Andra Dagen På Västkusten

 
Pappa var lite sliten idag efter lagom hårt festande. Mamma var inte fullt lika sliten då hon hade bebisvakten. Medan resten av västkustengänget kör en midnattsgrillning tar vi en tidig kväll. En smula knepigt att hänga med på vissa aktiviteter med en liten om aktiviteten hålls mitt i natten, men hittills har det gått väldigt bra under middagarna och kvällarna. Neo är så tacksam att ha med på grejer. Vi är väldigt glada att han anpassar sig lätt och vågar utforska världen. Han är inte lika svårcharmad som förut, utan smälter ofta efter en stund när folk busar med honom. Men det måste vara rätt tajming. Inte när han precis vaknat eller när han är för trött. Här kommer ytterligare ett bildregn från västkustträffens andra dag:
 
 
Underbara västkusten.
 
 
Mamma piffar till sig inför middagen.
 
 
Hann inte fota i denna outfit men får ta det i Jans studio.
 
 
Nu vill Neo öva på att gå mycket igen.
 
 
Mina älsklingar.
 
 
Bus!
 
 
Trött liten.

Svårare Än Jag Trodde

 
Det här med modellfoto. Puh. Svårare än jag trodde (och minns). Känns kroppen som om den ska gå av - ja då börjar man närma sig en snygg pose. Kanske. Om man har tur. Sjukt ringrostig kände jag mig i alla fall, men jag tror att vi fick till åtminstone en bra bild. Och det är ju allt som behövs och eftersträvas. En riktigt bra bild. Ska ta mig en kik på fotografens dator senare ikväll. Annars är det fullt upp som vanligt. Neo tar ju upp mestadels av tiden så dessvärre hinns det nog inte med några spontana plåtningar. Jag har en plåtning inbokad imorgon förmiddag då vi ska vara utomhus, så bara att hålla tummarna på fortsatt strålande väder. Ska förvandlas till någon typ av samurajbrud och svinga ett svärd på en klippa. Kan bli skoj!
 
 
Obligatoriska selfiebilden före en modellplåtning.

Enjoy Milk

 
Det här med bordsskick, Neo... Inte din starka sida...
 
 
 
 
 
 

Vi Älskar Västkusten

 
Jag har haft en helt fantastisk dag. Neo sov de två timmarna i bilen som det tog att köra hit till Tanumstrand från Borås. Sedan höll han sig vaken, glad och nyfiken fram till strax efter förrätten under middagen. Vid åtta fick jag och Jan ta en liten promenad med vagnen. Jan lyckades söva Neo och vi kunde båda äta huvudrätt samt efterrätt i lugn och ro. Återigen är vi SÅ tacksamma att Neo är van att sova i pub-och restaurangmiljö. Man blir inte så låst och kan fortsätta vara social med de andra vuxna. Men nu ska jag lägga mig för att sova. De andra super väl till på något hotellrum i vanlig ordning. Hahaha. Imorgon har jag en plåtning inbokad vid lunch så jag satsar på sömn framför fylla. Fylla hade ändå varit uteslutet för mig när man har en liten med sig. Men inget jag saknar. Kan ju blogga i lugn och ro. Hehe. Här kommer ett bildregn från dag 1 på årets Västkustträff:

 
 
Hyfsat fin utsikt från vårt hotellrum.
 
 
Neo beundrar båtarna från vår balkong.
 
 
Fotofolket börjar anlända.
 
 
En glad liten fis på fototräff.
 
 
Cool i brillor.
 
 
Lite mammamys innan middagen.
 
 
Typ finast i hela världen.
 
 
Nytt för i år: namnbrickor.
 
 
Neo fick en egen.
 
 
Tre rättersmiddag.
 
 
The gang. Imorgon väntas ännu fler.
 
 
Förrätt - en liten kompott med diverse fisk och skaldjur.
 
 
Fantastiskt god kalv med tryffelmos till huvudrätt.
 
 
En creme brule till efterrätt. To die for!
 
 
Och så lite vacker solnedgång på det.
 
 
Så mycket att titta på men mamma har bara ögonen för dig, älskade son.
 
 
Vackraste ögonen i världen.
 
 
Lite pappagos innan läggdags.
 
 
Jag trött? Nääee.....
 
 
Första gången vi är ute "officiellt" med samma efternamn.
 
Sov så gott så höres vi imorgon!

Vikten

 
 
Fredag och vägning som vanligt. Vågen visar 50,9 kg.
Gått ner ett kg denna vecka. Jag är nöjd.

Dags För Fototräff

 
Dags att dra på fototräff till Västkusten imorgon. Sweet. Blir ett par bokade och kanske några spontana plåtningar för denna gamla morsan. Hahaha. Mest spontana eftersom jag i första hand prioriterar Neos behov. Och han pallar nog inte med att mamma stajlar sig i timmar. Så jag har slängt med några outfits, pumps, underkläder, löshår och bikinin i en resväska. Är väl inte direkt i fotoform även om jag gått ner i vikt. Men får suga in magen och be fotografen putta in mammamagen i Photoshop. 
 
Uppdaterar självklart bloggen under tiden vi är där. Och sen kommer det väl dyka upp lite nya modellbilder här allt eftersom. Beroende på om det blir något att ha. Det är ju första gången jag ställer mig framför kameran igen sedan Neo kom. Ska bli kul! Det är ju en hobby som legat rätt mycket på is de senaste åren. Men snart kommer ni gamla goda moralkärringar återigen ha lättklädda bilder att förfasas över. Moahahahaha. 
 
 
Vi kommer bo på hotellet i Tanumstrand.

Neos Första Stora Kalas

 
Så har vi haft Neos första riktigt stora födelsedagskalas. Åh, så lyckat det blev. Neo höll dock på att somna fem minuter innan de första gästerna ringde på dörren så jag hade mina aningar att det skulle bli en trött bebis. Visst var han trött till en början och ville vara nära mamma och pappa. Men så fort de första barnen kom blev han nyfiken och efter en stund röjde han runt på golvet med alla andra. Det var härligt och intensivt att ha huset fullt med barn. Men väldigt mysigt. Nu är lägenheten städad och bebis slocknade strax före sju. Helt slut men mycket nöjd. Rätt skönt att de små liven bara fyller år en gång om året. Hehe.
 
 
Trött liten gosse.
 
 
Vi hann få balkongen festfin.
 
 
Första gången det fina födelsedagståget plockades fram.
 
 
Underbar tårta från Byttorps finbageri.
 
 
Racerbana som tema.
 
 
Neos lilla äggfria bakelse.
 
 
Räksnittar är ett måste.
 
 
Smarrig fruktsallad.
 
 
Gottebordet med bland annat hemmagjorda köttbullar m fetaost.
 
 
Stilig gosse i väst och slips.
 
 
Inspekterar sina nya leksaker.
 
 
Busar med kompisen Chris. Klart man ska ha samma leksak.
 
Tusen tack alla underbara föräldrar och barn som kom och firade Neos 1-årsdag.
Och tusen tack för alla gratulationer från familj, vänner och bekanta.

Förberedelser Inför Kalaset

 
Det blir inte mycket bilder eller inlägg dessa dagar. Just nu har vi fullt upp med att förbereda inför Neos 1-årskalas imorgon. Kommer mycket folk så det är en del grejer att plocka undan och röja så att alla får plats. För att inte tala om alla barn som kommer härja omkring. Just nu rensar vi ute på balkongen så att vi kan få ett litet extra rum om man behöver frisk luft. Ska bli bra väder också så ju fler utrymmen det finns att röra sig på desto bättre. Övervåningen har vi inte hunnit göra så mycket med och kommer nog inte hinna det heller. Men Neos rum tänkte jag hålla öppet för kidsen.

This Is Me Now

 
Tja. Jag heter Neo och är 1 år idag. Är ingen liten bebis längre, utan en riktigt stor grabb. Har sex tänder nu. Fyra uppe och två nere. De är sylvassa. Ibland hittar jag saker på golvet som jag snabbt stoppar i munnen trots att jag inte får. Typ grus, ludd, matrester, kattmat och annat smaskigt. Jag kan bitas rätt hårt om morsan eller farsan försöker få ut det jag stoppat i munnen. Försöker se oskyldig ut men på något vis SER dom när jag gjort något jag inte ska. Annars är jag rätt bra på att avleda deras uppmärksamhet. Jag flinar så där gulligt så att mina skrattgropar syns och börjar dansa. Då smälter morsan och farsan som smör i solsken. Kan nog komma undan med rätt mycket när jag kör den grejen.
 
Morsan borde verkligen rensa ur min garderob för nu har jag storlek 74. Okej, jag kan fortfarande ha en del grejer i storlek 68, men jag är en stor kille nu så vi kör på 74! Jag kan gå, men fattade inte varför det skulle vara så himla bra. Det är ju längre att falla om man skulle ramla. Så jag kryper hellre. För någon månad sedan körde jag mest med angry face till folk jag inte kände, men även folk jag kände. Så kul att få en reaktion. Fast man måste ju förnya sig, så nu kör jag mest med den där smilgrejen. Tänkte att jag skulle vinna mer på att vara gullig än på att vara tjurig. På måndag ska jag till BVC för 1-årskontrollen. Så jag återkommer om vikt och längd. Men jag beundrar gärna mig själv i spegeln och måste säga att jag är hyfsat nöjd med vad jag ser.
 
 
 
 

Så Hysteriskt Roligt

 
Har precis suttit med min make och kikat igenom nästan 2 000 bilder från vår bröllopsfotograf. Alltså, jag måste bara säga att vi är ett helt fantastiskt par jag och Jan. Helt galna och crazy och alldeles perfekta för varandra. Självklart blev det många ruskigt bra och romantiska bilder. Ja, riktiga drömbilder. Men de jag gillade nästan allra mest var just när våra små tokigheter kommer fram. Så jag sa till Jan att vi får nog göra något med dom bilderna. Kanske i en separat bok eller något. Just nu ska vi välja ut 30 stycken till vår fotobok som vi fick i bröllopsgåva av Jörgen och Boel. I den tänkte vi samla de fina, vackra och mer seriösa bilderna. Men mot slutet av kvällen och även under bröllopsdagen så syns ju vår humoristiska galenskap både från vårt håll och från gästerna. Det är just det som gör hela dagen till en dag att minnas för resten av våra liv. Inte bara kärleken, utan glädjen och humorn från alla våra nära och kära. När vi kom till de sista bilderna sa Jan en väldigt klok sak. Han sa: "Jag är inte förvånad över att kvällen slutade på en gayklubb". Hahahaha.
 
