Fourth Stop: Enköping

 
 
Här i Enköping gosas det med bebis.
 
 
Neo charmar min fina tärna.
 
 
Puss på bebiskinder.
 
 
Här blir man bjuden på bubbel.

Inte Alltid Lätt

 
Smått gnällig bebis här. Från och med imorse har han helst velat ligga klistrad vid bröstet. Tillväxtperiod på gång? Hur som haver. Vi tog en promenad utomhus och han gnällde, bökade och skrek av trötthet. I några minuter. Sedan slocknade han i vagnen. Vad är det med trötta bebisar egentligen? Varför måste de små liven protestera så högljutt varje gång? Är det inte bättre att somna in under tystnad? Haha. Nåväl. Börjar verkligen få kläm på detta med att söva en trött bebis. Det är bra att vara hemifrån några dagar för då tvingas man komma på nya sätt. Det är dåligt utbud på skogspromenader i Kista, men att promenera gatan upp och ned i raskt tempo fungerar rätt bra. Eller stå i gallerian med bärselen och gunga fram och tillbaka.

Third Stop: Uppsala

 
Vi bor på ett bra hotell. Jan har precis gått till jobbet och vi får stanna några timmar extra, till klockan två. Det betyder att vi endast behöver slå ihjäl ett par timmar i gallerian. Utcheckning är egentligen vid tolv, men eftersom vi har en liten bebis med oss gick det bra att vara kvar här lite till. Skönt för mig och amningen. Visst hade jag kunnat sätta mig på ett fik men går helst undan. Neo tycker fortfarande det är besvärande med en sjal över huvudet när han äter och därför föredrar jag helt klart att amma i miljöer där man bara kan dra fram bröstet. Så hotellrummet blir bra för oss.
 
I eftermiddag reser vi vidare till Uppsala.
 
 
Trött bebis.
 
 
 

Second Stop: Märsta

 
Jag har haft en underbar mammadag i gallerian och träffat en hel drös med mammor och bebisar. Sju barnvagnar parkerades på Waynes Coffe och det pratades, gosades och gullades. Neo var först ut med att bli trött och kinkig men han somnade så gott i bärselen. Det tar alltid lite längre tid att få honom att somna om man är inomhus har jag märkt, men det går. Sedan blev en efter en av de söta bebisarna antingen trötta eller hungriga. Vid ett tillfälle var vi tre mammor som stod och gungade och en fjärde satt och gungade på vagnen. Haha. Så härligt att vara bland sina gelikar! På lördag blir det en ny mammaträff i Uppsala.
 
Efter att Jan slutat jobba hann han med en fem minuters vila på hotellrummet innan vi skulle iväg på middag till Märsta hemma hos min barndomsvän och hans fästmö. Neo var hur go som helst under hela besöket. Först sov han under färden dit och vid middagen satt han i babyskyddet och bara tittade på oss och lyssnade. Det är helt otroligt hur lugn han blivit när vi är borta hos folk eller ute och äter. Han har förvisso alltid varit lugn och beskedlig bland nytt folk, men ändå alltid en smula rastlös, särskilt vid inomhusvistelser. Men nu tycks han finna sig i det. Så roligt när man upptäcker nya saker då man åker bort. 
 
Imorgon har jag en massa timmar att slå ihjäl efter tolv då vi checkar ut från hotellet. Jan jobbar ju så jag och Neo måste glida omkring i gallerian. Får försöka hitta något lugnt fik där jag kan amma i lugn och ro. Nu när jag är själv kan jag ju inte lämna vagnen för att åka upp en trappa till amningsrummet. (Hissen var fortfarande trasig och jag klarar inte av att åka rulltrappa med barnvagnen). Så finns det någon Stockholmsmamma därute som vill hänga i gallerian med mig och Neo får ni lämna ett litet spår på bloggen innan tolv imorgon. Kör ju inte med sådana där nymodigheter som smartphones, så har ingen tillgång till nätet efter utcheckning.
 
 
Neo håller sig sysselsatt i bilen och somnade till slut ifrån alla sina favoritleksaker. Haha.
 
 
Han är så söt när han sover. Och när han är vaken med förstås.
 
 
Bjöds på riktigt smarrig tacos!
 
Tusen tack Linda och Mattias för all mat och sällskap!
Vi ses i Borås när det blir dags för Ullared! Hehe.

Ännu En Dag

 
Så vaknar vi upp på hotellet till ännu en dag i Kista. Vi har sovit riktigt gott. Neo bökar lite framåt småtimmarna men det börjar jag bli van vid. Inget blöjbyte behövdes förrän på morgonen när vi klev upp. Det är fantastiskt skönt. Nu har han lekt hela morgonen i sitt gym. Åh, älskade lilla gullunge! Mamma har fått ny energi efter en härlig dag igår med goda vänner. Var en smula trött precis innan Jan slutade jobbet igår. Neo var i behov av sömn, men vägrade sin eftermiddagslur. Direkt när Jan kom till hotellrummet fick han ta över så jag kunde träffa en väninna som väntar smått. Det var skönt att äntligen få sitt efterlängtade kaffe och bara prata vuxet med full fokus på samtalet. Annars när man har liten med sig är ju uppmärksamheten en smula tudelad. Och det känns rätt oartigt när man pratar med någon.
 
Nu ska vi snart göra oss klara för hotellfrukost. Sen blir det en tur till Jans jobb igen. Efter det tänkte jag promenera runt i Kista (utomhus så klart) så att Neo får lite frisk luft och kanske sin sedvanliga förmiddagssömn. Sedan vid elva blir det mammafika. Har för övrigt upptäckt att Kista gallerian kryllar av barnvagnar så man behöver i alla fall inte känna sig utstirrad om Neo blir högljudd. Däremot gillade jag inte amningsrummet. Det var alldeles för ljust och det fanns ingentning för bebisen att ligga på när man skulle byta om. Tur att jag hade filtar med mig så att han fick det någorlunda mjukt bakom huvudet. Och att komma till amningsrummet var ett projekt i sig eftersom hissen var trasig. Jag vågar inte åka rulltrappa med barnvagnen, så det var bara att bära bebis och skötväska en våning upp. Har jag tur så kanske de hunnit laga hissen idag. Fast jag är skeptisk.
 
 
Dagens mamma.
 
 
Neo gosar med kaninen och upptäcker samtidigt sina händer. Igen. Haha.
 
 

Man Lär Sig Mer Och Mer

 
Jag är stolt över vår son. På kvällen gick vi ut ett gäng på fem personer och Neo i vagnen för att käka middag. Han gnällde en hel del på hotellrummet så jag trodde verkligen inte att det skulle gå, så döm min förvåning när både jag och Jan fick äta vår middag utan några kinkigheter. Neo låg i sin vagn och tittade samt lekte lite med sin skallra. Mot slutet av måltiden ville han komma upp så då fick han sitta i min famn. Det blev visserligen en sen kväll för Neo. Vi var inte tillbaka på hotellet förrän strax efter nio. Vanligtvis brukar han lägga sig åtta, så han var en smula svårsövd. Det slutade med att jag fick stå upp en stund med honom i bärselen inne på rummet och vagga en stund. Vi släckte ner och satte på TV:n. Neo föredrar lite lagom ljud när han ska sova. När han nästan hade slocknat lade jag ner honom i babynestet och gav honom ett litet nattamål.
 
Strax efter tio hade han somnat. Förhoppningsvis sover han gott hela natten, men jag är beredd på extra bök eftersom det varit rätt mycket intryck och nytt folk för Neo under hela dagen. Men man lär sig mer och mer hur man ska hantera olika situationer. Både jag och Jan gick väldigt systematiskt till väga när vi har med en övertrött Neo att göra. Denna gång gick det väldigt smärtfritt. Är inte lika orolig längre för hur det kommer bli på Cypern. Man får liksom ta allt som det kommer. Ibland kan vi kanske äta ute med honom, ibland inte. Vissa gånger kan vi äta en hel middag utan avbrott, och andra gånger får man äta i omgångar och turas om. Livet är väldigt oförutsägbart när man har en liten bebis. Snart ska denna trötta mamma lägga sig för natten. Imorgon vid elva har jag en mamma-bebis dejt med en bloggläsare. Ska bli mysigt!
 
 

Tufft Att Vara Grabb

 
En händelserik dag för lilla Neo. Först besök på pappas jobb så alla kunde få beundra honom och sedan en tur i stora gallerian. Mycket folk och intryck. Jag försökte vara "en god mor" och skydda honom lite genom att dra upp suffletten på vagnen. Det skulle jag INTE gjort. Gallskrik av rent missnöje. Haha. Jag vet inte om ni andra har barn som är känsliga för att det är liv och rörelse omkring dom, men min är det rakt inte. Han blir vansinnig om jag försöker blockera hans synfält. Så fort suffletten åkte ner blev han hur nöjd som helst. Nej, Neo ska vara med och han ska kunna se. Gick in en sväng på Next - min favoritklädbutik för bebisar. Kan konstatera att det är mycket billigare att handla på deras hemsida. Särskilt när de erbjuder fri frakt. (Inte helt hundra, men jag tror de alltid har fri frakt). Till exempel spanade jag in ett uggleset - tre delar i en - och i Kista kostar den runt 249 kr. På hemsidan kostar samma set 189 kr.
 
And for the record - det är väldigt svårt att äta nudelsoppa med en bebis som vill bli underhållen. Men det gick. Snacka om att man blir skicklig på multitasking när man får barn. Efter lunch hängde jag och min brudtärna på hotellrummet. Hon fick prova sin klänning och den satt i stort sett perfekt. Blir lite småändringar bara för att få till den perfekta passformen, men både hon och jag var mycket nöjda. Kommer lätt få de vackraste tärnor man kan tänka sig. På lördag ska Emma få prova sin klänning. Den kommer passa minst lika bra för de är båda väldigt smala och fina. Själv har man lite mer fläsk att bli av med innan min brudklänning sitter som den ska. Temafärgerna för bröllopet går i vitt och blått (som medelhavet). Jag och Jan satt och beställde lite dekoration till bröllopet. Kommer bli riktigt fint.
 
 
Neo blir helt hänförd av den vackra tösen.
 
 
Tack snälla för den fina pandamössan!
 
 
Och för den ascoola Converseskorna!
 
 
Lagom för Neo att växa i. Riktiga skor för stora pojkar som kan gå. Hihi.
 
 
Tufft att vara grabb och umgås med två tjejer i en stor shoppinggalleria.
Här tar han en välbehövlig vila.
 
 

God Morgon Kista

 
 
God morgon, Kista! Vaken sedan kl. 05.00. Sovmorgon, vad är det?
Snart blir det hotellfrukost med bebis och sambo. Sedan en dag i gallerian med min tärna.

First Stop: Kista

 
Lilla bebis sover och vi har äntligen landat på hotellrummet i Kista. Vi kom fram vid halv åtta ikväll, men hade varit framme mycket tidigare om det inte vore för alla vägarbeten. Stockholm suger verkligen pung när det gäller att skylta tydligt vid ombyggnation. Vi åkte förbi säkert tre skyltar som visade mot Kista men ingenstans att svänga av. Enligt receptonisten på hotellet var vi inte de enda som hade problem att hitta rätt avfart till Kista. Dåligt, Stockholm! Neo skötte sig i alla fall hur bra som helst. Två stopp och under vakentiden i bilen underhöll jag honom med skallra och leksaker. Sövde honom två gånger med bara min blick och beröring när jag såg att han behövde sova. Okej, bilens guppande hjälpte ju så klart till att få honom lugn. Verkligen inga problem att köra långt med honom. Snart ska jag själv göra mig redo för sängen. 
 
 
Första hotellvistelsen med Neo. Förra gången vi bodde här låg han i magen.
 
 
Så här glad blir man av att bo på hotell på sin 3-månadersdag.

Så Bär Det Av

 
Vi åker till Stockholm/Kista i eftermiddag. Jan ska jobba där veckan ut så jag och Neo får roa oss på egen hand. Fast det klarar vi nog rätt bra. Vi bor ju alldeles vid Kistagallerian så det finns nog en hel del att titta på. Det första jag ska göra när jag kommer till gallerian är dock att lokalisera amningsrummet. Ska tydligen finnas ett vid Clas Ohlson. Rätt smidigt om jag lär mig hitta dit ganska snabbt ifall vi ska hänga där om dagarna. Självklart beroende på hur Neo mår. Men som sagt, hotellet ligger på gångavstånd från butikerna så det handlar ju inte om några avstånd. Tänkte kika lite inne på Next om de fått in något fint. Har ju inventerat Neos garderob för inte så länge sedan och det börjar bli dags att fylla på de större storlekarna. I storlek 68 har han i stort sett bara två pikétröjor.
 
På torsdag efter att Jan har slutat jobbet åker vi till Märsta på middag hos min barndomsvän och hans fästmö, fredagen är vigt åt Uppsala med fika hos min familj på eftermiddagen och middag hos goda vänner som också fick barn i år. På lördag kl. 11 är det fika inne i stan på café Fågelsången tillsammans med bror, brorsdotter, några vänner och ett gäng med mammor från FB-mammagruppen. Alla är välkomna. Sen åker vi vidare mot Enköping där vi ska hälsa på och sova över hos Emma och hennes familj. Och självklart prova brudtärneklänningen. Min andra brudtärna möter mig i Kista för provning imorgon. På söndag åker vi till Västerås för att hälsa på min moster och hennes man. Eftersom Jan jobbar på fredag så har han ordnat byte av dubbeldag till måndag. Bra att ha en ledig dag efter att man kommit hem från en långkörning.
 
 
Dagens väääääldigt trötta mamma.
 

Mänsklig Napp

 
Febern gör Neo übersnuttig och kinkig. Mina bröst klarade inte av att vara mänsklig napp i flera timmar, så jag tog MAM-nappen och gav till Neo igår kväll. Trodde inte det skulle gå eftersom han inte egentligen tar napp ännu, men tji fick jag. Han tog den med en gång, sög som bara den, lugnade sig och somnade om. Wow! Testade även nu på morgonen. Febern har ännu inte gått ner. Fick truga lite, men så fick han kläm på det och låg i soffan med napp och såg allmänt hängig ut. Lilla älskling. Nu går det riktigt fort för honom att få in rätt sugteknik. Men det kanske just är på grund av att han är extra snuttig. Hoppas febern snart går ner.
 
 
 
 

Lilla Neo 3 Månader

 
 
Idag blir vår älskade son 3 månader gammal. Gud, vad vi älskar dig!
 

Stackars Liten

 
Neo har feber. Nästan 38 grader. Fick flytande Alvedon som han tyckte smakade gott.
Nu ligger han och jämrar sig i sömnen. Stackars liten. Hoppas det gått över tills imorgon.
 
Mammahjärtat värker. Jag skulle packat och gjort en massa saker inför imorgon,
men jag ligger i sängen och vakar över honom.
 
 

Nu Ska Jag Sluta Noja

 
Men hallå där kära läsare. Detta är den inte-längre-så-nervösa-morsan som skriver. Gick ju hur bra som helst, den där läskiga vaccinationen. Höll mig från tårar när Neo började gråta. Kändes bra att vara vid hans sida. Men han fick fortfarande sitta i pappas knä när sköterskan stack honom. Tänk, nu har Neo dubblat sin födelsevikt. När han kom till oss för tre månader sedan (imorgon är det hans tremånadersdag) så var han en liten sparv på ynka 2 840 gram och mätte 49 cm. Med sina nuvarande 62 cm i längd kan man nästan säga att han blivit rätt lång och ståtlig. Hahaha. Min stora, lilla kille! Morsan är rätt stolt. Och jag ska sluta noja över min mjölk. Det är helt uppenbart ingenting fel med den. Gossen växer ju så det knakar.
 
 
Du var så liten.
 
