Stark & Lycklig

 
Känner mig så otroligt stark och lycklig idag. Stark efter morgonens träningspass och lycklig för att jag fått riktigt mysig kvalitetstid med pappa och Neo på öppna förskolan i Kristineberg. Finns inget bättre än att se Neo skina upp av alla för honom nya leksaker. Och alla stora ytor han kan krypa omkring på och busa. Snart ska vi ta en promenad runt Kransmossen så Neo kan få sin eftermiddagsvila. Pappa fick lite ledigt och ligger i sängen och ser klart en Rambo-film. Haha. Viktigt att han också får lite egentid.
 
 
Pappa visar var bollen ska släppas någonstans.
 
 
Och Neo gör som pappa visar.
 
 
Vilka roliga grejer det finns här!
 
 
Underbara unge!
 
 
En stark mamma idag.
 

Vägning

 
Måndagens vägning visar 53,2 kg. Nytt lägsta rekord. Har aldrig vägt så här lite under mitt och Jans förhållande. Jag håller en bra och jämn viktnedgång. Kanske kan bli ett halvt kg till som jag går ner innan vi reser, men jag är i stort sett väldigt nöjd med min viktnedgång inför bröllopet. Till helgen är det dags att prova bröllopsklänningen igen så jag bör inte gå ner särskilt mycket mer om jag vill att klänningen ska sitta bra. Nu gäller det att behålla vikten. Blir ju ingen styrketräning nere på Cypern, men stegräknaren åker med så att jag kan hålla koll på mina promenader. Minst 10 000 steg om dagen vill jag få till även därnere. Blir ju en del promenader ner på puben om inte annat. Hahaha.
 
 
Hej vågen, min kära vän.
 
 
Magen börjar få en rätt snygg form. Det är alla benlyft som gjort susen!
 

Älskar Styrketräning

 
Jisses, vilken bra träningsdag jag haft. Först en timmes promenad på morgonen. Runt lunch blev det ytterligare en promenad in till stan för att där köra mitt styrketräningspass på gymmet. Jag älskar styrketräning! Fattar inte att jag låtit kroppen förfalla så pass länge. Känner mig starkare och piggare både fysiskt och psykiskt sedan jag började med vikter. Jag orkar mycket mer. Har insett att det inte bara är för min skull som jag tränar. Nu kommer Neo ha en mamma som klarar av att ränna runt med honom den dagen han bestämmer sig för att knata runt på egna ben. Och snart kommer vi ha en pigg liten krabat som springer runt och busar. Barns energi kan ju tyckas vara outtömlig så det är lika bra att ladda själv med energi. Träning gör sannerligen underverk för kropp och själ. Och lägg till fantastiskt vårväder och grillad mat så kan livet inte bli mycket bättre. Ikväll blir det hemmagjorda hamburgare med Jans fenomenalt goda guacamole. Det är så LÄTT att käka gott och nyttigt när grillsäsongen äntligen börjat!
 
 
Gårdagens promenader resulterade i rätt många steg.
 
 
Till lunch: grillad entrecote med koriander och nam pla prik.

Sweet Dreams

 
Igår satte Jan upp klistermärken på Neos rum.
Det är inte färdigt ännu men det tar sig.
 
 
På motsatta väggen ska det upp ett stort träd och massa djur.
 
 
Hängde upp Neos lilla smoking som han ska ha på bröllopet.

Fantastiska Promenader

 
Jag har tagit fantastiska promenader i strålande solsken idag. Och jag tänkte göra om det imorgon. Vilken glädje jag känner i hela kroppen av solen och vårvärmen. Trots sjukstugan som varit kändes kroppen starkare än vanligt. Har druckit flera liter vatten idag och ätit som en häst. Tror nog att jag snart återställt kroppens vätskebalans. Imorgon ska jag köpa mig en smarrig godispåse med surt och salt godis. Mina favoriter. Åh, så gott! När man tränar och äter nyttigt i veckorna har liksom godissuget nästan försvunnit. Men ibland kommer det tillbaka. Särskilt under eller efter en sjukdomsperiod. 
 
Ska få lite egentid imorgon för min träning. Börjar se synliga resultat nu på mina armar och det är definitivt tack vare styrketräningen. Jag har inga egentliga komplex för min mage vilket man kanske skulle tro efter barnafödandet, men just överarmarna är något jag vill tona och slimma till. Finns inget snyggare än ett par starka, tränade armar. Särskilt om dessa armar ska vara bara under en vigsel. Nu är det dock inte så lång tid kvar att träna på men jag ska ge järnet de allra sista veckorna. Inget slarv med styrketräningen. Vikten är egentligen inte så relevant längre utan främsta fokus just denna månad är måtten.
 
Hinner med en sista mätning och vägning innan vi åker till Cypern.

Årets Första Grillning

 
Låt mig bjuda på årets första grillning
 
 
Måste hålla koll på vad pappa gör ute på balkongen.
 
 
Åh, ljuvliga grilldoft!
 
 
Hej pappa, vad göööör du?
 
 
Så här glad är man över att ha en pappa som är bäst på att grilla!
 
 
Mamma är rätt bra hon med. Fast med kameran.
 
 
Smaskens! Min mage har återhämtat sig helt från magsjukan.

Stora Pojken

 
 
Han har blivit så otroligt vuxen min lilla pojk! Liksom verkligen en liten kille.
 
 
Han ska upp och stå nu hela tiden. Tar några steg åt sidorna och övar på att gå. Hjälp.

Äntligen Vår

 
 
Tokglad liten bebis som äntligen fick komma ut i friska luften efter sjukstugan här hemma.
 
 
Kämpade hur länge som helst mot sömnen. Finns ju så mycket roligt att titta på.
Men till slut fick han erkänna sig besegrad. Sov länge och väl.
 

Börjar Må Bättre

 
Efter en riktigt brutal magsjuka visade vågen på 52,7 kg i morse. Invägningen är egentligen först på måndag men jag ville se hur mycket vätska min stackars kropp förlorat och hur mycket jag behöver ersätta. Helt sjukt vad snabbt man tappar vätska när man är magsjuk. Och så svårt att få i sig medan det håller på som värst eftersom allt kommer upp och ut igen. Men idag känner jag mig stabilare och kroppen värker inte längre, vilket är ett tecken på att den börjar må bättre. Ska bälga i mig vatten idag. Och käka vitaminer och all mat jag känner mig sugen på. Igår fick jag bara i mig lite nyponsoppa, två smörgåsrån och tre bitar sushi. Magsjuka må vara en effektiv detoxkur men jag går hellre ner i vikt med vanlig hederlig träning.
 

Bästa Beslutet

 
Det var nog det bästa beslutet vi tagit - att Jan är pappaledig fyra dagar i veckan. Märks så tydligt på Neo att han älskar att ha oss båda hemma. Och att han verkligen älskar att busa med pappa. Trots att vi alla (utom Neo) varit rätt matta på grund av magsjukan har vi haft världens mysigaste, gladaste bebis hela dagen idag. När pappa försvinner och kommer tillbaka har vi en bebis som fullkomligen kryper i rekordfart fram till Jan och ska bli upplyft. Åh, att se Neos leenden och glittrande ögon när pappa lyfter upp honom är det finaste jag vet. För att inte tala om hans skratt när pappa busar.
 
