Någon Älskar Sina Bilar

 
Bil, buss, traktor, lastbil, flyg och bärgarn, det är de motorfordon Neo kan säga och har koll på. Tåg blir tut-tut. Inte helt ovanligt. Insåg att det var länge sedan som jag skrev något om Neos utveckling. Jisses, han blir ju två år snart! Helt galet. Allt går i en rasande fart. Språk, motorik, dans, sång - ja, allt möjligt! Teckenspråk lär de barnen också på förskolan och det är vissa tecken han använder hemma som vi liksom fick en aha-upplevelse efter att vi fått veta att de tecknar lite grann på skolan. Innan vi kopplade det stod vi mest som frågetecken, fast han gör sig förstådd med ord också så vi var inte helt lost.
 
För några veckor sedan sa Neo sin första fyraordsmening. Jag satt i godan ro inne på toaletten och försökte uträtta mina behov. Och som övriga småbarnsföräldrar kanske fått erfara får man inte alltid besöka badrummet i fred. Rätt som det var slog Neo upp dörren på vid gavel, sticker in huvudet och frågar "Sitter du och bajsar?" Jag skrattade nästan så jag grät. Trots den väldigt privata frågan kunde jag inte låta bli att känna mig väldigt stolt. Det är sådana där härliga och till synes småsaker som verkligen sätter guldkant på tillvaron. Just nu längtar jag efter att få tillbaka lite familjetid med Neo. Något som snart kommer ske då jag officiellt inte längre är student.
 
 

Kallad Till Ännu En Intervju

 
Igår var en skitdag. I alla fall fram tills jag fick besked om att jag gått vidare till en andra intervju gällande tjänsten jag söker och väldigt gärna vill ha. Det blir ytterligare en tur till Göteborg nästa vecka. Vansinnigt spännande. Och denna gång varar det en timme. Nu behöver jag bara få ordning på betyg, intyg och referenser. De ville ha kopior på allt. Givetvis hade jag redan med mig det till första intervjun men då kom det aldrig på tal. Gissningsvis för att de först ville göra en snabbsortering. Tur det för jag såg tidigare idag att min referens bytt arbetsplats. Ska uppdatera med de nya uppgifterna. För jag vet att detta kommer kollas upp och det vore en dundertabbe ifall kontaktuppgifterna inte stämde.
 

Get Smart Or Die Trying

 
Nackdelen med att skriva examensuppsats är inte bara att man stundtals blir oerhört trött på ämnet, man tappar även den där glöden och drivet man en gång hade när man fick olika case under utbildningens gång att jobba med var och varannan dag. Självklart blev man less på det arbetssättet också, men man var ändå alltid tvungen att se till att glöden aldrig släcktes för att överleva seminarierna. Just idag känns det som att ju mer jag skriver desto mer rör jag till det för mig. Jag känner mig rent ut sagt rätt korkad. Men det är väl en fas antar jag. Får numera sitta på kvällarna och jobba efter att Neo gått och lagt sig, hur trött jag än må vara. Ibland önskar jag att jag hade samma briljanta minne som Mike Ross. Jag skulle kickat ass! Fast som det är nu måste jag bara acceptera att jag helt enkelt får klara mig med min medelmåttiga hjärna. En hjärna som kräver ordning och struktur i tillvaron för att fungera okej. Och som ofta, mot min vilja och sunda förnuft, har långa överanalytiska dialoger om saker som ändå ligger bortom min kontroll. 
 
 
"Sometimes I like to hang out with people that aren't bright. You know, just to see how the other half lives."
 

Helt Slut

 
Jaha. Då var man en erfarenhet rikare. Tur att man inte går på arbetsintervjuer varje dag. Skulle suga musten ur mig fullständigt. Och denna gång var det en kortare intervju. Fick veta efteråt att det kommer vara ytterligare en urvalsprocess och de som kallas på en intervju nummer två kommer bli granskade under lupp i ca en timme. Gulp. Nu återstår det bara att vänta. Inom två veckor skulle jag få besked om jag kommer vidare. Sedan ännu mer väntan och blir man erbjuden jobbet påbörjas en utbildning.
 
