Förberedelser Inför Neos Kalas

 
Om ungefär en månad är det dags för Neos namngivningsfest. Vi ser ut att bli totalt 28 gäster. 19 vuxna och 9 barn. Lär bli fullt hus och fullt ös. Hehe. Först tänkte jag hyra långbord men insåg snabbt att det är bäst att ha så många ytor som möjligt rätt öppna så alla barn har någonstans att leka och härja loss. Jag vet att Neo säkerligen kommer vilja sprattla på golvet en stund. OM han nu inte kör igång sin eftermiddagskinkighet. När vi skickade ut inbjudningarna och satte en tid för festen så utgick jag från när han var som piggast då. Den tiden stämmer inte riktigt nu men det går ju aldrig att förutse. Nåväl. Det blir nog bra. Vi är ju på hemmaplan och varenda gäst har nog förståelse för om ens bebis blir lite grinig.
 
Vad som återstår är att bestämma exakt vilka tilltugg vi ska ha. Det blir inga maffiga smörgåstårtor, men däremot en namngivningstårta/tårtor som jag beställt från samma person som gjorde tårtan till min 30-årsfest. Hon är så duktig! Av erfarenhet så vet jag att det räcker gott och väl med lite snittar och annat smått och gott innan vi dyker på kaffet och tårtan. Och nu när jag vet ungefärliga antalet gäster kan jag fortsätta kika runt efter passande tallrikar, servetter och glas. Dekorationen är förhoppningsvis på väg från utlandet till Sverige. Hoppas innerligt det hinner komma lagom till festen, annars är det jag som måste ut och panikshoppa.
 
 
Älskade min Lady & Lufsen tårta.
 

Neos Första Fototräff

 
Smålandsträffen No 10.
Det var här som mamma och pappa träffades första gången.
Han var och fortfarande är den snygge fotografen och jag var en rookie hobbyglamourmodell.
 
 
Och en sådan här sötnos får man när man korsar en norsk fotograf med en asiatisk modell.
 
 
Inga plåtningar inbokade för mamma denna träff. Men kanske nästa gång.
 
 
Min huvudsakliga uppgift var att hålla Neo nöjd och glad.
 
 
Pappa leker med Neo under en plåtning.
 
 
Trött liten plutt som älskar den friska höstluften.
 
 
De där otroliga ögonen.
 
 
Tänk att få sova utomhus i vagnen. Bättre än inomhus i lägenheten.
 
 
Hembygdsgården aka baslägret.
 
 
Utomhusmingel.
 
 
Första gången vi har Neo framvänd i bärselen.
 
 
Så himla nöjd över att kunna se så bra.
 
 
Mina coola grabbar.
 
 
Fanns många bra barnvakter på träffen. Hihi.
 
 
Mer utomhushäng.
 
 
Neo hittade en söt modell att leka med.
 
 
Promenerar på modellen.
 
 
Neo trivdes riktigt bra.
 
 
Fler bilder finns på Facebook.
Tusen tack Boel och Jörgen för ännu en toppenträff i de småländska skogarna.
 

Vill Också Vara Med

 
 
Neo ville också vara med på ett hörn. Här med modellen Angelica Jansson.
 

Så Skönt Att Vara Hemma

 
 
Neo har haft en fantastisk första fototräff. Här myser han i pappas famn hemma hos Boel och Jörgen.
Imorgon kommer det ett bildregn från helgens underbara träff. Så roligt att träffa alla.

En Trött Liten Plutt

 
Lilla plutten har haft en riktig tröttisdag idag. Mamma med. Boel beordrade mig bums i hennes säng när hon vaknade i morse och såg på Facebook att jag inte sovit en blund. Hon satt barnvakt så jag kunde få en underbar timmes sömn i morse. Jan låg på den platta luftmadrassen och jag tog soffan. Tror vi gjorde ett byte vid fyratiden, men jag fick ingen sömn för Neo vaknade vid fem. Hur glad som helst och det gick ju inte att somna ifrån. Jag har tagit massa bilder, men ännu inte lagt över dom i datorn så ni får hålla till godo med bara vanlig hederlig text. Vi har det i alla fall hur mysigt som helst här i Småland.
 
Neo trivs verkligen bland folk. Och han hade inga problem att sova i vagnen bland allt ståhej igår kväll. Fick gå ut i friska luften och söva honom men sedan kunde vi ställa vagnen inomhus. Skönt att man fått en bebis som kan komma till ro även fast det är en massa sorl och liv. Har blivit massa nya intryck och ansikten det senaste dygnet så jag gissar att han i skrivande stund bearbetar allt han upplevt. Han har faktiskt sovit väldigt mycket idag. Både ute på promenad och inomhus. Lilla goseputten. Snart ska pappa fota, men jag sitter och vakar över Neo hemma hos Boel och Jörgen. Jag passade också på att få lite vila, men vaknade nyss.

Ingen Sömn På Två Dygn

 
Jaha. Då ser det ut som om jag inte kan få någon sömn denna natt heller. Tur att man har en unge som är helt underbar och ger en massa energi till mamma. För det är egentligen inte hans fel att jag inte får sova. Inte egentligen. Neo får all den sömn han behöver och det är väl därför han är så glad om dagarna. Jag låter honom "härja" fritt i sömnen när han tränar på sidan, men jag kan fortfarande inte stänga av mammaradarn så jag vaknar ju av minsta knirr från spjälsängen. Inatt däremot har Neo skött sig exemplariskt. Inga protester eller kvällsskrik. Bara mamma som inte har någonstans att sova. Så nu sitter jag med en filt i soffan och väntar på att solen ska gå upp och en ny "arbetsdag" kan börja.
 
Vi är alltså för tillfället på fototräff i Småland. Vi bor hos Boel och Jörgen. Vad som hände under natten var att all luft i vår luftmadrass gick ur. Jag hade inte hunnit somna ännu och när jag märkte vad som hänt med luften var det ju ingen mening att väcka Jan (som sover på soffan i ena änden medan den andra är upptagen av en annan fotograf). Att blåsa in ny luft var det inte tal om då pumpen låter som en gigantisk dammsugare och skulle väcka hela huset. Jag lade mig på golvet en stund men insåg snabbt att min rygg skulle gå sönder totalt om jag sov där. Så nu sitter jag i soffan och lyssnar på snarkningar. Undrar i mitt stilla sinne hur sjutton jag ska orka med morgondagen.
 
Även om Neo är en fröjd att ha med ut på resor behövs det ju ändå ork att sköta om honom. Kan tyvärr inte be Jan om så mycket avlastning då han har en hel del plåtningar inbokade med olika modeller under morgondagen, men efter att han är klar är det hans tur att ta det mesta av ansvaret för Neo. Vill inte göra något så klantigt som att snubba över mina egna fötter med Neo i famnen, vilket är något jag skulle kunna göra när jag inte fått sova på två dygn. Hmm. Jag undrar om jag skulle klara av att somna sittandes? Eller borde jag vara så taskig att väcka Jan om någon timme så jag kan få en chans till sömn? Hur skulle ni gjort i min situation?
 
 

Grattis Lilla Neo

 
 
Grattis lilla Neo på 4-månadersdagen!
Tack bestemor och bestefar för gratulationen.
 

Amazing

 
Trodde först att gårdagens smidiga nattning kanske bara var ren tur. Men icke. Nu kan vi fastslå att det tog tre kvällar att lära Neo somna själv i egen säng. Ikväll lade jag ner honom i spjälsängen, stoppade om honom, pussa och sa god natt. Han gnällde tills jag hade lämnat rummet. Sen somnade han. Amazing. Det är en fantastisk känsla att man verkligen kunnat göra något riktigt bra för sitt eget barn. Vi har kört vår egen modifierade version av somna-själv-metoden. Egentligen ska man även vänja av barnet med att vakna och skrika på grund av hunger eller att blöjan är full, men där har både jag och Jan dragit gränsen.
 
Att Neo äter en gång innan midnatt och sen runt fyratiden och/eller vill ha blöjan bytt har jag absolut ingenting emot. BVC-sköterskan sa att Neo egentligen ska klara sig utan nattmål, men så länge ingen har något ont av vårt upplägg så är det inte någon brådska med det. Tids nog kommer han själv hoppa över nattkäket. Alla kurvor ser bra ut och han är ett glatt och harmoniskt litet busfrö. Något har vi gjort rätt i alla fall. I helgen är det dags för Neos första fototräff i Småland. Då kommer läggningstiderna ruckas, men det får de göra. Bara att hoppa på det igen när vi är hemma.
 
 
Att dra pappa i öronen är hur kul som helst.
 
 
Mina två galna norrbaggar.
 
 
 

4 Månaders Koll BVC

 
Hemma från BVC.
 
 
Vikt: 6340 gram. Längd: 63 cm. Min stora lilla fina gutt!
 
 
Jag fortsätter helamma och väntar med smakisar tills han blir 6 månader, inklusive glutenintroduktion. Det var inga problem. Fick en superbra broschyr från Livsmedelsverket om mat till barn under 1 år. Behövde inte oroa mig för magläge eftersom Neo nu är tillräckligt stark i nacken och kan utan problem lyfta på huvudet. Får räkna med en del bök på nätterna. Jag skulle inte lägga nestet i spjälsängen för det är bra om Neo får träna, även på natten i sömnen. Haha. Den lilla träningsnarkomanen.
 
 

Tack Underbara Unge

 
Mammaradarn kan vara ganska jobbig ibland framåt småtimmarna. Låg vaken från två och oroade mig för att Neo skulle vända sig på mage i sömnen igen. Försökte somna om, men det gick verkligen inte. Lillfisen vaknade dock klockan fem, glatt ovetandes om sin mammas sömnbrist. Han fick ligga och leka med kaninen i sängen en stund men efter ett tag meddelande han med en missnöjesgrymtning att han ville upp. Det var bara för mamma att dra på sig morgonrocken och bära ner prinsen till vardagsrummet. Där lyssnade vi på lugn musik, dansade och sjöng (i ett väldigt lugnt och stilla tempo).
 
När pappa hade gått upp gick vi till köket och lagade frukost. Så satt hela familjen runt köksbordet halv sju och myste. Inte helt fel. Men jag önskade av hela mitt hjärta att jag kunde få sova lite till. Strax efter sju började Neo gnugga sig i ögonen och vika sina små öron. Jag tog med mig honom upp i sovrummet igen, kröp ner med honom bredvid mig, gav honom frukost och bara gosade. Och vad hände? Vi somnade! Båda två. Jag fick två timmars sömn och är nu helt utvilad. Neo fick 2,5 timme. Tack underbara unge. Blir nog en lunchpromenad. Tänker inte skippa motionen bara för att vi sover bort morgnarna. Hehehe. 64,1 kg visade vågen i morse. Nu går det undan!
 
I eftermiddag ska vi på fyramånaderskontrollen på BVC. Jag gissar på att han väger 6 300 gram och är 65 cm lång. Växt har han sannerligen gjort. Det är SÅ spännande att följa! Nej, nu ska mamma sjunga norska. Typ. Jag hittar ju fortfarande på lite när jag inte fattar. Men märks att Neo föredrar de norska barnvisorna framför de svenska. Han blir liksom mer entusiastisk. Fast om han vill att mamma ska sjunga förståeligt så blir det på svenska! Det låter inte vackert, men det blir i alla fall rätt texter.
 
 
Han kan knappt hålla sig för skratt när jag sjunger på knagglig norska.
 
 
Och där kunde han inte hålla sig längre.
 

Den Där Sigge

 
Sigge ser att det ligger några droppar mjölk längst ner i mitt glas.
 
 
"Fan, jag når inte!"
 
 
"Haha, nu så!"
 
 
"Nam nam nam"
 
 
"Jahapp, var det allt?"

Status På Magen

 
 
4 månader efter förlossningen.
 
 
4 veckor efter förlossningen.
 
Visst tusan har det hänt grejer?
 

Underbara Höst

 
Hösten är väldigt vacker. Det kunde jag lugnt konstatera under förmiddagspromenaden. Strålande solsken och fantastiska färger på trädens alla löv. Neo sov som en stock och jag traskade på för glatta livet. Luften kändes frisk och fräsch. Jag känner mig piggare och mer utvilad. Tänk vad en liten utomhusvistelse gör för själen. Kan förstå varför Neo föredrar att vara utomhus. En sak slog mig. Jag var ju så orolig över hur jag skulle klara av att underhålla Neo när vi kom hem efter semestern. Han har ju verkligen blivit "bortskämd" med att hela tiden få uppleva och se nya saker. Det har gått över förväntan bra här hemma. Han övar rätt mycket nacke nu. Ligger på mage och leker med mig och sina leksaker. Så häftigt att se hur hans koordination blir bättre och bättre. Men säkrast att leka med mjuka leksaker för rätt som det är sprätter handen till och han slår sig själv i huvudet. Något utav det bästa Neo vet är dock att gå på mammas degiga mage. Haha. Jäklar, vilka starka ben den ungen har. Skulle inte förvåna mig om han börjar gå tidigt. Som sin far. Hjälp.
 
 
Dagens gladfis.
 
 
Får man käka upp de där goa kinderna?
 
 
Pratar med mamma.
 
 
Nu har jag två söner som iakttar mig när jag äter min lunch.

Efter Regn Kommer Solsken

 
Efter en stökig natt fick jag en underbar morgon. Flyttade över Neo till stora sängen efter att Jan gått till jobbet och där låg vi och myste fram till strax efter åtta på morgonen. Åh, det var så gosigt att ligga där och snusa på bebis. Nyhetsmorgon stod på i bakgrunden men jag låg väl mest och halvslumrade. Vi skippade morgonpromenaden, mest för att Neo verkade nöjd och glad över att mysa med mamma. Det blir nog en eftermiddagstur. Då har förhoppningsvis även temperaturen stigit över nollan. Tänk att det var minusgrader när jag vaknade imorse! Jisses. Sommaren är verkligen över.
 
