Match Made In Heaven

 

A Yellow Cab

 
Tusen tack mormor och morfar för bilen säger Neo.
Han blev överlycklig när han såg den, satte sig på en gång, tog ratten och började brumma.
 
 
Så himla snygg. Pappa var smart som skruvade ihop den i förväg ute i garaget.
 
 
Till mig?? Åh, lycka!
 
 
Testar akrobatiska konster....
 
 
Världens sötaste.

Happily Ever After

 
 
 

My Husband

 

 
 
 

Underbara Minnen

 
Nu har vi börjat få våra bröllopsbilder och de är fantastiskt fina.
Tänk så många underbara minnen Jörgen fångat med sin kamera.
Jag vill dela några av dessa minnen med er.
 
 
Fler bilder kommer läggas upp allt eftersom.
 

Ge Aldrig Upp

 
 
Händer mycket på ett år om man bara ger sig fan på det!
Bestäm dig, acceptera att det kommer ta tid och kör så det ryker!
 

Bröllopsmottagning

 
Min man är värld en fet guldstjärna. Han har jobbat järnet hela helgen med garage och andra grejer så att vi ska få mer lagringsutrymmen. Hemmet har sett smått kaosartat ut just för att det är så fullt med saker överallt som vi vill lagra, sälja och helt enkelt bli av med. Nu börjar vi se ljus i mörkret. Och samtidigt håller vi på att snickra ihop inbjudningarna till vår bröllopsmottagning i Uppsala senare i höst. Bilder ska printas, inbjudningarna ska klippa och klistras och sedan måste jag posta dom asap. Lite i sista minuten kanske, men det är så svårt att hinna med allting när det är så mycket att göra på helgerna och man bara har två dagar tillsammans. Fast med planering och teamwork kommer man riktigt långt.
 
Efter att inbjudningarna är utskickade är det dags för att spåna på tackkort. Ja, alltid är det någonting på de där jäkla listorna. Vi har fått bilderna från bröllopsfotografen (helt fantastiska måste jag tillägga) och snart kan jag även dela med mig av dom till er kära läsare och på Facebook. Fast det blir ett senare projekt. Denna helg har vi varit grymt duktiga! Särskilt Jan. Rätt skönt att inte ha alltför mycket uppbokat framöver. Förresten, han har slängt nästan fem kilo kött på grillen som ligger där och gottar sig i tio timmar. Pulled pork, baby! Finns ingen som gör godare än Jan. Han är en mästare.
 
 
Ska ner på stan imorgon och försöka komma ihåg att köpa lite bling-bling för att pimpa korten.
 
 
Och så får jag komma ihåg att jaga adresser till folk.

Neos Första Besök

 
Neos första besök på djurparken var trots regnet en höjdare. Perfekt ålder att introducera honom för alla djuren. Han pekade och tittade intresserat på allt. Och att kunna gå själv var ju så klart ett extra plus. Men han blev lite sur när jag inte släppte in honom till flamingofåglarna. Fast det glömde han fort när han sedan fick klappa en gigantisk kanin. Åh, vilken glädje. Och när han såg de små bebisbockarna. Priceless. Blir definitivt fler besök i framtiden. Förhoppningsvis när det är en smula bättre väder. Ska inhandla regnkläder till Neo asap. Stövlar och hela kittet så vi kan vara ute och leka trots regn. Nu höll jag tummarna att han inte skulle upptäcka de gigantiska leriga vattenpölarna som fanns överallt på djurparken.
 
Det var en skön promenad jag fick idag. Sammanlagt gick jag i nästan fem timmars tid. Brukar inte klaga över ont i benen eftersom jag går så mycket varje dag, men just idag var nog ändå rätt mastigt även för mig. Men det som inte dödar härdar. Nästa gång det blir fint väder/om det blir fint väder igen kör jag ett djurparkenbesök igen. Man vet ju aldrig med vädret. Neo tajmade in det så bra att han sov hela vägen dit och hela vägen hem. Fyra timmars vakentid där emellan.
 
 
En nyfiken gosse som kikar ut i regnet.
 
 
Flamingos!
 
 
Mamma... jag vill in till fåglarna...
 
 
Varför får jag inte gå in för?
 
 
Titta!
 
 
Lycka.
 
 
Sötaste.
 
 
Klappar fint.
 
 
Mammalejon och bebislejon.
 
 
Rätt maffig apa det där.
 
 
Neo var mer impad av trappan.
 
 
Fast när han får gå på egen upptäcksfärd så hittar han massa skoj att titta på.
 
 
Aporna var rätt coola ändå.
 
 
Så slut efter en dag med alla djuren.

La Copita Levererar

 
La Copita levererar! Som alltid. Borås bästa restaurang vad gäller både mat, service och atmosfär. Kan ju inte välja något annat ställe när jag och Emelie äntligen fick vår egentid tillsammans. Vilken lyxig känsla att kunna äta så mycket god mat i lugn och ro. Ja, det var vi verkligen värda! Efter middagen tog vi ett glas rosé på Viskans uteservering medan regnet öste ner. Hur mysigt som helst. Och ja, vi blev lite blöta då jag tog en dum chansning och lämnade hemmet utan paraply men vi överlevde. Fast då min stilettklack fastnade i en spricka på gatan när vi sprang för att komma undan regnet trodde jag att vi skulle hinna bli dränkta. Jisses, vad det regnade! Himlen var alldeles hotfullt mörk. Lagom till hemresan klarnade det dock upp. Emelie dansade vidare ut på krogen och jag var hemma vid tio. Ont i fötterna hade jag efter allt promenerande så jag misstänker att tossingarna inte hade överlevt en senare kväll.
 
Hemma i lägenheten hade männen grillat, druckit öl och whisky. Det var en fantastisk känsla att kliva innanför dörren och inte höra något gnäll. När jag kom upp på övervåningen låg alla i Neos rum och kollade på fotboll. Eller snarare männen. Barnen lekte och hade härjat runt rätt bra med Neos alla leksaker. Hahaha. Det värmde mammahjärtat att se hur glad Neo blev över att jag kom hem. Blev genast gosstund i sängen. Efter cirka en halvtimme-timme somnade barnen och vi vuxna fortsatte att kolla på TV. En riktigt bra kväll har jag haft denna regniga lördag. Kommer vakna med ett leende på läpparna imorgon.
 
 
Fina Emelie.
 
 
Strawberry Daqairi till mig och en Fuego med mycket chili till Emelie.
 
 
Funny story. Detta var allt som ställdes fram på vårt bord. En citronskiva med lite grönt på.
Vi blev helt ställda och gästerna runt om kunde inte låta bli att fråga om det var allt vi fick.
Tror dock La Copitas serveringspersonal har sinne för humor för självklart kom det mer efter en stund.
 
