Tortyr För Mammahjärtat

 
Här hemma har Neo varit så gott som otröstlig. Febern har gått ner, men troligtvis har han ont i benen efter vaccinationen. Det har endast blivit korta tupplurer för Neo på amningskudden och ingen vila för mig. Men det är okej. Man klarar sig rätt bra på massa kaffe. I alla fall en dag. Men usch så mycket gråt det varit och man hör verkligen skillnad på gråten. Hela dagen har varit som tortyr för mammahjärtat. Inte enbart på grund av sömnbristen, utan för att det gör ont i mig när Neo gråter av smärta. Jag börjar dessvärre få ont i huvudet så jag kommer tvinga mig själv att ta det lugnt ikväll. Ja, Jan är nog helt död efter jobbet han med, men han får avlasta när han kommer hem.
 
Jag har inte bett om avlastning på länge, därför att jag vet att Jan inte varit utvilad, men idag är det faktiskt väldigt berättigat. Har till och med bett honom att köpa hem färdig mat för att spara lite energi för oss båda. Känns rätt främmande då vi varit extremt flitiga med matlådor och storkok. Men nöden har ingen lag. Själv ska jag ställa mig i duschen efter middagen och bara koppla bort mig själv från omvärlden en stund. Imorgon tänker jag faktiskt "fuska" och boka in mig på den där SPA-behandlingen som jag fick i 30-årspresent. Såg att de hade några lediga tider i november. Hade ju sagt att jag skulle boka när jag var nere på 63 kg (var nere på 63,4 kg igår) men nu är min kropp i så stort behov av massage att jag måste unna mig det inom en snar framtid.
 
P.S Jan kompar ut lite tidigare och kommer hem och hjälper mig. På eget bevåg. Blev så tacksam när han sa det att jag började gråta. (Okej, jag är nog rätt slut ändå). Underbara sambo <3
 
 
Lånad bild från Michaela som bloggar på http://minahjartanochjag.webblogg.se/
 

Den Eviga Diskussionen

 
Vad är tuffast? Att prestera på jobbet när man sovit för lite eller att ta hand om en febrig, gnällig bebis på för lite sömn? Ja, det känns som om den diskussionen kan hålla på för evigt. Men jag som faktiskt har jobbat många gånger på för lite sömn kan, med handen på hjärtat, säga att det inte ens går att jämföra med livet som "mammaledig". Att vara trött på ett jobb med vuxna kollegor som (förhoppningsvis) inte skriker eller gråter i örat på en är inte riktigt samma sak som att ta hand om en liten mistlur utan att ha sovit en blund. Jag har faktiskt också ett väldigt ansvarstagande jobb där jag inte kan sova bort dagarna. 
 
Visst, vi som går hemma med barn har som alla andra, bra och dåliga dagar. Men oavsett hur dåliga dagar vi har kan vi aldrig släppa ansvaret. Vi måste finnas där och serva - dygnet runt. Och det här med att ta igen sömn när bebisen sover fungerar allt mer sällan. Jag kan liksom inte "sova på beställning". I nuläget är dessutom en gnällig, febrig bebis inte riktigt de rätta ingredienserna för en lugn vilodag. Ja, det ÄR svårt att sätta sig in i en situation man aldrig varit i. Ibland önskar jag att det gick att byta. Något som tyvärr inte är möjligt eftersom Neo fortfarande helammas. Men det vore nog nyttigt för alla parter. Att man får lite mer insikt i hur tufft det egentligen kan vara.
 
 
Och till er som gnäller på att jag bloggar "för mycket" - hört talas om multitasking?
Om inte, så testa på livet som morsa. Man blir ofrivilligt världsmästare i denna ädla konst.
Jag kan mata bebis, prata med banken på telefonen och gå på toaletten - SAMTIDIGT!

En Usel Natt

 
Neo fick feber igår kväll. Alla typer av kvälls-och läggningsrutiner fick läggas på hyllan och jag kröp ner med honom i stora sängen och tog kväll väldigt tidigt. Han kunde inte komma till ro utan mig och behövde bröstet nästan hela tiden. Efter midnatt slog det om. Då ville han inte ta bröstet, utan låg mest och gnydde. Stackars liten. Varken Neo eller mamma fick någon sömn. Han har fortfarande lite feber men inte så hög. Den toppade på 38,1 grader igår och nu låg den på 37,7. Det märks så väl på Neo när han har feber. Man både SER och HÖR det på honom. Nej, idag håller vi oss hemma. På med myskläder och fram med tutten. Mina ögon är helt grusiga av bristen på sömn, men jag klarar mig. Man lägger ju liksom sina egna behov längst ner på prioriteringslistan när ens bebis mår dåligt. Förhoppningsvis försvinner febern under dagen.

Neos Vaccinering

 
Världens bästa gutt. Det är Neo det. Självklart blev han lite ledsen och grät en skvätt efter sprutorna, men pappa tröstade efter första injektionen och jag gav bröstet efter den andra. Neo lugnade sig på en minut och sen var det bortglömt. Vad som hände efter BVC? Han somnade i vagnen, sov drygt en timme och mamma och pappa kunde gå ut på restaurang och äta lunch. Vi åt på en thairestaurang och ställde vagnen bredvid ett porlande vattenfall. Ljudet bidrog nog till att Neo fortsatte sova trots att vi var inomhus.
 
Och sen till det som jag vet att många är nyfikna på - vikten och längden. 5 månader och 3 dagar gammal väger Neo 6735 gram och är 64,5 cm lång. En lagom liten bebis. Jag trodde dock att han nästan skulle snudda på 7 kg, men kanske nästa gång. Han ligger under medelkurvan men följer sin egen hur bra som helst. Först mätte vi fel och då hade han inte ökat något alls på längden, vilket gjorde mig toknervös. Ville inte att han redan skulle stanna av i växten, såsom jag gjorde. Men efter ommätningen kunde jag andas ut. 
 
Har börjat rensa igen bland Neos kläder, men han ligger fortfarande på storlek 62. Använder vissa 68:or så att han kan ha kläderna längre. Bättre för stort än för litet. Allt i storlek 56 tänkte jag rensa bort helt och hållet. Har dock ännu inte rensat ut kläder till försäljning, men det kommer så småningom. Bjussar på ytterligare en bild på Neo från vår senaste studioplåtning. ÄLSKAR hans stora ögon och den lilla dreggelsträngen! Man blir liksom så glad ända in i själen när man ser honom.
 
 

Med En Asiatisk Touch

 
 
Neo är så lik Jan som liten. Med en asiatisk touch.
 

Här är det tydligt vems mun han fått.

Grejen Med Mitt Hår

 
Okej. Så här ligger det till med mitt hår. Jag är mamma"ledig" varenda eviga dag. Det innebär bland annat att jag står med ansiktet i blöjor och rakt i skottlinjen för en härlig liten kiss-eller bajsdusch från min busiga son. Mitt långa hår som räcker ända ner till röven vill jag INTE ha utsläppt på dagarna. Neo har även en favoritsysselsättning som innebär att allt han har inom räckhåll ska han dra i. Mitt långa hår är inte undantaget. Försökte ha det i en fläta häromdagen bara för att få lite omväxling, men den fick han givetvis tag i när jag sträckte mig efter något på skötbordet. Och så drog han för kung och fosterland. Aj.
 
Därför sätter jag ALLTID upp mitt hår i en gigantisk knut på skallen. Så. Nu vet ni det. Förutom att det är av praktiska skäl har jag varken tid, ork eller lust att stå flera timmar och stajla håret helt i "onödan". Vill jag variera mig vad gäller hårfrisyrer brukar jag ändå sätta upp håret i en bulle och sedan döljer jag knuten med en färdiglockad hästsvans eller liknande. Tar fem minuter. Max. Man spar så mycket tid. Visst går det att göra samma sak med mitt eget hår, men det tar minst två timmar att locka det. Not worth it.
 
 
Mammabullen - bästa frisyren!

Plötsligt Så Händer Det

 
63,4 kg. Trodde först att jag sett fel så jag vägde mig igen imorse. Japp. Det har lossnat ett helt kg. Vilken underbar känsla! Jag vet att det är fånigt, men jag kände mig extra smal och fin idag. Haha. Så här lite har jag inte vägt på över ett år. Tänk att jag vägde exakt 80 kg när jag blev inskriven på förlossningen. Svårt att tänka sig, men jag har ju bildbevis. Och på mina ynka 155 cm är det inga smickrande bildbevis. Men vad gör det nu när jag kommit så här nära mitt första mål. Misstänker att jag (förhoppningsvis) inom kort kan ta farväl av alla mina graviditetskilon. Åh, det ska bli så skönt! Men mest av allt ser jag fram emot att träna kroppen så att den blir stark igen.
 
 
Före: 80 kg.
 
 
Idag: 63,4 kg.

Mitt Träningsschema

 
Så har jag skrivit och planerat träningen för november månad och stämt av med min sambo. Kommer dock behöva redogöra veckovis för honom så att han kommer ihåg vilka kvällar han ska sitta barnvakt efter jobbet. Jag pratade även med mitt gym (Onyx inne i centrum) och frågade om de hade träning för mammor där man kunde ta med bebisen och de hade dom. Fast inte inne i stan utan i Knalleporten. Knepigare för mig att åka dit då jag inte har bil, men får väl bli en promenad från närmaste busshållplats till Knalleporten. Om inget oförutsett händer, såsom sjukdom eller dylikt, så ser mitt träningsschema för november ut enligt följande (och då räknar jag inte in promenader utan enbart pass och styrketräning):
 
Lördag 2 november kl.11-12: Zumba Sentao
Måndag 4 november kl.16.30-17.30: Styrketräning
Onsdag 6 november kl.10: Mamma core (med bebis)
Torsdag 7 november kl.09.30: Mammaträning (med bebis)
Fredag 8 november kl.16.30-17.30: Zumba
 
Måndag 11 november kl.16.30-17.30: Styrketräning
Tisdag 12 november kl.16.30-17.30: Styrketräning
Onsdag 13 november kl.18.30: Zumba
Torsdag 14 november kl.09.30: Mammaträning (med bebis)
 
Måndag 25 november kl.16.30-17.30: Styrketräning
Tisdag 26 november kl.19.00: Zumba
Onsdag 27 november kl.16.30-17.30: Styrketräning
Torsdag 28 november kl.09.30: Mammaträning (med bebis)
Fredag 29 november kl.16.30-17.30: Zumba
Lördag 30 november kl.11-12: Zumba Sentao
 
I slutet på november månad sätter jag upp träningsschemat för december. Jag är otroligt tacksamt för att jag har en sambo som är med på noterna och hjälper till att få ihop min träning. Utan honom skulle jag aldrig kunna genomföra den träning min kropp behöver för att göra sig av med de överlödiga kilona och bli starkare. Nu håller jag bara tummarna att jag kan hålla mig frisk i dessa förkylningstider. Känner mig sjukt peppad inför träningen och det är en helt fantastisk känsla!

Världens Minsta Mammagrupp

 
Jag är så glad att jag gick på föräldraträffen i eftermiddags. Vi var förvisso bara två (!) stycken mammor. Galet. Vad hände med resten? Så mycket regnade det inte. Det visade sig att den andra mamman som kom bor nära mig och det skiljer bara två dagar mellan våra söner och första barnet för oss båda. Så roligt! Jag missade bussen hem med en minut så vi tog en snabbfika på stan. Supermysigt. Vi vill absolut fortsätta hålla kontakten. Får se hur många som dyker upp till nästa träff, som också är den sista.
 
 

Från Mage Till Rygg

 
Idag är dagen då Neo för första gången vände sig från mage till rygg. Och det skedde precis framför mina ögon. När jag höll i kameran. Haha. Neo kunde inte valt en bättre tajming. Jag jublade och överröste honom med pussar. Tror han var rätt nöjd över sig själv faktiskt. Min älskade stora kille. Så stolt! Nu ligger han återigen på mage och tränar. Hjälp, vad tiden rusar iväg. Ser att han börjar göra ålande rörelser och hoppas att han inte börjar krypa alltför fort. Vi har ju inte hunnit barnsäkra hemmet ännu! Det måste ske snarast. Blir en tur till Ullared i november för att inhandla nödvändiga saker till barnsäkra-hemmet-projektet. Bör man inhandla en grind att ha runt julgranen måntro?
 
 
I ena stunden ligger han på mage....
 
 
För att i nästa stund rulla över på rygg.

Nästan Normal

 
Suck. Nu har den där vågen klättrat uppåt igen och lagt sig på 64,4 kg. Nästan normalviktig, men fortfarande över mitt BMI och alldeles för mycket över min målvikt. Men jag är inte förvånad den här gången. Har inte rört på mig lika flitigt då det varit lite för mycket med namngivningskalaset och ovädret. Dessutom slank det ner både en och annan godsak. Så jag ligger 0,5 kg upp på en vecka. Var ju nere en sväng på 63,9 kg. Ikväll om jag får möjlighet, ska jag sätta mig ner och se över mitt träningsschema. Behöver få det godkänt av Jan också, eftersom det är han som får sitta barnvakt när jag åker iväg till gymmet.
 
Förresten, tänk att det finns de som stör sig på att vi använder uttrycket "barnvakt". Har i alla fall fått höra ett otal gånger att "man sitter inte barnvakt åt sitt eget barn!" Fast, vad gör man då? Man vaktar ju sitt eget barn. Per definition är man ju en slags barnvakt, eller hur? Jag tycker i alla fall att det är ett smidigt uttryck. Lika smidigt som att be min sambo "passa" Neo medan jag är iväg på middag eller annat. Får man inte skoja till det lite och be honom sitta barnvakt? Nej, usch och fy. Sånt får man inte skoja om. 
 
 
Med lite mönster döljer man den lilla putmagen rätt bra.
 

Mirror Mirror On The Wall

 
Stormen är över och vi vågar oss nog iväg på föräldraträffen i eftermiddag. Det är näst sista träffen och vore ju tråkigt att missa den. Funderar på om jag ska lägga fram ett förslag om att fortsätta ses, men jag har inte bestämt mig riktigt. Känns som om man redan har så stort socialt umgänge och det vore ju trist om man inte hann med att umgås med de man redan knutit kontakten med. Fast man behöver kanske inte ses så ofta. Ja, vi får se. Kanske är någon annan som hinner före. Jag är ju inte den som är främmande för att träffa folk. Vi har dessutom inte mycket planerat under den fortsatta hösten och vintern. Kommer fira jul på hemmaplan - bara jag, Jan och Neo. Ska bli så skönt att slippa flänga omkring.
 
