Första Arbetshelgen Avklarad

 
Måndag och ny vecka. Första arbetshelgen avklarad och jag känner mig stendöd. Men på ett tillfredställande sätt. Nu är det uppsatsskrivning i dagarna tre. Samt dansträning på kvällarna inför lördagens uppvisning. Är det något jag lärt mig i helgen är det att inte planera in något annat de helger jag jobbar. Det var extra slitigt eftersom jag inte jobbat på tre år. Givetvis. Och det kanske blir bättre med tiden, men jag föredrar nog att bara kraschlanda hemma i soffan efter att ha varit på språng i åtta timmar. Förutom ett migränanfall på lördagskvällen då vi hade gäster hemma och att jag bara fick tre timmars sömn den natten när jag skulle jobba åtta timmar dagen därpå, har jag hållit mig samman förvånansvärt bra. Hemmastudier idag, men på tisdag och onsdag drar jag ner på stan och skriver efter Neos lämning. Pluggar riktigt bra på Viskan. Mitt nya favoritpluggställe.
 
Igår firade vi första advent med goda vänner. Första gången jag inte hinner baka eller förbereda särskilt mycket. Kom hem från jobbet 20 minuter innan de första gästerna kom. Men det var knytis så alla hade tagit med sig något att mumsa på. Och min omtänksamma granne hade bakat lussekatter och pepparkaksmuffins som jag kunde bjuda på istället för att behöva köpa. Tror jag har världens bästa granne faktiskt. Vi blev åtta vuxna och sex barn som krigade om julklapparna i julklappsspelet. Blev riktigt lyckat.
 
 
Första adventsfika.
 
 
Så spännande med paket tycker både barn och vuxna!
 
 
Jag fick denna. ÄLSKAR krämer och grejer. Neo såg inte lika imponerad ut.
 
 
Men ugglan tyckte Neo om! Mamma med. Och så fick pappa Jan en selfiestick.
Den måste invigas på nyår.
 
 
Ugglan hittade sin plats direkt bland de andra julugglorna och tomtarna.
 
 
Ser ni ugglan som står här? Den fick jag av en av gästerna som vunnit två.
Hon sa att hon inte behövde två likadana. Hihi. Jan säger att jag inte behöver några fler alls.
Vare sig tomtar, ugglor eller julmöss. Men dealen är att jag får köpa en om året.
Dealen gäller inte gåvor eller eventuella vinster. Tihi.
 
 
På jobbet.

All Work And No Play

 
 
All work and no play makes Sussi a happy girl!
Vaknade halv fem imorse och var utvilad. Neo har sovit hela natten så jag fick också sova gott.
Nu blir det jobb mellan 07.30-16.00. Sen hämta Neo hos barnvakten (Jan har fotografering i eftermiddag)
och därefter blir det middag med goda vänner. Yey!
 

Glädjens Bilder

 
 
Ibland undrar man vad Neo sysslar med egentligen. Hahaha. Ovan är några behind the scene-bilder
vi tog under den senaste barnfotograferingen. Neo är fotogenisk som vanligt... Hehehe...
 
Annars känns livet riktigt bra. Tänk vilken stor skillnad ett jobb kan göra för den mentala hälsan. Att ha en sysselsättning förutom föräldraskapet och studierna. Fantastiskt! Just nu är det lite mycket roligt på en gång. Dansträning inför uppvisningen, sätta igång med adventspysslandet, baka saffransmuffins, julklappsinslagning und so weiter. Men jag känner en energi jag saknat så otroligt länge. Visst är jag trött, fast det handlar inte längre om den där menlösa tröttheten, utan mer som en befogad trötthet över att man faktiskt gör något vettigt. Missförstå mig inte nu. Examensuppsats och att vara mamma är jobb det med, men det är knappast inkomstbringande. Imorgon ska jag njuta av min lediga dag med Neo för att ladda inför helgens arbetspass. 
 