Så hur gick själva intervjun undrar ni säkert. Överlag gick den bra. De klassiska frågorna såsom starka och svaga egenskaper kom upp, men sedan lite mer personliga frågor samt framtidsvisioner. Jag hade inga problem att hitta orden så en eventuell andra intervju kommer nog gå bra. Det öppnar i alla fall upp för längre dialoger. Nu kändes intervjun rätt snabb och det fanns inte tid att utveckla så mycket. Men jag förstår att de var tvungna att hålla koll på tiden. Det var vansinnigt många som hade sökt.
 
 
 

Äga Hela Världen

 
 
Tänk om jag alltid kunde gå omkring med samma sinnesstämning som jag får
efter att ha dansat balett. Då skulle jag aldrig vara nervös och äga hela världen. Typ.
 
 

En Enda Tjänst

 
En enda tjänst som ska tillsättas och jag vet att jag kommer bli grillad på intervjun imorgon. Men jag ska försöka tänka på att det är dom som ska locka mig till att vilja jobba för dom. Känns mindre nervöst då.
 
 

Närmar Mig Sommarvikten

 
 
51,2 kg. Snart nere på sommarvikten. Tack vare bra kost.
Träningen har gått sisådär, men ska väl försöka ta tag i det med.
 

Hästar På Med Uppsatsen

 
 
Jag hästar på med uppsatsen i vanlig ordning. Bra med sömn inatt så hjärnan är en smula
klarare än igår. Försöker få någon typ av struktur och systematik i praxisavsnittet.
Bjussar på en suddig tisdagsselfie.

Ett Desperat Försök

 
I ett sista desperat försök att vakna till liv käkar jag en olagligt tidig lunch. Ingen mastig som-upplagt-för-paltkoma-lunch, utan en lagom mättande halloumisallad med pesto. Sedan blir det min fjärde kopp kaffe och fortsatta studier, vilket jag måste erkänna är näst intill omöjligt denna dag. Ögonen går bokstavligen talat i kors och när jag ska försöka bena ut i vilket rättsfall som ditten och datten diskuterades blir det bara en enda sörja. Jag kommer få dubbelkolla allt jag skriver denna dag. Och till råga på allt så verkar laptopen sega. Tar backup som en galning för jag vill inte riskera att förlora allt, men det är en smula frustrerande när datorn hänger sig titt som tätt.
 
 

Mer Död Än Levande

 
 
Skjut mig någon. Morgonens första uppgift: försöka dricka så mycket kaffe att jag klarar av att öppna ögonen. Natten var hemsk. Nattningen igår gick utan problem och utan tutte. Bara lite bökande runt i sängen från Neo men annars över förväntan bra. Strax efter elva/halvtolvsnåret började kalabaliken. Vet inte vad det är ungen pysslar med i sömnen men det innefattade en massa prat, gråt, rullande och vid ett tillfälle var Neo uppe och "sprang". Ledsen till tusen. Och så ropade han efter pappa. Och när Jan kom så dög inte det heller utan då fick pappa sig en liten bitchslap. Tack för den liksom. Det slutade med att vi alla tre (plus kattskrället) fick tränga ihop oss i Neos säng. Därav de pajade ryggarna. Vad jag förstått närmar sig den inte så charmerande 2-årstrotsen och som ett resultat av den: störd nattsömn. JAG PALLAR INTE! Okej, jag vet. Detta är vad som medföljer ett införskaffande av avkomma, men det betyder inte att jag tycker om det.
 
 
Spotify hånar mig med föreslagen playlist. Damn you Monday!
 
 

Lugn Söndag

 
 
 
Någon som var uppe sent igår, så det blev en tidig lunchvila.
Chris med familj kom förbi igår kväll och ungarna hade disco i vardagsrummet.
Mycket lyckad kväll. Och för en gång skull kivades de nästan ingenting.
Neo blev överlycklig av besöket.
 

Helt Värdelöst

 
Klockan nio imorse, när jag höll på att göra mig klar för att assistera min man vid dagens bröllopsfotografering, fick jag ett kraftigt migränanfall. Trots stark medicinering ville den inte ge med sig. Mådde så illa att jag kräktes flera gånger. Och huvudet höll på att sprängas. I sex timmar låg jag och våndades. Helt. Jävla. Värdelöst. Som tur var kunde Robin ställa upp som fotoassistent på kort varsel. Så otroligt tacksam. Neo fick vara hemma med mig för när Jan åkte till kyrkan var det ändå dags för Neo att sova. Och just idag hade jag en väldigt trött son, för han sov nästan tre timmar. Det var väldigt uppskattat för det gav mig tid att vila. Strax efter tre var migränen borta. Men en hel dag har passerat. Och det enda jag gjort är att ligga i sängen i ett mörkt rum och mått dåligt. Hoppas söndagen blir en smula mer produktiv.
 