 
Grilltallrik med fisk och skaldjur samt gudomligt goda såser till. Bästa jag ätit på länge!
 
 
Så mycket mat!
 
 
Och självklart dessert.
 
 
Jag tog en ostbricka efter maten. Är svag för goda ostar. Mumma!
 
 
Vädret var inte att leka med.

Redo För Kvällen

 
 
Middag och drinkar med Emelie. Utan barn. Så jävla skönt!
 

Från Mormor & Morfar

 
Neos 1-årspresent från mormor och morfar är på väg.
Coolaste bilen ever! Den ska givetvis få vara med på en barnfotografering.

Kick Ass

 
 
 
 
Med ett kick ass regnskydd finns det inga ursäkter att inte promenera - oavsett väder!
Idag blev det drygt 1,5 mil. Imorgon drar vi till Borås Djurpark trots överhängande risk för regn.
 

Nytt Till Neo

 
Neo fyller 13 månader idag. Var nere på stan en sväng och köpte lite nytt till Neo. För att fira. (Haha, dålig ursäkt). Det blev superfina vimplar till hans rum, två krokar i form utav moln (passar perfekt till de himmelsblåa väggarna) samt ett par nya shorts i storlek 74. Till mig själv köpte jag ett par nya träningsbyxor i storlek XS. Japp, jag är nere på den storleken nu vilket jag nog inte varit på typ 10 år. De träningsbyxor jag köpte på Cypern hänger redan löst där bak. Så typiskt att man blir mindre på ställen där man vill vara stor. Röven är minimal och ser fortfarande ut som något punkterat. Men bara fortsätta med promenader och utfall. Om ytterligare ett år är kanske rumpan hård som sten. Man kan ju alltid önska. Hehe.
 
 
Härliga färggranna shorts till Neo. Köpt på rea. Åhléns 79 kr.
 
 
Söta krokar. Tänkte hänga upp hans norska nationaldräkt på en av dom.
 
 
Pappsen ska få hänga upp lite vimplar när han kommer hem.

Finaste Pappsen

 
När Jan ringde igår från jobbet hörde han hur fullt upp jag hade med en ledsen Neo. Hans hals verkar bli sämre på kvällarna. Hostan likaså. Svårt att få i honom vanlig mat. Jag hör hur han kämpar med allt slem och det gör riktigt ont. Pappa kom hem och hade köpt en ros till mamma och ett verktygsleksaksset till Neo. Åh, vad alla blev glada och på bättre humör. Att se Neo skina upp i ett stort leende från att ha gråtit var en så underbar syn. Vi satte oss efter maten på köksgolvet och lekte med Neos nya leksaker. Klart han inte kommer få nya grejer varje gång han är sjuk, men just denna gång var det faktiskt väldigt välkommet och omtänksamt av pappsen.
 
 
Neo får en egen verktygslåda.
 
 
Trodde först att det var Jan som köpt verktyg till sig själv.
 
 
Lycka är att kunna snickra som pappsen. Snart har Neo en egen liten arbetsbänk i garaget också.
 
 
Och mamma fick en vacker ros.
 
 

Veckans Vägning

 
Viktminskningen har väl inte stått lika mycket i fokus som innan, men jag kör på med veckans vägning på fredagar. Dagens vikt ligger på 49,9 kg. Rätt bra resultat i jämförelse med förra fredagens vikt som jag glömde redovisa (50,8 kg). Promenerar desto mer nu och försöker skärpa till mig på kostfronten. Bötesburken fyller sitt syfte till viss del. Har fått böta men jag har i vart fall inte fuskat varje dag som jag skulle gjort innan burkens tid. Kör på ett cirkelpass i veckan på Onyx. Det är dunder för hela kroppen. När jag börjar plugga ska jag köra styrketräning 30 minuter på lunchen, men innan dess prioriterar jag familjen på eftermiddagarna.
 
 
Ett stycke dagens mage.
 
 
Börjar käka mer proteiner igen. Har varit dålig med det på sistone.
 
 
Dagens vägning.

En Helt Ny Värld

 
Blev en promenad till stan idag, lunch med pappa, lek på Café Källan, promenad med Matilda och Bellis, handling på Ica samt en liten lekstund på lekplatsen. Jag trodde att Neo skulle somna på en gång då vi kom hem, men han röjde runt på sitt rum i drygt en timme till innan han somnade. Blir nog en lugn hemmakväll. Även om Neo är go och glad så behöver mamma och pappa ta igen lite sömn efter några tuffa nätter. Så fort Neo är helt frisk ska vi försöka se till att läggningarna kommer igång lite tidigare. Men vi ska inte klaga alltför mycket. Neo är alltid galet glad och busig innan han ska lägga sig. Det är aldrig skrik eller jobbigt gnäll. Han behöver leka klart tills han är trött och sedan kryper han upp vid bröstet, ser så att mamma och pappa är där och så somnar han. Att lägga Neo är helt klart det mysigaste på hela dagen!
 
 
En helt ny värld har öppnat sig nu när man kan gå själv och klättra överallt.
 
 
Titta vad jag kan, mamma!
 
 
Sitter här och filosoferar.
 
 
Stampar lite i gruset. Väldigt roligt!
 
 
Tittut!

Världens Ynkligaste

 
Bloggen ligger lite på paus då vi har sjukstuga här hemma. Det är lilleman som är dålig. Igår hade han så ont i halsen att han sov och grät om vartannat. Och alldeles hes stackarn. Man vet ju själv hur det känns när man har så ont i halsen. Lagade varm soppa till honom som han åt med god aptit. Och sedan fick han kall vaniljglass. Det gjorde honom en smula piggare och han var en liten gladfis på kvällen innan han somnade vid halv tio. Ja, det är senare kvällar nu när han har så svårt med hostan och halsen. Märks att han hellre vill vara upprätt än att ligga ner, även om man bullar upp med kuddar. Det är helt okej. Han sover till åtta på morgonen så jag är inte helt död i alla fall. Och i natt hade han bara ett uppvak.
 
Jan passade Neo igår en timme när jag var på gymmet. Neo hade inte sagt ett ord på två timmar och när han var vaken bara satt han och stirrade ut i tomma intet. Åh, vår lilla plutt! Även om det inte är någon fara så värker det i hjärtat när man ser honom ha ont och liksom bli så frånvarande. Jag hade tänkt dra till Leos lekland idag då det skullle bli regn men nu ser det faktiskt fint ut så vi tar nog bara en liten promenad in till stan. Jag är blomvakt åt en vän som är bortrest. Passar fint då vi inte ska iväg någonstans under sommaren och dessutom älskar jag att promenera. Roligare när man har ett mål också.
 
