Varje Dyrbar Minut

 
Jan är föräldraledig och jag avundas honom. Trodde inte den känslan skulle komma så tidigt. Trodde att jag skulle koppla bort allt som hade med familjeliv att göra medan jag jobbar med uppsatsen. Men sanningen är den att jag längtar ihjäl mig efter min lilla familj. Neo har blivit så förändrad efter Cypern. Det går att kommunicera med honom. På riktigt. Vi kan fråga honom saker och han svarar. Till exempel på kvällen. Börjar vi misstänka att han vill sova frågar vi om han är trött. Då nickar han. Sedan frågar vi om han vill gå och lägga sig och då nickar han igen. Och skulle han vara riktigt trött så säger han själv till att han vill gå och lägga sig. Pekar mot trappan och börjar gå mot grinden. Samma sak om han är hungrig. Eller vill gå ner och leka. Hela tillvaron blir så mycket lättare när vi förstår vad han vill och behöver.
 
Den senaste veckan har han sovit en gång på dagen strax före eller efter lunch. Sedan är han vaken ända fram till läggdags som brukar bli strax efter sex eller runt sju. Jag och Jan har kunnat njuta av film på hemmabion medan Neo sover i sitt rum. Med ett par uppvak före midnatt som vanligt men inget som stör sömnen då vi ändå oftast är uppe. Jag försöker ta vara på varje dyrbar minut med Neo för han växer upp så fort. Imorgon börjar inskolningen på förskolan och snart ska han klara sig själv hela dagen. Vi har diskuterat vilka tider som han ska gå och det lutar åt 07.30-15. Jan lämnar innan han börjar jobbet och jag hämtar. Kortade ner mina studiedagar för jag vill verkligen inte ha honom på förskolan till halv fem. Känns så länge. I alla fall nu i början. Sedan när jag själv har ett jobb kommer nog dagarna behöva utökas, men då har han troligtvis vant sig mer vid förskolan.
 
 

Höst & Shopping

 
Det är kallt i Sverige, särskilt när man levt i över 30 graders värme under nästan hela september månad. Men nu måste man anpassa sig till höstklimatet här. Och införkaffa kläder därefter. Fick bli sköna mjukisbyxor/leggings till lilleman och nya strumpor. Han växer minsann till sig har jag märkt. Nu ligger han på storlek 74-80 och är 16 månader gammal. Heja Neo! Jag borde uppdatera min höstgarderob men det har jag inte råd med. Det är mest klänningar i min garderob, vilket funkar även hösttider om jag investerar i några leggings och strumpbyxor samt kombinerar med kavaj eller kofta. Unnade mig ett par nya skor när vi var på Cypern. Högklackade givetvis. De kostade 97 kr på rea. Helt överkomligt pris.
 
 
Grått funkar till hösten.
 
 
Dagens inköp till Neo.
Ska göra en rensning i Neos garderob innan han börjar förskolan på onsdag.
 

Behöver Komma Igång

 
Har lagt på mig något/några trivselkilon den senaste månaden ser jag. Vägde 50,7 kg innan Cypern. Vikten visar på 51 kg i morse så det är ju ingen panik, men jag är absolut inte i någon toppform och definitivt inte i den form jag eftersträvar. Första veckan på Cypern gick bra med träning och kost. Sedan gick det väl mer eller mindre utför. Haha. Så kan det gå. Och så brukar det bli. Men bara på det igen. Tänkte fortsätta med utomhusträning måndag och onsdag. Behöver dock lägga in några fler pass i veckan om jag vill se resultat. Och då blir det troligtvis gymträning. För att ha en liten deadline att tänka på har jag gett mig själv 12 veckor att förbättra mina träningsresultat. Både vikt och muskelmassa. Med start här och nu. Powerwalks, löpträning och intervallträning i kombination med bra kost ska så småningom få mig dit jag vill.
 
 

Hemma

 
Efter att ha varit på resande fot mitt i natten och haft en vakentid på ca 1,5 dygn har vi landat här hemma. Jag och Jan har väl mer eller mindre kraschat. Neo sov så klart en del under flygningarna och skötte sig ypperligt, trots att vi var tvungna att dra upp honom strax efter ett på natten. Men hela familjen har varit en smula off idag. Vi tar tidig kväll och drömmer oss tillbaka till Cyperns värme och bestefar och bestemor. Vilken otrolig resa Neo har haft det. På alla plan. Den utveckling med språk och motorik som vi sett dessa veckor är mindblowing. Nu är det exakt 12 veckor kvar tills vi åker till Cypern igen. Gissar att Neo kommer hunnit bli ännu större då. Han känner verkligen igen sig, både på Cypern och när han är hemma i Borås. Sprang och kramade katten på en gång och var allmänt överlycklig när han såg sina fina leksaker i vardagsrummet och på sitt rum. Sedan dansade han omkring med sopborsten och sopade fint så som han sett bestemor göra. Innan dess beordrade han mig att starta dammsugaren. Hahaha.
 
 
 

Snart Reser Vi

 
35 grader i skuggan hade vi idag här på Cypern. Blir en sjuhelsikes omställning till det härliga höstrusket när vi kommer hem. Flyger inatt och ska landa halv tio på fredag förmiddag. Jag längtar efter sura och salta s-märken. Och räkor. Och kräftor. Samt en stor fet lövbiffsrullad med ädelost-och-olivfyllning. Haha. Konstiga cravings man har efter att ha varit utomlands i 17 dagar. Men ska bli skönt att komma hem ändå. Till vardagen och rutiner, Neos inskolning och uppsatsarbete. Jan ansvarar för inskolningen och kommer vara med Neo i ett par veckor till. Nästa helg ser det ut att bli en tur till Uppsala och då åker vi direkt efter Neos inskolning. Han är på förskolan en timme onsdag-fredag första veckan.
 