Igår när det blåste som värst hade vi den mysigaste kvällen på länge. Neo somnade i sin säng vid halv åtta efter inte alls så mycket gnäll. Jag och Jan kröp upp i soffan med täcke och filtar tillsammans med katterna. Där låg vi och tittade på TV och hörde vindbyarna. Vi fick gå ner och säkra lite saker på balkongen, men annars klarade vi oss bra. Inga tak som flög av eller katter som blåste bort. Fast Sigge den dumsnuten tänkte sig inte för, och gick ut på balkongen när den värsta vinden kom. Oj, så rädd han blev! Rusade in igen och gömde sig under köksbordet. Jan fick ge honom lite godis som tröst.
 
 
Morgonbus i sminkrummet.
 
 
Farsan fixade frillan idag. Lätt tuppkam med en gnutta vax.
 
 
Jag kan stå! (Bortse från morsans stödjande hand. Den är bara en accessoar).
 
 
Oh! Hattar!
 
 
Okej, morsan. Jag ställer väl upp på en parbild med dig.

Så Värt Det

 
 
Har under kvällen städat undan det sista efter Neos namngivningskalas, hängt upp tvätt, diskat undan i köket efter middagen samt nattat en trött bebis. Är helt slut som mamma och människa. Stod i hallen och knöt ihop en gigantisk soppåse till bredden fylld med blöjor när jag får en helt fantastisk känsla i bröstet som sprider sig i hela kroppen - ren och skär lycka. När dagen är slut spelar det ingen roll hur mycket man jobbat och slitit eller hur trött man är. Det är så värt det, för uppe i sin spjälsäng ligger det absolut vackraste jag någonsin skådat - min son. Jag längtar redan till morgondagen då jag får hålla dig i min famn och se ditt underbara leende.
 

Våra Bröllopsinbjudningar

 
Nu ska alla gäster ha fått sina inbjudningar på posten om nu inte snigelposten verkligen gör skäl för namnet. Men vi får utgå från att det kommit fram ordentligt, möjligtvis med undantag för inbjudningar till utlandet. Vi har några extra inbjudningar till övers om det är några som skulle råka försvinna på vägen. Jag kom på själva temat med pass och resekatalogsinspirerande informationsblad, men sedan ska Jan ha all cred vad gäller designen på våra inbjudningar. Han har verkligen varit superduktig. Eftersom gästlistan består av många olika nationaliteter fann vi det helt naturligt att skriva inbjudan på engelska. Representanter från följande länder finns på gästlistan: Indonesien, Cypern, Irland, Skottland, England, Tyskland och Zimbabwe och så Norge förstås.
 
Jan satt en hel helg och knåpade med detta medan jag luskade fram alla adresser. Tacksamt att vara tillsammans med en fotograf/grafiker. Blev så mycket bättre än jag föreställde mig. Verkligen unikt och vår egen grej. Efter att vi hämtat ut dom från tryckeriet gjorde Jan den sista finishen med kuverten och satte dit familjens "vapensköld" som även finns tryckt på passets framsida. Om ni inte ser det så är det Sigge som agerar modell. Vi är verkligen otroligt nöjda! Det blev personligt och liksom mer vår grej. Jag har absolut ingenting emot mer traditionella inbjudningar, men kändes inte som att det skulle passat oss.
 
 
Gillar verkligen texturen på pappret. Tjockt och lite räfflat. Känns genuint.
 
 
Ni kanske inte tänkte på det, men stämpeln är faktiskt från Larnaca. Taget från Jans gamla pass.
 
 
Informationsbladet i "resekatalogstuk".
 
 
De fyra hotellen som vi har ett specialavtal med för våra bröllopsgäster.
 
 
 Ja, man får ju bjuda lite på sig själv. Hahaha. 
 
 
Ett jäkla jobb att klistra igen alla inbjudningar. 
 

Stormen Närmar Sig

 
 
 
 
SMHI har gått ut med en klass 3-varning. I lokaltidningen uppmanas man att hålla sig inomhus, särskilt under eftermiddagen/kvällen då det väntas blåsa upp rejält. Regnet har redan börjat, men om några timmar kan det blåsa upp till snudd på orkanstyrka. Den första ordentliga höststormen hälsar snart på i Borås. Länsstyrelsen uppmanar nu allmänheten till stor försiktighet, främst i trafiken. På sin hemsida skriver de att man "om möjligt bör undvika att vistas utomhus under måndagkvällen. Man bör ha batterier, ficklampa, tändstickor med mera hemma för att klara ett eventuellt elavbrott. Det är också viktigt att ta bort lösa föremål från trädgårdar och balkonger så de inte blåser iväg." Förhoppningsvis har stormen bedarrat tills imorgon. Om inte så stannar både jag och Neo hemma. Inte värt att riskera något bara för en föräldraträff.
 
 
 
 
 

En Liten Paus

 
Efter första förmiddagsluren fick jag en liten paus i gnällandet. Passade på att kila över till grannen med lite tårta. Det var riktigt uppskattat. Vi har så underbara grannar, vilket gör det extra mysigt att titta förbi lite då och då. Och särskilt med Neo för han charmar ju järnet av alla. Även när han är mammig och en smula svårflörtad. Väl hemma blev det gnäll deluxe. Jag satte mig på golvet med Neo för att leka, men det dög bara i ett par minuter. Han ville upp i mammas famn. Bara för mig att sätta mig i soffan igen. Ammade på båda brösten, sen stod jag upp och vaggade några gånger i max ett par minuter. Och så somnade han igen. Egentligen ville jag också somna, men alla måste-göra-saker virvlade runt i skallen på mig.
 
Satt kvar i minst en kvart innan jag vågade lägga honom ifrån mig, även fast jag såg på honom att han hamnat i djupsömnen. Sen rusade jag ut i köket för att ta mig något att äta. Jag kastade i mig lunchen (som bestod av fyra mackor), sprang upp på övervåningen, samlade ihop alla smutskläder, rusade ner till badrummet och satte på en maskin. Kikade runt hörnet mot soffan i vardagsrummet - japp, han sov fortfarande. Gick ut i köket igen för att samla ihop alla räkningar och sedan smög jag mig ut till soffan igen, lade en filt över Neo och satte mig ner för att betala räkningarna. Och jag hann! Nu blir det paus igen. Min rygg håller på att gå sönder. Tänk om min kropp kunde släppa det där sista preggokilot så jag kan boka min spa-behandling.
 
 

Ofrivillig Styrketräning

 
Vi inviger denna vecka med en bebis som hela tiden vill bli buren. Inte mycket annat som duger än mammas famn. Blir som en ofrivillig styrketräning när man hela tiden bär omkring på en nästan 7-kilosklump. Jag slog dövörat till för att bre min knäckemacka, men sen blev det frukost med en bebis i knät. Så lustigt. Han kan gallskrika som om helvetets hundar vore efter honom, men så fort han kommer upp i famnen blir han knäpptyst och sträcker sig efter närmaste omtåliga föremål. I detta fall en porslinstallrik. Jag fick kasta i mig frukosten. Nu sover han i min famn. Bloggar med en hand. Om jag provat att lägga ifrån mig honom? Haha. Han vaknar så fort jag försöker dra mig undan. Nä, mamma är tydligen bäst.
 
Men jag har en plan. Låter Neo sova hos mig tills han vaknar. Sen är chansen större att man har en nöjdare bebis. I alla all tillräckligt länge för att kunna betala lite räkningar. Kanske. Möjligtvis. Går inte att hoppas på för mycket. Sen var det ju den däringa tvätten också. Och dammsugning av vardagsrummet. Samt plockstäd i resten av lägenheten och genomgång av Neos garderob. Har fått massa kläder av Ida till lilla Neo. Sen har jag även ett par kassar i garderoben sen tidigare. Kläder av vänner som också rensat ut deras barns garerober. Nåväl. Jag kanske lyckas göra en punkt på dagens lista. Eller två om jag får Neo till att vara en smula nöjd i bärselen. Skulle verkligen vilja röja upp här hemma efter lördagens kalas.
 
 

Fullbokad

 
Snart börjar en ny vecka och den är redan rätt fullbokad. Imorgon kommer vi dock hålla oss inomhus då det tydligen ska bli vansinnigt mycket regn. Det talas om någon typ av höststorm. Men på tisdag måste vi ut då det är näst sista träffen med föräldragruppen. Hoppas vi inte kommer regna bort. Får väl bli en onödig busstur. Promenerar ju annars, men inte värt att bli dränkt. På onsdag kommer Neo få sitt 5-månadersvaccin. En spruta i varje ben. Usch och fy. Jag börjar redan oroa mig, vilket så klart inte är bra. Tur att Jan följer med så han kan hålla mamma lugn. Hehe.
 
Förra gången gick bra, men ack så ont det gör i hjärtat när han skriker av sticken, även fast det gick över oväntat fort. Sen går man hem och väntar på febern. Han var uppe i 38,5 grader förra gången han blev vaccinerad. Det varade förvisso bara ett dygn, så på så sätt gick det väl rätt bra. Men tycker så synd om honom för han förstår ju inte riktigt vad som händer. Får avvakta och se hur han kommer må på torsdag. Stackars liten. Ska gosa och mysa extra mycket så han känner att jag finns där för honom. Och vill han sova så ska han få det. Snutta hela dagen om det är det han behöver. Min lilla älskling.
 
På fredag kväll ska jag ut och äta med mammorna. Det var länge sedan vi hade vår egna kväll utan män och barn. Nu kände vi att det var dags igen. Jan sköter läggningen av Neo, men om det inte går får jag ta det när jag kommer hem. Man behöver några timmars egentid ibland för att ladda batterierna, även om Neo överlag inte är särskilt svår. Och i helgen är det jag som kommer sova själv med Neo för första gången. Utan sambo. Han ska nämligen ha sin egen tid i Göteborg med övernattning. Ja, även pappor måste kunna få slappna av. Rätt skönt att vi har möjlighet att ge varandra lite föräldraledigt.
 
 

Dagens Fotografering

 
Det blev underbart lekfulla bilder på Neo i studion idag. Vi fotade direkt efter att han vaknade. Gick hur bra som helst. Han visade alla sina härliga miner och det blev skratt, leenden, stora ögon och en hel del dreggel. Allt som kännetecknar Neo. Hehe. Bebisfotografering är så härligt genuint och äkta. Det ska liksom inte bli perfekt, utan verkligheten ska fångas. Och det lyckades vi sannerligen med. Nackdelen är väl att det blir så svårt att välja ut favoriterna. Men här kommer ett litet smakprov. Fler bilder kommer upp allt eftersom.
 
 
I'm a big boy.
 
 
Okay...you're bigger...
 
 
Syns att vi är släkt va? Hihi.
 
 

Neos Namngivningskalas del 2

 
Då har vi nästan landat här hemma. Neo höll sig vaken ruskigt länge under förmiddagen och tar nu igen det med en lång sovstund ute på balkongen i babyskyddet. Jag och Jan är så där lagom knäckta efter natten och helgens kalas. Vi hade tänkt ta ett par familjebilder i studion, men blir nog främst på Neo då vi andra är rätt trötta. Fast vi får snällt vänta tills prinsen vaknat. Sen blir det bara mys resten av dagen. Kanske gå ner till grannen en sväng med lite tårta. Hon var så gullig och kom upp igår med ett kuvert och en liten slant till Neos spargris. Ikväll hoppas vi på en okej nattning så att jag och Jan kan se en film på hemmabion.
 
Måste lägga upp lite bilder på alla fantastiska presenter Neo fick.
 
 
Så mycket fint och användbart. Och väldigt varierande. Riktigt roligt!
 
 
Kläder, leksaker, gosedjur och bitringar. Helt PERFEKTA gåvor!
 
 
Hade inte en tanke på att köpa haklappar till Neo, men det är ju snart dags!
 
 
Blev riktigt blown away av de fina korten som Terese och Ida gjort till Neo.
 
 
Av farbror Fredrik (Jans norska kompis) fick vi en tjock bok med sagor. På norska.
Ni kan ju gissa vem som kommer få läsa för Neo när han blir lite större? Hehe.
 
 
Gick inte att hålla tillbaka tårarna när jag såg den fina pallen som var från Terese med familj.
 
Återigen, stort tack till alla som kom och firade Neos dag!

The Joy Of Parenthood

 
Den genuina lyckan man känner som förälder när Neo insisterar på att gå upp kl. 03.00. Både jag och Jan gjorde allt som stod i vår makt för att få honom på andra tankar, men icke. Han ville inte sova. Vi kämpade på i säkert en timme innan vi gav upp. Jag gick ner med Neo i famnen och satte honom framför spegeln. Det brukar han gilla. Sömndrucken tittade jag honom i ögonen och ifrågasatte hans beslut att väcka mamma och pappa (och våra övernattande gäster) för att leka mitt i natten. Responsen jag fick? Ett stort gigantiskt megaflin.
 
Jan kom ner efter en stund och vi satt båda på vardagsrumsgolvet med en envis bebis. Eftersom inget annat fungerade fick vi leka med honom tills han blev tillräckligt trött för ett nytt nattningsförsök. Jan slängde in lite positiv anda och sa att Neo i alla fall varit hur snäll som helst på namngivningskalaset. Jag hade vid den tiden på dygnet svårt att se det positiva, men nu efter en kopp kaffe och tre timmars sömn kan jag skratta åt det. Japp, vi lyckades söva honom till slut och klev upp strax före tio.
 
 
Tur att du är söt. Lilla trollunge!
 
 

Neo 5 Månader

 
Grattis lilla (stora) Neo på 5-månadersdagen! Du växer så det knakar och utvecklas i en rasande fart. Favoritsysselsättningen är att sträcka sig efter ALLT och dra, klämma och känna. Både mamma och pappa måste passa på dig så att du inte får tag i något opassande, men annars låter vi dig känna så mycket du bara kan. Du sitter ofta med oss vid matbordet i "stora stolen" och iakttar oss när vi äter, fast du har ännu inte fått intresse för vår mat. Men det kommer. Vi testade hoppgungan för några dagar sedan och du ÄLSKADE den. När du ligger på golvet försöker du fortfarande rulla runt på mage, men inte lika mycket som förut. Det bästa du vet nu är att träna benen. Du kan stå i mammas eller pappas knä nästan helt utan stöd. I ett par sekunder. Mamma börjar oroa sig för att du kommer börja gå lika tidigt som pappa (vid 9 månaders ålder).
 
Nu kör vi bara på sittdelen i vagnen och i selen vill du helst vara framåtvänd för att kika på omvärlden. Den senaste tiden har du ätit mindre på nätterna. Eller rättare sagt, det har gått längre tid mellan målen. Ett runt midnatt och sedan vid halv sextiden. Därefter somnar du om och vaknar kring åtta på morgonen. Vi hade ett par dagar efter Stockholmsresan då du var svårnattad, men sedan kom vi in i rutinerna igen och du somnar gott på egen hand i din spjälsäng. För att någon dag bryta dina fina rutiner igen. Men det är så det är att vara barn. Och bara att acceptera som förälder. Mamma brukar dock vara alltför lat med att lägga tillbaka dig i sängen efter midnattsmålet (fast egentligen är väl hela sanningen att det är så mysigt att samsova) så du får ofta ligga kvar och mysa. Men när du börjar sparkas i sömnen lyfter jag över dig i din säng och då blir du oftast stilla.
 
