Ett Gott Nytt År

 
 
Ett Gott Nytt År önskar jag er kära trogna läsare.
Hoppas ni följer med mig och min familj in i det nya året.

New Years Eve

 
Så blev det nyårsafton och om två dagar flyger vi hem till Sverige igen. Vi har inga storslagna festplaner för dagen men däremot ett storslaget besök på en av de bästa och mest prisvärda restaurangerna i Larnaca - det franska lilla stället vid namn Zanaar. Klockan ett har vi bokat bord och jag ser verkligen fram emot nya fenomenala smakupplevelser. På med nyårskläder och äta gott med familjen. Får se om vi tar oss ut en sväng senare ikväll. Beror på vår lilla huligan.
 
 

Neos Första Powerwalk

 
Jösses, vad vår unge älskar att promenera! Undrar var han fått det ifrån. Hmm. På sina små ben knatar han lätt över en kilometer innan han tar en liten paus på trottoaren. Och sedan vandrar han vidare ner på stan och puben. I kombination med den väldigt tålamodsprövande viljestyrkan han visar oss nu för tiden är det liksom bara att hänga med på hans eskapader. I hans takt och det kan gå ruskigt fort. Men ibland passar det sig inte att springa ute. Som till exempel på kvällarna alldeles innan läggdags. Då kan det bli en smula högljutt hemma i bestefars och bestemors lägenhet. Neo har så mycket busig energi som bara måste ut. Därför passade det väldigt bra med en lekdag på stranden. Tydligen var det väldigt viktigt att flytta på sanden till ett specifikt ställe. Tror han försökte städa upp inför den kommande strandsäsongen.
 
 
Häng med nu, morsan! Tempoooo!
 
 
Vilar en stund på trottoaren.
 
 
Tankar på magen med köttbullar.
 
 
Mera bus!
 
 
Pappa hinner ta en fin bild när Neo sitter ner... Typ...
 
 
Tvättar glasdörrarna inne på puben...
 
 
Springer ner till stranden. I den här takten lär jag (mamma) gå ner i vikt på nolltid.
 
 
Lycka!
 
 
Beach Boy.
 
 
Nej mamma. Sanden ska ligga dääääär!
 

Som En Svamp

 
Det är inte bara svenska och norska ord som Neo kan och använder i rätt sammanhang. Här på Cypern har han snappat upp både engelska och grekiska. Inget avancerat men han behärskar hello och bye bye. Och grekiskan kom runt lunchtid då han lekte med en grekisk flicka på lekplatsen. Som en svamp snappade han upp yassou (betyder hej). Vi förvånas hela tiden över hur mycket han lärt sig språkmässigt på bara 1,5 vecka. Och på olika språk. Undrar hur mycket han skulle lära sig om vi stannade en längre tid. Apropå flickor. Så fort han träffar på jämnåriga flickor vill de pussa och krama honom. Först var han blyg men nu skiner han upp som en sol. Drygt 19 månader gammal och redan springer söta töser efter honom på puben och lekplatsen. Hur ska detta sluta?
 
 

Lilla Trotsåldern

 
Vår underbara, busiga och annars rätt lugna son Neo har äntrat den så kallade närmandefasen, även kallad "lilla trotsåldern". Detta brukar inträffa mellan 18-22 månader. Barnet blir mer medvetet om sin egen individualitet och att det kan försvinna och och komma tillbaks igen. I denna fas söker sig barnet tillbaka till föräldrarna. En hotande insikt om att föräldern är separat och inte alltid håller med barnets vilja påverkar barnets känsla av ”allsmäktighet”. Barnet upplever därmed sig själv som en självständig person. Det kan vara svårt för barnet att hantera det nyupptäckta oberoendet och det kan leda till gnäll och aggressivitet. Barnet blir mer beroende och klängande i förhållandet till föräldern. Att barnet ”skuggar” föräldern är inte ovanligt.

 

Man kan också se motsatta beteendetendenser. Det kan t ex vara att barnet är på väg in i ett lekrum och samtidigt på väg bort från mamma/pappa vilket resulterar i att barnet stannar på tröskeln obeslutsam över sitt val. Det är barnets medvetenhet om sin egen självständighet som gör att barnet känner rädsla för att förlora föräldern samtidigt känner barnet även en rädsla över att förlora sin nyvunna självständighet. Kulmen av detta når sin topp vid 20-24 månaders ålder då barnet kan gå in i en kris. För att bearbeta denna krisperiod kan barnet använda sig av ”tvång”. Detta innebär att barnet tvingar föräldern att delta i sin upplevelse oftast genom aggressivitet eller förtvivlan. Språket och minnet utvecklas mycket under denna period.

 

 
Vadå gå och lägga mig? Jag vill gå uuuuut!
 

Strand & Bus

 
Vi har haft en fantastisk dag på stan och stranden. Neo har jagat fåglar och busat med jämnåriga barn, gosiga hundvalpar och flörtat med Nina på The Meeting Pub. En riktigt bra familjedag med andra ord, vilket var precis vad vi behövde efter en natt med uppvak i princip varje timme då Neo vaknade, grät och ropade: Pappa! Pappa! Borte! Han har så mycket känslor och verkar drömma mycket nu och det är hjärtskärande att lyssna på när han tror att pappa är borta. Strax innan lunch somnade han gott i vagnen. Jag och Jan fick lite egentid och avnjöt Larnacas bästa kebab som ligger runt hörnet av Personality Pub. Vädret bjöd på strålande solsken och 22 grader i skuggan. Underbart!
 