 
Serve me, puny humans!
 
Vatten?! Är det allt jag får, morsan? I am not pleased...
 
 
Bete dig, morsan! Vi sitter faktiskt på puben!
Du kan inte hålla på och gulligulla så där. Det spar vi till senare

Sista Dagen På Cypern

 
Imorgon är det sista dagen på Cypern för den här gången. Vi flyger mitt i natten och är hemma fredag morgon. Jag har bestämt mig för att ta en dag ledigt från uppsatsarbetet och hänga med min familj på stranden innan vi ska hem och packa inför hemresan. Det har varit fantastiskt roligt att se Neo på stranden och i havet. Allra första gången som han badar i det riktiga havet. Förra gången vi var här vågade han bara krypa ut en gång, och sedan var det mest sanden som var intressant. Men den här gången, när han kan både gå och springa, så springer han rakt ut i vågorna, skrattar när de jagar honom och har fått både en och flera kallsupar utan att bli hysterisk.
 
Klart att han blev chockad de första gångerna, men efter att ha hängt på stranden med pappa varje dag och landat pladask med ansiktet rakt ner i havet har han blivit rätt härdad. Nu säger han inte ett knyst om vattnet spolar över hans ansikte och huvud. Allt är frid och fröjd så länge han själv kan bestämma och springa när han vill. Det som däremot inte är någon hit är att gå ut på djupare vatten. Något vi måste göra när det är dags att skölja av sanden för att gå upp från stranden. Det gillar han INTE. Får se om det hinner ändra sig till nästa år. Har en känsla av att det kan ändras. Hehe.
 
 
Beach Boy.

De Ploppar Upp

 
Igår kväll när Neo kastade huvudet bakåt i ett skratt fick jag syn på den. En bit tand långt bak uppe i munnen på den högra sidan. Fick ett infall att kika runt lite mer så nästa gång han skrattade tittade jag igen. Och på den vänstra sidan längst ner höll ännu en tand på att komma igenom. Jisses. Tre tänder på gång samtidigt. (En annan tand höll redan på att jobba sig upp när vi åkte). Måste vara något med värmen. Förra gången vi var på Cypern var det fyra tänder på gång om jag minns rätt. När alla ploppat upp kommer han ha 10 stycken söta små tänder.
 
 
Big deal att jag fått lite tänder? Morsan blir alltid så himla till sig!
 
 
I'm the king of the bucket. And the sea. And the whole wide world.
 
 
Detta kallas av min morsa för "mamma-mys". Jag kallar det för en bekväm fåtölj.

Sista Veckan

 
Sista veckan på Cypern för den här gången. Men när vi kommer hem är det exakt 12 veckor tills vi åker tillbaka igen, vilket underlättar det faktum att vi snart är tillbaka till regn, rusk och svenska hösttemperaturer. Jag tänkte faktiskt försöka mig på att löpträna utomhus under tre månader. Vet inte varifrån jag fått den tokiga idén ifrån. Kanske är värmen som gjort mig galen. Vi får väl se om jag tycker att det är en lika bra idé när vi är hemma i Borås. På söndag hade jag och mina mamma-vänner tänkt köra milen igen. Hoppas jag inte lyckats bli allt för tung under de här veckorna. Det HAR ju varit en del slarv med kosten, men viktmässigt är det inga större förändringar.
 
 
Dagens mamma-selfie.
 
 
Dagens bustroll.
 
 
Pappa gillade min look idag så han tog en idolbild. Hahaha.

Vår Viljestarka Unge

 
Neo är snart 16 månader gammal. Det märks förändring och utveckling varje vecka. Han är en liten tänkare som faktiskt vill lyssna och lära sig saker. Det är riktigt häftigt att se hur fort han lär sig. Och vilken viljestyrka han har. Och så mycket känslor och nyfikenhet för omvärlden. Givetvis vill han göra saker som mamma och pappa inte tycker är så bra. Eller tar till oönskade beteenden när han till exempel är trött eller bara inte får som han vill. Barn i Neos ålder har ju ingen vidare impulskontroll och de vill undersöka saker flera gånger, precis som en forskare. Till exempel: vad händer om jag kastar den här skeden i golvet. Eller är på väg att slå/kasta leksaker på mamma eller pappa. Det är upp till oss att säga nej och visa samt säga att man inte får göra så. Men tyvärr kan man ju inte förvänta sig en förändring på studs. Det viktigaste i sammanhanget är att inte glömma att barn i den här åldern fortfarande är för litet för att kunna välja ett beteende av ren illvilja. De uttrycker bara vad de känner, vill och behöver. Det finns så mycket känslor men ännu inte tillräckligt med ord för att få fram det.
 
Finns mycket bra beskrivningar på just 1-åringars beteenden och utveckling. Hittade följande på nätet och det tåls att läsa igenom igen när tålamodet är på väg att tryta:
 
"Självklart är det mycket frustrerande att inte kunna berätta hur något känns eller vad man vill - att alltid vara föremål för folks gissningar. Denna frustration kan t.ex visa sig i att barnet blir rasande, bits, slåss eller rent generellt visar upp ett aggressivt eller destruktivt beteende. Det bör också i detta sammanhang påpekas att speciellt bitning och kanske när barnet drar dig i håret inte behöver vara uttryck för aggression eller frustration utan kanske bara är uttryck för sin kärlek till dig. Det är inte så lätt för en ettåring att skilja på en puss och en bitning. Det kan också vara uttryck för att barnet vill påkalla uppmärksamhet eller bara är rastlöst.
 
