Ett Väldigt Positivt Besked

 
Var förbi Försäkringskassan idag och lämnade in mina inkomstuppgifter för föräldrapenningen. Eftersom jag är student och inte har någon fast inkomst lär jag hamna på lägsta nivån, dvs. 225 kr per dag. Men då jag jobbat under hela min studietid så skadade det i alla fall inte att skicka in arbetsgivarintyg samt ett personligt brev, så får vi se om jag kan få upp nivån några kronor till. Det vore trevligt. Fick i alla fall väldigt hjälpsamt och bra bemötande av kvinnan som tog emot mina papper. Hon kände igen mig sen förra gången och sken upp lite extra när hon såg på min växande mage. Egentligen kan man ju posta in sina blanketter, men jag tycker det känns bättre att gå dit personligen så man ser att allt går rätt till och att det inte kommer bort några papper på vägen.
 
Fick ett väldigt positivt besked när vi pratade om föräldrapenningen. Enligt tidigare bestämmelser kunde inte föräldrarna vara hemma samtidigt och få föräldrapenning, men sen 1 januari i år har det skett en lagändring. Detta medför att båda föräldrarna kan vara hemma samtidigt med föräldrapenning i 30 dagar (s.k dubbeldagar). Strålande nyheter! Jag hade visst missat detta. Hehe. Den nya regeln innebär att vi skulle kunna åka en hel månad till Cypern i september och i lugn och ro planera inför bröllopet. Men vi ska så klart fråga Jans föräldrar först om vi får hälsa på dom i en hel månad med lilla bebisen.
 
Ni kan läsa mer om dubbeldagarna HÄR.
 

Det Kom Ett Paket

 
 
Till mamma.
 
 
149 kr inklusive frakt. Vilket (guld)fynd!

20 Kilo Lättare

 
 
Har redan målbilden klar när det blir dags att komma i brudklänningen efter förlossningen.
Kommer ni ihåg den här heta lilla pinglan? 20 kg lättare och på väg till en plåtning med hennes blivande man.
(Vilket hon givetvis inte visste då). Men tänk så underbart livet kan bli ibland.
 
 
Ser fram emot att kunna ha alla mina kläder igen. Har faktiskt en enormt stor garderob.
 

 

Oh, The Joy Of Pregnancy

 
Hej bloggen. Idag ska jag alltså till sjukgymnasten och testa tens för första gången. Jag är skeptisk. Inte mot att det inte skulle fungera, men kan det verkligen vara skönt? Jan köpte ju en tens-maskin till sin rygg och han lekte på ganska friskt med den, vilket inte såg så behagligt ut. Fast kanske berodde på att han just testade massa olika inställningar och tyckte det var hysteriskt roligt att musklerna ryckte och hade sig. Jag är inte så lättroad. Men jag ska i alla fall ge det en chans. Försöka slappna av och tro på att det hjälper lite grann mot foglossningen. Har ju absolut ingenting att förlora. Frågan är bara om man verkligen kan slappna av när man får tensbehandling. Jag menar, håller inte huden och musklerna på att rycka och bete sig konstigt?
 
Är fortfarande hysteriskt trött och går väl mest omkring som en zombie här hemma. Fast "gå" var väl kanske att ta i. Gick och lade mig tidigt igår kväll, men kunde inte somna. Fick liksom ingen ro i skallen. Så jag gick in i garderoben och vek lite bebiskläder. Igen. Sen när jag väl ska försöka sova hittar jag en fenomenalt bekväm position. På vänster sida. Känner hur kroppen börjar slappna av och jag börjar bli lite dåsig. Och då händer det. Jag utbrister: "Aaaaaaaj!" Fick världens spark av lilla Neo rakt i sidan. Den sida som jag ligger på. Jag vet sen tidigare att han inte tycker om när jag ligger på sidan. Han kan protestera en hel del med buffar och sparkar, men aldrig med sådan kraft som igår. Fick lägga mig på rygg igen.
 
Men jag klagar inte. Jag konstaterar bara att Neo börjar bli riktigt stark därinne. Och vill jag inte få hårda sparkar i protest så får jag fortsätta sova på rygg. Han tycker även om att lägga sig långt ner på kissblåsan. Men det visste jag redan efter de första ultraljuden. Nu är det bara en smula mer påtagligt eftersom han väger en del. Ibland känns det nästan som att han ska ploppa ut för han ligger och trycker så långt ner. Det härliga kisseriet fortsätter på nätterna, men den här natten behövde jag "bara" gå upp två gånger. Tror klockan var strax efter tre på natten när jag var uppe någon sväng. Jan sussar så gott, medan jag muttrande stapplar till badrummet. Oh, the joy of pregnancy!
 
 
 

Välkommen Hem Till Oss

 
På önskemål från en läsare så tänkte jag ge er en liten rundtur i vår lägenhet. Vi bor i vad man skulle kunna beskriva som en radhuslänga, fast med lägenheter. I våningen under är det lite mindre lägenheter och en trappa upp finns de större, där lägenheten består av två våningsplan. Vi bor i den större lägenheten. Från början var denna lägenhet en femma, men väggen mellan vardagsrummet och matsalen har tagits bort, så nu har vi ett enda stort rum på nedervåningen där vi har hemmabion och studion. Hall, köket, baren och toaletten/sminkrummet finns även på nedervåningen. På andra våningen har vi ytterligare ett badrum, tv-rummet/arbetsrummet, gästrummet (som kommer bli barnrummet så småningom) samt vårt sovrum. Den totala boytan ligger på ca 120 kvm och är alldeles lagom för två vuxna människor, två busiga katter och en liten bebis på väg. Hemma hos oss pryds väggarna med Jans fotografier. Det är allt från fashion till pinup och natur. Vi ska ta oss tid att byta ut en hel del bilder med nya alster, men det är ett ganska stort projekt då Jan har specifika idéer med ramar och ljussättning.
 
Kan även passa på att berätta om grannskapet där vi bosatt oss. Vi bor alltså i Borås i ett underbart litet kvarter som heter (tro det eller ej) Lyckan, ca 10 minuter från centrum. Grannarna är jättetrevliga och är en salig blandning mellan barnfamiljer, lite äldre och unga par. De flesta har antingen hund eller katt så man lär känna en del mysiga granndjur. I övrigt är det ett väldigt lugnt och litet område i närheten av ett stort friluftsområde vid namn Kransmossen. Där kan man njuta av skog och natur samt välja på sex olika motionsspår med längder från 1 kilometer till 8 kilometer. Genom Kransmossen rinner en bäck och på våren är det otroligt fridfullt att lyssna på det porlande vattnet efter att is och snön har smält. 50 meter utanför vår dörr, bokstavligen talat på vår parkering, finns en liten förskola samt en lekplats. Förskolan rymmer ca 20-25 barn i åldrarna 1 till 6 år. Där hade vi givetvis tänkt ställa oss i kö så fort lilla bebis tittat ut. Vi trivs otroligt bra där vi bor och har inga planer på att flytta.
 
Lite bilder på hur vår lägenhet ser ut efter att jag flyttat in:
 
 
Hallen när man kliver innanför dörren.
 
 
Köket till vänster.
 
 
Darth Vader vaktar över köket från sin favoritplats vid micron.
 
 
Köksbordet. Nya gardiner är köpta och ska sättas upp.
 
 
Den lilla baren med bland annat ismaskin, Jans whiskeysamling och diverse spritsorter.
 
 
Till höger när man kliver innanför dörren har vi första badrummet/sminkrummet.
 
 
Ett väldigt tjejigt badrum.
 
 
Men man måste ju inreda så att modellerna trivs.
 
 
Vardagsrummet och rakt fram dörren ut till balkongen.
 
 
Biohörnan i vardagsrummet. Här kommer jag hålla till mycket när bebisen kommit.
 
 
Min älskade skosamling är uppsatt till vänster om bioduken.
 
 
Jans bilder pryder lägenheten lite överallt.
 
 
När vi har plåtningar förvandlas vardagsrummet till fotostudio.
 
 
Fotografen in action.
 
 
Vår balkong när våren börjar komma.
 
 
Vi vill ha vår!
 
 
När värmen kommer är balkongen som ett extra litet rum där vi gärna kopplar av.
 
 
Och Jan visar ofta sina grillfärdigheter vid gasolgrillen.
 
 
På övervåningen möts man av vårt smått morbida badrum. Hehe.
 
 
Sovrummet till vänster där katterna gärna myser.
 
 
Bild från sängen. TV-bänken ska bytas ut och i hörnet vid fönstret ska bebisens säng stå.
 
 
Jans walk in closet är ungefär lika stor som sovrummet, men är nu överbelamrat med bebisprylar.
 
 
Till höger uppför trappen finns tvrummet/arbetsrummet där Jan jobbar med bilder.
 
 
Och jag brukar sitta i soffan och strötitta på TV och iaktta Jan när han jobbar.
 
 
Sist men absolut inte minst har vi gästrummet som definitivt kommer målas om.
En av sängarna måste väck när lilla Neo ska få eget rum.
 
Det var den lilla rundturen. Hoppas ni orkade hänga med.
 
 
 
 
 

I Pappas Fotspår

 
 
Det kom två paket idag från Next. Lite nytt till bebis.
Och självklart en body med kamera. Måste börja tidigt om han ska gå i pappas fotspår. Hihi.

Ingen Ork

 
Att jag skulle bli trött under graviditetens sista trimester visste jag, men så här trött hade jag väl inte riktigt räknat med. Kanske har det även att göra med hur man sover på nätterna. Inatt sov jag i stort sett ingenting. Vaknade av att jag var tvungen att springa på toaletten hela tiden. Nu sitter jag vid köksbordet och hade precis öppnat upp mitt dokument med examensuppsatsen, men det enda som hände var att jag stirrade på skärmen och fick liksom inte ihop texten jag skrivit. Det finns en risk att inlämningen inte blir av innan förlossningen. Jag kan inte förutse hur jag mår från en dag till en annan, men med tanke på hur hela graviditeten varit så ser det ganska mörkt ut. Detta vet både min handledare och även läkaren på barnmorskemottagningen. Båda är av åsikten att en uppsats i sammanhanget definitivt inte är hela världen, att hälsan, min graviditet och det psykiska välmåendet måste få gå före.
 
Så varför har jag dessa dagar när mitt samvete bara gnager och gnager? Jag gräver ju liksom min egen grop. Stress, ångest, illamående och sammandragningar är konsekvenserna av att jag inte kan slappna av och njuta alla dagar av den lilla tid som återstår av min graviditet. Hur ska jag förklara den här känslan för er som inte drabbats av den här lamslående tröttheten och orkeslösheten? Det är nästan omöjligt. Man måste nog uppleva den för att förstå. Men det är en känsla av att inte kunna ha någon som helst kontroll över sin kropp. Ännu värre blir det när folk runt omkring frågar om uppsatsen och säger att jag kommer klara det, att det bara är att bita ihop, bara göra klart den etc, för det är verkligen inte så enkelt. I detta nu vill kroppen bara stänga av och sova. Att få höra det där "peppandet" får mig snarare att må sämre eftersom jag vet att orken inte finns där.
 
Jag måste på något sätt sluta lyssna på den yttre pressen från omgivningen och slå dövörat till för min egen inre stress. Jag orkar om jag orkar - det får bli mitt huvudsakliga motto återstoden av graviditeten. Vill inte åka upp på några fler sjukhusbesök på förlossningsavdelningen. Två tillsägelser från läkaren borde vara tillräckligt. Skulle skämmas ögonen ur mig om jag fick en tredje. Nej, jag behöver nog bara fylla på lite av det där klokhetstänket innan jag kan varva ner igen. Det jag får uppleva här och nu är något unikt. Något så värdefullt att det inte bör kantas med stress och ångest över (i sammanhanget) petitesser. Som en väldigt klok blivande mamma skrev till mig i den underbara mammagruppen jag är med i på FB: "Njut av bebis och mammalivet och kärleken till mannen din, det är så mycket mer värt det! Uppsatsen finns kvar!" Skulle orken och energin redan finnas där så är det självklart att jag satsar, men nu finns det ingen möjlighet att pressa fram något.
 
 
 
Min sambo är min klippa. När jag känner mig låg lockar han mig till skratt.
Kan berätta allt jag känner och får så mycket kärlek, stöd och förståelse tillbaka.
Tack älskling för att du finns vid min sida. Älskar dig mer än allt annat.

 
 

8 Sanningar Om Mig Själv

 
Imorse var jag inne och läste Linnéas blogg som ni hittar HÄR. Där gav hon mig den roliga och faktiskt lite svåra utmaningen att skriva åtta sanningar om mig själv som ni kanske inte visste eller trodde om mig. (Haha, tack för den, Linnéa! Nu måste jag ju använda de fåtal hjärnceller jag har kvar). Fick fundera både länge och väl. Att jag älskar skor är nog sedan länge klarlagt. Och att jag är gravid går nog inte ens att missa även om man försökte. Hehe. Så jag fick tänka till lite grann. But here it goes: 
 
1) Mitt saltlakritsberoende är inte av denna värld. Om jag inte får min lakrits kan jag bli riktigt sur och jävlig. Ibland har Jan gömt lakrits i lägenheten som han kan ta fram om jag börjar bli på dåligt humör. Då bjuds han genast på ett solskensleende. Haha. 
 
2) Den bästa feel good känslan (innan jag blev gravid) är att läsa bröllopstidningar och bläddra igenom min riktigt tjocka bröllopspärm som jag satt ihop under flera års tid. Där har jag sparat på massa bröllopsurklipp, artiklar, bilder och andras bröllopsinbjudningar.
 
3) Innan jag träffade Jan (som för övrigt är från Norge) var jag av den bestämda åsikten att jag inte skulle kunna vara tillsammans med en norrman för de pratar så roligt. Nu smälter jag som smör i solsken när han brer på extra mycket med norskan.
 
4) Jag är grym på att fuldansa till gamla 80 och 90-tals dängor och gör det gärna offentligt, fast det har oftast skett under inflytande av alkohol. Om ni undrar vad fuldans är så kan ni tänka er robotdansen, MC Hammer etc.
 
5) Vid 25 års ålder började jag grina i provhytten på Lindex när jag provade bikini för jag hade inga bröst. Fyllde inte ens en A-kupa. I november 2008 genomgick jag en bröstförstoring och det var något utav det bästa jag gjort. Nu fyller jag ut en C-kupa och behöver aldrig mer skämmas för min kropp.
 
6) Jag kan äta sjuka mängder skaldjur. När jag och Jan precis blivit tillsammans chockade jag honom svårt då vi åt en skaldjursbuffé och min tallrik bara växte och växte med räkskal. När jag lämnade mitt berg med skal började jag på resten av buffén såsom lax, potatis, sill etc. Avslutningsvis åt jag upp det Jan hade på sin tallrik som han inte orkade.
 
7) När jag träffade Jan för allra första gången hade han på sig en blå-och vitrandig onepiece och jag tyckte han var det snyggaste som gått i ett par skor.
 
8) När jag är utomlands försöker jag hålla mig i skuggan eller går omkring med ett parasoll för jag vill inte bli brun.
 
 
Nu skickar jag utmaningen vidare till http://babybake.blogg.se
 
 
Han hade inte bara den blå-vit randiga onepiecen som ni ser mig bära i högra bilden.
Han har en gul sparkdräkt samt en onepiece i den norska flaggans färger....
Ni förstår väl att jag föll som en fura för hans charm? Hehe.
 
 
 
 

Pregnancy Photos Week 30

 
 
Ganska markant skillnad om man jämför med vecka 12.

God Kväll Kära Bristning

 
 
Får jag lov att presentera... magen med tillhörande bristningar. Hehe.
Varför får jag dom på höften? Det är väl ändå magen som växer mest? Eller så blir det på magen sen.
Att jag fått bristningar på röven och låren kan jag fatta för där har jag köttat på mig en hel del,
men höften känns som ett väldigt konstigt ställe. Är det fler som fått det?

Ett Och Annat Paket

 
Fyller 30 om lite drygt tre veckor och redan börjar det dimpa ner paket. Så trevligt! Visserligen är det paket som jag själv beställt men likväl ett paket. Det superfina spjälsängsskyddet till Neos säng. Passar perfekt med sänghimmeln. Åh, han kommer få världens mysigaste spjälsäng! Nu får det faktiskt ta och bli vår så man kan börja boa på allvar! På posten fick jag dock en väldigt överraskande present. Från Ica Maxi Stormarknad. En Daimtårta och en tårtspade. Så otippat men riktigt roligt!
 
Har stått i valet och kvalet varifrån jag ska beställa mina smörgåstårtor till 30-årsfesten och jag tog dagens gåva som ett tecken. Dessutom har jag än så länge inte hittat något ställe som gör billigare tårtor än Ica Maxi. Och även den "billigaste" smörgåstårtan kostar nästan tusen spänn. Tror däremot inte att vi hade kommit billigare undan om vi så själva stått och lagat maten till gästerna, vilket inte är ett alternativ nu när jag är höggravid och knappt orkar stå. Så ingen matlagning för mig i år.
 
 
 
 

Mäta Magen Besök 2

 

Hallå där, kära vänner. Oj, vad glad jag är idag. Känner mig alldeles upprymd och hög på lycka. Fantastiskt härlig känsla kan jag lova. Var på mitt andra mäta-magen-besök hos barnmorskan. Det var en månad sedan jag var på koll sist. Magen följer kurvan riktigt bra med SF-mått 29. Jag har gått upp 1,5 kg på fyra veckor och är nu i vecka 30 med 10 veckor kvar av graviditeten. Min totala viktökning på 11 kg fick barnmorskan att bli hur nöjd som helst och utbrista: "men det är ju jättebra!" Neos hjärtslag var toppen och han levde rövare som vanligt i magen. Barnmorskan kunde på ett ungefär avgöra hur han låg i magen - huvudet nedåt, rumpan utåt och böjd som en liten banan. När hon petade på hans fötter sparkade han livligt och hans hjärtslag gick upp från 135 till 160. Det verkar som att han är lite kittlig under fötterna. Hihi. Firade dagens besök med att köpa två böcker på bokrean och åt en lyxig sushilunch med min älskade sambo. Nu strejkar dock fogarna och jag mår lite lätt illa så det blir vila resten av dagen. Har bäddat ner mig själv i sängen tillsammans med den ena kissemissen, fortfarande fånigt leende. Och Neo bökar omkring i magen så mycket att laptopen hoppar.
 