 

Chris & Neo Del 3

 
 
 
 
Om det finns några mammor eller pappor därute som vill föreviga sina små guldklimpar på bild,
hör av er för tidsbokning och priser.
 

Det Går Fort Nu

 
I torsdags började Neo gå på riktigt. Han har ju tagit mellan 3-10 steg ända sedan vi var på Cypern i april-maj, men det är först nu som det verkligen lossnat. Och det skedde från en dag till en annan. Helt plötsligt knatade han bara omkring och nu promenerar han i en stadig takt. Dröjer inte länge förrän han upptäcker hur fort han kan ta sig fram om han börjar springa. Det övade han på igår kväll när han egentligen borde sovit. Sprang omkring i sitt rum och mellan badrummet och sin säng. Pappa fick hämta in honom flera gånger. Kommer få grym kondis när jag måste jaga efter Neo hela dagarna.
 
 

Laxtårta Med Rom

 
På begäran kommer här det smarriga receptet på midsommarens laxtårta:
 

Receptet gäller för 12 bitar

Ingredienser

  • 100 g kavring
  • 50 g smör
  • 3 st gelatinblad
  • 200 g kallrökt lax
  • 12 dl hackad gräslök
  • 250 g Kesella Kvarg
  • 2 dl lätt crème fraiche
  • 1 st pressad vitlöksklyfta
  • 1 krm svartpeppar
  • 100 g röd stenbitsrom
 

Gör så här:

Mixa brödet. Smält smöret och blanda med brödsmulorna. Tryck ut på botten i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Ställ i kyl. Låt gelatinbladen ligga i kallt vatten 5 min. Finhacka laxen. Blanda lax, gräslök, kvarg, crème fraiche, vitlök och peppar. Smält gelatinet på svag värme och rör ner i smeten. Häll smeten i formen och låt stelna i kyl minst 4 tim. Bred över rommen och garnera med gräslök vid servering.

 
 
 

Tuffa Tider

 
Lilleman är tokförkyld vilket innebär tuffa tider för mamma och pappa, särskilt vid nattningarna. Täppt näsa och frekventa hostattacker bidrar till att Neo har svårt att komma till ro. De två senaste kvällarna har han slocknat vid sex-sjutiden, men sedan vaknat upp och bökat nätterna igenom. Igår vägrade han somna om. Det krävdes förenade krafter och först fram mot elvasnåret somnade Neo för natten. Galet. Han var förvisso rätt glad de första timmarna då han tydligen kom underfund med hur man springer, men sedan blev det rätt gnälligt. Jag fick migrän och låg och mådde riktigt kasst samtiditg som jag försökte trösta en sjuk bebis som bara grät. Det var i princip omöjligt. Både jag och Jan är helt slutkörda. Måtte Neo bli frisk snart så vi kan få ordning på kvällsrutinerna igen. Just nu känns det som om världen är upp och ned. Utan sömn förvandlas man snabbt till en zombie. Och det där tålamodet har jag inget kvar av.
 
 
Saknar min friska, nyfikna lilla bebis.

Mrs Monsen

 
 
Då var det officiellt även på papper. Dags att införskaffa nytt pass och körkort. Woohoo!

Bötesburken

 
För att råda bot på allt fuskande har jag och Emelie beslutat oss för att införa en bötesburk. Varje gång vi skulle falla för frestelsen och fuska får vi böta 20 kr. Detta gäller måndag-fredag. Med fusk menas till exempel godis, chips, läsk, alkohol, bakverk och dåliga kolhydrater. Ibland får man testa lite udda metoder när vanlig hederlig självdisciplin går åt fanders. Men helgerna lämnar vi fria. Vi vill just komma åt detta totalt onödiga vardagsfuskande, även om man självfallet inte behöver frossa i gottande bara för att det är lördag/söndag.
 
Apropå lördag så har jag efterlyst en bebisfri kväll. Behovet av att få en liten paus från mammalivet kändes väldigt påtagligt igår. Ibland tar energin tvärt slut och då behöver man andas och fylla på ny energi. Har inte haft en bebisfri kväll på jag vet inte hur länge. Alltså nu talar vi inte om en timme eller två utan under en längre period. Så på lördag ska jag och Em ut och käka middag. Sedan leta upp någon uteservering om det är fint väder och bara vara. Männen tar ungarna och för enkelhetens skull föreslog jag att kidsen kunde leka med varandra när vi mammor är ute på stan. Roligare för barnen och lättare för barnvakterna.
 
 

Kiss Me, I'm Norwegian

 
 
Kiss me, I'm Norwegian.
 
 
Proud to me norwegian/indonesian.
 
 
Aaaatchooo!
 
 
Nä, farsan nu orkar jag inge mer!

En Underbar Midsommar

 
Så mycket god mat och underbart mysigt sällskap vi haft på midsommarafton. Emelie och Chris kom på besök lagom till den traditionsenliga midsommarlunchen. Vi korkade upp bubbel och lyckades bli övertalade av min kära make att ta en nubbe. Inte så tokig när den legat en stund i frysen och är riktigt iskall. Efter lunch blev det en tur till affären medan våra trötta små bebisar tog sig en eftermiddagslur i vagnen. Vid halv fyra gjorde Jan i ordning jordgubbstårtan till kaffet. Jag hade tyvärr råkat köpa för lite grädde så man får skylla på mig att tårtan inte riktigt blev helt täckt. Men fasligt god blev den. Norsk blötkaka är i särklass den smarrigaste tårtan jag ätit. Och med tanke på hur mycket som gick åt var jag inte ensam om att tycka det.
 
På kvällen blev det lågtempererad oxfilé rökt på grillen. Fantastiskt gott. Robin rörde ihop en oslagbar whiskysås som man utan problem skulle kunna dricka, så god var den. Vi satte i oss närmare 2 kg kött. Det var i alla fall ett ordentligt köttstycke och inte blev det mycket kvar när vi hade frossat i allt det goda. Men ändå gick det ner lite mer tårta. Jisses, vad vi har käkat mat! Och druckit gott. Grannarna tittade förbi runt niosnåret och vi satt uppe till en bra stund efter midnatt. Neo ville inte somna när det var så mycket roligt folk, men när jag virade in oss båda i en gosig filt och satte oss ute på balkongen somnade han rätt fort vid bröstet. Pappa fick sedan bära upp honom till barnrummet och han fortsattte sova gott. Vi får se hur Neos humör blir under dagen. Brukar kunna märkas när pojken fått vara uppe sent dagen innan....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Midsommar

 
 
Midsommarfina.
 