 

Min Fina Födelsedag

 
 
Idag fyller jag 1 år och har fått coola presenter av mamma och pappa. Basketboll, lekmatta och en norsk bok med massa färgglada bilder som jag älskar att bläddra i. Sen hängde jag med min polare Chris på Kaffekotten och efter lunch kom pappa dit med. En underbar dag helt enkelt med nära och kära. På torsdag blir det stort kalas med 18 vuxna, 14 barn och två bebisar. Tjohej!

Neo 1 År

 
Vårt vackra gossebarn föddes för exakt ett år sedan under en väldigt tuff förlossning.
Du kom till oss en måndag kl. 10.04 efter 18 timmars aktivt värkarbete.
En förvånansvärt liten krabat på 49 cm och 2840 gram.
 
Du är det finaste vi någonsin skapat. Vår kärlek till dig kommer aldrig sina. Den växer sig bara starkare.
Tänk så mycket glädje du gett oss och ger oss varje dag. Vill inte leva en sekund utan dig.
Grattis på din födelsedag, Neo. Mamma och pappa älskar dig.
 

Ingen Katastrof

 
För lite drygt fyra veckor sedan, dagen innan vi åkte till Cypern, vägde jag 51,9 kg. I morse ställde jag mig på vågen och den visade - trumvirvel - 51,9 kg. Jag lyckades gå ner till 50 kg innan bröllopet då jag tränade och detoxade, så jag har ju egentligen lagt på mig 2 semesterkilon. Men rent psykologiskt känns det bra att inte väga mer än innan vi åkte. Nu har vardagen börjat igen och det innebär powerwalks och styrketräningsrutiner, samt det viktigaste av allt: bra kostvanor. Funderar på att köra en detox-light-variant. Just nu är kroppen helt uppsvälld på grund av alkohol, friterad mat och ljust bröd som man unnat sig de senaste veckorna. Kroppen behöver rensas i några dagar. Blir i huvudsak vegetariskt den kommande veckan. Till exempel en massa frukt, rotfrukter bär, färska grönsaker, halloumi och mozzarella. Ny vägning på fredag innan vi drar till fototräffen på Västkusten. Där blir det definitivt inte vegetariskt, men jag avhåller mig från alkohol.
 
 
Klänningen ska sitta minst lika snyggt som på denna bild, lagom till höstens bröllopsmottagning.

Vår Bröllopsvideo

 
Jag kunde inte sluta le och sedan när vi skulle läsa löftena kunde jag inte sluta gråta eller skaka. Jag var dock inte den enda som grät. Tihi. Var SÅ nervös men SÅ lycklig. Och när jag skulle svara ja blev jag lite för ivrig och det lockade till varma skratt som fick mig att slappna av en smula. Vi hade inte fått öva i förväg och vi hade ingen aning om vad vi skulle säga, men det gick rätt bra ändå. When in Rome (fast i detta fall Cypern). Gifta blev vi ju och det är ju huvudsaken. Men jag hade nog känt mig mindre nervös och mindre panikslagen ifall vi hade blivit upplysta om att man byter ringar alldeles i slutet. Ett tag trodde jag att vigselförrättaren hade glömt bort det. Tur att min make var så lugn.
 
 
Vår vigsel den 17:e maj 2014 i Civil Marriage Hall på Cypern.

Äntligen Hemma

 
Vi har varit på resande fot länge känns det som, men nu är vi äntligen hemma i underbara Borås. Hann fira Neos polare Chris också. Slängde bara in allt bagage och sedan gick vi över till Emelie och Robin. Åh, så roligt det var att ses igen. Jag fick världens kram av Chris. Blev nästan en smula tårögd. Pojkarna härjade som vanligt och försökte sno varandras leksaker. Haha. Allt som allt har resan gått bra. Både flyg och bilfärd. Bloggen och Facebook har varit vilande. Men nu kommer det nog bli mer aktivitet. Vardagen börjar redan i morgon då katterna ska hämtas och alla väskor ska packas upp. Det ÄR skönt att vara hemma, men saknaden efter bestefar och bestemor är redan påtaglig.

Dagens Mamma

 
Dagens mamma i silkeslent hår. Lika underbart idag som igår.
 
 
Håret ser mycket hälsosammare ut efter klippningen.
 
 
Ville dock fortfarande behålla det mesta av längden så vågade mig inte på en ny frisyr.
 
 
 

Last Minute Shopping

 
Så kul att handla kläder nu när man gått ner i vikt.
Passade på att köpa lite läckra outfits att fotas i till nästa helgs fototräff på Västkusten.
 
 
Vacker klänning som böljar fint i vinden.
 
 
Lite mer mjaaoo. Med skyhöga pumps kan detta bli rätt läckert.

Nu Börjar Jag Landa

 
Försökte ladda upp vår bröllopsvideo så att mina föräldrar kan se den, men jag får nog vänta tills vi är hemma i Sverige igen. Skulle ta 5 timmar att ladda upp ett klipp på 12 minuter. Vi har lite snabbare nät i Svea rike så det borde gå bra mycket fortare. Har under kvällen hunnit svara på gratulationer, kommentarer och skrivit blogginlägg. Nu börjar jag landa och det känns skönt. Vi flyger till Norge på lördag och kommer hem på söndag. På måndag börjar vardagen och det första vi ska göra är att lämna in papper till Skatteverket så att giftermålet och efternamnsbytet blir registrerat. Visserligen skulle det ske per automatik försäkrade Civil Marriage Hall här på Cypern, men efter allt administrativt papperskrångel som vi hade före vigseln tänkte vi inte chansa. Sedan måste jag ändra mitt namn på körkort, pass och diverse andra kort. Och kanske testa min nya namnteckning. Kan ni tänka er att jag inte ens försökt skriva mitt förnamn tillsammans med mitt nya efternamn? Märkligt.
 
 
Förhållandestatus och namnbyte på Facebook är i alla fall ändrat. Puh. Då är vi verkligen gifta. Haha.
 

The Bride

 
 

På Språng

 
 
Härlig bild som min mosters man tagit när vi är på språng från vigsellokalen till bröllopmiddagen.

Love Is All Around Me

 
 
Jag är så lyckligt lottad som har en underbar make, min familj, världens finaste son och kärleksfulla vänner.
 
 
Kommer sakna vårt andra hem - Cypern, Larnaca.

Fem Timmar Hos Vietnamesen

 
Svärföräldrarnas städerska är filippinska och hon tipsade om en vietnames som har en salong dit alla asiater på ön går för att få håret rakpermanentat. Jag var där idag. Väldigt spänd på om jag skulle bli nöjd över resultatet. Har rakpermanentat mig i Thailand och på Bali. I Thailand blev det hyfsat men jäveln som gjorde håret lurade oss och tog betalt i överkant. Tror det kostade motsvarande 1 200 kr. På Bali fick jag tips om en salong dit lokalbefolkningen gick. De blev chockade över mitt långa hår och själva behandlingen tog runt 6-7 timmar. Däremot blev håret hur bra som helst. Betalade runt 600 kr. Och nu har jag äntligen funnit den BÄSTA! På Cypern av alla ställen. Och vietnamesen är trevligare, jobbar snabbare och bra mycket duktigare än de andra. Denna gång tog det "bara" 5 timmar och för hela kalaset INKLUSIVE klippning betalade jag motsvarande 450 kr. I Sverige hade samma behandling (och inte garanterat med lika lyckat resultat) kostat mellan 3 - 5 000 kr. Vilket fynd! Blir definitivt fler gånger. Kanske till jul.
 
 
Nyklippt, silkeslent och spikrakt.

Myser På Terrassen

 
Idag kom min moster och hennes man på besök hem till svärföräldrarna.
Det bjöds på vin och småplock. Hur mysigt som helst!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En Brudfrisyr Blir Till

 
 
Ja, det ska ju tydligen tuperas en hel del. Hehe. Här sitter jag även med svullet öga.
 
 
Men Bollan jobbar på riktigt bra med mitt hår och peppar mig inför bröllopet.
 
 
Det börjar ta sig.
 
 
Jag har ju rätt mycket hår att locka.
 
 
Blev SÅ himla nöjd över min halvuppsatta brudfrisyr!
 
 
Lockarna föll vackert över min axel.
Tänkte klippa mig efter vigseln men vill nog ha kvar mitt långa hår.

Ett Fantastiskt Gäng

 
Jag har alltid trott att jag skulle ha ett stort bröllop med en sisådär 100 gäster. (Här på Cypern skulle det dock ses som ett minimalt bröllop då det vanligaste antalet bröllopsgäster ligger på två-tretusen ). Vi hade ingen aning om hur många som skulle komma just med tanke på att vi förlagt det utomlands. Antingen nästan ingen, eller så skulle många ta semester lite tidigare. Och det visade sig att det sistnämnda var en populär lösning. Det landade på ca 40 gäster, vilket så här i efterhand och med tanke på vad middagslokalen och festen rymde var helt perfekt. Men inte bara lokalmässigt utan också känslomässigt.
 
Det kändes mer genuint med ett intimt bröllop tillsammans med de närmaste. Vi hann umgås och prata med alla under veckan som gick, vilket inte är lätt att få ihop med en 11-månaders bebis som också ska ha tillräckligt med uppmärksamhet. Men vi turades om med Neo, bestefar och bestemor hjälpte till och våra vänner. Fast det blev ju ingen lugn stund för den som passade Neo. Ut på promenad eller vagga honom i vagnen, mata, leka och underhålla till max. Och det var bara EN unge. Tänk om jag hade bjudit resterande 24 barn som våra gäster tillsammans hade. Skulle blivit KAOS.
 
Lite blandad kompott med bilder på ett fantastiskt bröllopsgäng:
 
 
Världens lyckligaste brud kramar om bröllopsgästerna.
 
 
Blev mycket öldrickande i ett tidigt skede. Här är under mottagningsmiddagen på torsdagen.
 
 
Bästa grabbarna dagen efter bröllopet. Strandhäng och öldrickande på The Depot.
 
 
Lisa och Emma.
 
 
Aris och Nathalie.
 
 
Martin och Terese.
 
 
David och Raja.
 
 
Tärnorna med en stilig herre vid namn Markus.
 
 
På Personality Pub och säger adjö till några av vännerna som reser hem.
 
 
Sista kvällen med gänget som fanns kvar - det blev gemensam middag på den franska restaurangen.
 