Information Overload

 
Här kommer ett inlägg rakt från hjärtat. Har inte kunnat skriva om det tidigare för jag har tyckt att det varit fruktansvärt jobbigt. Jag har i flera månaders tid sökt jobb. Alla möjliga typer av jobb. Kom till andra intervjun på det första jobbet jag sökte, men sen gick de vidare med andra sökanden. Den tjänsten som endast var ett sommarvikariat hade över 600 sökanden. Bland dessa förekom självklart sökanden som tidigare arbetat hos arbetsgivaren och redan var införstådd med systemet. Klart jag förstår att de hellre tar någon som de slipper lära upp från grunden. Men givetvis blev jag oerhört besviken. Fortsatte söka och skrev ansökan efter ansökan. Även till tjänster som inte var utlysta. Men allt eftersom tiden gick blev jag mer och mer nedslagen. Är det något jag lärt mig vid det här laget så är det att kontakter är a och o när man söker jobb. Majoriteten av alla juristjobb sker genom kontakter. Så vad gör man när man saknar kontakter i den här sidan av landet? En annan sak jag fått veta är att många tjänster som är utlysta egentligen tillsätts internt, men att de ligger ute bara för att arbetsgivaren måste utannonsera tjänsten.
 
Jag är överkvalificerad för många av jobben har jag fått höra, vilket jag tycker är ett frustrerande ord. Men jag kan förstå arbetsgivare som kanske inte vill anställa pga detta då de tror man drar vidare alltför fort. Som om jobben växer på träd... Egentligen vill jag bara skrika: "Men jag BRYR mig inte ifall jag är överkvalificerad! Jag kommer ändå göra ett GRYMT bra jobb för jag vill inget hellre än att arbeta!" Jag saknar arbetserfarenhet för de jobb jag faktiskt är kvalificerad för, vilket givetvis gör att de som redan varit verksamma jurister ett antal år konkurrerar ut mig fullständigt. Jag sitter fast i en ond cirkel. Men jag fortsätter söka jobb. Allt mellan himmel och jord. För att få någon typ av inkomst. Men ingenstans har jag fått gehör. Trots att jag legat på har jag ibland inte ens fått något svar. Så en dag i förra veckan fick jag ett meddelande från Robin. De behövde folk till restaurangen där han jobbar. Timvikariat i köket och serveringen. När jag fick höra att han rekommenderat mig fick jag nästan tårar i ögonen av tacksamhet.
 
Vet inte hur jag ska förklara detta för er, men att efter tre års tid utan jobb (pga graviditet, föräldraledighet och studier) äntligen få komma ut i arbetslivet - det är en ovärderlig känsla! Idag har jag haft mitt första arbetspass och det kan summeras med två ord: information overload. Fast på ett bra sätt. Det var sjukt mycket varierande arbetsuppgifter och jag vette tusan om jag ens hann med att gå igenom alla eftersom jag bara gick ett kort pass (var tvungen att hämta Neo från förskolan). Mycket prepparbete. Och givetvis den fruktade kassan. Så länge jag inte trycker fel ska det gå bra. Men om jag trycker fel blir det skit. Fullkomligt logiskt, men jag tror jag fick koll på systemet. Så länge fusklappen ligger kvar. På lördag och söndag är det jobb igen. Känns så skönt att säga: "Nej, jag kan inte i helgen för då jobbar jag". Låter det knasigt? Inte för mig. Om ni bara visste hur arbetsvillig jag är. Jag fortsätter leta efter ett heltidsjobb som jurist, men det är befriande att äntligen kunna bidra lite till hushållskassan. Jan har jobbat för två länge nog nu.
 
Förresten, här är en inte helt uttömmande lista på några av de jobb jag sökt det senaste halvåret:
 
Socialsekreterare Borås
Tillståndshandläggare Borås
Kriminalvårdare Borås
Domstolsassistent Borås tingsrätt
Domstolshandläggare Göteborgs hovrätt
Mottagningshandläggare Migrationsverket
Medarbetare Quality Outlet
Speed Borås
Biståndshandläggare Borås
Innesäljare Viared
Arkivassistent Borås tingsrätt
Köksbiträde Viared
Administrativ assistent Söder & Co
Inspektör/aspirant KFM
Nämndsekreterare/assistent Borås
 
Skam den som ger sig!
 
