För Man Får Faktiskt Det

 
 
Testar hallon och lime cheesecake (efter ett tips från en bloggare).
 
 
När man åker utomlands över jul så FÅR man faktiskt tjuvstarta redan nu med pepparkaka och ädelost.

Underbara Jul

 
Bebisen ligger och gosar inne i magen, men det hindrar inte oss från att redan nu skapa egna jultraditioner med vår växande lilla familj. På söndag är det första advent. Då blir det extra mycket mys i sängen och sedan en god frukost med ägg, bacon, lussebulle och varm choklad. Vi ska åka iväg och handla inför helgen så fort Jan slutat jobba om sisådär fem-sex timmar. Vid frukostbordet på söndag tänds det första ljuset i adventsstaken och julen hälsas officiellt välkommen in i vårt underbara hem. Julgranen åker upp under dagen med allt vackert pynt, Jan ska sätta upp belysningen till balkongen som vi köpte igår och sedan kan vi luta oss tillbaka och fortsätta njuta av helgen. Jag ska koka knäck i mängder och baka saffransmuffins. Vi tänkte även försöka oss på att göra egna marsipanfigurer doppade i mörk choklad. Åh, vad jag ser fram emot denna jul! Vår första jul i vårt gemensamma hem. Spricker nästan av kärlek.
 
 
Fotograf Jan Monsen.

12 Veckor Senare

 
Vill ni se något häftigt?
 
 
Så här såg magen ut samma dag som jag plussade.
 
 
Och så här ser magen ut nu. 12 veckor senare.
 
 

The Final Countdown

 
God morgon, fredag. Nu är det äntligen helg. Eller snart i alla fall. Den riktiga helgen börjar först när Jan slutat jobba och vi är lediga tillsammans. Rätt många timmar kvar tills dess. Själv sitter jag i vårt juliga kök, har precis ätit frukost och väntar på att det ska ljusna så att jag kan ta en promenad ute i skogen. Bloggar och svamlar för att få timmarna att gå lite fortare, så jag kan varna redan nu för ett väldigt långt inlägg. Hur som haver. Jag har trappat ner på Lergiganen eftersom jag märkt av en klar förbättring. Onödigt att jag ska behöva bli så trött om dagarna när det börjat lugna ner sig med både illamåendet och kräkningarna. Jag har fått behålla all mat jag ätit hela veckan. Det har jag nog inte lyckats med på flera månader.
 
Idag är det sex dagar kvar till rul och nu har tiden bestämt sig för att krypa fram. Jag vill att det ska gå lite fortare. Kom igen nu. Bara lite. Vill verkligen veta hur bebisen mår och om den vuxit som den ska och så vill jag ju självklart ha ett definitivt BF (beräknat förlossningsdatum). Längtar efter att få SE hur vår lilla plutt lever om i magen. Jag tycker det är så underbart att jag känt bebisen ett par gånger redan, men jag är ändå så vansinnigt nyfiken på vad den pysslar med om dagarna. Förra gången fick vi ju se bebisen hicka, hoppa omkring och vinka. Helt fantastiskt! Ledsen om jag tjötar om rul hela jäkla tiden, men jag är så förväntantsfull.
 
Och så smyger sig lite oroliga tankar in i huvudet på mig. Dumt. En massa tänk om, även om det hitills inte funnits något som tyder på att det inte står rätt till. Med andra ord så finns det en liten del av mig som oroar mig i onödan. För det är vad det handlar om när man går omkring och funderar på något man varken vet eller kan göra någonting åt. Så jag ska försöka slå bort dessa dumma tankar och bara tänka happy thoughts. Man vinner ingenting på att oroa sig. Det bästa är att njuta och vara glad. Om något går fel så skulle ju sorgen inte slå mindre hårt bara för att man njöt och var glad.
 
Vi resonerade likadant när det gäller bebisgrejer som vi handlat. Folk tyckte så mycket hit och dit. Att vi gick ut tidigt med graviditeten, att vi köpte barnvagn tidigt och bla bla bla. Förstår inte folk att materiella saker inte spelar någon roll? Det är inte som att vi skulle tänka "åh nej, vi som köpt så mycket saker" om lilla bebisen inte ville stanna kvar i magen. Tro mig, det är det SISTA vi skulle tänka på. Jag vet att det finns många som tycker det är jobbigt att berätta tidigt och väljer att vänta. Det är ingen som ifrågasätter det. Men när man väljer att göra tvärtom därför att man tycker det skulle vara jobbigt att hålla det för sig själv OM något tråkigt skulle hända - ja då har folk väldigt mycket åsikter som man verkligen inte bett om.
 
När folk kommer med pekpinnar angående andras graviditeter tror jag inte det handlar om "råd i all välmening." Särskilt inte när det är åsikter man inte bett om. Jag tror det handlar om en känsla av att ha rätt. Vi matas ständigt med rekommendationer, råd och riktlinjer om vad vi ska äta, dricka, hur vi ska motionera, hur vi ska medicinera und so weiter. Det är upp till var och en att bestämma vad man ska ta till sig och vilka samhälleliga råd man vill följa. Ser man då någon annan som fattar ett annat beslut blir man kanske osäker på sina egna val. Varför gör dem si när vi gör så? Vårt sätt är väl det enda rätta? Vår barnmorska har sagt att... Wake up and smell the shit! Barnmorskor är varken allvetande eller överens med alla sina barnmorskekollegor runt om i landet.
 
Samla informaton, granska informationen kritiskt och fatta sen ett beslut som du kan leva med. Så försöker jag hantera hela den här informationsdjungeln. Till exempel så röker jag inte för det är dåligt för bebisen. (Jag har rökt tidigare). Det finns folk som fortsätter röka under hela graviditeten eller tar sig något glas titt som tätt. De har fattat ett beslut som de kan leva med. Fine. Det skulle inte jag kunna och därför var det ett lätt val för mig att avstå från både alkohol och nikotion. Men det är ingen idé att hålla på med någon form av uppläxning av alla som fortsätter röka eller dricka under en graviditet. Gör man det valet och är fullt medveten om riskerna får man vara beredd att ta eventuella konsekvenser. (Det tråkiga i situationen är ju självklart att den lilla i magen får ta smällen).
 

Dagens Höjdpunkt

 
Det märks att man börjar bli rastlös när dagens höjdpunkt är en tur till Clas Ohlson efter Jans jobb. Jag har haft en jobbig foglossnings- och växtvärksdag, vilket resulterat i viloläge större delen av dagen. Tog en dusch på eftermiddagen och var tvungen att be Jan om hjälp när jag skulle kliva ur badkaret. Gammelvarning på den! Sen fick jag sätta mig på badkarskanten i väntan på att den värsta värken skulle gå över. Men skam den som ger sig. Jag ska ut en sväng och titta på julbelysning till vår balkong. Det var riktigt skönt att för en gång skull sätta på sig några andra kläder än mjukisbyxor och bebiströjan. Hår och smink orkade jag inte ägna mig åt särskilt mycket. Det är överkurs.
 
 
 
Vad gör du därinne, lilla bebis?
 
 
En ovanlig händelse - jag har vanliga kläder på mig!

I Brist På Annat

 
 
I brist på annat bjuder jag på dagens bild av magen.
Nu är det inte lika mycket skillnad mellan morgon och kvällsmagen.
Märker också att bebisen verkligen suger åt sig av allt jag äter för jag är ofta hungrig,
trots att jag precis ätit. Jag tror medicinen gör verkan för jag har inte kräkts på fyra dagar.
 
En vecka kvar till RUL!
 
 

Ordning Och Reda På Torpet

 
Så nöjd över att jag fick upp allt julpynt igår (förutom granen som vi tar på söndag). Idag kliade det lite i fingrarna igen. Ville göra något pyssligt. Och välbehövligt. Så jag städade vår walk-in-closet. Vi fick utrensat en massa stora väskor och andra otympliga saker igår kväll för att få plats med barnvagnen. Garderober är farliga. Oftast blir det att man bara slänger in saker för att få dem ur vägen, men eftersom Jan har alla sina kläder därinne så är det inte så jättelyckat om det står en massa saker på golvet.
 
Men oordningen har förvandlats till ordning. Så skönt att det är fixat. Det blev inte frågan om någon avancerad städning utan mest småplock och sortering av alla saker som låg huller om buller. Ordning och reda på torpet. Visst, det är sjukt mycket grejer i garderoben, men har man bara ordning så vinner man mycket plats. Nu är jag helt färdig. Blir nog en liten tupplur strax. Var uppe halv fyra imorse och torkade kattspyor. Är mer övertygad än någonsin att katterna förbereder mig inför livet som förälder.
 
 
 
 
Barnvagnen står tryggt parkerad inne i hörnet.

Ensamstående Mamma

 
Nu börjar jag förstå vad folk menar när de frågar mig om jag drömt knäppa drömmar. Härom natten drömde jag att Jan helt plötligt fick för sig att han skulle leva som ungkarl. Till saken hörde att jag i drömmen fortfarande var gravid med vårt barn. Jaha, tänkte jag. Vad ska vi (jag och bebisen) göra nu då? Får väl försöka vänja mig vid epitetet ensamstående mamma. Vaknade med ett ryck och det första jag gjorde var att känna efter förlovningsringen. Puh. Han hade inte ändrat sig. Hahaha. När jag berättade om min knasiga dröm log Jan och frågade mig om han någonsin gjort något som tydde på att han ville leva ungkarlsliv. Jag behövde inte ens tänka efter. Självklart hade han inte gjort det. Jag har aldrig varit mer säker på oss två och hur mycket han älskar mig, men varför drömmer man så konstiga saker när man är gravid? Och oftast just om relationen?
 
 

Ultraljud För Hjärtat

 
Japp, ni hörde rätt. Jag ska på ultraljud för mitt lilla hjärta. Fick precis remiss från sjukhuset. Samma dag som jag ska till barnmorskan för lite andra tester, så det kommer bli en stressig morgon. Är man född utomlands, inte vet något om sin egen sjukdomshistoria (dvs vad som finns ärftligt i släkten) och sen haft en sällsynt vaskulitsjukdom så vill de göra lite noggrannare undersökningar, särskilt när man är gravid. Så på tisdag den 11:e december kl. 07.30 ska jag infinna mig på sjukhuset för röntgen. Undersökningen utförs för att bedöma hjärtrummens olika storlekar och kamrarnas pumpförmåga amt andra strukturer i hjärtat till exempel hjärtklaffarna och deras funktion. Man mäter även blodflödets hastigheter. Undersökningen görs med en ultraljudsgivare som hålls mot bröstkorgen. Spännande. Hoppas att jag har ett friskt hjärta.
 

Christmas Came Early

 
 
Fick upp julgardinerna i köket - alldeles själv.
 
 
Är extra förtjust i mitt juliga lilla muspar.
 
 
I hallen.
 
 
Renarna och finaste tomten jag fick av Jan har hittat sina plaster.
 
 
Mina älskade tomtar pryder vardagsrumsfönstret - var sjutton ska jag ställa renarna?
 
 
Krukorna får nog ryka om mitt söta renpar ska få plats.
 
 
Granen ska stå längst in i högra hörnet.
Avvaktar till söndag eftersom Jan har en plåtning på lördag.
Sen tar JM Mansion en paus i plåtningar och återkommer efter jul och nyår.

Hoppar Över Veckans Mage

 
Jag har gjort lite egna beräkningar (som förvisso också kan vara fel), men i kombination med de två ultraljuden vi redan gjort så är min gissning att jag kommer bli tillbakaflyttad med ca fem dagar efter nästa veckas ultraljud. Det betyder att jag kommer gå in i en ny vecka på tisdagar istället för tordagar, men detta är alltså fortfarande min egen gissning. Ultraljudet kanske säger något heeeeelt annat (vilket skulle göra mig ännu mer förvirrad för jag tror min uträkning är mer korrekt än barnmorskans) och då måste vi rätta oss efter det, vilket så klart inte är hela världen. Det kommer ju ändå kunna diffa på plus/minus två veckor.
 
Eftersom det är så nära rul tänkte jag hoppa över denna veckas uppdatering av magen. Jag får göra ett kombinerat rul-och veckoinlägg på torsdag nästa vecka när vi fått det senaste beräknade förlossningsdatumet. Och jag ska uttryckligen fråga barnmorskan om det exakta antalet fullgångna veckor och dagar enligt ultraljudet samt vilken dag jag går in i en ny vecka. Bara för att vara säker. Lite kontrollfreak är det ju ändå kvar i mig. Tycker om att ha koll på vad som händer i kroppen och med bebisen vecka för vecka.
 
 
 

Baby Steps

 
Jag skulle börja med julpyntet idag. Plockade fram alla lådor och bar ner dem till köket. Gick igenom vad jag skulle ha framme detta år och stuvade bort en del saker för att göra plats för julsakerna. Hela köksbordet förvandlades till en tomteverkstad. Tomtar överallt. Hittade mina gamla julgardiner som av en händelse råkade gå i precis samma färg som stolarna i köket. Sweet. Vi slipper köpa nya gardiner. Får be Jan hjälpa mig att sätta upp dem för just nu ligger jag i sängen och vilar. Dumma foglossning. Det går inte fort här hemma. Ville stryka juldukar, men är tvungen att vila hela tiden. Nåväl. Jag har ju ingen brådska direkt. Kommer bli jättemysigt här hemma när allt väl är på plats. Nu ska jag nog ta en liten lur. Dagens andra. Usch, så trött jag är idag.
 
 
 
Hann med att få alla tomtar på plats.
 
 
Här är en tomte som Jan ritat. Han är så duktig!
 
 
 
 

Dagens To Do

 
Jag sover gott men får knappast någon sammanhängande sömn. Vaknade strax efter midnatt av att det kurrade och hade sig i magen. Om det berodde på bebis eller gaser kunde jag inte avgöra för jag var inte helt vaken. Upp en sväng på toaletten och sedan somnade jag om. Vaknade igen strax efter fem och har varit vaken sen dess. Tur att jag kan vila på dagen när jag blir trött. Ska strax upp och äta frukost. Männen i huset börjar väl röra på sig om en halvtimme, när väckarklockorna ringer.
 
Idag ska jag julpyssla i hemmet. Blev mäkta förbannad när jag såg att grannarna mittemot redan hade smällt upp julstjärnor, julbelysning och ljusstakar i alla fönster. Som för att håna oss andra. Men ska minsann knäcka dem med Extreme Makeover Christmas Edition. Haha, ni märker att jag har mycket att göra om dagarna va? Förutom julpyntningen ska jag städa, dammsuga och betala räkningar. Tänkte be Jan ringa till elektrikern så att vi kan få igång tvättmaskinen innan jag ringer till Hyresnämnden och ber dem avsluta ärendet. 
 
När Jan kommit hem från jobbet ska vi ta och röja lite här hemma så vi får bättre plats. Bära ut en del väskor och lådor i garaget så att vi kan ta in barnvagnen och ställa i Jans walk in closet. Nu står den ute i garaget och fryser. Så kan vi ju inte ha det. Måste komma ihåg att köpa julbelysning till balkongen och (troligtvis) två ljusstakar att ha i våra två vardagsrumsfönster. Ja, som ni ser har jag en väldigt händelserik onsdag framför mig. Åtta dagar kvar till ultraljudet. Det går undan minsann!

 

Jag Dör Av Skratt

 
Efter min middagslur gick jag ner i köket för att äta lite lunch. Tog gårdagens rester som bestod av helstekt, örtmarinerad fläskfilé, råstekt potatis och Jans hemmagjorda vitlökssmör. Till den lilla festmåltiden lyxade jag till det med en coca-cola. Kände att jag behövde något lite mer uppiggande än det vanliga kranvattnet jag annars nästan fördricker mig på. Satt och läste gravidbloggar när jag plötsligt kände det. Först ett litet fladder, sen ett till och sedan flera på raken. Till slut var det som att den högra sidan av magen liksom vibrerade och hoppade som en liten mini-kulspruta. Och nej, det var definitivt inte några vanliga bubblande gaser.
 
Jag började asgarva för det kittlades så mycket. Drog upp tröjan och på höger sida om naveln kunde jag se små, små vibrationer. Jag tror bebisen fick hicka! Det höll på en bra stund och jag bara lutade mig tillbaka i stolen och njöt. Nu är det ju inget jag ska uppmuntra blivande mammor att göra, men det är lite fascinerande att jag hitills bara känt av bebisen efter att jag druckit läsk. Första gången kände jag rörelserna efter att jag klunkat i mig en Fanta. Jan blev så avis och ville också se den hickande magen. Men snart får han se bebisen. Bara 9 dagar kvar till ultraljudet. Jippie!
 
 
Vi längtar ihjäl oss efter dig!
 
 

Angående Den Där Dokumentären

 
Jag tipsade ju om den där TV3 Dokumentären som gick igår kväll där man fick följa några familjer och deras val att inte följa den så kallade normen. Skulle skrivit uppdateringen i blogginlägget men efter programmet var jag bara så irriterad så det enda jag skrev var i stort sett vilka pantade människor det finns därute. Nu är jag lite lugnare och mindre preggo-tjurig så nu ska jag försöka skriva ner mina tankar som väcktes under programmets gång. Alla föräldrar gör (uppenbarligen) precis vad de själva vill när det gäller deras barn och barnuppfostran, men det är svårt att inte bli upprörd när man ser val som kan riskera att gå ut över barnet.
 
I dokumentären fick vi bland annat möta en familj som bara äter enligt LCHF. Eftersom det är en väldigt omdebatterad och osäker kost skulle jag inte våga ge mina barn mat enbart efter LCHF, även fast jag tror att deras barn äter bra mycket nyttigare än vad de flesta barnfamiljer gör i Sverige. Jag tror på en lagom balans av det mesta, i vart fall när det gäller barn. Chips, godis, läsk och andra totalt onödiga sötsaker är något jag och min sambo tänkte låta bli att introducera så långt det bara är möjligt, vilket innebär att även vi får tänka på vad vi stoppar i oss den dagen vi blir tre. Ser till exempel ingen mening med att ta med en ettåring på McDonalds var och varannan helg eller servera läsk till middagen varje dag.
 
Kvinnan som ammade sin femåring har jag faktiskt inte så mycket åsikter om, annat än att hon som person var rätt creepy. Barnet verkade må bra av det och mamman likaså. Dokumentären visade i alla fall inte mycket annat än det. Personligen kommer jag inte amma mitt barn så länge för det känner jag mig inte bekväm med, men jag siktar väl kanske på max ett år eller så. Förutsatt att amningen fungerar som den ska.
 
Vad som upprörde mig mest var det konstnärsflummiga föräldraparet som tog sitt pick och pack och drog till Åland för att kunna hemundervisa sina barn, eftersom det i Sverige krävs synnerliga skäl för att stanna hemma och undervisa barnen och då under en kortare tid. Andra svenskar som flytt landet tycktes se det som ett övergrepp mot deras "rättighet" att hemundervisa. Och vad de kallade hemundervisning var ett jäkla skämt. Mammans argument till varför de valde hemundervisning var att hennes treåring hade sagt att han vägrade gå till skolan. Har hon hört talas om trotsåldern kanske? Och ett annat argument var att de nu kunde sova hur länge de ville på morgnarna. Det fanns inget schema som de följde utan de slog upp i uppslagsböcker eller kollade på nätet om det var något de ville veta. Och sen räknade de ihop priserna på varorna de handlade i affären. Det kallar jag utbildning på hög nivå...
 
Om man bortser från utbildnings-och kunskapsfrågan så undrar jag hur föräldrarna tänkte när barnen berövas möjligheten att leka och interagera med andra barn. I grundskolan handlar det inte bara om att trycka i barnen en massa basala kunskaper och ditten och datten, utan man får ju öva upp och träna sina sociala färdigheter. Jag tror det är nyttigt att barnen inte hänger med sina föräldrar 24/7, utan att de får lära sig att växa upp till självständiga små individer. Jag höll på att skratta på mig när flum-farsan sade att det inte spelade någon roll om hans son blev advokat eller sopgubbe. Klart det inte spelar någon roll vad barnen har för yrke, men jag kan ju upplysa pappan om att det krävs rätt mycket plugg och nötande i skolbänken för att få tillräckligt bra betyg för att komma in på juristutbildningen. Hans son kommer inte ens kunna ha valmöjligheten att bli advokat utan utbildning. Och sen att pappan kritiserade den svenska lagstiftningen att de på en sekund ändrat bestämmelserna om hemundervisning "bara så där" var också skrattretande. Hade han själv fått adekvat utbildning skulle han veta hur lagstiftningen går till i detta land och att det definitivt inte är något som görs i en handvändning.
 