Barn lever i nuet och kan inte förstå vad "sen" eller "snart" betyder. Så när barnet gnäller efter vällingflaskan som snurrar i mikron tjänar det inget till att berätta att den snart, snart är klar (utom att du visar att du bryr dig och vet vad barnet vill). Detta hör också ihop med att de vare sig kan tänka framåt eller har speciellt långt minne. Så den ivriga utforskaren som klättrar upp för hela trappan tänker inte alls på hur (eller ens att) man ska komma ner. Det korta minnet märker du som förälder också då ditt barn sällan kommer ihåg vilka saker som är förbjudna eller att tröskeln är lätt att snubbla på.
 
Barnet har som ettåring insett att det inte är ett med mamma och med denna nyvunna frihet visar barnet att det inte vill ha styrning från mamma jämt. T.ex "rymmer" din ettåring gärna när det släpps löst. Det springer långt bort från mamma, dels för att testa vart gränserna går men också för att få känna på sin nyvunna frihet. Samtidigt kommer stunder då barnet helt vill ha din styrning, gärna blir matad och beter sig mer spädbarnsaktigt. Barnet är ännu för litet för att helt ha släppt den nära kontakten med mamma/pappa.

Under denna tid utvecklas barnets personlighet samtidigt som det gärna ser sig själv som mammas egendom. Ettåringen älskar att härmas, "klär" sig när mamma gör det, sopar golv, härmar ansiktsuttryck och leker mer "vuxna" lekar (stoppa dockan i säng, mata nallen, prata i leksakstelefonen etc). Dessa beteenden kan ibland få barnet verka större och mognare än vad det är och som förälder är det en ständig balans mellan att ställa krav ibland och behandla barnet som ett spädbarn ibland. Ena stunden leker barnet helt självständigt för att stunden senare sitta i mammas knä och gosa.

Steget från spädbarnsåldern innebär också att barnet kommer i kontakt med sina känslor. Dessa känslor kan ibland vara skrämmande. Ett raseriutbrott kan vara jobbigt för dig, men nästan outhärdligt för ditt barn. Låt bli att försöka få barnets uppmärksamhet genom att skrika tillbaka åt för det fungerar sällan utan gör det ofta värre. Prova istället att kramas, prata mjukt och förklara att det är ok att bli arg och att det är bra att visa sina känslor. Man kan också visa att man förstår vad det var som utlöste raseriet (vilket inte alltid är enkelt)."
 
 

En Dag På Stranden

 
 

Det Värmer Hjärtat

 
Det finns ingenting som värmer hjärtat så gott som att se min son busa med sin bästa polare Chris på stranden. De har haft en helt fantastisk dag tillsammans. Busat, badat, sprungit, grävt, rullat i sanden och kastat sig ut i Medelhavet. Och varje gång de leker charmar de hela stranden. Att se dom så lyckliga med sina pappor är det bästa som finns. Jan och Robin får en hel del beröm för att de är så tålmodiga med barnen. Haha. De hänger ju jämt nere på strandpromenaden, beachen och puben. Hade det inte varit för mig skulle säkert folk trott att de var ett par. Hehe. Kommer sakna möjligheten att gå ner på stranden och släppa ungarna lösa. Men jag och Jan bestämde oss för att skapa ett evenemang på Facebook. En årlig tradition att samla ihop ett gäng vänner första veckan/veckorna i september och träffas här nere i Larnaca. Den bästa tiden att åka. Vattnet fortfarande är härligt varmt, temperaturen runt dryga 30 grader och stränderna är inte fulla med äckligt mycket turister.
 
 
Varför bada i Medelhavet när man har en egen jacuzzi på stranden?
Barnens logik är inte alltid som vuxnas logik...
 

Mycket Som Snurrar

 
Mycket som snurrar i skallen nu. Man får tänka på att ta en dag i taget. Att andas lugnt och ta tillvara på varje värdefull stund. Och säga till de man älskar hur mycket de är älskade en gång till. Om en vecka är vi tillbaka i Sverige igen. Till hösten och vardagen. Neo ska skolas in och jag ska ta min examen. Blir en tuff höst i år. På så många sätt. Så tacksam att jag har min man och min son.
 
 
 
Min familj. Mitt allt.

All U Need Is Love

 
 

Dagens Första Paus

 
God morgon. Och det är faktiskt en god sådan. Fick okej med sömn inatt. Bara några korta uppvak för Neo och han sov till sju. Jag var för en gång skull uppe före honom. Nu har jag dagens första paus i uppsatsarbetet och passar på att uppdatera bloggen. Det är fantastiskt vad lite sömn kan göra för koncentrationen. Mitt zombietillstånd lossnade idag och jag har nu en hel drös med nya rättsfall och intressant material till uppsatsen. Känns lite lättare i bröstet. Ångesten har jag inte känt av alls idag, kanske efter handledarens andra mail och självsäkra ord om att jag faktiskt hade kommit väldigt långt innan avbrottet och att eventuella hinder på vägen inte kommer bli oöverstigliga. Känns bra att höra. Ger en extra kick att kämpa på. Det är så nära nu.
 
Även om professorn mestadels är rätt fåordig har han en förmåga att säga precis de ord som jag behöver höra. Uppskattar oerhört mycket att han ens tar sig tid att handleda mig då han för tillfället bedriver forskning utomlands. Det är dock inte så mycket som behöver handledas i nuläget. Mesta jobbet är ju upp till mig. Att läsa på, uppdatera med ny praxis och sammanställa en ny disposition. Professorn funkar mer som en avstämning. Någon jag kan kolla av med och som ser till att jag håller mig inom tidsramen. Min deadline för uppsatsen är satt till innan jul, så jag kommer verkligen ha häcken full.
 
 
Visst finns tröttheten fortfarande kvar. Men jag är inte helt knäckt ännu.

