Imorgon Är En Stor Dag

 
 
 
 
Imorgon är en stor dag - din bröllopsdag. Det pirrar i magen av förväntan.
Morgondagen kommer bli fantastisk på alla sätt och vis. 
 
Jag älskar dig, min fina vän.

Måste Få Komma Ut

 
Överallt på sociala medier ploppar det upp bilder på kantareller och värsta kantarellgömmorna. Jag vill också ut och plocka! Hela mitt inre skriker efter att få komma ut i skogen och spåra kantareller. Har ni någonting som ni kan nörda ner er i riktigt rejält? Så till den milda grad att ni nästan skäms för det? Sån är jag när det gäller kantarellplockning. Jag kan liksom ligga vaken en natt och bara tänka på att jag MÅSTE FÅ KOMMA UT I SKOGEN och verkligen lider av tanken på att någon annan ska plocka före mig. Okej. Jag har ett problem. Det finns ju givetvis ingen som delar med sig av de där ställena. Och det förstår jag. Det är dyrt och gott med kantareller så givetvis vill man inte bara ge bort sina ställen till vem som helst. Men med lite detektivarbete, kartstuderande, genomgång av svamprapporter och google har jag ändå lyckats hitta några potensiella kantarellställen. Med koordinater för var svampen påträffats. Geeky, inte sant? Fast det är ju några mil bort i olika riktningar.
 
Av en ren tillfällighet lyckades jag (och maken) även hitta det ställe där vi tidigare år alltid hittat kantareller. Inga mängder men ändå lite grann. Varje år glömmer vi bort var vi brukar plocka, men nu äntligen har vi koll! Jag väntar dock fortfarande på de där platserna som folk beskriver som "hav av kantareller". Aldrig stött på. Vi ska i alla fall sticka ut någon gång nästa vecka efter att Jan har slutat jobba och Neo har hämtats från förskolan. Då drar vi till det där stället vi varit på förut. Får se hur Neo reagerar på att släppas lös ute i skogen nu när han kan springa runt själv. Pojken börjar få livlig fantasi och pratar om att han ser lejon och stora elefanter bakom varje hörn. För att inte tala om spöken. Var får han allt ifrån? Han är ju för sjutton bara två år gammal!
 
 
Vår lilla fångst för något år sedan.
 
 
Gott när det i alla fall räcker till en kantarellsmörgås.
 
 
När Neo var bebis var det lätt att plocka svamp. Bara hängde med i bärselen.
Här markerar jag kantareller.
 
 
Min make känner INTE lika passionerat för svampplockning som jag gör, men han kan han med!
 
 
En liten surfpaus med en sovande Neo när han var bebis.
 
 
Sigge uppskattar också svampplockning. Eller i alla fall svampkorgen....

När Man Inte Har Förnuftet Kvar

 
När man själv inte har förnuftet kvar får man ta hjälp av sina trogna, kloka läsare. Ibland glömmer jag helt av att använda mitt eget sunda förnuft. Mentalt vill jag hela tiden pressa mig till bristningsgränsen och vad för nytta gör det egentligen? Resultatet blir bara en grinig, sur och stressad mamma med inget tålamod. Ni skulle sett mig igår. Fram till strax före lunch orkade jag sitta med uppsatsen innan jag var tvungen att helt kasta in handuken. Idag, efter att ha tagit mig en lång funderare, bestämde jag mig för att tillåta mig själv att vara sjuk och fokusera på att bli bra. Det är rätt tragiskt att jag ens behövde fundera på en sådan sak. Och det efter att ha läst denna kommentar på min blogg igår:
 
Lyssna på din mamma, jag har barn i din ålder, sluta ställ såna krav på er själva! Ta vara på livet och det bästa du har. Vad gör det för skillnad om du är klar i augusti eller någon månad senare? Du är ung och hinner, jag lovar. Jag tog min senaste examen när jag var 50. Ta't lugnt, lämna studierna när du är sjuk. Neo kanske inte alls behöver bli så sjuk lika ofta längre, han har ju byggt upp sitt immunförsvar ordentligt nu. Jag önskar dig och din familj allt gott. Tillåt dig att njuta nu av alla festligheter du/ni har framför er. Kram.
 

