Typ Frisk

 
 
Friskförklarar mig själv. Ingen feber! Wohoo.
 

Dag Fyra

 
 
Sängliggande dag fyra. Man får försöka hitta det där lilla som ger glädje i all sjuka. Favoritstunden på dagen är när pappa hämtat Neo från förskolan och Neo kommer in i sovrummet och ser mig. Ger mig världens största leende, skrattar av lycka, kastar sig mot mig och ger mig en bamsekram. Älskade unge.
 

Känner Hur Kroppen Fajtas

 
Jag kanske inbillar mig eller feberyrar men jag tycker mig känna hur kroppen fajtas mot alla bacillusker och jag tror att det så saktligen börjar gå åt rätt håll. Har fått behålla både vätska och mat sedan igår efter lunch, vilket känns som ett stort steg. Lederna gör fortfarande ont, men jag ska försöka röra mig runt en smula i lägenheten idag så kanske det släpper. Febern har stabiliserat sig på 38 grader. Så länge den håller sig däromkring och inte klättrar upp mot 39 orkar jag hålla mig vaken och lite "aktiv". Igår klarade jag knappt ens av att se på TV. Ville bara sova. Det var länge sedan jag hade feber i samband med förkylning. Vore trevligt att slippa den nu. Man är nog så sänkt av en killförkylning.

Och Där Kom Febern

 
Sorry. Bara massa tråkiga sjukuppdateringar. Hade 39,4 vid halv fyra i eftermiddag. Sov en timme innan dess. Nu har jag tagit febernedsättande och är nere på 38,6. Alltid något. Men att jag blir mirakulöst helt frisk tills imorgon kan jag bara glömma. Så trist att jag missar baletten idag. Hade verkligen längtat. Men nu är det som det är. Får fortsätta kurera mig. Förresten. Jag har världens bästa make och son. Jan måste ju hämta Neo från förskolan eftersom jag inte tar mig någonstans. Och de kommer alltid upp på övervåningen. Superglada och gosar och kramar med mig. Och Jan fixar och donar här hemma. Lagar middag och tar hand om Neo. Frågar om han kan göra något för mig. Tar hand om mig. Ja, tar hand om allt. Världens bästa helt enkelt. Älskar dig!

Ingen Förändring

 
Ska snart försöka gå upp och att äta lite mat. Jag har kräkts upp all typ av föda och vätska hitills. Inte så jäkla kul. Nackdelen med att få upp för mycket vätska är att jag snabbt känner av huvudvärken. Den kommer fort efter spyorna. Men det är bra att jag får upp det som sitter i lungorna. För Neo är det likadant. Han måste få upp slem för att kunna bli bättre och inte få problem med andningen. Än så länge har jag faktiskt sluppit förkylningsastman och jag hopppas jag slipper den. Alltid något. I övrigt är det ingen förändring i mitt tillstånd. Det är inte så mycket annat kul som händer här på bloggen. Kan liksom inte göra så mycket.

Inte Som Planerat

 
Sent på måndagskvällen började jag känna mig bättre. Hoppades på en god natts sömn och vara tillbaka i sadeln idag. Vad skedde? Bedrövlig natt med ledsen Neo som vaknade första gången vid halv tre och sedan höll mig vaken till fyra. Just vid den tiden var jag lika förkyld som under måndagen om inte värre. Nu ligger jag däckad igen. Inte som planerat. Planen var ju att må mycket bättre idag. Dels för att jobba med uppsatsen (som det är nu orkar jag bara vila och sova - inte sitta uppe och producera skarpa juridiska texter) och dels för att jag inte ville missa min andra balettlektion. Min hals är värre. Kan knappt svälja. Och jag har ont i hela kroppen. En konstig värk som gör mig stel och trött. Ögonen är alldeles röda, rinner konstant och svider som bara den. Tydligen får jag gilla läget. Jag är inte frisk och jag behöver vila för att bli frisk. Jävla skit.

Däckad

 
52,9 kg visade vågen i morse när jag var uppe. Det är också den enda gången jag varit uppe ur sängen. För att gå på toaletten och väga mig. Ligger totaldäckad under täcket i en riktig killförkylning. Jag har ju känt att förkylningen varit på väg i några dagar, men först nu som det bröt ut helt och fullt. Funderade på om jag skulle ta en Nurofen för att klara dagen, men beslöt mig för att det bara blir vila hela måndagen och så kanske jag har större chans att bli bra snabbare. Imorgon behöver jag verkligen viga åtminstone några timmar på uppsatsen. Idag klarar jag ingenting förutom att vila och sova. Men det är alltid första dagen/dagarna som brukar vara värst. Sen är det möjligt att klara sig någorlunda i vardagen med Nurofen Cold and Flu.

Födelsedagskalas Hos Grannen

 
Vid fyratiden var vi bjudna över till grannen på 10-årskalas. Neo skrudade om till fluga och väst, medan mamma tog sig en lång, varm dusch och bytte om från mjukiskläder till klänning. En stretchig sådan, vilket visade sig vara ett bra beslut. Vår granne är nämligen fenomenal på att baka. Kakor, tårtor, cupcakes, bullar - you name it. Jag brukar inte vara svag för sötsaker, men kände ju ändå att jag ville provsmaka. En cupcake, blev till två och flera. Och så bullarna. Mumma! När det kom till den mastiga chokladkakan så delade faktiskt jag, Jan och Neo på en liten bit. Neo åt mest salta pinnar men kom på att även chokladtårta är rätt smarrigt. Som ni kan förstå blev det inte mycket till middag när vi kom hem. Ingen var särskilt hungrig. Värmde på chili con carne men behövde bara ställa fram tallriken så hade Neo deklarerat högt och tydligt vad han tyckte om det. Fick bli en tallrik yoghurt med blåbär istället innan läggdags.
 
