Det Bästa Som Finns

 
Alltså. Det bästa som finns är när Neo vaknar efter en sovstund. Utvilad. Det ska MYSAS, gärna i mammas famn och energin ska liksom långsamt fyllas på med hjälp av mammagos. Idag var nog en av de finaste mysstunderna vi haft. Neo somnade på den korta promenaden från Åsas stuga till den lilla badstranden bredvid. En promenad på max några minuter. Han sov igenom lunchen och lite till, vilket gav mamma en känsla av oerhörd lyx. Behövde för en gång skull inte slänga i mig maten och samtidigt hålla koll på en vild liten busunge. Fick slappa och konversera med VUXET sällskap en bra stund efter lunchen. Det ni!
 
Och när han vaknade satte han sig bara upp, väntade på att jag skulle lyfta upp honom och sedan satte vi oss i sanden och tittade på när de andra badade. Och där satt vi LÄNGE. Han tog sig en liten drickespaus då och då. I vanliga fall klunkar han i sig, men just denna gång var det nog mest bara för att gosa. Tänk att det ryms så mycket kärlek och känslor i den där lilla gossen. Och när han vaknar hemma på morgnarna hör man honom säga "mamma". Inget skrik eller gnäll. Utan bara ett litet ord som säger så mycket. Den glädjen han visar oss när vi kommer in i hans rum efter att han ropat kan inte ens beskrivas. Det är något man måste uppleva. Fantastiska, underbara unge! Vi älskar dig.
 
 
Alldeles, alldeles nyvaken bebis.
 
 

Älskar Svensk Sommar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skulle aldrig vilja åka ifrån en svensk sommar. Så mycket underbara stunder med nära och kära. Men att förlänga sommaren med en Cypernresa i september så ungen får bada i ett uppvärmt medelhav är inte fel. Nu är det bara 41 dagar kvar innan bestefar och bestemor får träffa sitt älskade barnbarn igen.

Anmäld & Taggad

 
 
Startar 11 augusti på Kransmossen och håller på i fyra veckor. Kommer bli awesome!
Känner mig grymt peppad nu efter att ha varit stilla så länge.
 

Klättrar På Väggarna

 
I vanliga fall är det bebis som klättrar på väggarna här hemma, men just nu är det mamma. Det är TRÅKIGT att hålla sig i stillhet. Och humöret och tålamodet tryter snabbare än innan eftersom man inte har någon som helst möjlighet att tanka positiv energi. Insåg inte förrän nu hur mycket gott mina powerwalks gör även för den mentala hälsan. Känner mig så pigg och lycklig efter en stadig promenad, men efter snart en veckas stillasittande börjar det bli jobbigt. Benet har däremot inte gjort ont på ett par dagar, så imorgon ska jag gå en superkort promenad till Ica-butiken som ligger fem minuter bort.
 
Min räddning idag blev en snabbvisit av Åsa. Hon hade fått en härlig paus från barn och jag uppskattar verkligen att hon kom och drack kaffe och babblade ute på balkongen, även om det betydde att hon fick umgås med MITT barn. Hehe. Inte förrän på torsdag vågar jag mig ut på en längre promenad. Vill som sagt inte börja för tidigt med motionerandet. Vill verkligen inte få tillbaka benhinneinflammationen.
 
 
Neos busiga min när han fick leka med MASSA kattungar igår ute på landet.
 
 
Någon är i himmelriket. Kattungar överallt.

Kunde Inte Låta Bli

 
 
Ny leverans från Next. Börjar fylla på Neos höst-och vintergarderob.
ÄLSKAR trycket på tröjan! Hehehe. Kunde inte låta bli att beställa den. Med Jans godkännande förstås.

Lycka På Landet

 
Lycka är att vara på landet med familjen och låta Neo träffa alla djur.
Vår son har blivit en riktig djurälskare och han föredrar framför allt katter och hundar.
 
 
Två små sötnosar som hittade varandra.
 
 
En trött busunge.
 
 
Klart man orkar springa ifrån mamma ändå även fast man är trött.
 
 
Hästar! Eller som Neo säger om alla djur: Bääää....
 
 
En stooooor häst...
 
 
Va? Åka hem nu? Nä, men har vi inte precis kommit?

Neo 14 Månader

 
 
14 månader idag. 73 cm lång och 8700 gram.
Om drygt en månad kör vi en tillväxtkontroll på BVC.
 

Lekstuga

 
 
Fullt ös på den här grabben. Han har lite speciella körstilar.
 
 
Badleksaker är roliga att slänga omkring sig.
 
 
Okej morsan. Jag kan posa en stund om du vill?

Ljuvliga Minnen

 
 
Snart är vi på Cypern igen!

Den Busigaste Ungen

 
Neo verkar ha återhämtat sig helt och fullt nu från den jobbiga febern och kramperna som skrämde slag på mamma och pappa. Dagarna efter var han ju inte sig lik alls. Men den här veckan har Neo varit på ett strålande humör. Och vi har fått bra nätter om man bortser från värmen. Ja, det blir så klart gnälligt på förmiddagen när lilleman är trött och inte får sova i vagnen som han är van vid, men bortsett från det kan jag inte klaga så mycket. Dagens roligaste grej var så klart att få bada i babypoolen och följa med oss till tvättstugan. Aldrig sett honom skratta och springa runt så mycket som när vi håller på och tvättar. Han älskar maskinerna och (o)ljuden samt att "sortera" tvätten.
 
 
Testar farsans solbrillor.
 
 
Yeeeeah!
 
 
Det här måste du testa, morsan! HYSTERISKT roligt!
 
 
Farsans telefon är också rätt skoj.
 
 
Särskilt när man ser sig själv i kameran.
 
 

Den Där Magen

 
Den där älskade/ogillade efter-graviditeten-magen som tycks leva ett helt eget liv. Kan inte säga att jag hatar den, men hur länge måste den vara så degig i konsistensen? Och så otroligt svår att förstå sig på. När man ätit svullnar den upp till dubbel storlek och när man har tränat kan man nästan skymta magmusklerna. Blir inte riktigt klok på den. Men det är bara att fortsätta kämpa och ha tålamod. Okej, någonstans innerst inne finns vetskapen om att huden på magen kanske aldrig någonsin drar ihop sig, men jag tänker inte ge upp. Jag vägrar ge upp. Det har bara gått 14 månader sedan jag fick barn. Vet ju folk som kämpar i åratal innan de når sitt mål. Jag har gett mig själv fyra år till. Den dagen då jag fyller 35, då ska jag vara i mitt livs form.
 