The Wedding Dinner

 
Då ska vi se vart någonstans jag kommit i alla bröllopsinlägg. Blir ju en smula virrigt eftersom jag samtidigt vill uppdatera om dagliga ting. Men det får ni ha överseende med. Jag har skrivit om vigseln. Så då borde jag rimligtvis vara framme vid själva bröllopsmiddagen. Eftersom vi befann oss på Cypern så hade vi lite fiffigt tänkt på att köra en cypriotisk meze. Det innebar alltså 20 olika rätter som kom in allt eftersom och ställdes på borden. Alla gäster fick smaka på alla lokala specialiteér och det fanns något för alla om man så var vegetarian eller köttätare. Betyget för detta upplägg? Succé! INGEN gick hungrig och alla var nöjda. Till maten serverades vin och öl.
 
Sittningen började vid femtiden och avslutades någon gång vid halv nio. Kändes som att tiden bara flög iväg. Toastmastern tillika bestmannen gjorde ett fenomenalt jobb och talen kom i jämn följd. Vet inte hur alla lyckades men det var liksom alldeles lagom med tal. En del var på engelska och en del på svenska. Mina brudtärnor höll varsitt tal som båda började med att de trodde jag var lesbisk när vi först träffades. Hahaha. Det är en HELT annan historia. Min gode vän Obygdsjuristen, numera Åklagaren, bjöd på det längsta men troligtvis mest underhållande talet. Han är en sann enertainer så det var en smula väntat. Skrattade så att tårarna sprutade. Det blev en liten bensträckarpaus efter mezen så att personalen kunde röja borden och förbereda kaffe och tårtan. Då passade vi på att ta lite mer bilder på bröllopsgästerna.
 
Avslutningsvis blev det första dansen som man och hustru med Medelhavet i bakgrunden direkt efter tårtan. Det var en magisk dans till en magisk låt som betyder kärlek och sommar för både mig och Jan. En norsk låt faktiskt. Jag kunde texten som om jag skrivit den själv och kunde inte låta bli att sjunga med. När sista tonerna sjöngs tackade vi för oss och min make upplyste gästerna att festen fortsatte på en hemlig plats. Där var det fri bar till klockan elva samt en vickningsbuffé vid tiotiden. Ja, ingen av våra gäster skulle behöva gå hungriga. Eller törstiga. Mission accomplished. 
 
 
Bestmannen och brudtärnorna.
 
 
Louise ser rätt nöjd ut över all mat.
 
 
Sue och Anders.
 
 
Tallee och David.
 
 
Denna gladiator hade vi lite strategiskt placerat vid samma bord som Åklagaren.
Gissade att det skulle bli en hetsig matätartävling. Kan ni gissa vem som kastade in handduken?
 
 
Lilla Neo var också med så klart.
 
 
En "liten" kvällsbuffé på Secret Garden där bröllopsfesten fortsatte.

Nytt Mål Inför Mottagningen

 
Nytt mål inför bröllopsmottagningen i Uppsala senare i höst - väl synliga magmuskler och mer tonade armar. Har tre månader på mig, vilket innebär fortsatta promenader, bra kostvanor och kontinuerlig styrketräning när vi är tillbaka i Sverige. Längtar faktiskt! Själva vikten vill jag hålla på 50 kg max. Underhudsfettet tänkte jag minska på men det får bli en mer långtgående process.  Just nu känns jag bara uppblåst av all varierad mat och alkohol jag vräkt i mig den senaste veckan. Gissar på ett par kilon upp. Väger mig på söndag. Vikten låg på 51,6 kg morgonen innan vi reste till Cypern så ska bli intressant att se vad den ligger på efter en månad. Höll mig i stort sett nykter och hälsosam tills bröllopsdagen. Sen gick det utför. Moahahaha. Men jag har njutit och det var SÅ värt det. Tänker dock inte ligga på latsidan vad gäller träningen bara för att bröllopsdagen passerat. Icke sa nicke.
 
 
Dagsformen. Mer muskler på magen vill jag ha!

När Alla Vännerna Åkt Hem

 
Det känns ganska vemodigt när alla vännerna åkt hem. Satt utanför Personality Pub med Jan och en sovande bebis och funderade på när man kan hitta en ursäkt för att samla alla vänner igen här nere på Cypern. 40-års kalas kanske? Kommer nog dröja länge innan man kan få ihop lika mycket härliga människor på ett och samma ställe utomlands. Dessa dagar har varit så obeskrivligt fantastiska att jag för alltid kommer minnas bröllopsmånaden i Larnaca som en av de bästa månaderna i mitt liv. 
 
Jag har ännu inte drabbats av den sorg som en del nyblivna fruar kan drabbas av efter ett stort bröllop. Livet som fru Monsen känns lika fantastiskt som att vara förlovad. Kanske en smula bättre. När vi var på stranden idag presenterade svärfar mig som hans sons fru för första gången. Det kändes riktigt bra. Så bra att man liksom bara vill sträcka på sig av stolthet. Jag är gift med Jan Monsen - den finaste, stiligaste, kärleksfullaste och mest omtänksamme mannen jag någonsin träffat på. 
 
 
En blivande fru Monsen under påklädnad inför bröllopet.

Överlycklig

 

Överlycklig Neo på stranden. Idag gick han ut frivilligt i havet, med pappa i släptåg.
Och han åt bara en halv liten näve sand. Framsteg! Ska nog finnas sand kvar tills nästa gång vi kommer.

Behind The Scenes

 
BTS-bilder från vår bröllopsfotograferingen.
 
 
Tärna beredd med mascara.
 
 
Strandfotografering.
 
 
Rätt så blåsigt vill jag lova.
 
 
Hela följet på The Brewery. Skulle komma åt att fotas i deras coola soffor.
 
 
Jan försöker lugna fotografen. Hahahaha.
 
 
Vi väckte rätt mycket uppmärksamhet kan jag lova.
 
 
Brudklänningen var en smula svårmanövrerad men tärnorna skötte det galant.
 
 
Allt på plats och redo för fotning.
 
 
Lyckligaste dagen i mitt liv.

Min Bröllopsklänning

 
 
Jag har alltid drömt om att få gifta mig i en riktig prinsessklänning med slöja och ordentligt släp.
 
 
Jag kände mig verkligen som en prinsessa.
 
 
Som funnit sin prins.
 
 
Släpet var en riktig dröm.
 
 
 Så värt böket att behöva parera hela underkjolen på skyhöga klackar.
 
 
Ville så gärna dansa första dansen i vigselklänningen så vi körde dansen efter tårtan.
Till festen bytte jag klänning. Den tänker jag ha på bröllopsmottagningen hemma i Sverige.
 
 
Och vår fotograf ser till att det förevigas på bilder. Ca 2 300 kort tror jag det blev på bröllopet
och dagarna runt omkring. Det blir ett maffigt jobb att sålla och gå igenom.

En Busig Bild

 
 
Första bröllopsbilden klar från det fantastiska teamet Boel och Jörgen.
http://www.studiomix.se

Baby Hammer

 
Neo älskar att dansa, han älskar musik med rytm och dunka dunk med mycket bas. Att ha med honom på pubar och andra ställen där det är mycket liv är sällan några problem. Han klarade bröllopskalaset över förväntan bra. Givetvis ville han inte sitta stilla, förutom när han åt från mezen. Då käkade han som om det inte fanns någon botten. Jag ammade bakom en servett och det funkade fint, förutom att amningsbröst och brudklänningen inte riktigt var kompisar. Mina tärnor fick trycka ner boobsen lite nu och då. När Neo blev otålig turades bestefar och bestemor om att underhålla honom så att jag och Jan kunde få lyssna på tal och äta middag i lugn och ro. Och sedan avlöste tärnorna samt några av bröllopsgästerna.
 
På festen var Neo med. Han var trött men vägrade sova. När musiken kom igång sken han upp, log med hela ansiktet och började dansa. När sångaren Ian började sjunga 50-talsdängor applåderade han och såg så lycklig ut. Vår fina underbara lilla gutt. Märks att han brås på sin mamma. Dagen efter bröllopsdagen var det rally utanför hotellrummet och de spelade riktigt hög klubbmixmusik. Vilken lycklig unge jag fick! Vi stod ute på hotellbalkongen och dansade hela morgonen. Han gör en dansmove med sin hand som påminner om en hammare. Så vi har döpt hans dans till baby hammer.
 
 
Underbar bild på tidigare studiekamrater från juristprogrammet i Uppsala.
Här var det länge sen Neo fått amma. Det syns. Men sånt är mammalivet. Hehe.
 

Vår Vigsel

 
Mitt hjärta bultade, nej det dånade minuterna innan hela brudföljet klev in i hissen för att gå till vigsellokalen. Jag hade druckit lite bubbel för att lugna mina nerver, men nervositeten gick inte att dölja. Jag försökte andas lugnt och fint i min korsett men jag misslyckades totalt. Så kände jag Jans hand. Såg hans blick, kände hans lugn och hans kärlek och jag klängde mig fast vid det. Kan inte säga att jag kände mig lugn. Hela jag darrade, men jag var (och är) så lycklig. Hela Larnaca tittade på oss. Har nog aldrig fått så många leenden på en dag. Alla vi passerade applåderade, log, gratulerade och fotade. Vi blev uppvaktade av en hel stad. Och igenkända dagarna efter.
 
Jag log så mycket att jag nästan sprack. När vi skulle läsa löftena för varandra brast min röst och tårarna kom. Men tärnorna var förberedda med näsdukar. På bröllopsvideon såg och hörde jag att det inte bara var jag som grät. Kändes bra att det var fler med blödiga hjärtan. Ibland överraskas man av alla känslor. Visst anade jag att det kunde bli en del tårar, men inte att jag skulle gråta så lätt. Och så fort in i vigselakten. Tur att den inte var lång. Ca 12 minuter tog det allt som allt. Gillar effektivitet. Största överraskningen under vigseln var valet av låt till själva utmarschen. Självklart Star Wars-musiken (Darth Vader Theme). Mycket uppskattat. Ett självklart val anser bruden.
 
 
Mr and Mrs Monsen.
 
 
Tar emot gratulationer.
 
 
Min bröllopsfrisyr - halvuppsatt.
 
 
Första dansen som man och hustru till vår sång "En Solskinnsdag".

En Liten Paus

 
Jag har hur många blogginlägg som helst att skriva om bröllopet, bilder att visa och massa gratulationer och kommentarer att svara på och jag lovar att göra det. Men just nu blir det en liten paus. Inte bloggpaus utan bara under dagen. Ska snart iväg med goda vänner och äta lunch. På den där franska restaurangen. Utan barn. Har haft en liten shoppingrunda med bästa vännen på morgonen innan hon skulle åka hem. Min andra bästa vän stekte det sista på stranden. Åh, vad jag kommer sakna dom! Många som reser nu och vi vill hinna säga adjö, så därför kommer bloggen lite i andra hand.
 