 
Godsaker.
 
 
Så goda.
 
 
Neo mumsar.
 
 
En tårta som heter duga!
 
 
Liten tröttis efter kalaset.
 

Många Ledsna Uppvak

 
Medan våra män vilade upp sig efter UFC-uppesittarkväll/natt/morgon rastade jag och Emelie våra gossar ute i snön. Det var skönt och väldigt uppfriskande att komma ut. Härjade runt på lekplatsen i ca 1,5 timme innan det var dags för pojkarnas lunchvila. Jag har dock en elak förkylning som kommer och går. Den känns värst på kvällen och just nu är jag inte vidare pigg. Inte alls. Får se hur det utvecklas. Troligtvis blir det uppsatsskrivande i horisontalläge om jag inte blir bättre. Känner mig riktigt hängig. Och så bristen på sömn. Neo, stackarn, har fått tillbaka sin elaka hosta som visar sig som mest ett par timmar efter att han gått och lagt sig. Det resulterar i att han ligger och hostar fram till strax efter midnatt. Med många ledsna uppvak. Blir nog en hostmedicinkur till både mamma och barn.
 
 
Här sitter vi och käkar banan.
 
 
Bästa vänner.
 
 
Rooooligt!
 
 
Man kan åka så.. Men det är inte rätt!
 
Älskar er så mycket!
 
 

En Produktiv Helg

 
Hjälp vad helgen gått fort. Känns som om den försvunnit på några sekunder. Nästan. Det har dock inte blivit så värst mycket vila för klockan nio på lördag morgon traskade jag iväg till Åsa för att få råd och tips gällande en tjänst jag tänkte söka. Sista ansökningsdagen är imorgon och precis i detta nu har jag skickat in min ansökan via nätet. Vi satt i ca tre timmar på lördagmorgonen och jag blev oerhört nöjd med resultatet. Körde finliret idag och fick även maken att läsa igenom mitt personliga brev. När han sa att det var ett av de bästa personliga brev han läst sträckte jag stolt på mig. Han har tidigare arbetat som chef och läst otaliga personliga brev så han har ett litet hum om hur det borde se ut alternativt inte se ut. Även om jag inte skulle få jobbet kan jag ändå känna mig väldigt nöjd över min förmåga att uttrycka mig i tal och skrift. Gäller att alltid tänka positivt. Och känna sig positiv, vilket jag faktiskt gör. 
 
Efter att jag blivit klar hemma hos Åsa blev det en himla massa flängade i affärer under resten av lördagen. Lunch, storhandling av mat, presenthandling och annat smått och gott som innebar att man var tvungen att röra sig ute bland massa folk. När vi kom hem var vi helt slutkörda. På natten var det UFC, något som slutade med ett rätt maffigt antiklimax när Gustafsson åkte i backen i första ronden. Och de svenska kommentatorerna höll på att driva mig till vansinne. Till och med jag kunde gjort ett bättre jobb. Nåväl. Nästa helg är det Silva mot Diaz. The real deal. Och vi hoppas givetvis på att Diaz åker på stordäng. Jag tål verkligen inte den jäveln.
 
 

Äntligen Fredag

 
Haft en heldag på stan med plugg, sushibuffé och träning. Jag och Åsa skakade våra heta mammarumpor på zumbapasset. Kom hem strax före kl. 18 och ställde mig direkt och lagade middag. Är helt slut och ska verkligen njuta av ännu en helg med knappt några måsten alls. Handla imorgon och lite kalas hos grannen på söndag samt tvätta ett par maskiner. Mestadels familjetid och mys som står på schemat.. Nästa vecka blir intensiv. Högsta växeln vad gäller uppsatsen. Ser inte fram emot det. Ska ladda batterierna extra mycket inför slutspurten.
 
 
Fredagsmammaselfie

Planering Av Mat

 
Jag är lite extra nöjd med kommande veckas matsedel. Fick den godkänd igår av min kära make. Det var inte så svårt. Han tyckte också jag fått till det riktigt bra. Försöker alltid se till att få med kyckling, fisk, kött och eventuellt någon typ av färsrätt till de olika middagarna. Och grönsaker av olika slag. Vi brukar köra med soppa åtminstone en gång i veckan, men just nu avvaktar vi lite med det. Neo vill gärna ha lite mer "robust" mat. På helgerna äter vi lite "lyxigare" mat. Särskilt fredag och lördag. Det är något jag fått med mig hemifrån och som jag säkert tror flera tillämpar. Jag äter mindre av kolhydraterna och det som är onyttigt och ersätter med exempelvis kvarg eller blomkålsris. Men många gånger kan så klart hela familjen äta mina alternativ också. Det har snarare blivit mer regel än undantag att alla äter nyttigare. 
 
 
 
 
 

Win Or Lose

 
Uppdatering: Maken vabbar om det skulle behövas. Nu är det inga fler avbrott (om jag inte själv skulle bli typ dödligt sjuk). Uppsatsen ska skickas in 6 februari. Så är det bara!
 
