Folk Är Galna

 
Igår fick det bli Ullared istället för djurparken. Hade tänkt ta Ullared idag egentligen men vi kände att det passade bättre igår då det inte såg ut att bli något uppehåll i regnandet. Tyvärr var det ju löningshelg och folk är verkligen galna. Stackars Jan. Han har inget emot Ullared Gekås som ställe, men det är folket han inte tål. Och jag kan faktiskt hålla med denna gång. Att försöka hindra en liten kille på 15 månader som gärna vill springa omkring från att inte bli påkörd av vagnar var ett heltidsjobb. Även när han satt i kundvagnen gick folk in i honom. En gubbe gick rakt in i hans huvud och brydde sig inte för fem öre. Jag hörde bara att Neo började gråta. Nä, enda gången det kändes någorlunda tryggt på Ullared för barn var när Neo låg i magen eller när han var så liten att han kunde hänga i bärselen. Nästa gång åker jag dit utan barn och man. De har det bättre hemma. 
 
 
På vägen till Ullared igår satt han och "läste" verktygskatalog från Harald Nyborg,
hade "konversationer" med mig om diverse skruvar, sågar och borrar.
 
 
Neo shoppar loss.
 
 
Pilla på grejer är det bästa som finns.
 
 
Hmm...vad är det för ställe jag hamnat på?!
 
 
Ska vi hem snart?
 
 
Neo fördriver tiden i den långa kassakön från helvetet.

Fina Saker Från Ullared

 
 
 

Neo & Liam

 
Vi har ett efterlängtat besök hela helgen. Mattias, Linda och Liam kom vid femtiden, grabbarna tog sig en öl och sedan försvann dom iväg på whiskyprovning. Jag dukade upp sushi för kvällen och sedan hade vi bebis och mammamys. Det var så underbart att se Neo och Liam tillsammans. Neo har aldrig tidigare visat sådant tydligt tycke för någon som är yngre än honom. Vanligtvis ignorerar han mindre bebisar. Men ikväll har han pussat och kramat på lilla Liam hur mycket som helst, delat med sig av både mat och leksaker trots att han så klart inte förstår att Liam inte kan äta samma saker som han. Både mitt och Lindas mammahjärtan smälte många gånger denna afton. Våra envisa bebisar höll sig vakna till tiotiden, men nu sover de gott. Männen tassade in strax efter elva. Imorgon väntar djurparken och tacokväll.
 
 
Skiljer ungefär ett halvår.
 
 
Mumma till mammor!

Besök På Kotten

 
Äntligen har Kaffekotten öppnat efter sommaren! Jag och Robin gick dit till klockan elva med våra grabbar. Senaste gången jag var där kunde inte Neo gå och definitivt inte klättra. Det var en smula lugnare då. Nu var det rena rama klätterkalabaliken och det var knappt att man fick sitta still då det ibland var nödvändigt att passa på de små. Ungarna sprang, klättrade, ropade, jagade och busade runt i flera timmar. Neo ville inte sova alls på förmiddagen utan höll sig vaken mellan 7-14. Behöver jag säga att det blev en smula grinigt efter lunch? Men roligt hade dom och nästa vecka är vi nog där både tisdag och onsdag. Jan har en kurs då som han måste gå på så jag får hoppa in och jobba extra. Hehe.
 
 
 
 
 
 
 

En Intensiv Dag

 
 
Det har varit en intensiv dag. Uppe innan kl. 06. Befann mig på Ica Maxi vid sjutiden. Fick plocka fram åkpåsen till vagnen då det endast var 5 plusgrader ute. Neo bestämmer sig för att sova en halvtimme på tur hem. Sedan är han vaken HELA dagen. Busar och leker med sina underbara polare medan vi föräldrar försöker passa bäst vi kan. De är VILDA grabbar! Jag drar iväg till Kransmossen för utomhusträning vid sextiden. Maken och Neo följer med ut. Neo somnar givetvis i vagnen och sover en timme mellan sex och sju. Tack och LOV somnar han för natten strax före nio på kvällen.
 
Träningen med fitcamp gick toppen! Lika jobbigt som förut men känner mig redan starkare! Imorgon tänkte jag ta en sista "ta-dagen-som-den-kommer-dag" med min underbara son. Just ja. En helt fantastisk sak hände idag. Neo och Chris sitter bredvid varandra i samma stol ute på balkongen. Helt plötsligt tittar de på varandra och tokler och man verkligen SER hur mycket de tycker om varandra. Neos ögon är så fulla av kärlek att jag nästan fick tårar i ögonen. Bästa ögonblicket EVER! 
 

Neo 15 Månader

 
Oj, vad fort tiden går. Neo är nu hela 15 månader gammal och om drygt en månad är det dags för inskolning på förskolan. Han springer runt hela tiden. Att sitta stilla är inget alternativ. Finns verkligen ingen hejd på all energi. Förstår inte hur en sådan liten kropp kan rymma så mycket fart och fläkt. Det ska klättras och pillas på ALLT. Och som förälder måste man ha stenkoll för han är ruskigt snabb och är inte helt på det klara med vad som är farligt. Det är ett under att han inte fått mer skador. En och annan faceplant har han fått erfara där tänderna bitit hål på läppen och fått blodet att rinna, men inga stora bulor eller blåmärken. Lär väl komma med tiden, för ju äldre han blir desto mer vågar han. Nu klättrar han upp på soffor, bord och stolar. Och hans nyfikna små fingrar når överallt. Man blir alldeles matt i huvudet efter en dag med vår lilla tornado.
 
