From The Bottom Of My Heart

 
Två månader tog det innan jag kunde skriva detta inlägg och vara fullständigt ärlig mot mig själv och mot er. Det har varit många, långa, tuffa veckor. Hormoner som stormat, känslor som svallat och tankar som man inte borde tänka när man äntligen fått vad man längtat efter hela livet. Mer än en gång under den första månaden har jag ställt mig själv frågor såsom "vad sjutton har jag gett mig in på?" och "ska det vara så här resten av livet?" Och med "så här" syftade jag givetvis på vad som för stunden var extra jobbigt. Till exempel den första tiden med amningen då jag var helt oförberedd på att känna mig så pass låst och avskärmad.
 
Det går verkligen inte att förbereda sig mentalt på allt man kommer känna och få uppleva den där allra första tiden som småbarnsförälder. Jag önskar att det hade funnits ett sätt för jag vill verkligen inte vara med om det igen. Att säga åt oss att njuta den första tiden är nog det sista man vill höra. Vet inte riktigt hur jag ska förklara den förtvivlan man känner som nybliven mamma när man inte hunnit lära känna sitt eget barn. När man står där med en förtvivlad bebis som bara gråter och inte ens vill ta bröstet.
 
Och den där överväldigande kärleken kom inte på en gång. I alla fall inte för mig. Den växte fram allt eftersom vi lärde känna varandra, jag och Neo. Nu är den orubblig. Som huggen i sten. Här hemma får jag aldrig längre någon panik över skrik eller gråt. Jag hanterar det med ett lugn jag aldrig trodde var möjlig. I alla fall inte om man jämför med hur jag mådde den första tiden. Då var jag allt annat än lugn. Ärligt talat trodde jag inte att det här ögonblicket skulle infinna sig så pass tidigt. Just detta ögonblick då jag från djupet av mitt hjärta kan säga att jag älskar att vara mamma.
 
 
Finns inget som är sötare än en bebis som sover. Gud, vad mamma älskar dig!
 

A Small Victory

 
Från en gnällig, skrikande och trött bebis som inte ens kommer till ro vid bröstet till en sovande, snarkande bebis på mammas bröstkorg. Idag har jag lärt mig att Neo går att lugna utan att behöva blanda in bröstet. Så länge det inte handlar om hungergråt. Buffade honom på rumpan och gungade honom lite i famnen innan han slocknade. Trodde faktiskt inte det skulle gå, men skam den som ger sig. Känns som en liten seger. Att han låter sig tröstas utan att snutta nu när han ännu inte tar nappen är en lättnad för mig. Det innebär att det är fullt möjligt att lugna Neo utan mig som mänsklig napp.
 
 

Min Kropp Samarbetar Inte

 
Haft migränliknande huvudvärk.
Legat i sängen till halv tolv. Min kropp samarbetar inte med mig.
Bloggen är inte högprioriterad just nu. Laters, baby.

Nu Är Det Väldigt Mysigt

 
Jag tänkte på en sak häromdagen. Det här med amning. Min amning. Hur jag känner inför den och hur länge jag kommer fortsätta. Vad som förvånade mig var den otroliga skillnaden från de allra första veckorna när jag inte ens kunde gå på toaletten eller ta ett glas vatten utan att vara låst vid amningskudden till hur det är nu när Neo inte äter lika ofta (förutom när han är i en tillväxtperiod). Vi nattade Neo redan vid halv sju idag och när han vaknade till för att äta efter en stund kröp jag intill honom och gav honom bröstet. Tittade ner på min älskade son och på den lilla handen som kramade bröstet och kände att nu är det väldigt mysigt.
 
De där mysighetskänslorna har liksom smugit sig på de senaste veckorna, men det var verkligen ingenting som "bara fanns där" så fort jag hade honom i min famn. Det har tagit sin lilla tid. Känns det så här bra i fortsättningen kommer jag inte känna några problem att helamma i sex månader. Jag är så otroligt tacksam över att jag bara haft "strul" med ömma och såriga bröst under en dag alldeles där i början. Kan fortfarande känna att det sticker lite i brösten, men så fort Neo ammar så går det bort. Jag är glad att jag kan ge honom det bästa. Lite orolig var man ju allt att det inte skulle fungera.
 
 

Wonder F****** Weeks

 
Okej, glöm det jag skrev om tålmodig bebis. Nu är det andra bullar. I drygt en timme har han skrikit och somnat till och från. Mycket märkligt beteende. Det började med en gång han var utvilad, mätt och precis fått en sprillans ny blöja. Då han brukar vara som mest nöjd. Vi lekte en stund i gymmet men sen dög inte det. Tänkte att han kanske ville komma upp och gosa med mamma, men icke. Eller vad vet jag? Han ler i ena stunden och skrattar ett tyst skratt. Sen i nästa sekund kommer ledsna läppen fram och ett vrålskrik. Letar febrilt efter någon signal eller tecken som jag kanske missat. Vill han ha mer mat? Är han fortfarande trött efter sin tupplur? Har han gjort något i blöjan som jag missat? Osv. 
 
Lade ner honom i gymmet igen och satte mig på golvet. Han somnade. Jag gick till köket och hämtade något att dricka. Han fortsatte sova. Satt en stund i soffan och gosade med katten och då börjar Neo gnälla. Satte mig på golvet igen och fortsatte leka, gosa, pussa och krama. Han skrek. Sen tittade jag bort för en sekund. Och så somnade han. WTF? Som vanligt när jag inte riktigt blir klok på Neos beteende ber jag Jan kika var vi befinner oss i bebisens utveckling. Och kan ni gissa vad? Tydligen är det blixt och åska som gäller nu. Hjälp! Wonder Weeks Appen stämmer väldigt bra på Neo. Gissar att det kommer bli en hel del snuttande framöver.
 
Utvecklingssprång nummer 3 och Neos tecken på att han har äntrat denna ljuvliga fas:
 
Gråter oftare, längre och mer intensivt - check. Särskilt på kvällarna innan läggdags.
Vill äta mer och mer - check. Ibland har det bara gått en timme innan han vill äta/snutta igen.
 Suger på tummen - check. Fast i hans fall kör han in hela handen i munnen istället.
Vill ha mer fysisk kontakt - check. Men kommer hellre till ro på pappas bröst i sele på kvällen.
 
Använder ni Wonder Weeks och brukar den stämma på er bebis?
 
 
 
 
 

Ett Stycke Död Mamma

 
Uppdatering: Jag och Neo har vilat och sovit. En massa. Tror ni bebisen kan känna av om mamma är sjuk? Det är nästan som om han har lite extra tålamod med mig och liksom anpassar sig till den för närvarande tråkiga inomhustillvaron. Mådde sämre idag på dagen än jag gjorde igår. Orkade bara leka med Neo en liten stund i gymmet. Men tror inte han hade ont av det. Han hade precis bestämt sig för att stirra på solen i sitt babygym så jag hade lite svårt att konkurrera ut den. Nu väntar jag ivrigt på att pappa ska sluta jobbet. Behöver en iskall dusch. Har svettats och frusit om vartannat. Jag skulle kunna lägga Neo i sitt babynest på golvet i badrummet medan jag duschar, men Jan är ju hemma om ett par timmar så kan lika gärna vänta.
 
Jag är en dålig förebild för min son när jag är sjuk. Detta är andra morgonen i rad som vi är uppe och klädda först halv elva på förmiddagen. Men jag klarar verkligen inte av att gå upp tidigare. Mår så jävla kasst på grund av min förkylning. Är glad att jag inte har en bebis som protesterar nämnvärt mot att ligga kvar i sängen, men det är nog inte bra i längden att vänja honom vid så sena morgnar. Nä, det var en riktigt usel morgon ur mammahänseende. Ett stycke död mamma. Söta, tålmodiga Neo ligger nu i sitt gym och sparkar. Ska snart sätta mig nere vid honom och dansa lite. Ingen sång idag heller för rösten är inte tillbaka. Kram på er.
 
 

Den Brutala Sanningen

 
9 veckor efter förlossningen och vågen står så där irriterande stilla igen. Denna gång på 67,6 kg. Och med den här förkylningen blir det inte mycket promenader. Den här hostan kommer säkert sinka mig i minst en vecka. Hade tänkt börja med Olgas mammaträning idag, men icke. Inte så långt kvar till Cypern heller. En liten tröst är att jag i alla fall inte väger mer än vad jag gjorde förra gången jag var där (i julas). Tror vikten låg på 70-71 kg. Då var jag ju förvisso gravid, men det hade varit lite pinsamt om jag åkt ner och vägde mer än vad jag gjorde som gravid. Åh, jag vill så gärna gå ner de där gravidkilona så jag kan börja med den riktiga viktminskningen - alla mina sambokilon. Den dagen vågen visar 63 kg (inskrivningsvikten) kommer jag jubla och verkligen känna mig hur peppad som helst att kämpa bort de resterande 9 överflödskilona. Nu känner jag inget pepp alls. Jo, visst försöker jag tänka på kosten men utan möjlighet till förbränning känns hela viktminskningsgrejen helt värdelös. 
 
 
Den brutala sanningen - magen 9 veckor efter förlossningen.
 

Vi Klarade Oss

 
Fortfarande sjuk mamma här, men med lite större självförtroende. Vi klarade oss - jag och Neo. Pappa fick komma hem och avlasta runt sjutiden på kvällen när Neo var kinkig, men annars gick dagen riktigt bra. Man får liksom bara bita ihop och fokusera på att lillkillen har allt han behöver. Förutom att mamma inte kunde sjunga för honom då min röst i stort sett helt försvunnit lyckades vi ha rätt roligt i babygymet. Lärde honom vilka 90-tals klassiker han måste kunna, dansade till MC Hammer, Haddaway mfl. och fick hur många leenden som helst. Sen blev det nackträning. Han avskyr att ligga på mage om han är i sitt gym, men när han ligger på mig går det hur bra som helst. Ett litet tag. Den förvånade blick jag möts av när Neo ligger på mitt bröst på mage och inser att han kan lyfta på huvudet och titta sig omkring är helt enkelt priceless!
 
Tyvärr ingen utomhuspromenad idag. Blir jag det minsta andfådd får jag världens hostattack och utöver det har jag förkylningsastma. Men balkongdörren står på vid gavel så att vi får in lite luft. Jag säger inte frisk luft för det är någon idiot som röker och den hemska lukten blåser in i vardagsrummet, men om vi inte vädrar smälter vi bort. Det är fortfarande väldigt varmt och väldigt kvavt. Nu är Jan ute med både Neo och Sigge på kvällspromenad. Hoppas Neo blir lite lugnare efter det. De gånger han är kinkig och inte vill ta bröstet brukar vi ta honom i bärselen, gå en stund utomhus och sedan när vi lägger honom i babynestet är det oftast inga problem att få honom att somna. Skönt att man lärt sig vilka knep som fungerar. Håll tummarna att gårdagskvällens kräkincident inte upprepar sig. Jag vill behålla min middag denna gång. 
 
 
Inte så imponerad när mamma försöker kraxa fram några sånger.
 
 
Men att dansa till MC Hammer var en större succé.
 
 
 

Evinnerligt Tacksam

 
Jag må ha haft en tuff graviditet och en sjuhelsikes förlossning med efterföljande komplikationer, men är det något jag är evinnerligt tacksam för så är det att Neo föddes frisk och kry. Det var ju min största skräck, att han skulle dö i magen eller vara allvarligt sjuk. Den skräcken har till viss del levt kvar när han kom ut och var så liten. Inte alls i den storleken som TUL:en hade visat. Jag trodde att det kanske hänt något i magen som gjort att han inte fick i sig någon näring. Så här i efterhand undrar jag vad som skulle hänt om jag inte blivit igångsatt. Om jag hade väntat en vecka till. Hans hjärtljud gick ju ner drastiskt ett tag inne på förlossningen. Nej, usch. Vill inte tänka på det. Glad att jag litade på min intuition och fick bli inlagd tidigare. Tack vare min barnmorska på MVC och aurorabarnmorskan på förlossningen. 
 
Inför varje BVC-besök håller jag andan och hoppas att allt ska se bra ut. Jag har lite svårt att ta in att allt verkligen är bra, att han följer sin viktkurva utan några konstiga avvikelser. Och när folk säger att han är så liten och tror att han precis kommit ur min livmoder (trots att han är två månader gammal) kan jag inte låta bli att undra om något är på tok. Jag jämför med andra jämnåriga bebisar som ofta väger både ett och två kg mer, men är lika långa. Jag jämför trots att man absolut inte ska det. Alla barn följer ju sin egen kurva och precis som en graviditet så är alla tillväxtkurvor olika.
 
 
 
 

Sjukstuga Dag 1

 
 
 
Nu är vi "igång" här hemma. Sjuklingen duschad och iklädd mjukiskläder, lilleman tvättad, bytt och klädd. Han ligger och sprattlar i babygymmet för tillfället, men ska snart få i sig lite mat. Han gnuggar sig oroväckande i ögonen så ska försöka fånga in honom innan han börjar skrika av trötthet. Det orkar inte mamma idag. Kramar.
 
 

Jag Borde Sova

 
Uppdatering: Kl. 02.00 inatt var hela hushållet fortfarande vakna. Jag fick lägga mig i TV-rummet för att Neo skulle kunna somna, men när han vaknade för att få mat gick jag in till honom och Jan lade sig i gästrummet. Jag hann dock inte amma särskilt länge innan jag fick lov att rusa till toaletten. Deja vu upplevelse från de tre första månaderna av graviditeten, men denna gång kräktes jag inte på grund av bebisen utan på grund av den här förbannade jävla slemhostan. Fick ta en tur till innan jag slocknade helt utmattad. Hostan blev lite bättre, men nu på morgonen är den lika jävlig som innan.
 
Jag borde sova, men det går inte. Somnade framför TV:n tidigare under kvällen så tröttheten finns absolut där. Jag svettas och fryser om vartannat. Näsan rinner, halsen värker, hostan och mina nysningar väcker bebisen. Stackars Neo. Fick gå ner och sätta mig i vardagsrummet för Neo sover så oroligt. Han känner nog av att mamma inte är riktigt kry. Imorgon är första dagen jag ska vara själv hemma i sjukt tillstånd. Ingen avlastning what so ever. Det ser jag inte fram emot alls. Jan nämnde något om att han också börjar känna sig hängig. Det vore ju helt jävla katastrofalt. I alla fall om han skulle må lika dåligt som jag mår. Nej, han får inte bli sjuk när jag är sjuk. Han får ta någon annan dag. Får säga det till honom. Ska försöka göra ett nytt försök med sömnen nu. God natt.

Lite Skillnad Minsann

 
 
Någon har vuxit i babyskyddet. Lite skillnad minsann från när han kom hem från BB,
fem dagar gammal till idag när han är två månader gammal.
Och folk tror fortfarande han är nyföding.
 

En Liten Utflykt

 
Det gick inte att sitta inne hela söndagen trots det mulna vädret. Hela familjen behövde aktiveras, även fast mamma skulle mått bra av att bara vila i sängen. Något hon får göra den dagen Neo flyttat hemifrån. Tog bilen till Gällstad där de har en massa outletbutiker. Blev inte så mycket shopping, utan vi gick mest och strosade. Jag hittade ett par skor för 99 kr och ett par sköna shorts att ha på Cypern. Efter Gällstad körde vi mot Torpa Stenhus och Hofsnäs där vi tog en liten promenad ner till vattnet. Blev faktiskt nästan en heldagsutflykt.
 
Neo var nöjd i stort sett hela tiden. Han skrek lite i babyskyddet när han var som tröttast, men mamma passade på att öva med nappen och han somnade efter lite bök. En vacker dag hoppas jag att han tar nappen direkt och blir lugn. Det är målet. Och sen om det visar sig att han aldrig kommer bli ett riktigt nappbarn - well so be it. Då har jag i alla fall försökt. Förhoppningsvis kommer han underfund med nappens funktion, för mammas bröst kan han inte använda som napp allt för länge till.
 
 
Han har verkligen vuxit i sitt babyskydd nu.
 
 
Jan tar en liten paus.
 
 
Efter amnings-och fikapaus.
 
 
Att åka bil är sövande.
 
 
Kikar över pappas axel.
 
 
Vacker utsikt.
 
 
Hofsnäs herrgård.
 
 
Att hänga på pappas arm är lite av en favorit.
 
 
Mina fynd.
 
 
Pappa har däckat i babynestet.
 
 
Neo fortsatte sova några minuter till i babyskyddet.
 
 

Sjukstuga Deluxe

 
Jag vill inte vara sjuk! Om jag tyckte att graviditet och sjukdom var jobbigt är det inget emot att vara förälder och sjuk. Det går ju ut över någon annan och inte bara en själv. Man brottas med det där dåliga samvetet att man inte klarar av allting lika bra som när man är frisk. Neo är ju som sagt ingen inomhusbebis och vill att det händer saker. Han sover definitivt inte bort dagarna, utan vill aktiveras. Och sen har man en sambo som behöver mycket sömn för att funktionera (men har problem att somna på kvällarna). Inte roligt att behöva jaga upp honom när man själv inte orkar. Nä, fy farao. Nu sitter jag på tryggt avstånd från Neo med mitt varma honungste som dock hunnit bli svalt eftersom jag aldrig går i närheten av bebisen med varma drycker. Och jag kunde ju så klart inte låta bli att gå in i sovrummet när han började skrika för att Jan skulle kunna sova vidare.
 
Tack för kommentarerna angående Neo och min förkylning.
Känner mig lite tryggare nu att han kanske klarar sig.
 
 

Det Var Länge Sen

 
Idag fick vi ta till bärselen för att få Neo att göra kväll. Det var länge sen vi behövde göra det. Känns det som i alla fall. Man kan ju inte ha tur varje kväll såsom jag haft när det gäller läggning och nattning. Strax efter nio kom han till ro. Det tog sin lilla stund. Stackarn hade bara sovit två timmar under hela dagen och har varit grymt övertrött hela eftermiddagen. Försökte få honom att sova middag men det blev bara en superkort lur som inte gjorde mycket nytta. Vet inte riktigt när det gick "fel". Jag sätter fel inom citationstecken eftersom en så pass liten bebis som bestämmer sig för att bli en smula kinkig en kväll egentligen inte kan ha fel. Han är bara bebis. Så klart extra tufft när mamma är sjuk och pappa är trött. Men vi tog med både bebis och katten ut på kvällspromenad så fick båda lite frisk luft. Nu är det nog snart dags för amning. Känns som att han kommer vakna när som helst. Hoppas bara han kan fortsätta sova gott sen för det skulle han verkligen behöva. Stackars lilla tröttis. Vi hoppas på en bättre dag imorgon och gärna en friskare mamma.
 