 
Underbara unge.
 

Arbetsintervju På Onsdag

 
All is well. På onsdag ska jag till Göteborg för arbetsintervju. Eftersom jag är väldigt offentlig med mitt liv, min vardag, min familj och mina studier - ja, allt som rör mig har jag tagit beslutet att INTE outa något om en eventuell framtida arbetsplats. Av den enkla anledningen att när och om jag får ett jobb så handlar det inte längre om bara mig. Givetvis tänker jag inte hemlighålla något för mina nära och kära, men jag kommer inte blogga om något arbetsrelaterat framöver. Det innefattar dock inte enkla upplysningar såsom till exempel "jag fick jobbet/jag fick inte jobbet" eller "jag ska på ännu en arbetsintervju", och inte heller "jag ska på utbildning med jobbet".
 
 

Underbara Regniga Fredag

 
Stök och bök, det är vad som kännetecknar de tidiga timmarna innan vi kliver upp på morgonen och så har det varit i ett par dagar. Neo sover oroligt och ropar efter mamma. Och mamma blir i sin tur väldigt trött på morgnarna. Skönt att det äntligen är helg, fast både jag och maken jobbar imorgon från lunch till eftermiddag. En bröllopsfotografering inbokad. Neo får hänga med sin extrafamilj och busa med Chris under tiden. Denna underbara regniga fredag har fått en seg start på grund av sömnbrist, men efter några koppar kaffe är jag igång. Nästa vecka ska jag försöka avsluta praxisavsnittet och huvudanalysen i uppsatsen (det viktigaste kapitlet). Fixar jag det är det bara småfix kvar och sedan är jag redo för första inskicket. Ikväll blir det bio. Passande på denna underbara regniga fredag.
 
 
Trevlig helg!

Allting Kraschade

 
 
Vilken jävla dag. Allt tekniskt som jag vidrörde kraschade. Först mp3-spelaren, sedan mobilen och den största paniken drabbades jag av när datorn inte ville starta efter flera timmars jobb. Datorn är för närvarande min allra viktigaste ägodel när jag skriver uppsats. Och givetvis inträffar allt skit på en dag där jag fått gjort så otroligt mycket. När jag skulle ringa min tekniska support (dvs maken) gick det inte att vare sig ringa eller skicka sms. Och han kom inte fram till mig när han försökte ringa. Men mobilstrulet löste sig genom att starta om telefonen. Jag är fortfarande rätt ovan vid att behöva göra det. Har ju inte haft detta djävulens påfund (läs smartphone) särskilt länge så brukar glömma bort att den kan hänga sig, precis som en dator.
 
Jag vågade inte röra laptopen, även om jag fick bra råd som att dammsuga fläkten, plocka ur batteriet osv. Fick lugnt leva med min panik och en kopp te tills maken kom hem från arbetet. Givetvis löste sig ALLT. Han dammsög och pillade lite på batteriet och sedan var den igång. Kvickt som tusan gjorde jag backup på dagens arbete och sedan tog jag fram mp3-spelaren i hopp om att Jan kunde fixa den med. Och självfallet hade även den bara hängt sig. Nu funkar den som vanligt.
 
Mitt i all röra har jag blivit kallad till arbetsintervju men på fel ort. Inte alls den ort jag hade ansökt om. Hoppas att tjänsten i Borås ännu ej blivit tillsatt. Det vore så skönt att slippa skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Nåja. Jag har i alla fall blivit kallad på intervju. Det är ju positivt. Betyder att jag inte suger på att skriva personliga brev, något som varit lite av en skräck. Sökte en annan tjänst igår också. Ett konsultuppdrag, men har ännu inte hört något från dom. Kommer inte ha råd att tacka nej till något jobb så den första tjänst jag blir erbjuden kommer jag tacka ja till.
 
 
Full av energi och peppad inför dagen (innan allt gick åt helvete).
 
 
Men allting ordnade sig till slut och inatt kan jag sova gott. 