Fick tid hos läkaren den 14:e mars för att diskutera möjligheten att göra en bäckenröntgen innan förlossningen i syfte att kontrollera så att mitt bäcken inte är för trångt för en vaginal förlossning. Detta är något som både aurorabarnmorskan på sjukhuset samt min psykolog tycker borde göras med tanke på min sjukdomshistoria med tillväxthämning på skelettet och alla hormonbehandlingar. För att inte tala om min barnläkarens argument att jag kunde få problem att föda barn i framtiden. Även om jag bara var 9 år så sätter sig sådana saker fast i bakhuvudet. Särskilt nu när jag är gravid. Så läkaren på barnmorskemottagningen ska få min journal från Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala. Nu är det bara att hålla tummarna. Nästa mäta-magen-besök blir om tre veckor den 19:e mars, samma dag som vi ska göra tillväxtultraljudet. Då kommer jag vara i vecka 33 och barnmorskan kommer bland annat kontrollera om bebisen börjat fixera sig med huvudet nedåt. Det togs inget blodprov idag, utan blodsocker och järn kollar vi vid nästa besök.
 
Sammanfattning:
 
Vecka: 30 (v.29+2).
Bebisens hjärtslag: 135.
Blodtryck: 110/60.
SF-mått: 29 cm.
Socker: (Nästa gång).
Järn: (Nästa gång).
Total viktuppgång: 11 kg.
 
 
Ett stycke höggravid kinäs.
 
 
Efter bokrean tog jag mig en caffe latte vanilj med en minibrownie och gratis VR-läsning.
 
 
Fyndade ett par deckare på rean.
 
 
Avslutningsvis sushi med min sambo.
 
En riktig toppendag!
 
 

En Smula Introvert

 
Jag vet inte om det kanske bara är jag, men ju närmare förlossningen jag kommer desto mindre känner jag för socialt sällskap. Märker hur jag ibland kan känna av en viss panikkänsla om jag inte kan stänga in mig och bara vara precis när jag vill. Jätteknäpp känsla. Men det är nog huvudet som börjar förbereda sig mentalt på vad som komma skall, då det bara är jag, Jan och bebisen. Vi tre kommer behöva mycket lugn och ro efter förlossningen för att lära känna vår lilla son och försöka komma underfund med våra egna rutiner/icke-rutiner. Och viktigast av allt, för att lära känna sig själv på nytt igen i en helt ny roll. Rollen som mamma respektive pappa. Beroende på när Neo behagar titta ut och hur jag/vi mår efteråt kommer vi vara väldigt restriktiva med besök. Viktigt att lilla bebisen inte blir överstimulerad, utan får knyta an med både mamma och pappa i lugn och ro.
 
Tidigare trodde jag att det bara var att flänga omkring med barnvagnen i samma stund som bebisen är ute, men nu börjar jag känna mer och mer behovet av att bara få vara. Det är bäst att inte planera för mycket, om ens något alls, för vad som helst kan hända efter en förlossning. Drömmen vore ju att få föda vaginalt utan komplikationer, att amningen fungerar med en gång och att vi kommer hem två-tre dagar efter födseln och bara är höga på lycka. Vem önskar inte det? Mardrömmen vore att åka på en rejäl förlossningsdepression och/eller amningspsykos, att bli snittad och må så dåligt efteråt att man känner att det inte går att ta hand om lilla bebis. Då vill man liksom bara vara ifred. Men som min sambo säger - vad som än händer efter förlossningen så löser vi det.
 
Vad vi är rörande överens om när det gäller den första spädbarnstiden är att vi inte kommer tillåta besök från någon som är förkyld eller snorig. Bebisen är ju väldigt infektionskänslig den första tiden och varken jag eller Jan vill ha en förkyld liten spädis de första veckorna som nyblivna föräldrar. Tror vi kommer ha tillräckligt mycket att tänka på utan att behöva oroa oss för vår sons första förkylning. På sjukvårdsupplysningen kommer de med några tänkvärda råd vad gäller nyfödda och infektionsrisker. Även fast barnet får ett visst skydd genom de antikroppar som förts över från mamman till barnet så är han ändå extra känsligt för infektioner, speciellt under den första månaden. Där det finns mycket folk finns det också infektioner. Om det går, är det därför bra om man undviker överfulla bussar, kaféer och affärer, särskilt i infektionstider på hösten och vintern.
 

Spädbarn blir även lätt smittade av infekterade småbarn. Man kan försöka att inte träffa förkylda barn under de allra första veckorna. Det är bra om alla som tar i spädbarnet tvättar händerna först och att syskon och andra små barn inte pussar barnet i ansiktet. Känns säkert en aning Gestapo-aktigt, men det är inte alla som tänker på hur sårbar den lille är i början, så jag kommer fråga personer som vill hälsa på om de är friska. Och då menar jag helt friska. Även lite snuva och halsont kan smitta av sig till bebis. Och förhoppningsvis kan de respektera detta och titta förbi när de inte längre känner av några förkylningssymptom eller liknande.

 

Hur tänker ni andra kring detta med besök och att försöka skydda ert lilla spädbarn mot infektioner? 

 

 

 

Fröken Trött

 
Orkar inte blogga så mycket idag. Är väldigt trött.
Vi var i alla fall på sista föräldrautbildningskursen. Skönt.
Imorgon ska jag till barnmorskan för mäta-magen-besök nummer 2.
Ska bli kul att se hur mycket magen växt.
 
Bloggar mer imorgon.
Just ja, apropå blogg. Sprang på Mathilda, en nybliven mamma vars blogg jag följt ett tag.
Fick beundra hennes lilla prins som låg så sött i vagnen. Åh, vad man längtar!
Klicka HÄR för att komma till hennes blogg.
 

Mums För Magen

 
 
Dagens lunch. Man kan aldrig börja för tidigt.
Tack till min kära sambo som i helgen lyckades hitta ett paket riktigt mumsiga kineser.
Mums för magen. Och av skalen ska vi givetvis laga JM Mansion Seafood Soup Deluxe.
Här ska ingenting kastas!

Klarvaken Men Ändå Inte

 
Jag sitter här i sängen, klarvaken men ändå inte. Somnade på soffan för några timmar sedan med benen i högläge och den värmande vetekudden över magen. Trodde att jag skulle somna gott när jag förflyttade mig in i sovrummet men icke. Hormonerna tog över och jag började fundera, oroa mig och måla upp massa scenarion som definitivt inte hjälpte sömnen på traven. Tänk om det tar flera månader innan amningen fungerar? Tänk om den inte fungerar alls? Vad händer om jag drabbas av förlossningsdepression eller amningspsykos? Hur ska jag lyckas döva mitt dåliga samvete om jag inte klarar av att hålla hemmet i toppskick när bebisen har anlänt? Kommer jag bli arg på min omgivning om de inte förstår att vi behöver tid att komma in i alla nya rutiner? Tänk om de där 10 pappadagarna som Jan får i samband med förlossningen inte räcker till? Om jag blir snittad och inte kan sköta mig själv eller bära bebisen, vem ska göra det då? Och varför i helvete ligger jag och tänker på allt detta just nu?! Kan man skylla på fullmånen? Eller var det fullmåne igår? Nåväl. Jag kan verkligen inte sova.
 
Kände hur det började klia i fingrarna och jag ville gå in i garderoben för att (säkert för femtioelfte gången) inventera, sortera och vika bebisens kläder. Men jag lät bli och tog istället ner fotoalbumet från hyllan i sovrummet och tittade på alla fina gravidbilder jag och Jan tagit. Blev alldeles lugn och en smula rörd. Tänk att så mycket kärlek kan synas på några bilder. Och idag tog vi ett par till bilder på magen. Om våren behagar komma snart ska vi försöka hinna med att fota lite utomhus också, men just nu är vädret bara bedrövligt. Isigt, kallt och jävligt. Burr. Man får hitta andra saker att värma själen med. Som tanken på nästa helg då vi bland annat ska till IKEA och köpa en svart byrå till sovrummet. Till Neos bebiskläder. Åh, vad jag vill pyssla. Tvätta och vika ner hans söta kläder i byrålådorna. Vi ska köpa små korgar att ha i respektive låda. Sortera strumpor, bodys, pyjamaser osv. Kommer bli så himla fint.
 
 
Detta hade vi tänkt köpa.
 
 
 
 

One True Love

 
 
10 veckor kvar tills vi får träffa vår älskade son.

Black N White Stripes

 
Photoshoot på G.
Tema Black N White Stripes.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nytt Till Bebis

 
 

Nytt till bebis ♥ Älskar Next.
59 kr för de små skorna. Kunde inte låta bli. Och 223 kr för hela kalaset samt fri frakt.
De hade nedsatta priser råkade jag se idag. Då kliade det lite i shoppingfingrarna...

Everything Happens For A Reason

 
Jag har kommit på en sak. Eftersom min kropp säkert vet hur rädd jag är för sjukhusmiljöer så bestämmer den sig för att kasta alla möjliga tuffa gravidkrämpor åt mitt håll, så att jag verkligen börjar längta efter förlossningen. Och det fungerar faktiskt! Just idag har jag känt mig så sjukt taggad inför att föda, vilket jag aldrig någonsin känt tidigare. Jag har alltid trott på att saker och ting händer av en anledning, och det är upp till mig att finna styrka ur alla erfarenheter och upplevelser. Min kära sambo har i alla fall gett mig goda betyg under den här graviditeten. Han säger att det faktiskt inte alls varit särskilt tufft. Man har ju hört mardrömshistorier om par som bara står och gallskriker åt varandra och nästan flyttar isär. Jag har självklart haft hormonutbrott men inte mer än vanligt. Och jag blir liksom inte arg, utan bara sådär skrattretande knäpp. Typ kastar köttfärs i väggen och gråter framför djurprogram. Tihi. Ska bli intressant att se hur amningshormonerna påverkar mig. 
 
 
Så här gör vi alltså inte hemma. Hahaha.

Älskade Lilla Stora Mage

 
 
 
 
Dagen till ära bjuder jag på en liten bildbomb av min älskade vecka 30 mage.
Min allra största och älskade kroppsdel och lilla Neos bostad.
 
Snart invaderas huset av modell, makeupartist och fotoassistent.
Medan modellen blir sminkad passar jag på att ta nya magbilder som alltid när det är jämn vecka.
Idag ska även Jan stå (eller i detta fall ligga) framför kameran tillsammans med mig.
Alltså inte ligga som i "ligga". Äh, ni fattar.
 

Välkommen Vecka 30

 
 

Jisses. Idag går vi in i vecka 30. The final countdown. Det är riktigt stort och nästan overkligt. Vilken milstolpe! 10 veckor kvar tills vi kanske har en liten bebis. Sen kan han ju komma mycket tidigare eller senare, men det är verkligen så nära nu. Helt galet. 10 veckor är ju ingenting. Och bebisen blir allt livligare och magen allt rundare. Själv blir jag allt mer förväntansfull på vårt lilla knyte. Har fortfarande en del att ordna med innan jag känner mig redo mentalt, till exempel fler besök hos aurorabarnmorskan och psykologen, men vi är en god bit på väg. Härligt! Mödravården i Borås är sannerligen outstanding. Och den förlossningspersonal vi varit i kontakt med har utstrålat lugn, kompetens och förståelse för den enskilda mammans behovs. Jag är väldigt glad över att få föda här i Borås där man faktiskt får ligga kvar i åtminstone två dygn på det jättefina BB-hotellet utan att bli utkickad. Och att det finns möjlighet för pappan att stanna kvar. Tydligen har andra mammor som fött i Borås liknat BB vid ett riktigt fräscht hotell, så jag ser faktiskt fram emot att få bo där de första dygnen som mamma.

 

Neo är nu ca 41 cm från topp till tå och väger ca 1600 gram. På ultraljud kan man se hur han övar på att andas för att göra sig redo att möta omvärlden. När han sväljer fostervatten i fel struprör känner jag hur han hickar. Den 19 mars ska vi på tillväxtultraljud så då borde vi få lite mer exakta mått och viktbesked. Om Neo skulle födas nu är det möjligt för honom att hålla sig varm utan kuvös. En del bebisar börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Bebisen är mycket medveten om förvärkarna även om jag själv inte märker av dem lika mycket nu. Känner dock hur Neo rör sig mer strax efter en sammandragning. Ibland om värkarna är täta och han rör sig samtidigt kan det kännas väldigt obehagligt.

 

Om förvärkarna gör riktigt ont kan det vara ett tecken på att man jobbat eller stressat för mycket. Då är det viktigt att försöka varva ned. Om man ändå får många och kraftiga sammandragningar bör man kontakta barnmorskan/förlossningen för en kontroll, så att livmoderhalsen inte börjat öppna sig i förtid. Ibland behövs en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna. Jag har fortfarande inte haft några större besvär av sammandragningarna sedan vi var inne på förlossningen, men så fort jag känner av att det gör ont är det bara att dra ner på tempot och vila. Rensa hjärnan från alla tankar och bara gå in i mig själv. Nu är det dags att verkligen öva på andning och avslappning inför förlossningen. Vid varje smärta jag känner av så försöker jag slappna av och bara andas. Går rätt så bra hittills. Ska bli spännande att se hur det fungerar när det verkligen gäller.

 

Under de kommande 10 veckorna kommer livmodern, moderkakan och vätskemängden öka stadigt. Förmodligen kommer man gå upp ungefär ett halvt kilo per vecka från och med nu, vilket jag helst inte vill. Det skulle innebära en slutvikt på åtminstone 15 kg och med tanke på att jag redan nu lider av ryggont och foglossning kommer all extra vikt bli tungt för lilla mig. Men det är ju bara att bita ihop, fortsätta äta bra och röra mig så gott det går (vilket tyvärr inte blir så ofta). Är fortfarande inte så väldigt orolig för vikten eller att jag inte kommer klara av att gå ner det som behövs för att komma i min bröllopsklänning. Har ett år på mig. Det kommer jag fixa. Man brukar säga att man åtminstone ska ge sig själv samma tid att gå ner i vikt som det tog att gå upp. Mycket av kilona försvinner automatiskt efter förlossningen och de återstående får man kämpa med genom kost och träning. Vet ju precis hur man ska gå till väga. Med lite jävlar anamma kommer det gå.

 

Eftersom jag blir allt större och får svårare att röra mig är det särskilt viktigt att fortsätta tänka på hur jag rör mig. Jag ska vara försiktig för att undvika att trilla och skada mig eller bebisen. Efter liggande position bör jag alltid rulla över på sidan innan jag stiger upp för att undvika att belasta magmusklerna som är uttänjda och svagare än normalt. Nu upplever även många att vrister och ben svullnar. För att motverka detta bör man dricka mycket vatten, helst kallt. Stödstrumpor är också att rekommendera. För mig har svullnaden kommit den senaste veckan och även mitt sug efter isvatten. Stödstrumpor använder jag redan dagligen. Ska jag ut på stan använder jag alltid mitt foglossningsbälte som avlastar en aning. Ser fram emot nästa veckas tensbehandling. Hoppas det kan hjälpa lite grann mot mina bäckensmärtor.

 

 
Jag satte ihop en liten jämförelsebild mellan vecka 5 (då jag plussade) och vecka 30.
Inte så konstigt att man blir andfådd, har svårt att resa sig och att man hela tiden är kissnödig.
Jisses, vad bebisen möblerar om därinne i magen bland alla organ och inälvor. Så häftigt!

 

 

Fynden På Ullared

 
Nedan följer bilder på gårdagens fynd, prisuppgifter, tips, råd och rekommendationer angående köpen. Detta inlägg är i huvudsak till för blivande mammor som planerar att åka dit och handla till sig själva och bebisens ankomst. Personligen älskar jag att fynda. Att hitta fina kvalitétsgrejer till hälften av vad de tar betalt i övriga barnaffärer såsom Babyproffsen, Barnens Hus, Beginners, Barnvagnscentralen etc känns bra för plånboken. Uppmanar alla som ska bli föräldrar att ta sig en tur till Ullared och definitivt inte köpa de onödigt dyra sakerna i ovan nämnda affärer. Om det är möjligt så försöker man åka på en vardag, men det kan förstås vara svårt om man inte har ledigt. På helgerna får man garanterat trängas bland fler folk, men för oss gick det bra. Trots att det var fredag och säkerligen sportlov för vissa så gick det att komma fram utan problem och jag tänkte inte alls på någon trängsel.
 
De bygger ut väldigt mycket på Ullared så vissa avdelningar har flyttats men det står tydligt vilken våning som har vad. Annars är det bara att fråga någon i personalen. Avdelningar som bör besökas för blivande mammor är damkläder, mammakläder, barnkläder och leksaker. Går man mot leksaksavdelningen så kommer man även till bebisprylavdelningen (kommer inte riktigt ihåg om sakerna till bebisen låg på en egen avdelning, men det är i alla fall i närheten av barnleksakerna). Har man mycket problem med foglossning och dylikt rekommenderar jag att man tar de nämnda avdelningarna först, och sen kan man liksom ströva omkring på måfå bland inredning, husgeråd och vad det nu är man kan vara intresserad av. Och för blivande pappor som kanske inte är så jätteintresserade av mamma-och bebisprylar finns det en våning ner teknikavdelning, bilgrejer, fiske och gud vet vad mer. Och självklart har de väldigt mycket herr- och träningskläder.
 
Och självklart är det viktigt att äta och dricka om man ska gå omkring och shoppa i flera timmar. Finns många val vad gäller restauranger. Både utanför och inne i byggnaden. Vi åt lunch en våning upp och maten var riktigt god och väldigt prisvärd. Hela konceptet var som en rip off från IKEA så man kände sig verkligen hemma. Hehe. Något som förvånade mig var att de verkligen hade satsat på kassabemanningen. Det fanns så många kassor att det egentligen inte var tal om att stå i någon kö för att betala. Minst två gånger ropade de ut i högtalarna vilka kassor som var lediga och det var en hel del. Mycket effektivt och smidigt. Men nu ska jag sluta babbla så ni kan skrolla ner och kolla in mina köp. Och förresten. När jag kom hem och berättade samt visade Jan alla fina köp så sa han att han KANSKE kunde tänka sig att någon gång åka till Ullared igen med mig. Det är en stor grej, med tanke på att han blåvägrat tidigare. Roligt att höra även om vi inte kommer behöva åka dit på väldigt länge.
 
 
Baby pojk t-shirt 39.93 kr och 49.95 kr.
Passar Neo perfekt när vi åker till Cypern i september för att hälsa på farmor och farfar.
 