 
Och du drunknade nästan i babyskyddet.
 
 
Och försvann nästan i pappas famn.
 
 
Vi fick köpa prematurkläder för allt vi hade i storlek 50 var alldeles för stort.

 
Men nu har du fått underbart babyhull och drar storlek 56 utan problem. Snart kan vi gå över helt
till nästa storlek. Fast mamma tjuvstartade för några veckor sedan då du har så mycket fina plagg i storlek 62.
 
Imorgon är det din tremånadersdag och det firar vi med en natt på hotell.

Det Gick Ju Bra

 
 
Tjaba! Jag klarade vaccinationen galant. Grinade lite, men vem sjutton gör inte det när man får två nålar i vardera ben? När vi åkte därifrån hade jag redan glömt bort det. Morsan höll sig rätt chill hon med. Skramlade lite med en skallra, men mig lurade hon inte. Fast hon var grym på att trösta. Farsan med för den delen. Förresten, jag väger 5 692 gram och är 62 cm lång. Och fyller tre månader imorgon. Det ni! Nu ska jag sova min eftermiddagvila. Man kunde tydligen bli extra trött av sprutorna också, så vi får se hur länge jag blir borta. Men mina föräldrar slavar på här hemma som vanligt. Peace out. 

En Nervös Morsa

 
Dags för Neo att få tremånadersvaccinen idag samt vägas och mätas. Jag är nervös för nålsticken så Jan får hålla i Neo. Känns det för jobbigt går jag ut, men kommer givetvis in för att trösta. Vill verkligen inte att Neo ska känna av min sprutskräck. Och sen oroar jag mig så klart för hur han kommer må efteråt. Åh, vad det känns i mammahjärtat när man vet att det kommer göra ont på Neo. Håll tummarna att det går bra. Vad gäller vägning och mätning är jag inte lika orolig som förut. Det både syns och känns att Neo lagt på sig. Han väger säkert en bra bit över 5 kg. För fem veckor sedan vägde han lite drygt 4 800 gram och var 58 cm lång. Håller tummarna att min mjölk fortfarande mättar och ger honom allt han behöver.
 
Apropå mjölk så har jag funderat en hel del på min amning. Under helgen som gått har jag verkligen insett hur mycket jag tycker om att amma Neo. Det har liksom blivit vår lilla mysiga stund. Och det bästa jag vet är när han ätit klart, släpper bröstet och tittar på mig med världens finaste ögon och största leende. Sen sätter han igång och pratar med mig. Han kan ligga hur länge som helst på amningskudden och prata. De där stunderna är helt ovärderliga. Jag tänker definitivt helamma i 6 månader om det känns så här bra. Sedan får jag se hur jag gör. Flaskmatning är inget jag tänker hetsa fram. Nu vill jag ta vara på det som är kvar av spädbarnstiden. Månaderna flyger ju verkligen fram.
 
 

Min Första Belöning

 
Detta är min belöning när jag blivit av med alla graviditetskilon - en fantastisk spabehandling. Bara ett fåtal kilon kvar och sedan ska jag boka en tid. Men blir nog inte förrän efter semestern. Kan vara gott att ha något härligt kvar när man återvänder till den svenska hösten. Och gissningsvis kanske jag råkat lägga på mig under semestern, det vet man aldrig. Denna underbara belöning kommer hur som helst ge mig den rätta glöden att fortsätta träna. Fasiken, vad jag ska kämpa in i det sista. Hehe.
 
Presentkort på en 90 minuters behanding på ett spa här i stan. Behandlingen heter Aromas Dröm och då ingår en skön kroppsbehanding där jag får avnjuta en helkroppsmassage och en ansiktskur. Behandlingen inleds med en helkroppsmassage inklusive händer och fötter. (Jag ryser av välbehag bara jag tänker på det). Har aldrig varit på spa men alltid velat prova. Och nu när jag snart klarat av den tuffaste spädbarnstiden känner jag hur min kropp verkligen skriker efter att bli bortskämd.
 
Efter massagen följer en ansiktskur som innehåller rengöring, peeling, mask, skalp och nackmassage och ansiktsmassage. Behandlingen avslutas med en dag-och ögoncreme, samt mineralpuder om man önskar.
 
 
Fick denna fantastiska gåva i 30 års present.
 
 
Men minst 10 kg till ska bort från denna kropp totalt. 
 

All About Food

 
I helgen har vi unnat oss en massa läckerheter:
 
 
Till frukost.
 
 
Till lunch.
 
 
Till middag.
 
 
Behöver väl egentligen inte säga att vi älskar att laga mat. Och att äta den.

Freedom Isn't Easy

 
 
Inte alltid man kan få en leende bebis på bild.
Foto och retusch Jan Monsen.
 

Vardagliga Ting

 
Ikväll när jag hade bytt blöja på Neo kikade Jan in i badrummet, såg mig i ögonen och sa: "Vet du vilket fantastiskt bra liv vi har?" Jag bara log och svarade: "Ja, det har vi verkligen." Allt man någonsin kan önska sig. Och så mycket kärlek till varandra och vår underbara son. Ibland när vardagen lunkar på och man är fullt upptagen med att vara mamma kan det vara skönt att liksom stanna upp och tänka på vad man har. Det är lätt att det faller lite i skymundan, men nu ikväll har jag kunnat ta mig tid att luta mig tillbaka och tänka.
 
Som idag till exempel. Att få gå ute i skogen med min lilla familj och plocka kantareller. Att åka och handla mat och planera kvällens middag tillsammans. Att ha möjlighet att njuta av sommarens sista grillning (kan hända att det blir några till) samtidigt som vår son förnöjt sitter i sin babysitter och iakttar vad vi gör. Alla dessa små till synes vardagliga ting värdesätter jag så oerhört mycket. Det är det som etsar oss samman. Som gör oss till en familj. Att kunna njuta av varandra i vardagen är något jag alltid gjort och kommer fortsätta göra.
 
Jag älskar min familj så otroligt mycket!
 
 
Min familj. Mitt allt.
 
Fotograf Jörgen Lundh. Retusch Jan Monsen.
 

Skogens Guld

 
 
Skogens guld.
 
 
Vi kom hem med ett par riktigt fina exemplar.
Lite bilder från skogsturen:
 
 
Neo är redo för sin första kantarellplockning.
 
 
Jag markerar kantareller.
 
 
Pappa och smartphone... Hahaha....
 
 
Sövande att plocka svamp.
 

Här Svänger Det

 
Här svänger det. Inatt fick man sova, efter tre dygns uppstyckad sömn. Neo sov gott mellan 21.00-06.30. Amning kl. 23.30 och kl. 04.15 i sömnen som vanligt. Ett blöjbyte mitt i natten som pappa fick ta för han var ändå uppe och själv var jag inte riktigt vaken. Jag är utvilad och behöver inte mer sömn idag. Känner mig stärkt och väldigt energisk. Min egen morgon spar jag till imorgon. Fick tre härliga timmar ute med tjejerna igår. Så välbehövligt och helt underbart. Tänk, nu har jag fått träna på egen hand och haft en kväll ute. Känns nästan som att man fått tillbaka livet. Hahaha. Nej, men jag känner mig verkligen laddad. 
 
Idag blir det svampplockning (om det finns något kvar av skogens guld) och bildretuschering. Det senare står Jan för. Själv ska jag mysa lite extra med Neo. När man kommit hem igår och krupit ner i sängen (efter att jag och Jan fick resterande kväll för oss själva) inser man att man ändå saknat den lilla plutten. Inte när man sitter där på middagen, för då njuts det bara av egentiden. Men när man ser det lilla pyret i pappas famn, då vill man bara gosa resten av kvällen. Neo somnade dock väldigt fort efter lite tutte. Han hade tagit flaskan under kvällen när han hade lugnat ner sig lite. Märkte nog att mamma smet ut. Hehe.
 
 
Farligt goda.
 
 
Och lite tapas på det. Smarrigt värre.
Härligt att sitta på Babbels uteservering och bara njuta av livet.
 
Tack tjejer! Hade en toppenkväll. Ser fram emot att göra detta till en tradition.

Mamma After Work

 

Redo för mamma-aw utan man och barn. Första gången ute själv sen jag fick barn.
Gud, så härligt det ska bli! Ska beställa en riktigt god drink.
 
 

En Fredag På Stan

 
Älskar fredagar. Då är Jan pappaledig, fast bara fram till vår semester. Men känns skönt att kunna njuta av de sista sommardagarna. I Sverige det vill säga. Snart är vi på Cypern i 30-gradig värme och förlänger sommaren med ytterligare två veckor. Härligt! Idag kunde vi sitta utomhus och äta lunch med Neo i vagnen. Gick faktiskt över förväntan bra. Han blev lite uttråkad men då gav jag honom en leksak. Gissa om jag blev förvånad när jag såg hur han greppade tag i den och började "leka". Oj, vilken förvandling! Bara för några dagar sedan kunde han knappt greppa tag i saker. Ge det ytterligare några veckor och han kommer ha utvecklats ännu mer. Och snart blir han tre hela månader. Gud, vilken underbar tid detta är. Detta är faktiskt den bästa tiden hitills.
 
 
Sov så gott i min famn på väg ut till bilen.
 
 
Stora pojken sitter med mamma och pappa när vi äter lunch.
 
 
Jag fick njuta av min latte i lugn och ro medan pappa och Neo gick en tur. Neo var lite tröttkinkig.
 
 
Slocknade i selen.

Oförskämt Fräsch

 
 
7 km powerwalk imorse och lite värk i benen efter gårdagens spinning samt sisådär med sömn.
Men känner mig oförskämt fräsch ändå. Nu ska vi ner på stan för lunch och lite ärenden.
Laters, baby.
 

Uppstyckad Sömn

 
En eller ett par nätter med uppstyckad sömn är hanterbart, men nu börjar det kännas en mula tungt. Vi har ju blivit så bortskämda med nätterna och har aldrig riktigt känt av den där långvariga sömnbristen som vissa småbarnsföräldrar råkar ut för. Nu handlar det egentligen inte om någon sömnbrist för min del eftersom jag får sova. Men timmarna ser ut ungefär så här: 23-01, 01-04 och 04-06. Lyx, tänker säkert vissa av er. Fast är man van vid en viss sak så innebär förändring ett behov av anpassning. Och den där anpassningen kommer inte över en natt. Jag måste börja ställa in mig på att behöva kliva upp två gånger per natt för att byta blöja. Det är två gånger för mycket mot vad jag är van vid.
 
Har jag väl gått upp vid sex kan jag inte somna om. Så här sitter jag nu. En smula trött. Men jag har gjort lite nytta i alla fall. Pumpat ut lite mjölk inför kvällen då jag ska ut och käka middag med tjejerna. Jag har fryst ner en del, men det skadar inte att pumpa ut mer. Pojkarna i huset sover. Jan lär nog också lida av sömnbrist för han verkade vara uppe sent igår. När jag gick upp för att byta Neos blöja var han vaken och tog över. Det är tufft när han heller inte kan sova (fast inte på grund av Neo). Två trötta föräldrar innebär att den där avlastningen inte riktigt blir av. I alla fall inte på morgonen. Jag hoppas han kan ta lördag eller söndag morgon. Behöver min egen morgon i alla fall en gång i veckan. Men ikväll är det min kväll. Bara jag inte somnar under middagen.
 
 
Neo sover gott och det är ju huvudsaken. Han brukar somna om fort efter blöjbyte.
 

Precis Som En Förlossning

 
Hemkommen från det första spinningpasset på över ett år. Och första besöket på mitt gym efter kejsarsnittet. Senaste gången jag svettades så mycket var på förlossningen. När jag tänker efter var spinningpasset precis som att vara tillbaka i förlossningssalen igen. "Tryck på!" "Gå in i dig själv!" "Andas in genom nästan och ut genom munnen!" När jag klev av sadeln värkte muttan och benen var som gelé. Japp. Precis som en förlossning. Minus bebis förstås. Och jag överlevde båda. Fan, vad grym jag är. Pappa var minst lika grym. Han och Neo hade haft det riktigt bra. Varit ute och gått i drygt 6 km.

Skriver Under På Det Härliga

 
Neo höll på att skrämma vettet ur mig. Han sov nästan två timmar vid lunchen. Jag låg bredvid honom i sängen de sista minutrarna. Han vaknade, log och fick mat. Vi hade världens mysigaste stund tillsammans. Helt plötsligt från ingenstans gallskriker han som om någon höll på att ta död på honom. Oj, vad rädd jag blev. Tog upp och tröstade, men han snyftade fortfarande. Lade honom på skötbordet en stund och gjorde en grimas. Mellan tårarna skrattar han plötsligt som aldrig förr och sedan glömde han bort att han var ledsen och började leendes prata med sängmobilen och studera sina fötter. Alltså, jag lär få whiplashskador av detta utvecklingssprång. Haha.
 
Men hur förvirrande den här tiden än tycks vara är den samtidigt helt underbar. Idag har till exempel Neo för första gången medvetet greppat efter en leksak. När han fick tag i den studerade han den noga, skakade på leksaken och stoppade den sedan i munnen. Sedan skrattade han. Åh, mitt hjärta smälte flera gånger om och jag lyckades fånga ögonblicken därefter. Vilken glädje jag såg i min sons ögon. Och det där underbara leendet. Kan verkligen förstå nu varför vissa säger att just detta utvecklingssprång är något utav det jobbigaste men härligaste att få vara med om. Det är under dessa perioder som bebisen utvecklas väldigt mycket och av det lilla jag sett hittills kan jag verkligen skriva under på det härliga.
 
 
 

Så Full I Skratt

 
 
Dessa underbara miner han bjuder på hela dagarna. Jag blir så full i skratt.
Tänk att en sådan liten varelse kan få en på så bra humör.
 
 

Inbjudningskorten Klara

 
 
Återstår "bara" att skriva adresserna på kuverten, köpa frimärken och posta.
Puh. Trodde inte det skulle bli klart idag, men när Neo tog sig en lur passade jag på.
 
Det är alltså inbjudningarna till Neos namngivningsfest som vi jobbat på.
 Nästa stora projekt - bröllopsinbjudningarna.
 

Rekordet Är Nog Slaget

 
Neo slog nytt sömnrekord. Sov mellan 17.45-06.45. Amning två gånger innan midnatt (men somnade om ganska omgående) samt två blöjbyten vid ett i natt och halv fyra imorse. Då vaknade han till, bökade och somnade sedan om. Vill minnas att han åt vid fem också. För min del blev ju sömnen rätt uppstyckad för under vissa perioder sparkade han rätt mycket. Men det var skönt med en inte så väldigt tidig morgon. Kl. 09.00 körde vi vår vanliga runda på 7 km.
 
Det märks att Neo är mer mammig nu och vill helst somna nära bröstet. I ett par km låg han vaken i vagnen och kikade fast gäspade miljarder gånger så jag trodde han skulle slockna fort. Men icke. Strax innan den första helvetesbacken ville han komma upp i selen. Där somnade han nästan på en gång och jag fick bära honom uppför backen med vagnen framför mig. Jävlar, min låda vad mycket tyngre det blir när han inte ligger i vagnen. Som sagt, världen tuffaste PT, det är vad han är. Men det ger resultat. 64,8 kg visade vågen imorse.
 
Efter ytterligare någon km kunde jag lägga ner honom igen och där sov han så gott hela rundan. Nu är vi hemma och han tankar på med lite föda. Neo är väldigt ombytlig i humöret nu för tiden. Man kan inte bli annat än full i skratt, även när han är kinkig. För på en sekund kan han brista ut i världens skratt. Särskilt när mamma "pruttar" honom på kinderna. Det gjorde han igår. Från att ha gråtit till underbaraste ljudet jag någonsin hört. Gud, vad jag älskar min lilla plutt. 
 
 
Tröttisen.
 
 
Här somnar han.
 