        
 
På The Meeting Pub.
 
 
Neo jagar fåglar .
 
             
 
Älskar dig kära make.
 
 
Sovande bebis. Underbart att kunna få lite egentid ibland.
 

Man Får Sova Länge

 
 
Man får sova länge om man är sjuk och förälder. Lilleman är sjuk och Jan börjar känna sig
en smula hängig han med. Snart ska vi prata med läkaren och se om man kan göra något åt
Neos envisa hosta. För tillfället är det strålande solsken och 22 grader i skuggan.
Men är man dålig är det lika bra att vila så mycket som möjligt.
 
 
Mamma är desto piggare. Fick mig en liten sträck vid halv elva men sedan vaknade jag
och var redo för att möta dagen. Men lite ensamt utan maken och sonen.
 

Dagens Små Äventyr

 
Vi var ute en tur på lunch idag och åt en stor julbuffé på Secret Garden, platsen där vi hade vår bröllopsfest i maj. Åh, vilka underbara minnen det väckte. Det var en smula kyligt i gränden så efter maten gick vi ut i solen. Neo vill helst av allt gå själv överallt. Han blir så lycklig över att få ränna runt på sina stadiga små ben. Men ibland måste man hålla mamma och pappa i handen där det är mycket bilar. Det blev en tur till The Meeting Pub och väl på plats fick han en julegave från Nina En blå traktor. Nästa gång han såg Nina utbrast han: traktor! Neo måtte vara den mest bortskämda ungen på ön för han har fått julegaver från hela ön känns det som. Och han blir selvfølgelig överlycklig. På vägen hem tog vi en taxi och när jag släppte ner Neo utanför bilen gav han taxichauffören ett stort leende, vinkade glatt och sa på klockren engelska: bye bye! 1,5 år och redan trespråkig. Inte illa. Hahahaha. Det smälte pappa Jans hjärta.
 
 
 
 

Andas Bättre

 
 
 
 
Neo är fortfarande dålig men andas bättre. Han blir väldigt mammig när han är sjuk så jag har agerat sovkudde det senaste dygnet. Han vill bli buren och vara så nära han bara kan. Blir tårögd när jag ser hur mycket kärlek den här lilla pojken känner för mig.

En Tur Till Akuten

 
Blev en tur till akuten på Cypern. Finns ju mysigare sätt att spendera juldagen men efter att ha samtalat med 1177 i Sverige så såg vi ingen annan lösning än att åka in. Neo hade legat och flämtat efter luft i ett bra tag och på akuten fick de ge kortisoninhalationer för att underlätta andningen. Stackars Neo. Paniken i ögonen när den där masken skulle på. Jag och Jan fick hålla fast honom allt vi kunde. Gud, vad det gjorde ont i hjärtat när han skrek som en stucken gris. Men efter en stund lugnade han ner sig och nästan somnade. Gissade att han var helt utmattad av febern och andnöden, fast det verkade faktiskt som han kände att det blev lättare att andas för när Jan skulle justera masken vände han sig mot den som om han ville ha mera. Vi fick snabbt hjälp för de priorietera så klart barn med andnöd när man besöker akuten, oavsett land. Nu är vi hemma i lägenheten igen hos bestefar och bestemor. Och det är som att ha ett helt nytt barn. Visst är Neo trött men han leker runt, myser och busar för fullt. Älskade unge vad du skrämmer slag på oss ibland. Men oj, så duktig du varit idag. Imorgon ska vi pussas och kramas extra mycket.
 
 

Tapper Liten Gutt

 
Vi har, föga förvånande, en liten sjukling att ta hand om. Neo hade hög feber under natten. Toppade på lite över 40 grader klockan två inatt. Hostan han dras med är inte av denna värld. Kaskadspyor under hela dagen men han är en otroligt tapper liten gutt. Leker och försöker hålla humöret uppe så gott det går. Värre är det väl med mamma som efter många, långa nätters uppstyckad sömn/knappt någon sömn börjar få pinsamt lite tålamod. Usch, skäms nästan. Men jag dricker massa kaffe och gör mitt bästa. Ibland kanske man klistrar på ett leende som inte når ända upp till öronen. Tänkte väl boka in ett läkabesök när juldagarna är över för att kontrollera så att det inte är något som satt sig på lungorna. Neo har hostat till och från nu i ett par månader, men det har eskalerat den sista veckan.
 
 
Men trots att Neo är sjuk så har han haft en fantastiskt rolig jul och fått så många fina
julklappar av familjen, släkt och vänner. Han leker och busar mellan varven.
Värmer gott i föräldrahjärtat.

Christmas Day

 
 
The neighbours came by with homebacked cookies.
And around lunchtime we went for the traditional visit to Sue and Dave.
Happy Christmas Day Everyone.
 

Lycklig Unge

 
 
Blev många nya bilar till Neo och hela gänget från Babblarna.
 

God Jul & Gott Nytt År

 
 
 
Önskar Er Alla En Riktigt God Jul!