Det finns säkert föräldrar som inte är fullt lika diffusa och flummiga och som gör ett fantastiskt jobb. Men den familj som var med i dokumentären verkade inte tillhöra den kategorin. En kass hemundervisning berövar barnen grundläggande kunskaper, sociala färdigheter och möjligheten att välja vidareutbildningar (utan att behöva komplettera).

I Prefer To Avoid Drama

 
Magnus bor hos oss några dagar denna vecka. Han jobbar som fotograf för Nelly så det blir ju en hel del resor till Borås. Tycker han har så häftiga t-shirts! Vill också ha sådana där fyndiga tröjor, men känner att min fantasi och kreativitet ligger på absolut lägsta nivå. Fast jag kanske klarar av att höja den om jag bara får lite inspiration. Och vila. Mycket vila. Fick en ganska seg start på morgonen. Vaknade vid femtiden, vilket är en klar förbättring mot att vakna vid tre-halvfyra tiden som jag gjort den senaste veckan. Men jag hade ont i huvudet och en blåsa som ville sprängas.
 
Prick klockan sju knackade det försiktigt på dörren. Det var han som skulle fixa vår vattenledning i badrummet. Tror han höll på att greja med det i 45 minuter, men vatten fick vi. Fast det var tydligen något som fattades så ännu kan vi inte bocka av det från listan. Förstod inte riktigt vad som var felet, men Jan har koll på det där. Inte förrän vi lyckats tvätta en maskin och allt fungerar som det ska med både el och vatten kommer jag kontakta Hyresnämnden och be dem lägga ner ärendet mot vår hyresvärd.
 
 
 
Dagens visdomsord går att läsa på Magnus t-shirt. "I PREFER TO AVOID DRAMA".
Men det hindrade inte katten Sigge från att bjuda på dramatik precis när männen skulle åka iväg till jobbet.
 
 
 
 
 
 
 

Scary Dreams

 
Det första jag berättade för Jan imorse när jag vaknade var att hans kollega fått barn och att det blev en liten tjej. Gissa vad vi precis fick veta? Det är faktiskt lite scary. Inte att jag drömde att det blev en tjej för där har jag ju 50/50 chans att drömma rätt, så att säga. Men att just drömma det samma dag som de faktiskt föder och att det blev en tjej - DET är lite scary. Stort grattis till finaste tösen!
 
 
 

10 Dagar Kvar Till Rul

 
Åh, det är så spännande. Om 10 dagar får vi se bebisen igen. Undrar varje dag om han/hon växer i magen. Har inte känt några fler fosterrörelser. I alla fall inte som den första gången. Men det kommer väl mer så småningom. Kan inte låta bli att oroa mig lite. Det ser inte ut som att magen vuxit så mycket, men det är kanske för att jag precis fått se en bild på min väninna Kela och hennes mage i vecka 37. Min mage känns som en liten ärtfjärt i jämförelse. Den får gärna växa lite fortare så man kan vara lite säkrare på att allt är som det ska därinne.
 
I övrigt har inte dagen bjudit på så mycket. Varit en duktig hemmafru och städat samt tvättat en gigantisk hög med kläder. Jan kom hem med en resesäng som en kollega på hans jobb erbjudit sig att sälja. Bara använd en gång och verkligen i toppskick. Så den köper vi mer än gärna! Han skulle ha 200 kr för den, vilket gör mig ännu lyckligare. Bra kvalité, fräsch och till en billig penning. Det är väldigt uppskattat hos blivande föräldrar. Vid sextiden for vi iväg för att kika på den där babykorgen. Blev helt kär! Nu har vi en jättefin korg för bebisen att sova i under de första månaderna och jag kan lätt förflytta korgen mellan de olika rummen och övervåningen.
 
 
 
Dagens mage vecka 17 (16+4).
 
 
Dagens kap - resesäng till bebisen när vi åker till Cypern.
 
 
Jag lade dit lilla kanin bara för att få rätta känslan. Hihi.
 
 
Älskar de söta små nalle-detaljerna.
 
 
Sigge övar på att vakta bebis.
 
På bebisfronten är följande inhandlat:

Barnvagn - liggdel, sittdel, regnskydd och skötväska
Lite bodys, strumpor, mössa och gosedjur
Sänghimmel och stativ
Resesäng
Bebiskorg
 
Kvar att handla på bebisfronten:
 
Skötbord/skötunderlägg
Spjälsäng
Ny bil och bilbarnstol
 
Självklart kommer det tillkomma en hel del såsom blöjor och dylikt, men jag skrev upp de större inköpen.
De sista sakerna kommer vi troligtvis inte inhandla förrän mot slutet på grund av platsbrist.
Vi måste röja lite här hemma och stuva om för att få lite mer plats till bebis.
 
 
 
 

JM Mansion Vs Hyresvärden

 
Efter att vi kontaktade Hyresnämnden angående den minst sagt bristfälliga fastighetsskötseln fick vi idag ett samtal från hyresvärden som undrade vad det var för fel på vattenkranen i badrummet. Suck. Den är trasig. Det kommer inget vatten. Allt detta har vi redan gått igenom och det är för övrigt vad de lovade åtgärda för fem månader sedan. Nu hoppas jag att vattenledningen kan bli lagad så att vi äntligen kan koppla in vår tvättmaskin. Imorgon bitti ska de skicka en person att kolla på den. Som om de inte gjort det förut. Och har den blivit lagad då? Icke. To be continued...
 

Dagens TV Tips

 
Uppdatering: Vilka jävla pantade människor!
 
Som blivande mamma tycker jag helt plötsligt det är superintressant med förlossnings-och mammaprogram på TV. Idag tänkte jag tipsa om en dokumentär som går på TV3 kl. 21.00 ikväll. Följande är hämtat från www.tv.nu: "Få saker upprör lika mycket som föräldrar som går emot normen för hur man ska bete sig. I kvällens TV3 Dokumentär får vi möta dem som vågar välja en annan väg. Vi får möta sexbarnsmamman som ammar sin femåring, föräldrarna som ger sina barn lchf-kost och paret som flyttade till Åland för att kunna hemundervisa sina barn."
 
Ska bli väldigt intressant att se. Funderar på vad programmet kommer väcka för tankar hos mig gällande amning, kost för barnet och skolundervisning. För att utmana mig själv ska jag verkligen försöka se dokumentären med  öppna ögon och lyssna på mammornas argument till deras val. Min spontana reaktion när jag såg sexbarnsmamman amma sin femåriga dottter var "det där känns ju inte okej". Men vem vet, jag kanske ändrar mig efter dokumentären? Gör en uppdatering i detta blogginlägg efter programmet.
 
 
 
 

The Aha Moment

 
God morgon, måndag. Det var skönt att vakna upp idag med vetskapen om att jag bara kan och ska ta det lugnt. Med gott samvete. Åt en tidigt frukost tillsammans med Jan innan han åkte iväg till jobbet. Tog första dosen Lergigan och hoppas på resultat. Fick dagens första aha-moment när jag höll i pillerburken och såg den lilla fliken man kunde dra ut för att läsa bipacksedeln. Kan inte komma på varför jag inte gjort det tidigare. Annars brukar jag vara en person som slukar all information och gör en väldans massa research innan jag proppar i mig något läkemedel. Men inte denna gång. Lyssnade väl lite för mycket på läkaren.
 
Kommer ni håg att jag tog upp min seghet som slog till efter att jag ätit Lergigan comp? Jag kunde ju inte riktigt förstå varför jag blev så trött när det var både koffein och efedrin i läkemedlet. När jag läste bipacksedeln förstod jag varför. Själva koffeinet och efedrinet har som effekt att det förstärker läkemedelseffekten vid graviditetsillamående. Därmed inte sagt att det piggar upp personen som tar medicinen, även om det kan ge en sådan effekt.
 
Hur verkar läkemedlet?
Lergigan comp blockerar effekten av histamin, ett ämne som finns i kroppens vävnader och som bland annat utlöser klåda vid allergiska reaktioner. Liksom många andra histaminblockerande ämnen har Lergigan comp även en lugnande effekt.
 
Vad används läkemedlet för?
Lergigan comp används bland annat mot spänning och ångest vid nervösa besvär, sömnrubbningar, svår oro och som lugnande medel före operation och tandingrepp samt illamående och yrsel.
 
Så nu fattar jag varför jag sov som en klubbad oxe.
 
 
 
 

Lergigan, Do Ya Thang

 
Jaha. Hur länge ska man vänta på att Lergiganen ger effekt? Någon som vet? För idag har jag både kräkts OCH legat så gott som totaldäckad. Sov flera timmar mitt på dagen. Kunde knappt hålla ögonen öppna. Trodde man skulle bli helt speedad av Lergigan Comp eftersom den innehåller både koffein och efedrin, men tydligen inte. Min kropp kanske bestämt sig för att vara extra trotsig i syfte att förbereda mig för livet som småbarnsförälder. Haha. Nåväl. Jag ska ju självklart fortsätta äta medicinen under min sjukskrivning, men blir det inte bättre efter det får jag kontakta läkaren igen. Det är ju ingen ide att äta medicin om man fortsätter må illa och kräkas och blir jättetrött.
 
I övrigt har det varit en väldigt lugn helg. Jan hade en plåtning idag som tyvärr blev inställd, så vi har verkligen kunnat vila och tagit det piano. Imorgon ska jag ägna mig åt husliga sysslor som att tvätta och gå igenom vilket julpynt jag ska ha i år. Sen ska vi iväg och kika på en babykorg så att jag lätt kan förflytta bebisen här hemma när jag är mammaledig, Känner mig mer bekväm med en korg om jag ska upp på övervåningen. En sovande bebis vill man ju varken väcka i onödan eller lämna ensam. Mycket att tänka på. Men jag längtar så ofantligt mycket efter vårt lilla mirakel. Så mycket att jag nästan inte alls är rädd för själva förlossningen. I alla fall inte än....
 
 
 
Bebiskorgen vi ska kika på imorgon.
 
 
Mina små älsklingar tog en extra lång sovmorgon imorse.
 
 
Frezze myser med mamma framför TV:n.
 
 
Sigges nya favoritplats - handfatet.
 
 
Frezze vill gärna gosa - särskilt när man sitter på toaletten... Hahaha.
 
 

Status

 
Idag har varit en bra och dålig dag. Bra i bemärkelsen: Jan är hemma och vi orkade ut en sväng på stan. Dålig i bemärkelsen: gigantisk kaskadspya strax innan vi lämnade lägenheten. Skönt att jag fått medicin nu. Hoppas bara att den biter på illamåendet. När jag tänker efter är jag nog väldigt tacksam att läkaren sjukskrev mig och att jag pratat med min handledare efter läkarbesöket. Han är noga med att poängtera att det inte finns anledning att stressa och i ett försök att tänka peppa mig lite påpekade han att det kanske hinner komma ytterligare något intressant rättsfall på området under min viloperiod. Nu har jag stöd från läkare, handledare, familj och vänner. Känns riktigt skönt. Nu kan mamma fokusera sig på graviditeten och att må bra, vilket betyder att även bebisen i magen kommer må väldigt bra.
 
 

Julmarknad Och En Tur På Stan

 
Det var galet mycket folk på Åhaga i Borås där den årliga julmarknaden hölls. Vi orkade inte stanna så länge, men hann med både en och två turer runt delikatess-utställningen. Fick smaka en gudomligt god vildmarksglögg (alkoholfri så klart) och att jag tyckte den smakade gott säger en hel del eftersom jag i vanliga fall inte alls är särskilt förtjust i glögg. Vi köpte med oss två flaskor hem. Sedan handlade vi ett par smarriga korvar som vi tänkte ta med oss till Cypern samt en stark och grovkorning senap till skinkan. När vi var klara tog vi en tur ner på stan för att kika på lite julgrejer. Jag hittade ett par ursöta renar som jag tänkte ha i vardagsrumsfönstret. Bodde ju inte alls lika stort i Uppsala så nu har jag lite fler fönster att dekorera. Åh, vad jag längtar till första advent!
 
 
 
Glögg, senap och korv -finfina grejer.
 
 
Ludna små renar att ha i fönstret.
 
 
Fick ett litet paket från min kära sambo.
Hello Kitty Brud och Brudgum! Det är kärlek det.
 

Jag Blev Så Arg

 
Jag älskar att läsa andras gravidbloggar. Det är så mysigt och man känner igen sig så väl i mycket av det som skrivs. En av bloggerskorna jag följer är Linda Blom. Hon har en fantastiskt mysig blogg och sprider bara glädje och värme. Men idag när jag läste det senaste inlägget blev jag arg. Inte på henne, utan på hur ANDRA kan vara så elaka och sprida så mycket negativ energi. Om ni är gravida så känner ni säkert igen det när jag säger att ALLA ska ha åsikter om ALLT som rör graviditeten, även om de inte har med det att göra. Som gravid känns det ibland som om man förvandlats till en allmän egendom. Och folk har verkligen ingen skam i kroppen, utan ifrågasätter och kommer med råd man aldrig bett om. Väldigt respektlöst.
 
Inlägget som jag reagerade på kan ni läsa om ni klickar HÄR. (Glöm inte att skrolla upp så ni kommer till själva inlägget. Tror länken även omfattar kommentarerna).
 
Jag har också fått liknande kommentarer. VARFÖR I HELVETE ska man utgå från att det kommmer gå åt skogen? Är det inte bättre för både mamman, pappan och lilla bebisen om man istället tänker positivt och NJUTER av graviditeten? Vi har båda pratat om hur vi känner inför att planera och köpa saker till bebisen. Det är vårt val och vi gör det som känns bäst för oss. Vi vill bara vara glada åt det lilla miraklet och visa det för omvärlden. Om det värsta skulle hända kommer jag aldrig någonsin ångra all den glädje och förväntan som vi känt under graviditetens gång.
 
Har ni andra gravida råkat ut för tråkiga och respektlösa kommentarer från någon bloggläsare? Eller märkt att folk gärna vill lägga sig i er graviditet?
 

Det Bubblar I Kroppen

 
Och nej, det är inte gaser. Det bubblar i kroppen av glädje. Febern har lagt sig och nu är det "bara" snuvan och hostan kvar. Och om några timmar är Jan hemma hos sin lilla familj. Imorgon är det julmarknad och sen är det bara en vecka kvar till första advent. Oj, vad jag längtar efter att få julpynta i vår fina lägenhet. Eftersom jag älskar julen och vill njuta så länge som möjligt smäller jag upp ALLT på första advent. Gardiner, dukar, julstjärnor, ljusstakar, tomtar och allt annat som hör julen till. Och självklart julgranen - pyntad och klar. Hahaha. Misstänker dock att jag eventuellt måste köpa nya julgardiner till köket för de jag hade till mitt förra kök är nog lite för korta. Ska kika på det i veckan. Hoppas inte det för de är väldigt juliga och fina.
 
Tänk att i år ska vi få fira vår första jul hemma i lägenheten. För mig är julen inte bara julafton och de övriga juldagarna. För mig börjar julen från och med första advent. Så att vi åker till Cypern för att fortsätta firandet ser jag bara som en extra bonus och inte att vi inte firar jul hemma i Borås. Den här julen har verkligen det bästa av ALLT. Min mamma frågade mig igår vad jag önskar mig i julklapp och jag insåg att jag inte önskar mig något alls. Absolut ingenting materiellt, om det nu inte är ursöta bebiskläder förstås. Hihi. Jag har allt jag någonsin kunnat önska mig. Den största presenten finns i min mage. Julen slutade handla om presenter för länge sedan. Nu är det familj, vänner, kärlek och god mat som är det viktigaste. Det är det ju förvisso året om, men det blir en extra mysfaktor kring juletider.
 
Bilder från min lägenhet i Uppsala från förra året:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Den 8:e december kommer vi ha en liten mysig julfest här hemma.
Ingen alkohol för mig i år och det gör mig absolut ingenting.
 
 
 
 
 
 

Om 29 Dagar

 
Om 29 dagar är vi tillbaka på Cypern, där vårt lilla mirakel blev till.
Kan inte tänka mig en mer passande plats att fira jul och det nya året.
 
Foto: Jan Monsen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Två Tiggande Tussar

 
 
"Mamma delar inte med sig av sin pyttipanna... sicken snåljåp!"
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vad Gör Du, Lilla Ängel?

 
 
Sover du? Ikväll kommer din pappa hem. Han har saknat dig så mycket.
Förbered dig på många pussar. Vi längtar så mycket efter dig. Känner du det?
 
Förlåt om jag skakade på magen igår. Ville bara känna dina rörelser igen.
Sen kom jag på att det nog inte var så snällt att skaka om ditt lilla hus.
Så jag bad om ursäkt och lät dig sova vidare.
 
Gud, vad vi älskar dig!
Lilla ängel.
 

Ultraljud Och Könsbestämning

 
Det finns två saker jag nästan kan vara säker på när det gäller rutinultraljudet som vi ska på om mindre än två veckor. Det första är att jag inte tror barnmorskan kommer tala om könet på bebisen (antingen för att hon inte vill eller inte ser eller att hon ser men säger att hon inte ser). Och det andra är att jag tror jag kommer bli tillbakaflyttad minst fem dagar. Barnmorskan har ju sagt lite olika gällande BF. Första besöket sa hon 8 maj. Andra besöket sa hon 9 maj, men på de båda privata ultraljuden vi varit på har vi fått 14 maj som BF. När jag nämnde det för barnmorskan så sa hon att vi ändå ska gå efter hennes beräkningar. I alla fall tills vi gjort RUL.
 
Jag och min sambo har pratat om hur vi vill göra om vi inte får veta könet på RUL. Det råder ingen oenighet mellan oss om att vi VILL veta innan förlossningen. Som jag tidigare sagt spelar det absolut ingen roll om det blir en flicka eller en pojke, men vi vill veta i förväg för att stilla vår nyfikenhet och förbereda oss. Köpa kläder, inreda det framtida barnrummet osv. Jag är inte mycket för att köpa massa könsneutrala grejer bara för att det är mer PK. Får vi en liten tjej så kommer jag köpa ursöta klänningar i typiska "tjejfärger" och blir det en pojke så kommer vi måla om det i nuläget chockrosa gästrummet. 
 
Vi bestämde oss för att boka ett ultraljud med könsbestämning på Emma Ultraljudsklinik i Göteborg. Tycker verkligen om den kliniken. Skulle vi mot all förmodan får veta kön på RUL så är det bara för oss att avboka den andra tiden. På privatkliniken har de dock ett krav på att man ska vara fullgången minst 18 veckor (då kan de med 99 % säkerhet avgöra vilket kön det blir) så jag fick ta det i beräknande när vi gjorde bokningen. Med det förlossningsdatum som jag fått av ultraljuden så kommer det innebära att jag är i vecka 20 om vi gör könsbestämningen.
 
 

Dag 4

 
Han åkte tidigt på måndag morgon och ikväll runt åtta kommer han hem, min älskade sambo. Jisses, vad jag saknat honom. Vi har förvisso pratat i telefonen och på Skype, men det är definitivt inte samma sak som att ha honom bredvid mig i sängen. Mina ambitioner idag var att tvätta, städa och göra fint tills Jan kommer hem, men fick lägga det på hyllan ganska på en gång när jag vaknade imorse. Febern sitter i. Förhoppningsvis går den ner under dagen. Brukar ju alltid vara värst på morgonen och kvällen. Nu ska jag fortsätta kurera mig. Ta igen lite sömn. Sover otroligt dåligt. Tredje natten jag vaknar runt två-halv tre. Vad är grejen med det egentligen? Trodde man skulle sova mycket lugnare under den här tiden av graviditeten, men icke.

Det Lönar Sig

 
  
 
Det lönar sig att kika runt lite på nätet, istället för att handla direkt i de hutlöst dyra barnbutikerna på stan.
Hittade en minst lika fin sänghimmel som den jag såg i skyltfönstret idag.
Och Jan tyckte om den lika mycket, så när han kommit hem ska vi beställa den. Jippie!
 
 
 

The Truth About Pregnancy

 
Your breasts are gonna get bigger.
Your ass is gonna get bigger.
You’re gonna lose bladder control.
It’s just such a magical time!
 