Varifrån kommer de där kraven egentligen? Jag vill säga från mig själv, men frågan är om jag inte ger mig själv krav för att jag tillåter mig att känna stress och press från andra. Man ska ha krav, det argumenterar jag inte emot, men de måste vara rimliga och anpassas efter verkligheten. Jag måste vila mig frisk. Lyssna på kroppen. Sluta lyssna på mig själv (eftersom jag har en tendens att stressa upp mig med mina egna tankar) och låta tiden göra mig frisk. På lördag är ju tanken att vi ska åka på bröllop. Det är ett bröllop jag för allt i världen inte kan missa. Så jag får helt enkelt ta och bli frisk nu i veckan. Om jag tar det jävligt lugnt borde det inte vara en omöjlighet.
 
 
Jag har åkt på en riktigt manlig förkylning.
 

Sju Svåra År

 
Neo är frisk och lämnades på förkolan i morse men jag fick ta över hans förskoleförkylning. Tack så mycket. Precis vad jag behövde. Räknade ut att Neo varit borta från den sommaröppna förskolan ungefär hälften av tiden. Får se om han klarar av en hel vecka där nu utan att åka på något nytt. Suck. I skrivande stund råder kaos på köksbordet. Jag försöker kurera mig med soppor, chili och vitlök bland allt uppsatsmaterial. Kaffe och godis håller mig vid liv under arbetets gång. En liten stund till. Så länge febern håller sig borta klarar jag av att jobba, men jag ser ut som sju svåra år. Ingenting har råd att läggas på hyllan i dessa tider. Fast jag fick mig en välbehövlig tillsägelse av min mor att inte ha orimliga krav. Hon känner mig så väl och vet att det är jag själv som satt deadline till 14 augusti för att jag gärna vill få iväg uppsatsen innan vi åker till Cypern. I själva verket börjar examinationsperioden från 14 augusti och håller på hela hösten, men jag vill verkligen inte sitta med detta på höstkanten. Är så jävla less. Och ska man se tillbaka på hur hösten brukar se ut kantas även den med sjukdomsperioder och horribellt många vabbdagar när alla ungar är tillbaka efter semestern. Dessutom vill jag enbart fokusera på jobbsökandet. Men det är så jävla mycket man vill här i världen och hur mycket man än planerar går det ändå käpprätt åt skogen. Oj, vad jag inte lät särskilt optimistisk där. Nä, nu blir det en tredje kopp kaffe och en kort paus för att snyta näsan. Heppåre!
 

På Kalas Med Maken

 
Vi hade barnvakt idag i ca fyra timmar när vi skulle gå på 40-årspartaj. Det var ljuvligt att gå på fest utan barn. Just denna fest var barnfri och jag uppskattar all "egentid" jag kan få med maken, även om vi är ute och socialiserar bland folk. Nästa helg blir en riktigt stor helg. Då ska Neo sova borta från oss för första gången sedan han kom till världen. Vi ska nämligen iväg på bröllop nästan 40 mil bort. Även denna tillställning är barnfri. Men vi blir bara borta en natt. Kommer kännas märkligt att åka utan Neo, men ack så välbehövligt. Tänk att kunna få gå på bröllop och efterföljande fest UTAN att behöva tänka på någon annan än sig själv. Att få sitta igenom en middag och äta som en vuxen människa. Inte slänga i sig maten samtidigt som man försöker passa Neo som inte ofta vill sitta still och äta. Att helt enkelt slippa oroa sig för den där trotsigheten som kan komma i tid och otid, ibland väldigt olägligt. Och sista helgen i september drar jag ALLDELES SJÄLV till Stockholm för lite kvalitetstid med världens bästa Bontis. Har bokat flyg och allt. Wow. Jag, på egen hand. Utan man och barn. Efter drygt två år. Ofattbart.
 
 
Körde rockabillystyle på dagens fest.
 
 
Älskar't!

Lite Glädje I Allt Elände

 
 
Det kom en leverans med nya dansskor inför höstens burlesquekurs.
Kanske även blir en tur till Göteborg för bachata. Åh, vad mycket dans det ska bli i höst! Längtar.
 
För övrigt blev jag extra glad igår när maken strök mig över armen och konstaterade att jag hade fått
muskler. Hemmastyrketräningen börjar ge resultat. Jag sken upp i världens stoltaste fånigaste leende.
 

