Att Fokusera På Rätt Saker

 
Något jag undvikit att skriva om men inser nu att jag måste ta tag i förr eller senare är mina tankar inför och om själva förlossningen. Ni vet, när man ska klämma ut något som motsvarar en megamelon genom arselhålet. Fast nu blir det ju inte det bakre hålet utan det främre. Men efter vad jag förstått kan man i stort sett spricka så mycket att hål nummer ett och två blir ett och samma. Typ. Nu tog jag i lite, men ni förstår säkert vad jag är ute efter. Det är i alla fall inte en behaglig tanke så det är väl inte så konstigt att jag försöker låta bli att tänka på det. När jag fick gravid-boken av barnmorskan så hoppade jag medvetet över kapitlen som handlade om förlossning för jag vågade inte läsa, men efter det senaste samtalet så TROR jag att jag kommer känna lite större lugn med mer vetskap. Man brukar ju säga att det är okunskap som skapar rädsla.
 
Jag har inte hunnit sätta mig in så mycket om olika smärlindringsmetoder och diverse olika komplikationer som kan uppstå under en förlossning, men vad jag förstått så gäller det att hela tiden försöka fokusera på rätt saker. I detta fall så är ju själva bebisen det absolut viktigaste och jag vet ju innerst inne att hela den här gravidkarusellen kommer vara värt det när barnet väl tittar ut. Funderar även lite grann på hur lång tid det kan ta. Jag har vänner som fött efter bara ett par timmar från den första värken till andra kvinnor som legat i ett par dygn innan bebisen kom till världen. Hur sjutton klarar man långdragna förlossningar med flera timmars värkar? Har fått rådet att Inte tänka på mer än en värk i taget. Andas. Ta det lugnt. Släppa kontrollen och låta kroppen göra det den är skapt för att göra
 
Barnmorskemottagningen erbjöd väldigt matnyttiga föräldrakurser som vi definitivt kommer skriva upp oss på. Till en början var jag oerhört skeptisk, men när jag fick se det stora utbudet och vad de kommer innehålla så kändes det självklart för oss att gå dit. Har dock inte bestämt mig för om jag vågar titta på förlossningsvideon som kommer visas under en av kurserna. Jag vet ju redan att det kommer göra så in i helvete ont att föda. Att jag kommer känna en smärta jag aldrig någonsin upplevt förut, men jag vet inte om jag vill SE hur ont det gör på film. Barnmorskan menar på att det kan vara bra så man vet vad som kommer, men jag är rädd att jag ska bli helt avskräckt och känna att jag inte kommer klara det. Och det är liiiite sent påtänkt nu. Hur skulle ni gjort? Hade ni velat SE andra kvinnors förlossningar innan ni fött ert första barn?
 
 

Bestefar Och Bestemor

 
Bebisens bestefar och bestemor bor ju på Cypern och idag fick vi ett litet paket ända därifrån. Till min enormt stora förtjusning hade bestemor skickat med en jättesöt body som fick mitt hjärta att smälta. Jag höll upp den och lade den i Jans famn för att liksom se framför mig hur han håller vår lilla bebis. Och då brast det för mig. Jag började storböla. Tårarna bara sprutade. Hahaha. Lite känslig tror jag minsann. Men det var alltså tårar av glädje. Blev så himla rörd att jag inte kunde hålla mig. Har ju känt att tårarna varit nära flera gånger de senaste dagarna, och vad är väl bättre än att gråta av lycka?
 
 
 
Jättesöta elefanter på, vilket har en speciell betydelse för oss som jag faktiskt inte vet om bestemor visste.
Vi brukar säga till varandra "jag älskar dig elefantligt mycket". Det är en liten interngrej mellan oss som är så där lagom fånigt gulligt. Så fort jag såg bodyn kom jag att tänka på uttrycket elefantligt. Helt perfekt!
 
 
Sötaste bodyn. Både mitt och Jans hjärta smälte.
 
 
Ett par "Converse-skor" som jag fick på beställning enligt norska flaggans färger.
Om det är någon som missat det så är alltså min fästman norsk, så bebisen kommer bli
världens finaste norsk-indonesiska blandning.
 
 
Min egen lilla baby box där jag samlar särskilt betydelsefulla bebiskläder och bebisgrejer.
Hitills ligger första bodyn som jag köpt med pandatryck, två par pyttesmå vita stumpor, gosigaste haren,
en liten tröja som jag hade när jag var bebis, ett par stickade strumpor som mormor virkat,
Converse-sockorna samt bodyn från bestemor.
 

En Liten Jämförelse

 
 
En liten jämförelse mellan vecka 13 och vecka 8.

Ultraljud Vecka 13

 
Vaknade två på natten av att blåsan behövde tömmas. Trodde att det var dags att kliva upp och göra sig klar för ultraljud, men tji fick jag när jag såg vad klockan var. Bara att lägga sig igen och vänta några timmar till. Under frukosten hade jag svårt att äta för jag var så nervös. Fick bara ner en smörgås. Bilresan till Göteborg kändes som en evighet och när vi väl kom in i väntrummet fick vi vänta en liten stund till då vi var ganska tidiga. Passade på att läsa några mamma-tidningar även fast koncentrationen var lite överallt. Tänkte på min bebis i magen och att jag äntligen skulle få se honom/henne igen. Kl. 09.50 fick vi komma in till barnmorskan och jag fick lägga mig på britsen med en gång. Åh, vad ivrig jag var. Fick den där kalla gelen på magen och nästan direkt fick vi se det lilla hjärtat som slog så fint. Jag låg och stirrade på skärmen med ett gigantiskt leende och kunde knappt slita blicken från vårt lilla mirakel.
 
Till en början låg bebisen och sov när vi kikade på honom/henne. Barnmorskan försökte skaka lite lätt på magen min, men fisen var väldigt svårväckt. 11 cm och redan trotsig ♥ Jag fick order av barnmorskan att göra diverse gymnastiska övningar för att väcka krabaten. Böja mig framåt och röra tårna, lyfta på rumpan och skaka magen. Funkade sådär. Den tog sats med benen och ställde sig upp men sen fortsatte den att sova. Fick då order om att dricka en massa vätska (drack 7 glas och 1 kopp kaffe inom loppet av 15 minuter). Då blev det minsann lite mer liv därinne. Bebisen studsade omkring, sparkade, hickade och hade party i min livmoder, men låg fortfarande inte som barnmorskan önskade (på magen eller rygg). Jag fick dricka ännu mer vätska och när blåsan var full till bristningsgränsen lade sig bebisen äntligen på mage så barnmorskan kunde mäta ordentligt. Och gissa vad? Allt såg bra ut! Rolig grej - barnmorskan berömde mig för väldigt starka magmuskler och frågade om jag tränade något speciellt. Har alltid haft stark mage och det känns hoppfullt att det fortfarande märks trots min lilla gravidbula.
 
Blev så glad över alla fina bilder vi fick och barnmorskan var mycket belåten. Om ungefär en vecka får vi svar på KUB-testet och vi hoppas så klart på att sannolikheten för kromosomavvikelser ska vara låg. Nu tänker jag dock INTE gå omkring och oroa mig för resultatet. Det blir som det blir. Jag är bara så otroligt lättad över att det hitills sett bra ut och den känslan vill jag ta vara på. Imorgon ska jag ringa till ultraljudsmottagningen här i Borås för att boka in rutinultraljudet som brukar ske i vecka 18-20. Ska försöka få en tid i början på december. Om barnmorskan kan och vill säga vilket kön så vore det ju roligt om vi fick veta det innan vi åker till Cypern. Det är inte lång tid kvar. Mindre än två månader. Känns som att dagarna bara rusar iväg så fort man passerade vecka 12. Om två dagar går jag in i vecka 14.
 
 
Har det bra i mammas mage.
 
 
Här ser man lilla hjärnan och hjärtat.
 
 
Efter kopiösa mängder vätska tryckte blåsan på så att bebisen äntligen lade sig på mage.
 
 
 
Har för övrigt hittat den perfekta förlossningslåten som jag MÅSTE ha när det är dags att föda.
Push It med Salt-N-Pepa. Det ska jag skriva upp i mitt förlossningsbrev.

En Snabb Uppdatering

 
Fått remiss till sjukhuset för att träffa kardiologen (hjärtspecialisten) för extra koll av mitt hjärta under graviditeten, men utöver det hade jag enligt alla prover perfekta värden. Blodsocker 4, blodtryck 110/70 och ingen järnbrist. Den blivande mamman mår med andra ord väldigt bra. Vad det än är jag ätit hitills i graviditeten så ska jag fortsätta äta som jag gör, var barnmorskans bedömning. Härligt! Imorgon åker vi till Göteborg för att se om den lilla beisen i magen mår lika bra, vilket vi så klart hoppas på. Tack Jan för att du är med mig och ställer upp till 110 %. Älskar dig och vår lilla familj.
 
 
 
Vecka 13 (12+4). Total viktuppgång: 1.6 kg.
 

Min barnmorska har sagt att vi ska FÖRSÖKA hålla oss runt 10 kg.
Än så länge är det ingen fara, men jag väntar spänt på när magen sätter igång att växa på allvar.

Veckan Börjar Dåligt

 
Veckan började dåligt med illamående och spya, men så kan det bli ibland. Får vara glad över att jag slipper må dåligt varje dag. Kanske är det även lite nervositet inblandat inför morgondagens provtagningar hos barnmorskan och onsdagens ultraljud. Kommer inte blogga så mycket de kommande dagarna. Måste fokusera på den lilla i magen som inte mår bra om mamma stressar upp sig. Känner att jag vill vara i fred lite grann. Hoppas ni har förståelse för det. Har så mycket konstiga känslor och tankar för allt och ingenting. Om någon så mycket som petade på mig skulle jag med all säkerhet brista ut i gråt. Nej, så kan vi ju inte ha det. Återkommer så fort jag känner mig lite bättre och förhoppningsvis med bra nyheter.

Många Veckors Väntan

 
Jag längtar efter att få känna de första rörelserna från bebisen, men efter vad jag förstått kan det dröja många veckor till. Fast självklart är det ju individuellt, som med allt annat under graviditeten. Som förstföderska brukar man dock känna de första fosterrörelserna efter halva graviditeten, alltså någon gång mellan vecka 18-22. En del kan känna av dem redan i vecka 13 och för andra kan det dröja fram till vecka 26. Inget är rätt eller fel. Barnets placering i magen samt moderkakans placering inverkar också på när man känner av de första rörelserna. Har man moderkakan i framvägg (bukvägg) sitter den som stötdämpare och kan ta bort udden av alla sparkar och göra att rörelserna känns mindre framträdande.
 
Undrar hur det kommer kännas för mig när bebisen väl börjar buffa och knuffa. Känns spännande och lite läskigt på samma gång. Att det verkligen bor en annan liten individ därinne som bara växer sig större. Åh, vad jag längtar efter att få träffa vårt lilla mirakel! Han/hon är så efterlängtad och redan så älskad. När Jan sa till mig idag hur mycket han glädjer sig över att bli pappa började jag nästan gråta av lycka.
 
 
 
Längtar efter vårt älskade lilla mirakel.
 
 
 
 

Västkustträffen Del 3

 
Hemma i Borås och tänker tillbaka på helgens träff med ett stort, brett leende. I veckan ska vi arrangörer försöka få till ett uppföljningsmöte om träffen och prata om vad som funkade bra och om det är något vi kan göra annorlunda eller tänka på till nästa års träff, för det kommer definitivt bli flera gånger. Målet var ju att starta upp en träff på västkusten som vi kunde ha varje år och detta var alltså första träffen. Jag minns det första planeringsmötet i Mölndal där vi kanske tippade på att åtminstone få ihop 20 personer. Nu hann jag inte räkna alla då det var en del som kom lite senare och några man inte hann träffa, men jag tror vi var minst 40 stycken träffdeltagare om inte fler. Inte illa pinkat för debutträffen!
 
Vill passa på att ge en stor eloge till John Hagby som ordnade kontakten med Tanumstrand Hotell och Konferens och väldigt förmånliga paketpriser. Vi har verkligen fått möjlighet att vistas i toppenlokaler. En större konferenslokal som vi använde som bas/uppsamlingsplats, mötesplats och för smink och hår, samt en mindre lokal som omvandlades till studio med utrustning från Scandinavian Photo. För att inte tala om tillgången till hotellets pool-och spaavdelning efter stängningsdags. Trots kylan och årets första snö hann man ändå njuta av den vackra naturen och det fanns några riktigt tuffa modeller som vågade sig ut i kylan och fota. Allt för konsten.
 
Nästa år ska vi se om det möjligtvis går att flytta träffen till en lite varmare månad, men det är något som vi ska kolla upp. Bara att det kom så många till första träffen trots höstkylan talar sitt tydliga språk. Sen hade vi ju även finfina vinster från våra sponsorer och lotteriförsäljningen blev även den en succé. Nu ser jag fram emot att få se alla bilder som skapades under dessa tre dagar. Jan tog en hel del fina porträttbilder och även gruppbilderna blev riktigt bra. Känns skönt att kunna göra sådana här saker som ett litet avbrott i min gravid-vardag. Hade lite jobbiga krämpor den första kvällen, men i det stora hela klarade jag av det ganska bra.
 
 
 
Fotografen erbjuder retusch av snorkråkor, matrester och blåmärken.
 
 
Uppsamling av kvarvarande träffdeltagare för gruppbild i studion.
 
 
Porträttfotografering av deltagarna. Jan Monsen med modell Jennifer.
 
Tusen tack alla arrangörer och träffdeltagare för en oförglömlig helg!
Vi ses nästa år!
 
 
 
 
 
 

Oh My

 
Uppdatering: Nu rullar vi hem. Snön har smält och solen skiner. Vi hörs när vi är hemma i Borås. Tjingeling!
 
Jag gillar inte kyla, men jag gillar att mysa. Därför tycker jag om att SE snö så länge jag är inomhus med en go filt. Gillar däremot inte att det snöar när bilen inte har några vinterdäck. Vet inte riktigt hur vi ska göra. Hem måste vi ju. Och det ser tyvärr inte ut att smälta bort. Nåväl. Det är några timmar kvar innan vi ska köra. Först har Jan bokat studion nere på hotellet för porträttfotografering av så många träffdeltagare som möjligt. Ska bli kul. Men nu ska vi ta och packa in det sista i bilen och checka ut. Det har sannerligen varit en helt fantastisk helg med många härliga minnen. Ser redan fram emot nästa år och då har vi förhoppningsvis en liten bebis med oss.
 
 
 
Imorse utanför vår stuga.
 
 
Marken börjar bli snötäckt.

Ta Ut Glädjen I Förskott

 
Mina tankar inför onsdagens ultraljud:
 
Ta ut glädjen i förskott - går det bra blir du glad två gånger,
 
går det åt helvete så har du åtminstone varit glad en gång.

Tre dagar kvar tills vi får se vår lilla bebis.
Behöver jag ens skriva att jag börjar bli riktigt nervös nu?
 
 
 
Vecka 13.

Västkustträffen Del 2

 
Klockan är elva på kvällen och jag är helt färdig. Jan gick ner till hotellet för att göra en sista grej med några andra fotografer, men jag orkade verkligen inte följa med. Huvudvärken släppte för inte så länge sedan och jag gissar att det bland annat är den som gjort mig lite extra sänkt ikväll. Skönt att man inte behöver känna sig som värsta partypoopern när man är gravid. Folk förstår om man är trött och behöver vila. Det känns bra. Är i alla fall otroligt nöjd över denna fototräff och allt härligt folk man träffat. Ser fram emot att få se bilderna från plåtningarna.
 
Jag har verkligen haft det supermysigt på Västkustträffen. Det är så fantastiskt roligt att åka på sådana här saker tillsammans med Jan, även om jag den närmaste tiden inte kommer stå framför kameran som modell. Längtar jag tillbaka till mina mer glamourösa dagar behöver jag bara kika i min portfoliobok för att se hur mycket roliga plåtningar jag hunnit med genom åren. Nu börjar en ny tid i mitt liv, en helt fantastisk tid som mamma och det kommer kräva min fulla uppmärksamhet.
 
 
 
Jag hade tänkt ha dessa skor ikväll MEN insåg att jag nog inte kommer kunna använda
någon av mina älskade pumps på ett bra tag. I alla fall inte så länge jag har bäckensmärtor.
 
 
Men med eller utan högklackat så piffade jag i alla fall till mig inför lördagens middag.
 
 
Vi hade finfina lotteripriser från våra sponsorer:
Skärgårdslinjen, XDesign, Moderskeppet, NMG-models, MissEmm Design, Modellbilder.se och Kaffebrus.
Lotteriförsäljningen blev en stor succé och vi sålde över 200 lotter!
 
Ser redan fram emot nästa års Västkustträff!
 
 
 
 

Eat Drink Love

 
Helgens fantastiska skaldjursbuffé
 
 
Krabbklorna blev något utav en favorit.
 
 
Massa god lax som jag inte kunde äta... Men jag luktade på fisken. Hihi.
 
 
Men dessertbordet kunde jag äta nästan allt av..
 
 
Förutom de goda dessertostarna till vänster... men jag luktade på dem.... Mums!
 
 
Jag åt fyra tallrikar... var tvungen att byta för det blev så söligt efter ett tag.. hehe..
 
 
Såååå gott vitlöksbröd.
 
 
Glad att jag kan äta massa skaldjur även fast jag är ett preggo.
 
 
Godaste på krabban - klorna.
 
 
Svensk hummer.
 
 
Fredagsgänget njuter av buffén.
 
 
Vi blev ett mysigt gäng på fredagen. Under lördagen väntade vi ännu fler träffdeltagare.
 
