Begränsad Åtkomst


Jag passar på att slänga ihop ett snabbt blogginlägg innan internet dör. Japp. Det strular även här på biblioteket men det gör det tydligen för de flesta juridikstudenter idag. Men jag kan jobba på rätt bra i alla fall. Bara rätt frustrerande att inte kunna kommunicera med sin kära fästman som man knappt haft någon kontakt med idag. Tur att det finns mobiler. Egentligen hade jag inget nytt att komma med förutom att jag skrivit fem sidor idag. Kaaatjing! Jag har med andra ord "jobbat ikapp" gårdagen. Bara för att summera hur fenomenalt duktig jag varit kan jag nu säga att det producerats 12 sidor till på uppsatsen under de fyra dagar jag varit här. Har dessutom hela dagen på mig imorgon innan jag flyger hem till Borås på kvällen. Så jävla stolt! Snart ska jag packa ihop för dagen och bege mig hem till Rajsan för middag. Ikväll blir det nog Terminator 4 som går på TV.



Att Knapra Piller


Idag mår jag bättre. Tror jag. Försöker att inte känna efter så mycket utan dricker mitt morgonkaffe och peppar mig mentalt för dagen. Borde försöka dra ner lite på koffeinet men jag behöver det just nu för att orka med dagarna. Att vara här på bibblan och känna stressen gör att man lätt anammar ett ohälsosamt leverne. Brukar inte dricka så mycket kaffe annars. Nåväl. Ledsen för igår. Det var verkligen en usel dag rent känslomässigt. När jag kom hem till English på kvällen var jag ganska tacksam att han inte skulle komma hem förrän idag. Kröp ner i soffan och grina till allt man kunde grina till på TV. Grey's Anatomy, Glee etc. När klockan var nio kände jag att det inte fanns några tårar kvar så jag började kolla på Terminator 3. Det hjälpte att se människor och robotar skjuta på varandra.

Jag har kollat på naturläkemedel och lite annat smått och gott för mina hormonbekymmer under helvetesveckan. Men som läget är nu vill jag inte stoppa i mig något som jag absolut inte måste på grund av bebisbakandet. Femal Balans görs det reklam för mot bland annat PMS-besvär och även om dessa piller inte påverkar möjligheten att bli gravid så finns det inga som helst studier på hur det verkar under graviditeten. Rent allmänt så är jag väldigt anti mot alla typer av mediciner och piller. Lite lustigt med tanke på hur mycket sjukhusbesök och diverse medikament jag ätit genom min uppväxt. Fast kanske just därför. Jag har liksom någon typ av spärr och jag vägrar så långt det är möjligt att knapra piller om det inte är absolut nödvändigt.

Vad jag däremot äter varje dag är folsyra. Kunskapen om folsyra bland gemene man är skrämmande låg och jag själv tillhörde en av dom som inte hade en susning om hur viktigt det egentligen är för fostret förrän jag och Jan beslutade oss för att börja med bebisverkstaden på riktigt, vilket inte alls var särskilt länge sen. I Sverige föds ca 25 barn varje år med ryggmärgsbråck och varje år utförs ca 80 aborter efter vecka 16 i graviditeten på grund av ryggmärgsbråck på fostret. Om jag då genom att äta ett piller om dagen kan minska risken för att just vårt barn ska födas med ryggmärgsbråck så är det inget snack om saken.

För att få effekt måste man börja äta tabletter med folsyra cirka en månad innan man blir gravid. Skulle vi blivit med bäbut denna gång hade jag inte hunnit äta tillräckligt länge så jag försöker tänka att allting har en mening. Folsyratabletter finns att köpa till exempel på apotek, i hälsokostbutiker och i många livsmedelsbutiker. Funny story. Jag var inne på Apoteket i Borås för några månader sedan och skulle testa något piller som skulle blockera kolhydratsupptag. För att gå ner i vikt. När jag nu var där för att köpa folsyra så kände den manliga expediten igen mig och frågade om det inte var jag som köpte de där kolhydratstabletterna och undrade hur det hade gått. Jag fick då erkänna att jag valt att inte fokusera på viktnedgång just nu och sedan tittade jag menande på folsyratabletterna. Tror han blev lite generad. Eller så var det jag som blev det. Hahaha.

Det är många kvinnor som idag får i sig för lite folsyra. Alla graviditeter är förstås inte planerade och därför rekommenderar Livsmedelsverket att alla kvinnor som kan tänkas bli gravida ska äta folsyratillskott fram till den tolfte graviditetsveckan. Folsyra är viktigt för fostrets celldelning som i början av graviditeten går som snabbast. Det är under tredje och fjärde graviditetsveckan behovet är som störst när anlag för ryggmärg, nerver och hjärna bildas. Har man låga halter ökar risken för att barnet ska få vissa fosterskador. Vill man få i sig folsyran genom kost så är de bästa källorna i bland annat mörkgröna bladgrönsaker, kål, bönor och bär. Här är livsmedelsverkets lista över rekommenderade livsmedel :
  • baljväxter, som bönor, kikärter, gröna ärter, sockerärter, linser
  • gröna bladgrönsaker som spenat, ruccola, frisésallat, machésallat
  • kål som broccoli, brysselkål, blomkål
  • rotfrukter som kålrot, rödbetor
  • andra grönsaker som röd paprika, majs
  • frukt som apelsin, kiwi, honungsmelon
  • bär som jordgubbar, hallon, björnbär, svarta vinbär
  • fullkornsprodukter, som bröd, råris, fullkornsgryn
  • filmjölk och yoghurt
  • leverpastej och lever

 

 

Livet Suger Alligatorpung


Har ni dagar då ni känner er totalt misslyckade? Då allt bara är skit och man önskar att hela världen bara kunde gå och dö? Så har jag känt mig de senaste timmarna. Jag fick ihop en sida idag och sedan grävde jag ner mig i diverse olika polisrapporter. När jag kom till den sista om besöksförbud så var det som om något bara tog stopp. Mitt humör. Mitt pepp. Min vilja att leva. Typ. Om jag finge välja skulle jag åka hem till English och lägga mig under täcket för att aldrig mer kliva upp. I alla fall inte idag. Jag känner mig som en stor megagigantisk påse med skit och vill inte vara ute bland folk. Jag mår illa och känner kväljningar hela tiden. Och det värsta av allt är att det är till ingen nytta. Alltså, jag är inte gravid eller något sådant roligt. Bara illamående och värdelös trötthet.