En sak som är väldigt roligt att se är Neos intresse för böcker och djur. I läshörnan har vi samlat en del böcker i förvaringslådor som han lätt kan komma åt själv. Han brukar alltid välja sina favoritböcker på kvällen som han kommer med. Och så ska vi läsa för honom. Då kryper han upp i knät eller sätter sig bredvid och ska vara med. Han pekar på alla bilder och kan låta som hunden, katten och fåret. Och får han syn på något motorfordron gör han alltid brumljud. Favoritbusleken just nu är att dela ut pussar. Ibland luras han och gör värsta pussmunnen och precis när man ska pussa honom så skrattar han högt och gömmer huvudet. Eller pussar på mamma istället för pappa. Vinka hej då och säga hej då är något utav det gulligaste som finns. I alla fall när han gör det. Likaså gesten för att någonting är slut. Och självklart kan han göra high five. Men blir ganska irriterad när katten inte gör high five tillbaka. 
 
 
 
 

Mitt Allt

 
 

Om En Vecka

 
Om en vecka kickar jag igång med uppsatsen igen. Det känns bra. Faktiskt. Jag ska inte överanalysera alla de andra känslorna som kommer när jag tänker lite för mycket på hur det lär kännas att inte få träffa Neo annat än morgon och kväll. Vill bara bita i det sura äpplet och köra igång. Göra upp en plan. Ett schema. Och följa det stenhårt. Snart åker vi till Cypern och schemat ska följas även där. För mig är det ingen semester, men det är däremot ett välbehövligt byte av miljö. Något som kommer vara skönt för hela lilla familjen Monsen.
 
Hemma i Borås kommer jag kliva upp sex på morgonen. Vill duscha, äta frukost, packa böcker och träningskläder i lugn och ro för att sedan gå hemifrån vid halv åtta. Klockan åtta öppnar biblioteket. Tänkte sitta på högskolan fram till fyra. Har en känsla av att jag kommer lättare i studiemode med andra studenter omkring mig. Behöver dock få tillgång till nätet på något vis. Kommer ha många nya rättsfall att leta upp och ta mig igenom. Men första steget blir att kasta sig in i uppsatsen igen. Bara läsa det rakt igenom en gång för att få ett grepp om var jag lämnade allting. Och vad som behöver läggas till och skrivas om.
 
 
Ska bli så roligt att få komma ner till bestefar och bestemor igen.
 
 
Bild från januari-visiten. Har räknat ut att vi kommer ha rest till Cypern inte mindre än
FYRA gånger i år! Borde ju nästan flytta dit. Hehe. Först i januari när vi överraskade Neos
bestefar och bestemor, sedan april-maj när vi gifte oss, och så nu i september och sedan
firar vi jul och nyår där i december. Inte illa!

På Hemligt Uppdrag

 
Uppdatering: Hjälpsamma ögon har konstaterat att jag lyckats (för första gången) plockat en hel del
"falska kantareller." Blir till att gå igenom skörden noga imorgon. Inget giftigt men bör undvikas
som matsvamp. Suck... Men några riktiga kantareller hoppas jag hitta imorgon efter genomgången.
 
Hihi. Nu ska jag iväg på hemligt uppdrag. Maken passar Neo under tiden. Jag är en väldigt lycklig kinäs just nu. Uppdaterar senare med bild vad mitt hemliga uppdrag gick ut på. Tack kära make för att jag får ännu mer egentid. Fast denna gång är det ändå lite grann för oss båda. Tihi. Laters, baby.
 
 
Fusk-kantareller. Usch! Men motion fick jag i alla fall. Haha.
 
 
Så här ser RIKTIGA kantareller ut. Dessa två bilder är från förra årets skörd.
FATTAR inte hur jag kunde ta så fel. Har ALDRIG hänt förut.
 
 
Jag menar, när man ser på hur en RIKTIG kantarell ska se ut är de ju väldigt olika från falska.
Nu är bilderna fotade i olika ljus (dagsljus vs. kvällsljus) men jag BORDE ju sett att de
flesta jag hittade idag inte var fullt lika gula som de vi plockade förra året.
 

Det Trodde Jag Aldrig

 
Ikväll gjorde jag något som jag aldrig i mitt liv trodde jag skulle lyckas med. Inte för att jag någonsin haft det som mål egentligen eftersom jag inte är en person som finner löpträning särskilt lockande. Men ikväll sprang jag en mil. Tillsammans med mina mammavänner Tess och Emelie (som båda är bra mycket mer rutinerade löpare). Vi körde intervaller. Tre minuters löpning och en minuts "vila", dvs. rask gång. I EN HEL JÄKLA MIL! För att toppa det hela ösregnade och åskade det. Vi sprang genom skogsterräng, hoppade över översvämmade lerpölar, hala rötter, uppförsbackar, steniga förrädiska stigar och hala plankor i kärrliknande miljöer. Ett tag hamnade jag en smula på efterkälken och tankarna vandrade. Med åskan ovanför skallen och själv i skogen kändes det som ett perfekt scenario ur en Beck-film. Med mig som mordoffer. Flåsade vidare och försökte öka på mina steg.
 