Att Dansa Balett

 
Att dansa balett är inte bara en alldeles utmärkt träningsform. Det ger mig så mycket glädje och lycka och man känner en härlig värme som sprider sig i kroppens alla celler. Kvällens lektion gick dessutom alldeles strålande. Den här gången var kropp och sinne med. Jag kände mig vacker och helt fantastisk. Får man säga så om sig själv? Nåja. Det var så jag kände i alla fall. Längtar redan tills nästa lektion.
 
 

Den Enda Fördelen

 
Tricket för att gå ner i vikt: två turer av magsjuka och en vecka med influensa inom loppet av fem veckor. Föredrar dock ett mer hälsosamt sätt att tappa vikt (genom träning till exempel), men man kan ju inte få allt här i världen. Det tråkiga är att utan träning kommer inte kroppen i någon toppform. Och jag är ju ute efter att forma kroppen och bygga muskler. Frågan är om man inte måste vänta på våren innan man kan börja se riktiga resultat. När temperaturerna blivit mildare och det inte är så förbenat mycket baciller överallt har man kanske en ärlig chans att hålla sig frisk i några månader. Fast de där förskolebacillerna kommer vi nog aldrig ifrån. Idag är det i alla fall måndag. Nya tag med träning och uppsats. Förutom att jag lider av sömnbrist så mår jag som hälsan själv. Och dagens vikt ligger på 51,6 kg.
 
 
Magen efter avslutad magsjuka nr 2.
 
 
Älskar jämförande bilder. Då ser man verkligen vad som skett med kroppen på 20 månader.
76 kg vs. 51,6 kg.

Fifty Shades Of Swooning

 
Det var nog första gången jag gick ut från en biosalong alldeles knäsvag. Jag älskade Fifty Shades Of Grey - The Movie. Den var intensiv. Sexig. Mycket naket men väldigt smakfull. Givetvis inte lika detaljrikt som böckerna , men det ändrar inte det faktum att både jag och Emelie sögs in redan efter de första minuterna. Jag tittade en endaste gång på klockan och insåg till min förskräckelse att det då bara var knappt en kvart kvar av filmen. Tiden hade gått så fort och jag ville aldrig skiljas från Anastasias och Christians turbulenta kärlek. Hur länge måste man vänta tills nästa film? Ett år? Två år? Under tiden får jag trösta mig med att jag ska se filmen igen. Det fattades tyvärr några mammor denna gång på grund av sjukdom och diverse så det får bli en ny biodate inom en snar framtid.
 
 
Två timmar med Mr Grey fick mig bara att länga efter mer....
 

Alla <3 Dag

 
 
Varje dag ger du mig ett liv jag bara vågat drömma om.
Du är det bästa som hänt mig.

A Good Day

 
Givande dag på stan. Jobbat med uppsatsen, skickat in en jobbansökan och hunnit träna. Livet känns genast så mycket bättre när man är frisk. Men det gäller tyvärr inte Neo som fått tillbaka sin natthosta. Den kommer en stund efter att han somnat och håller på fram till midnatt. Stackarn rosslar och hostar tills han kräks upp slem. Och gråter. Jag får vagga honom och låta honom sova upprätt. På mig. Imorgon ska vi köpa mer hostmedicin. Hoppas det inte sätter sig på hans andning. Senaste gången det hände var på Cypern och då fick vi åka till akuten.
 
 
Fredagsselfie
 
 
Förenar nytta med nöje
 
 
På gymmet en sväng

Pappas Pilot

 
 

Dö Baciller Dö

 
 
Thailändsk kycklingsoppa med extra mycket chili och vitlök till frukost.
Eller som min make brukar säga: brinnande lava. Det borde ta död på eventuella kvarlevande baciller.

På't Igen

 
Vågar snart friskförklara mig själv. Vid midnatt är de där 48 timmarna passerade. Har inte kräkts något mer. Bara känt mig väldigt trött och sliten. Av förståeliga skäl. Det är nog inte bara den här omgången med magsjuka som gjort mig trött. Kikade i kalendern och har räknat ut att jag åkt på magsjuka två gånger samt en tur med influensa inom loppet av FEM VECKOR. Det är så jäkla sjukt. Kroppen hinner ju knappt återhämta sig mellan varven. Och jag blev förvisso sjuk förra året men INTE så här ofta som efter att Neo börjat på förskolan. Det är verkligen en smittohärd. Den dagen han kommer hem med löss lär jag hänga mig själv. Nu har jag för övrigt dukat upp köksbordet med uppsatsmaterial. På't igen.
 