For the record: jag tycker det är rena rama fånerierna att komma med insinuationer om barnmisshandel för att vi lär vår son att somna själv i egen säng. Att någon annan på fullaste allvar tror att vi medvetet skulle riskera att skada vår son är befängt. Detta är ingen obeprövad metod. Och det finns inga som helst vetenskapliga belägg för att det tar skada, men däremot bevis för att det gör barnet gladare och mer tillfreds. Något vi ser VARJE morgon när vi vaknar med Neo. Tre kvällar tog det. Sen somnade Neo själv i stort sett utan protester på den fjärde kvällen. Han vaknar inte upp stup i kvarten fram till midnatt som han gjorde förr i tiden. Och han vaknar med ett leende. Det krävs inte ett geni för att förstå att det INTE är ett tecken på ett barn som far illa.
 
Nu tänker jag inte längre "försvara" vårt sätt att ge Neo en bättre sömn. Han sover bättre än någonsin. Vi gör det som är bäst för vårt barn, vilket jag hoppas att alla föräldrar gör. Det finns alltid olika åsikter om hur man ska göra. Men det finns ingen manual. Man får forma sig efter sitt barn och göra det som fungerar bäst för just sin egen familjesituation. Det finns de som vaggar sina barn till sömns. Varsågod och prova det på Neo när han är trött så får ni se en bebis som gallskriker. Eftersom vi föräldrar, våra barn och våra familjebildningar är så olika är det ju en självklarhet att alla inte gör likadant, eller hur?
 
 
Så mycket som Neo tjuvtränar på natten i sömnen borde han när som helst kunna vända sig.
Även när mamma ser på. Ja, jag blev halvt panikslagen när jag hittade honom på mage i spjälsängen.
 

Vilken Bedrövlig Natt

 
Jaha. Då är våra älskade pälsbollar hemma igen efter drygt två veckor på pensionatet. Och jisses vad dom har levt rövare inatt. Jag har knappt fått sova en blund. Frezze har jamat järnet och fått för sig att han bara måste in i Jans garderob till varje pris. Sigge har skött sig rätt bra, men när Frezze busar med brorsan måste han ju försvara sig. Jag har fina klösmärken som bevis för hur vilt det gått till i natt. Sigge låg och myste på mitt bröst när Frezze plötsligt fick för sig att jaga brorsan, vilket resulterade i att Sigge gjorde en rivstart för att hoppa från sängen. Och tog sats på min axel. Och mitt ansikte. Suck.
 
Om jag inte vore så trött skulle jag nog skrattat åt eländet. Vi har en fyramånaders bebis och det är inte han som är orsaken till min sömnbrist. Lite roligt är det. Förhoppningsvis lugnar katterna ner sig. De var ju riktigt glada över att få vara hemma igen i sitt stora palats. Haha. Lillprinsen skötte sig bra även denna natt. Igår kväll gick läggningen så smidigt att jag var tvungen att nypa mig själv. Jag lade bara ner honom  spjälsängen, pussade på honom, sa god natt och gick ut ur rummet. Hann gå en trappa ner och be Jan titta till honom efter fem minuter. Det behövdes aldrig. Neo sov som en stock. Helt otroligt.
 
Han var hungrig vid elva och sedan vid två. Inga problem för mig att plocka upp honom, amma och sedan lägga tillbaka honom. Däremot blev jag riktigt orolig vid fyratiden för jag hörde ett så kallat bökljud från spjälsängen och kikade över kanten. Då hade Neo lyckats lägga sig på mage i sömnen. Hjälp! Jag vet ju att han inte kan vända sig tillbaka än och jag har aldrig heller sett honom vända sig från rygg till mage på egen hand. Var tvungen att lägga honom på rygg igen för jag kunde inte slappna av annars (vilket jag förvisso ändå inte kunde pga katterna och sömnbristen). Imorgon ska vi till BVC och jag ska fråga lite om det där med att sova på mage.
 
 

Say What?!

 
 
Say what?! Neo diskuterar världspolitik med den prasslande clownen.
 
 
Tydligen väldigt roliga diskussioner.

Världens Förändring

 
Så har man promenerat sammanlagt 17 km idag. Lillplutten ville ut en tur på eftermiddagen, så det var bara att klä på sig träningskläderna och bege sig ut på Kransmossen igen. Puh. Trodde han skulle somna då han bara sovit en timme på förmiddagsrundan, men ack så fel jag hade. Neo tycks ha genomgått världens förändring, för det är första gången som han ligger vaken i vagnen och PRATAR. Säkert över en halvtimme. Alltså inte riktiga ord så klart, men formar munnen, tittar på mig och pratar på sitt sätt med sina ljud. Det var så jäkla häftigt!
 
De sista 10 minuterna på rundan ville han komma upp i bärselen och kika sig omkring. Sen fick han ögonkontakt med mamma igen och släppte mig inte med blicken. Det var svårt att styra vagnen och samtidigt se sin underbara son i ögonen. Åh, vilka leenden och skratt han bjöd mig på. Älskade unge! Mitt hjärta svämmade över en smula av kärlek. När vi var ett hundratal meter från huset somnade han dock motvilligt men vaknade till liv när vi kom in. Senare ikväll ska vi åka iväg och hämta katterna som varit på pensionatet. Gissar att det finns någon här hemma som kan komma att slockna med en gång i sitt lilla babyskydd.
 
 
Redo för powerwalk nummer 2.
 
 
Min älskade lilla pratkvarn. Alltid med mössan på sne.
 

En Stor Dag

 
Idag är en stor dag för mamma. Jag har lyckats komma under 65 kg. Vågen visade exakt 64,6 i morse när jag vägde mig. Oj, så nära det är nu! Snart har jag lyckats bli av med ALLA graviditetskilon. Känns så jäkla bra. Tänk vad man kan åstadkomma med dagliga promenader och hyfsat bra kost. Samma dag som jag når 63 kg ska jag slänga mig på telefonen och boka en dag för min belöning. Längtar! Nu gäller det bara att behålla fokus så jag kan göra mig av med mina sambokilon också. Och sen vågar jag äntligen prova min bröllopsklänning! Vore ju rätt bra om jag även kunde komma i min förlovningsring, något som jag ännu inte riktigt kan. Undrar om fingrarna blivit större efter förlossningen? Jag menar, jag kunde ju ha ringen på mig i början av graviditeten. Mina fötter har i vart fall blivit minst en halv storlek större. Blä.
 
 
Jag bad Neo le till bestefar och bestemor. Då bjöd han på detta underbara leende.
 
 
Sen spelade han blyg också. Haha. Underbara busunge!
 
 

Nytt I Garderoben

 
Fick precis en leverans från Next. Beställde storlekarna 6-9 månader.
Det ser så stort ut, men det dröjer nog inte länge innan han kan ha dom.
 
 
Varma och gosiga mössor samt en blå skortbody.
 
 
Tre mjuka sköna t-shirts.
 
 
Två gosebyxor. Och för hela kalaset betalade jag lite drygt 500 kr. Helt okej.
 

Varför Vi Inte Låter Neo Bestämma

 
Läsarkommentar: "Okej, alla gör som de själva vill..men jag kan INTE förstå hur en inte vill plocka upp sin bebis i famnen för att ge tröst, när denne tydligen vill ha det? Bebisar skriker ju av en anledning & att inte lyssna på bebisens signaler känns för mig obegripligt..jag fick till och med ont i magen när jag läste detta."
 
Svar på kommentar: Ett barn som skriker för att han är hungrig behöver mat. Ett barn som skriker i affären efter godis behöver inte godis - den vill ha godis. Det är skillnad på VILL HA och BEHÖVER. När vi lägger Neo är han väldigt trött och behöver sova, han får blöjan bytt om det behövs, vi läser godnattsaga för att han behöver varva ner och han ammas för att han är hungrig och behöver mat. Ja, bebisar skriker av en anledning och i det här fallet har vi tagit reda på just vad denna anledning är. Neo protesterar och skriker därför att det sker en FÖRÄNDRING, något han inte är van vid och det gillar han inte. När vi går in till honom (för vi ignorerar inte hans protester, men vi lyfter inte upp honom) så SER vi att han är arg för att han inte får som han vill, inte att han behöver tröstas. Lyfter vi upp honom varje gång han är arg kommer det sända signalen att "om jag bara skriker så får jag som jag vill". Neos protester handlar således inte om otrygghet utan om ilska. Och att vara arg är inte farligt, eller hur?
 
Jag hade ingen aning om ifall detta skulle fungera, men både jag och Jan var villiga att testa och om det inte fungerade så skulle vi testa något annat. Men redan nu sover han längre och bättre och är en solstråle på morgnarna. Det ÄR asjobbigt för oss föräldrar att inte lyfta upp honom på kvällen eftersom det egentligen går emot våra föräldrarinstinkter, men Neo tar ingen skada. Vi gör detta för att HAN ska få en bättre sömn, något han bevisligen redan börjat få. Och för att han inte ska behöva oss ståendes som hökar varje gång han ska sova eller somna om. Varken jag eller Jan vill göra honom så avhängig av oss för att komma till ro. För övrigt finns det en anledning till att vi börjar nu och inte senare. Neo har varit rätt bökig att sova med de senaste veckorna. Sparkar och vevar när han ligger nära mig eller Jan. Det märktes särskilt under semestern då vi alla låg i samma säng. Han ger tydliga tecken på att samsovning är ett överstökat kapitel, något som känns lite sorgligt för jag har tyckt väldigt mycket om det.
 
Den tredje natten gick ännu bättre än den andra. Han somnade vid halv åtta, sov till halv tolv, ammades och sedan blev det småbök vid två tillfällen under natten (klockan två och klockan fyra). Jag iakttog honom i sängen utan att väcka honom för att se vad han pysslade med. Han försökte vända sig till mage i sömnen, den lilla token! Han vaknade av hans eget bök, men han somnade om själv i sin egen säng utan några som helst protester. Det har ALDRIG hänt förut, utan jag har alltid varit tvungen att hjälpa honom komma till ro. Jag tror inte det är en tillfällighet att han lyckades med det sedan vi startade med projekt somna-själv-i-egen-säng. Kvart över sju tog jag upp honom. Möttes av ett gigantiskt flin när jag kom in i sovrummet och sa god morgon till honom.
 

Han Bara Sover

 
Neo har haft en riktig sovdag idag. Ska bli spännande att se vad det gör för vårt sovprojekt senare ikväll. Nåväl. Sover han så behöver han säkert det. Först på promenaden en timme och när vi kom hem hade han fortfarande inte vaknat. Passade på att ringa mamma och var kvar utomhus på baksidan av huset medan jag pratade med henne. Tror det sammanlagt blev 1,5 timmes sömn på förmiddagen. Sen blev han trött igen vid elva och somnade strax därefter. Han har sovit sen dess. Klockan är nu lite över halv tre. Min trötta lilla plutt. För säkerhets skull ska jag ta en temp när han vaknat. Jag oroar mig säkert i onödan, men klart man blir fundersam när något avviker från hans normala dygnsrytm. Ja, jag vet att det är lite vanskligt att prata om vad som är normalt och rutiner när det gäller bebisar, eftersom det kan ändras så fort. Han brukar aldrig sova så här länge i sträck. Över 3,5 timme.
 
Uppdatering: Ingen feber. Den låg på fina 36,4 grader. Han var väl bara trött. Nu är han på glatt humör och fortsätter ivrigt att träna på mage i vardagsrummet.
 

Förbättrad Kondition Och Vikt

 
Snacka om att jag förbättrat min kondition sen jag började med mina powerwalks. Klockade promenaden i morse och såg att jag brände av 8,5 km på exakt en timme. Måste ha gått som om det brunnit i baken på mig för tidigare gick jag 6 km på en timme. Kanske hade något att göra med musiken jag hade i öronen. Blir alltid grymt peppad av bra musik när jag tränar och jag har inte kört med det tidigare. Då har jag njutit av tystnaden och naturen. Men nu när höstrusket är framme och Neo ändå bara sover kändes det bättre med musik. Vägde mig i morse förresten. 65,6 kg. Snart är jag där. Vid mitt första delmål. Och då ska jag boka mig en välförtjänt SPA-behandling. Åh, vad jag längtar efter massage.
 
 
Neo visar att han fortfarande kan räcka ut tungan.
 

Snart Fixar Han Det

 
Ja, nu är det nära att Neo kan vända sig från rygg till mage. Han ligger ofta på sidan och blir grymt irriterad över att han inte får till det sista som krävs. Jag och Jan har fuskat ibland och hjälpt honom över så att han får ligga på mage och träna, något som lillfisen blivit riktigt duktig på nu. Före semestern avskydde Neo att ligga på mage så det går verkligen hur fort som helst nu med hans utveckling. Och på skötbordet ligger han inte stilla längre. Eller, han har alltid sparkat som om han cyklat i Tour de France, men nu börjar han vrida sig åt sidorna. Inte helt optimalt när man försöker torka rent efter nummer två. Haha. En annan sak som är roligt att se är hur mycket Neo uppskattar sina leksaker. Biter, klämmer, prasslar och pratar med alla grejerna. Alldeles nyss ägnade han en bra stund med att försöka massakrera en prasslande clown. Men som sagt, favoritsysslan är att försöka klura ut hur han ska lyckas vända på sig till mage på egen hand.
 
 
Ligga på mage och träna nacken? Inga problem!
 