- Rachel Green, Friends -
 
 

Feber Och Frossa

 
Jag har haft svårt att avgöra vad som är vanlig graviditetsnästäppa och vad som är förkylning. Men började misstänka att det var det sistnämnda när jag stod i duschen imorse och helt plötsligt började tokskaka. Försökte slappna av och andas lugnt, men ingenting fungerade. Skitläskigt. Vred på värmen men det spelade ingen roll hur varmt det blev, jag fortsatte bara att skaka. Efter duschen klädde jag snabbt på mig, kände mig väldigt hängig, vilket jag sjlävklart tänkte berodde på att jag typ sovit 7 timmar på två dygn. På stan kände jag inte av så mycket alls. Bara lite täppt. Men nu under kvällen började jag frysa igen och hela halsen tycktes svullna igen. Tog tempern. Jag hade 38.2 C. Kanske inte låter så mycket för er, men min normala temperatur ligger på 36. Jag har alltid haft dåligt immunförsvar så har jag över 37.7 C betyder det feber för min del. Hoppas att detta bara blir något kortvarigt.
 
 
 
Sigge agerar värmedyna åt sjuklingen.
 
 

Miraklet I Magen

 
Blivande mamman ligger i sängen och vilar. Efter läkarbesöket åt jag lunch med Tess och Martin på Eest. Sen gick vi kvinnor en stund på stan för att kika i en barnäffär vid namn Kurragömma. Typ den finaste barnbutik jag sett. Med priser därefter. Det var ju lite mer exklusiva grejer, men ack så fina. Blev väldigt frestad att köpa ett par ursöta bebissockor med små kaninöron på, men lät bli. Ska försöka hejda mig lite tills vi vet vilken sort det blir (även fast vi inte alls köpt särskilt mycket än). Och som Tess sa kommer vi säkert få en hel del bebispresenter från släkt och vänner. Men jag lovar er, om ni såg de där små sockorna skulle ni dö. Det var på fullaste allvar något utav det sötaste jag sett.
 
Efter någon timme började jag känna av bäckensmärtor som tyvärr inte blev bättre, så vi stannade inte så länge på stan. Fick skjuts hem, vilket var oerhört uppskattat. När jag hämtade posten ur brevlådan såg jag till min glädje att mitt gravidsmycke kommit. Slet upp kuvertet och i en liten smyckespåse låg det fina halsbandet. Och till min förtjusning så plingade det så där lagom högt. Definitivt ett ljud jag inte kommer tröttna på. Blir faktiskt rätt lugnad själv. Nu får jag hoppas att min sambo inte störs av ljudet. Han kommer för övrigt hem imorgon och det ska bli alldeles underbart att ha honom hemma igen.
 
 
 
En mage i vecka 17.
 
 
Mitt fina balinesiska smycke.
 

Två Veckors Sjukskrivning

 
Har precis kommit från läkaren och fått utskrivet Lergigan Comp samt två veckors sjukskrivning. Dvs, hon hade sjukskrivit mig om jag jobbat. Nu beordrade hon mig å det bestämdaste att under inga som helst omständigheter jobba eller tänka på min examensuppsats. Det var ord och inga visor. Hårda bud. Och det är nog första och enda gången jag får höra från en läkare att jag ska göra saker jag blir lugn av och som får mig att inte tänka på uppsatsen. Fika, titta i skyltfönster, sova etc. Blev faktiskt en smula förvånad att hon inte bara skrev ut illamåendemedicin på en gång, utan tog god tid på sig att reda ut hur min livssituation såg ut samt tog prover. En av de första frågorna hon ställde var om jag upplevde min livssituation som stressig.
 
"Neeej, det skulle jag väl inte påstå," svarade jag. "Jag är bara hemma och försöker bli klar med min uppsats." Hon spände ögonen i mig och för ett tag kändes det som om hon kunde läsa mina tankar. "Brukar du sätta dig med uppsatsen så fort du får en bra dag eller bra stund utan illamående?" frågade hon vidare. "Jaaa.. det gör jag ju." Hon fortsatte med sina frågor. "Och när du sen har dina dåliga dagar med kräkningar och illamående, får du dåligt samvete över att du inte kan jobba med uppsatsen?" Jag vred lite olustigt på mig. "Ja...joo... lite kanske. Men jag vet inte om jag skulle kalla det stress..." Läkaren tittade på mig och sa: "Ja, men så kan vi inte ha det! Minsta lilla stressmoment kan påverka din möjlighet att bli frisk från ditt illamående. Så du får meddela din handledare att du på läkarens order inte får jobba med uppsatsen de kommande två veckorna!"
 
Och det var det. Min deadline innan jul kan jag ju kyssa farväl. Men som hon sa, man är kanske gravid bara en eller ett fåtal gånger i livet. Graviditeten är det absolut viktigaste just nu. Och jag som trodde mig ha full koll på att inte utsätta mig själv eller barnet för onödig stress. Fick faktiskt lite dåligt samvete att jag inbillat mig så pass länge att jag, i mitt nuvarande tillstånd, kan få färdigt min uppsats innan jul. Kände mig rätt värdelös faktiskt. Men jag tror jag gjort det största felet av alla - jag har jämfört mig med alla andra. "Alla andra som inte mår som du gör," sa läkaren snällt med en gnutta förebråelse. Jag hade ju tänkt hästa på med uppsatsen i samma stund som jag fick min medicin utskriven, men nu när jag fått min medicin och uppsatsförbud känner jag mig inte ett dugg manad att gå emot läkarens order. Om jag inte blir bra befinner jag mig i läget där hon kan säga "vad var det jag sa?" och det vill jag ju helst undvika.
 
Så nu det blir två veckors "semester" för mig.
 
 
Precis bredvid Barnmorskemottagningen ligger en bebisaffär. Väldigt lägligt.
I skyltfönstret hittade jag PRECIS en sådan vagga och sänghimmel jag önskar till vår bebis.
Ska gå in i affären lite senare och kolla vad den kostar. Misstänker tyvärr att det blir lite för dyrt.
 
 
 
 

Välkommen Vecka 17

 
(Vaknade mitt i natten efter tre timmars sömn så jag kan lika gärna blogga lite). 

Idag går vi in i vecka 17 och femte månaden.
Nu är det inte många veckor kvar innan halva graviditeten är gjord. Somliga börjar känna sig hungrigare än normalt, vilket kan bero på att bebisen samlar på sig fett. Än så länge har jag inte märkt någon markant ökning av aptiten, men det kan ju bero på att jag mest mår illa och kräks. Då går man inte omkring och tänker så mycket på mat. Viktuppgången kring denna tid brukar ligga kring 2 till 5 kg. Min totala viktuppgång hitills ligger på 2,5 kg, så ännu har den inte skenat iväg. Viktökning är ett tecken på att allt är som det ska, så i väntan på ultraljudet är det en viss trygghet att saker och ting växer.
 
Magen blir allt tydligare och moderkakan växer med en otrolig hastighet tillsammans med bebisen. Vid förlossningen kommer moderkakan väga nästan ett halvt kilo. Nu är den väl utvecklad och förser bebisen med allt den behöver och för bort avfall som den inte längre behöver. Samtidigt flyttas livmodern uppåt i magen och kan kännas ungefär 3-5 cm nedanför naveln. Jag vågade mig på att känna efter och det var riktigt häftigt. Har fortfarande svårt att förstå att saker och ting verkligen växer och förändras därinne.
 
Vår lilla bebis blir under den här veckan medveten om ljud utifrån och kan reagera på dem. Har förvarnat blivande pappan att han snart får ta och prata lite extra mycket med magen. Vår lilla ängel befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är han/hon mitt emellan blygdbenet och naveln. Bebisens vikt har fördubblats på bara två veckor och nu växer den så det knakar. Längden från topp till tå är mellan 14-16 cm, vilket motsvarar min hand om jag spretar med fingrarna, eller en väääldigt stor gul lök.
 
 
Två veckor kvar till RUL!
 
 
 
 
 
 

Bebis Och Bola

 
Så nöjd över bebis-tröjan jag beställde. Först var jag orolig att storleken var en aning stor, men sedan kom jag ju på att magen ska växa en hel del de kommande månaderna. Så gjorde helt rätt som tog en storlek större. Världens skönaste material i alla fall. Den kan jag ha när jag tränar eller bara mysa i här hemma. Apropå kläder har jag äntligen rensat och gått igenom alla mina garderober och sållat ut vilka kläder jag kan ha som gravid. En hel del faktiskt. Och nu när jag redan köpt gravidjeans, leggings och strumpbyxor kan jag mixa och matcha med mina vanliga kläder. Har många klänningar och tunikor i stretchmaterial så jag kommer inte behöva köpa en helt ny mammagarderob. Happy!
 
 
 
Min mamma-garderob. Inte så mycket färger på kläderna, men de är fina!
 
 
Min nya sköna t-shirt med bebistryck.
 
Har ju som ni vet mått rätt dåligt de senaste dagarna så den enda "motionen" jag fått är när jag släpat mig ut till brevlådan för att ta in posten. Eller när Sigge gnällt så mycket efter att få gå ut på promenad runt huset. Posten är i alla fall min största glädje när Jan varit borta. Nu väntar jag spänt på min bola. Den var så vacker och kommer att bära den med stolthet. Ska be Jan fota mig med den. Ska ha på mig lite finare kläder på nästa plåtning. Lite mamma-fashion måste ju också dokumenteras.
 

Kände Jag Bebisen?!

 
Går in i vecka 17 imorgon. Alldeles nyss kände jag av något konstigt i magen. Liksom ett väldigt tydligt fladder. Två gånger! Och det var definitivt inte gaser. Helt klart inte gaser. Känslan var PRECIS som om jag skulle ha en fisk i magen som slog med sin fena. Kittlades lite grann. Har aldrig känt något liknande förut. Men det gick över fort och nu kan jag inte känna det igen, hur mycket jag än försöker. Men jävlar vad häftigt det var! Kan ju inte med säkerhet säga att det var bebisen, bara att det var en väldigt annorlunda upplevelse. OM det var bebisen så har jag i alla fall skrivit ner första gången jag kände vårt lilla mirakel röra sig. Nu sitter jag här med världens största fåniga leende. Trots illamåendet är jag den lyckligaste tösen på denna jord.
 
 
Hittade en omröstning bland cirka 100 kvinnor
där de fick svara på i vilken vecka de kände bebisen första gången.
 
 
Vecka 16-17 verkade vara de vanligaste veckorna.
Jag kanske inte behöver vänta så länge till innan bebisen kickar igång på allvar. Hihi.
 
 

Dag 3 Mitt Ynkliga Jag

 
Uppdatering: Sov tre timmar i natt. Vaknade vid fyra. Mådde illa. Somnade om. Vaknade igen. Med huvudvärk. Mår illa. Avbokade spinningen som jag ska vara på om 2.5 timme. Känns som om jag har världens värsta bakfylla. Måste gå upp och äta frukost så jag inte mår ännu sämre. Det blir nog inte den bästa dagen idag. Tyvärr. Får satsa på en bättre dag imorgon.
 
För övrigt såg min mage helt platt ut i morse och självklart blev jag orolig för den lilla. Ja, jag VET att det beror på att morgonmagen alltid ser mindre ut OCH att jag kräktes så mycket inatt, men säg det till min oro. Den vill inte lyssna.
 

 
Vidrig kväll. Mått illa hela eftermiddagen och mot kvällen och läggdags var det helt outhärdligt. Försökte sova men det gick inte. Var tvungen att låta kaskadspyan vinna, så runt midnatt låg jag med huvudet i toaletten. Igen. Hade glömt bort att jag druckit blåbärssoppa innan jag gick och lade mig så först höll jag på att få världens chock när jag såg allt "blod". Men när minnet kom tillbaka kunde jag andas ut. Känns som att torsdagen inte kan komma tillräckligt fort. Det är verkligen på tiden att jag får bukt med detta.
 
Kände mig så ynklig när jag låg i sängen och vände och vred på mig. Skickade iväg ett sms till Jan och frågade om han var vaken. Hans rethosta höll honom uppe så jag kunde ringa en stund. Bara hans röst tröstade mig. Det är så bra att han alltid påminner mig att jag får må dåligt, att det är helt normalt och att jag mår dåligt av världens bästa anledning. Och det glömmer jag verkligen inte bort, men när man mår som värst tar illamåendet över nästan alla tankar. Kan inte riktigt beskriva det på något bra sätt, annat än att det är jävligt jobbigt.
 
 

Lite Mera Mage

 
I brist på sambo blir det desto mer bloggande. Ni får helt enkelt stå ut.
 
 
Det är ensamt i sängen utan min älskade, men snart är det fredag.
 
 
Kan nog nästan gissa var bebisen har lagt sig. Hihi.

Det Här Med Vikten

 
Låg och funderade lite på varför jag inte är så orolig över att gå upp i vikt som många gravida kvinnor kan vara. Ja, jag har surfat runt på massa gravidforum där det är många kvinnor - fler än jag trodde faktiskt - som är väldigt oroliga över viktuppgången under graviditeten. Egentligen borde jag ju vara supernojig med tanke på min historia och relation till vågen, men det enda jag tänker på är lilla bebisen och att han/hon får tillräckligt med näring. Visst, barnmorskan sa att vi skulle hålla lite koll på vikten och att vi skulle försöka hålla det kring 10 kg, men om det blir några kilo till - who fucking cares? Jag var inte obscent överviktig innan graviditeten (3 kg över min BMI) och jag kommer inte bli obscent överviktig under min graviditet. Jag är helt övertygad om att min kropp går upp det den behöver.
 
För att ge er lite perspektiv på hur individuellt viktuppgången kan vara bör jag upplysa er om att en normal ökning under graviditeten är allt mellan 6 och 22 kg. Vid förlossningen väger medelföderskan ca 15 kg mer än vid inskrivningen. Om man håller sig inom dessa ramar har man oftast inga problem att gå ner till sin startvikt inom 6-9 månader efter förlossningen. Sedan finns det en hel del kvinnor som går upp mycket mer än 22 kg, vilket beror på många olika fysiska faktorer såsom kroppsbyggnad, längd etc, men även hur man mår under graviditeten. Lider man av tidiga bäckensmärtor kan motionen bli lidande och viktökningen större, ett ihållande illamående kan göra att den gravida kvinnan vill/behöver småäta konstant, vilket självklart också påverkar vikten. Det är ingenting som är onormalt.
 
Vad jag förstått så verkar en vanlig (van)föreställning vara att alla som går upp lite mer än vad de borde gör det för att de unnar sig onyttigheter, eftersom de ändå ska bli tjocka. Jag vet inte vad ni andra blivande mammor och mammor tänkt, men i mitt huvud har den tanken ALDRIG dykt upp. Att jag under mina värsta veckor känt avsmak för det mesta i matväg förutom isglass och salta onyttigheter beror inte på att jag ligger och gottar mig. I de lägena hade jag utan tvekan bytt ut glass och chips mot riktigt god och allsidig mat - om jag kunnat. Nu njuter jag inte särskilt mycket av den mat jag stundtals tvingar i mig, men jag äter i alla fall. Och har jag tur får jag behålla det jag äter. Mindre nyttiga cravings dyker självklart upp lite då och då. Så länge det inte sker dagligen och så länge vikten inte skenar iväg alldeles låter jag kroppen bestämma.
 
Till alla oroliga blivande mammor därute så råder jag er att inte låta vikten få högsta prioritet (om inte en alltför stor viktökning skulle vara direkt skadligt för mamman och barnet). Visst är det bra att hålla koll på vågen om man var en smula överviktig eller väldigt överviktig innan graviditeten, men stirra er inte blinda på kilona. Vi kommer alla öka i vikt, det är en sak som är säker. Hur mycket är väldigt individuellt, så håll inte på och jämför er med alla andra. Lyssna på er egen kropp och er egen förnuftiga röst, som jag tror vet vad som är bäst.
 
 
Älskar min kropp. Och särskilt min fina mage. Men mest av allt den lilla som bor i magen.
 
 
 

Gravidsmycke Från Bali

 
I Europa är det populärt att bära ett smycke från den latinamerikanska världen, en s.k bola. En bola har en liten bjällra inuti som avgör ett svagt ljud vid rörelser och sägs lugna det ofödda barnet från den 20:e graviditetsveckan (fostret har utvecklat hörseln från den veckan). Ett vanligt missförstånd är att bolan används av gravida även i Latinamerika. Så är dock inte fallet utan bolan används där för att driva bort onda krafter och kalla till sig goda änglar. Därav även det spanska namnet ”Llamadores de Angeles” som sedan blev ”Bola”, klot på svenska, för att lättare kunna marknadsföra produkten i västvärlden.
 

I Asien finns en annan variant som säljs under namnet bola gravidsmycke. De så kallade ”Harmony Balls” har sitt ursprung i Indonesien, främst Bali, och är oftast i silver samt rikt dekorerade. Syftet har varit att skapa harmoni och lugn hos bäraren. Till skillnad från den latinamerikanska varianten så är detta smycket även populärt bland gravida kvinnor på Bali. Eftersom jag har mitt ursprung i Indonesien kändes det inte mer än rätt att välja denna variant av gravidsmycke framför den latinamerikanska.

 

Rent vetenskaplig finns det inga som helst belägg att smycket skulle ha några effekter, det är inte ens säkert om barnet verkligen uppfattar det svaga ljudet. Men det bör inte glömmas att ett gravidsmycke mycket väl kan ha en psykologisk effekt på mamman. Den skapar ett extra band mellan det ofödda barnet och mamman genom att ge en känsla av att kunna lugna barnet. Ett gravidsmycke kan även leda till att kvinnan blir mer stolt och öppen om sin graviditet, vilket kanske leder till ett ökat välbefinnande under graviditeten som oftast är präglad av många krämpor.

 

Vad har ni för tankar kring gravidsmycken? Har ni köpt eller tänker ni köpa en bola?

 

 

Mitt gravidsmycke från Bali som jag beställt.

 

The Pregnant Serial Killer

 
Nu när Jan är bortrest är jag tvungen att rensa kattlådorna, något som vi gravida annars ska undvika på grund av risken för toxoplasmos. Men innan han åkte bort köpte vi en hel skyddsarsenal: munskydd, skyddshandskar och engångsplasthandskar att ha över skyddshandskarna. Kände mig som seriemördaren Dexter. Efter att jag rensat lådorna slängde jag engångshandskarna, skrubbade skyddshandskarna med sprit, tvättade händerna med tvål och vatten, spritade och därefter tog jag bort munskyddet. Överdrivet? Måhända. But better safe than sorry.
 
 
Meet the pregnant serial killer
 
 
And a little cat attack
 
 
Too cute
 
 
Naaaaaw
 
 
Omringad av katter. And I love it!
 
 

Dag 2

 
Vaknade med rinnande näsa och ögon, hosta samt en dunkande huvudvärk. Precis vad jag behövde. Not. Fördelen var väl att jag inte riktigt hann reflektera över att jag vaknade upp själv i sängen (om man bortser från katterna) innan jag var tvungen att snyta mig som en tok. Ska strax gå upp och koka honungste. Hoppas på en snabb kurering idag. Mycket vila och mycket vätska. Behöver dock röra på mig lite grann idag för att känna efter om bäckenet tog stryk av gårdagens träning. Uppsatsarbetet får jag lov att ta med mig i sängen. Då startar vi tisdagen. Tjingeling!

Älskade Underbara Mage

 
 
Tänk att man kan njuta så mycket av att magen blir allt större.
Bjuder på måndagens kvällsmage (v.15+4)

Skrattade Halvt Ihjäl Mig

 
Efter första zumbapasset som gravid och med foglosningsbesvär kan jag konstatera att det inte blir något hoppande eller studsande för mig. Benböj är också helt uteslutet. Förutom det så klarade jag av att tygla mig själv utan att få bestående men. Än så länge. Vi får se hur jag mår imorgon. Märker jag inte av mer besvär så vågar jag nästan påstå att jag vet mina begränsningar vad gäller zumban. Sen har vi det där med sexigheten. När instruktören uppmanade oss att se sexiga ut genom att vicka på höften, skaka rumpa och bröst höll jag på att dö. Skrattade halvt ihjäl mig när jag såg min mage i spegeln som för stunden var större än min annars så kurviga bakdel. Jag såg ut som en överviktig valross. Men jag tror bebisen hade roligt därinne i magen. Cha-cha och salsa gick finfint, men resten fick jag köra på en tredjedel av tempot. Ska bli spännande att se hur jag mår imorgon.
 