 
Här startade vi. Magen 1 vecka efter förlossningen och vikten på 76 kg.
 
 
 Dagens mage 14 månader efter förlossningen. Vikten på drygt 49 kg.
 
 
Mamma-magen i bikini.
 
 
På morgnarna har ofta magen en fin form. Innan den svullnar upp av all mat. Hehe.
 
 
Efter-träningen-mage.
 
 
13 månader efter förlossningen och minus 30 kg på vågen såg magen ut så här en dag.
 

Noga Med Kosten

 
Man säger ju att viktminskning handlar till 80% om kosten. Vet inte hur mycket sanning som ligger i det, men just nu när jag inte kan promenera alls måste jag vara noga med kosten så det inte går utför. Jag hoppas att min dagliga förbränning är så pass hög att jag åtminstone kan äta det jag tycker är gott (och nyttigt). Dagens vikt ligger på 49,4 kg. Känner att det blir minst en vecka till i viloläge för att benet ska ha en chans att bli helt bra. Vill verkligen inte riskera att börja för tidigt.
 
I slutet på nästa vecka ska jag börja känna mig för väldigt försiktigt om jag kan starta med lugna promenader. Får inte starta för hårt eller känna mig för otålig. Vill verkligen inte hamna här igen. Och jag ska se till att undvika asfalt så långt det går. Funkar ju faktiskt att powerwalka på grusunderlag med. Har bara blivit så att jag valt asfaltsvägen i Kransmossen för att det är lättast med vagnen.
 
 
Dagens vikt. Får hoppas att det håller sg däromkring även nu när jag inte kan powerwalka.

Feeling Hot

 
Vi fortsätter mysa i värmen. Testade babypoolen på balkongen idag. Succé. Emelie och Chris kom över vid lunchtid och sedan busade grabbarna i poolen och överallt. Så gott att de kan svalka sig lite. Neo bestämde sig för att inte sova något alls på hela dagen. Han fixade det helt utan gnäll. Man kan ju inte sova när man har en polare på besök. När Jan kom hem från jobbet skulle vi åka iväg och hämta mitt nya pass. Neo somnade MEDAN Jan spände fast honom i bilbarnstolen. Då är man rätt trött. Vi hann även handla mat medan han sussade i vagnen. Han fick sova en timme för av erfarenhet vet jag att nattningen skulle bli rätt sen ändå. Vid nio-tiden slocknade vår lilla busunge. Imorgon blir det lika varmt och det blir ännu en dag på balkongen med bad och bus. Om mindre än två månader kan Chris och Neo busa på stranden och i havet för då ska även Chris pappa vara föräldraledig, så de hänger med oss till Cypern. Hur awesome är inte det på en skala?
 
 
Inte så pjåkigt detta.
 
 
Sötnosar.
 
 
Hur många bebisar får plats i en pool?
 
 
Tittut!
 
 
Fullt ös på balkongen.
 
 
Kööör, bara kööör!
 

Inget Avancerat

 
 
Klädsel för inomhusvistelse när det ska bli över 30 grader - bikini och shorts.
Inget avancerat. Idag ska vi inviga babypoolen ute på balkongen.

En Perfekt Dag

 
 
Ute i stugan med Åsas familj. Rutschkanan är en stor favorit.
 
 
Han lärde sig klättra upp och åka själv. Trillade några gånger men brydde sig inte.
 
 
Badkompisar. Baljan var poppis. Klev i och ur hela tiden. Älskade att sitta och plaska.
 
 
Leker för fullt. Sandlåda, pool och rutschkana. Kan inte bli bättre i Neos värld.
 
 
Eller jo. Ett besök på den lilla stranden i närheten. Där hundar också får bada. Lycka för Neo!
 
 
En slagen hjälte i bilen hem efter en perfekt dag med sol och bad.
 

Sköna Dagar I Värmen

 
Det är ljuvligt med så fint väder. Mycket utomhuslek och aktiviteter. Ska inte deppa ner mig på grund av en benhinneinflammation. Imorgon ska vi till en kompis stuga efter lunch. Vi stannar på grillning efter att Jan slutat jobba. Då hinner även han få njuta lite av värmen. Men som sagt, blir inga promenader för mig på minst en vecka. Jag har fortfarande väldigt ont. Att röra sig i lägenheten funkar då det är korta avstånd, men sträckan från lägenheten ut till garaget var tyvärr för påfrestande.
 
Idag hade vi en ljuvlig picknickdag tillsammans med ett gäng andra mammor och barn.
Första gången jag är i Annelundsparken. Det finns en gigantisk lekpark som blev dunderpoppis.
 
 
Picknick utanför lekparken.
 
 
Chris to the cross.
 
 
Neo på vift.
 
 
Woooow. Annelundsparken rockar!
 
 
Det ska alltid klättras upp i fel ända av rutschkanan.
 
 
Bromance. 

Vår Lilla Pussgurka

 
Han är tillbaka. Vår busiga, gosiga, glada pojke. Och han har börjat med en ny grej. Att pussas. Det är så klart i mammas och pappas ögon det gulligaste som finns. När han pressar ihop sina små läppar till en liten pussmun och kräver massa pussar, eller delar ut pussar, då smälter mammahjärtat. Och den där slängkyssgrejen har han också lärt sig. Inte från oss, utan det kom bara helt plötsligt. Väldigt märkligt. Men det är så sött att vi självklart uppmuntrar pusseriet. Hans små utbrott när saker inte blir som han vill ha det på en gång finns förstås kvar, men de tar liksom inte över vardagen längre. Och mamma har fått sömn. Med bra sömn får man oändligt mycket bättre tålamod har jag märkt.
 
 
Han har blivit så stor. Iakttar och lär sig på rekordfart.
 
 
Här hjälper han pappa med fönstertvätt.
 