 

Repa Järnet

 
Tröttheten gjorde denna mamma måttligt förvirrad idag på burlesquen. Råkade dansa i en refräng jag inte skulle dansa i. Ett par gånger. Samt irrade omkring efter min rätta placering under en genomgång. Fick total brain malfunction där ett tag. Men bara fortsätta repa järnet och nästa tisdag blir sista danslektionen innan föreställningen. På genrepet ska ju allt sitta. Måste införskaffa ett svart linne som visar magen. Ja, jag rotade igenom min gigantiska garderob, men hör och häpna, jag hade ingen svart magtröja. Hehe. Det är väl inte det första plagg jag satsade på efter barnafödandet. Får kika på H&M om de har något bra.
 
 
Den här svarta lilla saken var det enda jag hade i garderoben som visade magen.
Och nej, den kan jag inte ha på uppvisningen med risk för att tuttarna ramlar ut. Så kul ska vi inte ha det.

Vår Lilla Pepparkaka

 
 
Varför inte passa på att boka in en fotografering för att få fina bilder på dig själv och dina barn?
Nu kan ni även beställa den lilla trälådan som ni ser på bilderna ovan. Med eget namntryck och bild.
Maken har avancerat till träsnickerier så det är alltså han som gör dessa lådor för hand.
 
För pris och tidsbokning kan ni lämna en kommentar och glöm ej fylla i er e-mailadress
så jag kan återkomma till er. Det är enbart jag som ser e-mailadressen.
 

Indonesiska Julfesten 2015

 
I går åkte vi till Göteborg för den årliga julfesten med indonesiska föreningen. Vi har missat många medlemsträffar detta år då vi varit bortresta och på Cypern, men julfesten har vi än så länge varit med på sedan Neo föddes. Det är viktigt för mig att kunna erbjuda Neo något från sitt indonesiska ursprung och att få träffa andra indoneser. Kanske är svårt att förstå för någon som inte är adopterad, men vi adoptivbarn som så gärna vill ta del av vårt kulturella ursprung har oftast få möjligheter, mestadels för att vi inte talar språket. Jag är ju i grund och botten så svensk som det bara går att bli. Visst har jag försökt lära mig några ord och fraser här och där (indonesiska språket är relativt lätt), men sedan gäller det ju att man ska kunna använda det dagligen för att det ska fastna, i alla fall för mig, och så ofta hinner jag inte umgås med mina indonesiska vänner tyvärr. Men dessa träffar får liksom bli något mellanting. En plats där man firar olika högtider tillsammans, äter kopiösa mängder smarrig indonesisk mat och umgås med nära och kära.
 
Förra året var Neo livrädd för tomten. Men tillsammans med pappa vågade Neo hämta sitt paket och han blev så obeskrivligt glad för den Blixten McQueen-bild han fick och konstaterade: "Tomten lite läskig. Men fick paket. Blixten McQueen Katchaaaoo. Och det var roligt." Sen tjatade han om tomten och paketet hela vägen hem. Fast nu går jag händelserna i förväg. Kalaset började klockan ett och Neo slocknade givetvis i bilen på vägen till festen. Vi lät honom sova i cirka en timme och när vi klev in i festlokalen var han alldeles nyvaken. Vanligtvis är han som ett åskmoln när han precis vaknat, men så länge han fick sitta i mammas eller pappas famn och vakna till var det inga problem. När han var sitt pigga jag igen busade han runt som bara den! Vi hade vänner från Borås med oss denna gång och de hade sina fem barn med sig. Vi hade ett. Och ändå kändes det som att Neo allena var vildare. Men kanske för att det är ens eget barn. En fantastiskt rolig dag hade vi i alla fall. 
 