Det fanns tillfällen då jag trodde jag skulle dö. Men att ha två vänner som sprang tillsammans med mig gav mig styrka och envishet att fortsätta. Jag skulle aldrig komma på idén att bege mig ut i spåret och springa alldeles allena. Då hade jag säkerligen gett upp efter bara några kilometer. Men när man har någon med sig (eller i detta fall framför sig) så sporras man och kroppen pushas till oanade möjligheter. Det mesta sitter ju i skallen egentligen. Hade det inte varit för mina barnvagnspromenader på över milen dagligen i ett år hade jag säkert gett upp eller aldrig ens försökt mig på intervall-löpning. Men nu bevisade jag för mig själv att jag fixade det. Jag kände mig så stolt att jag till och med ordnade en ny löpningsrunda efter Cypernresan. Så känner ni att ni vill hänga med (alla springer i sin egen takt) så får ni möta upp oss på Kransmossen.
 
 

Sommarträff Med Indonesiska Föreningen

 
Indonesisk mat, familjelekar, underbart sällskap och fantastisk kustutsikt - det var vad helgen
bjöd oss på när vi åkte på sommarträff med Indonesiska Föreningen i Göteborg.
Som vanligt när vi är iväg på utflykt blir det otroligt mycket bilder, så jag bjuder på ett litet
bildregn på två av mina favoriter: Neo och indonesisk mat.
 
 
Vackra kusten.
 
 
Neo gillar inte att gunga, men tycker desto mer om att gunga gungan.
 
 
Mamma! Kolla! Jag kan klättra upp på alla stolar jag hittar.
 
 
Titta, titta!
 
 
Håller ett stadigt tag om någon som vill traska rätt ut i havet.
 
 
Övar några målvaktsmoves.
 
 
Nääe, dags för en paus.
 
 
Bjöds på fenomenalt god indonesisk nudelsoppa. Med alla tillbehör.
 
 
Det grillades lammspett, kycklingspett, nötspett och fläskspett i mängder.
 
 
Riktigt vattnades i munnen.
 
 
Och för att inte tala om buffén.
 
 
Magnifik!
 
 
Jag åt tills jag sprack och sedan lite till.
 
 
Mumma! Längtar redan till julfesten.
 
 
Vem tror ni somnade så fort bilen började rulla?
 
Tusen tack Indonesiska Föreningen i Göteborg för en fantastisk sommardag
med härligt folk och gudomligt god mat.
 

Babbel Med Tjejerna

 
 
Njuter av goda drinkar på Babbel.
 
 
Musslorna var gudomligt goda.
 
 
Och så lite revben.
 
Fantastiskt lyckad och mysig kväll igår med tjejerna. God mat, goda drinkar och mycket skratt.
Perfekt avslut på veckan. Nu är det helg och vi ska åka till kusten på sommarträff med
indonesiska föreningen i Göteborg. Hoppas ni alla får en trevlig helg!
 

Egentid

 
Redo för en kväll på stan med finaste vännerna.
Bara utan barn vågar jag klä mig i en icke-amningsvänlig klänning och skyhöga klackar.
Ibland måste man få piffa till sig och ta tillbaka lite glamour i vardagen.
 
 

Bara En Vecka Kvar

 
Bara en vecka kvar av mammaledigheten. Känns overkligt, men det ska samtidigt bli väldigt skönt
att få sitt vuxenliv tillbaka med tidiga morgnar, heltidsstudier och träning.
 

Varför Spegeln Är Så Skitig

 
 

Andra Träningen Med Fitcamp

 
Det var tufft igår. Blir bara tuffare och tuffare träning. Känns i alla fall så för kroppen. Men när passet väl kom igång tänkte man inte på den tidigare träningsvärken. Vi körde högintensiv stationsträning. Fem övningar samt en liten löpsträcka mellan varje station. Push ups, squats, burpees, höga knän samt en grodliknande övning som jag inte riktigt minns namnet på (får återkomma om det). Ett tag kändes det som om man skulle tuppa av. Men grym känsla efteråt! Helt slutkörd, smått kräkfärdig, mörbultad men ändå så jäkla grym! Nu blir det vila för kroppen i dagarna tre och sedan kör jag milen på söndag med Emelie. Om 11 dagar är det dags för det första styrketräningspasset på gymmet. Har inte kört mitt program på säkert fyra månader, så det ska bli intressant. Hinner med några styrkepass innan vi ska ut i vida världen igen.
 
 
Gårdagens lunch: Sallad med spenat, avokado, ägg, räkor, oliver, champinjoner och ost.
 
 
Innan träning: räkor, ägg och avokado.
 

Lyxig Morgon

 
 
Sovmorgon. Vaknade halv nio och låg och myste med mamma i sängen fram till nio.