Sjukstugan Fortsätter

 
Jag måste verkligen jobba mer på att förändra mitt tänkande och acceptera verkligheten för vad den är. Samt försöka tänka positivt. Ja, vi har ett barn som är mer sjuk än frisk sedan han började på förskolan. När ska jag kunna acceptera det och sluta upp med att bli stressad och frustrerad? En månad kan med lätthet bestå av 17 vabb-dagar. Men att ta Neo ut ur förskolan för att undvika att han åker på alla bacillusker är heller inget alternativ. För han måste gå i förskolan för att jag ska kunna bli klar med mitt. Man fastnar hela tiden i ett moment 22 för så fort han är där i några dagar blir han sjuk och måste stanna hemma. Och då kan jag ändå inte jobba med uppsatsen i den grad jag behöver. Två timmars studietid kanske jag kan klämma ut per dag, maximalt, när jag vabbar. För det jag gör just nu i uppsatsen krävs oavbruten koncentration 6-8 timmar om dagen i ett par veckor, något som tycks vara helt omöjligt med ett förskolebarn. 
 
Kände mig så sjukligt deprimerad i morse när jag satt på balkongen med min kaffekopp och lyssnade på regnet. Ville bara grina. Men mina känslor har nog ganska mycket att göra med sömnbristen som följer med ett feberbarn. Hela natten igenom låg han och ropade och jämrade sig över hur ont han hade och att han ville ha hjälp. Jag låg och strök och tröstade var och varannan timme. De första timmarna i morse kände jag mig inte ens mänsklig. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Bara försöka ta dagarna som de kommer. Lite i taget. Och inte tänka så mycket på hur det blir i framtiden. Defintivt inte stressa över det, för det ligger ändå utom min  kontroll. I alla fall när det gäller vilka bacillusker som Neo åker på.
 
Vad som håller mig flytande är kaffe och styrketräning, främst det sistnämnda. Vet inte hur jag skulle mått om jag inte hade min träning. Hur trött eller dåligt jag än mår får träning mig att glömma all stress och skit. Det ger mig en känsla av tillfredställelse att jag åtminstone klarat av att göra något bra.
 

Snubblar två gånger när jag ska hämta kaffe och spiller ut kaffet på mina uppsatspapper
när jag ska sätta mig på stolen. Behöver jag säga att jag är trött??
 
 
Sjuklingen somnade framför Minionsfilmen i soffan...

Under Tre Timmars Sömn

 
Neo sov hela dagen igår. Vaknade och jämrade sig till och från i feberyra. På eftermiddagen vid fyrasnåret vaknade han och verkade ha sovit bort febern. Han var sitt vanliga, busiga jag. Massa energi och vilja. Nackdelen med så mycket sömn (även om det givetvis är bra att han sover så mycket som möjligt när han är sjuk) är att han definitivt inte sover natten igenom. Jag tror att jag fått under tre timmars sömn och max en timmes sammanhängande. Det var ett sabla spring på Neo som kom upp stup i kvarten för att hämta mig. Vet inte hur många gånger jag fick gå tillbaka med honom till sitt rum och natta om. Någon gång vid tretiden tror jag att han smög sig tillbaka till vår säng för jag vaknade till och kände ett par små fötter i ryggen. Maken hade somnat framför TV:n på soffan. Han snarkade gott mellan 23-05, helt ovetandes om Neos nattliga eskapader. Men vid fem var Neo tokpigg, klättrade ner från vår säng och bestämde sig för att väcka pappa för att leka. 
 
Jag är så trött att ögonen går i kors. "Men lägg dig och sov då du som är hemma" hör jag ibland. Ja, det är just det. Jag är hemma men för den sakens skull har jag inte TID att bara gå och lägga mig. Jag har ju ett "jobb" att sköta. Det börjar brinna i knutarna nu gällande uppsatsen. Så mycket som hänt det senaste året och så många avbrott jag fått göra. Vill nästan skjuta mig själv när jag tänker på det. Och alla som frågar (givetvis i all välmening) hur det går med uppsatsen spär bara på frustrationen och stressen över hur försenad den är. Dödsfall inom familjen (när pappa gick bort), magsjukor i omgångarna fem, vabbande till förbannelse, influensa, mystiska bortdomningar av ben och armar, magproblem och smärtor som gjort det omöjligt att sitta... Ja, listan kan göras lång. Men den största boven i allt är vabbandet.
 
