Haunted House

 
 
 
 
 
 
 
Imorgon välkomnar vi gästerna till JM Mansion Haunted House Halloween PJ Party.

Scary Pumpkin

 
 
Denna läskiga skapelse bor nu utanför vår dörr.

Trick Or Treat

 
Ikväll har vi tjuvstartat med Halloweendekorationen inför lördagens fest. Maken håller på att karva ur den stora pumpan som ska stå utanför dörren och den lilla pumpan ska vi ha inne på själva festen. Jag ska fortsätta pynta framsidan imorgon. Vill ha det färdigt tills på fredag då det säkert är några grannungar som är tidiga med sin bus-eller-godis-runda. Så, ska man öppna dörren iförd en zombiemask eller en Screammask? Jan körde zombien förra året och skrämde halvt ihjäl en unge medan en annan blev grymt fascinerad och frågade Jan om masken var äkta. Hahahaha. Hur ska man tolka det? Kanske får bli Scream i år då. Man måste ju variera sig.
 
 
Jan karvar på.
 
 
Pyntat vår fina hallspegel.. Ett litet test till er kära läsare...
Vilken skräckfilm är detta hämtat från?
 

Neos Skolfotografering

 
Idag kom Neos bilder från skolfotograferingen. De var bättre än förväntat men vi beställer ändå bara själva klassfotot. Ingen idé att betala en massa pengar när maken kan ta så mycket bättre och skarpare bilder i studion. Ja, man blir rätt kräsen med en fotograf i familjen. Men det är ju fullt logiskt. Får bara se till att börja fota lite mer framöver. Vi har några barnfotograferingar inbokade nu innan jul. När vi ändå drar fram studion brukar vi försöka passa på att ta lite bilder på Neo. Om ni är sugna på att få fina familjebilder är det dags att boka in en tid. Dagarna flyger förbi. För 1500 kr får ni fotografering, fyra högupplösta retuscherade bilder samt alla bilder i webbstorlek!
 
 

Matlagning, Förberedelser & Vila

 
Det är skönt med helger då man inte har något specifikt planerat. Ingen särskild tidsplan att följa, utan man kan ta dagen som den kommer. Vi var ute en sväng igår för att leta reda på en pumpa inför nästa helgs Halloweenfest. Vi ser ut att bli ett glatt gäng på 11 vuxna och 2 barn. Det var rätt utplockat på pumpor men hittade en riktigt stor och fin en som kommer få pryda vår framsida. I veckan kommer vi börja dekorera och karva ut ett läskigt spökansikte. Jan är den kreativa i denna famil så han får det prestigefyllda uppdraget. Sedan ska vi börja spåna på hur vi ska pynta resten av lägenheten och framsidan i läskigaste möjligaste mån. Kommer bli så kul! Klädkoden för festen är pyjamas. Tanken är att få en känsla av hemmakväll där man myser runt i pyjamas - totalt ovetandes om alla mördare, demoner och spöken som väntar på att få göra kvällen till en mardröm. Moahahaha.
 
Annars händer det inte så mycket. Dagarna går och består av de dagliga rutinerna samt ett och annat långkok. Om ni inte redan listat ut det så älskar vi att laga mat i denna familj. Riktig mat. Livet är för kort för att slösas bort på halvfabrikat och färdiga rätter. Veckans godaste middag var nog Jans portergryta på högrev. Jag har alltid varit en smula skeptisk mot högrev då jag allt för ofta fått sega, smaklösa grytor. Men det har ju egentligen inte med själva rätten att göra utan beror snarare på en usel kock. Jans portergryta blev (föga förvånande) gudomligt god efter att ha fått puttrat på spisen i ca två timmar. Det är ju faktiskt väldigt enkelt att göra långkok. När grytan väl är igång och puttrar så sköter den ju sig själv. Ja, man får smaka av och kanske röra om då och då, men till och med en jubelidiot klarar av den uppgiften.
 