Starkare Mentalt

 
Ikväll är det dags för andra träningspasset med fitcamp. Längtar! Jag har fortfarande träningsvärk efter måndagens mördarpass. Kan INTE förstå hur jag ska klara av kvällens träning. Magen värker fortfarande och armarna är inte helt hundra. Direkt efter första passet kunde jag knappt ens lyfta dom efter alla armhävningar. Fast även om jag känner mig matt rent fysiskt så känner jag mig starkare mentalt. Jag kör på med stadiga mängder protein och MÅR bättre inombords. Smärtan man känner under och efter träning är ändå en ljuvlig smärta. Jag vet, det låter motsägelsefullt men så är det för mig. Jag vill att träning ska göra ONT! Alltså hälsosamt ont. Det gör mig peppad och hungrig efter mer.
 
På Cypern ska jag göra följande övningar på morgonen innan jag börjar plugga:
 
Sit ups 3X20
Squats Max antal på 2 min
Push ups Max antal (på tårna)
 
 
Oerhört viktigt med träning och bra kost - särskilt när man snart återgår till juridikstudierna.
Måste ha styrka och energi att balansera både mammalivet och studierna.
 
 

Neos Första Firande

 
Neos första firande av den indonesiska nationaldagen blev oerhört lyckat. Vi fick alla en god portion av indonesisk mat och kultur. För att inte tala om alla underbara vänner vi träffade på. Blev väldigt mycket körtid för både pappa och bebis eftersom vi bara åkte upp lördag och hem på söndagen, men det gick ändå överlag bra. Riktigt läskigt regnoväder både på dit och hemresan med många olyckor längs med vägarna. Jan förtjänar en medalj för att han lyckades köra oss hem i trygghet. Ett tag gick det i hastigheten 60 km/h på en 120-väg. Vi har nästan alltid otur med vädret när vi ska köra långt.
 
Ett bildregn från helgens firande:
 
 
Bjöds på balinesisk mat under lördagen då min väninna är gift med en balines.
 
 
Älskar indonesisk mat!
 
 
Grillad spädgris. Mumma!
 
 
Jag åt och åt. Fick en stor aptit när det var så himla gott.
 
 
MIn vän Josefine med familj.
 
 
Mycket folk vid ambassadörens bostad och uppehållsväder hela vistelsen.
 
 
Uppträdanden och sång.
 
 
Barnen tågar och viftar med indonesiska flaggor.
 
 
Hälsar på ambassadören.
 
 
Neo vaknade precis upp från sin tupplur när vi anlände till firandet.
 
 
Och som vanligt ville han vakna i lugn och ro i mammas och pappas famn.
Men han spanade runt på allt folk.
 
 
Älskade unge.
 
 
Lagom till maten vågade han ner och busa.
 
 
En väldig massa indonesisk mat. Så gott!
 
 
Många kära återseenden.
 
 
Ett helt gäng adopterade indoneser.
 
 
Full fart på vår unge.
 
 
En liten paus innan det är dags att börja springa igen....
 
Tack fina Josefine med familj för att vi fick komma och hälsa på samt fira
denna helg med er. Hoppas vi ses snart igen!

Första Träningen Med Fitcamp

 
 
Helt. Jäkla. Slut. Det var ett tufft pass för den som inte är van att köra högintensivt.
Kan knappt lyfta mina armar efter alla armhävningar. Saknat denna härliga smärta!
 På onsdag är det dags för andra passet. Och på söndag tänkte jag äntligen köra milen!
 

Jakten På Muskler

 
 
Jag startar med detta. Den s.k förebilden. Nu ska vi se hur mycket muskler man lyckas bygga.
Och hur lång tid det kommer ta. Riktiga styrketräningen kickar igång efter Cypernresan.

Indonesiska Nationaldagen

 
Den indonesiska nationaldagen firas den 17:e augusti. I år åker vi upp till Stockholm för att medverka i firandet ute på Lidingö. Vi ska bo hos min fina mammavän Josefine som är gift med en indones och har två barn. Hennes yngsta är i ungefär samma ålder som Neo. Mitt indonesiska ursprung ligger mig varmt om hjärtat. Det är känslomässigt viktigt att även min son får en chans att ta del av sitt indonesiska arv. Det norska ursprunget har han ju redan "gratis" så att säga med tanke på att Jan är norsk, men som adopterad indones får jag försöka pusha lite extra. Kulturen, atmosfären, maten och alla härliga människor som vi träffar på diverse indonesiska fester och evenemang - det är guld värt för en liten adopterad indones och hennes lilla familj.
 
 

Fystest & Fitcamp

 
Alltså. Det var ju inget nådigt fystest på fitcampen. Redan på uppvärmningen kände jag mig nästan slutkörd. Vilken pinsamt dålig kondition man har. Men jag gav järnet på testerna. Idioten på 10 meter maximalt antal sträckor på 2 minuter. Klarade 29 vändor. Push ups på tårna gav mig en positiv överraskning. Jag gör aldrig armhävningar på knäna då jag inte tycker det ger mig någon som helst utmaning. Men eftersom jag inte kört armhävningar på länge trodde jag helt och fullt att jag skulle klara fem. Max. Fast när man har en massa främlingar runt omkring som pushar och hejar på så hittar man oanade krafter. 15 stycken push ups klarade jag av! Inte nära mitt personbästa, men jag ska nog lyckas klå det efter fyra veckor. Och sist men absolut inte minst körde vi maximalt antal squats på 2 minuter. Fick till inte mindre än 75 stycken. Efter fyra veckor vill jag landa på tresiffrigt. Gäller att ha höga mål. Hehe. Behöver jag säga att jag har en stadig träningsvärk idag? På måndag börjar träningen. Ska bli så jäkla roligt!
 