 
Och fortsätter sova.

Vår Lilla Friluftstomte

 
Uppdatering: Kvart i sex slocknade Neo. Vet inte om han tagit kväll, men han har i alla fall pyjamas på sig, ny blöja och ha fått en slurk mjölk. Han sov ju så lite under dagen och fått mycket intryck. Tror han sov sammanlagt 40 minuter, när han i vanliga fall sover mellan 2-4 timmar under dagen. Och det var inte särskilt djup sömn heller. Inte konstigt att han var trött. Visst, det bäddar för väldigt tidig uppgång för mamma imorgon, men nu är det faktiskt Neos sömnbehov som går före. Gissar på tidig morgonpromenad i vanlig ordning. Hehe.
 
Står utomhus med datorn. Neo blev övertrött strax innan två, men innan det riktiga skriket satte igång försökte jag söva honom inomhus, men icke. Lösning? Bärsele ute på balkongen. Han slocknade på en minut. Märks SÅ tydligt att han älskar utomhusluften och sover allra bäst ute i friska luften. I samma sekund man går ut slutar han skrika. Undrar om han kommer känna likadant till vintern. Burr. Det kan ju hinna ändras. Barn förändras ju så mycket hela tiden. Men jag skulle inte bli förvånad om det höll i sig. Redan när han var en ännu mindre plutt än vad han är idag så älskade han att vara utomhus. Det är så häftigt att vi lärt känna vår son riktigt väl och vet vad han tycker om och vill, utan att han kan kommunicera med ord. 
 
 
Jag lyckades smyga in en snabbis och ta en bild när han sov.
Detta kommer nog bli en vanlig syn de kommande veckorna. Men jag har ingenting emot det.
Han är så underbar att ha så nära. Man kan pussa på pannan och lukta på honom hur mycket som helst.
 
Föredrar era bebisar att sova inomhus eller utomhus? Eller kvittar det?

Öppna Förskolan

 
Den enda som Neo flörtade med när vi besökte öppna förskolan i förmiddags var förskoleläraren. Hahaha. Aldrig har jag sett Neo fyra av så många leenden till en främmande människa. Sedan stirrade han på henne och log mot henne under hela besöket. Han fick beröm för sina ögon som tydligen kommer bli populära bland tjejerna. Jag och Katarina gick till öppna förskolan på Norrby strax efter tio med våra små bebisar. För att ha sovit så lite på förmiddagen (endast 10 minuter) var Neo hur pigg och glad som helst. Det märktes tydligt att han verkligen uppskattade något nytt. Åh, vilken glädje det var att se honom. Vi hade minst bebisar så de satt mest i våra famnar och kikade på de andra barnet som var runt halvåret och uppåt. De kunde sitta upp, krypa omkring och några kunde gå. Vi är inte riktigt där än med Neo, men det kommer nog fortare än vi anar. 
 
Vi fick göra hand-och fotavtryck med våra barn. Hur fint som helst blev det. Nästa vecka ska jag hämta tavlan. En annan rolig grej var att Neo och Juni (Katarinas dotter) var hur synkade som helst. När Katarina mötte upp mig hade hennes dotter precis somnat. Samma med Neo. När vi hade gjort avtrycken behövde båda bytas på (det kändes på lukten), sen blev det matning samtidigt och nästan på sekunden blev de trötta samtidigt. Och när Neo blir trött rådet ingen tvivel vad som måste göras. Ut i friska luften i bärselen. Han vill inte vara kvar inomhus. Tyvärr sov han inte särskilt länge, men så länge han är nöjd och glad är det ingen fara. Men inatt lär han nog sova gott. Det var i alla fall hur trevligt som helst, så det blir absolut fler besök på öppna förskolan. Nu är vi hemma och myser.
 
 
Favoritsysselsättningen hemma - käka hand.

Bubblig I Hela Kroppen

 
Både jag och Neo slocknade halv sju igår kväll. Han sov som en stock med undantag för ett par amningar innan midnatt. Jag fick två riktigt sköna timmars sömn mellan sju och nio, sen gick jag upp en sväng och hade svårt att somna om (så klart) före midnatt. Men när Neo behövde blöjbyte vid ett i natt hade jag inga problem att gå upp. Likaså vid fem. Lyckades få Neo att sova ett par timmar extra på morgonen och strax efter halv sju gick han upp. Då hade jag hunnit göra mig i ordning i lugn och ro. Riktigt lyxigt. Både jag och Jan konstaterade igår att det råder ingen som helst tvekan att vår lilla krabat går igenom ett utvecklingssprång. Humöret går upp och ner. Till och med i sömnen varierar det mellan darrande läpp och solskensleenden. Hahaha. Men det är som Jan säger - när det är ledsna läppen får man tänka på alla leenden man får. Och de är verkligen helt ovärderliga. Blir glad och alldeles bubblig i hela kroppen.
 
 
En liten förmiddagströttis.
 
 
 
 

Spana In Brudarna

 
 
Tjaba. Idag ska jag till öppna förskolan. De hade något typ av babycafé idag. Bara för lammkött.
Ska spana in brudarna. Wish me luck. 

Minus 15 Kilo

 
 
Hade ont i fötterna imorse och förstod först inte varför. Sen kom jag på att jag gått nästan 3 mil på två dagar. Men mina promenader (och bra kost) har gett resultat. Idag har jag gått ner 15 kg sedan förlossningen. Vågen visade 65,1 kg imorse. Wohoo! Imorgon kör vi spinning. Är sjukt laddad. Kanske hinner man gå ner nästan alla preggokilon innan semestern. Det hade ju varit ruskigt härligt.
 
 

Men Så Skönt

 
Men så skönt det var att promenera ytterligare 7 km. Denna gång tillsammans med en annan mamma och bebis. Neo ville inte ligga i vagnen så han fick kika på naturen från bärselen. Det tog dock inte så lång tid innan han somnade och då lade jag försiktigt ner honom i vagnen. Sen sov han i stort sett hela rundan. Fick plocka upp honom igen på slutet och då blev han nöjd. Japp, han tycker det är extra gosigt att vara nära mamma nu. Ja, egentligen att vara nära över huvud taget. Men mina leder klarar inte av så mycket bärande så nästa gång det blir kaos hemma blir det bärselen. Föredrar att först trösta i min famn.
 
Ellen bor nära Kransmossen så jag misstänker att det kommer bli fler promenader och andra roliga bebisaktiviteter. Hur kul som helst att planera och fundera. Vi är sugna på att ta en sväng till badhuset och bada lite med våra små. Om de gillar det. Det är första barnet för oss båda så man har mycket gemensamt. Efter promenaden kom Ellen och Collin upp en sväng i lägenheten. Bebisarna fick ligga i Neos babygym men jag tror inte de hade så stor koll på varandra. Hahaha. Inte ännu i alla fall. Men det kommer.
 
Sen har det kommit till min kännedom att folk kanske tror att Neos skriktendenser är lite mer frekvent förekommande än vad de egentligen är. My bad. Det är nämligen så att jag har ett större behov av att skriva av mig när det är tufft, vilket resulterar i att jag kanske skildrar en orättvis bild av Neo. Har skrivit om detta förut, men det tål att upprepas. Klart jag förstår att det lätt blir en felaktig bild om jag skriver många inlägg när han är skrikig och glömmer bort att skriva om alla goa stunder. Jag ska bli bättre på att dokumentera det mysiga.
 
De allra flesta dagarna är han hur underbar som helst. Alla vi möter säger alltid att han är så lugn och det är han faktiskt när jag tänker efter. Visst, han har sina dagar han med, men absolut inte så frekvent att det är ett långvarigt problem. Vi får sova om nätterna, har aldrig upplevt nätterna som ett problem (förutom någon gång ibland) och bjuds på många leenden hela tiden. Men just idag var det tufft därför att jag sovit för lite. Och han är i en jobbig fas. Både jag och Jan märker att han inte riktigt är sig själv. Extra gnällig. Och på måndag har vi vaccinationen. Så det kommer ju säkerligen bli ännu mer skrik eftersom många får biverkningar efteråt. 
 
 
Underbart att umgås med andra mammor! Tusen tack Ellen för en mysig eftermiddag.
 
 
Grabbarna hänger i gymmet.
 
 
Neo charmar Ellen.
 

En Paus I Skrikandet

 
 
Nu sover han äntligen utan att snyfta. Jag är helt genomsvettig. Tog lång tid innan jag lade ner honom och det gjorde jag enbart för att jag var tvungen att värma på lunch till mig. Vill inte bära på honom när jag står vid spisen och ska steka. Han vaknade till, men jag chansade och gav honom en chans att själv komma till ro. Trodde inte det skulle gå men han var nog så utmattad att han somnade om efter lite knorrande. Tänk att han kan se så fridfull ut efter några riktigt tuffa timmar. Trodde verkligen att han skulle skrika sig hes.
 
Jag får tyvärr ingen ro att lägga mig. Borde gjort det, men vill liksom vaka över honom ifall han är ledsen när han vaknat. Skitfånigt, jag vet. Så har fått gjort en del andra saker på måste-listan. Telefonsamtal som tyvärr bara gjorde mig ännu mer stressad. Avskyr när de frågar om det går bra att vänta när man har en sovande bebis som kan vakna vilken sekund som helst och skrika. Per automatik svarar jag nämligen alltid ja. Nåväl. Nu är det gjort. Har några fler samtal att ringa, men jag får ta det en annan dag. Vill bara sitta ner en stund och insupa tystnaden.
 

Ingen Rolig Förmiddag

 
Vid två tillfällen har Neo varit nöjd under förmiddagen. Tre om man räknar med tiden vi spenderade i hans babygym tidigt imorse. De andra tillfällena var på promenad samt när han såg ett nytt ansikte. Magnus bor här några dagar medan han jobbar i Borås. Men efter det har förmiddagen bestått av skrik och panik. Och nu pratar vi inte lite knorrande eller bökande utan riktiga vansinnesskrik. Hade någon utomstående hört de där skriken skulle man trott att Neo var döende. Helt allvarligt. Stackars liten. Ville inte ens ta tutten.
 
Nu har han somnat i bärselen, men liksom snyftar fortfarande i sömnen. Han sover väldigt oroligt och det är absolut inte läge att lägga ner honom. Jag måste stå upp och gunga. Så det blir tyvärr ingen vila för denna trötta mamma just nu. Har förberett min kära sambo på att ikväll kan jag behöva en hel del avlastning. För lite sömn under natten, tidigt morgon och otröstlig skrikande bebis under dagen tar lätt knäcken på den starkaste morsan. En liten tröst är i alla fall att det KAN gå över lika fort som det kom.
 
Har nog aldrig längtat så mycket efter ett spinningpass som jag gör just nu. En timme på cykeln. Utan bebis. Bara jag själv och mina tankar på torsdag. Och den där underbara fredagen kunde inte kommit mer lägligt.
 
 
Inte lätt att vara liten och inte lätt att vara stor. Älskade plutt.
 

Here We Go Yet Again

 
Då var det dags igen. En sådan där härlig utvecklingsfas. Neo blev 12 veckor igår och vid ungefär 11 eller 12 veckor är det dags för nästa språng. Så här står det om det tredje språnget: Precis när du trodde att ditt barn lärt sig att leka på egen hand, klarar den det inte så bra längre. Barnet har blivit blygt och klamrar sig fast vid mamma och pappa. Det äter och sover troligen sämre och är mer håglöst än tidigare. Det verkar också som om barnet blivit sämre på att göra vissa rörelser. Att det tycks gå tillbaka eller står stilla i utvecklingen kan oroa föräldrarna. Men det är helt normalt. Snart kommer de påtagliga framstegen tillbaka.
 
Vid cirka 12 veckor lär sig barnet nyanser. För första gången uppfattar det förändringar i sina syn-, ljud-, känsel- och luktupplevelser. Barnet kan till exempel känna igen hur tonläget i en röst förändras eller hur någon ändrar kroppsställning. Barnet lär sig också kontrollera sin kropp allt bättre. Rörelserna blir smidigare. Barnet kan följa något med ögonen på ett kontrollerat sätt och överblicka ett rum. Barnet kan också uppfatta ljud mer nyanserat än tidigare och experimenterar själv med ljud.
 
Jag har märkt att Neo blivit väldigt mammig/pappig de senaste dagarna. Han vill gärna att vi bär honom i famnen, helst i samma position som vi bär honom i selen. Tålamodet är inte det bästa, men det är snarare ett personlighetsdrag. Men annars har jag inte lagt märke till någon radikal skillnad. En bebis kan ju vara gapig och skrikig vissa dagar utan att det egentligen har något att göra med ett språng. Men Jan upplyste mig att den här tiden KAN vara väldigt lång. Fem veckors åskmoln är något som vi kan få vara beredda på. Jippie.
 
 

Världens Tuffaste PT

 
Jag har världens tuffaste PT som i eftermiddags skrek på mig att gå ut och röra på fläsket, trots att jag redan betat av 7 km imorse. Så dagens totala träning: 14 km powerwalk. Vad gjorde PT:n under tiden? Låg och sov i vagnen hela timmen. Inte mycket peptalk där inte. När vi kom hem tvingade han mig dansa medan han låg i sitt babygym och tittade. Skrattade åt mig gjorde han också. Kaxmupp. Utöver den sinnesjuka träningen har vi haft en väldigt bra dag. Här hemma har vi lekt, pratat, gosat och sovit tillsammans. Fått sällskap när jag ätit både frukost, lunch och mellanmål. Han har bara suttit och tittat på mig med sina underbara ögon samtidigt som han försöker käka upp hela handen. 
 
När pappa kom hem åkte vi och hämtade paket. Jag hade även fått ett paket på posten. Eller snarare Neo. En fin body som en av mammorna i Facebookmammagruppen hade köpt till sin bebis men den var alldeles för liten när hon började använda den. Så vi fick den i present. Så himla snällt! Blir perfekt att ha på Cypern. Jag hade köpt en likadan när han var mindre i storlek 50 men den har han vuxit ur. Denna är i storlek 62 så kommer passa perfekt. Om han inte kör världens växtspurt. Det vet man aldrig. Nu vankas det snart grillat. Ska ladda batterierna för imorgon då jag har ännu en mammaträff med en bloggläsare. Vi tänkte köra en runda på Kransmossen med våra bebisar.
 
Måste bara säga att jag tycker det är superkul att träffa nya människor och genom bloggen har jag träffat många vänner. Så roligt att ni vågar ta initiativ. Extra roligt med alla som också har bebisar. Känns skönt att komma ut och prata med en vuxen, även fast vi har våra små att ta hand om. Man slipper känna sig stressad om Neo är kinkig. Man behöver aldrig oroa sig för att man är "jobbig" när man har fokus på bebisens behov samtidigt som man för en konversation. Att träffa andra mammor är oerhört befriande. Ingen prestige. Bara få vara sig själv tillsammans med den man älskar över allt annat. Tack alla mammor för att ni förgyller min tillvaro.
 
 
Ny body till Neo från en mamma från mammagruppen.
 
 
Coola strumpor i alla färger så jag kan matcha med hans kläder. Hihi.
 
 
Beställde från Babyshop.se
 
 
 

7 Km Varje Dag

 
I snart en vecka har jag gått 7 km en gång om dagen. Ibland blir det mer beroende på Neo. Det händer ju att man klämmer in en eftermiddagspromenad också, men inte lika tuff som morgonpromenaden. Jag flåsar som aldrig förr när jag i snigelfart pushar upp barnvagnen uppför de värsta backarna. Hela rundan går ju lite upp och ner så det är verkligen bra träning för kroppen. Här snackar vi inte några lugna och harmoniska promenader. När jag och Jan var ute i helgen och gick frågade han mig alltid ifall han skulle ta vagnen i de värsta uppförsbackarna, men jag vägrade. Det riktigt brände i benen men det var så härligt samtidigt som det var plågsamt. Men smärtan fick mig att känna att jag verkligen gjorde något fysiskt med kroppen (förutom att vara gravid och lida av foglossning). Jag kan inte ens beskriva hur underbart det är att äntligen kunna röra sig som vanligt. Och hur starka lyckokänslor jag får av att vara ute i friska luften och promenera. Det är väl de där endorfinerna som kickar igång. Hoppas Neo också känner sig lika lycklig. Han ser i alla fall ut att ha det bra i vagnen och sover så fridfullt.
 