Never Jinx It

 
Jahapp. Bara för att jag var kaxig och glad över att kroppen höll sig frisk så jinxade jag det. Givetvis. Troligtvis åkt på benhinneinflammation. Beror med största sannolikhet på allt promenerande. Och för att skadan inte ska bli värre måste jag vila så mycket som möjligt. Det kan ta upp till ett par veckor innan det blir bra. Får ångest bara jag tänker på att åka buss. Det kostar i längden onödigt med pengar, helt bedrövligt färdmedel när det är sommar och Neo avskyr bussen. Dessutom är låset på vagnen trasigt så jag måste hålla hårt i vagnen med en protesterande Neo faststpänd i den.
 
Milen blir uppskjuten på obestämd tid och jag får (precis som förr i tiden när jag led av foglossning under graviditeten) vara beroende av min man. Han är dock så omtänksam och förstår mitt (och Neos) behov av att komma ut. När han har möjlighet ska han försöka skjutsa oss så vi kommer iväg. Mina mamma-vänner är alltid välkomna hem till oss. Fast kanske särskilt de kommande veckorna medan jag väntar på att mitt ben ska bli bra. Hoppas på en snabb tillfriskning och sen får jag starta från noll igen och trappa upp långsammare så jag inte åker på det igen.
 
 
Gårdagens glada mamma innan benet gav upp.

Little Big Mama

 
För nästan exakt ett år sedan vägde jag 76 kg. Jag var en little big mama. Trivdes så klart inte med min kropp men var så upptagen av lilla nyfödda Neo att kroppen och formen fick vänta. Dessutom var jag tvungen att vänta på grund av kejsarsnittet. Nu kan jag äntligen säga att jag hittat mig själv igen. Både kropp och själ är i balans. Jag har inte ont någonstans och jag kan röra mig utan problem. Och jag VILL röra på mig. Utmana mig själv. Pusha mig själv mot nya mål. Att motionera är något utav det bästa jag vet och jag mår så bra av det.
 
Men det finns inga direkta quick fix. Jag har i alla fall inte velat använda mig av några konstiga pulver, drycker, dieter eller liknande. Eller hängt på gym flera timmar i veckan. Det har fungerat att gå ner i vikt med promenader. Men då pratar vi om SINNESSJUKT mycket promenader. Har snart gått powerwalks i ett års tid och det är först nu som jag känner mig redo att utöka med längre och tuffare powerwalks. 8 km avverkar jag på morgonen. Alltid. Den turen rubbar jag inte på. Sen tillkommer det promenader om vi har ärenden i stan och så vidare.
 
På onsdag ska jag och Emelie köra milen på kvällen. Funkar det med livet och träningen i största allmänhet tänkte jag alltid köra milen på onsdagkvällarna. (Tills cirkelpassen är tillbaka på mitt gym). På onsdagar kommer jag då sammanlagt nästan gå två mil eftersom jag självklart kör min morgonrunda som vanligt. Vill känna på först hur kroppen och främst benen och fötterna mår efter två mil innan jag funderar på att utöka ännu mer. Skynda långsamt liksom. Och jag har ju ingen egentlig deadline att hålla nu.
 
 
Nästan 30 kilos skillnad. Märks framför allt på armarna....
 

Bättre Sent Än Aldrig

 
Håller ju på att fixa i ordning diverse bilder och album på Neo då jag snubblade över bilder från Jans kamera som jag inte hade gått igenom. Bilder från Neos fina 1-årsdag. Åh, så stilig han var. Som en liten men samtidigt väldigt stor pojke. Jag tror förresten att både jag och Jan lärt oss att vara mer tålmodiga med Neos humörsvängningar. Fast idag har det i stort sett inte varit några utbrott alls. Neo har varit hur glad som helst. Vi kunde till och med se en hel film samtidigt som han busade, gosade och myste i vår säng. Hela dagen och kvällen har varit helt fantastisk. Det är skönt när man får sådana dagar efter sjukstuga och långa dagar av skrik, gråt och missnöje. Imorgon börjar en ny vecka och dagarna är i stort sett redan fullbokade med picknick, bad och mamma-barnmys.
 
Några bilder från 1-årsdagen. Bättre sent än aldrig.
 

Pigga Familjen

 
Blev sent igår. Hade besök av Emelie med familj. Tapaskväll och massa gott att dricka. Klockan hann bli tre på natten. Satt ute en bra stund efter maten på balkongen och drack, umgicks och rökte vattenpipa. Behöver jag säga att mysfaktorn var extremt hög? Någon i familjen blev en smula dragen och vilar upp sig just nu. Bebisarna somnade igår, men hade några uppvak. Neo kom in till oss vid halv fem imorse. Världens sötaste. Jag låg och halvslumrade när jag såg hur sovrumsdörren sakta öppnades. Satte mig upp i sängen och såg Neo kika in. Jag log och sa hej. Då sprack han upp i världens leende och småsprang fram till sängen. Jag lyfte upp honom och så somnade vi om och sov till nio. Han börjar bli gladare nu. Även om han har temperament. Älskade unge.
 
 
I två timmar har de legat och sovit nu.

Till Minnet Av Vårt Bröllop

 
 
 
 
 

Mycket Bra Säsong

 
Det har varit (och är fortfarande) en väldigt bra säsong för powerwalks. Även om regn/skyfall aldrig hindrat mig från att motionera så är det en smula mysigare när morgonsolen skiner och rådjuren smyger bland träden. Kommer verkligen sakna allt promenerande på Kransmossen när snön lägger sig i drivor. Men ännu är det långt kvar tills dess. Ska verkligen ta vara på morgnarna, särskilt när det är ett sådant fantastiskt väder ute. Är inne i en riktigt bra period och promenerar MINST 8 km varje dag.
 
 
Neo hänger med på alla promenader. Här är han alldeles nyvaken.

Inte Sig Själv

 
Vi var på Leos lekland idag med Tess och barnen. Neo gav ifrån sig förtjusta utrop när han fick syn på bollhavet och sprack upp i ljuvliga leenden då vi åkte alla stora rutschkanor, men annars var det en väldigt trött Neo som inte alls var sig själv. Vet inte om det fortfarande är sviterna från febern eller en del av utvecklingen. Kanske både och. Han får ofta små raseriutbrott, kastar saker, slår och blir väldigt frustrerad när vi inte förstår vad han vill. Eller när han inte får som han vill. Alltså verkligen lägger sig ner på golvet och skriker. Det enda vi kan göra är att behålla lugnet och tala om för honom att man inte får slå. Eller att visa honom hur man gör något han försöker sig på, vilket ibland inte är det lättaste när man samtidigt duckar för klossar, böcker etc.
 