 

Magsjukan The Sequel

 
Jag har blivit magsjuk. Utan tvekan. Mådde illa större delen av kvällen och vid tiotiden började jag spy. Det var vidrigt. Efter ett tag var jag tvungen att kräkas igen. Riktiga kaskadspyor. Vad jag avskyr livet just nu...

Get My Shit Together

 
Jag vill att detta ska vara näst sista veckan som jag jobbar med uppsatsens slutanalyser. Jag vill att uppsatsen är färdig att skickas in för en första genomgång av min handledare om två veckor. För att lyckas med det behöver jag få ordning på alla lösa ändar som är ute och flaxar. Get my shit together. Leva och andas för uppsatsen. Så mycket vilja och så liten tid. Att ständigt antingen vara sjuk, ta hand om sjuka och samtidigt prestera lysande studieresultat är dock inte alltid det enklaste. Särskilt inte när ungen skriker: "Mamma, mamma, maaaammaaa! Bäääära!" Det går INTE så bra att skriva hemifrån när hela familjen befinner sig under samma tak. Även om vi har två våningar så vet ju Neo var jag befinner mig. Och är jag inte vid hans sida när han vill att jag ska vara där, då blir det högljutt.
 
Jag funderar på att sluta upp med mina deadlines som ändå inte går att hålla. Jag blir bara frusterad och får psykbryt efter psykbryt när det uppstår situationer som jag inte kan kontrollera. Som till exempel nu när Neo är hemma pga dålig mage. Maken skulle ju vabba när Neo måste vara hemma från förskolan så att jag ska kunna skriva på uppsatsen. Sen gick han och fick ryggskott, vilket innebär att hans rörelseförmåga är en smula begränsad. Nu försöker vi turas om här hemma, men det går väl så där. Min handledare måste för övrigt vara den mest tålmodiga och förstående handledare som finns. Han kommer enbart med kloka, peppande kommentarer. Som det senaste mailet jag fick för några dagar sedan. "Om man länge har simmat motströms blir det lätt och bra när det blir medströms!" Och det har han faktiskt rätt i. När jag väl befinner mig i "the flow" så går skrivandet av bara farten. Vore bara tacksamt om jag kunde få slippa alla dessa ständiga avbrott. 
 
 
 

Kinky Fuckery

 
Min mage har hållit sig lugn hela dagen. Bara Neos som kaosade imorse men sedan har det inte varit något mer. Alltid något. Vågar mig nog ut på en powerwalk imorgon. Bara jag och min mp3-spelare. Så härligt väder med sol och milda temperaturer. Det har dessvärre inte blivit så mycket powerwalks på sistone, vilket märks på mitt humör. Dessutom är det sportlovsstängt så ingen balett denna vecka. Buhu. För allas trevnad är det bäst att mamma får rasta en timme i skogen, särskilt när det kommer vara sjukstuga åtminstone två dagar till. Håller stenhårt på minst 48 timmar helt fri från symtom innan det blir aktuellt med någon förskola för Neo. På fredag har jag bokat in mig på zumba. Om jag lyckas hålla mig frisk. Det måste jag, för på lördag har jag en date med ingen mindre än Christian Grey. Blir trippeldate för både Åsa och Emelie ska med. Jag tror inte att mr Grey har något emot att vi blir några fler. Vad jag förstått så är han rätt öppen för en hel del kinky fuckery. Laters, baby!
 
 
Idag kunde jag skymta EN magmuskel. Det finns dock en hel del kvar att jobba på.

Måndag & Vägning

 
Det är måndag, ny vecka och dags för vägning. Viktminskningen och muskelbyggandet har gått långsamt på grund av all sjuka, men det går i alla fall åt rätt håll. Känns bra. Jag väger idag 52,4 kg. Sju månader kvar tills det är dags att visa sig på Cyperns härliga strand i bikini, så det är fortfarande gott om tid kvar. Lite svårare med motivationen. Förra sommaren hade jag ju bröllopet att fokusera på. Nu har jag väl ingen riktig morot utan kämpar på som alla andra inför sommarsäsongen. Fast det är rätt skönt. Ingen hets, stress eller press. Tränar för att jag tycker det är roligt och ger mig fantastiskt mycket energi, något som är nödvändigt för mitt stillasittande uppsatsarbete. Jag skulle må väldigt dåligt om jag inte hade möjlighet att träna och röra på mig. Powerwalks, styrketräning, dansa balett och zumba - det är de träningsformer som skänker oerhört mycket glädje. Att gå ner i vikt och behålla en sund vikt kommer liksom mer på köpet. För övrigt har vi sjukstuga här hemma. Verkar som att Neo åkt på en släng av magsjukan. Igen. Det är väl bara en tidsfråga innan vi vuxna får det också....
 