 

Magsjukan Är Här

 
I åtta år har jag klarat mig från att bli magsjuk. Senaste gången jag önskade att jag skulle dö var år 2006. Men nu är magsjukan här och jag mår så jävla dåligt. Precis kaskadspytt inne på toaletten och stackars Neo blir ju skrämd från vettet när mamma är sjuk. Jan är på väg hem från jobbet nu för avlastning. Förhoppningsvis går det över fort. Men sen ska man ju vara hemma minst 48 timmar efter att man blivit symtomfri. Så jäkla trist. Hoppas innerligt att Neo slipper detta. Nej, nu måste jag på toaletten igen. Suck.

Memory Box

 
Hittade mössan! Kommer ni ihåg? Den där mössan som Neo hade på BB. Hans allra första mössa som jag trodde jag i all min klantighet skänkt till välgörenhet. Jag gav Neo sista kvällsslurken när det plötsligt slog mig att jag hade en liten kista där jag lagt alla pyttesmå kläder. Hade gömt den långt in i garderoben. Haha, kom som en blixt från klar himmel. Sen insåg jag hur pinsamt dåligt minne jag har. Vad kan man skylla det på? Jag ammar på morgonen och på kvällen. Amningshjärna? Nu är i alla fall Neos lilla låda klar. Där jag sparat hans första små kläder. Åh, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar på alla saker.
 
 
Fattas bara ett kort på framsidan av lådan.
 
 
Sparat det allra minsta och viktigaste.
 
 
Ultraljudsbilder på vår prins.
 
 
Hans första Converse.
 
 
Världens minsta bebissockor.
 
 
Mitt gravidsmycke från Bali som jag hade när Neo låg i magen.
 
 
Mössan han hade på BB.
 
 
Lilla bodyn i storlek 44. Påminde om dockkläder.
 
 
Första små tossorna.
 
 
Neo är givetvis nyfiken på vad mamma har i lådan.

Neo 10 Månader

 
Grattis min lilla busunge på 10-månadersdagen! Neo har blivit riktigt duktig på att dela med sig av leksakerna nu. I alla fall till mamma. Det är pappa som har lärt honom. Vår stora grabb kan säga mamma, pappa, katt, knapp och tutte. Han ställer sig gärna upp mot möbler och att klättra på pappa är det bästa som finns. Kryper gör han alldeles för fort. Svårt att hänga med ibland. Klättrar gärna upp i myshörnan i sitt rum, men kan inte ta sig ner på rätt sätt utan dyker gärna med huvudet före. Jag försöker vända honom och lära honom att gå ner rätt, men än så länge har det inte riktigt gått in. Men en vacker dag lär han sig det också. 
 
Neo har fått ett humör som heter duga. Han kan bli VANSINNIG om han inte får som han vill. Till exempel leka med saker som inte är så bra att leka med. Diskmaskinen, fjärrkontroller, pappas mobil osv. Kan inte förstå varifrån han fått sin envishet ifrån. Hehe. Och de där krokodiltårarna! För att inte tala om den ledsna läppen han skjuter ut när han är tjurig. Jisses. Neo kan få pris för bästa drama queen. Men sen har han också världens underbaraste leende och de mest fantastiska skrattgroparna. 
 
Nätterna är som ett lotteri. Känns som att vi har minst en vakennatt i veckan då Neo sover extremt dåligt och vaknar hela tiden. Men det är bara att gilla läget. Kan ju tydligen vara så ett bra tag framöver. Mycket som händer utvecklingsmässigt vilket bidrar till hans oroliga nätter. Att sova hela nätter verkar med andra ord inte vara aktuellt längre. Han vill röra på sig till och med i sömnen. Övar på att stå och klättra i sömnen (!) den lilla busungen. Men han har ju en mamma som både sjunger och har långa konversationer i sömnen så det kanske han tagit efter mig.
 
Nu går det bättre med främlingar. Han busar gärna med folk han kanske inte träffat så mycket. Troligtvis känner han sig säkrare nu när han kan ta sig fram för egen maskin. Bara det sker i hans takt och att han inte blir överraskad eller påtvingad någon han inte vill vara nära. Ibland kryper han iväg så att mamma eller pappa måste springa efter. Att sitta stilla är med andra ord inte aktuellt längre. Vill han ner och krypa är det bara att släppa ner honom. Hela världen ska ju upptäckas. Kommer bli en minst sagt intressant flygresa till Cypern om fyra veckor.
 
 
10 månader idag säger du? Jisses....Jag känner mig gammal...
 
 
Men väldigt busig!
 
 

Kul På Kotten

 
Vi har varit på Kotten både igår och idag. Det är verkligen min räddning när Neo blir asgnällig här hemma. För det har han blivit nu varje dag efter frukost. Då hänger jag på mig skötväskan, klär på en bebis alla ytterkläder under höga skrik och protester och sedan promenerar vi ner på stan tillsammans med Emelie och Chris. Neo kämpar in i det sista med att hålla sig vaken trots att han aldrig lyckas dölja sina gigantiska gäspningar. Till slut somnar han. Och när han vaknar är han på sitt älskade Kaffekotten. Fast idag sov han faktiskt en bit in på sångstunden. Riktigt trött var han. Men sedan blev han på bra humör och busade omkring som vanligt. Imorgon blir det en hemmadag men på fredag ska vi nog ner igen tillsammans med pappa. Mysigt att vara där hela familjen.
 
 

Mammas Lilla Smalis

 
 
Inte så konstigt att Neo aldrig växer ur sina kläder. Vi var på 10-månaderskontroll idag och pojken har inte gått upp något alls i vikt på TVÅ månader. Väger fortfarande bara 7930 gram. Men nästan 71 cm så två cm hade han ökat. Blir givetvis superorolig för vikten trots att läkaren hela tiden sa att Neo såg välmående ut. Vi fick en extra viktkontroll inbokad om en månad. Min fina mammagrupp lugnade mig lite och sa att Neo rör sig ju väldigt mycket nu när han lärt sig krypa och att det inte är ovanligt att en del bebisar till och med går ner i vikt ett tag. Förhoppningsvis lyckas vi klättra över 8-kilosgränsen vid nästa vägning. 

I Väntans Tider

 
Här hemma går vi i väntans tider. Ja, Neo leker på mattan och jag försöker hinna blogga. Idag ska vi till BVC på Neos 10-månaderskontroll. Ska bli spännande att se hur lång han blivit och hur mycket han väger. Senaste gången vi var där var ju för två månader sedan så det har nog hunnit hända en hel del. Jag lade undan nästan alla kläder i storlek 68 i ren protest. Lessnade på hans 68-garderob så nu vill jag sätta på ungen lite nytt och fräscht. Haha. Nu kör vi på storlek 74 som är rätt stort men man kan ju vika upp. Eller 6-9 månader enligt Next storlekssystem. Neo är ju en liten Next-bebis då större delen av hans garderob består av kläder därifrån. Hade ju bunkrat upp rejält inför nästa klädstorlek så nu har vi så mycket nytt och fint. Och inte så mycket babykläder längre, utan för små pojkar. Åh, han har blivit så stor!
 
 
Favoritsysselsättningen är att plocka ut ALLA leksaker ur lådan och sprida ut dom i hela vardagsrummet.
 
 
Gnaga på kastruller är också roligt.
 

Kroppen Är Helt Fantastisk

 
 
En vecka efter förlossningen såg jag fortfarande höggravid ut.
Som ni ser tappade jag inte alla mina preggokilon på en gång. Här vägde jag 76 kg.
 
 
10 månader senare är det endast bristningarna och den lilla magkorven som avslöjar att jag fått barn.
Och nu väger jag 54 kg. Kroppen är helt fantastisk. Den har återhämtat sig riktigt bra.