Såg under en av hans skrikattacker att han har inte mindre än TRE tänder på väg upp. Varav en hörntand, vilket tydligen ska vara snäppet värre än de andra tänderna om man får tro alla föräldrar. Förutom det har han fått en vidrig hosta som håller honom vaken på kvällarna/nätterna och som grädde på moset råkade han få i sig äggviteprotein från pesto (!) så nu har han utslag över hela kroppen. Där fick vi i alla fall besvarat om han fortfarande är allergisk mot ägg. Ja, det är mycket nu med vår lilla gutt. Inte underligt att han inte är sig själv. Vi försöker visa extra mycket kärlek åt vår otåliga lilla son för det behöver han verkligen nu.
 
 

54 Dagar Kvar

 
 
54 dagar kvar till Cypern. Vi åker ner en sväng i september.
 
 
Perfekt tid att åka. Lite drygt 30 grader och havet har blivit uppvärmt hela sommarsäsongen.
 
 
Och Neo ska äntligen få träffa bestefar och bestemor igen!

Old School

 
Jag har äntligen börjat sätta in de första bilderna på Neo som nyfödd i fotoalbumet jag köpte för pinsamt länge sedan. Bestämde mig för att framkalla 100 bilder från den första tiden från BB samt hemma och göra ett riktigt old school fotoalbum. Alltså klistra in bilderna och skriva för hand under. Göra det mer personligt. Inga beställda fotoböcker här inte. Gillar känslan att sitta och pyssla själv. Blir alldeles sentimental när jag tittar tillbaka på spädbarnstiden. Neo var så himla liten och söt. Ja, det är han ju fortfarande, men han var verkligen som en pytteliten docka. Skönt att alla sådana här små projekt börjar bli klara. Eller att man åtminstone har tagit sig tid att påbörja dom. Neos första bok (Första Boken Om Mig) har jag varit rätt duktig med att fylla i text, datum och bilder, men ligger lite efter där för tillfället. Då är det en himla tur att jag har bloggen för här skriver jag de flesta detaljer.
 
 
Neo beundrar sig själv på albumets framsida.

En Feberfri Dag

 
Äntligen! Neo har haft en feberfri dag. Jag är SÅ himla lycklig, även fast han helt klart inte varit sig själv under hela dagen. Väldigt arg och frustrerad. Men som Jan sa, det kanske är på grund av att han varit så sjuk de senaste dagarna. Han har säkert mycket sömn att ta igen och känner på sig att han inte är helt hundra än. Jag hoppas innerligt att han snart är sitt gamla, glada jag igen. Ska försöka stimulera honom lite extra imorgon med lek och intryck, för idag har han klättrat på väggarna och INTE velat vara nöjd här hemma. Kanske tar en tur ner på stan imorgon till den stora lekplatsen i Stadsparken. Den tycker han om. Ja, vi får se hur dagen blir imorgon. På torsdag får det nog bli ett besök på Leos Lekland.
 
 
Bjuder på en gammal glad bild på Neo.

Ute En Sväng

 
 
8 km varje morgon. Bebis får sova och mamma får motion. I ur och skur. Idag blev det skur.
Ingen feber för Neo imorse men 40 grader under natten. Hoppas på en feberfri dag.
 
En tanke - om man går minst 8 km om dagen,
borde man kunna bli kvitt det sista av mammamagen lagom till jul?
 

Här Bor Neo

 
Fler bilder på Neos rum.
 
 

Details

 
Det har inte blivit så mycket roliga inlägg här på bloggen den senaste tiden, av förklarliga skäl. Just nu är jag vaken och vakar då Neo sover väldigt oroligt. Tredje natten med hög feber nu. 40 grader. Han kastar sig fram och tillbaka. Men vi gav honom febernedsättande och när det började verka lugnade han ner sig. Innan han blev sjuk hann vi få klart en hel del saker i hans rum. Bara för att bryta av lite med allt det tråkiga tänkte jag visa er hur det blev i barnrummet efter inköpen från Ullared. Vi är väldigt nöjda och Neo älskar sitt rum.
 
Neos rum är väl så gott som helt klart nu vad gäller inredningsdelen och det har sannerligen blivit riktigt fint. Extremt hög mysfaktor i barnrummet. För ett tag sedan satte pappa upp den fina väggdekoren samt de nya sjörövarvimplarna. Och jag satte upp de roliga aporna där vi kan mäta hans längd. Tänk att lite färg gör så mycket för ett rum. Och i ett barnrum tycker jag att det ska  vara mycket glada färger och roliga detaljer att titta på. Gillar verkligen att vi lyckats hålla det könsneutralt. Inte bara massa grabbiga grejer som pryder väggarna, utan fokus är på djur, natur och färger. Vimplar och ljusslingor är också en fin detalj att ha i rummet. Livar verkligen upp.
 
Vi har satsat på riktigt gosiga mattor både mitt i rummet och i mys-och-läshörnan. Och givetvis massa kuddar. De gigantiska nallebjörnarna som vi fått i present av vänner är en riktigt fin inredningsdetalj som Neo älskar. Hade vi inte fått dom tror jag inte att jag själv kommit på tanken att inhandla så stora gosedjur. De tar ju onekligen rätt mycket plats. Men att krypa upp i knät på dom är lite av favoritgrejen för Neo. Särskilt på kvällen när han är trött. Eller så springer han in i sitt rum och slänger sig i famnen på den största nallen. Väldigt roligt att han kommit till den åldern där han verkligen uppskattar gosedjur. Kramar om dom, skiner upp som en sol och gosar.
 
Nu har vi även fått upp lite nytagna bilder på Neo (och Chris). Vi har varit alldeles för dåliga på det, med tanke på hur mycket fina familjebilder vi har och hur lite som finns på väggarna här hemma. Det är också ett litet projekt vi ska ta tag i. Att ordna en familjevägg med bilder på oss, Neo och från vårt bröllop. Men en sak i taget och Neos rum kändes mer prioriterat. Jag kommer nog aldrig bli riktigt färdig vad gäller inredning i barnrummet. Alltid hittar man någon mysig liten detalj som det finns plats för. Eller barnböcker. Har börjat samla på mig både norska och svenska böcker till Neo. Sagor, böcker om djur, sångböcker m.m. De böcker han är för liten för sätter vi upp på bokhyllan så länge.
 