 
En ny klänning till mamma blev det idag. För 140 kr. Som hittat!
 

Photoshoot

 
Länge sedan man stod framför kameran men de gamla modelltakterna sitter i än. Känns betryggande. Hela vår bröllopsfotografering gick på lite drygt en timme. Vi är ju vana att stå framför och bakom kamerna. Och att fotas av proffs och våra vänner gör ju även sitt. Hann med hur många locations som helst och ändå hade vi god tid på oss att bli klara. Vädret var toppen om än en smula varmt och blåsigt, men så är det när man gifter sig vid Medelhavet. Åh, vad spännande det ska bli att få se de officiella bilderna! Jag har ju bara sett hur en del bilder blivit (på ett ungefär) från tärnornas mobilkameror och blivit helt lyrisk. Tänk då med Jörgens kamera och skarpa öga - kommer bli helt fantastiska bilder! Sedan är det även bilder från vigseln, middagen och det runt omkring. Särskilt glad är jag för de bilder som togs på alla vänner och familj. Vi tog några riktig härliga bilder nere på stranden när vi väntade på att personalen inne på Panos skulle duka undan och förbereda tårta och kaffe.
 
Så mycket glädje man sett och känt dessa dagar. Kan inte beskrivas med ord. Känns som om jag fortfarande lever i sjunde himlen. Och så kommer det nog alltid att kännas när jag tänker tillbaka på vår otroliga resa. När vi kom hem till svärföräldrarna igen efter hotellutcheckningen kunde vi i lugn och ro öppna bröllopspresenter. Och jisses vilka gåvor. Det kommer definitivt bli en bröllopsresa för familjen Monsen i framtiden. Men vi vill nog att lilleman växer till sig lite mer. 
 
 

Vilken Otrolig Resa

 
Vilken otrolig resa detta har varit. Känns obeskrivligt att äntligen få ha upplevt en av de mest fantastiska dagarna i mitt liv. Och att ha en sådan god vän och duktig fotograf som Jörgen att föreviga denna lycka och kärlek på bild. Och min vän och för bröllopsdagen hårstylist Boel som skapade magi med mitt hår. Vilket fenomenalt jobb! Det är inte möjligt att tacka er tillräckligt för detta. Jag tog i stort sett inte en enda bild under hela dagen då jag visste att fotograferingen just denna dag var i riktigt trygga händer. Boel gav oss ett rörande tal i slutet på middagen som gick rakt in i våra hjärtan. Det var hos er jag och Jan träffades första gången. På er fototräff fick vi tycke för varandra och på samma träff firade ni vår förlovning med en överraskningstårta. Det var tack vare er jag fann min drömklänning till den viktigaste dagen i livet. En bamsekram och tusen kyssar till er. Ni har verkligen ställt upp!
 
 
Bild från brudtärnans mobil.
 

Bästa Bilderna

 
 
Klart man hinner statusuppdatera innan vigseln.
 
 
Bästa weddingselfien med hela brudföljet i hissen på väg till bröllopet.

Fru Monsen

 
 
Det känns fantastiskt bra att vakna denna morgon och kunna tituelera sig fru Monsen.
Jag har nog aldrig vaknat med ett större leende förut. Gårdagen var som hämtat ur en dröm.
Ordet perfekt passar väldigt bra in. Allt gick som det skulles och till och med mitt svullna öga bestämde
sig för att inte vara svullet. Lagom till både fotografering och vigsel kunde man inte se ett spår av svullenhet.
 
Nu ska vi bara njuta av minnena från vår otroliga bröllopsdag.
Bilder i mänger kommer komma allt eftersom. Både blandat från gästernas telefoner och kameror.
De officiella bröllopsbilderna kommer av förklarliga skäl att dröja lite längre.
Men den som väntar på något gott....
 

The Party Dress Revealed

 
 
Sista provningen i Sverige innan vi reste. Så här ser den alltså ut - the party dress.
 

The Big Day

 
 

Bridezilla Moment

 
Jag har hållit mig cool-lugn fram till igår kväll när en myggjävel bet mig på ögonlocket och jag drabbades av en allegisk reaktion. Natten innan bröllopsdagen. Vad är oddsen för det? Såg ut som om jag gått fem ronder i ringen. En vacker dag kommer jag nog skratta åt allt. Det kanske till och med är så att jag kan skratta åt eländet om några timmar. Eller efter lite alkohol. Svullnaden är på väg ner nu. Och jag kan nog komma undan med det om jag fokuserar på att vända den vänstra sidan (min bra fotosida) mot kameran.
 

En Stund Av Lycka

 
 
 
Emma är grym på att ta selfies.

My Bridesmaids

 
Mina älskade vänner. Underbara brudtärnor. Vad skulle jag göra utan er? Det är en känslosam dag som väntar och att ni är här med mig, på den viktigaste dagen i en liten flickas liv, betyder ALLT. Jag älskar er. Tack för ikväll. Det var skönt att få koppla av och bara njuta. Ni ger mig så mycket styrka och självförtroende. Jag skulle kunna lägga mitt liv i era händer. Jag litar på er i vått och torrt. Ni har alltid funnits vid min sida när jag behövt det och ni kommer alltid finnas där för mig. Imorgon kommer jag behöva många näsdukar för jag har en känsla av att det kan komma en hel del tårar. Av glädje och lycka.
 
 
Tre nyanser av brunt. Som vanligt. Haha.
 
 
Glad tärna.
 
 
Fnissigt värre.
 
 
Mina tärnor bjöd mig på skaldjursafton.
 
 
Sushi och ostron.
 
 
Skål!
 
 
Avslutar kvällen med drinkar och dessert.
 
 
Tack för en underbar kväll!

Tårar Av Lycka

 
 
Sitter på hotellrummet med tårar av lycka i ögonen. Imorgon firar jag och min blivande man 3-årsdag. Och det är inte vilken dag som helst, utan även vår bröllopsdag. Idag är sista dagen som förlovade. Snart börjar vårt liv som man och hustru. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket kärlek du ger mig varje dag, älskade fästman. Att få bli din hustru är en dröm som blir sann. Du är min prins, mitt livs kärlek, mitt barns far. Jag kommer älska dig för resten av mitt liv. Tillsammans ska vi åldras och se vårt barn växa upp. Du är mitt allt. Nu och för alltid.

Incheckade På Hotellet

 
 
Bröllopsklänningarna upphängda och väntar på sin stora dag.
 
 
Här kommer jag spendera många timmar i morgon bitti med att få håret fixat.
 
 
Bröllopsskorna.
 
 
Ett rum med utsikt.

Karaoke Night

 
Så mycket glada gäster som verkligen bjöd på sig själva igår på karaoke-kvällen. Har inte skrattat så mycket på länge. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det. Och jag och Jan öppnade upp med en låt dedikerad till Keith, en av pubägarna, som blivit som en i familjen. Neo är helt såld på honom och blir alltid så glad när Keith busar. Ikväll hade Keiths fru överraskat oss genom att dekorera hela puben och införskaffat underbara hattar till mig och Jan. Min var rosa med slöja och med texten "Bride to be". Älskade den! Och så fick jag matchande halsband och en rosett.
 
Best in show - Mattias enmansmetalkonsert. Slängde med hårete och ylade på riktigt bra.
Best voice - Fredriks tolkning av Ring of fire. Han kan sjunga! Fenomenalt bra.
Best gosebumps - Niamh när hon sjöng Rihannas låt Stay. Gick rysningar genom hela kroppen och folk tappade hakan, så vackert var det.
Best duett - måste nog varit Tallee och Bollans framförande av Abbas låt Money, money, money. Med deras böljande, färggranna kläder och långa hårsvall var det inte helt olikt ett Abba-uppträdande.
 
 
Pappa och Neo på Friday's.
 
 
Mottagningsmiddag.
 
 
 Emma - the bartender. Hehe.
 
 
Vi öppnar upp kvällen på Personality Pub genom att sjunga låten Personality.
 
 
En slagen hjälte.

En Lyckad Kväll

 
Tusen tack alla gäster som var med på middagen igår. Vi tog upp det största bordet och förvirrade personalen lite lagom mycket. Det var fantastiskt roligt att hinna träffa så många innan bröllopsdagen. Snart landar de allra sista gästerna och vi ska börja packa inför vår flytt ner till hotellet. Vi har precis vaknat och är en smula segstartade, mycket på grund av förkylningen. Neo passade på att vara uppe extra länge igår. Klarade sig bra genom motagningsmiddagen men vägrade sova runt åttasnåret när han blev trött. Då fick han vara vaken på puben och mitt i vrålande karaoke och festglada människor slocknade han i min famn. Det är i sådana lägen väldigt tacksamt med en bebis som är van att sova i oljud.
 
 
Mina tärnor och jag. Tre nyanser av brunt. Hahaha.
 
 
Min blivande make.
Imorgon gifter vi oss!

Beach Time & Friday's

 
 
Neo ÄLSKAR stranden.
 
 
Mina vänner med.
 
 
Mina sötnosar.
 
 
Med piller, smink, ny outfit och en solbränna som heter duga kan man NÄSTAN lura omvärlden att man ser frisk ut. Host. Snörvel. Dags för Friday's och sedan pubhäng och karaoke med bröllopsgästerna.

Två Dagar Kvar

 
Två dagar kvar till bröllopet och jag vaknade med en känsla av att vara överkörd av tåget. Jag hoppas innerligt att jag kommer bli så hög på endorfiner på bröllopsdagen att jag inte märker av min förkylning. Hela huset tar det rätt lugnt nu på morgonen. Bebis och min blivande snarkar än så länge. Jag måste nog gå upp och ta något för min hals. Gör så ont och den här hostan är bedrövlig. Får se hur jag mår om några timmar. Ifall jag orkar ner på strandpromenaden. Neo föredrar ju att sova i vagnen, men om han låter sig bli sövd hemma vore jag nog snäppet tacksammare. Behöver all vila jag kan få. I natt kom ytterligare ett gäng med gäster. Hade gärna velat träffa dom under dagen, men det kanske får lov att vänta till middagen ikväll.
 
 
Mysig dag igår. Chillar på terrassen hos svärföräldrarna.
 
 
Neo iakttar och följer med i allt vid gör. Goseplutten!
 
 
Pubhäng och kebabkäk.
Nu har även Jans bestman Fredrik anlänt (till höger).