När du var mindre kunde inte ens en tågkrasch störa dig när du käkade. Nu är du mycket känsligare. Vill gärna vara med och titta på allt och alla. Till och med när pappa pratar med små bokstäver till mig reagerar du, så nu fungerar amningen som bäst om vi får vara ostörda. Den senaste tiden har du varit väldigt mammig. Trivs allra bäst i mammas famn där du kan titta på allt, men ändå få känna mammas närhet. Den kärlek du ger mig i dina blickar och den värme jag känner i dina små händer när du håller om mig är det bästa som finns i hela världen. Vi älskar dig så ofattbart mycket ska du veta. Älskade, underbara Neo. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Du är det bästa som hänt oss. 
 
 

Neos Namngivningskalas del 1

 
Åh, så lyckat det blev! Dekorationen, maten, alla gäster kom, barnen hade roligt och Neo sov väldigt lägligt innan gästerna kom så han var lugn och nöjd större delen av kalaset. Mot slutet blev de flesta barn trötta och även han, men det var så mycket att titta på. Det slutade med att han somnade i Anders famn som sedan gick upp på övervåningen och lade ner Neo i spjälsängen. Smidig nattning! Kanske man kan hyra Anders? Hehe. När gästerna gått hem satt vi ett litet gäng i köket och pratade i flera timmar. Väldigt skönt med vuxet sällskap. Perfekt avrundning på lördagskvällen även för mamma och pappa.
 
Och tårtkrisen löste sig verkligen till det bästa. Vi är så nöjda med tårtan som vi beställde från Byttorps finbageri i Borås. Supergod, vilket många gäster kommenterade. Den lilla tilltuggsbuffén blev också en succé och det mesta på bordet rensades. Ett gott tecken på att man lyckats med matlagningen. Neo var så himla fin i sin lilla smokingbody som han äntligen vuxit i. Han hade samma body på festen i Stockholm. Såg nu att den ansågs vara för bebisar i åldern 0-3 månader. Neo blir 5 månader imorgon, vilket får mig att undra om han är liten för sin ålder. Nä, det var nog bara storleken som var liten.
 
Vi är så glada över alla som kom och firade Neo.
Tackar så hemskt mycket för alla underbara presenter!
 
 
Färdigdekorerat och redo för invasion av barn och vuxna.
 
 
Tro det eller ej, men vi fick tag i kakor som redan hette Neo. Var? På Lidl!
 
 
Räksnittar och laxsnittar. Allt gick åt.
 
 
Lilla buffébordet.
 
 
Neo har precis vaknat och bytt om till smoking. Här träffar han alla gästerna.
 
 
Minglar runt på festen.
 
 
Fullt hus.
 
 
Mor och son.
 
 
Mamma älskar dig!
 
 
Fina familjen med en något ofokuserad son som tycker fötterna är mer spännande än kameran.
 
 
Neos namngivningstårta med Converse-skor. Fyllning: jordgubbsmousse och vit chokladmousse.
 
 
SÅ nöjd över tårtan! Och god var den med.
 
 
Bakade även chokladbollar med dumle. Riktig succé.
 
 
Kvällens stjärna i Anders knä - där han verkligen trivdes.
 
Nu säger vi tack och god natt från JM Mansion. Vi hörs morgon.
Då är det dags för familjefotografering i studion.
 

Fixar Och Donar

 
 
Det är en smula stressigt, men det går. Vi har gjort halva dekorationen. Snart ska vi hämta tårtan.
Sedan får grabbarna ge sig på heliumballongerna och jag måste rulla chokladbollar.
Neo sover sin förmiddagslur. Han sov riktigt mycket i natt. Skönt för honom.

Klara Med Vårrullarna

 
 
Äntligen klara med vårrullarna inför Neos namngivningskalas. Vi är ett bra team - jag och Jan.
Köket är diskat och nu ska rullarna bara svalna och sedan läggas in i kylskåpet.
 

Supermorsan

 
Känner mig som en supermorsa just nu. Precis kört en timmes zumba. Ett under att jag över huvud taget är vaken. Efter en natt med en bebis som väckt mig varje timme har jag hållit igång hela dagen med städning och matförberedelser inför Neos namngivningskalas imorgon då vi får fullt hus med 19 vuxna och 10 barn i åldrarna 5 mån - 4 år. Nu blir det snart middag och ett försök till nattning av bebis som bara sovit 2 timmar på hela dagen (!) Sen ska jag och Jan laga thailändska vårrullar till kalaset. Får gå upp tidigt imorgon då vardagsrummet ska dekoreras med ballonger, vimplar och tårtan ska hämtas. Och så lite mer matlagning på det. Puh!
 
 
Neo blir alldeles till sig över den gigantiska nallen han fick i namngivningspresent av farbror Frank.
 

Mamma Core

 
Vet ni vad jag saknar på mitt gym? (Jag tränar på Onyx inne i stan). Mamma-anpassade gruppträningspass. Men jag har en plan efter att jag blev tipsad av Ida igår på lunchen. Friskis & Svettis kör en gratis prova-på-vecka och de har mamma core på onsdagar kl.10. Planen var att gå dit nu på onsdag, men jag såg att vi har 5-månadersvaccinet kl.10.30. Så onsdagen därpå får det bli. Jag har redan varit nere på F&S och pratat med dom. Man behöver inte boka utan det går bra att jag kommer dit, säger att jag vill köra en testvecka och så tar jag med mig Neo in i salen och provar på. Hörde mig för och det är barn i alla åldrar. En del som kan gå men även småttingar som Neo. Hon som har hand om passet hade tydligen tvillingar runt ett år som "springer omkring". Det är allmänt kaos med andra ord. Perfekt. Jag behöver inte bekymra mig om Neo skulle börja gnälla.
 
Någon mer mamma från Borås som vill testa på med mig och Neo, onsdag 6 november kl.10 ?
 
 
Mitt mål. Långt kvar, men jag jobbar på det. Hehehe.
 
 

Ingen Logik

 
 
Så här glad är man tydligen efter att ha gnällt en hel natt. Haha. Ingen logik med den ungen.

Mammas Lilla Gnällspik

 
Inatt fick jag erfara något nytt. Trots att Neo fick vara så nära som det bara gick efter midnattsmålet bestämde han sig för att gnälla minst en gång i timmen, vilket resulterade i att jag inte ens lyckats skrapa ihop en timmes sammanhängande sömn. Det var inga skrik eller gråt, men ett konstant gnällande. Spelade ingen roll hur många gånger jag försökte ge bröstet, gosa, trösta, rapa, massera, men ingenting dög. Börjar fundera på om jag ätit något konstigt. Ska försöka lägga på minnet vad jag käkar om den här natten upprepar sig. Kan ju även vara så att Neo behöver något mer i magen utöver bröstmjölken. Ja, vi får se hur det utvecklar sig. Får ta upp det med BVC på onsdag om det håller i sig. Jag blev väl mest överraskad över den stora kontrasten från gårdagens natt, då han sov i ett svep mellan tolv och halv sex. Taskig tajming att ha en dålig natt eftersom jag har miljarder saker att göra inför kalaset imorgon. Och lite andra ärenden utöver det. Huvudvärken är på väg som ett brev på posten. Nåja. Lika bra att sätta igång.

Oanade Möten

 
Idag har jag haft världens snällaste bebis. Vi åkte ner på stan vid lunch för att träffa Ida. Neo hade varit vaken drygt tre timmar i sträck och var i stort behov av en tupplur, så jag förväntade mig det värsta. Han sov kanske tio minuter innan det var dags att gå in på Espresso House för att äta lunch. De hade byggt om hela fiket och det var hur mysigt som helst! Ska absolut gå dit flera gånger. Självklart vaknade han när vi kom in, men han sa inte ett ord. Satt i vagnen och kikade en bra stund. Hann äta en hel del på min räksallad innan han sa till att han ville komma upp. Både jag och Ida underhöll honom med skedar, servetter och byte av famn. Fanns så mycket att titta på och greja med att han nog glömde bort att han var trött. Ammade lite grann på båda brösten, men han åt inte så hemskt mycket. Det var ju mitt i lunchrusningen så det var mycket att titta på. Ida tog sjalen och slängde över huvudet på honom när det kom ett gäng grabbar och satte sig bredvid oss. Då åt Neo lite bättre. Annars brukar han alltid slita av sig eventuella sjalar jag lägger över huvudet. Gissar att han var en smula hungrig ändå.
 
Efter lunchen åkte Ida iväg på jobb och jag gjorde en del ärenden inför namngivningskalaset på lördag. Tog ut pengar och krånglade in mig och barnvagnen på chipp-choppaffären. Där köpte jag böngroddar och rispapper. Japp, det ska göras thailändska vårrullar till kalaset. Smaskens. Vid två mötte jag en tjej som skulle sälja en hoppgunga till Neo. Döm min förvåning när det visar sig att hon också är adopterad från Indonesien. Och hon kände en del indonesfolk från Uppsala. Vilken liten värld! Kändes som att vi hade hur mycket som helst att prata om, så vi bestämde oss för att ses en annan dag. Nu var det ju lite stressigt då hon hade barnen i bilen och skulle iväg. Neo sov så fint i vagnen. Han sov i ungefär en timme och vaknade på bussen när vi var på väg hem. Åh, vilken underbar goding jag haft! Det behövde verkligen mamma efter gårdagens gnällfestival. Tack underbara Neo för att du är så ombytlig. Då finns det lite hopp för en glad bebis på lördag. Hehe.
 
 
Men vad är det för spännande sjal Ida har på sig? undrar Neo.
 
 
Jag kan nästan sitta själv. Nästan...
 
 
Och när vi var på väg hem öppnade sig himlen och regnet öste ner.
Skönt med bärsele när man har massa grejer och bebis att bära upp till lägenheten.
 
 
 

Det Är Så Himla Nära Nu

 
63,9 kg visade vågen imorse. Åh, det är så himla nära nu! Snart nere på inskrivningsvikten. Kom igen. 900 gram till och jag får boka min SPA-belöning. Det kan jag verkligen behöva efter att ha burit på min lilla, stora bebis i flera dagar. Igår höll ryggen på att lägga av. Imorgon kör jag zumba på Onyx och jag hoppas på att få bränna några fler kalorier. Efter helgen är det dags att skriva ihop ett träningsschema där styrketräning får stå i fokus. MÅSTE stärka ryggen om jag ska klara av att göra ett bra jobb som mamma. Särskilt om den här kläng-perioden pågår under en längre tid, vilket den tydligen kan göra.
 
 

Känner Mig Så Tacksam

 
Just nu svämmar hjärtat över av tacksamhet. Dels för att det löst sig med tårtkrisen och för att alla personer jag varit i kontakt med och som tyvärr inte kunde baka på så kort varsel har hört av sig och frågat hur det gått. Känns så fint att folk bryr sig. Även de som hörde av sig efter att det löst sig har varit så snälla. Sen är jag väldigt glad över att kvällens nattning gick så bra. Haha, ibland blir jag inte riktigt klok på min lilla prins. Han har varit übergnällig hela dagen och när jag tror att det inte ska gå att lägga honom utan massa skrik så slocknar han nästan på stubben. Vad hände där?! Mamma hänger verkligen inte med. 
 
 
Tänk vad Neo vuxit! Snart är han 5 månader gammal. Och här på detta kort är han 3.
Liten blir stor alldeles för fort. Gud, vad mamma älskar dig!
 

Gnäll Och Mera Gnäll

 
Så har man återigen fått erfara hur ombytliga bebisar kan vara. Jag har haft ett stycke gnällbebis deluxe här hemma idag. Likadant igår. Sambon fungerar inte så bra som avlastning när han kommer hem från jobbet. I alla fall inte i någon längre stund. Bara mamma som duger numera. I eftermiddags kunde jag inte ens sätta honom i babysittern för att bre ett par mackor. Han började störtgrina! Nöjdast är han i min famn. Eller bredvid mig i sängen. Inte ens bärselen fungerar. Och våra nattningar i Neos egen säng som gick så bra har helt flugit ut genom fönstret. Sambon fick flytta in i gästrummet för vi får inte plats allihopa i stora sängen. Särskilt inte när Neo tycks vara tillbaka i vägra-sova-om-jag-inte-får-mammas-tutte-hela-natten-stadiet. Han blir 5 månader på söndag (5,5 korrigerad). Är det någon typ av mamma-klängfas måntro?
 
 

Snart Infinner Sig Lugnet

 
Uppdatering: tårtkrisen löst!
 
Har på morgonen kontaktat ett lokalt bageri och det ser ut som om jag kan få en figurtårta med moussefyllning till på lördag. Hon skulle återkomma innan kl.15 i eftermiddag. Väldigt hjälpsam, förstående och tillmötesgående. Blir det bra ska jag skriva en utförligare recension. Fördelen med företag är att de ofta har alla ingredienser hemma och är inte lika beroende av tidiga beställningar. Blev särskilt glad över att de hade moussetårtor. Nu kan jag andas ut lite grann och snart infinner sig lugnet. Sitter för tillfället med världens sötaste bebis i famnen. Han sover riktigt gott. Svårt att inte bli lugn när man ser på honom.
 
 

Ett Stycke Trött Mamma

 
Jag borde gå och lägga mig men jag har vikt tvätten och bara varit allmänt disträ i skallen hela kvällen. Tycker inte om när saker inte blir som jag planerat. Blir så lätt uppstressad. Imorgon måste jag jaga tårta. Har ett cateringföretag jag ska ringa till samt två tjejer som gör designtårtor här i krokarna. Uppskattar verkligen alla tips och all hjälp. Löser jag det inte imorgon får jag och sambon åka ner på stan och leta upp något konditori som förhoppningsvis kan erbjuda mer än bara prinsesstårta eller chokladtårta. Är en smula trött på det. Föredrar helt klart moussetårtor. Och tar vi hjälp av ett vanligt konditori så kan jag däremot inte riktigt förvänta mig någon särskild design. Får väl spara designtårtan till Neos 1-årskalas om jag inte hittar någon lösning. Ja, alltid är det något när man bjuder till kalas.
 
 
Tur att Neo är för liten för att bry sig.
 