 
Dagens mage.
 

Söndagsmys

 
 
 
Det verkar vara något strul med uppladdningen av bilder här på bloggen så det fick bli några småsuddiga bilder taget från mitt instagramkonto. Dagen började riktigt bra med sovmorgon för Neo till halv nio. (Jag gick upp vid halv åtta för att städa). Med tanke på att Neo slocknade strax före åtta kvällen innan hade jag inte några förhoppningar om att han skulle sova länge. Men tji fick jag. Idag fick vi städat hela baren på förmiddagen och jag till och med moppade därinne. Underbart att slippa klättra över berg med glas och kartonger varje gång man ska hälla uppp en GT. Hehe. Vid halv femsnåret kom vår lilla extrafamilj på besök och grabbarna bus dekorerade halva köksgolvet med spagetti under middagen. I vanlig ordning. Sedan vart det fullt ös medvetslös. Jisses vad de där gossarna kan hålla igång. Det kivas, skrattas, busas, hetsas och jagas non stop. Mot slutet av kvällen hade de lyckats hälla ut alla leksaker som låg i den stora leklådan och placerat sig själva där istället. Vårt vardagsrumsgolv ser alltid ut som ett slagfält när Chris och Neo har lekt ihop. Men det är så det ska vara.
 
 
De kan leka ihop utan att kivas. Om de vill. Ibland. Det händer. Faktiskt.

En Perfekt Familjedag

 
Vi började denna underbara helg med en liten utflykt till ett konstmuseum här i Borås. Jan hade stämt träff med en gammal kollega och hans respektive. Jag hade aldrig ens funderat på att det skulle bli några problem att släppa lös en (nästan) tvååring i utställningshallarna men när vi kom dit så slog det mig att det kunde ju hända att Neo gärna ville pilla på saker och ting. Men till min stora förvåning uppskattade han faktiskt att bara titta på de stora tavlorna, peka och säga "Sigge" eller "Frezze" beroende på om det var en svart eller vit katt. (Våra katter heter Sigge och Frezze). När vi utforskade de övriga våningarna med diverse obskyr konst fick han spring i benen, men rummen var så stora att han fick ordentligt med löpyta och de flesta konstverk satt inte inom hans räckhåll.
 
Summa summarum: inga dyra olyckor uppstod. De övriga besökarna lyckades han charma byxorna av och mer än en gång fick man höra kommentaren att han nog måste vara den yngsta besökaren de stött på. Och så lade de huvudena på sne och log. På väg därifrån var Neo så trött att ögonen gick i kors, vilket resulterade i en ganska omedelbar totaldäckning i bilen. Blir väl så när man matas med en massa märklig konst. Vi hämtade upp sushi på vägen hem och hela sällskapet avnjöt en efterlängtad och god lunch i vår lägenhet.
 
Vid halvsexsnåret fick vi besök av grannarna och deras 10-åriga dotter som Neo älskar att leka med. Vi bjöd på en riktigt smarrig middag och efter intagen måltid samlades vi i vardagsrummet för biomys. Det ÄR en alldeles särskilt lyxig känsla att ha en egen liten biosalong. Och extra mysigt när man kan sitta med vänner och barn, mumsa på godis och njuta av en bra film. Neo somnade strax före åtta. Först i min famn och sedan fick han sova vidare i soffan medan vi andra kikade klart på filmen. Imorgon ska vi iväg och flänga lite till. Men göra massa nyttiga saker som att slänga skräp, handla lite kläder och tvätta. På kvällen får vi besök av Emelie, Robin och Chris. Neo har tjatat efter dom hela veckan. Hihi.
 
 
Neo tyckte tavlorna på katter och hundar var allra roligast.
 
 
Men man blir väldigt trött efter all konst.
 
 
Mammaselfie.
 