English var så snäll och köpte två påsar lakrits samt ett paket kvinnliga intimprodukter till mig igår efter mina önskemål. Det höll mig lugn och ganska tillfreds med tillvaron. Imorse klev han på ett sådant där långt pass som han har då han jobbar som brandman ute på Arlanda så jag blir själv hela kvällen och natten. Han kliver inte av förrän imorgon bitti. På ett sätt är det väl tur för honom att han håller sig borta för jag är inte vidare sällskaplig av mig just idag. Skulle väl säkert bara velat kasta saker på honom utan någon som helst anledning. Bara för att han är man och råkar vara i närheten. Nej, men skämt å sido. Bäst att inte reta upp ens vänner som ställer upp för mig med gratis boende.

Kan inte den här hemska dagen bara vara över? Vill vakna upp till en ny dag full med positiv energi och massa pepp. Men det är ju några timmar kvar på detta misslyckade dygn. Funderar på hur jag ska göra med resten av dagen. Går jag här ifrån kommer jag inte kunna nå ut till omvärlden. Då kommer jag bara vara helt avskärmad från civilisationen och känna mig ännu kassare än vad jag gör just nu. Hade jag varit hemma i Borås skulle jag tagit en sjukdag och lagt mig i sängen. Nu är jag inte hemma utan jag sitter på juridiska biblioteket - inte långt ifrån tårar. Jävla pissiga kvinnliga hormoner! Vill verkligen hem till Jan nu. Vill att han ska hålla om mig och säga att allt kommer kännas bättre. Mår inte alls bra. Vill bara gråta floder. Och kräkas. Livet suger alligatorpung.


Den Där Dagen


God morgon. Sitter på mitt vanliga morgonfik i väntan på att biblioteket ska öppna. Häller i mig en caffe latte och förbereder mig mentalt på en lång dag med uppsatsen. Helst av allt vill jag sova bort dagarna för att snabbare komma hem till min sambo, men jag försöker dränka både min trötthet och längtan med kaffe och feta polisutredningar. Gäääääsp. Men jag ska verkligen inte klaga. Jag har det bra och det går framåt. Har skrivit sex sidor på två dagar. Även om jag kanske kände att jag borde klämt ut fler sidor så får jag inte vara alltför tuff mot mig själv. Får fortsätta mata in text som ska vara med i uppsatsen och sedan får vi se vad Handledarn säger. Vissa avsnitt kanske man får göra om helt eller stryka och andra saker kanske behöver utvecklas mer. Den 10 juni är ju som sagt första tillfället som jag skickar in en så gott som klar uppsats i den bemärkelsen att innehållet är klart.

Eftersom det kommer bli första gången som Handledarn ska granska en större mängd text som jag skrivit så får jag förbereda mig på att behöva jobba en hel del med den feedback som han kommer med. Jag vet att uppsatsen är och kommer vara långt ifrån klar för betygsättning. Men det är det som man har Handledarn till för. Inför honom kan det få se hur dumt som helst ut, för det är hans jobb att inte låta uppsatsen släppas iväg för rättning innan det ser tillräckligt bra ut. Jag har fortfarande många lösa trådar att knyta ihop och trots att jag snart har deadline så finns det alltid en risk att man aldrig känner sig tillräckligt färdig. En del saker kanske jag inte kan fördjupa mig på med tanke på utrymmesbrist. Det finns förvisso ingen gräns på antalet sidor utan det är kvalitén som ska avgöra, men man kan ju inte mata på med hur mycket som helst.

Kan vara svårt för mig att se vad som kan vara irrelevant i sammanhanget om jag från början haft en tanke med ett visst avsnitt men sen inte riktigt får ihop det med resten. Ska bli intressant att se hur och om jag lyckas hålla mig till min disposition och syfte. Misstänker att jag kan komma att behöva skriva om en del i inledningsavsnittet. Men så är det ju alltid. Tankar och idéer man hade från början kanske man måste förkasta för att ta in annat som passar sig bättre i sammanhanget. Har ju fått en del tips att följa upp av Handledarn som visade sig vara mycket intressant. Saker som jag inte hade en tanke på när jag skrev min disposition. Men samtidigt inte så långt ifrån så att det inte känns som min uppsats. Jag har bara fått möjlighet att se problemet från olika vinklar.

Flummar jag på för mycket nu med detta inlägg? Misstänker det. Den dagen då uppsatsen är godkänd och klar för publicering - den dagen slipper ni mitt flum och får höra mitt jubel istället. Det är ju ändå mitt lilla skötebarn. Ska försöka göra mitt bästa att inte bara glömma bort allt mitt arbete som jag gjort i månader för att få till det sista elementet i min juristexamen. Förföljelse är något som jag länge velat skriva om och har nu äntligen fått göra det. Jag ska verkligen försöka ta till vara de få dagar som kvarstår innan första inlämningen. Nu ska jag installera mig på juridiska biblioteket och fokusera till max. Tjingeling!

Take A Chill Pill And Enjoy The Ride


Som jag tidigare nämnt så ser det inte ut att bli någon bäbut denna gång. Inte så överraskande eftersom jag misstänkt ganska länge att de symtom jag har beror på den vanliga, bedrövliga, tråkiga PMS:n. Så vi får hålla tummarna för nästa gång. En sak som jag reflekterat över är hur stora chanser jag har att bli med bäbut varje gång vi försöker, förutsatt att något inte är fel på oss. Jag har en hel del vänner och bekanta som blev med barn på första eller andra försöket utan några som helst problem, vilket tidigare gav mig en förhoppning om att det kanske går lika fort för oss. Det jag däremot inte tänkte på var att de vänner och bekanta alla varit i 20-årsåldern. Och ja, det spelar faktiskt en ganska skrämmande stor roll vad man har för chanser om man ser till åldern. Eftersom jag själv kommer fylla 30 nästa år så räknas jag till 30-årsgruppen.

Så här stor är chansen för en normalfertil kvinna att bli gravid vid samlag i samband med ägglossningen

Ålder
Vid 15 år: 40 %
Vid 20 år: 40 %
Vid 25 år: 30 %
Vid 30 år: 25 %
Vid 35 år: 20 %
Vid 38 år: 10 %
Vid 40 år: 5 %
Vid 43 år: 0–1 %

Så jag ska ha i åtanke att det inte är hela världen om vi inte kommer igång med bakningen på en gång. Lägg till det faktum att man bara har två dagar i månaden som man kan bli med bäbut. Klart man är ivrig och förväntansfull och otålig. Vem är inte det när man längtar ihjäl sig? Men man gör sig själv en gigantisk otjänst ifall man börjar stressa upp sig när det inte ens gått särskilt lång tid. Så jag ska försöka slå dövörat till när folk säger att det minsann gick jättefort för dom att göra bäbut. Visst kan det gå fort, men det kan också ta en jävla tid och ändå ligga inom ramen för vad som anses "normalt". Det är faktiskt mer sannolikt att det genomsnittliga paret inte blir gravida.