 
Hittar ni mig? En ledtråd. Jag har en rosa keps på mig. Hihi.
 

Räknar Ner

 
 
25 dagar kvar till bröllopsmottagningen i Uppsala och 27 dagar kvar till Cypern.
Jag börjar räkna ner nu. Snart börjar verkligheten och ingen mer mammaledighet.
 

Så Redo För Milen

 
 
Innan jag åkte på benhinneinflammation skulle jag ju köra milen. Nu är benet bra och jag taggar.
Igår kom det en leverans - midjeväska till vattenflaskan. Nu är jag SÅ redo för milen!
 

Playdate

 
Idag efter lunch fick vi besök av Robin och Chris. De kom i grevens tid. Precis när Neo började protestera över hur tråkigt det var hemma knackade det på dörren. Och vips är Neos uttråkade humör som bortblåst och han blev alldeles till sig över att få en kompis på besök. Emelie har (sorgligt nog för mig) gått tillbaka till jobbet efter en helt fantastisk mammaledighet tillsammans. Hon har gett (och ger) så mycket glädje så det känns en smula vemodigt att vår tid är över. Men snart går jag själv tillbaka till "verkligheten" och kan minnas min mammaledighet som överlag en underbar tid. Med självfallet en hel del ups and downs. Vet inte hur jag skulle klarat mina downs utan Emelie. Vill bara att hon ska veta hur mycket hon betyder för mig. Älskar dig vännen min. Och att se vilken glädje Neo och Chris får av varandra, trots att de självklart kivas och gnabbas, det är ovärderligt.
 
 
Gåstolen är fortfarande högaktuell. Att klättra i och ur...
 
 
Robin läser saga för Neo.
 
 
Behöver jag säga vem som var populärast idag?
 
 
Ett härligt leksakskaos här hemma.
 
 
Inte en sekund av stillhet. Förutom i Robins famn.
 
 
Telefon till Chris.
 
 
Yes! Där fångade jag båda två på bild bredvid varandra. Stilla.
 
 
Älskade ungar! Vad vore livet utan er?
 

Mottagning På Skarholmen

 
Bröllopsmottagningen på Skarholmen närmar sig med stormsteg. Har alldeles nyss beställt en bröllopstårta PRECIS som jag ville ha den. Blir två våningar och inga förbaskade dadlar och russin. Hahaha. (Som en del av er kanske minns hade vi lite problem att få till det på Cypern där de inte alls har samma typ av bröllopstårtor som vi är vana vid i Sverige). Fast jag gav den trevliga tjejen som tog emot min beställning någorlunda fria tyglar vad gäller designen på tårtan, fast på temat blått, pärlor och hav. Det ska bli spännande att se vad de kan trolla fram. Imorgon ska jag ringa Skarholmen och kolla upp några små detaljer. Hoppas bland annat på att de kan ta emot tårtan på lördag även om vi har mottagningen på söndagen.
 
Vi blir ett nätt litet sällskap på 25 vuxna och 8 barn. Det är tänkt att det ska bli en avslappnad familjär tillställning där det inte är hela världen om barnen vill härja omkring. Jag vet att vi i alla fall har en unge som gärna springer istället för går. Vi tänkte bjuda på fördrink, skärgårdsbuffé och öl/vin till maten. Samt kaffe och tårta. Därefter blir det kanske lite dans och musik, beroende på om vi lyckas koppla musiken till högtalarna som finns på värdhuset. Men annars inga avancerade grejer. Bara en liten sammankomst med de allra närmaste. Funderar till och med på att köra fri placering. På så vis kan familjer med barn och mindre bebisar placera sig vad som passar dom bäst. Kanske har ett "honnörsbord" med fasta platser. Vi får se. Har inte bestämt mig ännu. 
 
 
Skarholmen - värdshuset vid vattnet.

Let's Do This

 
Bodyscanning gjord och kostvanor inrapporterade. Let's do this! Ska bli så KUL med utomhusträning! Vågen gav samma siffror som den förra scanningen hemma hos Tess, så ingenting nytt att rapportera. På onsdag är det fystest och på fredag ska jag ner på centret för behovsanalys. Fyra veckor kommer gå fort. Ska verkligen ge järnet nu och försöka tända den där träningsgnistan jag hade innan jag åkte på min benhinneinflammation. Så grymt taggad! Det var en hel del folk som kom på informationsmötet ikväll. Vi blev indelade i grupper och vårt "lag" har den coola färgen röd och Michelle som coach. Hon är en riktig inspirationskälla som redan innan vi träffades gav mig pepp och energi.
 
 
På Kransmossen.
 
 
Redo!