Hur Tänkte Vi Där?

 
Precis kommit hem från en liten utflykt i Göteborg. Jan var tvungen att förnya sitt svenska ID-kort och sedan var vi förbi en sväng på Ikea. Tanken var att köpa en ny madrass till Neos säng, en matta samt lite annat smått och gott. Men när vi stod där på tag-själv-lagret insåg vi att vi inte hade plats för det i bilen. Hur tänkte vi där egentligen? Vi har ju vagnen som tog upp mesteparten av bagageutrymmet. Och för att få plats med madrassen måste vi vika ner sätena, vilket inte fungerar när jag och Neo sitter där bak. Så vi fick låta bli att handla grejerna och så får Jan ta det själv när han ska hämta sitt ID-kort. Japp, tydligen lever vi på 1800-talet för han måste åka till Göteborg för att fixa sådana grejer på Skatteverket. De hade tagit bort den tjänsten i Borås. Suck.
 
 
Hann med en riktigt smarrig lyxlunch på Avenyn innan vi åkte från Göteborg. Jag tog fiskrätten.
 
 
Far och son.
 
 
Neo testar hur trummvänligt bordet är.
 
 
Åka lite bil.
 
 
Och sova gott i bilen både på väg till och från Göteborg.

Jag Har Nått Mitt Mål

 
Idag är dagen då jag verkligen kan säga att jag gått ner alla gravidkilon och sambokilon. Vågen visade 54,0 kg. Det är alltså 26 härliga kilon som jag kan glömma och begrava. Tog 10 månader att bli av med. Det trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle klara innan bröllopet. Fattar inte att jag lyckats ha en sådan disciplin och uthållighet. Känns ofattbart härligt att ha samma vikt som jag hade när jag och Jan blev tillsammans för snart tre år sedan. Och att ha den vikten inte ens ett år efter att ha fött barn. Måste få känna mig en smula stolt ändå. Fuck Jante!
 
Men kroppen är verkligen förändrad. I stort sett överallt. Är det något jag saknar (förutom styrka som jag i nuläget tränar upp) så är det min rumpa. Den är pytteliten. Jag har alltid tyckt om stora rumpor och även när jag var vältränad så hade jag en rätt fyllig bakdel. Men nu ser den mest ut att ha fått pyspunka. Blir rätt mycket rumpträning framöver. Har ni några bra tips på övningar för rumpan?
 
 
Inte jättestor förändring som skett om man jämför de två första bilderna.
Tidsmässigt skiljer det ca 4 veckor.
 
 
Men om jag räknar lite så har jag gått ner 8 kg på 3 månader genom promenader och bra kost.
Det är jävligt bra resultat!
 
 
Magen för 3 månader sedan då jag vägde runt 62 kg.
 
Förra månadens mått inom parentes. Så visst har det hänt lite grann i alla fall.
 
Överarm: 29 (31 cm)
 
Midja: 72 (75 cm)
 
Stuss: 89 (92 cm)
 
Lår: 55 (56 cm)

Grymt Bra Pass

 
Grymt bra styrketräningspass idag. Jag känner mig grymt bra idag rent träningsmässigt. 45 minuter styrka och jag kunde öka vikterna på några av övningarna. Efter gymmet körde jag drygt en timmes powerwalk ute på Kransmossen med Neo sovandes i vagnen. Och det gick undan! Ja, jag känner mig förvånansvärt stark idag. Ska bli spännande på vägningen imorgon. Då är det fyra veckor kvar med hårdträning och kosthållning. Ja, egentligen tänker jag ju inte sluta vara hälsosam bara för att vi åker utomlands men det är då jag har min absoluta deadline. Tänkte försöka ta mina mått också. Beror lite på vad Neo tillåter mamma att göra på morgonkvisten. Och självklart ska jag försöka ta lite bilder som jag kan jämföra med förra månadens magbild. Huden finns fortfarande kvar. Alltså den där uttänjda lilla korven, men den blir mindre!
 
 
 

Bröllopsfrisyren

 
Idag fick vi besök av vår bröllopsfotograf Jörgen och min hårstylist Boel. Det var dags att sätta sig ner och planera lite mer kring tider för fotografering och även testa bröllopsfrisyren igen. Jag tänker inte visa några bilder på frisyren men kan säga att det blir som vi tidigare bestämt - halvuppsatt och lockar. Ville även se om jag skulle ha en annan tiara men kom fram till att less is more och kör på den jag hade sedan innan. Eftersom jag kommer ha slöja bara under själva vigseln kör vi även på pärlor i håret i en vattenfallsformation. Jag har så mörkt hår att det liksom behövs något mer som pricken över i:et. Åh, det kommer bli så vackert! Är riktigt nöjd och det känns bra att verkligen veta att den frisyr man först beslutade sig för fortfarande känns helt rätt. 
 
 
När alla hårnålar var urtagna och Boel borstad ut det tuperade så fick håret ett härligt naturligt lockrufs.
Tänk om man kunde få vakna med ett sådant här hår på morgonen istället för mitt svintorufs.
 

Tack För All Uppvaktning

 
Igår befann jag mig i himmelriket - dvs på en skaldjursbuffé.
Jag käkade upp hälften av alla musslor, men var vänlig och lämnade lite räkor och kräftor till
eventuella övriga gäster. Vi hade en tidig middagsreservation så jag fick gå lös rätt bra på alla godsaker
innan någon kunde konkurrera med mig. Haha, de hade ändå misslyckats.
 
 
 
 

Happy Birthday

 
 
Haka fast i mammas tänder. Ja, för det är en snygg fotopose.
 
 
Birthday-selfie framför spegeln som Neo nyss tvättat med sina bara händer. Haha.

Den Där Födelsedagen

 
Så har man gått och blivit 31. En helt värdelös ålder. Kan lika gärna fortsätta vara 30. Inte så att jag lider av åldersnoja. Bara det att 31 inte klingar så bra. 32 och 35 tycker jag känns som bra åldrar. Men 31 - not so much. Men hur som haver, födelsedagar är rätt mysiga. Just min dag kunde börjat bättre. En bebis som vaknar stup i kvarten hela natten. Spelar ingen roll vad man än gör eller hur mycket närhet och kärlek man ger. Just idag är han helt oförmögen att finna ro. Stackars plutten. Ingen av oss får någon sömn. Jag kommer snart gå in i ett zombiestadium. Men lite smink och massa kaffe får råda bot på det när dagen gryr. 
 
 
För ett år sedan firade man 30-årsdagen höggravid. Här gör vi vår tolkning av Lady & Lufsen.
 

Resan Hem

 
Resan hem igår gick bra sett ur ett bebisperspektiv. Allt som allt tog det ca 6 timmar. Neo sov de första timmarna, vaknade och ville underhållas några mil innan vi gjorde ett längre stop i Linköping. Sedan sov han de resterande timmarna hem i bilen och vaknade när vi var 10 minuter hemifrån. För oss andra gick det väl sisådär. Min mysiga feberfrossa hade drabbat Jan så han var väl inte superpigg och vädret lämnade mycket att önska. Regn och rusk. Nu ligger vi hemma hela familjen och försöker kurera oss. Den enda som mår bra är Neo. Det är väl bra i och för sig, men det frestar på som vanligt när man själv är sjuk. Och eftersom jag är den som är "minst sjuk" faller lotten på mig att handla och tvätta. Jippie-kay-ey. Imorgon fyller jag år. Lär bli feberfrossa istället för räkfrossa. Så jävla bedrövligt. Hade verkligen sett fram emot att få gå ut och äta på tu man hand med Jan. Men vi avvaktar tills imorgon och ser hur han mår då innan vi kastar in handduken.
 