Generellt kan man säga att ett fertilt par har goda chanser att bli gravida inom ett år:
• Ungefär 30% blir gravida inom 1 månad.
• Ungefär 60% blir gravida inom 6 månader.
• Ungefär 85% blir gravida inom 1 år.
• För resterande tar det längre tid och vissa kan behöva hjälp att bli gravida.

Med detta inlägg vill jag säga till mig själv - take a chill pill and enjoy the ride!




Att Nästan Stupa


Jag sitter på mitt smått överviktiga arsle och har skrivit ytterligare tre sidor idag, men känner mig alldeles vimmelkantig och bedrövligt seg just nu. Klockan 18.00 har jag middagsplaner med bror och brorsdotter men innan dess måste jag försöka krama ur det sista. Rikspolisstyrelsens rapporter är kanske inte världens mest intressanta läsning just nu fast skulle behöva komma lite längre innan jag ger upp för dagen. Borde kanske skriva lite mer när jag kommer hem till English också. Har ju ändå ingen tillgång till internet där så varför inte knåpa några sidor till på uppsatsen. Eller i vart fall en eller två meningar mellan reklampauserna under Desperate Housewife och Good Christian Bitches. 

Tidigare idag träffade jag på en juristkamrat som för tillfället läser EU-rätt och pluggar till den fruktade T6-tentan aka Muren. Jag reagerade på hans otroligt entusiastiska uppsyn.

Jag: "Du ser pepp ut".
Juristkamraten: "Du anar inte. Jag slår frivolter av lycka".


Ska säga er en sak, kära läsare. Känslan av att aldrig mer behöva skriva en femtimmarstenta i juridik överträffar det mesta. Jag är så förbaskat lycklig att jag snart tagit mig i mål trots att jag många gånger nästan stupat på kuppen. Det har varit allt ifrån sjukskrivningar till personliga kriser och sammanbrott. Men likt Fågel Fenix har jag rest mig ur askan och bara blivit starkare. Ska inte gå så långt som att tacka alla jävla idioter jag stött på under mitt liv som student, men hade det inte varit för dom skulle jag inte vuxit och utvecklats till den sjukt vettiga person jag är idag. Nästan fulländad. Hahahaha. Nej, men skämt å sido. Jag känner mig själv så pass väl vid det här laget. Jag vet att motgångar bara gör mig starkare i längden. Precis som det ska vara.






Den Sista Spurten


Så har man återigen installerat sig på juridiska biblioteket i Uppsala. Här kommer jag bo denna vecka och nästkommande. Med undantag från helgerna då jag flyger hem till Borås. Det blir ett jäkla pendlande och flygande kors och tvärs över landet men snart är jag klar med det. Min deadline blev förlängd till 10 juni då Handledarn tyckte det var bäst om jag fick två hela veckor i Uppsala att jobba klart med uppsatsen innan jag gjorde mitt inskick. Sedan får vi se om det finns någon som kan opponera på uppsatsen innan sommaren eller om det får bli senare till hösten. För mig spelar det egentligen ingen roll. Visst hade det varit skönt att få det gjort men ingen idé att stressa upp sig. Finns det ingen opponent så finns det inte. Men om det nu på något sätt går att ordna får jag försöka stöka om i mitt jobbschema och ta en sista flygresa till Uppsala. Det är inte populärt att begära ledigt om man går på sommarvikariat, men förhoppningsvis kan de fixa det om man är ute i god tid.

Gårdagen blev en mjukstart (trodde jag) eftersom jag inte haft tillgång till internet över helgen. Så jag satt med räkningar, bokningar och diverse blogginlägg under morgonen innan jag tog mig an uppsatsen. Trots att jag fick en sen start så lyckades jag ändå komponera ihop tre sidor. Idag ligger fokus på den polisrättsliga delen av uppsatsen. Den delen som är lite mindre juridisk så jag misstänker att det kan komma att gå ganska bra med skrivandet idag. Fast jag ska inte ta ut något i förskott. Mina hormoner ställer till det och jag är oerhört trött om dagarna. Tyvärr inte på grund av bäbut utan det är så jag alltid känner mig när det är dags för helvetesveckan. Jag har insett att jag aldrig någonsin kommer kunna avgöra på egen hand (utan att testa mig) om jag är med bäbut för de symtom jag har strax innan helvetesveckan är precis likadana som när man väntar bäbut. Illamående (ibland kräkningar), extrem trötthet, ont i brösten och bedrövliga humörsvängningar.


Hallstahammar Episode 2


Jag och min kära fästman har ju hängt ihop ett tag och varit på en del fototräffar. Han står ju vanligtvis bakom kameran och jag framför. Vid några tillfällen har vi gjort tokigheter tillsammans framför kameran men det är ytterst sällan. För allra första gången gjorde vi en planerad parplåtning tillsammans med vår (min) tolkning av filmhistoriens mest passionerade par. Jörgen var vår fotograf och Boel gjorde makeupen. Japp, även Jan blev sminkad. I samma veva blev Boel intervjuad och filmad av någon lokal tv-kanal som hade intresserat sig för fototräffen. Jan fick mörkare och mer markerade ögonbryn och mustasch. Iklädd kostym, väst och egenhändigt sydd kravatt såg han sannerligen ut som en Rhett Butler. Så stilig att jag blev alldeles knäsvag.

Vi hade vår plåtning på lördagen vilket visade sig vara träffens näst varmaste dag. Att vi sedan höll till inomhus gjorde ju inte saken bättre. Det var väldigt svårt att hålla sig sval och elegant när sminket var farligt nära att fullständigt rinna bort från ansiktet. Jag har inte hunnit se hur bilderna blev utan det får jag gå igenom med Jan när jag kommit hem från Uppsala. Finns massa bilder i hans kamera som jag längtar efter att få gå igenom. Bland annat de heltokiga korten han tog på oss modeller i badkaret. För att inte tala om killarna.... En annan bild som jag verkligen ser fram emot att få se är den vi tjejer tog på lördagen runt midnatt. Temat var "Black And White". 13 modeller på en och samma bild. Är helt övertygad om att det blev skitasnygg.

Här kommer fler bilder från Hallstahammar:


 

Jan sminkas inför Borta Med Vinden-plåtningen.