 
Blommigt värre.
 

Du & Jag

 
 

Man Får Vara Snabb

 
 
Man får vara snabb om man ska fota barn. Hahaha. Underbar in-the-moment-bild.
 

Chris & Neo Del 2

 
 
 
 
 

Det Lossnade Idag

 
 
Tidigare har Neo mest övat på att gå. Men idag lossnade det ordentligt och han har faktiskt spenderat
större delen av dagen promenerandes på sina ostadiga små ben. Köpte en passande liten t-shirt till honom.

Ny Modellbild

 
Dags för mig att visa er premiärbilden som jag tog på Västkustträffen. Första gången jag står framför kameran igen efter graviditet, barnafödande och en viktnedgång på 30 kg. Kan säga som så här - jag är SJUKT nöjd. Väldigt osvenskt att basunera ut, men så ligger det till. Jag har fått kämpa jävligt hårt för att komma i form och då ska jag banne mig ha ordentliga fotobevis på att jag kom i mål. Behövde inte ens be fotografen om att fuska med min kropp i Photoshop. Förutom min bröstknöl i armhålan som jag ska operera bort efter att amningen är helt avslutad. Tusen tack Frank Hansen för att du orkade med mina ovana försök till posering. Blev ju rätt bra detta. 
 
 

Just Chillin

 
Jag och Neo har haft en hemmadag idag. Promenerade till Ica Maxi för att handla det sista inför midsommar, men sedan har vi mest chillat ute på balkongen. Neo har sovit en halvtimme på morgonen och sedan körde han ett tvåtimmarspass efter lunch. Inte ofta det händer nu när han är så stor. Passade på att få gjort en del saker som jag annars inte haft tid med. Jag har sorterat alla bebiskläder i storlek 50-68 och lagt dom i kartonger. Behöver nog ha en liten garageloppis eller liknande för att bli av med det som är kvar. Typ asbilliga priser. 10-20 kr per plagg. Tar för lång tid att lägga upp grejerna på nätet och ännu längre tid att få napp. Ser helst att man kör en dag och hoppas på att folk kommer förbi och fyndar. Hänger ju på hur pass bra man marknadsfört sig förstås.
 
 
Älskar vår balkong på sommaren. Som ett extra litet rum.
 
 
Neo grillar för fullt. Eller snarare gnager på grillverktygen....

Here Comes Trouble

 
"Kan själv" är väl lite av Neos motto nu. Snart 13 månader gammal och en vilja av stål. Även när han så klart inte kan själv. Detta med maten är till exempel något som enbart sker på Neos villkor. Han vägrar barnmat och att bli matad. Det ska vara vår mat och han ska äta själv. Alltså sitta och plocka själv och äta i egen takt. Den enda gången han låter sig matas är på frukosten när morgongröten serveras samt kvällsgröten. En annan situation då han minsann kan själv är när tänderna ska borstas. Han är helt besatt i sin tandborste och tydligen är tandborstning det roligaste som finns. När man tar tandborsten blir han vansinnig.
 
Att klättra är som tidigare nämnt en annan favoritsysselsättning. Nu kan vår lilla monkey boy (tyvärr) klättra upp på ställen han helst inte ska. Och det går i en rasande fart. Jag skriver tyvärr för det betyder att han skulle kunna ramla ner från högre höjder om man inte är på sin vakt. Men det är ju sånt som hör till har jag förstått. Barn klättrar, ramlar och slår sig. Fast som förälder vill man så klart helst undvika det så långt det bara går. Häromdagen kom jag på honom med att ha klättrat upp på leklådan och stod och sträckte sig upp mot fönsterbrädan i hopp om att få tag i något ömtåligt att kasta ner i golvet. Suck.
 
 
 

Världens Bästa Make

 
 
Jag och maken hade ett ordentligt snack ikväll. Uttryckte min oro för framtiden angående den ekonomiska biten och min känsla av otillräcklighet. Jan försäkrade mig om att den ekonomiska biten kommer vi klara utan att jag behöver jobba ihjäl mig med något extrajobb på helgerna (även om jag nog ändå kommer kika på vad som finns därute). Min tid som multitaskande juridikstudent är tyvärr förbi pga min stressrelaterade migrän som alltid dyker upp när sådana här grejer händer. Min kloka make anser att det absolut viktigaste för mig (oss) nu är att Neo har det bra och att jag blir klar med utbildningen. Alla beslut runt omkring får göras utifrån hur det kommer påverka dessa två ting. Och jag är enig. Sedan fick jag en välbehövlig påminnelse om att vi är en familj där alla gör vad de kan och att mitt "jobb" med Neo är precis lika mycket värt som om jag skulle arbetat för att få in pengar till hushållskassan. Alla inkomster och utgifter tillhör oss som familj. Han sa det på ett så bra sätt. Lugnt, bestämt, vänligt och kärleksfullt. Utan att vara förmanande. Det behövdes verkligen då jag känt mig väldigt ledsen över allt som gått fel.
 
 
Jag har världens bästa make!
 

Family Comes First

 
 
När vardagen känns tung får man försöka koncentrera sig på vad som är viktigast.
 
 
Att klättra ut och in ur leklådan är det roligaste som finns.
 
 
Polaren Chris tycker likadant.
 
 
Att klättra på mamma är också något utav en favoritsysselsättning.
 
 
Emellanåt kan man vila på mamma.
 
 
Så himla mysigt.
 
 
Kan stå (och gå) själv om jag bara vill.
 
 
Älskade unge.

Strul & Bekymmer

 
Mitt huvud har snurrat av massa funderingar och känslan av uppgivenhet har väl kommit över mig några gånger. Det har varit/fortfarande är en hel del saker att få bukt med. Men till att börja med tänkte jag skriva av mig så att jag åtminstone kan känna lite ro i själen. Det började med att vi kom tillbaka från Cypern. Vi hade ju ordnat allt med Försäkringskassan och föräldraledigheten (trodde vi) i god tid innan vi åkte. Jag skulle inte ta någon föräldrapenning eftersom jag får så pinsamt lite. Vi ändrade så att bara Jan skulle ta ut föräldrapenningen under perioden på Cypern för att få ihop det ekonomiskt. Vi gick till och med ner till servicekontoret och samtalade med dom personligen när vi gjorde dessa ändringar.
 