Passar På

 
Passar på att uppdatera bloggen medan ungen tar sin första tupplur för dagen. Han slocknade vid halv två. Blir nog (förhoppningsvis) bara en sovstund idag. Vi hade finbesök av Ellen och Collin över lunch. Neo var nästan redo att sova på förmiddagen, men så fort det kommer främmande piggnar han till och blir alldeles till sig. Passar rätt bra att åtminstone försöka skära ner på sovstunderna under dagtid då han snart ska börja på förskolan. Fast gissar att alla eventuella rutiner man skapar nu ändå kommer ändra sig radikalt under de veckor vi är på Cypern. Nåväl. Så länge han är nöjd och glad är mamma nöjd och glad. Pappa är på jobbet och har möten i Göteborg så han kommer hem senare idag. Jag är rätt lättad att Neo bestämde sig för att vara tillfreds med livet (än så länge). Förra veckan var som bekant väldigt tuff för både mamma och bebis. Den vill jag inte göra om. Men även om det SKULLE bli jobbigt denna vecka med så har jag min träning och fitcampen att glädjas över. EGENTID som innebär TRÄNING måste vara den bästa tid som finns!
 
 
"Sluta tjata, morsan!"
 

Äntligen Måndag

 
Trodde väl aldrig att jag skulle längta till måndagar, men det har jag gjort ända sedan jag anmälde mig till fitcampen. Åh, nu väntar jag bara på att det ska bli kväll så att jag kan lämna hus och hem för kvalitetsegentid med fokus på träning och bra näring. Ska möta Emelie halv sju vid parkeringen på Kransmossen. På onsdag är det fystest för att testa sig själv var man ligger och för att senare kunna jämföra vilken förbättring man gjort. Mitt absolut personbästa när det gäller till exempel armhävningar (på tårna) ligger på 26 stycken. Och det var direkt efter en timmes thaiboxning. Det var när jag toktränade och hade bra mycket mer muskler än nu. Dit vill jag gärna komma igen. Någon gång. Ja, helst vill jag slå mitt personbästa men det kräver tid och koncentration. Just nu vet jag inte hur många armhävningar jag klarar av. Kanske fem. Hahaha. Uppdaterar självklart efter fystestet. Nu ska jag ta mig igenom en dag med en otålig 1-åring.
 
 
Måndags-mamma-selfie.

Håller Fortfarande Vikten

 
Jag håller fortfarande vikten, om man bortser från helgens frossande i diverse godsaker och alkohol som säkert ökat på i åtminstone vätska och uppsvälldhet. Men är det kräftskiva så är det. Imorgon kickar i alla fall fitcamp igång och jag är så grymt peppad och evinnerligt tacksam att Emelie tipsade mig om detta. I fyra veckor och två gånger i veckan kör vi träning på Kransmossen tillsammans med ett gäng andra ivriga träningsnissar. Ska möta upp Emelie strax före sju imorgon kväll för informationsträff. Mitt huvudsakliga mål är dock inte att gå ner i vikt, utan att få igång träningen igen och på längre sikt öka min muskelmassa. Men jag har känt länge att jag behöver något nytt och annorlunda för att få igång träningsmotivationen igen och då passar det perfekt med något sådant här. Sedan drar vi ju till Cypern och kommer inte hem förrän i slutet på september och medan vi  är borta kan jag behöva ett nytt träningsprogram för kroppen. Har jag väl kommit igång med nya träningsrutiner vill jag inte låta allting fallera bara för att man åker utomlands. Planen är att kliva upp i tid på morgonen, ut och motionera, tillbaka och duscha, hämta uppsatsgrejerna och sedan ner på stan igen för att skriva på uppsatsen. 
 
 
Fredagens vikt.

Crayfish Party 2014

 
Så var det dags för den årliga kräftskivan. Men denna gång i lite annan regi. Inte fullt lika mycket gäster som det varit på tidigare kräftkalas. Precis lagom med tre barnfamiljer. Sex vuxna vid bordet (som vi flyttade ut i vardagsrummet) samt tre barn. Minstingen var en smula lugnare än grabbarna bus som röjde runt och vägrade gå till sängs förrän klockan var en bra bit efter elva på kvällen. Men överlag nöjda och glada så jag klagar inte. Det är riktigt härligt att kunna ha mysiga middagar och fester även fast man gått och blivit förälder. Nu blir det bildregn från den härliga kvällen.
 
 
Äre här de e party?
 
 
Vi vill också ha gottigottgott! (Salta pinnar)
 
 
Får vi? Snääääälla?
 
 
Stora pojkar kan sitta i vuxenstolen.
 
 
Dagens mamma-selfie innan skivan.
 
 
De årliga sånghäftena. Hängt med sedan 2011.
 
 
Karlarna käkade grillat. Kocken tar en liten vilopaus.
 
 
Väntar på käk.
 
 
Dukning.
 
 
Busar.
 
 
Vi tjejer delade på ett lagom stort fat med kräftor. Hehehe...
 
 
Happy Crayfish Party!
 
 
Skalas för fullt.
 
 
Japp, vi slukade alla!
 
 
Tack för en fantastiskt lyckad kväll!

Sammanbrottet

 
Idag kom det. Sammanbrottet. Efter en så fin morgon vågade jag börja hoppas på att vår son skulle bli en smula gladare om dagarna och var totalt oförberedd på kaoset som skulle komma. För det första så bestämde han sig för att hoppa över förmiddagsvilan. Gissar att det redan där var på väg att gå snett. Inne på Ica Maxi höll han sig någorlunda lugn, fick en banan och lät sig distraheras av alla andra människor. Ett tag. Det var när vi skulle gå hem från affären som han blev helt vansinnig. Det hade självklart börjat regna och jag vet inte om det var faktumet att jag lade över regnskyddet på vagnen som triggade honom men han blev skogstokig. Kastade sig omkring, skrek och försökte klättra ur trots att han var ordentligt faststpänd, vilket så klart hindrade vår promenad hem. Han lyckades faktiskt klättra ur vagnen. Men han slog sig inte för vi lät honom inte ramla ur.
 