 

 

Min klänning.

 

 

Min stiliga Rhett Butler.

 

 

And action.

 

 

Det var lite pirrigt att posera med sin fästman men det gick alla tiders.

 

 

Jörgen in action.

 

 

Ju senare klockan blir desto naknare...

 

 

Plåtning vid midnatt.

 

 

Då kommer ridpiskan fram...

 

 

Black And White.

 

 

En kort och en lång.

 

 

Efter midnattsplåtningen på lördag hann vi se omröstningen i ESC då Loreen vann.

 

 

Festen fortsatte på campingområdet en bit bort från hotellet.

 

 

"Lägerelden" och en melon fylld med sprit.

 

 

Och sedan gick vi tillbaka till hotellet och dansade loss på discot...

 

 

Söndagen var lika varm som de andra dagarna så det blev Thailands-klänningen.

 

 

Förhållandevis pigga fotografer trots sena nätter och fest.

 

 

Världens största reflexskärm och världens minsta kinäs.

 

 

Jan förbereder inför en sista plåtning innan hemfärd.

 

 

En något trött fotograf?

 

 

En Angi.

 

 

Fotografen Pelle ställer upp som testmodell.

 

Fler bilder kommer snart upp på Facebook för er som är vän med mig där.

 


Hallstahammar Episode 1


Det blev en lika galen fototräff detta år som förra året trots att en norrman uteblev på grund av bilstrul. Måhända var årets träff en smula rörigare då hotellet hade lyckats boka in tre olika evenemang samtidigt. Vanligtvis är vi fotofolk de enda som springer runt på hotellet och dess ägor men detta år fick vi trängas med 1500 andra oklara människor. Jag har fått bevittna karatefyllor bland lokalbefolkningen och det var ingen vacker syn. Men nästa år kommer troligtvis fototräffen flyttas till en annan helg så det inte krockar med andra evenemang. Lite svårt att koncentrera sig på en plåtning när det ska springa kissnödiga kärringar framför både fotograf och blixtar.

Här kommer första bildregnet på helgens eskapader:



 

Bilen är fullpackad med väskor, alkohol, fotoutrustning, kläder, rekvisita, två modeller och en fotograf.

 

 

Utanför Brukshotellet i Hallstahammar. Arrangören KG i gul t-shirt.

 

 

I år hyrde Jan sviten så vi skulle ha plats för att bjuda dit lite folk på fest senare under kvällen.

 

 

I detta badkar hände det roliga grejer som ni kommer få se vid ett annat tillfälle....

 

 

Jan testar en väldigt liten kamera....

 

 

Eftersom jag inte tycker om sol eller att bli brun så fick jag ha paraply mot den stekande solen.

 

 

Många Cavor hade vi köpt. Och öl. Och två liter turkisk peppar shots.

 

 

Det är inte lätt att vara liten...

 

 

Kära återseenden och många kramar.

 

 

Och så börjas det med alkoholen...

 

 

Och flaskorna tömdes...

 

 

Peace!

 

 

Och shots delas ut till höger och vänster av den norska baggen.

 

 

Och festen fortsätter men nu börjar folk bli en aning på pickalurven...

 

 

Bromance i soffan.

Senare under kvällen körde vi en plåtning i badrummet.

Temat var "Hur många modeller ryms det i en jaccuzzi?"

Svaret får ni när fotografen har retuscherat bilderna.


Sedan testade vi hur många killar iklädd bikini som ville bli fotade i samma badkar....


To be continued....

Tillbaka Till Civilisationen



Gruppbild på en stor del av årets träffdeltagare.

Jag har nu landat i Uppsala och ska snart sova. Känner mig bedrövligt trött.
Men vilken fantastisk helg det varit.
Bilder och utförligare blogginlägg kommer imorgon.
Bor hemma hos English denna vecka och nästa.



Vi hann se poängutdelningen när Sverige vann Eurovision Song Contest.
Jan är ledsen för Norge kom allra sist så medan vi andra jublar är han inte lika glad
Men de vann ju faktiskt för några år sedan så lite förluster kan dom ta.

God natt mina vänner.
Från och med imorgon bor jag återigen på juridiska biblioteket.

Mot Hallstahammar


 

Som f.d glamourmodell är det min plikt att håna alla nakenhatare med det snygga linnet...

Onepiece on! Mot Hallstahammar. Nu väntar en lång roadtrip med Jan och Malene.

Here we go! Jippiedooooo!

Early In The Morning


Nackdelen med att gå och lägga sig tidigt - man vaknar tidigt. Utvilad och uppstigning kl. 04.00. Fördelarna är att man hinner se soluppgången, njuta av att det redan är 17 grader i skuggan och ta vara på tystnaden. Tog god tid på mig att packa och nu är jag så gott som klar. Har lite prylar kvar på listan som är Jans men han får sova några timmar till eftersom han ska köra långt. Nu är det tre timmar kvar till avfärd. Vad sjutton ska jag göra nu då? Behöver inte duscha och göra mig i ordning än på länge. Hum. Kanske ska krypa ner i sängen igen och snufsa lite med min sambo. Ja, det vore ju inte så dumt.

Uppdatering: Det blev inget morgonmys med sambon för jag bestämde mig för att ta en timmes powerwalk. Blev peppad när vågen visade 60.9 kg imorse. Det går nedåt. Sakta men säkert. Är övertygad om att det är mina träningsrutiner samt kombination med nyttig mat som gör susen. Har packat träningskläder och skor så jag är redo att fortsätta med träningen under min Uppsalavistelse. Kommer gå så bra det här. Med lite beslutsamhet och en stor dos tålamod. Började ju som sagt på 62.7 kg när jag kom hem från förlovningsresan i slutet på april.

Tack Och God Natt


Nu är det som så här att jag är helt sannslöst trött. Har massor att packa inför fototräffen i helgen samt min studievecka i Uppsala, men jag klarar knappt att hålla ögonen öppna. Så jag ska ta en dusch och krypa till sängs. Får gå upp tidigt imorgon bitti och packa allt. Jag har ju självklart skrivit en lista på precis allt som ska med, vilket gör att min packning kommer gå fort. Som ni kanske förstår lär jag inte kunna eller hinna blogga någonting förrän på måndag. Men då kan ni förbereda er på ett bildregn från årets Hallstahammarträffen. Jag är ju som bekant inte den som ligger på latsidan när det gäller att ta en massa backstage-bilder.