Lite bilder från dagen:
 
 
Frezze älskar att sova på Jans arbetsstol. Nu passar han på lite extra när Jan inte är hemma.
 
 
Min "tränade" mage som snart fyller 17 veckor (på torsdag). Då går vi in i femte månaden.
 
 
Till middag blev det thainudlar med kyckling och grönsaker. Lyxade till det med extra mycket chili.
 
 
 
 
 

Med Gråten I Halsen

 
Jag går omkring här hemma med gråten i halsen. Att vara gravid och känna saknaden efter sin själsfrände är ungefär hundra resor värre än att "bara" sakna som en normal människa. Man skulle nästan kunna tro att jag gått och blivit vampyr eftersom alla mina känslor förstärks ungefär sjuttio miljoner gånger. (Misstänker att jag är lite skadad sedan bion igår då vi såg Breaking Dawn Part 2). Luktar på hans tröjor för att känna hans doft, öppnar dörren till hans arbetsrum för att få känslan av att han kommer hem snart. Och sen blir jag bara väldigt ledsen när jag inser att han inte kommer hem.
 
Dagens höjdpunkt har alltid varit runt femtiden när Jan slutat jobba och jag hör hans steg i trappan utanför lägenheten. Hela lilla familjen bestående av en kinäs och två katter brukar rusa ner för trappen för att hälsa honom välkommen hem så fort han sätter nyckeln i låset. Nu är det bara så tyst. Och det spelar ingen roll hur många gånger jag tittar på klockan för att räkna ner timmarna. Han kommer inte hem idag. Har god lust att skita i zumban och bara krypa ner i sängen, men det ska jag inte göra. Tog till och med på mig mina träningskläder så att jag inte ska frestas att banga.
 
Avskyr att känna mig så sårbar och känslig. Finns liksom inget förnuft kvar som kan ruska lite förstånd i mig. Tror träningen kommer göra mig gott. Klarar jag av passet så kan jag med gott samvete ta en dusch, äta lite god thaimat och krypa ner i sängen innan klockan hunnit slå åtta. Jag välkomnar tröttheten och sömnen. Saknaden känns inte lika påtaglig när man sover. Om man inte börjar drömma knäppa drömmar förstås. Eller låter dagdrömmarna ta över.
 
Jag vet inte hur ni andra gravida brukar drömma eller tänka, men jag har börjat oroa mig för larviga vardagliga saker. Senast igår kväll sa jag till Jan att han måste se sig för när han går över gatan eftersom stockholmarna kör så jäkla aggressivt. Att jag inte är lika orolig när han jobbar i Borås kan jag inte riktigt förklara. Kanske har att göra med bilolyckan som hände för ett par månader sedan i Stockholm under rusningstrafik när den där jävla lastbilschauffören körde på honom utan att ens märka det. Jag satt fast i Uppsala och trodde att bebisen skulle få växa upp utan sin pappa så fort jag hörde att han varit i en olycka. 
 
Nej, bort hemska tankar! Nu ska jag äta lite mellanmål.
 
 
 
 
 

Dag 1

 
Vad löjligt ensam jag känner mig bara för att jag vet att Jan inte kommer hem förrän på fredag. Egentligen är det ju inte så mycket som skiljer denna dag från en vanlig arbetsdag. Han är ju alltid på jobb under dagarna, vilket han är nu med, fast 50 mil bort. Vi vaknade vid femtiden och jag såg till att han kom upp i tid till taxin. Sen somnade jag om. Nu är jag någorlunda utvilad, men ligger fortfarande i sängen. Ska strax kliva upp och äta frukost, duscha och klä på mig. Därefter röja lite här hemma och sedan sätta mig med uppsatsen tills jag ska ta bussen in till stan vid femtiden. Ser fram emot lite zumba. Om inte illamåendet som kryper sig på tar över helt. Nej, dags för frukost! Hoppas ni alla får en bra start på veckan.
 
 
 
 

Humor För Gravida

 
 
Det första jag vrålar när jag tar av mig min BH:
 
 
 

Konsten Att Få Tiden Att Gå Fort

 
God kväll kära läsare. Jag har suttit och gjort något som jag vanligtvis inte brukar göra, i alla fall inte sedan jag blev gravid. Jag planerar min vecka. Min vecka som gräsänka. Iställlet för att bara sitta hemma och tycka synd om mig själv och vänta på att det ska bli fredag bokade jag in mig på tre träningspass på gymmet. Vågat va? Med mina kräkningar och foglossningar. Det blir zumba imorgon, 30 minuters spinning på onsdag och ett till zumbapass på fredag. Inga hårda träningspass direkt, men jag måste känna av hur mycket jag klarar av först. Både spinning och zumba är ju rätt skonsamma träningsformer så jag hoppas att det ska gå bra. Kommer självklart röra mig i lugnare tempo och vara väldigt uppmärksam på när kroppen säger ifrån. Har ju prata om att försöka hitta den där balansgången mellan fysisk träning och lagom vila. Med träning och uppsats kommer dagarna bara flyga iväg. Så det så.
 
 

Oh No It's Sunday

 
Redan söndag? Det tycker vi inte om. Imorgon flyger Jan till Stockholm och blir borta hela arbetsveckan. Usch och blä. Men vi har bunkrat upp här hemma med nyponsoppa och blåbärssoppa IFALL jag skulle må så illa att jag inte ens orkar laga mat. Länge sedan jag var gräsänkling. Så länge sedan att jag inte ens minns OM jag varit det någon gång. (Förutom de åtta första månaderna då vi bodde 50 mil ifrån varandra). Nåväl. Bara att gilla läget. Han kommer hem på fredag kväll. Och jag har ju missarna och bebisen i magen. Försöker känna efter varje kväll om den ger sig till känna, men än så länge är det så otydligt. Finns ingen chans att jag ska kunna avgöra om det är gaser eller bebisen. Kan vara vilket som. Åh, jag vill känna buff och puff!
 
 
 
Myskläder och söndagsmagen.
 
 
 

Pregnancy Photos Week 16

 
           
 
Du & Jag & Vårt Mirakel
 
Magen växer i takt med min lycka. Jag är så otroligt tacksam över att vi har dessa bilder. Aldrig någonsin har jag varit så glad över att öka i vikt. Kanske lätt för mig att säga som "bara" ökat 2,5 kg sedan jag blev gravid. Snart kommer jag nog stånka och stöna när magen blir gigantisk. Hehe. Men det enda som betyder något är att lilla ängeln i magen har det bra och växer ordentligt. Är lillen nöjd så är mamma det med. Och ja, jag skriver lillen och inte lillan, för jag har en känsla av att det är en pojke i magen. Har absolut inga som helst belägg för det, bara en känsla. Och jag kan ju ha rätt. 50 % chans. Haha. Men vad det än blir så är vi glada. Vi har faktiskt redan valt ut ett pojk och ett flicknamn. Samt planerar hur vi ska inreda och eventuellt måla om den blivande barnkammaren beroende på vilken sort det blir. Åh, vad vi längtar!

Photoshoot Behind The Scene

 
Vilken skillnad det är på manliga och kvinnliga modeller. Det första som slog mig är att manliga modeller i stort sett bara kan ställa sig framför kameran och leverera, utan att ha rivit upp halva sin garderob över golvet och utan att ha lagt timmar på makeup. Det är så orättvist. Givetvis gäller det inte ALLA manliga modeller, men ni förstår nog vad jag menar. Sen beror det ju självfallet också på hur duktig modellen är. Dagens modell var sannerligen ett proffs ut i fingerspetsarna, så hela plåtningen gick som en dans på rosor. Bjuder på ett par BTS-bilder:
 
 
 
Modell Kochar Faraj.
 
 
 
 
 

En Ovanlig Dag

 
God förmiddag, kära läsare. Idag är en ovanlig dag. Inte för att det är min och Jans 1,5 års dag, utan för att jag faktiskt ansträngt mig vad gäller smink, hår och kläder. Nothing fancy, men det känns skönt att vara fin åtminstone en dag i veckan. Vi ska ju fota magen idag också så lite glöd vill man gärna förmedla på bilderna. Hehe. Mår faktiskt ganska bra idag. Frukosten har fått stanna i magen. Bara det förgyller hela min dag.
 
 
 
Dagens hår och makeup.
 
 
Dagens outfit och mage.

My Spirit's Heart And My Soulmate

 
 
You are my spirit's heart and my soulmate. We are of one heart and spirit.
Together, we will soar with the eagles, dance with the wind, run with the wolves.
We share our hopes, our dreams, our tears and fears.
You are the breath I breathe.
You are my past, my future, my life.
I will love you forever.
 

Jag har aldrig riktigt velat/vågat tro på hela den här grejen med själsfränder, förrän jag träffade min egen för lite mer än 1,5 år sedan. I samma ögonblick som jag såg honom visste jag att det var något väldigt speciellt med vårt möte. Och jag blev totalt överumplad. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig en starkare attraktion. Jag blev nästan plågsamt medveten om hans närhet och det kändes som om mitt liv inte kunde fortgå utan honom. I hans ögon såg jag min egen framtid, vår framtid. Det tog inte lång stund innan vi blev oskiljaktiga. Nu känns det som om vi aldrig varit ifrån varandra. Han är min själsfrände och min livskamrat. Tillsammans kommer vi åldras och se våra barn och barnbarn växa upp. Jag älskar honom med en kärlek som inte är av denna värld.
 

"En själsfrände är någon som du är andligt bunden till. Mellan er finns det band som aldrig kan brista. Ett band av kärlek och förståelse som överbryggar allt. Mellan dig och din själsfrände gäller en orubblig attraktionslag. Det är som om magnetism drog dig mot just den personen, ett kraftfält du aldrig kan fly ifrån. När ni rör vid varandra eller har sex så upplever du en dimension som du aldrig gjort förr.

 

Den attraktionen som du känner till din själsfrände överträffar allt du tidigare upplevt. Utseende, sexualitet, klass och bakgrund – allt detta förlorar sin betydelse eftersom attraktionen till din själsfrände är djupare och mer meningsfylld. Attraktionen mellan er båda är själarnas attraktion och den är omedelbar.

 

Ofta går allt väldigt fort när själsfränder möts. I och med känslan av att man redan känner varandra och i och med de intensiva känslorna och känslorna av samhörighet som infinner sig i första mötena så går ofta allt i mycket snabbare tempo än vad andra relationer har gjort. Kanske blir du förvånad över dig själv och ditt beteende och kanske är du lika oförmögen att förklara dina känslor som att förneka dem.

 

Din själsfrände är någon som älskar dig för att du är du. Ur denna mycket djupa kärlek till dig spirar en förståelse som du aldrig kommer att finna hos någon annan. När du finner din själsfrände blir livet helt och når sin fullbordan. Känslan av att något saknas försvinner så snart du träffar honom eller henne. När du möter din själsfrände så känner du dig hel.

 

Mellan själsfränder finns ett tyst språk. Det själsliga bandet mellan går så djupt att man tycks kunna kommunicera utan ord. Ibland kan det tyckas att det inte finns något behov av att prata eftersom man känner på sig att man i alla fall vet vad den andre tänker och det känns nästan som om man kan läsa varandras tankar.

 

En del säger att när de mötte sin själsfrände så var det som om att finna sin andra halva. Till dess att de mötte sin själsfrände så var de medvetna om att något saknades i deras liv."

 

- Rita Rogers, ur boken "Själsfränder"

 

 

Några minnesvärda datum

 

Den 17:e maj 2011 blev vi tillsammans efter att ha träffats på en fototräff i Småland.

 

Den 19:e april 2012 gick Jan ner på ett knä och friade till mig.

Dagen därpå överraskade han mig med en förlovningsresa till Cypern, där vi köpte våra förlovningsringar och firade förlovningen med familj och vänner.

 

Den 7:e september får jag veta att vi väntar vårt första barn, som beräknas komma i maj 2013.

 

Den 17:e maj 2014 gifter vi oss på Cypern, på vår 3-årsdag.

 

 
 
 
 
 
 

En Liten Kvällsmage

 
 
En liten kvällsmage i vecka 16, som inte är så liten längre.
Det är verkligen galet hur mycket den sväller upp på kvällarna. But I love it!
Men om några månader kommer magen ha ungefär samma storlek både morgon och kväll.
 
 
Imorgon förmiddag ska vi ta bilder på magen i "normal" gravidstorlek.
 
Önskar er en trevlig helg!
 

Photoshoot This Weekend

 
Veckan har varit riktigt usel med megakräkningar, illamående, foglossning och en 24-timmars huvudvärk, men det hör ju liksom till MIN graviditet. Sätter ganska mycket hopp på läkarbesöket i veckan. Imorgon ska vi i alla fall fota magen igen. Det blir jag alltid så glad av. Vi har ju valt att fota på jämna veckor så det blir vecka 16 som kommer förevigas på bild. På eftermiddagen har Jan en plåtning inbokad med en manlig modell. Ska bli kul! Kvinnliga modeller är vi ju rätt vana vid så det är alltid lite extra roligt när det kommer något ovanligt.
 
Här är ett par manliga modeller som Jan fotat:
 
 
 
Modell Renzo A. Di Negro
 
 
Modell Lamin Ceesay

Tre Veckor Kvar

 
 
Tre veckor kvar till RUL. Åh, vad jag ser fram emot att se hur mycket bebisen vuxit.
Gissar att det kommer vara en hel del. Ska bli roligt att jämföra med de andra bilderna.
UL-bilder från vecka 8 (till höger) och vecka 13 (till vänster).
 
Sen smyger sig så klart en dum oroande tanke in i skallen på mig.
Tänk om vår lilla bebis inte mår bra? Tänk om den inte växer?
Håller redan tummarna hårt att den mår bra och ska klara sig hela vägen.
 
Massa kärlek till miraklet i magen.
 
Kram och god natt.

Älskar Att Jämföra

 
 
Då (vecka 5).
 
 
Nu (vecka 16).
 
Älskar att jämföra magbilder. Så roligt att se hur den växer.
Tycker ändå inte den hunnit bli så väldigt stor ännu, men det är definitivt på gång.
 

The Grass Widow

 
Jag ser inte fram emot nästa vecka. Först skulle Jan jobba i Stockholm onsdag-torsdag. Sen blev det ändrat till tisdag-torsdag och nu blev det ändrat en sista gång, så jag kommer vara gräsänka måndag-fredag. Blä. Vi har snart varit tillsammans i 1,5 år men det känns fortfarande lika jobbigt att vara åtskilda. Mår jag bättre än vad jag gjort denna vecka kommer jag självfallet sitta med uppsatsen. Det är ju ett alldeles ypperligt tillfälle att nöta den när Jan är borta. Men som vanligt är det dagsformen som avgör det. Att lägga upp en massa storslagna planer mer än en dag i förväg funkar inte riktigt längre, vilket jag fortfarande har lite svårt att acceptera.
 
Får passa på att njuta lite extra av varandra de kommande dagarna. Ingen av oss har dock varit särskilt krya. Jan tappade rösten helt i tisdags och fått jobba hemifrån samtidit som han tampats med en plågsamt ond hals. Själv känner jag av lite i halsen men hoppas att jag inte åker på samma halsgrej som Jan. Jag fick stämbandsinflammation och talförbud i tre veckor för några år sedan. Det vill jag inte vara med om igen. Medan Jan inte kunnat kommunicera så har jag ömsom kräkts och ömsom legat näst intill orörlig i sängen. Vilket tjusigt par vi varit de senaste dagarna.

Fundersam

 
Jag tror möjligtvis att det senaste dygnets konstanta huvudvärk kan ha något att göra med mina kräkningar. Alltså att jag inte fått behålla så mycket de senaste dagarna, även fast jag äter och dricker regelbundet. Oroar mig inte längre för bebisen, men nu börjar jag förstå vad barnmorskan menade med att det inte är bra för MIG att inte få i mig tillräckligt med näring. Huvudvärken som jag haft sedan igår kväll går inte över, hur mycket jag än vilar. Den kommer i olika styrkor, men likväl finns den hela tiden där. Inte ens en god natts sömn hjälpte.
 
När jag hela tiden kräks upp både mat och dryck så är det ju inte så konstigt om jag får en sådan här bedrövlig huvudvärk. Inga tabletter hjälper, utan det är bara att vänta ut den. Och se till att jag hela tiden dricker och äter. Något hinner väl stanna kvar i kroppen innan det kommer upp igen. Skönt att jag fått läkartid nästa vecka. Då ska jag förhoppningsvis få bukt med kräkningarna. Hela den här veckan har bara varit ett enda kaos. Mått så dåligt och haft sjukt mycket besvär med bäckensmärtor och så nu huvudvärken. Jag behöver verkligen inget mer sånt nu. Snart kommer det nog vända. Bara några veckor till och sen har vi ju redan gått halva graviditeten.
 
 
När det känns tufft tittar jag alltid på min mage och tänker på vår fina bebis.
 
 
Världens mest älskade bebis bor i min mage.

Välkommen Vecka 16

 
Nu är vår lilla bebis ungefär lika stor som en avokado, kring 10 cm lång i sitthöjd (men ungefär 15 cm från hjässa till fot) och väger cirka 100 gram. Under de kommande veckorna kommer en växtspurt äga rum, då bebisen dubblar sin vikt och blir längre. Det är inte bara fostret som växer, utan också livmodern och moderkakan blir större för att kunna försörja utrymme och näring till vårt växande barn. Kan inte låta bli att undra om den här växtspurten redan tjuvstartat med tanke på mina bäckensmärtor.
 
Bebisen kan nu gripa med händerna, sparka och till och med göra kullerbyttor. På det senaste ultraljudet i vecka 13 såg vi hur den tog sats med benen och gjorde värsta hoppet, så jag kan tänka mig hur livlig han/hon är nu. Huvudet är upprätt och i ansiktet utvecklas muskler som gör att den redan kan grimasera, som att till exempel kisa, rynka pannan och öppna munnen. Skelettet har nu tillräckligt med kalcium för att kunna synas på en röntgenbild. Tyckte det var så häftigt att se bebisens ryggrad på ultraljudet. Det bor verkligen en egen liten person i min mage!
 
Naglarna är väl utvecklade och benen är längre än armarna. Bebisar är lekfulla både i och utanför magen. Min bebis har kanske upptäckt sin allra första leksak – navelsträngen – som kan vara rolig att dra i och klämma på. Även om bebisen ibland kan klämma tillräckligt hårt för att minska syretillförseln, behöver jag inte vara orolig för att den ska hålla tag så länge att det orsakar skada.

 

Då bebisen rör sig allt mer och allt livligare så kan jag möjligen börja känna dess rörelser i magen. En del kvinnor säger att det känns som gaser eller att magen kurrar. Om jag inte känner bebisens rörelser ännu så ska jag inte oroa dig, eftersom det kan dröja ända till vecka 20 innan jag känner något. Det är inte ovanligt att förstagångsgravida känner sparkarna först i vecka 22-24. Hoppas dock att min bebis kommer ge sig till känna tidigt. Rörelserna beskrivs som ett sprattlande grodyngel och kan lätt blandas ihop med gaser och tarmrörelser. Det gäller att stanna upp och känn efter och lär känna barnets rörelser. De blir mer och mer tydliga.

 

För bara sex veckor sedan vägde min livmoder ungefär 140 gram. Nu väger den 250 gram, nästan en fördubbling. Hjälp! Fostervattnet som omger bebisen väger ungefär 200 gram. Mjölkkörtlarna börjar producera mjölk omkring denna veckan och detta kan orsaka spänning och ömhet i brösten. Detta har jag dock redan känt hur länge som helst. Kroppen fortsätter växa och midjan försvinner mer och mer. Jag kan känna att hjärtat slår hårdare än vanligt. Det beror på att jag nu har 20-25% mer blod än vad jag har normalt. Mitt hjärta pumpar runt en större blodmängd än vanligt vilket kan göra att jag lätt blir andfådd. Ibland kan jag börja flåsa efter något så simpelt som att gå upp för trappan.

 

 
Magen i vecka 16.
 
 
Ungefärlig storlek på bebisen från huvud till rumpa.

Photoshoot

 
 
Ikväll har vi en modell på besök. 
 
 
Klassisk pinup.
 
 
Strike a pose.
 