Ledsen I Ögat

 
Hon som skulle göra Neos namngivningstårta till på lördag är magsjuk och kan inte göra tårtorna. Inget hon vill riskera och det vill så klart inte vi heller. Men nu har jag ingen tårta och jag vet inte om det finns någon som hinner göra specialbeställning på så kort tid. Usch, nu är jag rätt ledsen i ögat. Det fanns en till i Borås som gör otroliga tårtor men antar att hon fick alldeles för många förfrågningar för nu står det tyvärr på hennes hemsida att hon inte gör tårtor längre på beställning. Det är så otroligt kort tid kvar till kalaset så jag vet inte om jag kommer hitta någon ersättare. Fan, vad tråkigt detta är! Nu vill jag bara dra något gammalt över mig.
 
Någon som har tips på var jag kan beställa specialdesignade tårtor i Borås?!

Min Dag Med Morsan

 
Tjaba. Idag har jag bara chillat i stora sängen. Klev inte upp förrän vid ett. Japp. Ni hörde rätt. Morsan försökte få upp mig. Tvättade av mig, bytte kläder, blöja - ja rubb och stubb men inte ville jag gå upp och leka. Har ni sett vädret ute?! Nä, jag tyckte det var mysigare att ligga kvar i sängen och gnälla samt öva på mina awesome kicks. Insisterade på att vara vaken en extra timme innan lunch, även fast jag var trött redan efter en timmes vakentid. Sen sov jag två timmar efter sammanlagt tre timmars vakentid, fast aldrig i ett svep. Jag ville ju gosa!
 
Protesterade så fort morsan försökte fly sängen. Okej, jag lät henne käka lunch för hon blir så tjurig utan mat i magen, men sen fick hon snällt ligga bredvid så jag hade någon att krama och käka på emellanåt. Nu är jag nöjd. Om morsan fick något gjort? Haha. Skulle inte tro det. Det får hon inte nu heller för jag vill hela tiden mysa i hennes famn. Tränade i mitt coola gym i tio minuter så att hon kunde gå på toa, men så fort jag fick syn på henne var det bara att lyfta upp mig. I'm the boss.
 
 
Stora, bruna oskyldiga ögon....

New In From Next

 
Neo har fått lite nytt från Next.
Älskar verkligen deras kläder! Så fina och mycket bra priser.
Levereras direkt till dörren inom 3 arbetsdagar.
 
 
Gillar att det är en body så tröjan inte åker upp, vilket är lätt hänt när Neo busar omkring.
 
 
 Neo undrar varför mamma sätter på honom mössa inomhus.
Men jag skulle bara ta en bild på hans nya varma mössa som täcker öronen.
 
 
Nya pyjamaser med fossing.

Tillbaka Till Rutinerna

 
Idag kör vi en inomhusdag. Både mamma och Neo behöver det. Tar en stund att komma tillbaka till rutinerna efter att man varit borta en helg. Det märks inte minst på Neos sömn. Förra helgen var vi hemma och veckan därpå gick nattningarna fenomenalt bra. Nu när Neo fått sova med mig då vi var i Stockholm får man ställa in sig på att det kan bli gnälligare då man är hemma igen. Men han sover helt okej på natten och äter inte hiskeligt ofta. Igår fick han äta vid sju innan läggning och sedan en gång vid elva och sista gången vad jag minns när klockan var halv två. Efter det vaknade jag inte förrän åtta imorse.
 
Nu ligger det en liten gnällfis bredvid mig som behöver sova men tycker det är roligare att sparka mamma i magen och sjunga gnällvisor. Jäklar, vilka starka ben han har! Han kan stå på sina egna ben nu, bara jag eller Jan stödjer honom, fast det behövs inte mycket. Oj, nu ökar han volymen här bredvid. Ska ge lite tutte så somnar han nog. När han är riktigt trött kan han somna var som helst och nästan hur som helst. I fredags då vi åkte till Stockholm höll han sig vaken fyra timmar på morgonen och somnade sittandes i min famn. Det var precis i samma veva som vi höll på att packa bilen. Kanske inte så konstigt att han sedan sov hela vägen till Stockholm. Hehe.
 
När Neo somnat får jag försöka lägga på ett kål. Har en lång lista att ta mig igenom. Mycket förberedelser inför Neos namngivningskalas på lördag. Ska försöka städa det jag hinner, skriva inköpslista, planera dekoration, vika all ren tvätt från igår och få i mig något att äta. Det hade ju varit passande om Neo ville köra en tretimmarstupplur, men tyvärr kan man ju själv aldrig bestämma det. Vem vet, han kanske bestämmer sig för att vara vaken hela dagen. Haha. Då får han hänga med mamma i bärselen. Eller så passar mamma på att vila och gör alla måsten ikväll när Neo lagt sig för natten. Ja, så kanske det får bli.
 
 
 
 

Snart Är Inbjudningarna Skickade

 
Vi passade på att ge bröllopsinbjudningar till några av våra vänner som vi träffade i Stockholm i helgen. Så roligt att kunna leverera det personligen. Tyvärr går det ju inte att göra med alla så imorse postade jag en bunt till min familj och släkt. Ikväll har jag suttit och slickat igen resten av inbjudningarna som Jan ska lägga på brevlådan imorgon bitti. Det enda som återstår är att köpa frimärken till utlandet. Inbjudningarna till släkt och vänner i Norge, Skottland, Tyskland och Cypern är kvar att lägga på brevlådan. Men allt är igenklistrat och färdigt. Jäklar, vilken äcklig tunga man får efter allt slickande. Jan fick ta över i slutet. Urk. Tack gode gud för frimärken som redan har klister på baksidan. Fyra informationsblad blev över så jag hoppas innerligt att jag inte glömt att lägga ner dom i de redan skickade kuverten. Men jag misstänker att vi fick några extra från tryckeriet. Satt särskilt och tänkte på att jag inte fick glömma något papper. Skulle väl vara typiskt om jag gjorde det bara för att. Haha. Det visar sig. Huvudsaken är att själva inbjudan kommer fram.
 
 
Dessa ska postas imorgon. Ska ringa till Jans mobil när han är på väg till jobbet
och prata med honom så att han inte glömmer att posta inbjudningarna.
 

Fredagsmys I Stockholm

 
Det var skönt att anlända på fredagen så man hade gott om tid att träffa födelsedagsbarnet och några andra vänner i Stockholm innan lördagens galej. Lilla Neo sov hela vägen till Stockholm. Trötta, underbara bebis. Alltid så lätt att resa med. Vi fick världens sötaste välkomnande av Ida (som vi hyrde gästlägenheten av). Blev så glad när jag såg att hon hade gjort i ordning en liten korg med små godsaker i. Efter att vi hade gjort oss hemmastadda promenerade vi in mot stan för att möta VD:n. Både jag och Jan var vrålhungriga så det fick bli asiatisk buffé för hela slanten. Oj, så vi käkade! Därefter gick vi hem till VD:n och blev bjudna på födelsedagstårta och soffhäng. Neo passade på att ta sig en kvällslur. När klockan började närma sig tio beslöt vi oss för att vandra hemåt till lägenheten i Vasastan. Trodde att vi skulle åka mycket T-bana men vi promenderade faktiskt överallt med Neo i vagnen. Även till och från festen. Inte så konstigt att vikten i vart fall inte klättrar uppåt denna helg. 64,3 kg landade jag på imorse. Jippiedo!
 
 
Neo gosar med Ida.
 
 
Välkomstkorgen.
 
 
Snälla gossar får pussar av vackra flickor.
 
 
Han är väldigt gosvänlig, vår lilla Neo.
 
 
Snälla bebisar får följa med ut på restaurang.
 
 
Jippie!
 
 
Fredagsbuffé.
 
 
Så här kan man också sova efter en fredagskväll i Sthlm.
 
 
Morgonmys på lördagen.
 
 
Ute på stan och flänger under lördagsförmiddagen.
 
 
Chillar i familjeloungen på Åhléns.
 
 
Lunch med Fröken Lassbo.
 
 
Bästa utkiksplatsen.
 
 
Så här nöjd är man på söndagmorgonen efter Gatsbyfesten.
 

The Great Gatsby

 
I helgen gjorde Neo debut på Stureplan, 4 månader gammal med smoking och hörselkåpor. Hur spännande han tyckte det var? Han somnade när gästerna anlände. Hela lilla familjen var bjudna till Stockholm där VD:n hade stort kalas för att fira hennes 30-årsdag. Champagnen flödade, gourmetmaten stod uppdukad och den fantastiska chokladfontänen med varm belgisk choklad och marshmallows frestade. VIP-klubben Bergmans hade abonnerats för ca 200 gäster uppklädda till tänderna i sann Gatsbyanda. Glitter och glamour är väl vad som bäst kan beskriva denna fenomenala tillställning. Och vilken häftig känsla när verkligen ALLA gäster hade gått all in på klädseln. Neo sov i bärselen tills det var dags för mig och Jan och bli fotograferade. Då vaknade han och var missnöjd över att vi lämnat festen.
 
Det bjöds även på soppa med rotfrukter, smaksatt med vit tryffel och peppar, croustinis med lufttorkad skinka och tapenad samt "The Great Plateau of Gatsby" som bestod av hummertoast med dill och gräslök, terrinné på lax och pilgrimsmusslor, crocetter med cheddarost, friterade tigerräkor med saffransaioli, grillade kycklingspett med ranchdressing, gratinerade sniglar med örter, endiv med ädelostcream, melon, fikon, körsbär, tryffelsalami samt minicreambrullé. Vi med bebis (dvs jag och Jan) fick äran att börja först. VD:n var mån om att vi skulle hinna njuta en stund innan det var dags för oss att avvika från festen.
 
Den officiella tiden för festen var kl. 19.00, men eftersom det egentligen är Neos läggtid blev vi inbjudna att anlända lite tidigare så att vi hann mingla med värdinnan och ta några kort. Sammanlagt stannade vi ungefär två timmar. Känner att jag hann med det mesta. Skålade, hälsade på alla man kände, spanade in alla glittriga outfits, tog vimmelbilder och åt mat. När den lilla lokalen (för det var en väldigt liten lokal) började fyllas till bristningsgränsen var det dags för oss småbarnsföräldrar att gå. En timme efter att vi hade avlägsnat oss bröt det ut i full fest så det var väldigt bra tajming av oss. Mingel, skålande människor och lagom dunkadunk fungerar för bebis, men inte när 200 personer börjar bli dyngraka.
 
 
Redo för glitter och glamour.
 
 
Mina stiliga grabbar.
 
 
Födelsedagsbarnet.
 
 
The Gatsby Gang.
 
 
Bergmans hade perfekta lokaler för en Gatsbyfest.
 
 
Intimt och stämningsfullt.
 
 
Gourmétmaten.
 
 
 "The Great Plateau of Gatsby"
 
 
Lilla Mini-Gatsby sover i bärselen.
 
 
Fina Markus och Emma.
 
 
Här sover man gott.
 
 
Födelsedagsbarnen.
 
 
Tusen tack för en oförglömlig kväll,
även för en småbarnsförälder som tar kväll innan midnatt!
 

Next Stop: Stockholm

 
 
Redo för roadtrip till Sthlm.
 
 
Bye bye och trevlig helg önskar vi er alla!

Bergmans

 
Packar, städar, grejar och donar här hemma. Imorgon åker vi till Stockholm. Jan är ju pappaledig på fredagar så vi kan börja roadtripen förhållandevis tidigt. Imorse varnades det på nyheterna för snö och stormvarning. Känns bra att Jan varit så förutseende och redan bytt till vinterdäck. Det är alltid en massa saker som ska med när man har bebis, så det är lätt att glömma sådana saker. Nu har vi även tagit bort det där extra lilla inlägget i babyskyddet. Neo har vuxit ur det. Vad gäller barnvagnen så kör vi på sittdelen. Neo trivs ju så bra i den att det bara är dumheter att byta tillbaka. Han får sova med mig i min säng i helgen om vagnen inte är bekväm för honom. Nej, nu ska jag fortsätta packa. Jag lämnar datorn hemma så det blir ingen blogguppdatering förrän jag kommit hem. Ska fylla kameran med massa bilder från lördagens fest. Kanske hinner säga hej då imorgon innan vi åker, annars får ni ha en underbar helg. Laters, baby.
 
Och råkar det vara någon festprisse som läser denna blogg så ses vi kanske ute i nattklubbsvimlet. Ska tydligen till ett ställe som heter Bergmans, aka nattklubben där nästan ingen kommer in, främst för att det är så litet. Det får tydligen "bara" plats 250 personer. Ägarna beskriver det som en liten VIP-klubb och insläppet styrs av listor, dvs man går genom någon vän som känner någon utav ägarna för att hamna på listan. Detta i hopp om att få bra folk som är vana vid att festa hårt. Ah, detta härliga listsystem. Gissar att det är det sista stället i världen där man förväntar sig en barnvagn, så detta kan bli intressant. Stället är dock abonnerat för privatfesten som vi ska på. Allmänheten släpps inte in förrän senare på kvällen, och då är vi nog redan på väg tillbaka till gästlägenheten för att sova.
 
 
 
 
 
 

Vill Man Vara Fin

 
För att komma i min bröllopsklänning räcker det inte med att jag tränar zumba en gång i veckan. Jag måste köra styrketräning också. Och inte utelämna någon muskelgrupp. Tänker alltså inte bara träna magen eller ryggen, utan så allsidig träning som möjligt. För att kunna träna behöver jag dock tid, vilket är en bristvara när man ammar en liten bebis. Jag behöver därför avlastningshjälp från min sambo. Lade nyligen fram ett förslag efter att ha funderat över hur jag ska få tiden att räcka till. Ett förslag som Jan godtagit. Förslaget lyder enligt följande:
 
Jan möter upp mig och Neo efter jobbet och tar Neo. Jag stannar kvar på stan och gymmar en timme. Sen tar jag bussen hem, vi lagar mat och nattar bebis. Allt detta kommer vi kunna hinna utan att rubba på Neos läggningsrutiner. Så länge vi planerar veckans matsedel och handlar i god tid. Detta känns inte som något orimligt eller ouppnåeligt. Bara alla är med på noterna. Jag hänger ju inte gärna på gymmet framför att gosa med min underbara son, men vill man vara fin får man lida pin.
 
Detta upplägg är som tur var endast under en begränsad tid. Tanken är dock inte att jag bara ska skita i träningen så fort jag nått mitt mål, men jag behöver inte nödvändigtvis vara borta på gymmet varje dag. Förhoppningsvis kan jag bibehålla vikten med fortsatt bra kost och vardagsmotion. Så. Nu har det blivit mycket snack och pinsamt lite verkstad. Och verkstaden kommer fortsätta vara stängd över helgen då vi drar till Stockholm och festar som rockstjärnor. Haha. Men på måndag. Då kör vi.
 