Julaftonsmorgon På Terrassen

 
Neo pratar allt mer. Till och med i sömnen är det full rulle på den ungen. Det babblas, skrattas, pekas och övas. Massa ord han lärt sig upprepas om och om igen. I sömnen och i halvvaket tillstånd. Blir inte mycket sömn för mamma och pappa, men många skratt. Igår började Neo att använda hela meningar. Bestefar skulle gå och handla och sa "ses" varpå Neo svarar "Ja, vi ses!" Nästa mening kom i stan när vi skulle kika på juldekorationer. Det stod en tjock tomte vid den gigantiska julgranen på torget. Neo säger klart och tydligt: "Jag vill dit!" Och pekar åt motsatt håll. Så långt bort från tomten som möjligt. Vi skippar tomten vid julklappsutdelningen i år. Ingen idé att skrämma slag på Neo. Fast mindre tomtar går bra. De gillar han faktiskt. I skrivande stund springer Neo runt med en liten jultomte som bestemor lagt fram och ropar "Tomte! Tomte! Tomte!"
 
God Jul alla underbara läsare. Hoppas ni får en riktigt mysig dag!
 
 
Strålande sol.
 
 
Glad liten nisse kör sin älskade bil.
 
 
Trumma lite trumma medan bestefar löser sudoku.

Down Memory Lane

 
Kunde inte somna igår kväll. Surfade runt lite på ViFöräldrar och sedan drabbades jag av ett plötsligt infall att läsa om när Neo kom till världen och hur tiden var därefter. Oj, vilken resa! Mer än en gång fylldes mina ögon av tårar. Inte över vad jag skrivit utan vad NI kära läsare skrivit. Det var så många som följde hela min tuffa graviditet och mardrömsförlossning. Vilket otroligt stöd ni varit för mig och jag undrar så smått vad som hänt i era liv. Hinner och orkar ni får ni gärna lämna en liten uppdatering. Jag själv har varit dålig på att följa andras bloggar. Har fullt sjå att försöka hålla liv i min egen blogg, skriva uppsats och få ihop vardagen med en energisk 1,5-åring och min kära make. Men jag ville bara säga att jag tänker på er  och jag kommer aldrig glömma vad ni betyder för mig. Aldrig.
 
 
Fyra dagar gammal.
 
 

Ett Litet Energiknippe

 
Det är fullt ös här på Cypern. Neo är ett litet energiknippe. Ett riktigt busfrö och yrväder. Gäller att hänga med för det är sällan en lugn stund när man är ute på stan. Det ska upptäckas, klättras, dansas och springas överallt. Men efter en äventyrsdag på stan trivs man lika bra i hemmets lugna vrå. Eller lugn och lugn. Det busas här hemma med så klart. Fast det blir mer möjligheter för mys och gos. Vår lilla tomtenisse ville somna redan vid fyra och det krävdes mycket för att hålla honom vaken till middagen och kvällsbadet. Sen var det tack och god natt för Neo. Halv sju somnade han. Här på Cypern ligger de ju en timme före. Imorgon ska pappa Jan tatuera sig mera och jag och Neo får hitta på något skoj under tiden. Shopping kanske? Hehe. 
 
 
Ny tomtepyjamas från Next fick Neo av bestefar & bestemor.
 
 
Lutar sig lite casual mot bestefars fåtölj.
 
 
Och sen somna i soffan hos mamma.
 
 
Gårdagens bus på stan med pappa.
 
 
Denna underbara unge!
 
 
Dagens bus på The Meeting Pub.
 

Mål För 2015

 
Nytt år snart. Galet. Tiden bara försvinner! Jag funderar lite på det nya året. Vilka mål jag ska ha och vilka delmål jag bör sätta. Rimliga mål. Det första målet är enkelt att komma på men kräver fokus och massa disciplin. Det första målet är givetvis att bli klar med min examensuppsats i januari och skicka den till min handledare för rättning. Förhoppningsvis kan jag kalla mig för jurist innan våren kommer. Nästa steg är att skriva in mig på Arbetsförmedlingen och försöka hitta ett jobb. Något som definitivt inte kommer ske över en natt. Därav ordet försöka. Jag ska göra mitt allra bästa och inte hålla inne med mina tankar och ambitioner. Kommer ju faktiskt på riktigt behöva träffa folk om dagarna. Inte bara sitta inne och begrava mig i juridiska spörsmål. Förutom utbildnings- och arbetsmål behöver jag även ta hand om mig själv. Det fysiska välbefinnandet. För att bli stark och få energi. Jag behöver promenader och daglig träning. Planera in tid för motion och faktiskt prioritera det bra mycket mer än vad jag gjort de senaste månaderna. Och nå 50 kg igen.
 
Mål för 2015
 
1) Skriva klart min examensuppsats i juridik och lämna in för rättning
2) Skriva in mig på Arbetsförmedlingen
3) Återuppta dagliga promenader och börja styrketräna
4) Gå ner till 50 kg (igen).
 
 

Söndag I Pyjamas

 
Pluggsöndag i pyjamas. Precis som hemma. Grabbarna är nere på stan och busar i det strålande vädret, bestemor tvättar golv och jag sitter och skriver vid datorn. Satte igång vid niotiden i morse (lokal tid) och det går väldigt bra. Kanske lyckas hålla planeringen så pass bra att även jag kan få några dagar av ledighet. Till exempel imorgon. Det skulle kännas bra. Hästar på ett par timmar till och sedan kan jag vara nöjd över dagens insats. Känner ingen press att jag måste klä på mig idag. Hahaha. Är det semester så är det, även om jag jobbar med uppsatsen.
 