 
Baby 2-del set 10 kr. Sött litet tryck på en katt som sover med sin teddybjörn.
Väldigt mjuk och skön.
 
 
Baby omlottbody 29.95 kr och 59.95 kr.
Köpte den vita i storlek 50 IFALL vi skulle få en väldigt liten bebis.
Sen insåg jag att vi heller inte har så mycket bodys med lite längre ärm så dessa passade bra att köpa.
 
 
Baby startpaket 4 delar 149 kr.
 
 
Dessa fanns i startpaketet.
 
 
Vi kommer använda en skötmadrass för att byta blöja på lillen och även fast han kommer ligga mjukt
vill man ju gärna att han har någon gosig filt eller liknande att ligga på. Så Twinkle skötbäddsövedrag kan
jag varmt rekommendera. Passar även på att tipsa er om att köpa plastad frotte att lägga som skydd i sängen.
29.95 kr för skötbäddsöverdraget och 69.95 kr för plastfrottén.
 
 
Hittade helt underbara sängkläder i organisk bomull. Köp inte sängkläderna som är helt inplastade.
Alltså de med till exempel molnmönster. Sträva och trots att man tvättar många tvättar så blir de ej mjukt.
Vill ni att bebisen ska ligga i mjuka sängkläder i sängen och vagnen ska ni välja baby green organic cotton.
Resårunderlakan spjälsäng 89.95 kr, babypåslakanset 189 kr, startkit jersey vagn 189 kr.
 
 
Mobil till barnvagnen 49.95 kr. Dessa fanns bland BRIO-leksakerna,
alltså inte på samma ställe som de övriga mobilerna till barnvagnen.
 
 
Kunde inte låta bli att köpa detta ursöta startkit även om det kommer dröja innan han kan äta själv.
39.95 kr för femsetet. Plan tallrik, djup tallrik, sked, gaffel och en mugg. Allt i plast i biltema.
 
 
Ett av köpen som jag var mest nöjd med - en spelande mobil att hänga ovanför spjälsängen.
Tema var stjärnor och en kanin. Passade perfekt eftersom han redan har ett par mjuka kaniner som väntar.
Kan även meddela att melodin som spelas är väldigt fin och harmonisk. 199 kr.
 
 
Neos första nappar, men inte förrän jag (förhoppningsvis) lyckats etablera amningen.
Fanns massa olika nappar att välja på, men eftersom jag inte ens vet om han kommer ta nappen valde jag två.
25.95 kr för ett två-pack.
 
 
Första boken om bebisen 119 kr samt den klassiska "barnbibeln" för 129 kr.
Löjligt billigt i jämförelse med andra barn- och bokaffärer.
 
 
Badbalja 79.95 kr och badstol 39.95 kr (som man inte behöver köpa med om man inte vill).
 
 
Äntligen hittade jag det perfekta babygymmet - valde bondgården.
Lyckades dock inte sätta ihop den korrekt så ber om ursäkt ifall den lutar.
Sen kom Jan och monterade den rätt, vilket egentligen inte alls var svårt.
Kostade 329 kr. I andra affärer kostar runt 700-800 kr.
 
 
Små färgglada, skramlande, dinglande, mjuka saker för Neo att titta på.
 
 
Jan testar babygymmet... Suck.. Need I say more?
 
 
Katten Sigge (längst bort i bilden) ville också testa gymmet och började slå lite med tassen.
 
 
Ett måste för de blivande föräldrarna.
Vanliga vita tvättlappar 200 stycken i varje paket 19.95 kr samt baby tvättservetter 8.95 kr.
Tvättservetterna tänker jag bara använda om man är ute på stan eller liknande.
Även fast det står parfymfritt och testat ska man vara försiktig.
 
 
Självklart hoppas jag att amningen ska fungera men om den inte gör det så ville jag inte köpa för mycket.
Så det blev en box med nursing pads för 34.95 kr och så kom det med lite babyolja för 15.95 kr. 
Man droppar några droppar i vattnet när man badar Neo.
 
 
Mamma ribb linne med spets, mammaklädesavdelningen 69.95 kr.
 
 
Damkofta, damklädesavdelningen 189 kr.
 
 
Dam tunika, damklädesavdelningen 3/4 ärm 179 kr
 
 
Mamma topp med spets, mammaklädesavdelningen 119 kr.
 
 
Mamma topp batwing, mammaklädesavdelningen 99 kr.
 
 
Mamma (amnings) topp, mammaklädesavdelningen 119 kr.
 
 
På Ullared har de en mammaklädesavdelning där det finns lite plagg att välja på.
Men annars så kan jag rekommendera er att kika på vanliga damklädesavdelningen.
 
Så länge tyget är bekvämt, stretchigt, lite urringat och någon storlek större fungerar det
alldeles utmärkt till en höggravid kvinna som fortfarande har en mage som ska växa ca 10 veckor till.
En fördel är om plagget har lite urringning så att bröstet är lättåtkomligt när det sen blir dags för amning.
 
Det var allt för denna gång. Hoppas ni fått lite inspiration och idéer till er Ullaredstur.
Har ni några frågor är det bara att lämna en liten kommentar i kommentarsfältet.
Eftersom det var min allra första gång på Ullared kan jag dessvärre inte guida er så bra
till VAR de olika avdelningarna ligger i varuhuset.
Bara att de flyttat barnkläder/bebiskläder en våning upp.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag Överlevde Ullared

 
Nu förstår jag varför Ullared kallas för mamma-meckat. Jösses Amalia, vad fina grejer det finns där till blivande mamman och bebisen! Och till så mycket bättre priser. Imorgon kommer jag blogga om alla mina fynd, mer om priser, lägga upp bilder och även komma med en del rekommendationer till er andra som ska dit. Är väldigt glad att jag åkte med Tess, som varit där många gånger och själv har två små pojkar. Hon tipsade mig om vad man skulle tänka på vid köp av diverse sängkläder och barngrejer, hittade till alla olika avdelningar och guidade mig hela dagen. Tror vi gick omkring där i nästan fem timmar, inklusive en lunchpaus och några pissepauser. Tänk att jag klarade av den största shoppingutmaningen som finns. Höggravid!
 
Kan inte låta bli att känna mig en aning stolt. Men måste ju tillägga att det blev ganska tungt i slutet och jag kommer nog få sota för min motionsrunda imorgon. Mycket foglossning och sammandragningar den sista timmen, fast så värt det! Fick tag i allt jag skulle till bebisen, förutom ett spjälsängsskydd, men det är bara för att jag har en specifik idé om hur det ska se ut. Visste att jag kanske inte skulle hitta det på Ullared så jag hade i förväg kollat upp var jag kunde beställa det på nätet. Så nu är det hemklickat och det är bara för mig att invänta leveransen. Det enda som återstår vad gäller inköp till bebisen är en vit byrå till sovrummet, sen är vi klara med ALLT. Ser verkligen fram emot att få boa och greja i april.
 
 
Som den Hello Kitty-galning jag är var det svårt att motstå. Men jag köpte ingen.
Var bara så fokuserad på bebisprylar. Hehe.
 
 
De hade en enorm parkering för alla kundvagnar utanför restaurangen.
 
 
Jag övar fickparkering....
 
 
Självklart hamnar man i det där JÄVLA tv-programmet när man vaggar som en överviktig valross.
Inte okej! Men har jag tur så använder de inte klippet där jag vankar förbi. 
 
 
På väg till kassan med min smått överfulla vagn.
Nedan ser ni spjälsängsskyddet jag beställt på nätet.
 
 
Ha tålamod gott folk! Imorgon kommer det bilder på alla inköp!

Trevlig helg.
 
 

Fotoförbud & Besöksförbud

 
Jahopp. Då är vi snart inne i mars månad. Väldigt snart. Och vi är väldigt uppbokade. Den här helgen har Jan en fotning inbokad så huset invaderas av modell, makeupartist och fotoassistent. Helgen därefter ska vi på kalaset med sagotema samt jaga en ny byrå på IKEA som bebisen kan ha sina kläder i. Helgen efter det har Jan ännu en plåtning med en modell och så ska vi även iväg på 3-års kalas. Sen har vi kommit fram till vår första obokade helg den 16-17 mars som vi dock måste hålla öppen för det kommer eventuellt en modell från Tyskland som ska fota. Vid det laget kommer jag nog inte vara särskilt pigg så förhoppningsvis får Jan tag på en fotoassistent om det skulle behövas. Veckan därpå är det dags för tillväxtultraljud, min 30-årsdag samt min 30-årsfest med Disneytema. Söndagen samma vecka kommer jag gå in i den 34:e graviditetsveckan. Efter mitt kalas är det påsk och sedan börjar ÄNTLIGEN april månad.
 
Under april månad råder det fotoförbud och besöksförbud under helgerna på JM Mansion. Självklart har alla regler sina undantag. Högprioriterade betaluppdrag kommer vi inte tacka nej till, men i övrigt är den enda prioriteringen att få ordning på allt inför bebisens ankomst. Redan i april kommer jag räknas som fullgången och skulle förlossningsvärkarna kicka igång så låter man det ske och då vill jag inte oroa mig för massa saker som inte hunnit bli klart. Jag kommer inte vilja ha folk här hemma, utan jag måste koncentrera mig på att ladda fysiskt och mentalt inför förlossningen, med Jan vid min sida. Han var så otroligt omtänksam att han redan ordnat med jobbet att han kanske behöver jobba hemifrån när det börjar närma sig. För att hjälpa mig med alla vardagliga bestyr om det blir för tungt. Det börjar ju redan kännas av och jag misstänker att det kommer bli värre.
 
 
 

Mot Ullared

 
 
Snart bär det av till Ullared! Wiihoooo!

Laddar Inför Ullared

 
God kväll i stugorna. Vi var på kurs i eftermiddag. Taktil massage. Var hur gott som helst att bli masserad. Fast det blir jag i stort sett varje dag ändå av min underbara sambo. Det är ryggen som mest tagit stryk av den här graviditeten. Livmodern och bäckenet gör ju bara sitt jobb, även fast det kan göra ont. Har haft en hel del besvär med förvärkar under kvällen, så det blev sängläge redan vid sju. Neo låg långt ner och tryckte samt rörde sig extra mycket när värkarna kickade igång, så för att lugna ner kroppen blir det horisontalläge resten av kvällen. Imorgon är det ju shopping på Ullared. Måste dock vara väldigt uppmärksam på kroppen. I vanliga fall brukar det onda gå över efter en natts sömn, men dumt att pusha kroppen för mycket. Så jag får använda kundvagnen som rullator och sitta ner så mycket som möjligt mellan shoppingvarven.

Är Det Möjligt?

 
Min viktuppgång under graviditeten har varit långsam och väldigt jämn. Jag har märkt en ökning på vågen under de olika växtperioderna och vikten har varit oförändrad eller klättrar nedåt när jag kräks eller mått illa. Min kost var bra innan graviditeten så jag fortsatte att äta ungefär som jag brukar, och jag har inte haft några specifika knepiga cravings. Nu är jag snart i vecka 30 (på söndag) och har jag gått upp 10 kg, vilket känns fullständigt sunt och normalt. Beroende på hur mycket bebisen kommer lägga på sig i vikt, om jag kommer gå över tiden samt ifall jag kommer samla på mig ännu mer vätska kan vågen sluta på nästan vad som helst. Det är svårt att veta. Men en sak är jag nästan 100% säker på, och det är att alla kilon som direkt har med graviditeten att göra kommer försvinna ganska fort efter förlossningen, så redan där får man lite "gratis". Kanske är det den vetskapen som gör att jag inte är så nojig över min viktuppgång.
 
Det som däremot kommer kräva extra jobb för att bli av med är sambokilona som jag hade lagt på mig innan jag blev med barn. Låt säga att jag når min ursprungsvikt (före graviditeten) på 63 kg några månader efter förlossningen. Då ligger jag fortfarande 3 kg över min BMI. För mig fungerar BMI-måttet ganska bra då jag varken är en bodybuilder med mycket muskler eller en elitidrottare. Bara en vanlig människa som tycker om att träna för att må bra. Absolut maxvikt för mig om jag ska gå efter BMI är 60 kg, vilket jag inte helt känner mig bekväm med. Mitt huvudsakliga mål är att nå samma vikt (54 kg) som jag hade när jag och Jan blev tillsammans i maj 2011. Det är även kring den vikten som jag trivs allra bäst (och kan ha alla mina kläder). Lyckas jag nå min målvikt innebär det en viktnedgång på drygt 20 kg (sambokilon och graviditetskilon inräknat).
 
Min spontana fråga ut i bloggosfären är så klart - är det möjligt att gå ner 20 kg på ett år?
 
 
Målet efter förlossningen är att gå från detta....
 
 
Till detta!

Den Där Tröttheten

 
God morgon, kära vänner. Idag ligger jag kvar i sängen. I vanliga fall kliver jag alltid upp tidigt och gör i ordning frukost, men min gravidkropp ville ha sovmorgon så det var bara att låta den få som den vill. Man har inte mycket att säga till om nu för tiden. Var som vanligt uppe ett par vändor på toaletten så där okristligt tidigt, men lyckades typ somna om. Snart ska jag dock masa mig ner i köket och laga lite frukost. Någon därinne är hungrig, vilket inte förvånar mig ett dugg då han verkade träna inför OS i friidrott hela dagen igår. Det märks verkligen att Neo blir större och starkare. Tror inte han sov särskilt mycket alls under dagen igår för det kändes verkligen som att han rörde sig konstant. Och vid läggdags kickade han rejält med fötterna igen, så där hårt att man nästan trodde de små fossingarna skulle gå igenom huden.
 
I eftermiddag är det dags för den näst sista kursen på föräldrautbildningen - taktil massage, så jag får lov att ta mig ner på stan igen, vilket sannerligen är ett riktigt äventyr. Det är isbana ute på gatorna i Borås och det är ganska svårt att vagga omkring och hålla balansen. Om det gick långsamt förut att ta sig fram så går det extremt långsamt nu. Åh, var sjutton är våren?! Nåväl. Det är skönt att ha vänner som ställer upp och erbjuder sig att till exempel hämta mig med bil om man är bortbjuden någonstans medans Jan är på jobbet. Och apropå att ställa upp - imorgon är det dags för mitt debutbesök på ULLARED! Woohooo! Tess hämtar mig imorgon halv tio och sedan bär det av. Måste komma ihåg att skriva ut min inköpslista ikväll. Ser verkligen fram emot en shoppingdag. Är inte så orolig för att det kanske blir jobbigt för mig att gå omkring. Shopping brukar distrahera mig från eventuella smärtor och gravidkrämpor.
 
 
 
 
 

En Liten Nyfödd

 
Idag var jag bjuden på bebisgos hemma hos Michaela för första gången. Hennes son är bara 11 dagar gammal och det tog inte många sekunder innan mitt hjärta fullkomligen smälte. Han var så lugn och rofylld. Låg och sov hela tiden förutom under tre korta stunder då jag faktiskt hann att se in i hans fina små ögon. Fick hålla honom i min famn och kunde så klart inte låta bli att tänka på att jag själv snart kommer ha en sådan där liten. Vet inte om Neo kände av att det låg en bebis på magen och blev lite svartsjuk, men han satte i alla fall igång med att sparka riktigt rejält när jag höll lilla Louie i mina armar. Det var svårt att inte skratta.
 

Baby Shoes

 

Om Det Blir En Tjej

 
Igår tog sambon upp en sak som vi självklart haft i bakhuvudet, men egentligen inte reflekterat så mycket över. "Hur skulle vi reagera om det blir en tjej?" Han hade fått berättat för sig om några blivande föräldrar som verkligen helt och fullt ställt in sig på att det skulle bli en kille och ut kom en tjej. Trots att barnmorskan på ultraljudet hade sagt att det var en kille. Mamman hade blivit väldigt arg på personalen (gissningsvis lite extra arg på grund av alla hormoner som fortfarande lever rövare efter en förlossning) då de verkligen hade fixat, donat och förberett för en pojke. I de fallen kan jag verkligen förstå barnmorskor och läkare som inte vill säga eller ge sig på några könsgissningar. Det går verkligen inte att klandra dom när de är ovilliga att gå in på könet. Men förhoppningsvis är majoriteten av föräldrarna ändå beredda på att ett ultraljud inte är helt tillförlitligt.
 
Trots att vi sett lilla bebisens kronjuveler ett flertal gånger så KAN man ju inte vara 100 % säker förrän bebisen är ute och man ser det med egna ögon. Min första spontana reaktion skulle nog vara att skratta, hjärtligt och länge. Sen sa jag att då behöver vi i alla fall inte måla om det i nuläget chockrosa gästrummet och många av kläderna vi köpt är ganska neutrala. Sen kommer jag ha någon som kan ärva min skosamling. Hehe. Och, påpekade Jan, så är det väl bara att sätta en rosett i håret på tösen så vet folk att det är en tjej. Hahaha. Nej, men skämt å sidor. Vi önskar oss ett friskt och välmående barn. Kön är faktiskt irrelevant. Vi är beredda på att det inte alltid blir som man tänkt sig. Blir det en liten tjej vet vi i alla fall vad hon ska heta. Vi hade flicknamnet klart långt innan vi hittade ett pojknamn. Linnea Isabella Monsen.
 
Hur skulle ni andra blivande mammor (och eventuella pappor) reagera om det blev tvärtemot vad ni förväntat er?
 
 
 
Jag och min bror.
 
 

Här Gosas Det

 

Här gosas det med bebismagen ♥

En Liten Present Till Mamma

 
 
Blivande mamma fick också en liten present idag. Ett par guldpumps. Nelly har helt galen tokrea på skor!
149 kr kostade dessa glittriga skönheter och fri frakt. Det ni! Jag är lycklig. Hihi ♥
Nu har jag en liten morot när det blir dags att komma i form igen.

Full Of Smiles

 
 
Senaste beställningen från Next Newborn Collection.
Är man son till en fotograf måste man ju ha den rätta bodyn.

Sprida Glädjen Vidare

 
Jag är med i en grupp på Facebook för blivande mammor som också får sina mirakel i maj. Där kan man fritt diskutera allt möjligt med folk som är ungefär i samma vecka som en själv. Känns jättebra. Tog upp det här med mina smärtor som jag känt under hela gårdagen och det verkar vara vanligt förekommande bland många. Så skönt att inte vara ensam om det. Tydligen är det ligamenten som drar och det kan kännas som rejäla hugg. Inget ofarligt alltså (vilket jag förvisso redan misstänkte), men på något vis känns det alltid bättre för lugnet när man får höra om fler som upplever detsamma.
 
