag lägga upp före och efter-bilder här på bloggen. 
 
 
 
 

Problem På Gymmet

 
Att vara drygt 1,5 meter när man tränar på gym är inte helt optimalt. Det fick jag erfara idag. Funderar på om jag ska lägga in som förbättringsförslag att ställa in maskinerna på lägsta höjd när man tränar klart så man slipper be någon annan göra det. Fick be en gängligare man att ställa in en maskin jag inte nådde. Haha. Eller så får jag hämta mig en pall eller en sån där step-bräda.
 
 
 

PT Pep Talk

 
 
Efter dagens träning och pep talk med min PT känns mina hjärnspöken inte lika dominerande. Han må vara en djävul till tränare men han tar sig verkligen tid att sätta sig ner och snacka när det behövs. Och som ni har läst tidigare har jag känt att mina cravings varit extra svåra att stå emot men idag fick jag mig en stadig knuff på rätt väg. Och det känns riktigt skönt. Ibland behöver man bara snacka av sig och få höra att man inte är ensam om att kämpa med de mentala utmaningarna. Nu kör vi på tredje veckan. Blir extrainsatt PT-träning eftersom jag åker till Stockholm i helgen och missar två dagars träning. 
 
 

Satan

 

När alla muskler i benen och rumpan brinner som eld och jag själv skriker av smärta och min PT ryter att jag ska mata 10 till - i det ögonblicket funderar jag på allvar om jag fått självaste Satan som PT. Men när jag tänker på resultaten och den riktigt grymma start vi haft under dessa ynka två veckor förlåter jag honom nästan. Jag har nu 6 veckor kvar med denna obevekliga, smått militäriska PT. Oh, sweet joy...

 

Resultat:
På två veckor har jag minskat i fettprocent från 29,8 till 27 och behållit min muskelmassa. Midjemåttet har gått från 76 cm till 72,5 cm. Jag startade på 58,5 kg och ligger nu på 56,7 kg. Min metaboliska ålder har jag lyckats sänka från 30 till 26 år och mitt bukfett har gått från 4 till 3. Sådana här resultat ger mig verkligen styrka att kriga vidare. Hur ont det än gör och hur tufft mentalt det än blir.

 

Inte Lätt När Det Är Svårt

 
Nyss ätit mellanmål och dagens fjärde mål. Ska snart ställa mig och rulla köttbullar av 1.6 kg nötfärs. Sen blir det svamp och zuccini som tillbehör. Fantasin börjar att tryta lite så jag försöker använda grönsaker jag inte äter så ofta. Zuccini är en av dom. För att göra tillvaron lite hetare använder jag mycket chili och vitlök i maten. Så det riktigt brinner i käften. Då är det lagom starkt. I min värld. Ser faktiskt fram emot måndag. Inte bara till PT-träningen på lunchen och föräldraledighet med Neo. Imorgon släpps dessutom trailern till Fifty Shades Freed. Äntligen!
 
 

Ännu Ett Lyft

 
 
Känslan när man äntligen blir av med den fula
lysrörsbelysningen i köket. Priceless!
Blir så glad varje gång jag kommer in i köket. 
Tidigare hade vi ungefär samma belysning man stöter på i sjukhussalar. Det var inte vackert.

Kind Of A Struggle

 
Efter två veckor med mitt kostchema och träning utan några bakslag har jag de senaste dagarna fått kämpa extra mycket mot diverse olika cravings, vilket får mig att bli en smula vresig. Det tycker jag inte om. Jag vet inte om det endast är hormoner som jävlas eller om det är vanligt att uppleva en dipp när man gör sådana drastiska förändringar. Tidigare kämpade jag med att lyckas äta allt på schemat. Nu upplever jag att jag är hungrig oftare och blir sugen på annat. Men jag har fortfarande inte fallit för frestelser även om jag känt att det varit nära. 
 
Imorgon ska jag träffa PT:n och prata av mig lite. Och givetvis väga och mäta mig. Ska försöka komma ihåg resultatet så jag kan redovisa på bloggen. Särskilt för min egen skull. Det kanske får mig att komma över den här dippen i humöret.
 