Ser verkligen fram emot att träffa allt underbart fotofolk igen! Och jag och Jan kommer säkerligen ta en liten romantisk resa längs memory lane. Vi gick ju ut officiellt med vårt förhållande för snart exakt ett år sedan på Hallstahammarträffen. Sen firade vi en underbar nyårsafton tillsammans på samma hotell. Tack och god natt, kära läsare. Vi hörs efter helgen. Kan hända att jag hinner skriva några rader imorgon innan vi åker på vår långa roadtrip till Hallstahammar. En av modellerna kommer förbi kl. 10.00 för att samåka med oss. Det är jag väldigt tacksam för eftersom jag kommer åka med en annan fotograf till Uppsala på söndag och genom detta arrangemang får Jan sällskap i bilen hem.


Att Baka En Bebis


Skulle verkligen vilja veta om det bakas någonting inne i magen just nu, men det är bara att vänta och låta dagarna gå. Jag försöker väl att inte hoppas för mycket. Statistiskt sett (och jag gillar statistik) är det inte många som blir med bäbut på en gång. Men för 80 % av paren brukar de lyckas få igång bakningen inom ett år. Ska bli skönt med fototräff och sedan resan till Uppsala för dagarna kommer passera försvinnande fort. Ingen idé att tänka för mycket på bebisbaket då det faktiskt kan påverka hela cykeln. Det är rätt fascinerande hur kvinnlig tankekraft kan fungera. Jag vet till exempel många par som efter flera års kämpande med att få egna barn gett upp tanken och så plötsligt blir de gravida. Så allt pekar ju på att man bara ska slappna av och låta det ha sin gång. Lättare sagt än gjort. Om man börjar närma sig 40 föreligger det ju en viss stress över att det kanske inte kan vara möjligt att få barn på naturlig väg. Eller att alls få barn.

Personligen oroar jag mig inte för min ålder. Visst, fertiliteten sjunker stadigt efter 30 men det finns inget som säger att vi skulle ha några problem att få en bäbut på det vanliga sättet. Självklart har vi pratat om åldern och att man faktiskt får räkna med att det kan ta några år. Därför kan det vara bra att inte vänta för länge med att starta igång fabriken. Skulle det visa sig att det blev en fullträff nu kommer jag nog känna mig en smula förvånad. Just nu känns allt som vanligt, men alla reagerar ju olika. En del går flera veckor utan att misstänka något och andra påstår sig veta med en gång om det bakas. Ja, som ni kanske förstår har jag surfat omkring på en hel del mammabloggar. Lite lustigt hur mitt intresse för andras bloggar så totalt bytt riktning. Från att mestadels bara läst en massa glamourmodellers bloggar till att kika runt på diverse familjebloggar och forum.

Well. The times they are a-changin'. Jag är bara så oerhört tacksam för att jag har hittat personen jag vill dela resten av mitt liv med. Som jag ska gifta mig med och (om allt går som det ska) bilda familj med. Det är en fantastisk känsla när man vet att man får uppleva livets alla stora äventyr med sitt livs kärlek. Rätt fascinerande att två människor kan träffas och bli så head-over-heels förälskade i varandra. I början kunde det nästan liknas vid en tonårsförälskelse, men med tiden har det vuxit sig allt starkare och djupare. Fast visst kan jag fortfarande få töntiga återfall och kasta suktande blickar efter min fästman och känna mig som en nyförälskad tonårsflicka.


Det Rasslar Fortfarande


Jag har precis haft min första kaffepaus ute på balkongen i morgonsolen. Satt och funderade på min uppsats och på de känslor jag nu känner inför mitt lilla skötebarn. Skippade morgonpromenaden imorse för jag kände att jag ville komma igång med uppsatsskrivandet med en gång. Får ta igen det i eftermiddag innan jag ska tvätta. Det börjar närma sig 50 sidor och jag kan för allt i världen inte riktigt erinnra mig om när det blev så mycket. Jag minns att det rasslade till rejält efter min första vecka i Uppsala då jag satt dag ut och dag in på biblioteket. Men samtidigt minns jag hur förtvivlad och deprimerad jag var i början av terminen. Då kunde jag inte för mitt liv förstå hur en stackars student skulle få till en duglig juridisk mastodontuppsats.

Den har inte blivit korrekturläst ännu så jag får ju vara beredd på att det kan bli en hel del sågningar, strykningar och förfllyttningar av diverse avsnitt när det börjar närma sig deadline. Men nu kommer jag åtminstone ha något som kan kritiseras. En stadig jäkla bunt med papper. Och mer lär det bli. Tror väl inte att jag kommer få så mycket gjort i helgen, men sedan har jag ju två veckor i Uppsala (men åker hem på helgerna) så det lär byggas på ännu mer. Någon dag kommer det säkert rassla till ännu en gång vad gäller sidantalet. Det är en ganska skön känsla jag har nu när jag sitter och jobbar med min uppsats. Att jag faktiskt kommer bli klar och inte behöva skämmas alltför mycket över det jag åstadkommit.


En Förtrollande Bild






Älskar verkligen denna fantastiska bild som min begåvade vän Tallee fotade på förra årets Smålandsträff.
Funderar faktiskt på att göra en stor tavla av denna bild. Är ju så såld på fantasy och medeltid.

Tallee har skrivit så fint om mig på sin blogg att jag blev alldeles rörd när jag läste det.
Klicka HÄR för att läsa hennes blogg och det inlägg jag finns med i.

Förberedelser Inför Hallstahammar


Har haft systuga här hemma under kvällen. Jan sitter och syr ihop en riktigt stilig kravatt till sin Rhett Butler-karaktär och jag är precis färdig med min underkjol till min Scarlett O'Hara. Blev sjukt snyggt med en liten 1870-tals turnyr. Ger klänningen lite extra puff och tyget faller så mycket snyggare. Har aldrig gillat de gigantiska krinolinerna som var populära under amerikanska inbördeskriget, men däremot är jag riktigt svag för turnyrmodet. Så min gestaltning av filmhistoriens mest passionerade par utspelar sig något decennium efter inbördeskriget. Det finns ju faktiskt en uppföljningshistoria i form utav en miniserie med Timothy Dalton i rollen som Rhett Butler. Och den utspelar sig ungefär i samma tidsepok som jag hade tänkt mig lördagens plåtning. Men vi kommer försöka återskapa vissa väldigt kända poser från filmen. Detta är verkligen en session jag ser fram emot. Jörgen ska fota och Boel ska lägga makeup.