Un Poco Loco

 
Sömnen är åt helvete och orken likaså. Vi är nu inne på natt nummer fyra av icke-sammanhängande sömn. Vet inte när Neo tänkte sluta vara besvärlig. Kanske när hans halsinfektion är över, eller när tanden helt kommit igenom, eller om några år. Vi har alltid haft sådan tur med Neo och sömn. Haft överlag bra nätter med en unge som från födseln sovit sig igenom de kritiska tidpunkterna (mellan midnatt och morgon) utan alltför tuffa sömnstörningsperioder. Men det kanske är nu allting vänder till det sämre. Tre nätter i rad med icke-sömn brukar vanligtvis vara min bristningsgräns. Nu märker jag hur svårt det är att dra på smilbanden under dagen, vilket är ett starkt tecken på att jag håller på att go bananas. Un poco loco. Ja, ni hajjar. Jag både ser ut och känner mig som en levande zombie. Imorgon och på fredag pluggar jag hemifrån lägenheten här på Cypern. Fri tillgång till massa kaffe och en säng ifall ögonen skulle falla ihop totalt. Att vara utvilad i skallen är rätt väsentligt om man inte ska sitta som ett enda stort frågetecken under uppsatsskrivandet. Jag är redan tillräckligt förvirrad.
 
 
Varifrån får ungarna sin energi? Jo, det kan jag tala om för er!
Sina föräldrar! Det är därför vi inte har så mycket kvar...
 

Alldeles Paffa

 

Idag på lunchen kom det fram en amerikansk turist som blev så rörd över vår lilla familj, berättade att han själv jobbat alldeles för mycket och försummat sina barn, gav oss 30 Euro och sa åt oss att fortsätta spendera så mycket tid som möjligt med vårt barn. Från ingenstans. Jag och Jan blev rätt paffa. Man möter så mycket fina människor ute i världen.

 

 

Älskar min familj.

Veckans Strandbild

 
 

Två Nätter Icke Sömn

 
Efter två nätter med icke sömn på grund av en sjuk bebis i kombination med två migränanfall samma nätter tog jag en paus från allt idag. Men imorgon ska jag fortsätta med uppsatsen. Har fått svar från min handledare som jag ska svara på samt en del tips på hur jag ska nosa reda på de nya rättsfallen som kommit på området. Om två veckor ska jag presentera ett nytt upplägg med nytt material där polisrättsdelen har strukits. Känns bra på alla sätt och vis. Ser fram emot morgondagen. Behöver verkligen fokusera på utbildningen just nu och bara få vara allena i några timmar.
 
 

En Paus

 
Neo sover. Han somnade för några timmar sedan. Har ingen aning om hur morgondagen kommer att se ut då allt beror på hur han mår och om febern försvunnit. Men oavsett så har jag och maken beslutat oss för en ta-dagen-som-den-kommer-måndag. Jag har burit, vaggat och tröstat hela dagen. Är helt slut i ryggen och skallen. Eventuellt blir det ett besök till farbror doktorn imorgon för att kolla Neos öron. Vi hoppas alla på en god natts sömn och en bättre morgondag. Kanske kan vi hälsa på Robin och Chris också. Kändes en smula märkligt att inte hänga med dom idag. Jag och Jan sa Chris namn när vi nattade Neo och mitt i allt gnäll stannade han upp och ville träffa Chris. Stackars liten. Han saknar verkligen sin kompis! Längtar tills de kan få busa och bada tillsammans igen.
 
 
 

Vår Lilla Sjukling

 
Haft sjukstuga här hemma hela dagen. Så fort jag vaknade kände jag att något var fel med Neo. Gick upp med honom och han var brännande het. Han ammade som en tok, grät och ville inte lämna mammas famn. Verkligen klamrade sig fast som en liten koalabjörn. I vanliga fall skuttar han ut och springer raka vägen ut på terrassen för att leka när det är morgon. Fram till lunch låg han i stort sett helt däckad i feber, sov och ammade. Jag var hela tiden vid hans sida. Pappa Jan sprang direkt ut och fixade febernedsättande. Allt var stängt då det är söndag, men Robin hade hemma hos sig så Jan fick låna hem flaskan.
 
När Neo haft sina pigga stunder idag har han gjort flera tecken på att vilja gå ut. Det är väldigt svårt att förklara för en 15-månaders att han behöver hålla sig inomhus och undan solen. Hoppas innerligt att han mår bättre imorgon. Annars blir det jag som får vabba. Ja, det är Jan som är pappaledig, men med en unge som har feber i ett över 30-gradigt varmt land och som helt tydligt behöver amma när han är sjuk så blir det jag som tar det huvudsakliga ansvaret (eftersom det är jag som har tuttarna). Visst har Neo sagt till och sträckt sig efter vattenflaskan när han varit törstig, men inte alls lika mycket som när han är frisk. Och han behöver verkligen all vätska och näring han kan få just nu.
 
Bilder från gårdagen
 
 
Körde på lite bohemisk stil igår.
 
 
Superfin klänning som jag fick av svärmor.
 
 
Bästa polarna framme i Aiya Napa.
 
 
Äntligen.
 
 
Bussresan gick super. Neo älskade att åka buss. Så det kan svänga.
 
 
Alltid så fantastiskt mycket god mat på Los Bandidos.

Bestefar & Bestemor

 
Det är så mycket kärlek i vår lilla unge. Helt otrolig vad han skiner upp och lever livet här nere på Cypern hos bestefar och bestemor. De finaste stunderna har varit allt bus på terrassen. Och på stranden. Att få springa runt i bara blöjan är tydligen det bästa som finns. Vi har 30 grader varmt här nere. Ibland några grader varmare. Men Neo klarar det finfint. Nu äter han bättre och vatten dricker han bra av. Oroar mig inte längre att han ska få i sig för lite vätska. Han visar väldigt tydligt när han är törstig. Men självklart erbjuder man vatten oftare för det är inte alltid han har tid att tänka efter ifall han är törstig eller ej. Snart ska vi åka buss till Ayia Napa. Hela familjen Monsen tillsammans med Robin och Chris. Det är väl ca 50 minuters bussfärd. Neo är INTE så förtjust i bussresor så vi får se hur det går. Tänkte äntligen besöka den bästa restaurangen Los Bandidos. Har missat den varje gång de senaste tre gångerna vi varit här. Antingen har jag varit sjuk eller så hann vi inte för det var mycket med bröllopet. Men nu jäklar ska det bli av! Woohoo!
 