 

Man Kan Inte Få Allt

 
Om man har en liten bebis på fyra månader som somnar av sig själv i egen säng mellan sju och åtta på kvällen så är det inte hela världen om samma underbara lilla raring väcker mamma halv fem på morgonen. Det försökte jag i alla fall inbilla mig i morse. Gjorde ett riktigt tappert försök att få honom att somna om i sin egen säng, men icke. Just idag hade Neo sovit klart. Trodde jag. Efter att ha bytt blöja och gett honom frukost gosade vi i stora sängen. Vad händer? Han somnar. Och lägger sig så lägligt att jag inte får plats. Så jag sitter sömndrucken på sängkanten och undrar vad jag ska hitta på. Med en djup suck går jag själv upp och klär på mig. Man kan inte få allt. Haha. Nu kör vi norske barnesanger och snart är det dags för dagens första långpromenad.

Den Andra Natten

 
Neo fick pyjamas och ny blöja vid sju efter att jag sett hans vanliga tydliga trötthetstecknen (vika öronen, gnäll och gnugga ögonen). Läste en godnattsaga i vår säng och efter det fick han amma. På båda brösten. Arg som ett litet bi blev Neo även denna gång (förstår inte varför man måste protestera över att få sova när man ändå är trött), men det gick fort över och han somnade själv. Vi gjorde som igår. Både jag och Jan blev väldigt förvånade över att Neo somnade själv fortare idag än igår, även fast det inte tog så fasligt lång tid igår heller. Men kan det visa resultat redan efter andra natten? Nä, det är nog bara ren tur.
 
Halv tio vaknade Neo och var hungrig. Jag tog över honom i vår säng och ammade. När han ätit färdigt lade jag tillbaka honom i hans säng, men denna gång blev det gnälligt efter att jag sagt god natt. Fast lika fort som gnället kom gick det över och efter fem minuter (nästan exakt) hade Neo somnat om. Klappar mig själv på axeln över att jag lyckas hålla mig lugn och inte plockar upp honom. Det är ju viktigt att vi ger Neo en chans att komma till ro själv, vilket han även denna gång klarade. Duktig pojke. Känns som att vi verkligen valde rätt tidpunkt att lära honom sova i egen säng.
 
 
Så stolt över vår fina gutt!

Neos Lilla Hörna

 
Vi möblerade om lite till i sovrummet för att få Neos lilla sovhörna perfekt till både mamma och bebis. Det var en smula svårt att lägga ner Neo igår då spjälsängen stod alldeles intill vår stora säng, men nu är det svängrum för benen. Till en början hade vi tänkt att ta bort ena sidan så att övergången från babynest till egen säng inte skulle bli så stor omställning för Neo, men jag tror han fixar det galant ändå. Det gjorde han i alla fall igår om man bortser från den korta protestincidenten. Vi får se hur det går ikväll. Handlar ju bara om att han ska vänja sig. Möbleringen som vi har nu får kvarstå tills vi har fixat i ordning hans egna rum, vilket blir ett projekt som nog får vänta lite till. Det är mycket som ska hinnas med innan jul.
 
 
Faktiskt riktigt mysigt att ha honom så nära men ändå i egen säng.
 
 
Fick vända på huvudändan så att det skulle bli lättare att lägga i honom åt rätt håll.
 
 
Hans lilla familj - Lilla Kanin, Älgen och Kotten.
 
 
Neo har fått en egen liten hylla ovanför sängen.
 
 

Första Natten I Egen Säng

 
Projekt sova-i-egen-säng fick en okej start igår. Neo slocknade som en klubbad säl vid halv sju, men vaknade och var hungrig vid halv åtta. Tog upp honom från sängen, ammade och lade ner honom igen. Han somnade om, men i samma stund jag hade lagt ner honom kände jag att jag borde gett honom andra bröstet också. Det var nämligen sprängfyllt. Ibland behöver han bara käka från ena bröstet, men den här gången tror jag både mamma och bebis behövde tömma båda. Han vaknade redan efter en timme igen och var sugen på mer mjölk. Ska försöka göra till vana att erbjuda båda när vi nattar honom för att verkligen vara säker att han är mätt och nöjd.
 
Hur som haver. När jag visste att han var nöjd och precis fått ren blöja kunde vi utesluta de behoven. Nu gällde det att stålsätta sig för att inte falla för vad Neo vill och inte vill. Och tro, han har redan börjat med gnällgråten som säger att han börjar få en egen smått trotsig vilja. Det blev en skrik-och protestincident under kvällen runt niotiden. Den här gången fick pappa gå in och trösta, men utan att plocka upp honom. Men det var så klart svårt. Efter tio minuter fick Jan gå in igen och när han kom tillbaka den andra gången hade han nästan tårar i ögonen och sa att hans pappahjärtat värkte. Men vi försökte vara starka och påminna oss om att det kan komma att bli tufft de här dagarna.
 
Det behövdes aldrig en tredje tröstomgång. Neo lugnade ner sig och hans gnäll blev glesare för att till slut upphöra helt. Och han sov som en stock fram till midnattsnåret då han fick sig ett sista mål. Sedan sov han gott fram till strax efter fem då det blev gnäll över en riktigt kissetung blöja. Därefter myste vi faktiskt allihopa i sängen på morgonen och somnade om, med Neo mellan oss. Strax efter halv åtta klev vi upp och Neo var på ett solskenshumör. Vi fick som sagt en rätt hyfsad mjukstart. Men sen har vi rätt ordentliga fastlagda rutiner när det gäller kväll och nattning av Neo. Det började vi med i stort sett från dag 1 även fast Neo inte var tillräckligt stor för att ta till sig dom. Men det har underlättat väldigt mycket för oss. Nu behöver vi bara koncentrera oss på att vara konsekventa.
 
 
Jag börjar bli en stor pojke med en egen vilja.
 

You Are My Sunshine

 
Lillfisen är inte nöjd över att vara hemma. Aldrig har han varit så missnöjd som ikväll. I alla fall känns det som så efter att ha kommit hem från två helt fantastiska veckor på Cypern. Inte bara för mamma och pappa, utan för Neo. Blir nästan irriterad på de som är av åsikten att man inte ska resa med spädbarn för det ger inte bebisen någonting. Om de hade sett hur glad och fantastisk Neo varit och jämföra med hur han varit idag i det så kallade "hemmets lugna vrå" skulle de inte vara så övertygade i sin åsikt.
 
Vi har haft en gnällig och stundtals oerhört skrikig bebis som till och med vägrat bröstet. Ett tag kändes det som om man aldrig haft semester. Det tär på orken när ens lilla guldklimp tar till vansinnesvrålet i ett par timmar. I samma veva försökte vi flytta spjälsängen så att den står bredvid mig. Det är ju dags att få Neo att sova i egen säng nu. Så medan pappa möblerade om försökte jag trösta Neo inne i gästrummet. Till slut vet jag inte vad som flög i mig men efter att ha lyssnat på bebisskrik alltför länge började jag sjunga samtidigt som jag höll Neo framför mig och såg honom i ögonen. YOU ARE MY SUNSHINE, MY ONLY SUNSHINE. YOU MAKE ME HAPPY WHEN SKIES ARE GREY. Det var volymen och intensiteten som fick min sambo att rusa in i och fråga om jag helt tappat förståndet. Hahaha. Ja, men nästan. Till och med Neo blev överraskad och förvånad för han slutade gallskrika.
 
 
Efter att han lugnat ner sig tog han bröstet, somnade fort och jag kunde lyfta över honom till spjälsängen.
Kommer bli en spännande natt detta. Alla har sagt att man får göra sig beredd på några riktigt tuffa veckor när
man ska vänja bebisen vid egen säng. Jag hoppas så klart att övergången går smidigt. Håll tummarna.
 

Invägning Efter Semestern

 
Invägningen efter semestern visade på 66,2 kg. Jag har inte gått upp i vikt under de senaste två veckorna. Jippie! Fortfarande ruskigt nära mitt första delmål och spa-belöningen. Gud så skönt. Nu börjar vi på nytt med bra kost och motion. Startade redan imorse med min vanliga runda på 8,5 km. Lade ner en gallskrikande bebis i vagnen. Han skrek i tio sekunder och sedan blev han tyst och sov hela rundan. Nu är vi hemma igen. Neo är till synes utvilad, fått blöjan bytt och ätit från båda brösten. Men är fortfarande missnöjd. Vad har jag nu missat? Jo, han är inte på en pub på Cypern i 30-gradig värme. Mycket kan jag göra som mamma men att knäppa med fingrarna och ta oss tillbaka till bestefar och bestemor kan jag inte göra. Får väl börja utforska vad Borås publiv har att erbjuda. Hahahaha.
 
 

Hemma I Sverige

 
Efter en 4,5 timmes flygresa är vi nu hemma i Sverige. Kan konstatera att vår son skött sig exemplariskt och inte lider av några öronproblem. Ammade på väg upp, sen var han glad och vaken en stund. Babyvaggan på flyget var guld värd. Efter en stund blev han trött, fick en slurk mjölk igen, somnade i famnen och sen lade vi ner honom i vaggan. Där sov han i över två timmar. Sammanlagt blev det endast två korta trötthetsskrikincidenter under hela resan. Båda löstes med tutt och snutt hos mamma. När vi började gå ner för landning sov han i famnen igen. Jag lyckades vända honom framåt utan att väcka honom. Bara glada miner när vi gick av planet och hämtade bagaget. När vi satte oss i taxin tittade han med stora ögon på alla förbisvischande träd och sen somnade han och sov hela vägen till Borås. Och nu har han lagt sig för kvällen. Jävlar, vad stolt jag är över honom. Och mig och Jan som föräldrar. Ett oslagbart team. Lugna som filbunkar, även när Neo kör sitt vansinnesvrål.
 
Som vanligt charmade Neo järnet av alla på planet. Till och med när han var gnällig var han hur söt som helst. Han gillar lite våldsammare tag, så när han blev ledsen kastade jag upp honom i luften och då började han skratta. Men så fort jag slutade kom läppen fram. Och så slängde jag upp honom igen och det där skrattet kom. Upp och ner med humöret. Haha. Men han lugnade sig/glömde bort att han var gnällig så pass mycket att jag kunde ge bröstet och få honom att somna gott. Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna. Precis som Neo gjorde.
 
 
Så nöjd över alla äventyr han fått vara med om de senaste veckorna.
 
 

Nu Är Det Bokat

 
 
Nu är det bokat! Den 26:e april - 24:e maj 2014 flyger vi till Cypern för vårt bröllop.
Och när vi återvänder till Sverige är vi man och hustru. Så lycklig!
 

När Det Blir Fel

 
 
När pappa fotografen ska fota hamnar fokus lite fel. Jag bad om ett kort på mig och Neo.
 
 

Tattoo Time

 
 
Dags att bättra på en gammal tatuering.
 
 
Inte den minsta tatueringen direkt.
 
 
Aj, vad jobbigt det var att se på.
 
 
Så jag och Neo tog en promenad.
 
 
Till Panos så mamma kunde få en sista strawberry daiquiri.
 
 
Smaskens.
 
 
Neo har utvecklat en fascination för olika fläktar.
 
 
Nu bär pappa alltid Neo på armen. Här är Jan alldeles nytatuerad. Enkelt och stilfullt.
 
Vi har haft en underbar sista dag här på Cypern hos Neos bestefar och bestemor.
Imorgon åker vi hem till Sverige och hösten.

Sista Kvällen På Panos

 
Så har vi kommit till semesterns sista dagar. Vi avslutade med en fantastisk middag på Panos på onsdagkvällen, restaurangen där vi ska ha vår bröllopsmiddag nästa år. På övervåningen (som vi har abonnerat till bröllopet) är det en ljuvlig havsutsikt och det känns nästan overkligt bra att tänka sig hur mysigt det kommer bli att sitta där med släkt och vänner. Åh, ljuva framtidsdrömmar! Det har verkligen varit en magisk dag idag. Från morgon till sen kväll med en son som varit på det bästa humöret man kan önska sig. Han sov medan jag och Jan tog vårt sista dopp i Medelhavet för den här gången. I maj nästa år lär det vara en smula för kallt för ett dopp så detta var nog sista gången på ett bra tag. Nu ska jag inte svamla så mycket mer utan bjuda på några sista härliga semesterbilder.
 
 
Mamma fick sig en ruskigt god frozen strawberry daiquiri.
 
 
Alltid innan middagen - gott bröd och tillbehör.
 
 
Den berömda mango-och avokadosalladen som huset bjöd på.
 
 
Och för omväxlings skull tog jag inte lammkotletter till middag. Hihi.
 
 
Min lilla goding.
 
 
Mamma älskar dig och är så stolt över dig.
 
 
Så nyfiken på allt och alla. 

Underbara Goding

 

Jag kommer aldrig oroa mig för att gå ut på finrestaurang med Neo. Trodde att denna semester skulle innebära att aldrig sitta på en pub eller uteservering nu när man blivit med bebis, men Neo visade sig vara helt fantastisk ute bland folk. Ikväll tog vi oss igenom en hel middag på restaurang medan Neo låg i vagnen och charmade hela serveringspersonalen. Älskade goa unge! Men det är roligt när han kan vara utomhus i värmen och se så mycket nytt hela tiden. Hemma i höstvädret blir det nog inte riktigt samma sak. Tack min lilla älskling för en underbar semester.
 

The Groom

 
 
Vi köpte något riktigt fint till min blivande man idag inför vårt stundande bröllop.