 
Mitt tillfälliga kontor.
 
 
Bus med bestemor är det bästa Neo vet.
 
 
Coolingen.
 
 
Strålande sol på terrassen.

En Dag På Stan

 
Ett litet bildregn från vår dag på stan
 
 

Mys & Bus

 
Neo skiner upp som aldrig förr här på Cypern. Oj, vad han busat och härjat hela dagen. Vi tog en heldag på stan med bestefar och bestemor. Men innan dess lekte hela familjen på terrassen med det nya lektältet som Neo fått. Vilken succé! Luften är frisk, det är sol, blå himmel och cirka 18 grader i skuggan. Men när solen gått ner blir det kyligare och man får ta på sig en tröja/jacka och kanske en gosig filt. Ikväll stannar jag nog hemma och vilar. Vet inte om det är luften, men jag är helt slut som artist. Imorgon behöver jag kika lite på mina rättsfallsanalyser. Ikväll är jag alldeles för trött.
 
 
Någon som busar med bestefar.
 
 
Roligaste leken ever - tittut!
 
 
Här bor Neo.
 
 
Springer runt och runt.
 
 
Och fort går det!
 
 
Titta, pappa får plats!
 
 
Mina älskade grabbar på The Meeting Pub.

Hos Bestefar & Bestemor

 
Det är helt fantastiskt att se Neo här på Cypern. Med en gång känner han sig som hemma och nu leker han med både bestemor och bestefar, skrattar, springer runt och ropar buuuuus! Säsongens första jordgubbar har kommit och det mumsar han glatt i sig. Samt lite tårta som han fått av bestemor. Haha. Det hör ju till. Att få smarriga grejer. Resan har gått väldigt bra. Neo är sannerligen en van resenär och charmade till och med den långhåriga, skäggiga cyprioten som satt och lyssnade på satanisk musik i flygstolen bredvid. Det tog inte lång stund innan satanisten satt och busade för fullt med Neo. När lilleman är på bushumör är det stört omöjligt att hålla sig för skratt. Underbara unge! Det är SÅ skönt att ha kommit fram. Nu väntar två veckor med underbar semester och familjetid. (Och lite uppsatsskrivande för min del).
 
 
Massa bus på flygplatsen.
 
 
Svårt att få en bild som inte är suddig när ungen springer överallt. Haha.
 
 
Vi i familjen Monsen är en smula trötta på planet.
 
 
Man blir väldigt trött av flygresor.

Spåna Vidare

 
Är en smula stressad inför resan imorgon, vilket jag egentligen inte borde. Men det är alltid en massa grejer som ska fixas, saker som ska packas och absolut inte får glömmas bort och alltid extra mycket när man reser med barn. Sju på morgonen skjutsar Robin oss till Landvetter. Jag hinner dessvärre inte klart renskrivningen av alla rättsfallsanalyser, men det ska jag göra på Cypern i lugn och ro. Det var ändå bara en bonus att jag hann så långt som jag gjorde. Skönt att jag hann plöja igenom alla rättsfall innan jul. Det var ju mitt främsta mål. Under renskrivningsprocessen kan jag ta lite mer tid på mig att analysera fallen, anteckna egna reflektioner och spåna vidare på hur slutanalysen för hela uppsatsen ska läggas upp. Jag skulle behöva viga minst en timme om dagen åt uppsatsarbetet. Det går säkert att kombinera. Antingen när lilleman sover eller så går jag iväg en sväng på förmiddagen alt. sitter i lägenheten och skriver.
 
 

God Jul Från Oss

 
 
Mysigt med julbord innan vi åker till värmen.
 
 
Grabbarna bytte julklappar efter middagen. Chris fick ett leksakskök och Neo
fick en ascool traktor som spelade musik, gav ifrån sig massa ljud och blinkade.

Julbord Ikväll Med Familjen

 
 
Ikväll blir det julbord med vår lilla extrafamilj. Det vankas potatis, hemmagjorda köttbullar,
prinskorvar, revbenspjäll, sill, kallrökt lax med pepparrotscreme, ägghalvor med räkor och till efterrätt
hemmagjord äppelpaj med vaniljsåsvisp. Känner mig lite extra lycklig idag.
 
Älskar att man kan gå tillbaka i bloggen och hitta underbara bilder som är tagna för ett år sedan.
Våra grabbar var inte stora då inte, men ack så charmiga. Nu är de minst lika charmiga
men bra mycket busigare. Som det ska vara.
 

Sista Studiedagen På Stan

 
 
Idag kör jag en sista studiedag på stan. Sedan blir det hemmastudier onsdag och torsdag.
Därefter säger jag god jul till er alla och flyger till lite varmare breddgrader.
 

Mina Fina Killar

 
 
Tänk att man blivit välsignad med dessa fina killar!
Folk säger att Neo börjar bli mer och mer lik Jan nu. Vad tycker ni?
 