I torsdags stod jag för långkoket när jag gorde asiatisk nudelsoppa. Slängde i en hel kyckling som fick koka riktigt länge (så länge att köttet liksom bara faller isär när man ska rensa kycklingen) och sedan pimpade jag vattnet med massa vitlök, korianderrötter, chili, morrötter och lök. Levde på nudelsoppan till frukost lunch och middag. Namnam. Så in i bomben gott! Har inte börjat spåna på kommande veckas matsedel ännu. Får nog bli ett projekt efter att Neo somnat ikväll. Bör räkna in pumpan också när jag planerar middagarna. Måste ta vara på pumpainnehållet. Aldrig lagat mat med pumpa som ingrediens men det ska bli skoj att testa. Kanske får bli en mustig soppa.
 
 
Igår blev det tapas med grannarna.
 
 
Och resterna räckte till en smarrig söndagsbrunch.
 
 
Trött gosse idag efter brunchen. Mycket bus igår kväll. Och tidig morgon imorse...
 
 
Traditionen har blivit att jag och Neo tar en fika på ett bageri en gång i veckan.
Han får välja bulle själv och är SÅ stolt över det.
 
 
Blev äppelpajbakning av de sista äpplena som Neo plockade när vi var i Uppsala.
 
 
Grå tunika som jag fyndade för 50 kr. Älskar fynd!
 
 
Den tjusiga pumpan.
 
 
Portergryta in da makin.
 
 
Ingredienser till nudelsoppan.
 
 
Mumma!
 
 
Neo diskar.
 
 
Den här silvriga hatten är VÄLDIGT populär i vår familj.
 
 
 Klart man ska ha silvrig höghatt när man tittar på Nicke Nyfiken.

Balett & Burlesque

 
Jag var egentligen inte helt frisk när jag gick på kvällens balettlektion. Senast igår kväll fick jag lov att använda inhalationsmaskinen som svärföräldrarna hade med från läkaren på Cypern, därför att jag hade så svårt att andas. Det är dock alltid svårare just innan jag ska sova när jag befinner mig i horisontalläge. Min rara balettlärare försåg mig med en Strepsil innan vi började dansa och vips var hostan som bortblåst. Tills vi gjorde hoppen. Det blev lite för ansträngande. Klarade mig dock nästan en dryg timme utan några allvarligare hostattacker. Det var en helt ljuvlig känsla att äntligen få vara i dansstudion. Jag älskar verkligen tisdagskvällar.
 
Efter 80 minuter balett tog jag det lugnt innan nästa lektion i burlesque. Har dessvärre missat två tillfällen på raken när det kommer till burlesquen så jag hade en hel del att ta igen. Dels på den gamla koreografin och sedan har vi tydligen börjat på en ny. Med sjukt mycket hopp, snurrar och åtminstone två tillfällen där man kastar sig ner på golvet. Det är utmanande and I love it. Passade på att låna med mig makens goprokamera och filmade koreografin så jag kan öva järnet här hemma. Men nu närmast blir det duschen och sängen. Så fort jag ätit upp. Sitter och mumsar i mig en sjuhelsikes stark thaigryta som blev kvar sedan lunchen. Extra mycket chili i ett försök att driva bort de onda bacilluskerna. Imorgon blir det en studiedag på stan och sedan är jag hemma med Neo torsdag-söndag i vanlig ordning. Åh, det känns fantastiskt att ha sitt liv tillbaka igen, även om hostan hänger kvar.
 
 
I balettstudion.
 

Let's Dance

 
 
Äntligen dags för lite balett och burlesque ikväll!

Den Lulliga Världen

 
På fredag har jag testat en progesteronbehandling i två veckor för att motverka hormonobalansen i kroppen. Jag har den senaste veckan känt mig en smula lullig i huvudet, som om den vore fylld med bomull men - hör och häpna - fokuseringen har varit på topp och ångesten är borta. Det är en helt otrolig skillnad. Har man inte upplevt ångest är det svårt att föreställa sig hur totalt handlingsförlamad man kan bli. När det varit som värst har jag inte ens klarat av att hämta Neo på förskolan. Eller som den gången när jag var halvvägs till hämtningen och ångesten bara slog till. Kunde nästan inte andas och det var som om någon tog strypgrepp om min hals och sakta klämde åt. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Tårarna bara sprutade. Mitt på trottoaren. Det var en fruktansvärd känsla. 
 