En Smula Stressad


Ja, jag klagar. Det är varmt i Borås. Väldigt varmt. Trots att jag är ute och motionerar tidigt på morgonen har hettan redan hunnit komma och jag avlider nästan under min runda. Nu sitter jag smått uttorkad och utmattad vid köksbordet för att snart inta min frukost. Kokt ägg, räkor och lite creme fraiche. Efter frukost blir det en lång och avsvalkande dusch. Därefter uppsatsskrivning. Ska försöka hålla mina tankar samlade men det är vansinnigt svårt i värmen och med vetskap om att det är så sjukt mycket som ska göras innan fredag.

Till att börja med måste jag sy på mer tyll på min underkjol för att det ska bli en turnyrliknande "puff" på den svarta klänning jag ska ha under lördagens Borta-Med-Vinden-plåtning i Hallstahammar. Sen måste jag och Jan slå våra kloka huvuden ihop för att sy en kravatt till honom. Team work och tålamod ikväll alltså. Innan fredag ska vi även hinna rensa min laptop för att byta ut den mot en nyare. Allt ska överföras till min externa hårddisk och sedan in i den nya laptopen. Är nervös över allt som har med teknik att göra och tror att min examensarbete ska försvinna hux flux.

Sist men absolut inte minst är det en del grejer som ska fixas inför nästa helgs bröllop. Imorgon har vi tvättid och jag måste även packa till min vistelse i Uppsala med alla uppsatsgrejer och kläder, samt packa inför denna helgs fototräff som varar från fredag till och med söndag. Kan ju erkänna att jag känner mig en smula stressad. Men jag har skrivit tusentals post-it-lappar så det ska nog gå bra. Jan är rätt effektiv också när det verkligen gäller.

 

Inspirationsbild till min och Jans parplåtning på lördag.


Ytterst Märkligt Beteende


Konstig morgon. Vaknar strax efter kl. 04.00 och går upp för att städa (!) i en halvtimme. Plockar ur diskmaskinen, puffar upp kuddarna i vardagsrummet, torkar bordet och ser till att allt är på sin plats på nedervåningen. Sen går jag och lägger mig igen och här ligger jag nu. Ytterst märkligt beteende må jag säga. Ska nog försöka somna om. Behöver mer än fyra timmars sömn om jag ska orka skriva uppsats hela dagen. På återseende.

 

Senaste pin up bilden från Jan Monsen. Älskar den lilla måsen med hatten som skitit på däck.



Den Lilla Optimisten


Visste ni att det finns kvinnor som önskar sig ett barn så till den mildra grad att de uppvisar symtom på graviditet utan att vara det? Det kallas skengraviditet. Andra däggdjur kan bli skengravida så det är egentligen inte så konstigt att även vi människor kan det. Visst, jag har ont i brösten, är ovanligt trött och springer på toaletten stup i kvarten fast det är inget ovanligt för det är exakt samma symtom som vid ÄL och PMS. Är helt övertygad om att jag inte kommer känna skillnaden på en graviditet och de vanliga knäppa symtomen jag får under min MS så det är ju egentligen ingen idé att jag går och känner efter. Kan ändå inte göra annat än att vänta och se. BIM är inte förrän nästa helg och först då kan jag ta reda på om jag plussar. Men man går ju ändå omkring och hoppas en aning. En liten känsla av besvikelse kommer ju dyka upp ifall det inte blir något, fast det är bara att skaka av sig och fortsätta njuta av livet. Så försöker i alla fall den lilla optimisten i mig att tänka.


 

P.S Jag har skapat en separat kategori här på bloggen som heter Längtan Efter Ett Barn.

Den är mest för de kvinnor som kanske är i samma sits

och som vill läsa om hur andra kvinnor tänker och känner inför livets största äventyr.

Ni andra som absolut inte har något intresse kan helt enkelt hoppa över alla inlägg i den kategorin.

Konsten Att Ta Kritik


Läste en väldigt intressant artikel skriven av Christina Hellström om konsten att ta kritik. Jag kommer ju troligen inom en snar framtid kastas ut i arbetslivet igen och trampa omkring på helt okänd mark. Självklart känner man sig en smula osäker och rädd för att göra fel på mitt första juristjobb. Jag vill helst inte göra det, men jag tror nästan det är oundvikligt om man är helt ny i gemet. Chefer, klienter och medarbetare kommer med största sannolikhet ge mig kritik för utförda arbetsuppgifter och uppdrag, vilket jag vill träna upp min hjärna att kunna hantera på rätt sätt.

Den första frågan att ställa till sig själv är om man ska låta sig påverkas av all negativ kritik. Svaret på den frågan är nej, men man måste lära sig att LYSSNA ÖPPET på all kritik. För det är när man först lyssnar på VAD kritiken egentligen säger som man kan göra en bedömning vad man ska ta till sig och vad man kan förkasta. Sedan beror det givetvis på VEM som kritiserar och SYFTET med kritiken. Handlar det bara om en person som är avundsjuk och vill trycka ner dig eller är kritiken menad att stärka och vägleda dig?

När man jobbar med många människor är det inte möjligt att göra alla nöjda. Man får helt enkelt fokusera på att hålla majoriteten nöjd och sedan kommer det alltid finnas en och annan bitterfitta som muttrar kritiska åsikter om ditt sätt att arbeta, dina val, dina projekt och så vidare. Den svåraste situationen att hantera måste nog ändå vara då man får kritik från många trots att man egentligen inte gjort något fel. Svaret på hur man ska ta sig ur den situationen är inte att börja med försvarsställning och alla taggarna utåt, även om det är en instinkt som ligger djupt rotad inne i oss. Även om ens intentioner var goda så kan majoriteten helt klart uppfatta det på ett annat sätt än vad som först var tänkt.

I de lägen då man känner att hela världen är emot en så kommer det inte hjälpa om man envist och tjurskalligt håller fast vid sin ståndpunkt att jag minsann inte gjort något fel och att det måste vara alla andra som missförstått. Jag tycker att den absolut bästa meningen i hela artikeln var följande: om du har uppfattats annorlunda än du tänkt så är det inte "de andras" problem - det är i högsta grad ditt. För att gå vidare i en situation där hela din omgivning är irriterad och arg på dig måste du gå dem till mötes. Exakt hur det ska ske får man bedöma från situation till situation, men att envisas med att hålla fast vid det du upplever vara det rätta kan bara förvärra allting.

Återigen kan man knyta an vid vad jag tidigare skrivit om självkänsla. Alla erfarenheter och motgångar ger mig möjlighet att stärka min egen självkänsla så att man faktiskt kan inse att man gjort ett fel, en missbedömning, varit otydlig och sedan offentligt våga stå för det. Det viktigaste (enligt artikeln som jag läste) är att inte skuldbelägga sin omgivning och direkt tänka att det är de andra som inte förstår. Om kritiken riktas mot dig är det ditt problem och ingen annans. Det går inte att gömma sig från den utan förr eller senare måste du hantera den eller gå genom livet missförstådd och med taggarna utåt. Och det vill väl ingen göra?