Tänk att det finns så många fina, okända människor som stöttar varandra och kommer med goda råd, utan pekpinnar eller dråpliga kommentarer. Det är verkligen sann glädje och mänsklighet när den är som bäst. Fanns det en himmel skulle de definitivt komma dit. Känner likadant för mina fina bloggläsare, gravida som icke-gravida. Är lite känslosam just nu, men jag tycker att man ska säga vad man tänker och sprida glädjen vidare. Så en stor bamsekram till alla mina godhjärtade läsare därute i landet som kommer hit varje dag och delar mitt liv och mina tankar. Får så mycket styrka av er omtanke.
 
 
 
Vecka 29. Så mycket kärlek ryms i min mage.

Att Officiellt Bli Pappa

 
Imorgon bitti ska vi till familjerätten. Det är nämligen dags för Jan att officiellt bli pappa. Ett stort grattis är ju på sin plats. Nu finns det ingen återvändo. Hehe. Ska komma ihåg att ta med oss giltig legitimation samt påminna om att även skriva under för gemensam vårdnad. Spännande! Sen är det bara mina arbetsgivarintyg som ska kopieras och så kan jag lämna in mina papper till Försäkringskassan. Vi har inte lämnat in de slutgiltiga papperena gällande föräldraledigheten, men det kommer. Troligtvis blir det att jag får ta en hel del av Jans dagar eftersom jag kommer vara mammaledig i minst ett år. Och eftersom jag inte har någon fast inkomst så blir det den bästa lösningen för vår lilla familj.
 
Inte många veckor kvar nu innan lilla bebis kikar ut. Om bara den här förbaskade snön kan ge med sig så att man kan börja boa på allvar. Vill ju så gärna komma igång med snickrandet av spjälsängen. Nåja. Tids nog. Vill också passa på att hylla min älskade sambo som, utan tjat eller gnat, tar hand om tunga tvätten, dammsuger, masserar mina onda kroppsdelar, tömmer kattlådorna, jobbar och ger så mycket kärlek till mig och bebisen. Världens bästa stöd. När jag har honom vid min sida är jag inte det minsta orolig för vare sig förlossningen eller det kommande föräldraskapet. Gud, vad jag älskar honom. Finaste, mest godhjärtade mannen jag träffat. Och han kommer bli världens bästa pappa till vår lilla son Neo.
 
 
 
 

Love Conquers All

 
Vet ni vad man lär sig när man går igenom något så livsomvälvande som att vänta sitt första barn? Jo, det ska jag tala om för er. Man lär sig att prioritera och fokusera på rätt saker - sådant som skänker glädje och positiv energi. Och man gör det utan att blinka. Det är liksom som en automatisk mekanism som sållar bort alla slaggprodukter som kan tänkas inverka negativt på tillvaron. När bebisen väl är född kommer förmågan att sålla bli ännu större, för då får man verkligen uppleva livets största glädje och ingenting är viktigare eller större än kärleken till sin familj. Livet är alldeles för kort för att inte vara annat än lycklig. Och när man har en tuff dag så glöms det bort i samma stund som man känner lilla bebis sparka i magen. Love conquers all.
 
 
 

Ett Efterlängtat Paket

 
I förmiddags ringde det på dörren och jag fick kvickt som attan dra på mig morgonrocken och vagga ner för trappan. Det var brevbäraren som kom med ett stort gult paket. Först förstod jag inte vad det kunde vara, men sedan såg jag att det stod "Cyprus Post" på ena sidan och blev jublande glad. Det är från Jans föräldrar som bor på Cypern. De har varit på sin årliga semester i Thailand och har bland annat skickat med lite skjortor till Jan som han bett om att få uppsytt. Men det bästa av allt var så klart sakerna till lilla Neo. Farmor har varit väldigt flitig. Både jag och Jan kände oss som barn på julafton. Vi är så glada här hemma och går omkring med stora leenden. Tusen tack!
 
 
Ett stort gult paket.
 
 
Frezze är också nyfiken på paketet.
 
 
Massa fina saker.
 
 
Fina skräddarsydda skjortor till Jan och snygga slipsar.
 
 
Urgosigt stretchlinne med kattmotiv - me love! Bebismagen får gott om plats.
 
 
Coolaste bebistrycket på denna t-shirt som egentligen är till Jan, men jag norpade den. Hihi.
 
 
Lilla Neo har fått sina första thaiboxningsshorts och t-shirt. Så häftigt!
 
 
Neos farmor har stickat en onepiece till en av mina bloggläsare som också väntar bebis.
 
 
Och världens mjukaste filt till Neo har farmor också hunnit med att sticka.
 
 
Det här garnet är något utav det mjukaste jag stött på. 
 
 
Så imponerad av Jans mamma. Neo kommer bli så fin i alla kläder.
 
 
Och så mycket häftiga babymössor till kommande newbornfotograferingar.
 
 
Sist men absolut inte minst en supergosig liten puppa som bebisen kan mysa i.
 
 

Skratt Attack Harlem Shake

 
Vet inte om det är någon som missat det nya Youtube-fenomenet att helt spontant bryta ut i dans på arbetsplatsen. Det kallas "Harlem Shake" och får mig alltid att le. Bjussar på några videoklipp som ganska nyligen lagts upp på Youtube och gjort stor succé. Det första klippet är från norska militären och har fått över 14 miljoner visningar på lite drygt en vecka (!). Det senaste klippet som kavlas ut på TV-nyheterna och i tidningarna är från Borås Brandmän i syfte att samla in pengarna till sin cancerfond. Räddningschefen blev dock lite tagen på sängen då han inte visste om detta. Det han mest är irriterad över är att man inte informerat honom och ledningen innan, även om det är en harmlös och kul grej. Men jag tror chefen mjuknade lite grann ändå när han fick veta att det hade ett behjärtansvärt syfte.
 
 

Kampen Mot Smärtorna

 
Kampen mot smärtorna fortsätter. Eller egentligen handlar det väl inte om att kämpa mot dom utan acceptera och komma underfund med vad som krävs för att inte förvärra situationen. Det är ett tag kvar tills jag ska träffa sjukgymnasten igen för behandling, så jag försöker hålla ställningarna bäst jag kan. Stödstrumpor, foglossningsbälte, vila och massage är mina bästa vapen, men mot de där överraskningshuggen kan jag inte värja mig. Inte ens min fenomenala andning råder bot på dom. Smärtan kan uppstå när som helst, men oftast när jag varit i rörelse. Det krävs dock inte mycket rörelse. Räcker med att jag tar några steg. Det är koncentrerat till mitten av livmodern, långt nere vid blygdbenet och kan beskrivas som om någon står och hackar med ett sylvasst föremål. Eftersom det varken kan beskrivas som molande värk eller sammandragningar är det näst intill omöjligt att hantera genom bara andning. I alla fall de första sekunderna. Viker mig dubbel av smärta och kan inte röra mig då det gör så ont. Denna smärta har kommit allt tätare, trots att jag fortfarande lever väldigt lugnt både mentalt och fysiskt. Gissar att det har att göra med foglossningen, men kan inte låta bli att fundera om det finns fler därute som har liknande smärtor.
 
Vaknade tidigt imorse (som vanligt) och kände mig pigg och utvilad, men nu vilar jag i sängen igen på grund av smärtorna som kom väldigt frekvent så fort jag hade klivit upp. Ska ner på stan vid två för ytterligare en föräldrakurs och eftersom Jan är på jobbet måste jag ta mig ner för egen maskin. Visst känns det frusterande att jag redan nu måste tänka på hur jag ska lägga upp dagen. Att jag måste vila för att orka promenera till busshållplatsen som ligger bara några minuter från vår lägenhet, men så är det. Men vi åker hem tillsammans efter kursen, vilket känns otroligt skönt. Det är inte helt lätt att kliva in i en bil men bra mycket lättare än att åka buss. Dessutom får jag ju väldigt mycket hjälp av Jan. Utåt sett ser man mig och min gravidmage, men det är inte alltid folk tänker på hur ont man kan ha på "insidan". Det visste inte jag heller förrän jag blev med barn. Men det är väldigt lärorikt. Jag lär mig att lyssna på kroppens signaler och behov. Tidigare prioriterade jag min egen hälsa ganska lågt och kunde mer än en gång köra den i botten. Nu har jag en liten bebis att tänka på.
 
 

Välkommen Vecka 29

 

Nu kan jag officiellt kalla mig höggravid. Vi har nu avklarat drygt 70% av graviditeten med 83 dagar kvar, och snart börjar den riktiga nedräkningen. I många kulturer firar man när sju månader av graviditeten har passerat. Om Neo skulle födas nu så har han nämligen 90 procent chans att överleva. Barn som föds för tidigt kan vara mycket små, även om de bara kommer några få veckor för tidigt. Det beror på att mycket av tillväxten sker från nu fram till vecka 36, varefter den sjunker något igen. Vår prins växer och frodas inne i magen och är ungefär lika lång som en vanlig skollinjal, eller ca 39 cm från topp till tå. Vikten ligger på ungefär 1 400 gram. Pojkar väger ofta lite mer än flickor.

 

Neos huvud börjar få de rätta proportionerna i förhållande till resten av kroppen. Han har antagligen fortfarande inte lagt sig till rätta, utan ligger med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan. Neo fortsätter att öppna och stänga ögonen inne i livmodern och kan urskilja siluetter av föremål, och även människor, om ljuset är det rätta. Många av Neos sparkar kan ses utanpå magen. De små lätta rörelserna som jag tidigare har känt i magen blir nu allt starkare. Nu känns verkligen sparkar och slag. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra.

 

Min mage fortsätter att växa och det kan kännas som om mina inre organ trängs undan. Ibland kan jag få problem att äta en stor måltid, därför att min livmoder växer och tar upp mer plats. Livmoderns topp är ca 10 cm ovanför naveln nu. Måtten är omkring 27 till 30 cm. Liten eller stor mage spelar ingen roll, det som är viktigt är att min kurva ökar som den ska. Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan jag känna en smärta som strålar ut mot ljumsken och blygdläpparna. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över. Det är inte ovanligt att känna av förvärkar. Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga mig i ett varmt bad eller vila. När jag slappnar av avtar värkarna. Efter nästan 3 veckors icke-existerande viktuppgång börjar vågen röra på sig igen. Nu har jag gått upp totalt 10 kg när jag nu går in i vecka 29. Gissar att det är tillväxtfasen som börjar ge sig till känna.

 

Jag har märkt mer läckage av mjölk från brösten. Det började redan i vecka 20-22. Den mjölk som läcker nu är inte som den vanliga mjölken, utan innehåller mycket kalorier för bebisen under dess första dagar efter förlossningen, varefter den vanliga mjölken börjar produceras. Skönt att veta att det tycks fungera. Har ju opererat mig och även fast läkaren sa att det inte ska påverka amningen så känns det bra att få det bekräftat. Foglossningen blir allt värre och på de riktigt usla dagarna kan jag inte ens lämna lägenheten för det gör för ont. Jan ställer alltid upp och hämtar mig med bilen när han kan, pysslar om mig när det är som värst och masserar alla ömma delar av min kropp. Han är så otroligt engagerad i mig och den här graviditeten. Trots att han själv har problem med rygg och leder sätter han alltid mig och bebisen först. Att vara så älskad är en obeskrivlig känsla. Vårt barn kommer få uppleva en kärlek utan dess like.

 

Särskilda saker du bör undvika om ni har ont och problem med foglossningen (som jag har):

  • alla rörelser som gör ont
  • att bära eller lyfta tungt
  • att ta långa promenader
  • att gå i trappor – ta hissen istället
  • att lägga det ena benet över det andra när du sitter
  • att vrida bäckenet när du vänder dig om, ”gå” runt istället
  • diagonala rörelser, t ex skidåkning eller vanlig gymnastik
  • att sätta dig i djupa fåtöljer eller soffor
 
 
En bebis i vecka 29.

Pregnancy Photos Week 28

 
   

Have You Met Teddy?

 
 
 
 
 
Från kvällens photoshoot. Lite gravidhumor så här på lördagskvällen.
Och ja, vissa paralleller kan ju dras till moviepostern för filmen Ted. Hehehe....
 

Photoshoot Preggo & Humor

 
 
Photoshoot. Preggo & humor är dagens tema.
 

Så Oerhört Frustrerande

 
Jan har precis fått på mig mina sexiga stödstrumpor och nu tar vi oss en liten efter-lunch-vila innan skidskyttet. Märker direkt när jag glömt att ta på mig strumporna. Benen känns dubbelt så svullna och helt bortdomnade. Inte alls skönt. Så det blir till att skriva små mentala minneslappar varje morgon så att jag inte glömmer att be Jan ta på mig dom. Japp, jag måste be om hjälp nu. Eller genomlida onödigt flåsande och bäckensmärtor av att böja mig framåt. Måste be om hjälp när det gäller ganska mycket, vilket jag inte alls tycker om. Särskilt inte när det handlar om husliga saker.
 
Jag vill kunna bära ut det förvisso ganska tunga och otympliga strykbrädet själv för att stryka och sätta upp de nya köksgardinerna. Jag vill kunna ta hand om tvätten och bära ut tvättkorgarna till tvättstugan på egen hand utan att behöva vänta på bärhjälp från min sambo. Jag vill kunna dammsuga och bära dammsugaren nerför trappan till nedervåningen och böja mig för att städa under bord och stolar. Mest av allt vill jag kunna stå i köket och laga mat eller baka, utan att behöva ta pauser för att det värker så förbannat i mina fogar. Men nu måste jag be om hjälp för att inte göra det värre och det är frustrerande. Så frustrerande att jag var tvungen att gråta en skvätt.
 
Efter skidskyttet ska vi fota magen. Det ska bli roligt. Sista dagen på vecka 28-magen.
 
 

Det Går Undan

 
 
Idag har vi avklarat 70 % av graviditeten. Så spännande!

Early In The Morning

 
Vaknade strax före sex imorse och har varit vaken sen dess. Lade mig på sidan och kramades med Jan när bebisen i magen bestämde sig för att säga god morgon. Det var helt otroligt! Har aldrig känt honom så tydligt och så länge som jag gjorde idag. Vet inte hur jag ska beskriva känslan, men jag misstänker att det var hans små fötter som trummade på insidan av magen. Han tog i så mycket att jag nästan kunde ta tag i hans lilla fossing med min hand. Hur underbart som helst! Kittlades som tusan och jag kunde inte göra annat än att skratta och njuta. Alla krämpor och smärtor som har följt mig i min gravditet var som bortglömda på en sekund. Att få bära på mitt eget barn och känna honom leva om i magen är det bästa jag varit med om.
 
 
 
 
 

På Bebisfronten Intet Nytt

 
Det händer inte så mycket här hemma. Hade en liten dipp på morgonen och var tvungen att vila efter att ha vaknat halv fem imorse. Fick hjälp att ta på mig kläderna idag. Hade några riktigt knepiga smärtor långt nere i livmodern som fick mig att skrika rakt ut när jag försökte klä mig själv. De varade kanske bara några sekunder, men kunde inte låta bli att tänka på hur förlossningsvärkarna kommer kännas. Om jag tyckte smärtan var olidlig imorse, hur ska jag då kunna klara det när det verkligen gäller? Jag har inte den blekaste aning. De riktiga värkarna varar ju lite mer än bara några sekunder. När jag har molande värk är det lättare att fokusera på andningen. Då kommer smärtan nästan som en våg och sedan klingar den av. Det jag kände i morse kom som en blixt från klar himmel och kunde mest liknas vid att någon kör upp ett rakblad i det allra heligaste. Att fokusera på andningen i det läget var det inte tal om. Men kanske är just förlossningsvärkana inte riktigt så skarpa. Vad vet jag. Får åtekromma när bebisen är ute.
 
Snart ska vi iväg på en kurs i avslappning och andning. Det verkar vara en ganska lång kurs så jag vet inte riktigt hur jag ska orka. Kanske somnar rakt upp och ner. Nåja. Då har kursen i alla fall fyllt sin funktion. Skönt att komma sig ur lägenheten en stund i alla fall. Man blir rätt låst när kroppen rent fysiskt inte är hundra. Vissa dagar är det inte bara att hoppa på första bästa buss ner på stan. Efter kursen ska vi åka iväg och köpa en Baby Björn sele. Fanns en som låg ute på annons här i Borås. Känns bra att kunna bocka av en del grejer på bebislistan. Jag har faktiskt egentligen ingen officiell bebislista, men lite koll har jag på vad som behöver införskaffas. På söndag går vi in i vecka 29 och då är det bara 11 veckor kvar tills vi har en liten bebis, eller ännu mindre om han beslutar sig för att kika ut tidigare än beräknat. Det kan man ju aldrig veta. Jag har från första stund ställt in mig på att gå över tiden, men jag sa till Jan häromdagen att jag kanske borde tänka på att han faktiskt kan komma tidigt också. Lika bra att ställa in sig på båda scenarierna så att man inte får världens chock.
 
En fråga till er andra gravida: tror ni att ni kommer gå över tiden?
 
 
Min älskade sambo ritade en teckning på hur mycket plats jag tar i sängen och hur lite plats han får.
Jan är alltså den smala streckgubben till höger och längst ner i högra hörnet ligger Sigge - vår katt.

 
 

Kärlek

 

Trots ros-ätande katter fick jag blommor av finaste. Blev så överraskad.
Sen fick jag go massage så nu har jag inte ont i ryggen längre.
Nu är jag en väldigt lycklig och mätt kinäs ♥
Älskar min fina, underbara fästman!

Dumma Hormoner

 
Det här med att inte kunna reagera som en normal människa när man är gravid är väldigt irriterande. Känner mig som en barnrumpa och det gillar jag inte. Ser på FB att alla lägger upp jättevackra blombuketter till höger och vänster (röda rosor råkar vara mina favoritblommor), och så blir jag ledsen så till den milda grad att jag nästan klämmer fram några tårar, därför att jag inte kan få några blommor på alla ♥ dag. Våra katter äter alltid upp dom. Haha, vad fan är det att tjura för egentligen? Dumma, dumma hormoner! Och sen har jag sjukt ont i ryggen, nästan så där ont att man kräks. Jag har i alla fall sluppit kräkas igen och inte mått så illa idag. Alltid något.
 