När det var dags att betala räkningarna hade Jan inte fått sina pengar. Han gick in på nätet för att kolla upp vad som hänt och såg att det inte fanns något spår av vår ändring. Efter ett samtal med Försäkringskassan sa de att det skulle fixas men att det kunde dröja 1-2 månader innan vi får de pengar som Jan skulle fått ut. För några veckor sedan fick vi besked att det inte kommer några pengar för att JAG tagit ut föräldrapenning för den period vi var på Cypern. What the f*ck?!! Så nu var vi nere igen och påpekade att detta var INTE vad vi hade anmält. Och hon på Försäkringskassan kunde bara beklaga och gav oss numret till en annan person. Bara massa jävla strul. Så även denna gång kommer det dröja med pengar (om vi ens kommer få ut något). Personen vi ska få tag i svarar inte i telefonen trots att vi ringt som galningar.
 
Och igår fick jag besked att det kommer dröja ända till 1:a oktober för att vi ska kunna få vårt FJÄRDEHANDSALTERNATIV gällande förskola till Neo. Eller egentligen är det ett påhittat alternativ som inte fanns med på listan över val. Det råder sådan brist på förskoleplatser att de är tvungna att starta upp en ny avdelning på en nedlagd skola. Men huvudsaken är att vi får inom vårt bostadsområde. Det var prio ett. Jag börjar plugga 1:a september och det var planerat att Jan skulle ta inskolningen i två veckor under september. Men nu ser det ut som att Jan kommer gå hemma hela september och halva oktober. Har känt mig så jäkla usel över ekonomin (jag får ju knappt in något alls då jag nu tar vårdnadsbidrag), vilket har fått mig att inse att jag måste försöka hitta något helgjobb. Vad som helst. 
 
CSN måste jag ta tag i också. Behöver skriva ett personligt brev om varför uppsatsen inte blev klar i tid och varför jag behöver studiemedel. Och det finns inga garantier att jag kommer få några studiemedel under hösten heller eftersom studieresultatet inte uppnåddes (dvs. jag hann inte klart med examensuppsatsen när jag var gravid). Om jag ska förvänta mig det värsta kommer jag gå utan inkomst i två månaders tid när jag skriver på uppsatsen. Därför känner jag mig nästan tvingad att ta ett helgjobb. Bara så jag kan bidra med NÅGOT. Jan har ju sitt heltidsjobb, sedan har han tagit på sig en hel del barnfotograferingar samt säljer grejer han gjort och knivar han modifierar. Han gör så jäkla mycket just vad gäller den ekonomiska biten och jag gör ingenting. (Okej, jag tar hand om Neo, men det hjälper ju inte när räkningarna ska betalas). Helgjobb innebär så klart mindre familjetid men vad ska man göra när saker och ting strular?
 

För Mycket Av Det Goda

 
För mycket av det goda ger inga magmuskler. Midsommarafton på fredag och det blir en dag i massa gottande. Så innan dess tänkte jag försöka satsa på extra bra mat och fortsätta motionera som vanligt. Har i alla fall lyckats med en dag utan en massa fusk. Motivationen känns inte helt hundra, men det har sina orsaker. Känns nog bättre när grejer har löst sig. Hatar att jag alltid ska bli orolig för skitsaker. Vikten pendlar mellan 50-51 kg. Känns väl okej. Nu ska jag gå och lägga mig. Tack och hej.

Chris & Neo Del 1

 
Jan satt och jobbade inatt och hann klart fyra bilder från gårdagens fotografering:
 
 
 
 
 

En Orkan I Studion

 
Emelie, Chris och Robin kikade förbi vid tretiden för barnfotografering och grillning. Det är ingen lätt sak att fota två vilda 1-åringar. Den ene går/springer i världens fart åt alla möjliga håll och den andre kryper omkring som om själva satan vore efter honom. Stundtals fick man känslan av att ha en orkan i studion. Det var två svettiga morsor som åtminstone försökte få barnen på samma ställe tillräckligt länge för att Jan skulle kunna föreviga det på bild. Vi har precis gått igenom bilderna och det blev många fina, tokiga och roliga bilder. Både enskilda och när de leker tillsammans. Ser fram emot att få visa er sen när Jan jobbat klart med dom. Riktigt kul att vi lyckades fånga våra busiga små yrväder på bild. 
 
 
Tilltugg och rosé efter en svettig fotografering.
 
 
Grabbarna busar på balkongen.
 
 
Vår lilla klätterapa.
 
 
På kvällen blev det grillat.
 
 
Ett grillspett som heter duga.
 
 
Tittut!
 
 
Självklart ska det kivas om samma leksaker.

Att Äta Själv

 
En ren fröjd att se Neo (försöka) äta själv.
Det mesta hamnar på golvet, men han öste in några stora nävar mat mellan varven. Underbara unge.
 
 
 

Monkey Boy

 
Det är fint väder vilket (som ni kanske märkt) går ut över bloggen. Jag spenderar dagarna med Neo och vi är ute och flänger från morgon till eftermiddag. Och när jag kommer hem så fortsätter leken och jag har liksom inte haft tid att blogga. Eller jag har väl inte tagit mig tid. Väl innanför dörren är det fortsatt full rulle, och så middag och så nattning. Efter en dag med en livlig 1-åring är man helt färdig. Men på ett bra sätt. Älskar att se Neo utvecklas och njuta av att kunna vara utomhus. Han går mer och mer. Så fantastiskt söt när han på sina ostadiga ben vaggar fram. Som en liten, liten fyllegubbe.
 
Igår gick han väldigt mycket och trots att han var trött visade han sig från sin allra bästa busiga sida när vi fick finbesök på kvällen av fina Isabel och hennes snart 6-månadersbebis Mio. Vi har följt varandras bloggar hur länge som helst men aldrig träffats. Men då hon ringde på dörren och vi kramades kändes det från första stund att vi kände varandra. Vi har ju läst om varandras liv på en daglig basis och tröstat, peppat och kommit med kloka råd under så lång tid. Fantastiskt roligt att äntligen få träffas. Våra bebisar slocknade i Neos säng och sov dryga timmen. Sen började Neo böka, vaknade till och fick leka av sig igen. Haha. Galna lilla unge! Trots att han sov sisådär inatt vaknade han på bästa sätt. Jag var i badrummet och hörde Neo ropa mamma. Kommer in i hans rum och han sitter upp i sängen med världens leende.
 
 
Vår lilla klätterapa älskar att klättra i sin gåvagn.
 
 
Sitter och filosoferar.
 
 
Tänk om man hade en liten liten apa....
 
 
Tittut!

Gratulerer Med Dagen

 
 
Hej bestemor. Det är Neo vid tangentbordet. Jag ville bara säga att jag saknar dig väldigt mycket.
Och gratulerer med dagen! Hoppas du blir firad med god mat och mys.
Massa kärlek från ditt busiga barnbarn.