 

Det Första Mötet

 
Första gången jag såg dig var i Småland på en fototräff och året var 2011. Jag och Mats åkte tillsammans och på väg till samlingsplatsen såg jag någon i en väldigt underlig blåvitrandig heldress - något jag senare fick veta var en så kallad onepiece. Vi stannade bilen och hälsade på dig och Jörgen. Min första tanke var: "Vad sjutton har han på sig?" Och min andra tanke fick mig att rodna som en blyg liten skolflicka. Aldrig i mitt liv har jag blivit så påverkad av någon vid ett första möte. Det var omöjligt att bortse från de där fjärilarna i magen jag kände under hela träffen varje gång jag såg på dig. Jag kände mig otroligt fånig och tafatt så fort du pratade med mig. Givetvis var du helt omedveten om vilken effekt du hade på mig. För mig kändes det som om jag blottade hela mitt inre. När träffen var över kunde jag inte sluta tänka på dig. Jag visste att det var 50 mil mellan oss, så att bara råka stöta på dig skulle aldrig hända.
 
En tid efter fototräffen bokade vi in en plåtning i Borås. Jag minns det som om det vore igår. Jag klev av bussen, rotade efter mitt bagage i lastutrymmet, vände mig om och såg dig stå bakom mig alldeles tyst, men med världens leende och en blick så underbar att jag smälte på stället. Det var som om du såg rakt igenom mig. Jag visste inte vad jag skulle säga eller vart jag skulle ta vägen. Lyckades klämma fram ett svagt "hej". När vi satte oss i bilen vågade jag nästan inte möta din blick för om jag såg in i dina ögon för länge skulle jag bli översvallad av känslor. Helt galet för vi kände ju inte ens varandra. Somliga skulle kalla det attraktion, men det var mer än så. Tänk att jag letade aldrig efter dig. Du bara stod där helt plötsligt. Slog ner i mitt liv som en blixt från klar himmel och erövrade mitt hjärta och min kärlek med ett enda leende. Utan att du ens var medveten om det. Du är min klippa, mitt liv och min själsfrände. Jag har älskat dig från första stund och kommer att älska dig till mitt sista andetag.
 
 

Dagens Student

 
 
Dagens uppsatsinsats gav mig en enorm känsla av tillfredställelse.
Tänk, om en förmiddags studieresultat ger så mycket tillfredsställelse,
vad kommer jag då inte känna när jag äntligen är klar med hela skiten?
 

Det Börjar Närma Sig

 
Nyss hemkommen från drygt 2 timmars dansträning och sitter och mumsar på en skål med nudlar. Man blir rätt hungrig när man varit borta från kl. 18 och kommer hem strax före tio på kvällen. Men åh, så skönt det var att få komma iväg. Ryggen slutade göra ont efter smärtlindring och cirka 20 minuter in på balettlektionen. Jag har ont i rumpmusklerna. Någon typ av träningsvärksliknande smärta. Säkert efter de där hoppen vi gör på burlesquen. För tillfället är dansen det mesta jag gör i träningsväg. Har inte kommit igång ordentligt med vare sig styrketräningen eller powerwalks. Men men. Nu är det full fokus på danskoreografin. Det börjar närma sig avslutningsshowen. En träning till och därefter genrep torsdagen innan föreställningen. Måste inhandla ett par korta svarta shorts som INTE visar skinkorna samt ett svart linne som visar magen. Och kika i garderoben efter någon typ av skjorta som ska slitas av under ett av dansnumrena. Skor har jag redan fixat och nätstrumpor tillhandahåller tydligen dansstudion. This is going to be sassy!
 
 
Vag gillar ni mitt nya träningslinne som maken införskaffade?
Med den mycket passande texten "We're all mad here".
 
 
Idag var det för övrigt näst sista balettlektionen för denna termin. Snyft.

Spa För Själen

 
 
Min rygg har plågat mig större delen av eftermiddagen. Ett tag var det så illa att jag knappt
kunde köra Neos vagn efter hämtningen. Givetvis vägrade Neo samarbeta.
Han avskyr att bli hämtad just nu. Att få på honom kläderna för att gå hem är bara det
ett svettigt och tålamodsprövande träningspass.
 
 
Men snart är det dags för veckans dansträning. Balett är verkligen som spa för själen.
Bara tanken på att få ställa sig vid stången och njuta av de vackra tonerna från pianisten
fyller mig med en välbehövlig känsla av lugn och harmoni. Hoppas på en bättre dag imorgon.
 