 
Lördagens buffé - kalla sidan.
 
 
Lördagens buffé - varma sidan.
 
 
Väldigt mycket kött i från olika djur. Till ex kyckling, ribs, nöt, fläsk, lamm, grillad tonfisk.
 
 
Lördagens dessertbord.
 
 
Riktigt gott. Och inga dessertostar som hånade mig denna gång.
 
 
Har fortfarande inte tröttnat på räkor.
 
 
Jag som inte brukar ha sötsug mumsade glatt i mig från dessertbordet.
 
 
Kärlek.
 
 
Härliga gänget på första Västkustträffen.
 
 
 
Älskar man mat, underbara människor, mingel och foto så är Västkustträffen the place to be!
 
 
 
 

Västkustträffen Del 1

 
Så var det äntligen dags för årets första Västkustträff på Tanumstrand Hotell Och Konferens i Grebbestad. Ca 40 fotografer, modeller, makeupartister, hårstylister, assistenter tog sig till vackra kusten för att nätverka, mingla, fota och ha skoj tillsammans med likasinnade från fredag-söndag. Då det som vanligt blivit en hel del behind the scenes så tänkte jag smälla upp några bilder istället för att bara skriva en massa text. Fast jag försöker skriva lite text till bilderna så det blir lite mer lättförståeligt vad vi egentligen pysslar med. Ledsen om det tagit en stund med blogginlägget. Åkte på världens dunderhuvudvärk som jag försöker bli av med genom vila, men det tycks inte fungera.
 
 
Vår lilla stugby som de flesta av träffdeltagarna bodde i.
Hotellet hade varit så smarta och bokat in oss alla i stugor bredvid varandra.
 
 
Vår lilla stuga. Och som ni ser var vädret helt fantastiskt. Men kyligt.
 
 
Solnedgång i hamnen.
 
 
Alldeles spegelblankt.
 
 
Ett litet välkomstmöte för de deltagare som anlände på fredagen.
 
 
Schema för träffen.
 
 
Efter middagen (som kommer i ett separat blogginlägg) hade Jan en plåtning.
 
 
Bikiniplåtning med modellerna Rebecca och Jennifer.
 
 
En liten grupplåtning som jag tyvärr hoppade över. Var inte i bikiniform denna kväll.
Och kommer nog inte bli det inom det närmaste året. Haha.
 
 
Men det var en grym location att plåta på.
 
 
På kvällen blev det kalas i en av stugorna.
 
 
Lördag morgon efter frukost.
 
 
Så vackert på västkusten även på hösten.
 
 
Idylliskt.
 
 
Många fina miljöer att fota i.
 
 
Hade jag inte varit så feg för kyla skulle jag gärna plåtats nere vid vattnet.
 
 
Ute och går med hunden. Fniss....
 
 
På lördagens samlingsmöte.
 
 
Makeup och hårstyling i full gång.
 
 
Vacker brudmodell.
 
 
På väg till plåtning.
 
Fler bilder kommer upp imorgon.
Och även ett separat blogginlägg om all den fantastiska maten.
 
 
 
 
 

Dagens Agenda

 
Frukost, morgonmöte, fota BTS-bilder, lunch, blogga, sova middag, blogga,
göra mig i ordning för middagen, ÄTA BUFFÉ, kvällssamling, lotteridragning,
dricka Virgin Mary's och dansa hela natten lång at Tanumstrand Hotell och Konferens,
(om bebisen i magen inte protesterar för mycket). Så ser min härliga lördag ut!
 
God morgon!
 

Hur Jag Mår

 
Jag måste utgå från att bebisen mår bra, men det kan jag inte veta förrän jag ser det på ultraljudet. Själv har jag inte mått så bra rent fysiskt. Inget illamående eller kräkningar idag, men hela området runt bäckenbenet och nedre buken smärtar något förfärligt. Och det är värst på kvällarna. Har varit så här nu i kanske snart en vecka, om inte mer. Mest på höger sida. Först när jag hör vad min barnmorska har att säga på tisdag och vad ultraljudet visar på onsdag kan jag bli helt lugn. Just nu är det många funderingar jag har. Är det foglossning? Har fostret på något konstigt vis hamnat fel? Är det ett missfall som inte vill "blöda ut"? Tankarna är många.
 
Det är tre olika typer av smärtor i den nedre regionen. Den där värken som känns som mensvärk är inte så farlig, utan går att härda ut och bortse ifrån. Men de två andra smärtorna är riktigt vidriga. Tänk dig att någon står och sparkar dig mellan benen på blygdbenet. Så känns den ena. Och den jobbigaste smärtan av dem alla är just de där sidohuggen som kommer helt plötsligt och förvärras om jag går eller promenerar. Samt alltid dyker upp när jag ska lägga mig på kvällen, vilket gör det ruskigt svårt att somna ibland. Hade tänkt nöja mig med förklaringen att det är växtvärk och inga konstigheter, men nu vill jag verkligen gå till botten med detta.
 
 

Fritt Fram För Frosseri

 
 
Ska man äta skaldjursbuffé gäller det att klä sig rätt. Mörka kläder så eventuella fläckar inte syns, uppsatt hår så man inte störs av hårslingor som ramlar ner i maten, kortärmad tröja så man inte behöver tänka på var man lägger armarna samt vida byxor (gärna mammabyxor) så att det får plats med extra mycket mat.
Sen är det bara fritt fram för frosseri! Mumma!

Välkommen Vecka 13

 
 
Så går man in i graviditetens fjärde månad.
Under de kommande åtta veckorna sker 45 % av den totala viktuppgången. Sweet...
 
Viktökning hittills: 1 kg.
Ska bli spännande att jämföra hur stor man blivit i slutet på andra trimestern...
Varning för gigantosaurus. Hahaha. Loving it.

Mysfika Med Michaela

 
Efter en lugn vilodag hemma vågade jag mig ner på stan trots att det kom en snöblandad regnskur bara några minuter innan bussen skulle gå. Hade bokat en mysfika med Michaela på café Viskan. Efter att ha sett flera gravida bloggisar lägga upp mumsiga bilder på kladdkaka hade jag redan gått och fantiserat vad jag skulle beställa. Och så fick det bli. Kladdkaka med grädde och ett stort glas mjölk. Trots att det var en barnfri fika så blev det så klart nästan bara massa bebisprat. Det är ju oundvikligt när man fikar med en annan blivande mamma. Fast hon ligger lite före mig då hon redan har en fin liten son hemma, så nu väntar hon nummer två.
 
Hennes mysiga blogg hittar ni HÄR.
 
 
Gofika på stan.
 
Tack vännen för jättemysigt sällskap!
 
 
 
 

I Choose To Live

 
I choose to live by choice, not by chance,
to make changes, not excuses,
to be motivated, not manipulated,
to be useful, not used,
to excel, not to compete.
 
I choose self-esteem, not self-pity,
I choose to listen to my inner voice,
Not the random opinion of others.
 
 
 
 

Pustar Ut

 
Jag har precis pratat med barnmorskan. Tänk vilka underverk en lugn och sansad röst kan åstadkomma. Det känns genast så mycket bättre, vilket betyder att jag känner mig mindre orolig och stressad. Och det bidrar till en glad bebis. Eftersom smärtan gett med sig idag kom vi överens om att avvakta och ta det lugnt. Men om det återkommer och håller i sig ville hon att jag skulle söka akut så att läkaren kan ta sig en liten titt. Bara för att vara på den säkra sidan. Jag kan pusta ut lite grann i alla fall.
 
I helgen ska jag se till att bara vila och njuta. Ingen stress över huvud taget. Vi åker iväg till Tanumstrand i Grebbestad för en fototräff som vi är med och anordnar och det ser jag verkligen fram emot. God mat, photoshoots och mingel med fotografer, modeller, makeupartister och stylister. Det är första gången på väldigt länge som en lite större fototräff anordnas på västkusten och vi hoppas så klart på att det blir en succé. Blir många nya och gamla ansikten.
 
Jan hade ett par plåtningar inbokade som jag tänkte vara med och assistera på. Eventuellt om jag själv ställer mig framför kameran. Har inte riktigt bestämt mig ännu, utan det får bli dagsformen och lusten som avgör det. Ska bli skönt med lite miljöombyte. Vi har några konferenslokaler till vårt förfogande där den ena lokalen får fungera som studio och den andra som samlingslokal där vi håller välkomstmöte och lördagens morgonmöte. På kvällen har vi tillgång till hotellets poolområde och jag misstänker att det kommer bli en del plåtningar där.
 
Morgondagens absoluta höjdpunkt är självklart skaldjursbuffén. Om jag inte hade varit gravid så hade jag börjat fasta redan idag för att kunna få plats med så mycket som möjligt.
 
 
Hit åker vi imorgon.
 
 
Åh, vad det ska frossas i havets läckerheter.
 
 
Vi kommer bo ett litet gäng i en av hotellets stugor.

Vilken Lyx

 
Fick sovmorgon till kl. 06.00 imorse. Vilken lyx. Har varit uppe en sväng och ätit frukost med min sambo innan han skulle iväg till jobbet. Trots att jag helst av allt skulle vilja ligga kvar i sängen måste jag upp och äta, annars riskerar jag att må illa resten av förmiddagen. Kroppen bestämmer vad och när jag ska göra saker, inte som förut när JAG kunde bestämma vad kroppen skulle göra. Har väl inte helt kapitulerat än eftersom jag fortfarande klagar över att behöva springa och kissa hela tiden.
 
Jan gav mig order om en slappardag idag och jag käftade inte emot. Tror både han och jag såg hur gårdagen tog musten ur mig. Det var en väldigt knepig smärta jag stötte på igår. Tidigare gånger har det hjälpt om jag lagt mig ner och vilat en stund, men den här gången var det som om smärtan intensifierades när jag slappnade av. Ja, det är så mycket lustiga grejer som händer med min kropp som jag inte har någon som helst koll på. Att läsa om något och att få uppleva det är verkligen två helt skilda saker.
 
Men nog om tråkigheter. Jag njuter av att illamåendet är bättre och att de dagliga kräkningarna upphört. Älskar min lilla baby bump och känner mig så lycklig när Jan kramar om mig och smeker mig över magen, och jag älskar när han pratar om vår lilla familj på fem personer. (Katterna räknas också in i familjen så klart). Hans stöd och engagemang är ovärderligt. Det är de små beröringarna, de stora gesterna, kärleken och omtanken för mig och vår lilla ofödda bebis som jag lägger märke till varje dag. Han kommer bli världens bästa pappa.
 
 
 
Och vår bebis kommer få världens knäppaste föräldrar. Fast på ett bra sätt förstås.
 
 
Denna norsk-indonesiska blandning kan ju inte bli annat än en succé.
 
 
 
 
 

Man Blir Alldeles Matt

 
Efter en dag med konstant smärta blir man alldeles matt. Måste verkligen ta upp detta med barnmorskan. Okej med lite "växtvärk" då och då, men en hel dag? Kom igen! Det verkligen hugger. Knivskarp känsla och inte bara molande värk. Molande värk kan jag ta, men det här andra är rätt svårt att ha överseende med. Satt och grina på lunchen för att det gjorde så ont i lilla magen. Önskar att någon kunde tala om för mig EXAKT vad det är som gör ont och varför.
 
Eller om någon kunde säga när det går över. Om 6 månader eller? Skulle kännas lite lättare då. Ligament och växande livmoder hit och dit - det ska väl inte göra ONT? Nej, förlåt. Känner att jag klagar lite, men det är verkligen inte roligt med sådana här dagar. Och så är det sju dagar kvar till ultraljudet. Hoppas verkligen inte det är något fel på vårt lilla mirakel. Man kan ju inte låta bli att förknippa smärta med att något är fel. Usch. Så trött. Imorgon tar jag sovmorgon.

The Play

 
 
Beundrar de snygga bilderna Jan fotat till teaterpjäsen.
 
 
Sigge fick vara med på ett hörn.
 
 
Så stolt över "min" duktiga fotograf.
 
 
Väldigt underhållande!
 
 
Jan säger att han ska köra slutspelsskägg tills bebisen kommer. Det tycker inte jag....
 
 
Regissören och manusförfattaren Mark Flanagan spelar prästen - vänster i bild.
 
Jan tog lite bättre bilder med sin kamera. Det var svårt att fota med min lilla kompaktkamera.

Barnvagnsköp På Solsidan

 
 
 
Vi har köpt barnvagn i ett bostadsområde som såg ut precis som Solsidan! Detta var grannhuset och jag kunde se framför mig Mickan och Fredde på garageuppfarten. Hade svårt att hålla mig för skratt när säljaren visade oss barnvagnen. Det blev i alla fall en Teutonia Mistral S med sittdel, liggdel, regnskydd och skötväska för överkomliga 2 500 kr. Efteråt tog Jan med mig till Babyproffsen. Hittade "vår" barnvan i butiken för 9 500 kr. SÅ GLAD över vårt fina fynd ♥
 

A For Effort

 
 
När jag gick upp imorse kändes det inte riktigt hundra i magen. Tänkte att det skulle gå över efter att jag kommit till gymmet, men redan efter en halvtimme fick jag avbryta. Först skulle jag cykla, vilket jag tyvärr bara hann göra några minuter innan det började hugga något så fruktansvärt på högra sidan. Försökte trampa några gånger till, men det gick verkligen inte. Så bytte jag till löpbandet och lyckades promenera i VÄLDIGT LUGNT tempo ungefär en kvart innan magkramperna var så illa att jag fick avbryta. Satte mig ner en stund och pustade ut. Var inte riktigt färdig att ge upp. Tog några ynka lyft med tricepsmaskinen samt lättare benböj och efter det fick jag vara nöjd. Har fotfarande lite svårt att vänja mig vid att det är dagsformen som får avgöra vad jag kan och inte kan göra.
 
Jag ska vara glad för det lilla och inte ställa så mycket krav på mig själv. Det där med att lyssna på kroppen och vila när det gör ont är något jag måste tänka på hela tiden och inte bli besviken på mig själv om dagen inte blir exakt som jag tänkt mig. Viktigaste är ju ändå att lilla plutten i magen mår bra. Men klart man blir lite orolig när det gör så in i helvete ont. Ett tag trodde jag inte att jag skulle ta mig ut från omklädningsrummet efter duschen. Satt bara på en bänk och höll mig för magen. I sådana stunder önskar man att man vore hemma och bara kunde lägga sig ner i sängen. Men jag ska försöka kämpa på. Är på stan nu och hade tänkt jobba med uppsatsen. Blir det för tufft får jag helt enkelt sätta mig på bussen hem. Jag ger mig i alla fall betyget A for effort.
 
Uppdatering: Horisontalläge, vila och benen högt. Hemma i sängen.
 
 
 

Vecka 13 Och Andra Trimestern

 
Okej. Att vakna kl. 04.00 är inte fullt lika illa som 02.00, men det är fortfarande ganska onödigt tycker jag. Och inte går det att somna om igen. Andra natten jag vaknar efter tre timmars sömn. Börjar faktiskt verkligen tro att kroppen försöker ställa mig in på hur min nattsömn kommer se ut i framtiden. Spännande....
 
På fredag går jag in i vecka 13 och är då i 4:e månaden och i början på den andra trimestern av graviditeten. Man brukar säga att det är under den här perioden som man mår som allra bäst i graviditeten, vilket jag så klart hoppas ska gälla för mig som hade en ganska tuff start. Kroppen har börjat anpassa sig till hormonförändringarna, vilket kan leda till bättre sömn och minskad trötthet. Det är även under andra trimestern som jag kommer kunna känna de första fosterrörelserna och jag är så spänd inför det. Kan ju ännu inte riktigt föreställa mig hur det känns att verkligen känna en annan liten person inne i magen, men jag ser verkligen fram emot den upplevelsen.
 
Magen och viktökning i andra trimestern:
 
- Under första trimestern lägger man på sig omkring 10 % av den totala viktökningen under graviditeten och i veckorna 12-20 omkring 25 %. Den största viktökningen äger rum under de följande 8 veckorna fram till slutet av andra trimestern, 45 %, och därefter ökar man med omkring 20 % under den återstående tiden. Jag har under första trimestern inte gått upp någonting, men det beror nog dels på att jag kräkts så mycket och dels på grund av att jag redan hade 3 kg extra fett.
 
- Exakt när man blir medveten om att magen har börjat växa är väldigt olika och beror på ett antal faktorer. Alla personer är unika och alla graviditeter är unika.
 
- På korta kvinnor syns magen ofta tidigare, eftersom den växer utåt snabbare. (That's me med mina ynka 155 cm). Magen hade en tydlig liten utbuktning redan i vecka 12.
 
- Det tar ofta mycket längre tid innan graviditeten syns på mer vältränade kvinnor, eftersom magmusklerna gör att livmodern ligger djupare i bukhålan. (That's not me. Hehe...) Jag har en väninna som också är gravid men så sjukt vältränad och mycket längre än mig samt typ inte ett gram fett på kroppen. Hon har gått halva tiden och har inte ens en lika stor mage som jag, vilket får mig att inse att jag verkligen kommer bli ENORM när jag gått halva tiden. Hjälp!
 
Några nya grejer som uppkommit i detta skede av graviditeten är klåda på armarna, nästäppa, lite näsblod och mycket mer finnar i ansiktet och brösten. Men jag har fått väldigt fina naglar (som jag snart ska fixa fransk manikyr på) samt ännu tjockare hår, vilket kanske är en smula negativt då jag alltid velat ha spikrakt tunt hår. Hehe. Vågar inte göra något drastiskt med mitt hår förrän bebisen kommit. (Jag brukar rakpermanenta det annars). Nu får jag nöja mig med plattången.
 