Denna Kära Balansgång

 
Ungen är lämnad på förskolan, katten hos veterinären, mannen är på jobb och jag har kokat kaffe och förbereder sista rycket med uppsatsen innan jul och ledighet. Allt jag gör nu som har med uppsatsen att göra är bara bonus sett ur ett planeringshänseende. Den vetskapen ger mig ett otroligt lugn och en känsla av kontroll på läget. Men jag kommer behöva viga några timmar under jul för att hålla mig a jour med ämnet och inte helt glömma bort allt jag läst. Okej, jag glömmer kanske inte allt men jag behöver gymnastisera det juridiska tänket även under julledigheten. Eller kanske särskilt under julledigheten just för att jag ska ta mig i mål efter nyår. Man får se det som ett förbenat långt maratonlopp. När man ska prestera sitt allra bästa så ligger man ju inte på soffan och rullar tummarna. Men man passar på att vila upp sig lite lagom så man inte bränner ut sig i förväg. Ja, denna kära balansgång.
 
 
 
 
 
 

Lucia & Bus

 
Dagens nya ord är bus. Neo förstår dess fulla innebörd nu och gör en massa bus samtidigt som han högt deklarerar att han gör just bus. Hahaha. Hysteriskt roligt. Vi fick en riktigt mysig start på denna luciadag. Vaknade strax före sju, knäppte på TV:n och lyssnade på alla vackra sånger. Neo ammade samtidigt som han dansade med vänster hand i takt med musiken. När applåderna ljöd applåderade även Neo. I 45 minuter låg vi och följde luciafirandet på TV. Dagens höjdpunkt utan tvekan. Även katten Sigge hade krupit upp i Neos säng och låg bredvid mig på höger sida och gosade. När Neo upptäckte katten lutade han sig över Sigge och ropade: "tittut!" varpå Sigge kikade upp mot Neo och möttes av ett porlande skratt. Alltså dom två är helt underbara!
 
 
Efter frukost är det alltid full rulle här hemma.
 
 
Bilar! Gärna en i varje hand.

En Vecka Kvar

 
En vecka kvar till Cypern och det ska bli så fantastiskt roligt att fira jul tillsammans med Neos bestefar och bestemor. Det var två år sen sist vi var där och firade jul, Neo låg i magen och jag vaggade fram som en gigantisk Buddha-figur. Men ack vilka underbara minnen. För det VAR underbart att ha Neo i magen. Att alltid känna honom nära. Nu kommer det bli minst lika roligt och vi skapar nya minnen tillsammans varje dag. Men denna gången blir på ett annat sätt för vi får se VÅRT barn uppleva och insupa alla härliga intryck. Jag kan inte beskriva den glädje man känner som förälder när man ser sitt barn utvecklas och upptäcka världen. Ser framför mig hur han springer omkring och kikar på alla juldekorationer. Ja, den här semestern kommer bli en av de bästa! Det är jag övertygad om.
 
 
Den där magen alltså... Hahaha.
 
 
Tomtefar och tomtemor? Hehe.

Vi Isolerar Oss

 
Då kör vi på sjukstuga och isolering. Det första fallet av magsjuka har drabbat vår lilla familj och eftersom det är så otroligt smittsamt kommer vi nog inte kliva utanför lägenhetsdörren förrän någon gång nästa vecka eller allra tidigast på söndag. Tur att vi har två våningar så att man kan avskärma sig. Och två badrum. Vill ju helst att detta ska vara över och inte smitta nästa fredag då vi flyger till Cypern. Läste någonstans att antalet personer som drabbats av vinterkräksjuka/magsjuka har ökat med 602% på vårdcentralerna. Så ja, det är verkligen magsjuketider. Sedan behöver det inte vara vinterkräksjukan vi fått, utan det kan vara något annat magvirus. Mycket otrevligheter som cirkulerar nu. Helgens planer blir flyttade till nästa vecka. Vi hade tänkt ha julbord med Emelie, Robin och Chris på lördag men vi tar det på onsdagen istället. Imorgon blir det inomhusmys och lugna puckar.

De Sista Två

 
Idag ska jag ta mig an de två sista rättsfallen till min uppsats. Kör en studiedag på stan då jag faktiskt ibland har lättare att koncentrera mig när det är lite liv och rörelse runt omkring mig. Fick gjort en del igår trots min sömnbrist men rättsfallsläsningsslutspurten (imponerande långt ord jag lyckades få till)  vill jag inte riskera att somna på. Sedan är det dags att sammanställa och renskriva alla analyser för att därefter inkorporera i min uppsats. Nu är det verkligen inte långt kvar. Jag har sagt till mig själv att unna mig lite ledigt över jul och nyår, men frågan är om jag ändå inte ska ta med mig uppsatsen till Cypern för att åtminstone läsa igenom några gånger. Jag behöver ju hålla allt färskt i minnet när jag ska skriva klart den i januari. Ja, så får det nog bli.
 
 
Dagens student-selfie.

Fem Rättsfall Kvar

 
Fem rättsfall kvar och idag är jag helt död. Andra natten med uppstyckad sömn. Behöver återhämta mig en smula känner jag och överväger starkt på att försöka vila en stund så jag orkar prestera. Vet inte riktigt vad det är frågan om gällande Neos sömn men han vaknar ofta och är ledsen. Magen är inte riktigt som den ska heller och kanske är det biverkningar efter vaccinationssprutan. Bara att vänta ut det och bita ihop. Jag får nöja mig med att sova en timme i taget på natten. Om jag har tur får jag 2 timmars sammanhängande sömn. Klarar av några dagar till innan jag går in i väggen. Nä, så långt ska det inte behöva gå. Återhämtning idag, massa kaffe, lite lätt rättsfallsläsning och så tar jag en brutal studiedag på stan imorgon.
 