Nej, usch vad låg jag känner mig just nu. Varför blir det så där? Upp och ner hela tiden som en jäkla berg-och-dalbana. Jag mådde hur bra som helst imorse samt under hela dagen. Humöret och min fenomenala humor var på topp. Nu känner jag mig bara cynisk och bitter. Eller kanske butter. Snart kommer i alla fall Jan hem med middag. Godaste jävla sushin jag någonsin ätit. Det finns här i Borås ska ni veta. Och jag har ätit sjukt mycket sushi i alla världens hörn. Det är en gammal japansk dam som har en pytteliten sushirestaurang inne i stan. Hon lagar maten med så mycket kärlek att man verkligen känner det i smaken. Henne tycker jag om. Och hon blev genuint glad när Jan berättade att jag var gravid.
 
Och för att verkligen sätta stämning på denna underbara dag bjuder jag på ett sarkastiskt citat:
 
If you're sad about being alone on Valentine's Day, just remember...
Nobody loves you on the other days of the year either.
 

Vill Du Ligga Med Mig Då?

 
Inte helt fel med lite sexiga underkläder dagen till ära.
Svarta tajta stödstrumpor som förföriskt smiter åt kring de vattenfyllda vaderna,
samt ett matchande syndigt svart foglossningsbälte i stretchigt polyestermaterial med kardborreknäppning
som riktigt lyfter upp och framhäver den välgödda hormonrandiga magen.
Kommer definitivt få ligga ikväll.
 
 

Underbara Väntan

 
 
Idag har jag varit gravid i 194 dagar. Vetskapen om att ha ett extra litet hjärta som bultar inom mig fyller mig med så mycket kärlek. Nu är det 86 dagar kvar tills vi kan titulera oss som mamma och pappa, samt 456 dagar kvar tills vi kan titulera oss som herr och fru Monsen. Underbara väntan ♥
 
Önskar er alla en fortsatt kärleksfull alla ♥ dag!

Happy Valentine's Day

 
Temat för dagen är kärlek och återhämtning. Gårdagen var rent ut sagt bedrövlig. Inte bara på grund av illamåendet, kaskadspyan och foglossningen. Senare på kvällen kickade även huvudvärken och växtvärken igång. Låg länge i sängen och vred mig innan jag somnade. Det tär på kroppen att ha ont. För att inte tala om psyket. Men som jag sagt förut, jag blir i alla fall härdad. Har ju ingen aning om hur förlossningen kommer bli. Jag kanske ligger där med värkar som varar i flera dygn. Med tanke på hur graviditeten varit hittills förväntar jag mig nästan det värsta. Men idag är det en ny dag. Och alla hjärtans dag. Vi myser hemma ikväll. Är inte riktigt i form att bege mig ut på bio eller middag på stan, men det kommer nog hem en kärleksfull sambo som köpt med sig stans godaste sushi. Hoppas ni alla myser lite extra idag med nära och kära.
 
 
 
Happy Valentine's Day

Like Back In The Good Old Days

 
Hallå Herr Porslinstelefon, har du saknat mig? Det var ett tag sedan man fick studera dina vita former, men idag låg man där på knä framför dig, like back in the good old days, och bjöd på en gigantisk pizza. Vi är bra polare vid det här laget, eller hur? Därför kan jag vara ärlig och säga detta till dig utan att du tar illa upp. Du måste lära dig att bli lite mer självständig. Jag kan inte alltid finnas där för dig. Kanske någon gång ibland och absolut max en gång om dagen, men mer än så är inte hållbart. Det vet du lika väl som jag.
 
Vi får helt enkelt försöka jobba på att ta lite avstånd från varandra. Det skulle göra oss båda gott. Vi fick en väldigt intensiv start i början, men de senaste månaderna har du varit duktig och låtit mig leva mitt liv. Försök att kämpa på. Jag vet att det är svårt, men det går. Det har du visat för mig. Nu ska jag rå om mig själv lite grann. Jag har avbokat mötet med psykologen därför att det inte går att åka hemifrån när du är så krävande. Jag finns här och ska inte gå någonstans, men just nu behöver jag få vara ifred och vila mitt onda bäcken.

Att Meddela Fakta

 
Att klaga/gnälla är inte samma sak som att meddela fakta, i alla fall inte när man är gravid. Jag varken förskönar eller förvärrar någonting när jag dokumenterar min graviditet på bloggen. Mår jag prima så skriver jag det. Mår jag skit så får ni läsa det. Att jag sedan inte delar med mig av privata saker, som egentligen inte konkret har något att göra med mitt välsignade tillstånd eller mitt liv med Jan är ingenting som påverkar min faktadokumentation, förutom att jag kanske känner mig mer stressad och ibland lite extra låg. Men det har jag redan förklarat för er. Ville bara påminna vissa läsare därute som kanske har åsikter om ditten och datten.
 
Så nu ska jag meddela er dagens fakta. Jag mår inte bra rent fysiskt. Morgnarna brukar vara bästa tiden på dagen för mitt bäcken eftersom jag inte varit så aktiv under natten, förutom vissa toapauser förstås. Idag var det dock rent ut sagt bedrövligt. Jag misstänker foglossning i kombination med växtvärk. Tog jag ett par steg brände det till som eld i blygdbenet och jag var tvungen att stå helt orörlig i ett par sekunder innan smärtan avtog. Höften värker något överjävligt när jag är uppe och går i lägenheten. Jag kanske kunde sitta på mitt degiga arsle och låta disken självmant hoppa in i maskinen, men det går inte så jag är uppe och plockar.
 
Finns det några hygienfreaks bland mina läsare så får vederbörande sluta läsa här. Det är inte alla dagar jag klarar av att duscha. Vi har ett badkar som vi duschar i. De flesta badkar har en hög och riktigt jobbig kant som man måste kliva över. Är man bara fet kanske det tär lite extra på flåset att hoppa i, men är man gravid med riktigt usla foglossningssmärtor gör man det inte alls. Jag kunde verkligen inte kliva i badkaret imorse på egen hand. I det läget hade jag kunnat bryta ihop och börjat stortjuta, men eftersom jag gjorde det igår kväll hade jag inte några tårar kvar. Med en uppgiven suck tappade jag upp vatten i handfatet och körde en manuell tvätt av ansiktet och överkroppen.
 
Nu sitter jag ner och vilar med benen högt. Mina tankar och känslor är (som prins Daniel skulle säga) all over the place. Efter en riktigt fin helg har jag hittills haft en förvånansvärt usel vecka. Vill bara att den ska ta slut eller att det åtminstone kan komma en ny dag snart som är mycket bättre. Till exempel imorgon på alla hjärtans dag när vi för en gång skull inte har någonting inplanerat. Inga kurser, inga möten - ingenting. Då vill jag må bra. Jag vill ha en egen dag på stan. Jobba med uppsatsen, träna på gymmet, vänta på att Jan ska sluta jobba så vi kan åka och hämta hem sushi. Mysa hemma. Jag vill ha en riktig må-bra-dag imorgon. Kan jag få det?
 
 
 
 
 
 

Bästa Sättet Att Vakna På

 
Var uppe vid två för den vanliga kisspausen men sen lyckades jag somna om och vaknade inte förrän strax efter fem av att lilla bebis kickade mig i sidan. Nu har jag satt mig upp i sängen och tittar på Nyhetsmorgon. Neo fortsätter göra små morgonvolter. Helt klart det bästa sättet att vakna på. Idag måste jag ner på stan igen för det tredje besöket hos psykologen. Vi ska börja prata om mina tankar och funderingar (läs ångest) inför förlossningen. Gissar att hon kommer försöka gräva lite djupare i huvudet på mig än aurorabarnmorskan gjorde, i syfte att ta reda på exakt vad det är som gör mig så ångestfylld. Vi får se hur det går.
 
Idag är egentligen en sådan där dag då man vill ligga kvar i sängen och inte gå upp förrän det är dags att åka in på förlossningen. Typ. Bäckenet värker, man stönar och stånkar så fort man ska böja sig ner efter något, och man tycker inte om när lilla bebis somnar om i magen och blir alldeles lugn. Det är så mysigt när han lever om. Man känner sig så nära sitt barn. Men han ligger och trycker mot min bukvägg. Jag känner hur hårt det är på vänster sida, som vanligt. När han kryper längre in så blir magen framtill alldeles mjuk. Just nu längtar jag lite extra mycket efter honom. En sådan där längtan som nästan framkallar vemodighet. Jävla hormoner.
 
 
En liten Neo i vecka 18. Idag är han 10 veckor äldre och mycket större.
Längtar tills tillväxtultraljudet. Hoppas han vuxit som han ska. Lilla älsklingen.
 

Spädbarnskursen

 
Roligaste föräldrakursen hittills. Kanske för att hon som höll i den hade en stor portion humor och så var det ett rätt skönt gäng med blivande mammor och pappor. På förra kursen om förlossningsförlopp och smärtlindring hade både jag och Jan svårt att hålla ögonen öppna. Men ikväll fick vi vara lite mer aktiva och delaktiga. Råden och tipsen vi fick var även de lite mer konkreta, även om det mesta byggde på logik och sunt förnuft. Vi fick öva på att hålla bebisen rätt, byta blöja och ta på och av kläder. Somliga var lite mer otåliga än andra och jag själv svor över den väldigt konstiga omlottknytningen på bebisens tröja. Tur att man tänk till lite själv när man handlat kläder till bebisen. Väldigt enkla knäppningar så man slipper onödigt bök.
 
Något som är lite trist är att man inte går i samma föräldragrupp, utan det är olika par hela tiden, beroende på vilka tider och dagar man skrivit upp sig på. Visst är det bra att man själv får välja tider, men det hade varit roligt om man varit ett och samma gäng. Det är ju inte så många kurstillfällen kvar. Nästa gång är det dags för avslappning och andning. Det ser jag verkligen fram emot. Hoppas det blir lite praktiska övningar då med. Nu andas jag mest på måfå när jag får mina onda kramper. De sista fem minuterna på kursen satt jag och klämde Jans hand för det gjorde så ont därnere. Men annars slapp jag faktiskt de flesta smärtorna under de två timmar som kursen höll på. Och en hel drös med sparkar bjöds jag på alldeles i början då lilla Neo vägrade ligga still i magen. Jisses, vad han kickade igång. Härligt!
 
 
Några dockor som vi fick öva på. Som att vara barn på nytt.
 
 

Hotar Att Svämma Över

 
Illamåendet sitter fortfarande i. Mår rätt kasst just nu. Både fysiskt och psykiskt. Jag har i alla fall klarat av att tvätta tre maskiner. Nu ligger jag i sängen. Vilar och väntar på att Jan ska sluta jobba. Vi skulle egentligen mötts inne i stan för att gå på kvällens föräldrakurs, men på grund av massa sammandragningar så kommer han och hämtar mig med bilen. Vet inte om jag understryker det tillräckligt men han har varit och är fortfarande ett helt fantastiskt stöd under den här graviditeten. Självklart är han även det när jag inte har en bebis i magen, men jag märker det särskilt nu när jag själv inte mår så bra. Fast det bästa är att han inte daltar. Han hjälper till, stöttar och peppar, men får mig aldrig att känna mig som en liten unge. När han ser att det behövs pratar han lite vett med mig, särskilt då jag oroar mig och är ledsen. Och varje dag visar han och säger hur mycket han älskar mig. Känner nästan hur tårarna hotar att svämma över när jag inser vilken underbar fästman jag har. Tillsammans är vi starka.
 
 
Jag älskar dig, Jan Monsen. Du kommer bli världens bästa pappa!
 

So Far So Good - Kind Of

 
Jag har mått sjukt illa hela morgonen. Det tog en evighet att duscha och klä på sig. Blev många pauser och falsklarm till den stora vita porslinstelefonen. Vill inte kräkas! Nu testar jag en väl beprövad metod mot illamående - hemlagad apstark thaimat med extra mycket vitlök. So far so good. Snart dags för tvättstugan. Är väl inte på mitt bästa humör just nu, men jag ser i alla fall rätt mänsklig ut. Har till och med dragit en kam genom mitt bångstyriga hår och sminkat över de små finnarna som börjat ploppa fram. Tänk, jag har haft asfin hy under hela min graviditet, men det är väl nu det vänder.
 
Jävla hormoner. Barnmorskan sa att eftersom det nu är en ordentlig växtspurt för bebisen så kan det extra hormonpåslaget bidra till illamående och lite andra härligheter såsom till exempel finnar. Kan inte låta bli att fundera på om "the glowing days" är över. Men till Ullared ska jag, om jag så ska knyta en spypåse under hakan! Vi åker nästa vecka och jag är verkligen sjukt taggad. Ska ha både stödstrumpor och gravidbälte, massa snacks och vatten att dricka - allt för att inte lida i onödan av alla krämpor. Sen tänkte jag ju använda kundvagnen som en rullator. Det här ska nog gå finfint. Inte långt kvar nu.
 
 
Så här ser man ut idag då. Lagom fräsch och fridfull. Sekunderna efter rusar jag till toaletten.
 
 
Får se om lite lavastark thaimat gör susen.
 

Det Smyger Sig På

 
God morgon alla fina. Det är verkligen inte så att jag känner efter för det vill jag inte, men de senaste dagarna har jag känt det där välbekanta illamåendet smyga sig på. Allt som oftast hjälper det om jag äter något litet, men ibland inte. Vill verkligen inte bli handlingsförlamad igen som jag var de första månaderna. Inte nu när jag äntligen börjat pilla på uppsatsen så smått. Det vore väl höjden av djävulskap? Att få tillbaka allt nu? Min dumma hjärna får dock inte stressa över det. Händer det så händer det. Har ju ändå känts lite som att man levt på lånad tid. Foglossningen blir allt värre, tröttheten kan ibland knocka mig totalt och nu det där illamåendet som pockar i bakgrunden. Shake it off, försöker jag säga till mig själv men kroppen gör ju som den vill. Inget jag kan kontrollera.
 
Planerna för dagen är (så länge kroppen tillåter) uppsats, tvättid mellan kl. 12-16 samt spädbarnskurs kl. 17-19. Det vore väl alldeles förträffligt om jag lyckades med allt detta?
 
 
Här har ni en förvriden bild av verkligheten. Men tänk om man vore så där fräsch för jämnan.

Not Fat, Pregnant

 
 
Idag kom mitt nya träningslinne. Jag kände att det behövdes ett förtydligande.

Dumt Eller Kanske Ganska Bra?

 
Jag har legat i sängen och tittat på "En unge i minuten". Finns ute på Youtube. Kan inte bestämma mig för om jag är dum eller om det egentligen är ganska bra att jag tittar på förlossningsprogram, eftersom jag har sådan sjukhusskräck. Jag vet att det inte går att jämföra graviditeter och att det kan sluta hur som helst, men då känner jag mig i alla fall förberedd på lite olika scenarion. Idag har jag sett allt ifrån en kvinna som födde alldeles för tidigt (hon var i samma vecka som mig) till en annan kvinna som var minst sagt ganska bitsk och otrevlig mot sin partner. En sak är säker, det KOMMER göra sjuhelsikes ont oavsett vilken typ av smärtlindring jag väljer/får möjlighet att ta emot. När detta faktum väl sjunkit in i mitt huvud så känner jag mig konstigt nog väldigt tacksam över att min graviditet hittills varit allt annat än smärtfri.
 
Tänk om jag hade haft en helt smärtfri graviditetet utan växtvärk, onda sammandragningar och foglossning. Fatta vilken chock jag skulle fått av smärtan på förlossningsdagen. Nu när jag har som ondast (ofta på kvällarna) och det både stramar, ilar, hugger och drar i hela södra regionen brukar jag alltid försöka tänka på att förlossningen kommer bli så mycket värre. Och då är det bara för mig att bita ihop. Jag börjar tro (eller inbilla mig) att all smärta jag känner nu kommer att få mig att bli lite mer förberedd på vad som komma skall. Jag lär i vart fall inte bli helt tagen på sängen, även om jag förstått att förlossningssmärta är något utav det värsta man kan vara med om. Det kommer ju ut något gott av det och det är den fokuseringen jag måste ha för att inte bli tokig. Sen hoppas jag verkligen att jag kan vara snäll mot min underbara fästman och inte säga dumma saker till honom under förlossningen.
 
Klarar ni av att titta på förlossningsprogram?

Hemma Från Sjukgymnasten

 
Dagen har knappt börjat och jag är helt slut i kroppen. Behöver nog sova ett par timmar extra idag. Men det var inga problem för mig att ta mig upp i tid till sjukgymnasten. Jan lämnade av mig vid sjukhuset innan han åkte till jobbet. Det var väl inte så mycket nytt. Visste ju redan det mesta, men jag ska få återkomma om ett par veckor för tensbehandling. Låter rätt obehagligt det där - att få smärtlindring genom (förvisso svaga) elektriska strömmar. Men jag får ta och prova allt som erbjuds eftersom foglossningen och ryggsmärtorna inte blir bättre. Värst är det på eftermiddagen/kvällen. Nu spelar det inte så stor roll om jag är igång på förmiddagen eller inte då jag ändå får ont mot kvällen, men självklart blir det värre om jag varit ute och flängt mycket under dagen. Passar på att vila mycket nu innan jag ska åka in till stan igen för den första föräldrakursen som börjar halv tre i eftermiddag.
 
 
Idag testar jag min mamma/amningsklänning som jag köpte på rea i Uppsala.
Så olagligt skön att ha på sig och väldigt stretchig så den kan jag nog ha graviditeten ut.
 
 
Magen växer och frodas.

En Perfekt Helg

 
Jag hoppas ni alla haft en underbar helg. Vi har gjort absolut ingenting. Precis som vi "planerade". Mest legat i sängen och kramats, tittat på skidskytte (där Norge kammade hem fyra VM-guld) och ätit god mat. Jan har varit duktig och retuscherat klart bilderna från vår pinup plåtning. Så otroligt nöjd! Nu har jag ännu fler bilder att klistra in i mitt gravidalbum. Är väldigt tacksam över att vi dokumenterat så mycket som vi gjort. En graviditet är sannerligen något unikt och underbart - värd att minnas. När Neo är född misstänker jag starkt att han kommer stå i fokus för Jans kamera. Det gör han ju redan på ett sätt.
 
Apropå fokus så har jag varit lite extra uppmärksam på magen och hur mycket Neo rört sig. Sedan det skrämmande lugna dygnet har han verkligen varit igång rejält. Ett par gånger har han kickat så hårt inne från magen att jag ropat till av överraskning. Det gör absolut inte ont, men är man inte beredd så hoppar man liksom till av förvåning. Känns bra att han verkar bli starkare och starkare för var dag som går. Lär nog bli en riktigt livlig krabat, lika busig som sin mamma och pappa. Imorgon börjar en ny vecka med fullspäckat schema. Första föräldrakursen kickar igång på eftermiddagen som behandlar förlossningsförloppet och smärtlindring. Spännande.
 