Fortsatt Hög Feber

 
Fortsatt hög feber för lilla Neo. Han är en riktig liten kämpe. Tredje kvällen nu och det börjar kännas rätt tungt. Jag är väldigt trött och sliten på grund av all oro och ständig vaka. Vi trodde att det var på väg att vända för han har varit ganska glad och busig under förmiddagen, men sedan tog febern över. Märks så tydligt på Neo när febern börjar stiga. Han blir helt blank i ögonen och slapp i hela kroppen. Men väldigt kärleksfull. Vet inte hur många gånger han tittat upp mot mig med ett svagt leende, gett mig en puss rakt på munnen och sedan kramat om mig. Nästan som att han vill säga tack för att du tar hand om mig. Åh, älskade unge vad jag vill att du ska bli frisk snart!
 
 

Det Värsta Jag Varit Med Om

 
Det värsta jag varit med om inträffade igår kväll strax efter sju. Vi låg alla inne i Neos rum och myste. Tänkte natta honom och sedan se finalen i fotbolls-VM. Från ingenstans började Neo plötsligt krampa i min famn. Ögonen rullade bakåt, han stelnade till och blev helt livlös. Han slutade att andas och läpparna blev alldeles blå. Jag började gråta och skrika i panik. Jan fick ta Neo medan jag ringde 112. De skickade en ambulans med en gång. Under tiden som vi väntade var vår son okontaktbar. Jag pratade med 112 hela tiden och hon jag talade med försökte hålla mig lugn, vilket uppskattades oerhört. Jan gick omkring och vaggade vårt barn som fortfarande inte gick att få någon kontakt med. Vi tog av honom alla kläder och försökte kyla ner honom så gott det gick. Men febern fortsatte stiga.
 
När ambulansen kom hade han feber på 39,7. De gav honom en Alvedon supp och sedan åkte vi ambulans in till barnakuten. Inne på mottagningen togs tempern igen och den nådde lite över 40 grader. Jag misstänkte från början att det kunde röra sig om feberkramp, något jag tidigare läst om. Men att läsa om feberkramper och att få uppleva det är två HELT skilda saker. Jag fick för några minuter känna på hur det var att hålla i ett livlöst barn. Mitt barn. Det mest älskade jag och min make har här i världen. Det vill jag aldrig vara med om igen. Gråter av minnet hur hemsk den här kvällen varit, men även av lättnad att det inte var något livshotande. Det blev en massa provtagning som visade på virus av något slag, men inget allvarligt. Nu önskar jag att Neo snart blir frisk och slipper fler krampattacker och hög feber.
 
 
 
Tänk om den här lille fantastiske killen inte längre skulle finnas i livet.
Det är en helt obeskrivligt hemsk känsla. Men det var sådana känslor som sköljde
över mig när jag såg hur han låg i Jans famn helt livlös.

Mamma Fortsätter Vaka

 
Lilleman har fortfarande feber som under dagen låg rätt stabilt på 38 grader, men som nu börjat klättra uppåt igen. Märks väldigt tydligt när febern börjar stiga. Innan orkade han gå omkring och leka, om än en smula lugnare än annars. Så fort han börjar bli sämre orkar han ingenting och bara gråter. Sedan känner man att Neo är varm som en liten kamin. Han lyckades somna efter lunch, men under gråt och feberyra. Mamma fortsätter vaka här hemma. Om det är tredagarsfeber så hoppas jag innerligt att sista dagen är imorgon. Det är så jobbigt att se honom sjuk och hängig.
 
 
Mammas lilla ängel.
 
 

En Dyster Söndag

 
Hela hushållet är utslaget efter Neos febernatt. När tempern visade på 39,8 och han var så slö att han inte ens orkade amma försökte vi ge honom en ny Alvedondos. Gick knappt att få i honom den heller. Men febern började klättra ner igen och då kunde han få tillräckligt med energi för att amma från bröstet. Sedan tror jag att han kände att han fått i sig lite vätska, för under hela morgonen fram till nu har han fått amma och druckit. Nu sover han bredvid Jan i sin säng. Både jag och Jan kurade ihop oss i Neos rum och vakade efter att han hade fått en ny febertopp. Tror jag lyckades få se ett litet svagt leende när han såg att pappa OCH mamma låg på varsin sida om honom i sängen. Vi fick några timmars uppstyckad sömn i alla fall. Jag klev upp för inte så länge sedan. Var på toaletten när jag hörde Neo gråta igen, och när jag kom ut från badrummet såg jag att Jan hade lagt en hand på Neo och då hade han somnat om. Mina små älsklingar. Får se vad den här dystra, regniga söndagen har att erbjuda. Hoppas att Neo snart orkar komma upp och få i sig lite gröt och kanske busa med katterna.
 
 
Snart är du nog uppe på benen igen och hittar på hyss.

Hög Feber

 
Neo brukar inte få hög feber men den slog till hastigt igår kväll och pikade på 39,6 grader innan vi på inrådan av sjukvårdsupplysningen gav febernedsättande medicin. Tyvärr hjälpte det bara tillfälligt och nu är febern uppe på över 39 grader igen. Undrar om det är tredagarsfeber som han fått. Bara att vänta och se. Stiger den över 41 får vi åka in. Blir inte mycket sömn här hemma då Neo bara ligger och gnyr och mår riktigt kasst. Jag får ta en dag hemma och pyssla om vår lilla sjukling. Han drack bra med vatten igår men just nu är det svårt att få i honom från flaskan. Skönt att man kan amma också. Usch, det är inte roligt att se honom så ynklig. Ropar hela tiden efter mamma. Ligger nästan och feberyrar. Jag själv är väldigt känslig för feber. Får jag 38 grader är jag helt död. Hoppas att Neo inte ärvt min feberkänslighet. Saknar min pigga lilla unge. Ska be Jan köpa hem lite kall glass.
 
 
Hoppas du snart blir frisk, älskade unge. Och hittar på busiga upptåg!

Lyckad Shopping

 
 
Shoppat till Neo i Ullared.
 
 
Bunkrat upp med kläder till Neo i mestadels storlek 80.
Han är inte där ännu på långa vägar men man måste ju passa på.
 