 
 
 

Knappast Ett Mysterium

 
Det är knappast ett mysterium varför jag står still i vikt och har gjort det ett bra tag nu. Jag måste bli bättre på kosthållningen. Ja, vi är duktiga på att laga mat med bra råvaror, men vi är förbannat duktiga på att käka sådant som inte är särskilt bra för kroppen. Ibland blir jag rätt less på mig själv över min dåliga disciplin. Varför ska det vara så svårt att vägra kroppen vissa godsaker? Det är väl bara att bestämma sig! Jag VET ju vad som krävs. Om jag bara bestämmer mig för att
 
1. Bara dricka vatten
2. Inte baka kakor eller äta sötsaker
3. Sluta käka chips på kvällarna
4. Fortsätta ta dagliga promenader, oavsett väder
 
Lyckas jag med det ovanstående samt lägger till mer styrketräning de resterande 7 månaderna borde vikten snart röra sig nedåt igen. Ja, gudars. Det är bara 7 månader kvar till bröllopet. Det är ju INGENTING! Vad hände med att jag hade ett helt år på mig att gå ner i vikt? Förstår ni hur tiden verkligen bara flyger iväg? Känns som att jag inte riktigt har råd att slarva så som jag gjort. Måste bli mer målfokuserad. Visst, jag har gått ner 15-16 kg efter förlossningen men det är fortfarande 10 kg kvar till min mål-och trivselvikt. 
 
Börjar nästan tveka på om det är möjligt att gå ner 10 kg på 7 månader. Jag har klarat att gå ner 11 kg på tre månader, MEN då körde jag strikt GI och sjukt lågt kaloriintag. Det är inte riktigt att rekommendera när man ammar, då man snarare behöver ca 500 kcal extra utöver det dagliga intaget. Ska försöka att inte stressa upp mig för mycket över vikten och tiden. Det viktigaste fokuset är ändå Neo och att ta hand om honom. Jag kan absolut känna mig nöjd om jag hamnar under 60 kg till bröllopet.
 
 
Smalt och väldigt gott middagstips som vi gjorde häromdagen - yam wonsen (thailändsk glasnudelsallad).
 
 
Fantastiskt mumsigt (och nyttigt) mellanmålstips - hemmagjord guacamole med chili och koriander.

Little Sleepyhead

 
 
Klart man är trött om man leker mitt i natten.
 
 
Mamma borde sova men kan inte låta bli att fota dessa underbara små tossingar.
 
 
 

Leka Mitt I Natten

 
Neo somnade halv åtta igår kväll. Strax efter midnatt när jag gått och lagt mig bestämmer han sig helt plötsligt för att bli klarvaken. Jag smygkikar på honom i spjälsängen. Han pratar för sig själv och försöker med största möjliga koncentration dra sina fötter så långt han bara kan över huvudet. Men suck. Haha. Varför då? På natten ska man ju sova. Sen blir han skitirriterad över att det tydligen inte går som han vill. Efter hans lilla lekstund var det apsvårt att få honom att somna om igen. Både jag och Jan fick ligga länge och lyssna på hans evighetsgnäll innan sömnen kom och knackade på.
 
Framåt småtimmarna fick jag inte sova mycket. Det var ett himla spring fram och tillbaka med Neo i spjälsängen. När jag lät honom ligga kvar bredvid mig i stora sängen låg han bara och sparkade med benen, så det var liksom inget bra alternativ. Men han ville heller inte riktigt komma till ro i sin egen säng. Ibland glömmer jag bort att en bebis sovrutiner aldrig står skrivet i sten. Känner mig helt död idag. Men som Jan sa, en dålig natt här och där får vi ju liksom räkna med. Fast jag glömde nästan bort den dåliga natten när jag vaknade bredvid en pratande, leende bebis. 
 
 
 

Sneak Preview

 
 
Här kommer en sneak preview på helgens festblåsa. Med huvudbonad, frisyr, fjädrar och makeup
i sann Gatsbyanda kommer hela looken bli så jävla awesome!
 
This mum is ready to party!
 

En Lagom Dag

 
Uppdatering: Även när man egentligen inte planerar så mycket så blir det ändå aldrig som man tänkt sig. Neo bestämde sig för att sova tre timmar i sträck från tolv till tre på eftermiddagen. Jag passade på att lägga mig bredvid honom och vila, men hade ingen aning om att det skulle bli så länge. Så det får bli handing med pappsen efter att han slutat jobba. Rätt skönt med en riktigt mysig slappardag. När han ligger bredvid mig och håller om mig i sömnen nästan spricker jag av kärlek. Nu är det babygym för hela slanten. Tror han tränar hårt för att vända på sig. Hahaha.
 
Vardagen flyter på i lugnt tempo. Idag har vi en lagom dag. En dag med inga direkta planer förutom en tur till bageriet och affären senare i eftermiddag. Neo leker för fullt i sitt gym, men blir en smula frustrerad över att han inte kan vända sig. Han har ju klarat av det två gånger förut, men nu verkar det inte fungera. Det är ju så klart väldigt nära och mamma fuskar och ger honom en extra liten knuff ibland. När han hamnar på mage trivs han hur bra som helst, tills han upptäcker att han inte kommer någon vart. Haha. Sötisen. Men lite frustrerad måste han få bli innan man hjälper eller plockar upp honom. Det är under frustration som han fått den där extra kraften att vända sig. 
 
 
Hello.
 
 
Sigge har också en lagom dag. Just chillin.

The Gatsby Party

 
En av mina brudtärnor bjuder till stor 30-årsfest i sann Gatsbyanda nu på lördag i Stockholm. Jag ville hemskt gärna gå trots att vi har en bebis som fortfarande ammar, så vi har gjort alla möjliga förberedelser för att lyckas med detta projekt. Köpt rediga hörselkåpor till Neo, införskaffat en liten smokingboby samt hyrt en gästlägenhet i Vasastan från fredag-söndag. Festen börjar kl. 19, samma tid som Neo brukar lägga sig så det blir nog ingen långvarig vistelse. Men ett par timmar hoppas jag på. Förhoppningsvis kanske han kan sova en stund i vagnen. Jag tänkte så klart ta kameran med mig och föreviga det tjusiga kalaset.
 
Har inte så mycket kvar på klänningen, men ett par kvällar till blir det nog. Jag har redan samlat ihop lite smycken och huvudbonader i 20-talsstuk. Ska bli riktigt roligt att få glamma till sig. Innan festen åker vi hem till några goda vänner, där jag ska få bli sminkad i tidsenlig makeup. Efter helgens galej är det slutflängt för oss på ett bra tag. Känns rätt skönt. Fast vi kommer få hit en massa folk istället. Först ut är Neos namngivningskalas. Men det är ändå väldigt avslappnande att få vistas på hemmaplan. Ser fram emot den fortsatta hösten! För att inte tala om vintern. Älskar juletider. Och vi ska fira vår allra första jul som en familj här hemma i Borås.
 
 
Fjädrar och massa pärlor är ju ett måste på festen.
 
 
En del av min klänning. Fransarna sys på för hand. Puh.
 

Älskade Lilla Busfrö

 
På eftermiddagarna blir Neo extra klängig och gnällig. Han vill gärna bli buren i famnen och det har jag ingenting emot (om jag inte måste gå på toa). För samtidigt är det under eftermiddagstimmarna väldigt lätt att få honom att skratta och le. Krävs bara att mamma jobbar lite mer. Det är så lustigt. I ena stunden kan det gnällas, men sen gör mamma (eller pappa) någon rolig min eller ger ifrån sig ett knasigt ljud och så börjar han skratta så han nästan kiknar. Det kan vända från en sekund till en annan. Jag kan klara många timmars gnäll om det skulle vara nödvändigt för en sådan fin belöning. 
 
Jag har blivit så "skadad" i min mammaroll att jag på kvällarna kan sitta vid Neos spjälsäng och bara titta på honom när han sover. Fick erkänna för Jan att jag faktiskt kan längta tills att Neo vaknar och vill ha lite mat för då kan jag mysa mer med honom. Men det var först efter att vi lärt honom somna själv i egen säng som jag kunnat känna så. Innan hade jag behövt viga hela kvällen åt att försöka få honom att somna och fortsätta sova. Nu sover han flera timmar i stöten, vilket ger oss vuxna en stund på kvällen att bara vara. Just nu passar det alldeles ypperligt då jag håller på att sy fast massa fransar på en klänning jag ska ha i helgen. Mycket pill, men den kommer bli awesome! Ska på VD:ns 30-årsfest i Stockholm. Smoking till Neo är införskaffad. Måste bara dubbelkolla så att han inte hunnit växa ur den.
 
 

Två Flugor I En Smäll

 
Älskar när jag kan slå två flugor i en smäll. Jan släppte av mig och Neo tidigt imorse utanför Ica Maxi innan han for till jobbet. Där handlade vi i lugn och ro inför veckans middagar och sedan gick vi hem. Blev en powerwalk på 5 km. Sittdelen är nu officiellt en succé. Inget gnäll alls när vi handlade och på vägen hem somnade han. Så nöjd hade han inte varit i liggdelen, trots att vi bullat upp med kuddar. Men han kan inte sitta själv ännu. Dröjer nog ett par månader till. Men med kuddar som stöd går det bra. Och med sittdelens mellanläge. Liten börjar bli stor. Om ett par veckor är det dags för BVC-koll igen samt 5-månadersvaccinet. Usch. Men det gick hyfsat bra förra gången så håller tummarna att det går lika bra den här gången. 
 
Kom förresten att tänka på en sak angående barn och bröllop. Det är ju självklart inget som hindrar gästerna att ta med sig någon som kan passa barnen på Cypern om föräldrarna vill gå på bröllopet. Diskuterade det precis med en väninna som kommer ha en liten bebis då. Hon pratade om att eventuellt göra resan till en liten familjesemester och åka tillsammans med barnens farföräldrar. En del har ju så små barn att de inte kan lämnas hemma i Sverige. Till exempel ammande bebisar. Passar väldigt bra att allt verkligen ligger inom gångavstånd. Vigsellokalen, hotellen, restaurangen och efterfesten. Skulle något krisa sig kan man avlägsna sig och sedan ansluta sig igen på nolltid.
 
 
Jag älskar min Baby Björn! Utan den hade jag inte klarat av att bära upp bebis, skötväska
och två fulla kassar med mat på en och samma gång. Gudagåva till föräldrar!
 
 
Sigge ligger i babygymmet och får syn på sin egen spegelbild i en av Neos leksaker,
men tror att det är en annan katt. Så han står först "anfallsredo". Sen lägger han sig ner och släpper inte sin spegelbild med blicken. Undrar när han ska upptäcka att det är han själv han stirrar på. 

Tacksamma Nattningar

 
Det är skönt att inte behöva känna någon ångest eller att man blir helt slutkörd mentalt när man ska natta Neo om kvällarna. Han gnäller i någon minut och sedan somnar han i sin spjälsäng mellan sju och halv åtta på kvällen. Igår vaknade han dock upp efter en kvart, men somnade om själv (!) efter några minuter. Jag minns när han var så där pytteliten och alldeles ny. Då visste man inte riktigt när han behagade somna på kvällarna eftersom han inte hade någon tydlig dygnsrytm. Jag kommer alltid komma ihåg den kvällen då han skrek i stort sett oavbrutet i tre timmar fram till midnatt. Tror han var två veckor gammal. Minns att det nog troligtvis var magen som krånglade, men efter den gången har det inte varit några tuffa nätter som satt sina spår och nu är han 4,5 månad. Att både jag och Jan blivit förskonade från den där sömnbristen som drabbar många småbarnsföräldrar betyder dock inte att vi inte kommer få erfara den senare. Mycket kan hända ännu.
 
Det svåraste när Neo var så liten var att underhålla honom hela dagen alldeles själv. Jag kunde bli helt förtvivlad när han grät och jag inte förstod exakt vad det var han ville. Nu när Neo gnäller, gråter eller skriker vet jag EXAKT vad som är på gång. Vi kommunicerar på ett helt annat sätt och jag kan verkligen SE på honom vad han behöver. Och eftersom han har en så pass tydlig dygnsrytm så hjälper den också till att förklara vad den lilla prinsen är missnöjd med. Trötthetsgnället/skriket är dock allra tydligast. Numera har han slutat gnälla över blöjan så där får jag själv känna/se efter. Vad gäller hungersignalerna är de inte lika tydliga längre eftersom hans favoritsysselsättning när tandköttet kliar är att köra in båda sina nävar i munnen och gnugga/suga på dom. Jag får även på den fronten hålla lite koll på klockan och erbjuda bröstet på eget bevåg. Förut sög han alltid på handen eller fingret när han var sugen på mat. 
 
Att vara hemma med Neo är i nuläget sannerligen något jag njuter av. Jag skulle med handen på hjärtat just nu vilja vara hemma bra mycket längre än ett år. Vill liksom inte missa en sekund av hans liv. Han växer ju upp så fort! Idag när vi väntade på bussen gick jag in i en barnaffär och passerade klädavdelningen där det hängde prematurbodys. Jag såg en body som vi köpte till Neo när han var så där liten och det var riktigt svårt att greppa hur pluttig han en gång i tiden varit. Fast nu när jag ser på honom så ser jag så klar fortfarande en liten bebis. Tror inte det någonsin kommer ändras. Kanske när han är 18 och vill flytta hemifrån. Haha. Det kan jag heller inte föreställa mig - hur han kommer bli när han växer upp. Förhoppningsvis en glad och lycklig grabb med fötterna på jorden och ett stort hjärta, precis som sin pappa. Jan är min hjälte och det tror jag Neo också kommer tycka en vacker dag.
 
 
Neo var så himla liten och skör när han kom till oss. Mammas lilla fågelunge.
 

Baby Drop In

 
Jag har haft en perfekt start på veckan. Idag var det premiärbesök för mig och Neo på baby drop in kl. 10.00 på Stadsbiblioteket i Borås. Vi gick dit tillsammans med Mathilda och Rex som varit där tidigare. Givetvis somnade båda våra bebisar precis innan vi skulle gå in så vi stod utomhus en stund och pratade. Neo fick kanske en tupplur på 20 minuter, men det räckte för att han skulle vara på gott humör i två timmar. Oj, så mysigt det var! Har ni inte varit där så kan jag varmt rekommendera att gå dit på måndagar. Idag var vi i sagorummet och det bjöds på lek, sång och massa gos tillsammans med ca 10 andra mammor och deras bebisar.
 
Insåg att det kanske är min moderliga plikt att lära mig lite svenska barnvisor att sjunga för Neo. Det har ju bara blivit norska här hemma. Både jag och Neo har våra favoriter såsom Hompetitten, Dyrene i Afrika, Du og jeg og vi to, Grevling i taket samt Papegoye fra Amerika. Fast det är ju viktigt att Neo lär sig norska också så han kan förstå bestefar och bestemor. Hoppas dock att han inte ärvt min "språkbegåvning". Jag har ju än idag problem med en hel del av norskan. Hehe. Veckans nästa babyaktivitet är mammagruppen på torsdag. Känns så skönt att vara ute bland folk igen. Och särskilt för Neos skull som älskar att uppleva nya saker.
 