 
När Neo är riktigt övertrött så hjälper inte ens bröstet. Tror han fick för lite frisk luft idag.
Det har ösregnat hela dagen, men imorgon om det är fint väder ska jag försöka ta mig ut.
Jävla förkylning säger jag bara! Vill vara frisk och må bra så bebis också får må bra.
 

Föräldraskapets Baksida

 
Från ingenstans har jag gått och blivit förkyld. Det är hur jobbigt som helst. Inte egentligen för min egen skull. En förkylning överlever man, men just för Neo. Har inte lika mycket ork eller tålamod, är väldigt trött och sliten för ingenting. Föräldraskapets baksida. Är man sjuk vill man helst av allt dra något gammalt över sig och vänta tills det går över. När man har barn är det inget alternativ. Jan fick ta över blöjbytarpasset igår natt och i morse. Annars brukar jag aldrig ha några problem och studsar oftast upp tidigt på morgonen. Nu låg jag halvdöd i sängen och försökte bara fokusera på amningen. Urk.
 
Hur stor är risken att Neo också blir förkyld? Någon som vet?
Jag menar, jag är ju väldigt nära honom dygnet runt.
 
 
 
 

Vi Gör Framsteg

 
Vi gör framsteg här hemma på nappfronten. Tre gånger av tre, när han blivit kinkig i bilen, har jag lyckats lugna honom med nappen. Och idag, två månader gammal, sög han för första gången själv på nappen utan hjälp av mamma. Åh, så stolt jag är. Glad att jag inte gav upp. Det är verkligen en helt annan sugteknik. Så fascinerande att se. Som om han liksom kopplade om. Han har inte nappen långa stunder, men nu spottar han i alla fall inte ut den. Och det viktigaste av allt - han kan komma till ro. Fortfarande en hel del övning kvar innan han tar den med en gång, men det är en enorm skillnad. Har tagit åt mig av alla råd jag fått av er och jag är oändligt tacksam. MAM-nappen fungerade nästan på en gång och jag koncentrerade mig på gommen för att stimulera sugtekniken samt strök honom över kinden. Ikväll ska jag testa att byta ut bröstet mot nappen efter att han ätit klart när vi gör natt.
 
 
Esska-napp.
 
 
MAM-napp.
 
 
 

Baby Carrier Miracle

 
Jag höll mig till min lista igår till punkt och pricka. Så stolt! Det gjorde Ullaredbesöket effektivt och smidigt. Hade jag inte skrivit en lista över vad som behövde inhandlas skulle jag kunnat bli kvar där flera dagar. Vi hade kommit överens om att kika efter en ny bärsele bara för att jämföra priser, men när vi hittade Baby Carrier Miracle Mesh rådde det inga tvivel om att det var en sådan vi skulle investera i. Och jisses, vilken skillnad när man har ordentligt stöd i midjan och slipper ta all vikt på axlarna. Förstår inte varför man inte gjorde modellerna så från första början. Ska recensera bärselen när vi är på Cypern och hunnit använda den några dagar. Självklart kommer det bli varmt, men med den nya selen kommer vi förhoppningsvis slippa svettas ihjäl.
 
 
 
 

Hipp Hipp Hurra

 
 
Hipp hipp hurra för lilla Neo idag som blir två månader gammal.
Mammas och pappas stora pojke.

Ullared The Sequel

 
Så, överlevde Jan sin värsta mardröm, Gekås Ullared på sommaren i semestertider direkt efter löning? Haha, det gjorde han verkligen! Gud, hade det funnits ett belöningssystem för tålmodiga sambos skulle han fått finaste belöningen. Jävlar, vad folk det var! Inte alls som första gången jag var på Gekås med Tess, då jag var höggravid. Och den här gången hade jag ingen veteran som kunde guida mig så jag gick med kartan i högsta hugg och yrade efter amningsrum, skötbord, bebisprylar och barnkläder. Men vilken underbar dag det blev. Både ur shoppinghänseende och mammahänseende. Jag fick högsta betyg av Jan. Ingen panik, utan skötte mig precis som jag alltid önskat att jag skulle göra ute bland folk. Klappar mig själv på axeln. Men en sak är säker, på Ullared råder djungelns lag. Särskilt angående sittplatser på diverse matställen. Jäklar, vad man fick böka sig fram. Tur att man hade babyskyddet. När man demonstrativt ställer det på bordet som precis blivit ledigt när andra försöker sno det är det ingen som fortsätter tjafsa. Haha!
 
 
Strålande väder och semestertider lockar sjukt många besökare.
 
 
Norrmännens Ullaredsdebut.
 
 
"Men mamma, vad sjutton har du tagit med mig på?"
 
 
Jag skötte mig också exemplariskt!
 
 
Mitt andra besök och Neos första men inte sista. Hihi.
 
 
Vårt bästa köp - en ny Baby Björn bäsele som andas och med avlastning runt midjan.
Jag och Jan har märkt att vår gamla bärsele börjar slita på våra axlar.
 
 
Gissa vad jag lyckades med både på dit och hemvägen?! Lugna en trött Neo med nappen!
Skam den som ger sig! Woohooo!
 
Våra köp och (styck)priser:
 
 
1099 kr (i affären 1299 kr). PERFEKT för Cypern där det kommer vara 30 grader varmt.
Vår gamla hade dödat våra ryggar och även varit lite väl varm.
 
 
Nässug: 19,95 kr. Nagelvårdsset: 14,95 kr.
 
 
Baby Socks 2 p: 14,95 kr. Baby Socks Frotte 2 p: 12,95 kr.
 
 
Våtservetter 72 st per paket: 8,95 kr. Amningsinlägg 50 st per paket: 34,95 kr.
Tvättlappar 200 st per paket: 19,95 kr.
 
 
MAM napp: 29,95 kr.
 
 
Stort fotoalbum: 49,95 kr. Så himla glad för detta fynd! I stan hade jag tittat på ett liknande
men för 299 kr. Detta var till och med finare. Ullared is da shit när det gäller utbud och fyndpriser!
 
 
Köpte några heltäckande kläder till Neo att ha på Cypern. Även fast han inte ska vara i solen
vill jag ändå att han täcker armar och ben. Tunna tyger och hur sköna som helst.
Body: 34,95 kr. Byxa: 29,95 kr.
 
 
De har rätt stora storlekar på Ullared, men det är flera veckor kvar tills vi reser så Neo kommer ju växa lite.
Tvådelad pyjamas men kan ju användas även dagtid: 59,95 kr.
 
 
Pyjamas med fot: 49,95 kr. Pyjamas utan fot: 49,95 kr.
 
 
En spännande men utmattande dag för en liten parvel.
 
P.S Har fått sjukt mycket bra kommentarer och råd angående nappen.
Ska beta mig igenom alla svar imorgon. Tusen tack!
 

Bebisar Och Nappar

 
Jag tror att jag tagit upp detta förut, men nu skriver jag ett inlägg och ber om hjälp angående just detta med napp och bebis. Neo blir hela två månader imorgon och han tar fortfarande inte napp. Jag försöker hela tiden och har testat tre olika sorter. Minns tyvärr inte vilka, förutom att det på den ena nappen står Avent. Och som ni ser har de även olika former (och har även testat någon brun variant som jag tror var i ett annat material). Tänkte först att han kanske föredrar en rund form eftersom det efterliknar min bröstvårta men det spelade ingen roll. Och den ena nappen hade liksom en liten platt del, men det verkade som sagt inte göra någon skillnad. Har ingen aning om ifall de nappar jag testat är av märktet MAM som många av er läsare rekommenderar. Ska i alla fall till Ullared om några timmar och kika på det märket.
 
Vad jag skulle behöva lite tips om är mer konkret när jag ska erbjuda nappen. Det är totalkört att ge honom den ifall han skriker för då blir han ännu mer förbannad. När han börjar bli en aning gnällig och jag försöker med nappen kommer pannrynkorna fram, vilket betyder att han börjar bli irriterad. Och när han är tillfreds med tillvaron tittar han på mig som om jag vore dum i huvudet när jag försöker presentera nappen. Sen håller han inte kvar den i munnen om jag inte trycker lite lätt med mitt finger. Självklart tvingar jag inte in den men försöker putta lite diskret när den är på väg ut. Men det fungerar inte heller. Konstigt egentligen, för man kan ju tycka att han borde gilla nappen så mycket som han uppskattar att ligga och snutta på mitt bröst. Och sugtekniken är det inget fel på. Förutom när han får nappen. Han liksom puttar ut den med tungan.
 
Berätta, har ni några tips om hur ni gjorde för att få era bebisar att ta napp?
Kanske jag helt enkelt får finna mig i att han inte är ett napp-barn.
Fast jag är inte beredd att ge upp riktigt än.
 
 
Hittade inte den tredje nappen som är brun.
 

Sömn Och Kvällsrutiner

 
Testade en ny sak igår gällande Neos kvällsrutiner. Tjuvstartar lite grann med sömnrutinsträningen, men det är mest för min egen skull. Jag behöver öva upp mitt tålamod och testa hur jag hanterar nederlag. För man måste vara beredd på att det kommer ta sin lilla tid. Vi tänkte börja med det på allvar efter Cypern när Neo är 3-4 månader. Då vet man att bebisens hjärna är fullt utvecklad att ta in sådana vanor. Jag vet att det är lite för tidigt för att kalla det för rutiner eftersom han fortfarande är så pass liten, men jag hade läst på om hur man kunde göra för att senare få bebisar att somna utan att bli ammad till sömns. Själva idén att testa kom efter att jag tidigare under dagen lyckats söva en trött och grinig bebis i babysittern utan bröstet. För att detta skulle fungera krävdes dock att jag var väldigt uppmärksam på Neos trötthetssignaler. Han brukar gnugga sig i ögonen, gnälla och vara lite svår att tillfredsställa. Helst ska man ju försöka fånga upp de där signalerna innan han går in i övertrötthetsmode, vilket inte alltid är lätt. Vissa gånger kan det gå vansinnigt fort från nöjd bebis till argsint övertrött bebis som skriker järnet.
 
Så här brukar vi göra på kvällarna: Vid sex-sjutiden försöker vi varva ner här hemma även om han inte skulle vara dödstrött. Jag byter om på honom till pyjamas, dämpar ljuset och kollar blöjan. Sen, beroende på hur trött han är, får han bröstet så att han är mätt och belåten. Det är inte alltid han är tillräckligt trött för att somna och då får han stanna uppe med oss en stund och mysa. Igår blev han inte sov-trött förrän strax efter sju. Vi fick ju besök från Norge så det var väl lite extra spännande. Hur som haver. Någon gång mellan halv åtta och åtta somnade han. Jag gav honom bröstet och precis när han ätit klart, men ännu inte riktigt somnat smyger jag ut från sovrummet. En liten stunds bök blir det, men jag har börjat lägga snutten bredvid honom i nestet för att den så småningom ska få honom lugn. Jag stängde försiktigt dörren och gav honom en chans att själv komma till ro, vilket lyckades. I alla fall en liten stund. Märker man att det inte går får man upprepa proceduren. För mig tog det tre gånger innan han stensov. Hade babymonitorn på så jag visste när jag skulle behöva gå in.
 
Hur ser era sömn-och kvällsrutiner ut för er bebis?
 
 
Neo tar en liten lur i babysittern. Hans gnäll tydde på trötthet, jag lade ner en klarvaken bebis
och det tog inte lång tid innan han somnade av sig själv. Yes! Mamma börjar lära sig tyda signalerna.
 
 
Besök från Norge. Neo ville inte lägga sig förrän han hann hälsa på farbror Fredrik.
 
 
Då blöjor är sjukt mycket billigare i Norge hade Fredrik tagit med sig ett helt lass.
Tusen tack!

Jag Älskar Er

 
 
Kärleken för min son växer sig starkare för var dag som går och jag känner mig allt mer trygg i min roll som mamma. Detta är vad jag längtat efter och drömt om så länge. Inser hur otroligt lyckligt lottad jag är.
Tack Jan Monsen för att du gett mig detta fantastiska liv. Jag älskar dig. Jag älskar er.
 

Den Där Fantastiska Kvällen

 
Jag glömde berätta om gårdagens fantastiska kväll. Nattade Neo vid åtta, tog babymonitorn med mig en trappa ner, hällde upp en liten drink, gick ut på balkongen i morgonrock och bara njöt. Sambon gjorde mig sällskap och riggade vattenpipan. Sedan satt vi utomhus och tokmyste. Vid midnatt drog det in ett blixt-och åskoväder över Borås men utan regn (väldigt konstigt). Så jag och sambon smög ut på balkongen igen och stod och tittade på skådespeleriet på himlen. Läskigt men samtidigt väldigt vackert. Precis som föräldraskapet.
 
 
Men ibland ser jag ut som på bilden. Då är det skönt att man får uppleva bra kvällar.
 

Liten Blir Ännu Större

 
 
Neos tvåmånaderskontroll avklarad och han fick en stor godkändstämpel av farbror doktorn.
Neo mäter nu 58 cm och innehar den imponerande vikten på 4875 gram. Lilla killen börjar bli stor
När han föddes mätte han 49 cm och vägde ynka 2840 gram. Bra grejer i mina bröst.
 

Efterkontroll Och Picknick

 
Så har vi mellanlandat en stund hemma innan det blir dags att ge sig iväg till BVC för Neos kontroll. För min del blev det inte så mycket mer än uppvisning av Neo och prat om förlossningen tillsammans med min barnmorska. Skönt det för jag kände verkligen inte för att bli undersökt idag. Vi spar det tills senare. Nu till något helt otroligt. Jag satt i väntrummet och ammade Neo när vår barnmorska kom ut i väntrummet. När hon fick syn på oss sprack hon upp i ett brett leende och gick ivrigt fram till Neo. Och när Neo fick se och höra min barnmorska log han som aldrig förr och gav ifrån sig ett litet skratt. Det var verkligen ingen tillfällighet! Min barnmorska blev överförtjust, fortsatte prata med Neo och han bara fyrade av leende efter leende. Vilken kille! Precis som om han kände igen hennes röst. Hon bar honom i sin famn och där satt han en bra stund, hur nöjd som helst. Kunde inte låta bli att sträcka på mig lite extra, trots att det egentligen inte var jag som skötte mig så fint.
 
Första halvan av besöket gick åt till att beundra vår son. Och återigen fick han ta emot så mycket beröm om hur lugn och medveten han var. Hon sa något i stil med att han säkert aldrig är missnöjd. Både jag och Jan såg på varandra och skrattade högt. ALLTID samma visa. Neo vet sannerligen hur han ska charma sin omgivning. Men det är ju bra att han är så glad ute. Jag tog med mig ett kort på mig och Neo som Jan tagit samt en liten text på bakisdan av korten där vi tackade för hur väl omhändertagna vi blivit under graviditeten. Såg hur vår barnmorska blev alldeles rörd. Hade även med mig en utskrift av min förlossningsberättelse och det blev hon positivt överraskad av. Jag känner att det alltid står så sakligt och kliniskt i förlossningsjournalen, och ingenting om hur det upplevdes av patienten, vilket kan vara bra för barnmorskan att läsa då det ändå är hon som försökt förbereda oss så mycket inför förlossningen och följt vår resa. Kändes inte mer än rätt att hon fick ta del av hur det verkligen gick till.
 
Efter barnmorskan köpte vi lunch och satte oss i Stadsparken.
 
 
På Eest har de godaste sushin.
 
 
Neo sov gott i vagnen men vaknade strax och låg och tittade på trädkronan hur länge som helst.
 
 
När han började knorra fick han komma till oss på filten. Jag hade hunnit äta upp min lunch.
 
 
Precis när kortet togs drog han upp handen. Hahaha. Less på allt fotande? Nej då!
 
 
I samma stund som detta kort togs hände en liten olycka. Hahaha. Älskar Neos min.
 
 
Pappa passar på att pussa.
 
 
Efter picknicken låg han förnöjd i vagnen. Häpnadsväckande! Men så länge han ser ordentligt
blir det sällan gnäll. Så helt omöjligt är det inte att få honom att trivas i vagnen.
 
 
Men så fort vi gick in i en affär började han protestera så det blev bärselen igen.

Blir Inte Klok På Storlekar

 
Jag har förstått (och upptäckt) att det kan skilja ganska mycket mellan samma storlek beroende på vilken affär man handlar bebiskläder, vilket kan vara förklaringen till varför Neo fortfarande kan ha alla sina 50-storlekar medan 56:an fortfarande är lite för stort. Som den överanalytiska morsa jag är kan jag dock inte låta bli att undra när han egentligen ska börja växa ur 50. Jag menar, han är ändå över 56 cm lång. Borde inte det innebära att även de minsta 50-storlekarna ska vara för små vid det här laget? Eller har de mätt fel på BVC? Fattar inte. Vi ska på Neos tvåmånaderskontroll i eftermiddag, men mina storleksfunderingar är knappast något jag vill diskutera med doktorn. Det har ju inte direkt med hans hälsa att göra. Skulle jag ta upp det får jag nog bara fånig-morsa-stämpeln i pannan, så därför skriver jag här istället så kanske någon av mina mammaläsare kan förklara det här med bebisstorlekar. 
 
När växer bebisar ur storlek 50 egentligen?
Och har storlekarna ingenting alls att göra med längden?
 
 
Tänk att han varit en sådan här liten plutt.
 
 

Bebisar På Restaurang

 
Måste ta upp en sak som jag tänkt på väldigt länge. Som ni alla vet har jag fortfarande rätt svårt för att koppla bort omgivningen om jag är ute bland folk och Neo börjar skrika. De enda ställena där jag helt kan slappna av är på Ullared, Ikea och Borås Djurpark där alla andras barn också skriker och lever rövare. Det är ingen som reagerar eller stör sig på det. Beror väl troligtvis på att det är allmänt vedertaget att just dessa ställen är väldigt barnvänliga och populära bland småbarnsföräldrar. Men nu kommer vi dock till det jag går omkring och ältar. Hur gör ni med bebisar på restaurang? Alltså, nu pratar vi inte om McDonalds eller något obetydligt lunchställe, utan jag menar på en sådan restaurang där majoriteten består av vuxna människor som går ut för att äta en fin måltid och bara njuta av livet. Och nu menar jag bebisar och inte lite större barn som klarar av att sitta själva i en barnstol.
 