Jag önskar att jag tyckte om löpträning för det verkar vara en riktigt skön och effektiv träning, men jag har aldrig varit en joggare. Ska man träna så är det ju bäst att välja de träningsformer som man tycker om, så att man inte lockas att hitta på tusen ursäkter att inte träna. Spinning har jag dock en typ av hatkärlek-relation till. Det är ett grymt effektivt sätt att gå ner i vikt, men särskilt roligt är det egentligen inte. Beror förvisso på instruktören och vilken musik, men annars föredrar jag mer dansanta träningsformer. Tänkte boka upp mig på zumba så fort jag hittar en dag som passar. Men blir nog inte så mycket fler pass på mitt gym innan semestern. Känner mig en smula nervös över att åka utomlands i två veckor vad gäller vikten. Vill verkligen inte trilla dit i någon fälla nu när jag är så nära mitt första delmål. Får se till att promenera lika flitigt på Cypern så kan jag nog med gott samvete ta mig något gott. Tur att jag älskar mat som faktiskt är nyttig. Skaldjur, fisk, kött och grönsaker i alla dess former. Medelhavsmat är ju faktiskt känd för att vara rätt hälsosam.
 
 
Min favoriträtt på Cypern - grillade lammkotletter på Panos Steakhouse.
 
 

Spännande Planer

 
Ny vecka och spännande planer. På onsdag blir det öppna förskolan för första gången. Torsdag kör jag ett kärt återbesök på mitt gym Onyx för första gången efter förlossningen. En timmes spinning står på schemat. Och på fredag har jag bokat en efterlängtad utekväll med tjejerna i ett par timmar. Utan barn! Jippiedo så skönt att slippa klä sig i amningsvänliga kläder, att kunna äta utan att ständigt vara beredd att plocka upp en bebis och att få kunna prata och vara omringad av vuxna människor. Att vi med största sannolikhet kommer prata om våra barn är en annan femma. Hahaha.
 
Kommer säkert sakna Neo under de där timmarna, men jag behöver verkligen detta. Det kände jag igår när jag var så trött att jag höll på att trilla baklänges. Den där jäkla tröttheten gör att man inte orkar vara en lika bra mamma. Tyvärr valde Neo att vara extra svårsövd och övertrött samtidigt som jag var som mest trött. Ingen bra kombo. Jan fick gå ut en sväng med plutten i bärselen. Han lyckades avstyra en skrikfest. Kl. 21.00 låg Neo och sov i babynestet. Han slocknade i selen så Jan behövde bara lyfta över honom. Bra jobba, baby!
 
 
Hej. Idag är jag 12 veckor gammal. Värsta stor ju.
 

Den Vackra Magen

 
Ska bli minst sagt intressant att se om det går att "trolla bort" den där korven.
Ibland känns det möjligt och ibland känns det stört omöjligt.
Men jag får inte ge upp!
 
 
Fyra veckor efter förlossningen.
 
 
Tolv veckor efter förlossningen.
 
Kände igenom magmuskulaturen och tro det eller ej, men det är faktiskt inte särskilt mycket
fett som putar ut. Det läskiga är att jag känner mina förslappade magmuskler. Inget håller magen inne
och det är snarare det som är boven i det värsta magputet. Med andra ord - jag har en väldigt degig mage.
 
Men lite grann har väl ändå magen dragit ihop sig?

Dagen Som Aldrig Tog Slut

 
För en liten stund sedan konstaterade jag och Jan att det känns som om den här dagen aldrig tar slut. Vet inte om det beror på att vi bara varit hemma och inte haft någon utflykt planerad. Neo har varit extra högljudd men faktiskt mest i positiv bemärkelse. Han ger ifrån sig höga tjut när han ligger och sparkar i sitt babygym, men den största succén är ändå skötbordet. Om det inte vore för att man inte ska lämna de små liven obevakade hade jag lätt låtit honom få leka där hur länge som helst. Maken till glad unge har jag nog aldrig sett. Och på skötbordet av alla ställen. Mycket märkligt. Han har förvisso rätt märkliga föräldrar så det har ju sin förklaring.
 
Själv är jag helt slut. Gick ju upp vid sex och har endast hunnit ta kanske sammanlagt tjugo minuters vila under hela dagen. Och det är ju inte som att man legat i soffan och latat sig. Mammaledig my ass. Snarare mammajobbar. Det krävs rätt mycket fantasi och en god portion tålamod att sysselsätta en liten bebis hela dagen, särskilt när regnet öste ner under andra halvan av dagen. Jan, som var fullt upptagen med att pyssla med namngivningsinbjudningarna, fick ta över en stund. Och vad gjorde jag då? Jo, rensade ur allt som var för litet i Neos garderob. Skönt att ha det gjort.
 
 

Hurtiga Familjen

 
God förmiddag. Hela familjen har varit på vad jag nu kan börja kalla den vanliga 7-kilometersrundan. Jäklar, vad svettig man blir även när det är rätt ruggigt väder ute. Neo slog nytt rekord i vakentid. I 4 kilometer låg han i vagnen och kikade. Fick ta upp honom en gång i selen för han tyckte det blev lite tråkigt ett tag, men när han började somna i bärselen kunde vi lägga ner honom igen och han sov som en klubbad oxe resten av rundan. Vi håller även på att tvätta för fullt. Idag måste jag uppdatera Neos garderob för han växer så det knakar. Nu tror jag att han nästan vuxit i storlek 62. Lite stort ännu, men det gör ju inget. 62 passar nog perfekt lagom till hans 3-månadersdag. Förutom tvätten ska vi få klart inbjudningarna till Neos namngivningsfest som ska skickas ut senare i veckan. Så full rulle med allt möjligt pyssel idag.
 
 
Dagens sovbild. Somnade även denna gång utan tutten. Knorrade några minuter,
men sen somnade han av sig själv. Jag stod som vanligt runt hörnet och smygkikade. Duktig pojke!
 

Drömma Om Framtiden

 
Eftersom jag nu har så mycket tid över kan jag ägna denna rastlösa lördagskväll till att drömma om framtiden. Jag vill vara i mitt livs bästa form innan jag fyller 35. Nu drog jag bara till med en ålder och 35 lät bra. Har alltid varit väldigt aktiv med träning och vardagsmotion, men de senaste åren har kroppen verkligen fått lida både av alldeles för mycket god mat och en tuff graviditet. Sakta men säkert är jag på väg tillbaka. Varje dag går jag uppför backar som får det att bränna härligt från vaderna ända upp till rumpan. Flåsar, pustar och stånkar mig igenom den där dryga timmen i motionsspåret med barnvagnen framför mig. Och känner mig sjukt peppad.
 
På torsdag har jag bokat en timmes spinning. Tillbaka på mitt gym. Det känns riktigt spännande. Nervöst men väldigt efterlängtat. Tidigare var det egentiden som lockade, men nu är jag genuint enbart fokuserad på att få ut mesta möjliga av träningen. Givetvis är det skönt att kunna fokusera på mig själv i en timme utan att behöva tänka på någon annans behov. Får dock vara ruskigt försiktig i början så att jag inte tar ut mig och inte kan fortsätta med träningen. Första steget blir att gå ner i vikt. Och låta tiden gå så att jag kan få börja träna magmusklerna på riktigt. I nuläget är det i princip plankan som är godkänd magträning. Jag längtar till core!
 
 
Inspirationsbild. Fördelen med att ha varit hobbymodell - man har massa inspirationsbilder.
 

En Smula Skadad

 
Neo lade sig för kvällen strax efter sju. Jan hade huvudvärk så han tog en tablett och kröp också ner. Båda två sover, katterna sover, lägenheten är städad och jag sitter här med en känsla av rastlöshet. Försöker njuta av tystnaden och egentiden men det går verkligen inte ikväll. Städade till och med min garderob, men det var inte så stökigt så där slog jag ihjäl kanske fem minuter. Suck. Vilka lyxproblem. Men imorgon får jag gå upp tidigt och tvätta. Jippie! Snacka om att jag blivit en smula mamma-skadad. Liksom van vid att alltid ha fullt upp, alltid ha jour och aldrig få någon tid över till annat. Helt plötsligt känns det så fel att ha tid över.
 
 
Neo är så mycket mer självständig. Kan ligga själv i sitt babygym och prata med
sina leksaker. Även vid middagen sitter han i sin babysitter med kaninen och snutten och tittar på
när mamma och pappa äter middag. Känns som om man fått tillbaka lite av sitt gamla liv.
Fast så mycket bättre. Självklart händer det att han är extra mammig eller pappig.
Då får man äta i omgångar.
 

Det Finns Folk Till Allt

 
Jag fattar inte varför man måste vara så himla sur när man möter folk. Har precis kommit tillbaka från en powerwalk med barnvagn på Kransmossen. I motionsspåret möter man alla typer av människor. Det som slog mig idag var två möten som var så långt ifrån varandra som man kunde komma. I början av rundan träffade jag ett gammalt par med två hundar. Mannen hälsade så där gammaldags härligt artigt på mig och blev sedan helt betagen i lilla Neo som låg och sov fridfullt i vagnen. När hans fru fick syn på bebisen blev även hon överförtjust. I slutet på rundan mötte jag en äldre kvinna. Det fanns vid tillfället inga andra motionärer i närheten. Jag log och sa hej. Hon fnyste högfärdigt, rörde inte en min och gick vidare. Vilken surpuppa! Jag menar inte att hon skulle stannat och gullat med Neo, men åtminstone hälsat. Nåja. Det finns folk till allt.
 
 
Jag tänker fortsätta le och vara glad även när jag möter surpuppor i motionsspåret.
 
 
 

Inte Så Imponerade

 
Då var vi hemma från visningen. Kan säga att vi inte blev lika imponerade som förra gången. Det mesta av inredningen var borttagen och det var faktiskt den väldigt speciella designen som gav huset en känsla av häftigt och annorlunda. Förra gången. Nu både såg och kändes det som ett alldeles för tomt skal med allt för många skavanker att fixa. De hade verkligen inte lagt ner någon själ alls i att ge potensiella köpare ett gott intryck. Allt kändes hafsigt och slafsigt. Trots att det var samma visningsobjekt var det som natt och dag i jämförelse med förra årets presentation.
 
Neo har i stort sett sovit sig igenom större delen av dagen. När han varit i bärselen har han kikat lite grann, men somnade nästan på en gång han sattes i babyskyddet. Han sov när vi skulle iväg på visningen och vaknade inte ens när Jan lyfte i honom och spände fast honom i skyddet. Kanske berodde på att mamma verkligen lyckades trötta ut honom under förmiddagen med både musik, sång och dans. Och då menar jag verkligen dans. Eftersom han är så stark i nacken och överkroppen så håller jag honom i famnen och så dansar vi. Till 50-talsmusik.
 
 
Vår trötta lilla busunge. Ja, det har blivit mycket sovbilder på sistone men han är ju så söt när han sover!
 
 
Neos första bok ligger framme så jag inte glömmer att fylla i hans utvecklingssteg.
 
 

Tankar Om Min Kropp

 
Idag är det exakt 9 månader kvar till vårt bröllop. Lika lång tid som Neo låg i magen, om man bortser från övertiden. Lika lång tid som det tog att gå upp alla graviditetskilon - lika lång tid måste man ge sig själv att gå ner dom. Men eftersom jag bara har några fåtal preggokilon kvar innan jag kan börja ta av sambokilona är jag faktiskt övertygad om att jag kommer lyckas nå mitt mål på 54 kg lagom till min bröllopsdag. Det är så lustigt. Förutom att vågen säger hur mycket jag väger och att merparten av mina kläder inte passar så känner jag mig inte tjock. Jag känner mig bekväm. Men liksom inte latbekväm. Ja, min mage saknar helt muskler och jag har en sexig liten korv som hänger över snittet. Ja, hela nedre delen av magen samt båda mina lår är täckta av bristningar och tuttarna hänger som vissnande vindruveklasar, men jag känner mig ändå konstigt tillfreds med min kropp. Med kläder på skäms jag över huvud taget inte. Är det inte märkligt?
 
 
Dagens mamma.
 

Happy Independence Day

 
 
Happy Independence Day Indonesia
 

Tidiga Trötthetstecken

 
Det går inte att komma ifrån att jag känner mig lugnare hemma än när jag är ute bland folk eller på besök hos någon annan. Här hemma kan jag i lugn och ro testa lite olika grejer som kanske fungerar eller kanske inte fungerar. Jag tänker på när Neo är trött och behöver komma till ro. Är man uppmärksam och kikar efter hans tidiga trötthetstecken så är det när han gnuggar sig i ögonen eller tar handen och liksom viker sitt ena öra flera gånger. Jag lyfte upp honom från sitt babygym, lade honom i soffan med snuttefilten och kanin (precis som igår) och strök honom över kinden och i pannan.
 
Först ville jag kontrollera om han var hungrig, men det var riktigt tydligt att han inte ville ha bröstet. Så jag fortsatte stryka honom. Han blev superlugn och liksom frånvarande i blicken. Sen reste jag mig upp och gick bort en sväng, men liksom smygkikade runt hörnet. Ville se om han kunde somna själv. Jag såg hur hans ögonlock blev tyngre och tyngre. Och så somnade han. Tänk vad smidigt det gick. Tog ett litet glädjeskutt. Min lilla älskling börjar bli stor. Snart ska vi flytta över honom i spjälsängen.
 
Vad har era bebisar för tidiga trötthetstecken?
 
 

Rätt Sida Av Sverige

 
Idag var det min tur att kliva upp klockan sex. Gossen var lek-och pratsugen. Bara att masa sig upp trots att jag försökte få honom att somna om. Men icke. När han väl bestämt sig är det bara att hänga med. Så nu är det babygym för hela slanten. Vädret är verkligen piss. Regnar och är mulet trots att senaste väderuppdateringen lovade ingen nederbörd och sol. Mycket märkligt. Ska avvakta några timmar så kanske det klarnar upp. Vi vill ju ut och gå. Jan ska jag inte tvinga upp förrän vid tio. Han sover så gott på övervåningen. Idag tänkte vi titta på hus. Det är visning vid elvasnåret. Vet inte om ni minns det, men förra året var vi och tittade på ett helt otroligt hus till ett förfärligt bra pris.
 
I år är samma hus ute på marknaden igen men de har sänkt det med 800 000 kr. Nu ska vi inte köpa något eftersom vi tyvärr inte vann så mycket på lotto (men vi var ett nummer ifrån att bli mångmiljonärer - surt sa räven), men jag är så himla nyfiken på varför de har sänkt det så mycket. Och varför ingen köpt det. Självklart tänker jag automatiskt att det måste vara något "fel" på huset om de går ner så mycket i pris. Men man vet aldrig. Jag som kommer från Uppsala och är van vid Stockholmspriserna garvar över hur billiga bostäderna är häromkring. Om vi någon gång skulle få för oss att köpa hus bor vi verkligen på rätt sida av Sverige. Ibland när jag ser hus-och lägenhetspriserna i Borås skrattar jag bara.
 