Det slutade med att jag och Emelie fick turas om att bära honom på höften. I uppförbacke. Med alla varor. Och hon hade ju även Chris i sin vagn. Vet inte vad jag skulle gjort om det inte varit för Emelie. Säkert bara gett upp, satt mig i diket och väntat på att Jan skulle sluta jobbet. När jag var hemma kände jag hur det bara knöt sig i bröstet på mig och jag började gråta av utmattning. Det är FAN inte lätt att vara mamma sådana här dagar. När han skrek som mest passade jag på att kika i hans mun. Såg två små rodnader som skulle kunna betyda att det är två nya tänder på G, men svårt att säga. Det hjälper faktiskt inte att försöka hitta orsaker eller anledningar till denna personlighetsförändring. Bara att acceptera att det är en sjukt jobbig tid just nu och jag har snart fått nog.

Äntligen

 
Äntligen! En problemfri och smidig nattning igår då vi läste lite sagor och sedan somnade han strax efter sju. Och vaknade strax efter åtta i morse. Låg kvar i sängen och gosade med katt och mamma. Halv nio klev vi upp. Morgonen har varit ljuvlig med en glad unge som gett mamma många pussar. Som jag misstänkte är det liksom bara att vänta ut allt det dåliga. Var några uppvak under natten men främst kattens fel som gick in i Neos rum och verkligen PRATADE högt och ljudligt och väckte hela huset. Men Neo lät sig sövas om utan några större problem. Idag ska vi iväg och handla inför morgondagens kräftskiva. Och sedan blir det tvätt i eftermiddag. Neos favoritsysselsättning. Förutom att lyssna på musik och dansa. Just nu sitter han och svänger till Britney Spears gamla dänga Toxic.
 
 
Vid frukostbordet.
 
 
Toxic, baby!

En Ond Spiral

 
Blir INTE klok på Neos humör. Är det någon typ av bedrövlig helvetisk utvecklingsfas när dom är runt 14 månader eller?! Andra dagen med en minst sagt missnöjd unge och längtan efter uppsatsskrivning blir allt större. Jag tror att han lyckats spräcka fönstrena här hemma. På fullaste allvar. Han har hittat oktaver som inte är av denna värld. Inatt fick jag inte mer än två timmars sammanhängande sömn. Blev väckt under nattens mest kritiska timmar. Vid två och fyra. Och miljarder uppvak däremellan. Blir liksom som en ond spiral detta. Skrikig unge resulterar i en skrikig mamma. Alltså jag skriker inombords åt kaoset här hemma. Man får liksom ingen break. Igår fick jag i alla fall en timmes egentid med en kopp te och en bok medan pappa lekte med Neo på nedervåningen. Alltid något. Snart ska vi iväg till Sjöbo med Emelie och Chris. Tänkte hälsa på Katarina. Det är en skön liten promenad på ca 1,5 timme. Måtte Neo få sig lite förmiddagssömn så jag kan tanka energi.
 
 

En Stunds Tystnad

 
 
Innan lunch fick jag njuta av en stunds tystnad. Jag är helt slutkörd.
Nu ska vi snart ner på stan och leka på lekplatsen. Se om han har lust med det.
 

Värsta Starten

 
Ibland (men tack och lov inte ofta) har man en vidrig start på dagen. Det här är nog den värsta starten man kan ha. En gallskrikande unge som varit missnöjd från sekunden han vaknat och håller på än. Alltså utan break. Det spelar ingen som helst roll vad man gör. Han är inte hungrig, han är inte särskilt trött, han är inte uttråkad eller behöver byta blöjan. Han har fått massa kärlek och pussar, försök till lek och gos. Men INGENTING hjälper. Han har liksom bara bestämt sig för att försöka spräcka fönstrena med sin stämma. Jag håller sakta på att förlora förståndet. En bebis på dålig humör resulterar i en mamma med noll tålamod. Laddar med en fruktsmoothie och starkt kaffe. Sedan ska jag ut och promenera och plugga in musik i öronen. Stänga ute allt och alla omring mig, hoppas på att ungen däckar i vagnen så att jag kan andas. Det är dagar som dessa som jag verkligen LÄNGTAR tills jag börjar studera.
 
 

Fullbokat I Kalendern

 
Jag har haft några tuffa nätter med Neo. Därav min frånvaro från bloggen. Tre nätter i rad har det bökats och stökats och någon sammanhängande sömn har det inte varit tal om. Igår var jag färdig för skroten. Men från ingenstans ger han mig en bra natt och vips är man tillbaka med förnyad energi, även fast man självklart känner av de senaste nätternas sömnbrist. Dagarna har mest gått åt till att försöka göra en trött bebis nöjd och en zombie-liknande morsa vid liv. Det är inte alltid det lyckats. Men man hittar sina små tillflyktsorter och sysselsättningar. Idag hade vi en riktigt bra dag och det ger också extra energi och ork. En timmes promenad runt Kransmossen följt av lunch, fika och tre timmars lek hemma hos Åsa och hennes bebis. Ungarna kommer bra överens, vilket gör att vi mammor kan andas ut ett litet tag och njuta av tillvaron.
 