 
Sover gott i bilen.
 

En Hel Del Gottefusk

 
Efter sjukdom, stillasittande, dåliga matvanor och en hel del gottefusk den senaste veckan visar vågen förvånansvärt nog ingen viktuppgång. 54,4 kg vägde jag i morse. Är fortfarande inte helt frisk men det är bara att ta nya tag och köra på igen med träningen när hälsan tillåter. Det kommer alltid perioder där nyttotänket går sämre, men så länge man kommer tillbaka på rätt spår är det ingen fara. Magen kraschade i tisdags efter ett par dagar med tveksam kost. Den blir ju extra känslig mot till exempel bröd och andra grejer man vanligtvis inte stoppar i sig. Typ godis och ostbågar. Ja, jäklar vad jag svullat under mina sjukdomsdagar. Men nu får det vara bra med det. Nästa vägning blir på måndag, som vanligt. Det är nu ynka fem veckor kvar tills vi åker. Med tanke på att jag tycks få vara frisk varannan vecka kan jag nog inte räkna med att gå ner så mycket mer innan bröllopet. Skulle vilja tajta till kroppen lite till men får fuska mig till det sista (läs korsett).
 
 
Dagens mage.

På Besök I Märsta

 
Igår, innan jag blev sjuk, hälsade vi på Linda och Mattias i Märsta som precis fått en bebis. Hade totalt glömt bort att en liten nyföding kunde vara så liten. Och bedårande söt. Neo härjade runt som en liten virvelvind. Senaste gången vi var på besök var Neo bara tre månader gammal så det var lite skillnad. Han blev störtförtjust i deras lilla vovve. Så roligt att man fått ett barn som älskar djur. Det var ju likadant i Uppsala när vi hälsade på Emelie och Chris och deras missar. Han skiner upp som bara den, fnissar och busar. Man får dock vara med hela tiden och försöka så gott man kan att visa Neo hur man klappar fint. Helst vill han liksom ta tag i hela pälsen och dra. Inte okej. Trots att man är allvarlig och pedagogisk så brukar han mest skratta oss rakt upp i anskitet. Den lille skitungen!
 
 
Sushifest i Märsta.
 
 
Riktigt smarrig sushi.
 
 
Jan fick en ny kompis.
 
 
Leka med vovven.
 
 
Neo "hjälper" Mattias att städa efter middagen genom att stänga skåpdörren. Hela tiden.

Feber & Frossa

 
Tillvaron är inte särskilt rolig just nu. Ligger på hotellrummet med feber och frossa. Kom verkligen från ingenstans. Alla planer fick ställas in. Och till råga på allt måste jag ju underhålla och sköta om en otålig bebis som knappast får tillräckligt med stimulans av en mamma som egentligen borde vara sängliggandes. Lyckades efter skrik och högljudda protester söva Neo inomhus på förmiddagen, men hans eftermiddagslur är han inte intresserad av alls just nu. Pappa jobbar och har massa möten, men underbara älskade sprang inom apoteket och Subway för att handla medicin och lunch till mig. Om några timmar slutar han jobbet för dagen. Då blir det en tur till foodcourt så att jag kan få i mig lite nudelsoppa. Jan ska ut och äta med kollegor ikväll. Jag hoppas på en tidig kväll både för mamma och bebis. Vill verkligen bli frisk så snart som möjligt. Det är ju snart min födelsedag och jag vill inte vara sjuk då.
 
 
Måste du bli sjuk just nu? Underhåll mig, mamma!

Inte Världens Bästa Väder

 
 
I Borås är det vår.
 
 
Men i Kista är det ISKALLT och haglar.
 
 
Tur att det finns en varm galleria man kan spatsera omkring i.
 

2 Månader Kvar

 
 
Två månader kvar till bröllopet. Och min klänning är färdig!

Vi Trivs Här

 
 
Glad bebis hemma hos Emelie och Chris.
 
 
Helt utslagen efter dagens äventyr.
 

Min Födelsedag

 
 
Längtar SÅ till min födelsedag på fredag. Inte att fylla 31 som för övrigt känns som en helt onödig ålder att fylla. Kan lika gärna stanna på 30. Men hur som haver, då ska jag och min blivande make få ett par timmars egentid och gå ut och äta SKALDJURSBUFFÈ! Bara han och jag och alla skaldjur. Lycka.

Myser I Uppsala

 
Vi blir väl omhändertagna här i Uppsala hemma hos Em och Chris.
Neo sover och nu är det snart dags för efterätt.
Imorgon blir det en lugn dag på stan.
 
 
Neo blev SÅ glad när missen kom fram och nosade på honom.
 
 
Nyfiken bebis spionerar på kockarna i köket.
 
 
Riktigt smarrigt kött.

Ett Toabesök Bort

 
54,3 kg stod vågen på i morse.
Målet att bli av med alla sambokilon är ju typ ett toabesök bort. Hehe.
Ska försöka vara duktig nu när vi är borta och inte moffa i mig allt för mycket godsaker.
Ny vägning på torsdag nästa vecka. Får inte glömma bort att promenera.

Mitt Styrketräningsprogram

 
Det här med styrketräning är ingen lätt (haha) historia. Särskilt inte när man tränar med fria vikter. Vilken skillnad mot när man "fuskar" med maskiner. Ta till exempel bröstpress. Jag kör nu liggande och pressar vikterna ifrån bröstet upp till taket. För att klara av det utan att liksom tippa över med vikterna måste jag verkligen ta i och spänna allt vad jag kan. När jag sitter i en bröstpressmaskin slappnar jag av och använder inte alls musklerna i samma utsträckning.
 
Jag har nu kört två styrketräningspass och jag har en LÅNG väg att gå innan jag ens kommer kunna kalla mig själv för normalstark. Jisses, vad man låtit kroppen förfalla. Och att man får blåsor i händerna är ju bara pinsamt. Nej, det blir till att införskaffa mig träningshandskar. Man behöver inte göra det mer smärtsamt än nödvändigt. Är väldigt nöjd över mitt program. Mycket fokus ligger på överkroppen och särskilt armar och axlar. Bra att träna sig extra stark där när man har barn. Lade dock till rumpa, lår och mage i programmet. Vi får se hur länge jag kör enligt detta schema och om det ger några resultat.
 
Mitt program tar ungefär 45 minuter inklusive pauser. Ska bli spännande att se när jag kan öka vikterna och utmana mig själv mer och mer. Som det är nu klarar jag knappt att göra alla repetitioner utan att ta extra långa pauser. Försöker vila runt en halv minut mellan varje set.
 
1) Bröstpress liggande 12x3 (6 kg)
 
2) Benpress 12x3 (60 kg)
 
3) Triceps dragmaskin 12x3 (10kg)
 
4) Biceps dragmaskin 12x3 (10 kg)
 
5) Axlar hantlar 12x3 (3 kg)
 
6) Rygg och axlar dragmaskin 12x3 (13 kg)
 
7) Roddmaskin 12x3 (19 kg)
 
8) Benlyft 12x3 (böjda ben)
 
 
 

Arg På Mig Själv

 
Råkade ge bort Neos första mössa som han hade på BB till välgörenhet. Den ville jag ha kvar och spara. Så blev rätt arg på mig själv. Men jag ska försöka vara väldigt okvinnlig och släppa det där. Ville bara blogga av mig först. Har i alla fall sparat minsta strumporna, första lilla bodyn i storlek 44, hans första Converse samt hans första små babytossor. Ska trösta mig med det. Och så ska jag gå in och pussa på min sovande bebis för att han är absolut finast i hela världen. Så det så.
 