Det är svårt att göra saker med Neo som innebär att man ska vara stilla under en längre tid. Han tycker i dagsläget inte om när saker och ting är stilla, utan det ska helst röra på sig hela tiden. Därför känns det rätt vanskligt att sätta sig på en restaurang och försöka äta en middag, även fast jag hemskt gärna skulle vilja det särskilt när vi ska åka utomlands. Visst, det är många veckor kvar tills vi åker så Neo kanske ändrar sig men det är inget man kan räkna med. Det är lite krångligt när man har en liten bebis som inte kan sitta i en barnstol. Hade han varit tillräckligt stor för det skulle jag vågat prova. Men nu måste någon antingen sitta med honom i knät eller hålla tummarna att han är nöjd i sitt babyskydd eller vagnen (hahaha). I värsta fall får en av oss äta och den andra får gå en runda med Neo i bärselen och så får man byta av.
 
Man vill ju defintivit inte störa andra gäster eller förstöra stämningen på restaurangen med att ens barn börjar skrika och leva rövare. Då kanske det är lika bra att man låter bli att gå ut. Eller? Ja, det är många funderingar. Det kanske går jättebra. Eller så blir det bara ett mardrömsscenario. Fast man vet inte förrän man testar. Och bara för att det går åt pipsvängen en gång betyder det inte att det alltid kommer göra det. Men är det värt att chansa? Man har ju faktiskt andra gäster att ta hänsyn till. Eller? Ska man bara skita i sin omgivning och göra precis som man vill? Åh, det är så svårt det där. Och vad anser man i andra länder om amning? Vågar man ens ta fram bröstet även fast man skyler det med en sjal? Men den viktigaste frågan ställer jag ändå till er, kära läsare:
 
Vad anser ni om bebisar och restaurangbesök?
 
 

Besök Från Norge

 
Åh, så skoj! Imorgon får vi besök från Norge. Samt en blöjleverans. Kan ni tänka er att blöjor är sjukt mycket billigare i vårt rika grannland? Har lagt in en beställning på Libero storlek 3. Neo har inte vuxit i den storleken ännu men det är ju bara en tidsfråga. Nu ligger han och sover middag. Jag passade också på att sova en timme. Tror minsann min dygnsrytm är en smula anpassad efter Neos. Blir förvisso inte lika grinig när jag är trött, men jag känner absolut när det behövs en liten lur för att orka med resten av dagen.
 
Imorgon har vi även tid för min efterkontroll hos barnmorskan. Snart två månader sedan förlossningen. Ska bli intressant att se om jag får godkändstämpel. På eftermiddagen är det även dags för Neos två månaders koll. Det ska bli ännu mer spännande. Hoppas så klart att han också ska få ok-stämpel. Jag känner att min kropp blir starkare och starkare för varje dag, även om det fortfarande kan kännas att man fött barn, särskilt när man är ute och motionerar. Men förhoppningsvis kommer det märkas mindre ju mer jag rör på mig.
 
 
Frezze trivs verkligen på balkongen nu när vi kattsäkrat den. Antingen myser han under bordet
eller så slappar han i soffan. Eller jagar insekter. Eller gosar ihop sig bakom grillen.
Med andra ord - han älskar "utelivet".
 

Baby Power Walk

 
 
Råder ingen tvekan om när Neo vill ut i friska luften. Det deklarerar han högt och tydligt.
Passar på att sova i 30 minuter gjorde han med. Skönt för lilleman.

Återhämtning Deluxe

 
Klockan halv åtta igår kväll slocknade äntligen lilla Neo. Jag gick och lade mig strax därefter. Runt tio kom Jan in med Neo i babynestet och väckte mig för amning. Sedan minns jag inte så mycket mer. Både jag och Neo sov som klubbade oxar. Jag har ett svagt minne av att jag ammade Neo fram mot småtimmarna när han i sömnen knorrade efter mat. Nu när vi ändå har lyckats upprätta ett visst samspel så skedde amningen per automatik för oss båda och vi fortsatte sova vidare. Ingen behövde vakna till. Klockan sex fick Jan ta ett blöjbyte då det inte hade gjorts sedan då jag bytte om på honom för kvällen. Med ren blöja och lite frukost i magen somnade Neo om även efter att ha varit uppe på skötbordet en kort stund. Klockan är sju och han ligger i babynestet och snarkar. Vrider sig lite grann emellanåt, vilket betyder att han kommer vilja gå upp inom en snar framtid. Men inte mig emot. Jag är ordentligt utvilad nu efter gårdagen. Puh.
 
 
När Neo var så här liten var det inte mycket vakentid att tala om. Annat är det nu.
 

Vägrar Låta Sömnen Vinna

 
Jag tror att Neo fått en 30-minuters vila idag på eftermiddagen, men svårt att säga när han ligger vid bröstet eftersom han ofta sluter ögonen när han ammar. Snutta gjorde han hela tiden och det kan han ju även göra i sömnen, så det är som sagt svårt att avgöra. Nu är han vaken och ligger på mitt andra bröst. Råder ingen tvekan om att han just nu äter. Han är fortfarande alldeles för trött, vilket märktes när jag skulle byta sida på amningskudden. Lade ner honom i fem sekunder och genast var han igång med trötthetsskriket. På maxvolym. Suck. Jag vill ha tillbaka min glada, nöjda bebis. Eller i alla fall få mer sömn så jag orkar med en kinkig bebis.
 
Neo (och mamma) fick sig i alla fall en härlig picknick på Kransmossen med Mathilda och Rex. Åh, så gott det var att komma ut. Och Neo låg som vanligt på filten och tittade sig omkring med stora, fascinerade ögon. Han lyckades faktiskt slockna på filten efter en amning, men tyvärr varade det bara fyra minuter. Kan inte förstå varför han just idag kämpar så mycket mot sömnen. Man kan verkligen se hur han liksom vägrar låta sömnen vinna och tvingar upp sina trötta små ögonlock. Önskar ibland att man kunde prata förstånd med de små liven. Nåväl. Försöker orka med den här dagen och kanske vaknar Neo upp på ett mycket bättre humör imorgon.
 
 
 
Idylliskt.
 
 
Vi älskar frukt. Och Mathildas egenhändigt plockade jordgubbar.
 
 
Neo njuter av utomhusluften.
 
 
Här sover båda barnen. Neo vaknar några minuter efter att denna bild togs.
 
 
Om Neo är supertrött och sufletten är nerfälld så att han ser så mycket som möjligt
är han nöjd i vagnen ungefär 10 minuter. Sen fick jag plocka upp honom.
 
 
 
 

Nytt Rekord Igen

 
Nytt rekord av det inte så trevliga slaget.
Neo kör vakenhet i åtta timmar och jag ska klara av att tillfredsställa en
övertrött bebis på två timmars sömn. Går väl så där. Känner att tårarna är nära nu.
 
Fick i alla fall tre underbara timmar med Mathilda och Rex.
Bloggar mer om det sen. Nu ska jag gråta.
 

Blir Inte Riktigt Klok

 
Okej. Jag blir verkligen inte riktigt klok på Neos sömnrutiner. För det mesta sover han nätterna igenom, och helt plötsligt kommer det en sådan här natt. Jag vet att han är för liten för att man ens kan tala om rutiner men ni förstår nog vad jag menar. Kanske vore mer korrekt att kalla det för hans icke-rutiner. Igår sov han rätt gott från åtta på kvällen. Ammade vid nio och sen var det lugnt fram till halv ett. Då trodde jag bara att blöjbyte, mat och kärlek var vad som krävdes för att få honom att somna om igen, som det alltid brukar vara, men icke. Neo hade heeeelt andra planer. Hade jag vetat det skulle jag också lagt mig klockan åtta, fast kruxet var ju att jag sällan är trött då.
 
Från halv ett till fram på småtimmarna höll han både mig och Jan vakna med gud vet vad för läten. Ett tag lät det som om vår bebis blivit utbytt mot en gris som bökade i jorden. Han vägrade sova och sparkade och vevade med armarna och tyckte inte tutten dög till mycket. Ett tag var jag på väg att kliva upp, men jag ville heller inte ge mig. På natten ska man sova! Gick igenom hela den där checklistan hur en bebis sover bäst men ingenting dög. Han hade bara bestämt sig för att vara vaken, prata, grymta, gnälla och sparka. Vi gick upp vid fem. Jag har på sin höjd fått en eller två timmars sömn. Behöver väl inte säga att jag är rätt trött nu va?
 

Ett Nytt Sätt

 
Runt åtta ikväll började Neo bli trött. Tutten hjälpte inte, badet hjälpte inte, tröstande ord och smekningar hjälpte inte heller. Mamma gick ner och tog på sig bärselen. Två minuter i den och Neo blev tyst. Mamma lyfte Neo ur bärselen och han började skrika, men inte lika desperat som innan. Mamma tog upp Neo i famnen, höll honom tätt och vaggade fram och tillbaka. Och han slocknade på fem minuter. Nu ligger han i sovrummet i sitt babynest. Lugn som en filbunke. Taadaah! Man känner sig alltid en smula stolt när man lyckas hitta nya sätt att trösta sitt övertrötta barn.
 
 
Imorgon blir en mysig dag. Då kommer vi få finbesök av Mathilda och Rex.
Picknick på Kransmossen vid den fina dammen.
 

Våra Små Pälsbollar

 
 
Jan har kattsäkrat hela balkongen så nu kan vi vädra,
katterna fick ett extra rum och hela familjen har tillgång till frisk luft.
 
 
Med grönt nät blev det inte alls så tokigt. Riktigt bra faktiskt.
 
 
Sigge upptäcker sitt nya rum.
 
 
Neo ligger i skuggan i sitt babynest och älskar utomhusluften.
 

När Neo Blir Trött

 
Det märktes tydligt att Neo sovit ordentligt för han var piggare än vanligt idag. Det var inte förrän vid ett som han började signalera att han var trött och då hade han varit vaken fem timmar i sträck. En gång tidigare (för flera veckor sedan) har han varit vaken i sex timmar, men det tillhör ovanligheterna. När Neo blir trött brukar han böka extra mycket vid bröstet (om jag för stunden ammar honom). Han kommer även igång med skriket väldigt fort. När han inte är trött skriker han bara till och slutar så fort man ger honom det han är ute efter - vilket kan vara lek, mat, ren blöja, utomhuspromenad eller bara lite variation från det han för stunden gör. Men när han är trött har han bara bestämt sig för att det ska skrikas. Ibland kan man avleda honom från det, men enbart i korta stunder. Så hur gör man då för att få honom att sluta skrika? Ja, det låter kanske hemskt men vi låter honom ha sina små skrikstunder när det rör sig om trötthetsskriket. Det är nästan som om han måste få skrika ur sig sin trötthet. Efter att han gjort det somnar han förnöjt och ganska ögonabums.
 
I skrivande stund har han sovit i två timmar. Självklart försöker jag ändå få honom att sluta skrika genom att trösta, vagga, sjunga, ge bröstet etc. Men att det inte fungerar är inte hela världen. Jag vet ju att han kommer somna till slut. Den här gången höll jag på i kanske tjugo minuter. Sen gick vi upp till sovrummet där jag (för tredje gången) erbjöd bröstet som han tog och så somnade både mamma och bebis. Det är inte bara skriket som avslöjar att Neo behöver sova en stund, utan även ögonen. Han kan vara på väg att stänga ögonen, men rycker liksom till och man kan nästan se att han tokvägrar. Haha. Det är lite sött ändå. Innan han somnade med mig idag så höll han på att slockna i min famn. Eftersom jag kände att jag tyvärr aldrig skulle orka bära på en sovande bebis i flera timmar så försökte jag lägga ner honom i vaggan, men det dög inte. Så fort jag lade ner honom i vår stora säng och jag lade mig bredvid blev han lugn. Tidigare låg jag bredvid honom i soffan och försökte amma när han låg i babynestet, men det var inte bra. Då får man fortsätta testa olika saker tills man hittar det som funkar.
 
Hur gör era bebisar när de är trötta och vad har ni för knep för att få dom att somna?
 
 

Amningscentralen Har Flyttat

 
Solen ligger på från morgon till kväll där TV-rummet/arbetsrummet ligger och med den här hettan vi har nu blir det olidligt för både bebis och mamma att vistas där. Trots att fönstret står öppet och det vädrar igenom så är det ändå för varmt. Så amningscentralen har nu flyttat en våning ner. Det är så mycket skönare och svalare i det stora vardagsrummet och här är vädringsmöjligheterna oändliga. Ja, Neo gick upp strax efter åtta. Efter att mamma legat bredvid babynestet och pussat på honom tills han vaknade. Haha. Nej, men han hade redan öppnat ögonen och jag passade på att mysa lite innan jag tog upp honom. Nu ligger han i babygymmet och pratar, sen blir det lite mat och därefter ska jag och Neo gå och handla. Hoppas ni fått en lika fin start på veckan som vi haft.
 
 
Här nere lyssnar vi på P4 Radio Norge. Lite norska måste ju Neo lära sig. Han är ju trots allt halvnorsk.
 
 

Som Natt Och Dag

 
Jämför man gårdagskvällen med kvällen innan är det verkligen som natt och dag. Lilla Neo har sovit från fyra igår eftermiddag och ligger fortfarande och snarkar. Klockan börjar närma sig åtta och han tar en lång sovmorgon. Vad hände där? Lite tråkigt för mamma som är van att vara igång tidigt och med en aktiv bebis. Nu känner jag mig nästan arbetslös. Hahaha. Verkar som att ordentligt med frisk luft is da shit för lilla bebis. Självklart har jag varit vaken och på alerten ändå. Gett honom mat när han börjat knorra i sömnen och bytt blöja när han gav signaler på att den var full. Även om han vaknat till lite grann har han slocknat på en gång jag lade honom tillbaka i babynestet. Men snart ska han väl ändå gå upp? Mamma vill klä på honom och gå ut på promenad. Hihi.
 
Fast i ärlighetens namn måste jag erkänna att det var riktigt skönt att ha en kväll för mig själv igår. Jan låg nämligen också och sov jämte Neo. Sen när Jan vaknade åt vi lite kvällsmat tillsammans medan Neo sov vidare. Man behöver lite "ledigt" mellan varven för att hämta ny energi. Nu kan jag inte känna mig mer utvilad, vilket är en bra känsla för en endaste tuff kväll eller natt kan ändra på det in a heartbeat.
 
 

Naturligt Ljus

 
Här kommer några underbara bilder från familjeplåtningen i naturligt ljus.
Inga konstigheter. Rätt direkt i kameran.
Fotograf Jan Monsen.
 
 
 
 
 
 
 
 

H&M Och Lindex Levererar

 
Jag hittade äntligen två amningsbh:ar som var i min stil. På H&M. Mjukt vadderade kupor och lite roligare än bara svart och vitt, fast fortfarande inget turn-on-plagg. Nåväl. Kommer behöva beställa/köpa några fler då jag märkt att man svettas och blir lagom ofräsch när det är så här varmt ute. Tänk hur jag kommer svettas när vi är nere på Cypern med 30 gradig hetta. Nu har jag fyra amningsbh:ar och behöver i alla fall tre till så jag har till veckans alla dagar. Men det bästa med de jag hittat är att jag kommer kunna använda dom efter att jag slutat amma. Sköna, sitter bra och får de mjölkfyllda hängbrösten att poppa. Typ.
 
 
Skönaste jag haft på mig. Faktiskt. Väger upp lite grann att den kanske inte är så sexig.
 
 
Mycket bra pris på dessa två. 149 kr.
 
 
Fick även min vita amningsbh som jag beställde på Lindex. Köpte tidigare den svarta modellen.
 

Äntligen Händer Något

 
Vågen har ju stått still på 69 kg i flera veckor, men för några dagar sedan visade den på ett halvt kg mindre och i helgen har det försvunnit ännu mer. Dagens vikt ligger på respektingivande 67,5kg. Äntligen händer det något! Har bara kunnat promenera ganska korta och lugna turer så är glad att något över huvud taget hänt. Fast man ska inte underskatta de där djurparksbesöken. Man går sjukt mycket i många branta backar dragandes en tung barnvagn, så visst sjutton förbränner man en del där med. Bra mycket effektivare än mina dagliga promenader. Sen har jag tänkt väldigt mycket på kosten och godis har jag i stort sett helt lagt av med. Dricker massa vatten och blir jag sugen på något äter jag lite frukt.
 
Något som är oerhört viktigt för mig om jag vill gå ner i vikt - jag äter inte för stora portioner. Det har säkert inte undgått någon att både jag och Jan älskar att laga god mat och mycket. Min aptit kan nog bräcka den hungrigaste karlakarlen om jag sätter den sidan till. Men nu äter jag alltså väldigt mycket mindre portioner. Åtta veckor efter förlossningen har jag 4,5 kg kvar av gravidkilona. Kan konstatera att jag inte tillhör dom som kilona bara försvinner på några dagar efter födseln. Jag kommer få jobba för det. Nu hoppas jag på några kg till innan Cypern. Drömscenariot vore ju ifall jag lyckats bli av med alla spår av graviditeten (förutom mina fina bristningar) men det är nog att sätta målet lite för högt.
 
Hur går det för er andra mammor? Har alla kilon från graviditeten runnit av er?
 
 
En kurvig mamma med totalt 13,5 kg som ska bort innan hon kan titulera sig själv som MILF.
 
 
Den där lilla "gravidbumpen" kommer vara det svåraste att tajta till.
Mina magmuskler är i nuläget icke-existerande
 
 
Vill så gärna kunna ha min förlovningsring igen, men är fortfarande lite för fet för det.

Photoshoot Med Familjen

 
Jan ville fota i naturligt ljus och självklart ställde jag och Neo upp som modeller. Vi lastade barnvagnen med massa vatten, kamerautrustning och en bebis. Sen styrde vi kosan mot Kransmossen. Neo började skrika i stort sett med en gång. Den där vagnen är som sagt inte särskilt populär, men jag försökte ge den en chans eftersom BVC-sköterskan gnäller om att man inte ska ha bebisar i bärsele för länge. Helst inte mer än 30 minuter åt gången. Nu tar det i och för sig inte särskilt lång tid att gå till dammen dit vi skulle, men jag vill verkligen försöka få Neo att tycka om vagnen. Icke sa nicke.
 