Fortsätter Att Bara Amma

 
Tusen tack för alla kommentarer om smakisar och amning. Många har skrivit att det är en så pass liten mängd man ger dom (ungefär en tesked) att det inte påverkat amningen. Men jag fick genom inlägget veta att en väninna till mig började ge smakisar till sin dotter som var 5 månader. Dottern fattade ett sådant intresse av smakisar att hon tappade intresset för amningen och till slut sinade mjölken och mamman var tvungen att sluta amma mycket tidigare än vad hon hade räknat med. Det är så klart individuellt. De flesta av er har skrivit att det inte påverkat amningen, men jag känner att jag inte är villig att chansa. I alla fall så länge Neo inte visar något som helst intresse alls för mat.
 
Läste bland kommentarerna om smakisar och allergi och kom att tänka på att jag hade hört att "senaste rönet" var att man bör introducera en sak i taget för att se hur barnet reagerar. Tyckte det lät rätt vettigt. Men att introducera ett livsmedel i taget för att upptäcka allergier tycks faktiskt inte ha något stöd i forskningen och därför har man tagit bort det rådet på Livsmedelsverket. Det är ovanligt att barn blir allergiska mot den mat man traditionellt brukar börja med och att ha kvar ett råd som inte har något vetenskapligt stöd skapar bara onödig oro bland föräldrar. Det viktigaste är att maten har en mjuk konsistens så att barnet inte sätter i halsen.
 
Det sägs att små bebisar har ett psykologiskt fönster då de börjar intressera sig för mat (någon gång mellan 4-6 månader) och när det fönstret stängts kan det bli svårare att introducera mat. Men det behöver så klart inte bli så. Har pratat med min sambo om detta och vi kör på med att bara amma tills Neo själv visar intresse för något annat. Det är ingen fara att Neo inte lär sig äta riktig mat i samma veva som han fyllt 6 månader. Mjölken innehåller fortfarande tillräckligt med näring. Det får ta den tid det tar och jag tänker inte bli stressad om det skulle ta tid, så länge Neo växer som han ska och mår prima. Amningen gick ju heller inte på en gång utan jag fick lägga en del krut på att den skulle fungera.
 

Om Smakisar Och Amning

 
En liten fråga till er mammor därute. Jag helammar och Neo blir 4 månader snart. Hade tänkt helamma i vart fall tills han är 6 månader. Vad gör det för skillnad om man börjar med smakportioner/smakisar när han är 4 månader respektive 6 månader? Har läst att man ska vänta om man helammar tills bebisen är 6 månader, samtidigt som det står att man KAN börja redan vid 4 månader om barnet visar intresse. Kan det "störa" amningen på något vis om man börjar före 6 månader? Tycker inte att det borde det vid det här laget. Men om någon varit med om det får ni gärna dela med er.
 
Neo visar dock ännu inget intresse för att äta något annat. Att han gillade Alvedon eller pappas öl tycker jag inte riktigt räknas som intresse för nya smaker. Hehe (Alltså, han fick inte SMAKA pappas öl, men stirrade som besatt på ölglaset). Men få höra nu. Hur resonerar ni andra kring detta och hur har ni gjort/hur tänker ni göra? Jag har inte bestämt mig ännu, utan vill gärna höra lite fler åsikter. Självklart tar jag i beaktning att alla barn är olika och det är just därför det är av intresse för mig att höra hur ni andra mammor tänker. Ös på bara!
 
 
 

Det Finaste Jag Har

 
 
Hur kunde mitt liv bli så fantastiskt? Jag älskar dig, min blivande man och pappa till mitt barn.
Du har gett mig en son så vacker att änglarna gråter och som varje dag visar mig vad villkorslös kärlek är.
Ni är min familj och det finaste jag har. Jag kommer alltid ge er all den kärlek och trygghet som ni behöver.
 
 

En Flink Liten Gutt

 
Vi har fått en flink liten gutt som har utvecklats enormt under dessa två veckor som vi varit här på Cypern, både mentalt och rent fysiskt. Tror nog det snart är dags att byta till sittdelen för han har nästan vuxit ur liggdelen. Han ska bara bli en aningen mer stabil i överkroppen. När vi lämnade Sverige kunde Neo knappt greppa om ett föremål, och nu tar han medvetet tag om det mesta som man håller framför honom. Fingrar, skallror, snutten osv. Men det bästa av allt är alla underbara leenden och skratt vi får höra varje dag. Det ska bli spännande att komma hem till Sverige igen och se om han fortsätter växa med rekordfart. 
 
 
När Neo vaknar upp från en tupplur och upptäcker att han är på puben brukar han alltid
ligga kvar en god stund och bara kika innan han säger ifrån att han vill bli upplyft.
 
 
Jag är inte förvånad men smått oroad över Neos fascination för öl.
 
 
När jag skulle ta detta kort gick det verkligen inte att få Neo att sluta stirra på ölen.
Innan detta kort tog jag säkert ett tiotal likadana. Han bara stirrade. Hahaha. Pappas gutt.
 
 
En kvällspromenad på pappas axel.
 
 
Neo myser i bestefars fåtölj. Inte illa!
 
 
Lite morgonfotografier med mamma.
 
 
Nyvaken och myser med bestefar på puben.
 
 
Ännu en fantastisk dag på strandpromenaden i Larnaca.
 
 
Den här gången blev det snabba dopp i havet medan bestefar passade Neo.
Längtar tills den dagen då Neo är tillräckligt stor för att bada i havet och leka på stranden.

Good Morning Cyprus

 

God morgon från Cypern. Ser nästan gravid ut men "hemligheten" är egentligen
att jag spänner ut magen så mycket jag kan för att ge Neo stöd. Säger vi. Haha.

En Bra Dag Ändå


Blogg.se tycks ha något strul med sidan så inläggen ser ut som skit och bilderna samt tillhörande bildtext hamnar helt fel. Kan inte göra något åt det i nuläget. Bara hoppas på att det ordnar upp sig. Sjukt irriterande är det dock.

Trots att huvudet kändes som en betongklump blev det en bra dag ändå. Nu har vi fixat hotell-deal, restaurangen, själva vigseln och har några alternativ till efterfesten. Vi har gjort alla nödvändiga bokningar för att kunna skicka ut bröllopsinbjudningarna och det var vårt huvudsakliga mål. Som jag tidigare nämnt är det vanskligt att boka allt för mycket detajer eftersom företag går i konkurs lite när som, så finliret såsom till exempel brudbuketten och kemtvätt får vi ta närmare vigseln. Jag och Jan kommer vara tvungna att åka till Cypern minst 15 dagar innan för att vår ansökan om att få gifta oss ska gälla. På den tiden hoppas jag få ordning på det sista. Om tre dagar åker vi hem till Sverige igen och då blir det full fokus på att få ut inbjudningarna. Vi kommer göra dom själva, men troligtvis skicka iväg dom för print. 


                                                                       Här gifter vi oss nästa år.


                                                                              Civil Marriage Hall.

Inte Den Bästa Dagen


Så hur har jag spenderat min dag idag undrar ni förstås. Jo, det ska jag tala om för er. I sängen med migrän och med en hink som jag kunde kräkas i. Misstänker att värmen i kombination med en riktigt bedrövlig natt var orsaken. Nu försöker jag tanka på med vätska och är tacksam för allt jag får behålla. I början av migränanfallet kräktes jag bara upp allt jag fick i mig. Även om jag bara drack lite vatten så kom det upp och mer därtill. Till slut gav jag upp och slutade tvinga i mig vätska innan illamåendet gått över. Ingen idé att få i sig några klunkar för att sedan bli av med tio gånger så mycket. Det leder ju definitivt raka vägen till uttorkning. Nu är det inte mycket som kvarstår av huvudvärken, men den finns där i bakhuvudet. Molande gör den sig påmind. Vidrigt. Särskilt här i värmen. Hoppas på en bättre dag imorgon. Nu ska vi snart ner på stan för att ta tag i lite bröllopsbestyr. Laters, baby.

Ett Magiskt Ögonblick

 
Ett magiskt ögonblick som varar en evighet. Ja, det låter kanske motsägelsefullt, men det var det jag fick uppleva ikväll när Neo såg upp på mig med en blick så full av kärlek att jag fick tårar i ögonen. Han log och tittade på mig som om jag var den vackraste, mest underbara människa på denna jord. Oj, om han bara visste hur mycket han fick mitt mammahjärta att slå. Jag har aldrig varit med om något liknande. Vi var på väg till Friday´s för att äta middag men ville se om Neo kunde somna i vagnen först då han var en smula trött. Men det ville han inte, trots att han var på väg att somna hur många gånger som helst.
 
Till slut kom det där skriket som talar om för mamma att det är dags för bärselen (som vi till min stora förvåning inte behövt använda så mycket alls då han trivts oväntat bra i vagnen). Så fort jag hade honom i selen blev han tyst och gav mig den där underbara blicken. Såg så tydligt att det var precis där han ville vara. Tänk att en sådan liten varelse kan ge uttryck för så starka känslor. Jag besvarade så klart hans kärlek och sedan släppte han mig inte med blicken på hur länge som helst. Det var ett under att jag inte gick in i en lyktstolpe. Han förtrollade mig totalt. Min fina Neo. Jag hoppas verkligen du ser och känner hur älskad du är.
 
 

Sova På Mage

 
De senaste gångerna som Neo varit trött men inte lyckats komma till ro har varit då han legat och sparkat med ena foten på ett väldigt speciellt sätt. Nästan så att han vänt sig över på mage, men inte riktigt. Ibland ger han ifrån sig ett missnöjt grymtande. Det är snudd på som om han försöker säga att han vill över på mage och är förbannad för att det inte vill sig. Igår hjälpte jag honom över på mage och inte lång tid därefter sov han gott. Fast eftersom både jag och Jan (och säkerligen alla andra småbarnföräldrar) blivit matade med riskerna att låta bebisen sova på mage och PSD vågade vi så klart inte låta honom sova så, utan Jan vände på honom. Oj, så missnöjd Neo blev. Jag var dock kvick med tutten och lyckades söva honom igen. När han somnat och låg på rygg kunde vi tassa därifrån.
 
Imorse började Neo böka vid fyratiden. Samma typ av bök. Han tar liksom sats med ena foten och försöker lägga sig på sidan (för att troligtvis vända sig över på mage), men återigen misslyckas han. Då mindes jag gårdagen och bestämde mig för att hjälpa honom över på mage igen. Tog inte många sekunder innan han somnade och sov hur stilla och lugnt som helst. Hjälp, tänkte jag, så där vågar ju jag inte lämna honom utan uppsikt. Därför höll jag mig vaken och höll stenkoll på hans andning. Sedan blev jag av någon anledning toknervös och vände över honom på rygg igen. Han blev inte glad, men kunde ändå fortsätta sova. Fast inte alls lika djupt eller bra. Märkte skillnaden hur tydligt som helst.
 
Pratade med min sambo om hur vi skulle göra i fortsättningen. Jag har fått höra att det är "lugnt" att låta honom sova på mage när han kan vända sig själv, men innan dess ska det alltid ske under uppsikt. Så tills han kan vända sig själv tänkte vi låta honom somna på mage (om det är det han verkar vilja) men sedan försiktigt vända tillbaka honom på rygg. Ingen av oss är villiga att chansa bara för några timmars extra sömn (även om den sömnen får Neo att sova bättre). Jan sa att då går han hellre upp tidigt i ottan och leker med Neo tills Neo blir trött igen. Jag är lite nyfken på hur ni andra resonerar kring att låta bebisen sova på mage. Vet att många föräldrar har bebisar som verkligen inte trivs annat än på mage och låter dom sova så ändå.
 
Har vi några magsovare här?
 
 
Tänk när han var så här liten och alltid somnade vid bröstet. Nu är det andra bullar.
Bröstet är inte längre universallösningen. På gott och ont. Hehe.
 
 

Min Lilla Älskling

 
Neo biter, suger, gnager och snuttar på sina händer, sina fingrar, pappas fingrar, mammas fingrar, snuttefilten, kaninen och skallran. Saliven rinner som ett smärre vattenfall. Det kliar i gommen som bara den och han är stundtals extra gnällig. Ibland använder han hela sin knytnäve och liksom gnussar mot tandköttet. Den där bitringen jag har med mig har han dock inte kommit underfund med att bita på ännu, även fast jag försökt introducera den. Men det kommer väl sen. Vi har en gel som ska lindra lite grann, men det hjälper tyvärr inte när det är som värst. Min lilla älskling. Det är bara att krama, pussa och trösta. 
 
Har ni några tips på vad som kan lindra mot tänderna?
 
 
Ledsen liten Neo.

Och Värmen Fortsätter

 
För tillfället ligger Neo inomhus och AC:n är på för fullt. Det har varit en av de varmaste dagarna hittills, vilket märks på alla. Neo följer sina vanliga rutiner, men hade svårare att komma till ro utomhus när han behövde sova. Så det blev till att lägga honom i ett svalt sovrum och erbjuda tutten varje gång han vaknade till, vilket var rätt ofta. Men nu när han fått sova i ett par timmar och tankat på är han pigg i sitt gym som nu fått flytta in från terassen till vardagsrummet. Vi får se om temperaturen sjunker något under kvällen.
 
 
Nytt till Neo från Next.

Vår Stora Lilla Gutt

 
 
Vår lilla gutt är inte så liten längre. Snart 3,5 månad och drar nu storlek 62 i kläder. Liggdelen till barnvagnen börjar se för liten ut när han sträcker ut sig. Inte långt kvar innan det blir dags att byta till sittdelen. Det tror jag Neo kommer älska. Att kunna sitta upp lite mer och spana på omgivningen. Tiden går så otroligt fort nu. Njuter av varje sekund. Det är just detta jag verkligen längtat efter. Att se hur min son växer till en alldeles egen liten person. Redan nu kan man se hur hans ögon är fulla med bus och det där porlande skrattet han ger ifrån sig när pappa blåser honom på kinderna fyller mig med så mycket glädje och lycka. Ska spendera resten av mitt liv med att fylla Neos uppväxt med kärlek och trygghet. 
 