 

Allergisk Mot Parkeringsplatser

 
Haft en härlig kväll på Teaterhuset i Mölndal. Förutom en liten kräkincident ute på parkeringen (som troligtvis mest berodde på att regissören för pjäsen viftade med en tallrik haggis framför näsan på mig) så har denna dag varit fantastisk. Så roligt att kunna göra saker som normala människor gör. Umgås och ha trevligt ute bland folk. Mådde lite illa mot slutet av föreställningen så det var väl kanske väntat att jag skulle behöva kräkas innan vi satte oss i bilen tillbaka till Borås. Lite lustigt faktiskt. De gånger jag kräkts utomhus under min graviditet har alla varit på olika parkeringar. En gång i Enköping, en gång på fototräffen i Mariannelund och nu ute på parkeringen i Mölndal. Jag kanske är allergisk mot parkeringsplatser. Hur som haver, jag bloggar mer om teaterpjäsen imorgon. Tog en hel del roliga bilder. Nu ska jag läsa lite gravidbloggar och sedan försöka sova. Ny dag på gymmet imorgon och uppsatsjobb efter det. Sen ska vi titta på barnvagn! Håll tummarna att den är fin, för då slår vi nog till!
 

En Timmes Träning

 
Kvart i åtta imorse var jag på gymmet och tog mina första stappplande steg på löpbandet. Det kändes ovant men ändå ganska bra. Tyvärr är det en smula trist att promenera på löpbandet men så får det bli ett tag framöver. Minst en halvtimmes motion varje dag var barnmorskans rekommendationer. När jag började med styrketräningen fick jag dock en jäkla glädjekick. Like back in the old days. Kunde inte låta bli att fundera på hur det skulle komma att kännas när man kånkar omkring på en lite större mage. Nu kan man ju röra sig och lyfta saker helt obehindrat. Får passa på att njuta så länge det bara går över min mobila förmåga.
 
 
 
Nytränad blivande mamma
 
 
Dagens lilla baby bump <3
 
 

Blivande Barnvagn

 
Imorgon ska vi åka och kika på en barnvagn. Ska bli så spännande och jag är väldigt förväntansfull. Det är en Teutonia Mistral S från 2009 (om jag minns rätt) så den har några år på nacken, men såg oerhört välvårdad ut. Vi har som sagt absolut inga problem att köpa begagnat, men jag har fått tipset att kika på de lite dyrare märkena såsom till exempel Emmaljunga och Teutonia för de håller kvalitén även om de är ett par år gamla. Det är så mycket som behöver köpas inför bebisens ankomst så allting behöver inte vara sprillans nytt. I början på året kommer vi behöva köpa en ny bil till exempel och samt en bilbarnstol.
 
Den vagn Jan hittade som vi ska titta på inkluderade svängbara hjul (ett måste), sittdel, liggkorg med överdrag, regnskydd och matchande skötväska. Känner vi att den känns rätt och verkar vara i bra skick så slår vi till. Vi pratade om det igår och det är lika bra att slå till istället för att åka land och rike runt efter "den perfekta barnvagnen". Sen har jag ju så klart gjort lite research om Teutonia-vagnar och de har fått väldigt bra omdömen. Och skulle vi bestämma oss för att köpa den är det bekvämt att vagnen bara befinner sig ungefär 10 minuter bort med bil.
 

 
 

 

Halloween Special Edition

 
Vaknar två på natten. Utvilad. Det är inte okej. Jag vill ju sova mer. Vad sjutton gör jag nu då? Hungrig är jag också. Suck. Lär ju bli dödstrött senare idag. Säkert precis när vi ska iväg på teatern. Nåja. Ingen idé att tvinga fram sömnen. Får klicka runt lite på nätet. Läsa bloggar. Kolla Facebook. Gissar att det här inte kommer vara den enda natten som jag kommer ha svårt för att somna om. Kanske kroppens sätt att försöka förbereda mig inför vad som komma skall. Hehe.
 
Bjuder på några obehagliga Halloween-bilder som Jan fotat och retuscherat. Han startade nämligen en liten challenge i Facebook-gruppen Models & Photographers Showroom där han uppmanade alla att publicera lite fräcka Halloween-bidrag. Och det är många som hakat på. Asroligt! Hoppas ni inte får mardrömmar nu. Det fick nästan jag när jag såg Jans bild på sig själv. Och jag lovar er, han är inte lika läskig som han ser ut på bilden.
 
 
The father of my baby...
 
 
Don't loose your head.... Modell Sara Larsson
 
 
Min tolkning av Wednesday Addams
 
 
The Brideinator
 
 

Att Vänta Barn

 
Har tittat på en TV3 dokumentär om unga mammor på datorn. Den sändes på TV förut men jag hann bara se slutet. Nu när jag själv är med barn så har jag helt plötsligt börjat intressera mig för alla typer av graviditetsdokumentärer. Det kan vara ifrån par som försöker få barn, kvinnor som är gravida i fängelset till gravida kvinnor som har ett svårt sjukt foster som behöver opereras i livmodern. Så mycket livsöden och olika historier med en gemensam nämnare - barn. Jag har fortfarande långt kvar av min graviditet, men när jag ser alla dokumentärer så känner jag sådan oerhörd tacksamhet över livet och hur min tillvaro ser ut idag. Och när jag tänker på framtiden känner jag mig bara förväntansfull. 
 
Jag har hittat mig själv och vet vad jag önskar mig i livet. Sen har jag haft turen att möta mitt livs kärlek som befinner sig i samma stadie. Och vi är otroligt trygga i varandra, vilket ger mig extra mycket självförtroende inför ankomsten av vår lilla bebis. Vi har så mycket kärlek att ge. Allt känns verkligen så rätt. Det finns ingenting som jag ångrar eller saker som jag känner att jag inte hunnit med. Jag har pluggat, festat, jobbat, rest över hela världen och fått uppleva så mycket. Nu känner jag mig verkligen redo att påbörja livets absolut största och häftigaste resa som varar livet ut. Att vänta barn kan beskrivas som att få göra sin drömresa tillsammans med sin livspartner och själsfrände. Ren och skär lycka.
 
 

A Will To Die For

 
Imorgon kväll är vi ett litet gäng som ska på teater. Det är Jans kollega som på fritiden skriver teaterpjäser som visas på Teaterhuset i Mölndal. Pjäsen vi ska se heter A Will To Die For, en komedi på engelska. Ska bli så roligt att få komma ut lite i stora lilla världen, träffa folk och bara känna sig normal och fungerande igen. Jan har fotat och retuscherat postern för teatern. Ser ni vem som fick agera modell? Barfota och i vitt nattlinne. Hihi. Den tycker jag i alla fall ni ska gå och se om ni bor i Göteborgstrakten.
 
 

Efterlyses: Fokus

 
Okej. Jag har ett problem. Nu när jag äntligen verkar tagit mig ur den tuffa tiden (som jag hädanefter kommer kalla de första veckorna av graviditeten) så har jag svårt att hitta fokus på det jag måste göra. Just nu finns det bara en sak jag måste koncentrera mig på (som inte har med bebisen att göra) och det är min examensuppsats i juridik. Jag jobbar med den, men det blir liksom bara lite pill och pet här och där. Har inte lyckats hitta något bra sätt att ta mig in i matchen igen, men har insett att jag inte kan vara hemma för här får jag (konstigt nog) ingen ro till att sitta med uppsatsen.
 
Jag saknar lust och energi, även om ämnet intresserar och fascinerar mig lika mycket som förut. Nu när jag inte kräks längre kanske jag borde ta mig hemifrån. Bosätta mig på stadsbiblioteket eller på det där caféet i Borås som jag blev stamkund på. Sen behöver någonting göras för att jag ska få orken tillbaka. Funderar faktiskt på att ta mig till gymmet igen. Skapa vardagliga rutiner som inte inkluderar illamående och rusningar till toaletten. Lade fram min idé till Jan och vi har bestämt oss för att samåka in till stan imorgon. Jag ska inte träna för ett maraton, men en morgonpromenad och lätt styrketräning kan jag må riktigt bra av. Även barnmorskan rekommenderade träning minst 30 minuter om dagen.
 
Ser fram emot lite förändringar. Det behövs förändringar. Och nu kan jag göra det när jag inte kräks hela tiden.
 
Och idag vill jag även dela ut en massa kramar till alla underbara läsare som följer min blogg och peppar mig. Ni är FANTASTISKA! Sedan jag gick ut med graviditeten har läsarantalet nästan fördubblats och det är roligt att även få inspirera ER. Ni gör mig glad och ger mig lite extra tröst när saker och ting känns motigt. Jag får be er hålla tummar och tår att jag inom en lagom snar framtid kan lämna in min uppsats och äntligen få ut min juristexamen. För tillfället har jag 75 sidor text att jobba med, så själva stommen är i princip klar. Men det där lilla extra som i princip är avgörande för uppsatsen (de juridiska analyserna och slutsatserna) är långt ifrån färdiga.
 

Den Gnagande Oron

 
Jisses, vad livmodern krampade och hade sig igår kväll och hela natten. Hade så svårt att somna när det gjorde så ont och nu på morgonen har det fortfarande inte gått över. Och självklart börjar jag bli orolig eftersom jag nästan ALLTID har växtvärk på kvällarna och väldigt sällan på morgonen. Men så länge jag inte får någon blödning så BORDE jag inte oroa mig. Jag VET ju att det är en massa ligament som töjs ut hela tiden när man är gravid och att väldigt många känner av det, så det är ju inget ovanligt. Och även barnmorskan säger att det inte är någon fara så jag måste verkligen lära mig att lyssna lite mer och sluta oroa mig! Men ibland är det lättare sagt än gjort....
 
Följande skriver jag för min egen skull  i ett försök att lindra min oro:
 
- Det är normalt att känna smärta, kramp och sammandragningar i magen och är vanligtvis inget att oroa sig för så länge det inte åtföljs av andra symptom (till exempel blödningar). Redan tidigt i graviditeten drar sig livmodern samman, vilket sägs ha betydelse för cirkulationen till och från moderkakan. Det är en stor påfrestning för muskler, leder och blodkärl att vara gravid, så det är inte så konstigt att det ibland kan ge upphov till smärtor i bukområdet.
 
- Ligamenten tänjs ut för att ge den växande livmodern stöd. Det man kan göra för att lindra värken är att sitta ner en stund eller lägga sig ner på motsatt sida av smärtan med fötterna högt. Att vila löser vanligtvis kramperna. Det viktiga är att försöka slappna av.
 
- I en undersökning som gjordes kände 18 % av sina första sammandragningar innan den 15:e graviditetsveckan. Mer om tidiga sammandragningar kan ni läsa HÄR.
 
- Så tidigt som sex veckor in i graviditeten så kan livmodern, som är en stor muskel, börja att rytmiskt dra ihop sig. Dessa tidiga sammandragningar (som kallas för Braxton-Hicks) av livmodern hjälper till att förbereda livmoder och livmoderhals inför förlossningen genom att bidra till bildandet av fler blodkärl och syreförsörjningen av moderkakan. Dessa sammandragningar är vanligen oregelbundna och smärtfria. Eftersom att de vanligtvid inte påverkar livmoderhalsen så är de heller inte farliga och innebär inte någon förhöjd risk för tidig förlossning. Braxton Hicks-sammandragningar varar vanligtvis omkring två minuter.

Jag tror dock inte att jag haft det sistnämnda eftersom de smärtor och kramper jag känner i magen i princip alltid gör ont och varar längre än två minuter. Ska nog be barnmorskan göra en liten extra koll nästa vecka om smärtorna håller i sig. Tidigare har de ju gått över efter några timmar, men nu har det varit så här i snart ett dygn. Bättre att man kollar upp en gång för mycket än en gång för lite. Önskar att man själv kunde kika in därnere och se vad det är som egentligen orsakar all smärta. Nu känns det mest som om man gör en massa gissningar.
 
 
 

När Stormen Bedarrat

 
Jag gick in i vecka 12 när det slog mig. Jag har slutat kräkas varje dag. Tröttheten, växtvärken och illamåendet kommer lite då och då, men jag har lyckats undvika de där påfrestande kaskadspyorna. Vilken lycka! Har ju varit så orolig över att behöva tillhöra kategorin av kvinnor som är tvungna att må dåligt hela graviditeten. Min tuffa tid varade i 7 veckor och jag säger inte att det inte kommer komma igen, för jag är medveten om att man kan råka ut för andra krämpor lite senare i graviditeten, men just för stunden mår jag bra. Och jag strålar av lycka.
 
Det är 10 dagar kvar till nästa ultraljud och jag längtar ihjäl mig. Vill så gärna se vår lilla bebis ligga därinne och vinka till oss igen. Åh, vad jag hoppas att han/hon mår bra. Det är det enda jag kan göra just nu. Hoppas på en frisk liten kämpe i magen och passa på att njuta av välmåendet. Och som vanligt tänka på att lyssna på kroppen, vila när den behöver och få i mig tillräckligt med näring. 10 dagar går väl fort?
 
 
 
 

Till Den Bittra Läsaren

 
Till den bittra och troligen smått efterblivna läsaren som idag gav mig denna kommentar:
 
"Man har ingen gravidmage vid 3 mån!! Acceptera att du bara är fet och otränad".
 
Varför beter du dig som en feg liten barnrumpa? Varför känner du behovet av att komma hit och göra bort dig? Har du själv någonsin varit gravid? Vet du om att VARJE graviditet är unik och att det inte finns något rätt eller fel? Har du ögon att se med? Är du dyslektiker eller kan du verkligen läsa och förstå vad jag skriver i min blogg? Har du förmågan att jämföra en bild från vecka 5 och sedan göra ett korrekt utlåtande varför jag i vecka 12 fått en gravidmage utan att ha lagt på mig ett endaste kilo? Att jag var överviktig med 3 kg och otränad precis innan jag blev gravid vet jag redan om. Och det gör alla mina läsare med. Samt barnmorskan. Varför påpeka en sådan sak?
 
Vem är DU att säga att "man" inte kan ha en gravidmage i vecka 12? Och du missar en väldigt väsentlig sak - JAG är inte "man". Jag är en alldeles egen person med en alldeles unik graviditet. Kameran ljuger inte. Jag spänner varken ut eller drar in min mage. Jag har inte bett min kära sambo att förstora magen i Photoshop. Jag har tagit kort på magen hur den ser ut i vecka 12. Och vet du en till sak? En liten växande bebis, en oerhört smärtsamt växande livmoder, tarmar som förflyttar sig och allt annat som sker i den regionen I SAMBAND MED EN GRAVIDITET, kan göra magen större.
 

P.S Om du fortfarande känner ett behov av att jämföra så kan du klicka HÄR och se en i stort sett identisk gravidmage från en annan bloggare som på bilden är gravid i samma vecka. Även hon förstföderska.
 
 
 
Vecka 5. 63 kg.
 
 
Vecka 12. 63 kg.
 
 
 
 
 

Pregnancy Photos Week 12

 
 
Fotograf Jan Monsen
 
Som nygravid vet jag att man är nyfiken på magen i de olika veckorna.
Därför skapade jag en egen kategori för dessa bilder som heter Pregnancy Photos By JM.
 

Photoshoot Vecka 12

 
 
 
Nu ska vi alldeles strax fota den lilla magen.
 
 
Älsklingen riggar i ordning studion.
 
 
 

Oförskämt Bra

 
Jag mår faktiskt oförskämt bra. Så bra att jag vaknade kl. 04.50 med ett plötsligt sug efter att städa. Så jag tog en liten tur i lägenheten och nu är allt skinande rent. Det verkar som om den jobbigaste tiden är förbi. Wunderbar! Ska snart börja göra mig i ordning inför förmiddagens plåtning. Jan sover fortfarande men så fort han vaknat ska vi ta nya gravidbilder på lilla magen. Ska bli så roligt. Tänkte ha vita underkläder på en bild och ett vitt sidennattlinne på en annan. På så vis kan man se magen med och utan kläder. Tänkte köra på samma kläder varje vecka för då kan man se lite tydligare hur magen växer. Åh, den där älskade lilla magen som bär på världens finaste mirakel.
 
 

Seafood Soup Deluxe

 
 
Ikväll skapade vi ett familjerecept: JM Mansion Seafood Soup Deluxe.
Garanterat matorgasm flera gånger om.
Klår alla skaldjurssoppor jag någonsin smakat (och det är ganska många).
 
Kan tyvärr inte lämna ut receptet då vi tagit ett gemensamt beslut att låta det stanna inom familjen.
Så gott var det. Och det blev två portioner över till lunch imorgon. Lycka!

Busy Bees

 
I fem timmar var vi ute på stan och rände. Vi hann med allt vi (jag) hade satt upp på listan. Behöver jag säga att min kropp är rätt slut nu? Men jag är mäkta stolt över att jag faktiskt lyckats vistas utanför lägenheten två gånger denna vecka. Nytt rekord. Och det måste ju bara vara ett tecken på att jag är på väg att bli bättre. Det känns så i alla fall. Imorse när jag sorterade sopor lyssnade jag på musik och skakade rumpa, vilket jag inte gjort på flera månader så det är onekligen ett tecken på att graviditetskrämporna börjar lugna ner sig. Jippie!
 
Så vad var det första roliga vi gjorde tillsammans idag? Jo, provköra Hyundai i40. Jag fick för första gången på flera år användning för mitt körkort, men inte för att det var jag som provkörde utan på grund av att bilförsäljaren helst ville ha ett svenskt körkort när vi skrev under papperslappen innan provkörningen. Det märktes på vissa delar av interiören att det inte är lika hög klass som Volvo, men förutom det så fanns det inget att anmärka på. Vad som däremot märktes var att vi körde en asiatisk bil. Varje gång bilen startades och stängdes av så spelades en liten klämkäck trudilutt.
 