När jag hörde hur skriket blev högre och högre tills det nått en gräns då man vet att det inte är någon idé att låta honom ligga kvar, spände jag på mig bärselen och tog upp honom. På en gång blev han tyst och lugn. Bara att inse. Vår bebis älskar att bli buren i sele och jag tänker inte tvinga honom till vagnen. Fast jag kommer inte sluta att försöka. Han har vid ett fåtal tillfällen kommit till ro i liggdelen, men antal tillfällen kan jag nog räkna på en hand. Vi lade oss i alla fall till rätta på picknickfilten, jag ammade och såg till att Neo var på så bra humör som möjligt. Och sedan ställde vi upp oss framför kameran. Bilder kommer sen.
 
Vad föredrar era bebisar? Vagnen eller bärselen?
 
 
Världens sötaste modell. På allvar.
 
 
Mina kärlekar.
 
 
Åh, vad du kommer krossa många flickhjärtan när du blir stor.
 
 
Familjen Monsen.
 
 
Sötnöten.
 
 
Så underbart ute i naturen. Neo älskar detta.
 
 
Tittar på de väldigt tama änderna tillsammans med pappa.
 
 
Mamma. Pappa. Nu vill jag hem.

Sovmorgon För Bebis

 
Det märktes att Neo var helt slut efter gårdagens skrikkväll. Jag gick upp vid fem och ammade, men sen somnade Neo om en halvtimme senare och sov till halv nio. Det smarta hade väl varit att sova lite till, men jag kunde inte. Passade på att duscha, vilket jag inte hann igår. Gick ner och plockade ur diskmaskinen, diskade, städade, pumpade ur mjölk och frös ner samt gjorde i ordning frukost. Vera har lekt med Neo nu på morgonen. Hon och min bror åkte hem idag efter lunch och jag kommer känna mig en smula otillräcklig gentemot Neo. Han tycker det är så mycket roligare att andra barn leker med honom än att hans gamla tråkiga mamma sitter på golvet och spelar på hans musikleksaker. Det märks hur tydligt som helst. Nåja. Får bli lite mer utomhusaktiviteter med Neo hädanefter. Han älskar ju att vara utomhus. Fast inte i vagnen.
 
 
 
 

Giv Mig Styrka

 
Uppdatering: Fick åtminstone tre timmars sömn inatt. Skulle behöva i alla fall två timmar till, men man kan inte få allt här i världen. All sömn jag kan få gäller det att ta vara på och trots gårdagens tuffa kväll vaknade jag och log brett när Neo började knorra vid femtiden. Min första tanke var "tack Neo för att du lät mamma sova till fem och inte väckte mig vid fyra som du brukar." I vecka som kommer ska jag se till att sova samtidigt som han tar sina tupplurer, om vi inte är ute och promenerar. Då kan jag ju givetvis inte sova.
 
God jävla natt. Vissa kvällar ORKAR man bara inte. Vi har haft längsta försöka-få-Neo-att-sova-kvällen på väldigt länge. Har man varit uppe sen klockan fyra imorse utan någon som helst chans att ta igen sig är man lite trött just nu på en bebis som tyckte att lördagskvällen kan avslutas med en timmes skrikande samt tre timmars vägra-somna-humör. Vaknar han igen och börjar skrika lägger jag mig i badkaret med en kudde över huvudet. Nu är denna mamma övertrött och finner ingen som helst ro att somna. Insikten om att jag kan komma att behöva kliva upp om mindre än fyra timmar igen gör inte saken bättre. Oh, the joys of motherhood. SUCK. Giv mig styrka.
 
 
Jag skulle vilja lägga in en efterlysning på den här lilla killen. Han syntes senast igår kväll,
i sällskap med sin far och bjöd på det allra första riktiga skrattet. Någon som sett till honom?

Älskade Underbara Borås

 
Borås på sommaren är sannerligen ljuvligt! Majoriteten av invånarna har dragit till västkusten, det är lugnt i centrum, sommarrea i alla affärer och solsken hela veckan. Kan inte tänka mig en bättre miljö för en mamma och bebis. Det är först nu jag på allvar insett hur vackert och fridfullt det är i Borås på somrarna. Stadsparken står i full blom och i skuggan av de stora träden sitter en och annan mamma och ammar. I veckan ska jag och Neo åka ner på stan, lägga oss på en picknickfilt i parken och bara vara. Kanske smiter in på min favoritsushirestaurang Eest och köper mig lite lunch to go. Har sett ut ett väldigt mysigt och avskilt ställe i skuggan i parken som jag tänkte bosätta mig på när det är fint väder. Vi tog helt rätt beslut att vara hemma under sommarmånaderna. Särskilt när det är så här vackert väder. Dessutom hade det varit alldeles för varmt att åka till Cypern nu med uppemot 40 grader. I september är det mer humant med runt 30 grader. Det klarar  både mamma och bebis.
 
Bilder från dagens strosande på stan med familjen:
 
 
Mamma fick sig en efterlängtad vanilj latte medan pappa gosade med Neo.
Jag vet inte hur ni andra mammor gör men jag vågar aldrig dricka varmt kaffe när jag är själv med Neo.
 
 
Jag blir en sådan där typiskt töntigt stolt morsa när folk vänder sig om på stan
och kommenterar hur liten och söt han är eller när folk ler då de ser honom.
 
 
Vera upptäcker Borås alla konstiga statyer.
 
 
Promenad längs med ån Viskan.
 
 
En vacker sommarstad.
 
 
På väg till Stadsparken.
 
 
Under skuggan ska jag och Neo ligga och mysa när det är fint väder.
 
 
 

Baby Wear

 
 
Idag är jag klädd i en skjorta-och-slips-body med fastsydd väst och mina nya coola jeans.
Men mamma måste nog ta av mig jeansen för temperaturen utomhus blir allt varmare.
 
 
Det här med att vara med på kort är väl inte riktigt min grej,
men med en pappa som är fotograf och en mamma som stått modell får jag väl ställa upp.
Men jag tänker INTE titta in i kameran!
 

En Dagens Mamma

 
 
68,5 kg. Boom! Nu rör det på sig igen.
 

Inte Konstigt Att Man Blir Trött

 
Upp och hoppa kl.04.00 en lördag. Ja, man kan göra så men det är inte rätt. Hehe. Inte konstigt att man blir trött när det är väldigt tidiga morgnar. Jag har inte svårt att stiga upp när Neo kräver det, men att hålla igång sen hela dagen och kvällen kan ta ut sin rätt. Därför är jag i lika stort behov av de där små sovstunderna under förmiddagen/eftermiddagen som Neo är. Men när man har besök är det inte alltid man kan ta sina naps, vilket resulterar i att jag fullkomligen stupar i säng rätt tidigt om kvällarna.
 
Idag blir det en lugn tur in till stan.
 
 
Neo brukar alltid somna om ungefär en timme efter att vi gått upp. Haha.
Då har mamma hunnit bli klarvaken och kan inte somna om.
 
 

This Is My Happiness

 
Djurparken med min familj.
Fotograf Jan Monsen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Den Där Bubblande Lyckan

 
Vad kan jag säga annat än att jag är så otroligt lyckligt lottad. Allt jag någonsin önskat mig är en egen liten familj att ta hand om och älska av hela mitt hjärta. Allt jag någonsin drömt om har gått i uppfyllelse. Den där bubblande lyckan jag känner i mitt hjärta är något som alltid kommer finnas där, oavsett hur trött och slut jag är. Som nu till exempel. Jag ligger i sängen och försöker natta lilla Neo som behöver ordentligt med sömn efter dagens alla intryck. Helst av allt skulle jag själv behöva sova, men jag vill vara vaken lite till och njuta av den här lyckan jag känner. Min fina, underbara familj. Jag älskar er så otroligt mycket.
 
Ett par av mina favoritbilder som Jan fotade idag:
 
 
Mor och son.
 
 
Bilden på lejonen skulle man kunna ha som en stor tavla. Helt underbar!
 

Morbror Och Kusin

 
Vilken fantastisk dag! Strålande solsken och underbart sällskap. Så roligt att Neos morbror och kusin är här. Även om han inte kommer komma ihåg det så fick vi många fina bilder som vi kan visa när han blivit lite äldre. Åh, det är sådant här som förgyller livet. Härliga familjedagar. Vi startade dagen tidigt. Handlade till picknicken vid tio och kom inte hem förrän strax innan fem på eftermiddagen. Neo var hur duktig som helst. Så gott att få komma ut och aktivera sig även fast man har en liten bebis att ta hänsyn till.
 
När Jan är med går allt så smidigt. Man hjälps åt helt enkelt. Jag behöver aldrig känna stress eller panik utan vi går lugnt och systematiskt till väga med det mesta. Ja, min mammapanik har förbättrats oerhört. Och jag känner mycket mindre "skam" över att amma offentligt. Särskilt på sådana där typiskt barnvänliga ställen. Riktigt skönt att inte behöva bekymra mig. Det gör mig oerhört glad att kunna ge min son mat när han behöver det, även fast vi är ute bland folk.
 
 
Neos morbror och söta kusin.
 
 
Han satt hur länge som helst bredvid morbror.
 
 
Piffade till mig idag och gjorde mig sommarfin.
 
 
Vagnen packad och redo för en dagsutflykt på djurparken.
 
 
Syskon med barnen.
 
 
Jan tog med sig proffskameran idag. Bilder kommer senare.
 
 
Han låg 10 minuter i vagnen och sov. Sen ville han upp. På med bärselen och han var hur nöjd som helst.
 
 
Äter lunch och väntar på sälshow.
 
 
Han låg vaken och nöjd i vagnen i 10 minuter. Sen ville han upp.
 
 
Mycket mysigare i pappas famn.
 
 
Älskar de där ögonen!
 
 

Älskade Små Tossingar

 
 
Neo myser hos morbror. Jag älskar bebistossingar! Så himla goa!
 
 

Ingen Rast Ingen Ro

 
Lilla prinsen ville inte riktigt komma till ro igår. Från fyra på eftermiddagen till åtta på kvällen kämpade han mot sömnen. Fascinerande hur man verkligen kan både se och höra det. Inte heller hade han velat sova under dagen så jag visste väl att ett stycke övertrött bebis skulle komma på posten. Kruxet var bara det att jag kände mig sjukt sliten och ville inget hellre än att få vila. Jan tog med både bebis och katt ut på kvällspromenad så jag kunde gå och lägga mig. Runt halv nio smög han sig in i sovrummet med en sovande Neo (äntligen). Ammade honom när han vaknade till, men sen slocknade vi båda runt niotiden och gick upp först vid halv fem. Hade en matning kring halv två, men annars flöt natten på bra. Väldigt skönt med det där babynestet.
 
Idag ska vi ta med min bror och brorsdotter till Borås Djurpark. Blir samma upplägg som förra gången vi var där, med picknick. Maten de säljer där tar de löjliga överpriser för och inte är det särskilt gott. Så bäst att ta med egen mat och enklast när man har småbarn. Då kan man sätta sig var man vill. Bara att slänga fram picknickfilten. Ska komma ihåg att ta med mig extra mycket vatten för man blir alldeles törstig av att gå så mycket. Särskilt i värmen. Vädret kan vi verkligen inte klaga på. Nästan så att man önskar sig lite molnighet. Efter parken blir det en shoppingtur på Knalleland och ikväll blir det troligtvis något grillat. Alltid så underbart med fredagar för då är Jan pappaledig. Hoppas ni alla får ett bra veckoslut och trevlig helg!
 
 

Mitt Hjärta Smälter

 
Om ett par timmar kommer min bror och brorsdotter på besök. Ska bli så roligt att ha dom här hela helgen. Jag känner mig riktigt mysig inombords. Neo har varit på ett strålande humör hela dagen och jag verkligen njuter av att vara mammaledig idag. Vi tog oss en 30 minuters promenad till affären i strålande solsken och Neo var så nyfiken på allt. Han såg sig omkring med stora, bruna ögon och vägrade sova middag trots att jag såg på honom att han var trött. Så jag förbereder mig för lite trötthetsskrik så här på eftermiddagen innan han kommer till ro. Men vad gör det när man har en sådan liten glädjespridare i sitt liv. Älskade lilla sötnos. Mamma kunde inte låta bli att ta en massa kort när han pratade och log som mest. Här kommer några fler härliga bilder:
 
 
 
Mitt hjärta smälter.
 
 

Happy Baby

 
 
Jaaaaa! Jag tror utvecklingsfasen är på väg att gå över. För den här gången.
Vi har en otroligt glad bebis som bara överöser oss med leenden och massa prat.
Jag ligger på golvet och pratar med min son som fyrar av sådana här underbara leenden.
 

Att Förlora Sitt Barn

 
Klockan var halv tre på natten när jag blev väckt av Jan. Jag kände varma tårar på mina kinder och upptäckte att jag grät. I samma stund som jag vaknade mindes jag den fruktansvärda drömmen. Vi var på Cypern hos Neos bestefar och bestemor när deras hus plötsligt kollapsade. Vi blev alla begravda i rasmassorna, men alla vuxna överlevde. Minns att jag fick flygas till Schweiz (av alla ställen) för specialistvård. När jag återförenades med Jan var jag i sådan chock att jag hade förträngt att jag ens hade ett barn. Det var först när jag av en slump i ett skåp hittade newbornbilderna på vår son som jag mindes. Och eftersom ingen hade sagt något om Neo förstod jag på en gång att han inte var i livet längre.
 
I drömmen tappade jag bilderna på golvet, sjönk jag ner på mina knän och skrek rakt ut: mitt barn! Åh, den sorgen och den smärtan var obeskrivlig. Det vill jag aldrig någonsin uppleva på riktigt. Jag vaknar av att Jan ruskar försiktigt på mig och säger mitt namn om och om igen. Han talar lugnt till mig och säger åt mig att andas för jag hyperventilerar. Sen visar han att Neo sover stilla i babynestet mellan oss och jag får honom att redogöra att huset där hans föräldrar har lägenheten är ordentligt byggt och inte något fuskbygge som kommer rasa ihop som ett korthus. Efter hans lugnande ord kändes det bättre, men jag låg säkert en timme och tittade på Neo när han sov. För att försäkra mig om att han verkligen levde.
 
Det var den värsta dröm jag någonsin drömt.
 
 

Räddaren I Nöden

 
Jag vet inte vad vi skulle gjort utan vår Baby Björn. Troligtvis ingenting. I alla fall inte jag. Jag skulle varit en amningsstaty som inte kunnat röra mig. Eller fortsatt bära omkring på min allt tyngre bebis och förstört lederna ännu mer. Med bärselen fick jag livet tillbaka. Jag vet, det kanske låter dramatiskt, men föreställ er själva att inte kunna göra någonting utan att det skulle bli skrik och protester. Särskilt i början när man var alldeles känslig och hormonig för minsta lilla skrik. Men vi var tvungna att vänta tills han vägde 3 500 gram innan vi kunde börja med selen och han var ju en lättviktare på ca 2 800 gram när han tittade ut. Men nu är allt frid och fröjd. Eller snarare - valmöjligheterna är lite större när man har två händer lediga.
 
Självklart är det lite lättare att få en nöjd bebis nu när han tycker om sitt babygym och kan ligga bredvid mamma med ett leende och prata sitt eget lilla bebisspråk. Det gick ju inte förut då intresset enbart var att äta och ligga vid bröstet och sova. Har sagt det förut och jag säger det igen - jag och Jan är rörande överens om att det är så skönt att den där första spädbarnstiden är över. Nu blir det bara bättre och bättre. Ska bli ruskigt spännande att ta med Neo till Cypern. Där finns det mycket att titta på. Och förhoppningsvis är han lika lättroad på flyget så att vi inte blir mördade av våra medresenärer för att vi tar en bebis ombord på planet. Ska nog ta och köpa öronproppar till våra närmaste flyggrannar så kanske man får lite pluspoäng.
 
Lite tuffa kläder vi hittade till Neo på Åhaga Outlet igår. 50 respektive 70 kr. Bra pris!
Nu har vi börjat titta på de lite större storlekarna 62-68. Någon gång växer han väl i dom med. Hehe.
 
 
Myskläder - body och matchande mjukisbyxor.
 
 
Våran lilla superbaby.
 
 
Älskar sådana här bodys. Lite sportiga och tuffa.
 
 
Men samtidigt väldigt gulliga.
 
 
Star Wars-strumpor. Givetvis.

En Gudagåva

 
 
Nu har vi gått upp. Babynestet måste vara en gudagåva till ammande mammor! Neo sov från kl.22-07.00 med bara en amning och ett blöjbyte kl.00.30. Jippiedoo! Vi får se om fler nätter förlöper lika smidigt.
 

Det Nya Nestet

 
Idag hämtade jag ut Neos babynest som jag vann på budgivningen på Tradera. Så praktisk! Jag och Jan satt ute på balkongen och åt middag, medan Neo låg bredvid oss i nestet och stirrade fascinerat på den blå himlen. Han älskar verkligen att vara utomhus. Inatt ska vi testa att ha den i sängen mellan oss. Bra att det är mjuka sidor för jag kan liksom ligga på dom medan jag ammar samtidigt som han redan ligger i nestet, så när han somnar behöver jag inte lyfta honom utan bara rulla bort lite försiktigt. Det är planen i alla fall. Får ge en fullständig utvärdering imorgon. Kan ju hända att han inte alls vill sova där, utan bara vill ligga vid mamma.
 
Ja, det blev verkligen inte mycket gjort idag i lägenheten. Neos sömnbehov fick faktiskt gå före, men strax efter tre på eftermiddagen behövde jag verkligen äta och försökte slingra mig ur Neos gosiga grepp. Givetvis vaknade han fast var på rätt bra humör. Tacka tusan för det, efter att ha tagit en ordentlig tupplur på fyra timmar. I stöten! Trodde att han skulle vara superpigg nu, men han skrek en hel del när mamma var tvungen att lägga honom i nestet på golvet medan hon tog en dusch, sen fick han mitt rentvättade bröst och somnade ganska så bums.
 