 
Vår lilla solstråle i morse.
 
 
Va? Jag tänkte inte pilla på någon radio inte! Skulle jag aldrig!
 
 
Busungen i full gång ute på terrassen.
 
 
Brottas med den gigantiska gosedjurshunden.
 
 
Hoppla!
 
 
Hysteriskt roligt att leka med bestemor.
 
 
Myser hos bestefar.
 
 
Magen pekar vi gärna på.
 
 
Neo tvättar terrassen.
 
 
Idag fick jag mysa med Chris en stund medan Neo sov klart sin förmiddagslur.
 

Trötta Pappor

 
 
Haha, en bild säger mer än tusen ord. Ungarna är fortfarande fulla av busig energi.
 

Bästa Av Två Världar

 
 
Att äta lunch alldeles själv utan att behöva jaga barn - LJUVLIGT!
 
 
Papporna har det rätt bra de med.
 
 
Neos första riktiga dopp i havet - älskade att hoppa i vågorna och springa längs strandkanten.

På Jakt Efter Rättsfall

 
Så är man på jakt igen. Letar nya rättsfall på diverse sökmotorer, e-mailar och inväntar svar. Visst har det hänt en hel del nytt på området, vilket självklart är till fördel för min uppsats. När jag började skriva fanns det knappt någon praxis att tala om på området, men nu finns det drygt 20 hovrättsdomar samt ett vägledande avgörande från Högsta Domstolen. Efter genomgången i går av min uppsats har jag insett att det kommer krävas en hel del omstrukturering i min disposition och innehåll. Hade tidigare en vision om att inkorporera en polisrättslig aspekt i uppsatsen, men har beslutat mig för att stryka detta avsnitt. Jag har mailat min professor för hans synpunkt och misstänker att han inte kommer protestera mot detta beslut. När jag uppdaterat mig på området kan jag börja fokusera på "hård-juridiken". Men jag är medveten om att det kommer ta tid att sätta sig in i hela den här juridik-karusellen igen. Jag ska försöka att inte låta mig sänkas över hur trögfattad min hjärna är just nu. Den behöver uppvärmning och tid efter att ha varit borta från studierna i nästan två år. Jag ska tänka på hur nära jag är den där ljuvliga mållinjen. Har jag kommit så här långt så kommer jag ro i land detta. Jag har klarat betydligt svårare hinder under min tid som student.
 
 

Dagens Student

 
Klockan fem gick jag upp i morse. Körde 100 squats, 100 situps, 50 pushups, tog min proteinshake och sedan blev det raka vägen till duschen. Tänkte köra på med min morgonträning under hela Cypernvistelsen. Får se om det ger några resultat. Började dagen riktigt starkt. Pluggade järnet fram till lunch och sedan blev det grillade lammkotletter på Panos. Därefter drabbades man av värmen och paltkoman men körde på en stund till. Neo har haft en ruskigt bra dag och det värmer i mammahjärtat då jag inte kunnat vara med papporna och barnen så mycket. Just nu är jag vaken med en unge som inte vill sova men är otroligt glad och go. Snart ska jag och pappa försöka köra en gemensam nattning. Känner mig för en gång skull inte helt slutkörd trots att jag var uppe tidigt. Kanske för att jag sluppit jaga och tjata på en vild unge hela dagen. Hehe. Imorgon ska jag leta rättsfall på nätet. Spännande.
 
 

A Perfect Sunny Day

 
Ungarna har sovit samtidigt på både förmiddagen och eftermiddagen.
Fått en helt perfekt solig dag med både plugg och kvalitetstid med familjen. Älskar Cypern!
 

Jag Har Inte Glömt

 
 
Jag har inte glömt att fortsätta blogga om bröllopsmottagningen.
Bilduppladdningen tar dock så lång tid här på Cypern så jag får göra det när jag är hemma igen.
 

Grabbarna Synkar

 
Oj så trötta våra små grabbar var igår. Det blev en lång sovstund ganska sent på eftermiddagen. Omöjligt att hålla dom vakna och för första gången på resan låg Neo och Chris någorlunda i synk, dvs sov samtidigt. Hoppas det går att upprätthålla så att Jan och Robin kan ta det lite lugnt. För det är ju inte direkt en lugn stund med dessa vilda grabbar. Idag har papporna planerat skoshopping och strandhäng. För egen del blir det träning och uppsats. Larmet ringer klockan sju på morgonen. Varför jag redan är vaken kan jag inte svara på. Vaknade strax innan fem lokal tid.
 
 
Kramkalas när Chris vaknar och ser Neo leka på terrassen hemma hos bestefar och bestemor.
 
 
Hey, dude! Jag försöker köra bil här!
 
 

Hos Robin & Chris

 
Resan till Cypern gick smidigt och utan några större krångligheter. Neo somnade strax före take off och vaknade när vi landade. Den första turen. På andra flighten höll han sig vaken i tre timmar och somnade en timme innan vi skulle landa. Väl hemma hos bestemor och bestefar blev han så till sig av glädje att han bara ville vara uppe och leka. Men med förenade krafter lyckades jag och Jan söva honom klockan fem på morgonen. Vi har alla varit lite ur gängorna idag på grund av sömnbrist, men snart är vi på rätt spår igen.
 