 
 
 

Tack Lilla Neo

 
Vilken fredag! Tacos med min fästman utan en gråtande bebis i famnen. Han låg och sov. Sannerligen lyxigt. Nu råkar Neo inte vara en bebis som gråter hela tiden utan har faktiskt varit extra go idag. När vi varit utomhus det vill säga. Så fort vi kommer in blir han rätt grinig. Det är hur tydligt som helst. Haha. Men det har gått att avleda hans tjuriga inomhushumör efter lite trugande med favoritleksakerna i hans babygym. Vi tog även en lång pratstund på amningskudden och jag har nog aldrig hört honom prata så mycket förut. Underbar mamma-bebisstund! När vi var ute på stan idag hade han det så gott i vagnen och under handlingen på Ica satt han i bärselen och kikade runt med stora, bruna ögon.
 
Nattade honom tidigt idag. Han vaknade gråtandes efter middagen, stackars liten. Mamma och pappa tröstade, bytte om på honom till pyjamas och sedan gav jag bröstet. Berättade för Jan att det är verkligen stor skillnad på hur jag känner nu när Neo gråter mot hur det var förut när jag inte var van vid skriken och inte förstod vad han ville. Minns det ändå som om det vore igår. Vilken panik och känsla av värdelöshet man hade de där första veckorna när inte ens bröstet hjälpte. Nu tar jag det med ro. Nästan så att jag inte känner igen mig själv. Haha. Visst, om jag vore helt slutkörd hade jag säkert tyckt att skrikandet var påfrestande, men vi har haft en sådan fin dag hela familjen att inga jobbiga känslor kom över mig.
 
 
Middag på tu man hand. Så mysigt!
 
 
Älskar dig, lilla Neo.

Den Lilla Gobiten

 
Ja, han var visst lite sömnig:
 
 
 
 
Kan även tillägga att han somnade utan tutten. Han gnällde och bökade, men jag gav honom snuttefilten och kaninen, kurade ihop mig tätt intill, lade en hand på hans mage och kramade om honom. Han gnydde några gånger men somnade sedan. Skriver upp detta som ett litet tips till hans pappa när han ska vara själv hemma med Neo. Det är svårt att visa för Jan att Neo inte längre är lika tuttfixerad som han var de första veckorna, eftersom Jan är på jobbet hela dagarna. Kan säga att det är ytterst få gånger under dagen som Neo behöver bröstet för att komma till ro. Endast på kvällen när han ska lägga sig för natten är det nästan ett måste för då kan han vara extra trött, hungrig och mammig.
 

Jag Fick Sovmorgon

 
Strax efter kl. 06.00 gick Jan upp med Neo. Så mysigt att han är pappaledig på fredagar. Hörde hur de sjöng norska barnvisor i vardagsrummet och jag kunde få lite sovmorgon. Fast jag låg mest och lyssnade på dom. Sen gick jag upp. Haha. Klockan var nog bara runt halv åtta när hela lilla familjen var påklädda och redo för en långpromenad på Kransmossen. Neo var på väg att slockna redan när vi lade ner honom i vagnen. Lilla gobiten. Dryga timme var vi ute och jag kan säga er att en del av backarna på Kransmossen inte är nådiga. Det riktigt bränner i mina otränade ben. Att gå med barnvagn och bebis uppför de där backarna är härligt plågsamt.
 
Jan gick och lade sig igen. Han är lite trött efter arbetsveckan. Vi ska ut en sväng på stan efter lunch. Behöver köpa lite fler kuvert till namngivningsinbjudningarna samt några andra grejer. Vi ska försöka få klart inbjudningskorten i helgen så jag kan posta dom nästa vecka. Jag fortsätter att underhålla och leka med Neo. Han börjar bli lite småkinkig. Kanske snart dags för ytterligare en liten sovstund för det är inte mycket som duger nu. Eller så vill han bara att pappa ska masa sig upp så vi kan åka ner på stan. Hehe. Låter pappsen sova någon timme till. Sen blir det lunch innan vi drar.
 
 
Vilken fräckis. Väcka hela familjen klockan sex på morgonen för att sedan somna gott i vagnen.
 
 
Heja mamma. Work that ass!
 
 
Härligt med morgonmotion. Extra mysigt när även pappa kan vara med.
 
 
 
 
 

3 Kilon Kvar

 
 
Vågen visade 66,1 kg imorse. 3 kilon kvar och sen har jag blivit av med alla 17 graviditetskilon.
Då återstår bara de där 9 sambokilona jag lade på mig innan jag blev på smällen.
Nästa torsdag har jag bokat ett spinningpass. Woohoo!
 
Leker dock lite med tanken att gå ner till 50 kg. Skulle innebära en viktnedgång
på totalt 30 kg. Hur häftigt vore inte det? Och så klart att vara i min absoluta toppform.
Kanske inte hinner till bröllopet men på sikt vore det astufft.
 

Perspektiv

 
För några veckor sedan trodde jag inte den här känslan skulle infinna sig. Känslan av att ha fått perspektiv på så mycket som har med mammalivet att göra. Jag har kunnat njuta av dygnets alla timmar oavsett om Neo varit lugn eller bökig. Nu tror jag inte längre att han är döende när han skriker så där hjärtskärande som bara små bebisar kan göra. Jag har lärt mig att hans missnöje kommer på tre röda sekunder men går oftast över lika fort om man lyckas komma på vad det är han är missnöjd över. Och det, mina vänner blir allt lättare. Som nu under eftermiddagen. Helt plötsligt blev han less i sitt babygym (så klart när mamma ville ta lite fina bilder).
 
Jag körde hela listan men lyckades inte pricka rätt. Han var ammad, hade torr blöja, fick massa gos och närhet men skrikandet fortsatte. Och det var helt klart ett missnöjesskrik blandat med eftermiddagströtthet. Då fick det bli en till promenad. En timme var vi ute och gick. Han blev så nöjd. Låg i vagnen och spanade länge tills han somnade. Sen vaknade han till och från samtidigt som han log. Hade inte mage att gå in med honom direkt. Så jag ringde hem till mamma och pratade en stund medan jag vankade fram och tillbaka utanför huset med vagnen. Tänk att Neo blev en vagnbebis till slut.
 
 
 
 

Neos Första Dejt

 
Åh, så roligt det är att träffa en mamma som har en nästan jämngammal bebis. Det skiljer bara tre dagar mellan hennes tös och Neo. Vi har varit väldigt duktiga idag och faktiskt gått den långa rundan runt Kransmossen på drygt en timme. Jisses, vad tiden går fort när man har mycket att prata om. Jätteroligt att få träffa nya människor och självklart blir det massa bebisprat. Jag trodde inte Neo skulle somna eftersom han precis hade haft sin förmiddagslur, men det måste nog vara något med luften för han var vaken en stund i vagnen och sedan sov han hela turen. Vaknade lite på slutet men somnade om. När jag skulle bära upp honom i selen till lägenheten ville han nästan inte lämna vagnen.
 
Uppe hos oss blev det lek och gnäll. Det är väldigt tydligt att Neo inte är så förtjust i att komma in efter att ha varit ute i friska luften. Men kunde öppna balkongdörren lite grann nu när det är varmare än igår. Vilken tur med vädret vi hade. Just idag var det blått på himlen, moln och solsken. Det blev fint lagom till promenaden. Rätt kul att se hur bebisarna uppfattade varandra. Neos fokus var lite all over the place förutom på den söta lilla tösen. Men när de båda låg i babygymmet fick han upp ögonen för henne och låg och stirrade länge och väl. Haha. Sötnosen. Kommer bli hur kul som helst när Neo kan leka på egen hand med andra barn. Nu ska jag kika på öppettider för öppna förskolan. Vi tänkte våga oss på ett sådant besök med våra små.
 
 
Neo var rätt fåordig på sin första dejt. Han stirrade mest under tystnad.
 
Tusen tack Katarina för en riktigt mysig förmiddag!
 
 
 

Någon Som Laddar

 
God morgon. Idag får vi besök av en Boråsmamma som jag träffat via bloggen. Första gången vi ses och det ser jag väldigt mycket fram emot. Älskar verkligen bloggosfären där man genom åren följt och träffat många fina läsare. Extra roligt nu när man blivit mamma. Neo är kanske lite för liten för att förstå vad som händer, men jag märker ju på honom att han gillar när det händer grejer. För tillfället är det mulet ute men prognosen lovar sol senare under dagen, vilket vi håller tummarna för. Då hade vi tänkt ta en promenad på Kransmossen om våra bebisar är på humör för det. Just nu laddar Neo i sitt gym. Det vill säga han sover. Märkte igår när jag och Jan gick till affären att Neo visserligen gillar att sitta i vagnen även när han är pigg, men inte lika länge som när han är trötter. Självklart åker bärselen med om lilla bebis vill komma upp och vara nära mamma när vi är ute och promenerar i skogen.
 
 

Förstår Inte Logiken

 
Med tanke på en väldigt dryg kommentar angående det förra inlägget om främmande människor som har åsikter om hur mitt barn fungerar så kan jag förtydliga att det INTE handlar om folk som läser min blogg. Det var faktiskt en väldigt lustig kommentar. Som att jag ska finna mig i att folk kommenterar mitt barn bara för att jag skriver om mitt liv på en blogg. Kan liksom inte riktigt förstå logiken i det. Antar att vederbörande kanske är just en sådan människa som gärna påpekar både ditten och datten utan att riktigt tänka igenom vad som kommer ut. Eller jag behöver ju inte anta. Tycker kommentaren sa allt:
 
"Alltså du är ju speciell. Blir du på riktigt förvånad över att folk har åsikter om ditt liv som du blottar för hela välden att läsa om på din blogg.. Kanske inte så genomtänkt att ha en blogg då kanske?"
 
När jag läser andras bloggar besitter jag något som kallas för hyfs. Det innebär att jag inte skriver nedvärderande och dryga kommentarer. Och definitivt inte anonymt. Det är rena rama fjollerier. När jag kommenterar ska det vara upplyftande, peppande, stödjande eller rådgivande. Annars kan jag lika gärna vara tyst. Jag anser mig inte ha rätt att kommentera hur jag vill bara för att andra personer väljer att offentligt blogga om sina liv.

De Värsta Kommentarerna

 
"Naw, han är nog hungrig" och "stackarn, inte lätt att ha kolik" är två kommentarer jag verkligen stör mig på, men som man kan få höra ute av helt främmande människor om Neo börjar skrika. Okej, jag kanske är lite lättstött men jag tycker faktiskt inte man uttalar sig så om någon annans barn. Det är rent ut sagt ganska så korkat. Vad ska jag svara på det? Nej, han är inte hungrig för han har nyss ätit och nej, han har inte kolik bara för att han skriker. Nästa gång jag får höra en liknande kommentar ska jag vara så där fruktansvärt osvensk och ge svar på tal. Och bara för att DITT barn skrek på grund av ditten och datten betyder det inte att mitt barn fungerar likadant.
 
Ibland undrar jag om folk glömt bort hur barn fungerar. Att de kan vara missnöjda över tusen andra saker och inte ALLTID skriker efter mat. Jag känner mitt barn så pass väl vid det här laget att jag kan gissa mig till vad hans missnöje beror på. Som igår till exempel. Då började han skrika därför att han var trött. Eller som när vi var på Ikea då han skrek för han ville inte vara inomhus längre. Precis som under graviditeten så är det alltid vissa typer av människor som utnämner sig själva till experter. Och i detta fall ska de tala om för mig varför mitt barn skriker, fast de egentligen inte har den blekaste aning.
 
Har ni fått höra några liknande kommentarer av folk?
 
 

Allra Första Egentiden

 
Härlig dag även fast vi stannade inomhus. Mathilda och Rex kom förbi vid halv elva. Jag hade förberett och lyckades laga thaimat till lunch eftersom Neo väldigt lägligt tog sig en längre tupplur en timme innan de kom. Det var en hel del gnäll här hemma, men jag är inte förvånad. Neo är alltid som gnälligast när han är inomhus. Imorgon blir det en promenad, oavsett väder. Tror inte Neo skulle vara så förtjust i att sitta i vagnen med regnskyddet, men det vet jag i och för sig inte förrän jag provat. Hoppas dock att regnet håller sig borta.
 
Förresten. Har jag berättat att jag kommer få min allra första riktiga egentid sen jag blev mamma? Nästa fredag utan man och barn är det tänkt att jag och tre andra småbarnsmammor ska träffas en kväll. Bordsbokning planerad till kl. 18 och jag siktar på att låta Jan vara ensam med Neo första gången i ca två timmar. Känns som ganska lagom tid. Kommer självklart kännas lite konstigt att vara utan Neo, men samtidigt väldigt skönt att bara få vara vuxen i ett par timmar. Vi måste ju börja någon gång med att Jan är själv under lite längre perioder med Neo. 
 
 
Så underbart att ha er här!

Att Söva En Bebis

 
Oftast när Neo precis vaknat gnyr han lite grann, men när han piggnat till är han på ett strålande morgonhumör. Efter en till två timmar ändras detta drastiskt och från att ha varit mr sunshine blir han på tre sekunder mr grumpy som behöver sin första förmiddagslur. Då är det upp till mamma att försöka söva Neo. Vid fint väder/uppehållsväder passar en promenad utmärkt för det ändamålet. Neo älskar som jag tidigare nämnt utomhusluft och han får sova riktigt gott. Om promenad inte är ett alternativ kan man testa om han somnar av sig själv efter lite lek i babygymmet eller i sällsynta fall i babysittern.
 
Funkar inte det och han tjurar tar man upp honom i famnen, vaggar en stund så att han lugnar ner sig och sedan kan man antingen erbjuda bröstet eller sätta honom i bärselen. Är jag själv trött (vilket kan hända om Neo insisterat på att kliva upp väldigt tidigt) passar bröstet bäst för då kan jag själv passa på att vila. Men har jag tusen saker att göra får det bli bärselen. Den fungerar alltid. Idag kommer Mathilda och Rex hit för en lekdag. Vädret är tyvärr grått, dimmigt och mulet med överhängande regn så det blir en inomhusdag. Och DÄR vaknade Neo från en alldeles för kort tupplur. Laters, baby.
 
 

Det Här Med Nappen

 
Det är faktiskt väldigt fascinerande att se hur Neo byter teknik från snutt på bröst/händerna till nappen. Men ännu går det inte på en gång utan mamma måste vara med och hjälpa till lite grann. Han har det absolut i sig och fått rätt sugteknik några gånger. Problemet är att det inte riktigt sitter och nappen åker ut. Ikväll vid läggning var jag beredd med nappen igen. Så fort han slutat äta och började snutta snirklade jag in nappen samtidigt som jag tog bort mitt bröst. Han rynkade pannan i sömnen och började böka, men jag gav mig inte. Till slut hamnade han med armarna på varsin sida om huvudet och började suga på nappen.
 
När nappen åkte ut så stannade den kvar i närheten av munnen då den liksom hamnade mot hans arm. När han kände att nappen var kvar sög han in den igen och fortsatte suga. Tills nappen släppte igen. Men så kunde han suga in den igen och fortsätta snutta. Haha, hysteriskt roligt. Det höll på några gånger fram och tillbaka. Jag passade på att smyga ut. Jag är glad för det lilla, att han faktiskt kan få till rätt teknik med lite hjälp. Nu gäller det bara att öva och öva. Samt vara lite mer uppmärksam på snutt-signaler även när han är i vaket tillstånd. Det skulle underlätta när han blir så där trött och kinkig.
 
 
Neo när han är alldeles nyfödd.