En Fantastisk Morgon


Uppe med tuppen imorse och ut på morgonpromenad. Kändes nästan som om temperaturen redan var uppe i 20 grader. Det var soligt, svettigt och väldigt varmt. Under dagen kommer det troligtvis klättra upp till 25 grader, men eftersom jag kommer sitta inomhus större delen av dagen med min uppsats så är jag glad att jag kom ut imorse. Man vill ju i vart fall ta vara på det fina vädret i någon mån. Efter promenixen fick jag världens godaste omelett. Blandade även ihop en Virgin Mary med selleri. En liten drink man blir pigg av på morgonen. Nu är jag laddad inför en lång skrivardag. Har en del kvar att översätta från utrikiska till svenska.


 

En norsk fylla i motionsspåret.

 

 

Virgin Mary och omelett med grönsallad och böngroddar.

Alkohol - En Onödig Risk


Jag har varit lite osäker på hur jag skulle förhålla mig till alkohol i samband med att man är öppen för möjligheten att bli med barn. Att säga att man försöker bli med barn känns så...osexigt. Blir det så blir det. Lite den attityden jag försöker ha även om man så klart längtar och hoppas. Den allmänna åsikten tycks vara att så länge det inte föreligger en konstaterad graviditet så är man bara fånig om man låter bli alkohol. Kommentarer som "om du inte är gravid så är det ju ingen fara" har jag fått höra den senaste tiden. Har aldrig haft ett bra svar på det förrän nu. Först och främst vill jag klargöra att detta inlägg inte är menat som ett påhopp mot de kvinnor som råkat bli gravida utan att veta om det. För har man ingen anledning att misstänka graviditet så är det ju ingen mening med skuldbeläggning. Däremot måste jag säga att jag är kritisk till de kvinnor som försöker och ändå fortsätter dricka i tron om att fostret inte kan påverkas i början på graviditeten. En skrämmande vanlig missuppfattning. Vill man få barn är det viktigt att få koll på vad som kan vara skadligt för fostret och sedan fråga sig själv om man är villig att riskera sitt barns hälsa framför några obetydliga fyllor.

Senare års forskning har visat att vissa perioder under fosterlivet är mycket känsliga för alkohol, även måttliga mängder. En sådan period är 3–4 veckor efter befruktning då bland annat de olika vävnaderna, inklusive nervvävnad, grundläggs. Under denna kritiska fas kan även ett begränsat alkoholintag hos möss (hos människa motsvarande två glas) initiera programmerad celldöd på populationer av stamceller, där vissa ska ge upphov till huvud- och ansiktsstrukturer och andra till nervceller. Detta medför en ökad risk för strukturella ansiktsmissbildningar, såsom ögon- och öronanomalier, mikrognati samt läpp- och gomspalt. Det tycks vara intag under en kort kritisk period i första trimestern som avgör om förändringar uppkommer. Hos människofoster som studerats i realtid med ultraljudsteknik under olika graviditetsperioder finner man ett klart samband mellan exponering för måttliga alkoholmängder (2–4 glas per vecka) och motorisk påverkan med avvikande rörelsemönster som inte går tillbaka på normalt sätt. Detta tolkas som en försenad mognadsutveckling av nervsystemet.

Konsekvenser senare i livet är framför allt neuropsykologiska. Hos barn som exponerats för måttliga mängder alkohol noteras snart efter födseln en sämre förmåga att utestänga upprepade sinnesintryck samt stört sömn–vakenhetsmönster. Vid ett halvt ålder ses långsammare reaktionstid. Dessa tidiga fynd indikerar att störningarna finns innan en social påverkan kan ha skett. Vid 7,5 års ålder ses påverkan på både kognition (minne och problemlösningsförmåga) och beteende och uppmärksamhet. Vid 11–14 års ålder ses rastlöshet, svårigheter med impulskontroll och inlärningssvårigheter, påminnande om ADHD. Det som också framstår mycket klart av alla studier är att ett dryckesmönster i början av graviditeten där modern dricker mycket på en gång skadar fostret mer än om hon dricker samma mängd över längre tid.

Många kvinnor som druckit under tidig graviditet föder ofta helt normala och friska barn, men det finns inga garantier att det skulle vara helt riskfritt bara för att "alla andra" fött välskapta barn. I mitt fall känner jag att jag inte vill chansa. Jag vill skapa de bästa förutsättningarna för ett friskt barn och att fortsätta dricka alkohol när chansen finns att jag är eller kommer att bli gravid inom kort är en risk jag inte tänker ta. För om det värsta skulle hända har jag en känsla av att de skuldkänslor som skulle skölja över mig aldrig riktigt försvinner. Att medvetet ta en risk som KAN komma att skada fostret är bara dumheter och oerhört egoistiskt. Med det sagt kan jag konstatera att det kommer bli en nykter fototräff för mig nästa helg. Jag kommer säkerligen få en massa oförstående blickar och nyfikna frågor men det får jag ta. I skrivande stund KAN jag vara gravid men det är alldeles för tidigt att säga. Och skulle jag inte vara det så tänker jag inte börja dricka för man vet aldrig när det händer...

Jag vill tro på att ingen kvinna vill skada sitt barn under graviditeten. Därför slutar de flesta kvinnor att dricka alkohol helt när de upptäcker att de är gravida. Men många kvinnor fortsätter att dricka alkohol under de kritiska första veckorna, innan graviditeten hunnit fastställas. Detta är ett faktum som behöver uppmärksammas ännu kraftigare än vad som görs i dag. Kvinnorna behöver kunskapen, annars har de inte möjlighet att välja om de, för säkerhets skull, vill avstå från alkohol även de första, mest känsliga veckorna. Jag skaffade mig denna kunskap väldigt nyligen och har nu, för säkerhets skull, valt att avstå från alkohol. Planerar du graviditet, gör du bäst i att avstå helt från alkohol, även innan graviditeten konstaterats.

Källa:
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=12235

A Blonde Moment


 

Sussi: "Åh, titta! Dom har tält för katter!!!"

Jan: "Nej, älskling...det är utställningsmodeller...."


A Pink Piece Of Norway


 

Redo för helgens fototräff i Hallstahammar!