 
Snö och slask. På Cypern där mina svärföräldrar bor har de 21 grader varmt och sol. Längtar!
 

En Resa Till Thailand

 
 
 
Idag testade jag och Emelie en ny thailändsk restaurang i Borås vid namn Chilli. Har vid tidigare tillfällen stannat utanför och studerat både menyn och den rätt udda inredningen. Konceptet känns igen från Koh Phangan-restaurangerna i Uppsala och Stockholm, med den skillnaden att menyn här är skriven med en betydligt större portion humor (det gillar vi) och HETTAN i rätterna är truly thaistyle! Som min kära make en gång påpekade hemma då jag lagade en thailändsk nudelsoppa till frukost: det var som att äta en skål med brinnande lava.
 
Jag har testat de flesta restauranger i Borås som serverar thailändsk mat och INGENSTANS har de lyckats ge mig den hetta i rätterna som jag önskar. Förutom på Chilli. Och inte nog med det, smakerna var något utöver det vanliga. Här har man verkligen lyckats med allt och det kändes verkligen som att ta en resa tillbaka till Thailand. Stort plus för den trevliga servicen och den ständigt leende servitrisen. Om någon frågar mig vilken restaurang som serverar godast thaimat i Borås är det utan tvekan Chilli. Restaurangen höjer sig långt över alla andra.
 

Boom

 
Plöjde igenom 7 rättsfall igår. Boom! Har 8 kvar att läsa innan jag kan ta semester och i min takt kommer jag definitivt hinna det. Med marginal. Därmed inte sagt att jag kommer pilla navelludd när alla rättsfallsanalyser är klara. Oh no. Jag kör på med uppsatsskrivandet. Den här dagen började inte lika bra. Migränanfall strax efter sju, tog en värktablett, klädde på Neo inför förskolan i halvblint tillstånd (får alltid synbortfall när jag har migrän) medan Jan stressade in i duschen. Men nu är jag uppe på benen igen och förbereder mig för en studiedag på stan. Sedan ska jag och Emelie äta middag tillsammans på en ny restaurang i stan. Lite mysig kvalitetstid med min kära vän.
 
 
Dagens mamma-student-selfie.

Framför Kulisserna

 
Eftersom jag inte kommer vara särskilt aktiv på bloggen idag på grund av all läsning så tänkte jag bjuda på några bakom-kulisserna-bilder från gårdagens barnfotografering, men sen kom jag på att vi faktiskt befann oss framför kulisserna under tiden som Jan testade ljuset. Rätt ska vara rätt. Det ÄR svårt att hinna med att fota en liten 1,5-åring som har sin egen vilja, men man får hitta sina knep. Nu börjar även Neo intressera sig för kameran och själva fotandet, vilket är kul i sig men lite besvärligt om Neo vill pilla medan Jan jobbar. Som tur var gick nyfikenheten över när jag tog fram alla leksaker (mestadels bilar, lastbilar och ett superfint bilgarage) som Terese hade med sig som hennes pojkar blivit för stora för. Neo ÄLSKAR sina nya bilar och kan spendera hur lång tid som helst med att parkera dom om och om igen i garaget eller rada upp dom utanför. Han måste ha ärvt sin mammas organisationsbehov.
 
(BIlderna är tagna direkt från kameran och inte retuschade)
 
 
"Öh...morsan... you're in my spotlight!"
 
 
"Vadå sitta still? Jag drar när jag vill!"
 
 
"I'm out of here!"

Planerar Inför Kommande Vab

 
Imorgon är det måndag och jag förbereder mig för ett rättsfallsläsningsmaraton. Så fort Jan lämnat Neo på förskolan ska jag bara hästa på. Denna vecka är nämligen den högst ovälkomna "eventuella-biverkningar-efter-vaccinationssprutan-vecka". Om jag fortsätter att ligga före min planering så behöver jag inte känna någon stress eller panik ifall jag måste vara hemma med Neo. Smart va? Har köpt hem ordentligt med frukost, extra mycket kaffe och matlåda till lunchen är redan klar. Taggad!
 
 
På lördagsmorgonen efter vabben på fredag var Neo sitt busiga jag igen.
 

Älskar Denna Lilla

 
 
Så mycket kärlek till vår son. Älskar denna lilla busunge!

Inte Min Grej

 
Det går inte så bra för mig på viktminskningsfronten. Ligger på 53 kg 52,6 (måndag 8/12-14), vilket absolut är normalvikt och inte ens i närheten av övervikt, men det är inte min trivsel/toppformsvikt. Är absolut inte förvånad. Jag äter rätt dåligt, sitter stilla framför datorn i snitt 6-7 timmar om dagen och rör mig för lite. Just nu är träning och vikt inte min grej. Det går i perioder och jag har för tillfället inte lyckats hitta balans mellan studierna och träningen. Blir för trött och stressad av tanken så just nu lägger jag projekt Mot-50-Kilo-Igen på is. Efter nyår och när uppsatsen är klar tänkte jag ta tag i hälsotänket igen. Väger fortfarande mindre än vad jag gjorde då jag och Jan blev tillsammans så jag får trösta mig med den tanken så länge. Till sommaren kommer jag nog hunnit hitta tillbaka till min toppformsvikt igen. 
 