27 Dresses

 
Jag älskar sommaren och fint väder, för det betyder att jag kan ha klänning på mig. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli en jeanstjej, utan klänningar är min grej. Har sjukt många i garderoben. Kanske lite för många för att bo i ett land där det bara är vackert väder typ tre veckor om året. Nä, men ni fattar. Fast sen har vi ju vårt andra hem på Cypern där vi är 1-2 gånger om året. Så jag får användning för min garderob. Överväger dock att rensa ut en del och fixa ihop en garageloppis innan sommaren är slut. Har även en massa babykläder från Neo upp till storlek 68 som jag behöver bli av med. Får se om jag hinner dra ihop en försäljning. Det är ju ändå lite jobb.
 
 
Dagens mamma i en av favoritklänningarna.

Då Kör Vi Igen

 
Har inte satt min fot på gymmet sedan strax innan Cypernresan. Men idag var det dags. Hade bokat in mig på ett tufft cirkelpass i en timme och jävlar min låda vad jag fick kämpa. Lämnade passet med vad som redan kändes som träningsvärk i rumpan efter alla knäböj. För att inte tala om armarna. Hur ska jag beskriva cirkelpasset? Det är högintensiv träning i ett sinnessjukt tempo med asbra dunkadunkamusik. Man jobbar med olika typer av vikter på olika stationer. Och så roterar man. Jag ser det som en väldigt effektiv styrketräning. Och HELA kroppen får verkligen jobba. Så här beskrivs passet på gymmets hemsida: Stationsträning med fokus på funktionella övningar. Kondition och styrka blandas under ett tufft träningspass. Avancerade och tuffa pass för dig som gillar att utmana kroppen. Tyvärr är mitt bäcken fortfarande inte återställt efter förlossningen (helt galet ju för det har ju gått över 1 år) så jag fick anpassa vissa övningar. Det var efter ungefär halva passet som bäckenet protesterade. Gjorde ont som fan och kändes nästan som om det "knastrade". Tog det riktigt lugnt efter det. Tänkte köra dessa pass nu i några veckor. Så mycket roligare än vanlig styrketräning då man går omkring själv och lallar. Och träning ska vara roligt. Kör eventuellt på fredag igen och definitivt nästa vecka.

Picknick I Det Gröna

 
En av de varmaste dagarna hitills. 28 grader landade maxtemperaturen på. Vi gick hemifrån vid halv tio för picknick och lek i stadsparken. Mitt på dagen när det blev som varmast gick vi till Café Källan och barnen fick leka inomhus en stund. Neo gick 8 steg. Riktigt skoj att se. Något som var mindre skoj var när han ramlade igen och slog sig blodig. Han kröp och foten fastnade bakom en stol och så gjorde han en face plant. Stackarn. Men jag höll mig i alla fall lugnare den här gången. En glad överraskning var när Pernilla (hon som driver Kaffekotten) kom på besök med sin familj. Kaffekotten har sommarstängt nu, men när de kom var det nästan som att vara på Kotten igen. Åh, vad vi saknar det stället! Då klockan började närma sig två var båda våra bebisar i stort behov av sömn. Gick rätt fort att söva dom i vagnen. När de tog sin eftermiddagsvila i vagnen passade vi mammor på att kika i några affärer innan vi styrde kosan mot Ica Maxi för handling till kvällens grillning. Nu ligger temperaturen på 27 grader i skuggan. Rena rama utlandet. Jag har blivit om möjligt ännu brunare. Suck. Som en bränd pepparkaka.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Life Is Good

 
Idag är det härligt att vara mammaledig.
 
 
En flaska rosé efter en härlig dag på stan.
 
 
Pojkarna kivas som vanligt över samma saker. Denna gång en tom vattenflaska.
 
 
Chris vann denna ronden.
 
 
Lite shopping på Åhaga hanns det med. Coola Star Wars-strumpor, en body och en sparbössa.
Allt för 130 kr. Som hittat!

Varmt & Fint

 
God morgon, mina fina. Vaknade kl.05.17 pigg som en mört. Alla andra sov förutom den ena katten som tyckte det var en bra idé att kräkas ner mattan i Neos rum samt hallmattan. Jag var ju vaken så det föll på min lott att torka upp det. Det ska bli strålande väder till veckan. 22 grader och uppåt. Imorgon spås det bli 26-27 grader varmt här i Borås. Tänkte verkligen ta till vara på det fina vädret och promenera som en tok. Det gör jag förvisso oavsett väder, men klart man känner sig lite lättare om hjärtat när det är uppehåll.
 
Idag ska jag ner på stan till Skatteverket och kontrollera ifall vårt giftermål på Cypern blivit registrerat. De cypriotiska myndigheterna skulle skicka in papper till de svenska myndigheterna, men det kan man ju inte riktigt lita på. Om det blivit registrerat samt mitt namnbyte så ska jag marschera till polisen och beställa nytt pass. Måste ha det ifall vi ska kunna boka en resa till jul. Ja, pass måste jag ha oavsett men just nu är det en smula brådis. Får sällskap av Emelie och Chris. De bangar aldrig på en promenad. Awesome!
 
 
Dagens mamma.
 

Våra Bröllopsbilder

 
Igår kväll var det Jans tur att välja favoriter bland våra bröllopsbilder. Så lustigt. Helt oberoende av varandra visade det sig att vi valt samma bilder i 28 av fallen. Det är ju helt perfekt eftersom det är 35 bilder vi ska ha till fotoboken. Jag visste att det inte skulle bli några problem att komma överens, men att vi hade valt så lika trodde jag inte. Nu ska vi bara hitta 7 bilder till som vi båda gillar. Tänkte få det gjort idag och sedan skicka våra val till bröllopsfotografen. Målet är att ta med fotoboken till Uppsala senare i höst då vi ska ha vår bröllopsmottagning för släkt och nära vänner. Och ju snabbare vi väljer bilder, desto snabbare kan fotografen börja jobba med dom. Han har fullt upp med bröllopsfotograferingar så det kan ju vara skönt att bli helt klar med vårt bröllop. Åh, så ljuvliga minnen som kommer tillbaka när man tittar på alla foton!
 
 
 
 
Dessa bilder har fotografen valt och jag fullkomligen ÄLSKAR dom!
Det har sina fördelar att vara god vän med bröllopsfotografen. Han KÄNNER verkligen oss.

Underbara Bilder

 
John Hagby tog några underbara spontanbilder på Neo och Jan när vi var på Västkustträffen.
Om jag inte minns fel så var det Pelle som busade med Neo och lockade fram massa skratt och leenden.
Åh, underbara västkusten. Längtar redan tillbaka. Svensk sommar när den är som bäst.
 