Så jag startar denna nya vecka med alldeles för lite sömn och ingen ork what so ever. Försöker ladda och piggna till med en fiberdrink och sjukt mycket kaffe. På lunchen blir det styrketräning för att få igång kroppen och förhoppningsvis har hjärnan vaknat till liv tills dess. Jag som annars brukar starta veckorna med förnyad energi och positivt tänkande. Den här gången har jag inte ens energi till att le ett genuint leende. Hoppas ni andra fick en bättre start på den nya veckan.

Charmen Med Barn

 
Ett högst ironiskt inlägg. Charmen med småbarn som går på förskola måste ju vara att de kan dra på sig alla möjliga bacillusker. Och bli toksjuka på nolltid. För tredje året i rad missar jag Torpa medeltidsdagar som äger rum en helg i juli. Vi var bokstavligen talat på väg ut genom dörren och skulle klä på Neo strumporna och skorna. Han låg i soffan och tog en tidig förmiddagsvila. Men när jag närmade mig honom såg jag att han var vaken men småskakade och ögonen var helt glansiga. För övrigt var han näst intill okontaktbar. Tog tempern och den var riktigt hög. Det var bara att stanna hemma och förbereda sig på sjukstugan. Natten innan hade han hostat och vaknad var och varannan timme så det är ju något i kroppen som inte är riktigt hundra än. Förhoppningsvis tar febern kål på vad det än må vara. Neo sov i stort sett hela dagen, förutom de gånger han vaknade och jämrade sig av diverse olika krämpor. Vi får göra ett nytt försök nästa år med medeltidsbesöket. Fast jag har inte så hög tro på att vi någonsin kommer kunna gå. Statistiken talar emot det i alla fall. Men man vet ju aldrig. Mirakel kan ske...
 
 
 
Vill få tag i ett klänningsmönster till en sådan här klänning. Jag har tappat bort mitt.
Dessutom var det 15 år sedan jag sydde denna klänning så jag kan tyvärr inte bara sy på måfå.
Tanken var att kika runt på medeltidsmarknaden men nu får jag väl söka på nätet istället.
 

High Waist

 
Har aldrig varit mycket för shorts men sen kom jag över ett väldigt prisvärt klädpaket på Borås Loppis och däribland var det ett gäng shorts. Idag testar jag high waist. Jag älskar loppis! Man fyndar och budar på det man tycker är snyggt. Och det är ibland helt oanvända kläder. Har aldrig varit mycket för dyra, flashiga outfits. Jag får mer tillfredställelse av shopping när jag hittar grejer på rea eller köper begagnat. Och det här med loppis har jag verkligen fått smak för. Dagens outfit består enbart av loppisfynd. Tror jag gav 40 kr för toppen (helt oanvänd med prislappen kvar) och 10 kr för high waistshortsen.
 
 

Bästa Lunchen

 
 

Fredagslunch: färska blåmusslor i vitt vin, grädde, vitlök, chili och koriander. Bästa kombon!

Sommartorsdag I Borås

 
Det märks att man inte är van att gå ut bland folk en vardagskväll. På sommaren är det fullt ös i stan här i Borås. Butikerna är öppna till 21.00 och på torget är det en stor scen med olika artister som spelar varje torsdag. Jag blev rätt paff över att det ens fanns så många människor kvar i Borås under sommaren. Under mina tre år som "boråsare" har jag inte varit ute på en enda sommartorsdag, men nu när man inte är så låst längre öppnar sig en helt ny värld. Tog bussen in till stan vid fem och mötte upp ett gäng kompisar på Tugg där vi njöt av riktigt goda burgare, lyxade till det med ett par alkoholhaltiga drycker och sedan fortsatte vi till ett par andra uteserveringar. Det var smockfullt på de flesta ställen, men vi lyckades få ett bord på en takterass med perfekt utsikt över stora scenen och torget. Där blev det ytterligare några drinkar. Jag var hemma vid elvasnåret. Det var en riktigt skön kväll igår, men satan vad kyligt det blev. När jag kom hem kikade jag på termometern och den visade på 9 grader. Inte mycket att hurra för. Längtar till semestern och Cypern där kvällstemperaturen definitivt inte kommer ligga på ensiffrigt.
 