Och apropå starta bilen så fanns det ingen nyckel. Man tryckte på en knapp för att starta och stänga av bilen. Weird. Det fanns många små finesser såsom värme i bilratten, kyl i handskfacket, AC i sätena, en inbyggd kamera som startades automatisk i backspegeln när man skulle parkera och så vidare. Och så var den självklart automatväxlad. Men det viktigaste av allt - det fanns god plats till både bebis och Jans fotoprylar. Vi hade ju inte tänkt ge upp det här med fototräffar bara för att vi gått och blivit med bebis, så en stor bil med plats för stativ, blixtar och annat fotorelaterat är ett måste.
 
Vid tvåtiden var vi tvungna att göra en avstickare till vårdcentralen då jag misstänkte att jag åkt på en urinvägsinfektion, vilket är extra viktigt att kolla upp när man är gravid. Dagens höjdpunkt: när vi sitter och väntar på läkaren i väntrummet och en liten 1-årig docksöt flicka med mörkbruna lockar stapplar bort till mig med ett stort leende, kallar mig mamma och sträcker upp armarna i hopp om att jag ska lyfta upp henne i min famn. Klart jag gjorde det. Mitt hjärta smälte.. Dagens andra höjdpunkt: i samma väntrum och en 1-årig pojke insisterar på att Jan ska leka med honom och hans leksaksbil. Klart han gjorde det. Barn måste ha ett sjätte sinne och känner säkert på sig att vi ska bli föräldrar
 
Nu är vi hemma och kokar kräftfond. Det luktar ljuvligt i hela köket. Fonden ska vi använda till skaldjurssoppan ikväll. Köpte även ett italienskt olivbröd att ha till soppan. Känner redan nu hur det vattnas i munnen på mig. Jag sparade några kräftstjärtar och skalade lite räkor för att blanda i på slutet. Fattas bara hummer och krabba, men det får vi köpa när vi vinner en förmögenhet på lotto. Och apropå förmögenhet så finns det verkligen ingen bättre tid än nu för oss att vinna lite extra pengar.
 
Vi var nämligen och tittade på barnvagnar och är absolut inte främmande för att köpa begagnat. MEN nu råkar det vara så att den Emmaljunga-modell som vi gillade mest med roterbara framhjul (ett absolut måste) var alldeles ny och tidigare modeller från till exempel 2008 som fanns ute till försäljning på blocket hade inte roterbara framhjul. SUCK. Fast vi ger föstås inte upp. Har ju bara börjat kika runt. Dessutom ska det öppnas en sprillans ny barnaffär den 1 november och där kanske de har lite andra modeller eller något bra öppningserbjudande.
 
Om det är någon mamma eller blivande mamma som har lite bättre koll på begagnade barnvagnar, duo, fyra hjul och med roterbara framhjul får ni gärna tipsa! Det är som sagt ingen brådska, men det skadar inte att kolla runt för det finns så oändligt mycket att välja på ute i barnvagnsdjungeln.
 
 
 
Massa konstiga knappar överallt.
 
 
Men Jan visste vad han gjorde.
 
 
Här är plats för vår bebis.
 
 
Kamera som aktiveras automatiskt i backspegeln när man ska parkera.
 
 
Här är (troligtvis) vår framtida familjebil.
 
 
Och här är barnvagnen som för tillfället ligger som nummer ett på favoritlistan.
 
 
Emmaljunga Edge Duo Combi - tar gärna emot tips på begagnade liknande barnvagnar!
 
 
Här kokas det kräftfond. Ikväll ska vi lyxa till det med god middag och mys.
 
Ha en fortsatt trevlig helg!

 
 
 
 

Den Magiska Gränsen

 
Så vad har jag för tankar om att gå in i vecka 12? (Även kallad den magiska gränsen då risken för missfall efter tolfte graviditetsveckan minskar drastiskt). Har inte riktigt vågat ha några konkreta tankar om det. Vill helst inte hänga upp mig för mycket på det, men visst känns det som en liten lättnad. Det är först nu som många går ut officiellt med graviditeten. För min del skulle jag aldrig kunnat vänta så länge. Har varit alldeles för många känslor, upplevelser och funderingar som jag velat skriva om och dela med mig av, vilket ni nog definitivt inte kunnat undgå.
 
Nu är det inte så långt kvar till nästa ultraljud och jag börjar bli ganska nervös inför det. Vi hade ett litet samtal om det för några kvällar sedan. Det är så skönt att få prata med Jan när oron riskerar att bli lite för påtaglig. Det enda vi kan hoppas på är att lilla fisen i magen mår bra och växer. Och skulle något vara fel så kan man förhoppningsvis upptäcka det på ultraljudet. Bättre att få veta än att gå omkring med en (förhoppningsvis) obefogad oro. Jag vet att ALLA är lite nervösa inför varje ultraljud. Det är ju det enda sättet att kunna se hur bebisen mår.
 
Ska försöka sysselsätta mig så gott jag kan med uppsatsen i hopp om att tiden ska gå lite extra fort....
 
 
 
Mini Baby Bump vecka 12. Viktuppgång: 0 kg.
 
 
 

God Morgon

 
God morgon alla underbara. Jag har två goingar bredvid mig i sängen som stensover. Min kära fästman och katten Sigge. De är så himla söta tillsammans. Själv har man varit vaken ett tag. Sover aldrig särskilt länge, även om det är helg. Idag har vi en hel del hushållsbestyr som ska göras. Slänga skräp på återvinningscentralen, rensa kylskåpet, handla, panta tomflaskor, eventuellt provköra Hyundai i40, köpa en stor lördagsgodispåse med surt och salt, dammsuga och koka kräftfond. Eftersom Jan var på whiskyprovning igår kväll får han sova lite till. Affärerna öppnar ju inte förrän vid tio-elvatiden så än är det ingen brådska.
 
Vad ska ni hitta på för skoj i helgen?
 
 
 
När bebisen kommer måste vi köpa en större bil. Hyundai i40 ligger bra till.
Den har fått otroligt bra recensioner i alla tester och säkerheten är oerhört tillfredställande.
 
 

Det Bästa Jag Vet

 
 
Jag är tokig i skaldjur. Finns ingen hejd på hur mycket jag kan sätta i mig.
Första gången jag och Jan åt skaldjursbuffé stirrade han på mig helt förskräckt över min aptit.
 
Ikväll umgås Jan med whiskyklubben. Provar whisky, äter middag och är allmänt gubbig. Haha.
Så jag passade på att ta fram lite kräftor. Massa gott smör i hjärnan och god, salt smak.
 
Imorgon ska vi koka kräftfond på skalen och laga en mustig kräftsoppa.
 
Trevlig helg på er, alla underbara läsare!

Christmas In Larnaca

 
Jag längtar verkligen till julen. Av flera skäl. Julen har alltid varit en speciell tid för mig. Älskar stämningen, juldekorationerna, hemlighetsmakeri med julklappar, julmat, julbak och det bästa av allt - att få vara med nära och kära. Min egen lilla tradition är att jag alltid pyntar till första advent. Själva julhelgen är alldeles för kort så jag vill kunna njuta så länge som möjligt av allt. I år blir det den första julen med Jan hemma i vår lägenhet. Jag tror inte lägenheten någonsin blivit julpyntad, vilket jag definitivt kommer råda bot på. Så jag ser verkligen fram emot den första helgen i advent då jag kommer sätta på min favoritjulplaylist, bära ut alla kartonger med julpynt från garderoben och gå lös på lägenheten.
 
Det andra jag ser fram emot med julen är att vi troligtvis kommer få göra vårt rutinultraljud i början på december. Och kanske även få veta könet på bebisen. Vi hade tänkt ha en liten julfest i samma veva för att hinna få lite svensk julkänsla innan vi några dagar innan julafton flyger till Cypern. Det är nog julens höjdpunkt. Att vi ska fira julhelgen och nyår med Jans föräldrar i Larnaca och jag kan inte ens beskriva hur förväntansfull jag är. Har nämligen sett de fantastiska juldekorationerna som staden pyntas med. Verkligen något i hästväg. Kommer ta så mycket bilder och bara gå omkring och njuta!
 
Känns så bra att vi hinner med att få det bästa av två världar. En svensk liten mini-jul i och med julfesten och sedan ett efterlängtat och välbehövligt miljöombyte i vårt andra hem på Cypern. När man inte har en egen familj så har det fått bli varannan jul hos våra respektive föräldrar. Förra julen firade vi i Uppsala och vi hann inte åka och hälsa på Jans föräldrar alls. Blir nog en tripp till Uppsala efter hemkomsten, men före hinner vi inte. Kan inte låta bli att undra hur stor min mage kommer vara när vi flyger. Jag kommer vara i vecka 20 när vi åker så det lär nog synas en hel del. Ska se till att få ett intyg från barnmorskan så att man inte riskerar att bli nekad ombord på planet.
 
 
Förra årets julkort som Jan tog på mig och tjejerna under en skrattattack. Love it! Så mycket glädje.
 
 

En Annan Person

 
Ibland känner jag inte igen mig själv. Det är som om jag har en utomkroppslig upplevelse där jag tittar ner på min egen kropp, lyssnar på min lugna röst och förundras över hur klok jag blivit. Kanske det har någonting att göra med den lilla bebisen i magen. Det lilla miraklet som jag älskar och vars hälsa jag sätter före allt annat. Kanske är det därför jag ibland har så lätt för att låta rationell. Sådan var jag inte förut. Inte i en del situationer. Då kunde jag vända alla taggar utåt. Blev arg och upprörd över händelser som jag ändå inte kunde göra något åt. Nu kommer jag på mig själv med att se helt annorlunda på saker som tidigare varit oerhört påfrestande.
 
Jag känner hur jag förändras inombords. Hur vissa saker inte längre tar någon plats i mina tankar, att en del händelser och upplevelser hör till livet och det förflutna. Sorg, besvikelse och bitterhet är känslor vi alla kan känna igen. Men hela ens tillvaro behöver inte vara uppslukad av det. Att leva i nuet och ta vara på alla stunder av lycka, det är vad livet ska handla om. Vi kan faktiskt bestämma HUR vi vill leva. Mitt liv är med Jan. Vi kompletterar varandra, respekterar varandra, älskar varandra och ger varandra så mycket styrka att vi tillsammans kan klara av allt vad livet än må föra med sig.
 
 
 
Blir alltid så glad när jag ser den här bilden.
Kunde inte hålla mig för skratt under en plåtning med Jan inför min 50-tals fest.

Gråter Av Lycka Och Kärlek

 
Jag får helt enkelt skylla på graviditetshormoner när jag sitter här och gråter över ett underbart litet mirakel som min fina väninna har skapat tillsammans med hennes man. Ultraljudet på bebisen i femte månaden kom precis upp på Facebook. Jag minns när vi var på middag hemma hos dem och berättade nyheten om vårt eget lilla mirakel. Jag frågade vilken vecka de var i och sedan frågade Jan mig vilken vecka vi var i. Ett tag blev jag lika ställd som vårt värdpar och sedan blev det en massa kramar och gratulationer.
 
Det är något särskilt med att ha vänner som också går i väntans tider. Man delar så mycket tankar, känslor och funderingar. Och det känns alldeles underbart! Blir alldeles varm i hela kroppen av lycka och kärlek. Att få dela livets absolut största mirakel med nära och kära är en otrolig känsla. Och jag har på känn att jag inte ens fått uppleva hälften av äventyret än. Det är spännande att inte riktigt veta vad som komma skall, men det finaste är att få ta reda på det tillsammans med mitt livs kärlek.
 
 
 
Om 12 dagar får vi se vårt lilla mirakel igen. Längtar ihjäl mig!
Hoppas att han/hon mår bra därinne.
Börjar bli lite nervös igen.

Att Göra En Snygg Sorti

 
Igår hade jag nästan en helt bra dag. Blev ganska nedslagen när jag på kvällen kände hur illamåendet, värken och kväljningarna kom med full styrka och lite till. Det blir så tydligt när man mått ganska bra större delen av dagen och så vänder det helt. Men Jan peppade mig som alltid och sa att jag måste försöka fokusera och glädjas åt de stunder då jag faktiskt mår bra och hänga fast vid dem. Kanske har jag orimliga förväntningar på att alla jobbiga gravidsymptom ska vända över en natt. Tror jag behöver släppa lite på den föreställningen och acceptera att det fortsättningsvis kommer vara väldigt mycket upp och ned med ALLT:
 
Jag avslutade gårdagen med att göra en snygg sorti med huvudet i toalettstolen....
 
 

Nästa Helg

 
 
Hit ska vi nästa helg. Jisses, vad jag längtar! Kan inte få nog av skaldjur. Mumma!
 
 

Välkommen Vecka 12

 
Vid den här tiden börjar bebisens skelett att bildas och förkalkas så sakteliga, även om ändarna förblir mjuka och flexibla ända upp i tonåren för att kroppen ska kunna växa. Matsmältningssystemet förmår nu göra sammandragningar som för maten genom tarmarna, och det kan också tillgodogöra sig socker. Hypofysen har börjat producera hormoner och det är vanligen möjligt att höra hjärtslagen med en doppler hjärtmonitor. Bebisen har också börjat utveckla reflexer och dess hud är väldigt känslig. Hjärnan är fullt utvecklad och detta gör att den nu kan uppleva smärta. Ögonlocken har bildats och täcker ögonen men kommer att förbli stängda fram till den sjunde månaden för att skydde de ännu inte färdiga ögonen.
 
I slutet av veckan är min livmoder för stor för att rymmas helt och hållet i mitt bäcken. När graviditeten når mot sitt slut kommer den vara ända upp i revbenen. Jippie. Det är möjligt att jag kan känna livmodern strax ovanför blygdbenet, men har inte riktigt vågat känna efter. Det kan hända att jag börjar känna mig bättre och inte lika illamående då denna hos många kvinnor brukar avta omkring vecka 12. Hoppas. Det är också möjligt att det börjar synas på min mage att det finns en liten bebis därinne. Rymliga och löst sittande kläder känns bäst nu. Det är inte bara magen som växer, utan också mina bröst, höfter och midja ökar i omfång. Vikten har för de flesta ökat med 1,5 och 4 kg. I mitt fall står den still, men det beror ju på att jag inte fått behålla så mycket mat.
 
Det tuffaste just nu är nog mina bröst. De värker, svider och spänner något förfärligt. Kan inte först hur jag kunde vara orolig för att de inte gjorde särskilt ont i början. (Trodde inte de växte något och var nojig över mjölkproduktion och amning). Nu oroar jag mig inte längre. Värst är det på kvällarna. Ibland kan jag inte ens ligga under täcket för minsta beröring gör sketaont. Men på ett sätt är det väl bra att graviditeten inte är helt smärtfri. Jag intalar mig själv att all smärta jag känner nu är ett sätt att göra mig mer härdad inför slutprovet - förlossningen. Och vad jag förstått av amning så är det inte alltid bara mys och gos med bebisen, utan det kan göra fruktansvärt ont, särskilt om man är sårig. En del mammor har så ont att de nästan inte klarar av att amma.
 
Om ni tycker att det är väldigt mycket detaljer om symptom och dylikt så har det sin naturliga förklaring i att det är min allra första graviditet och jag vill minnas precis hur det kändes. Allt som var bra och allt som var "dåligt". Det är kanske lite fel att använda ord som "dåligt" för allt jag känner och genomgår är ju på grund av ett underbart litet mirakel, så jag ska nog använda mig av ordet "jobbigt" istället. Men oavsett hur jag mår eller kommer må så skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt. Det är ju ändå JAG som är gravid och MIN kropp som reagerar så här. Och alla kräkningar, trötthet, växtvärk och illamående är saker som hör till min graviditet.
 
 
 
 
 
 

Bland Barnvagnar Och Barnsängar

 
Jag hade lite tid att slå ihjäl innan min läkartid så jag gick in i en babybutik som var fullproppad med grejer till lilla bebisen. Åh, det var så mysigt att äntligen gå omkring därinne och fundera på vad man själv kommer behöva, vilken typ av barnvagn man vill ha och hur den första babysängen ska se ut. När det gäller barnvagnar vill jag ha en med fyra hjul och som har roterbara hjul framtill. Vet inte om det kallas så men ni förstår säkert vad jag menar. Det är mycket enklare att svänga och känns smidigare helt enkelt. Sen vad det är för märke spelar inte så stor roll, bara det känns säkert och bekvämt.
 
Angående den första babysängen så hade jag tänkt mig en vit säng med en liten sänghimmel. Snubblade över en modell inne på butiken som var precis vad jag hade tänkt mig. Kunde inte låta bli att ta kort så att jag kan visa Jan vad för typ av säng vi ska spana efter. Vi kommer ju inte börja köpa saker ännu, men att titta skadar ju inte. Och det fanns så mycket söta kläder och gosedjur därinne. Gick och klämde och kände och fantiserade. Idag var faktiskt första gången jag kunde njuta till fullo av graviditeten. Visst hade jag smärtor och fick kämpa mot illamåendet hela tiden, men lyckan liksom tog över fullständigt och jag tror faktiskt att jag strålade.
 
 
 
 
 
 

Baby To Be

 
God förmiddag. Var iväg en sväng och hämtade ut min Baby To Be-box på apoteket. Det är en gratis box som blivande mammor får med lite smått och gott. Tre gratistidningar som kommer komma väl till användning när bebisen är född, ett par nappar och så babyolja, krämer och badgrejer. Nu ska jag snart ner på stan och försöka få i mig lite lunch. Sen har jag en läkartid halv två. Doktorn ska lyssna på mitt hjärta och lite sånt på grund av min sjukdomshistoria. Imorse när jag vaknade mådde jag bra, men det tog inte lång tid innan jag började få ont i magen (pga växtvärken) och blev en smula illamående. Men det förnekar jag för tillfället. Eller i alla fall försöker. Jag har packat med mig en spypåse så det här ska nog gå bra.
 