 

Jag Går Som En Anka

 
Jag går som en anka och rör mig som en kärring. På order av barnmorskan. Om jag minns rätt så var det faktiskt hennes exakta formulering. Innan jag fick den här skiten (och nu menar jag givetvis mina bäckenbesvär och inte vår lilla älskling som ligger i magen) så trodde jag alltid att alla gravida kvinnor som gick med den där löjligt vaggande gången gjorde det enbart på grund av vikten. Nu vet jag bättre. Det är näst intill omöjligt att gå som en normal människa om man har foglossningsrelaterade besvär. Prova så ska ni få se. Jag får ta pyttesmå steg och hänga på Jans arm när det känns som värst. Skulle aldrig någonsin få för mig att håna eller skratta åt en kvinna som går igenom en kämpig graviditet. Gissa hur mycket man fått höra från folk innan man själv blev gravid. Att kvinnor som klagar bara sjåpar sig, överdriver och hittar på. Nu skulle jag gladeligen bytt plats med de s.k graviditetsskeptikerna (de som varken fattar eller har förståelse för hur jävla smärtsamt det kan vara och inte bara under själva förlossningen).
 
Även gravida kvinnor som haft en problemfri graviditet kan komma med osmidiga kommentarer, även om det inte alls är illa menat. Det peppar mig liksom inte någonstans att få höra om hur underbara alla andras graviditeter är/var, utan det får snarare omvänd effekt. Man börjar ifrågasätta varför man själv åker på det ena efter det andra, även fast man VET att det är vanligt bland gravida och att vem som helst kan få det. Därför känns det lite extra skönt med mina underbara gravida bloggläsare som stöttar, där en del av dem faktiskt går igenom liknande besvär. Bamsekramar till er!
 
För er som inte har koll på vad foglossning är har jag gjort en snabb sammanfattning:
 
Besvären har ingenting med vikt att göra utan är enbart hormonellt. Man tror att det har att göra med hormonet relaxin som utsöndras i kroppen någon gång under de tre första månaderna och fortsätter sedan utsöndras under hela graviditeten, för att göra bäckenet rörligare och för att det ska kunna vidgas under förlossningen när barnet kommer. Det drabbar lite drygt 20% (ibland nämns siffror uppåt 35%) av alla gravida, dvs. minst var femte kvinna. En del märker inte alls av det, medan andra måste hanka sig fram med kryckor eller sitta i rullstol. Tränad som otränad, tjock som smal - alla kan få det. Besvären kan dyka upp väldigt tidigt, mycket senare eller någon gång i mitten av graviditeten. Det går inte att bota, men man får försöka tänka lite extra på hur man rör och förflyttar sig. Vill det sig riktigt illa behöver man få hjälp med att ta sig upp ur sängen. Så långt hoppas vi dock inte att det ska gå i mitt fall. Men jag lider verkligen med de kvinnor som råkar ut för värsta tänkbara foglossning.
 
Det jag tycker är svårast är att hitta balansen mellan vila och motion. Jag har ingen tanke på att ligga orörlig i sängen för det är heller inte bra i längden. Jag vill lära mig hur mycket jag klarar av rent fysikt utan att förvärra besvären. Därför nödgas jag ta hjälp av en sjukgymnast som förhoppningsvis har lite bättre koll, även fast man aldrig kan ta det för givet. Har dock upptäckt att kunskapen och inställningen till gravida kvinnors foglossningsbesvär skiljer sig åt inom sjukvården. Det finns kvinnor som blivit bemötta med oförstående kommentarer och jag kan verkligen tänka mig frustrationen över att inte få hjälp med ett, i allra högsta grad, smärtsamt problem. Men jag litar på att barnmorskan hänvisade mig till någon som kan sin sak när det gäller foglossning. Annars hade hon väl knappast rekommenderat mig dit.
 
 
Kvack, kvack.... Den här posen klarar jag i nuläget inte av. Och högklackat vill jag inte ens tänka på...
Men jag ska göra en gravid-pinup-plåtning senare i graviditeten. I högklackat. Ska bli intressant....
 

A Sexy Beast

 
 
Uppdatering: Drabbades av the pain from hell efter frukost. Kände inte av några bäckensmärtor på morgonen så jag gick upp som vanligt, åt mina mackor, plockade ur diskmaskinen och ställde in smutsig disk, satte i mina linser och så PANG! Världens jävla brännande smärta i höger höft som spred sig ner i hela låret. Jag höll på att dö! Svor en hel del ramsor som inte ska upprepas här. Trodde först det bara var en engångsföreteelse så jag tog mig från badrummet till sängen och så kom det igen. Vek mig dubbel och hängde över sängen. Nej, nej, nej, tänkte jag. Så här kan jag ju inte ha det. Jag måste ju kunna gå som en normal människa! Men så fort jag la någon tyngd på höger ben kom smärtan tillbaka. Nu ligger jag i sängen som en invalidos och är ganska bitter på tillvaron. Ska vila en stund och sedan testa om jag kan stödja mig på benet igen. Just nu ilar det lite lagom plågsamt i höften och benet. Usch och blä.
 
Nu har jag snart haft den här förbannade nästäppan i över en vecka, utan att känna mig det minsta förkyld. Näsan rinner oavbrutet, särskilt på kvällarna men ibland även när jag vaknar. Först imorse kopplade jag ihop det med graviditeten. Ja, även om jag ger sken av att ha koll på det mesta så kan även jag missa väsentliga grejer. Tydligen så är det (återigen) hormoner som tros vara boven. Men jag tänker INTE köpa på mig massa nässprayer och sån skit. Är extremt anti nässpray. Får köra på hederliga husmorskurer. Ligger med en tuss papper uppkörd i näsborren för att hindra snuvan från att rinna. Går väl så där. Sjukt sexigt.
 
 

Den Klassiska Mammatoppen

 
 
I veckan får jag den klassiska mammatoppen med trycket "BEBIS" lite diskret över magen.
Var på väg att välja en topp där det stod "NOT FAT, PREGNANT", men jag spar nog lite på den.

Jag Blir Glad

 
Jag blir så otroligt glad när jag får prata med en barnmorska som jag hör är tokstressad när hon svarar i telefonen, men slår om helt när vi börjar prata och är otroligt förstående, stöttande och hjälpsam. Hon lyckades till och med locka ur mig några skratt trots att jag ligger här med foglossningsbesvär, illamående och kämpar för att få behålla min lunch. Skulle nog kunna sträcka mig så långt som att säga att hon gjorde min dag. Fick läkartid nästa vecka för att eventuellt ta till det tunga artilleriet, dvs. receptbelagd medicin, mot mitt illamående och kräkningarna. För trots att jag hade några kilon för mycket inna jag blev gravid och "lite att ta av" så är det inte bra för MIG om jag inte får behålla tillräckligt med näring.
 
Hon tyckte även att jag skulle boka tid hos en sjukgymnast för hon misstänkte starkt att mina bäckenbesvär inte bara skulle försvinna mirakulöst, utan snarare bli värre. Särskilt när de redan börjat smyga sig på. Det finns tyvärr ingenting som kan "bota" besvären, men man kan få hjälp med lite bälten, råd och övningar. Mina förhoppningar är att jag i vart fall ska bli så pass "bra" att jag kan gå mina dagliga promenader. Kanske får skära ner från en timme till en halvtimme, men jag vill så gärna ut och gå. Drömmen hade varit att köra ett zumbapass, men jag får ta en sak i taget. Nu grimaserar jag av att gå i trappan eller kliva ur bilen. Inte okej. Uppskattade verkligen barnmorskans ärlighet, humor och rakhet. Alla som jobbar med sjukvård borde gå en kurs hos henne.
 
 
 
Mamma älskar dig och tycker om att ha dig i magen, så lyssna inte för mycket på hennes gnäll.

Det Börjar Inte Bra

 
Dagens gravidstatus: Fick inte behålla frukosten idag. Mår sämre än vad jag gjorde igår. Magen krampar hela tiden och det känns som om jag haft mensvärk i hundra år. Kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv, även fast detta välsignade tillstånd är helt självförvållat (med hjälp av min kära sambo förstås). Ska nog ringa barnmorskan efter lunch. Vill fråga henne om det är vanligt förekommande att illamåendet och kräkningarna kommer tillbaka efter bara några veckors uppehåll, varför det gör det (eftersom jag hela tiden trott att kroppen vant sig vid hormonerna då det avtog i vecka 12) och om det finns något man kan göra för att bli av med det, eller åtminstone göra tillvaron lite drägligare. Och ja, jag har testat att småäta hela tiden, Apotekets armband, åksjuketabletter och alla de där vanliga råden man ger.
 
För det första vill jag bara poängtera att när jag skriver om illamående, spyor och graviditestkrämpor så gör jag det därför att det är så min vardag ser ut. Alla blivande mammor och mammor som gått/går igenom något liknande vet vad jag talar om. Jag säger inte att ALLA mår dåligt, det finns säkert sådana där sällsynta "pregnancy unicorns" som trippar omkring med skyhöga stilettklackar, perfekt lagt smink och med ett ständigt leende på läpparna både i och utanför hemmet, men jag är INTE en av dem. Och för det andra vill jag påminna er om att det inte finns något djupare syfte med min stundtals väldigt detaljrika beskrivning över min kräk-statistik, annat än att dokumentera hur min första graviditen såg ut. Jag ser ingen anledning med att försöka måla upp en tillvaro som inte existerar. Ibland (och ganska ofta) mår jag rätt kasst, och så finns det dagar då jag mår okej.
 
Jag kan ärligt säga att jag inte var beredd på att man oroar sig och känner efter och känner så himla mycket. Lite (mycket) naivt tänkte jag att man får en fin mage och går omkring med ett fånigt leende hela graviditeten. Typ. Klart jag hade LÄST att man kunde må dåligt och kräkas, men hade inte räknat med att man kunde göra det i stort sett varje dag under flera månaders tid. Det är skönt att kunna dela med sig och få respons samt förstå att det som händer inte är det minsta konstigt. Jag är nog inte den första som överraskas av hur graviditeten EGENTLIGEN är. Kan inte låta bli att fundera på om jag kommer bli en av de där mammorna som glömmer bort hur graviditeten var när bebisen väl ligger i mina armar. Hoppas inte det. 
 
Häromdagen fick jag en väldigt värmande kommentar som jag blev otroligt glad för. Jag citerar:
 
"Hej! Underbart att läsa din blogg! Jag har själv inga barn och just nu inga planer på att skaffa men längtar ändå! Om jag oroar mig inför en eventuell graviditet? Mycket! Allt som känns, det drar, spänner etc,,,,, ska det vara så? Mår barnet bra? Ja, jag kommer nog vara harig och nojjig! Men som min bästa läkare alltid säger... Du känner när något inte är bra! Du känner när du behöver söka för det! Jag är så glad att du skriver öppet om dina funderingar och "biverkningar". Nej men Gud, biverkningar kan jag inte kalla det! Symptomer då? Ja, du vet vad jag menar."

Jag vet att det blir mycket bebissnack här, så därför tyckte jag att det var extra roligt att någon som inte är mamma eller blivande mamma faktiskt uppskattar mina inlägg. Visst förstår jag att det kan bli lite mycket ibland för er andra som inte är ett dugg intresserade av barn, men jag skulle inte kunna låta bli att skriva om allt som rör sig i mitt huvud angående den biten. Att bli med barn, särskilt med första barnet, är en omvälvande, gigantisk livshändelse som upptar hela min tillvaroDet skulle inte kännas naturligt att inte skriva om det. 
 
Nu ska jag försöka ge min bebis lite näring i form utav ugnsbakad lax, ris, grönsaker och nam pla-sås.
 
 
 
Jag vill gärna behålla min goda lunch.

De Lugna Veckorna

 
Tänk om tiden mellan vecka 12 och början på vecka 15 var mina "lugna veckor," mina ENDA lugna veckor under hela graviditeten? Vad gör jag då? Ja, egentligen finns det ju inte så mycket att göra. Bara bita ihop och härda ut sex månader till. Alla timmar på dygnet är ju inte skit. Och jag drabbas tillräckligt ofta av lyckoruskänslor och gravidlycka för att det ska väga upp. Men jag kan ju inte låta bli att fundera på hur resterande tiden kommer se ut. Bäckenuppluckringen lär inte bli bättre, utan snarare värre, så jag får stålsätta mig. Magen kommer bli större och tyngre. Nu är den lagom rund och fin. Illamåendet och kräkningarna kommer tillbaka med jämna mellanrum, men så länge det inte pågår dagligen så får jag helt enkelt acceptera att det är så min graviditet ser ut.
 
Det finns så mycket roligt att se fram emot. Får tänka lite extra mycket på det istället när det känns tufft. Som till exempel att få känna bebisens första sparkar, RUL, få veta vilket kön (för vi kommer ta reda på det privat om barnmorskan vägrar tala om det för oss), ta ännu fler fina gravidbilder, köpa mer bebiskläder, barnsäng etc. Listan kan göras lång. Och alla mysiga mamma-pappa-bebis-i-magen-stunder vi har tillsammans är ovärderliga. Sen ska man ju inte måla fan på väggen, jag kanske börjar blomstra vilken sekund som helst.
 
 
 
Jag fick en fin present av min älskade sambo idag. Väldigt passande...
Skönt att vi har samma typ av humor, även fast jag gått och blivit på tjocken.

Kämpat Hela Dagen

 
Uppdatering: Jag fick INTE behålla min lunch. Suck. Jans goda lövbiffspasta....
 
Jag har kämpat hela dagen mot mitt illamående. Frukost och lunch har jag fått behålla, så snart kan jag tilldela mig själv en liten seger. Det som känns lite irriterande är att när jag mår riktigt illa kan jag inte äta vad som helst. Jag kan knappt äta någonting alls. Pratade med min sambo om vad vi skulle äta till middag. Det enda jag kände mig sugen på utan att må illa var - hör och häpna - en chicken teriyaki subway eller micropopcorn med smörsmak. Hur jäkla normalt är det?! Jag gjorde en räd i kyl och frys för att försöka hitta något annat som jag kunde tänkas äta men inte ens thaimat, lax eller kycklingvingar fick igång min hunger. Snarare tvärtom. Jag kände mig helt spyfärdig bara jag tänkte på det. Min favoritmat.... Suck. Är så otroligt tacksam över att jag har en väldigt förstående sambo som nöjer sig med en Subway-middag ikväll. 
 
 
 
 

24 Dagar Kvar Till Rul

 
Underbart! En ny vecka och 24 dagar kvar till RUL. Tror nog bara att det är gravida och BIM-räknare som ser fram emot att få påbörja en ny vecka. De andra vanliga dödliga önskar sig nog en extra helgdag när måndag morgon knackar på. Hehe. Dagarna får gärna gå fort nu, för jag längtar så mycket efter att få se den lilla i magen. Kommer på mig själv med att fundera på vad den pysslar med om dagarna. Sover den nu? Hoppar den omkring? Stökar och bökar den därinne? Känner den att mamma har så mycket kärlek för den? Åh, så många frågor. Och jag hoppas givetvis att den mår bra och växer som den ska. När man inte kan se och ännu inte känna bebisen så undrar man och kanske oroar sig lite i onödan. Kanske och kanske förresten, man oroar sig helt enkelt! Tänker, funderar och analyserar. Inte hela tiden, men ibland. Bebisen råkar faktiskt vara det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på när jag somnar.
 
Försöker även hålla koll på mitt eget välmående och min kropp, eftersom jag har en liten inneboende. När jag vaknade imorse så hade jag dock fortfarande inte gått upp det jag gick ner förra veckan i vikt. Trodde att jag svullat så mycket i helgen att jag åtminstone borde gått upp ett halvt kilo. Minst. Började ju så klart fundera på om bebisen slutat växa (jag vet, det är jättelöjligt), men Jan lugnade mig. Man behöver faktiskt inte gå upp i vikt hela tiden bara för att man är gravid, särskilt inte när man redan hade en hel del extrakilon att ta av innan graviditeten. Bebisen får all den näring den behöver. Jag VET väl egentligen detta, men det är så svårt när man liksom inte kan SE att den växer och mår bra. Fast jag känner ju förvisso att de södra regionerna växer och har sig, vilket ger mig en viss trygghet, även om det stundtals gör så in i bomben ont.
 
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.
 
 
 
 

Mycket Värk Och Smärtor

 
Helgen har varit lugn med lite illamående fast inga kaskadspyor. Jippiedoo. Det som har varit tuffast är nog värken som jag inte kan göra något åt, utan mest bara härda ut och tänka på att allt växer som det ska därinne. Jag hoppas verkligen att det ska bli lite bättre till veckan så jag kan börja ta mina promenader. Vardagsmotionen är ju ganska väsentlig för att jag ska hålla mig någorlunda pigg och rörlig under resten av graviditeten. När kramperna varit som värst har jag bara kunnat stå dubbelvikt, andas lugnt och vänta på att det ska gå över. Försöker se smärtan som träning inför slutprovet. Fokuserar väldigt mycket på andningen i väntan på att det ska släppa.
 
Har ätit bra de senaste dagarna och nu tror jag definitivt inte att jag gått ner något mer i vikt. Det har verkligen varit en gourmethelg med massa god mat. Och idag hade vi en slappardag där vi praktiskt taget bodde i sängen. Så skönt! Det regniga vädret och min värk gjorde att vi fattade ett gemensamt beslut angående Jans klippning och mitt kalenderköp - det kan vi ta en annan dag. Nu förbereder vi oss för film och söndagsmys. Imorgon börjar en ny vecka då vi väntar en inneboende fotograf igen (Magnus Svensson) som stannar hos oss några dagar. Och på onsdag kommer en modell och fotar med Jan.
 
Jag har min examensuppsats att jobba vidare med. Mailade Handledaren förra veckan och gav honom en statusuppdatering samt ett förslag om inlämning av uppsatsen före jul. Han tyckte det lät bra och sa samtidigt att det får ta den tid det tar (med tanke på min dagsform under graviditeten). Vi siktar på inlämning innan jul och sedan tar vi det vidare därifrån. Så nu är det bara att kämpa på fram till jul (eller strax före eftersom vi åker till Cypern den 22:a december).
 
 
 
Vi hade tårta kvar från igår. Jan kom upp med en bit till mig och hade gjort fina hjärtan av vaniljsocker.
Mitt hjärta smälte lite grann över den söta gesten.
 
 

Inte Många Knop

 
God morgon, mina vänner. Slocknade redan vid tiotiden igår och sov till tre, sen tog det en stund innan jag somnade om eftersom jag hade en näsa som vägrade sluta rinna. Snöt mig säkert ett tjugotal gånger men ingenting hjälpte. Kanske är på väg att bli förkyld. Kände inte av någonting alls igår utan det kom över natten. Mycket hastigt och lustigt. Det blir i alla fall inte många knop idag, denna regniga söndag. Skönt att hålla sig inomhus så mycket som möjligt när det inte finns något soligt höstväder som lockar.
 
Jan ligger fortfarande och sover, vilket han kommer göra många timmar till då han satt uppe till sent igår och jobbade med barnbilder. Jag har varit uppe och ätit frukost men överväger starkt att krypa ner i sängen igen och gosa med missarna och den sovande sambon. Vi hade planer att åka iväg en sväng för att handla en ny kalender till mig och se till så att Jan får sig en hårklippning, men det blir nog inte förrän sent på eftermiddagen. Ska röja lite här hemma i köket efter gårdagens middag och sen blir det söndagsmys i sängen tills Jan vaknar.
 
Trevlig och mysig söndag på er! Glöm inte ringa till pappa och gratulera på Fars Dag.
 
 

Så Där Bubblande Lycklig

 
 
Vi ska bli föräldrar! Ibland känns det så fantastiskt underbart att jag är övertygad om att allt är en dröm
Världens bästa dröm. Men den kommer bli sann.
 
Vi kommer bli en egen liten familj med så mycket kärlek för varandra.
Jag undrar hur det känns att älska så mycket, för redan nu älskar jag min blivande man till vanvett.
 
Hur klara man av att älska sitt barn utan att spricka av lycka?
 
 

 
 
 

Trerätters & Barnfotografering

 
Vi har haft huset fullt med underbara vänner, två små barn och två fega katter. Hahaha. Vilken härlig lördagkväll. Nu sitter jag i soffan med benen på en kudde framför mig medan Jan jobbar med bilderna från kvällens barnfotografering. Det är en utmaning att fota två härligt energiska barn, men väldigt roligt, och det blev jättefina bilder! Tror jag log så mycket att jag fått träningsvärk i kinderna. Längtar själv efter tiden då det blir dags att fota vår egen bebis och inte bara bebisens bostad, som efter en trerättersmiddag är sprickfärdig. Fast lite stolt är jag över att lyckas klämma i mig så mycket mat.
 