 

Halloween 2017

 
Elsa gjorde succé 😂
Neo blev SÅ nöjd. Själv fick jag rysningar av obehag 
när jag såg mig själv i spegeln. Att vara blond passar mig verkligen inte! Hahaha.
 
 
 
 

Freakin Weekend

 
Jag är helt slut. Men på ett bra sätt. Kost och träning går på rutin och inte en enda gång har det känts som att energin är slut. Förrän nu. I morgon kommer vi ha hela huset fullt då det är dags för vår årliga Halloweenfest. Jag kommer på önskemål av min son (som tjatat i över ett år) klä ut mig till Elsa från Frost. Har en blond peruk och allt. Kommer bli horribelt fult men vad gör man inte för sina barn. Hahahaha. 
 
Snart får vi besök från Norge och jag har lite tvätt och annat som måste bli klart tills imorgon. Bland annat att spöka ut vår lägenhet med allehanda läskiga Halloweendekorationer. Och Jan har en pumpa att karva. Trevlig helg!
 
 
Hann med ett långt träningspass på mitt gym idag.
Nu är kroppen rätt mör.

All In

 
Löpträning, utfall, knäböj och en timmes basket har jag hunnit med idag. Jag har aldrig varit så aktiv som jag är nu. Inte ens när jag tävlade i cheerleading. Och basket har jag inte spelat på över 20 år. Men jag älskar utmaningar och jag fick riktigt hög adrenalinkick. Så kul! Första gången jag hakar på. Det blir definitivt inte sista gången jag joinar kollegorna på en basketmatch. Det var inte så många som kom denna gång så vi körde tre mot tre och fick jobba en hel del. Fyra tjejer och två killar. Vi satte en kille i varje lag. Inga allvarliga skador. Fick en hård boll på bröstet och tappade andan lite men jag återgäldade det med en ofrivillig skallning  (sorry Alex). Det var riktigt roligt att umgås med sina arbetskamrater även efter arbetstid. Utan att det är frågan om en after work. Haha.
 
 

Sugar And Shit

 
Ett pinsamt erkännande: för var dag som går slår jag mitt rekord i antal sockerfria dagar. Och inte bara socker utan allt annat möjligt skit som man ofta kan känna suget efter på kvällar och helger. Det säger rätt mycket om hur ofta jag egentligen "unnade" mig. Frågan är varför jag inte på egen hand klarade av att behärska mig. Varför krävs det en PT för att jag ska ta mig i kragen? Det är ju inte tanken att han ska hålla mig i handen resten av livet för att säga aja baja. Bara under åtta veckor.
 
Kanske behöver man skämmas ibland för att komma till insikt om vissa saker. Jag minns det första mötet med min PT då jag fick redogöra för vad jag åt under en dag. Och när jag hörde mig själv redovisa min helt absurda kost så skämdes jag faktiskt. Ingen människa vill väl skämmas? Jag vill hellre känna mig stolt.
 
 
 

Motivation

 
Resultat ger motivation. Och en hunger för ännu bättre resultat. Jag är för första gången genuint motiverad och jag ämnar verkligen kämpa som fan. Men det märks att det krävs mer av mig nu i denna ålder än vad det gjorde för låt säga 10 år sedan. Kan ni fatta att jag blir 35 år nästa år? Det kan inte jag. Okej, jag kanske aldrig kan få den kropp jag hade i 20-årsåldern, innan barn, men jag vill gärna försöka komma riktigt förbannat nära. Fast nu är det fokus på dessa åtta veckor. Inte bara fysisk träning utan jäkligt mycket mental träning också. Att lära sig att inte ge upp även när det känns tungt. 
 
Inne på andra veckan nu och har börjat få rutin på träning och kost. Har cravings på annat som till exempel lax och räkor. Men no green light för det förrän PT:n säger till. Och vem vet, jag kanske får fortsätta äta kyckling och nötfärs hela perioden ut. Haha. 
 
 
Min profilbild

Sök i bloggen