 
 
Mitt hår bara växer och växer åt alla håll och kanter.
 
 
Baby To Be Box.
.
 
Lite smått och gott.

När Man Inte Kan Enas

 
Ärlighet och bra kommunikation är grunderna för en sund relation. Det gäller givetvis både vänskapsrelationer och parrelationer, men just i detta inlägg fokuserar jag på det sistnämnda. När jag träffade Jan hade jag upplevt så pass mycket och lärt mig saker om mig själv från tidigare relationer att jag visste hur jag önskade att framtiden skulle se ut. Det var aldrig frågan om att diktera en massa villkor, men vi pratade ganska tidigt i relationen om hur vi båda såg på barn och giftermål. Kände att vi båda var i den åldern att vi borde veta var vi stod i frågan. Jag är väldigt glad att vi kunde prata om det och att vi delade samma drömmar. Och att vi kunde drömma tillsammans. Jag drömde kanske lite mer men jag skyller på den biologiska klockan.
 
Jag är oerhört lättad över att det aldrig varit någon tvekan om ATT barn fanns i vår gemensamma framtid, bara en fråga om NÄR. Men för många som lever i parrelationer är det inte alltid lika självklart med barn i framtidsplanerna. Om båda är överens att inte vilja ha barn är det självklart inga problem, men hur gör man när det råder oenighet? Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan barn och att sedan ha en partner som absolut inte kan tänka sig det skulle vara förkrossande. Eller att ha någon som hela tiden bara sköt det på framtiden eller kom på olika ursäkter att inte ta ett beslut i frågan.
 
Så hur gör man om man inte kan enas i barnfrågan? Den som längtar efter barn vill ju inte känna sig tvingad att avstå från sin dröm och samtidigt vill ju säkerligen inte den andra partnern känna sig ansvarig för att beröva någon drömmen om barn. Det finns egentligen bara en sak att göra i det läget, vilket så klart aldrig är lätt när det är känslor inblandade. Man måste ställa sig frågan om RELATIONEN är så pass viktig att man kan tänka sig att helt välja bort barn (eller välja barn BARA för att göra den andra lycklig). Att gå omkring och hoppas att den andra partnern ska ändra sig kanske är rimligt att göra om man är ung, men om man är runt 30 eller en bra bit över får man nog ställa in sig på att fatta ett jobbigt beslut.
 
Man måste vara ärlig mot sig själv och mot sin partner. Vill man inte alls ha barn eller vill man kanske inte ha barn med just den personen man är tillsammans med? Det är också en fråga som kanske inte är så rolig att besvara men som ändå måste ställas. För ibland handlar det inte bara om barnet, utan att man kanske är osäker på om personen man lever med är den rätta. Och om man inte vill ha barn, finns det någon underliggande förklaring till detta? Kanske ligger det saker i det förflutna som måste bearbetas innan man ens kan tänka tanken att sätta ett litet barn till världen. Vad det än är så är det något man måste diskutera med sin partner om man vill fortsätta ha en fungerande relation.
 
För min del finns det och har aldrig funnits någon tvekan om att Jan är min rätta. Vi har alltid kunnat prata om ALLT och jag skulle kunna lägga mitt liv i hans händer. Vad jag än har för problem eller funderingar är han den första jag går till. Jag litar på honom på ett sätt som jag aldrig litat på någon annan. Och det kommer vårt barn också att göra. Jan har så mycket kärlek till mig och bebisen och kommer bli en helt underbar pappa till vårt lilla mirakel. Redan nu pussar han och smeker min mage, vilket får mina ögon att tåras och mitt hjärta att nästan spricka av kärlek.
 
 
 
 

Det Unika Med En Graviditet

 
Nästan på en gång efter det positiva graviditetsbeskedet började jag läsa gravidbloggar, prata med vänner som redan var gravida eller redan fått barn och ville veta ALLT. Jag skulle väl nästan påstå att jag blev smått besatt över att jämföra och läsa om hur andra kvinnor upplevde sin graviditet - allt från järnbrist och hormonrubbningar, till illamående och viktuppgång. Nu börjar jag så sakteligen inse att det är ganska onödigt att göra det eftersom vi alla är helt olika. Även om själva graviditeten utvecklas liknande för de flesta så REAGERAR vi olika på graviditeten. Det viktigaste att komma ihåg är att det inte finns några rätt eller fel. Jag har tidigare nämnt att till och med varje graviditet är unik, vilket gör att man inte ens kan jämföra två graviditeter hos samma kvinna. Jag är helt unik och den lilla bebisen i magen är också helt unik. Det är fullt naturligt att min graviditet inte är exakt som någon annans.
 
Jag har sett att det är väldigt mycket oro kring alla möjliga graviditetssymptom. Jag själv har ju stundtals varit ganska hysterisk, särskilt när det gäller detta med illamående. Jag vet nu att man kan må jättebra eller skitdåligt och det kan komma väldigt tidigt, väldigt sent eller inte alls - och alla olika varianter är lika rätt. En del kan få mage redan i vecka 12 och för vissa syns det inte förrän mycket senare - och båda är helt okej. Fosterrörelser kan man känna av tidigt eller runt vecka 18-20 som majoriteten, eller ännu senare. Det är olika för vi är alla olika och ingen kan komma och säga att det är fel eller mindre rätt. Vad jag fått lära mig under dessa månader är att verkligen lära känna min kropp på nytt, att lyssna på den och och låta kroppen bestämma. Jag tycker fortfarande att det är roligt att läsa om andras graviditeter, särskilt om de är ungefär lika långt gångna, men jag ska sluta oroa mig om jag inte skulle uppleva samma saker som de gör.
 
 
 
 Den här bilden som Jan fotat ska vi förstora och sätta upp i det blivande barnrummet.

Enough Is Enough

 
Vi har bråkat i flera månader med vår hyresvärd. De är helt inkompetenta och fler än en gång har jag undrat vad det är för jävla stolpskott som jobbar där. Jag har inte orkat tjafsa mer efter att de lurade mig genom att göra ett klåparjobb när de skulle fixa trappräcket, så jag har lämnat över den biten till Jan. Men efter att ha sett Jan munhuggas med dem i flera månader om en annan sak som de lovat åtgärda så tog jag över och blev en smula "juristig". Såg att Jans tålamod var slut för länge sedan och jag hade lite grann kvar på mitt. Formulerade ett väldigt uttrycksfullt brev och upplyste dem om vad de har för lagstadgade skyldigheter när det gäller skötsel av fastigheten, något som ingen av dem verkar ha någon koll på. Jag har redan varit i kontakt med hyresnämnden och vet vad jag kan ta till om hyresvärden skulle fortsätta att sätta sig på tvären.
 
Det finns absolut ingen som helst ursäkt för hur de behandlat vårt ärende. För att göra en lång historia kort så har vi en vattenledning i badrummet på nedervåningen som inte fungerar. Vattenledningen behöver fungera för att vi ska kunna koppla in vår tvättmaskin. I juni lovade hyresvärden att detta skulle åtgärdas och de skulle även skicka en elektriker. Det var alltså för fyra månader sedan. Efter det har Jan mailat, ringt och även påmint dem personligen flera gånger, men det enda vi får är undvikande svar och ursäkter, men det är INGEN som agerar! Och nu när vi väntar tillökning i familjen så känner jag mig extra förbannad, för jag tänker INTE låta nerspydda bebisplagg ligga i flera dagar innan jag kan tvätta. Det är nämligen i stort sett omöjligt att få tid i tvättstugan om man inte bokar flera dagar i förväg.
 
En dag när jag var som mest hormonig sa jag till Jan att om de inte fixar vattenledningen så att vi har en fungerande tvättmaskin tills bebisen kommer i maj ska jag personligen gå ner till deras kontor med de skitiga bebiskläderna och säga åt dem att tvätta kläderna själva. Nej, usch vad upprörd jag blir av imbecilla, handlingsförlamade människor. De har inte ens vett att skämmas. Det är verkligen skamligt hur de beter sig mot oss hyresgäster. Jag har gett dom en svarsfrist till på fredag. Om de inte kontaktar oss och bokar en tid för att laga vattenledningen går vi vidare till hyresnämnden. Enough is enough.
 

Magen I Vecka 5

 
Tror inte att jag visat er hur magen såg ut samma vecka som jag fick veta att jag väntade bebis. Hittade en bild på datorn som jag tog några dagar efter plusset. Jag kommer ha den bilden som utgångsbild och sedan jämföra när jag fått den riktigta gravidmagen. På fredag går jag in i vecka 12 och jag tänkte börja ta fina gravidbilder med Jan i studion. Vi blev inte riktigt nöjda med ljuset förra gången, men denna gång kommer det bli bättre. Kände att det inte var någon idé att börja med bilderna tidigare eftersom det ändå mest bara är svullnad och redan existerande fett som syntes. Men under de kommande veckorna misstänker jag att magen kan komma att börja få en väldigt avslöjande form. Hellre en rejäl gravidmage än en degig mage. Så tänker jag nu i alla fall. Kommer säkert klaga över min stora mage när den väl kommit. Hahaha.
 
Veckorna går verkligen fort, men samtidigt så in i helskotta långsamt. Nervöst, förväntansfullt och spännande att bebisen växer och att det i stort sett händer något nytt varje vecka. Det är bara de dagar när jag mår som sämst som jag tycker att tiden står stilla. Och tyvärr inräffar det fortfarande lite väl ofta. Om två veckor ska vi träffa barnmorskan igen. Kanske hon kan ge mig lite mer hopp om att det snart kommer vända. Och ge mig lite tips om hur man behåller förståndet ifall det skulle hålla i sig hela graviditeten. Är det några av mina läsare som haft en tuff graviditet med mycket kräkningar och kan dela med sig av lite tips om hur man håller modet uppe? Kanske bara är tålamod som gäller....
 
 
 
Mitt minne är inte det bästa så det kan hända att jag lagt upp bilden förut.
Men hur som haver - detta är alltså magen i vecka 5.
 
 
Och visst ser man skillnad på magen i vecka 5 och vecka 11.
Ingen viktuppgång än men något är definitivt på gång i magen.
 
 
 
 
 
 
 

Fertilitet Och Ålder

 
Mycket intressant diskussion idag på Nyhetsmorgon om fertilitet, kvinnor och ålder. Det är ingen nyhet att kvinnor i dagens samhälle försöker få barn allt senare i livet, vilket gör att många stöter på åldersrelaterade fertilitetsproblem när de väl ska sätta igång med bebisverkstaden. Genomsnittsåldern för förstagångsföderskor i Sverige är 28 år och har bland annat sin förklaring i att kvinnor idag har andra prioriteringar, som exempelvis studier och yrkeskarriär. Och sedan vill man oftast vänta med barn tills man känner att man är i en stabil relation. Jag ser inget fel i att prioritera annat än barn, men VILL man väldigt gärna ha barn någon gång i livet så måste man ta hänsyn till att det kan uppstå problem om man väntar för länge.
 
I Malmö erbjuds gratis fertilitetsunderökning till kvinnor mellan 25-35 år i syfte att ta reda på hur de ligger till. Man vill kunna ge råd att "skynda på" med bebisverkstaden om det skulle behövas. Jag vet inte om jag själv skulle tackat ja till detta, men klart att jag länge funderat på om allt är som det ska och hur det skulle fungera med Jans "utrustning". För ibland kan man inte hitta något fel på vare sig mannen eller kvinnan, bara att det inte funkar tillsammans. På Nyhetsmorgon använde de ett roligt uttryck som beskriver hur vi kvinnor är skapade. Vi har "stenåldersäggstockar" som i stort sett innebär att vi är gjorda för att få barn runt 20 års åldern. Äggstockarna ser likadana ut idag och det är ingenting som ändrats, bara kvinnans attityd och prioriteringar.
 
En kvinnas chanser att få barn minskar snabbt varje år efter att hon fyllt 30. Det var något man aldrig fick lära sig på sexualundervisningen i skolan. Där handlade allt om att man skulle skydda sig så att man inte blev gravid och man har nästan blivit uppfostrad med inställningen att det är jättelätt att bli med barn, vilket det är när man är tonåring men absolut inte när man börjar närma sig 30. Behövs verkligen mer information om detta, för det är en helt felaktig uppfattning att man alltid kan skaffa barn senare. Jag är glad att jag "bröt" mallen och följde mitt hjärta, i samförstånd med Jan förstås. Och att vi lyckades bli med barn så fort är sannerligen något man inte kan ta för givet. Många försöker och kämpar i flera år och ibland tar det nästan knäcken på hela förhållandet.
 
Det är alltid bra att ha en plan med utbildning, karriär och dylikt, men man måste accceptera att ibland kan man behöva göra saker i en lite annan ordning än vad man först tänkt sig - särskilt om den biologiska klockan tickar och man väldigt gärna vill ha barn. Visst hade det varit skönt om jag också haft en fast inkomst och jobb, men nu bytte vi plats på det för det kändes rätt och för att jag definitivt inte blir yngre. Jag kommer ha min juristexamen i fickan när jag börjar söka jobb, men det finns inga garantier att jag kommer få ett fast jobb på en gång. Och med tanke på min ålder så valde vi att börja bebisverkstaden nu istället för att riskera att stöta på fertilitetsproblem i framtiden.
 
 

 
 

Magen I Vecka 11

 
Vaknar illamående och halvvägs på väg till toaletten. Låg kvar en stund och gick sedan upp för att känna på dagsformen. Hann vara i gång ett par minuter och sedan fick jag rusa till badrummet. Urk. Aldrig en bra start på dagen, men illamåendet blir i alla fall bättre efteråt. Igår var jag uppe tidigt och jobbade med uppsatsen. Idag får jag nog byta plats och börja med vila framför Nyhetsmorgon. Helst av allt skulle jag vilja slänga i mig massa mat för att kompensera det jag inte får behålla, men något säger mig att jag inte ska hetsäta. Sög i mig en Actimel och avvaktar lite innan jag gör ett nytt försök med någon form av fast föda.
 
 
 
Magen ser än så länge bara ut som en degig klump. Ingen viktuppgång ännu.
 
 
Det viktigaste i mitt liv - min blivande man och vårt lilla mirakel.
 
 
Sigge ligger och myser med mig - han känner på sig att det inte är en bra dag idag.
 
 
Frezze håller mig också sällskap, fast han ligger helst på den varma TV-boxen
 
 
 

Min Största Craving

 
 
Eest Restaurang och Sushibar i Borås har så fenomenalt god sushi att jag verkligen kan få världens craving efter just deras sushi. Jag hoppas må så pass bra någon dag denna vecka att jag kan lämna lägenheten och få min aptit stillad. Deras lunchbuffé kan jag verkligen rekommendera! Jag skulle rekommendera folk att flytta till Borås bara för att kunna äta sushin på Eest. Haha. Så mycket tycker jag om den.
 
Bilder från deras lunchbuffé:
 

Ett Litet Steg Mot Mänsklighet

 
Igår var ingen vacker dag. Två av tre måltider fick spolas ner i toaletten och illamåendet hade ett stadigt grepp om mig under i stort sett hela dagen. Vid midnatt var jag tvungen att ta något att äta för min mage ekade av tomhet. Imorse vaknade jag med kurrande mage, inget illamående och inte lika mycket grus i ögonen som tidigare dagar. Efter frukost kunde jag till och med sitta ett par timmar med min uppsats. Vilken lycka! Tänk att något så till synes banalt kan göra en människa så glad. Små steg framåt är bättre än att stå still och trampa på samma ställe. Efter lunch slog tröttheten till. Lade mig på sängen och vilade, men lyckades inte slumra till. Sen började jag av någon underlig anledning känna mig hungrig, vilket var helt befängt eftersom jag precis ätit lunch.
 
Med hungern kom illamåendet. Ytterst märkligt. Tvingade i mig en frukt och en Actimel. Kan för allt i världen inte förstå varför jag kände mig hungrig. Vid det här stadiet av graviditeten behöver jag en extra frukt och kanske ett lite större mellanmål, men att känna mig HUNGRIG nästan direkt efter en måltid är väl ändå att ta i? Hur som haver. Jag har två prioriteringar just nu. Den första är att må så bra som möjligt för bebisens skull, vilket betyder att jag ska vila när jag behöver det, sova när jag är trött, äta när jag är hungrig, kräkas när jag måste och i största möjliga mån inte stressa över saker man ändå inte kan påverka. Under de perioder när jag mår bra (dvs är fri från illamående och kräkningar) kan jag ta tag i uppsatsen, vilket är den andra högprioriteringen.
 
Jag måste erkänna att det ibland känns lite ovant att vara hemma i lägenheten så mycket. Att inte träffa folk eller gå iväg och träna, men den tiden kommer. Jag måste liksom sätta någon annans behov framför mina egna just nu. Min kropp är inte längre bara min, utan den ska hålla ett litet mirakel vid liv fram till maj nästa år. Jag hoppas dock att kroppen snart ska komma underfund med att jag helst av allt vill behålla min mat. Det kanske den gör om några veckor. Hoppas. Tills dess har jag mina lurviga små bebisar som håller mig sällskap om dagarna. Sigge är så himla snäll och go mot mig de dagar då jag mår skit. Då kryper han upp i sängen bredvid mig och så ligger han där hela dagen. Känns nästan som om han kan känna av när jag mår dåligt.
 