Fler Gäster Och Dum Förkylning

 
Det har kommit ännu fler bröllopsgäster nu och det är fantastiskt roligt. Något som är mindre kul är min förkylning som verkligen slagit knockout på mig. Lyckades vara social till halv elva ikväll men sedan fick jag slänga in handduken. Nästan rinner, halsen värker och jag hostar som en gammal rökare. Jag blir nog hemma och kurerar mig imorgon tills det är dags för den gemensamma middagen kl. 18 på Friday's. Och under fredagen blir det troligtvis samma upplägg. Hemma och vilar tills vi ska flytta till lägenhetshotellet och tills jag ska käka med mina brudtärnor. Det viktigaste är ju faktiskt att jag orkar med bröllopsdagen. Får proppa mig full med piller om jag mår lika kasst på lördag.
 
 
 
Gänget växer sig större och större. Inatt landar ännu fler.
 

Tre Dagar Kvar

 
Förkylningen känns snäppet värre på morgnarna, men jag hoppas att en dusch och något varmt att dricka ska råda bot på det. Tre dagar kvar till bröllopet och dessa dagar ska jag bara njuta av och omge mig med positiv energi. Ingen stress, ingen press och inga bekymmer. På lördag är det min och Jans dag. Och vi ska fira vår kärlek tillsammans med familj och vänner. En mycket speciell dag som bara sker en gång i livet och som vi kommer minnas för resten av våra liv.
 
 
Våra ringar.

Mina Tärnor Är På Plats

 
Äntligen är mina tärnor på plats!
 
 
Middag på Panos.
 
 
Drinkar och god mat.
 
 
Fina underbara vän.
 
 
Mina fina. Så glad att ni är här!
 
 
Och så lilla Neo förstås. Fortfarande lite småförkyld men på bättringsväg.

Mitt Långa Hår

 
Mitt långa hår är redo att bli stajlat och fixat inför bröllopet. Det är lite av en procedur när man har svinto/afrokrull, men nu är det i alla fall tvättat och plattat med tång. Fördelen att inte ha spikrakt hår är att det inte är några som helst problem att locka det. Kommer ju ha halvuppsatt på bröllopsdagen och det som tar tid är egentligen inte att få lockarna att hålla, utan det tidskrävande är att locka mitt sjukligt långa hår. Men jag skulle inte drömma om att ha det helt uppsatt. Inte när jag sparat det så länge till just denna dag. Efter bröllopet ska jag boka tid för rakpermanent hos den där vietnamesen jag pratade om i ett tidigare inlägg. Vågar inte gå till någon annan än en asiat som vet hur det ska gå till. Förhoppningsvis kommer en sådan behandling underlätta att hålla mitt hår någorlunda rakt hemma i Sverige.
 
 
Inte så konstigt att vi måste börja tidigt på morgonen för att hinna klart håret inför bröllopsfotograferingen.
 
 
Sen kanske jag äntligen vågar mig på att klippa någon typ av frisyr efter att jag blivit gift.
Kanske......

Kurerar Mig

 
Först blev Jan sjuk, sedan svärmor, därefter Neo och nu är det tydligen min tur. Dunderförkyld så det står härliga till. Var väl ofrånkomligt. Klistrar på ett leende och försöker att inte tänka på att det är fyra dagar kvar till bröllopet. Finns en liten chans att jag hinner tillfriskna, om det inte är som mina vanliga Sverige-förkylningar då jag kan ligga däckad i en vecka. Men nu ska jag kurera mig, dricka mycket vatten, fortsätta med ingefärsté, färskpressad apelsinjuice och inte ta ut mig i onödan.

Tokig I Mat

 
Kan inte sluta tänka på den goda, prisvärda maten och trevliga servicen på den franska restaurangen Zanaar här i Larnaca. Väl värd ett återbesök innan vi åker hem till Sverige. Jag är verkligen tokig i mat, och särskilt god mat med det lilla extra. Därför är det alltid lika tillfredsställande när man hittat nya små guldkorn. Skönt med en restaurang som inte ligger mitt i den hektiska restaurang-och cafédelen nere vid stranden. Den låg på en liten sidogata och just idag var det bara två andra lunchgäster. Jag var förbi där tidigare för att kika på menyn och då var det fler gäster, men det var på kvällen. Nu fick vi verkligen lugn och ro, även om det brummade förbi en och annan bil. Det var som natt och dag om man jämför med vårt lunchbesök på Friday's i söndags. Gå INTE ut och ät nere vid strandpromenaden en söndag om du vill slippa stress och horribelt höga ljudnivåer. Söndagar är nämligen cyprioternas äta-ute-med-hela-tjocka-släkten-dag.
 
 
Tur att Neo är van vid pubar och höga ljudnivåer.

Oh Why So Serious?

 
 
Duckface. Ja, vi käkade ju faktiskt anka. Och den gigantiska skeden? Den var faktiskt gigantisk!

30 Kilos Skillnad

 
 
Feeling fab!
 
30 kilos skillnad (på ett ungefär) mellan de olika bilderna.
 
Jag vägde en bra bit över 80 kg när Neo föddes. Men jag tappade nästan inget alls efter förlossningen. Efter en vecka på BB hade jag bara tappat lite vätska och kanske 4 kg. Han vägde ju 2,8 och så moderkakan och lite annat. Bilden till vänster, då vägde jag kanske runt 70-75 kg och det var ca 2 månader efter snittet. Minns att jag var SÅ besviken för jag hade vänner som bara rasat i vikt och hux flux blivit av med i princip allt på en gång. Fattade inte hur jag någonsin skulle lyckas komma i form igen. Men det fick ta sin lilla tid. Och till slut kom jag ju i mål och lagom till bröllopet.

Liten Blir Stor

 
 
Så fort de små liven växer. Neo 2 månader vs. 11 månader.
 

Alone Time With My Hubby

 
Idag har jag äntligen fått lite alone time med min blivande. Det blev en fransk restaurang och trerätters. Vilken gudomlig mat de hade där. Jan gick som vanligt utanför sin comfort zone och beställde utan att tveka in grodlår (som han aldrig smakat tidigare). Jag var inte fullt lika vågad utan körde med säkra kort. Musslor i vitlök till förrätt, anka med bär till huvudrätt och cheesecake till dessert. Den där ankan försvann i ett nafs. Jans kommentar när han såg hur mycket jag ätit av huvudrätten i förhållande till vad han ätit på samma tid: "Herregud, kvinna!" Nu är det väl inte direkt så att jag slänger i mig maten, but old habits die hard. (En mamma-skada. Äter man inte fort får man inte någon mat om man har hand om en bebis som kräver konstant uppmärksamhet. Haha). Denna måltid sköljdes ner med ett glas rosévin.
 
Till en början blev jag skeptisk när den förvisso mycket trevliga servitrisen lade servetten i knät på mig. Jag är en smula obekväm med att bli alltför påpassad. Har varit på en restaurang i Bangkok där jag inte ens kunde ta en klunk av mitt vattenglas förrän servitören som stod bakom kom och fyllde på. Var rädd att det skulle bli samma grej här. Men icke. Vi fick bra service (liksom alldeles lagom med uppmärksamhet), utsökt mat  och trerättersmeny, vin och kaffe till det förbluffande billiga priset 330 kr. Och det var för oss båda.
 
 
Skönt att få klä upp sig lite och äta en trerätters i lugn och ro.
 
 
Min stilige norrman.
 
 
På fransk restaurang.
 
 
Älskar dig!
 
 
Och älskar rosé! Iskall. Mumma.
 
 
Bröd och fyra sorters smör.
 
 
Utsöka musslor i vitlök.
 
 
Grodlår. Smakade som kyckling. Eller fisk.
 
 
Fantastisk anka.
 
 
Dagens dessert bestod av ett urval på 7 olika desserter jag inte ens kommer ihåg.
Detta blev Jans val. Någon typ av karamellmoussevariant.
 
 
Ganska givet val för mig - cheesecake.
 
 
Tusen tack till bestefar och bestemor som är bästa barnvakterna. Neo hade inte ens märkt
att vi var borta. Först när han såg oss från terrassen som han började gnälla lite.

En Snäll Graviditet

 
Graviditeten har ändå varit rätt snäll mot min kropp. Och sen har jag förvisso kämpat arslet av mig (nästan bokstavligen talat) med alla promenader och träning det senaste halvåret. Huden över magen är fortfarande väldigt slapp och jag blir svullen fort när jag äter eller dricker något. Jag har bristningar kvar på magen, men de syns nästan inte och sedan lite mörkare, rödaktiga bristningar på höfter och lår. De kommer jag nog få ha kvar (kanske) för resten av mitt liv, men det rör mig verkligen inte. Jag har inte känt mig så här avslappand med min kropp på mycket länge. Är till och med nöjdare över den nu än innan jag fick barn. Det är så ofattbart vad kroppen klarar av. Jag älskar min kropp och jag älskar vad min kropp orkade bära i nio månader. Världens finaste skatt vid namn Neo som snart fyller 1 år.
 
 
Nu väger jag förresten 50 kg. Så 30 kg bort på ett år.Tack och hej!
Nu blir det ingen mer träning före bröllopet då jag börjar bli sjuk. Trist, men vill inte göra det värre.
5 dagar kvar och Jan är förvisso på bättringsväg men lilleman har åkt på det nu också. Dumma förkylning!

Låter Tiden Gå

 
Nu känns det som om man bara går omkring och väntar och låter tiden gå. Bröllopet närmar sig och idag kom de första bröllopsgästerna till Larnaca. Min blivande mans tante och onkel. På tisdag kommer mina brudtärnor vilket jag verkligen glädjer mig åt. Vi ska se till att umgås och mysa riktigt mycket dagarna före den stora dagen. Att gifta sig är för mig (och säkert de flesta andra töser) något väldigt stort. Faktiskt något utav det största man gör här i livet (förutom att få barn) och då behövs de bästa väninnorna där som man kan prata med. Det är inte så att jag är orolig, men klart det känns nervöst och spännande. Jag behöver mina girls! Hör ju liksom till att omge sig med sina BFF:s innan bröllopsdagen.
 
 
Dagens mamma.
 
 
Blir som alltid en tur på stan. Neo slocknade fort i morse på promenaden ner.
 
 
Blev en förmiddagsdrink till mamma.
 
 
Mammas favorit och hon råkade bli lite på pickalurven.
 
 
Nyvaken Neo i pappas famn.
 
 
En tankfull liten pojke.
 
 
Älskade underbara unge.

6 Dagar Kvar Till Bröllopet

 
 
6 dagar kvar till bröllopet . God morgon från ett soligt Larnaca.
 