P.S Jag har skapat en ny kategori för de olika graviditetsveckorna, så nu kan läsare snabbt hitta och läsa om respektive graviditetsvecka, vad som händer med bebisen, viktuppgång, hur jag mått och se bilder på hur min mage vuxit. Tog en stund att hitta och sortera in alla inlägg, men nu är det i alla fall gjort.
 
 
En mage i vecka 28.

A Bun In The Oven

 
 
"A Bun In The Oven"
 
Tack älskling, för otroligt fina bilder!

Välkommen Vecka 28

 

Idag går jag in i graviditetens sista tredjedel, även kallad den tredje trimestern. Vi har nu avklarat 68 % av graviditeten och det är 90 dagar kvar till förlossningen. Det är en spännande men också påfrestande tid, såväl psykiskt som fysiskt. En del kvinnor mår utmärkt under denna period, medan andra kan känna sig helt utmattade. Rent fysiskt så känner jag att kroppen tar mer och mer stryk. Mer kramp, mer ryggont och mindre energi. Jobbar med att vara extra lyhörd och inte bara lyhörd på vad kroppen behöver. Mentalt jobbar jag för fullt och känner att ju närmare förlossningen vi kommer desto mer kommer hjärnan att jobba. Mycket som ska bearbetas och stärkas. Nervositet, skräck, förväntan, ångest, lycka, längtan - alla känslor existerar samtidigt i ett enda virrvarr. Skräckblandad förtjusning är ett ganska bra samlingsnamn på vad jag känner inför förlossningsdagen som närmar sig med stormsteg.

 

Neo har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna. Han kan fortfarande vända sig ett tag till. Vikten ligger nu på ca 1 200 gram och längden ca 38 cm från topp till tå. Bebisens hjärta slår snabbare när han hör min röst. Nu kan centrala nervsystemet också reglera mitt barns kroppstemperatur och kroppen börjar få ett fettlager. Den här sista tredjedelen av graviditeten kommer Neo framför allt att gå upp i vikt och enligt lag är han livsdugligt, vilket gör att han måste registreras om han föds. Det är en kraftig tillväxtperiod mellan vecka 28-32. Bebisen är livlig i magen och kan ibland hindra nattsömnen. Mot slutet av tredje trimestern är Neo så stor att han fyller ut livmodern helt. Många upplever nu mindre och annorlunda fosteraktivitet än tidigare. Man ska alltid vända sig till barnmorska eller förlossningsavdelningen om man märker att barnet rör sig markant mindre än normalt.

 

Det är en myt att det är normalt att fosterrörelserna ska minska i slutet av graviditeten. Barnet ska röra sig många gånger varje dag, I slutet av graviditeten är det mindre plats, men det betyder inte att barnet ska röra sig mindre. Rörelserna kan kännas annorlunda, men de upplevs ofta som kraftfulla. Problemet i Sverige är att denna myt funnits under så många år att blivande mammor fått lugnande besked på felaktiga grunder. Över hälften av de kvinnor som mist sitt barn har känt minskade fosterrörelser en tid innan barnet dött i magen. Det är också vanligt att kvinnorna väntar för länge innan de söker vård och när de kontaktar sin barnmorska är det för sent att rädda barnets liv. Många kvinnor har inte vågat tro på vad de känner, utan försökt normalisera det som inte varit normalt. Det är definitivt inte normalt att rörelserna minskar så mycket att kvinnorna reagerar på det.

 

Livmodern är nu så stor att den påverkar hur man kan röra sig. Bara moderkakan väger 400 g, nästan ett halvt kilo. Livmoderns mått är mellan 26 och 29 cm och har under den senaste månaden växt ca 4 cm. Somliga kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen som kan ge en lätt obehagskänsla när de nedersta revbenen spänns ut. Jag gör det om jag ligger i vissa ställningar. Man kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om man tar i för mycket. Då kan man få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar sig samman och blir hård. Jag har varit rätt så förskonad mot sammandragningar sedan jag var inne på förlossningen, vilket kan tolkas som att jag blivit bättre på att lyssna på min kropps signaler. Visst kan jag ta i lite för mycket ibland, men jag fortsätter inte pusha mig utan lugnar ner mig och vilar på en gång.

 

Den totala viktuppgången för den blivande mamman brukar ligga på 8 till 11 kilo eller mer den här veckan. En del kvinnor kan känna sig  stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Jag är definitivt en av dom. Min andfåddhet beror dock inte bara på de extra kilona, utan också på att det finns ett ökat syrebehov på flera håll i kroppen - hos barnet, i livmodern, njurarna och vissa muskler. Jag har nu gått upp totalt 9,5 kg. Har inte gått upp något i vikt alls de senaste två veckorna, men misstänker att detta snart kommer ändras. De flesta kvinnor ökar i vikt med ungefär 5 kg under den tredje trimestern, där bebisen utgör ca 3-3,5 kg. Jag skulle dock vara ganska tacksam om jag inte ökade fullt så mycket, men gör jag det så är det väl inte hela världen. Är fortfarande helpeppad på att ta tag i gravidkilona efter förlossningen. Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka som i första trimestern. Om jag märkt av detta? Ja, det skulle man nog kunna säga. Har haft min beskärda del av gråtattacker och fler lär väl komma.

 

 

Pregnancy Photos By Jan Monsen

The Hoovering Housewife

 
Ännu en kick ass bild av Jan Monsen:
 
 

Pregnancy Pinup Housewife

 
 
 
Första bilden från vår senaste pinup plåtning. Älskar den tecknade, lite gamla stilen.
Det blir nog en liten session när de andra bilderna är klara.
 

Till Vårt Lilla Mirakel ♥

 
 
 

Oh Yes, We Do Love Food

 
Baconlindade dadlar, kalamataröra, 3 sorters crustader: skagenröra,
smörstekta champinjoner i vitlök och persilja, pepparrotsost med räkor och svart stenbitsrom.
 
 
 
 
 
 
 
Och min kära sambo lyxar till det med en riktigt god öl.
 

Heja Norge

 
Vi är inte så aktiva här hemma idag, men har en helt fantastisk helg med god mat och skidskytte. Grattis Norge till VM-guld i störtlopp och mixedstafetten. Nu hoppas vi på fler norska medaljer. Jag är ju faktiskt mer norsk nu med bebisen i magen så klart man hejar på Norge. Det enda som står på dagens agenda är en dusch och handla lite ingredienser till tapaskvällen. Önskar er alla en riktigt fin helg. Återkommer nog senare med lite fler matbilder. Mums. Kram på er!
 

Underbart Med Helg

 
 
Nybakade scones och våffla. På helgen får man lyxa till det ♥
 
 
Igår blev det bakad potatis med skagenröra till middag - ikväll tänkte vi satsa på tapas.

Hur Kommer Han Se Ut?

 
 
Pappa norsk och mamma indonesisk - hur kommer lilla Neo se ut?
Vi är så nyfikna. Vilken hårfärg? Ögonfärg? Hudfärg? Vems leende? Vems hår?
Snart får vi veta. En sak är säker - kommer bli en sjuhelsikes söt liten blandbebis.

Underbara Älskade

 
Kan inte låta bli att undra hur och om bebisen tänker. Ifall han kände hur orolig jag var igår. Varför jag undrar är för att Neo varit i farten hela morgonen och rör sig fortfarande i magen. Och det är helt underbart. Gud, vad jag kommer sakna magen och att känna honom leva om därinne. Det är inte långt kvar innan den verkliga slutspurten börjar, så jag ska verkligen njuta av varje spark jag känner. Han har ännu inte hittat mina revben, men det är säkert bara en tidsfråga. Nu är det mest knuffar på insidan av magen. Snart borde han dock sova middag om han inte bytt mönster helt, vilket de så klart kan göra ibland. Jag vill tro att han lägger lite extra krut på böket idag för att liksom försäkra mig om att allt är som det ska. Jag får ha mina små fantasier. De lugnar mig.
 
Lugn är för övrigt helgens tema. Ikväll ska vi ha fredagsmys med film, bakad potatis och min hemmagjorda skagenröra. Imorgon blir det sovmorgon (för Jan) och jag tänkte gå upp och baka scones. Jag sover ju aldrig länge varken på vardagar eller helger. Sen blir det frukost i sängen med varma, nybakade scones och marmelad. Inte säkert att vi ens kliver upp ur sängen. Det är ju faktiskt VM i skidskytte så det kan nog hända att vi myser i horisontalläge större delen av lördagen. Norge brukar alltid ligga bra till när det är skidor inblandade. De kammade ju nyligen hem VM-guld i mixedstafetten. Heja Norge! Åh, så bekvämt det är med TV i sovrummet. Då kan man verkligen ta sig riktigt lata dagar. Dessutom skulle det bli ett ruskigt snöande imorgon och då är man inte ett dugg sugen på att kliva utanför dörren.
 
 
Om två dagar går vi in i vecka 28 och snart har vi avklarat 70 % av graviditeten.
 
 

Lys Og Varme

 
Når mørke no har sænka sæ,
Går æ stillt igjennom rommet.
Å følelsan dæm slit I'mæ,
Ka vil fremtida gi?

Å den arven vi har gitt dæ,
Kainn vær tung å ta me sæ.
Vil du spørr oss, vil du last oss?
Vil du kaill det førr et svik?

Sola som gikk ned I kveld,
Ho ska skin førr dæ min kjære.
Å føglan som e fri, dæm ska vis vei å aillt ska bli
Myttji lys å myttji varme.
Tru å håp det kan du få med.
Mange tåra, tunge stunde, e æ redd førr at det bli.

Når sola jage natta bort,
Så kryp du godt innte mæ.
Å gjømte all de tunge tankan,
Dæm æ hadd I går.
I liv og latter spør du mæ,
Om rægne og om sola.
Å svaran som æ gir dæ e it jdæm æ hadd I går.
 

Jag förstod inte mycket av visan som Jan sjöng för Neo igår, men fin var den. Får nog be honom översätta den för mig när han kommer hem. Det är ju inte direkt den norskan man som svensk är van att höra, utan dialekten heter trøndersk. Nu ligger jag i sängen och spelar visan för bebisen i magen som varit väldigt aktiv hela morgonen. Jan är på jobbet så han kan inte agera karaokemaskin längre. Hihi. Mår mycket bättre idag, både kroppsligt och själsligt, men känner mig helt utsugen på energi. Det har varit en tuff vecka med höga berg och djupa dalar. Är så otroligt tacksam för det fantastiska kontaktnät jag har omkring mig. Och för er fina läsare som delar min oro och ångest
 

Mitt I Natten

 
Kan inte sova. Trodde klockan var i alla fall sex på morgonen, vilket skulle gett mig en fullt legitim anledning till att gå upp och städa i köket. Men efter att ha varit på det första toabesöket för natten insåg jag att klockan bara var fyra på morgonen - eller mitt i natten som min sambo skulle sagt. Men jag gick upp ändå. Plockade ur diskmaskinen och fyllde den med smutsig disk, gav katterna mat och vatten samt gick en vanlig runda i lägenheten för att kontrollera att saker och ting var på sin plats. Finner ingen ro att somna om heller, vilket egentligen inte går ihop. Borde vara übertrött. Somnade inte förrän långt efter midnatt så jag har bara fått ynka fyra timmars sömn inatt. Misstänker att jag kommer vara sänkt hela dagen. Tur att det är helg med inget planerat.
 
Jag har väl landat lite efter gårdagens skrämselskott. Innan jag kontaktade förlossningen räknade jag ut att jag faktiskt inte känt Neo röra sig på lite mer än ett dygn. Efter att ha läst alla peppande kommentarer och råd beslöt jag mig för att ringa till förlossningen och höra vad dom hade att säga. Jag lät lugn på rösten och jag var lugn när vi kom in på avdelningen för kontroll, men inombords skrek och grät jag i panik. Tänk om vår bebis dött i magen? Ni skulle sett hur mycket vi gjorde igår kväll för att få igång honom. Och jag hade försökt väcka honom hela dagen. Jan var så kärleksfull mot magen, masserade, smörjde, pratade och sjöng för den - men nada. Det var skönt att jag ringde, annars hade jag nog sovit ännu sämre.
 
Runt midnatt kickade han igång, med betoning på kicka. Jag fick både se och känna sparkar utanpå magen, vilket fick mig att dra en lättnadens suck. För även om kontrollen visade på fina hjärtljud och bra aktivitet från vår lilla krabat så vågade jag ändå inte riktigt tro på det förrän jag kände honom. Det har varit ett dygn med många jobbiga tankar och funderingar. Timmarna innan jag ringde till förlossningen låg jag och grät i sängen för jag ville så gärna känna honom röra sig. Och för första gången någonsin kände jag en längtan till dagen då den riktiga förlossningen kommer igång. Ville så gärna känna och se honom i min famn. Att med egna ögon få se hur han andades och mådde bra.
 

Inte En Endaste Buff

 
Hemma från förlossningen. Har fått höra starka, fina hjärtljud och Neo satte några rejäla sparkar rakt in i hjärtljudsapparaten. Så allt är som det ska därinne, även fast jag fortfarande inte känt honom röra sig. Så liten, men ändå så busig. Imorgon vill jag känna riktiga karatesparkar! Tack återigen för alla kramar och tummar. Jag svarar på era kommentarer imorgon. Känner mig lugnad, men är nog ändå uppe i varv så det blir vila i sängen resten av kvällen. Kram till er alla.
 
Uppdatering: Vi får åka in på kontroll nu. Jag hade testat allt som hon på förlossningen rabblade upp. Hade hoppats på att hon skulle komma med något dundertips som verkligen fick fart på Neo, men det hade hon inte. Så då sa hon att hon tyckte vi skulle komma in. Brukar inte vara någon fara, men bättre en extra koll än massa oro och att det ev. kunde vara något som var tokigt. Så snälla ni. Håll tummarna. Uppskattar verkligen era fina kommentarer och stöd. Massa kärlek till er <3
 
Jag har provat allt. Druckit iskallt vatten, vilat, spelat musik, skakat på magen, buffat, ätit sötsaker, druckit coca-cola, fått Jan att prata med magen, men INGENTING fungerar. Neo har inte rört sig på hela dagen. Inte ens imorse. Tycker det är snålt av honom. Man ska faktiskt känna av bebisen varje dag när man kommit så här långt i graviditeten. Det är inte så konstigt att jag blir en smula nervös. Han är ju onekligen kvar i magen, men hur mår han? Ska gå upp och lägga mig igen för att se om han kanske ger ifrån sig några livstecken. Händer ingenting på hela kvällen och natten så får jag ringa till förlossningen imorgon bitti.

Bara Få Vara

 
Hej. Jag har gråtit och sovit. Sen bakade jag en kladdkaka, vispade grädde, städade köket, tog en dusch, sminkade mig, tog på mig kläder, fotade en dagens mage-bild och lagade überstark thaimat till lunch. Stekta glasnudlar med broccoli, lök och räkor. Samt massa vitlök och chili. Nu luktar jag säkert apa i käften men det kan nog folk ha överseende med. Jag piggnade till. Men inte bebis. Han sover. Väldigt lugn idag. Kanske kickar han igång lagom till eftermiddagsfikat hemma hos Malin. Hon kommer förbi och hämtar mig om drygt en timme. Det är därför jag bakat. Eller inte bara därför, men till viss del. Ska ta med mig både hallonmuffins och kladdkaka med grädde. Samt ett par av de där söta skorna jag köpte på Next. Hon väntar ju också smått, en liten pojke precis som vi (och så många andra). Ett riktigt pojkår. Tror hon är ungefär tre veckor före oss. Så mysigt det blir sen att ha någon att vara mammaledig tillsammans med.
 
Jan hämtar mig hos Malin efter att han har slutat jobba. Sen ska vi hem och mysa. Bara han och jag. Ingen eller inget som stör. Jag ska få massa kramar och han ska stryka mig så där gott på ryggen. Jag älskar min fästman. Han är världens bästa. Tänkte laga våfflor ikväll till oss. Med hallonsylt och grädde. När man är så där låg, då funkar det med lite onyttiga söta grejer. Tur att man inte är låg för jämnan. Och i helgen har vi inget planerat. Vi tänkte fota magen, men det kan vi lika gärna göra någon dag nästa vecka. Då är jag ju fortfarande i vecka 28. Vi behöver båda en helg med inga måsten. Inga hushållssysslor eller projekt. Bara få vara. Vi två och ingen annan. Kanske börjar jag sy lite på spjälsängsskyddet. Det beror på om vi känner för att ta oss en tur utanför dörren till tygaffären. Känner att det börjar klia lite i fingrarna. Vill så gärna fixa till bebisen. Men vi får se. Som sagt, inga måsten.
 
 
 
Köpte den randiga tunikan på rea igår. Jätteskön och stretchig.
Kostade 399 kr men jag fick den för 120 kr. Bra deal.
 
 
 

Den Flödande Kranen

 
Och så var den där flödande kranen igång igen. Bara gråter och gråter, utan att kunna hejda mig. Jag hade ju tänkt vila, ta det lugnt, baka något, vika tvätt, tänka glada tankar, mysa med bebis i magen - men det går inte för mina ögon svämmar över. Så mycket känslor om allt och ingenting. Och jag bara gråter. Finns ingen hejd. Det skulle ju bli en bra dag idag. Nu känns allt åt helvete. Jag sitter här och klandrar mig själv för att jag är sämst på att vara gravid, att jag inte kan jobba och dra in pengar till hushållet, att jag bara ska ha ont, att jag bara sitter här på mitt feta arsle och gör ingen nytta alls. Bara äter och blir tjock. Känner mig lika värdefull som en näve skit. I det här tillståndet kan jag inte göra annat än få utlopp för mina helt irrationella känslor i skrift. Kan inte gå omkring med det och låtsas som att allt är frid och fröjd. Igår mådde jag bra, förutom kroppen, i måndags mådde både jag och kroppen bra, idag mår kroppen (än så länge) bra men mitt mentala jag mår piss. Hänger ni med? Det gör inte jag. Och så fyller jag 30 år snart. Ska man skratta eller gråta över det?
 