 
Sover gott på bibblan.
 
 
Här lekte vi större delen av förmiddagen tillsammans med ca 10 andra små bebisar.
 
 
Rex och Neo leker på mattan.
 
 
På promenad i Stadsparken i väntan på bussen.
 
 
Han slocknade så fort vi kom ut. Mycket roliga intryck idag.

Bröllopsinbjudningarna Är Klara

 
Yes! Vi är klara med bröllopsinbjudningarna! Eller Jan fick klart dom ska jag väl säga. Jag var rådgivare och korrekturläsare. Jäklar, vad han jobbat på bra i helgen. Och vi är så otroligt nöjda med dom. Det blir ju inte direkt någon traditionell bröllopsinbjudan. Inte riktigt vår grej. Men det blev ruskigt bra. Klockrent skulle man kunna säga. Så himla glad. Imorgon ska Jan ringa till ett lokalt tryckeri och höra sig för om priser. Antingen kör vi på det lokala eller så skickar vi iväg inbjudningarna för tryck till ett företag på nätet.
 
Om allt går som det ska kan vi nog få iväg dom i början på nästa vecka. Jippiedooo! Och när alla har fått sina inbjudningar kan jag visa er här på bloggen hur de ser ut. Men tills dess håller vi det hemligt. Vi landade på totalt 69 stycken inbjudna gäster. För att knyta tillbaka lite på mitt tidigare inlägg om barn på bröllop så räknade jag på antalet barn i de lägre åldrarna. Det hade blivit ca 14 barn i åldrarna 3 månader - 6 år om vi inte skulle haft barnfritt. Galet.
 
 

I'm Back Baby

 
I fredags blev det en timmes zumba, i lördags en powerwalk på 8,5 km och idag blev det en mil. Kan lugnt konstatera att jag börjar komma igång igen med träningen och vardagsmotionen. Äntligen! Vågen visade idag på 64,5 kg så nu ska jag försöka kämpa på ner till 63 kg. Ska göra mitt bästa att motstå sådana där onödiga frestelser vad gäller kosten. Vi lagar mycket bra mat och köper nästan aldrig halvfabrikat. Är otroligt tacksam över att ha en sambo som älskar matlagning och är grymt duktig på det. Men vi har våra laster. Att ta en coca-cola tillsammans med en skål chips eller ostbågar är väl okej ibland. Fast på sistone har ibland blivit utbytt mot ofta. Om jag bara taggar ner lite med det där kvällsgotteriet så är jag ju nästan i mål.
 
 
Neo är duktig i sittdelen. Men ibland får man bära honom i famnen när han vill ha extra mycket närhet.
 

Barn Och Barnfria Bröllop

 
Så kommer inlägget som många har åsikter om: barn på bröllop. Detta inlägg handlar om mina tankar och funderingar kring vårt bröllop. Vi gifter oss (som bekant) utomlands. Bara det är ett himla projekt då det är mycket som ska klaffa. Jag och Jan har alltid varit överens om att vi önskar oss ett barnfritt bröllop. Barn är ju trots allt barn, dvs att det nästan kan förutsättas att det blir en massa spring och ståhej. Hade vi ett bröllop som skulle vara anpassat för barn är det ju en helt annan femma, men som det är nu är det omöjligt för oss (på grund av platsbrist) att bjuda alla våra vänners och släktingars barn. Det går liksom inte att säga ja till ett eller två barn/bebisar och sedan neka alla andras. Däremot ser det ut som att vår lilla prins kommer få dela vår dag. Dels för att alla potensiella barnvakter troligtvis ska närvara på bröllopet och dels för att det är mycket svårare att få tag på en barnvakt utomlands. Neo kommer vara nästan ett år när vi gifter oss och just nu har vi ingen aning om hur han kommer vara som person, så det är svårt att i förväg försöka leta reda på någon som kan passa honom och som han skulle kunna trivas med.
 
Blir Neo ledsen under själva vigseln eller när någon håller tal till mig och Jan under middagen tänkte jag be någon släkting att gå ut en sväng med honom. Det går ju faktiskt inte att ta för givet att en ettåring kommer sitta knäpptyst under alla "känsliga" ögonblick. Kanske finns det personer som reagerar på att vår son är med trots att det är barnfritt, men det får vi strunta i. Skulle nog bli rätt så lack om någon gnäller över det. Det är vår dag som vi bestämmer över och dessutom har vi ju inte direkt något val när vi gifter oss utomlands och bjuder alla "barnvakter". Och apropå vigsel utomlands så är vi medvetna om att de med barn kanske inte kan få tag i barnvakt hemma i Sverige för att komma på bröllopet, vilket vi så klart har full förståelse för. Vi önskar oss ett litet, intimt bröllop med våra närmaste, men där gästerna får en möjlighet att kunna släppa loss utan att behöva ta hänsyn till sina barn. Att jag själv tänker ligga lågt med alkoholen är ju självklart för Neos skull, men också för att jag faktiskt vill komma ihåg min bröllopsdag.
 
 

På Väg Hem Till Mig

 
 
Jan klickade hem ett par skor till mig som jag gått länge och funderat på.
Hans kommentar: "Det är du värd, älskling!" Han är verkligen min själsfrände.
 

Fan, Vad Man Tappat

 
Jag minns för ett par år sedan när jag kunde göra 26 armhävningar på tårna efter en timmes thaiboxning. Kan väl säga att jag definitivt inte är där. Körde styrketräning innan zumban igår. Fick förnedra mig med armhävningar på knäna, något som i princip inte hänt på säkert 15 år. Och min en gång så sjukt starka mage som hade ett imponerande tidsrekord vad gäller plankövningen orkade knappt med 3X30 sekunder. Pinsamt! Fan, vad man tappat. Kändes som om kroppen aldrig befunnit sig på ett gym förut.
 
Insikten om hur otränad och svag min kropp blivit efter graviditeten fick mig att känna en stark beslutsamhet att komma i form igen. Nu handlar det inte bara om att gå ner 10 kg. Jag vill bli stark igen! Och det, mina vänner, kommer nog ta sin lilla tid. Något man har rätt dåligt med som småbarnsförälder. Men skam den som ger sig! Zumban gick i vart fall över förväntan bra. Kommer definitivt göra fredagar till min zumba-och-egentid-dag. Passar ju bra nu när Jan är pappaledig samtidigt. Då får även han lite egentid med Neo.  
 
 
För några år sedan då jag var som mest tränad. Älskade, saknade mage!
 

Det Börjar Vända

 
Samtidigt som jag känner att min lust att blogga kommer tillbaka mer och mer, känner jag att min kämpaglöd och motivation till att gå ner i vikt börjar återvända. Har inte skrivit ut det, och jag vet inte om det märkts heller, men jag har liksom inte alls känt mig manad att skriva i bloggen när jag känner mig kass och deppig. Kanske är det dagens stundande zumbapass som bidrar till min förändrade inställning. Och det faktum att vågen börjat klättra uppåt när jag inte rört på mig och har ätit en hel del skräp den senaste veckan. 65,3 kg är dagens vikt. Men jag ångrar inte att jag tog en paus och bara svullade. Har väntat på en nytändning och jag tror att jag någon gång måste befinna mig på "botten" för att återigen vilja klättra mot toppen.
 
 
En dagens mamma med mer energi.
 

Testar Sittdelen Första Gången

 
Jag älskar fredagar! Nyss hemkommen från en underbar höstpromenad tillsammans med Neo och Jan (som är pappaledig på fredagar från och med idag till hela november ut). Lycka! Och idag testade vi sittdelen för första gången. Inga protester och sen somnade han. Men lite för stor är den allt, fast funkar med fullt liggläge om han vill sova. Det var i alla fall första gången på en vecka som han inte skrek i vagnen av missnöje. Seger! Vi kommer dock inte skrota liggdelen helt. När vi ska till Stockholm nästa helg tar vi nog liggdelen. Neo är ju van vid att sova i den och eftersom vi ska på en stor 30-årsfest så känns det tryggast. 
 
Känns lite vemodigt men samtidigt spricker mitt hjärta av stolthet över att Neo växer så bra och blivit så stor. Men oj, så tiden springer iväg. Han är ju fortfarande en liten bebis, men ändå inte. När vi hade promenerat klart kollade vi in lekplatsen som finns alldeles vid oss. Var nyfiken på om Neo snart är redo för den där babygungan. Får nog avvakta en liten stund till. Tror han behöver tjocka på sig något kilo eller två innan han kan sitta bra i den. Ser verkligen fram emot att se Neo växa upp. Jag är så lyckligt lottad.
 
 
Stora pojken i sittdelen för första gången.
 
 
Underbart vacker höstdag.
 
 
Stolt mamma.
 
 
Min älskade familj. Finns inte ord nog till att beskriva hur mycket jag älskar er.

Neo Georg Monsen

 
 
Igår fick vi servetterna till Neos namngivningskalas.
 
 
Ljusblå matservetter med silvertryck. Vi kör små fossingar som tema.
Har alltid varit svag för Neos små bebisfötter så det passar alldeles perfekt som tema.
 
 

Talking Baby

 
Smidig nattning igår. Neo somnade på två minuter strax före sju. Sov till kl. 22 då han vaknade och var hungrig. Trodde jag. Per automatik gick jag in i sovrummet när jag hörde att han var vaken i spjälsängen och lyfte upp honom för att amma. Men när jag precis var på väg att lyfta upp honom såg jag att han egentligen bara låg vaken, rullade tummarna och pratade för sig själv. Hahaha. Fast lite hungrig var han nog allt för han klunka i sig rätt bra. Han somnade om i stora sängen då jag liggammade, men jag lyfte tillbaka honom till sin egen säng efter en stund och han fortsatte att sova vidare. Trodde jag.
 
När både jag och Jan lagt oss för natten och somnat vaknar jag av att Neo för en massa väsen. Han gnäller eller skriker inte, utan när jag kikar över spjälsängskanten ligger han med vidöppna ögon och återigen pratar för sig själv. What's up with that?! Jag suckar trött och kan så klart inte låta bli att dra på smilbanden. Sen kryper jag ner i min säng igen. Neo fortsätter prata och jag kan ju omöjligen somna om, men till slut somnar Neo av sig själv och sover fram till nästa mål framåt småtimmarna. Tyvärr hade jag svårt att somna om efter första väckningen.
 
Vid tretiden är det dags för mat igen. Tänkte låta honom ligga kvar eftersom jag var så trött, men efter att han käkat klart låg han bara och sparkade hej vilt. Knuffade lite på Jan och bad honom lägga tillbaka Neo i sin egen säng. Först var vi väl båda lite skeptiska eftersom Neo helt uppenbarligen var så vaken, så vi tänkte att det skulle bli high chaparall, men ack så fel vi hade. Han ville uppenbarligen inte ligga kvar hos mamma för så fort Jan lade honom i spjälsängen slutade han böka och somnade om på rekordfart. Duktig kille. Fast lite sorgligt för just idag ville ju mamma mysa med honom i sängen. Haha.
 
 
 
God morgon!

En Flaska Med Vatten

 
 

Så Härligt Ärlig

 
Alltså, jag kan sitta och titta hur länge som helst på Neo när han leker med sina fötter eller skallran. När jag räcker honom en leksak tar han emot den med en liten darrande bebishand, vänder, skakar, smakar och vrider på den. Länge och väl. Jag är helt fascinerad! Visste inte ens att det var möjligt att bli så förtrollad av någon. Gud, vad jag älskar vårt lilla mirakel! Kom förresten att tänka på en sak. Barn kan vara så härligt ärliga ibland! Idag när vi satt i väntrummet hos doktorn satt en 6-årig pojke bredvid sin mamma. Efter att ha sett Neo i babyskyddet löd konversationen:

Pojken: Titta! En bebis. Han är större än Gustav.
Mamman: Ja, han är lite större än Gustav, men väldigt söt.
Pojken: Jag tycker Gustav är MYCKET sötare!

Varpå mamman log lite generat. Hahaha. När de gick fram till kassan vände jag mig till min sambo och skrattade. Sen konstaterade vi att vi inte trodde att denna Gustav (troligtvis hans lillebror) var sötare än Neo. Pojken är ju för tusan partisk så det kan ju inte han avgöra!
Hehe.
 
 
Neo har börjat få riktigt härliga bullkinder!
Ska bli spännande att se hur stor han blivit på sin 5-månadersdag.
 
 

Tick Tack

 
Men hjälp vad tiden bara tickar iväg! Bröllopsinbjudningarna är inte klara och jag hade satt deadline till den kommande veckan. Fail. Från och med imorgon och hela helgen får det bli första prio. Ja, Neo är ju alltid prio ett men ni förstår vad jag menar. Vi MÅSTE bli klara med dom så att vi åtminstone kan skicka iväg inbjudningarna för tryck. När de väl är inskickade får man ju räkna med en vecka. Minst. Och det förutsätter att allt blir rätt första gången. Själva informationsbladet fixar vi själva och skriver ut. Sen behöver jag jaga postadresser till alla gäster. Som tur var har jag redan sparat (någonstans) en hel del adresser eftersom det i stort sett är samma folk vi bjöd till Neos namngivningskalas. Men det är ett gäng som jag inte har. Släktingar och familj på Jans sida.
 
Efter att inbjudningarna kommit ut via snigelpost så har både jag och Jan funderat på att skapa en Facebook-grupp för bröllopet, där man kan komma ut med information snabbt till de flesta gäster om det skulle behövas. Först funderade vi på en hemsida, men nu gör vi det nog så enkelt och snabbt som möjligt. Men den mest väsentliga informationen kommer ju givetvis framgå av inbjudan. Det är mest bara för att gardera oss ifall det skulle uppstå några sista-minuten-ändringar. Som sagt, gifter man sig utomlands är det en smula krångligare att hålla koll på allting. Och man får ta seden dit man kommer. Vi har ögonen på ett särskilt ställe att ha själva dansen och festen på, men om det stället skulle gå i konkurs nästa vecka måste vi vara öppna för andra möjligheter. Fast det viktigaste är i alla fall spikat - datum, vigsellokal och restaurang för bröllopsmiddagen, tårtan och första dansen.
 
 
Här testar jag brudklänningen för första gången på en bröllopsmässa (utan underkjol).

Jag Är Inte Bitter

 
Då har lillen tagit kvällen. Och jag ska snart slå mig ner i TV-rummet och kolla på de senaste avsnitten av How I Met Your Mother. Känner mig jobbigt sliten idag med. Fast den här gången beror det på min förkylning. Alltid är det något. I helgen har Jan lovat att följa med på min powerwalk. Vi tänkte testa sittdelen för första gången. Vet ju inte om Neo kommer tycka om den så därför vill jag gärna ha sällskap. Börjar kännas tungt att bära Neo långa stunder även om vi har en bra bärsele. Är vi två kan vi turas om ifall Neo skulle totalvägra vagnen. Hoppas han gillar sittdelen lite grann i alla fall.
 