Tusen tack Tess och Martin med familj för en mysig lördag!
 
 
 
Förrätt: toast skagen.
 
 
Varmrätt: lövbiffsrullader med oliv-och ädelostfyllning, ugnsbakade rotfrukter och gräddsås.
 
 
Så himla gott.
 
 
Efterrätt: Sussis chokladtryffeltårta med grädde och hallon.
 
 
Den lilla charmören.
 
 
Så mycket glädje att umgås med barn, speciellt när man själv bär på en liten bebis i magen.
 
 
Stiliga grabbar.
 
 
Passar på att ta lite julbilder.
 
 
Så här ser en gravidmage ut i vecka 15 efter en trerättersmiddag.
Ikväll kommer jag sova gott!
 
 
 
 

Fröken Sömnig

 
Jag har lekt 50-tals hemmafru hela förmiddagen och är helt slut. Sitter ner och vilar mina stackars fötter en stund så man orkar eftermiddagen och kvällen. Ser verkligen fram emot middag med goda vänner. Det är det bästa jag vet! Jan står i köket nu och förbereder lövbiffsrulladerna. Ska strax upp på fötterna igen och skala rotfrukterna. Men skagenröran är klar, tryffeltårtan står på kylning och saker är under kontroll. Förutom magen då. Lagom lägligt bestämmer sig livmodern, blygdbenet, ja hela bäckenområdet för att växa, träna och göra det så där härligt smärtsamt för mig som den gjort det senaste dygnet. Men jag börjar nästan bli van vid detta. Så länge jag inte blir bombarderad med illamående kommer det gå finfint.
 
 
Redo för middagsgäster.
 
 
Den lilla kulan växer på och bebisen likaså.

Blivande Fars Dag

 
Jag har varit uppe en bra stund nu. Kan ju inte sova mer än 6 timmar. Har städat lite, läst bloggar och ska strax baka en chokladtryffeltårta inför kvällens middag. (Den blir godast om man bakar den ett dygn i förväg och förvarar den i kylen). Tess och Martin samt deras två gosiga söner kommer hit vid fyratiden. Det blir tidig middag och efter maten blir det barnfotografering. Misstänker att Jan kommer få fullt upp. Barn poserar ju inte på samma sätt som vuxna modeller, så han får nog vara lite extra snabb med kameran. Fast han har gjort det förut så det ska nog gå bra. Han har ju världens bästa assistent (dvs mig).
 
Ska bli roligt att få "huset fullt". Visst har vi två busiga katter som kan leva rövare, men det är ju inte riktigt samma sak som med två små barn. Vi behöver vänja oss vid liv och rörelse så det inte blir så chockartat när vi själva får vår lilla goding. Jag är helt och fullt inställd på att vi kommer få många, långa sömnlösa nätter och en kinkig bebis, för om det skulle bli motsatsen så blir man ju glatt överraskad. Hehe. Man är så nyfiken på hur livet kommer bli efter att den lilla kommit. Det är tur att graviditeten varar i 9 månader så man hinner ställa om sig. Sen kommer vi nog aldrig kunna bli helt förberedda på livet som förälder, men vi ska göra vårt allra bästa.
 
Imorgon är det Fars Dag, eller som jag säger till Jan: Blivande Fars Dag. Det måste firas! Vi tjuvstartar lite ikväll på Blivande Fars Afton med trerättersmiddag. Till förrätt: toast skagen, till varmrätt: lövbiffsrullader med ostfyllning och ugnsbakade rotfrukter, och till efterrätt: chokladtryffeltårta med grädde och hallon. Önskar er alla en fortsatt trevlig helg!
 
 

Något För Magen

 
Jisses, vilka ligaments-och växtvärksbesvär jag haft idag! Vid ett tillfälle gjorde det så ont att jag inte kunde hålla mig från tårar. Kvickt som tusan kollade jag efter om det hade börjat blöda och drog en lättnads suck. Inget blod. Älsklingen har varit så snäll idag och låtit mig vila medan han rengjort badrummen från golv till tak. Vid åttatiden åkte vi iväg och storhandlade. Kastade mig nästan över en kundvagn så jag hade något att hålla mig i. Det var inte lätt att gå normalt när det gjorde så jäkla ont, men det kändes skönt att få det gjort. Älskar ju att handla.
 
Jan föreslog att jag skulle köpa en olja för magen att börja smörja med nu när den börjat växa. Hade inte tänkt på det förut så jag blev glatt överraskad att han tänkt på det. Vet inte om det kommer hjälpa mot bristningar eftersom det är så individuellt, men det skadar inte att testa. Dessutom är det en mysig liten ritual att få magen insmord. Så nu börjar vi med det, morgon och kväll.
 
 
 
 
 
Någon som testat denna olja? Den har tydligen fått bra recensioner.

Privat Vs Landsting

 
Jag blir så arg och ledsen när jag får höra talas om blivande föräldrar som blivit dåligt bemötta när de ska göra RUL. Självklart kan jag förstå att de som jobbar på ultraljudsmottagningen har väldigt mycket att göra och att det lätt kan bli lite löpande-band-principen för alla som ska dit, men det kostar så lite att le och vara trevlig. RUL är ju för många det första ultraljud man gör, första gången man får se sitt barn och då man får veta om allt ser ut att stå rätt till. Det ska vara en glädjestund, men istället har många stött på rena rama glädjedödarna i de barnmorskor som jobbar på mottagningen. Hoppas inte det blir så för oss när vi ska dit i början på december.
 
Kan känna nu att jag är så glad att vi valde att gå till en privatklinik för det tidiga ultraljudet och KUB-testet. Ja, det kostar en slant, men man får verkligen så mycket för pengarna. Vi har bara fina minnen därifrån och fantastiska bilder på vårt första barn. Ingen sur och sönderstressad barnmorska kan ta ifrån oss den glädjen. Jan har sagt att han ska "sköta snacket" när vi ska till sjukhuset på RUL. Det känns skönt, för jag vet inte riktigt vilket humör jag kommer vara på. Han är lugn och riktigt duktig på förhandling. Jag kan lätt bli hetsig och upprörd om folk har en taskig attityd, särskilt när jag är full av hormoner.
 
Givetvis kommer jag uppdatera på bloggen hur vårt RUL gick och hur vi blev bemötta.
 
 
 
Vi kan varmt rekommendera Emma Ultraljudsklinik i Göteborg.
 
 

Kära Fröken Illamående

 
Kära Fröken Illamående och Bäste Herr Kräkning,
 
Idag fick jag inte behålla min frukost och inte ens mitt vatten. Igår kräktes jag i stort sett upp allt jag stoppade i mig. Jag vill gärna att Ni låter maten stanna kvar och särskilt vätskan, för det behövs till mig och min lilla bebis. Hoppas att Ni kan förstå det. Om jag finge ha någon måltid kvar skulle jag inte bli lika orolig över att inte få i mig tillräckligt med näring.
 
Dagens lunch bestod av ett ägg och sju brysselkål. Det är bra och näringsrik mat. Jag skulle gärna vilja att den stannade kvar. Skulle Ni kunna vara så vänliga att låta mig behålla den? Tänk på att det inte bara är bebisen som behöver näring, jag måste också få energi för att orka med dagarna.
 
Tack på förhand.
 
Sussi

Bebisen Växer Och Växer

 
Så här mycket har bebisen vuxit:

 
I vecka 4 var den inte större än ett knappnålshuvud.
 
 
När jag plussade i vecka 5 hade den vuxit sig lite större.
 
 
Från ett litet frö till en stor apelsin. På elva veckor händer det mycket!

Oh No It's Back

 
Jag vet inte om jag målar fan på väggen nu, men kan konstatera att illamåendet och kräkningarna är tillbaka. Det är dock "bara" andra dagen i rad så jag har fortfarande förhoppningar om att det ska vara en tillfällig dipp. Är det någon mer som varit med om att illamåendet försvunnit för att sedan komma tillbaka några veckor senare? Jag har alltid trott att man mår illa i början (nu räknar jag inte med den lilla andel kvinnor som tyvärr mår illa hela graviditeten) för att kroppen överöses med alla graviditetshormoner, men att det ska lugna ner sig när kroppen börjar vänja sig. Varför skulle då illamåendet och spyorna komma tillbaka i vecka 15? Började googla på det, men sedan kom jag ihåg vad min barnmorska sa - sluta googla och ring istället om du har några frågor. Så jag lät bli google och ringde barnmorskemottagningen, som tyvärr hade stängt just idag för utbildning. Får ringa igen efter helgen om kräkningarna och illamåendet fortsätter.
 
Jag VET att jag funderar alldeles för mycket och oroar mig. Förstår inte varför jag inte bara kan lyssna på vad min väldigt kloka och lugna sambo säger till mig och det är att jag har en liten därinne som växer så det knakar och rör om. Bara för att den första kritiska tiden är förbi och det mesta illamåendet försvunnit så betyder det inte att det inte kan komma och gå lite grann under hela graviditeten. "Spy och var glad min älskade", var hans otroligt klämkäcka råd till mig idag. Hahaha. Så kan man också formulera det. Just nu sitter jag vid köksbordet och försöker jobba med uppsatsen. Har nära till toaletten i alla fall. Blir dock lite orolig över att jag inte känner någon aptit längre och att jag inte kan behålla maten. Har till och med gått ner i vikt nu. Inte alarmerande mycket, men jag har ju legat ganska bra i viktökningskurvan och det känns inte bra att det helt plötsligt går åt andra hållet.
 
Nu håller vi tummarna för att jag mår bättre i helgen.
 
 
 
 

Inget Allvarligt

 
God morgon, kära läsare. Vaknade runt tre i natt, men lyckades somna om. Härligt! Har fått en ny "smärta" eller vad man ska kalla det. När jag nu slutat oroa mig för växtvärk och ligament så ska det ju så klart uppstå något nytt som man funderar på. Men Jan säger lugnande att det nog bara är en nerv som ligger i kläm. Det gör ont strax ovanför naveln. Som en smärtsam träningsvärk. Känns mer om jag ligger på sidan eller om jag använder magmusklerna för att vända på mig eller resa mig upp. Så det talar ju för att det bara är någon muskel eller nerv. Inget allvarligt. Så typiskt mig att alltid tro det värsta. Får försöka sluta med det.

Välkommen Vecka 15

 
Efter lite räknehjälp från andra mammor på Facebook så byter jag tydligen vecka på torsdagar. Hahaha. Gud, så förvirrad man blir ibland. Får skylla på gravidhjärna. Så nu kör vi på det tills det är dags för RUL den 6:e december. Spelar ju egentligen inte så stor roll om det är torsdagar eller fredagar, men jag är en sådan person som gärna vill ha stenkoll på saker och ting. Hehe.
 
Så vi säger väl välkommen till vecka 15. Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag tycker verkligen att veckorna rusat iväg. Hinner knappt med. Även fast jag sitter hemma hela dagarna och påtar med uppsatsen så överraskas jag alltid av helgen. Lika fort som den kommit, lika fort är den förbi och så börjar en ny vecka. På fredagar torsdagar tjuvstartar vi helgen för då går jag in i en ny graviditetsvecka. Alltid lika härligt. Väntar fortfarande spänt på att få känna de första fosterrörelserna. De flesta blivande mammor känner av dem i vecka 16-20 så jag kanske måste vänta några veckor till.
 
Har dock lite svårt att föreställa mig hur de känns. Det som man tror bara är gaser i magen kan tydligen vara bebisen som gymnastiserar. Hur sjutton ska man kunna känna skillnaden? Häromkvällen låg jag och tryckte på min mage i ett försök att känna bebisen när jag kände hur det bubblade till. Självklart önskar man att det var de första rörelserna, men det kunde lika gärna vara resultatet av mina starka thainudlar jag åt till lunch. Beslöt mig för att inte utmana ödet och slutade trycka på magen. Åh, jag vill känna nu!
 
 
 
Välkommen säger vi till magen i vecka 15 (bild tagen igår).
 
 
Bebisens ungefärliga storlek.
 
 
Han/hon har det nog riktigt mysigt i mammas mage.


 
 

Lite Hjälp Med Räkningen Tack

 
Okej. Jag trodde jag hade kläm på det här med räkningen av graviditetsveckor men blev lite osäker nu. Idag har jag (enligt barnmorskans beräkning) gått 14 fulla veckor av min graviditet. På gravidspråk skriver man vecka 14+0. När jag testade en graviditetsuträknare på minbebis sa den att jag redan var i vecka 15. Jag har alltid trott att jag går in i en ny vecka på fredagar. Imorgon kommer jag alltså vara i vecka 14+1 (alltså 14 fulla veckor och en hel dag). Men varför sa uträknaren att jag var i vecka 15 idag? Hur räknar ni andra mammor och gravida?
 
 

Who's Counting?

 
2-0 till bebisen. Både frukosten och lunchen tog sig ett dopp i toalettens swimmingpool. Det har verkligen varit en s.k vanlig, hederlig gravid-dag. En sådan där dag jag hade "förr i tiden". Nu är de tack och lov ganska sällsynta. Tur att jag inte åkte ner på stan. Och tur i oturen att jag fick allt på en gång - växtvärken, ligamentsbesvären, illamåendet och kräkningarna. Bättre att ha det lite extra tufft en eller två dagar i veckan än lite grann varje dag. Imorgon hoppas jag på en bättre dag.
 
 
 
Glad att mina älskade katter var lugna och fina hela dagen.
Här är minstingen Frezze som är lite kameraskygg.

Funny Story

 
 
Fick panik igår kväll när jag trodde att mina bröst redan börjat hänga, bara för att de tog emot magen,
men Jan bara skakade på huvudet och konstaterade med en djup suck att det är MAGEN som blivit större.
Ahaaa! Tur att en av oss har koll på vad som händer....
 
 
 
Before....
 
 
And after?

 

Börjar Få Kläm På Detta

 
Yes! Fixade nästan en hel vecka utan spya. Woohoo! Värt att fira. Ett tag är det nästan så att man undrar om det är något fel på en bara för att man inte haft så mycket graviditetsbekymmer den senaste veckan. Men imorse kom frukosten upp. Hastigt och lustigt när jag i godan ro stod och plockade in den rena disken. Jag är grym på att hinna till toaletten i tid och vira upp mitt långa hår i en knut samtidigt som jag studerar mitt eget maginnehåll i toalettens swimmingpool. Förutom kräket hade jag lite växtvärk och ligamentsbesvär imorse som fortfarande sitter i, men jag ska testa en ny studiemetod - horisontalläge i sängen. Försökte vara uppe och gå en stund för att se om det går över, men det gjorde det inte. Skönt att inte drabbas av tokpanik när smärtan tar över.
 
Känner att jag börjar få kläm på detta med att vara gravid. Jag VET att man inte vill höra att det är helt normalt att ha så förbaskat ont när det växer och har sig (och självklart finns det kvinnor som inte alls märker av det), men jag har dock insett att om man nöter in VARFÖR det gör ont så känns det lugnare. Det finns säkert någon nygravid därute som undrar och oroar sig över samma sak som jag gjort de senaste månaderna - ska det verkligen kännas så här? Svaret är ja. Växtvärken i livmodern börjar från dag ett och kommer fortsätta växa under HELA graviditeten. När den växer känner man dessa molande smärtor som kan liknas vid mensvärk. Men får man väldigt ont i magen i samband med blödning ska man alltid kolla upp det.
 
Växtvärken kan finnas kvar under hela graviditeten, men vanligast är att den uppstår i perioder (som i mitt fall). Jag tycker alltid det känns värst på kvällarna. Smärtan känns strax ovanför blygdbenet (det som jag ibland brukar beskriva som smärtan efter att någon stått och sparkat mig mellan benen) samt i korsryggen, och ibland känns det av på båda ställena. Smärtan i sig känns olika för alla eftersom vi har olika smärttålighet och gränser. Jag har alltid haft stora besvär med smärta både vid mens och ägglossning. Tänkte att om det fanns någon rättvisa så borde jag inte få så ont under graviditeten. Jag har det inte bedrövligt, men det är ju inte direkt smärtfritt.
 
Förutom växtvärk i livmodern så har vi de mysiga ligamenten som töjs ut till förbannelse. För den oinvigde så är livmodern upphängd i "band" (ligament). Ligamenten påminner mycket om gummiband vars uppgift är att hålla livmodern på plats. Men när livmodern växer så töjs ligamenten ut, vilket innebär att ligamenten utsätts för ganska stora påfrestningar, särskilt vid hastiga rörelser. Om man nyser eller reser sig upp hastigt kommer ligamenten töjas ut från sin normala icke-gravida längd till sin nya gravida längd. Det kan göra så in i helskotta ont, ungefär som om någon kör in en ishacka i magen på dig. Jag gjorde misstaget att röra mig lite för hastigt när jag skulle byta ställning i soffan och jag bara skrek rakt ut. Det var det värsta jag varit med om. Som tur var gick det över ganska fort.
 
Precis som med växtvärken så kan ligamentsmärtorna börja tidigt och hålla i sig under hela graviditeten, oftast i perioder. Jag kan inte säga vad som funkar för andra, men när jag har sådana besvär (vilket inträffar en del dagar) att jag knappt kan gå så är det bara vila som gäller. Har aldrig haft besvär mer än en dag, så dagen efter är jag på benen igen och kan gå mina entimmespromenader i skogen. Det gäller att hitta sin grej. I början var det väldigt svårt, för då var allt så nytt och man trodde att minsta lilla känning var ett tecken på missfall. Nu har jag kunnat acceptera att det inte är så illa. Klart saker och ting kan hända även senare i graviditeten, men jag kan inte göra annat än att lyssna på min kropp och inte pusha den för hårt.
 
 
 
 

Dagens Rosor

 
Känner att det blivit lite väl mycket ris i de senaste blogginläggen, så för att balansera upp det vill jag skriva ett inlägg till alla fantastiska läsare som ger sig till känna och peppar mig med sina kommentarer. Särskilt när det gäller tankar och funderingar kring barn och graviditeten. Var inte riktigt beredd på att det fanns en hel värld därute med blivande mammor och kvinnor som försöker bli med barn, som man delar så mycket med. Det är helt otroligt hur fina ni är! Blir så glad varje dag när jag går in på era bloggar och när jag läser era kommentarer. Att människor man aldrig träffat förut väljer att dela både glädje, lycka, sorg och förtvivlan med en annan främmande människa är verkligen beundransvärt.
 
Sen blir man väldigt glad över att få sådana här mail:
 
"Hej Sussi. Måste bara säga att jag tycker det är såå kul att följa din blogg och graviditet. Du skriver så fint och kärleksfullt. Kramisar på dig (och magen)."
 
Jag vill ge er alla dagens ros! 
 
 
 

Gårdagens Sopor

 
Jag tror på karma. Beter man sig som en ryggradslös, falsk liten skit kommer karma tillbaka förr eller senare och biter vederbörande i arslet. Vet ni vad jag mer vill tro på? Att människor man möter i dagliga livet, som man umgås eller jobbar med, vet vad tillit och lojalitet innebär. Jag vill tro på att medmänniskan kan avgöra vad som är rätt eller fel. Framför allt vill jag tro på att människor i min omgivning äger den väldigt enkla förmågan att kommunicera med mig som en vuxen människa. Ibland bevisas motsatsen, men jag vill inte bli bitter och misstänksam mot allt och alla för det. Om jag väljer att lita på en människa så utgår jag från att personen kommer till mig i första hand ifall det uppstår några frågetecken. Så skulle det fungerat, om inte personen man valde att lita på själv hade något att vinna på att framställa mig i dålig dager.
 
Varför jag sitter här tidigt på morgonen och bloggar om illojalitet och feghet beror helt enkelt på att jag vaknade arg och irriterad efter en ganska usel natts sömn. Min blogg är mitt bollplank och ni är mina villiga (eller motvilliga) lyssnare. Får jag älta något en liten stund så kommer jag över det lättare. Jag skulle kunna göra en "Katrin Zytomierska" och hänga ut människan, men känner att det varken gör till eller från. Så jag tände några ljus, kokade mig en kopp honungste och hoppas på att den dåliga sömnen inte ska komma tillbaka och bita MIG i arslet. Men jag vill inte avsluta dagens första blogginlägg med negativa ord, så jag passar på att inflika att det som tur är finns folk som vågar gå till botten med saker och ting på rätt sätt. Jag är väldigt tacksam över att ha sådana vänner. Ni vet vilka ni är.
 