 
Jag kommer dock alltid hoppas lite grann på att mössan skulle råka dyka upp...
 

Uppsala/Stockholm

 
I helgen åker vi till Uppsala för att hälsa på vänner. Sedan jobbar Jan i Kista från måndag - onsdag. På måndag efter jobbet ska vi ta en tur till Märsta för att hälsa på en liten nyfödd bebis. På tisdag ska jag fika md massa mammor och bebisar i gallerian. Ska bli så mysigt! Vi skulle egentligen inte flänga omkring innan bröllopet så visst hade jag och Neo kunnat stanna hemma medan Jan är borta på jobb, men just nu behövs miljöombyte. För både bebis och mamma. Dessutom har jag vänner som jag inte träffat på år och dag. Så imorgon blir det roadtrip. Jag tar med datorn så får vi se när jag kan blogga igen. Laters. 
 
 
Mmmmm...majskrok!
 

Ve Och Fasa

 
Ve och fasa. Kaffekotten var stängt idag pga vab. Men sånt som händer. Jag och Emelie löste det rätt bra. Vi gick till Stadsbiblioteket för sångstund och bebishäng. Sedan blev det smarrig lunch på thairestaurang följt av en vaniljlatte på väg hem från stan. En riktigt bra dag med andra ord. Och Neo var på gott humör hela tiden. Så skönt att slippa gnäll och missnöjd bebis för några timmar.
 
 
Iakttar omgivningen innan han beger sig ut på äventyr.
 
 
Här går det undan.
 
 
Buspojkarna.
 
 
Neos nya stil när han sitter vid bordet. Det har han INTE fått från mig.

Tacos

 
 
Så fantastiskt gott och kan ätas med gott samvete.
 
 

Vågen Ljög Inte

 
 
Blev ju misstänksam att batterierna kanske började ta slut när vågen visade en rätt
saftig viktnedgång trots att jag åt massa gott och drack alkohol i helgen.
Men det var inget fel på vågen. Bytte batterier och i morse visade den 54,9 kg.
Ett kg till och jag har blivit av med alla mina sambokilon. Lycka!
 

Första Styrkepasset

 
 
Första styrketräningspasset avklarat. Inte tränat styrka på år och dag.
Nu ska denna mamma inte bara gå ner i vikt utan även bygga mucho muskler. I wish. Haha.
Det blir 3-4 styrketräningspass i veckan, planerat efter Jans pappaledighet.
 

Jag Blir Smått Galen

 
Neo ska testa gränser HELA tiden. Gnäller, skriker och gråter när han inte får som han vill. Han har inget tålamod alls. Och det är fullt ös konstant. Att vara hemma med honom är nästan pest och pina, men ibland måste man ha en hemmadag också. Han är snabb när han ska till saker han inte borde få tag i. Typ katterna, trappan, fjärrkontrollen, mobiltelefoner, kameran, eluttagen, kattmaten och diskmaskinen. När han är mammig sätter han sig på rumpan och vrålar tills jag plockar upp honom. Imorgon ska vi till Kaffekotten och därmed basta. Orka med denna trotsiga, bedårande lilla bebis. Jag blir smått galen. 
 
 
Tjurig vid maten.
 
 
Efterrätt? Nej, jag käkar på tummen istället!
 
 
Så här missnöjd är jag över att mamma ställde bort kattmaten så att jag inte kan krypa dit och pilla.
 
 
Äntligen sover han! Hur länge? 10 minuter.... Suck....

Älskar Skaldjur

 
 
Tänk vad tråkigt det hade varit att gå ner i vikt om jag inte hade älskat skaldjur. Och fisk.
Och alla typer av grönsaker. Älskar mat överlag men nyttig mat känns lite extra gott.
 
Hade ju gått upp en del efter helgens bravader, men nu är jag nere på 55,2 kg.
Känns som att det gått lite för bra så jag ska ta och byta batteri i vågen och väga mig imorgon igen.

Älskade Underbara Klängapa

 
 
Jag vaknade bara några gånger inatt och väckte mamma vid tre och halv sex på morgonen.
 
 
Pottfrilla deluxe.
 
 
Idag vaknade jag och var oerhört gnällig, klängig och mammig.
Sen såg jag mig själv i spegeln och upptäckte en pottfrilla och började garva. Mamma med.
Nu känns tillvaron lite bättre. Tills mamma går mer än två meter ifrån mig. Då rasar världen samman.
Inte lätt att vara liten.

Jagad Av En Älg

 
Efter en heldag på Kaffekotten gick jag och Emelie den vanliga vägen hem från stan med våra barnvagnar. När vi kommer till Trandared i närheten av Ica Pilen skriker Emelie plötsligt till. En skåpbil framför oss på vägen tvärnitar för en älg (!) mitt i bostadsområdet. Vi går på samma sida som älgen springer över till men den fortsätter kuta upp mot höghusen. Efter att den första chocken lagt sig går vi vidare och funderar var älgen tog vägen. Och då plötsligt får vi syn på den igen. I full galopp mot oss. Gissa om vårt adrenalin gick i taket. Första tanken är ju att skydda barnen som låg och sov helt ovetandes i vagnen.
 
Ja, det låter komiskt men man blir faktiskt lite skraj för ett sådant stort djur. Dessutom var den skrämd och man vet ju aldrig vad den kan få för sig. Jag såg en bil som stod parkerad och började springa mot den med barnvagnen. Som tur var sprang älgen över vägen igen och in i en liten dunge. Fast på andra sidan ligger det ännu mer bostadshus och dessutom inhängnade så jag vet inte alls hur älgen ska hitta ut. Men hur som haver. Vi klarade oss i alla fall. Pulsen slog rätt hårt där ett tag. Jan skrattade gått åt mig när jag ringde och berättade om älgen. Han sa något om storstadsbor. Haha. Men det VAR faktiskt läskigt när älgen sprang så mot oss. Så det så! Han kunde ju lätt mejat ner oss.
 
 
 

Back On Track

 
Efter helgens möhippefrosseri är jag åter tillbaka på 55,5 kg. Det var nog mest salt och vätska som gjorde att vågen visade ett kg upp i måndags. Skönt att se. Nu blir man än mer pepp. Idag fortsätter jag med promenader och imorgon och på fredag är det dags för styrketräning för första gången på evigheter. Dags att börja tajta till kroppen lite här och var nu. Inte bara gå ner i vikt. Det är inte så himla många veckor kvar så jag bör köra minst fyra styrketräningspass i veckan om jag vill se något resultat lagom till bröllopet. Bara att köra hårt nu. Och fortsätta tänka på att äta rätt och nyttigt.
 
 
Neo susar förbi spegeln.

Neos Rum

 
Rummet är långt ifrån färdigt men absolut beboeligt. Och vi är väldigt nöjda med färgen. Verkligen himmelsblå. Nu återstår bland annat att få upp klistermärken på väggarna i form utav djur och träd, köpa en gosig tjock grön matta samt hänga upp klädhängare och annat smått och gott på väggarna. Samt givetvis fixa till myshörnan som för närvarande fungerar som Neos säng. Han kommer nog aldrig någonsin tycka om spjälsängen igen. Men vi får se. Snart börjar projekt välling. Lär bli bök och skrik bra många veckor framöver. Jag vill inte sluta amma, men jag önskar att Neo även kunde låta sig nattas av någon annan (pappa till exempel) och då vore välling ett bra alternativ. Måste man sluta amma för att få honom att ta välling?
 