 
Neoselfie. Hur kan man motstå de där ögonen??
 
 
Hemmabio.

Bla Bla Bla

 
 
Hade glömt bort hur långtråkigt det kan vara att läsa långa rapporter. Innehållet är förvisso intressant, men det här med att sitta stilla så länge och stirra på en skärm. Boring. Ja, jag tar anteckningar och krafsar ner briljanta formuleringar och slutsatser (I wish). Och ja, det är intressant läsning. Men det gör mig sjukt rastlös i hela kroppen. Efter drygt 50 sidor är det som om ögonen fortsätter läsa men allt som min hjärna förmår att registrera är "bla, bla, bla, bla, blahaaa". Jag tror jag behöver en paus nu.
 
 

Produktiv Dag

 

 
Mycket nöjd över dagens arbete. Men det blir ännu mer jobb imorgon.
Nyss publicerats en rapport som är högaktuell för min uppsats så det blir en massa extra läsning.
Lyxade till det med en sushilunch tillsammans med Åsa och sedan fortsatte plugget hemma hos henne.

The Lawyer Look

 
Kände för att styla mig själv lite så där lagom stiff, så denna härliga onsdag kör jag på något som jag brukar kalla för "The Lawyer Look". Pennkjol, enkel topp och en kavaj. Och hade det varit sommar med mer humanare temperaturer skulle jag givetvis matchat med ett par pumps. Nu får pumpsen endast vara med på selfiebilden. Jag ska snart ta på mig dunjackan och vinterstövlarna. Jippie. Hatar kyla. Studiedag och uppsatskrivande på stan idag, i hopp om att det välbekanta sorlet från besökarna på Espresso House ska boosta min koncentrationförmåga och det juridiska tänket (jag tillhör en av dom som jobbar bäst med ljud i bakgrunden). Vill verkligen ro i land detta snarast. Och jag måste passa på att jobba arslet av mig medan jag fortfarande har hälsan i behåll. För övrigt känner jag mig arg idag. Liksom så där kokande jag-vill-slå-någon-på-käften-arg.
 
 

En Smula Illamående

 
 
Kvällens balettlektion var svårare än vad jag mindes. Kanske man är extra ringrostig efter sjukdom, men i slutet av lektionen kom jag in i matchen igen. Piruetterna gick bättre än förväntat, även om jag blev en smula illamående efter några vändor längs med stången.

Balett Ikväll

 
Äntligen tillräckligt frisk för att gå på balettlektionen ikväll. Jag har haft abstinens. Och då har jag bara hunnit med en lektion sedan innan. Säger en hel del om hur mycket jag saknat dansen. Efter kvällens lektion blir det uppehåll igen på grund av sportlov. Ogilla på den. Men den som längtar efter något alldeles underbart... Får längta lite till. Ska bli skönt att få nollställa hjärnan från all juridik i drygt en timme. Balett är verkligen balsam för en stressad själ. 
 
 

Långsam Väg Tillbaka

 
Det går dessvärre inte att börja tokträna direkt efter en influensa. Min kropp säger i alla fall stopp till det. Så det blev en långsam och lite kortare promenad på löpbandet samt några styrkeövningar för armarna. Imorgon kan jag äntligen gå på baletten. Missade ju förra veckans träning. Men återigen. Lugnare tempo. Jag är inte helt hundra än, men åtminstone inte sängliggande längre. Under flunsan gick jag ner till 52,4 kg men den vägningen känns inte så tillförlitlig eftersom man inte äter så mycket när man är sjuk. Och denna vecka blir det heller ingen vägning eftersom det är helvetesveckan då jag alltid går upp mellan ett halvt till ett kg. När veckan är över borde vågen visa mer korrekt vikt så jag återkommer med en officiell vägning efter helgen. Känns som att sommaren och den där strandkroppen alla jagar efter är långt, långt borta.
 
 
Badar alltid i den här posen. Så klart. Helt naturligt. Gör inte alla det?

Små Detaljer

 
I helgen fyndade vi en gigantisk spegel för 250 kr. Till hallen på övervåningen. Ett utrymme som tidigare mest setts som en genomfart. Vilket det förvisso fortfarande är, men med en spegel och en färgklick till matta kändes det som en ny hall. Det är de små detaljerna som gör det. Spegeln är för övrigt min favoritspegel. Man ser verkligen hela sig själv och lite till, ger ett intryck av att hallen är större än vad den egentligen är och den har ännu inte hunnit bli smutsig av små barnfingrar. Enda som man kanske kan klaga på är att ljuset inte är helt optimalt, men antingen öppnar man bara dörren till Neos rum och TV-rummet eller så kanske vi kan sätta upp en spotlight ovanför spegeln.
 