Magsjukan går fortfarande på förskolan. Men än så länge har vi inte åkt på en andra omgång. Thank heavens! Ögoninflammation går tydligen också på avdelningen. Det fick vi veta i morse när Jan lämnade Neo. Neos öga var lite kletigt när han vaknade, vilket han kan ha ibland i samband med förkylning även om han inte haft det på väldigt länge. När han var liten bebis kletade det ofta. Konsulterade min vän vårdguiden och om det är lindriga symtom i samband med förkylning och allmäntillståndet är precis som vanligt kan Neo gå till förskolan. Men om det varar mycket och man måste torka ögonen ofta ska man vara hemma. En sådan ögoninflammation tar ungefär en vecka att bli av med. Pedagogerna skulle hålla lite koll på Neos ögon idag. Givetvis förbereder jag mig på det värsta. En veckas vabb. Ytterligare ett break i mitt arbete. Jag vet inte om jag pallar det. Jag har definitivt inte "råd" med det. Men eftersom jag inte har en inkomst så förlorar vi alldeles för mycket pengar om Jan skulle vabba. Ja, vi "vinner" på att jag går hemma. Men jag förlorar på det eftersom jag aldrig får den tid jag behöver för att avsluta min examensuppsats. Okej, jag ska inte ta ut något i förskott. Inte egentligen. Det kanske inte alls är någon fara. Fast jag och min överanalytiska hjärna ska så klart alltid måla fan på väggen.
 
 
Jag tycker det är konstigt att vårdguiden först skriver att det smittar lätt med ögoninflammation, sen skriver att om det är lindrigt så kan barnet gå till förskolan, och sedan påpekar igen att om det varar mycket så ska barnet vara hemma för att det är smittsamt. Borde inte barnet bara vara hemma från första början? Även om det är lindrigt kan det väl smitta? Sjukt förvirrad. Hur tolkar ni det?

Det Rör På Sig

 
Det rör på sig nedåt. Rent viktmässigt. Äntligen. Förhoppningsvis håller det i sig nu. Officiella vägningen är på måndag men jag var tvungen att tjuvkika på vågen. Jag har varit noggrannare med kosten denna vecka och motionerat som vanligt. Kosten är så sjukt viktig om man vill gå ner i vikt. Om man inte är noga med den spelar det ingen roll hur mycket man tränar. Jag har personligen haft en del svårigheter med småätning, men nu försöker jag köra med hälsosammare substitut, som till exempel en smoothie eller morrotsstavar om jag känner mig sugen på något litet. Jag skulle aldrig klara mig på att inte äta ordentligt när jag är hungrig. Att utesluta grejer är inget för mig. Eller slaviskt följa någon diet som till exempel 5:2 som var rätt hajpat för ett tag sedan.
 
Något som hjälpt väldigt mycket vad gäller att upprätthålla bra kostvanor är vår veckomatsedel som vi försöker skriva i slutet av veckan. Då planerar man kommande veckans middagar och justerar handlingen efter det och efter vad som finns i frysen. Och man kan i lugn och ro fundera på bra och nyttiga alternativ. Givetvis händer det att vi avviker från matsedeln om till exempel Neo ätit särskilt dåligt eller varit sjuk, men annars fungerar det att bara byta plats på maträtterna. Har till exempel lyckats pricka in en fisksoppa till middag när det var soppa på förskolan, något som Neo inte var så vansinnigt förtjust i. Då fick vi köra på något mer köttigt och ta soppan en annan dag. 
 
Apropå mat och kost. Neo har blivit värsta matvraket. Tjatar om mat hela tiden och kan äta som om han inte hade något stopp. Helt galet men ack så roligt! Igår hade Jan fått tag i riktigt fin entrecote som han och Neo festade på medan jag var och dansade. När jag kom hem och skulle äta min middag ville Neo ha mer mat. Och nej, jag nekar inte vår lilla fågelunge att äta en extra gång om han så önskar så han satt och mumsade entrecote med mig samtidigt som han tog sig en slurk på bröstet lite då och då. Till saken hör att han strax före min hemkomst varit över hos grannen där han käkade 1,5 macka och innan dess ätit mycket bra under middagen. Kanske är det de långa dagarna på förskolan som gör att han fått sådan bra aptit.
 
 

Ett Organiserat Kaos

 
 
Ett organiserat kaos och bättre studiero nu. Hänger ni med i berg-och-dalbanan?
Det är knappt att jag själv gör det. Men snart är det över. För gott.
 

Kärleken Till Dansen

 
God morgon och vilken underbar morgon det är. Jag känner fortfarande av endorfinerna i kroppen efter gårdagens danslektion och jag ler som en nyförälskad tonårsflicka. Tänk att 75 minuter balett kan göra en sådan skillnad för humöret och orken. Visst har jag träningsvärk på en del ställen av kroppen som jag inte ansträngt på väldigt länge, men det är en bra värk. En skön värk. Det bästa med balett är att man verkligen känner hur hela kroppen jobbar. Och man liksom stärker varenda liten muskel. För att inte tala om vilket underverk det gör för hållningen. Perfekt val av dansform efter en graviditet. Jag trodde inte jag skulle klara hoppen med tanke på att mitt bäcken inte riktigt varit sig själv efter förlossningen, men det gick galant. Det enda som tog stryk var mina sjukt otränade vadmuskler. But pain is temporary. 
 
 
Rotade bland gamla bilder ur dansarkivet.
Här värmer jag upp utanför Uppsala Dansakademi.
Taget för säkert 15 år sedan.
 