Feeling Hot Hot Hot

 
Idag känns det som värmerekord på Cypern sen vi kom hit. Klockan är snart nio på kvällen och det är fortfarande 30 grader varmt. Inåt landet skulle temperaturen stiga uppemot 38 grader under dagen som varit, men det är lite "svalare" här vid havet. Luftfuktigheten ligger på 50 %. Det blev inte någon kvällstur utan vi stannade hemma. Neo sov (och ammades flera gånger i sömnen) mellan klockan tre och sex, vilket också är något form utav rekord. Men det är definitivt värmen som gjorde honom extra trött. Sedan kom han upp en sväng efter middagen och satt med mig i knät. Roade sig med en skallra och mina händer i säkert över en timme. Väldigt mycket bebisgos. Ibland är det ruskigt härligt när Neo är lugn och tillfreds med att sitta stilla. Mamma kan lukta hur mycket hon vill på bebis. Hihi. Jag nattade honom vid åtta, men vi får se hur bra han sover med tanke på hur länge han sov under eftermiddagen. Själv är jag rätt utvilad då jag tog en liten nap tillsammans med Neo när han körde sin långa sovstund.
 
 
Hemma hos bestemor och bestefar blir det mestadels blöja för Neo.
 
 
 

Den Där Vikten

 
Nej, jag oroar mig inte för den där vikten och ja, jag har definitivt inte gått ner någonting under den första semesterveckan. Vågen tänker jag inte umgås med förrän efter semestern. Jag hade ambitionen att åtminstone försöka låta vikten stå stilla, men nu när jag är här nere med all god medelhavsmat så skiter jag faktiskt i det. Ett mycket klokt beslut anser jag. Väl hemma i Sverige med det annalkande höstvädret kan jag ägna mig åt sådana där tradiga saker som kost och träning. Nu går jag så klart inte lös på alla godsaker här nere, men det blir ju liksom att man passar på att äta sådant man inte kan äta hemma. Tur att mina svagheter inte inkluderar feta friterade rätter, utan egentligen ganska bra mat såsom souvlaki, grillade lammkotletter och king prawns. 
 
Det ska dock bli rätt spännande att ställa sig på vågen när vi kommit hem. För att se hur mycket man gått upp. Tur att semestern inte är så lång denna gång. Att slåss med allt för många sambokilon, preggokilon och semesterkilon vore rätt tufft. Jag var nere på 65 kg, men sedan efter att jag körde spinning och ökade vätskeintaget hoppade vågen upp på 67 kg. Det var strax innan vi åkte till Cypern. Vad hände där liksom? Nåväl. Landar vågen på mellan 65-67 kg efter två veckor på Cypern kan jag säga att vikten stått stilla. Nu skulle jag dock tippa på att jag är uppe i något eller några kilo under 70. Men det är bara spekulationer efter att ha studerat mig själv i bikini. Känner mig som en gravt överviktig Beyoncé från Survivor-videon (har köpt en camo-bikini). Ingen vacker syn. 
 
 
 

Gillar Verkligen Mammalivet

 
 
Gillar verkligen mammalivet när utsikten ser ut så här där man ammar och byter blöjor.
 

Det Ska Börjas I Tid

 
Ikväll när den värsta hettan lagt sig gick vi ner på stan för en liten barrunda. Det märks att alla familjer tänker likadant vad gäller barn och värme för nu var alla ute. Under dagen ser man aldrig några barn (om de inte är ute tidigt på morgonen som vi är ibland när vi ska ner till havet för att bada). Underbart att bara gå och strosa på strandpromenaden och titta på alla ljus och människor. Neo trivs så bra i vagnen och bärselen har vi i stort sett bara använt under flygresan.
 
Vi är alla så himla stolta över Neo som är så nöjd och go när vi är ute bland folk. Ja, här hemma med för den delen (alltså i bestefar och bestemors lägenhet). När han är grinig är det antingen för att han är trött eller har ont i gommen. En gång var han riktigt arg, men det berodde på att han var uttråkad och ville ut. Det är väl det enda som är tråkigt med värmen - att man inte kan gå ut under dagen. Fast vi har vant Neo med att det blir en tur på morgonen och sedan en kvällstur. Han älskar det!
 
 
Mina älskade på väg ut. Barrunda med pappa. Det ska börjas i tid.
 
 

Senaste Grejen

 
 
Senaste grejen är tydligen att räcka ut tungan åt bestefar. Och alla oss andra med för den delen. Haha, min busiga lilla gullunge. Det är så fantastiskt roligt att se hur mycket Neo utvecklas varje dag. Nu kan han snart vända sig från rygg till mage. När som helst. Han lägger sig gärna på sidan men kommer inte riktigt runt, fast det varit nära ett par gånger. Däremot är han flink på att sno sig. Det vill säga, om jag lägger Neo i sängen kan han helt plötsligt ligga på tvären. Allt tycks gå så fort och det är en riktigt häftig resa man får ta del av. Från allra första parkett.
 
Det bästa jag vet är att kunna ligga och gosa med en vaken Neo på morgonen. Han "pratar" en hel del när han väl vaknat, men är han så där nyvaken och fortfarande lite trött är det bara att kramas och pussas utan protester. Åh, mitt hjärta smälter varje gång jag somnar och vaknar bredvid mitt lilla charmtroll. Att bli mamma är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Fast jag har fortfarande svårt att verkligen förstå att den där fina och helt perfekta bebisen är min son. Jag älskar honom oändligt mycket, men kan ännu inte fatta att han bott i min mage i nio månader. Undrar om jag någonsin kommer göra det.
 
 
 

Kärlek

 
 
Bestemor med en trött liten Neo.
 
 
Alldeles nyvaken från en förmiddagslur.
 

New Shoes For Mummy

 
 
Killer heels men sjukt sköna att gå i (tro det eller ej).
Min vänster fot är dock en storlek större än den högra (tack så mycket graviditet), så det blev en size 5.

Ett Annat Fokus

 
Jag har varit på Cypern i fem dagar och inte handlat någonting till mig själv (förutom en bikini, men det var ett nödvändigt ont eftersom den jag tog med mig blivit alldeles för liten för mina tuttar). Det känns rätt konstigt att inte ha åtminstone några shoppingkassar ståendes i sovrummet efter nästan en vecka. Till och med Jan har slagit mig vad gäller shopping. Visst har vi varit runt och kikat i affärer, men det har inte varit något som lockat. Men imorgon ska vi ta oss en tur till en av mina favoritskobutiker. Hoppas de har något fint inne. Och sedan har jag planer på att gå till en affär som min blivande svärmor var inne i idag. Där hade de riktigt fina klänningar till väldigt bra priser. Lite shopping ska det nog kunna bli för mig ändå. Har väl haft ett annat fokus (läs Neo) om dagarna så handling har väl inte riktigt varit högprioriterat. Men jag saknar det. Älskar ju att shoppa och Larnaca är ett riktigt shoppingparadis.
 
Jag har däremot fått ett par fantastiskt fina glasögon från min blivande svärfar.
Vi var inne i en glasögonbutik och jag fick min syn kollad. Har inte gjort det på många år.
 
 
Hämtade ut dom idag. Nu ser jag hela världen igen.
Synkollen visade att jag VERKLIGEN behövde starkare glasögon, något Jan tjatat om länge.
 
 
Tusen tack, snälla svärfar för den otroligt fina presenten!

Att Resa Med Bebis

 

Innan vi åkte utomlands med Neo googlade jag rätt mycket på sökorden "bebis" och "utomlands" för att få lite tips om vad man behöver tänka på. Hamnade på en hel del diskussionsforum med rabiata människor som med versaler basonerade ut sina åsikter angående resor och småbarn. Man skulle minsann inte resa utomlands med så små barn, för det mår dom inte bra av. Det var egoistiskt av föräldrarna som släpade med sina bebisar på jobbiga flygresor, för det var bara föräldrarna som fick ut något av resan. Bebisar under halvåret behöver lugn och ro. Ha! De där rese-pessimisterna har verkligen inte träffat min son. Jag skäms nästan för att säga det, men han har aldrig varit så lugn och tillfreds med tillvaron som han varit här på Cypern. Blir alldeles varm i mamma-hjärtat när jag ser honom och undrar hur jag ska lyckas aktivera honom lika mycket när vi kommer hem.

 

Jag trillade även över någon artikel där det var hur många som helst som ansåg att flygresor med bebisar var att likställa med barnmisshandel (just för att de kunde få ont i öronen). Någon hade till exempel skrivit att alla som flyger med spädbarn lika gärna kunde gå hem och banka skiten ur dom istället. Självklart var vi medvetna om att han kunde få ont i öronen vid start och landning, men vi gjorde allt för att förebygga det och han reagerade inte över huvud taget på flygresan, annat än att han behövde vaggas i bärselen för att somna. Jag är glad att vi vågar resa och inte hämmas eller avskräcks. För det handlar inte bara om själva resandet. Neos farföräldrar bor ju här och lika väl som de kommer och hälsar på oss hemma i Borås vill ju vi givetvis komma och hälsa på dom här på Cypern. 

 

 
En alldeles nyvaken Neo som sovit middag tillsammans med mamma och pappa. Mys!
 

Värsta Värmen Ju

 
 
Vi tog semester i september för då skulle den värsta värmen på Cypern vara över.
Tror inte riktigt vädret förstod det. Blir till att slänga sig i havet idag på morgonkvisten. Inte helt fel.
 

Bröllop Bokat

 
Idag gjorde vi det. Bokade bröllopsdatum och vigsellokal. Datumet var förvisso sedan länge bestämt men nu har vi varit inne och bokat samt tagit reda på vad för papper vi måste ha i ordning. Jag visade personbeviset från Sverige och det var tur att jag hade det med mig. För det ska vara stämplat med en speciell stämpel så att dokumentet är giltigt i EU. Jag kommer maila en kopia på dokumentet när det är färdigstämplat till de som ordnar med vigseln, innan vi reser så man inte står där på bröllopsdagen och så är det fel ändå. Jag fick förklara att vi i Sverige använder personbevis från Skatteverket för att visa singelstatus samt som födelseattest. De skilde nämligen på dessa två dokument på Cypern. Sen vet jag ju att det inte får vara äldre än tre månader, men det var bättre att komma med dokumentet nu så att de kunde studera det och tala om ifall de behövde kompletteras än att försöka förklara utan papper om det var tillräckligt. Nu kikade hon igenom det på två minuter. Väldig smidigt. Sen behöver vi två vittnen som har med sig sina pass på själva vigseldagen. Det var en hel del annat administrativt som skulle fixas men det gör vi ett par veckor innan bröllopsdagen. Och det kostar en liten slant extra att gifta sig på en lördag för det är inte under "kontorstid".
 
Vad som återstår innan vi åker hem är att prata lite mer med ägaren till restaurangen där vi ska ha vår bröllopsmottagning, ägaren till hotellen vi ska rekommendera till gästerna samt luska reda på var vi kan beställa bröllopstårta, blommor och brudbukett. En kemtvätt är också rätt viktig att hitta så min bröllopsklänning kan bli slät och fin inför den stora dagen. Kommer ju vara tvungen att packa ner den under flygresan och gissningsvis blir den rätt så skrynklig under färden. Tärnorna vill kanske också lämna in sina klänningar. Vad gäller själva festen med dansen får vi vara öppna för andra förslag och lösningar. På Cypern är det nämligen inte ovanligt att företag går på röva (går i konkurs) lite titt som tätt. Vi har givetvis diskuterat lite olika alternativ och ska försöka boka, men med reservation att vi kan bli tvungna att ta till plan B eller plan C. Kanske är svårt att tro med tanke på hur mycket jag älskar bröllop och planering, men allt behöver inte vara bestämt till punkt och pricka. Det enda jag önskar är ett privat ställe där hela bröllopssällskapet kan dansa, dricka och fortsätta fira vår dag. Åh, detta är så himla spännande! 
 
Lite blandade bilder från dagen:
 
 
Semesterfina naglar. Så tacksam över att mina egna naglar håller så bra kvalité.
 
 
Neo vilar lite innan en tur på stan.
 
 
Cocktails klockan tio på morgonen. Det får man dricka på semestern. Så det så.
 
 
Utsikten från restaurangen där vi ska ha bröllopsmiddagen.
 
 
Neos reaktion på att mamma dricker drinkar på morgonkvisten.
 
 
"Pappa, snälla bara en klunk?"
 
 
Det är en ren fröjd att vara utomlands med Neo. Att sitta på puben och ta en öl är definitivt inga problem.
Han sitter för det mesta stilla och nöjd i knät och funderar på hur han ska ta över världen.
 
 
Dagens lunch på ett av mina favoritställen Ocean Basket.
 
 
Cajun King Prawns.
 
 
En liten tröttfis som precis är på väg att somna i bärselen.
 
 
Pappa dricker mycket kall öl. Det måste man när det är över 30 grader varmt varje dag.
 
 
Härligt att få ligga i bara blöjor och härja i sitt fina babygym.