 

Dags För Barnfotografering

 
Har fått besök av Terese med familj idag. Dags för barnfotografering.
Den sista vi har inbokad innan vi åker till Cypern.
Men om ni vill fota era barn så har vi massa tider lediga nästa år! Så bara höra av er.
 
 

Indonesisk Julfest 2014

 
Nyss hemkomna från den indonesiska julfesten i Göteborg. Neo var feberfri imorse och väckte mamma strax efter fem. Puh. På väg till Göteborg somnade han i bilen och det tog en stund innan han mjuknade när vi väl var på festen. Men så är det alltid efter att han sovit. Efter den goda maten var han på strålande humör och sprang runt och busade som aldrig förr. En sak som skiljer denna jul från förra är att Neo INTE tycker om tomten. Man skulle rent av kunna säga att Neo är livrädd för tomten. Har nog aldrig sett honom börja skrika så fort tidigare. Jösses. Men han blev glad för julklappen i alla fall. En liten duplolåda med fönster, klossar och en liten nallebjörn. Bjuder på ett litet bildregn från dagen:
 
 
Finklädda.
 
 
Stiliga grabbar.
 
 
Bus!
 
 
Neo studerar festprogrammet.
 
 
Massa god mat. Och stark kyckling. Mumma!
 
 
Bjöds även på svenska julbordsklassiker.
 
 
Luciatåg.
 
 
Roligt att busa med andra barn.
 
 
Två dansuppträdanden bjöds det också på. Så vackra danser!
 
 
Mina kärlekar.
 
 
Tusen tack för en underbar julfest och vi ses nästa år!
God Jul!
 
 

Bara Massa Sjukstuga

 
Neo är fortfarande dålig och vi får se om det blir någon julfest imorgon. Som det är nu vaknar han ungefär var tionde minut, är ledsen och gråter. Vet inte om det är på grund av vaccinet eller om det är "vanlig" feber. Sköterskan sa att eventuella biverkningar skulle visa sig efter 7-10 dagar och det var har ju inte gått så lång tid ännu. Jobbigt är det i alla fall att se Neo så hängig. Och mentalt är det alltid tufft för man vet att man inte kommer få sova ordentligt. Men det är ju övergående. Bara att bita ihop och dricka mycket kaffe imorgon. Mår han okej så kanske vi åker på festen en liten stund. Det är ju bara en timme bort. Men vi får se.

Vabbelivabb

 
Mitt i lunchen fick jag ett samtal från förskolan. Neo hade varit superhängig, orkade inte vara med på något och hade fått feber. Ringde maken och vi beslöt oss för att ta hem Neo. Eftersom han är ett barn med feberkramper kändes det bäst för föräldrahjärtat att han fick vara hemma ifall det skulle hända igen. Och självklart kändes det inte som ett alternativ att ha honom kvar på förskolan när han var så hängig att han inte klarade av att vara med och leka. Så jag fick avsluta mina studier och ställa in mig på att vabba resten av dagen. Hade varit väldigt produktiv på förmiddagen så jag slapp känna stressen och pressen med att inte hinna. Jan åkte tillbaka till jobbet och Neo sover för tillfället i min famn. Hoppas han blir bättre snart och orkar vara med på den indonesiska julfesten imorgon.
 
 

Ännu En Bild

 
 
Fick ännu en bild av John från vår fine art nude-plåtning. Älskar den!
 

Kylan Ger Mig Noll Motivation

 
Jag avskyr kylan. Och mörkret. Blir arg och på dåligt humör när jag känner hur kallt det är ute. Kroppen vill bara vara inomhus, lagra fett och försöka klara en lång, jobbig vinter. Men jag ska försöka röra på mig en timme om dagen. Har varit väldigt dålig med det. Vill verkligen inte men behöver frisk luft och ljus för att må bra. Att skriva uppsats på heltid är ett stillasittande arbete. Jag sitter framför datorn från åtta till tre. I stort sett alla dagar i veckan. Och det är vidrigt. Tycker inte om att sitta stilla så mycket. Då gillade jag det hektiska mammalivet bättre när jag var tvungen att jaga runt efter Neo och gå långa promenader varje dag. Kylan ger mig verkligen noll motivaton till fysisk aktivitet. Jag vill egentligen bara äta upp mig för att behålla värmen och gå i ide. Hade inte varit så tokigt.
 
Jag vill tro att dessa känslor beror på något biologiskt (alla däggdjur vill väl lägga på sig lite extra över vinterhalvåret?) hellre än att erkänna min egen lathet. Kanske det enda positiva med kallt och mörkt väder är att det är lättare att behålla pluggmotivationen. Den här veckan har varit riktigt bra ur studiehänseende och jag fortsätter att till och med ligga före min planering. 20 rättsfall kvar att plöja igenom innan jul. Ska bli skönt när uppsatsen, utbildningen och vintern är över. Tiden går väldigt fort och det känns en smula skrämmande. Snart är det bara två veckor kvar till Cypern och bara det motiverar mig som fanken. På Cypern är det en alldeles lagom temperatur på runt 20 grader och där behöver man varken mössa eller vantar. Ska bli ljuvligt! 
 
 
Även Neo har fått nog av denna kyla och försöker klura ut hur mycket julpapper som behövs
för att slå in sig själv i julklapp och skicka till Cypern.
 