Min Första Balettlektion

 
10 år sedan jag snörade på mig mina balettskor. Efter kvällens balettlektion kan jag konstatera att det fortfarande sitter i. Passionen för dansen. Tekniken, hållningen, rytmen och kärleken. Det enda som inte riktigt hängde med var konditionen och styrkan, vilket är något jag hoppas på att bygga upp under terminens gång. Jag är för övrigt i sjunde himlen. Så otroligt lycklig efter min första balettlektion. Älskar lärarinnan - en mycket rar dam i 70-årsåldern med glimten i ögat. Hon har lärt ut balett under lång tid. Jag dansar i Hemgården - den gula gamla byggnaden som ligger vid Södra Torget. Härlig atmosfär i den lilla danslokalen och vi har till och med en pianist! Riktigt old school. Sånt gillar vi. Själva dansklassen bestod av blandade elever. Inte bara nybörjare utan även några som dansat ett par terminer. Jag tror dock att jag lyckades hålla jämna steg med dom. Okej, min franska vad gäller de olika balett-termerna lämnar mycket kvar att önska men det kommer nog tillbaka med tiden. Längtar tills nästa vecka!
 
 

Prima Ballerina

 
Ikväll kl. 18.00 är det dags för min första balettlektion på över 10 år. Det pirrar rätt mycket i magen måste jag säga. Mest av förväntan för jag har verkligen längtat efter att få börja med dansen igen men sedan på grund av att jag vet hur otränad jag är, ur ett dansperspektiv. Rotade fram mina gamla balettkläder i helgen och provade dom. Allt satt perfekt så det känns skönt att slippa köpa nytt. Och smörjde egot en smula att man åtminstone storleksmässigt håller måttet. Nu ska jag bara se till att komma i hyfsad dansform igen. Jag har lektioner en gång i veckan uppdelat på 12 tillfällen, mellan 18.00-19.15. Ett perfekt och avkopplande avbrott i vardagsstressen. Kan verkligen behövas mitt i allt uppsatsarbete. Uppdatering om hur det gick på kvällens första lektion kommer i ett senare inlägg.
 
 
Mina slitna gamla balettskor. Nåväl. De håller nog en termin till.
 

Bort Med Stressen

 
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mig nu, men kan först och främst konstatera att jag känner mig stressad. I huvudet. Och det är den värsta stressen. Efter varje avbrott i uppsatsen pga vabb eller sjukdom måste jag liksom "börja om". Inte från början men det där flytet som jag en gång kände att jag hade behöver jag bygga upp på nytt. När vi kom hem från Cypern låg jag riktigt bra till planeringsmässigt. De första dagarna efter vår hemkomst (innan magsjukan drabbade oss) gick som på räls. Jag djupdök in i det tyngsta avsnittet och allt kändes tipp topp. Sen kom dippen och det är den jag försöker jobba mig upp från igen. Igår när jag satt med uppsatsen insåg jag att det fortfarande är sjukt mycket kvar och min deadline kryper sig allt närmare. Vill ha tillbaka mitt iskalla lugn och min orubbliga fokus, men studieron är som bortblåst. Det är inget ovanligt att man känner den här pressen strax innan en stor uppsats ska lämnas in. Det har jag varit med om så många gånger förut, men jag vill liksom bli kvitt den där negativa stressen som får mig att känna mig helt handlingsförlamad och tar död på de fåtal fungerande hjärnceller jag har kvar. 
 
 

Några Nyheter

 
 
 
Några nyheter i Neos rum.
 
 
Neo ÄLSKAR sitt nya kök och lagar en massa mat till oss varje kväll.
 
 
Jag fick äntligen upp klistermärkena i läshörnan.
 
 
Krokodilen och pippifågeln hittade sina platser på böckerna.
 

När Man Ätit Upp Sig

 
Blev ingen vägning i måndags då jag låg däckad i magsjuka. Eller däckad och däckad. Man besökte badrummet rätt ofta och satt med en hink i knät. Men nu har jag i alla fall fyllt på med vätska och mat. Känns som att man återhämtat sig relativt bra efter årets första (men säkerligen inte sista) magsjuka. Så invägningen blir en vecka försenad. Vikten ligger i alla fall idag på 53,8kg. Gått upp lite grann men det har ju av förklarliga skäl inte blivit så mycket träning sista veckan men desto mer fokus på att äta. Jag kan väl säga att powerwalkrutinerna har kommit igång och nu är det bara att låta tiden gå, upprätthålla hyfsad kost och köra hemmaträning kontinuerligt. Och försöka att inte tappa tålamodet. Det ÄR ju svårare för kroppen att göra sig av med de allra sista kilona. Har tittat i min kalender och jag har i stort sett legat på 53 kg sedan i november. Kroppen verkar definitivt ha hittat sin trivselvikt. Synd bara att trivselvikten inte korrelerar med min i-topp-form-vikt.
 
 
Dagens selfie framför en alldeles för skitig spegel.

Familjetid

 
Äntligen en helg helt utan sjukdomar och en massa måsten. Vi har umgåtts med kära vänner, ätit god mat, druckit gott, dansat, spelat sällskapsspel och busat för fullt. På fredag kom Emelie, Robin och Chris över och ungarna höll igång från tidig kväll till nästan midnatt. De där pojkarna älskar verkligen varandra! Pappa Jan startade upp hemmadiscot och vi fick alla dansa häcken av oss. På lördag blev det tapas med en arbetskollega till Jan och hans familj. Efter middagen hann vi spela ett parti TP - snabbversionen. Ska börja spela mer sällskapsspel. Sjukt kul ju. Neo var dock rätt sliten från dagen innan så han somnade så fint i min famn vid halv sju och kom inte igång igen förrän strax efter åtta. Vi behövde dock inte vara uppe hela natten innan han somnade igen. Och nu idag har vi bara tagit det lugnt. Tomten glömde några paket så Neo har fått ett nytt kök med tillhörande matdelar. Åh, så mycket god mat han lagat till oss. Samt en gosedjursapa av mig som han älskade från första stund. Aptiten är det inget fel på längre. Han äter som en häst och är bara allmänt mysig och tillfreds med livet.
 