 
Coolaste träningsdressen i mörkblått och orange.
 
 
Så nöjd med den gosiga gråa mattan och tillhörande inredningsdetaljer
som ska bli Neos lilla mys-och läshörna inne på hans rum.
 
 
Har varit på jakt länge efter Barnkammarboken och nu slog jag till.
Hittade dessutom ett riktigt mjukt och fint överkast till Neos dubbelsäng.
 
 
Och sist men absolut inte minst - nu ska minsann alla tröga idioter flytta på sig när jag powerwalkar med barnvagen. Särskilt de där gamla kärringarna/gubbarna som ställer sig mitt i vägen och inte rör en fena trots att man ber dom att flytta på sig. Var frestad att köpa en sån däringa tuta man har på fotbollsmatcher men beslöt att det skulle bli en alltför aggressiv approach, så fick bli en liten ringklocka istället.
 
 
Neo sov hela vägen dit.
 
 
Var vaken en stund i affären.
 
 
Blev trött när vi skulle betala och somnade i kön.
 
 
Och sov hela vägen hem...
 
 
En mycket nöjd mamma.

Livet Har Sina Goda Stunder

 
Vågar inte tro att det har vänt riktigt än men ungen bjöd på ännu en okej natt. Om man bortser från att han var oerhört svårsövd igår kväll. Men vi klagar inte. En glad unge på kvällskvisten är hundra resor bättre än skrik och protester. Och han är för det mesta rena rama solskensungen även om han är så trött att ögonen går i kors. Jag vaknade av någon underlig anledning kl. 05.10 i morse. Utvilad. Har aldrig varit en person som är förtjust i sovmorgnar så jag passade på att ta en dusch, klä på mig, sminka mig och dricka morgonkaffet i lugn och ro. Sitter vid köksbordet och njuter av tystnaden. Ja, det finns inget bättre än att vakna utvilad och kliva upp tidigt. Avskyr att slösa bort en dag i sängen.
 
Den här morgonen började väldigt bra. Och snart ska vi till Ullared så dagen kan ju bara bli bättre. Från mitt perspektiv. Hahaha. Maken är väl inte lika förtjust men han har minsann några grejer på sin lista med. När vi kommit hem ska vi ta och boka en resa. Till Cypern. I september. Vi åker ju dit två veckor över jul och nyår men jag och maken känner att det är alldeles för lång tid kvar till jul. Eftersom Jan ska vara föräldraledig hela september och jag ska skriva uppsats passar det alldeles ypperligt att hälsa på Neos bestefar och bestemor. Så drygt två veckor tänkte vi vara där. Jag kan lika gärna skriva uppsatsen vid havet som på högskolan i Borås. Bara lite bättre utsikt på Cypern. Och godare mat. 
 
 
Dagens mamma redo för shopping.
 
 
Nä, jag är inte trött. Jag bara vilar ögonen lite grann...

Vi Lever

 
Vi lever. Knappt. Neo har varit stört omöjlig de senaste två nätterna vilket bidragit till ett stycke död mamma och ett stycke död pappa. Bloggen har hamnat längst ner på priolistan av förklarliga skäl. Men denna natt var hyfsad. Två uppvak men rätt okej sömn där emellan. Mycket som sker i en liten ettårings kropp så man VET ju att det inte är någon fara. Men lika trött blir man för det när man sovit cirka fyra timmar på två dygn. Typ. Snart är det dags för en härlig powerwalk runt Kransmossen. Ska bli skönt att komma ut i naturen, både för mamma och bebis. Imorgon är det helg och då ska hela familjen dra till Ullared för att kolla efter lite smågrejer till Neos rum. Sen är hans rum nästan helt färdigt.
 
 
Han trivs gott i vagnen och det är väldigt skönt.

En Jobbig Resa Tillbaka

 
Känner mig lätt deprimerad i skrivande stund. Har precis suttit och läst igenom mina journaler från barnmorskemottagningen och förlossningsjournalen. Var verkligen inte beredd på alla känslor som vällde fram. Fick tårar i ögonen. Riktigt tung läsning och många av de jobbiga minnena kommer tillbaka. Hämtade ut journalerna idag då jag snart måste skriva ihop ett personligt brev till CSN om varför min examensuppsats i juridik inte blev klar i tid. Konstant illamående och dagliga kräkningar var bara en liten del i hela den tuffa graviditetskarusellen. Hade nästan förträngt hur tufft det var. Ett rent helvete. Men en stor eloge till all personal på mödravårdscentralen och SÄS Kvinnoklinik för hur väl de dokumenterat och hur bra de tog hand om oss. Det är tack vare dom som jag inte lider av post traumatisk stress just nu. Och den största elogen går självklart till min make som fanns vid min sida hela tiden. Jag älskar dig, Jan Monsen. Vilket helvete vi gick igenom under så lång tid. Men vi fick världens finaste son. 
 
 
Liten och tunn och för lätt i förhållande till graviditetstiden beskrivs vår älskade son i journalen.

Tack Fina Ni

 
Tack fina ni för alla kloka ord och kommentarer angående långtidsamning. Känner mig mer peppad nu att fortsätta så länge det känns bra för OSS och skita i vad andra ska tycka och tänka. Jag vill inte skämmas utan jag vill vara stolt över att jag ännu kan amma. Och börjar de jobbiga känslorna smyga sig på igen ska jag läsa era kommentarer igen. Än så länge har jag inte fått några direkta påhopp om att jag fortfarande ammar, men man känner ju ändå av klimatet och det är inte nådigt. Mina mammavänner är dock hur goa som helst, stöttar mig till hundratio procent och har bara blivit positivt förvånade att jag ännu har mjölk. Ja, jag är nog också förvånad att det funkat så länge. När Neo fick tänder trodde jag det var kört. Alltså att han skulle börja bita och så. Men icke. En gång råkade han bita mig men efter att jag skrek till rätt högt så har det aldrig hänt igen. Det var ju inte med mening. Nä, han har verkligen koll på tekniken när han ska käka vilket jag är evinnerligt tacksam för. 
 