Mammas Lilla Tröttis

 
 
Någon är en smula trött efter vaccin och förskolan....
 

1,5-årskontroll På BVC

 
 
Tjaba! Neo här. Varit på 1,5-årskontrollen idag och fått vaccin. Gnällde i typ tre sekunder sen var det bra. Jag är bra. Nä, jag är bäst. Det säger i alla fall pappa att jag är. Pratar en massa nu och imponerade stort på sköterskan. Byggde värsta klossberget, ritade ett självporträtt med krita, pekade och sa "Neo!" Har inte vuxit så mycket sen förra kollen, men jag växer ändå snart ikapp morsan! Haha. Mäter nu 77,5 cm över havet. Viktmässigt ligger jag på 9 630 gram. Ingen tungviktare men det jag saknar i vikt väger jag upp med attityd! "Nej" är mitt favoritord. Hej då.

De Första Bilderna

 
Första bilderna från dagens fine art - plåtning med John Hagby.
Älskar denna ljussättning.
 
 
 
 
 

En Liten Lyckodans

 
Ja, hur ska jag beskriva den där känslan man får i kroppen efter en lyckad modellplåtning? Det är svårbeskrivet så jag gjorde en liten lyckodans istället. Till Chaka Khans I'm Every Woman. Jag och John har förvånansvärt nog aldrig jobbat ihop förut (med tanke på hur mycket vi umgåtts i diverse fotosammanhang). Han vet sannerligen var skåpet ska stå och det blev ett minst sagt lyckat samarbete. Tack vare Johns fenomenala ljussättning och tydliga instruktioner fick vi till en hel drös med bilder. Blev ju ren och skär fotokonst! Efter ett så långt uppehåll i mitt modellande känns det en smula förvånande att säga, men jag känner mig mer bekväm att fota fine art än att fota med kläder. Sen hänger det givetvis på VEM man plåtar med. Skulle aldrig göra detta med vem som helst. John Hagby är inte vem som helst. Han är kung! (Japp, smör smör men det är så jag känner efter dagens arbete).
 
 
Kungen och assistenten.
 
 
Nöjd kinäs med kläder på.

Fine Art Nude

 
Idag är det dags att posera framför kameran igen. Alltså där jag själv agerar modell. Räknas inte riktigt när jag råkat fastna på bild då vi fotat Neo eller när Jan testat ljuset. Det var flera månader sen sist som jag ägnade mig åt modellfotografering. På Västkustträffen i somras om jag inte minns fel. Får besök av John Hagby och Frank Hansen. Dagens tema: fine art nude. Ja, om man nu ska stå modell kan man väl göra det ordentligt. Ringrostig är mitt mellannamn, men ack så mycket jag sett fram emot detta. Återkommer med uppdateringar.
 
 

Jag Bor I Min Pyjamas

 
God morgon. Imorse hade vi den bästa lämningen på förskolan någonsin. Neo gnällde en gång när han åkte hemifrån och när Jan lämnade honom var allt bra redan innan Jan hade gått utanför dörren. Åh, det känns så himla bra! Sekunden efter att de åkt satte jag på en kanna kaffe, startade upp laptopen och kastade mig in i rättsfallsläsning. Jag bor i min pyjamas idag. Just nu läser jag ett fall som i mångt och mycket påminner om det jag varit med om. Och även om en händelse som skedde relativt nyligen. Det är obehagligt att läsa om hur den åtalade gör allt för att komma åt personen denne förföljer. Hur han försöker utnyttja alla möjliga vägar för att nå sitt mål.
 
I många fall är personen i fråga helt oförmögen att se sitt eget handlande som något olagligt. Det kan gå många år och vederbörande kan till och med ha avtjänat fängelsestraff, men ändå fortsätta i samma destruktiva bana som innan. Vissa personer är enligt mitt tycke så kallade hopplösa fall. När varken bestraffning eller kontaktförbud ger någon effekt finns det bara en enda sak att göra - ignorera. För vad personen vill uppnå är kontakt. Någon form utav kontakt. Och reaktion. Visst reagerade jag när jag fick några obehagliga mail för ett par månader sedan, men ska jag vara ärlig så kunde jag bara skratta åt eländet. Jag valde att inte gå vidare. Orkar inte med mer drama i mitt liv.
 
 
Personen som skickade ovanstående mail till mig ville egentligen komma åt en vän till mig. Jag visade på ett tidigt stadium vad jag tyckte om honom och hur han behandlade min väninna. Jag har jävligt svårt för män som misshandlar sina flickvänner. Jag stöttade henne genom hela rättegången, vilket jag förmodar inte gör mig så populär i hans ögon. Han blev sedemera dömd för kvinnofridskränkning och avtjänade ett fängelsestraff, men har varit på fri fot ett tag. Och vad man kan utläsa av mailen han skickade så "flydde" han till Norge ( Frogner är en plats i Norge). Han är väl vad jag skulle kalla för ett typexempel på någon som aldrig kommer ändra sig. För övrigt känner jag mig djupt kränkt över den dåliga stavningen. Ska man förolämpa mig kan man väl åtminstone försöka anstränga sig lite. Och vad hände med punkt och stor bokstav?! Ett väldigt bra exempel på att man inte ska handla i affektion! 
Min profilbild

Sök i bloggen