 
 

Hålla Fast I Det Lilla

 
Ja, det har väl inte undgått någon att jag är en smula ledsen. Jag går omkring och väntar på att det ska gå över. Försöker hålla fast i det lilla som ger extra styrka i vardagskarusellen. Som att kunna krypa ner i sängen tillsammans med maken och känna hur skönt det är att någon håller om mig. Att faktiskt passa på att ta vara på den lilla egentid med maken man får efter att Neo har lagt sig för kvällen. Se en film tillsammans, massera varandra och bara prata om ditten och datten. Ovärderligt. Och på dagarna när jag sitter med den förbannade uppsatsen längtar jag ivrigt efter att få hämta min son från förskolan. Att få se hans busiga leende och krama om honom. Hämta styrka från hans kärlek.
 
 

What Now

 
 
I've been ignoring this big lump in my throat
I shouldn't be crying
Tears were for the weaker days, I'm stronger now
Or so I say, but something's missing

Whatever it is, it feels like it's laughing at me
Through the glass of a two-sided mirror
Whatever it is, it's just laughing at me
And I just wanna scream

What now, I just can't figure it out
What now, I guess
I'll just wait it out, wait it out
What now
 
I spend every hour
Just going through the motions
I can't even get the emotions to come out
Dry as a bone but I just wanna shout
 
I don't know where to go
I don't know what to feel
I don't know how to cry
I don't know
 

Att Omfamna Sorgen

 
Det var länge sedan jag grät av sorg, men igår kväll sköljde saknaden över mig likt en gigantisk våg och det kändes som om jag höll på att drunkna. Ibland känns det som om jag inte tillåter mig själv att sörja. Att verkligen omfamna sorgen och känna efter hur mycket jag saknar min pappa. De dagar jag känner smärtan smyga sig på så har jag en förmåga att liksom bara försöka skjuta undan den. Förneka den. Inte vilja kännas vid den enorma saknaden och längtan efter att få höra min pappas röst igen. Det är nu drygt tre månader sedan min pappa dog. Vetskapen om att han inte finns i våra liv längre känns så overklig. Som om han bara är bortrest och kommer komma tillbaka. Jag undrar vad han gör nu. Om han följer med i våra liv, om han ser hur Neo växer, busar och trotsar. Jag önskar att han gjorde det. Och jag önskar att han kunde se rakt in i mitt hjärta och känna hur älskad han är och alltid kommer att vara.
 
Ledsen att jag inte tagit mig tid att svara på era kommentarer. Först blev det magsjuka för Neo och sedan för oss, och så mår jag som jag gör. Har väldigt lite ork för tillfället, men Neo går på förskolan nu och jag hankar på med uppsatsen. Vardagen fortsätter oavsett om man är redo för den eller inte. Men jag hoppas att jag snart kommer tillbaka. Mitt positiva jag. Det starka jaget som orkar kämpa och gör det med bravur. Dagens jag är svagt, trött och har en sprängande huvudvärk för tredje dagen i rad.
 
 
Neo vid sin morfars grav i höstas...
 

Alldeles För Mycket

 
När lilleman äntligen börjat gå upp i vikt efter den långa feberperioden innan jul och fått tillbaka aptitet så ska han givetvis åka på magsjuka och gå ner alldeles för mycket. 9,1 kg väger han nu. Och Neo är drygt 19 månader gammal. BVC sa att han säkert kommer spräcka 10-kilossträcket snart, men nu är jag inte så säker. Nästa vägning och mätning är i början på mars. Min högsta önskan vore att han klättrar upp till 10 kg. Blir ju liksom orolig när man ser revbenen på honom. Ja, jag vet att han varit sjuk nu och att det är vanligt att man går ner i vikt. Men någon som redan från början är liten och alltid legat en bra bit under medelkurvan vad gäller vikten vill man inte ska tappa mer. Fast så länge han inte verkar slapp och orkar busa och vara som vanligt så är det väl ingen fara på taket. Det är bara så svårt att inte oroa sig. 
 
 
En liten tupplur i sitt lektält är aldrig fel.
 

Vi Kom Inte Undan

 
Igår natt drabbades jag och maken av magsjuka. Jag som hade trott att vi skulle klara oss. Och totalt värdelöst att vi båda får det samtidigt. Neo är fortfarande inte bra så det är inte bara att gå och lägga sig ner och dö som man önskat några gånger. Men jag tror han förstår att vi inte mår bra för han är mindre krävande än vanligt. Nu ligger han faktiskt och sover på mitt bröst. Ska också försöka sova. Blev knappt någon sömn under natten på grund av skytteltrafiken till vårt badrum.
 
 

Tråkigt Med Sjukstuga

 
 
Tråkigt med sjukstuga....
 