Kontakten med sjukvården har varit usel. Kvinnors psykiska ohälsa är inte särskilt högprioriterat bland allmänläkarna. De är inte intresserade av att ta reda på orsaken (tar för mycket tid och engagemang), utan ser antidepressiv medicin som lösning på det mesta med resonemanget att så länge symtomen försvinner är väl allting frid och fröjd. Men eftersom jag inte är deprimerad, varför skulle jag vilja proppa mig full med kemiska substanser för resten av livet? Svaret från sjukvården: därför att man brukar behandla med det och det är den hjälp vi ger. Sluta vara besvärlig! Take it or leave it.
 
Jag lämnade det. Att köpa deras resonemang känns så jävla fel för mig. Att dölja symtom med medicin man egentligen inte behöver ändrar ju inte det faktum att det är något fel i kroppen. Hur som haver. Jag är tacksam att jag än så länge hittat något som fungerar och som gör att jag kan leva ett drägligt liv igen. Det tog en stund innan jag hittade rätt dosering men nu flyter vardagen på igen. Är otroligt tacksam för den stödgrupp och den hjälp jag fått från andra kvinnor med liknande problem. Givetvis kan det förekomma bakslag, särskilt när jag vid ett tillfälle glömde min dos men i det stora hela har jag hittat balans igen. Och ikväll blir det äntligen lite dans!
 
 
 
 

Rörig I Skallen

 
Inte ofta jag dubbelbokat i vårt familjeschema men det hade jag visst gjort denna helg. Det har varit rätt rörigt i skallen på mig den senaste tiden. Nu var det medlemsträffen med indonesiska föreningen i Göteborg samt dryckes-och delikatessmässan på Åhaga i Borås som krockade med varandra. Jag och maken har velat gå på mässan i flera år men alltid lyckats missa den så i år fick vi lov att prioritera den. Och vilket givande besök det var! Provsmakning på ostar, korvar, oliver och allt möjligt smått och gott. Jan vågade testa ostron för första gången i sitt liv medan jag bangade. Kanske nästa gång. Hehe. Jag är inte ett så stort fan av alkoholhaltiga drycker så det var Jan som stod för smakningen av diverse olika ölsorter. Jag smuttade väl på någon öl som såg spännande ut. Matälskare som vi är var mässan sannerligen ett ställe för oss. Till lunch testade vi en tryffelburgare som var något utav det godaste vi käkat i hamburgerväg. Det var Street Friends som hade försäljning inne på mässan. Så. Jäkla. Gott. Neo levde loppan och njöt lika mycket han av allt gott. Särskilt vitlöksoliverna. Vi fick gå ut en sväng och söva honom i vagnen och när han slocknat ordentligt traskade vi tillbaka till mässan och fortsatte strosa omkring. Fyra stycken stora glasburkar med diverse olika oliver fick följa med oss hem. Och några smarriga korvar förstås. På lördag blir det tapas!
 
 
Redo för mässan.
 
 
Väntar på bussen.
 
 
I kön.
 
 
Jan testar ostron för första gången. Jag var för feg...
 
 
Smaktallrikar.
 
 
Vissa rätter var goda MEN jag blev inte superimponerad av denna tallrik.
Helt opartisk kan jag säga att maken svänger ihop häftigare smakupplevelser.
 
 
Efter några timmars smak och busande inne på mässan somnade Neo gott.
 

Trött & Orkeslös

 
Snorig och trotsig 2-åring går inte så bra ihop med trött och orkeslös mamma. Min plan om att ta hand om mig själv och min kropp har tagit en hastig sväng åt fanders. Har ingen aptit och ingen inspiration till matlagning. Och noll motivation vad gäller allt annat. Men finns inte så mycket att göra åt det. Bara starta om på nytt i den mån det finns någon energi över. Fortsätta sänka kraven och ta en dag i sänder.
 