Hälsade på hemma hos Robin och Chris vid lunchtid. Chris låg och sov när vi kom men när han vaknade och såg Neo sprang de till varandra och gav varandra världens längsta kram. Något utav det sötaste jag sett. Det är ruskigt varmt och vi kämpar med att ge ungarna vätska och mat så gott det går. Aptiten är inte så stor för någon av oss men det blir ju oftast så när det är över 30 grader varmt. Imorgon ska jag ner på stan och jobba med uppsatsen. Hoppas det går bra för grabbarna på stan. Efter pluggdagen tänkte jag ta ett efterlängtat dopp i ett uppvärmt medelhav. Vi har det riktigt bra här nere.
 
 
Stor och härlig lägenhet som bestefar hittat till Robin och Chris.
 
 
Chris tar sig en liten förmiddagslur.
 
 
True Bromance.
 
 
Leksaker!
 
 
När Chris är vaken passar Neo på att sova. Än så länge är de inte synkade.
 
 
Far och son-mys.
 
 
Pappagos.
 
 
Polarna.

Fördrink & Mingel

 
Hela bröllopssällskapet landade på 34 gäster inklusive barn så det blev en hel del folk. Alldeles lagom. Ihopräknar med bröllopet på Cypern landar vi på runt 74 gäster. Blir till att skriva många tackkort sen. Hehe. Fördrinken serverades ute på terrassen och det kändes riktigt lyxigt att mingla runt vid havet ännu en gång. Många kära återseenden och jag försökte mig på konsten att springa efter Neo och samtidigt hälsa gästerna välkomna. Givetvis turades jag och Jan om att hålla koll på vår vilding. Vi vart rätt svettiga. Blev lite lättare när alla barn kommit för då underhölls de små och lekte tillsammans. Neo blev riktigt poppis bland de lite äldre tjejerna. Och mammahjärtat smälte när Neo satt i kusin Veras famn och kramade om henne.
 
 
Vackra Emma - en av mina brudtärnor.
 
 
Ute på terrassen.
 
 
Pappa med Neo.
 
 
Mattias och Linda (som hälsade på i Borås förra helgen).
 
 
Vi ångrade oss om fracken. Den VAR alldeles för stor. Fortfarande.
Så fick bli den klassiska smokingen med fluga istället.
 
 
Glassigt.
 
 
Neo och Chris övar inför Baby UFC.
 
 
Så mysig plats att fira bröllop på.
 
 
Fördrink & mingel.
 
 
Neo myser med sin fina kusin Vera.
 

I Väntan På Gästerna

 
Passar på att blogga om mottagningen medan Neo tar sin förmiddagslur i min famn. Kommer troligtvis bli flera olika inlägg då det blev en hel del bilder. Vi blev så väl mottagna ute på Skarholmen av Julia som visade var vi skulle vara och passade upp på oss hela tiden. Hon ordnade med alla smådetaljer såsom fördrink och servering av vin till maten. Jag behövde aldrig jaga utan det var som om hon läste mina tankar. Och när jag inte fanns i närheten pratade hon med Jan som dubbelkollade med mig. Ja, vi är otroligt nöjda med hela upplägget. För att inte tala om lokalen vi fått hyra. Perfekt läge med strålande utsikt. Särskilt när solen tittade fram och gav oss en ljuvlig sensommarkväll.
 
 
Vi valde en enkel dukning.
 
 
Tog samma tema som på Cypern med röda rosor, blå rosblad och små diamanter.
 
 
Vi valde att ha fri pacering, förutom honnörsbordet. Kände att det var enklast så med barn och buffé.
 
 
Min kära maken njuter av en öl och havsutsikt ute på terrassen innan gästerna anländer.

Jag Dör

 
 
Alltså.. jag dör av kärlek!
 

Packar Inför Cypern

 
Jag känner så mycket kärlek till familjen och alla vänner som kom och firade vår dag igår. Och för alla lyckönskningar och gratulationer från de som ej kunde närvara. Ledsen om jag inte hunnit lägga upp några bilder från mottagningen här på bloggen. Vi håller på att packa för fullt inför Cypernresan imorgon. Kommer nog inte hinna lägga upp några förrän jag landat på Cypern. Men det blev SÅ mycket fina bilder och minnen! En helt perfekt kväll. Idag innan vi skulle åka från Uppsala fick vi finbesök. Neo sken upp som en sol och busade runt som en galning.
 
 
Mina älsklingar!
 

En Fantastisk Kväll

 
 
Fler bilder kommer samt ett längre inlägg om vår fina bröllopsmottagning i Uppsala.

Lite Småpyssel Kvar

 
Provade Neos frack till bröllopsmottagningen i eftermiddag. Fortfarande för stor men det går om vi viker upp byxbenen. Han blir så himla stilig i den! Sedan har jag så klart med mig ombyte. Det är väl inte så väldans praktiskt att busa omkring i en frack. Tog med hans smokingbody, väst och kostymbyxor som han haft på ett annat bröllop i sommar, så den vet vi både passar och kan härjas i. Nu vilar pojkarna Monsen så att de orkar med den långa dagen. Vi åker till Skarholmen redan vid tretiden (mottagningen börjar vid fem). Tar en stund att åka dit och sedan behöver jag dekorera borden lite grann, passa Neo så att Jan kan fixa i ordning musiken i lugn och ro, kontrollera tårtan samt invänta mina brudtärnor som ska hjälpa mig med klänningen.
 
Det är som sagt lite småpyssel kvar. Men annars är det under kontroll. Skarholmen fixar ju mat, dryck och dukning så det är inte mycket att hålla koll på själv. Väldigt skönt! Och eftersom barn är tillåtna känns det inte lika nervöst. Minns att jag var väldigt nervös över Neo när vi hade vår bröllopsmiddag på Cypern, men det gick jättebra då alla var så snälla och hjälpte till att passa honom så vi kunde lyssna på talen och njuta av vår dag. Självklart vill man ju kunna njuta nu med, men jag är mer inställd på att ha huvudansvaret (tillsammans med Jan förstås) för Neo på denna tillställning. Och det innebär i princip att springa efter och hålla koll så att han inte ställer till med ofog.
 