Men än så länge har vi föräldrar klarat oss. Peppar peppar. Igår gick tvättmaskinen verkligen non stop från morgon till kväll. Aldrig tvättat så mycket och så intensivt i hela mitt liv. Men det var nödvändigt. Åh, så nödvändigt! Detta vill man helst inte göra om, men det är smällar man får ta när lilleman börjat förskolan. Hoppas innerligt att han inte blir magsjuk igen inom den närmaste tiden. Att man själv blir magsjuk är ändå rätt hanterbart. Vi vet ju vad som händer och hinner ta oss till badrummet i tid. Men det är hemskt när Neo blir sjuk. Han kan ju liksom inte uttrycka sig så bra, även om det är väldigt tacksamt att han säger till vad som sker söderut. Nu verkar han i alla fall vara på bättringsväg. Fått i sig lite yoghurt, dricker mycket vätska och leker som vanligt. Men imorgon blir han hemma.
 

Inga Detaljer

 
Vi behandlar det nu som ett fall av magsjuka. Vi tvättar maskin efter maskin, sanerar, spritar och vädrar hela lägenheten. Neo har inte varit symtomfri idag (ska inte gå in på några detaljer), vilket betyder ingen förskola på måndag och troligtvis inte tisdag heller. De små liven ska ju vara fria från symtom i MINST 48 timmar innan de kan gå tillbaka till förskolan. Önskar att rekommendationerna hade varit 72 timmar med tanke på hur otroligt smittsamt det kan vara. Förresten, vad gäller för oss andra familjemedlemmar som inte blivit sjuka än? Någon som vet? För vi kan ju blivit smittade men att det inte brutit ut ännu. Men samtidigt kan ju den som arbetar inte sjukskriva sig om han/hon inte är sjuk. Knepigt det där.
 
 

Hoppas På Matförgiftning

 
När jag kom hem från kvällens zumbapass möttes jag av en matt och likblek Neo. Något var inte som det skulle. Han var hängig och alldeles slapp, men ingen feber. Några minuter senare fick jag bekräftat att det definitivt inte var som det skulle med vår son. Två gånger om fick jag se exakt vad Neo hade ätit till middag. Både jag och mina kläder. Han somnade en kort stund i pappas famn men sedan satte det igång igen. Har ni sett tjejen i Excorsisten? Neo klådde henne med hästlängder. Hela köket såsom stolar och golv och vi själva är nu totalsanerade. Flera gånger om. Jan nämnde att han tyckte korven de åt till middag smakade konstigt och inte ens Sigge ville äta särskilt mycket av den. Så vi håller tummarna för att det rör sig om matförgiftning och inte något annat. Bara att avvakta. Neo sover nu. Han var ju även trött efter gårdagens bökiga natt så det är svårt att avgöra om tröttheten beror på det eller om han åkt på något annat. Väntar med spänning på morgondagen.

Förändringar

 
Snart har man studerat färdigt. I februari är jag inte längre student utan arbetssökande. Något som klingar en smula mer positivt än arbetslös, även fast man de facto är utan arbete. Jag har en spännande tid framför mig. Mina förhoppningar på Arbetsförmedlingen är väl inte skyhöga, men jag ska försöka gå in med öppet sinne, söka vad jag kan, nätverka och skapa kontakter. Jag har personligen inga bra erfarenheter därifrån, men man kan inte döma ut hela förmedlingen bara för att jag fick en usel handläggare för 10 år sedan.
 
Så fort jag blivit arbetssökande måste vi gå ner i antal timmar på förskolan. Vi har nu Neo i förskolan 40 timmar i veckan eftersom Jan jobbar heltid och jag är heltidsstudent, men när jag inte längre studerar har vi bara rätt att ha honom 15 timmar i veckan. Kommer bli en stor förändring för Neo som älskar att busa och vara på förskolan även om det är långa dagar. Vet inte riktigt hur vi kommer lägga upp det. Om det blir så att vi har honom där några dagar i veckan men inte alla, eller låter honom vara där alla dagar i veckan fast under kortare stunder. Vi får se vad som passar bäst med mitt schema.
 
 

Brutal Natt

 
En brutal natt följs av en brutal träningsvärk. Dagens ord är som ni kanske kan gissa - brutal. Neo var väldigt orolig natten igenom och ropade efter mamma. Fick trösta honom oändligt många gånger. Hela natten. När Jan och Neo hade åkt till förskolan i morse övervägde jag att lägga mig igen, men det är inte riktigt min grej. Har jag en gång vaknat är det lika bra att gå upp om inte hela dagen ska bli förstörd. Dessutom har jag inte råd rent tidsmässigt att lata mig, hur berövad på sömn jag än må vara. Hovrätten publicerade ännu ett rättsfall om olaga förföljelse på rättsdatabasen Karnov som jag måste läsa idag. För att inte tala om allt annat som måste göras med uppsatsen. Tick tack. 
 
Väl uppe upptäckte jag hur mycket mina lår värkte efter alla promenader, wall stands, lunges och squats jag gjort senaste veckan. Brutalt. Får ta och dansa bort värken ikväll då jag faktiskt ska köra ett zumbapass på gymmet. Baletten har ju inte börjat än så jag får stilla mitt danssug med zumba så länge. Måste bara vara en smula uppmärksam på min rygg. Har sovit i alla möjliga positioner i hopp om att få min son lugn, men det gick väl så där. Hoppas på en bättre natt. Imorgon är det i alla fall jag som har sovmorgon. Vi tar varsin förmiddag på helgerna - jag och Jan. Alltså som man får sova, läsa eller göra vad man behagar. Den andra går upp med Neo och gör alla vanliga bestyr med honom.
 
 
Dagens trött mamma/student-med-brutal-träningsvärk-selfie.
 
 

Barnkanalen Levererar

 
 
Underbar text! Det svänger ju!
 