 
 
 
 
 
 

Bröllop & Blodspilla

 
Bara några timmar innan vi ska åka på Angelicas och Fredriks bröllop ramlar Neo och slår sig så hårt att överläppen spricker så att blodet forsar. Tror ni jag drabbades av lite panik eller? En rejäl fläskläpp blev det och lilleman får svårt att äta mat då det gör så ont. Mammahjärtat värker men pappa är lugn och tröstar både mamma och bebis. Ingen bra start men Neo lyckas ändå sova två timmar i bilen på väg till bröllopet. Väl framme var han en smula knepig, vilket inte var så konstigt. Hungrig och med en mun som värkte. Men under vigseln piggnade han till och passade på att dregla ner linsskyddet.
 
Lagom till själva middagen blev Neo trött och grinig. Försökte söva honom i vagnen men utan framgång. Han fick sitta bredvid pappa vid bordet och det gick över förväntan bra. Tydligen var revbenspjällen en stor favorit. Skönt att pappa lyckades få i honom lite mat. Ja, det blir ju ingen avslappnad tillställning med en 1-åring som helst av allt vill öva på att gå och röja runt, men jag och Jan turades om och allt gick väl. Neo har börjat gå en hel del idag så man måste passa på honom extra noga. Att klättra i stentrappan upp till festlokalen var givetvis det bästa på hela festen enligt Neo. Suck.
 
Tyvärr fick vi bryta upp efter kaffet och tårtan. Vi hade ju en körning på 2,5 timme och klockan visade strax efter åtta på kvällen. Neo var redo för skroten och då ville vi passa på att åka så det inte blev en skrikfestival hela vägen hem till Borås. Tror det tog 10 minuter innan han somnade. Så trött vår lille plutt. Gick bra att köra hem. Neo sov i stort sett hela vägen, förutom 20 minuter mot slutet. Då blev han ledsen och ville vara nära mamma. Men fick trösta så gott det gick i baksätet. Väl hemma slocknade han och började snarka rätt omgående. Här kommer ett litet bildregn från lördagens bröllop:
 
 
Efter 3 år och 30 kilos viktnedgång kan jag äntligen ha min kebaya igen.
 
 
Festfin i håret.
 
 
En bild på hela klänningen. På väg till kyrkan.
 
 
Mina stiliga grabbar.
 
 
Vigselhäfte.
 
 
"Nej mamma, jag vill INTE sitta still!"
 
 
Brudparet har precis tågat in.
 
 
Neo är redo för bus. I kyrkan.
 
 
Fantastiskt vacker klänning som passade bruden helt perfekt!
 
 
Brudtärnorna.
 
 
"Nä mamma, jag ska ingenstans...."
 
 
Lyckligt gifta tågar de ut tillsammans för att motta gratulationerna.
 
 
Neo käkar linsskydd.
 
 
Gratulationer till brudparet!
 
 
Fördrink.
 
 
Festlokalen i vackra, klara färger.
 
 
Passade på att smygfota innan alla satte sig.
 
 
Min plats.
 
 
Det bjöds på buffé med massa olika rätter.
 
 
Och här var kameran på väg att dö (batteriet) så jag hann inte fota lika mycket som jag velat.
 
 
Men fick med de underbara texterna som Angi och Fredrik komponerat ihop om oss i middagshäftet.
 
 
Huvudet på spiken!
 
Tusen hjärtligt tack för att vi fick dela er stora dag, Angelica och Fredrik!
Önskar er all lycka och hoppas ni slog klackarna i taket på festen.
 

Under 50 Kilo

 
Jag hamnade under 50 kg igår. 49,9 kg för att vara exakt. Nytt lägsta rekord, vilket förvånar mig oerhört då jag slarvat med i stort sett allting de senaste veckorna och definitivt inte gjort något utöver det vanliga som skulle kunna bidragit till denna viktminskning. Tvärtom. Ätit massa kolhydrater av det onyttiga slaget och käkar saltlakrits titt som tätt. Men måste skärpa mig. Inte för viktnedgången utan för att min mage inte varit så kry. Och det började i samband med allt slarv. Så jag gör väl som de flesta andra brukar göra - startar om på måndag och med mer frukt och grönt. Ut med dåliga vanor och in med nya bättre vanor!
 
 
Väger fem kilo mindre än senaste gången jag bar min indonesiska dräkt.
Den sitter faktiskt mycket bättre nu.

Den Bästa Tiden

 
Jag har varit mamma i lite drygt ett år. Vilken omtumlande, känslomässig, fantastisk men stundtals väldigt tuff tid det varit. Idag hade jag (och Neo) en dålig dag, men det ändrar inte det faktum att jag ändå tycker att just här och nu är den bästa tiden. Jag älskar att Neo vågar sig ut på äventyr och utforskar allt i sin omgivning. Det blir sinnessjukt mycket spring för mamma, men hur underbart är det inte att se sin stora bebis komma krypandes med världens största leeende. Eller det där tokigt höga glädjetjutet han ger ifrån sig när man jagar honom. Som nyfödd var han förvisso galet söt och bedårande liten, men jag kunde snabbt konstatera att de där första spädbarnsmånaderna inte riktigt var min grej. Annat är det nu. Att hitta på aktiviteter, dra till lekland, hänga på familjecaféer och göra saker med Neo är så himla skoj för man får så mycket glädje och kärlek tillbaka. Men dagens absoluta favoritstund är när hela lilla familjen Monsen myser och leker i Neos rum. Man kan verkligen se lyckan i hans bruna stora ögon och i det charmiga, busiga leendet han överöser oss med. Vi är så lyckligt lottade. Ett barns kärlek är sannerligen något alldeles extra.
 
 
 

En Smula Off

 
Jag har varit en smula off här på bloggen, vilket har sin naturliga förklaring i föräldraskapet. Att underhålla Neo om dagarna är som vanligt ett dygnet-runt-jobb, bara det att man måste anstränga sig lite extra nu när han är så rörlig. Häromdagen var vi på Leos lekland för allra första gången. Och som han älskade det stället. Klättrade som en liten apa med en väldans fart och blev överförtjust i att åka de riktigt höga, läskiga rutschkanorna tillsammans med mamma. Jag var dock en smula skeptisk. Har ju höjdskräck men vad gör man inte för sina barn.
 