 
Sleeping like an angel.

Skarholmen

 
 
I eftermiddag har jag och min make bröllopsmottagning på Skarholmeni Uppsala.
Ser så mycket fram emot att fira denna dagen med familj, släkt och vänner.

Fröken Glömsk & Stressad

 
Jag vet inte hur mycket saker jag glömt hemma hos folk de här dagarna då jag varit i Uppsala. Och saker jag glömt hemma. Helt bedrövligt dåligt minne. Och tusen saker i huvudet på en gång känns det som. Plus en förkylning och en unge som behöver konstant övervakning och som aldrig sitter still. Första kvällen låg jag bara och tänkte på allt. Särskilt på uppsatsen. Och att jag inte kan träna så länge jag har hostan och känner av min förkylningsastma. Sedan tänker jag på att vi åker till Cypern och att jag inte får glömma saker. Speciellt inte uppsatsmaterial. Och så kom jag tillbaka på uppsatsen igen. Tänkte på att jag knappt ens fattar vad jag själv skrivit. Det juridiska språket glöms snabbt bort när man varit borta nästan två år. Sen blir jag så klart stressad över att jag inte fattar med en gång. Jag ger inte mig själv någon break. Har långa, onödiga monologer i skallen som bara ger mig mer press och sämre minne. MÅSTE försöka lära mig att tänka om. Att fokusera på en sak i taget. Istället för att tänka på allt och få panik. Och den där uppsatsångesten som sakta men säkert kommer krypandes - den måste jag försöka kväva på något vis. Tips mottages gärna.

Kalas Med Familjen

 
Idag har vi besökt Neos mormor och morfar. Neo fick så fina presenter. Bland annat ett eget piano men det allra roligaste var att klinka på det riktiga stora pianot. Fast ett sådant har vi inte plats med hemma så det lilla leksakspianot får följa med hem till Borås på måndag. Efter lek och lunch hos mina föräldrar försökte vi få Neo att sova en stund men det vägrade han. Vi skulle iväg på kalas vid tre då Neos kusin Vera fyllde 5 år. Givetvis somnar han när vi parkerade utanför Veras mamma. Så pappa Jan fick bära upp vagnen med den sovande Neo i och så fick han sova klart inomhus. Tur att vi köpt en ny och mycket lättare vagn. Blev massa gott fika och tårta. Åt säkert sex bullar. Hembakade vaniljbullar. Min stora svaghet. Efter den här helgen behöver jag en rejäl detox. Min mage är inte van vid så mycket onyttigheter på en och samma helg. Men än så länge passar kläderna och det är ju för väl. Hehehe. Och imorgon blir det bröllopsmottagning. Får be mina brudtärnor snöra åt klänningen riktigt ordentligt.
 
 
Spännande med paket!
 
 
Wooow!
 
 
Mamma hjälper till att öppna.
 
 
Neo väljer bland låtar.
 
 
Har ni några önskemål?
 
 
Inte? Då improviserar jag lite.
 
 
Födelsedagsbarnet öppnar presenter.
 
 
Stort grattis på dagen fina Vera!
 
 
Alltså..dessa vaniljbullar som Veras mamma Elin bakat... som en bit av himlen! Mums!
 
 
Neo sover gott vid ankomsten till kalaset.
 
 
Coolaste pirattårtan med skattkista och grejer!
 
 
Stora tjejen fyller 5 år.
 
 
Ja må hon leva!
 

Dagens Bu

 
Bu för en väldigt pappig och minst sagt missnöjd bebis på förmiddagen. Hälsade på Rajsan som har en liten babyflicka vilket jag trodde skulle bli mysigt. Men det visade sig att just min unge vaknat HELT på fel sida. Egentligen var det väl jag som inte fattade vad Neo ville för så fort vi gick till parken för att äta lunch var han hur nöjd som helst. Han ville helt enkelt vara utomhus denna fina dag. Åkte och klättrade på rutschkanan alldeles själv så vi mammor fick äta ifred. På eftermiddagen när Jan kom efter jobbet visade Neo upp sig från sin allra bästa sida. Charmade och log. Så klart. Det värmde faktiskt extra gott i mammahjärtat när Rajsans minsting fick både pussar och kramar av Neo när hon först bara hade fått sina leksaker snodda i början av dagen och fått ducka för Neos vevande händer. Och äldsta tjejen fick massa kärlek direkt från Neo. Han tycker verkligen om lite äldre tjejer. Kramar dom som om han aldrig vill släppa taget och vill gärna ligga och mysa i deras knä. Lustigt det där. Hur han kan vara så kärleksfull direkt när det rör sig om äldre tjejer.
 
 
Stolt Neo som klättrar upp och åker rutschkana helt på egen hand. Utan att slå sig en enda gång.
 

I Uppsala

 
Vilken galen bilresa. Först är det gigantisk kö vid Norrköping på grund av vägarbete som gör att vi kommer "lagom" i tid till den värsta rusningstrafiken mellan Stockholm och Uppsala. En resa som vanligtvis brukar ta 5-6 timmar landar på 8 timmar (inklusive stopp). Känner oss lagom möra och slutkörda. Men som tur var öppnade Nathalies familj sin famn för oss och vi blev bortskämda med mat och dryck direkt när vi kom fram. Neo kämpade på bra i slutet, men det märktes att han var riktigt less på bilkörningen. Men trots att han var så trött visade han upp sig från sin bästa sida och charmade järnet. Får se hur trött han kommer vara imorgon. Nu är vi i alla fall på plats och Jan åker till Märsta för jobb imorgon bitti.
 