 
Tidigare var väggarna chockrosa.
 
 
Älskar färgglada förvaringslådor.
 
 
Spjälsängen han vägrar sova i.
 
 
Annars trivs han bra i sitt rum.

Tre Timmars Uppstyckad Sömn

 
Visst är det betryggande att Neo växer och utvecklas som han ska, men måste dessa utvecklingsfaser vara så fruktansvärt tydliga?! Jag tycker om att få tillräckligt med sömn. Tre timmars uppstyckad sömn är inte tillräckligt för denna annars så morgonpigga mamma. Neo är mitt inne i separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter rätt dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både oss som föräldrar och Neo. Det är nu som det händer mest saker. Hela tillvaron kan bli rätt så orolig, speciellt vid insomning och under sömnen. Många bebisar vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar.

Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa). Nu börjar det första ursinniga ilskan visa sig, barnet testar ”kärleken”. Man brukar säga att barn trotsar den han/hon älskar. Kan vara lätt att glömma när man väcks mitt i natten av en ilsken, vrålande bebis för femtioelfte gången. En regel är att ju tryggare barnet är i sin kärlek, desto mer omöjligt är det. Sen är det givetvis olika för olika bebisar. Har man en stillsam, medgörlig 9 månadersbebis betyder det inte att kärleken är mindre, utan kanske att just det barnet inte har behov av att uttrycka sig på det viset.

Nu under den här fasen är det bra om man kan hålla rutiner och en smått tråkig vardag för barnet. Planera helst inga flyttar eller större omändringar i barnets liv under den här perioden. Ju mer barnet kan koncentrera sig på sin egen omändring desto bättre. Att vara en obstinat bebis behövs för vidare utveckling, om nu ditt barn har behov av det. Många barn går igenom även den här fasen med små ”symtom”. Neo är dock väldigt tydlig och högljudd med sina härliga faser. Det är smått påfrestande måste jag medge. Särskilt när just sömnen blir så lidande.

En Orolig Natt

 
Jag fick migrän strax efter tio. Neo sov i sitt rum för andra natten i rad. Igår gick det bra. Men inatt är ett helvete. Vaknar och gråter stup i kvarten. Fick gå upp med honom och stryka på en kräm för tänderna. Nu har han lugnat sig men sova är det inte på tal om. Bara att gilla läget som morsa. Gissar att det även är någon form utav utveckling på G. Han brukar leva rövare då och sova oroligt. Vad jag märker av dagtid så är det att han ställer sig upp mer och mer mot möbler och dylikt. Nu sitter vi på hans rum och leker honom trött. Hoppas jag. Hann kanske sova i max två timmar. Vill gärna ha lite mer sömn innan dagen gryr. Ska försöka komma ihåg att fota hans rum när dagsljuset anlänt. Har totalt missat att visa er hur fint det blev sen vi målade om.

Killer Heels

 
 
ÄNTLIGEN är jag tillbaka! Här är skorna jag hade under hela kvällen i lördags på min möhippa. Dansade och festade loss. Har inte kunnat ha sådana här skor sedan någon gång innan jag blev gravid men nu när man inte lider av foglossning eller 25 kg extra så gick det som en dans! Behöver inte oroa mig för att snubbla på min bröllopsdag. Ska ha lika höga då med. Och jag har provat båda mina brudskor och de passar PERFEKT. Kan även ha de flesta pumps i min skosamling. Har bara gått upp en halv storlek efter graviditeten.

Möhippan Del 3

 
 
Alla är så himla fina med tiaror och band.
 
 
Boel lyckades verkligen fånga hur lycklig jag kände mig.
 
 
Sussis möhippa - bandet väckte många nyfikna blickar ute på krogen.
 
 
Studerar den goda flaskan på väg till SPA:t.
 
 
Så lyxigt med egen jacuzzi, bastu och egentid.
 
 
Skål!
 
 
Fixade inför kvällen. Klänningen fick jag av mina brudtärnor och var beordrad att bära.
Älskar den verkligen och färgen var perfekt.
 
 
Presenter jag fick under dagen.
 
 
Allt gick i rosa. Gissa vilken färg jag älskar? Hihi.
 

Det VAR kluriga frågor som jag skulle besvara för att få öppna presenterna, men jag svarade rätt...
ibland.. efter andra..tredje (?) försöket? Haha..
 
 
ÄLSKAR min prinsesstiara.
 
 
Prinsessa för en dag - så kände jag mig omgiven av mina fina vänner.
Och så fick jag daska till dom ibland på rumpan med min hjärtformade spira. Haha.
 
Allt var verkligen så genomtänkt och detaljerat.
En stor eloge till min pyssliga brudtärna Emma. Så grymt imponerad!

Festande & Frosseri

 
56,5 kg visade vågen på idag. Ett kg upp sedan förra veckan. Inte ett dugg förvånad med tanke på helgens kalasande och alkoholintag. Säger bara en sak - SO WORTH IT! Min möhippa var så rolig och jag njöt av varje sekund. Men nu är det 6 veckor kvar tills vi drar och jag SKA ner till 54 kg innan avresan. Dags att lägga in en högre växel, inget fuskande what so ever och bara kämpa sig i mål. Älskar måndagar. Nystart är en bra start. Powerwalks, spinning och core står på träningsschemat idag. Sweet!
 
 
Vi ses på Cypern, tjejer! Då ska vi fira igen!

Möhippan Del 2

 
 
Glasen följde med på den hemliga bilfärden.
 
 
Jag blev beordrad att packa med en bikini och handduk.
 
 
Tjejerna såg till att det alltid fanns något gott att smaska på. På plats fanns det ett privat rum
med bastu, pool och omklädningsrum. Det var vårt i några underbara timmar.
 
 
När vi kom till SPA:t fick jag en välbehövlig massagebehandling.
 
 
Detta var verkligen en PERFEKT överraskning för en smått utsliten mamma.
 
 
Efter SPA:t åkte i hem till oss för att göra oss i ordning inför kvällens middag.
Vi hamnade på restaurang Bara.
 
 
Det låg precis i anslutning till nattklubben de tänkte ta mig till.
 
 
Jag njuter av min favoritdrink - Strawberry Daquari.
 
 
Mina fina tärnor. Älskar er SÅ himla mycket. Ni känner mig verkligen utan och innantill.
 
 
Hela underbara gänget på middag.
 
 
Maten var outstanding.
 
 
Jag beställde in lammfilé.
 
 
De hade även en riktigt god chevrerisotto.
 
 
Eftersom det var internationella kvinnodagen bjöds vi på chokladpraliner.
 
 
På grund av ett litet missöde med en av matbeställningarna fick vi en biljett från restaurangen.
 
 
Glada tjejer på nattklubb. Vi fick mycket uppmärksamhet på grund av våra snygga band.
 
 
Folk är så trevliga och kom fram och gratulerade mig både när jag stod på dansgolvet
och var på toaletten. Helt främmande människor som var så genuint glada för min skull.
 
 
Så himla bra kväll! Kan leva på detta väldigt länge!
Och jag fick dansa. Samt klarade hela kvällen i skyhöga stilettklackar. Det ni!