Jag är inte ett dugg trött. Inte än. Blir väl att jag går och lägger mig vid midnatt, då Neo vanligtvis brukar äta en sista gång före natten. Kommer nog dra på mig bärselen imorgon förmiddag och försöka ordna det sista inför min brors ankomst. Behöver röja upp lite grann i gästrummet och dammsuga. Vera lär nog tycka om att sova i det rosa Hello Kitty-rummet (som sen kommer målas om när Neo ska få eget rum). Ser verkligen fram emot att få besök. Och Neo blev ju så fascinerad av sin lilla kusin första gången de sågs. Väldigt roligt att se. Både mamma och Neo får social stimulering, vilket gör underverk för humöret.
 
 
Hoppas du sover bättre i nestet, älskade du.
 
 
"Vem var det? Vem var det som kasta?!"
(Om ni inte förstår min referens så youtuba "Skogsturken").
 
 
 

Fångad Av En Stormvind

 
 
Lilla Neo var så trött efter promenaden. Ledsen och kinkig. Gav honom bröstet och vad händer? Jo, så här har vi legat sedan klockan elva i förmiddags. Han har sovit och jag med. Fick två timmars sömn. Neo tycks slå nytt rekord i sömn även mitt på dagen. Jisses. Här blir det inte mycket gjort. Nu är klockan tre. Well, jag bad ju om en liten tupplur. Tack Neo (som för övrigt fortfarande sover).

Det Var Märkligt

 
Trots att Neo sov så bra inatt är jag hur trött som helst idag. Det var märkligt. Och igår när jag gick upp fyra på morgonen och höll igång hela dagen kände jag mig inte alls trött. Är det gårdagen som kanske hunnit ikapp? Det var ju förargligt i så fall. Har en del att göra inför morgonens finbesök. Min bror och hans dotter kommer på besök och stannar hela helgen. Vi har planerat in djurparksbesök och massa god mat. Vädret ser ut att bli hur fint som helst så det ska bli riktigt roligt. Men det hade känts bättre om jag känt mig utvilad. Nåja, ska försöka passa på att få lite vila OM Neo vill ta sig en liten tupplur. Håller tummarna.
 
Att underhålla en liten bebis som blir alltmer nyfiken på sin omgivning och vill ha mer och mer variation i tillvaron är ganska utmanande när man nästan somnar sittandes. Gick på promenad tidigare imorse till affären fram och tillbaka. Neo var hur nöjd som helst och kikade med stora ögon. Inomhus är det inte så skoj längre, men jag kan inte gå flera timmar på promenad hela dagarna. Det klarar jag inte ännu. Men kanske lite fler stadsturer. Han och jag kan ju åka in själva och bara vara. Ligga på en filt i Stadsparken och njuta av det fina vädret.
 
Har ni några förslag på hur man underhåller en bebis som älskar att vara utomhus?
 
 
 
 

Smells Like Funk

 
 
 
Den här låten brukar vi nynna på när Neo gjort nummer 2. Idag funkade den för att bota bebishicka.
Lägg märke till hur han hickar i takt med musiken. När låten var slut hade hickan slutat. It's like magic!

Häpnadsväckande

 
 
Häpnadsväckande! Neo sov från kl. 21.00-05.30 med bara en matning vid midnatt (i sömnen). Tummen upp för det. Måste vara nytt rekord. Nu har han sovit en timme till efter morgonamningen. Bjuder på små leenden i sömnen och gör mamma alldeles matt av kärlek. Det där kvällsbadet gjorde verkligen susen igår! Härligt att få en så bra start på dagen. Nu är jag beredd på det mesta. Kanske är den där fasen på väg att gå över. För den här gången. Men inte bara bebisen som utvecklas - mamma har gjort det med. Vågar mycket mer och får inte samma panikkänslor längre. Hoppas ni andra sovit gott.
 
Och apropå sömn - hur sover era bebisar om nätterna och hur gamla är dom?

Bara För Att Klargöra

 
Jag vill bara klargöra en sak eftersom det känns som om jag kanske varit en smula orättvis mot Neo. Ja, han skriker och är väldigt kinkig under de här faserna och när han är övertrött (vilket tack och lov ännu inte är så ofta) men för er läsare kanske det känns som mer frekvent än vad det egentligen är. Det har sin grund i att jag har ett större behov av att skriva av mig när mammalivet känns extra tungt. Visst skulle jag kunna fylla min blogg om inlägg som bara handlar om hur underbar Neo är, för det är han verkligen. Men det säger sig självt lite grann tycker jag. Alla älskar vi våra barn och tycker de är det finaste som finns dygnet runt, även när de har sina skrikperioder. 
 
 

Baby Spa

 
 
Efter en kvälls skrikande bjuder mamma och pappa mig på spa för att lugna mina nerver.
 
 
Det funkar. Blir lugn som en filbunke.
 
 

Like A Boss

 
Feeling like a boss - det är väl ungefär min sinnesstämning just nu när jag precis kommit hem från min allra första solotur på stan med Neo. Han var kinkig hela morgonen och jag började på allvar fundera över om det verkligen var en smart idé att köra solo när Neo är mitt i en utvecklingsperiod. Men jag känner att det var viktigt för mig att kunna göra detta - bära eller brista. Det första som hände då vi klev utanför dörren var att Neo somnade. Sen sov han hela bussresan ända fram till då det var dags att beställa något på fiket. Inomhus vaknar han i stort sett alltid. Det blev amning på en gång. Utan sjal, för det gillar han inte att ligga under sjalen i vanliga fall och skulle blivit vansinnig om jag slängde över den idag.
 
Under fikat med Mathilda satt han i min famn. Ibland missnöjd och ibland rätt nöjd. Han älskar att titta på ljuskällor och när det händer grejer så det var inte bök hela tiden. Jag satt och beundrade Mathildas charmtroll Rex som satt med ett leende i tripp-trappstolen och undrade varför Neo var så kinkig till och från. Haha. Sicken goding han är. Jag fick i mig en smoothie, hann med lite prat om semestern, gjorde ett blöjbyte på Neo och sedan började han tycka att mamma fikat klart. Försökte med vagnen, men det var inte populärt så upp i selen igen. Gick väldigt smidigt i affärerna. Tyst som en mus var han och belönades med några klädesplagg på rea. Jag lämnade tillbaka amningsbh:n jag köpte på Kappahl och handlade till Neo istället. Mycket roligare. Var ändå missnöjd med den vita bh:n. Beställde en vit från Lindex istället via nätet. 
 
Två timmar på stan fick räcka. Gäller att mjukstarta när man är själv så man inte blir avskräckt nästa gång. När jag skulle ta bussen hem visade det sig så klart att alla mammor med barnvagnar skulle åka min buss. Kruxet är bara att det är sjukt dålig plats för barnvagnar på Borås bussar, men på något vänster klämde vi in tre stycken barnvagnar. Jag stod precis vid dörren och min vagn blockerade i stort sett hela gången, men vad skulle jag gjort. Tänkte inte vänta på nästa buss som gick en timme senare. Neo var vaken hela resan hem och började knorra missbelåtet, men denna coola morsa vyschade och vaggade samt räknade hållplatser tills det var dags att kliva av. Jag var faktiskt inte nära panik en enda gång idag. Häpnadsväckande!
 
För att summera - första soloresan blev lyckad trots grinig bebis!
Tack Mathilda och Rex för det mysiga sällskapet idag.
 
 
Han fick lov att ligga några sekunder i vagnen när mamma tog på sig bärselen.
 
 
Rex, den lilla coolingen, blir snart sex månader.
 
 
Tuffa bodys till Neo som han kommer bära med stil.
 
 
Ett par mjukisbyxor och ett par coola jeans fick följa med hem också.
 

En Smula Nervös

 
Idag är jag nervös eftersom jag ska åka buss med Neo helt själv för första gången. Vad är jag nervös för undrar ni förstås? Jo, att det ska bli skrik och att jag drabbas av panik. Att jag ska ta åt mig ifall folk stirrar eller kommenterar. Skit i vad andra tycker, säger Jan som absolut inte känner samma panik när Neo skriker offentligt. Men jag avskyr känslan jag får när jag inte har möjlighet att trösta precis där och då. Är ju inte helt bekväm med att slänga fram tutten var som helst, vilket jag kanske borde försöka komma över för det hade sannerligen underlättat. Förhoppningsis känner Neo sig lite nöjdare i bärselen, som jag tänkte börja med. Vagnen är förstås en trygghet ifall jag behöver lägga ner honom.
 
Fick mycket bra pepp av min mammagrupp på Facebook. De så åt mig att försöka tänka på att göra precis som jag skulle gjort hemma ifall han skriker. Liksom tänka bort att jag är på stan och bara fokusera på vad lillen kan tänkas vilja och behöva, inte vad alla andra kanske, möjligtvis tycker. Och fälls det några kommentarer räds jag inte för att upplysa dom om att de inte känner mitt barn. Självklart tänkte jag amma och byta blöja precis innan vi går hemifrån för att öka på chanserna till åtminstone en skrikfri bussresa, men om Neo tänker vara på samma humör som igår spelar det ingen roll hur mycket jag förbereder mig. Får försöka ha is i magen. Kommer självklart recensera hela äventyret senare i eftermiddag när jag kommit hem.
 
Hur gör ni andra mammor med amningen om er bebis skulle skrika hysteriskt?
Slänger ni fram bröstet på en gång eller letar ni i panik (som jag) efter en plats att amma på
för att inte riskera att stöta sig med omgivningen?
 
 
Av erfarenhet låter jag Neo mysa runt i pyjamas tills det är dags att åka så man slipper byta
ifall olyckan är framme. Har förut gjort misstaget att ta på honom kläder lite för tidigt innan man ska iväg.
 

Tidiga Morgnar

 
Egentligen hade det ju varit helt optimalt ifall jag också gjort kväll lika tidigt som Neo gjorde igår. Han sov alltså från kl. 17.00 igår eftermiddag till kl. 04.00 i morse. Men jag var alldeles för pigg, konstigt nog med tanke på hur dagen hade varit. Givetvis vaknade han för mat och blöjbyte, men somnade om efter lite hjälp av mamma och pappa. Föga förvånande att han var piggelin nu på morgonen/mitt i natten och vägrade somna om. Låg i sängen och pratade för sig själv och var allmänt klarvaken, trots massiva försök från mamma för att få honom att somna om igen. Med en inte så liten suck gick jag upp, men lät Neo ligga kvar i sängen eftersom han ändå tycktes vara oförskämt nöjd med tillvaron.
 
Jag hann duscha, klä på mig, borsta håret och tänderna. That's a first. Kan ni gissa vad jag möts av för syn när jag kommer in i sovrummet igen? Två stycken sovande pojkar. Neo och min sambo. Det var det fräckaste! Här lägger man sin själ och sitt hjärta på att det lilla gossebarnet ska somna om så att mamma kunnat få en timme eller två extra, men icke. Och så fort mamma lämnar rummet (okej, kanske inte på en gång men någon gång under tiden jag fixat i ordning mig) har han mage till att slockna. Men han är så förtjusande söt att jag självklart på allvar inte är irriterad. Jag kommer dock vara sjukt trött innan den här dagen är slut. Tur att jag bestämde träff med Mathilda redan kl. 10.00 nere på stan.
 
 
 
Inviger den nya amningsbh:n. Ska bli intressant om jag lyckas sköta amningen
någorlunda snyggt ute på stan. Sådana här linnen är i alla fall guld värda. Lätt åtkomst till brösten.

Neo Tar Igen Sig

 
 
Efter en tuff dag för mamma och bebis har Neo sovit i stort sett oavbrutet från kl. 17.00,
men väldigt orolig sömn, Jan har strukit Neo på pannan hur många gånger som helst och lyckats få
honom lugn för en liten stund. Inget mer hysteriskt skrikande, utan mest lite knorrande efter mat för att
sedan somna om. Hoppas Neo är lite gladare imorgon och att han är utvilad. Lilla älsklingen.
 

Varning För Tårar Och Ilska

 
Gravida, ammande och alla andra kvinnor för den delen som kanske har lite extra hormoner i kroppen bör inte läsa den länk som jag hänvisar till, om ni inte vill bli arga, upprörda och ledsna. Men jag känner att jag bara måste dela med mig och det är skrämmande och helt osannolikt att det får gå till så i Sverige när en kvinna måste avbryta sin graviditet av en eller annan anledning. En del har säkert redan läst artikeln, men för mig var det första gången. För att komma till krönikan - klicka HÄR. Och jag behöver väl knappast säga att jag instämmer helt med författaren, att ett barn ska aldrig födas i en plåthink!
 
 

Man Får Väl Ändra Sig

 
Okej, Nu har jag provat den där svarta amningsbh:n jag köpte på Lindex igen och den är inte så tokig. Skön för bröna, sitter bra och klyftan blir rätt snygg faktiskt. Ska se om de har en vit i min storlek inne i stan då det var slut på dom ute på Knalleland. Jag gick även igenom hela min gravidgarderob och kasserade sådant som inte är amningsvänligt. Nu har jag full koll på linnen, klänningar och dylikt som jag kan ha när jag ammar. Krympte väl min lilla garderob med mer än hälften, men strunt samma. Ni och jag får helt enkelt finna oss i att jag inte kommer se så moderikig ut de närmaste månaderna. But it's for a hell of a good cause.
 
 
 
Fördelen med graviditet och amning - man får en väldigt fyllig och fin klyfta.
Har den svarta amningsbh:n under som så klart lyfter och håller på plats hela hyllan.
 

Den Där Appen

 
Man ska givetvis inte basera sitt liv och bebisens efter en app, men efter att Neo fortsatt gallskrika trots en välbehövlig tupplur, amning, blöjbyte och försök till lek bad jag Jan kolla upp den där utvecklingsappen. Och gissa vad? Åskmoln, blixt, regn och svart. Men på onsdag/torsdag kommer solen fram bakom fluffiga gråa moln. Hahaha. Ledsen Mathilda, om det blir en del skrik imorgon. Hoppas ni kan ha överseende med det. (Jag hade tänkt åka intill stan imorgon för första gången alldeles själv med Neo för att träffa Mathilda och Rex).
 
”Mammighetsperioden” kan den här gången vara från några dagar upp till två veckor. Barnet blir krävande. Skrikande är det bästa sättet att visa hur jobbiga de stora förändringarna är. För Neos del verkar det hittills röra sig om max ett par dagar med sådant där otröstligt skrikande några timmar om dagen (förutom idag då han slog något slags skrikrekord), men vi har många utvecklingsfaser kvar att gå igenom så det kommer säkerligen att ändra sig. Jag har i alla fall förberett Jan att han får lov att kväva sin trötthet efter jobbet idag och avlasta mig rätt mycket om jag ska orka resten av veckan.
 
Det är fortfarande lika hjärtskärande att lyssna på sitt barn som gråter. Vad man än gör så duger ingenting. Eller kanske bara under korta stunder. Låg och höll om honom, pussade honom på pannan och vaggade honom till sömns. Men sedan kom Sigge, jamade tokhögt och väckte Neo, som givetvis började gråta ännu värre än tidigare. Puh, inte lätt när det är svårt. Bara att börja om från början med hela tröstprocessen. Jag hoppas verkligen att Neo på något sätt känner att han är trygg och älskad, även när han är så ledsen. Min lilla älskade plutt.
 
 
 
Enda platsen som Neo blir helt lugn och tyst på är skötbordet. Mycket märkligt.
Men han kan ju inte ligga där hela dagarna. Och ja, det är en katt i handfatet. Sigge dricker från kranen.
 
 
 

En Tuff Start

 
Lilla Neo har inte varit på sitt soligaste humör denna blåsiga och smått grådassiga förmiddag. Hittills har mamma fått lyssna på mycket gråt och protester. Men jag vet varför och bara vetskapen gör att det inte känns lika tufft som innan. Kombinationen en trött bebis som behöver sova men vägrar komma till ro och samtidigt har ont i magen resulterar i en högljudd bebis och trött mamma. Bara halva dagen kvar då. Puh. Jag har fått två gigantiska presenter av Neo på skötbordet så förhoppningsvis lugnar magen ner sig en smula. 
 
Både jag och Jan konstaterade att vi blivit mycket bättre på att hantera sådana här dagar. När Jan precis gått tillbaka till jobbet och jag var själv de första dagarna efter att vi kommit hem från BB kunde jag sitta och gråta över hur jobbigt det var här hemma. Men nu är det helt annorlunda. Bästa av allt är just att jag inte får panik om Neo gråter eller skriker otröstligt och jag är själv hemma. Ute är en annan femma, så det ska vi inte gå in på här. Hehe. Nu ska jag försöka ge bröstet igen. Puh. Idag är denna mamma väldigt trött.

Det Står Fortfarande Stilla

 
69.2 kg vägde jag in mig på imorse, sju veckor efter förlossningen. Vikten står fortfarande stilla och liksom hånar mig. Så känns det i alla fall vissa dagar. Jag vet att det krävs något mer nu för att jag ska gå ner i vikt, men än så länge får jag lov att nöja mig med promenader. Efter Cypern är det fritt fram för den där andra härliga träningen på gymmet som jag längtar efter och som verkligen bränner fett. Hade känts lite bättre om vågen hade kunnat börja röra sig nedåt bara en aning även fast jag bara kör promenader. Men icke. Den har stått stilla i ett par veckor nu. Man blev så bortskämd i början när kilona bara rasade och hoppades väl att alla graviditetskilon skulle försvinna, men tyvärr stannade 6 kg kvar. Blä. Försöker gilla läget, fast det är inte alltid lätt när man känner sig otålig. 
 
En liten tröst är att jag precis fått veta att de flesta går ner i vikt om de fortsätter att amma efter att barnet blivit fyra månader. Så vill du gå ner i vikt - amma länge.
 
 
Det överflödiga fettet på magen och överarmarna vill jag helst bli av med.
Jag lider inte av att ha rumpa och lår, så länge jag kommer i min klänning förstås.
 

Liten Blir Större

 
Sju veckor har nu gått sedan vår älskade son kom till världen. Han växer så det knakar men är fortfarande helt klart vår lilla bebis. Är noga med att hålla koll på vilka kläder han är på väg att växa ur och vilka han är på väg att växa i. Storleksmässigt befinner han sig fortfarande på 50-56, men köper jag något nytt till honom i dagsläget blir det definitivt inte 50. Jag är otroligt glad över att vi fått en sådan fin och frisk liten pojke. Minns hur orolig jag var under graviditeten, men så fort jag fick honom på mitt bröst kände jag att han var trygg. Lustigt egentligen, att jag oroar mig mindre nu när jag har honom i min famn än när han låg inne i magen. Det är väl känslan av lite mer kontroll som gör att jag ännu inte blivit en hysteriskt orolig morsa. Misstänker starkt att det kommer ändra sig i samma stund han börjar krypa. 
 