Aurora

 
Jag var helt färdig igår kväll så det blev inget bloggade om aurorabarnmorskan, men får ta igen det nu. Det första jag fick göra när jag träffade min aurorabarnmorska var att berätta hur och varför min sjukhusskräck yttrar sig. Märk väl, jag är inte rädd för förlossningen som sådan, utan det är just allt som har med sjukhus och miljön som kan framkalla riktigt svår ångest. Drog upp min sjukdomshistoria och alla turer och vändor jag varit inne på barnsjukhuset i Uppsala, mina behandlingar, minnen och andra otrevliga upplevelser förknippat med sjukvården. Därefter fick jag försöka förklara vad min största rädsla är inför just förlossningen, vilket är lite olika saker som tillsammans riskerar att förlama mig helt dagen då det verkligen gäller. Den där totala skräcken som gör att jag förlorar all sans är jag verkligen livrädd för. Jag vet hur hemsk den är att uppleva för det har jag gjort många gånger. 
 
Jag har inga önskemål om att föda på det ena eller det andra sättet. Kan jag föda vaginalt så försöker jag gärna göra det och krävs det kejsarsnitt, well so be it. Smärtan kan jag ju ännu inte riktigt föreställa mig eftersom jag är förstagångsföderska, så den går jag egentligen inte omkring och tänker på så mycket. Men vad jag fasar för är att det ska visa sig att, på grund min sjukdomshistoria med skeletthämning och tillväxtbehandlingar, mitt bäckenben är för trångt för en vaginal förlossning. Jag fick tillsägelse av aurorabarnmorskan att prata med min vanliga barnmorska om ett eventuellt läkarsamtal, och om möjligt en bäckenröntgen. Man vill ju helst undvika röntgen när man är gravid, men om nyttan bedöms större än risken så kan det komma att bli aktuellt. Men det får läkaren ta ställning till.
 
Besöket varade i ungefär en timme. Nästa gång ska vi gå igenom smärtlindring och på sista mötet ska Jan följa med. Då är det dags att skriva en gemensam handlingsplan inför min förlossning samt få en liten rundtur på förlossningsavdelningen. I planen kommer det bland annat stå att jag vill ha lugn och erfaren personal (som gärna möter oss med ett leende eftersom jag alltid blir extra lugn av leende människor) och om möjligt undvika studenter. Då jag lider av sprutskräck ska de så långt det är möjligt undvika onödiga nålstick. Ett förslag som barnmorskan gav var att de kunde sätta en nål direkt när jag kom in, så kan jag förbereda hemma med bedövningskräm. Behöver de sätta in dropp eller liknande så har de redan satt en nål.
 
Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med första besöket. Jag ska ju komplettera detta med fortsatta psykologsamtal. Nästa besök är på onsdag. Då kommer vi troligtvis gå in lite mer på djupet angående mina tankar och upplevelser från tidigare sjukhusvistelser. I samma vecka börjar även föräldrakurserna. Förhoppningsvis kommer jag lyckas bearbeta det mesta i lugn och ro. Det lär bli många intryck och funderingar under de kommande veckorna, vilket förvisso är bra. Då kan jag inte skjuta det framför mig eller låtsas som att det regnar, utan jag måste verkligen ta tag i detta. Och hittills har jag fått väldigt mycket hjälp. Det enda som kan bli motigt är just att få till en bäckenröntgen. Men om det inte går att ordna genom min barnmorskemottagning får jag återkomma till aurorabarnmorskan som jag nästa gång ska träffa den 13:e mars.
 
 
 
 
 
 

Wedding Plans

 
Av förståeliga skäl ligger den allra största fokusen på bebisen i magen och att vi ska bli föräldrar för första gången, men vi har självklart inte glömt bort att vi har ett stundande bröllop nästa år. Som den planerande människa jag är har jag koll på det mesta. Nu saknas det bara att vi tar oss i kragen och kommer igång med bröllopsinbjudningarna. Det kommer inte bli några klassiska invites med snirkligt typsnitt och matchande sidenband. That's not really us. Vi är lite galnare än så. Och att vi kommer ha vårt bröllop utomlands öppnar ju upp för lite idéer. Mer än så säger jag inte. Inbjudningarna kommer vi designa själva, eller rättare sagt Jan kommer göra jobbet och jag kommer med åsikter. Hihi. It's gonna be legendary.
 
Passade på att köpa senaste numret av Bröllopsguiden. Våra vänner Helena och Petter (som vi hälsade på för ett par helger sedan och som också väntar smått) är med i tidningen. Och det är Jörgen och Boel Lundh med deras företag Studiomix som tagit bröllopsfotot och brudens frisyr. Vi var med på bröllopet och det var verkligen en fantastisk dag. När jag bläddrar i tidningen längtar jag så otroligt mycket till vårt. Tanken är att åka till Cypern i september för att boka och ordna det sista och när vi kommer tillbaka till Sverige igen skickar vi ut alla inbjudningar. Åh, så spännande! Men först ska vi få vara med om det allra största äventyret i livet - att få barn.
 
 
Jag är så lättad över att jag redan hittat min drömklänning samt slöja, tiara, skor och underkjol.
 
 
 

Vecka 16 vs Vecka 26

 
 
Kom ju på att jag har lite bättre bilder att visa om jag ska jämföra veckomagar.
Här har ni vecka 16 vs vecka 26. Ganska markant skillnad, inte sant?
 
På söndag går jag in i vecka 28 och då blir det nya magbilder.

Ute På Stan

 
Hej kära läsare. Sitter på Espresso House och har precis haft en mysig fikalunch med Michaela som ska ha bebis vilken dag som helst. Hann med en liten paus mellan barnmorskan och arbetsterapeuten. Ska snart börja röra mig till bussen mot sjukhuset. Bloggar mer om auroramötet lite senare. Får inte riktigt ro att göra det på caféet. Bör inte ta alltför lång tid hos arbetsterapeuten. Sen ska jag komma ihåg att boka möte för min rygg och foglossning. Vaknade halv fyra inatt (igen) av att ryggen gjorde ont. Riktigt jävla ont, men inte så att jag behövde väcka min sambo. Rullade över på sidan och kom upp i sittande ställning. Satt och kutade rygg en bra stund, gick på toaletten och var uppe och gick en stund. Sedan började smärtan släppa och jag kunde somna om. Nu går jag omkring med stöldbälte för magen, i ett försök att avlasta ryggen. Kommer nog bli en kraschlandning till ikväll.
 
Fick ett önskemål från en läsare om att lägga upp lite jämförande bilder på magen.
So here it goes. Första bilden är från vecka 17 då jag tyckte magen hunnit bli ganska stor.
Visste uppenbarligen inte vad jag pratade om. Nästa bild är 10 veckor senare...
 
 
 
Vecka 17.
 
 
Vecka 27.
 
 

Shut Down

 
Jag har gått och lagt mig i sängen. Min kropp började stänga ner för någon timme sen när vi var i tvättstugan. Kunde nästan höra när det knäppte till i mitt bäcken när jag böjde mig ner för att slänga i tvätten. Ont gjorde det, men jag tänkte att det kanske bara var något tillfälligt. Satte mig ner på en stol och vilade medans Jan satte igång maskinerna. Sen åkte vi för att handla lite grönsaker och diverse som tagit slut. Men i affären blev det värre. Ryggen höll på att mörda mig och värken efter foglossningen var inte nådig. Emellanåt kom det ilande hugg runt ljumskarna som gjorde att jag fick ta många pauser och stå och flåsa som en gnu mitt i affären.
 
Tur att det inte var så mycket som skulle handlas. Sedan blev det raka vägen hem där Jan skickade mig bums i säng och här ligger jag nu. Slut kaput. Önskar mig en bättre morgondag eftersom det blir ett satans flängade och åkande med bussar och bussbyten till sjukhuset med omnejd. Det värsta är nog mötet med arbetsterapeuten då det inte går några bussar dit utan man måste gå en jäkla bit från busshållplatsen. Med foglossning blir det i alla fall en jäkla bit. Jan sa att jag i värsta fall får ta en taxi, men det vill jag helst undvika. Fast allt beror ju på hur kroppen mår förstås. Håller tummarna att jag blir bättre över natten.
 
 
En dagens mage i vecka 27 strax innan kroppen gav upp.

När Sussi Behöver Vila

 
 
Sussi behöver vila från tråkig uppsats. Då bakar hon. Hallonmuffins. För det är gott.
 

Uppbokad Till Tänderna

 
Snart kickar alla föräldrakurser igång. Nästa vecka om jag minns rätt. Vi har valt att köra en intensiv period under februari månad eftersom vi har en del annat uppbokat i mars. Bland annat min 30-årsfest. Och jag vill helst inte ha något uppbokat i april eftersom det ligger alldeles för nära förlossningen. Kommer ha fullt upp med att bearbeta mina egna saker och behöver all egentid jag kan få. Imorgon har jag två tider att passa. Första mötet är halv nio på morgonen med aurorabarnmorskan på specialistmödravården som ligger uppe på sjukhuset, och vid tretiden på eftermiddagen ska jag till arbetsterapeuten för uppföljning av mitt Karpaltunnelsyndrom. Tänkte passa på att boka in en tid för ryggen och foglossningen också när jag ändå är i krokarna.
 
Om sex veckor har vi tid för ett tillväxtultraljud på en klinik i Göteborg. Jag kommer då vara i vecka 33 och både bebis och mage lär vara enorma. Med tanke på min sjukdomshistoria så känns det bra att kolla upp om de kan se några avvikelser angående tillväxten. Vet ju inte riktigt hur mycket som är ärtfligt vad gäller min skelettretardation. Läkarna kunde ju inte med säkerhet säga vad det berodde på, även om deras teori är att det var en följd av vaskulitsjukdomen jag fick som barn. Hoppas lilla Neo blir ett friskt barn. Om inte så är det bra som förälder att kunna förbereda sig, om möjligheten finns. Och jag hoppas att min sjukdom inte påverkat mitt bäcken så till den grad att vaginal förlossning blir omöjlig. Det är något jag kommer ta upp med barnmorskan imorgon.
 

Ullared - Here We Come

 
Ja, alltså det blir ju inte "vi" som i jag och Jan som drar till Ullared, utan jag åker dit den 22 februari tillsammans med min otroligt snälla väninna Tess som ställer upp som min shopping-partner. Jag har aldrig varit där men åker dit för att spana in babyavdelningen. Jan vägrar sätta sin fot på sådana där inrättningar. Inte för att han har något emot att handla babyprylar med mig, utan för att han inte klarar av alla människor. Så vi har en deal. Jag köper de saker vi behöver till bebisen och han får inte klaga eller säga att han inte gillar det jag köpt. Hehe. Egentligen är det inte så mycket kvar att införskaffa. De största och viktigaste köpen har vi gjort, men lite smått och gott behövs som jag skrivit upp på en lista. Sen har jag på känn att det kanske blir lite andra saker som man inte tänkt på, men som slinker ner i shoppingvagnen. Får se till att ha med mig en ordentlig kassa.
 
Är det några av er mammor/blivande mammor som varit på Ullared och kan tipsa om något nödvändigt som jag inte tänkt på? Och vad tycker ni om priserna? Är de billigare än till exempel Babyproffsen och Barnens Hus? Är på jakt efter ett babygym, men efter vad jag sett kostar ett sådant en smärre förmögenhet i alla barnbutiker. På något ställe klättrade nästan priset upp på en tusenlapp. Helt galet ju. Nästan så att man blir lite arg.
 
Att handla på Ullared:
 

babygym (som inte kostar allt för mycket)

 

babyservis (såg en blå med bilar på deras blogg)

 

babybok (typ "mitt första år")

 

blöjhink (tips mottages gärna)

 

mobil (till spjälsängen)

 

sängkläder (detta behövs det en hel del av)

 

skötbord/madrass (lutar åt en "madrass" som enkelt går att flytta mellan rummen)

 

 
 

Ett Brutalt Sätt Att Vakna

 
"Kraaaaamp!" vrålar jag strax efter klockan sex på morgonen och fortsätter skrika som en stucken gris. Min stackars sambo, som ändå skulle gå upp tidigt idag på grund av ett möte, slänger sig över till min sida och sträcker ut mitt högra ben. Satan i gatan vad ont det gjorde! Det var i särklass det mest brutala krampanfallet jag varit med om. Och det släppte inte lika fort som förut, utan jag låg en bra stund och skrek med benet rakt upp i luften. "Effektivt sätt att vakna", konstaterar min nyvakna sambo och jag kan inte göra annat än att hålla med. Blev klarvaken med en gång. Nu är jag uppe och gör i ordning frukost. Vaden är helt trasig. Varför får man kramp egentligen? Och varför får man det oftare när man är gravid? Upplys mig gärna, för då kanske jag har lättare att acceptera denna i nuläget helt onödiga smärta.

Time For The Essay

 
Nu ni. Jag har bestämt mig. Imorgon ska jag kicka igång så smått med min examensuppsats. Jag har fått bukt med det mesta som pockat på min uppmärksamhet. Graviditeten fortskrider som den ska och det högst personliga som jag tampas med känns bättre. Eller det är väl kanske fel ordval, för det är nog något som aldrig kommer bli bättre men det är i vart fall inte lika kämpigt. Nu tänkte jag försöka ta tillvara på mina hemmadagar och börja peta i min 75 sidor långa härliga uppsats i juridik. Ska försöka att inte haka upp mig på hur mycket det egentligen är att knyta ihop. För vem vill egentligen sitta och skriva juridiska analyser med en härligt sparkande liten bebis i magen?
 
Nåväl. Jag får anamma samma tänk som med träningen - lite är bättre än ingenting. Och vet ni vad det konstiga är? Att jag känner mig redo och nästan en smula taggad att sätta igång igen. Men först och främst blir det till att lägga lite energi på att sätta sig in i ämnet igen. Jag vet att det har dykt upp något trevligt rättsfall från hovrätten som jag måste jaga rätt på och sen är det bara att börja vada ut i vattnet igen. Blir ingen djupdykning på en gång för jag vill inte riskera att ta mig vatten över huvudet. Mycket badreferenser här, men ni hänger nog med på vad jag vill säga. Det vore ju jävligt skönt att lämna in den där uppsatsen innan förlossningen.
 

Tankar Om Kost Och Vikt

 
Det jag valt att skippa på grund av graviditeten är alkohol och tobak. Inga svårigheter för mig att låta bli det, även om jag någon gång kan sakna vår hemmagjorda turkiska peppar shots. När det gäller allt det andra - mat, dryck, och godsaker - finns det inget jag förbjudit mig själv att äta, men försöker göra det med måtta. Kan väl inte påstå att jag fått några särskilda cravings. I alla fall inga som skiljer sig från innan graviditeten. Det viktiga är att äta varierat och kanske låta godsakerna få bli något man mumsar på till helgen och inte alla dagar i veckan. På vardagarna dricker jag mycket vatten. Vanligt kranvatten gärna med is då det är som allra godast när det är riktigt iskallt. Det händer att jag tar mig lite bubbelvatten, men jag har inte lärt mig tycka om det förrän det senaste året, så vanligt kranvatten faller sig naturligare att dricka. Något som absolut måste finnas hemma i kylskåpet är grönsaker. Inte bara sallad, tomat och gurka (som mestadels består av vatten), utan allehanda rotfrukter, broccoli, sparris och lök. Vi lagar gärna mycket grönsaker i ugn, i grytor eller i wook .
 
Vad vi allt som oftast ser till att ha i frysen är köttfärs, lax, räkor, kyckling och kött från både kossan och grisen. Det är väldigt tacksam att ha något av ovanstående som bas och så utgår man från det när man ska planera middagarna för veckan. Vi låter oss inspireras från alla möjliga kök. Allt från gammal hederlig svensk husmanskost till thailändsk mat (som är lite av min specialité). På så vis hinner vi inte riktigt tröttna. Det blir liksom inte köttbullar och potatis varje vecka, men någon gång ibland. Men det absolut viktigaste under graviditeten när det gäller kosten (förutom att äta varierat) är att äta regelbundet. Det gäller ju självklart annars också, men särskilt viktigt när man är gravid. I alla fall för mig som ibland kan få återfall av illamående om jag låter det gå för lång tid mellan måltiderna. Jag försöker äta något var tredje eller fjärde timme. Frukost är ett måste. Börjar alltid dagen med en god frukost. Ofta en knäckemacka med leverpastej, ett kokt ägg, en halv banan och juice eller mjölk. Lunch försöker jag äta runt elvatiden och eftermiddagsmellanmålet blir antingen en frukt eller en smörgås med ost.
 
Innan graviditeten kunde vi äta väldigt sena middagar. Även mitt i veckan. Sånt är det slut på nu. Vi äter inte senare än sex, ibland tidigare. Känner jag mig hungrig senare mot kvällen (vilket sällan inträffar) finns det alltid något litet att gnaga på. Jag gillar verkligen matrutinerna som jag har nu. Det är lätt att slarva om man bara har sig själv att tänka på, men nu när jag har en liten bebis i magen så är jag väldigt noga med att få i mig bra mat. Självfallet kan det slinka ner ett och annat bakverk när man fikar eller en stor påse lördagsgodis, men det är ingen fara på taket så länge man inte gör det till en daglig rutin under 9 månaders tid. Tror absolut att man kan påverka ganska mycket av sin viktuppgång under graviditeten genom kosten, även om det självklart inte är helt avgörande. Hade till exempel jag kunnat träna precis som förut utan att behöva drabbas av foglossning och onda sammandragningar är jag övertygad om att min viktuppgång hade sett annorlunda ut. Det handlar ju fortfarande om enkel matematik. Vad som kommer in måste komma ut, och då pratar jag inte om toalettbesök utan energi och kaloriintag.
 
Ska bli väldigt spännande att se var jag hamnar rent viktmässigt i slutet av graviditeten. Än så länge följer jag en "normal" viktökning, men mycket kan hända än. Känner mig redan sjukt peppad att ta tag i gravidkilona inför det kommande bröllopet, men måste försöka komma ihåg att jag faktiskt kommer ha ett helt år på mig att loosa vikt efter förlossningen. En del kilon kommer ju försvinna av sig självt när bebisen tittat ut och förhoppningsvis även under amningen, men jag inbillar mig inte att det kommer bli lätt. Att gå ner i vikt är inte en dans på rosor, men jag tänker inte köra några fula genvägar eller knäppa dieter. Har testat allt möjligt genom åren. Den här gången blir det viktminskning genom vardagsmotion, gymträning och bra kost! Samt en stor portion tålamod. Självklart kommer jag blogga för glatta livet när det blir dags för kampen mot gravidkilona. Invägning och måttagning. Ska bli skoj!
 