 
 
 
 
 

En Lustig Kommentar

 
Vi startar veckan med en lustig kommentar från en (så klart) anonym läsare som frågade hur det kom sig att jag i inlägget om föräldrapenning räknade barnbidraget till min "inkomst". Klicka HÄR för att komma till inlägget om FP.
 
"Hur kommer det sig att barnbidraget tillfaller enbart dig? Ego?"
 
Barnbidraget (som för övrigt är på 1050 kr) tillfaller BARNET och är i första hand till för de omkostnader som kommer med barn. Exempelvis mat, försäkringar och olika typer av avgifter. Det utbetalas till EN av föräldrarna och om man har gemensam vårdnad (vilket vi kommer ha) så är det upp till oss att komma överens om till vems konto pengarna ska betalas ut. Eftersom det är jag som till en början ska vara hemma med bebisen känns det fullt naturligt att JAG får barnbidraget in på mitt konto. Eller ska jag behöva be min sambo att överföra pengar varje gång jag ska handla blöjor, kläder och dylikt till vårt barn?
 
I vilken sinnesrubbad värld tror den anonyma kommentatorn att jag kommer leva loppan för barnbidraget? Tror personen på fullaste allvar att jag tänker ROA mig för den blygsamma inkomst jag kommer få när jag är mammaledig? Kanske är det så man gör i dennes värld, men inte i min! Alla slantar kommer gå åt till den lilla. Ego? Nej, det skulle jag knappast påstå att jag är. Snarare praktisk. Jan har ett heltidsjobb och tjänar bra mycket mer än mig. Hade det varit rimligare att låta barnbidraget gå in på hans konto? Suck. Hur kommer det sig att det alltid finns ett fåtal personer som alltid ska ställa så in i helvete dumma frågor?
 
 

Ett Underbart Litet Mirakel

 
Det är lätt att stirra sig blind på den lilla bilden och glömma bort den stora när man mår dåligt eller har ont. Jan hjälper mig att styra tillbaka fokus på allt det fina. Till exempel när jag får så ont i magen på grund av växtvärk och sammandragningar att jag klämmer hans hand jättehårt, då tittar han på mig och säger hur mycket han älskar mig. Och att fisen mår bra därinne i magen. Sen när det värsta gått över, då kan jag slappna av och så ler jag. Väldigt mycket. För när jag inte låter mig störas av smärta och illamående, då kan jag verkligen känna hur fantastiskt det är att ha en annan liten person som växer inom mig. Ett underbart litet mirakel.
 
Förutom mitt allmänna tillstånd så är det inte så mycket som känns jobbigt. Jag har till exempel aldrig varit någon stordrickare så att inte kunna dricka en droppe alkohol på ca 15 månader är absolut ing problem för min del. (Tänker inte dricka alkoholhaltiga drycker så länge jag ammar och jag hade tänkt amma i minst sex månader om allt går som det ska). Samma sak gäller för tobak. Fest- och semesterrökare har jag varit men nu mår jag faktiskt illa så fort jag känner lukten av cigaretter. Så lustigt hur kroppen kan reagera på saker man förut inte haft problem med.
 
Fast en sak som jag funderat och oroat mig lite över är hur det känns att kånka på en gigantisk gravidmage. Det lär ju vara ganska påfrestande för ryggen om inte annat. Att inte kunna ligga, sitta och röra sig som man vill måste kännas rätt frustrerande. Men jag lär nog få veta i sinom tid hur det känns att vara stor och otymplig. Passande att lilla miraklet förväntas titta ut i början/mitten på maj för då kan man passa på att gå härliga vår och sommarpromenader. Det kommer inte bli någon hetsträning á la Hollywood efter graviditeten, men jag räknar med att bli av med graviditetskilona innan bröllopet året därpå, vilket ger mig ungefär ett år att komma i någorlunda form.
 
 
 
Den här vackra skapelsen ska jag komma i den 17 maj 2014.
Tur att den har korsett-knäppning baktill. Ger mig lite mer svängrum om det blir nödvändigt.
 
 
 
 
 
 

Viktuppgång Under Graviditeten

 

 

Först och främst är det viktigt att komma ihåg att du kommer att gå upp i vikt - det är normalt, naturligt och vad din bebis behöver för att må bra.

När du närmar dig förlossningen, har du en hel del att bära på. Ungefär en tredjedel av de extrakilon du bär på är bebisen, moderkakan och fostervattnet. Här är några genomsnittliga värden:
  • Vid födseln väger en bebis c 3,3kg.
  • Moderkakan, som ger näring till bebisen, väger 0,7kg.
  • Fostervattnet, som skyddar bebisen, väger 0,8kg.
Men de övriga två tredjedelarna, då? De har att göra med de förändringar din kropp går igenom under graviditeten. Här är några genomsnittliga värden:
  • Livmodernsmuskler växer dramatiskt och lägger till c 0,9kg.
  • Din blodvolym ökar, vilket ger 1,2kg.
  • Du har extra vätska i kroppen, vilket lägger till c 1,2kg.
  • Bröstens ökade storlek lägger till 0,4kg.
  • Dessutom lagrar du fett, c 4kg, för att ha energi till amningen.
Mot slutet av graviditeten kanske du väger 12,5kg mer än innan du blev gravid, men detta är en genomsnittlig siffra.
 
Med tanke på min vikt före graviditeten (63 kg) och min längd (155 cm) så bör jag enligt barnmorskan ligga på en total viktuppgång på ca 10 kg. Känns inte så mycket med tanke på att jag vet vänner som gått upp mellan 15-25 kg! Ibland ännu mer. Fast det är ju väldigt individuellt och har även att göra med hur man såg ut före graviditeten. Jag hade ju ungefär 3 kilos övervikt när jag blev gravid. Därför bör jag inte gå upp så mycket eftersom det redan finns en herrans massa fett att hämta energi ifrån.

Gratinerade Räkcrépes

 
Ikväll bestämde jag mig för att laga något jag inte gjort förut - gratinerade räkcrépes. Har länge velat göra det och i dag fick jag en sån där fixidé/craving efter just crépes. Trots regn och rusk begav vi oss ut på en promenad till Ica-butiken. Var oerhört frestad att ta bilen, men både jag och Jan behöver röra på oss. Har inte gått upp någonting ännu men det är bara en tidsfråga innan kilona börjar lägga sig på magen och lite överallt. Och att jag inte gått upp något beror ju självklart på att jag inte fått behålla så mycket av det jag stoppar i mig. När man mår illa vill man inte äta så mycket. Men när jag väl känner sug efter någon speciell maträtt så ser jag till att laga just den eftersom det så sällan inträffar.
 
Bjussar på receptet ifall det är någon av mina kära läsare som vill testa på mina crépes.
 
Ingredienser: (ca 10 st)
 
Smet: 1 1/2 dl vetemjöl, 2 krm salt, 3 dl mjölk, 3 ägg, 3 msk smör
 
Räkstuvning: 3 msk smör, 4 msk vetemjöl, 4 dl gräddmjölk (ca 50/50), salt, peppar, 2-3 msk hackad dill, 2-3 dl skalade räkor (grovhackade), 1 1/2 dl riven ost (gärna någon smakrik)
 
Häll upp vetemjöl och salt i en bunke och tillsätt hälften av mjölken och vispa till en jämn smet. Tillsätt lätt vispade ägg och resterande mjölk i smeten. Smält smör och blanda ner. Stek pannkakorna i en mindre stekpanna och stapla dem ovanpå varandra.
 
Smält smör till räkstuningen och tillsätt vetemjöl. Späd med gräddmjölk under omrörning. Låt det koka ihop till en sås. Smaka av med salt, peppar och dill. Låt svalna något och rör ner större delen av de grovhackade räkorna. Fördela fyllningen på pannkakorna och rulla ihop. Lägg dem på ett ugnssäkert fat och strö över riven ost. Gratinera högt upp i ugnen i 225 grader 5-8 minuter. Garnera med räkor, dill och servera en sallad till.
 
Smaklig spis!
 
 
 
Använd gärna en lite mindre stekpanna till pannkakorna
 
 
Stapla pannkakorna när de är färdiga i väntan på räkstuvningen
 
 
Fyll crépesen med stuvningen, strö över ost och in i ugnen
 
 
Taadaaah!
 
 
 

Enligt Barnmorskans Beräkning

 
 
 
Enligt barnmorskans beräkning har jag precis gått in i vecka 11.
Lillfisen kommer under denna vecka växa sig ungefär så stor som bilden visar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det Blir Inte Bättre

 
Det blir inte bättre men det har inte blivit sämre. Det är precis som det alltid varit. Kräks i stort sett varje dag och än så länge har jag inte sett minsta spår av förbättring. Men det sägs att hormonhalten är som högst under denna vecka så jag får väl bara vara glad om det inte förvärras. Om det finns någon rättvisa så borde jag få en lätt förlossning när jag mår så kasst under första trimestern, men jag misstänker att det inte finns något samband över huvud taget mellan hur man mår under graviditeten och hur förlossningen går. Fast man kan ju alltid hoppas på lite rättvisa.
 
Om det blir en graviditet nummer två kommer jag kallt räkna med att må lika dåligt som jag gjort nu de första månaderna, så kanske jag kommer bli positivt överraskad. Lika väl som gravidititeter skiljer sig ofantligt mycket från den ena kvinnan till den andra, lika väl kan graviditeterna skilja sig helt även om det rör sig om en och samma kvinna. Väldigt förvirrande det där. Hade det inte varit enklare om man mådde likadant alla graviditeter så man visste hur man skulle förbereda sig? Nej, den kvinnliga kroppen är konstruerad på ett ytterst märkligt sätt.
 
 

Den Stora Tröttheten

 
Som förstföderska måste jag erkänna att jag blev lite chockad över den här tröttheten som man känner av i början av graviditeten. Den är handlingsförlamande och ingenting man kan skaka av sig eller bota med några koppar kaffe. Normalt sett ska den klinga av efter de första 12 veckorna så jag har ett par veckor till att klara av. Tröttheten ska tydligen bero på den ofantliga aktiviteten som pågår i min kropp när hormonerna produceras. Är det något jag lärt mig så är det att den här tröttheten inte kan övervinnas, utan det är bara att acceptera att så här är det nu. Jag får helt enkelt komma till ro med att det inte går att planera varje dag in i minsta detalj. Det enda som får styra nu är vad kroppen säger till mig.
 
För någon som mig är detta verkligen en utmaning. Hjärnan och tankarna går på högvarv och jag får uppbåda extra mycket mental styrka för att verkligen kunna låta hela min kropp vila med gott samvete. Och det är inte alltid det går. På ett sätt är en graviditet ganska nyttig för den personliga utvecklingen. Särskilt om man som person gärna och ofta har många järn i elden. Och ibland kanske tar på sig lite för mycket på en gång. Till en början kände jag mig som världens lataste när jag sov middag, men just nu har jag helt kapitluerat för kroppens behov av sömn vilken tid på dygnet det än må vara.
 
 
 
 

En Jäkla Djungel

 
Jag har börjat kika så smått på Försäkringskassans alla regler om föräldrapenning. Det är SÅ mycket att hålla reda på. Blir skogstokig och tokstressad. Men efter vad jag har förstått så kommer min föräldrapenning grunda sig på lägstanivå/grundnivå eftersom jag inte har något arbete. OM jag skulle ta ut föräldrapenning för alla dagar i veckan innebär det en inkomst på ca 4300 kr efter skatt. Och med barnbidraget blir det en sammanlagd inkomst på 5350 kr. Inte mycket att hänga i julgranen, men bättre än ingenting vilket för övrigt är vad jag har som inkomst just nu. Sen har jag hört att det inte är så smart att ta ut alla dagar på en gång ifall jag vill spara till senare. Det är verkligen en jäkla djungel. Fattar inte hur man ska få ihop allting. Och hur man ska komma ihåg allt. Gör vi si så blir det så och väljer vi så här kommer det få de här konsekvenserna. Gaaah! Hur mycket som helst!
 
Hoppas innerligt att amningen kommer fungera så man slipper tänka på att köpa mjölkersättning i mängder. Det verkar ju så praktiskt att bara släppa fram tutten när bebisen är hungrig och jag har väl inte reflekterat så mycket över hur man gör ifall det inte fungerar. Det är mycket som jag inte tänkt på förut eller som jag kanske trott varit självklart, men sen visar sig inte alls vara en självklarhet. En sak är jag i alla fall glad över. Och det är när jag oroar mig över något och pratar med Jan om det så säger han att vi löser det. Hör och häpna, det har vi alltid lyckats göra. Den dagen han säger att han är orolig kommer jag dock själv bli ganska nervös, men så länge vi är tillsammans och har varandra känns det som att vi klarar av alla svårigheter i världen. Och jag försöker tänka positivt. Om folk som är i så sjukt mycket sämre sits än oss, både ekonomiskt och relationsmässigt, klarat av att ge sina barn ett bra liv så kommer vi också kunna göra det.
 
Det enda som är lite olyckligt just nu är att också behöva tänka på kostnader för hyrbil eftersom Jans bil snart ska in på verkstaden på grund av bilolycka och han tar sig inte till jobbet utan bil. Försäkringsbolaget kunde inte ge några garantier på att vi får igen de pengarna sen. Allt beror på vad det polska försäkringsbolaget säger. Skulle de bestämma sig för att sätta sig på tvären kan det bli en onödig och framför allt orättvis utgift för oss. Det var deras jävla chaufför som körde in i Jans bil! Ja, mycket att tänka på. Och även om jag försöker skjuta alla tankar och funderingar åt sidan och bara fokusera på examensuppsats så går det inte riktigt. Jag klänger hela tiden fast vid hoppet om att min oro och mina känslohormoner ska tagga snart så att jag kan fungera som en normal, kunskapstörstande juridikstudent igen.
 
 
 
 
 
 
 
 

Morgonmage Vs Kvällsmage

 
Jag har ju tidigare nämnt att magen sväller upp till dubbel storlek på kvällarna.
 
Här har ni bildbevisen:
 
 
På morgonen
 
 
På kvällen
 
 

Välkommen Vecka 10 (Vecka 11)

 

Imorgon går jag in i vecka 10 (enligt ultraljudet) och vecka 11 enligt barnmorskan. Under denna vecka får fisen i stort sett sin riktiga form och ska nu bara växa sig större. Alla viktiga organ finns och de börjar arbeta tillsammans. Hjärnan utvecklas i näst intill ofattbar hastighet. Nästan 250 000 nervceller produceras varje minut. Ansiktet har hög rundad panna och liten uppnäsa. Svansen är försvunnen. Moderkakan håller på att mogna, för att så småningom ta över näringstillförseln från gulkroppen. Lillfisen har fingrar och tår som inte längre sitter ihop. Rörelserna inne i livmodern är kraftigare och bebisen börjar kunna ändra läge. Om jag kunde röra vid barnet skulle han eller hon kunna känna det nu.

 

Mamman: Viktökningen börjar märkas nu. Från och med nu kommer blodmängden i min kropp att öka. Risken för att medfödda missbildningar ska uppstå minskar för varje dag. Jag har massor med graviditetshormoner som cirkulerar i blodomloppet som påverkar mig på olika sätt. En del gravida får sömnbesvär och det blir ofta fler toalettbesök på natten. (Amen to that!) I vecka 10 kan man säga att skissen är klar och att de närmaste 30 veckorna går ut på att förbättra och framkalla hela bilden.

 

 

Grow A Pair

 
Om jag fick välja skulle jag återfödas som innekatt eller man. Det är alldeles för mycket drama bland kvinnfolk. Det tisslas och tasslas om helt oväsentliga grejer i alldeles för stor utsträckning. Visst, jag förnekar inte att jag kan uppskatta en dos med skvaller tillsammans med tjejerna, men när det går över gränsen till ren och skär vuxenmobbning då skäms jag över att tillhöra det kvinnliga släktet. I vilken situation man än befinner sig i så kan en sak aldrig slå fel när en stor grupp med kvinnor umgås tillsammans - det blir alltid konflikter. Vissa större än andra, men konflikter likt förbannat. Och det ska analyseras till förbannelser. Vem sa si, vem sa så och varför gjorde hon det? Självklart ska man lösa saker, men om man undvek att behandla sina gelikar som en näve skit skulle konflikten aldrig uppstått från första början.
 
För några år sedan fick jag en spydig kommentar om att jag bara tycktes ha killkompisar. Just nu skulle jag väl säga att antalet kvinnliga vänner väger över en smula, men inte mycket. Att umgås med män är avslappnande. Ingen drama, inga konflikter - bara ren och skär underhållning. Mina manliga vänner är väldigt lättsamma och vi delar samma humor. Missförstå mig inte nu, jag gillar att hänga med avslappnade människor, oavsett kön. Nu råkade det bara vara så att de mest avslappnade människorna jag känner råkar vara utrustade med stake. Grow a pair, brukar man säga åt folk som är fega. Det skulle jag vilja säga till många kvinnor därute. Om de bara attackerade på en gång istället för att tassa runt den heta gröten skulle saker lösas mycket fortare.
 
 

Den Första Attacken

 
Grattis världen. Jag hade precis min första stora gravid-gråtattack. Helt oförklarligt från egentligen ingenstans och tårarna bara sprutade. Och när jag tänker på hur mycket jag grät så börjar jag också gråta. Weird. Det hela började med att jag såg det senaste avsnittet av Glee. I stort sett alla som någonsin varit ett par i serien bestämde sig för att göra slut. Under sista scenen sjöng de alla på scen. Coldplays låt The Scientist. Och tårarna bara kom. Det gick inte att få stopp på. Jag fattar inte. Jag som älskar när de sjunger och tycker det är så fint. Men det var ingen "rörd-till-tårar-gråt", utan jag var helt och hållet förstörd. Grät som om någon slitit ut hjärtat ur bröstet på mig. Måste man verkligen bli tokig bara för att man har en bulle i ugnen?
 