 
Ny outfit från Polarn & Pyret.
 
 
Hur fin är inte han?
 
 
 Nu har han vuxit i den fina tröjan han fick av bestefar.
Man måste ju visa upp sina kläder när man är så bedårande liten och söt.
 

.

Inte Helt Nöjd

 
Jag blev en liten bitterkärring idag när jag såg utbudet på amningsbh:ar inne på Lindex och Kappahl. Bara svarta och vita och var inte ett dugg smickrande för bysten. I alla fall inte till det yttre. Var det enbart bekvämlighet jag ville ha kan jag lika gärna köra på de jag har. Fick bara mörkare och mörkare uppsyn inne i provrummet för varje bh jag provade. VARFÖR ska det vara så svårt att få vadderade, sköna, kupor som håller hängbrösten uppe och samtidigt är smidiga att knäppa upp för amning? Morr. Köpte motvilligt en vit och en svart, men är inte helt nöjd. Får duga tills vidare. Just nu orkar jag inte bry mig. Kanske visar upp dom imorgon. Köpte ett par supersöta, gråa mjukisbyxor till Neo. Blev genast på bättre humör. Roligare att handla kläder till lillen och han har mycket snyggare utbud.
 
 
Neo får helt enkelt finna sig i att mamma inte riktigt ännu kan matcha hans söta look.
 
 

Älskade Mammor

 
Mina älskade bloggmammor kan jag alltid lita på! Hade inte ens tänkt på att kolla i de där "vanliga" affärerna när det gäller amningsbh, men nu har jag fått tips på Lindex, Kappahl och H&M. De flesta nämnde att Lindex hade fina så dit ska jag styra kosan så snart jag får möjlighet. Ledsen för mitt klagoinlägg igår kväll. Hade bara en sådan där dag då inte mycket kändes bra. Alltså rent utseendemässigt. Kanske hade något att göra med att jag satt alldeles sjöblöt av svett, i stort behov av en dusch och med en väldigt snuttande/ammande bebis fastklibbat mot mitt amningslinne. Man vill ju inte gärna flytta på sötnosen när han har det så gott hos mamma. Men när han hade somnat fick Jan ta över och jag kunde smyga iväg och unna mig en kalldusch. Japp, jag duschade kallt.
 
Vi får se vad dagen har att erbjuda. Första prioritering blir en tur till återvinningscentralen för att slänga skräp. Vi sopsorterar och baren brukar vara det ställe där vi lägger alla kartonger, glasflaskor, pant etc och nu är det minst sagt överfull. Sen skulle jag vilja åka förbi Knalleland (ett ställe med massa affärer) och prova ut bh:ar. Lite svårt att åka själv ifall Neo inte skulle vilja ligga tyst i vagnen. Bara tanken på en protesterande bebis när jag står inne i någon provhytt med tuttarna ute gör mig stressad. Bäst att handla sådant när Jan är med och kan trösta eller gå omkring med Neo i bärselen. Jag känner mig lite bättre till mods idag. Fick en hyfsad natts sömn och lyckades få Neo att somna om vid femtiden efter morgonamningen.
 
 
Ja, sådana här underkläder kommer det nog dröja ett tag innan jag kan ha igen.
Men en vacker dag ska jag ta mej tusan känna mig som en sexig pingla igen! En vacker dag...
 

Börjar Bli Less

 
Älskar att vara mamma av hela mitt hjärta. Kan verkligen känna det nu. Det jag däremot inte älskar är min garderob, särskilt underkläderna. Nu när jag landat i mammarollen har det funnits en del tid för reflektion över kroppen och utseendet. Sakta börjar tankarna smyga sig på. Tankarna om att man inte vill se ut som en nybliven morsa som totalt skiter i sitt eget yttre. Jag skulle aldrig låta min fåfänga gå före Neos välmående, det är inte det jag säger. Men jag skulle verkligen vilja ha kläder som inte bara bestod av amningslinnen och träningsbyxor. Jag har inte gått ner tillräckligt i vikt för att jag ska kunna ha mina "vanliga" kläder.
 
Just nu befinner jag mig i landet mitt emellan. Som om jag vore halvt höggravid. Typ. De enda amningsbh:ar jag har är de där mjuka modellerna som mer liknar träningsbh:ar. Inget snyggt alls. Googlade på bh:ar och hamnade på Glammom. Dra mig baklänges, de där snygga bh:arna jag skulle vilja ha är inga billiga historier. Jag hade ju tänkt köpa ett par stycken, men med de priserna blir det väl kanske en. Eller max två. Har ju varken råd eller lust att köpa underkläder för hela föräldrapenningen. Suck. Men börjar verkligen bli less på mina nuvarande underkläder.
 
Har ni några tips på var jag kan köpa amningsbh:ar som inte helt ruinerar mig?
 
 
Så här "snygga" är mina bh:ar bakifrån. Vill alltså inte ha den modellen.

Picknick I Det Gröna

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En helt ljuvlig dag helt enkelt!
 
 
 
 

Sleepy Head

 
Mamma har tagit igen sömn. Jag och lillen gick och lade oss vid nio igår kväll. Slocknade på en gång. Mycket frisk luft och nya intryck gjorde nog Neo rätt utmattad. Vaknade strax efter midnatt och var hur pigg som helst. Jag alltså. Neo fick sitt nattamål och somnade om. Tassade upp och satte mig i TV-rummet där Jan var, men det tog inte lång tid innan det började krypa i kroppen på mig. Jag ville göra något. Så gick ner och städade köket. Haha. Strax efter två vaknade Neo och ville ha mer mat. Bara att krypa ner i sängen igen med hela min lilla familj, mata och sedan somnade vi gott. Jag och lilleman gick upp vid halv sex, men vi somnade om tillsammans i soffan efter frukosten och vaknade precis nu vid tio. Gud, så skönt. Hihi. Jan sover fortfarande.
 
Mycket sovning som gäller här, men så blir det efter en natt med alldeles för lite sömn. Solen skiner ute och jag tänkte väl peta lite på Jan vid lunchtid, om han inte vaknat av sig själv. Kanske. Lovade ju faktiskt att han fick sova så länge han behövde idag. Fast samtidigt vill jag inte att det vackra vädret ska gå till spillo. Men det kan ju bli en eftermiddagsutflykt. Ser verkligen fram emot min champagne jag har på kylning. Tänkte amma först innan jag unnar mig ett eller två små glas. Tur att det är en liten flaska så att inte resten går till spillo. Jan delar den med mig. Skalade räkor imorse och kokade ägg, men hann inte göra räkrullarna klart innan Neo krävde underhållning. Ska snart ner och göra klart dom. Hoppas ni andra njuter av det fantastiska vädret!
 
Och för de som har åsikter om alkohol och amning (för det är alltid folk som har åsikter): Enligt nuvarande forskning innebär alkohol inga medicinska risker för barnet om du dricker måttliga mängder alkohol när du ammar, det vill säga 1-2 glas vin eller motsvarande 1-2 gånger i veckan. Den mängd alkohol som barnet kan få i sig med bröstmjölken är mycket liten. Och för att vara extra försiktig så ammar jag först innan jag dricker skumpa. Jag har dock inga som helst planer på att dricka 1-2 glas alkohol i veckan, men just idag ska vi fira. Det är snart ett år sedan jag drack och har faktiskt inte känt något särskilt sug. Men sen har jag aldrig varit en stordrickare.
 
 
 
Vet ni vad jag ska göra i veckan? Utmana mig själv och åka ner på stan.
Med Neo i bärselen. Tror mycket av rädslan är just att han ligger i vagn och så ska jag
kliva på och av bussen. Man vet aldrig hur långt från kanten de stannar och blir nervös att
jag ska klanta mig när Neo ligger där. Är jag själv tar jag honom i selen. Mycket tryggare för mig.
 

All You Need Is Love

 
 
Båda mina älsklingar har totaldäckat på soffan. Jag var ute en sväng med Sigge eftersom han tjatar så mycket. Efter att han själv gått hem när han ansåg att promenaden var till ända tog det ungefär tre minuter innan han ville ut igen. Någon som är lite glömsk kanske? Tanken var att Jan och Neo skulle göra oss sällskap, men jag förstod ganska snabbt att det fick bli en solopromenad. Och det gjorde ingenting. Det är skönt att vara själv - bara jag och Sigge, fast inte lika skönt som jag tyckte för några veckor sedan. Nu kan jag sakna min bebis och tänka på honom trots att jag bara gått utanför dörren. Mammakärleken växer sig allt starkare. Och så gör även mitt tålamod.
 
Imorgon blir det enbart en vilodag. Sova så länge det bara går, vilket betyder så länge som Neo tillåter, och absolut inga måsten. Om det blir lika fint väder som idag ska hela lilla familjen gå till den lilla dammen och ha picknick. Jag ska göra räkrullar och har lagt champagnen på kylning. Tänkte skåla och fira vilken underbar son vi fått, amma ute i det fria, äta gott, pussa på Jan och bara njuta av livet. Vi fick aldrig riktigt "skåla" efter förlossningen. Och den där fikabrickan som alla pratar om fick vi aldrig. Jag vet, det låter så himla fånigt, men det har liksom blivit en sak jag såg fram emot och som jag aldrig fick uppleva på grund av den svåra förlossningen.
 
Hoppas ni njuter lika mycket som jag! Trevlig helg, kära läsare.

Hög På Lycka Och Sömnbrist

 
Var ska jag börja? Hmm. Rimligtvis från början. Är för tillfället hög på lycka och sömnbrist så detta inlägg kan bli en smula osammanhängande. Vi har varit igång hela dagen och snubblade inte in över tröskeln förrän halv fyra på eftermiddagen. Strax efter åtta på morgonen åkte vi till BVC. Jag var orolig för att det skulle vara något fel på min mjölk eftersom Neo varit en smula bökig vid bröstet, men efter viktkontrollen kunde jag andas ut. Sex veckor och fyra dagar gammal väger nu Neo 4485 kg. En viktökning på 565 gram på två veckor. Jisses! Låter mycket men enligt de amningsvänliga sköterskorna kan man aldrig gå upp för mycket av bröstmjölk.Undrar om det stämmer. Nåja. Det är fortfarande helamning och fri amning som gäller. Och han har vuxit till 56 cm. Riktigt bra grejer i mina tuttar. Helt klart. Och som alltid fick vi beröm för vår lugna bebis. Haha. Jag tror han gör det med flit. Alltså visar upp sig från sin bästa sida runt nya människor. Men hellre det än grinig. Hemma kan vi ju handskas med allt stökande på ett helt annat sätt än ute.
 
Efter kollen körde vi förbi Jans jobb då han glömt en tröja vi tänkte använda till helgens familjefotografering. Neo hade slocknat i bärselen så han missade alla beundrare. Sen var det dags för dagens main event - picknick i Borås fina djurpark. Vi anlände vid tio och åkte därifrån runt två om jag minns rätt. Jäklar, vad man gått omkring idag. Riktigt härligt. Och extra mysigt att träffa Moa och hennes barn för första gången. Blir definitivt fler mammaträffar. Efter djurparken svängde vi förbi Försäkringskassan för att ordna med dubbeldagar, köpte ny bilförsäkring på Länsförsäkringar, köpte välförtjänt öl till sambon på Systembolaget, införskaffade ny gas till gasolgrillen på Jula, kikade på en ny TV på Mediamarkt (men köpte inget för pengar måste sparas) och hann med en sväng in på Polarn & Pyret för inköp av nya byxor till lillen. Och detta endast på två timmars sömn. Jag och Jan gav varandra high five när vi kom hem. 
 
 
Neo tankar innan djurparken.
 
 
I love your daddy too.
 
 
Spänd inför sitt första besök på djurparken.
 
 
Yeeeaaah!
 
 
Charmar pappa med sitt leende.
 
 
Kikar på noshörningar.
 
 
En väldigt lycklig mamma.
 

Usch Vilken Natt

 
Känner mig otroligt lättad över att jag köpte det där babynestet. Leverans nästa vecka. Neo har varit otroligt bökig hela natten, vilket resulterade i en mamma som inte fick sova en blund. Strax före tre fick jag nog och lade honom i babykorgen. Självklart var det inte populärt, men jag orkade verkligen inte med en sparkande bebis. Hela vänstra sidan ömmade och mitt stackars ärr fick ta en hel del stryk. Pappa Jan gjorde då en otroligt tacksam insats. Han tog upp Neo i famnen och gick sen med honom i bärselen tills han lugnade ner sig och slutligen somnade.
 
Vet inte hur länge Jan var uppe med honom, men jag fick i alla fall en eller två timmars sömn. Väldigt orolig sömn, men alltid något. Har ingen aning om vad för humör Neo kommer vara på under dagen. Antingen ett åskmoln eller en tröttmössa. Typiskt att vi just idag ska flänga omkring en massa. BVC, Djurparken, Försäkringskassan, Försäkringsbolaget, Knalleland och en sväng förbi Jans jobb är vad som står på agendan. Och två trötta föräldrar som fått för lite sömn. Kan bli intressant detta.
 
 
 
En mamma på två timmars sömn. Skönt att man kan sminka sig pigg. Zzzzz....
 
 
Lilla Neo vaknade under bloggandet och ska självklart få sin frukost.
 

Den Där Egentiden

 
 
Ikväll hann jag ta en välbehövlig dusch och platta mitt hår. Blev inte så noga med håret,
men tillräckligt för att det ska bli mer lättskött. Tänk, jag har inte plattat håret på säkert två månader.
 
 
Lilla busen har sovit som en stock i ett par timmar nu. Gissar att det snart är dags för amning.
Imorgon ska vi ha en härlig familjedag på Borås Djurpark. Ska träffa en annan mamma från mammagruppen
jag är med i på Facebook. Hon har två små charmtroll, en bebis och en lite större. Ser verkligen fram emot det.
Djurparken är ett perfekt ställe för barnfamiljer. Man behöver aldrig bli nervös om ens eget barn skriker,
för det gör alla andras barn och det kryllar av dom på sådana ställen. Underbart!
 

Till En Stjärna

 
Innan vi fick det dystra beskedet om Sigges hjärta vann jag en budgivning på Tradera. Eftersom vi samsover med Neo för att underlätta amningen har jag insett att ett babynest inte vore så dumt, men de kostar runt tusenlappen vilket har fått mig att förkasta dom som "en sådan där onödig pryl." Fast nu är jag villig att ändra mig. Jag har märkt att Neo inte sover särskilt bra då vår madrass är alldeles för mjuk för honom. Märkte stor skillnad efter helgen i Uppsala då han sov bredvid mig i liggdelen till barnvagnen. Han tyckte om att ligga nära så att vi bara kunde kika på varandra över kanten, men att han samtidigt hade sitt eget space. Har nog aldrig varit med om en lugnare bebis och det var en ren fröjd att gå och lägga sig. Här hemma blir det gärna för varmt och han ligger ofta och bökar, vilket bidrar till en onödigt trött mamma. Jag skulle säkert kunnat hitta en lite billigare, men jag föll verkligen för just det nestet och sen dög inga andra. 600 kr betalade jag för denna:
 
 
Babynestet kommer vi ha mellan oss i sängen.
 

Med Hjärtat I Halsgropen

 
Vi skulle bara åka in till veterinären för katternas årliga vaccination, men fick veta att veterinären hittade ett blåsljud på Sigges hjärta. Så stort att hon rekommenderade oss att boka ett ultraljud. Höll på att brista ut i gråt, men lugnade mig eftersom jag hade en sovande Neo på magen. Inombords gick jag i tusen bitar. Neeej! Vår älskade, underbara, gosiga Sigge får inte vara sjuk! Självklart bokade vi ett ultraljud, men på grund av semestertider fick vi inte tid förrän i början på september. Känns väl så där att lämna bort katterna på pensionat dagen efter ultraljudet, men vi kan ju inte göra annat.
 
Behöver Sigges hjärta opereras kommer det bli ytterligare väntetid. Av vana frågade jag vad det skulle kosta att göra en ultraljudsundersökning och fick ännu en kalldusch. 3000 kr! För ett ynka ultraljud! Jag vet att det är dyrt med husdjur som behöver sjukvård, men så mycket trodde jag faktiskt inte. Mer än hälften av vad jag får ut av föräldrapenningen. Det blir till att dra åt svångremmen rejält de kommande månaderna. Och så kommer jag tyvärr gå omkring och vara orolig och ledsen över beskedet om Sigges hjärta. Nej, det var inte alls vad vi förväntade oss.
 
 
 

Lite Mammatankar

 
Dagarna tycks flyga förbi och jag älskar att tiden går fort, för det betyder att Neo utvecklas. Det här med att bara njuta av de allra första veckorna som föräldrar är från min och Jans erfarenhet rena rama skitsnacket. Den första tiden var ett rent helvete med amningshormoner, hysteriska gråtattacker, bebisskrik och mammapanik. Jag översköljdes av känslor som jag inte var beredd på, tankar om min fruktansvärda förlossning (som jag kanske någon gång borde börja bearbeta) och insikten att man för alltid skulle ansvara för det lilla livet man satt till världen. Hade det inte varit för Jans otroliga stöd skulle jag tappat förståndet. Men ju äldre Neo blir desto bättre blir vardagen. Nu är han som sagt sex veckor gammal (korrigerad ålder: åtta veckor) och vi kan njuta mer av varandras sällskap. Att ligga på golvet och gosa med Neo i babygymmet var helt otänkbart för några veckor sedan. Och de där dagliga leendena vi får av vår lilla charmör såg vi inte skymten av under den första tiden då han bara ville ligga vid bröstet dygnet runt.
 