En Fantastisk Dag

 
Idag har mamma och Neo haft finbesök av Ida och hennes söta dotter. Neo fick massa fina kläder (glad mamma) och jag fick en hel bunt med Mama-tidningar att läsa. Jippie! Eftersom vädret varit minst sagt varierande startade vi hemma hos oss och sedan runt lunchtid åkte vi ner på stan. Jag åkte buss igen och med Neo i selen känner jag mig inte det minsta nervös. Lite mer pirrigt i magen var det dock att sätta sig på ett café och äta lunch. Men det ska jag säga er. Har nog aldrig varit med om att Neo varit så duktig. Ida fick hålla i honom och känna efter hur stark han var i huvud och nacke, något som jag inte riktigt haft koll på. Kan tilläggas att Ida är luttrad tvåbarnsmamma, vilket verkligen märktes. Och aldrig har jag hört Neo ge ifrån sig så mycket skrattljud som när Ida lyfte upp honom i luften flera gånger. Ja, nu kommer vi definitivt leka lite mer "våldsamt" här hemma. Och han håller faktiskt upp huvudet själv nu. Min stora fina gosse!
 
Och mamma skötte sig rätt bra hon med fick jag höra. Neo blev lite tröttgrinig mot slutet av lunchen men somnade efter några minuter i selen. Sammantaget har vi varit nere på stan i två timmar och lilla bebis har skött sig exemplariskt. Visst kände jag att pulsen steg ett tag när Neo började knorra på caféet, men jag tog ett djupt andetag och liksom låtsades som att jag var hemma och stängde ute alla andra. Och med en lugn mamma gick det fortare att lugna Neo. Det har verkligen varit en fantastisk dag. Hur mysigt som helst att kunna sitta med en vaken Neo och äta lunch. Han älskar verkligen att vara ute och titta på nya grejer. Det är när han är hemma som han är som mest grinig. Mamma måste helt enkelt bli lite roligare att umgås med. Men nu vet vi att Neo inte är lika ömtålig som han var när han var mindre.
 
 
Neo satt mest och kikade på allt och alla. Så himla duktig!
 
 
Min lilla stora älskling!
 
 
Tusen tack Ida för tidningarna och kläderna.
Och för en helt underbar dag!

Vi Startar Tidigt

 
 
God morgon i stugorna. Idag gick vi upp halv sex för att leka i babygymmet. Ovanligt tidigt efter att ha blivit bortskämd med sovmorgon halv åtta de senaste veckorna. Men både mamma och bebis är på gott humör. Det är så häftigt att se hur Neo upptäcker den ena kroppsdelen efter den andra. Nu är det väldigt nära att han hittar sina fötter och faktiskt kommer ihåg att han har små fossingar att leka med. Handen är dock fortfarande favoriten. Oj, nu har han somnat i sitt gym. Men har inte hjärta att lyfta upp honom för att lägga honom i sängen igen. Han ligger och ler och skrattar. Sträcker på hela sin lilla kropp i sömnen för att sedan bli helt slapp igen. Helt underbart att se. 
 
Jag drömmer väldigt oroligt. Nästan så att jag börjar bli rädd för att somna. Alla drömmar handlar om Neo. Hur det visar sig att han inte är vår, eller att han är sjuk och vi förlorar honom. Den ångest och panikkänsla jag vaknar med är riktigt hemsk. Behöver väl inte säga att det verkligen är det värsta man kan drömma om. När jag vaknar kramar och pussar jag på Neo som aldrig förr. Det är verkligen fruktansvärda drömmar. Förstår inte vad mitt undermedvetna försöker säga till mig. Älskar det lilla knytet så mycket att det nästan gör ont i själen. Kärleken till sitt barn är verkligen som ingen annan kärlek.
 

Lilla Trötta Bebis

 
Neo fick nattas extra tidigt idag. Det behövde han. Strax efter sex låg han i babynestet ombytt i pyjamas och tog en liten slurk mjölk innan han somnade. Stackars liten. Väldigt mammig och kinkig även efter att pappa kommit hem. Blev ju en hel del skrik under dagen som säkert tog på krafterna. Han vaknar lite till och från så jag är på alerten ändå. Passar på att öva med nappen eftersom han är så snuttig. Alltså smyger in den när han somnat om. Målet är ju att han ska ta den även i vaket tillstånd och bli lugnad. Det är en lång väg kvar, men någonstans måste man ju börja. När man har ork och energi är det inte så jobbigt med bebisbök. Nästan en smula intressant att studera hans sugtekniker och utforska vad som fungerar. Men när man själv är så trött att ögonen går i kors, då behöver man hjälp från pappa. Fast än har jag inte nått den gränsen idag. Håller nog ut en liten stund till. Imorgon blir det lekdag med Ida och hennes två barn. Ser fram emot sällskap.
 
 
Gud, vad jag älskar dig!

Hoppar Av Glädje

 
Uppdatering: Neo somnade till slut med mig i sängen. Vi sov i över två timmar. När han vaknade började han skrika igen. Sen gjorde han en gigantisk dump i blöjan och är nu sitt vanliga glada jag igen. Vi leker och sjunger i babygymmet. Så skrikdagen hade sin grund i trötthet i kombination med ett starkt behov av en nummer två. Skönt att det fick sin naturliga förklaring i alla fall. Började fundera på om han kanske slutat tycka om mig. 
 
Hoppar av glädje! Var ute imorse på en 7 km lång power walk med Neo i vagnen! I helgen fick vi alltså Neo att gilla vagnen genom att lägga i en extra kudde så han kunde se sig omkring lite bättre. Han föredrar att liksom sitta upp, fast han är tyvärr fortfarande lite för liten för vagnens sittdel. Då får man bulla upp med kuddar istället. Vi var ute i drygt en timme. Neo låg först och kikade förnöjt, men slocknade sen ganska omgående. Vi hann gå hela långa rundan innan regnet kom. Körde förbi pensionärsklubben som var ute och gick stavgång. Bara det var som en personlig seger för mig och ett bevis på att jag är på väg tillbaka. När jag var gravid var det nämligen dom som gick om mig eftersom jag hade så mycket foglossningsbesvär.
 
Stärkt av mina framsteg bestämde jag mig även för att öva lite napp. Bytte ut min tutte mot mam-nappen när Neo låg och snuttade. Han sov vidare och fortsatte snutta på nappen. Jippie! Efter den andra tuppluren bestämde han sig dock för att han varit tillräckligt duktig för idag. Så nu har vi fortsatt förmiddagen (och tydligen eftermiddagen) med en svårtröstad och kinkig bebis. Vet inte hur många vändor jag gjort nu med bröstet, rapat, blöjkoll, försök till lek, mys på skötbordet, magmassage, gått omkring och vagga och tröstat. Ibland fungerar ingenting. Så nu sitter han bredvid mig i babysittern med snuttefilten och snuttekaninen och skriker. Jag behöver en liten paus nu innan jag fortsätter trösta. Puh. Han behöver nog sova en stund till. Gärna utomhus men regnet öser ner. Kanske får ta till nödlösningen snart - Baby Björn.
 
 

11 Veckor Efter Förlossningen

 
 
11 veckor efter förlossningen. Dagens vikt: 66,4 kg.
Antal kilon kvar till delmålet och första belöningen: 3,4 kg.
Antal kilon kvar till målvikten: 12,4 kg.
 

Neo Ler I Sömnen

 
 
 
Vår son Neo tycker om att "prata" och när han pratar låter det som om han säger ordet gnu.
Därför har vi börjat svara honom med samma ord och han älskar det. Pratar på, ler och skrattar.
Till och med i sömnen ler han åt ordet gnu. Ni hör pappa Jan upprepa ordet på videon som  han spelade in.
Behöver väl knappast bli förvånad om Neos första riktiga ord blir just...gnu.

The Sad Sailor

 
 
Så här bra gick det i studion idag med en trött bebis.
Nåväl, det blev fina bilder när Neo fotades med pappa Jan. I call this picture The Sad Sailor.
 

Med Tiara

 
Lite fler bilder från bruduppsättningen:
 
 
 
 
Hår Boel Lundh.
Fotograf Jan Monsen

Detta Med Tajming

 
Hemma efter en fantastisk helg i Småland. Så skönt att komma bort en stund. Och det har gått bra att resa med liten bebis. Sov i stort sett hela vägen hem. Han hade en kinkig natt och vaknade klockan två, skrek en stund på grund av en kissblöja och fortsatte böka fram till småtimmarna, men jag är inte så sliten ändå. Mest glad. Vi hann med en liten fotografering i studion innan vi åkte mot Borås. Neo har dock inget koncept över begreppet tajming. Fast egentligen är det väl kanske vi som tajmar dåligt och fotar när Neo är trött och knepig. Haha, men det fick liksom bli en del av plåtningen.
 
Han var på gott humör när han fotade med Jan och det var huvudsaken. Har ju inte några bilder med bara Jan och Neo i studion. Ska snart välja ut bilder och så ska Jan jobba lite med dom innan ni får se. När jag och Neo skulle fota var han inte på sitt bästa humör tyvärr men vi får kalla bilderna för Happy Sailor - Sad Sailor. Ni kommer förstå när ni ser dom. Haha. Kan konstatera att jag definitivt inte är i fotoform men vad tusan gör man inte för att få några fina bilder medan Neo är liten.
 
Nu är det skönt att vara hemma. Jag ska packa upp och bara varva ner. Imorgon är det en ny dag och ny vecka. Blivit lite mycket sött och onyttigt i helgen så gissningsvis har jag gått upp ett antal kilon. Men bara att hoppa på viktminskningskarusellen igen. Ska försöka mig på några veckor utan socker och onyttigheter. Det borde jag ju klara med tanke på att jag har bra mycket mindre godissug nu. Och jag behöver inte dricka coca-cola. Vanligt vatten går lika bra. Hoppas ni haft en lika härlig helg som jag. Nu kör vi igång med vardagen.
 
 

Underbara Unge

 
Har jag sagt att jag har världens underbaraste unge? Suttit i flera timmar och testat olika bröllopsfrisyrer med Bollan (hon som kommer fixa mitt hår till bröllopet på Cypern). Åh, så spännande det varit! Först trodde jag aldrig det skulle fungera med Neo, men han har gett mig hur mycket egentid som helst. Sovit, lekt med pappa, ätit hos mig så klart men annars bara varit på ett strålande humör. Vilken frisyr jag kommer ha är inget som avslöjas förrän på bröllopsdagen. Vi har inte bestämt helt heller, fast jag är ändå rätt säker på hur jag vill ha det. Men lite måste man få hålla för sig själv. Efter testningen blev det pulled pork. Neo sitter med i vagnen och tittar, tuggar på sina händer och är allmänt tillfreds. Förutom när han blir trött. Men då går vi en promenad med vagnen (!) och det tar inte så himla lång stund innan han somnar.
 
Tror fortfarande att jag drömmer. Kan inte riktigt fatta att han gillar vagnen nu. Alla sina tupplurer har han tagit i vagnen och alla gånger har vi promenerat med honom från vaket tillstånd till sovande. Och han älskar att ligga och titta. Visst, han kan gnälla till ibland men det är inte på grund av vagnen längre utan för att han är trött. Sen kommer han till ro väldigt snabbt och ligger och småler i sömnen. Jan lyckades filma en helt fantastisk filmsnutt. Ska försöka lägga ut den på Youtube när vi kommer hem. Imorgon blir det fotografering. Vi hade tänkt ta det idag men det kom en liten åsk och regnskur. Sen hade vi rätt fullt upp med hårfrisyrerna så vi spar plåtningen till morgondagen. Nu ligger pappa Jan och vilar. Jag vaktar Neo ute på verandan hemma hos Bollan och Jörgen. Lillplutten ligger och sover så gott i vagnen. 

Testar Bröllopsfrisyrer

 
 
 
Vad tycker ni? Uppsatt eller halvuppsatt? Detta är bara lite testfrisyrer.
Jag ska även ha tiara och lång slöja.
 
 

Vilken Härlig Morgon

 
Promenad avklarad. Med en först vaken men sömnig Neo i vagnen (!) Kan inte minnas när han senast låg i vagn mer än tio minuter utan att börja gnälla. Seger till mamma och pappa. Vad som krävdes: en extra kudde så han kommer upp och kan se sig omkring. För att sen somna. Haha. Och här har man gått och slitit sig i håret i två månader för att trollungen i stort sett vägrar liggdelen och så var det en så pass "enkel" justering som behövdes. Suck. Men nu är jag hur glad som helst. Alla små framsteg är bra framsteg. När vi kom tillbaka till Bollan och Jörgen fortsatte han sova och sover än. Ljuvligt.
 
 

Inte Så Tokigt

 
Trots att jag är mamma åt en tio veckors bebis som inte varit världens lättaste de senaste dagarna (och nätterna) så kan jag ärligt säga att kvällen (egentligen hela dagen) varit helt fantastisk. Först och främst gick bilresan till Mariannelund fenomenalt bra. Neo sov i stort sett hela tiden, var vaken under amning och blöjbyte i Jönköping och när vi kom fram till Bollan och Jörgen bjöd han på både ett och flera leenden. När det blev dags för kräftskiva hade han somnat. Först i pappas famn (!) och sedan lade vi ner honom i vagnen. Jag fick mumsa på mina kräftor ifred fram till slutet av skivan då Neo vaknade till. Han blev tröstad en stund av pappa och sedan blev det bärsele där han somnade igen. Ibland önskar jag att man hade en gungande bärsele som var helt självgående. Men jag har i och för sig ingenting emot att promenera. Bra för viktnedgången.
 
Vi spelade sällskapsspel och kubb efter middagen. Under kubben var Neo vaken och satt upp i vagnen med massa kuddar bakom sig så han fick se oss och spelet. Åh, så nöjd han var! Det var ju det vi sagt hela tiden. Vår lilla pojk gillar inte att ligga ner i vagnen, men får han sitta upp trivs han som fisken i vattnet. Jag och Jan klådde alla i spelet "Med andra ord" och när vi spelade kubb var jag grym på att fälla de där trägrejerna. Vårt lag vann en omgång. En riktigt grym spelomgång! Mot kvällen fick vi lov att ta en promenad för att få Neo att somna och han ville inte riktigt fortsätta sova när vi kom in så mamma fick plocka fram det tunga artilleriet - tutten. Funkade rätt bra, men fick gå in ett par gånger igen innan midnatt.
 
Även om Neo kommer böka inatt kan jag lägga mig med ett stort leende på läpparna. Det är skönt att komma bort lite från lägenheten och umgås med folk, dricka, äta god mat och bara få vara människa. Känner mig inte alls som den zombie jag borde förvandlats till med tanke på de senaste nätterna. Det är verkligen nackdelen med att ha "rutiner" så tidigt. När de ändras blir man helt ställd och även om man VET att de kan ändras har man blivit så bortskämd med att få sova hela nätterna utan skrik och bök. Men bara att kavla upp ärmarna och köra på. Ingen har sagt att det är lätt att vara småbarnsförälder. Man blir i alla fall väldigt tacksam för sådana här dagar med miljöombyte och härligt socialt umgänge. Senare i helgen tänkte vi fotografera lite. Tog med några roliga dräkter till Neo. Och kanske även mamma kan tänka sig bli fotad.
 
 
Älskar bärselen.
 
 
Tack för den fina mössan! Fick massa tjusiga kläder av Bollan och Jörgen. Bild kommer sen.
 
 
Årets första kräftskiva. Riktigt smarrigt!
 
 
En liten voffsing som gärna vill vara med.
 
 
Jag gillar att sitta upp i min vagn. Ligger jag ner missar jag ju allt!
 
 
Inte helt övertygad om att Neo gillar den där kräfthatten.
 
 

Neos Första Skiva

 
 
På besök i Mariannelund. Snart dags för Neos första kräftskiva.

Enad Front

 
Ännu en bökig natt. Puh. Undra hur många böknätter man klarar av efter att ha haft så fin nattsömn under så pass lång tid. Undra om det är nu det vänder. Till det sämre. Det var egentligen Jans morgon idag, men vi fick köra enad front tidigt imorse och slåss för ett par timmars extra sömn när Neo tyckte det var en bra idé att börja gallskrika klockan halv fem. Vi ska ju åka till Småland idag över helgen och en trött chaufför är inte att föredra. Tidsplaneringen kan bli en aning skev, men så är det när man har spädbarn. De tar inte alltid hänsyn till vare sig sitt eget eller sina föräldrars sömnbehov. För tro mig, även Neo behövde mer sömn.
 