 
Hamburgare utan bröd. Lite snällare för min känsliga mage.
 
 
Första gången jag testar denna och så fantastiskt god.
 
 
Bästa burgarna i stan!
 
 
Inget fel med den utsikten!
 

Det Lönar Sig

 
Det lönar sig att träna hemma istället för på gym. I alla fall för mig. Jag märker att min träning blir mer disciplinerad och ordentligt gjord. Kommer inte med några ursäkter att inte träna för det finns egentligen inga. Om jag kör hela styrkeprogrammet inklusive hantlar tar det drygt 45 minuter. Och vem har inte tid eller möjlighet att klämma in 45 minuters träning under dagen/kvällen? Idag bollar jag med mycket. Vabbar (fast det var falskt alarm så har förskolan sin 48h-regel), skriver uppsats, har tvättstuga (och asmycket att tvätta) samt ska laga middag till oss och grannfamiljen ikväll. Träningen klämmer jag som vanligt in i mina studiepauser. Ibland måste jag givetvis dela upp den. Men allt går med vilja och planering!
 
 

Peppelipepp

 
 
Dagsformen efter helgens gottigottande. Ny vecka och nya tag! Peppelipepp! Hepp!
 
Dagens mått

Biceps: 28 cm
Byst: 89 cm
Midja: 66 cm
Stuss: 87 cm
Lår: 55 cm

Söndag Med Familjen

 
Sköna söndag. Tog en powerwalk imorse trots duggregn. Det var uppfriskande. Resterande söndag bestod i mys, handling, matlagning och ett försök att vila upp sig inför kommande veckan. Dagarna rullar på. Neo går på sommarförskola då hans vanliga förskola är stängd. Går hur bra som helst. Han vill aldrig därifrån när vi ska hämta honom. Vid lämning är det en del protester men de upphör innan vi åkt därifrån. Blir mycket socialt umgänge till veckan. Det ser jag fram emot. Man känner sig rätt instängd när man sitter framför datorn dagarna i ända. Vore det inte för min dagliga motionsrunda på Kransmossen där jag hälsar på en och annan medmotionär skulle jag inte träffa någon annan människa (förutom familjen, grannarna och personalen på förskolan).
 
På tisdag blir det lunch på stan med Jurist-Emelie. Under onsdagen väntar vi övernattningsgäster, torsdag kväll ska jag ut med mina kära mammor på middag. Härligt efterlängtad kvalitetstid. Och till helgen får maken besök av goda vänner. Tror hans rök ska invigas och misstänker att pulled pork och eventuellt kyckling står på menyn. Ja, allt möjligt kommer nog rökas i den där gigantiska röken som Jan bygger ihop. Måste säga att han har ett imponerande engagemang för matlagning. De flesta skulle nog aldrig få för sig att bygga en egen rök. Men sedan är ju de flesta inte som min man. Hahaha. Ni skulle se den. Inte klar än men jisses vilken best den där röken är. Gjord för att användas året om.
 
 
Shoppar med pappa.
 
 
Glass och bilkörning. Eller vad man nu ska kalla det när han styr ratten med foten...
 
 
Sigge och Neo tar sig en liten lunchvila.
 
 
Thailändska kycklingvingar lagade jag idag till lunch.
 
 
Söndagens middag bjuder på en gammal klassiker: Hasselbackspotatis. Givetvis med Jans egenrökta ost. Lite oxfilé på det, en klick vitlökssmör samt svampsås på smörsopp och kantarell. Och lite grönt. Mumma!
 
Redo för en ny vecka. Hoppas ni alla haft en trevlig helg!

Den Där Lyckan

 
Den där lyckan man ser i sitt barns ansikte när man åker till djurparken - obeskrivlig!
 