Det Ska Vara Gott

 
Har sagt det förut och jag säger det igen - det ska vara gott att gå ner i vikt.
 
 
Hemmastudier idag så till lunch fick det bli fullkornspasta med räkor i vitvinssås.
 
 
Gårdagens lunch:
grönsallad med spenat, räkor, oliver och brieost. Samt en romsås gjort på creme fraiche.
 

Träningsboost

 
Kör min morning workout samt powerwalk varje dag. Börjar så sakteligen komma in i rutinen och det känns riktigt bra. Gårdagens powerwalk var särskilt krävande eftersom jag hade Neo sovandes i vagnen. Det var länge sedan man knuffade runt på honom och både vagnen och han väger ju en del. Känns i låren idag. Snart har jag kört i en vecka och på måndag är det vägning igen. Gick fort att bli av med det första kilot så jag kan väl egentligen inte förvänta mig någon drastisk förändring på måndag. Det är ju en långsiktig grej detta. Största målet vad gäller träning och viktminskning är fortfarande att vara i mitt livs form den dag jag fyller 35 (blir 32 i mars). Snart börjar jag även med balett. Målet med det (förutom att jag återupptar min gamla passion för dansen) är att stärka mig själv och min kropp. Har man inte dansat balett förut så kanske det är svårt att greppa, men det är otroligt krävande. Testade att göra några övningar häromdagen och tårna krampade på några minuter. Är inte ens i närheten av att vara i någon dansform, men just därför vill jag börja igen. Älskar fysiska utmaningar!
 
 
Min otränade lilla deg. 53 kg. Ny bild på tvåmånadersvägningen i slutet av februari.
Då har jag kört hemmaträning och powerwalks i åtta veckor (samt balett 1 gång i veckan).
Hoppas på synliga resultat både på vikten och kroppen (främst magen).
 

Älskar Snö

 
 
Idag var det snö ute. Neo blev överlycklig och ansåg att all snö var hans!
 
 
Förskolan var stängd idag för planeringsdag, så mamma fick planera en dag med Neo.
Förmiddagslek, lunch och sedan en promenad runt Kransmossen på en timme då han somnade.
Sen fortsatt bus ute i snön. Att beordra mamma till att göra snöbollar som Neo sedan kunde kasta
i marken var tydligen dagens absoluta höjdpunkt.
 

Fyra Veckor Kvar

 
Då har jag checkat in på mitt vanliga uppsatshak - Espresso House. Med fyra veckor kvar (min egen deadline) känner jag mig grymt motiverad. Hann plöja igenom alla rättsfall innan och under jul. Idag blir det planering och genomgång av uppsatsen samt inkooperera rättsfallsanalyserna under rätt avsnitt, besvara frågeställningarna, identifiera eventuella tillämpningsproblem och ägna mig åt den så kallade "tunga juridiken". Gäller att ha huvudet på skaft nu och behålla fokus. Så nära mållinjen! Har mailat min handledare om att jag kommer skicka uppsatsen till honom för korrekturläsning i början på februari.
 
 
På Espresso House.
 

Att Äta Med Måtta

 
Jag tycker inte om att förbjuda mig att äta vissa saker för att gå ner i vikt. Däremot jobbar jag gärna med att välja andra nyttigare alternativ. Men ibland är jag sugen på just den där särskilda kakan eller just den där lösgodisblandningen med salt och surt godis. Och vet ni vad? Då äter jag det. Så länge det inte handlar om enorma mängder varje dag. Allt går att äta med måtta så länge man överlag äter sund kost och rör på sig. Inga konstigheter. Det var så jag gick ner i vikt efter förlossningen. Fast då rörde jag på mig sinnessjukt mycket eftersom Neos sömnbehov tillgodoseddes bäst utomhus i vagnen en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen. Nu är det lite andra förutsättningar. Ska strax ut i motionsspåret och avklara dagens powerwalk. Glömde att meddela gårdagens vikt. Ligger på 53,1 kg. Snabb viktnedgång i början (minus 1 kg sen i lördags), men misstänker att det blir tuffare de kommande veckorna. Men det är helt okej. Jag har gott om tid på mig.
 
 

På Födelsedagskalas

 
Igår fyllde min kära vän Emelie år och vi var bjudna på födelsedagsfika hemma hos henne. Tog två portioner av hennes fenomenalt goda limetårta och kände mig väldigt busig. Mumma! Neo lyckades självklart somna i bilen på väg dit så vi fick sitta en stund på parkeringen utanför och låta honom sova lite till. Annars blir det ju som bekant väldigt grinigt. Han fick sig 30 minuters sömn på hela dagen och sedan gick vi på kalas. Det tog ett tag innan han vaknade upp, men sedan var det full fart på Neo och Chris. Jan (den busen) tyckte att det var en bra idé att sätta upp ett bollhavstält som Chris fått i present som ännu inte blivit monterat. 250 bollar och två vilda små grabbar. Kan ju inte bli annat än en succé. Vår lilla diktator Neo beordrade in mig i tältet så jag fick lugnt krypa in. Och fick faktiskt plats!
 
Ja, det är så morsomt att se Chris och Neo tillsammans. Även fast de småkivas ibland (som barn gör). Och det är inga tvivel om att Neo tycker om hela familjen, Mimmi (Emelie), Kiss (Chris) och Putin (Robin). Jag och Neo tänkte leka med Robin och Chris idag. Och imorgon ska jag och Jan iväg på bio och då är Emelie och Robin så snälla och sitter barnvakt i några timmar. Egentid med maken - lika sällsynt som hjärnceller hos blondiner (not my quote).
 