 
Neo bakom ratten.
 
 
Testar bilar på Toys R Us.
 
 
Jag kör polisbil!
 
 
Fickparkerar.
 
 
Någon som vill ha en bebis? Japp, han klättrade in där själv...
 
 
Framme i Uppsala.
 

Redo För Uppsala

 
Imorgon styr vi kosan mot min gamla hemstad Uppsala. Får låna en kompis lägenhet medan vi är där. Hon skulle åka utomlands precis de dagarna då vi var i stan. Lägenheten ligger inte långt ifrån där jag bodde förut. Känns en smula nostalgiskt. Hoppas att vi mår bättre under morgondagen annars får vi nog hålla oss inomhus en dag till. Viktigaste är ju att vi alla blir bra till bröllopsmottagningen. Fyra dagar kvar. Pratade med bageriet och med Skarholmen. Tårtan levereras på lördag och den kommer bli jättefin! Har egentligen ingen aning om hur den kommer se ut, men jag litar på bageriet.
 
Har inte bestämt mig för hur jag ska ha håret. Halvuppsatt, utsläppt eller helt uppsatt. Just nu är jag lite sugen på helt uppsatt. Och med tiara. Men det kan säkert hinna ändras. Fast jag känner att jag vill ha något helt annolunda från bröllopet på Cypern. Vi får se. Min bröllopsklänning har jag inte hunnit stryka. Måste göra det imorgon innan vi åker. Det blir den champagnefärgade bröllopsklänningen som jag hade på festen. Känns perfekt för tillfället. Neos frack kanske han äntligen kan ha nu. Den var egentligen beställd till vårt bröllop men var alldeles för stor.
 
Vet inte om jag kommer ha  möjlighet att blogga under dagarna vi är borta. Kommer hem på måndag kväll och sedan måste vi packa inför Cypernresan. Flyget går vid sju på tisdag kväll. Men jag ska försöka hinna med att ladda upp några bilder från mottagningen på måndag eller tisdag innan vi reser. Åh, ska bli så skönt att åka bort även om jag ska jobba med uppsatsen. Att få sitta ute i värmen vid havet med en kaffe eller något kallt att dricka. Underbart! Klår biblioteket på högskolan med hästlängder.
 
 

Sjukstuga

 
Förkylningen har totalt knockat både mamma och bebis idag. Vi låg i sängen från kl 10-13. Sedan har det varit fullt ös. Så länge Neo inte har över 39 graders feber kan han ändå hålla igång och leka och härja. Puh. Att vara sjuk med en vild 15-månaders är inte det lättaste. Men Neo har för det mesta ändå varit go och glad. Han har lärt sig vad "jag älskar dig" betyder, för varje gång jag säger det ger han mig ett leende, världens kram och en puss på munnen. Det är så otroligt mysigt att han visar så mycket känslor. I alla fall när de innefattar pussar och kramar.
 
 

I Know Nothing

 
 
I know nooooothing!
 

BVC

 
Extra koll på BVC idag. Kan pusta ut igen. Neo växer som han ska. 15 månader gammal och vuxit till hela 77 cm samt har nu en matchvikt på 9160 gram. Ökat 460 gram på en månad ungefär. Bra ökning! Något som är mindre bra är att hela familjen gått och blivit förkylda. Först Neo och nu jag. Jan kände av lite grann. Han brukar vara mer tålig så kanske han slipper det värsta. Imorgon ska jag och Neo ha en hemmadag. Kurera oss, vila och sova. Vad är det med mig och bröllop? Så här var det på Cypern med. Dagarna innan vårt bröllop blev jag dunderförkyld. Nåja. Nu är det i alla fall fem dagar kvar så jag borde hinna bli lite piggare. På torsdag åker vi till Uppsala. Lär tokdäcka i bilen.
 
 
Förresten. Vi har köpt ny vagn till Neo. Framåtvänd och med eget litet bord.
Han fullkomligen ÄLSKAR att sitta framåtvänd. Stora killen!
 
 

En Hel Del Kvar

 
Klart man har saknat sin unge!
Blev inte så långvarig dag idag. Men tillräckligt för att få en överblick.
Det är en HEL DEL kvar att göra. Och framför allt nya rättsfall att nosa reda på.
 
Nu måste jag ta hand om Neo tisdag och onsdag då Jan är på kurs med jobbet.
Sedan åker vi till Uppsala på torsdag, Jan jobbar fredag och vår bröllopsmottagning är på söndag.
Hemma igen i Borås på måndag och flyger till Cypern på tisdag.
 
Full rulle!
 

The First Day

 
Jag gick hemifrån kl. 07.30. Väskan var tung med dator, uppsatsmaterial, gymkläder och matlåda. Ryggen höll på att gå av. Antingen köper jag en ergonomisk ryggsäck som kan bära 20 kg eller så tar jag bussen nästa gång. Jag promenerade i alla fall raka vägen ner till högskolan i Borås, inkvarterade mig på biblioteket, skaffade gästinloggningsuppgifter till nätverket, lade upp en plan och började med första punkten på schemat - läsa igenom 76 sidor uppsats om brottet olaga förföljelse. Senaste gången jag petade i mitt kära examensarbete måste ha varit någon gång under julen 2012, innan Neo föddes. Dags att sätta sig in i skiten igen då. Och leta rättsfall. Har ju missat en del under tiden jag varit föräldraledig. När jag kom till högskolan såg jag alla små nya studenter som hade sin första dag. De fick gå med sina faddrar på led, hållandes i ett snöre och skrika hejarop på uppmaning av ledarfaddern som skrek i en megafon. Studenterna såg ut att vara 18 år. Allihopa. Det fick mig att inse en sak: I´m getting too old for this shit.
 
 
 
Min profilbild

Sök i bloggen