 

Jag Har Fått Färg

 
Det blev en till runda på Kransmossen i eftermiddag då Neo behövde sova efter lunch. Så det blev totalt drygt 1,5 mil idag. Sweet. Men nu har jag fått (ännu) mer färg på kroppen. Nästan kolsvart. Solen tar sannerligen när man är ute och går så mycket. Fast magen får absolut ingen färg. Min kropp har säkerligen femtioelva nyanser av brunt vid det här laget. Men tids nog bleknar det säkert bort. Imorgon ska jag lägga undan träningskläderna och dra på mig en sommarklänning. Vankas lunch på stan med maken. Sedan håller jag tummarna att jag får plats på onsdagens cirkelpass. Det är alltid så populärt att man oftast hamnar som reserv. Blir en hel del promenerande imorgon med, fast kanske inte i samma tempo som idag. Spar min energi till det eventuella träningspasset på Onyx. 
 
 

I'm Back Baby

 
 
I'm feeling good. Morgonpromenad på Kransmossen. Nästan 8 km. Tjohoo!
 
 
Tack snälla Neo för en runda helt utan gnäll.
 
 
Bara massa underbara leenden.

I Form

 
Känt mig lite off i någon vecka rent formmässigt. Kroppen har varit svullen och jag själv har inte känt mig pigg. Vanligtvis brukar jag få en kick av alla mina promenader men av någon anledning har jag varit rätt seg. Men nu äntligen verkar det släppt och jag känner mig åter i form. Även fast jag är låg så försöker jag ändå alltid promenera varje dag. Det är något jag inte släpper i första taget. Kanske inte orkar med värsta cirkelpasset på gymmet, men vardagsmotion tänker jag inte göra avkall på hur trött och sliten jag än känner mig. Kanske är det det fantastiska vädret som gett mig ny energi. Det är i alla fall ljuvligt att promenera när regnet inte öser ner (även om lite/mycket regn aldrig hindrat mig från att powerwalka).
 
 

U Can Call Me Långtidsammare

 
Detta är ett känsligt ämne har jag förstått och jag har gruvat mig länge ifall jag ska skriva något. Nu har jag bestämt mig. Det blir några rader i alla fall. Det handlar om långtidsamning. För att vara helt ärlig så tyckte jag (innan jag fick barn) att det var en smula konstigt att amma längre än 1 år. Varför vet jag inte. Kanske för att man lät sig påverkas av omvärldens fixering vid att bröst nästan enbart är något sexuellt. Jag har hört många säga att de anser det äckligt när barn är så stora att de själva kan dra ner linnet och vilja amma. Möjligtvis att jag själv tillhörde den skaran också. Innan jag fick barn.
 
Jag har i det stora hela aldrig haft problem med att amma Neo. En gång trodde jag mjölken hade sinat men det var nog bara något tillfälligt. Jag har aldrig haft mjölkstockning eller lidit av såriga och ömma bröst (med undantag från en gång och det varade i ett dygn). Tack vare den fina hjälp jag fick på BB kom jag igång med amningen rätt fort. Och vi helammade nästan sex månader (som rekommenderat). Nu är Neo över 1 år och vi ammar fortfarande. Jag ser inga tendenser att mjölken skulle sina och det känns fullt naturligt. Han äter vanlig mat och dricker vatten på dagarna, men börjar morgonen och avslutar kvällen med en slurk vid bröstet. Den kontakten jag har med min son när vi ammar är priceless. 
 
Om Neo är sjuk, trött eller vill ha ett litet mellanmål känns det givet att erbjuda honom bröstet. Jag känner mig inte hindrad eller avskärmad bara för att vi fortfarande ammar. Vi reser ju mycket och det är en fantastisk tillgång då man är utomlands. Men det börjar kännas en smula tabu just för att han så uppenbart inte är en liten bebis längre. Och jag avskyr att jag börjar känna så. Kan omöjligen säga hur länge till vi kommer fortsätta, men än så länge funkar allt så bra. Att avsluta något som känns så rätt bara för att man är rädd för vad omvärlden ska tycka - det är inte okej. 
 
Finns det några fler långtidsammare därute?
 
 
Ingen som ifrågasatte att man ammade ett sådant här litet pyre.
 
 
Men nu är han lite större....
 
 
 

Blixt & Dunder

 
Fixat nytt pass idag eftersom jag har ett annat efternamn nu samt vattnat blommor hos en kompis som är bortrest. Är uppe i drygt 17 000 steg så det blev en del promenerande innan regnet kickade igång. Det är ett ruskigt blixt och dunderoväder ute nu. Fast 28 grader varmt. Puh. Har nog fått mycket färg idag. Neo är helt slut den lille busungen. Sövde honom för inte så länge sedan. Ligger i hans mysiga rum och lyssnar på regnet och får lite egentid. Sådana här tillfällen är ljuvliga. Extra ljuvliga när man har att göra med en trotsig liten gosse som håller på att bli stor. Snart kommer pappa hem och då ska jag laga asiatisk lövbiff med sesam och koriander. Mumma!
 
 
Dagens mamma-selfie.
 
 
Prognosen för veckan. Inte så pjåkigt. Sommaren har kommit tillbaka.

En Blå Fåtölj

 
 

Neo hade en födelsedagspeng att handla för från Tante och Onkel i Norge.

 

 

Så det blev en fåtölj till hans rum. Succé!

 

 
Den här lilla gossen älskar att klättra och sätta sig i saker. Lådor, vagnar - ja vad som helst.
 
 
Så en riktig fåtölj var ett självklart val till hans rum.
Gått och spanat på den länge måste jag erkänna.... Hihi.

Fått Mycket Gjort Idag

 
På helgen är i stort sett enda gången vi har möjlighet att greja här hemma. Nu börjar det äntligen bli ordning i garaget, vilket innebär mer lagringsutrymme, vilket i sin tur innebär bättre ordning i lägenheten. Fått mycket gjort idag och det känns väldigt bra. För övrigt känner jag mig väldigt trött. Har lite energi och uselt tålamod. Skönt att vi båda var hemma idag när Neo bestämde sig för att ha en riktig trotsdag. Man säger ju att det är bra att barnen visar vilja, men fullt så mycket vilja ska väl inte vara nödvändigt att visa när man är 13 månader? Det tär i alla fall på tålamodet när solskensstrålen förvandlas till ett åskmoln på en halv sekund bara för att han inte får som han vill. När han vill.
 
 
Dagens trötta mamma.
 