 
 
Behandlar du mig rätt har du en vän för livet.
Hugger du mig i ryggen kastar jag ut dig som gårdagens sopor.
 
 
 
 

Visst Har Magen Vuxit?

 
 
Vecka 14 till vänster och vecka 5 till höger.
(Båda bilderna tagna på morgonen vid ungefär samma tidpunkt).
Jag tycker det är så roligt att dokumentera hur magen förändras. Alltid kul att kika på.
 
 

Min Lilla Ängel

 
 
Sitter med magen i vädret och och gosar med bebisen i magen.
Blir så lugn och harmonisk när jag stryker magen och inbillar mig att lilla ängeln känner det.
 
Tittar på TV3 Play och "Drömmen om ett barn".
Får lite mer perspektiv på saker och ting, inser vad som är viktigt och mindre viktigt.
Känner en enorm tacksamhet för det liv jag fått tillsammans med mitt livs kärlek.
Och för det lilla liv som växer i magen.
 
Sprid kärlek, glädje och lycka.
Glöm sorgerna för en stund och ta vara på det fina som livet gett er.
 
 

Västkustträffen - The Video

 
 
 
Här kommer förresten den grymma videon från fototräffen som jag och Jan var med och arrangerade.
Det blev så grymt lyckat! Får se om vi kan åka nästa år med vår lilla bebis.

Du & Jag

 
När Jan kom hem från jobbet tog vi en promenad med Sigge ute i regnet. Han ville ut (Sigge alltså), men blev inte så imponerad över att det regnade så det blev ingen lång utomhusvistelse. Väl inne släckte vi ner, tände några ljus, kokade te och satte oss i köket och bara hade lite "du-och-jag-tid." Jag vet inte vad det är, men tända ljus i höstmörkret gör mig alltid så lugn och harmonisk. I kombination med Jans sällskap förstås. Det har varit många känslor under dagen så lite extra lugn och ro under kvällen var väldigt välkommet.
 
Dagen blev dock inte helt bortkastad. Hade ordentligt flyt med uppsatsen. Sen anmälde jag oss till en föräldrakurs om den första spädbarnstiden. Barnmorskan rekommenderade oss att vara ute i god tid då det är begränsat antal platser. Vi anmälde oss till kurstillfället mitt i februari månad. Kändes ganska lagom. För det kommer komma många andra kurser vi vill gå på under våren så lika bra att sprida ut det lite. Man vill nog låta informationen landa lite innan man ger sig i kast med nästa kurs.
 
Inbillade mig att jag kände bebisen sprattla till när jag tryckte på magen, men det var nog bara gaser. Nu tycker jag inte magen växer så mycket. Hade nästan förväntat mig att den skulle växa lavinartat när man kommit in i andra trimestern, men det verkar gå ganska långsamt. Fast det är svårt att veta. Jag tittar ju på magen varje dag och då är det lätt att bli lite blind. Lär säkert ångra mig senare att jag längtade efter en stor mage. Hahaha. Nej, nu blir det fortsatt kvällsmys. Imorgon blir det promenad och hemmaplugg.
 
 
 

Personligt Och Privat

 
Och SJÄLVKLART får man världens drygaste, mest nedlåtande kommentar ANONYMT när man är ärlig
och visar sig sårbar (se kommentarsfältet).
 
Detta är MIN blogg och jag skriver om MINA känslor. Om jag inte mår bra över något tänker jag inte låtsas som att allt är frid och fröjd. Vem fan mår bra utav det egentligen?
 
Och hur är man funtad som person om man sitter och njuter av att racka ner på andra?
Trots tuffa tider så har jag ett fantastiskt liv tillsammans med min fästman, men världen utanför är inte en dans på rosor. Vill man läsa om en dans på rosor får man vända sig till fiktionens värld.
 
Välkommen till verkligheten, dryga jävla anonyma spån!
 
Uppdatering: Jag tror och hoppas på att jag kommer få ett lite annat perspektiv på saker och ting när bebisen väl är född. Jag önskar till exempel att vissa personer och handlingar inte kommer röra mig i ryggen och att jag högaktningsfullt kan be dem dra åt helvete. På något vis håller jag redan nu på att förändras. När jag kan välja hur jag vill och om jag vill gå vidare med något gäller det att hålla huvudet kallt och se till det stora perspektivet. Är det värt att lägga energi på en obetydlig petitessgrej när det finns så mycket viktigare saker att fokusera på? Klart som fan att jag kan störa mig på ryggradslösa människor som far med osanningar, men när det kommer till kritan så SKITER JAG FULLSTÄNDIGT i dessa individer och de individer som väljer att tro på osanningarna. När det gäller alla de andra grejerna som jag personligen inte kan påverka måste jag se till att behålla lugnet och acceptera verkligheten, även om det är svårt.
 
Ibland är livet inte rättvist, men det är tur att man har mycket kärlek i sitt liv. Och ett litet mirakel som växer i magen. Jag har alltid varit väldigt personlig och privat i min blogg, men det finns en hel del saker jag inte kan skriva om, men som då och då hotar att äta upp mig inifrån. Vissa dagar blir de yttre omständigheterna så påtagliga att jag är en hårsmån från att bryta ihop. Det har inget med bebisen att göra så oroa er inte för den lilla. Och det handlar inte om något så banalt som en examensuppsats. Jag kämpar med näbbar och klor för att inte låta stress och oro ta över för det är inte bra för bebisen. Frågan är bara om jag kanske är lite för ömtålig för att klara av detta själv. Att gå omkring och låtsas vara starkare än vad man är hjälper varken mig själv eller bebisen.
 
Life is too short to wake up in the morning with regrets.
So love the people who treat you right, forget about the ones who don't
and believe that everything happens for a reason.
 
If you get a chance, take it.
If it changes your life, let it.
Nobody said that it'd be easy,
they just promised it would be worth it.
 
 
 
 
 

En Dag På Stan

 
Katten Sigge (han som tror att han är en hund) har drivit mig till vansinne de senaste dagarna, så idag tar jag mitt pick och pack ner på stan. Tänkte installera mig på Espresso House, som vanligt, där de har gratis wifi och fortsätta jobba med uppsatsen. Det är svårt att sitta hemma med en katt som insisterar på att hela tiden få gå ut, trots att mamma var snäll och tog en lång promenad med honom på morgonen. Till saken hör att han faktiskt är en innekatt, men sedan jag flyttade till Borås har han förvandlats till en hund som gärna sitter framför dörren, "skäller" och vill gå ut i koppel. Och han är duktig när vi väl är ute. Väluppfostrad och hälsar på alla vi möter, men när mamma måste sitta hemma hela dagarna och plugga kan hon inte springa ut med honom stup i kvarten. Han är ju så klart extra besvärlig när det är någon hemma som kan höra hans klagande läten.
 
Så idag blir det alltså en studiedag på stan. Och om jag är riktigt duktig en sushilunch på Eest. Jippie!
 
 
 
Vår lilla panterhund Sigge (Tigge) Luringen.

Den Långa Väntan

 
 
185 dagar kvar. Det här är helt klart den bästa, längsta väntan jag varit med om.
Men det kanske är lätt att säga nu när magen inte hunnit bli så stor än.
Gissar på att det kommer låta lite annorlunda om några månader...
 

Vacker På Insidan

 
Det händer att jag sminkar mig och tar på mig riktiga kläder om jag ska iväg någonstans. På en fika, en lunch eller bara ut på stan, vilket inträffar kanske max en gång i veckan. Resten av tiden går jag hemma - osminkad, okammad, i mjukisbyxor, oversized t-shirt och utan bh (för brösten ömmar så jäkla mycket). Jag är sexigheten personifierad. Ibland brukar jag påminna Jan om att jag faktiskt kan göra mig rätt söt om jag fixar till mig. Bara så att han inte glömmer bort att hans flickvän inte jämt är ful. Självklart tycker han inte att jag ful ofixad, men det skadar inte att påminna honom att jag inte alltid är så...osnygg. Hahaha.
 
Han gör sig i ordning varje dag och trots att han för tillfället har lite för mycket skägg för min smak så är han ändå drop dead gorgeous. Särskilt när han har kostym, som han så klart hade idag när jag kände mig som fulast. Men han kysser mig med lika stor entusiasm varje morgon innan han går till jobbet. Kärleken är blind, eller vad brukar man säga? Hehe. Idag under min morgonpromenad insåg jag att hur jag än ser ut på utsidan så har jag den absolut vackraste insidan, för därinne bor den finaste lilla ängeln. Det är lite därför jag på allvar börjat med min vardagsmotion, för att fortsätta ha ett vackert och hälsosamt inre för vår lilla bebis.
 
 
 

Livets Största Skatt

 
 
Här är jag endast fem dagar gammal med min indonesiska mamma Ruminingsih.
Snart är det min tur att få hålla livets största skatt i mina armar.
 
Kan inte låta bli att undra hur vårt lilla mirakel kommer se ut.
Längtar så oerhört mycket efter dig!

En Strålande Morgon

 
Uppdatering: Kan inte låta bli att tänka på uppsatsen när jag är ute på mina promenader. Försöker stänga av mina tankar om det stressar mig för mycket, men än så länge har det inte gjort det. Mina tankegångar slutar oftast med insikten att jag får beta av punkt för punkt. Ta en sak i taget, även om det går långsamt. Tänker jag på allt som måste göras och tror att det ska kunna ske på samma gång blir det bara pannkaka av alltihop. Nu när jag äntligen sakta men säkert börjat bryta igenom uppsatsblockaden får jag vara försiktig så att jag inte tappar fokus igen. Skynda långsamt är mitt motto för tillfället.
 
God morgon, kära läsare. Har varit uppe och stökat sedan halv sju imorse. Känner mig väldigt utvilad, vilket inte är så konstigt med tanke på hur tidigt jag somnade igår. Ska ut på min morgonpromenad om en stund. Solen börjar så sakteligen titta fram och för stunden är det en fantastiskt klarblå himmel. Tänkte vänta en liten stund så det hinner bli en aning varmare. Måste verkligen passa på att vara ute när det ser ut att bli fint höstväder. Har bara fått "njuta" av regn och rusk på mina promenader de senaste tre dagarna. Idag har jag inte lika mycket på agendan så det blir uppsats för hela slanten. Gör en bra dag idag. Tjingeling.
 
 
 
Från vårt köksfönster. Lite svårt att se, men det är sol och blå himmel.
 
 

Gjorde En Bra Dag

 
God kväll, kära läsare. Jag gjorde sannerligen en bra dag idag. Fick massa ärenden gjorda, tog en timmes morgonpromenad OCH jobbade med uppsatsen. Höll verkligen igång från morgon till kväll. Kanske inte så konstigt att jag var helt slutkörd redan vid halv sju. Åt en tidig middag och sedan gick jag faktiskt och lade mig då jag höll på att somna vid middagsbordet. Jan undrade förstås om det var en bra idé, eftersom jag har en tendens att vakna mitt i natten om jag lägger mig för tidigt, men jag kunde verkligen inte hålla mig vaken. Så jag somnade kanske vid sjutiden. Vilken rolig flickvän jag blivit. Hahaha. Sov som en stock och vaknade tre timmar senare. I mitt stilla sinne hoppades jag på att det var morgon men så klart inte. Och nu är jag jättepigg. Haha. Sömnen blir lite knasig när man är gravid. Fast jag ångrar inte att jag sov. Det var ju vad kroppen verkligen behövde. Får se om jag lyckas bli trött igen och sova hela natten. Tror inte det....
 
 
Sweet dreams.

Några Datum

 
 
Hittade en rolig förlossningsuträknare på nätet. Man får väl ta det med en nypa salt, men kul att läsa.

En Lättnadens Suck

 
Den här dagen blir bara bättre och bättre. Fick precis resultatet från förra veckans KUB-test och det var ett postivt besked. Känner mig så lättad. Trodde jag skulle behöva vänta några dagar till, men icke. Vi vet att KUB-testet endast innebär en sannolikhetsvärdering och ingen garanti, men vi har båda pratat om att endast gå vidare med ytterligare tester om kliniken rekommenderar oss att göra det, vilket de inte tyckte med tanke på vårt riskvärde. Det kostar pengar att gå till privatklinik men så värt det! Är otroligt nöjd över att vi valde Emma Ultraljudsklinik i Göteborg. Man behöver aldrig irritera sig över att folk är otrevliga. Självklart har de ju ett vinstintresse i att skämma bort oss och erbjuda toppservice, men är man en jätteorolig blivande förstföderska så är jag bara tacksam över att slippa mötas av tjuriga tanter. Har otroligt svårt för folk som jobbar med vård-och serviceyrken när de själva har ett uselt bemötande.
 
 
 

RUL 6 December

 
 
Sitter här och studsar av glädje! Äntligen fick jag en tid för rutinultraljudet. Nu har jag ett datum att räkna ner till, förutom varje fredag när jag går in i en ny vecka. Hela graviditeten går ju ut på att vänta, räkna och längta. Haha. Hon som tog bokningen var hur trevlig som helst, vilket var en skön omväxling till den otrevliga kärringen som satt i växeln. Den 6 december kl. 08.45 ska vi till ultraljudsmottagningen på Södra Älvsborgs Sjukhus (Borås) för att kika på vår lilla ängel, som troligtvis inte kommer vara så liten längre. 31 dagar kvar. Åh, vad jag önskar att tiden går fort nu. Fast inte för fort eftersom jag samtidigt vill hinna bli klar med uppsatsen innan jul.
 
Ska bli så underbart att få se vår bebis igen och eventuellt få ett mer exakt datum för beräknad förlossning. Innan jag blev med barn hade jag inte så mycket koll på detta med graviditetsveckor och ultraljud. För den oinvigde kan jag kortfattat förklara att man beräknar graviditetens längd från den senaste menstruationens första dag, även om man inte kan bli gravid förrän 14 dagar efter menstruation och ännu senare om cykeln är längre än 28 dagar (vilket min är). Denna beräkning används eftersom de flesta kvinnor vet när den senaste menstruationen inföll, men förmodligen inte när de faktiskt blev gravida.
 
Metoden är dock inte helt korrekt och en ultraljudsundersökning kan ge en mer korrekt beräkning än den senaste menstruationen. Om det datum som beräknas med ultraljud skiljer sig mer än fem dagar i förhållande till min mens är det resultatet av ultraljudet man går efter. (Kan ha berättat detta förut, men jag kör det igen). Som det är nu så skiljer det exakt fem dagar mellan BF enligt barnmorskan och BF enligt ultraljudet. För oss spelar det egentligen ingen roll om beräknat förlossningsdatum blir tidigare eller senare i maj, så länge det lilla livet är färdigutvecklat och redo att komma ut i världen. Däremot får jag vara beredd på att kanske behöva räkna om gravdititetsveckan med några dagar.
 
Syftet med rutinultraljud är att avgöra hur långt graviditeten har kommit och beräkna datum för förlossning, se hur många foster som finns i livmodern samt undersöka fostret för att kunna upptäcka allvarligare missbildningar. Könsbestämning ingår INTE i undersökningen, vilket innebär att de inte aktivt kommer försöka se vilket kön barnet har. En del barnmorskor vägrar tala om könet av principskäl och en del är lite mer diplomatiska och säger att de inte kan se det. Ibland har man dock tur att få en barnmorska som faktiskt förstår föräldrarnas nyfikenhet och inte ser det som något extra jobb att kika lite extra efter könet. En sådan hoppas vi på att få. 
 
Vi kommer säga till barnmorskan att vi inte vill veta könet om hon kan se det på ultraljudet. Skulle det vara så att hon kan se det får hon skriva ner det på en lapp som vi sedan lägger i ett förseglat kuvert. Kuvertet ska vi ge till bagaren som får öppna det och beroende på om det blir en pojke eller flicka bakar han en tårta med blå eller rosa fyllning, men neutral på utsidan så vi inte kan gissa vilket kön. Den 8 december ska vi ha en julfest där vi bjuder våra vänner på mat och tårta. När vi skär upp tårtan får vi veta vad som gömmer sig i magen samtidigt som våra nära och kära. Med reservation för att ultraljudet inte alltid är 100 % tillförlitligt. Och kan de inte se könet får vi vänta lite längre på överraskningen.
 
 
 
Dagens morgonmage i vecka 14.
 
 
Jämför med en svullen kvällsmage.
 
 
 

En Ny Vecka

 
Uppdatering: Jag älskar hundar och brukar aldrig bli hundrädd, men höll på att skita på mig när jag mötte världens största dobberman i skogen. Han såg inte mindre ofarlig ut med kuperade öron. När han bröstade upp sig och spände ögonen i mig fick jag känna på modersinstinkten för första gången. Vips, så var rädslan som bortblåst och jag hade kunnat ge mig in i strid. Skulle så klart inte haft en jävla chans, men jag var i alla fall inte rädd längre.
 
God morgon, kära läsare. Vaknade utvilad och utan huvudvärk. Jippie! Jan masserade min panna igår natt och fick mig att somna på typ 30 sekunder, trots den vidriga värken. Sen sov jag som en stock fram till ungefär kl. 07.00. Gissar att jag verkligen behövde det. Idag känns det som en bra dag och jag planerar att göra en bra dag. Ska jobba med uppsatsen hela dagen och drömma om vår julresa. Bra med en morot. Men först ska jag ta mig en morgonpromenad. Vi hörs säkert lite senare dag. Tjingeling!
 
 
 
 

Man Måste Få Drömma

 
Huvudvärken går inte över så jag slänger strax in handduken för ikväll och hoppas på att få sova bort det värsta. Förutom skallebank har kvällen varit förhållandevis lugn. Kan inte låta bli att undra vad bebisen gör därinne i magen. Sover den? Eller trampar den omkring som jag sett så många gånger på ultraljudet? Jag är så nyfiken och vill så gärna känna hur den rör sig. Längtar till på fredag då vi går in i en ny vecka. Imorgon ska jag göra ett nytt försök att boka rutinultraljudet då personen som tog bokningarna var oanträffbar förra veckan. Morr. Är så ivrig och vill ha ett datum att längta till.
 
Jag kanske är fånig, men varje kväll innan jag går och lägger mig ställer jag mig framför spegeln och tittar på magen. Det är det enda sätt jag kan SE att den lilla verkligen finns och bor inne i mig. Åh, mitt hjärta bultar så hårt av kärlek. Hoppas den känner det. Och blivande pappan pussar på magen och säger hur mycket han älskar oss. Tänk att någon som bara är lite över en decimeter lång redan kan vara så älskad. Jan säger med väldigt mycket kärlek i rösten att jag är lika glad som en tre-åring (i en leksaksaffär) när jag tittar på den lilla växande magen. Kan verkligen förstå vad han menar. Det jag känner är ren och skär, okomplicerad lycka.
 
 
 
Vi älskar dig.

Musten Är Ursugen

 
God kväll, kära läsare. Denna söndag är en förhållandevis bra och dålig dag. Dålig för att jag har ont i huvudet och spydde. Motionsmässigt bra då vi var ute och gick en timme på förmiddagen. Jag har denna helg lyckats med målet att röra på mig minst en halvtimme om dagen. Försöker att inte känna efter så mycket när ligamenten börjar att dra utan saktar i så fall bara ner på takten. Satt en stund med uppsatsen, kanske inte lika länge som jag önskat men en stund är bättre än ingenting. Och sen blev det kraschlandning i soffan. Har i skrivande stund väldigt svårt för att hålla mig vaken. Sitter vid middagsbordet, håller Jan sällskap när han lagar söndagmiddag och nickar till lite då och då. Så otroligt trött. Somnade faktiskt i någon minut sittandes på köksstolen och drömde om bebisen som hoppade omkring i magen.
 
Jag hoppas ni alla haft en trevlig helg.
 
 
Längtar så mycket efter att få se dig igen.
 

I'm F*cking Glowing

 
"I just wanted the glow. The one that they promise you on the cover of those magazines. Well, I'm calling it - pregnancy sucks. Making a human being is really hard. I have no control over my body or my emotions."