 

På Väg Till Puben

 
Neo älskar att hänga på puben. Han är så äventyrlig nu och det bästa han vet är att "springa" omkring på Personality Pub. Givetvis med mamma eller pappa som stöd. Jisses, vad vi kommer att ha att göra när han kan springa på riktigt. Måste skaffa sele till honom, i alla fall här nere på Cypern. Ungen har ingen som helst koll på var han bör och inte bör springa. Då han gillar allt med hjul och sånt som ger ifrån sig höga brummande ljud är det rätt givet att han gärna kastar sig rakt ut i trafiken.
 
 
Utanför ett av stammishaken.
 
 
Det bästa som finns är att ränna omkring.

Best Mother's Day Gifts

 
 

Älskar Mitt Släp

 
Ja, det blir mycket bröllopsinlägg, men det får ni helt enkelt finna er i så här nära inpå bröllopet. Mer lär det bli! Och mer bilder på alla gäster och dagarna innan bröllopet. Snart kommer alla vännerna. It's gonna be legendary! Familjen Monsen flyttar in på hotell nere i stan redan på fredag. Där stannar vi till dagen efter bröllopet. Hårstylisten kommer ju till mig tidigt på lördagsmorgonen och där lär vi sitta många timmar. Sedan är det bröllopsfotografering med min käre make vid tolvsnåret och kl. 15.00 drar vigseln igång. Så späckat schema med andra ord. Och allt händer ju nere vid strandpromenaden, så därför var det smidigast att vi (liksom de flesta bröllopsgäster) också bosätter oss nere vid stranden. 
 
 
Närbild på släpet.
 
 
Utan underkjol.
 
 
Med underkjol.
 
 
Älskar verkligen långa släp på bröllopsklänningar!
 

Redo Att Dekorera

 
På fredag förmiddag om en vecka ska vi till restaurangen för att göra i ordning bordsdekorationen. Blommorna anländer på lördagen några timmar innan middagen, men vi har lite andra saker som ska ut på borden. Samt bordsplaceringkorten. Det blir jag och Jan som fixar det. Skulle aldrig vilja lämna över det roligaste pysslet till någon annan. Inte på vår stora dag. Att dekorera och pyssla är ju liksom halva nöjet med hela bröllopsståhejet. Restaurangen skulle ställa i ordning borden som vi vill ha det, ordna med vita dukar, glas, bestick och porslin så att det bara är för oss att komma dit och sätta igång. Åh, så spännande! Och det roligaste är att vi är lika engagerade. Okej, jag kanske tycker det är liiiite roligare, men det är faktiskt Jan som hittat och köpt all dekoration. Självklart efter samråd med regeringen (dvs mig). Hehe. 
 
 
Dekorationsgrejerna packade och klara för att tas till restaurangen.

Vackra Ting

 
 
Jan köpte ett par utsökt vackra bröllopshandskar till mig. Min blivande make har bra smak.
 
 
Tiaran och svärmors halsband.

Små Detaljer

 
Kan inte riktigt beskriva vilken glädje och lättnad jag känner idag över att min bröllopsklänning är klar och hämtad. Blev rätt mycket bridezilla-varning på mig i natt när jag låg och tänkte på alla hemskheter som kunde ha hänt med den under veckan som varit. Till och med Jan hade drömt att min klänning hade hållits som gisslan och att han hade hotat med att döda folk à la maffiastyle för var dag som min klänning var borta. Haha. Riktigt så brutala metoder behövdes som tur var inte. Nu tror jag allting fallit på plats. Ska fixa manikyren lite senare i veckan, ringarna är uppfräschade och det är bara bröllopsgästerna som fattas. Och fint väder. Till och med cyprioterna är förvånade över den mängd regn som kommit de senaste dagarna. Men bättre nu än nästa helg.
 
Så fort det har torkat upp ute ska jag prova min brudklänning ute på terrassen. Har fått låna ett vackert strasshalsband av svärmor som jag vill testa ihop med klänningen. Och fota. I dagsljus. Tror det kommer passa alldeles förträffligt bra. Bad även min ena brudtärna att ta med sig ett par örhängen som jag kan bära på bröllopsdagen. Har ju totalt glömt den där lilla detaljen att ha något passande i öronen. Men nu har jag troligtvis matchande halsband och örhängen till min tiara. Something old-dilemmat löste vi också. Ett silverarmband som svärmor fick av svärfar för en 25-30 år sedan.
 
 
Fransk manikyr till bröllopet fixar jag själv med mina egna naglar.
Hoppas jag inte bryter någon nagel innan bröllopsdagen...
 
 
Våra förlovningsringar har numera en glansig yta. (Tidigare var de matta).
 

Världsordningen Är Återställd

 
 
Världsordningen är återställd! Min bröllopsklänning är äntligen hemma igen.
Uppfräschad tillsammans med slöjan. Nu kan jag äntligen andas ut.
 
 
Det vackra långa släpet fyller ut hela sängen.
Min sjukling till sambo ger tummen upp bakom klänning.

8 Dagar Kvar

 
8 dagar kvar till bröllopet och jag väger denna morgon 50,5 kg. Ingen viktuppgång och förvånansvärt nog ett nytt lägsta rekord. Känns väldigt bra måste jag säga. Nästa vecka kommer jag slappna av och unna mig både drinkar och mer djur i kosten. Vi startar nästa vecka med ett besök till den bästa restaurangen i Aiya Napa: Los Bandidos. Ligger ca en timme bort med buss, men så värt det. Blir lite familjemys tillsammans med svärföräldrarna innan hela bröllopskarusellen drar igång. Jag och Jan ska även försöka få till en middag, bara han och jag, innan gästerna kommer. Finns en italiensk restaurang här i närheten jag vill gå till.
 
 
Ny bikini till mamma och snart väger dennna kropp 50 kg.
 

Migrän & Kaskadspya

 
Hej hej hallå dagboken. Jag var en smula frånvarande igår. Det regnade hela dagen så vi tog en taxi ner på stan, tog en fika på Panos, hängde på puben, shoppade och käkade middag innan vi drog hem igen. Jan hittade en skjorta till bröllopet och jag köpte en ny bikini. Med en gång jag kom innanför dörren började det flimra framför ögonen och jag visste direkt att det var ett migränanfall på gång. Räknade dock inte med att anfallet skulle bli så kraftigt. Mådde så illa att jag lade världens kaskadspya i hinken som min omtänksamme blivande man ställt nedanför sängen. Suck. Det var den middagen det. Hatar när mat går till spillo på det där viset. Men antar att det är mycket nu för mitt tänkande lilla huvud. Viss stress känner man ju av. Särskilt när bröllopsklänningen fortfarande är ute på vift. Först skulle jag få den på tisdag. Sen kunde jag hämta den på onsdag. När det inte blev av fick jag höra antingen på torsdag och den dagen var igår. Så nu återstår fredag (idag) och jag MÅSTE ha den innan helgen. Med endast 8 dagar kvar till bröllopet ska INTE något så viktigt som bröllopsklänningen vara iväg på äventyr. Idag ska jag hämta hem klänningen. På ett eller annat sätt. Sen ska jag testa den för att se att allt är som det ska. Usch, vad nervös jag är.

Det Finaste Jag Har

 
 
 
 
 
 
 
 

Hälsan Är Inte Bra

 
Jan tycks ha åkt på bronkit igen och jag har fått några mystiska bölder på armarna som har spridit sig till ryggen och andra armen. Känns ju lagom härligt nio dagar före bröllopet. Men det blir medicinering för mig. Har varit hos hudläkaren i morse som har sin klinik ett par våningar under. Fick gratis undersökning med anledning av vårt stundande bröllop. Haha, inte riktigt samma tänk i Sverige. Jan ska nog till läkaren imorgon om han inte blivit bättre. Vore trist om han låg i lunginflammation på vår bröllopsdag. Så hälsan är väl inte på topp för det kära brudparet. Den enda som tycks hålla sig frisk är Neo. Men efter regn kommer solsken heter det ju, vilket jag bokstavligen hoppas på. 2/3 av månadens nederbörd tycks ha kommit de två senaste dagarna här på Cypern. Men hellre regn nu än nästa vecka då alla bröllopsgäster anländer.
 
 
Plaska med vatten är numera det roligaste som finns. Om det sker på Neos villkor.

Cravings Deluxe

 
Nä, jag får nog släppa på målet att nå 50 kg till bröllopsdagen. Jag har dukat under för mina cravings. (Jävla hormoner. Alltid samma visa varje månad). Så länge jag inte går UPP under dessa dagar är jag nöjd. Vägning på fredag. Ligger jag fortfarande på 51-52 kg är jag toknöjd. Om jag ligger över det får jag dra åt svångremmen igen. Då är dessutom mina cravings över. Tråkigt att det alltid ska gå fortare att gå upp i vikt än att gå ner. Men jag försöker åtminstone njuter av det goda (även det onyttiga). Igår drack jag alkohol, idag slank det ner en kebab, chips och cola. I eftermiddags fick jag världens cravings efter surt godis. Egentligen salt men det fanns inte i affären. På vägen hem käkade jag sura remmar men råkade tappa tre stycken. Jag åt samtidigt som jag styrde vagnen och det är ju rätt svårt i den cypriotiska trottoarterrängen. Motstod i alla fall lusten att plocka upp dom. Sicken hormonkossa jag blir under helvetesveckan. Tjurig, orkeslös och allmänt otrevlig.
 
 

Underbara Stunder

 
 
 
 

Ingen Klänning Idag

 
Blev ingen hämtning av bröllopsklänningen idag men jag hoppas på imorgon eller fredag. Vill VERKLIGEN ha den hemma igen nu när det är så nära bröllopet. Först när den hänger på mitt rum kan jag helt och fullt andas ut. Ingen våningstårta blir det heller, men den kommer i vart fall smaka gott. Som sagt, man får vara öppensinnad när man har bröllopet utomlands. Kanske kan vi på något vis höja upp tårtan som vi ska ha vår dekoration på. Men vi får se. Det KOMMER bli bra i vilket fall och vi kommer ha en helt fantastisk bröllopsdag tillsammans med familj och vänner.
 
 
En dagens mamma.
 
 
 

Mamma Unnar Sig

 
 
Idag har denna mamma unnat sig lite shopping. Till sig själv!
 
 
Lite lagom galen sommarklänning med palmer och härligt gul färg.