Spicy Mussels

 
 
Måndag och ny start på veckan. På ett sätt älskar jag måndagar just för att det ger en liten push till att starta om. Jag har påbörjat projekt äta-mer-fisk-och-skaldjur-som-läkaren-ordinerade. Dagens lunch fick bli spicy mussels. Nu är jag mätt och belåten. Ska hästa nån timme till med uppsatsen och sen iväg för att hämta Neo på förskolan. Skitväder ute men ska försöka låta bli att bli negativt påverkad av det. Ikväll blir det styrketräning goddammit! Det känner jag mig riktigt peppad inför.
 

God Mat & Gott Sällskap

 
God mat och gott sällskap. Det summerar helgen rätt bra. Vi hade finbesök från Trollhättan på middag i lördags, så vi testade att göra hemmagjorda pommes på potatis och sötpotatis med vår nya fritös. Fenomenalt gott. Och med en grillad karré och egengjord tryffelmajonnäs har man en måltid som hette duga. Neo har varit uppe och busat till väldigt sent då vi haft besök, så det ska som vanligt bli skönt att komma in i veckorutinerna igen. Han blir alldeles till sig när vi har folk på besök och kan hålla på och busa i all oändlighet. Kan bli ganska intensivt. Apropå intensivt har jag några intensiva veckor framför mig. Både vad gäller studier, dans och uppbokade helger. Och jag måste komma igång med vardagsmotionen igen. Har slarvat något så in i bomben både vad gäller powerwalks och styrketräning. Dessutom har jag ätit alldeles för lite fisk och gröna grönsaker, något som läkaren sa åt mig är väldigt viktigt att jag äter för att motverka min migrän. Så det var inte så förvånande att jag låg i migrän halva lördagen. Jag har faktiskt varit rätt usel på att ta hand om mig själv den senaste månaden. Men ny vecka och nya tag. Det ska nog gå bra. Bara ta en dag i taget och fokusera på nuet.
 
 

På Scen Den Femte December

 
Lördagen den 5:e december kl. 15.30 har jag och burlesquedansgruppen uppvisning på Folkan i Borås. Det är Studio Danzas avslutningsshow så det kommer bli en massa olika dansnummer. Biljetterna säljs i Studio Danzas reception och kostar 100 kr för vuxna. (Obs. Kontant betalning). Så är ni sugna på att få se lite dans - kom och köp! Vi kommer köra två danser, vilket gör mig en smula nervös då jag för det första inte stått på scen på sjukt många år. Och för det andra så brukar jag oftast bara behöva ha en danskoreografi i huvudet. De närmaste veckorna ska jag spela Beyonces låt Partition och låten Cell Block Tango från filmen Chicago på repeat i huvudet, så jag verkligen kan musiken utan och innantill.
 
 
 
 
 

Dancing Tonight

 
Under gårdagskvällen satt jag och sydde fast band på mina nya balettskor. Det var verkligen dags att ge upp mina gamla som följt med mig i många år. När de är så nötta att det gått hål på tyget längst fram vid tårna är det definitivt ett tecken på att investera i ett par nya. Vi får se hur länge mina nya skor följer mig. Jag dansar ju inte för att "satsa", utan enbart för min egen skull och för den fantastiska träning klassisk balett faktiskt är för hela kroppen. Efter kvällens balettlektion är det burlesque i vanlig ordning. Jag har sagt ja till att delta i avslutningsshowen i början på december. Har inte stått på en dansscen på många år, men det ska bli utmanande och riktigt roligt. Ligger dock väldigt mycket efter i koreografin så det kommer bli några långa kvällar med hemmaträning de kommande veckorna om jag ska fixa dansen.
 