 

Fasta Rutiner

 
Som mamma och studerande måste jag ha fasta rutiner om saker och ting ska bli gjorda. Det gäller att vara tidseffektiv, planera och hålla sig till sitt schema så länge hälsan tillåter och man inte behöver vabba. I mitt fall hänger till exempel träning ihop med att hålla kroppen frisk och smärtan borta, inte bara som långsiktigt hälsomål. En del har aldrig rört på sig i sitt liv och har svårt att komma igång. Själv har jag inget annat val än att hålla mig fysiskt aktiv. Varenda dag. Jag skriver en eller ett par timmar, tar en kort paus och kör hemmatränings/rehabiliteringsprogram på Neos mjuka bilmatta i vardagsrummet och därefter återgår jag till "kontoret". Istället för kaffepaus kör jag träningspaus.
 
Lunchen består allt som oftast av matlåda på gårdagens middagsrester. Den går snabbt att värma och sluka på ca 10 minuter och resterande lunchtimmen kör jag ibland (inte alltid) en kortare pw. På kvällen när Neo lagt sig eller när det är Jans tur att sköta nattningen kan jag köra mitt hantelprogram. Eller så tar jag min powerwalk på kvällskvisten. Vet inte om jag sagt det men jag kommer säga upp mitt gymkort. Det passar inte in i mitt liv just nu att hänga på gym när träningen blir gjord från hemmet. Till hösten kommer jag dessutom dansa både balett och burlesque. Tänkte viga tisdagskvällarna helt åt dansen. Från kl. 18-19.15 klassisk balett och från kl 20-21 blir det burlesque. En perfekt variation av dansstilar.
 
 
Lång väg kvar till magrutor. Men bara fortsätta kämpa.
 

I Min Lilla Bubbla

 
Jag trivs i min lilla bubbla. Min vardags-familje-plugg-träningsbubbbla med samma rutiner dag ut och dag in. Inget drama. Det känns tryggt och hälsosamt. För tillfället. Passar på att njuta för varje minut är dyrbar. Och jag tar vara på varje dag jag kan röra på mig och mata min kropp med god mat. I mitten på augusti byts bubblan ut mot en annan väldigt välkommen bubbla. Då åker vi till Cypern en månad för att bara vara. Ta dagarna som de kommer, bada, träna, äta gott och njuta av massa familjetid. Det blir lite lagom med avbrott på helgerna. Nu närmast en 40-årsfest. Sedan bröllop. Därefter kräftskiva och på Cypern ytterligare ett bröllop. Och till hösten blir det ännu ett stort kalas. På det yrkesmässiga planet vet jag inte alls hur det kommer se ut, men det är bara att fortsätta söka jobb och se över lite olika alternativ. Jag och Jurist-Emelie körde en kvällspowerwalk runt Kransmossen. En lång och härlig mil. Pratade om allt mellan himmel och jord. Och gjorde upp en plan till mig inför hösten. Känns bra. Just ikväll känns allting väldigt bra.
 
 

Inte Så Dåligt

 
50,6 kg stannade vågen på efter helgens frosseri i god mat och bubbel. Inte så dåligt. Jag är ju praktiskt taget nästan tillbaka till bröllopsformen. Bara fortsätta äta bra, träna och sova. Ja, det där med sömnen är förvisso inte helt lätt. Allt beror ju på den lilla bedårande ligisten. Jan hade fullt sjå i natt med Neo som tycktes ha någon form utav växtvärk. Ont i benen verkade han i alla fall ha och var uppe och sprang mellan vårt sovrum och sitt rum. Kändes som om det var skytteltrafik hela natten. Mina ögon går i kors. Fast jag fick i alla fall sova mer än Jan. Inte ofta det händer.
 
Om några timmar är det dags för lunchpaus och styrketräning. Extra viktigt att röra på mig när jag annars sitter stilla hela dagarna. Fast nu kan jag i alla fall sitta still. Märker inte av smärtan alls längre. Så otroligt befriande. Tidigare kunde jag bara vara stilla kanske en timme åt gången innan jag var tvungen att lägga mig ner. Men för att inte smärta ska komma tillbaka har jag inte råd att hoppa över mina övningar. Fysisk motion är viktigare än någonsin för att jag ska fortsätta hålla mig smärtfri. Det gäller att hitta en anpassad träning även om man inte är helt frisk och det känner jag att jag äntligen gjort.
 
 
Vikten för ett år sedan skiljer sig inte så mycket från dagens vikt.
Jag är otroligt stolt över att jag faktiskt lyckas hålla vikten efter allt kämpande.
Det betyder att jag hittat någon slags balans och har valt rätt träningsform.
 