Förresten. Vi var med Sigge till veterinären idag. 565 kr kostade dagens veterinärbesök. Då ingick 15 minuters väntan i väntrummet samt fem minuters samtal om att vi fortsätter som vanligt med Sigges medicinering. Väl använda pengar. Nä, jag är inte bitter. Har i alla fall skickat iväg alla papper till Agria så förhoppningsvis får jag tillbaka en liten slant. Det behövs verkligen. Imorgon ska man upp "tidigt" för ett besök hos farbror doktorn. Det är mitt öra som troligtvis måste spolas rent så jag kan få tillbaka hörseln. 
 
 
En glad fis som hittat sina fötter (igen).
 
 
Jag har tår! Läckert!

Vaken En Timme

 
Idag har Neo haft en riktig mammadag. Bara lugn när jag är nära. Han har sovit mer än vanligt och ätit en hel del. Efter lunchvilan trodde jag att han skulle orka leka och träna lite nacke, men icke. Blev vansinnigt arg. Så han fick hänga med mig i köket när jag lagade mat. Det hann säkert inte gå mer än en timme tills han blev trött igen. Försökte dansa, sjunga, ge bröstet och vara allmänt social, men han slutade inte gnälla förrän jag lade honom i min famn och började vagga. Tre sekunder tog det och sen sov han. Jag bloggar med en hand om ni undrar. För han sover än. Sötnöten.
 
Hur länge är era bebisar vakna innan de behöver vila?
Neo brukar vanligtvis klara 2 timmar innan han blir trött.
 
 
Till och med i sömnen håller han handen på mitt bröst. Här sover han djupt.
 

Jag Har Inte Gett Upp

 
Nej, jag har inte gett upp min träning. Är bara väldigt låg. Och det är okej. Ibland. Man kan inte alltid vara på topp. Fast istället för att se glaset som halvtomt så får jag faktiskt se på det jag hittills lyckats åstadkomma. 2 kilo kvar tills jag blivit kvitt alla mina graviditetskilon och nått mitt första delmål. Det är riktigt grymt! Neo är fyra månader nu och av den tiden som gått har jag inte kunnat träna ordentligt under 2-3 månader på grund av mitt snitt. De första tre månaderna ska man ju hålla sig till rätt lugna promenader.
 
En eller ett par dipp-perioder får man ha över sin kropp efter förlossningen. Detta är väl min första. Sen är det bara att ta sig i kragen och köra på. Tuffare och mer disciplinerad träning än innan. Jag måste börja träna styrketräning också för att tajta till min en gång så tränade kropp. Men en sak i taget. Först ska jag rida ut denna smått deprimerande period. Förhoppningsvis får jag tillbaka lite av träningsglädjen på fredag då jag får testa zumba för första gången efter förlossningen.
 
 
Tur att man har denna solstråle hemma som tränar för fullt i sitt gym.
Han har inte vänt sig till mage fler gånger än de jag tidigare skrivit om, men däremot har han
åter hittat sina fötter. Haha, jag gissar att det glöms bort och hittas lite hipp som happ när de är små.
 
 

Ett Stycke Sovdag

 
Jag vill ha lite energi tillbaka tack. Känner mig allmänt orkeslös och föga entusiastisk till något annat än att bara vara inne och mysa. Skyller på vädret, men misstänker egentligen att det snart är dags för ägglossning. Jippie. Blir ju så där låg och härligt deprimerad. Såg förresten på Nyhetsmorgon att det handlade om just mens och PMS. Att det finns sådana där jävla idioter som tror att våra hormonrelaterade mensproblem är något vi hittar på. Ha! Som om man skulle vilja gå omkring och vara nere. Hoppas de där idioterna tittade imorse.
 
Åh, vad jag önskade att amningen hade skjutit upp min cykel lite längre. Jag som mådde så bra. Passade rätt bra att Neo ville köra en sovdag idag. Vi gick ju upp sent efter en fantastisk mysig morgon i sängen. Lekte i två timmar och sedan sov han mellan tolv och två, var uppe i drygt en timme och sen var det tupplur igen. Jag fick med andra ord verkligen möjlighet att krypa ner under täcket, glo på TV och bara vara ifred. Imorgon ska jag försöka tvinga mig ut på skogspromenad. Kan inte lova något, men jag ska i alla fall försöka. Om jag orkar.
 
 
 
 

Börjar Se Vissa Likheter

 
 
Tycker Neo blivit mer och mer lik mig när jag var liten. En häftig känsla att se sitt eget barn och känna igen sig själv. Bara en smula ljusare version. Eller är det bara jag som börjar få dålig syn? De flesta har nämligen sagt från dag 1 att han är sååå lik Jan. Haha, vore ju roligt om han kunde likna sin mamma lite grann i alla fall trots sin ljusa hy. Råder nog inga tvivel om vems ögon han kommer få i alla fall. Här är vi i samma ålder. Runt 4 månader.

 

Han Vet Vad Jag Behöver

 
Ibland när man får en sådan där toppenmorgon med sovmorgon inbillar jag mig att Neo vet precis vad jag behöver. Det blev ju lite tidigt igår och så var det en smula kinkigt under hela dagen. På kvällen efter midnattsmålet fick han ligga kvar i stora sängen och sova med mig. Jag var alldeles för trött för att lägga tillbaka honom i spjälsängen. Idag vaknade vi först halv åtta och efter blöjbyte och mat somnade han om. Sedan vaknade han upp ett par gånger, tittade efter mig, såg mig ligga bredvid, log världens tröttaste leende och somnade om. Strax efter tio klev vi upp. Nu njuter jag av en glad och utvilad bebis som älskar att dansa med mamma till norska barnvisor. Det blir nog en rätt mysig dag idag. Inomhusaktiviteter för jag känner inte för att gå ut i regnet. Inte Neo heller. Längtar till fredag. Då är Jan pappaledig. Vi tar ut lite fler dubbeldagar så vi kan få mer tid tillsammans, särskilt nu när Neo är så liten.
 
 
Världens underbaraste!

Det Blev Mycket Bättre

 
 
Min sambo kom hem med detta till mig efter jobbet. Dagen kändes genast så mycket bättre!
 
 
Och när min älskade lilla fis är så här glad över att få åka och handla blir jag alldeles varm inombords.
 
 
Gud, vad jag älskar dig! Ditt leende sveper bort alla minnen av grinig bebis.

Vilken Start På Veckan

 
Uppdatering: Ja, det kommer vara en väldigt trött mamma som stupar i säng ikväll. Väl hemma tampades jag med en minst sagt övertrött bebis som vägrade somna. Till slut kom han till ro vid halv tre (då hade han inte sovit mer än den där halvtimmen inne i stan när jag väntade på bussen). Jag skulle vara så där duktig och sova tillsammans med honom i stora sängen. Vad händer? Självklart känner jag mig klarvaken, fast jag i realiteten börjar gå mot övertrötthet. Har pratat med Jan och även han är ovanligt trött och sliten idag. Känns en smula trösterikt att vi i vart fall inte kommer behöva tampas med någon långdragen nattning senare ikväll.
 
Den här dagen går väl inte till historien som den bästa. Neo väcker mig halv fyra på morgonen. Hur pigg som helst och inte en tanke på att somna om. Klockan åtta lyckas jag äntligen söva honom, men då är jag själv "pigg" och lyckas inte somna om. Fick väcka bebis efter 1,5 timme för att åka ner på stan. Efter ett besök på vårdcentralen där jag fått tid för spolning av örat (är för närvarande halvdöv) missar jag bussen med en halv minut, med grinig trött bebis i vagnen, i regnet och med en halvtimme till nästa buss. Blev en blöt promenad i stadsparken där jag mot alla odds lyckas söva bebis. Nu är vi hemma och jag är TRÖTT! Ska bli spännande att se hur resten av dagen artar sig.
 
Hur har er vecka börjat? 

De Där Sista Två Kilona

 
65 kg visade vågen på i morse (64,9 kg om man nu ska vara exakt). Jag har varit nere på 64 kg, men så har jag gått upp igen. Och ner igen. Och upp. IGEN. Suck. De där sista två gravidkilona är så hopplösa! Jag vill ju ha min första-delmål-belöning. Kanske måste utöka träningen med något mer för att bli av med det allra sista. Har bokat in mig på zumba i slutet på veckan. Kanske inte världens tuffaste förbränningsträning, men det är vad jag känner att jag orkar och har lust med. Är inne i någon typ av fas där jag behöver välja ROLIG träning för att orka kämpa på. Mina powerwalks är inte så roliga längre, men det beror nog mest på att plutten inte varit så glad i vagnen. Och det nuvarande höstvädret förbättrar inte riktigt min alltmer försvinnande träningslust.
 
 
The Body. 7 månader kvar till bröllopet och åtminstone 10 kg ska bort.
Börjar känna en liten, liten stress.

Jag Känner Mig Annorlunda

 
Den senaste tiden har jag gått omkring och känt mig annorlunda. Men annorlunda bra. Det har inte funnits så mycket tid till att reflektera hur jag själv känner mig och hur jag mår för all tid går ju åt till Neo. Fast när jag inte längre behöver handskas med samma panikkänslor som tidigare börjar hjärnan jobba med andra tankar. Tänk att jag äntligen kom ifrån den där panikpulsen jag kunde få om Neo skrek och jag inte riktigt hade koll på varför. Det var inte så länge sedan, men samtidigt känns det så avlägset. Vetskapen om att jag faktiskt känner min son och vet vad han behöver ger mig ett enormt självförtroende som mamma. Men det har tagit sin tid och många gånger har man nästan velat slita av sig håret. För hur underbar och "lätt" han faktiskt varit har man själv inte alltid haft orken eller tålamodet. Särskilt i början när både sviterna efter förlossningen och alla hormoner gjorde det näst intill omöjligt att hålla huvudet kallt i den nya föräldrarollen.
 
Jag är stolt över mig själv och min sambo. Vi hade en tuff graviditet och en förlossning från helvetet, men vår son är det finaste vi skapat tillsammans. Det kommer bli många tuffa duster med vår lilla prins när han ska växa upp och bli självständig, men så länge vi fortsätter jobba tillsammans och alltid kommunicera med varandra är jag övertygad om att vi klarar föräldraskapet med bravur. Och något utav det viktigaste är att vi inte får glömma bort oss själva som par. Så länge vi älskar och respekterar varandra och visar det i handling och med ord finns det inget vi inte tar oss igenom. Jag har aldrig någonsin tvivlat på att Jan är min happily ever after och jag kommer älska honom till mitt sista andetag.
 
 
 

Träff Med Indonesgänget

 
Hemma från Stockholm. Det har varit så roligt att träffa hela gänget med alla barn! Det var nog tre år sedan vi sist lyckades få till en Indonesienträff. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång. Neo skötte sig exemplariskt. Blev lite trött och smågnällig runt åttasnåret, men charmade ändå alla. Det var lite omnattning king åtta på kvällen, men efter att jag tankat honom ordentligt mätt sov han tungt tills det var dags för oss att gå till vårt rum. Han vaknade till vid midnatt då vi vuxna skulle lägga oss, fick amma och sedan sov han hela natten. Minns inte ens om han åt något mer.
 
Jag och Jan fick bo i ett gästrum i samma hus som festlokalen så det var smidigt för oss med läggningen. Måste säga att det var länge sedan vi sov så gott. Trots att Neo sovit i stort sett hela vägen till Stockholm hade vi inga större bekymmer med att få honom att sova under kvällen och natten. Halv åtta på söndagmorgonen vaknade jag, faktiskt före Neo. Sen låg vi och myste hela familjen i sängen. Resan hem gick alldeles förträffligt bra. Samma visa där. Han somnar i babyskyddet så fort bilen kommer i rullning. Faktiskt riktigt tacksamt.
 
 
En duktig liten tröttis.
 
 
Festlokalen.
 
 
Svårt att vara stilla när mamma ska fota.
 
 
Förrätt på gång.
 
 
När man är trött är det bäst att mysa i pappas (eller mammas) famn.
 

Till Den Kungliga Huvudstaden

 
 
Idag blir det Stockholm. Kommer hem imorgon.
Laters, baby.

Meningen Med Livet

 
 
Lyckan och meningen med livet.
 
 
Det går inte att undvika de där klyschorna när jag skriver detta inlägg. Att få barn är verkligen det bästa som hänt mig. Det är svårt att beskriva, men när jag fick Neo kände jag att detta är vad livet handlar om. Kärleken till sitt barn och sin familj. Allt som hänt innan dess var liksom bara resan fram till målet. Alla planer, föreställningar, ambitioner och tidigare prioriteringar har förändrats totalt när jag blev mamma. Jag skulle inte säga att mitt tidigare jag försvunnit, men man ser liksom livet med andra ögon nu. 
 

Det Där Språnget

 
Neo är mitt uppe i både ett utvecklingssprång och en tillväxtperiod. Då får man vara kinkig, äta extra mycket på natten och klänga på mamma. Fast det får man ju annars också förstås, men jag menar att det har sin förklaring till detta missnöje. Från och med nu är klängperioderna tydligen längre än tidigare. Just den här perioden kan vara i 5-6 veckor men även vara så kort som en vecka. Neo har nu även äntrat den så kallade händelsevärlden. Det har han förvisso gjort för ett tag sedan men det är först nu som jag hittade ett namn för det. Neo lär sig göra en kedja av saker. Tidigare kunde han bara greppa om en skallra. Punkt. Nu kan han gripa om skallran, skaka den, vända den, titta på den och stoppa den i munnen. Att göra sådana händelsekedjor verkar kanske enkelt, men är ganska komplicerat för en liten bebis.

Neos ljud börjar bli mer nyansrika och sammansatta. Nu kan man få höra ljud som låter som ”mamma". Det har jag hört många gånger, särskilt när han är lite ledsen i ögat. En annan viktig upptäckt för Neo är att saker finns fast de inte syns. Så roligt att leka kurragömmalekar! Han skiner upp som en sol när man först håller händerna för ansiktet och sedan tittar fram. Vid den här åldern börjar många träna på att krypa och att vända sig. Neo har ju klarat att vända sig ett par gånger och så fort han ligger på mage gör han rörelser som om han ville krypa. Nu gillar han också att undersöka föremål med händerna. Han skakar, vänder, smakar, suger och biter på allt som kommer i hans väg. Förutom nappen. Haha. Jag övar ibland, men han gör en grimas av missnöje och suger motvilligt tills han spottar ut den. Nope, fortfarande inget nappbarn.