 

Tillfreds

 
Jag är nöjd med den figur jag har idag. Överallt finns små skavanker efter graviditeten och förlossningen men det är något jag accepterat förvånansvärt bra. Bristningarna lär aldrig försvinna och inte heller den lösa huden ovanför mitt snitt. Men det är som det är och jag känner mig tillfreds med det. Givetvis kommer jag aldrig lägga av med träningen och strävan efter att bli starkare och mer "fit". Det ligger inte i min natur. Men det är väldigt skönt att inte känna någon hets. De senaste tre veckorna har jag varit tvungen att ligga lågt med all form utav träning som gör mig andfådd, men nu börjar jag må bättre och jag längtar efter både dansen och styrketräningen. Jag behöver inte tänka på vikten för den ligger stabilt på 51-52 kg oavsett vad jag äter och hur mycket/lite jag rör på mig. Till mina 154 cm är det en normal vikt. Däremot känner jag att jag kan tappa mycket i styrka och muskelmassa om jag inte styrketränar kontinuerligt.
 
 
Bild från helgens fotografering.
 
 
Bild från när jag var höggravid med Neo.

Thai Spring Rolls

 
Det var alldeles för länge sedan vi gjorde thailändska vårrullar. Nu har vi införskaffat oss en fritös och den skulle ju givetvis testas. Tidigare har vi friterat dom i wokpannan, men fritösen gjorde det mycket lättare och det gick bra mycket fortare. 40 smarriga vårrullar blev det. Och hela familjen engagerade sig. Fast Neo får nog vänta med själva rullandet tills han blir några år äldre. Det är så mysigt att laga mat med maken. Innan vi fick Neo kunde vi sitta och rulla i all oändlighet. Men gjorde lite mindre fyllning nu. Som mest har jag nog rullat 160 vårrullar. Det tar sin lilla tid och just tid är inget man har gott om när man är småbarnsförälder. Om dom blev goda? Givetvis! Fast nästa gång ska jag göra två olika. En med mer hetta och en utan så Neo kan käka. Så lustigt det där. Ibland käkar han mina starka nudlar eller räkor utan problem medan han vissa gånger kan vara jättekänslig för chili. Kanske beror på att han är halvasiat och inte riktigt kan bestämma sig. Hahaha. Vi får se vad han föredrar när han blir stor. 
 
 
Gjorde själva fyllningen tidigare under dagen.
 
 
Älskar vår wokpanna!
 
 
Vårrullning.
 
 
Yummy!
 

Familjefotografering

 
Idag hade vi en familjefotografering inbokad. Passade på att fota lite busiga bilder med Neo och katterna innan det var dags för Jan att jobba. Jag kunde dessvärre inte assistera för Neo blev toktrött och efterfrågade Nicke Nyfiken och mysa uppe på övervåningen. Och precis när han somnat var de i stort sett klara med fotograferingen på nedervåningen. Men det hade gått bra ändå. Om två helger är det dags för nästa fotografering. Ska se om jag lyckas övertala Neo att fotas i sin smoking innan den blir för liten. Får ta till lite godismutor misstänker jag. Han har en vilja som verkligen inte rubbas om han väl bestämmer sig för något. Jag undrar var han fått det ifrån?
 
 
 
 

Absolut Inga Planer

 
Det är inte särskilt ofta som vi har en helg där vi är helt obokade, men just idag har vi absolut inga planer. Imorgon har vi däremot en barnfotografering inbokad. Det är riktigt ruggigt höstväder ute så det hade varit mysigt att krypa ner under täcket och se på en film. Eller någon serie. Men Neo behövde frisk luft så bara att dra på regnkläderna och dra till lekplatsen. Krävdes inte mycket utelek förrän han totalslocknade i min famn. Nu sover alla grabbarna i huset. Jan, Neo, Sigge och Frezze. Jag ska nog kura ihop mig i soffan med en kopp kaffe och se ett avsnitt av White Collar. Passa på att njuta av stillheten för den brukar inte infinna sig särskilt ofta.
 
 

Underbara Fredag

 
Det är något särskilt med att få en mysig förmiddag på stan när sonen visar sig från sin allra bästa sida. Man kan ta en fika, strosa runt, kika i affärer och handla mat - utan ett enda utbrott. Visst hade Neo små busiga tendenser, men smällte hjärtan i alla affärer när han tittade upp med sina stora, bruna rådjursögon och ett litet leende på läpparna. Han har helt klart ärvt sin pappas charm.
 