En Bökande Bebis

 
Jag borde tagit med mig babynestet. Den har verkligen gjort underverk för vår nattsömn. Visst, den upptar rätt mycket space i sängen och sambon får inte riktigt plats, men när Neo sover i den bökar han i stort sett ingenting. Nu under semestern sover han utan nestet mellan oss i sängen. Alla får plats men Neo har bra mycket svårare att komma till ro. Särskilt tidigt på morgonen då han känner doften av mina mjölkfyllda tuttar. Det enda han vill är att snutta och sparka på mamma. Jag har vid några tillfällen fått gått ut och lagt mig på terassen. Tänkte börja med övergången till spjälsängen när vi kommer hem, men nu funderar jag på att börja lite tidigare ( typ ikväll) och testa lägga över Neo i vagnen när han ska sova. Bara för att se om han sover bättre utan att ligga så nära mina bröst.
 
Jan är smått skeptiskt till att det är mjölkdoften som stör, så därför håller jag i skrivande stund på att bevisa min teori. Jag var uppe vid halv fyra och bytte kiss-och bajsblöja på Neo. Sen fick han sig en slurk mjölk då han var hungrig men när han ätit färdigt kom han fortfarande inte till ro. Låg och vred sig hela tiden så ingen av oss kunde somna om. Då satte jag mig vid fotändan av sängen, så långt bort med mina bröst som möjligt. Två sekunder tog det och så somnade han om. Här har jag suttit nu i över en timme och Neo har inte bökat en enda gång. Point proven. Jag kommer vara trött idag men jag fick min teori bevisad. Ha!
 
 
Skrattar fortfarande åt den här teckningen som Jan ritade för att visa hur lite plats han fick
i sängen när jag var gravid. Längst ner till höger ligger katten Sigge.
 

Jag Vill Inte

 
För ett par dagar sedan kände jag att något var annorlunda med mig. Jag trodde först det var värmen, men fick alldeles nyligen bekräftat att jag återigen skulle kunna bli på tjocken. (Ska inte gå in på några detaljer om hur jag vet att jag har ägglossning, men jag känner min egen kropp). Detta faktum är inte särskilt välkommet. Det innebär att helvetesveckan kan infinna sig tidigare än jag trodde. Hade hoppats att amningen skulle skjuta upp hela processen ännu längre, men tydligen inte. Varför jag tycker detta är ovälkommet är på grund av att jag förvandlas till en person jag verkligen inte tycker om. 
 
Kring ägglossning och under helvetesveckan blir jag oerhört nedstämd, ibland på gränsen till deprimerad, gråter för absolut ingenting och blir asförbannad på folk för petitesser. Det är som om jag tappar all kontroll över hela mitt känsloregister. Jag hade nästan glömt bort hur jobbigt det var (och säkert värre för min omgivning). Jag vill inte. Finns det inga mediciner eller liknande som man kan ta mot PMS så man slipper de där riktigt djupa dalarna? Något som inte påverkar amningen negativt och absolut inte resulterar i viktuppgång. Tips någon?

 

Mysteriet Är Löst

 
Vi fick svaret på varför han var så grinig i förmiddags. Eftersom vi sov så länge i morse hade det hunnit bli ganska varmt ute, vilket gjorde att vi sköt upp vår promenad till eftermiddagen. Så fort vi gick ut blev han tyst. Först sov han en timme och sen tog han guldmedalj i kategorin världens bästa bebis under de tre timmar vi var ute. Inte minsta tillstymmelse till gnäll. Om Neo inte väcker oss halv fyra imorgon bitti så tar vi en promenad vid niotiden. Först en morgoncocktail till mamma och kanske ett dopp i havet. Sen blir det lunch på Ocean Basket. Skaldjur och eventuellt lite sushi. Mumma.
 
Denna mamma är åter sitt glada jag igen. Fick köpt en bikini som håller mina gigantiska mjölkspenar på plats samt nagellack till min franska manikyr. Mycket bra. Fanns inte några bebiskläder på rea så då kan jag lika gärna beställa från Next hemsida. Det är halva priset mot vad det kostar i butiken och frakfritt. Lite synd, för det är ju ändå roligast att handla IRL. Ska ta mig en sista kik dagarna innan vi åker hem. Kan ju vara rea då, det vet man aldrig. Nu blir det snart take away till middag. Räkor med broccoli, vitlök och ingefära. Efter middagen ska jag göra mina naglar semesterfina. Jippie!
 

Little Mr Grumpy

 
Ibland, men som tur var väldigt sällan, får vår son för sig att vara en smula besvärlig så där okristligt tidigt. Idag tyckte Neo att det var en alldeles förträffligt bra idé att väcka mamma och pappa halv fyra på morgonen (halv tre svensk tid). Efter flera försök att få honom att somna om ger vi upp och beger oss ut på terassen innan solen gått upp. Vi plockar fram hans babygym där han får ligga och sparka förnöjt i ottan. Gäsp. Efter någon timme känner vi hur sömnen kommer krypandes och inser att vi verkligen behöver mer sömn. Tar med oss Neo in på sovrummet, ger honom frukost och vi lyckas faktiskt somna alla tre. Vaknar inte förrän halv tio. Hallelujah. 
 
Efter att vi klivit upp tar det nog inte mer än en timme innan Neo visar vilket humör han tänker vara på idag. Oj, vad det ska gnällas. Mamma och pappa sliter som djur med att försöka tillfredsställa alla hans behov men ibland räcker inte det. Jan är duktig på att få Neo till att skratta men idag var skratten varvade med missnöje. Väldigt knasigt humör. Vi badar, sjunger, matar, gullar och vaggar om vartannat. Ibland tystnar han och sitter djupt försjunken i tankar antingen i pappas eller mammas knä. Mest i pappas knä idag. Där verkade han vara lite nöjdare. Men ack så svår han var att söva. Vi ser ju så tydligt när han börjar bli övertrött, men det ska banne mej inte somnas utan protester!
 
Jag har nu ägnat säkert två timmar fram och tillbaka med att få Neo att sova i mer än tio minuter. Tro mig, det behöver han. Har lämnat sovrummet nu och vi får se hur länge han lyckas sova denna gång. Puh. Det tär på krafterna att vara mamma, särskilt i värmen. Men det är nog ännu tuffare att vara en övertrött liten bebis med tänder på G. Om några timmar kan vi lämna lägenheten för att bege oss ner på stan. Tänkte shoppa lite. Jag har bett Jan att i huvudsak ta hand om Neo när vi är ute. Känner att jag måste ha lite "egentid" även fast vi går som en familj. Tänkte prova bikini (min är alldeles för liten och täcker knappt bröstvårtorna), köpa nagellack för att göra fransk manikyr och kika på kläder till Neo.
 
 
Humöret kan inte alltid vara på topp. Tur att han är så förbaskat söt!
 

En Ny Vecka

 
En ny vecka här på Cypern och livet känns helt jävla otroligt härligt! Ursäkta svordomen, men ville verkligen dra till med något rejält så ni förstår hur jag känner mig. Tänk vad bra sömn, vackert väder och en fantastisk familj kan göra för humöret. Så glad över den här semestern. Och att jag hela tiden får lära mig att det inte tjänar någonting till att oroa mig. Och att man inte kan ha kontroll på allt. Visst finns det fortfarande rätt mycket kontrollbehov hos mig. Alltså att jag gärna vill ha olika planer om den första planen skiter sig, men man får ju liksom släppa lite på det när man har barn. Hehe. Nu vet jag att det inte är några problem att flyga med Neo eller att gå ut på restaurang eller att vara uppe med honom lite senare än vanligt. Han är en underbar unge!
 
 
Så här glad är man när pappa busar.
 

Tänder På G

 
Ännu en underbar dag och kväll på Cypern. Förundras över hur lätt det är att ha med Neo överallt. Vi följer ungefär samma rutiner som hemma, bara lite mer uppmärksam på att han inte verkar för slö i värmen. Trodde att besök på puben skulle vara uteslutet, men det har gått hur bra som helst. Antingen ligger/sitter han i vagnen eller så sitter han i knät. Ammar honom när han verkar hungrig eller om det gått lång tid sen sist. Tack gode gud för att amningen fungerar. Skönt att bara ta fram bröstet när man är ute på stan.
 
Det kan bli senare kvällar och mer att titta på, men han trivs som fisken i vattnet. Att få ligga i bara blöjor hemma hos farmor och farfar är något han verkligen gillar. Särskilt i sitt gym. Ja, den här resan har hitills gått över förväntan bra. Jag kan slappna av mer och njuta. Idag när Neo sov middag smet jag och Jan ut för att köpa glass. Farfar och farmor passade Neo. Vi var borta en stund och när vi var tillbaka låg han fortfarande och sov så gott. Så skönt att allt flyter på.
 
Förresten. Neo har börjat dreggla hur mycket som helst. I några veckor. Och det har blivit mer och mer. Idag är mysteriet löst. Tänder på G. Jan kände det först och jag var på toaletten. Hörde bara ordet "tänder" och flög ut från toaletten. "Vadå?! Han är ju bara tre månader!" sa jag misstroget. Och så stack jag in fingret och kände efter själv. Japp. Det är utan tvekan på G. Fan. Jag som vill helamma minst tre månader till. Hoppas han inte börjar bita mamma i tutten när de väl ploppat ut. Aj, säger jag bara.
 
 
Sängkammarblicken har han redan koll på.
 

Mamma Har Semester

 
Nu kan jag äntligen känna att jag har semester. Har nämligen haft problem med sömnen det senaste dygnet och inte varit mig själv alls. Men imorse infann sig semesterkänslan till hundra procent. Särskilt när jag och Jan på egen hand tog oss ett dopp i havet medan farfar passade Neo som sov så gott i vagnen. Åh, det var så härligt att bada. Och att få komma ut tidigt på morgonen innan Larnaca vaknat. Det ska vi nog ta och göra till en rutin här nere. Passar ju bra också eftersom det inte är lika varmt före klockan elva på förmiddagen. Så imorgon följer vi med farfar på hans dagliga promenad ner på stan.
 
Finns en hel del butiker som har rea nu så det blir nog en liten shoppingtur imorgon. Tänkte bunkra upp med kläder till Neo. Kanske kikar på lite skor också till mamma. Hehe. Roligast är ändå att handla till Neo. Ska förbi Next och jämföra priser. Ingen idé att handla här om det går att få billigare på deras hemsida. Tyckte inte det var någon rea på Next heller så jag avvaktar än så länge. Däremot har vi ögonen på en annan klädesaffär för bebisar som hade 20-50% rea. Ska se vad deras små kostymer kostar. Neo ska ju ha något fint på sig till nästa år när mamma och pappa gifter sig. Just ja, imorgon ska vi boka vigsellokal till bröllopet.
 
 
Någon som har superkul i sitt gym.
 
 
Vi fick jättefina kläder till Neo från några vänner till familjen.
 
 
Han kommer bli coolaste killen i stan.
 
 

Neos Första Restaurangbesök

 
Och som vanligt hade jag oroat mig helt i onödan. Att ta med Neo ut på restaurang var inga som helst problem. Fast sen kanske det underlättar för oss eftersom Jans pappa är god vän med ägaren. Vi fick god plats med hela vagnen och även när Neo blev kinkig fick vi leenden från omgivningen. Hela serveringspersonalen kom fram och skulle hälsa samt gosa med Neo. Gud, han charmar verkligen hela Larnaca! Innan vi gick ut låg han och sov i nästan två timmar. Under större delen av restaurangbesöket var han väldigt lugn och tittade nyfiket på allt. Men för det mesta låg han i vagnen och blåste bubblor samt pratade med gosedjuren.
 
 
Redo för en tur på stan.
 
 
Mamma tog sig en smarrig drink.
 
 
En sallad på huset.
 
 
Familjen Monsen.
 
 
Världens bästa och duktigaste Neo.
 
 
Så nyfiken på världen.
 
 

För Exakt Ett År Sedan

 
 
För exakt ett år sedan fick jag veta att jag skulle bli mamma. Jag höll det hemligt i ett dygn för jag ville se den blivande pappan i ögonen när jag berättade att vi väntade en liten bebis. Vår lilla Neo. Älskad och efterlängtad

Gjord För Att Resa

 
Det var ett par stolta föräldrar som visade upp Neo för alla vänner igår på Cypern. Neo är verkligen som gjord för att resa. Trodde att han skulle bli hur tokig som helst över att främlingar kommer fram och gullar med honom i vagnen när han är trött (för det var han), men trots den sena timmen fortsatte han charma alla. Även fast man känner sitt eget barn så kan man ju aldrig veta hur han reagerar förrän man är i just en specifik situation. Och visst har man hört att det inte riktigt är optimalt att gosa högljutt med en bebis som sover/precis på väg att somna, men Neo hade verkligen världens tålamod. Han log och skrattade och tycktes verkligen njuta av att få se och ta del av allt. Och han låg i vagnen i stort sett hela tiden. Fick komma upp en sväng för mat och pappamys, men inte det minsta tillstymmelse till gnäll. Pappa var så stolt. Jag minns mest hur trött jag var. Först nu kan jag verkligen ta in hur duktig Neo varit. Social bebis man fått.
 
Lite för tidigt ännu att uttala sig om hur Neo klarar värmen. Vi håller oss inomhus mellan 11-15 då det är som varmast. Än så länge följer han sin vanliga rutin. För tillfället kör han sin första förmiddagsvila i bärselen mellan mina bröst. Vi ligger en timme före här på Cypern så det blir inte total kaos med sovstunder. Ikväll ska vi prova på ett restaurangbesök. Det ni! Jag är inte ett dugg nervös. Antingen funkar det eller så får man äta i omgångar. Man gör precis som man skulle gjort hemma. Här är det bara lite varmare och mysigare att vara. Sen är man ju inte de enda som är ute sent med små barn. Man ser både en och annan förälder som håller i sin sovande bebis ute på stan. Tror att jag som mamma behöver lära mig att slappna av lite. Så länge Neo verkar nöjd är det inte hela världen att han är uppe senare än vanligt. Redan i Enköpning visade han att det inte var några problem.
 