Something Blue

 
Det blev en strålande shoppingdag för mamma idag. Fick tag i something blue and something new. Satsade på helt nya underkläder för bröllopsdagen och natten samt blå strumpeband. Nu fattas bara något lånat, men jag jobbar på det. Frågan är vad som ska representera mitt something old. Min blivande man kanske? Hahahaha. Nej, men skämt å sido. Jag äger inga gamla smycken men funderar på om min tiara kan räknas som gammal. Tveksamt. Får se om det går att lösa. Förslag någon?
 
 
Älskar denna butik!
 
 
Something new for the wedding night.
 
 
På ett lite "syndigare" ställe hittade jag something blue.
 
Enligt traditionen väljer många brudar att bära strumpeband. Dessa stumpeband behövdes förr för att hålla strumporna uppe men så är ej längre fallet. Enligt gammal tradition ska bruden på sitt bröllop bära något gammalt, något nytt, något lånat, något blått. Det gamla är för att påminna om det som varit, det nya för framtiden, det lånade för att behålla vänner och det blåa som en symbol för hoppet.
Många brudar väljer därför att bära strumpeband med någon blå detalj.
 
 

Bröllopsklänningen

 
Igår regnade det på Cypern men var ändå 23 härliga grader. Just nu är solen tillbaka men det är en smula disigt på himlen så kanske det blir en skur idag med. Vi får se. Snart ska vi ner på stan för att hämta min bröllopsklänning som förhoppningsvis blivit ångad och klar inför bröllopet. En av pubägarna skulle hämta upp den igår men den var inte klar. Ska bli skönt att ha klänningen hemma. Känner mig en smula nervös när den är ute på vift. Tänkte försöka hinna med en powerwalk också. Är lite "under the weather" så tar det lugnt med löpträningen just nu. Vet inte om det beror på en begynnande förkylning eller pollen. Något lurt i kroppen är det i alla fall. Nej, nu ska jag ladda med en fruktsmoothie. Laters!
 
 
Ser fram emot nästa stranddag med Neo nu när vi vet hur mycket han älskar vattnet och sanden.

Fick Slut På Orken

 
Fick slut på orken idag strax efter lunch. Behövde akut egentid (läs: sova ifred) och det syntes väldigt tydligt på mig. Direkt efter att vi kommit hem från stan kröp jag ner i sängen och sov i 1,5 timme. Ja, ibland säger kroppen ifrån och då är det bara att lyssna. Jan fick ta Neo och när det var Neos tur att få sin eftermiddagsvila fick han amma hos mig i sängen och sedan slocknade även han. Pappa snarkar bredvid oss i skrivande stund. Blev en sova-och-ta-igen-sig-dag för hela familjen. Men så är det vissa dagar.

I Fin Form

 
Det lönar sig med dagliga övningar och motion. Kroppen börjar komma i riktigt fin form. Elva dagar kvar till bröllopet och i helgen börjar de första bröllopsgästerna att anlända. Var uppe med Neo vid sextiden och började dagen med en kopp kaffe. Och så körde jag igång på mattan med träning medan bestemor såg efter Neo. Dessa kör jag varje morgon (och ökar allt eftersom jag blir starkare och klarar fler): 3X30 benböj, 3X12 armhävningar (denna gång klarade jag nästan alla på tårna) och sedan återstår bara 3x30 benlyft som Jan hjälper mig med. Men han får sovmorgon idag då han var så trött igår. Även på "semestern" är det ju alltid full rulle när man har en unge som ska aktiveras och är så rörlig hela tiden. Jag fick okej med sömn i natt så min morgonenergi var på max i morse. Ligger aldrig och drar mig när jag är utvilad utan vill börja dagen med en gång. Blir bara seg i skallen om jag sover mer än 6 timmar.
 
 
 
 

Morsan Har Stenkoll

 
 
"Hmm...morsan har stenkoll... måste komma på en avledande manöver så jag kan käka mer sand..."
 
 
"Om jag lägger mig på mage och låtsas vara en krabba..."
 
 
"Jag har en känsla av att mamma inte är SÅ lättlurad..."
 

Oh Happy Days

 
 

Neo In Action

 
Älskade underbara Neo på stranden för första gången i sitt liv.
Larnaca, Cypern.

The Beach Boy

 
En disig dag men perfekt väder för Neos premiärtur på stranden i Larnaca. Den ungen älskar strandlivet! Käkade sand, gjorde sandänglar och kröp som en liten krabba kors och tvärs över sanden. Och när han fick syn på havet och vågorna blev det full fart på honom. Rädsla för vatten?! Ha, knappast nu längre. Trodde åtminstone han skulle reagera på att vattnet inte var så varmt, men det berörde honom inte det minsta. Nu har bestefar köpt badblöjor så nästa gång blir det bad på riktigt för Neo. Vi kände att det inte var någon idé att byta om till badkläder idag för vi visste inte hur han skulle reagera. Men nu vet vi. Ungen älskar havet och stranden. Att se honom så lycklig gjorde mig fantastiskt lycklig.
 

Neo Slog Rekord

 
 
Neo slog rekord igår. Han sov tre timmar. Kl. 14-17. Har nog inte hänt sedan han var pyttebebis.
 
 
Han kanske laddade upp inför att gå de där tre stegen hemma hos Dave och Sue.
 

Stegräknaren Jobbar På

 
Med min morgonlöpning/powerwalks får jag faktiskt in mellan 13-14 000 steg om dagen här nere på Cypern. Jippie! Hemma brukar det ligga på 24-27 000 steg. Jag håller mig i vart fall över 10 000 steg och det är huvudsaken. Känns så jäkla bra. Och säkert en anledning till varför jag kan fortsätta hålla vikten/gå ner i vikt. Hade det varit mitt gamla jag på semester skulle jag överätit varje dag och bara rört på mig mellan restaurangerna. I princip. Åh, jag mår så fantastiskt bra. I kropp och själ. Får helt okej med sömn trots att vi har en bebis som har tre tänder på väg upp SAMTIDIGT. Sömn är verkligen A och O för att må bra, låta kroppen vila och hämta ny energi. Fick förresten tag i nya löparbyxor som inte visar halva arslet så imorgon ska jag springa! Tjohoo!
 
 

En Explosion Av Filippiner

 
På söndagar inträffar en explosion av filippiner här i Larnaca. Det jobbar extremt mycket filippiner här av någon anledning och på söndagar har de ledigt och då ser man dom överallt. Häromdagen fick Neo en liten kompis på 1,5 år som var halvfilippin. Vi möttes på strandpromenaden. Hans mamma började prata tagalog med mig för hon trodde jag också var filippin. Jag fattade nada. När jag går med Neo i vagnen och Jan vid min sida känner jag mig alltid utstirrad av alla filippiner vi passerar. Till och med Jan märker av det (han som sällan märker av någonting). Hahaha. Jans teori och kommentar till varför de stirrar är tydligen att de tänker: "Varför är hon så snygg och inte jag?" Vet inte riktigt om jag är enig i det. Jag trodde väl snarare att de kanske är avundsjuka på min omåttligt stilige polkagris-färgade blivande man. Den teorin är väl mer trolig?

Klar Med Bordsplaceringen

 
Jag och Jan tog oss en tur med Neo i vagnen som behövde sova. Tanken var först att Neo skulle stanna hos Jans föräldrar, men han var alldeles för gnällig för det. Blir han övertrött snubblar han lätt och slår sig på stenplattorna eller andra grejer och blir näst intill OTRÖSTLIG. Då är det mammas bröst som brukar vara bäst och vi ville inte riktigt ge oss i väg när han var som tröttast. Men Neo somnade halvvägs ner till puben så vi hann ta oss ett glas och bli klara med bordsplaceringen till bröllopet samt ta oss hem för att visa bestefar och bestemor. Och Neo sov vidare. Underbart! Vi är riktigt nöjda med placeringen. Det blir åtta bord allt som allt, formade i en hästsko och så har vi honnörsbordet längst upp. Vi sitter med ryggen mot havet. Alla har någon de kan prata med och det liksom bara kändes väldigt bra. Honnörsbordet blir en smula annorlunda än vad man kanske är van vid, men som sagt, vi gör det på VÅRT sätt och som vi vill ha det.
 
 
 

Underbar Träning

 

ÄLSKAR morgonträningen på terrassen. 21 grader varmt (väntas bli 28 under dagen) och om en stund bär det av ner till stranden för en powerwalk. Upptäckte under gårdagens joggingtur att mina löparbyxor är för stora
(att behöva dra upp byxorna hela tiden stjäl onödig fokus) så måste införskaffa nya asap. Sicket lyxproblem.
 

Ny Vägning På Fredagar

 
Mitt nya viktmål är ju att nå 50 kg på min bröllopsdag som äger rum om 13 dagar. (Behöver hela tiden nya mål för att hålla mig någorlunda fokuserad). Jag har därför ändrat vägningsdagen till fredagar, vilket innebär att jag har två vägningar kvar att göra innan den stora dagen. Okej, jag kan väl erkänna att det verkligen inte är hela världen om det inte skulle gå vägen då jag tappat mer vikt än vad jag någonsin kunnat drömma om. Först var målet 58 kg (vilket var den vikt jag hade när jag första gången provade klänningen på en bröllopsmässa). Sedan blev nästa mål 54 kg (det jag vägde när jag och min blivande man träffades). Och nu har jag nått 51 kg, en vikt jag aldrig trodde jag skulle nå på flera år. Just nu har jag dock min helvetesvecka, vilket innebär att mina cravings har fått styra mer än annars. Hoppas på att vågen ska vara snäll mot mig när veckan är över. Ska dock inte oroa mig alltför mycket. Tränar ju dagligen och överlag fortsätter jag att äta nyttigt och alltid mycket sallad, frukt och vatten.
 
 
En 68-kilos Sussi.
 
 
En 51-kilos Sussi.
 
 
Och en modell-Sussi. Snart är jag redo för kameran igen. Tjohoo!
 

Ett Litet Bildregn

 
Okej, man får vara asgrinig en eftermiddag om man har tre tänder som är på väg upp samtidigt. Neo var galet trött nu på eftermiddagen och jag lade honom i vagnen på terrassen men han ville inte sova. Jan satte sig och sjöng barnvisor och bestemor fick ta över vaggandet en stund. Efter lite gråt somnade han men drömde att han ramlade då hela kroppen ryckte till. Självklart vaknade han och gallskrek. Då fick han komma till mig igen och sedan somnade han äntligen vid bröstet. Inte lätt att vara liten.
 