Imorgon ska vi iväg på bröllop. Jag ska ha på mig min kebaya (typ indonesisk nationell klänning) som jag inte kunnat ha på tre år. Då vägde jag 55-56 kg. Nu väger jag 51 så det är inga problem att komma i den längre. Tjohoo! Jag fick den skräddarsydd när jag var på Bali år 2011. Har även en annan hemma men den är mer vardaglig. På Bali valde jag medvetet finare tyg så att jag skulle kunna ha den vid special occasions. Nästa gång jag tänkte använda den blir nog på Indonesiens nationaldag den 17:e augusti. Då ska vi åka till Stockholm och troligtvis fira dagen på indonesiska ambassaden.
 
 
Inte lätt att fota två rörliga små pojkar. Men åtminstone en blev skarp på bilden. Hihi.

Älskade Liten

 
Fick sova fyra timmar inatt. Alltid något. Det var dock inte Neo som var bökig, utan katten Sigge. Han ska på ultraljud idag för sitt hjärta och är tvungen att vara fastande. En hungrig katt är inte en nöjd katt. Slutade med att han käkade Jans enda levande växter och spydde upp allt på badrumsmattan. Suck. Neo blev givetvis en smula orolig och vaknade till runt tvåtiden. Jäklar, vad den där katten kan jama högt! Pappa sov som en klubbad säl. Trevligt att åtminstone en av oss fått bra med sömn. Jag skulle träna en timme på gym idag. Ett riktigt tufft pass som jag sett fram emot länge. Men jag är så trött att jag bara vill gråta så jag överväger att avboka och njuta av en tvätt-och grillkväll med min lilla familj istället. Hur skulle ni gjort?
 
 
"Nej mamma, jag har INTE sovit klart! Måste jag förklara allt för dig idag?!"

Ett Geni

 

"Morsan hävdar att man tydligen måste vara ett geni för att sätta ihop min leksaksgrill. Jag hävdar att man åtminstone bör vara normalbegåvad. Om hon fick ihop min grill? 'Bäst att vänta tills pappa kommer hem', var hennes kommentar efter att ha läst bruksanvisningen. Vad kan vi dra för slutsats av detta?"
 

Gästerna

 
Ingen fest utan alla underbara gäster.
Här kommer några bilder på gästerna under bröllopsfesten.
Foto Jörgen Lundh www.studiomix.se
 
 
Emma och Markus
 
 
Tallee och Mattias
 
 
Lisa och Björn
 
 
Henrik och Karolina
 
 
David och Raja
 
 
Martin och Terese
 
 
Louise och Anders
 
 
Anne och Georg (Neos bestefar och bestemor)
 
 
Vänner till familjen, min moster och hennes man samt svärföräldrarna.
 
 
Självaste bröllopsfotografen Jörgen och hans fru (min hårstylist) Boel
 

The Naughty Table

 
Jag har ju totalt glömt bort att skriva om själva bröllopsfesten. Alltså dit vi tog hela bröllopssällskapet efter middagen. Länge och väl hade vi spånat efter det perfekta stället att ha en liten intim fest på. Vi har varit inne på allt från att hyra en liten yacht till en bar som tidigare varit ett kamelstall. Men inte förrän svärfar föreslog ett litet ställe som heter Secret Garden kände vi att vi träffat rätt. Tillsammans med den fantastiska sångaren Ian som stod för sång och musik, vickningsbuffén, glada gäster och en underbar atmosfär måste jag säga att festen blev oerhört lyckad. Till och med Neo var med på ett hörn och dansade med oss. Sedan fick vi gå en liten runda för att söva honom i vagnen där han fortsatte sova (med hörselkåpor). Runt midnatt begav vi oss till hotellet för att landa och bara vara (jag, Jan och Neo).
 
Innan vi lämnade festen ställde vi upp på lite spontan fotografering av par, familj och vänner samt lite mer urspårade bilder. Vad vi fick höra dagen efter var att festen hade slutade med gayklubb fram till fem på morgonen efter att en viss gladiator gjort lite efterforskningar på uteställen i Larnaca. Och shotsbricka efter shotsbricka hade tydligen beställts in till det festglada gänget som tog över hela dansgolvet. Jo, våra svenska gäster vid ett visst bord fick nickname "The naughty table" av han som driver Secret Garden. Ni får själva klura ut varför. Hahaha.
 
 
Festglada.
 
 
Secret Garden.
 
 
Det var lampor och mysig belysning överallt.
 
 
Vackra vänner.
 
 
In i dimman.
 
 
Här hamnade gästerna till slut.
 
 
Min prins.
 
 
Vårt brudfölje.
 
 
Och här börjar det spåra. Hahaha.
 
 
Ja, vad ska man säga? Norsk humor när den är som bäst/ värst?

Zzzznark

 
Tuff natt på grund av vaccinet. Han vaknade stup i kvarten och bara gnällde. Febern kom och gick men blev som tur var inte högre än 38,5. Nu är han dock sitt vanliga glada jag igen. Vaknade verkligen på ett solskenshumör. Annat kan man säga om mammas humör. Jag är SÅ trött. Nackdelen med att inte vara van vid en bebis som bökar en natt. Hoppas på att en promenad runt Kransmossen och häng på Kaffekotten kommer råda bot på min trötthet. Ses där. Tjingeling!
 
 
Mys på Västkustträffen med en trött bebis.

1-Årskontroll Avklarad

 
Ja, inte brås han på mig när det gäller sprutor och sprutskräck. Neo gnällde/grät max 20 sekunder allt som allt när han fick sin vaccin idag. Sedan gjorde pappa någon rolig grimas och då började Neo skratta istället. Efteråt var allt glömt. Till och med innan vi klädde av honom för vaccinet var han på strålande humör. Nyfiken och busade omkring på BVC. Han är nu 73 cm lång och väger 8540 gram, drygt 1 år gammal. Världens största lilla charmör. Nu är vi hemma och leker ute på balkongen och i vardagsrummet. Tänkte hålla oss i stillhet och se ifall några dumma biverkningar kickar in. Men än så länge är allt frid och fröjd. Förutom att hemmet ser ut som ett bombnedslag, något jag vill försöka åtgärda när pappa slutat jobbet. Stackarn. Han har varit borta från jobbet i 5 veckor och nu är det rätt mycket att ta igen. Helst av allt skulle vi vilja ha pappa hemma längre, särskilt när det är så fint väder. Men vi får längta till helgen istället. Då blir det grillning på fredag och sedan iväg på bröllop på lördag.
 
 
Gladaste ungen på väg hem från västkusten igår. Resan hem gick toppen.
En timmes sovning och en timmes vakentid/lek. Tio minuter hemifrån började han gnälla lite.
 

Min Stilige Make

 
 
Har inte berättat detta men jag grät när jag såg Jan i sin kostym på bröllopsdagen.
Så stilig att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna.
 
Min profilbild

Sök i bloggen