Möhippan Del 1

 
Mina brudtärnor kom i fredags och meddelade vid middagen att det hade varit väldigt svårt att styra upp en möhippa på grund av avstånd och diverse andra anledningar som lät fullt legitima. Men att vi tre skulle ha en toppenhelg och själva möhippan skulle vi köra nere på Cypern tre dagar före bröllopet. Då var ju ändå alla samlade. Jag svallde allt med hull och hår! Extremt lättlurad och jag planerade en lugn dag på stan under lördag utan man och barn. Döm min oerhörda FÖRVÅNING och CHOCK när det ringde på dörrren på lördag förmiddag och ett helt tjejgäng stod utanför. Jag fattade INGENTING.
 
Det tog säkert över en timme innan jag förstod att de verkligen hade kommit till Borås. Jan hade ju givetvis varit med på hela lurendrejeriet. Hur han någonsin kunnat hålla det hemligt och liksom spelat med under hela fredagskvällen förstår jag inte. Blev ju en smula på pickalurven redan under fredagen och jag fick veta i efterhand att det var några töser som började bli lite nervösa att jag inte skulle vara helt i form under lördagen. Hahaha, men inga problem! Jag har lyckats hålla en fantastiskt bra nivå båda dagarna och i skrivande stund är jag inte ett dugg bakis. Tvärtom. Oförskämt pigg och full av energi.
 
 
Det fantastiska gänget.
 
 
Alla fick varsin handgjord goodie bag med massa fint i. Åh, allt var SÅ himla välgjort!
 
 
Jag fick världens finaste tiara att ha under hela dagen.
Och ett magiskt spö som jag kunde smiska folk med. Haha.
 
 
Under hela dagen fick jag svara på kluriga frågor om Jan.
Svarade jag rätt fick jag en present. Jag klarade väl mig rätt bra. Om jag fick ett andra försök. Haha.
 
 
ÄLSKAR ER! Ni har givit mig en dag att minnas för resten av mitt liv.
 
 
Kände mig som en prinsessa hela dagen!
 
 
Jag fick inte bestämma själv vad jag skulle ha på mig. Mina tärnor hade köpt något...
 
 
Den här vackra klänningen med passande släp fick jag bära under kvällens äventyr.
 
(Slut på del 1)
.
I andra delen kommer fler bilder på vad vi gjorde under dagen och kvällen. SPA, middag och dans
Efter att tjejerna anlänt åt vi en smarrig brunch med våfflor, ostar, kex, och massa frukt.
Samt drack massa bubbel så klart. Vi hade glas som konstant var fulla med alkohol. Tihi.
Jag var så där härligt salongsberusad och mådde tipp topp!
 

The Time Of My Life

 
 
Jag blev grundlurad.

En Fantastisk Fredag

 
Jag är väldigt lycklig. Har finbesök av mina bästa väninnor. Kvalitetstid hela helgen. Kan inte i ord beskriva hur glad jag känner mig. Ikväll bjöds det på champagne och skaldjursafton. Neo ville inte sova men satt med till sent (för honom). Det fixade han riktigt bra. Mamma hann äta upp sina skaldjur. Jippie! Tror klockan hann bli halv elva innan han nattades. Vi vuxna satt uppe till midnatt och bara umgicks. Det är en dag imorgon med så nu tänkte denna salongsberusade morsa krypa till kojs. Kram på er och trevlig helg.
 
 
Bästa vännerna och mina fina brudtärnor.
 
 
Goda grejer.
 
 
Det ska vara gott att leva.

Första Dagen Med Pappa

 
Idag var första dagen på Jans pappaledighet. Alltså med det nya arrangemanget. Nu har vi fyra härliga dagar tillsammans. Vi spenderade två timmar på kära Kaffekotten och det märktes att Neo hade saknat sitt stammishak. Oj vad han lekte, kröp och härjade omkring. Så roligt att se. Han ville inte ens äta sin lunch förrän han fått leka av sig en halvtimme. Vi träffade på ett gäng vänner med bebisar och det kändes så bra att vara tillbaka i umgängesrutinerna efter en veckas envis förkylning. På väg hem slocknade Neo i bilen och sov riktigt gott i en timme. Hann göra lite ärenden under tiden. Jag och Jan turades om att sitta kvar i bilen och vakta. Nästa vecka blir det nog ett besök på Kaffekotten på onsdag. Om vi får behålla hälsan och slippa fler långdragna förkylningar. Haka på vettja!
 
 
Trött Neo på väg hem.

Mycket Promenader Idag

 
 
Gått över två mil idag. Härligt. Bebis sov och mådde gott i vagnen.
 

Mellanmål

 
 
Det är lätt att äta nyttigt när man älskar skaldjur och grönsaker.

Den Randiga Lilla Sockan

 
 
Gått igenom Neos alla babykläder från storlek 44-62. Nu vet jag vad som ska sparas, säljas och bortskänkas.
Den randiga lilla sockan var alldeles för stor när han var nyfödd. Kan inte fatta hur liten han var när han kom till oss. Okej, han är fortfarande liten och en bebis men inte så där pluttig som en liten fågelunge. Nu är han rund och go. Precis som en bebis ska vara. Babyhull men fortfarande väldigt proportionerlig.
 

Lammracks

 
 
Till lunch: lammracks. Jan gjorde fenomenalt smarriga lammracks igår till middag.
Det blev matlåda till mamma idag. Tack och bock.
 

One Of These Days

 
Sådana här dagar borde jag bara stänga in mig och dra täcket över huvudet. Har så otroligt lite tålamod och är inte alls särskilt trevlig. Men det är bara att stuva bort alla känslor och klistra på ett leende för Neo förstår inte konceptet av egentid och är självklart alldeles för liten för att klara sig själv. Vad som är roten till mitt dåliga humör? Jo, att ha blivit väckt ungefär en gång i timmen mellan midnatt och morgon. Andra dagar har jag kunnat tackla det ganska bra. Men idag är inte en sådan dag. Dessutom är jag sjukt stressad över allt som behöver göras inom en snar framtid. Och frustrerad över att tiden inte räcker till.
 
Jag vill ha EGENTID! Men inte för att sitta på mitt arsle och rulla tummarna. Det gör jag ta mej fan aldrig. Nej, jag har massor som behöver göras i hemmet. Gå igenom resterande av Neos kläder för vad som ska sparas, säljas eller skänkas bort (och det ska jag hinna göra idag för imorgon ska vi till återvinningen). Jag måste dammsuga lägenheten för det ser för jävligt ut. Katthår överallt, grus, damm, ja allt mysigt du kan tänka dig. Neo kan inte krypa omkring i sån skit. Storstädning av båda badrummen är ett måste idag för det är riktigt krisigt på den fronten. Måste plocka i ordning i Neos rum så att det blir beboeligt där inne då vi får besök i helgen. Som det är nu står det kassar och påsar över HELA rummet. Men kan jag göra allt detta? Neeeej! Bebisen ska underhållas konstant. VARJE. VAKEN. MINUT. Tackar min lyckliga stjärna att vi bara ska ha ett barn. Jag är definitivt en enbarnsmamma.
 
 

En Liten Morot

 
Den dagen jag väger 50 kg är dagen då jag ska ta lite nya fräsiga modellbilder med Jan. Det får fungera som en liten morot och belöning för den näst intill ofattbara bedriften att ha gått ner 30 kg. Jag har 5 kg kvar till den moroten och jag låter det gå sakta men säkert. Precis som jag gjort hittills. Har så svårt att greppa hur jag flåsade runt motionsspåret med bra mycket mer extrakilon än vad jag har nu. Det enda tuffa jag kände under dagens runda var andningen, men det beror enbart på förkylningsastman. Hittade ett par tjockisbilder på mig själv från förra sommaren. Jag bjuder på det.
 