 
Man tappar muskler i en rasande fart om man lägger av med styrketräning.
Detta är dagsformen i alla fall. Vikten ligger på stadiga 51,4 kg.
 

Uppsala & Kyla

 
Vi myser för fullt här i Uppsala. Neo är överlycklig. Att få busa med både mormor och kusin Vera lockar till många härliga skrattattacker. Men redan imorgon styr vi kosan hem till Borås. Ser fram emot lite "värme". I Uppsala var det fem ynka plusgrader när vi var ute en sväng på förmiddagen. Burr.
 
 
Myser med mormor, film och lördagsgodis.

När Det Inte Räcker

 
Har sagt det förut och jag säger det igen - jag har nog aldrig varit så inaktiv på min blogg som jag varit de senaste månaderna. Men det är rätt mycket kaos i min kvinnohjärna och jag försöker få rätsida på den samtidigt som jag jobbar med att hitta balans i alla vardagsmåsten och familjelivet. Det är så mycket jag funderar på nu för tiden. Saker som liksom inte riktigt hunnit hamna på pränt. Till exempel: Är det att vara otacksam om man vill sträva efter något? Är det otacksamt av mig att inte känna mig helt tillfreds trots att jag har en underbar familj, en kärleksfull man och en galet fin son? En stabil och trygg relation är vad många vill ha. Och det är vad jag alltid drömt om. Just detta familjeliv. Men bara för att man uppnått en dröm, innebär det att man måste släppa alla andra drömmar? Och liksom hålla käft och vara glad för det man har? "För tänk på alla andra som inte har det du har". Men varför måste jag tänka på alla andra? Det får mig ju inte att må bättre eller prestera bättre.
 
Att vara mamma räcker inte alltid. Jag behöver hitta något eget att bidra med. Något som jag kan känna mig stolt över. Något som liksom bara är mitt. Utöver mammarollen. Jag känner mig vilsen. Det är lätt att tankarna hamnar på villovägar när man aldrig hittar ett jobb. Att man börjar tvivla på sig själv. Har jag valt rätt? Vill jag egentligen göra det jag alltid trott jag ville göra? Borde jag lyssnat mer på mitt hjärta och mindre på omvärldens förväntningar? Var mina egna förväntningar egentligen någon annans? Är det för sent att göra en helomvändning? Vill jag ens göra en helomvändning? Vad vill jag egentligen jobba med? Vad vill jag göra med resten av mitt liv? Ibland leker jag med tanken vad jag skulle göra om pengar inte var ett issue. Alltså om vi inte hade varit nödgade att jobba för att klara oss ekonomiskt. Skulle jag känt likadant? Stressen och pressen att finna ett jobb hade nog varit mindre. Men själva behovet av att åstadkomma någonting själv hade säkerligen varit densamma. Jag tror många av oss behöver få känna tillfredställelse över ett väl utfört arbete utanför hemmet och den privata sfären.
 
Acceptans är något jag har svårt för. Att acceptera och leva i nuet. Att inse vilka förutsättningar man har att jobba med och leva efter dom. Jag vill så mycket mer än vad jag egentligen är kapabel till att göra. Jag har alltid varit den som satt ambitionerna så högt upp det bara gick och resonerade som så att om jag har höga mål så kanske jag inte når ända upp men åtminstone nära målet. Och så har jag inte ens kommit halvvägs. Eller som det känns nu - jag krälar omkring på botten. Och vad händer då? Jo, jag knäcker mig själv istället. För höga mål. För höga krav. För mycket helt enkelt. Och med en urspårad kvinnohjärna blir det allt som oftast total härdsmälta. Världen omkring mig känns en smula luddig och dagarna bara försvinner. Motivationen och tilltron till mig själv är inte på topp just nu och det känns som om det kommer bli en tung höst.
 
 
 

I Miss You

 
 
För ett år sedan tog cancern ditt liv.
Jag saknar dig, pappa.
Av hela mitt hjärta.
 

The Love Of My Life

 
 
 
Min profilbild

Sök i bloggen