 
          

En Smula Ordning

 
Börjar dagen med att kasta upp. Awesome. Sedan fixar jag frukost till karlarna som ska iväg på jobb. Lyckas själv få i mig en stadig frukost och försöker att inte känna efter så mycket hur jag mår. På dagens agenda finns det bara en sak - uppsats. Tänkte försöka bringa lite ordning på det hela. Idag och resten av veckan. Och förhoppningsvis veckorna därefter. Äntligen. Har ju redan ett färdigt schema över vad som måste fixas och det är bara att börja från början och beta av. Punkt för punkt. Men först lite morgonstädning. Gör en bra dag. Tjingeling.

Om Vi Får En Tös

 
 
Så ska hon få detta fina baby-gym

Asiatisk Skaldjursgryta

 
 
Ikväll bjöds det på asiatisk skaldjursgryta. Tillbehör nam pla prik och rostad vitlök.
Man ska ju käka mycket fisk och skaldjur när man är gravid så detta var en perfekt maträtt.
 
Recept På Begäran

Tigerräkor
Laxfilé
Röd paprika
Zuccini
Broccoli
Färsk vitlök en stor klyfta
Färsk koriander
Chili
Gurka
Tomat
Rostad vitlök
Röd curry paste
Lime
Fisksås
Ostronsås
Japansk soja
En burk kokosmjölk
Vatten
 
Gör så här: Skiva vitlöken och fräs i en stor wokpanna med olja och chili. Lägg i räkorna och låt fräsa tills de är färdiga. Ta ur räkorna och lägg åt sidan. Woka grönsakerna tillsammans med röd curry paste, några droppar lime, fisksås, ostronsås och soja. Låt fräsa några minuter och häll sedan på kokosmjölk. Späd ut med lite vatten. Låt koka upp och kontrollera så grönsakerna börjar bli mjuka. Tärna laxen och lägg i grytan. Den blir klar på nolltid om man låter den puttra tillsammans med grönsakerna. När laxen är klar, lägg i räkorna. Dessa ska bara värmas upp eftersom de redan är klara. Hacka lite koriander och lägg i grytan.
Servera med ris.
 
Tillbehör: Skivad gurka och tomat med nam pla prik sås (limesaft, fisksås, chili och vitlök),
koriander och rostad vitlök
 
Som alltid när jag lagar mat så använder jag mig inte av exakta mått utan jag smakar av under tiden.
 
Smaklig spis!

En Ganska Bra Dag

 
Jag kan sträcka mig så långt som att säga att dagen varit ganska bra. Nu mår jag dock illa och kämpar febrilt med att få behålla lunchen. Behövde komma ut lite grann och mötte upp Jan för en lunch på stan. Sushin på Eest är så god och idag hade de alla mina favoriter. Efter lunch höll jag på att somna, men hann med en fika tillsammans med Tess och hennes charmör. Nu är jag färdig för skroten. Snart går jag in i vecka 10 och jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig. Jag börjar märka att min blåsa tycks bli allt mindre. Förut var jag kaxigt stolt över att jag minsann inte behöver springa på toaletten flera gånger mitt i natten. Nu vaknar jag omänskligt tidigt och måste springa på toaletten.
 
En annan sak som jag börjar lägga märke till är att mina s.k gråthormoner smyger sig på allt mer. Vid tre tillfällen idag höll jag på att börja gråta av absolut ingen som helst anledning. Första tillfället var när jag gick och tittade på bebiskläder inne på H&M. Såg en jättesöt body och fick tårar i ögonen. Skitfånigt. Andra tillfället var när jag sprang in på Guldfynd och fann ett superfint fotoalbum för bebisens första år. Och tredje gången var när jag flörtade med Tess lilla son. När han log mot mig var jag så nära på att börja grina för han var så fin. Men jag höll mig. Ska nog inte titta på TV idag. Gråten är inte långt borta.
 
 
 
Nyinköpt stickad tunika från H&M:s mammaavdelning.
Längtar efter den riktiga gravidmagen. Nu ser man bara fet ut.
 
 
Bästa sushin på Eest
 
 
Kunde inte låta bli
 
Och angående att köpa bebissaker tidigt:
 
Jag vill ta vara på den glädje jag känner nu och inte gå omkring och fundera på en massa "tänk om".
Självklart kan saker och ting fortfarande hända. Har ännu inte passerat den "säkra" gränsen.
Tråkiga saker kan hända under hela graviditeten och det får man vara medveten om.
Det är upp till var och en hur man vill handskas med det. Skulle fisen bestämma sig för att checka ut blir jag ju inte mer ledsen bara för att jag köpt lite bebiskläder.
 
Alla gör olika och man väljer det som känns bäst för en själv. Personligen känner jag att det är lika bra att försöka passa på att njuta för stunden istället för att gå omkring och oroa mig. Att jag gör på det här sättet kanske inte känns rätt för någon annan och det fina med det är att det inte finns något rätt eller fel.
Men det finns alltid en massa åsikter ;)

Vår Nya Inneboende

 
Igår anlände vår nya inneboende Magnus. Han jobbar som fotograf för Nelly, men bor annars i Karlstad. Det är trevligt med gäster, särskilt när gästen har med sig det saltaste lakritsgodiset jag någonsin smakat. Åh, vad jag satt och glufsade i mig igår kväll. Så gott att jag nästan börjar dregla bara jag tänker på det. Gick omkring med ett saltlakritssug hela dagen igår, så Jan tog med mig till min favoritkiosk så jag kunde fylla på mitt lakritsförråd. Och sen kom Magnus med sitt godis. Behöver jag säga att jag var i lakritshimlen? Tur att jag har extremt lågt blodtryck då saltlakrits inte rekommenderas för de med högt blodtryck eftersom det är blodtryckshöjande.
 
 
 
Måste besöka Lakritsroten nästa gång jag är i Stockholm.

Mer Om Detta Illamående

 
Alla kvinnor drabbas inte, men det är nog ett av de mest vanliga graviditetssymptomen. Redan i vecka 6 börjar de flesta kvinnor må illa, men det kan vara även tidigare än så, vilket gör att just illamående är ett tydligt tidigt graviditetstecken. Vissa kvinnor mår illa under hela graviditeten, men vanligast är att illamåendet minskar eller upphör helt någon gång mellan vecka 12 och 16. Man tror att minst en tredjedel av alla gravida kvinnor får illamående som ett graviditetssymptom.

Vet ni vad jag försöker göra nu? Jag försöker inbilla mig att om jag läser hur vanligt det är att må så här illa kommer jag känna mig bättre och inte så ynklig. Men det funkar inte så bra. Spelar egentligen ingen roll hur många gånger jag läser om hur vanligt det är och att det oftast börjar väldigt tidigt för många kvinnor - faktum kvarstår att jag kräkts sen dag ett (då var jag endast i vecka 5) och än så länge ser det inte ut att ge med sig. Tänk om jag kommer ha det så här i 30 veckor till. Jag lär ju bli smått galen. Hade verkligen ingen som helst aning om att man kunde må så här när man var gravid. Att läsa om en sak och att verkligen uppleva det är två helt skilda ting.
 
Men om man ska försöka se till de positiva sakerna och fokusera på dem så mycket det bara går kanske dagarna känns lite enklare. För det första har jag ju äntligen en liten bebis i magen som jag önskat mig hela livet. Ett litet mirakel som jag skapat tillsammans med mitt livs kärlek. För det andra har jag världens bästa stöd i min underbara fästman. Det gör det lite lättare med en förstående man vid min sida som inte tycker jag är lat eller sjåpar mig när jag hela tiden vill ta mina tupplurer. Vila utan dåligt samvete var det senaste han sade till mig när jag gråtfärdig och söndertressad berättade om min frustration att inte kunna göra något.
 
Det här är sannerligen en dålig dag. Jag sov två timmar mitt på dagen och det var den enda tiden jag inte mådde illa. Försökte sitta uppe i lägenheten, men för en liten stund sedan fick jag gå och lägga mig igen. Vi ska träffa barnmorskan igen om tre veckor. Ska se om hon har någon kurs man kan gå för positivt tänkande när illamåendet är som värst, ifall det fortfarande håller i sig tills dess. Åh, vad jag längtar efter den där magiska dagen då illamåendet och kräkningarna sägs gå över. Och skulle jag råka tillhöra den där lilla gruppen med blivande mammor som mår konstant illa under hela graviditeten så får jag försöka hantera det då.
 

Ännu En Dag Med Illamående

 
På torsdag går jag in i vecka 10. Bebisen växer och röjer omkring i magen. Känns som om mina tarmar flyttats ända upp i halsen. Kan inte låta bli att undra hur det egentligen ser ut därinne. Igår kväll måste jag slagit nytt rekord i svullenhet. Magen var enorm! Nu på morgonen har den dock krympt till hälften av gårdagskvällens storlek. Det var så nära att jag fick en kräkfri dag igår, men när vi gått och lagt oss var det som om någon kastat en hink med illamående på mig och jag fick rusa till toaletten. Finns absolut ingenting som hjälper mot illamåendet. Jag har prövat allt och det är bara att inse att min första graviditet innebär en hel del umgänge med toaletten. Men det är så klart inte bara bu. Större delen av dagen mår jag faktiskt väldigt bra. Så länge jag får min obligatoriska tupplur på eftermiddagen.
 
Om lite drygt tre veckor får vi se vår lilla bebis igen, som då förhoppningsvis vuxit sig ännu större. Nervositeten och oron över att något ska gå fel finns självklart kvar, men inte i samma utsträckning som förut. Det känns skönt att vi bokat in ännu ett ultraljud (i samband med KUB-testet), eftersom vi fortfarande är i de s.k kritiska första månaderna. RUL gör vi först i vecka 18 och mycket kan ju hända än. Så jag kommer nog gå lite som på nålar de kommande veckorna. Skönt att jag har en gigantisk uppsats som jag kan jobba med under tiden...
 
 

Welcome To The Dark Side

 
 
Sigge har blivit lite konstig på sistone... Andas väldigt tungt...
 
 

Dagens Shopping

 
 
Blev ett par mamma-jeans, en stickad tunika, leggings, tights och strumpbyxor
 
 

Dags För Lite Shopping

 
 
Första dagen jag både ser ut och känner mig som en människa. Ska bli skönt att få komma ut lite grann.
Jag har tampats med illamående sedan jag vaknade vid sju, men hoppas på att få behålla frukosten.
Vill inte kräkas utomhus. Inte igen. Tjingeling!

Absolut Sista Gången

 
Som svar på frågan hur jag mår när någon frågar om graviditeten tänker jag aldrig mer säga "idag har jag mått jättebra". Det slutar alltid med att jag jinxar hela dagen och får spendera eftermiddagen/kvällen med toaletten som sällskap. Klockan nio imorse hade vi höststädning tillsammans med alla grannarna. Jag spenderade två timmar med att klippa kvistar och rycka upp ogräs. Vi bor med väldigt trevliga grannar och vi berättade att vi väntar barn. Standardfrågan är ju självklart hur jag mår och jag berättar att jag kräkts sen dag ett, men lade till att just idag har jag mått tipptopp. Så fort jag sa orden så insåg jag att det var kört. Var dock extra noga med att äta ordentligt och dricka eftersom jag hört att det skulle kunna hjälpa mot illamåendet, men inte i mitt fall. Spelar egentligen ingen roll hur noga jag är med mina måltider - det är bara att acceptera fakta. Några veckor till kommer jag få lida. Förhoppningsvis inte hela graviditeten.
 
När illamåendet och kräkningarna lagt sig kom nästa grej. Synrubbningar och migrän. Men en sak som är positiv är att hostan börjar försvinna lite mer för varje dag. Jippie! Man får vara glad för det lilla. Och självklart superglad över att bebisen verkar må bra även om mamma inte gör det. Hoppas jag är i lite bättre form i morgon för då ska vi ut och shoppa mamma-kläder till mig. Egentligen hade vi tänkt bege oss ut idag, men så blev jag dålig. Ska bli spännande att se vad det finns för kläder där ute för blivande mammor. Så länge de är bekväma och ser någorlunda snygga ut är jag nöjd. Men bekvämlighet är det absolut viktigaste. Avskyr att gå omkring i kläder som skär in på fel ställen.
 
 
Visst kan jag ha tajta kläder men då ska de vara töjbara som tusan och sitta skönt vid armarna

Norskt-Indonesiskt Blandbarn

 
Vår bebis kommer bli en fin blandning mellan norsk och indones. Det vill vi försöka ta hänsyn till när vi tänker på namn. Men att det ska vara så svårt att komma på ett killnamn som klingar bra. Tjejnamn har vi aldrig haft problem med och vi är nog rätt så säkra på vad det blir om det kommer ut en liten tös. Men på killfronten är det värre. Lutar åt att vi kanske tar ett helnorskt namn, men vi har inte bestämt oss. Önskar att vi kunde komma på lite fler namnalternativ ifall det blir en pojke. Ibland undrar jag om det bara är vi eller om det generellt sett är lättare att komma på tjejnamn. Vad tror ni? Ett tag kom vi bara på en massa tjejnamn så vi fick säga åt oss själva att sluta med det.
 
Har ni några bra förslag på killnamn som passar till ett litet norsk-indonesiskt blandbarn?
 

Så Jävla Upprörande Löjligt

 
Har ni hängt med i nyheterna? Om att "föräldrarna rasar" över att skolfotografen erbjudit lättare retusch i form av att plocka bort snor, matrester, sår och blåmärken. Det är så JÄVLA löjligt att de ska bli upprörda över något sådant. Och ännu pinsammare att det ska bli värsta nyheten. En av mammorna sade (och jag citerar) "det strider ju mot allt vi försöker lära barnen – att de är fina som de är och att man ska tycka om sig själv som man är". Det handlar om snor, för tusan! Inte att ändra barnens utseende. Och det var ett alternativ som föräldrarna kunde välja helt kostnadsfritt. Gillar du det inte? Nej, men kryssa inte för rutan då! Jisses. Fotografen var i alla fall lugn och bemötte kritiken väldigt bra. "Vi erbjuder de som gör ett aktiv val att ta bort en snorkråka, ett rivmärke eller ett litet myggbett. Det handlar alltså inte om att vi gör tänderna vitare, förlänger ögonfransar eller påverkar det naturliga utseendet på något sätt". Hade min unge snorkråkor hängandes ur näsan och matrester över kläderna hade jag utan tvekan bett fotografen (eller Jan) att plocka bort dem.
 
 

Mer Om Gårdagens Ultraljud

 
Åh, vad jag var nervös när vi satt ute i väntrummet på kliniken. Jan var lika lugn som vanligt, medans mina tankar var lite överallt. Skulle vi få se vår bebis? Hur liten var den? Kommer den röra på sig? Hade den några hjärtslag? Som tur var fick vi inte vänta så länge. Barnmorskan ville först se om hon kunde hitta bebisen genom att göra ett vanligt ultraljud. Ni vet, när de sprutar kall gel på magen och rör omkring med en stavliknande mojäng. Hon höll på en bra stund och jag blev lite orolig att det trots allt inte skulle finnas någon därinne. Men så skymtade jag en liten klump. Och sedan var den borta igen. Barnmorskan muttrade något om min dumma tarm som hela tiden lade sig i vägen så till slut gav hon upp och förklarade att vi skulle behöva göra ett vaginalt ultraljud. Det hade jag varit inställd på hela tiden eftersom jag ändå är så pass tidigt gången, så det var bara att dra ner trosorna.
 
På en gång fann hon den lilla kungligheten. Och man såg allt så himla bra. Ännu bättre än vad bilderna visade. Hon visade det lilla hjärtat som slog jättefort och räknade armar och ben. Allt satt på sin plats och när vår ögonsten vinkade ivrigt med ena handen så blev jag så lycklig att jag nästan sprack. Kunde legat där hur länge som helst och bara tittat på den lilla, lilla bebisen som rörde sig och levde gott inne i magen. Beräknat förlossningsdatum enligt ultraljudet är 15 maj 2013. Om jag kniper i två dagar till så kan vi få vår lilla fis på Norges nationaldag. Det hade varit något det! När vi kom hem pratade vi en hel del om namnförslag. Blir det en liten prinsessa så har vi alla namn klara, men blir det en prins så känns det genast lite svårare. Jag förstår inte varför vi hela tiden kommer på tjejnamn. Särskilt inte nu när det känns som att det blir en kille. Nåja. Måste vänta 9 veckor till innan vi kanske får veta vilken sort det blir.
 
I helgen måste jag åka och köpa mig lite gravid-tights, trosor och strumpbyxor. Kan inte ha mina vanliga för de klämmer åt så det gör ont över magen. Det gillar varken jag eller bebisen. Sedan måste jag nog se över lite andra basplagg. Jag kommer ju inte bli mindre. Skulle behöva köpa allt i stretch, stickat eller annat töjbart material. Vid inskrivningen konstaterade vi att jag vägde 3-4 kg över min BMI, vilket jag redan visste, så barnmorskan sade att i mitt fall så skulle cirka 10 kg viktuppgång under hela graviditeten vara lagom. Självklart blir det inte tal om bantning eller något annat dumt, men däremot mer motion och promenader samt hälsosam kosthållning under hela graviditeten. Ska jag vara helt ärlig så känner jag ingen panik alls över att gå upp i vikt. Det är faktiskt det sista jag tänker på.
 
Ni som är eller varit gravida - har ni några bra tips på var man kan handla fina mammakläder utan att bli helt pank?