Tror faktiskt att jag blir på sämre humör än min son om jag inte känner mig utvilad. Det har jag märkt (och säkerligen min kära sambo också) det senaste dygnet. Får nog bli en del eftermiddagsvilor framöver. Försökte få Neo att ligga kvar i sängen i morse men han skulle prompt upp vid sju. Han var på strålande humör, vilket inte riktigt matchade mamma sinnesstämning. Kunde knappt öppna ögonen. Lade honom i det fina babygymmet som Neo fått av farmor och farfar. Där låg han en bra stund och pratade, gurglande och lekte. Men jag kunde inte somna om. Till slut sa Jan åt mig att gå och lägga mig igen medan han tog ut Neo på terassen. Men när jag ville sova blev Neo tröttgrinig, vilket uppfattades av min mamma-radar. Så jag gick upp och vaggade honom till sömns i selen. Man har aldrig semester från mammarollen. 
 
 
Så här fint gym hade farmor och farfar köpt till Neo.
Och stor fin säng till oss.
 
 
Broderade kuddar så det inte råder någon förvirring.
 
 
Så här glad är man över att få träffa bestemor och bestefar igen.
 
 
Glad bebis.
 
 
Första barrundan med pappa.
 

Cypern Vs Norge

 
 
Ikväll ska det ses fotbollsmatch: Cypern-Norge.
Blivit inbjuden av Steffen Iversen att kolla in matchen på Sports Bar. Inte illa!
 

Första Flygresan Med Neo

 

Första flygresan med Neo gick över förväntan bra. Tack gode gud för Baby Björn! I den kunde han somna. Vi fick ta varsitt vaggningspass under flygningen. Inga problem med öronen. Ammade som en tok, gav näsdroppar innan take off och hade favoritleksakerna i högsta beredskap. Tusen tack för all bra råd. Visst blev det lite trötthetsgnäll under den fyra timmar långa flighten, men med tanke på att vi släpade upp honom halv fyra imorse, åkte taxi i 45 minuter och hängde på flygplatsen ett par timmar innan planet lyfte har han skött sig strålande. Det var väl snarare mamma som kanske skulle behövt ta ett chill pill.
 
Han charmade alla eventuella tjurgubbar och kärringar, fick beröm av medresenärerna och öronpropparna behövde vi inte använda alls. Duktig pojke! Rätt skönt att det var en hel del andra barn på flyget, fast Neo var minst. Kanske därför han fick så mycket uppmärksamhet. Den här mamman höll på att spricka av stolthet när alla kommenterade hur söt han var. Nu ska jag vila lite tillsammans med min son som sover bredvid mig på sängen hemma hos farmor och farfar. Bloggar mer senare om det fantastiskt fina mottagandet vi fått här på Cypern. Kram på er.
 
 
Wiiie, min första flygtur! Excited!
 

Redo För Avfärd

 
Då var allt så gott som färdigpackat. Jävlar min låda vad mycket grejer att packa med när man har bebis och ammar. Min resväska är nästan full. Och om man bortser från resväskan så är det ju även skötväska, datorväska, handväska och kameraväska att hålla reda på. Plus bebis. Tack gode gud för Baby Björn säger jag bara. Nu ska jag köra ett sista race i lägenheten så att det åtminstone ser hyfsat städat ut för vår inneboende. Att jag själv tycker det är jobbigt att komma hem till ett stökigt hem är en sak, men att veta att vi har en gäst som bor här under tiden vi är borta gör mig extra noga vad gäller plockstädningen.
 
Jag håller inte på och lägger mig ner för att skura golven, men det kan i alla fall se fint ut på ytan. Och nu har vi heller inga pälsbollar som hårar så jag körde en drive med dammsugaren tidigare ikväll. Om lite mindre än fem timmar ska vi upp. Vet inte om jag kommer kunna sova. Har alltid resfeber, särskilt som f.d flygrädd. Nu får jag skärpa till mig rejält. Har en liten bebis att tänka på och om jag flippar ut så lär Neo definitivt inte hålla sig lugn. Nästa gång jag bloggar är vi förhoppningsvis på Cypern och njuter av värmen. Kram på er.
 
 

Mycket Att Göra

 
Det är så mycket att göra idag att mina tankar är alldeles virriga. Dessutom har jag åkt på en nedrig förkylning vilket jag verkligen hade velat slippa. Att flyga med förkylningslock i örat gör så fruktansvärt ont. Nu får både jag och Neo ta näsdroppar. Förhoppningsvis slipper vi båda problem med öronen under flygningen. Usch, jag känner att mitt tålamod, humör och hälsa inte är på topp. Och vi ska kliva upp senast kl. 03.00 inatt. Taxin hämtar oss kl. 04.15. Vi har beställt en stortaxi med babyskydd. Kommer vara lagom död under flygresan. Lär inte vara så trevlig att resa med, så några dumheter kommer jag definitivt inte tolerera. Och med dumheter menar jag otrevliga eller menande blickar från de andra resenärerna.
 
Just nu har jag en sovande bebis bredvid mig. Fick lägga ifrån mig honom ett ögonblick. Ta en paus. Blogga. Rensa huvudet. Andas. Fick söva honom inomhus idag för jag klarar verkligen inte att gå ut och promenera vår vanliga runda. Jävla förkylning. Jan har egentligen gått på semester idag men var tvungen att åka in till jobbet för något möte och lite andra jobbrelaterade grejer. Han ska försöka hinna hem lagom till vår tvättid vid tolv. Under tiden har jag en stor lägenhet att röja upp. Pallar inte att komma hem till ett stökigt hem när man varit bortrest. Det är något utav det värsta jag vet. Så plockstäd och dammsugning står på agendan härnäst. Men just nu behöver jag en vilopaus.
 
 
Det blev tapas till middag igår med. Enkelt, snabbt och gott.
 
 

Älskade Underbara Sigge

 
Vi återvänder från veterinären med riktigt dystra nyheter. Ultraljudet av Sigges hjärta visade att han lider av en mycket ovanlig hjärtsjukdom. Vi pratar om kanske 10 fall. Veterinären konstaterade att vår älskade underbara Sigge är väldigt unik, och inte bara vad gäller hans fina personlighet. Vi har ju alltid sagt att han är mer som en hund än en katt och idag fick vi även det bekräftat. Denna hjärtsjukdom är som sagt oerhört sällsynt bland katter, men väldigt vanlig bland hundar. Tyvärr är prognosen osäker eftersom det bara förekommit ett tiotal fall där katter fått diagnosen. Vi kan inte säga om han har månader eller år kvar att leva. Det enda vi kan göra nu är att medicinera honom, återkomma på kontroller hos veterinären och göra fler ultraljud. Blir en dyr historia men vi kan få ut lite grann på försäkringen. När det gäller ens älskade familjemedlemmar så är man villig att betala det man kan. Vi får skramla ihop och spara.
 
Jag är i alla fall glad att vi gjorde ultraljudet, även fast vi fick punga ut med över 3 000 spänn. Och så medicinkostnader i tillägg. Jag hade varit beredd att ifrågasätta deras ockerpriser (vi går till djursjukhuset Blå Stjärnan i Borås) men vi fick så bra bemötande och undersökning att både jag och Jan inte kände för att börja dividera om priserna. Det hade ju ändå inte gjort någon skillnad. Men kan bara tillägga att det runt om i landet (jag har gjort efterforskningar) kostat mellan 700-2 000 kr. Men aldrig så mycket som 3 000 kr. Är så klart lite ledsen i ögat att Sigge är sjuk. Än så länge mår han bra, även fast han nu råkar vara helt groggy efter injektionen av det lugnande medlet. Eftersom han var tvungen att ligga helt stilla i 20-25 minuter fick veterinären ge honom lugnande och raka av honom en del päls. Jag kommer dra en lättnadens suck när han är sitt vanliga livliga jag igen. Nu säger han ingenting, går omkring och vinglar och är skrämmande lugn.
 
 
 

Inte Glömma Bröllopet

 
Detta skriver jag mest som en notis till mig själv. Vi får inte glömma bröllopet. Det är inte bara för oss att ha semester nu i två veckor, utan det är mycket som ska bokas och kollas upp så informationen blir korrekt på bröllopsinbjudningarna. Det allra första som ska bokas är själva vigseln. Blir att traska till vigsellokalen, boka datum och förrättare samt visa de där papprena med information att jag och Jan absolut inte är släkt med varandra. Haha. Sen dubbelkolla restaurangen, hotell till gästerna, hotellrum till mig och Jan inför bröllopsnatten, fråga om bröllopstårta, kolla upp var jag kan ordna med min brudbukett och övriga blommor till bröllopet, leta upp närliggande kemtvätt und so weiter.
 
Ja, den där listan med bröllopsgrejer kan nog göras oändligt lång och jag kommer glömma bort hälften. Min fokus är ju rätt mycket på Neo nu för tiden så glömmer lätt bort allt annat. Men detta blir ju vårt sista Cypern-besök innan bröllopet. Hjälp, så spännande! Och när vi är nere på Cypern måste jag och Jan sätta oss ner och kika på vad vi vill ha för typ av tårta till Neos namngivningsfest som vi har i slutet på oktober. Får inte glömma detta. Hon som ska göra tårtan/tårtorna behöver veta i god tid så hon kan beställa hem rätt ingredienser innan hon åker bort i mitten på oktober.
 
 
Hon som gjorde den goda tårtan till min 30-årsfest ska även göra Neos namngivningstårta.
 

Att Välja Rätt Tillfälle

 
Nackdelen med att Jan jobbar hela dagarna är ju förstås att han inte kan umgås lika mycket med Neo som jag. Eftersom Neo är med mig dygnet runt har jag det lilla försprånget att jag fått lära känna hans skrik och humör under längre perioder. När han var så där yttepytteliten var det i stort sett bara bröstet som dög, men nu är det totalt tvärtom. Han äter fort och effektivt. Att plocka fram en bok och läsa ett par kapitel är inte längre aktuellt. Jag kan inte använda bröstet som ett säkert kort för att lugna ner honom eller söva honom. Har de senaste dagarna lyckats natta en övertrött skrikande bebis med bara kanin och snuttefilt. Lade bara ner honom. 5 minuter tog det igår och 3 minuter tog det idag. Utan tutte! Innan dess har jag vid ett flertal gånger gjort likadant men då har han bara varit smågnällig. Så länge man väljer rätt tillfälle så går det faktiskt att få Neo att komma till ro utan bröst, sele eller milslånga promenader. Nu förstår jag verkligen vad föräldrar menar när de säger att de hör vilket typ av skrik det handlar om.
 
Apropå skrik så fortsätter Neo att böka och skrika ett par minuter innan han somnar, även i vagnen. Det är så lustigt. Vi går ju samma runda och han är tyst, nöjd och på väg att somna i någon kilometer. Sen när vi befinner oss på exakt samma ställe börjar han skrika och gnälla. De första gångerna det inträffade var jag frestad att plocka upp honom i selen, men sedan lyssnade jag noga på skriket. Det var inte ett "plocka-upp-mig-skrik" utan mest bara ett "jag-är-trött-men-vill-skrika-lite-först-innan-jag-somnar-skrik". Och vid exakt samma backe som innan somnar han gott och sover i stort sett hela rundan. Och börjar vakna upp på samma ställe. Nästan som om han hade en inbyggd timer. Väldigt fascinerande.

Jag Är En Gepard

 
 
Neo får inte ha sina mössor ifred. Särskilt inte om mössorna har häftiga kattmönster.
 
 
 

Norske Barnesanger

 
 
Det här med norske barnesanger är väl inte riktigt min grej. Är rädd för att göra ungen språkförvirrad när jag på stapplande norska försöker sjunga med. Tror jag hittar på lite egna ord. Hahaha. Jan däremot är grym på norska av förklarliga skäl. Kanske därför Neo tittar på mig med en blick som säger "Vad fan håller du på med, morsan?"

Första Träffen

 
Idag var det introduktion i min föräldragrupp. Jag kom in i salen och möttes av ett gigantiskt gäng med föräldrar och bebisar. Och inte en enda bebis skrek. Jisses, tänkte jag. Detta kommer bli intressant. Ska vi på fullaste allvar sitta på en stol med en nöjd bebis i en och en halv timme? Är det INGEN som har en bebis som är kinkig? Sen märkte jag att Neo var rätt nöjd han med. Sen tog det inte lång stund innan den ena bebisen efter den andra gjorde små ljud ifrån sig av missnöje så det slutade med att en och annan mamma/pappa stod upp och vaggade, vyschade, trugade med nappen etc. Jag andades ut. Resten flöt liksom på. Neo uppförde sig hur bra som helst. Han fick mat när han blev hungrig, satt stundtals rätt förnöjd i vagnen, sattes i selen när han var trött, somnade en stund medan mamma fikade och surrade med andra mammor. Trivdes i mammas knä gjorde han också för då kunde han kika på alla de andra bebisarna runt omkring.
 
Jag har märkt att man liksom oroar sig ibland helt i onödan. Det löser sig alltid. Och man får ta allting som det kommer. Bussresorna med byte gick även det hur bra som helst. Jag hade sett till att Neo var mätt, någorlunda utvilad och hade ny blöja när vi åkte. Därför höll han sig lugn så pass länge, även fast vi kom inomhus. Känner mig verkligen som en riktig morsa. Inte längre den där nervösa, panikslagna virrpannan som jag var tidigare. I förmiddags pratade jag till och med i telefonen med banken samtidigt som jag bytte en bajsblöja. Det är rätt hög mammapoäng på det. Hahaha. Jag gillar verkligen detta. Mitt nya mamma-jag. Att jag klarar av flera saker på en gång, att jag vågar göra nya saker med Neo på egen hand och att jag inte får den där tokpaniken jag tyckte var så jobbig.
 