Förutom att han var svårsövd idag så märks det verkligen att Neo älskar värmen och livet här på Cypern. Det tog några dagar men nu är han helt trygg med bestemor och bestefar, något som bådar gott inför bröllopet. Imorgon ska jag och Jan få lite barnledigt. Tänkte sätta oss på ett café runt hörnet, ta en kaffe och göra klart bordsplaceringen. Alltid lite trixigt, men det ska samtidigt bli roligt. Och skönt att få lite egentid med min blivande man.
 
 
Kör bil med bestemor. Runt, runt i lägenheten.
 
 
Tittut!
 
 
Lycklig bebis som busar med pappa på stan.
 
 
Pappas pommes frites... Den ser lite ledsen ut...
 
 
Har fått SJUKT mycket färg (då jag är ute varje morgon i strålande sol och tränar).
Lite skillnad mot Jan. Ni ser den vita väggen va? Och så lite längre ner till vänster. Där ser ni
min blivande mans vita lekamen. Hahaha. Nä, nu är jag taskig. Han har fått färg. I ansiktet. Typ solbränd.
I nacken? Där är han bränd. (Älskar dig, baby. Please, will you still marry me? Tihi).

Tårtkrisen Är Löst

 
Vi fick besked från det senaste stället att de inte kan göra moussefyllning (tror inte riktigt de fattar vad vi är ute efter för hur svårt kan det vara) men att de kan göra med kex, fikon och russin. Suck. Jag vill inte ha det i vår bröllopstårta. Så efter löpturen i morse satte vi oss på restaurangen där vi ska ha bröllopsmiddagen och tittade igenom deras tårtutbud. Vi beställde in en tårtbit som vi var nyfikna på och körde provsmakning. Och den fick det bli! Smakade himmelskt. Blir måhända en smula okonventionellt med valet men det skiter jag högaktningsfullt i. Bättre med en tårta som smakar gott än en tårta som inte faller någon i smaken - oavsett hur snygg den skulle vara på utsidan. Jag bad restaurangen att kolla upp om den gick att göra i tre våningar samt att de lämnar plats på den ena för vår tårtdekoration. Nu ORKAR jag inte springa runt på fler ställen eller följa upp fler tips. Det är två veckor kvar till bröllopet och härmed förklarar jag tårtkrisen löst! Och vi är väldigt nöjda med vårt val och vår lösning.
 
 

Håller Vikten

 
Dagsformen är på topp. Jag inte bara håller vikten utan har gått ner ett halvt kilo och väger nu 51 kg. Har nog aldrig hänt tidigare att jag gått ner i vikt på semestern och särskilt inte när jag varit på Cypern. Men jag har en större motivation nu och fått in mina tränings- och matrutiner långt innan vi åkte hit. Tänkte köra löpträning vid havet varje morgon med start i morgon då det bara är två veckor kvar till bröllopet. Samt mina dagliga övningar på mattan. Vore ju riktigt nice att nå 50 kg, vilket innebär att jag bara fortsätter hålla samma viktnedgångstakt som tidigare. Har räknat lite och på detta år har jag faktiskt i stort sett gått ner 0,5 kg i veckan, vilket är vad man brukar rekommendera. 
 
 
Dagsformen känns helt okej inför bröllopsdagen. Här är min 51-kiloskropp.
 
 
Sommarklänning jag inte kunnat komma i på 2,5 år.
 
 
Obeskrivlig känsla!

Neo Gick Till Mig

 
Mitt i all bröllopsstress inträffar det små mirakel. Neo gick till mig idag. Två små skakiga steg, men helt på egen hand. Släppte bordet, stod en stund och så kom han och när han var framme slängde han sig i min famn. Min underbara älskling! Blev så glad att jag fick tårar i ögonen. Nu övar han på att gå hela dagarna och älskar att busa med bestemor och bestefar. Han skiner verkligen upp här på Cypern och det värmer så gott i mammahjärtat. Förresten, han är grym på att klättra i trappor. Och ta sig ner rätt väg. Alltså vända sig om först och inte dyka med huvudet före. Behöver jag säga att vi har fullt upp med att "springa" efter honom? Hahaha.
 
 
Till och med i sömnen är Neo på språng.

Houston We Have A (Cake) Problem

 
Fortfarande ingen bröllopstårta (för det är verkligen stört omöjligt att få den fyllning vi vill ha) och nu börjar vi få ont om valmöjligheter och tid. Det sista stället vi är på nu måste skicka våra frågor till fabriken (!) innan vi vet säkert om de kan göra det. Och det kan ta några dagar. Beroende på vad svaret blir kan vi antingen andas ut eller stå som frågetecken och inte riktigt veta vad vi ska göra med tårtproblemet. Men det ÄR så det fungerar här på Cypern. Dvs. saker och ting kan bli väldigt omständigt, vilket ibland krockar med vad vi är vana vid. Hemma hade det inte varit några som helst problem att få en våningstårta i vit marsipan med jordgubbs-och vaniljmoussefyllning. Här nere - näst intill en omöjlighet.
 

Jag Är Nervös

 
Nu börjar nervositeten verkligen komma krypandes. Helt plötsligt ploppar det upp en massa "tänk om". Klockan tre på natten. Tänk om min bröllopsklänning råkar brinna upp, tänk om det inte går att få tag i ett endaste bageri som kan baka en god bröllopstårta som vi skandinavier är vana vid, tänk om jag missat att göra bordsplaceringskort åt någon gäst (trots att jag tittat igenom gästlistan hundratals gånger), tänk om mina brudtärnors klänningar kommer bort på flyget. Okej, alla dessa "tänk om" är ju egentligen inget hinder för själva vigseln. Och det borde vara huvudsaken. Men det SKULLE inte bli samma sak om till exempel klänningen skulle råka ut för något. Eller om bröllopstårtan enbart kommer bestå av russin och fikon. Suck. Jag som trodde att jag kunde upprätthålla denna chill-bride-fasad ända fram till bröllopsdagen. Där sprack den planen.
 
 

Neos Första Steg

 
Femte tanden på gång och Neo har idag tagit sina första steg. Från vardagsrumsbordet till bestemors famn. Det har ju varit på gång länge och han har de senaste dagarna övat så mycket på att stå själv längre stunder. Men så här fort trodde jag aldrig det skulle gå. Nu kommer vi dagligen få "gå" omkring med Neo för det är det han vill träna på. Och som han äter! Fast han vill inte sitta stilla, så det gäller att vara snabb med skeden och ibland liksom mata honom "i farten". Jisses. Lär bli fullt upp med den ungen på bröllopet.
 
 
 
 

Ett Konstigt Infall

 
Det började med en powerwalk men slutade i en löprunda. Fick något konstigt infall efter några kilometer på strandpromenaden och började springa. Sprang hela vägen tillbaka till hamnen. Kändes riktigt bra. Bättre än att promenera faktiskt. Imorgon blir det vilodag och så träning igen på lördag. Får se om jag blir lika sugen på att löpträna då. Det vore rätt optimalt faktiskt. Neo sover ju alltid i vagnen och jag vill gärna hinna tillbaka och umgås lite med Jan utan att ständigt behöva hålla uppsikt över Neo. De brukar sätta sig på The Meeting Pub när jag är ute och motionerar. Och så kommer jag dit efter träningen och beställer vatten med is och citron. Känns skönt att ha rutiner även om man är utomlands.
 
Idag hade jag förresten en bra armdag. Inbillar mig att det beror på armhävningarna jag gör (hahaha), men det kändes i alla fall som om jag fått mer slimmade armar. Jan bara skrattar åt mig och säkert med all rätt för jag har ju bara kört armhävningar i typ tre dagar. På bilderna såg överarmarna slimmade ut och det är det som är huvudsaken. Armarna kommer ju synas mest när man har bröllopsklänningen på sig. Att mammamagen är degig bryr jag mig i skrivande stund inte alls om. Men ARMARNA - de ska fortsätta tränas!
 
 

Jag Har Fuskat

 
Käkade nötter (som är helt ok enligt detoxplanen) men blev hård i magen och fick lov att ta kaffe till hjälp för att få igång magen igen. Behöver inte gå in på detaljer men det fungerade. Så ska undvika nötter nu ett bra tag. Inte nog med det, jag träffade ju ägaren till restaurangen där vi ska ha vår bröllopsmiddag. Och han var eld och lågor över att vi kommit till Cypern och hade därför sett till att köpa in extra fint lammkött till mig. (Han vet hur mycket jag ÄLSKAR deras lammkotletter). När Jan sa att jag inte tänkte äta kött på ett par veckor såg han så besviken ut. Ja, faktiskt. Haha, inte bara en ursäkt från min sida. Så jag åt en portion grillade lammkotletter. Och det var något utav det godaste jag ätit. Vad mer har jag fuskat med? Jo, idag när vi var på väg hem passerade vi det absolut godaste kebabstället EVER. Det ligger precis runt hörnet på puben där vi ska ha karaoke för gästerna två dagar innan bröllopet. Det slank ner en sådan med. Men i huvudsak håller jag mig fortfarande till frukt, grönsaker, ost och vatten. Ikväll blir det stekt zuccini och champinjoner med kalamataoliver och halloumiost.
 
 
Gårdagens vegetariska middag.

The Secret

 
I dag gick vi förbi den hemliga platsen där vi ska ha själva bröllopsfesten. Kan inte säga mer än att det kommer bli HELT PERFEKT för vårt sällskap. Jag är så tacksam att Neos bestefar föreslog den åt oss. Nu längtar jag ännu mer till den stora dagen, om det ens är möjligt. Platsen, stämningen, atmosfären, musiken, maten och alla underbara familjemedlemmar och vänner som delar vår dag kommer sannerligen göra kvällen till något minnesvärt och oförglömligt. Att fira vårt bröllop på Cypern var det bästa beslut vi tagit. Fanns liksom inget annat alternativ som kändes mer rätt.
 
 
 

A Perfect Day

 
 
Mina älskade killar.
 
 
Älskar denna bild. Neo blev nyfiken på vattnet och sedan stod han där i en halvtimme och plaskade.
 
 
Vilken lycka!
 
 
Blötte ner sig från topp till tå.
 
 
Vadå? Jag är väl inte blöt heller?
 
 
Mamma jagar bebis i hopp om att få byta till torra kläder.
 
 
Du kommer inte undan din lilla busunge!
 
 
Nyvaken och ombytt i pappas famn.
 
Det är de oplanerade dagarna som blir de allra bästa!

Strålande Sol

 
 
Strålande sol och lagom varmt för en powerwalk längs med havet. Ska bli ljuvligt!
Precis avslutat ett träningspass på terrassen. Benböj med skrattande bebis som vikt,
armhävningar samt sjukt jobbig magövning. God morgon!
Min profilbild

Sök i bloggen