A Sexy Beast

 
God morgon mina underbara. Kan inte låta bli att titta på ultraljudsbilderna från igår. Blir så otroligt glad och full av kärlek när jag ser den lilla krabaten. Nu hoppas jag att den fortsätter växa som den ska. Det såg ut som att bebisen trivdes i min mage. Jag ska fortsätta ta hand om mig själv, äta bra och visa mycket kärlek. Kanske är lite töntig, men jag stryker ofta på magen under kvällen, som ett sätt att visa hur älskad den lilla är. I slutet på oktober ska vi ta lite blodprover både hos barnmorskan och på ultraljudskliniken. På kliniken blir det även ytterligare ett ultraljud då vi beslutat oss för att göra ett KUB-test. Innan dess ska jag träffa läkaren som vill lyssna lite extra på mitt hjärta. Detta på grund av den ovanliga vaskulitsjukdom jag hade när jag var liten. Har inte haft några problem i vuxen ålder, men det känns bra att de följer upp lite extra nu under graviditeten.
 
Nu när jag sett att Lillfisen mår bra släppte en stor del av min oro. Igår såg jag till och med fram emot att få sätta tänderna i min uppsats på måndag. Bara det säger ju en hel del. Kanske inte direkt brinner för ämnet nu när man tampats med det så länge, men det är tydligen inget ovanligt för uppsatsskribenter. Men däremot känner jag att jag bara vill bli klar. Få den inlämnad och godkänd. Har varit i kontakt med Handledarn och han har som vanligt varit väldigt förstående. Nu ska jag pyssla i hemmet, tvätta tonvis med kläder, dammsuga och njuta av helgen tillsammans med min underbara fästman. Inte ens hostan kan få mig på dåligt humör just nu.
 
 

Tidigt Ultraljud Vecka 9

 
 
 
Vår älskade lilla bebis låg och vinkade till oss (ja, faktiskt!) och sprattlade till några gånger.
Så obeskrivligt fantastiskt att se älsklingen röra sig därinne.
 
Hjärtat slog så fint och jag sprack upp i ett stort leende som jag fortfarande inte kan bli av med ♥

En Massa Sjuklingar

 
De enda som verkar må bra i vår lilla familj är Sigge, Frezze och Lillfisen. Jag är på bättringsväg, men det går så sjukt långsamt. Jan lider av sviterna från bilolyckan (jag kan fortfarande inte se en långtradare utan att bli asförbannad) och tycks nästan dagligen drabbas av synrubbningar. Han har fått hjälp nu med behandling hos naprapat, en behandling med bland annat elchocker och nålar som jag inte riktigt kan förstå. Fast jag är ju inte ubildad på området så jag kan ju egentligen inte uttala mig om behandlingens effekter. Det är ganska mycket som stressar upp mig just nu, vilket är uruselt för bebisens hälsa. Att Jan mår dåligt är en sådan sak. Man kan ju inte göra något annat än att hoppas på att det ska bli bättre.
 
Så länge jag är förkyld kan jag inte göra så mycket annat än att vila. Hostan jag har haft i snart tre veckor ger mig både sömnproblem och andningssvårigheter. Läkaren jag träffade i veckan ville avvakta en vecka till innan någon medicinering skulle bli aktuellt. Hon gick igenom olika receptfria hostmediciner men uteslöt allihopa med tanke på min graviditet. Jag försöker ta dagarna som de kommer, men saker som behöver göras och måste göras ploppar hela tiden upp i mitt huvud. Uppsatsen är en sak som gnager, frånvaron av jobb en annan sak. Inget jobb betyder inga pengar, vilket i sin tur betyder obetalda räkningar. Och så länge jag dras med den här förbannade hostan kan jag inte anmäla mig på Vikariebanken för att få jobb på demensboendet. Kan ju inte uppge vilka dagar jag kan jobba så länge jag är sjuk.
 
Såg på nyhetsmorgon imorse. En asylsökande man med fru och fyra barn vann en miljon kronor på Triss. Vilken glädje i hans ögon. Hans tandlösa leende lyste upp hela morgonstudion när han berättade att han för pengarna skulle starta upp business i Sverige. Jag skulle också vilja vinna pengar. Inte för att det löser alla problem, men det skulle ta bort stressen över att inte kunna bidra med något. Och nu när Jan mår dåligt kände jag att jag var tvungen att ta mig själv i kragen även fast jag kanske inte riktigt är redo för det. Diska, städa, hänga kläder och andra husliga uppgifter. Men i ett jävligt lugnt tempo. Bara promenaden till tvättstugan för att boka tvättid tvingade mig till en Bricanylpuff. Det är tungt att andas nu.
 
Nej, tillvaron ser inte särskilt ljus ut för tillfället. Bara en massa sjuklingar och oroande tankar.
 
 

Välkommen Vecka 9

 
Oavsett om jag är i början eller i slutet av vecka 9 så fortsätter det hända spännande saker med bebisen (och med mig). Kanske inte så mycket spännande med mig förutom kortare stubin och fortsatt trötthet. Lillfisen är 2-3 centimeter lång och redan nu så hickar h*n därinne. Innerörat börjar bildas och tungan finns på plats. Man urskiljer också höfter, knän, axlar och armbågar. Den lilla svansen försvinner i vecka 9. Moderkakan blir självförsörjande och tar över tillförseln av näring allt mer. Under vecka 9 och några veckor framåt är risken för missfall något större, sedan minskar risken markant.
 
Hormoner och hormonförändringar är under ständig förändring, inte minst i början och slutet av graviditeten. Höga halter av hCG kan leda till illamående och kräkningar (check) och ligger högt i 8-10 veckor för att därefter avta successivt (förhoppningsvis). Produktionen av östrogen ökar flera hundra gånger under en graviditet och har bland annat som funktion att stimulera livmoderns tillväxt. Detta kan leda till mer känslighet och gråtmildhet (check). Genomströmningen av blod ökar, vilket kan leda till näsblod och blödande tandkött. Hormonet progesteron ökar också dramatiskt och påverkar muskulaturen i livmodern och förhindrar för tidigt värkarbete. Dess avslappnande effekt på tarmmusklerna kan leda till förstoppning och mättnadskänslor (check).
 
 
 
Vecka 9
 
 
 

Inskrivning Hos Barnmorskan

 
Så har vi blivande stolta föräldrar varit på inskrivningssamtalet hos vår barnmorska. Första kontakten kändes väldigt bra, vilket är en förutsättning för att kommande besök ska kännas bekväma. Kemin är ju verkligen A och O i en sådan här situation. Hon är utländsk, vilket absolut inte har något med hennes yrkeskvalifikationer att göra, men jag kunde inte låta bli att tänka på ett avsnitt från Solsidan när Alex och Anna ska föda och är så missnöjda över att deras barnmorska pratar väldigt dålig svenska (vilket vår inte gör). Var på väg att hamna i en gigaloop men lyckades undvika det. (För er som sett Coupling så är en gigaloop när man skrattar vid fel tillfälle).
 
Jag var på väldigt bra humör faktiskt trots min förkylning och den retliga hostan som aldrig ger sig. Det blev många skratt mellan alla frågor och blanketter som skulle fyllas i. Hon tyckte jag skulle börja jobba med henne för jag var redan så påläst om allt hon tog upp. Sedan hade jag utskrivna anteckningar om vad jag själv ville ta upp samt en utskrift om sjukdomen Kawasaki som jag hade som barn. På grund av att det är en väldigt sällsynt sjukdom så är det nästan ingen inom sjukvården som hört talas om den så jag kände att det var lika bra att jag hade allt förberett, vilket var tur för hon bad om att få utskriften för att ge till läkaren. När jag sedan berättade att jag snart är färdig jurist förstod hon varför jag var så pedantisk. Vadå fördomar? Hahaha.
 
Nästa besök har vi inte förrän 30 oktober och då kommer det tas en hel del prover. Barnmorskan meddelande oss att man vanligtvis bara erbjuds ultraljud en gång. Antingen vecka 12 eller vecka 18. Gud, vilken tur att vi bokat tidigt ultraljud fast på privat klinik. Skulle ALDRIG klara av att gå fram till vecka 18 utan att få veta om allt ser ut som det ska därinne. Vi valde att göra RUL (rutin ultraljud) i vecka 18 eftersom vi ska på ultraljud imorgon. Och apropå det här med veckorna så kommer det diffa några dagar hit eller dit. Trots att jag VET när jag hade ÄL samt har en cykel som är längre än 28 dagar så räknar man ändå graviditeten från senaste mensens första dag, vilket enligt barnmorskans uträkningar innebär att jag i skrivande stund är i vecka 8+6. För den oinvigde innebär det 8 fullgångna veckor och 6 dagar. Eller rätt och slätt - jag är alldeles i slutet på vecka 9.
 
Lite förvirrad blir jag ju eftersom klinikens uträkningar sa att jag utifrån min senaste mens och längden på min cykel precis skulle gå in i vecka 9 (vecka 8+1) imorgon. De tog alltså hänsyn till att jag har cirka 5 dagar längre cykel än den vanliga 28-dagars cykeln. Men jag får väl gå efter vad barnmorskan säger eftersom det ändå är dem jag ska ha mest kontakt med under min graviditet. När vi fått göra RUL så kanske dem justerar så att det överensstämmer mer med min cykel. BF (beräknat förlossningsdatum) hamnar i nuläget runt 8 maj 2013.
 
 
 
Fick lite värdefulla böcker och broschyrer av barnmorskan.
Så här söt bebis önskar jag mig. Jan säger att vår kommer bli ännu sötare. Jag tror han har rätt.
 
 
 

Så Här Ligger Det Till

 
Jag orkar inte prata i telefonen eller Skype just nu. Min mobil är inställd på ljudlöst och jag screenar samtliga inkommande samtal. Det enda undantag jag gör är när Jan ringer. Som läget är nu ligger jag och flåsar i sängen. Min förkylningsastma gör mig trött, frustrerad och jävligt irriterad. Hormonerna hjälper inte det minsta. Varken kan eller vill träffa någon i det tillstånd jag är i nu. Imorgon ska vi till barnmorskan och kanske hon kan ge lite konkreta råd om hur jag ska medicinera mig själv när jag åker på en förkylning.
 
Tänker inte ha det så här i ytterligare sju månader. Kan ju inte undvika omvärlden i rädsla för baciller, även fast jag hädanefter ska vara lite mer selektiv när det gäller folksamlingar och folk som jag vet redan är förkylda. Det är verkligen ett helvete att vara förkyld när man är gravid! Fullkomligt vidrigt ska jag säga er! Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig som gravid, men inte fan var det att slåss mot den ena förkylningen efter den andra. Nu ska jag dra täcket över huvudet och muttra några väl valda ord.

Something Cute

 
 
Frezzes favoritplats är på den varma tv-boxen. Här ligger han flera timmar om dagen och sover.
Idag var han lite knepig och ville inte riktigt vara med på bild. Han hade ingen bra pälsdag.

FBI Special Agent

 
Jag har ledsnat på detta. Att ständigt vara sjuk. Räknade ut att jag fick två friska dagar förra veckan innan nästa förkylning slog till. Nu för tiden är det svårt att urskilja om jag kräks på grund av förkylningen eller graviditeten. Hostar så det bränner i bröstet och i går fick jag inte behålla någon näring alls. Till och med vattnet jag drack kom upp. Förkylningsastman och min oförmåga att behålla föda gör mig pinsamt svag. Försöker lyssna på Jan och le lite mellan varven så jag inte hamnar i någon form utav depression, men just nu är det ganska svårt. Jag blir på fullaste allvar helt knäckt av detta. Ska fråga barnmorskan imorgon vilka mediciner jag kan ta mot hosta och astman.
 
Inatt fick jag ingen sömn. Det var skytteltrafik mellan sängen och badrummet. Under kvällen igår slumrade jag till som hastigast och drömde oroliga, knäppa och oroväckande våldsamma drömmar. Jag var en höggravid FBI-agent som jobbade med ett case om en psykotisk seriemördare som utförde experiment på tvillingar. Självklart hade mördaren börjat stalka mig och trots att han var belagd med besöksförbud och fotboja gjorde han allt för att komma åt mig. Han ville skrämma mig och vid ett tillfälle kom han i kapp mig, dränkte in sig själv i bensin och provocerade mig till att tända på. Jag hade inte tänkt avrätta en person utan rättegång, men när han med ett hånflin tittade på min gravidmage och sa "är du säker på att du inte väntar tvillingar" så brast det för mig.
 
Jag sköt honom i benet. Först ett skott i det vänstra och sedan ett skott i det högra. Jag var väldigt noga med att inte döda honom med mina skott för jag ville att han skulle brinna ihjäl. Tror jag sa någon fyndig kommentar i sann CSI-anda medan han brann och därefter vaknade jag med ett ryck. Man behöver inte vara drömtydningsexpert för att förstå hur allt hänger samman. Det har varit ganska mycket kriminalserier på TV som jag lyssnat på med ett halvt öra innan jag somnat, jag är onekligen gravid och går och funderar på om jag väntar tvillingar, min uppsats om stalkning finns ständigt någonstans i bakhuvudet och att jag reagerade så starkt när mördaren i drömmen indirekt hotade mitt barn beror nog bara på den blivande modersinstinkten.
 
Har nog rätt mycket sömn att ta igen idag....
 
 
 
 

Smålandsträffen VIII

 
På fredag kväll runt åttatiden var vi framme i Mariannelund och hembygdsgården där höstens smålandsträff ägde rum. Så fort jag klev ur bilen kände jag hur illamåendet bubblade upp och jag kastade upp på parkeringen. Men som vanligt med ett leende på läpparna. Hehe. Det var en herrans massa bilar där redan så jag väntade mig en fullsatt hembygdsgård, men när vi klev in var tempot ganska lugnt. En hel del var redan ute och fotade för fullt. Eftersom vi kom rätt sent så passade vi mest på att mingla och mysa med vänner. Vi kom i säng en bra bit efter midnatt. Närmare tre om jag minns rätt. Jag gick dock och lade mig tidigare men det tog en stund innan jag somnade.
 
På lördag förmiddag var det dags för min enda bokade plåtning med fotograf Thomas Dahl från Uppsala. Var en smula orolig för hur det skulle gå då jag minutrarna innan vi skulle sätta igång spydde bakom ett träd. Men det gick över förväntan bra. Köpte ju en hel del gulddekorationer till håret och saronger när jag var på Bali förra året som jag inte hade hunnit bli fotad i så vi hade bestämt oss för att köra ett Bali-inspirerat tema. Har fått bilderna som jag ska gå igenom så fort jag känner mig lite piggare. Jag är jättenöjd med plåtningen. Alltid så där härligt roligt när man träffar nya trevliga fotografer att jobba med.
 
Vid sjutiden var det gemensam middag för alla träffdeltagare. Det var från början tänkt att vara en kräftskiva, men då de flesta tydligen var sugna på annan mat så blev det bara jag, Angi och hennes pojkvän Fredrik som käkade kräftor. Gick inte att få tag i annat än havskräftor här i Borås-trakten, vilket jag inte tycker så mycket om, men Bollan lyckades köpa ett paket Jumbokräftor på Ica i Mariannelund. Blev överlycklig för jag har varit sugen på kräftor så himla länge! Satte i mig hela paketet själv SAMT Angis och Fredriks kräfthuvuden. Kan ni tänka er att de inte äter det goda smöret som finns i kräftans hjärna? Skandal! Haha, men desto mer till mig. Jag var sannerligen i kräfthimlen.
 
Efter middagen var det dags för en traditionsenlig gruppbild. Tema 70-tal. Så jäkla roligt! Kommer bli underbara bilder. Varje träff lämnar man med en massa härliga minnen och skratt. Det är en speciell känsla att umgås med så många vänner med gemensamma intressen. Trots att jag inte var i toppform och trots att jag blev tokförkyld så ångrar jag inte att jag åkte på träffen. Nästa träff äger rum i slutet på denna månad - den s.k Västkustträffen som jag och Jan är med och arrangerar. Imorgon har vi ett möte med de andra arrangörerna. Hoppas jag orkar ta mig dit.
 
 
 
Fredagsmys på hembygdsgården
 
 
Loppan och Grodan - ett väldigt sött par
 
 
Fick denna fina läsk av Angi och Lisa - glaaaad!
 
 
På lördag morgon skulle jag till studion för att sminkas och möttes av denna läskiga syn
 
 
Ute i ladan träffar man på andra läskiga syner - som när Angi försöker gestalta en.... insekt?
 
 
På väg till hembygdsgården efter lite matshopping
 
 
Efter en arbetsdag i sminket förvandlades denna modellen till något utav det läskigaste jag sett
 
 
Angi och Fredrik och alla goda kräääftoooor
 
 
Redo för gruppbild
 
 
Welcome to the 70s
 
 
Och så en tjejbild
 
 
Och en galen killbild....
 
Tusen tack Bollan och Jörgen för ännu en minnesvärd träff!
 
 

En Manlig Förkylning

 
Hej bloggen. Först tänkte jag skriva detta tråkiga inlägg för att därefter blogga om fototräffen i ett separat inägg. När jag åkte till träffen i fredags mådde jag rätt bra. Förkylningen var så gott som väck och förutom värk och illamående så var jag vid gott mod. Nu är det inte bra. Har åkt på ÄNNU en förkylning och denna gång en riktigt manlig sådan. På söndagen hade jag tänkt assistera Jan när han fotade en modell, men jag fick låta mig bli nedbäddad på soffan i hembygdsgården. Där låg jag tills det var dags för oss att åka hem. Jag fattar inte varför förkylningen kom tillbaka. Eller om det är en helt ny förkylning. Värre än förra gången. Så nu är jag återigen sängliggande. Man börjar bli lite less på detta.
 
 
Min profilbild

Sök i bloggen