Nej, jag tillhör inte kategorin som längtar tillbaka. Trodde att jag skulle vara det och blev faktiskt chockad över att jag inte kände mig så sentimental när graviditeten var över eller när jag packade ihop Neos allra första babykläder. Jag försöker leva i nuet och längtar till framtiden. Vi har ju fortfarande det häftigaste framför oss. Neos första skratt, Neos första steg, hans första ord och hans första bad i havet. Jag brukar dagdrömma om hur Neo och Jan springer på stranden i Larnaca. Kan nästan höra Neos förtjusta rop och skratt. Så lustigt. När folk stöter på mig med lilla bebis så ser man hur de längtar eller saknar tiden då deras barn var så små. De måste vara tokiga! Haha. Nä, spädbarnstiden är inget jag gör om (och nu menar jag den allra första tiden då bebisen är så liten att det är praktiskt taget omöjligt att kommunicera med den). Nu är tillvaron tack och lov rätt så behaglig och njutbar. Särskilt med fint väder, härliga promenader och en underbar partner som är en fantastisk pappa till Neo.
 
 
 
Nackövningar på mage. Lyckades faktiskt lyfta huvudet några gånger.
 
 
Men fortfarande är ryggläge favoritpositionen.

En Morgonpigg Morsa

 
 
Kl. 06.30 begav vi oss ut på PW och lite styrketräning. Härligt!.
 

Detta Underbara Minspel

 
Sovmorgon till halv sex. Inte illa. Neo var en smula sur igår kväll, men efter att han fått avreagera sig lite grann och ätit somnade han vid bröstet och jag kunde lägga ner honom i babykorgen. Där sov han så sött till midnatt då det var matdags igen. Sen halv tre var det dags för nästa matning och vid halv sex var det dags att gå upp. Tyckte han. Lade honom i hans älskade gym där det blev roliga miner och mycket prat med mamma. Ska strax installera mig för nästa amning och jag vet att han kommer somna gott inom en timme. Mamma är pigg och det regnar inte idag. Kan nog bli tal om en morgonpromenad.
 
 
Boooga booga booga!
 
 
Sweet and innocent (haha).
 
 
Say whaaat?
 
 
Höhöhöhöhö.
 
 
I'm being followed....
 

Best Friends

 
 
De kommer att bli bästa vänner. Min fina Siggelur och lilla Neo.
Idag har vi alla en mysig inomhusdag med mycket sömn och mamma har sällskap av Mr Grey.
 
 
Tass och liten bebishand. Så sött!
 
 
 
 

I Bröllopstankar

 
När lilla bebis sover kan mamma antingen läsa Fifty Shades-böckerna eller börja tänka på bröllopet som närmar sig. Ja, det är inte förrän nästa år själva vigseln äger rum, men eftersom det sker utomlands behöver vi skicka ut inbjudningarna ganska så snart. I oktober har jag satt deadline. Innan Neos namngivningsfest ska de ha postats. Hjälp! Har nästan (fast inte riktigt) glömt bort det. Först var planen att vi skulle få det klart under graviditeten, i alla fall själva skissen, men nu inser jag att vi inte gjort ett dugg. Självklart har vi en väldigt specifik idé, men än så länge är ingenting på pränt. Vi (dvs. Jan) kommer göra våra bröllopsinbjudningar själva, men sedan kommer vi troligtvis skicka iväg det färdiga resultatet till något företag för print. Annars lär vi nog få slut på skrivarbläck flera gånger om.
 
Jag får nog ta och djupdyka i min bröllopspärm snart. Plocka ut alla relevanta papper som ska med till Cypern, samt se över allt det formella så det inte fattas något när vi väl står där framme vid vigselförrättaren. Om två månader är vi nere i värmen för att knyta ihop säcken. Allt måste vara bokat och klart innan vi åker hem till Sverige igen så rätt information kommer på inbjudningarna. Åh, det känns så overkligt men samtidigt fantastiskt. Nästa år delar jag också samma efternamn som Jan och vår son. Då är vi man och hustru. Tänk vilken otrolig resa vi gjort. Flyttat ihop, förlovat oss, blivit föräldrar och snart är vi gifta. Inom loppet av tre år. Ja, när man hittat rätt så har man. Gud, vad jag älskar min underbara, kärleksfulla norrman!
 
 

Underbara Älskade Neo

 
 
Mamma och pappa bjuds på sociala leenden varje dag av husets stjärna.
Lyckades inte fånga morgonens leenden, men de kom alldeles innan detta kort.
 
Underbara älskade!
 

Extra Roligt Att Vara Mamma

 
Blåsigt och regnigt idag. Blir en promenad senare om det klarnar upp. Har inte hjärta att lägga ner Neo i vagnen och inte ha någon möjlighet att ta upp honom i bärselen ifall han börjar skrika. Visst, lite regn har väl ingen bebis haft ont av, men känns inte särskilt snällt att låta honom bli alldeles blöt bara för att mamma ska få sin promenad. Lustigt. I tidningen står det att det ska bli soligt och 17 grader, men just nu är det grått och inte särskilt varmt. Fast klockan är ju fortfarande bara morgon, så det hinner nog ändra sig under dagen.
 
Apropå promenad så tror jag all frisk luft gör Neo gott. Kanske är en tillfällighet, men samma dag som jag gått promenader med Neo har han sovit otroligt bra. Igår slocknade han vid sextiden, sov oavbrutet till nio, åt lite mat och fick bada med pappa, sen lite mer mat, somnade om och sov till tolv, åt lite till och sov sedan oavbrutet till fem då vi gick upp. När man haft sådana härliga kvällar och nätter känns det extra roligt att vara mamma. Man blir liksom styrkt av vetskapen om hur mycket sömn man faktiskt fick.
 
 
Neo har en förmåga att väldigt fort visa om han är missnöjd. Ett par sekunder innan detta kort togs
var han hur glad och nöjd som helst. Gäller att vara snabb med knappen när man ska fota bebis. Hehe.
 
 

Hot Mama

 
Jisses, vilken hetta! Det är bannemej skönare med morgonpromenader för då har det inte hunnit bli så förbaskat varmt. Lilleman och jag har precis kommit hem från eftermiddagspromenixen. Det blir en tur på drygt 30 minuter på morgonen och samma tur på eftermiddagen. Känns bra fördelning. Neo ska ju inte sitta för mycket i bärselen, men en timme sammanlagt om dagen känns helt okej. Fick dra på honom en söt liten solkeps som han fått av bestemor. Den är lite för stor men funkar som skydd nu när solen är som varmast. Och särskilt viktigt att tanka lillen med mjölk, även om han inte ger hungersignaler eftersom det är så varmt ute.
 
Just ja, vi har haft det lite kinkigt under dagen, men jag lyckades få honom att komma till ro en liten stund. Två timmars sömn och lite halvsömn under promenaden är inte så mycket för en bebis, men roligt att han är vaken så mycket. Rätt som det är har han en sömndag och tar igen sig. Då kan mamma också vila upp sig. Men vilken otrolig skillnad det är nu jämfört med några veckor sen. Leenden varje dag från Neo och så mycket ögonkontakt. Det är en helt annan vardag nu. Så till alla er precis nyblivna mammor som tycker det är jäkligt tufft: det blir SÅ mycket bättre! Ikväll blir det grillning med pappsen. Woohoo!
 
 
Hot Mama.
 
 
Bebisen tankar. Och nej, det är inte jag som lagt handen till rätta utan han gör alltid så själv.
 
 
 

What's On Your Mind

 
 
Ibland kan jag inte låta bli att fundera över vad det lilla livet tänker på. Jag skulle fota Neo i sin nya body som Jan hittade. Väldigt passande med en massa flygplan då bestefar jobbat i norska flygvapnet. Och så fick jag den här minen som nästan tycks säga: "Lägg av nu, morsan med ditt fotande!" Haha. Sötnosen. Men visst har han blivit stor? Han kommer säkert bli så där härligt knubbig som alla andra bebisar. På fredag är det dags för BVC igen. Vår ordinarie sköterska har semester så vi får väl se hur duktig Neo är med den nya. Lustigt det där. Inför varje besök har han skött sig exemplariskt. Skrikigt före och efter, men under undersökningen varit värsta mönsterbebisen. Nästan som om han medvetet skärper till sig när det inte bara är mamma och pappa. Hehe.
 
Ska bli så spännande att se vad min lilla klimp väger. Definitivt över 4 kg nu. Han kan ha storlek 50 men har massa kläder i storlek 56. 56:an är dock en aning för stor men det är bara en tidsfråga innan de plaggen sitter som ett smäck. Misstänker att han kommer kunna ha den storleken ganska länge om man ser på hur mycket det finns kvar att växa i. Fortfarande många plagg i storlek 50 som har en hel del mer att ge innan de kan läggas undan. Men det är olika beroende på plagg och märke. Vissa byxor sitter lite trångt i midjan så dom går bort. Försöker tänka mig hur bekvämt/obekvämt det är för en bebis att ligga i för trånga plagg. Det är det jag får utgå ifrån när jag ska sortera Neos garderob. Kläder ska hellre vara lite lösa än trånga.
 

Dagens Att Göra

 
 
Att göra idag:
 
Vika och sortera tvätt
Städa ur kylskåpet och skriva inköpslista
Sortera Neos kläder och lägga undan det som är för litet

Liten Blir Stor

 
 
Neo har hunnit bli sex veckor gammal. När han först kom till världen var han alldeles för liten för sängen.
Men nu ser den inte lika gigantisk ut, även fast han fortfarande har en hel del utrymme att växa i.
Idag bytte vi även blöjstorlek från Libero 1 till 2. Imorgon ska jag inventera Neos kläder.
 
 

Sex Veckor Efter Förlossningen

 
 
Ser fortfarande en smula gravid ut, men det blir det förhoppningsvis ändring på. Man har ju hört det sägas att det tar 9 månader att gå upp alla gravidkilon och då ska det inte vara mer än rätt att låta det ta lika lång tid att gå ner. Jag hoppas dock på snabbare tempo eftersom jag har en hel del sambokilon som också ska tränas bort innan bröllopet. När jag senast provade min brudklänning vägde jag 58 kg, så det vet jag att jag behöver nå för att komma i klänningen igen. Når jag inte mitt mål på 54 kg innan den 17:e maj 2014 är det inte hela världen, men jag har alla intentioner att bli lika fit som när jag och Jan träffades. Satsar på MILF 2014. Det gäller att sikta högt. Hahaha.
 
 
Kommer ni ihåg den här pinglan? Det gör nästan inte jag. Detta är min inspirationsbild.
Bättre med bilder på sig själv i tidigare bra form än superkändisar. Då vet man att man kan klara det.
 

Numero Dos

 
 
Promenad nummer 2 avklarad. Denna gång var bebis vaken hela tiden så jag skippade styrketräningen.
Neo blir lätt kinkig om man inte rör på sig hela tiden. I alla fall när han är vaken.
 

Let's Whip Me Into Shape

 
45 minuters morgonträning. Ungefär. Har inte tagit tid men ska göra det imorgon. Stannar efter halva promenaden och kör styrketräning. Pullups och bröstlyft. Med Neo sovandes i bärselen. Grymt! Idag är det en ny, stark och pigg mamma som startar denna soliga vecka. Tänk vad lite motion och strålande sol kan göra för humöret och orken. Och en glad bebis givetvis. Kunde till och med duscha efter träningen. Neo låg i sin babykorg på badrumsgolvet och bara tittade med stora ögon. Åh, älskade lilla plutt! Det tog cirka sex veckor innan jag kom hit, till denna känsla som jag saknat. Känslan av att vara helt och fullt tillfreds med livet och mammarollen.
 
 
Mamma och bebis i träningskläder.
 
 
Station för styrketräning.
 
 
Så jäkla peppad idag!
 

Det Står Still

 
Sex veckor efter förlossningen väger jag exakt 69,6 kg, vilket innebär en viktnedgång på 10,4 kg. Blev en hel del gott i helgen så det har ju inte direkt bidragit till någon förändring till det bättre. Nu har vågen stått stilla ett bra tag och jag känner att det behövs något mer än bara sporadiska promenader för att bli av med de sista 6,6 gravidkilona. Så hädanefter är målet att få till två promenader om dagen. För att inte frestas att bli alldeles för slö tänkte jag köra första promenaden när Jan åker till jobbet. På så vis har vi sällskap ut från lägenheten och det blir lätt för mig att komma igång. Förutsatt att Neo är redo.
 
Amning och blöjbyte bör ju med fördel vara avklarat i god tid och gärna med lite marginal innan morgonpromenaden, så det är Neo som bestämmer in i det sista. Jag kanske gör undantag från mina hurtiga turer om det spöregnar. Tanken är ju att jag ska ha Neo i bärselen, fast vagnen tar jag med mig ifall jag behöver lägga ner honom. Det gör mig tryggare och samtidigt övar jag upp mina barnvagnsskills. Ska jag vara helt ärlig är jag rätt bedrövlig på att manövrera barnvagnen så jag behöver all övning jag kan få. Så nu kör vi på med mini-powerwalks i sex veckor till. Och givetvis måste jag tänka på kosten.
 
Nu kör vi!
 
 

Världens Bästa Bebis

 
God afton mitt herrskap. Nu kommer jag vara så där äckligt stolt i detta inlägg över världens bästa bebis som gjort sin första riktigt långa resa i bil och träffat sjukt mycket människor på en och samma gång utan att bli grinigt överstimulerad. Vi har precis packat ut alla grejer från bilen efter vår Uppsalavistelse. Puh. Vi behöver en större bil. Hehe. Men åter till min ögonsten. Resan gick över förväntan bra. På vägen upp fick vi stanna en gång i timmen för amning, blöjbyte och bensträckning. Han sov inte mer än en timme i stöten och var vaken större delen av tiden. Jag har lärt mig väldigt mycket om Neo, vad hans olika skrik betyder och hur man gör för att underhålla en fem veckorsbebis i så många timmar. Jag satt självklart i baksätet. Men på väg hem till Borås var det som om jag hade sömnmedel i mina tuttar. Jag vet inte vad det berodde på men Neo sov praktiskt taget hela vägen hem! Jisses. Det är liksom 50 mil. Vi gjorde givetvis stopp för att "skaka" liv i honom, mata och byta men sen bara slockna han igen. Gissar att det varit en ganska utmattande helg för vårt lilla pyre.
 
Så hur gick det på välkomstfikat undrar ni så klart. Åh, men det var så otroligt roligt att träffa hela släkten. Neo var givetvis mittpunkten och vilken upplevelse att få se honom så nyfiken. Ögonkontakt med alla nya människor och det roligaste av allt var hur fascinerad han blev av sin lilla kusin Vera. Han låg och följde henne med blicken hur länge som helst. Det är något visst med barn. Jag har sett Neo bli helt betagen i andra barn också. Nästan som om han har något hemligt språk med dom. I flera timmar beundrades han, fotades och skämdes bort. Självklart blev det mycket matande, men det var inga problem. Han låg där så mysigt på amningskudden och var fortfarande the centre of attention. Inte ens när han fick alla fina presenter tittade han upp från maten. Mamma fick öppna paketen och det gjorde hon så gärna. Det var så mycket fina leksaker, kläder och annat som verkligen var presenter som kommer komma till användning. Av mormor och morfar fick Neo en rejäl slant till det kommande barnrummet som ska målas och inredas när Neo blivit lite större.
 
Alla sa om och om igen hur fin och lugn Neo var. Jag vet att jag kanske varit rätt "orättvis" i bloggen när jag nästan bara skrivit om det som är jobbigt. Han är ingen svår bebis. Men sen tror jag att utvecklingsfaserna som han går igenom även gör sitt. Och tur är väl det. Att han utvecklas, blir mer lugn och nyfiken. När han var "yngre" gick det ju till exempel inte att lägga ner honom utan att han protesterade. Nu ser han världen med helt nya ögon och därför är det även lättare att kommunicera och göra honom nöjd. De senaste nätterna har varit helt fantastiska. Han har sovit bredvid mig i liggdelen och när han inte sovit tittar han på mig med stora, mörka ögon, ler och bara njuter av att vara en liten älskad bebis. Jag är en lycklig mamma. Det är faktiskt först nu den senaste veckan som jag känt mig säker i min mammaroll. Nåja. Till viss del. Den säkerheten kommer ju så klart också gå upp och ner som med så mycket annat här i livet.
 
Den enda som inte skött sig helt exemplariskt är väl mamma Sussi som fick ett psykbryt inne på Gränby Centrum när vi var där och handlade. Jag skulle köpa ett par bokstäver inne på Gallerix och det var toklång kö därför att några kunder höll på att få sina köp inslagna. Jan gick med Neo i bärselen. Helt plötsligt gav Neo ifrån sig ett jag-vill-ha-tutte-NU-skrik som inte slutade. Hela kön vände sig om (som bara råkade bestå av sådana där perfekta morsor) och de tänkte väl inte på att det var jag som var mamman när de började kommentera om hur synd det var om stackars liten bebis. Fy helvete vad stressad jag blev och panikslagen. Kände mig som världens sämsta morsa. Så jag svor några väl valda ramsor åt den där förbannade kön och de där förbannade morsorna som gav mig så dåligt samvete, ställde tillbaka bokstäverna och stormade ut ur butiken med bebis och Jan. Men i övrigt har mamma Sussi skött sig hyfsat bra.
 
 
Lagom "kaos" i bilen med leksaker, filtar och amningskudde huller om buller.
 
 
Första natten hos mormor och morfar.
 
 
Men på morgonen blev det mys på mammas madrass.
 
 
Och även lite pappagos.
 
 
På promenad ute hos mina föräldrar. Strålande väder hela helgen.
 
 
Lunch på Gränby Centrum i Uppsala innan mamma Sussis psykbryt.
 
 
Neos välkomstfika och den lilla stjärnan i sjömanskostym. Kusin Vera beundrar hans små tår.
 
 
Smörgåstårtor är ju nästan ett måste.
Neos namntårta får ni se senare. Jan tog bättre bilder med sin proffskamera.
 
 
Veras mamma är en naturbegåvning med Neo. Han älskade att ligga i hennes famn.
 
 
Så här stirrig blir man på kvällen efter sitt kalas.
 
 
Och så här glad blir man när mamma berättar om alla fina presenter.
 
 
På avfärdsdagen har vi ett stycke trött bebis
 
 
Vi hann med ett litet frukostbesök hemma hos Chris och Em som ville lukta på bebis.
 
 
Bjöds på fantastiskt goda nybakade scones.
 
 
Babygos.
 
 
Här bjuder stjärnan på en något nonchalant gäspning.
 
 
"Jaha... sitter jag här nu igen och stirrar på samma gamla tråkiga leksaker.."
(I bilen på väg hem till Borås)
 
 
Alla fina presenter.
 