Nytt I Neos Garderob

 
Det kom en leverans med höstnytt till Neo.
 
 
Pappa beställde finskor till Neo.
 
 
Mamma beställde höstjacka och höststövlar. Åh, han är så söt i detta. Ska försöka ta en bild sen.
 
 
Han fick även sin nya vinteroverall. Insåg att de två overaller vi fått är alldeles för stora.
Denna är lagom stor och han kommer kunna ha den ett bra tag innan det blir dags för nästa storlek.
 
 
Alltså, Neo var hur nöjd som helst i sin nya vintermössa när vi var ute en sväng,
men just när jag tog denna bild så skulle han visa ledsna läppen. Hahaha.

I Mammas Famn

 
Det var inte en fröjd att gå 8,5 km imorse. Neo är inte längre nöjd i vagnen. Jag hoppas det bara är en period för det börjar bli tungt i selen. Och inte ens där är han särskilt glad. Bara mindre missnöjd. Efter helgen ska vi testa att byta till sittdelen i vagnen. Kanske han blir lite gladare då. Nu är han ju faktiskt inte en liten bebis längre. Fast väldigt mammig har han blivit på sistone. Han tycker om att bli buren i mammas famn. Helst så mycket som möjligt, vilket kan vara tufft om man vill få något uträttat. Men när han håller sina små armar runt mig och kikar över axeln med en smått trumpen min och plutande läppar smälter jag inombords. Han är det sötaste jag sett och jag älskar honom gränslöst. 
 
 
Senaste grejen är tydligen att slänga upp sina gosedjur på huvudet.
Och därefter skratta och le hur mycket som helst. Underbara busunge!
 

Min Produktiva Dag

 
Vet ni vad jag gjorde under den resterande dagen? Absout ingenting! Men fick en helt fantastisk dag tillsammans med Neo. Strax efter lunch kröp vi ner i stora sängen, bara han och jag. Sigge kom och gosade med oss efter en stund. Men vi låg alltså i sängen, hud mot hud, och bara myste. I tre timmar. Sista timmen somnade vi båda två. Jag har nog hittat min favoritsysselsättning som mamma - bebismys i sängen. Tror både jag och Neo behövde lite lugn och ro. Bara få vara vi två. Ska nog försöka införa sådana sängmysardagar lite oftare. Man blir så glad, lugn och full av kärlek. Nu har Neo lagt sig för natten. Han somnade strax efter sju. Det går fortfarande smidigt med nattningen, men han har börjat käka mer på natten än förut, vilket får mig att misstänka en tillväxtfas.
 
Förut när vi samsov kunde han ligga och snutta, men nu käkar han verkligen. Klunkar i sig. Som jag tidigare sagt så lider jag inte av att han käkar en gång innan midnatt och sedan en gång framåt fyra-fem. Men nu äter han även vid två. (Det har han gjort de senaste två nätterna). Idag försökte jag tanka honom så full jag bara kunde med mjölk innan vi läste saga. Ska se om det gör någon skillnad. Tror dock inte det om det rör sig om en tillväxtfas. Då får jag snällt bita ihop och ta några nätter/veckor (?) med uppstyckad sömn. Ibland är jag så trött att jag somnar efter tvåmålet och glömmer att lägga tillbaka honom i spjälsängen. Ops.
 
 

Inte Många Knop

 
Neo sov en timme under förmiddagen. Lite drygt. Jag gick upp och lade mig i sovrummet för jag saknade faktiskt plutten. Så fort han rörde på sig i sömnen satte jag mig på sängkanten och kikade över spjälsängskanten. Åh, så fin han är! Ville att han skulle se mig när han vaknade. När jag såg att hans ögon var på väg att öppnas lyfte jag över honom till stora sängen och så gav jag honom bröstet. Där låg han och åt. Hur nöjd som helst. Och somnade om efter maten. Vi fick en halvtimmes mys och gick upp vid halv elva. Inte många knop vi kör med idag. Nu är det lek på filten och träning av nacken. Han vill så gärna vända på sig. Hela tiden. Jag får hjälpa till lite när han tar till de där riktigt arga frustrationsgrymtningarna. När han väl ligger på mage försöker han börja krypa men utan att ha någon som helst koll på tekniken. Det blir med andra ord ganska mycket ljud av frustration.
 
Den senaste veckan känns det som om Neo liksom gått tillbaka till vissa beteenden. Som detta med att inte vara helt nöjd i vagnen. Eller att han låter sig vaggas i famnen för att somna. Men så är det ju med barn och deras utveckling. Kan ändras hela tiden. Jan konstaterade att senaste gången han gjorde det var när vi låg inne på BB. Jag har absolut ingenting emot närheten. Tvärtom. Mysfaktorn är bra mycket högre av en bebis som somnar i mina armar än i vagnen eller selen, men jäklar vad tungt det blir efter ett tag. Han är ju ingen liten plutt längre, även om han inte hör till tungviktarna. I skrivande stund fick jag lov att ta en paus i försöket att söva Neo. Han var på väg att somna vid bröstet, men bestämde sig för att gnälla istället. Nu verkar han dock helt övergivit idén om sömn. Nåväl. Så länge han är nöjd så kanske det räcker med en lugn vilostund tillsammans med mamma.
 
 
Sovande liten ängel.
 

Finns Intresse För En Bloppis?

 
Snart kan Neo börja ha uteslutande storlek 62 på kläder. Känns förvisso som om jag sagt det i en evighet nu. Fortfarande en hel del plagg i 56 som hänger med ännu. Förvånansvärt mycket faktiskt, så jag kan bara återigen konstatera att jag inte blir klok på bebisklädstorlekar. Jag har fått lägga bort en del som inte är passande för säsongen. Sådant han faktiskt inte vuxit ur men som är lite för kallt för att ha nu. Klädberget av undanlagda bebiskläder växer sig allt större. Några få plagg tänkte jag spara, som till exempel hans allra första lilla body i storlek 44, första pyjamasen han fick från bestemor, hans första skor osv, men det andra måste jag göra mig av med snart. Det är en hel del kläder från Next. Väldigt fint skick.
 
Nu till min fråga. Finns det intresse för en bloppis? De flesta av mina läsare har ju fått sina småttingar, men det kanske finns någon/några därute som är gravida och väntar en liten pojke? Om det inte finns något stort intresse får jag använda mig av Borås Barnloppis på Facebook. Fast jag ville fråga er först. Känns som att ni liksom har lite förtur. Hehe. Tanken är då att jag fotar så mycket jag kan av de kläder jag vill sälja och sätter ett pris. Vill man köpa kläderna får man lämna en kommentar så sköter vi köpet via e-mail. Frakt betalas av köparen. Jag skickar klädpaketet när jag ser att pengarna kommit in på mitt konto.
 
 
Pyjamas från Next som han kunde ha när han var 5 veckor gammal.
Älskar Next´s pyjamaser! Otroligt sköna för bebisen och lätta att knäppa upp för blöjbyte.
 

Bara Få Vara

 
Idag gick vi upp strax efter sju. Jag känner mig lite småkrasslig ännu (haft en förkylning som verkar komma och gå hela tiden men aldrig riktigt slå ut). Det är hur fint väder som helst, men lusten att gå på promenad är väl så där. Kanske för att Neo varit småknepig de senaste rundorna och jag har ingen riktig ork att ta fajten. Just nu ligger han i sitt gym och tränar för fullt. Nästan på en gång då man lägger ner honom vänder han sig på sidan. Man riktigt ser (och hör) hur han kämpar för att komma över på mage igen. Ellen gav mig ett bra tips igår när det gäller hans magträning. Det är att räcka ut mitt finger som Neo kan ta tag i och liksom "dra" sig över på mage. Då får han jobba mer själv men får lagom hjälp av mig.
 
Vi har ingenting planerat denna torsdag så det får bli en sådan där bara-få-vara-dag. Mor och son. Man behöver några sådana dagar också. Även fast jag och definitivt inte Neo har något emot att aktivera oss om dagarna. Det var tänkt att vi skulle åka till Stockholm idag då Jan eventuellt skulle jobba på fredag, men det behövdes inte. Så nu åker vi inte till Stockholm förrän på lördag morgon. Vi ska på en Indonesienträff. En träff med andra familjer med barn från Indonesien. Vi har träffats i många, många år, men det har inte blivit av så ofta nu på äldre dagar. Ska bli riktigt roligt att få träffa alla. Nästa vecka blir det ytterst lite flängande men veckan därpå blir det Stockholm igen för VD:ns 30-årsfest med Gatsby-tema.
 
 
Idag kör vi på randigt.

This Is Vardagslyx

 
Neo somnade redan vid halv sju. Lade ner honom i spjälsängen och han somnade själv på tre sekunder. Obeskrivligt skön känsla att vi hittade rätt metod för honom. Jag fick tid och ro till att baka en äppelpaj som jag och sambon precis njutit av. Innan dess njöt vi av det vackra höstvädret och passade på att grilla till middag. Neo satt med vid matbordet i "stora stolen" när vi åt. Visade inte ett dugg intresse för vår mat, men däremot försökte han käka upp sin skallra. Han sitter rätt stadigt om man bullar upp med en tjock filt, men eftersom han ännu inte sitter själv så tar vi bara upp honom korta stunder. Ikväll var allra första gången. Jag tror han tyckte det var mysigt att sitta på samma nivå som sina föräldrar.
 
 
Stora pojken.
 
 
Grillat är ju absolut godast.
 
 
Det blir nog över till lunchlåda.
 
 
Och lite äppelpaj och gammaldags vaniljglass.
 
 

Crazy Mum With Cam

 
Går ju inte att låta bli att ta så mycket bilder det bara går på lillen.
Här har ni lite blandad kompott från dagen.
 
 
Visste väl att jag hade en alien i magen. En Predator närmare bestämt.
 
 
Kiss me, I'm Norwegian!
 
 
Zzzzzz. En liten lur mitt upp i allt bus.
 
 
Och när pappa är hemma blir det mer bus framför kameran.
 
 
"Are you eyeballing me boy?!"

Underbara Älskade

 
 
Mitt hjärta brister nästan av kärlek till min underbara älskade son, som för tillfället sover i min famn.
Han är något utav det bästa som hänt mig. Skulle inte kunna tänka mig livet utan honom.
Att bli mamma är sannerligen det mest fantastiska jag varit med om.

Times They Are A Changing

 
Jag har nyss kommit hem från ett besök hos Ellen och hennes lille sötnos. Det är så härligt att umgås med andra mammor och deras bebisar. Eftersom vår kaffemaskin gått sönder och vi inte hunnit införskaffa någon ny passade jag på att dricka hemma hos Ellen. Och gud så mycket godsaker hon hade bakat. Haha, jag smällde i mig både en, två och flera hembakade bullar och kakor. Och jag käkade utan att ha dåligt samvete. Går man nästan en mil om dagen så bryr jag mig inte om ifall jag käkar gott en eller ett par gånger i veckan. Vikten imorse visade på 64,8 kg så det är liksom ingen direkt kris.
 
Apropå kris. Neo har varit väldigt mammig den senaste veckan. Och ganska missnöjd i vagnen. Ja, han sover fortfarande när vi är ute på promenad. En liten stund. Sedan blir det ett fasligt gnäll. Och i bärselen är han inte heller nöjd. Vad jag har varit tvungen att göra de senaste gångerna då gnället övergått till skrik är att lyfta upp honom och krama om honom tills han blir tyst. Sedan sätter jag ner honom i vagnen igen och OFTAST glömmer han liksom bort att han var missnöjd. Så skedde idag efter vår powerwalk. Först trodde jag att han var hungrig och att dra fram tutten i minusgrader kändes inte så lockande. Men tog upp honom i famnen, vaggade några gånger tills han slutade gråta, satte ner honom och fortsatte hem till Ellen. Han var nöjd fram tills vi svängde in på hennes gata. Haha, sötnosen!
 
När vi var framme hos Ellen och inomhus tog jag fram bröstet, men icke. Det var han inte intresserad av alls. Han ville liksom bara gnälla lite. Efter lek med Ellens son i babygymmet blev han förmiddagstrött och jag lyckades för tredje gången söva honom i min famn genom att vagga ihärdigt. Helt otroligt! Times they are a changing. Tycker det är hur mysigt som helst att han kan fortsätta sova i min famn. När han väl nått djupsömnen vågar jag sätta mig ner. Men han somnar inte utan gnäll på dagarna om vi är inomhus. Jag minns de gånger då jag kunde lägga honom i soffan med kaninen och snutten och så bara slocknade han. Ja, det kan verkligen ändra sig från en dag till en annan.
 
 
Klädd för promenad i minusgrader.
 

Från Rygg Till Mage

 
Det har varit en händelserik dag för lilla Neo. Först körde vi vår vanliga promenad på 8,5 km. Han ville inte sova trots att han var en liten tröttis. En hel del gnäll och när det var ungefär en tredjedel kvar av rundan fick han komma upp i bärselen. Där somnade han inte heller. Förrän vi var cirka 10 minuter hemifrån. Haha. Sen var det i stort sett bara att amma och byta blöja innan vi skulle ta bussen till öppna förskolan för att möta upp Katarina med dotter. Vi tänkte testa på Kristinebergs babycafé. Eftersom jag skulle ha föräldragrupp vid halv två träffades vi när det var cirka en halvtimme kvar av babycaféet. Det var ett rätt skönt upplägg. När vi kom var det fullt med mammor, pappor och bebisar. Överallt. Men när de gick därifrån vid tolvsnåret var det i stort sett bara jag, Katarina och en mamma till. Den tredje mamman hade för övrigt sett mig på Kransmossen när hon var ute med hunden. Liten värld.
 
Förresten. Neo vände sig från rygg till mage idag för första gången alldeles själv. Okej, han gjorde det en gång i sömnen så det kanske inte räknas som allra första gången, men första gången som jag får se det. Hihi. Duktig pojke! Han har varit go hela dagen faktiskt. När det var dags för föräldragruppen kikade han gärna på alla andra bebisar med stora ögon och pratade massor. Sen förvandlades det strålande humöret till en tröttgnällis och jag testade för andra gången något nytt. Nu, efter fyra månader, går det att söva en trött Neo i famnen OM man gungar på ett speciellt sätt. Det har inte fungerat förut, utan han har bara blivit asförbannad. Men han slocknade efter lite gnäll. Som en fura. Kan vara bra att ha lite alternativa sövningsmetoder om somna-själv-metoden eller bärselen inte fungerar. Riktigt mysigt att ha honom sovandes i famnen. Fridfull som en liten ängel när han sover.
 
 
Här tränas det för fullt.
 
 
På väg till babycafé och föräldragruppen.
 
 
Hemma strax efter fyra. Tittar på när mamma städar köket.
 
 
Jippie! Pappa är hemma!
Min profilbild

Sök i bloggen