 
Mammas ögon och pappas charm.
 
 
Fredagsselfie.
 
 
Vi skulle ta den här bilden till mommo för Neo saknade henne.
 
 
Efter stadsturen tar Neo sig en liten tupplur i mammas famn.
 

Better Late Than Never

 
Förra helgen hade vi vår efterlängtade Halloweenfest. Det var riktigt lyckat. Och vilken härlig känsla att kunna festa i pyjamas! Det borde man göra flera gånger. Givetvis blir festerna inte som förut när man var student och utan barn, men jag är ändå väldigt glad över att kunna ha sociala tillställningar tillsammans med goda vänner, äta, dricka och dansa järnet. Jag älskar att anordna fester och middagsbjudningar. Nu när man har barn får man bara schemalägga det till ett tidigare klockslag än innan. Neo är dock van vid att få vara uppe lite längre och busa när vi har kalas utan att bli grinig. Och det är tacksamt. Han somnade vid midnatt och jag kröp i säng vid tresnåret. Nästa stora fest som jag redan börjat spåna på är Jans födelsedagsfest nästa år då han fyller en betydelsefull ålder. Först hade vi tänkt spara allt firande till Cypern, men då vi troligtvis inte kommer komma iväg förrän någon gång i september är det ju trevligt med någon typ av get-together med lite Boråsfolk i början på augusti. Ja, som ni märker har min framförhållning när det gäller planering av kommande fester inte ändrats. Kanske man borde blivit event planner eller något liknande.
 
 
Jan passade på att dekorera mina skor.
 
 
Fredrik hade råkat riva sig på halsen men inget som inte ett Hello Kitty-plåster kan lösa.
 
 
Porslinsdockor och spindlar - det måste vara den läskigaste kombon ever.
 
 
Inget haunted house utan ett skelett eller två. Och en gravsten...
 
 
Den gigantiska lurviga spindeln fick en hedersplats över Jans studioprylar.
 
 
Love bite. Råkade bita lite för hårt...
 
 
Ingen fest utan en fight med ljussablar.
 
 
Darth Vader goes zombie och hans syster..
 
 
Snacks i sann hemmakvällanda..
 
 
Syster & bror.
 
 
Inte ofta man skitar ner spegeln inför en fest.
 
 
Hello Kitty fick hjälpa mig med efter ett hiskeligt rivsår på kinden...
 
 
Fredrik fick lite fläckar på tröjan...
 
 
Det var mig en lång en, som flickan sa.
 
 
Blood of the damned.
 
 
Jag har rensat bort de blodiga avtrycken men låter nog varningstexten vara kvar in till baren.
 
 
Itsy bitsy spider..
 
 
Skål och välkomna.
 
 
Spindeln vaktar...
 
 
Jag är festklädd i pyjamas och mystofflor. Allt köpt i Ullared.
 
 
Pumpa nummer 2 mådde inte så bra...
 
 
De där spökansiktena blev obehagligare ju mörkare det blev ute.
 
 
Någon hade gått in med blodiga skor..
 
 
Jans godisfingrar blev en succé.
 
 
Booga booogaa!
 
 
Gjorda på marsipan, mandlar och en blodblandning av matfärg och honung.
 
 
Glada pojkar.
 
 
Vi fick hemmet invaderat av fladdermöss...
 
 
Fullt normalt att det ligger en avhuggen hand i badrummet...
 
 
Jag pimpade Jans fotografier eftersom han var så vänlig och dekorerade mina skor.
 
 
Älskar vårt vardagsrum! Det är så tacksamt att dekorera.
 
 
Boys with toys...
 
 
Råkade skära mig när jag förberedde maten.. tur att man kan sy...
 
 
Och där blev jag ett monster..
 
 
Alla fingrarna blev uppätna!
 
 
Dance off till Ghostbusters.
 
 
Bästa dansarna!
 
 
Oh yeah!
 
 
Fullt ös på dansgolvet.
 
 
Min profilbild

Sök i bloggen