Klockan var strax före sex när Jan lade ner honom i spjälsängen. Japp, vi skrotade babynestet den här gången. När varken bröst, tröst eller ren blöja fungerar får man testa radikala saker. Och jag vet inte hur lång tid det tog, men inte särdeles, innan Neo somnade till ljudet av sin sängmobil. Självklart under en del högljudda protester, men vi hade öronproppar så det gick hyfsat. Nu är klockan halv nio och han sover ännu. Jan med. Som sagt, det var egentligen inte min morgon, men jag får nog ta Neos uppstigning idag om vi över huvud taget ska komma iväg. Så varning för trött mamma idag.
 
 
 

Jag Kan Andas

 
Strax efter åtta ikväll låg Neo nattad och snuttade. Åh, vad jag längtar efter dagen då han kommer på hur bra nappen är att snutta på. Jag har ännu inte gett upp. Men när han varit så trött och kinkig orkar jag inte strida lika mycket för nappen som annars. Så jag har ställt upp som mänsklig napp under kvällen. Klarar verkligen inte av att se honom bli förbannad när jag försöker truga in en plastbit i käften på honom. För han vet så väl att det inte är vad han vill ha. Trots att han låg till sängs vid åtta har jag fått springa rätt mycket fram och tillbaka under kvällen. Det märks att han är tät i näsan. Sover väldigt oroligt. Nu verkar han ha kommit till ro och jag kan andas ut en liten stund. Tänkte ta kväll ganska snart ändå, men behöver bara sitta en stund och samla tankarna.
 
Jag och Jan satt och diskuterade var föräldrar till kolikbarn hämtar energi ifrån för att orka. Jag menar, detta är ETT dygn som Neo är grinig utöver det vanliga. Men tänk de bebisar som under många och långa perioder skriker varje kväll flera timmar i sträck. Om jag blir smått galen av ett dygns gnällande till och från, hur tokiga blir inte kolikföräldrar? Sjukt imponerad är jag i alla fall av dom. Vilket teamwork. Och om man är ensamstående och har en kolikbebis och klarar sig igenom spädbarnstiden - då förtjänar man en fet jävla guldmedalj! Men jag antar att det är som med så mycket annat, man anpassar sig och försöker göra det bästa av situationen. Önskar bara att jag hade kraft att klara av lite mer skrik. Men det är kanske det Neo försöker ge mig, på sitt egna lilla sätt.
 
 
Vår lilla älskling - Sir Poop A Lot Stinky Pants.
 

Mistlur Bortskänkes

 
Två månader gammal mistlur bortskänkes. Finfint skick. Nej, men skämt å sido. Jag har inte haft en nöjd bebis nu på eftermiddagen. Gick så långt att jag var tvungen att stoppa i öronpropparna för att orka med. Okej med en smågrinig bebis under dagen, men när det fortsätter in på sena eftermiddagen och tidiga kvällen krymper mitt tålamod väldigt fort. Särskilt när varken mamma eller bebis sovit bra natten innan. Jan skulle jobba över men han fick lov att komma hem. Vet inte om ni själva varit där, men när ens bebis hela tiden tycks nå högre och högre toner utan att någonting hjälper, då börjar man sakta känna sig smått galen. Fortfarande ingen panikkänsla, men liksom uppgiven och smått kocko i kolan. Man ORKAR inte hur mycket som helst. Var tvungen att zooma ut ett tag och då fick Jan ta över.
 
 
Fem minuter innan Jan kom hem tystnade Neo i bärselen, men mest för att han skrikit sig trött.
 
 
Till middag unnade jag mig detta.
 
 

Skrik Men Ingen Panik

 
Jag har precis haft finbesök från Norrland. Bibbi och hennes man som jag inte sett sen när jag bodde i Sundsvall 2005. Det var hur trevligt som helst, trots att Neo var lite grinig till och från. Men han bjöd även på en hel del prat och leenden. Var rätt nöjd i både gymmet och i babysittern. Det som förvånade mig mest så här i efterhand var att jag inte någon gång kände panik över att Neo var grinig. Förut har jag tyckt det varit tufft även här hemma, men inte någon gång idag var det jobbigt, trots att han nådde de riktigt höga tonerna i skrikskalan. Känns verkligen att jag blivit säkrare i mammarollen och har mer koll på vad han vill och behöver. Och sen har jag lagt ner tanken om att vara någon form utav prettomorsa.
 
 
Så kul att se hur Neo upptäcker sina fossingar för att sekunderna efter glömma bort dom...
 
 
För att upptäcka dom igen....

En Tuff Natt

 
Det var en tuff natt för vår lilla goding. Nattningen gick smidigt men vid ett vaknade han och var riktigt bökig. Blöjan, tänkte jag, eftersom bröstet inte hjälpte. Men icke. Så trots amning och ren blöja fortsatte han gnälla och sparka. Vi har dock misstänkt att han är en smula förkyld så Jan testade att rensa Neos näsa med en sådan där sug. Efter näsrensningen fick Jan tydligen världens leende så det kanske hjälpte. Han kunde i alla fall komma till ro igen. Strax före sex imorse var vi igång igen och då hörde jag hur täppt han lät i näsan. Gick upp och bytte blöja, som denna gång var riktigt full, sög ut näsan och gick tillbaka till sängen igen så han fick sig ett litet morgonmål. Jag gick upp vid nio idag, men Neo sover fortfarande och klockan slår tio. Låter honom vakna av sig själv för jag gissar att han kanske behöver ta igen sig lite.
 
 
Lägg märke till det snygga armbandet jag fått av Jan som han gjort igår.
 
 
Norska flaggans färger.

Vi Håller Tummarna

 
Då håller vi tummarna att jag kan få må bra imorgon. Vill ha en helt vanlig dag med promenader, lek med Neo, tvätta, städa och bara ha det gott. Snälla, rara kroppen, kan jag få det? Att vara förkyld är en sak, men att ha en sådan hemsk migrän att man kräks är inte helt optimalt när man ska sköta om en liten bebis. Det enda sättet att bli kvitt migränen är att sova bort den. Helst i ett mörkt och knäpptyst rum. Måste passa på att ge en eloge till min sambo som återigen ställer upp i vått och torrt. Det är absolut ingenting jag tar för givet eftersom han har ett heltidsjobb att sköta, men just idag är jag väldigt tacksam att det löste sig.
 
Vi har ju bara varandra att ty oss till som det är just nu. Varken jag eller Jan har några släktingar som kan avlasta om någon av oss, eller båda två, blir sjuka. Självklart har vi vänner här i Borås, men de har ju fullt upp med egna barn och dessutom är Neo lite väl liten att lämna bort. Det helammas för fullt här hemma och även om jag kan pumpa och ge på flaska är det inte säkert att han tar mat från någon annan än mamma eller pappa. Nej, barnvakt är en lyx vi inte ser inom en snar framtid. Jag är glad om jag får lägga mig på sängen en kort stund och stänga ögonen, medan Jan tar hand om Neo.
 
 
Neo har sedan någon vecka tillbaka upptäckt sina händer och kör gärna in hela handen i munnen.
 
 

Baby Fashion

 
 
Snart har han vuxit i sina allra första skor.
 
 
Baby face.
 
 
 
 

Sömn Och Vakentid

 
Den hemska huvudvärken har äntligen släppt. Nu är det mest som ett molande långt bak i huvudet som en liten påminnelse om dagens migrän. Neo har varit ganska lugn. Det blev en liten gnällighetsperiod strax efter lunch och eftersom mitt huvud ännu inte riktigt var bra fick Jan komma och trösta. Kan tillägga att mitt bröst inte riktigt duger när Neo blir trött/övertrött. Men i pappas famn kom han till ro och somnade. Skönt att se faktiskt. Att Neo inte bara kan lugna sig av bröstet utan även i Jans famn. Det betyder att det inte är helt kört de gånger han inte vill komma till ro hos mig. Har märkt att det fungerar alldeles utmärkt att liksom avleda honom när han blir trött och gnällig. Alltså byta famn. Sen när han lugnat ner sig kan han tänka sig bröstet igen.
 
Man märker väldigt tydligt när Neo blir trött, vilket brukar inträffa efter ungefär två timmars vakentid. När han var lite mindre kunde tiderna se ut lite hur som helst, men nu känns det som att man lärt sig hur han brukar fungera under dagen. Självklart med vissa avvikelser. I nuläget har han slutat vakna vid fyra-femtiden. Vi går upp runt åtta. Innan lunch tar han sig oftast en tupplur på 1-2 timmar och även efter lunch eller på eftermiddagen. Kan bli lite gnälligt framåt kvällen och ibland vill han inte somna även fast han verkligen skulle behöva det. När klockan slår åtta har han för det mesta kommit till ro och somnat. Men även med skrikfester inräknat brukar vi lyckas söva honom inte senare än nio.
 
Hur många timmar brukar era bebisar vara vakna i sträck innan de blir trötta och kinkiga?
 
 
 
Neo sover middag med snuttefilten.
 
 
 

Värdelös

 
Klockan var strax före fem imorse när jag vaknade av det vidrigaste migränanfallet på länge. Stapplade ner till köket för att ta en huvudvärkstablett och gick sedan och lade mig i hopp om att det skulle gå över. Men icke. Mådde så sjukt illa att jag var tvungen att springa in på toaletten och spy. Hur sjutton skulle jag klara av denna dag, tänkte jag. Låg och vred mig i sängen av illamående. Fick till slut väcka Jan och be om hjälp. Klarade inte ens av att byta blöja på Neo för huvudet kändes som att det skulle explodera när som helst. Fatta vad värdelös jag kände mig just då. Andra dagen i rad som huvudet krånglar. Men igår gick det i alla fall över. Det gjorde det inte nu. Åh, jag blir så less på mig själv när jag inte ens klarar av att ta hand om mitt barn. Gissar att jag har en del hormoner kvar som gör mig extra känslig, men jag känner mig verkligen hur usel som helst.
 
Jan gjorde sig i ordning, tog med Neo och åkte in till jobbet för att hämta lite jobbgrejer. Nu jobbar han hemifrån. Är så otroligt tacksam att det gick att lösa den här gången, men jag får så himla dåligt samvete för att jag inte kan göra det jag borde klara av att göra. Först den där nedriga förkylningen och så huvudvärk flera dagar i rad. Idag får alltså Jan sköta två "jobb". Illamåendet har lagt sig i alla fall så nu kan jag ta Neo en liten stund, men fick lova Jan att säga till när det blir för mycket. Jag är medveten om att jag är riktigt dålig på att "give myself some slack", men det är tyvärr så jag är funtad. Ytterligare något jag måste jobba på antar jag. Man kan inte vara en "perfekt" mamma hela tiden. Fast jag skulle verkligen vilja vara det. Och det är ju stört omöjligt att hålla sig frisk hela tiden.
 
 
 
 
 

Att Belöna Sig Själv

 
 
Det gäller ju att belöna sig själv när man nått sina delmål vad gäller viktminskningen.
Den första belöningen när jag blivit av med alla mina graviditetskilon är att boka en SPA/massagebehandling.
Fick ju en otroligt frikostig gåva i 30-årspresent som jag inte använt. Passar alldeles utmärkt som belöning.
 
Vad jag ska belöna mig själv med när jag även gått ner alla sambokilon vet jag inte.
Just nu känns det som att komma i min bröllopsklänning är belöning nog. Och har även kommit på
vilken klänning jag ska ha på själva festen. Hade tänkt köpa en enklare vit klänning, men insåg att jag
redan har den perfekta klänningen. Min indonesiska kebaya. Har lite festliga accessoarer till såsom ett
guldskärp och guldsmycken till håret. Blir perfekt. Back to the roots men ändå festligt vackert och unikt.
 
Har ni några belöningar i samband med viktnedgång för att peppa er lite extra?
 

Dagens Vikt

 
 
Dagens vikt: 66,7 kg. Ser fortfarande lite lätt smågravid ut, men hoppas att det mesta av
magflabbet ska försvinna när jag börjar träna på gym och kör spinning till hösten.
 

Sleeping Beauty

 
Neo verkar vara ute efter något typ av sömnrekord dagtid. Han tog sig en tvåtimmarslur mellan halv tio och halv tolv, vaknade till efter att Tess varit här en liten stund så hon fick gosa med honom, sen slocknade han igen vid ett och sover fortfarande. Och vi gick inte upp så fasligt tidigt imorse. Tror klockan var strax efter sju. Kanske är gårdagens inte så smidiga nattning som satt sina spår. Efter att Neo varit go och glad hela dagen tror jag att han kände på sig hur lite han skrikit och körde igång med en timmes skrikfest igår kväll mellan åtta och nio.
 
Jisses! Att den lilla pojken kan ha så stora lungor. Tror han testade hur mycket luft han kunde blåsa ut från lungorna. Om och om och om igen. Efter att ha tröstat, vaggat och försökt ge bröstet fanns det bara en sista utväg - bärselen. Han gnydde lite när jag lyfte i honom, och sedan började jag att städa upp efter middagen här hemma. Efter fem minuter slocknade han och jag kunde lägga ner honom i nestet för natten. Puh. Är rätt stolt över att jag inte tappade tålamodet, men det var nog för att jag hade haft en sådan bra dag.
 
 
Mysig placering av den lilla handen, Neo. Hahaha. Sötnos.
 

När Du Sover

 
 
Du är lite extra söt när du sover.
 
 
Sigge med.
 
 

Världens Huvudvärk

 
Uppdatering: Blir hemmabesök istället. Skönt det, så man slipper oroa sig både för skallen och bebis ute bland folk. Det var ju ett tag sedan man var själv med Neo på offentliga ställen och känner att jag vill vara i toppform ifall det skulle bli skrikfest. Men nu behöver jag inte tänka på det. Tess kommer hit om en liten stund. Neo ligger i soffan just nu och tar sin förmiddagslur. Det behövde han. Lilla, söta tröttmössan.
 
Snälla rara kropp. Kan mamma få slippa ha ont? Det går inte så bra att ha en spängande huvudvärk när man ska ta hand om en stundtals högljudd bebis. Fy helvete vad ont i skallen jag har. På gränsen till spyfärdig. Och idag ska jag ner på stan och träffa Tess. Den här värken är högst oläglig. Har tagit en tablett och hoppas på att det släpper inom ett par timmar. Jag har inget emot att Neo skriker eller låter, men just nu känns det som om varje ljud skär in i hjärnan på mig. Skyller på vädret. Ser ut att bli regn blandat med åska och så är det samtidigt väldigt kvavt ute. Som bäddat för huvudvärk.
 
 
En dagens mamma.

Istället För Glass

 
 
Istället för den där glassen jag var så sugen på blev det lite kvällslektyr.
Skvallertidningar är den bästa läsningen på sommaren för man slipper använda hjärnan.
 
 

Vilken Drömdag

 
Vilken drömdag. Sovmorgon till nio, vaknar med en leende bebis bredvid mig, får höra första skrattet under morgonpromenaden, sover två timmar tillsammans efter lunch och efter lite lek och dans i babygymmet somnar han på amningskudden med ett stort leende på läpparna. Inte en enda gång under hela dagen har han skrikit eller varit missnöjd. Så härligt när Neo är nöjd och glad. Även om bebisens humör inte alltid speglar hur man skött sig som mamma kan jag inte låta bli att känna mig extra stolt över att jag lyckats hålla honom på så bra humör. Lite cred kan jag i alla fall tillskriva mig själv.
 