Glöm att alla spyor och gravidkrämpor försvinner efter tolfte veckan - det gör dem inte. Efter en kaskadspya på toaletten känns det nästan som förr igen. Visst, det är inte lika illa som förut, men det är ta mej fan lika obehagligt. Sorry, jag känner mig lite trött och matt just nu så språket är inte lika civiliserat. Man har liksom vant sig vid att inte må så dåligt och slippa de dagliga spyorna och så händer detta. Nåja, jag visste ju att alla krämpor inte skulle försvinna över en natt bara för att man gått in i andra trimestern, men man lever ju alltid på hoppet att man ska börja glöda så där fint av graviditeten. Gärna hela tiden. Men inte idag. Nu har jag fått huvudvärk också. Urk.
 
 
 
Bjuder på en Halloween-bild. Fotograf och retusch Jan Monsen.

 
 

Just For The Record

 
Jag gjorde en chockerande upptäckt vid middagen idag. Det finns ingen plats i min mage för all den mat som jag vill äta. Kan verkligen säga att det inte finns någon som helst sanning (eller logik) att man ska äta för två när man är gravid, men inte bara för att barnmorskan säger det utan för att det är fysiskt omöjligt att göra det. Det får ju för bövelen inte plats med någon mat när den lilla har bosatt sig därinne och växer sig allt större. För att inte tala om alla svällande tarmar som förflyttar sig. Och på kvällarna är det värst. Magen sväller upp till nästan dubbel storlek. Det är nästan helt absurt.
 
Nu undrar ni säkert varför jag grämer mig över att inte kunna äta mycket mat. Saken är den att jag väldigt gärna vill äta stora portioner för jag älskar mat, men inser med vemod att jag hädanefter bör äta små fågelportioner, i alla fall på kvällarna. Vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan jag får på kvällen efter middagen, men det känns ungefär som om man ska spricka. När som helst, men inte på grund av mättnadskänsla utan för att det tar tvärstopp. Jag hann inte ens bli särskilt mätt för jag kunde inte få i mig så mycket. Hur ska det gå när bebisen blir ännu större? Kommer jag aldrig kunna äta mig riktigt mätt?
 
Höll för övrigt på att skrämma slag på Jan. Han satt och retuschade en bild vid datorn och hörde inte mig komma in i arbetsrummet för att säga godnatt. När han vänder sig om står jag där, tydligen med världens mest skrämda ansiktsuttryck. Självklart trodde han ju att det hänt något, att något var fel med bebisen, men det jag precis hade gjort då han vände sig om var att klämma på magen och känna för första gången hur mycket min livmodern hade växt. (Tryckte en bit nedanför naveln och kände den nästan på en gång). Jag tyckte det var skitläskigt, därav mitt uttryck. Det var så klart inte meningen att skrämma honom.
 
 

Pregnancy Photos Week 14

 
 
Inte så stor skillnad från vecka 12 men jag misstänker att det snart kommer smälla till.
Är så tacksam över att min sambo fotar och dokumenterar min älskade mage och bebisens hem.

Be Who You Are

 
Be who you are and say what you feel
because those who mind don't matter
and those who matter don't mind.
 

Några visdomsord till alla bloggare därute som råkar ut för elaka kommentarer.
 
 
 

Bebiskläder Och Babypaket

 
En härlig dag med konstiga, föga behagliga sammandragningar och tänjande ligament. Det gör ont, men det går. Så länge man slipper illamåendet är detta preggo helnöjd. Vi tog oss ut en sväng för att hämta vårt babypaket hos Babyproffsen. Upptäckte att min hjärna inte riktigt är med mig idag. När jag stod i butiken tyckte jag det var väldigt konstigt att det var så många gravida kvinnor därinne. Det tog flera minuter innan jag själv kom på vilken typ av butik jag befann mig i. Grattis Sussi, till en s.k gravid-hjärna. Nåväl.
 
I paketet låg det blöjor, nappflaska, våtservetter, matskedar, tidning, rabattkuponger och lite annat smått och gott. Sedan bar det av till Kappahl för att utnyttja en värdecheck som jag fått från ett annat gravidpaket. Jan ville välja body denna gång och klart han fick det. Eftersom vi inte vet vilken sort det blir så tog vi en offwhite-färgad body samt en ursöt liten mössa med öron. Båda från kollektionen Newbies. Hade lite svårt att gå för det högg hela tiden och smärtade i den södra regionen. Gissar att livmodern tränar upp sig för fullt idag samtidigt som ligamenten tänjer ut sig för kung och fosterland. Mysigt.
 
 
 
Så nyfiken på den lilla i magen. Längtar så otroligt mycket efter att få träffa dig.
 
 
Gratis Baby Box paket för alla blivande mammor.
 

En Underbar Lördag

 
God morgon kära läsare. Lördag morgon och jag lyxade till det med frukost i sängen. Låter sambon få en extra lång sovmorgon för det har han verkligen gjort sig förtjänt av. Själv ska jag strax kliva upp, duscha och göra mig i ordning för några ärenden på stan. Fick ännu ett gratis babypaket med en värdecheck från Kappahl så vi ska åka iväg och välja en gratis body från Newbies. Sen har jag ett annat babypaket att hämta ut från Babyproffsen. Gratis är väldigt gott när man måste vara sparsam med utgifterna.
 
I eftermiddag ska vi ta nya gravidbilder i studion på lilla magen i vecka 14. Förra gången jag stod i studion var för två veckor sedan. Tänkte att det blir lagom att ta nya bilder med två veckors mellanrum. Gissar att den största förändringen kommer ske de kommande månaderna, särskilt nu när vikten börjar öka. Barnmorskan följer min viktutveckling och jag har gått upp exakt 2 kg hitills, vilket känns helt okej. Jag ska ju öka i vikt, men samtidigt ha lite koll på vågen så att det inte barkar helt åt fanders. Än så länge är allt i sin ordning.
 
Jag är ju en kvinna som tidigare varit väldigt tränings-och viktmedveten. Det blir ju onekligen så när man stått framför kameran så mycket. Får absolut inga jobbiga känslor av att gå upp i vikt under graviditeten som så många andra kan få, vilket faktiskt har förvånat mig. Kanske är för tidigt att säga när jag ännu inte ökat 10-15 kg, men förut kunde jag tycka att ett par kilo motsvarade ett ton. Ungefär. Det kommer dock bli väldigt spännande att se om/när/hur jag lyckas komma tillbaka till någon typ av toppform efter förlossningen, förutsatt att det inte blir några komplikationer. Men absolut ingen hets. Jag kommer att ha ett år på mig. Därefter har jag en bröllopsklänning att komma i. 
 
 
 
Min bästa bikiniform för ett år sedan ligger på 13 kg mindre än vad jag väger just nu.
Efter graviditeten kommer målet till min forna toppform innebära en viktminskning på ca 20 kg.
 
Ska bli spännande!
 
 

En Härlig Mage

 
 
 
Den härligt uppsvällda kvällsmagen i vecka 14. 
Beach 2013 - here I come!
 
 

Thailändska Vårrullar

 
På allmän begäran kommer receptet på mina thailändska vårrullar.
Som vanligt brukar jag inte använda mig av mått, utan det blir mycket på känn.
 
Ingredienser:
 
köttfärs (blandfärs eller nötfärs)
40 st rispapper (finns att köpa i asiatiska livsmedelsbutiker)
potatismjöl + vatten (blandas ihop till lim och värms i micron tills det tjocknat)
morötter (riv grovt)
vitkål (strimla tunt)
färska böngroddar
shiitakesvamp (kan hoppas över om man inte gillar svamp)
röd chili (färsk)
färsk vitklök (hackad)
thailänsk ostronsås (finns att köpa i asiatiska livsmedelsbutiker)
kinesisk soja
2 liter olja (att fritera med)
thai sweetchili sås (att doppa vårrullarna i)
nam pla-sås: lime, fisksås, röd chili och hackad vitlök (att doppa vårrullarna i)
 
 
 
Stek chili och vitlök i en stor wokpanna. Lägg i köttet och stek till nästan färdigt.
Släng i vitkålen, morötterna (och svampen).
 
 
Smaksätt med ostronsås och soja.
 
 
Släng i böngroddarna sist.
 
 
Låt fräsa ihop så att det inte blir så mycket vätska kvar.
Smaka av och är du nöjd så lägg över fyllningen på en plåt så det hinner svalna.
 
 
Tänk på att inte ha för mycket fyllning i rispappret.
Den måste gå att rulla ihop. Limma kanterna med potatismjölslimmet.
 
 
Låt rispapprena ligga under en fuktig handduk så de inte torkar ut.
 
 
Sen är det bara att fritera järnet.
 
 
Lycka till!
 
 
 
 
 
 

Då Blev Det Helg

 
Har beordrat min kära sambo att påminna mig om uppsatsarbete i helgen ifall jag skulle råka "glömma bort" det. Fått mycket bra pepp av nära och kära idag, vilket gjort att jag sakta men säkert känner mig än mer beslutsam att verkligen ta tag i det på riktigt. För det hade ju varit helt underbart att slippa tänka på uppsatsen över jul. Att kunna njuta av ledigheten utan att ha något som gnager i bakhuvudet. Så det blir inte så mycket helg för mig de kommande dagarna. Bara bita i det sura äpplet.
 
Ikväll känner jag mig väldigt tacksam för allt stöd jag fått av folk i min omgivning. Både IRL, Facebook och på bloggen. Det är verkligen något helt unikt att vara gravid och att få dela tankar, oro, glädje och funderingar med andra som går igenom samma sak är en fantastisk känsla. Ni kanske har märkt att min lista över blogglänkar blir allt längre och det är för att jag hittar den ena mysiga gravid-bloggen efter den andra som jag börjat följa. Tack för att ni finns och för att ni delar med er av livets allra största äventyr.
 
Önskar er alla en trevlig helg. Mys nu riktigt ordentligt i höstrusket!
 
Terima kasih! (Tack så mycket).

 
 

Jag Måste Skärpa Mig

 
Ibland (ganska ofta) blir jag rätt less på mig själv för att jag inte tar tag i saker och är tillräckligt effektiv. Har gått och blivit en lat människa, vilket inte är särskilt charmant. Nu talar jag givetvis om min examensuppsats. Varför ska det vara så in i helvete svårt att få ändan ur vagnen och jobba med den på mina bra dagar? Och mina bra dagar blir allt fler. Det är ju nu jag ska passa på att bli klar! Istället går jag hemma och bara "tar det lugnt". Latar mig, är ett annat uttryck. Visst, jag gör sjukt mycket i hemmet - städar och donar varje dag, men det är ingenting som hindrar mig från att pilla på uppsatsen.
 
Förr fanns det en anledning till varför jag inte kunde göra annat än att ligga i sängen, men nu när illamåendet i stort sett är borta och kräkningarna likaså är det ju verkligen bara fritt fram att köra på. Så varför går det inte? Var är min kämpaglöd och entusiasm? Var är min sprudlande energi och brinnande intresse för mitt uppsatsämne? Är det någon som kan tala om det för mig? Det här går verkligen inte. Jag MÅSTE skärpa mig. Ju snabbare jag blir klar med uppsatsen desto mer kan jag verkligen njuta av graviditeten.
 
Jag VET ju att det bara är att sätta sig ner på arslet och ta tag i skiten, men ändå drar jag mig för att göra det. Behöver en spark i arslet. Något eller någon som sätter fart på mig och motiverar mig. Att skälla på mig funkar inte. Det har jag försökt. Man kan ju tycka att bebisen i magen borde motivera mig, men det blir snarare motsatt effekt. I alla fall så här i början av graviditeten. Det är så mycket annat mysigt man vill göra istället för att skriva juridiska analyser om rättstillämpningen av brottet olaga förföljelse. Till exempel ligga och drömma om bebisen eller läsa gravidböcker. 
 
Det är verkligen så lite kvar innan jag går i mål och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte blir klar. Jag är i fjärde månaden nu och bebisen ska ligga därinne en bra stund till, men tiden rinner iväg fortare än vad man tror. Måste verkligen greja detta. Har sagt till Jan att jag får ta och sitta med uppsatsen i helgen. Några timmar är bättre än ingenting. Jag ska be honom se till att jag verkligen gör det. Har faktiskt ledsnat lite på mig själv och skulle må så mycket bättre om jag kommer igång med sista spurten.
 
 
Mitt humör just nu....
 
 

Välkommen Vecka 14

 
 
Älskar min mage och vår lilla bebis som bor därinne. Så mycket kärlek!
 

I vecka 14 händer det grejer med mig, den blivande mamman. Nu förändras kroppen nästan från dag till dag. Boobsen blir allt större och jag kommer bli varse om att det inte bara är bebisen som växer, utan jag kommer också öka hastigt i vikt. Jippie! Har nog och kommer nog aldrig bli så glad över att magen blir allt större. Hahaha. Jag kan verkligen känna hur underbart det är att vara gravid. Tänk så lätt det är att känna glädje när man inte har så ont eller mår så dåligt. Hihi. Det bästa jag vet är när Jan kommer hem från jobbet. Då rusar jag ner och visar honom dagens mage, som igår var enorm. Han pussar på den och igår kväll ritade han ett litet rött hjärta vid naveln. Åh, vad jag längtar efter att få se vår bebis igen!
 
 
 
 
 

Den Lilla Bubblan

 
Att vara gravid för första gången är som att upptäcka en helt ny värld som man tidigare bara hört talas om. Har man längtat så mycket efter barn som jag gjort är det självklart att man vill njuta av varenda sekund, även de dåliga sekunderna när man till exempel mår illa och kräks. Jag läser mycket bloggar, tidningar och intervjuer med andra gravida kvinnor och har insett att jag faktiskt kommit väldigt lindrigt undan vad gäller graviditetskrämpor under den första trimestern. Mina 7 veckor är ingenting i jämförelse med flera månaders illamående och konstanta kräkningar flera gånger om dagen. Känns konstigt nog lite trösterikt att veta att man definitivt inte är ensam om att må som en näve skit under de första månaderna.
 
Nu när den värsta tiden tycks vara förbi har jag möjlighet att samla mina tankar en smula och reflektera över en hel del saker. Som det här med vänskap, bekantskap, nya relationer och det framtida kontaktnätet. Vad som är annorlunda nu är att jag utgår ifrån ett så kallat bubbel-perspektiv. Jag lever i min lilla gravid-bubbla och tänker väldigt mycket på bebisen samt hur vi vill att den ska växa upp, vilka människor som kommer spela en stor roll i bebisens liv och vilka värderingar som vi kommer vilja överföra till vårt barn. Det är nästan som om jag ser på människor från ett annat perspektiv. Har kommit på mig själv ett par gånger med att ställa frågor som "vill jag ha den här personen i mitt och mitt barns liv? Vad sänder den här människan ut för signaler egentligen?"
 
Det finns två saker som får mig att se rött på en gång. Missbruksproblem och våldsproblem. Jag är en vuxen människa och kan hantera att folk i min närhet tampas med svåra saker i livet. Jag har själv tidigare levt med människor som haft både missbruks-och våldsproblem, men då har jag bara haft mig själv att tänka på och jag har som ni ser klarat mig helskinande. Men nu handlar det inte bara om mig. Nu har jag en liten inneboende i min mage vars hälsa och välmående jag prioriterar högst av allt. Det är MITT/VÅRT ansvar att ge den lilla de bästa förutsättningarna i livet, vilket innebär att slippa växa upp i närheten av oförutseende, våldsbenägna människor.
 
Avslutningsvis tänker jag skriva några väl valda ord till personer som gnäller eller har åsikter om hur jag fördelar min tid: Jag tänker inte ödsla mer tid på er. Jag kommer ha ännu mindre tid när bebisen väl kommit och då lägger jag hellre den lilla tid som blir över på mina riktiga vänner. Till exempel de som har barn och som kanske VET att man som gravid inte alltid orkar hålla igång precis som förut. Jag gör i alla fall inte det. Jag går in i min egen lilla bubbla, speciellt nu när det är det första barnet, och det enda jag försöker fokusera på är att må bra för då mår bebisen bra. Energitjuvar har jag aldrig gillat och särskilt inte nu när jag själv har så lite energi vissa dagar.
 
 
 
Bjuder på min tolkning av Wednesday Addams. Fotograf Jan Monsen.
 
Happy Halloween!

 
 

Den Godaste Maten

 
Tur att det inte är farligt att äta stark mat under graviditeten för jag hade haft problem att överleva om jag inte fick min thaimat. Gud så gott det är med alla kryddor och hettan! Mumma! Har varit och bunkrat upp i thaiaffären nere på stan och handlat massa smaskiga grejer. Så tacksamt att handla i asiatiska livsmedelsbutiker för det är så billigt och man får så mycket för pengarna. Handla aldrig på ICA eller sådana liknande affärer om ni ska laga asiatisk mat. Det är dyrt och smakar inte på långa vägar lika gott.
 
Jag kommer lägga upp receptet på mina vårrullarna vid ett senare tillfälle. Har fått många förfrågningar om det.
 
 
 
170 kr kostade allt detta. Böngroddar, koriander, färsk chili, torkad chili, 80 st rispapper,
fisksås, ostronsås, glasnudlar och smaksatta nudlar.
 
 
Lite ingredienser till de thailändska vårrullarna.
 
 
En asiatisk nudelsoppa fick lindra den värsta hungern innan det blir dags för vårrullar.
 
 
En annan middag som jag lagat: Tom Yum-nudlar, vårrullar och nam pla-sås.
 
 
 

Ett Stort Leende

 
Vaknade imorse med världens största leende på läpparna. Jan tyckte att vi borde flytta på mina öron så hela mitt leende får plats. Imorgon går jag in i vecka 14. Det kommer säkert bli en del justeringar med datumen efter vårt rutinultraljud, men än så länge räknar jag veckorna som barnmorskan gör. Gissar dock på att det kommer bli flyttat bakåt cirka fem dagar då jag har rätt bra koll på när jag hade ägglossning. Men som sagt. Barnmorskans ord är lag - än så länge. Sen kan man ändå aldrig veta när bebisen kommer. Vad jag förstått så är det ganska vanligt att gå lite över tiden om man är förstföderska, men jag kan ha fel.
 
Barnmorskan sade 9 maj och senaste ultraljudet sa 14 maj. Men jag avvaktar till rutinultraljudet innan vi spikar något definitivt datum. Och även om vi har ett datum så kan bebisen lika gärna dyka upp två veckor före det datumet eller en vecka efter (kanske ännu längre?) utan att det ses som onormalt. Någon gång i början/mitten på maj är det beräknat i nuläget, vilket innebär att vi kommer behöva hålla oss hemma sista veckorna i april och i stort sett hela maj om bebisen bestämmer sig för att ligga kvar i magen en stund till.
 
Kände lätt illamående när jag vaknade, men som vanligt gick jag upp och lagade frukost. Så fort jag fått mat i magen så lägger sig illamåendet och jag kan fortsätta dagen utan några kräkincidenter. För det mesta. Har ganska mycket på agendan idag. Ska bråka lite med CSN och begära nedsättning av återbetalningen av studielånet, väntar på svar från Hyresnämnden om vilken blankett vi ska fylla i för ett åtgärdsföreläggande gentemot företaget som (miss)sköter fastighetsförvaltningen och vägrar komma och laga vattenledningen trots att de lovade göra det för fyra månader sedan, kl. 11 ska jag ringa till ultraljudsmottagningen för att boka tid för ultraljud i vecka 18.
 
Slutligen måste jag fortsätta pilla en hel del med examensuppsatsen. Tänker inte stressa i onödan så jag mår dåligt (vilket jag tidigare varit väldigt duktig på), men jag vill ändå bli klar för det skulle kännas så obeskrivligt skönt att äntligen komma i mål. Har tyvärr inte kommit särskilt. Det går så långsamt. Finns så lite ork och lust. Det är i alla fall ingen jämn fördelning på energin. Vissa dagar kan jag vara hur pepp och pigg som helst, medan andra dagar kan vara riktigt sega. Glömmer ibland bort att saker och ting inte återgår till det normala bara för att jag passerat 12:e graviditetsveckan.
 
Men för att summera - jag MÅR mycket bättre än vad jag gjorde de första månaderna, fast jag måste fortfarande låta dagsformen bestämma. Nu finns det i alla fall en ärlig chans att få många bra dagar per vecka och bara det är en helt fantastisk frihet. Kommer nog aldrig glömma bort hur det kändes att vara sängliggandes och i stort sett bara gå upp för att kräkas. Den senaste veckan har jag bara behövt ligga en dag och jag har bara kräkts två gånger. Ibland klarar jag till och med av att fungera som en normal människa en hel dag UTAN att behöva sova flera timmar mitt på dagen. Det känns så UNDERBART!
 
 
Min profilbild

Sök i bloggen