Jag måste upprätthålla ett visst pepp eftersom jag har en brudklänning att komma i om drygt ett år, men känner ni andra gravida er peppade att loosa gravidkilona efter förlossningen eller ligger det alldeles för långt i framtiden? 
 

Har samlat lite inspirationsbilder jag ska använda när det blir dags att tappa kilona:
 
 
Vägde omkring 50-53 kg när dessa bilder togs. Ca 20 kg mindre än vad jag gör idag.

Ett Stolt Preggo

 
Vaknade imorse och kände mig pigg och utvilad. Hade en hel del jobbiga smärtor igår kväll, men idag tycktes det värsta lugnat ner sig. Ville starta veckan med en riktigt bra dag så utan att vela för mycket rotade jag fram lite sköna och bekväma kläder att träna i, packade väskan och gick igenom i huvudet vad jag skulle kunna träna utan att belasta bäckenet. Strax efter nio befann jag mig på gymmet och körde ett lugnt styrketräningspass i cirka 45 minuter med mycket vila mellan varje övning. Cyklade ett par minuter med lätt motstånd för att väcka kroppen och sedan gick jag över till hantlar. Tränade biceps och triceps med 3 kilos vikter. Lätta vikter men många repetitioner. Därefter gick jag över till att studera maskinerna. En del kunde jag inte köra då man skulle ha hela magen tryckt mot vissa delar av maskinen, men det blev framsida och baksida lår.
 
Axlar och bröst gick alldeles utmärkt att träna i maskin. Men återigen, väldigt lätta vikter med många repetitioner. Syftet med min träning är främst att försöka få igång min blodcirkulation lite bättre i hopp om att minska svullnaderna jag fått i händer, armar, ben och fötter. Rörelse är ju den bästa medicinen. Fick vara extra noga med att hålla ryggen rak och inte svanka för mycket. Bra med speglar. Vanligtvis har det alltid känts en smula ego att spegla sig under träning, men idag fick jag verkligen användning av speglarna för att ha koll på svanken. Avslutade i styrketräningsrummet och gjorde några rygglyft i en sån där maskin man står i med fötterna. Svårt att förklara men ni fattar nog. Att lägga sig på mage och göra rygglyft är ganska uteslutet. Min mage har verkligen blivit gigantisk! Nu ska jag koka mig lite honungste och värma på tomatsoppa med räkor samt hacka upp en god sallad.
 
 
Ett nytränat preggo med stora gosiga bebismagen.

Världens Kicker

 
Idag var den dag som Neo sparkade och levde om som allra mest hittills under graviditeten. Ursäkta svordomen, men så jävla coolt det är! Kunde inte låta bli att retas lite med honom och gav magen en långsam buff och till svar fick jag massa små sparkar, som om han låg därinne och liksom bara toksprang med sina små fötter mot insidan av magen. Eller om det var små nävar som övade boxning. Blev så full i skratt och nästan lite tårögd. Tänk vilken glädje ens eget barn kan skänka en och då är han inte ens född än. Älskade lilla bebis. Vi längtar så efter dig! Tiden går fort nu. Om några månader får du träffa de två människor som älskar dig mest i hela världen.
 

Man Ställer Ju Upp

 
 
Klart man ställer upp som modell när Jan vill testa ljus.
Beauty med grid under en halv meters avstånd (för fotografer som är nyfikna).

Pregnancy Photos Week 26

 
 
 

Välkommen Vecka 27

 

Nu har jag kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Tiden går overkligt fort. Om bara 10 veckor räknas jag som fullgången, även om jag starkt misstänker att jag kommer bära lilla bebis en bra bit över vecka 40. Om jag kunnat se min bebis nu skulle jag se mer och mer av en nyfödd bebis beteende. Neo blundar och öppnar sina ögon, sover och vaknar på regelbundna tider och suger på tummen eller andra fingrar. Han väger runt 1 kg och kan vara omkring 37 centimeter lång. Hans hörseln fortsätter att utvecklas allt mer och han kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från mig. Det är möjligt att känna en liten fot som trycker mot magen och ibland tar bebisen spjärn och prövar sina krafter. Man kan känna hur lillen "svarar" när man försiktigt trycker tillbaka. En del experter tror att bebisar börjar drömma vid ungefär 27 veckor. Vad drömmer de om? Ingen vet helt säkert, men hjärnan är mycket aktiv denna vecka. Nu har Neo stora chanser att klara sig om han föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Om han skulle födas nu kan han andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

 

Vid det här laget kan man som blivande mamma börja känna sig tung och få bristningar på mage och lår. Tidigare har det ändå varit ganska bekvämt med en rund liten mage och en bebis som inte buffar till allt för hårt mot revben och insidan av magen. Jag har inte fått några markanta bristningar ännu, men just tyngden är väldigt påtaglig. Särskilt för min stackars rygg. Jag vet att det kommer bli ännu tyngre och ännu mer fest i magen och försöker förbereda mig så gott det går. Vågen visar nu på +9,5 kg sedan inskrivningen. Funderar på om jag ska göra ett nytt försök på gymmet när jag har mina bra dagar. Det finns ju vissa bra maskiner och övningar för att stärka ryggen och det skulle jag verkligen behöva. Lär ju inte få mindre ont i ryggen inom den närmsta tiden och viss rörelse sägs ju till och med kunna förbättra besvären. Hoppas även att svullnaden i min kropp ska kunna minska om jag rör lite mer på mig. Men som sagt, det är knepigt med fysiskt aktivitet i kombination med foglossningen.

 

Nu når livmodern min bröstkorg, vilket kan göra mig andfådd och det är något jag verkligen märkt av. Från och med nu och under de sista tre månaderna är det inte ovanligt att drabbas av kramp i benen, hemorrojder, åderbråck och kåda på magen. Jag har en hel del kramper, men det andra otrevliga har ännu inte dykt upp. Jag kan sova lite oroligt på nätterna nu när jag har kommit en bit in på graviditeten. Ofta störs jag av att jag måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre. Ska inte ens gå in på alla tokigheter jag drömt under min graviditet.

 

Tiden för den beräknade förlossningen är inte så långt bort nu. Många par kan känna att de har fullt upp. Föräldrakurserna börjar snart och vi har flera träffar inbokade den närmaste tiden. Intervallen mellan besöken till barnmorskan blir också snart tätare. Det kan kännas som att vi behöver planera och ordna med lite mer praktiska saker inför förlossningen och föräldraskapet. Det som står närmast på agendan är att sätta oss ner och gå igenom den snåriga djungeln som rör föräldapenning. Jag har ännu inte kunnat lämna in mina inkomstuppgifter då jag väntar på arbetsgivarintyg från ett tidigare jobb, men Jan är klar med sina uppgifter. Faderskapsbekräftelse har vi bokat tid för på familjerätten, så dit ska vi om några veckor och även passa på att skriva under om gemensam vårdnad. SÅ skönt att få det gjort innan bebisen kommer om det skulle hända mig något. För tillfället inväntar jag ivrigt våren så vi kan börja snickra ihop och måla bebisens spjälsäng.

 

 
Välkommen vecka 27
 
 
En liten bebis i vecka 27.

We Love Food

 
 
Ikväll blev det hemmagjord caesarsallad med rostade brödkrutonger,
bacon, grillad kyckling, ost och caesardressing.
 

Vi älskar mat och framför allt hemlagad. Känns som att man har allt att vinna på att göra saker och ting från scratch. Man har större koll på råvarorna och det blir alla gånger mycket godare än färdigköpt, för att inte tala om hur mysigt det är att laga mat tillsammans med sin sambo. Denna vecka har vi varit duktiga på att laga varierat och tillräckligt så det räcker till matlådor. Både nyttigt och ekonomiskt. Vi har börjat planera mycket mer inför veckans matsedel, vilket kan vara en stor fördel när man ska bilda familj, så man inte står där en vacker dag och bara satsar på halvfabrikat och snabbmat. Nu kommer det så klart dröja ett tag innan lilla Neo kan äta "vuxenmat", men det skadar inte att få in vanan redan innan han kommer till världen.
 
Lagade en jättesmaskig tomatsoppa till lunch idag som jag dessvärre glömde ta kort på. Men det blev så mycket soppa över att vi ska använda den som bas inför middagen imorgon - pasta med räkor i tomatsås. Eftersom det är helg så tog jag mig faktiskt friheten att laga en citronmousse till efterrätt. Men den får stå och gotta sig ett dygn i kylskåpet så tar vi den efter söndagmiddagen. Nu blir det strax filmmys och lördagsgodis. Ha en fortsatt trevlig helg, kära läsare så hörs vi imorgon. Kramen.
 
 

Best Boyfriend Of The Year ♥

 
Min fantastiska sambo, perfektionisten med ett lite kortare tålamod, har satt upp min underbara skosamling på väggen. Blev ju fenomenalt bra. Vi fick flytta stängerna lite till vänster då vi upptäckte att det så klart gick en elsladd precis där vi ville ha dom, men med skor på så tänker man inte alls på det. Nu har jag min egen lilla skohörna och kan njuta av det vackra konstverket, även om jag för tillfället är lite för gravid för mina pumps. Dessutom kan fler njuta av det vackra när vi får besök. Har ju mer än en skogalen väninna. Hade det funnits en kategori i "Best Boyfriend of The Year" skulle han definitivt blivit nomierad och med stor säkerhet vunnit. Det är så tacksamt att vara tillsammans med en fotograf som verkligen uppskattar snygga skor, även om han innerst inne tycker att det faktiskt finns något som heter "för många skor".
 
Efter att vi satt upp skorna fick Jan tuppjuck och började (på eget bevåg) tvätta fönster med den nya fönsterskrapan han köpte på Biltema. Hahaha. Jag klagar inte. Man ser hur smutsiga fönstrena är, särskilt när det är strålande solsken ute. Resten av dagen går nog i lite lugnare tempo. Ja, det är ansträngande att se på när Jan skruvar upp skohyllor. Hahaha. Efter sko-projektet tog vi en liten promenad med katten eftersom han tjatat så himla mycket hela dagen. Nu ska jag plocka lite här hemma och sedan börja med en tomatsoppa till lunch. Jan får leka lite med sin dator och själv måste jag läsa på lite om försäkringar och annat dötråkigt i eftermiddag. Tjingeling!
 
 
 Ett litet urval. Man kan ju inte spika upp ALL konst man har på väggen utan får välja ut gobitarna.
 
 
Endast de fina modellerna med en klackhöjd på MINST 10 cm.
 
 
Det ska vara noga och precist. Jan står med lasermätaren.
 
 
Sigge tyckte att skostängerna fungerade alldeles utmärkt som huvudkudde...
 
 
Zzzzzz....knäppa katt!
 
 
Taaadaaah!
 
 
Sussis egohörna. Japp, det är jag på väggen. Jan har fotat och retuschat en manga-Sussi.
 
 
Kärlek.
 
 
Jan putsar fönster.
 
 
Sigge på efterlängtad promenad.
 
 
Tittut!
 
 
 

Att Vakna Klockan Fem En Lördag

 
Att vakna klockan fem på morgonen en lördag och vara helt utvilad känns en aning konstigt. Är det hjärnan som spelar mig ett spratt eller tycker verkligen kroppen att jag ska gå upp då? Jag gick inte och lade mig särskilt tidigt igår kväll. Somnade kanske någon gång vid midnatt. Fick tvinga mig själv att slumra till igen, vilket jag så här i efterhand inte skulle gjort. När jag vaknar av mig själv, hur tidigt det än må vara, behöver jag gå upp för att inte åka på huvudvärk. Det är med andra ord nästan fysiskt omöjligt för mig att sova mer än sex timmar på grund av detta. Så har det alltid varit, ända sedan jag var liten. De flesta brukar ju må bra av mycket sömn,men i mitt fall är det tvärtom. Nu försöker jag bekämpa huvudvärken med mycket vatten och en stadig frukost. Önskar er alla en trevlig helg. Imorgon kliver vi in i vecka 27. Hjälp!
 
 
En mage i morgonrock vecka 26 (v25+6).
65% av graviditeten avklarad.
 

Du Vet Att Du Är Höggravid

 
Hittade en rolig lista från en bebisbloggare med massa olika exempel på hur det kan kännas när man är höggravid. Det råder ju lite delade meningar om när man egentligen kan kalla sig det. Somliga menar att det är när man går in i sista månaden av graviditeten (alltså runt vecka 35-36), en del anser att det är från vecka 28 och andra har kanske den lite mer vettiga åsikten att man är höggravid när man känner sig höggravid, dvs att saker och ting blir allt tyngre och jobbigare att hantera. Jag samlade i alla fall några punkter från listan som jag redan lyckats bocka av. So here it goes:
 
Du vet att du är höggravid när:
 
- sambon måste parkera om bilen för att du ska komma ut
 
- det inte längre hjälper att smita förbi folk sidledes då du är bredare så än framifrån
 
- det känns som om man sprungit en mil när man går upp för en trappa
 
- man rullar runt för att komma upp från soffan
 
- din sambo knyter dina skosnören
 
- man är rädd att kissa på sig när man nyser/hostar
 
- man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständigt
 
- man hellre går barfota än att ta på sig strumpor
 
- man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
 
- man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig
 
- man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan
 
- de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärringskorna"
 
- man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen
 
- anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bio
 
- du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter
 
- du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner
 
- ett ärende om dagen gör dagen fullbokad
 
Till mitt försvar ska jag väl tillägga att det inte enbart är magen eller vikten som bidrar till allt det ovanstående, utan foglossningen gör verkligen sitt. Vissa dagar klarar jag mig alldeles utmärkt själv, medan jag behöver assistans med nästan allt under de dåliga dagarna.
 
 
 

Man Tager Vad Man Haver

 
Om lite drygt en månad är vi bjudna på inflyttningsfest i Linköping. Temat för kalaset är "saga", vilket innebär en ganska fri tolkning. Jag kommer dock inte ha så stort tolkningsutrymme för vilken sagokaraktär jag kan gestalta. Min kroppshydda är ganska stor redan nu och om fyra veckor kommer den bli ännu större. Tyvärr görs det inte så många kostymdräkter för gravida. I alla fall inte i samma utbud och då får man helt enkelt ta vad man har hemma i garderoben.
 
När jag var 16 år gammal tyckte jag om att sy. Jag har tyvärr glömt bort hur man gör, men innan mitt minne svek mig hann jag bland annat sy en otroligt bekväm medeltidsklänning i grön fusksammet. Den klänningen har jag haft på några modellplåtningar och det bästa med materialet är att det är sjukt stretchigt. Och själva klänningsmodellen är hur vid som helst. Om två veckor hade vi tänkt fota i den här hemma och det kommer absolut inte vara några problem för mig att komma i den. Förutom stretchtyget har den även en snörning baktill.
 
Ni undrar givetvis vad jag ska klä ut mig till. Ja, jag kan väl avslöja redan nu att jag kommer passa alldeles utmärkt i rollen som prinsessan Fiona, EFTER att hon förvandlats till ett träsktroll förstås. Hehehe. Skippar den gröna hudfärgen, men med lite graviditetsillamående kanske jag kan få den naturliga grönaktiga lystern. Ska alldeles strax lägga in en beställning på några öron, peruk och en tiara, men annars har jag mitt på det torra. Sen ska vi försöka komma på vad vi ska klä ut Jan till. Åsnan i Shrek kanske? Hihi.
 
 
Så här sagolik kommer jag dock inte se ut på festen, men ni får ett hum om hur klänningen ser ut i alla fall.
 
 
Den här bilden gör mer rättvisa till min allt större kroppshydda. Hehe.

Nytt Till Neo

 
 
Vi köpte en jättefin koffert på IKEA till Neo för endast 149 kr.
 
 
Plats för hans filtar, skor, gosedjur och lite annat smått och gott.
Den kommer med största säkerhet fyllas på med mer saker allt eftersom han växer.
 
 
Letade efter Frezze (katt nummer 2) och hittade honom i babykorgen inne i garderoben.
Han är snabb på att smita in och gömma sig på ställen där han egentligen inte får vara.

Never Ever Give Up

 
 

99 Dagar Kvar ♥

 
 
 
Idag är vi nere på tvåsiffrigt! 99 dagar kvar till beräknad förlossning ♥

A Woman Can Never Have Too Many Shoes

 
Lagom till helgen fick vi oss en god natts sömn utan smärtor och abrupta uppvaknanden. Det blev inte delade rum igår, vilket till en början kändes lite nervöst för jag ville verkligen att Jan skulle få sova ut ordentligt. Förutom att katten Sigge (som vanligt) hoppade upp på husses bröstkorg och med sin blöta nos buffade honom på näsan klockan halv sex på morgonen kändes det som en riktigt bra morgon. Min första fråga till Jan var ifall han sovit gott och kände sig utvilad. Eftersom han inte hade något minne eller känsla av att vara annat så antog vi att vi båda två sovit som klubbade sälar. Och för en gång skull var det helt befriande skönt att både somna och vakna utan smärtorna. 
 
Det är nu äntligen fredag och snart helg, vilket betyder sambomys samt lite praktiska aktiviteter såsom att gå igenom föräldrapenning och gravidförsäkringen. Troligtvis kommer det dyka upp fler frågor än svar, men jag hoppas på att vi kan slå våra kloka huvuden ihop och lista ut på ett ungefär hur det fungerar. Andra mer roliga husliga sysslor som jag vill göra i helgen är att sy och sätta upp de nya gardinerna vi köpte till köket. Har ju fortfarande de röda julgardinerna uppe, vilket förvisso inte ser så missanpassat ut då de är i samma röda färg som köksstolarna. Men JAG vet ju att det är julgardiner, så de åker ner.
 
Ett annat projekt jag i alla fall skulle vilja påbörja är att sätta upp ett par skostänger för att äntligen få upp min kära konstsamling på väggen. Nu när jag på grund av graviditetskilon, svullnaden och foglossningen inte kan gå i mina älskade höga pumps så inger det en viss tröst att istället titta på skorna. Många av dom är sannerligen rena rama mästerverk. Även om mina fötter skulle öka en storlek (vilket jag hört att de kan göra efter förlossningen) så kan jag nog inte få för mig att sälja dom. Dessutom har vi användning för skor när modeller kommer på besök och fotar med Jan. Men jag håller tummarna att svullnaden på fötterna kommer gå ner.
 
Ett litet urval från konstsamlingen:
 
 
A woman can never have too many shoes, right?
 
 
 
 
Min profilbild

Sök i bloggen