Tusen tack för denna otroliga uppvaktning av Neos ankomst till stora vida världen.
 
 
 
 

The Early Bird

 
 
Före kl. 05.00 är en utmärkt tid att kliva upp.
 
 
Lek och frukost med morsan. Sen tänkte jag somna om.
 
 

I Bid You Goodnight

 
 
Sötnosen sover och ler i sömnen. Mammahjärtat smälter. Det är något särskilt med sovande bebisar.
 

Första Långa Resan

 
Snart dags att gå till sängs. Imorgon bär det av mot Uppsala. Många, långa timmar i bil med en liten bebis. Kan bli rätt intressant detta. Är en smula nervös. Vi siktar på att åka så tidigt som möjligt. Gäller att ha god tid på sig för stopp och dylikt. Bilen kommer vara fullpackad med bebisprylar och vi lär säkert glömma något väsentligt. Jag har packat Neos kläder - extra mycket ombyten om det sker liknande katastrofer som i eftermiddag. Det blir troligtvis inget bloggande förän tidigast på söndag när vi är hemma, kanske inte förrän på måndagen. Beror på hur slutkörda vi är. Håll tummarna att det går bra imorgon och i helgen. Hoppas att vi slipper en överstimulerad bebis.
 
Hur har det gått för er som har små bebisar att åka långt i bil?
 
 
Sigge och Neo chillar i babygymmet.
 

 
 

No Dirty Details

 
Utan att gå in på några detaljer kan jag säga att jag upplevt en smärre katastrof nu på eftermiddagen. Jisses. Och jag var helt själv. PANIK. Men det var bara att kavla upp ärmarna och ta tag i skiten. Fniss. Jag skulle platsat i vilken komedi som helst. Kände att jag bara yrade omkring och ville vara på minst tre olika ställen samtidigt. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men efter att allt var omhändertaget beslöt jag mig för att skratta. Knäppte på mig Baby Björn med bebis i, skruvade upp volymen på max och dansade arslet av mig till Kings Of Leon's Sex On Fire. Neo slocknade i bärselen tämligen omgående. Idag är en av de där sällsynta dagarna då jag känner mig som en jäkla supermorsa!  
 
 
Soon to be dancing my ass off.
 
 
Många som frågat vilken färg vi använt till Neos fotavtryck så jag tog en bild på grejerna.
 

Första Boken Om Mig

 
När jag var i Ullared köpte jag en bok till Neo - "Första boken om mig." Nu sitter jag och klistrar in bilder och fyller i det jag kan i boken. Tänkte ta med mig den till Uppsala så släkten kan ta sig en liten titt. Ska även ta med mig Neos minsta prematurbody så man kan se hur pluttig han var vid födseln. Börjar kännas rätt okej inför resan. Jan är ju med mig. Och gårdagens hantering av en övertrött bebis gör mig mer självsäker inför liknande situationer i framtiden. Klart man vill att Neo är nöjd och glad under välkomstfikat på lördag, men han är ju ändå en bebis som kan bli lite kinkig. Förhoppningsvis är han mätt, utvilad och nyfiken när släkten anländer.
 
 
Med Jans fina bilder blir det extra roligt att klippa och klistra.
 
 
 
 
 
 

Ett Klassiskt Scenario

 
 
Bebis väcker mamma tidigt, äter, gör morgontoaletten, tränar en stund i gymmet
och somnar sedan om inom loppet av en timme. Gärna i mammas famn.
 

We Will Survive

 
Oj, så smidigt det gick igår! Neo skrek i kanske drygt en timme till och från, men lät sig till slut tröstas i pappas mysiga famn. Jag känner mig en smula stolt att vi lyckades lugna ner honom och behålla vårt eget lugn. Stackars liten (Neo alltså), var alldeles slut. Sen fick han lite mat av mig och somnade på amningskudden. Fortfarande hickande, men nu skrämde det inte honom längre. Strax efter tio på kvällen var det lugnt och stilla. Vi gick och lade oss halv elva. Sov riktigt gott till halv sex då det var dags att gå upp. Nu ligger Neo i sitt gym och trivs alldeles utmärkt med livet.
 
Märkligt det där. Hur ledsen en övertrött bebis kan bli för att sedan vakna upp som en liten solstråle dagen efter. Självklart var han väldans hungrig när han vaknade efter att inte ha ätit på hela natten så jag står stand by här med bröstet. Gissar att det kanske blir lite extra mycket snuttande idag. Men inte mig emot. Jag har ingenstans jag ska vara förutom vid Neos sida. Om han tar sig en liten lur måste jag dock passa på att packa inför helgens resa till Uppsala. Det är genast så mycket mer som ska packas när man har med en liten bebis. Är en smula nervös inför den långa resan.
 
 
Vi fick ett superfint fotavtryck på Neos fot igår.
 
 
 

Here We Go Again

 
I 1,5 dag fick vi njuta av en gosig son som var nöjd, lugn och glad. Nu har Neo skruvat upp på högsta volym igen här hemma denna ljuvliga onsdagsafton. Tror Neo repeterar en operaaria för det är minst sagt högt och väldigt långdraget. Men mamma och pappa är väl förberedda denna gång. Ett litet tips för att behålla lugnet och därmed kunna göra ett ännu bättre jobb med själva tröstningen är att stoppa in öronproppar. Jan har köpt grymma öronproppar (visserligen svindyra) som liksom tar bort allt det jobbiga. Det där riktigt höga. Man hör fortfarande allt så klart, men eftersom man tar udden av det värsta så blir man inte lika stressad som förälder - ergo man fortsätter vara cool och undviker den där paniken jag kände förra gången. Och att vi råkar ut för några skrikiga kvällar stärker ju oss bara i våra roller som föräldrar.
 
Ett bevis på att vi har att göra med en övertrött bebis som bara bestämt sig för att skrika är de där konstpauserna han gör. När han ligger i min eller Jans vaggande famn så kan han sluta helt tvärt för en halv minut, kika upp på oss med stora ögon, hur lugn som helst. Och sen kickar det igång igen. Vi kör fortfarande checklistan mellan varven. Eller i alla fall de två första punkterna - blöja och bröst. Men eftersom vi varit med förr och det rör sig om exakt samma typ av gråt är det nog bara att vänta ut det. Tidigare idag kunde jag njuta av en lång stund med Neo i babygymmet där han låg och sprattlande, pratade mer än vanligt och var allmänt tillfreds. Det är de stunderna man får tänka på. Gissar som sagt att detta rör sig om en av de där utvecklingsfaserna och det är ju något positiv.
 
 

Holy Crap

 
Körde en liggande amning vid ett-tiden efter sjukhusbesöket då jag var så trött. Vaknar halv fyra (!). Holy crap. Bebis och mamma slocknade som två klubbade oxar. Kanske för att någon bestämde sig för att gå upp tidigt imorse. Hmm. Snart kommer pappa hem. Då ska vi ta oss ann den intressanta uppgiften att ta hand-och fotavtryck till Neos bok. Kan nog bli bad för både föräldrar och bebis efteråt. Vill passa på nu när hans fötter är så små och gosiga. Älskar verkligen de där små tossingarna! Trots att de vuxit är de fortfarande väldigt pluttiga. Har jag sagt att jag alltid pussar på dom när Neo ligger på skötbordet? Bästa starten på dagen.
 
 

Godkänd

 
Vi har varit på sjukhuset idag för ytterligare hörseltester på lilla Neo. Små elektroder fästes på huvudet och testet tog lång tid. Fick amma under tiden på båda brösten för att Neo skulle vara lugn och stilla. Jätteduktig var han! Riktigt stolt över honom idag. Vår lilla prins blev i alla fall helt godkänd. Han fick nämligen inte godkänt på BB eller på efterföljande kontrollen, men nu ser allt finfint ut. Puh. Fick tid att njuta av det fina vädret en stund. Så skönt att komma bort och göra något annat, även om det bara är något så trivialt som ett sjukhusbesök. Nu ska jag ta det lugnt (om Neo tillåter) resten av dagen. Ska försöka sova lite. Går man upp klockan fyra så har man redan gort en hel arbetsdag snart.
 
 
Idag hann mamma fixa till sig lite grann så att hon såg mänsklig ut.
 
 
Pappa ser alltid pigg och fräsch ut.
 
 
Neo och pappa gäspar ikapp.
 
 
 

Hans Kungliga Höghet

 
Kl. 04.00 annonserade Hans Kungliga Höghet att det var dags att bli matad, bytt och påklädd. Nu tränar vi i Det Kungliga Gymmet och prinsen är på ett strålande humör. Ingen skrikafton igår. Vi gick och lade oss vid nio och natten innehöll bara en matning vid halv ett, så därför är jag vid ganska gott mod trots att det är så tidigt på morgonen. Tror inte dagen kommer bli lika lugn som igår, men nu är jag i alla fall någorlunda utvilad och stabil. Sömndeprivation kan göra den förnuftigaste människan fullkomligt galen. Tur att jag i grunden är väldigt morgonpigg av mig.
 
Apropå galen så hade jag någon form utav melt down igår kväll. Låg och ammade när Jan kom in på sovrummet och från ingenstans började jag gråta. Försökte sätta ord på mina känslor, men det var så svårt. Det är ju sådana där känslor som man egentligen inte "ska" känna eller tillåta sig själv känna. För som det är med så mycket annat när det gäller barn och graviditet ska man njuta av ditten och datten. "Njut av graviditeten", "njut av spädbarnstiden" och så vidare. Ursäkta mig, men jag kräks på det uttrycket ibland.
 
Vet inte riktigt hur jag ska beskriva mitt mentala tillstånd, men jag känner mig utsugen. Matt. Ensam. Immobiliserad. Som om jag inte kan njuta helt och hållet så där som man "ska" göra. Det handlar inte om kärlek eller bristen på kärlek eller anknytning. Jag älskar hela min underbara familj och får så otroligt mycket tillbaka, men det är liksom bara en känsla jag har till och från. Inte hela tiden, men tillräckligt för att jag ska tycka att det är jobbigt. Och igår var det första gången jag erkände det för Jan (och för mig själv) och han lade sig bredvid mig och vi pratade ut - länge och väl. Åh, det var så skönt att lätta sitt hjärta.
 
Jag berättade gråtandes att det jag längtade mest efter var att få åka själv till gymmet och träna ett par timmar. Bara jag. Utan barn. Inte att jag längtade så mycket efter själva träningen, utan just känslan av att bara få vara själv för en kort stund. Men att jag fasades över att behöva lämna Neo själv eftersom han är så snuttig och att det säkert skulle bli så jobbigt för Jan med skrik och bök. Han tog det så bra, min underbara sambo. Påminde mig att lite skrik kan han hantera, att amningen bara är för en kort stund och att jag ger Neo något ovärderligt. Jag glömmer bort det ibland. Men han ska försöka påminna mig lite oftare. 
 
 
 
Det värdefullaste jag har.
 
 
 

Återhämtning

 
Efter gårdagens skrikmaraton har Neo i stort sett sovit hela dagen idag. Betyder det att man bör förbereda sig på ännu en skrikfest ikväll/inatt, eller är det bara hans lilla kropp som försöker ta igen sig lite? Vill inte hålla på och väcka honom om det är sömn han behöver. Han äter som han ska, men somnar ganska omgående. Hoppas på en lugn kväll och natt. Lite bökande får man räkna med. Nu har jag i alla fall vilat upp mig lite extra ifall det blir en ny omgång. Har överröst Neo med pussar och kramar idag. Igår hjälpte inte ens det så jag kände att det var läge att fylla på. Min älskade lilla plutt. 
 
 

Mina Busiga Gossar

 
 
Sigge och Neo vilar upp sig inför natten....
Förresten, jag oroar mig inte längre för katten. Han accepterar Neo och har inget emot honom.
Mitt mamma-katt-hjärta känner otrolig lättnad. Älskar ju mina små hårbollar.
 
 
Bjuder på ett litet leende...
 
 

Glamourösa Morsan

 
 
Glamourösa morsan efter förmiddagsstädning med bebis på magen
 
 
 

I'm All About Honesty

 
Jag blir glad när jag får kommentarer om att min blogg är härligt brutalt ärlig utan att förfina det. Och med "det" menas livet som spädbarnsförälder. När man simmar omkring bland bajsblöjor och mjölkfläckade amningslinnen hela dagarna känns det alltid bättre om man kan glädja andra med igenkänningsfaktorer. I'm all about honesty. Att förfina saker och ting är inte riktigt min grej, men det har ni säkert märkt för länge sedan. Så, vad mer kan jag bekänna denna tidiga morgon? Ja, hela den här föräldragrejen är tuffare än vad jag trodde. Ibland funderar jag allvarligt på om jag fortfarande är vid mina sinnes fulla bruk. Jag hade väl föreställt mig lite mer fluff-fluff och gulligull istället för att vara amningskapad 24/7. Och när Neo är i sina utvecklingsfaser duger ibland inte ens tutten. Då känner man sig rätt överflödig som morsa.
 
 
Tur att jag är söt annars hade mamma och pappa sålt mig på Blocket.
 
Fan, vad jag älskar dig Neo!
 
 
 

Den Onda Cirkeln

 
Jisses. Vad kan jag säga om gårdagskvällen annat än att det var ett under att jag inte brast ut i gråt en enda gång. Mycket tack vare min fantastiska sambo. Vi överlevde vår allra första riktigt jobbiga kväll med hjälp av öronproppar och teamwork. Vad hände igår undrar ni då? Jo, något som jag börjat kalla för "Den Onda Cirkeln." Det sker när Neo inte riktigt kan komma till ro, inte ens vid bröstet. Denna gång resulterade det i nästan tre timmars konstant skrikande från en stackars övertrött bebis som svalt för mycket luft. Varje gång han hickade skrämdes han och började skrika på nytt. Puh. Vid midnatt lade jag mig med Neo i sängen, strök honom över pannan i ett sista försök att lugna ner honom. Vi låg hud mot hud och jag försökte vara så nära och så lugn som möjligt. Vet inte om det fungerade eller ifall han var så trött efter allt gråtande, men trots fortsatta hickningar och hulkanden så somnade han till slut och sov fram till halv sex i morse. Stackars liten.
 
Hur mamma mår? Jo, förvånansvärt bra. Man skulle kunna tro att ett sammanbrott är nära förestående med tanke på min energibrist de senaste dagarna, men jag förvånar mig själv ibland. Nu börjar vi om på ny kula igen och låter Neo bestämma takten för denna dag. Eventuellt magont och allmänt dåligt bebishumör kan jag inte göra mycket åt annat än att trösta och finnas där. Tänk så smidigt det hade varit om man kunnat förklara för Neo vad som händer och att det inte är någon fara. Det är rätt hemskt att se sitt barn vara så orolig och rädd utan att på en gång kunna ta bort det dåliga, men det är väl så det är att vara förälder. Man kan inte skydda sitt barn från allt. Det enda man alltid kan göra och ska göra är att visa hur mycket man älskar sitt barn.
 
 
Vår lilla Buddha.
 
 

Värt Att Komma Ihåg

 
Igår när Jan höll Neo i famnen och pratade med honom fick vi se världens vackraste syn. Neo log flera gånger. Riktigt härliga sociala leenden som svar på Jans interaktion. Så ljuvligt. När man har sina dåliga dagar är det värt att komma ihåg hur rikt belönad man blir av sitt barn. Jag har fått se Neos underbara leende några gånger, men aldrig så innerligt som igår. Åh, vad mitt hjärta smälte! Och inte nog med det, ikväll lyckades jag och Jan äta middag tillsammans utan en ammande bebis i famnen. Han satt hur nöjd som helst i sin babysitter och tittade på. Det har ALDRIG hänt förut. Visserligen åt jag med rekordfart så jag skulle vara beredd om han började skrika, men jag hade nog kunnat ta det lite lugnare. Och när jag tänker efter så fick jag faktiskt äta frukost med båda händerna imorse. Det ni!
 
 
Pappa försöker få Neo att rapa.
 
 
Myser i pappas knä efter maten.
 
 
Lite bus på det.
 
 
Trött pappa - pigg Neo.
 
 

Bus På Gång

 
 
Sigge planerar bus....
 

Den Där Förlorade Energin

 
Vilken skitdag. Har känt mig så slutkörd och gråtfärdig hela dagen. Vill inte känna mig orkeslös och trött när jag har en liten nyföding att ta hand om dygnet runt. För att inte helt gå upp i limningen fick Neo hänga med mig i bärselen under förmiddagen. Han kikade omkring som vanligt och sen somnade han. Jag fick tvätten sorterad och även mina tankar. Fy helvete, vad tufft det är att vara morsa sådana här dagar. Tror inte man riktigt kan förstå innebörden av hur jobbig spädbarnstiden är förrän man själv är mitt upp i den. Det gjorde i alla fall inte jag. Men det är bara att köra på och hoppas att den där förlorade energin snart återvänder.  
 
 
Mina älskade pojkar. Förlåt för att ni har en sådan trött morsa.
 

Ett Litet Åskmoln

 
Vi har haft ett litet åskmoln hos oss inatt. Jisses, vad arg han är vår lilla Neo. Till och med vid bröstet ligger han och är asförbannad. Nu börjas det. Utvecklingssprång nummer två på gång. Puh. Bara att stålsätta sig. Vi får se hur länge det varar denna gång. Förhoppningsvis är han sitt vanliga, gosiga jag till helgen. Bad Jan kolla appen som följer bebisens utveckling och mycket riktigt. Det var blixtar, dunder och kolsvarta åskmoln. Om någon dag eller två. Den är ju inte exakt, den där appen, så att Neo tjuvstartar lite är en diff man får räkna med. Ibland kan sprången starta en vecka före eller efter vad som brukar vara "normalt". Allt är ju ungefärligt när det handlar om bebisens utveckling. Neo fyller fem veckor idag, men utvecklingssprången går ju (som jag tidigare nämnt) efter korrigerad ålder. Vilket gör att Neo egentligen är sju veckor då han gick på övertid. Det är därför vi redan nu kan säga hej till språng två. Nej, dags att ta ett djupt andetag och försöka behaga vår lilla arga prins.
 
 
Husets andra prins - katten Sigge - är inte fullt lika besvärlig. Bara lite när han tjatar om att gå ut.
 
Min profilbild

Sök i bloggen