Njuter av varje sekund och försöker att inte tänka så mycket på att han kanske laddar inför en skrikfest ikväll. Haha. Nej, bebisar är ju så ombytliga och därför gäller det att inte tänka för mycket på att det säkert kommer bli sämre framöver. Det ska njutas när man har sådana här underbara dagar. Tack, min älskade son. Snart kommer pappa hem och är väldigt trött. Hoppas du har några leenden kvar till din kära far. Annars får vi ta en liten promenad igen så pappa kan vila en stund. Som han gjort så många gånger för mig. Åh, jag är så lyckligt lottad med en sådan fin familj och blivande man som ställer upp i vått och torrt.
 
 
Det är så roligt att gå på promenad med Neo. Han är nyfiken på allt och kan bli helt fascinerad av ett löv.

Det Första Skrattet

 
Idag fick jag för första gången höra Neos skratt som var enbart för mig. Jan har fått höra Neo skratta en gång förut och när vi var hos barnmorskan skrattade han till typ ett halvt skratt eller vad man ska kalla det. Men denna gång såg Neo på mig med ett stort leende och skrattade. Sedan fortsatte han le och titta på mig med stora, blanka ögon. Åh, så mycket kärlek! När vi kom hem från morgonpromenaden lade jag ner honom i babygymmet en stund. Ganska snart signalerade han att han var hungrig. Jag lyfte upp honom till amningskudden och då skrattade han igen. Det är verkligen det vackraste ljud man kan tänka sig. 10 veckor gammal och redan charmar han byxorna av oss. Bådar inte gott för framtiden. Haha.
 
 
 

10 Veckor Efter Förlossningen

 
Efter en veckas uppehåll på grund av en riktigt nedrig förkylning kan jag äntligen återuppta mina promenader. Veckorna rusar iväg och jag hoppas inte månaderna går lika fort för då är det ju snart dags för bröllop. Hehe. Vågen visar idag på 67.0 kg. Då har jag "bara" 4 graviditetskilon kvar att bli av med till första delmålet. Tappat ett halvt kilo på en vecka. Det är på väg åt rätt håll, men inte i någon rasande fart. Man blev ju rätt bortskämd med viktnedgången veckorna efter förlossningen. Nu får man vara glad att man åtminstone inte går upp i vikt.
 
På Cypern blir det fortsatt promenader och hyfsad nyttig kost. Jag har ju ändå semester så jag kommer unna mig både en drink eller två och god mat. Men absolut inte låta det gå överstyr. När vi kommer hem till Sverige igen kan jag sätta igång och träna på riktigt, dvs köra pass på gymmet. Gud, vad jag längtar! Spinning är jag riktigt sugen på. Det är grymt bra för fettförbränningen. Självklart kommer jag fortsätta med mina promenader och förhoppningsvis kan jag utöka både tiden och sträckan.
 
 

Det Är Väldigt Märkligt

 
Kan ha varit värmen igår som gjorde Neo extra gnällig under hela dagen. Han ömsom skrek och ömsom slumrade till i min famn. Var som nöjdast när jag stod upp och vaggade fram och tillbaka. Trots att jag försökte erbjuda bröstet lite oftare på grund av hettan var han inte imponerad. Trugade så att han fick i sig några extra droppar, men mest av allt ville han vara nära mamma och det fick han så klart. Tog lite extra tid att natta honom också eftersom han bökade så mycket. Vet inte om era bebisar gör så, men Neo kan liksom rycka till i hela kroppen och väcka sig själv. Oftast blir han rädd och börjar skrika. Då får mamma komma upp och trösta och natta på nytt.
 
Det är väldigt märkligt. Även om jag haft en gnällig eller skrikig bebis en hel dag så slutar det ändå med att jag saknar Neo när han gått och lagt sig. Brukar smyga in och se om han ger ifrån sig några livstecken eller om han kanske vill ha bröstet. Kan avslöja att mer än en gång har jag gått och lagt mig enkom för att få vara nära honom och mysa i sängen, trots att jag kanske väntat hela dagen på att få lite egentid. Det känns som om något fattas mig när han inte är hos mig. Jisses, vad jag älskar honom. Det finaste vi har.
 
 
Mammas och pappas lilla buse.
 

Min Första Vuxenmiddag

 
Vilken känsla! Jag har precis avslutat min första vuxenmiddag utan en ammande eller skrikande bebis i famnen. Helt otroligt. Svävar nästan på små moln. Vi fick besök av fina Therese och hennes man vid tvåtiden. Min amningshjärna hade totalt lagt av så jag förstod först inte vem det var som ringde på dörren. Haha. Therese är en fantastiskt duktig fotograf och naturligt ljus behärskar hon så bra att man får gåshud. Vi hade tänkt ta lite familjebilder utomhus innan middagen men trots att det var årets varmaste dag så skulle det ju givetvis börja regna. Jag tror vi hann fota i kanske tre minuter. Förhoppningsvis hann vi få någon bra bild i alla fall. Jäkla regn! Det blev dock uppehåll när Jan skulle grilla köttet.
 
Fick en supervacker blombukett av våra gäster. Älskar att få blommor, fast dom var nog mest till födelsedagsbarnet, som för övrigt bakade sin allra första tårta idag. Blev riktigt god och jag kan avslöja att det bara blev ett litet hörn kvar av jordgubbstårtan som Sigge sedan fick äta upp. Grädden slickade han i vart fall i sig. Efter tårtätandet och den rekordsnabba fotningen hade jag ett stycke trött bebis som jag skulle försöka natta lite tidigare så vi kunde äta middag utan allt för många avbrott. Det märktes dock att Neo hade svårt att komma till ro, troligtvis på grund av värmen, men strax innan åtta somnade han och sov igenom hela middagen. Vid halv tio gick jag upp och ammade. Neo har sovit som en stock sen dess.
 
Allt som allt, en fantastiskt lyckad kväll.
 
 
Balkonghäng i väntan på att vädret ska klarna upp.
 
 
Godaste jordgubbstårtan på norskt vis.
 
 
Tusen tack för de vackra blommorna.
 
 
Far och son matchar med tröjor.
 
 
Ett stycke trött bebis som somnade under fotograferingen.
 
 
Han passade dock på att gnälla lite först.
 
 

Att Locka Fram Ett Leende

 
 
Jan försökte få fram ett leende men Neo bjöd bara på duckfaces.
 
 
Haha, sötnosen!
 
 
Då får väl mamma köra duckface hon med.
 
 

Så Här Gör Vi

 
Varje familjekonstellation är unik och man fattar beslut utefter vad som fungerar i den egna familjen. I vår familj är det Jan som jobbar och ska upp tidigt på morgonen. Eftersom han fysiskt ska iväg till ett jobb och har mycket större behov av sömn än vad jag har vore det inte rimligt att han tog upp Neo på morgnarna. Men jag anser inte att det vi mammor gör hemma är någon form utav ledighet. Bortser vi från de senaste veckorna så har jag gått upp vid fyra varje morgon och det har varit fullt ös från morgon till kväll. Vi har ett "jobb" som aldrig någonsin tar slut. Vi har jour dygnet runt, särskilt när man helammar. Visst hade det varit smidigt för jämnställdheten om man bara hade flaskmatat, för då hade både mamma och pappa kunnat ta lika mycket ansvar i alla fall på kvällen och helgen, men nu fungerar amningen bra. Jag har pumpat när brösten känts för fulla eller börjar göra ont, och då är det alltid Jan som flaskmatar, men eftersom Neo äter mer sällan så behöver inte brösten pumpas lika mycket.
 
Även fast jag inte haft något problem att gå upp tidigt så har det känts rätt tufft i längden. Därför kom jag och Jan överens om att han skulle ta en morgon - antingen fredag (han är pappaledig på fredagar), lördag eller söndag - då han tog upp Neo och lekte med honom på förmiddagen så jag kunde få sovmorgon. Idag var första dagen vi testade det och kan ni gissa vem som låg vaken först av alla och väntade på livstecken från resten av familjen? Japp. Moi. Klockan tickade förbi nio och varken Neo eller Jan var vakna. Haha. Så mycket för den sovmorgonen. Men jag smög in till Jan och sa att jag tänkte unna mig en dusch, sminka mig, klä mig och fixa håret. Vi får främmande i eftermiddag och för en gång skull ville jag se någorlunda mänsklig ut. Det var riktigt skönt, att åtminstone få en morgon i veckan då jag bara kan fokusera på mig själv.
 
Hur har ni andra delat upp ansvaret för blöjbyten, påklädnad, matning osv?
 
 
 
 

En Händig Karl

 
 
Min sambo har börjat tillverka armband. Han är faktiskt riktigt duktig.
Jag fattar inte hur han gör eller hur han orkar, men det blir fint.
Hoppas Neo får sin fars kreativa ådra. Hehe.
 
 
Fredagsmys och armbandstillverkning.
 
 
Jag koncentrerar mig på glass, jordgubbar och bloggen. Hihi.

I Denna Ljuva Sommartid

 
 
Neo nattade vi strax innan åtta. Han sover i stort sett hela natten och har slutat vakna vid fyra-femtiden. Idag gick vi upp halv åtta. Det har pågått nu i ett par veckor. Hans goda sömnvanor. Jag tror han invaggar oss i en falsk trygghet att han redan upprättat sömnrutiner. Trots att man vet att det kan vända precis när som helst kan man ju inte låta bli att hoppas. Och även om man är beredd på att det kan ändras lär man bli lika chockad när det händer. Men ikväll njuter vi på balkongen av den varma sommarkvällen. Jan dricker öl och jag tog mig en avsvalkande fjortisdricka. Imorgon blir det dryga 30 grader. Lär nog bli rätt täta amningar för den lille prinsen. Inbillar mig att han blir "törstigare" när det är varmare. Idag har han ätit ungefär var tredje timme.
 
Trevlig helg!
 

Den Där Kärleken

 
 
Den där kärleken mellan far och son är så vacker att hjärtat hotar att brista.
 
 
Han kommer bli en liten tjejtjusare när han blir stor.
 
 

Välkommen Storlek 56

 
Nu har Neo officiellt vuxit ur de flesta kläder i storlek 50. Finns en och annan body som fortfarande sitter bra, men jag har lagt undan det mesta av 50-kläderna. Så 9 veckor och 4 dagar gammal har han nu storlek 56. Min lilla, stora pojke. Finns mycket fint i hans garderob i storlek 56. Tänkte även börja använda storlek 62 för det gör inget att kläderna är lite stora på honom. På så vis kan man ju använda och variera mycket mer än om man skulle gå och vänta på att Neo växer i nästa storlek. Åh, det är så himla underbart att hålla på och greja med bebiskläder. Få saker är så harmoniskt som att vika ihop rentvättade små bodys, strumpor och pyjamaser. Att få gå upp på morgnarna och sätta på Neo kläder är helt klart en av mina favoritsysslor.
 
 
Finns så mycket tuffa pojkkläder.
 
 
Skorna har han inte vuxit i ännu.
 
 
Dessa passar nästan. I alla fall med strumpor.
 
 

Lugn Och Ro

 
Idag behövde jag lite tid för mig själv. Det blev en rätt intensiv dag för mig som fortfarande inte är helt frisk. Neo var väldigt skrikig under hela dagen och när jag trodde att han skulle somna fort på kvällen bestämde han sig för att förstärka sin trötthet med ytterligare skrik. Till slut erbjöd sig Jan att gå en promenad med lillen i bärsele. Jag såg tydligen helt färdig ut och det hade han rätt i. Var sjukt nära till tårar där ett tag. Åh, vad jag längtar tills den här fasen är över så man får en liten andningspaus innan den där riktigt mörka femveckorsperioden kickar igång.
 
Medan far, son och katt var ute gick jag och lade mig i sängen med täcket över huvudet. Sen när Neo kom in igen sov han som en stock. Jan lade ner honom i babynestet och han fortsatte sova en stund innan han vaknade ett par gånger för mat och snutt. Men nu verkar han ha kommit till ro. Jag smög mig ner i vardagsrummet, satte mig i soffan och bara njöt av att få vara själv för en stund. Här har jag suttit i mörkret säkert över en timme. Obeskrivligt härligt.
 
 
Det är inte lätt att vara liten.
 

Baby Gangnam Style

 
Efter lite övertalning gick Neo motvilligt med på att visa upp en halvfärdig koreografi till låten Gangnam Style. Han hälsar att detta får bli hans första födelsedagspresent till sin pappa som fyller år idag. När musiken stannar upp precis innan refrängen kan ni höra Neos första försök till sång. Och ja, han ser väldigt koncentrerad ut. Men det är för att det faktiskt är en väldigt komplicerad dans. Sen ville han ju göra ett bra framförande.

Jag Skulle Städa

 
Jag skulle städa lägenheten och göra fint här hemma för idag är det min kära sambos födelsedag, men det blev inte lika mycket gjort som jag hade önskat eftersom Neo behövde vara nära mamma extra mycket idag. Stackars lilla plutt. Mycket gråt under hela dagen, till och med i sömnen. Det är verkligen hjärtskärande att se när de befinner sig i dessa förbaskade utvecklingsfaser, men jag tröstar så gott jag kan. Och känner att den här dagen inte kunde kommit mer lägligt eftersom jag inte mådde lika dåligt idag. Nu börjar jag bli bättre från förkylningen och har mer ork. Tyvärr krockade allt med Jans födelsedag.
 
Hade jag varit frisk skulle jag smitit iväg till affären för att inhandla födelsedagsmiddag och tårta, men har inte varit utanför lägenheten på fyra dagar. Lyckades kraxa fram en födelsedagssång på morgonen med min whiskyhesa röst som försvann helt när de lite högre tonerna skulle sjungas. Resten av firandet får vi ta i helgen, då vi även kommer få lite gäster som sover över. Det blir grillning, utomhusfotografering och allmänt helgmys tillsammans med Therese och hennes man Emil. Ska ju bli strålande väder så det passar riktigt bra med besök och födelsedagsfirande. 
 
 
Grattis på födelsedagen, älsklingen min! Vi älskar dig.
 
 
 

Neos Wonder Weeks

 
 
Som ni ser har vi ungefär en vecka kvar av detta gnällande innan solen kommer tillbaka.
Sen har vi en väldigt svart och lång period framför oss. Fem veckor med dunder och brak. Hjälp!
 
Appen räknar från korrigerad ålder (bf-datumet).
Neo skulle egentligen varit lite drygt 11 veckor nu om jag inte hade gått på övertid.
 

Tillbaka Till Vardagen

 
Idag bestämde sig Neo för att mamma var tillräckligt frisk för att handskas med lite morgonskrik. Jippiedoo. Jag såg på Neo att han behövde sova lite till efter att ha varit vaken två timmar under morgonen. Det var de klassiska signalerna såsom gnuggande i ögonen och händer som vek öronen framåt. Och så trötthetsskriket förstås. Men han vägrade ta bröstet och han vägrade låta sig sövas i mammas famn. Inte denna gång. Haha. Envisa trolllunge! Så vi gick upp och jag bytte blöja, tvättade och klädde honom. Sen gick vi ner till vardagsrummet, jag tog fram amningskudden och han hann suga två tag innan han slocknade. Gick verkligen inte att bli irriterad.
 
När jag mådde som sämst under den här förkylningstiden så har Neo faktiskt legat kvar i sängen på morgonen och slumrat till halv elva/halv tolv tre dagar i rad, utan att kvälls- och nattsömnen påverkats. Vid åttatiden på kvällen ligger han i babynestet och sover. Är väldigt tacksam över att vi än så länge fått en bebis som accepterar att man ska sova på nätterna. Men väntar spänt på när detta kommer ändras. För man har ju hört talas om hur många gånger barnets sömnrutiner kan komma att rubbas under de första levnadsåren. Det behöver ju inte bli så men bättre att vara förberedd på det värsta.
 
 
Neo tar en paus i morgonskriken och passar på att prata med sängmobilen.
 
Min profilbild

Sök i bloggen