 
Med en trött bebis som slocknade i bilen och fortsatte sova efter att vi lyft ur honom.

16 Kilos Skillnad

 
 
16 kilos skillnad. Holy cow! Det är först när man hittar bilder att jämföra med som man fattar vad man
lyckats åstadkomma. Men nu känner jag att det inte riktigt finns något som driver mig längre,
så jag tänker lägga denna kategori en smula på is. Alltså inga veckouppdateringar.
 
Däremot tänkte jag ta nya mått om ett par månader eftersom jag ändå vill se förändring.
Och jag vill verkligen inte förlora det jag kämpat så hårt för.
 
Hoppas ni fått inspiration och ork att komma dit ni vill! Klarar jag det så klarar ni det!
 

Fantastiskt Väder

 
Fantastiskt väder innebär familjedag på djurparken. 26 grader och sol är något vi inte blivit bortskämda med den senaste veckan. Rätt mycket regn. Men nu äntligen kunde vi räkna med uppehåll och hetta. Så för tredje gången på väldigt kort tid fick Neo hälsa på alla djuren igen. Han älskar verkligen att vara där. Extra roligt att pappa kunde följa med denna gång. Men innan djurparken var vi en sväng i Knalleland. Där shoppade mamma en liten nallebjörn till Neo som han har med sig i vagnen. Hade först tänkt ha nallen som en inredningsdetalj i hans rum, men den blev rätt omtyckt så den kommer nog få åka med Neo. Åh, snart kan jag visa er hur fint det blivit i hans rum! Bara några få grejer som ska upp på väggarna innan jag kan fota. Och så ska jag vänta på bra ljus. 
 
 
Klappa getter är en höjdare.
 
 
Man blir lite trött efter en heldag på djurparken.
 
 
Bästa utsikten från pappas axlar.
 
 
Kikar på elefanter.
 
 
Myser i vagnen med nya nallebjörnen.
 
 
Världens finaste unge!
 
 
Älskar Bukowskibjörnar.
 

Äntligen Klar

 
 
Slitit som ett djur med att få inbjudningarna klara. De postades i tisdags.
 
 
Inte fullt lika avancerat när jag klipper och klistrar.
 
Nu bör inbjudningarna kommit fram. Fick svar från Tyskland igår så rimligtvis borde
gästerna som bor i Sverige även ha fått sina idag.
 

Min Vackra Brudbukett

 
 

Vikt & Mått

 
Nu står jag och trampar på ungefär samma vikt. Idag visade vågen på 50,9 kg. Gissar att min kropp har hittat sin må-bra-vikt och det kommer vara extra tufft att bli av med något mer. Så jag får helt enkelt vara nöjd vad gäller vikten, men fortsätta kämpa på vad gäller själva formen. Insåg att det var galet länge sedan som jag tog mina mått. De säger ju mer om eventuella förändringar än vad vågen gör.
 
I slutet på april var mina mått följande:
 
Överarm: 27 cm
Midja: 68 cm
Stuss: 86 cm
Lår: 54 cm 
 
Idag fick jag följande mått:
 
Överarm: 26,5 cm
Midja: 67 cm
Stuss: 85 cm
Lår: 53 cm
 
Lite drygt två månader senare har det inte hänt så mycket men sedan har jag inte styrketränat särskilt mycket heller. Fast de har i alla fall minskat. Gissar att måtten kommer minska ännu mer när jag kör igång ordentligt med styrka till hösten. Kommer sitta på högskolan och skriva klart min examensuppsats. Planerar att köra styrketräning på lunchen några dagar i veckan för att jag inte känner att jag hinner efter studierna när Neo ska hämtas från förskolan. OCh så någon kväll kanske jag får till ett pass, annars blir det på helger (om jag känner att jag vill prioritera det). Nu kör jag powerwalks och försöker äta bra mat. Samt tränar ett cirkelpass i veckan på Onyx. Den träning och motion jag gör nu vill jag givetvis bibehålla till hösten.
 
 
Dagsformen.
 

Så Mycket Känslor

 
 
 

Barnvagnssafari

 
Igår var vi ute och gick i djurparken hela dagen med goda vänner. Hade tur med vädret denna gång. Mestadels uppehåll och solsken. Endast några små regnstänk som inte varade särskilt länge. Fantastiskt roligt att gå omkring och titta på alla djur. Årskort is da shit! Neo körde vakentid på cirka fem timmar innan han slocknade efter lunch. Sedan gick vi från djurparken till Sjöbo Sommarstad där vi myste i ett par timmar innan Jan kom och hämtade oss efter jobbet. Blev en snabb tur hem innan vi åkte vidare till Göteborg för uppföljningsmöte och middag med Västkustträffen-gänget. Verkligen fullt ös från morgon till kväll.
 
 
Min goda vän Åklagarn på besök i Borås.
 
 
Apor!
 
 
Snabba pojkar!
 
 
Efter lunch slocknade alla bebisar.
 
 
Fikapaus och bebisgos.
 
 
Busar i stugan.
 
 
Sjöbo sommarstad.
 
 
Score - en sandlåda!
 
 
Sicken mysig dag.
 
 
"Bygga" med kritor var tydligen the grej of the day.
 
 
Liten busunge.
 
 
Neo testar pottan....
 

Alla Fantastiska Gäster

 
 
Tack för alla oförglömliga minnen!

Love Is In The Air

 
 
Det är svårt att med ord beskriva vilka känslor och minnen som väcks till liv varje gång jag tittar på våra bröllopsbilder. Överlycklig känns som ett sådant fattigt och fantasilöst ord. Och gör inte ett dugg rättvisa åt de lyckligaste dagarna i våra liv. (Bortsett från Neos födsel). Att falla handlöst för min stiliga norrman, bli gravid, få barn och gifta mig är det bästa som hänt mig. Det är vad jag alltid önskat mig av livet. Jag kommer aldrig tröttna på familjelivet. Det är liksom det som präglar hela min tillvaro. Att skapa en trygg, kärleksfull tillvaro för vår son att växa upp i är absolut högsta prioritering. Ja, man stöter på farthinder och gupp under resans gång, men inget som är oövervinnerligt. Särskilt inte när jag har en fantastisk man vid min sida och en familj som stöttar till hundra procent.
 
Min profilbild

Sök i bloggen