Måste säga att det är ganska skönt med lugna veckor. Har sett över kalendern och vi är fullbokade fram tills vi åker till Cypern i början på september. Nu i helgen blir det kräftskiva, helgen därpå åker vi till Stockholm för att fira Indonesiens nationaldag, helgen efter det blir det Göteborg och sommarträff med Indonesiska föreningen och sista helgen i augusti får vi troligtvis finbesök av Mattias, Linda och baby Liam. Det vankas Liseberg och möjligtvis en tur till Ullared. Vet inte om maken är sugen att åka dit under sommarmånaderna så vi kanske sparar det till hösten. Sedan är vi i september månad och då åker vi till Uppsala för vår bröllopsmottagning. Jan har jobb att göra så han kommer vara borta under fredagen innan mottagningen. Jag tänkte under tiden passa på att besöka familj och några Uppsalavänner samt ordna det sista inför söndagens festligheter. Ser ut att bli runt 30 personer med alla vuxna och barn.
 
 
Neo övningskör.
 
 
Han har onekligen en stor fascination för motordrivna fordon.
 
 
Handlar på Ica Maxi.
 
 
Lekplatser med vatten is da shit!
 

Ambivalent

 
Om en månad börjar jag studera igen. I nästan två års tid har hjärnan varit på paus från all form av juridiskt tänkande så det känns en smula främmande och skrämmande. (Här lägger jag upp för smash eftersom min make säkerligen tänker något i stil med att min hjärna varit på paus från ALL form utav tänkande, men den bjuder jag på. Haha). Jag är en smula ambivalent inför framtiden. Att lämna Neo till förskolan i oktober, att inte få ta del av hans vardag, att lämna honom till någon annan. Det känns... märkligt. Men samtidigt längtar jag efter att få tillbaka lite av "mitt" liv. Att inte behöva tänka på någon annans behov 24/7. Bara en sådan enkel vardagslyx som att få äta lunch utan att kasta i sig maten eller att dricka kaffe i fred. Eller att kunna träna utan att känna stress, eller att sitta med helt omöjliga juridiska texter istället för att sitta på golvet omringad av massa leksaker och en otålig bebis. Jag kommer säkerligen sakna mammaledigheten. Till viss del. Men det ska bli skönt att äntligen få möjlighet att slutföra något jag påbörjade för så länge sedan.
 
 

Bodyscanning Nr 3

 
Idag har jag varit hemma hos Tess och gjort en ny bodyscanning. Senaste gången jag gjorde det var strax innan vi åkte till Cypern. Väldigt länge sedan med andra ord. Har i stort sett inte tränat annat än powerwalks men kosten har jag haft bra koll på. Så vad blev resultaten? Över förväntan bra. Särskilt bukfettet som nu ligger på 1 (tidigare 2). Skalan går mellan 1-12 så lägre kan jag inte komma. Metaboliska åldern trodde jag inte kunde bli lägre än förra gången (16 år) men där hade jag fel och jag är nu 12 år gammal. Känns en smula märkligt. Det jag är mest nöjd med är att den fysiska graderingen som tidigare låg på en 5:a (normal fettprocent och normal muskelmassa) nu ligger på en 8:a (låg fettprocent och normal muskelmassa). Vad jag INTE är nöjd med och som bara kan korrigeras med hjälp av styrketräning är att jag även tappat muskelmassa. Målet för mig är att ligga på en 9:a (låg fettprocent och hög muskelmassa). Fast jag är inte förvånad att jag inte kommit dit än. Det krävs som sagt tid och styrketräning. Är sjukt peppad inför fitcamp som drar igång snart. Min kropp behöver verkligen TRÄNING! Nu handlar det inte enbart om att gå ner i vikt och hålla sig smal. Jag vill vara muskulös också. 
 
 

Armarna

 
 
Tycker det är så roligt att jämföra bilder från när man kämpade med vikten och hur långt man kommit nu.
Här är det väl framför allt på armarna man ser den största förändringen. När jag kommit igång med
styrketräningen igen hoppas jag kunna lägga till en tredje bild med mer tonade armar.
 

På Födelsedagen

 
Firade min makes födelsedag igår. Italienskt tema.
Hade goda vänner över på middag och det blev väldigt lyckat.
 
 
Det blev italienskt igår på min makes födelsedag.
 
 
Länge sedan man gjorde dessa.
 
 
Plockmat - enkelt, gott och mättande.
 
 
Bra beräknat för det blev inte mycket rester.
 
 
Och givetvis en norsk blötkaka till efterrätt.
 

Kosten

 
 

Now we're talkin! 76 kg vs 49 kg. Trots att jag inte kunnat röra mig på över en vecka har jag ändå till min förvåning gått ner i vikt. Blivit bättre med att inte fuska vad gäller kosten när man vet att man inte har möjlighet att motionera. Inte lika mycket chips, glass och godis. Hehe. Nu är det inte mycket kvar på magen. Bara lite åtstramning och magträning. Magmusklerna har nästan gått ihop helt. Jippie!

Min profilbild

Sök i bloggen