Dags Att Svettas

 
Imorgon är det dags att svettas bort helgens absurt stora alkoholintag. Knappt fyra veckor till Emma och Markus bröllop och sex veckor till Cypern och en månads semester. Powerwalks och hantelträning för hela slanten. Ska bli skönt att komma tillbaka igen. Nu är temperaturen en smula mer human. Vilket flyt att vi fick så fantastiskt väder på möhippan. Tropisk hetta! Lite regn och rusk passar bra när man ska ut och svettas runt Kransmossen.
 
 

I Uppsala

 

Vilket Hemlighetsmakeri

 
Vilket hemlighetsmakeri det varit den senaste veckan. Att totallura min underbara vän inför hennes möhippa krävdes en del planerande och is i magen. Samt några små vita lögner. Det gällde att inte komma med några felsägningar. Emmas möhippa skulle gå av stapeln tidigt på lördagen. Kidnappning skulle ske mitt under ett spinningpass som vi visste att hon skulle gå på. För min del är logistiken en smula utmanande då jag bor ca 40 mil från Emma, men jag frågade i vanlig ordning om vi kunde svänga förbi henne på väg upp till Neos mormor. I själva verket kom vi redan till Uppsala under torsdagen och på fredagskvällen åkte vi till Enköpning, men låtsades att vi hade kört ända från Borås. Och att vi skulle åka till mormor på lördagsmorgonen.
 
Jan släppte av mig på morgonen på en parkering i Enköping och sedan samlades alla tjejer för att förbereda oss för kidnappningen av den blivande bruden. Kan säga att det var en smula svettigt att få upp Emma i tid till spinningen. Hon hade lovat en vän att ställa upp på ett pass, men vi satt uppe en stund på fredagskvällen och drack bubbel och tjötade i vanlig ordning. Men jag hade ett hemligt vapen. Min tvååring har en ovana att vakna mellan sex och halv sju på morgonen och prata som bara den. Eftersom vi skulle "åka till mormor" på lördagen ville jag säga hej då till Emma och se till att hon kom upp ur sängen. Men tröttmössan gav knappt ifrån sig något livstecken. Mitt hemliga vapen bestod i att ta med mig Neo till hennes sovrum och då fick hon bråttom upp för att Neos högljudda babbel inte skulle väcka barnen som sov i rummet intill. Hahaha.
 
Kidnappningen var så fenomenalt bra! Emma hade alltså lurats iväg på ett spinningpass som egentligen inte var något riktigt pass. Personalen på gymmet och deltagarna på passet ställde upp enbart för att lura Emma på hennes möhippedag. När vi stod utanför spinningrummet och lyssnade efter låten "Sexy and  I know it" som vi skulle rusa in på kände man sig inte så lite busig. "Sexy and I know it" - låten kom att bli dagens theme song som förföljde den stackars blivande bruden hela dagen, kvällen och natten. Jag agerade fotograf under dagen och har i skrivande stund över 400 bilder att gå igenom. Ingenting som kommer publiceras här. I alla fall inte än. Och nej Emma, det spelar ingen roll hur mycket du tjatar. I sinom tid får du se bilderna. Kanske... Hehe... För övrigt har jag nog druckit hela årets alkoholkonsumtion på två dagar. Så jag är en smula mör. Och trött. Och sliten. Men ack så rolig helgen varit!
 
 
Dagen efter möhippan. Ensam på morgonen så passar på att ta en selfie.
 
 
Neo väcker ju alltid mig så in i helskotta tidigt. Den här gången somnade han om. Inte jag.
 
 
Tjejkväll på fredagen hemma hos Emma. Efter att ha låtsas kört ända från Borås.
 
 
Fredagens välkomstdrink.
 
 
Favvo-rosé.
 
 
Grillat är godast!
 
 
It's on!
 
 
Vårt möhippegäng stötte på ett svensexagäng.
 
 
Möhippegänget.
 
 
Redo för utgång.
 
 
Det blir rätt mycket dricka under ett dygn när man börjar tidigt på morgonen.
Sedan tror jag vi lyckades pricka in den varmaste dagen på året....
Min profilbild

Sök i bloggen