 

Då Kör Vi Igen

 
Det är bara att fortsätta hanka sig fram i vardagen när man nu äntligen blivit frisk från influensan. Jag vet att jag insisterade på att det bara var en jobbig killförkylning, men i själva verket åkte jag på en rätt envis influensa som totalsänkte mig. Första dagen förnekade jag att jag ens hade feber. Idag är jag bedrövligt trött men tillräckligt frisk för att återuppta uppsatsarbetet. Fick skriva till min handledare och förklara läget. På en månad har vi varit med om magsjuka, otaliga vabbdagar och influensan. Ett steg fram och två steg tillbaka. Så känns det med min uppsats varje gång sjukdom drabbar familjen. Men vi har det inte värre än alla andra småbarnsföräldrar. Man hamnar efter på jobbet och med sitt arbete. Gång på gång. Stressigt, frustrerande och irriterande att inte kunna få någon kontinuitet i mitt skrivande, men det är bara att acceptera. Och jobba dubbelt så hårt när hälsan kommit tillbaka. Och inget ont som inte för något litet gott med sig. Under min influensavecka hann det publiceras ännu ett nytt rättsfall från hovrätten om olaga förföljelse. Jippie. Mer rättsfallsanalys!
 
 
Börjar veckan med en studiedag på stan.
 

Onkel På Besök

 
Efter en veckas isolering på grund av influensan kändes det roligt att få besök denna helg. Det var Onkel Fredrik som kom körandes från Oslo och landade på vår lilla gata under fredagskvällen. Vankades middag och vi bjöd på fajitasfest. Medan jag nattade Neo fortsatte männen med whiskyprovning. Min kära make har ju en rätt gedigen samling i baren med allehanda sorter så det fanns en del att ta av. Riktigt gamla grejer som luktade...alkohol. Ja, som ni hör är jag inte särdeles imponerad av whisky. Aldrig fallit mig i smaken. Jag föredrar gin och tonic, mycket is och med en skvätt lime eller citron i.
 
Lördagen bjöd på en härlig shoppingdag med Neo sovandes i vagnen. Han sov 1,5 timme och vi väckte honom lagom till lunch på Young Thai där han käkade upp pappas kyckling. Som vanligt. Jag åt mina tigerräkor i rödcurry (utan ris). Man blir rätt sliten efter en tur i alla affärer. Men underlättar när man inte behöver hålla ständig koll på en busunge som springer runt överallt. Riktigt lyxigt att få strosa runt i lugn och ro. På kvällen kom Emelie, Robin och Chris över för lek och bus. Jag svängde ihop en musselsoppa med vitt vin, vitlök, chili och koriander. Smarriga grejer på så enkla råvaror.
 
Ungarna levde rövare som vanligt. Kivades emellanåt men ack så roligt de har tillsammans. Det ÄR precis som syskonkärlek och jag blir alldeles rörd när jag ser hur mycket dom tycker om varandra. Väldigt passande eftersom vi älskar att umgås med Emelie och Robin. Hade varit en smula jobbigt om barnen inte alls gick ihop. Neo slocknade i min famn vid elvasnåret och Chris med familj gick hem strax efter. Men imorgon kommer de tillbaka för lunch innan Onkel Fredrik måste åka hem. Apropå Onkel. Neo tycker verkligen om Fredrik. Alltså verkligen super duper mycket.
 
 
Lite fyllning till fajitas.
 
 
Jag skippar brödet och kör bara på grönsaker, proteiner, salsa, ost och hemmagjord guacamole
 
 
Myser med Onkel.
 
 
Tänk att äntligen få känna sig som en människa igen. Om än en smula trött.
 
 
Ut på shopping.
 
 
Neo fick två pussel av Fredrik. Skojsigt!
 
 
Jag passade på att sno ihop en blåmusselsoppa.
 
 
Musslor, lök, vitlök, grädde, vitt vin, chili och koriander. Godaste musslorna!
 
 
Grabbarna bus.
 
Min profilbild

Sök i bloggen