 
Redo för kalas.
 
 
I bollhavet.

Sexy Beast

 
 
Med känner-hur-kilona-rinner-av-mig-musik i öronen och en jävlar anamma attityd
avklarade jag en mils powerwalk runt Kransmossen i morse.

Nya Tag

 
Jag gick upp 0,7 kg under jul och nyårshelgen. Men sammanlagt har jag lagt på mig 5 kg sedan i somras. Nu är det nya tag med kost och träning. Till frukost blir det äggröra, smoothie och kaffe. Sallad eller soppa till lunch. Till middag kommer jag köra på blomkålris, kålrotsmos eller zucchinipasta som huvudsakliga tillbehör till kött, fisk och kyckling. Supergott och mättar magen. Jag har tänkt införa daglig motion bestående av promenader samt hemmaträning (se bild nedan). Först när jag fått rutin på allt kanske jag bokar något extra pass på gymmet. Till exempel zumba eller bodypump. Och så försöker jag köra på detta i några månader i förhoppning om att få tillbaka min sommarkropp lagom till Cypern 2015, vilket ger mig en tidsram på ca 8 månader. Fixade jag 30 kg på ett år så fixar jag nog 5 kg på 8 månader.
 
 

Kallelse Till Baletten

 
 
Fick ett glädjande besked på posten igår när vi kommit hem. Kallelse till baletten.
Så den 20 januari börjar jag dansa balett igen. 10 år sedan sist!
Plockade fram mina slitna, gamla teknikskor. Nostalgi!

Bästa Resesällskapet

 
Vår son är världens bästa resesällskap. Inte en endaste gång under hela resan var det några problem. Antingen sov han eller så charmade han medresenärer och flygvärdinnorna. Vi flög från Cypern tio på morgonen och landade i Sverige fem på eftermiddagen. Vilken unge. Varje gång vi åker utomlands med honom är det något som ändras. Tidigare har han ju varit rätt blyg eller skeptisk mot främlingar och det har krävts en del för att få honom att dra på smilbanden, men nu är han hur framåt som helst. Öppen för bus med allt och alla. Och otroligt enkel att ha med. Gör ju liksom inget väsen av sig. Han var ju inte särskilt svår tidigare men nu är det inte ens några ledsna miner. Vi får aldrig några onda blickar från medresenärerna utan bara beröm. Inte ens de pårökta ungdomarna från Amsterdam kunde motstå hans charm.
 
 

I'm Coming Home

 
Neo sover, väskorna är packade och vi vuxna i familjen Monsen slappar i soffan framför norsk TV. Imorgon flyger vi hem till kalla Sverige. Någon typ av storm skulle tydligen hälsa oss välkomna. Awesome. På måndag jobbar Jan, jag är hemma med Neo, på tisdag är det röd dag så då passar Jan Neo medan jag drar ner på stan och fortsätter med min uppsats, på onsdag är förskolan stängd så då blir jag hemma igen med lilleman, men på torsdag kickar förskolan igång. Undrar hur det kommer gå efter ett så långt juluppehåll. Men förhoppningsvis minns han att det är roligt och tryggt att vara där på dagarna. 
 
Jag och Jan fick oss en sista lunch på stan i Larnaca i lugn och ro innan vi gick hem för att packa. Neo tajmade in det så bra att han slocknade gott i vagnen så att vi kunde sätta oss ner och njuta av en grilltallrik för två. Tack för det kära son. Det var en del kyliga vindar ute även om temperaturen låg på 18 plusgrader i skuggan. I det stora hela har dagstemperaturen under dagen snittat på 20 grader. Bra mycket bättre än de väderuppdateringar man sett från Sverige. Vi har hängt på uteserveringar och pubar hver eneste dag. En livsstil som jag sannerligen kommer sakna. I september tänkte vi resa till Cypern igen.
 
 

Förnya Garderoben

 
För första gången på länge har jag faktiskt tagit mig tid att förnya min garderob en smula här på Cypern och skämma bort mig själv vad gäller kläder. Blir ju inga sommarplagg med tanke på att vi knappast får någon värme i Sverige förrän om ca fem månader (vilken upplyftande tanke), men det finns en hel del snyggt här på Cypern som passar den vidriga kylan på hemmaplan. Tyvärr kör de inte igång med den rejäla rean förrän efter nyår då det tydligen är lite av en traditon att handla presenter till varandra på nyårsafton (butikerna vill så klart tjäna pengar så de väntar med de saftigaste rabatterna). Men priserna på kläder ligger ändå lågt i jämförelse med Sverige så jag kunde fynda rätt bra ändå. Handlade några fina grejer till Neo på Next-rean och ett par presenter till Emelie som snart fyller år samt till mig själv. Åh, så ljuvligt att kunna gå i timmar för sig själv och titta på kläder!  Men snart är det slut med sådan lyx. Imorgon bitti åker vi hem till Sverige. Till vardagen, uppsats och förskolan, som förvisso inte öppnar förrän den 8:e januari så lite extra familjetid får vi även när vi landat. 
 
 
Mamma har nytt på sig från topp till tå.

Neo På Restaurang

 
 
"Då ska vi se..... Jag vill ha en Merlot!"
 
 
"Vadå? Om jag har legitimation?!"
 
 
"Frågar du MIG om jag har legitimation?!"
 
 
"Eeeeh... nej... Vatten.. har ni vatten då?"
Min profilbild

Sök i bloggen