 
 
 

Har Aldrig Hänt Förut

 
Snart ska jag och Neo iväg på första mötet med mammagruppen. Det heter egentligen föräldragrupp, men eftersom träffarna är förlagda under arbetstid så är det gissningsvis mest mammor som kommer vara där. Jag ska ta mig ut till Kristinebergs öppna förskola, vilket innebär ett bussbyte inne i stan. Kan ju bli intressant. Särskilt om fler ska ut dit. Bussarna i Borås är inte särskilt frikostiga vad gäller barnvagnsutrymme. Kommer jag inte med min buss blir jag försenad. But shit happens. Lär väl inte vara den första eller sista mamma som inte kommer i tid till ett möte. Haha. Jag känner inte igen mig själv. Tidigare skulle jag fått totalpanik, men nu är det som det är. Märker många saker som förändrats hos mig sedan jag blev mamma.
 
Trots tutte, ren blöja, lek, gos och en 8,5 km lång promenad blev Neo grinig för en liten stund sedan. Han hade då varit vaken i lite mer än en timme, men visade redan alla tecken på att vara trött. Kanske sov han för lite under promenaden fast jag tror snarare att det bara var vanlig kinkighet. Ibland blir han trött efter bara en timme, men för det mesta kan han vara vaken i alla fall två timmar. Vad händer? Som vanligt kickar det där väldigt igenkännande trötthetsskriket igång. Och ingenting hjälper. Vet inte vad som fick mig att testa en helt annan metod, men jag tog kaninen, snuttefilten och skrikande bebis med mig en trappa upp och lade allihopa i babynestet inne i sovrummet. Fem minuter skrek han och sedan blev det knäpptyst. Jag öppnade sovrumsdörren och han hade totalslocknat.
 
Det har aldrig hänt förut att han somnat när han börjat skrika. I alla fall inte så där fort och smidigt. Visst, jag har lyckats söva honom på soffan när han legat och gnällt, men aldrig riktigt skrikigt så där högt. Får se hur nöjd han kommer bli när jag måste väcka honom om en kvart. Suck. Vi får väl se hur detta första möte med mammagruppen kommer sluta. Denna gång var det bara introduktion så jag känner att det inte är hela världen om Neo börjar böka och protestera. Han är ju som sagt fortfarande inte så där jätteförtjust i inomhusaktiviteter. Men hoppas han tycker det är lite kul att komma ut och titta på nytt folk.
 
 

Ruskigt Bra Råd

 
Har pratat med flera stycken som säger att det visst går att amma vid start och landning. Känns bra. Hoppas inte flygpersonalen gnäller för mycket på oss ifall vi gör det. Men jag ska verkligen försöka stå på mig. Har även fått riktigt bra råd från en annan mamma som jag tänkte dela med mig när det gäller bebisar och flygning. Ni får gärna fylla på i kommentarsfältet om ni kommer på fler saker. Och för att förtydliga - detta är bara råd. Finns säkert folk som motsätter sig både det ena och det andra. Vi får testa oss fram helt enkelt och se vad som fungerar. Kanske provar vi att spänna fast honom när vi får order om det (kan ju annars riskera att bli massa tjafs med flygpersonalen) och funkar inte det gör vi på ett annat sätt på hemresan.
 
1) Nezeril näsdroppar direkt när vi sätter oss i planet (för att vara helt säkra på att alla öppningar är rena).
 
2) Låta Neo vara "lös" i Jans knä (i mitt knä finns annars risken att han vill äta direkt eftersom han känner lukten av mjölk) fram tills de säger åt personalen att sätta sig. Gör man det tidigare finns risken att man får en hysterisk bebis som vill äta och inte sitta fastspänd.
 
3) När personalen sätter sig så spänner vi runt bältet löst sittandes i mitt knä. När planet börjar accelerera så vänder jag Neo och lägger honom till bröstet, så ammar han hela vägen upp.
 
4) På nervägen ge droppar ca 45 min före landning på långflygning (fem timmar). Sen börja amma när det börjat kännas ganska mycket i öronen, lätt att börja amma för tidigt.
 
5) Skippa skötväskan och packa ner blöjpåsar med en blöja och ett engångsunderlägg i varje. Så tar man bara bebisen, en påse och eventuellt våtservetter med in på toaletten.
 
 
Jag lovar att uppföra mig jättebra på flygresan. Hehehe.
 

Bebisar Och Värme

 
Jag måste ju erkänna att jag är en smula nervös att åka till värmen med Neo. Men har läst på och i kombination med sunt förnuft ska det nog gå bra. Ska amma som bara den så att han inte riskerar att bli uttorkad samt försöka undvika att vara ute de allra varmaste timmarna mellan 11 och 15. Bomullsbodys (både kortärmade och långärmade) packas ner samt luftiga byxor, men troligtvis blir det mest blöja eller helnaket när vi är hemma och inomhus. Ska ta med sådant där frottéskydd som han kan ligga på naken. Då gör det inget om det händer en liten olycka eller två. Kan nog vara skönt för Neo att få sparka lite fritt utan blöja och kläder.
 
Är för tillfället inte alls nervös för flygresan. Inte som förut i alla fall. Vi är ju faktiskt två som reser med Neo och kan hjälpas åt ifall det händer något. Men ska bli väldigt intressant att iaktta medresenärernas reaktioner. Jag studerar gärna folk när jag är ute och rör på mig. Deras beteenden och uppträdanden. Och för en gång skull tänker jag inte vara tyst om det inträffar något jag inte tycker är okej. Särskilt om det rör vårt barn. Det enda jag tycker är jobbigt är start och landning. BVC tipsade om att amma för att hjälpa Neo med tryckutjämningen, men kruxet är det att han måste sitta framåtvänd och fastspänd i mitt knä när planet lyfter och landar. Jag kommer alltså inte åt att amma.
 
Men förhoppningsvis går det smärtfritt. Har med mig en napp som jag tänkte försöka truga med och se om han kan ta när vi lyfter. Kan fortfarande inte säga att han tar nappen utan problem, utan det är ständigt ett så kallat "work in progress". Annars hade det ju varit perfekt med en napp-bebis vid flygning. Men icke. Händerna är fortfarande absoluta favoriten efter mammas bröst. Fast vette tusan om inte händerna åkt upp på en första plats. Ibland åker handen in i munnen istället när jag erbjuder mat så jag måste försöka finta bort den. Haha, älskade underbara busiga unge!
 
Vad har ni läsare för erfarenheter av bebisar, flygresor och värme?
 
 
Den här snuttefilten är omåttligt populär för tillfället.
 
 
Väldigt mjuk och klämvänlig.

Man Blir Taggad

 
Blev taggad att hålla mig borta från sådana där goda fikabröd när jag var på bageriet i eftermiddags då jag fortfarande ligger kvar på samma vikt trots allt gott den senaste veckan. Även fast det blivit en hel del gott utan någon viktuppgång kan man ju inte fortsätta att äta bakelser. Till slut kommer vågen börja klättra upp. Fick med Jan på en 8,5 km lång promenad runt Kransmossen. Japp, inte 7 km som vi först trodde. Senaste gången som vi mätte sträckan blev det något fel med appen så den slutade mäta efter ett tag. Så då var vi tvungna att starta om på nytt den sista biten och fick chansa på avståndet som appen inte hade mätt. Men denna gång kom vi ihåg att starta den från vår lägenhet och under hela rundan tills vi var hemma igen. Det känns att man inte gått på en vecka, men man kom snabbt in i det igen.
 
 
Kransmossen klår Kistas gator med hästlängder.

Nästa Utmaning

 
Efter en omkringflängande svullovecka med diverse onyttigheter och minimal motion
kan jag bara konstatera att jag inte gått upp ett gram. Vågen visade på 65 kg imorse.
Fortfarande 2 kg kvar av preggokilona och till första delmålet.
 
Nu kommer nästa utmaning - att inte gå upp i vikt under semestern.

Ladda Om

 
Då var det måndag morgon och en ny vecka. Men det blir inte det vanliga vardagslunket. Bara fyra dagar kvar till nästa avresa och det är mycket som ska hinnas med den här veckan innan vi åker på semester. Tvätta, packa, veterinären med Sigge, föräldragruppen startar, beställa taxi med babyskydd och lämna katterna på "spa". Min kalender är alldeles fulltecknad. Mina vardagsrutiner dröjer ett par veckor till, men det är helt okej. Saknar dock mina mammapromenader och mammaumgänge. Kanske hinner med en tur på Kransmossen.
 
Nej, nu ska jag packa upp alla kläder och prylar från vår roadtrip. Jisses, så mycket saker man har med sig när man åker med bebis. Och så mycket grejer man får av andra som redan passerat spädbarnstiden. Grind, kläder, leksaker. Av Emma fick vi bland annat en helt oanvänd vinteroverall i storlek 68. Perfekt till vintermånaderna som närmar sig med stormsteg. Hoppas ni alla haft en bra helg och en bra start på veckan. Ledsen om jag inte hinner vara så aktiv eller social här på bloggen och IRL, men vi har fullt upp.
 
 
 
Neo i bilen med sin älskade kanin, ugglan och pippin.
 
 

En Ren Fröjd

 
Ja, vad kan man säga egentligen annat än att det är en ren fröjd att resa med Neo. Och det säger jag inte för att han ofta somnar i bilen när vi åker långt. Även när han är vaken hittar han sätt att roa sig själv. Som när vi åkte från Enköping mot Västeråstrakten för att hälsa på min moster. Resan dit tog 45 minuter och under tiden satt han och samtalade med ugglan, pippifågeln och sin kanin. Det är rätt svårt att hålla sig för skratt när Neo med en bekymrad rynka tycks vara djupt inbegripen i allvarliga diskussioner med gosedjuren.
 
Väl framme hos min moster visade han sig från sin bästa och lugnaste sida. Vi kunde äta både lunch och dricka kaffe utan problem. Efter två timmar sade han dock till att det var dags att åka vidare mot Borås. Så fort Jan bar ut Neo i babyskyddet somnade han. Det är tydligen tröttsamt att uppföra sig exemplariskt. Haha. Den långa resan hem gick smärtfritt. Neo sade till när han ville ha paus för att äta, byta blöja och sträcka på sig. Vi behövde bara göra två stopp och kom hem när klockan var halv sju på kvällen.
 
Runt nio låg Neo ombytt och nattad i sängen. Jag och Jan kunde se klart Iron Man 3 och gosa med missarna. Hela dagen och kvällen har förflutit utan problem. Sammantaget har Neo varit fantastiskt duktig under hela den här veckan. Nu är det bara eldprovet kvar - flygresan till Cypern. Men jag känner mer och mer att det inte är någon idé att oroa mig. Och visst, vi kommer få irriterade blickar av medresenärerna för att vi flyger med en liten bebis, men det tänker jag faktiskt skita fullständigt i.

Vågar Inte Spekulera

 
Nackdelen med att vara hemifrån är att man kommer bort från sina rutiner. Och rutiner är bra när man försöker gå ner i vikt. Vågar inte spekulera i vad vågen kommer visa på måndag, men inte har jag gått ner i vikt. Det har blivit mycket goda saker denna vecka samt allt för många latte. Fast vet ni vad? Så värt det! Jag känner mig väldigt lycklig över att kunna upprätthålla ett någorlunda socialt liv. Klart man hela tiden måste anpassa sig efter Neos behov, men den här veckan har verkligen visat att det går att hitta en balans på tillvaron, även när man gått och blivit med bebis. Det är en underbar känsla när man på fullaste allvar kan säga att man landat i föräldrarollen. Givetvis ställs man inför nya utmaningar hela tiden, men det känns inte längre kaotiskt och panikartat som den där allra första tiden.
 
 
Mina underbara älskade.
 
 

Fifth Stop: Kvicksund

 
 
God morgon. Snart bär det av mot Kvicksund. Ett litet stopp vid lunch och sedan åker vi vidare till Borås.
Neo har sovit riktigt gott och vaknade på ett strålande humör. Älskade unge.

Fullt Ös

 
Det har verkligen varit fullt ös för lilla familjen Monsen. Mammafika i Uppsala på Fågelsången i tre timmar, bilresa till Enköping och massa nya ansikten för Neo. Självklart slocknade han i bilen och sov när vi ringde på dörren hemma hos Emma och Markus. Han sov även som en stock mellan åtta och tio på kvällen, men sen blev han svårsövd och fick faktiskt komma upp till oss vuxna som satt ute på altanen. Det märktes att Neo var lite trött, men på ett väldigt gott humör. I Emmas famn satt han hur länge som helst och de gosade på rätt bra. Neo var stundtals alldeles blank i blicken, men sken upp som en sol när Markus pratade.
 
Aldrig har han varit uppe så sent och varit på så strålande humör. Överraskade både mig och Jan. Tog massa mysiga bilder men eftersom jag själv är rätt trött så tänkte jag fortsätta bildblogga om dagen som varit. Vissa bilder har jag på min andra kamera så de får åka upp vid ett senare tillfälle. Vi har det i alla fall oförskämt bra. Det är och har varit en ren fröjd att resa med Neo, även om han så klart haft sina tillfällen av kinkighet. Det har vi väl alla lite då och då. Imorgon bär det av hem till Borås, men med ett kort stopp hemma hos min moster och hennes man.
 
 
Så fina.
 
 
Han tyckte om Markus famn.
 
 
Pappa är så rolig att titta på.
 
 
Här bjuds det på så god mat.
 
 
Det är tröttsamt att vara liten och söt.
 
Min profilbild

Sök i bloggen