 
Åtta veckor efter att Neo kom till världen såg jag ut så här.
 
 
Kolla in den överarmen. Inte att leka med. Hehe.
Jag tillhörde inte kategorin mammor där kilona bara försvann de första veckorna....

Tapas

 
 
Idag fick det bli en tapasinspirerad lunch. Särskilt nöjd med min chili-tomatsallad. Hackar
salladslök, tomater koriander och chili smått. Ringlar över lite olja och blandar. Riktigt fräscht.

Snacka Om Blödig Morsa

 
Det är inte alla dagar man gråter av lycka och tacksamhet över att man har ett sådant fantastiskt liv fyllt med kärlek. Men det händer oftare nu när man har barn. En sådan till synes obetydlig sak som att Neo slutar tvärt att leka med sin favoritbil när han hör sången som vi spelade för honom i magen. Han stannar upp, ler världens största leende och börjar gunga i takt med musiken. Då kunde jag inte hejda tårarna. Snacka om blödig morsa. Nu leker han tittut med balkongmattan. Drar den över huvudet och kikar fram och väntar på att jag säger tittut med pipig röst. Det är tydligen the grej of the day. Promenerat har vi gjort idag med. I solsken. Lycklig bebis och lycklig mamma. Handlade färska kryddor till middagen ikväll. Jan ska lyxa till det med lammracks. Älskar lammkött. Bästa köttet.
 
 
"Morsan... du e pinsam!"

Frukost

 
 
Smoothie på banan, clementin och frysta hallon. Lax med avokado och philadelphiaost,
färska hallon och blåbär. Smaskens. Neo får samma, fast han äter även bröd. Men ingen lax.

Lugna Promenader

 
 
Lugna promenader idag, men blir ändå en hel del steg på en dag.
 

Happy Baby

 
En promenad på förmiddagen runt Kransmossen samt en promenad till och från Ica Maxi på eftermiddagen. Det är vad mamma orkat med denna härliga måndag. Neo sov ca en timme under varje promenad. Och när han var vaken sken han som solen själv. Satt och skrattade åt alla bilar och bussar som körde förbi. Och åt mamma som då och då gjorde massa grimaser. I tre dagar har han fått vara i "husarrest" på grund av sjukdom, men nu änligen fick han frisk luft. Det värmer så mycket i mammahjärtat att jag äntligen kan gå med Neo i vagnen. Vilken glädje! Bara jag gick utanför dörren gav han mig världens underbaraste leende. Inte går det fort på promenaderna men vi är i alla fall ute. Min hosta kommer jag nog få dras med ett tag till tyvärr.
 
 
En glad liten gutt.
 
 
Äntligen ute i friska luften!

Ugnsbakad Lax

 
 
Dagens lunch fick bli ugnsbakad lax i lime och chilisås.
 

7 Veckor Kvar

 
Hur många kilon kan man gå ner på 7 veckor? Det undrar jag. Om någon av er därute har svaret får ni gärna lämna en kommentar. Tänk att det endast är ynka 7 veckor kvar tills vi åker. Om jag får behålla hälsan och slippa långdragna förkylningar och har möjlighet att träna lite mer än vad jag gjort så kan jag nog bli av med i alla fall ett par kilon till. Fast samtidigt är ju de där sista kilona de som brukar sitta kvar lite extra länge. Jag väger nu 55,5 kg och är väldigt nära att bli av med mina sambokilon. Bara 1,5 kg kvar nu.
 
Tänk att det skulle krävas att jag blev med barn för att jag verkligen skulle ta tag i min fysiska hälsa på allvar. Men tur att man kom till insikt och inte lät sig själv förfalla för då hade jag inte orkat någonting. Neo blir ju inte mindre krävande med tiden. Nej, snart ska det springas och jagas och skuttas omkring på lekparker och då kan det vara härligt att vara en sisådär 30 kg lättare. Tänk, om jag når ner till 50 kg så har jag alltså gått ner 30 gigantiska kilon sedan jag var gravid. Det är helt galet!
 
 

Promenad I Ultrarapid

 
I tre dagar lät Neo sig sövas inomhus innan han totalvägrade. Det var bara att klä på mig och bege mig ut med vagnen i förmiddags. Neo var så trött att ögonen gick i kors och han somnade efter fem minuter. Jag fick promenera i ultrarapid och ibland sätta mig ner på grund av förkylningsastman. Längtar verkligen tills jag är helt frisk och kan ge järnet. Men nu uppfyllde jag i alla fall promenadens syfte - att få Neo att somna. Imorgon lär jag få gå i snigelfart igen runt Kransmossen. Suck. 
 
 
Neo är den som varit piggast av oss alla tre under hela den här förkylningen.
 

Provning Av Brudklänningar

 
Idag var det dags för provning och uppläggning av brudklänningarna. Det var rätt så pirrigt med tanke på att jag inte testat brudklänning nummer 1 sedan innan jag blev gravid med Neo. Men den satt som ett smäck. Förutom att den är alldeles för lång och behöver läggas upp drygt 10 cm framtill. Den största chocken kom då jag testade klänning nummer 2. Den jag ska ha på själva festen. Senaste gången jag testade den vägde jag mer, men inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att jag gått ner så mycket i vikt. Men det hade jag.
 
Tori sa med ett leende att hon inte visste om hon skulle skratta eller gråta. Festklänningen var alldeles för stor. Den ska sitta tajt och visa figuren, men idag satt den som ett tält. Inget som inte går att åtgärda dock. Jag ska återkomma i början på april för ny provning eftersom jag troligtvis kommer gå ner ett par kilo till innan vi åker till Cypern. Ett lyxproblem. Och jag är väldigt glad att jag inte gått upp i vikt. Hade varit mer ångest ifall jag inte hade kunnat ha någon av klänningarna på grund av viktuppgång.
 
 
Brudklänning nummer 1 som jag ska ha under vigselakten.
 
 
Mycket att snöra ihop.
 
 
Inga problem att komma i denna klänning.
 
 
Klänningen utan underkjol.
 
Festklänningen håller jag hemlig.
 

Tröttsamt

 
Hela familjen sover. Jag behöver sitta upprätt för andningen så jag väntar med sömnen. Fick behålla den sena lunchmaten. Alltid något. Har inte magsjuka men jag hostar så mycket att resten liksom följer med. (Ursäkta de otrevliga detaljerna). Så typiskt att bli sjuk den helgen man tänkt träna riktigt duktigt. Måndagens vägning ska bli väldigt intressant. Men med tanke på det minimala matintaget de senaste dagarna borde jag inte gått upp något. Fast skulle jag gått ner känns det rätt missvisande eftersom det då knappast berott på träningen. Usch. Vill bara bli frisk, få behålla maten och aptiten, kunna promenera och träna. Detta är inte roligt någonstans.
 
 
Neo sover i mitt knä. Han har intagit en väldigt intressant sovställning....
 

Fortsatt Sjukstuga

 
Vi är fortfarande sjuka. Hela bunten. Jag har inte fått behålla någon mat. Värdelöst.
Dessutom har jag förkylningsastma så minsta ansträngning gör mig helt slut.
Så vi fortsätter kurera oss inomhus. Stackars Neo. Tredje dagen nu.
 
 
Min profilbild

Sök i bloggen