The Translator


Att försöka sig på att göra en korrekt svensk översättning av juridiska texter på utrikiska går väl sådär. Mycket frustrerande att veta EXAKT vad som menas när man läser texten men sedan inte få till översättningen. Kan dock inte hänga upp mig alltför mycket på det. Jag kör på och sedan får Handledarn rätta mitt språk. En jäkla tur att det är så intressant. Det gör det liksom värt den extra tid det tar. Är inne på det ganska korta komparativa avsnittet i mitt examensarbete och gör en snabbdykning i EU-ländernas stalkninglagstiftning (i de länder där en sådan faktiskt existerar). Finns en hel del intressanta skillnader (och några likheter) i jämförelse med den svenska lagstiftningen gällande det kriminaliserade området. Är uppe i två sidor nu vilket är ett bra jobb med tanke på min oförmåga att snabböversätta juridik-engelska. Nu behöver jag dock ta en liten power nap om jag ska orka fortsätta efter middagen. På återseende, friends and foes!

Sommaren Är (Nästan) Här


Sitter och njuter av min frukost på balkongen. Falu rågrut med kallrökt lax och pepparrot samt en kopp kaffe. Inte fy skam. Jag klev upp strax före sju och begav mig ut på en härlig powerwalk. Föredrar helt klart Kransmossens skogsstigar framför Djurgårdens hektiska gångbanor. Skönt att bara behöva möta ett par andra morgonpigga motionsmänniskor än att behöva trängas med halva Stockholm så fort det blir fint väder. Och det fina vädret har kommit för att stanna. Hela veckan lång ser det ut att bli över 20 grader varmt. Jag ska ta tillvara på morgnarna och de ljumma kvällarna. Snart bär det av till Uppsala igen och då får jag nöja mig med att promenera längs med Fyrisån.

Så hur går det då med min träning och viktminskning undrar ni? Jag har ju totalt gömt bort att uppdatera bloggen. Träningen går bra. Det har i alla fall inte gått veckor sedan sist jag rörde på mig. Däremot har jag inte haft möjlighet att närvara vid några pass då jag varit på resande fot så mycket, men ikväll kör jag zumba på mitt kära gym Onyx. Har bokat bodycombat på onsdag och spinning på torsdag. Min startvikt efter Cypern låg på horribla 62.7 kg. Vågen visade 61.5 kg imorse så det går nedåt. Sakta men säkert. Den har stått still nu ett tag då jag egentligen inte tagit mig an någon chockerande fettförbränningsträning, men jag ska försöka höja tempot denna vecka.

Ska vara glad att det över huvud taget går nedåt. Tidigare när jag satt igång med viktminskning och träning har jag nästan stått helt still de första veckorna. Då har jag skurit ner på maten till nästan fågelportioner och då är det ju klart att man går ner. Den här gången tänker jag förvisso på att äta mindre portioner, men jag vill fortsätta äta det jag tycker är gott, vilket betyder mycket grönsaker, olika sallader, kött, fisk, fågel och gärna massa skaldjur. Och sedan tycker jag inte om när maten är smaklös så man testar ju gärna olika marinader och starka kryddor. Har tröttnat på att hetsbanta. Visst, jag har lyckats gå ner 11 kg på tre månader genom att tokträna och äta fjantigt lite mat i förhållande till träningen. Men nu ser jag liksom ingen mening med det för jag har ju uppenbarligen gått upp igen när jag börjat äta vanlig mat igen.

Jag skulle beskriva mig själv som en livsnjutare som försöker hitta lite balans i allt det goda. Självklart skulle jag vilja bli av med alla mina trivselkilon för min garderobs skull samt även för framtida modellfotograferingar, men strunt samma om det inte går i ett nafs. Man blir äldre, kroppen förändras och att bränna fett går inte lika fort som när man var tonåring. Men jag ska göra mitt bästa samtidigt som jag njuter av livet. Även om magen putar ut och är en aning slapp så är jag ändå samma person på insidan. Enda förändringen är att jag är oändligt mycket lyckligare än vad jag någonsin varit. Det är en ganska otrolig känsla att få känna sådan stark kärlek och tacksamhet över allt som nu finns i mitt liv. Min fästman, vänner, familj och att jag snart är färdig med min juristutbildning. Det har varit en sjuhelsikes resa.


 

På bilden väger jag runt 60 kg så helt uteslutet är det ju inte att stå framför kameran och leverera.

Det gäller bara att välja teman, poser och kläder som passar en kurvigare figur.

Nakna glamourbilder eller bikiniplåtningar kommer alltså inte på tal just nu.


Vårt Gröna Lilla Paradis


Underbart vackert väder idag. Trots att jag var lite sliten imorse så hindrade det mig inte från att bege mig ut till Blomsterlandet med fästman och svärföräldrar. Där fick vi nya sommarblommor till balkongen av svärmor och svärfar och sedan svängde vi förbi ICA för att inhandla nya kryddor. Oregano, basilika och timjan är nu planterade i krukor på våra små kryddbänkar. Förhoppningsvis klarar sig både blommor och kryddor bättre än förra gången då det var en smula för kallt. Men nu börjar sommarvärmen komma krypandes så jag håller tummarna att vi håller växterna vid liv ett bra tag framöver. Min svärmor är lite mer bevandrad vad gäller det gröna växtriket än vad jag är så jag fick hjälp med planteringen. Förra gången jag och Jan fixade i ordning blommorna så chansade vi mest. Men de levande växterna har klarat sig riktigt bra ändå. Fanns dock några halvdöda exemplar som troligtvis var bortom all räddning.

På bilderna nedan kan ni se hur fint det blev på vår balkong efter planteringen och uppskruvning av blomlådan. Det kan bäst liknas vid ett grönt litet paradis som jag verkligen kommit att älska. Man kan inte enbart bli lycklig av materiella saker, men jag var fasligt nära en lyckokollaps när vi gick i blomaffären och tittade på allt vackert som fanns. Och nu när vår egen balkong är så ompysslad känner man sig så nöjd. När jag först kom på besök i Borås då jag hade en plåtning med Jan var det förvisso rätt fint på balkongen, men inte på långa vägar lika ombonat som det är nu. Det var när vi först blev tillsammans som Jan fick värsta rycket. Satte upp tak och vi köpte lyktor och gjorde det till vår lilla myshörna. Nu är balkongen ett av mina absoluta favoritställen.


 

Min älskade fästman passade på att ta sig en lur efter att han skruvat upp blomlådan.

 

 

Fick stötta upp den nyinköpta växten med några kinapinnar för den var väldigt yvig.

 

 

Jag föll för denna växt då blommorna hade samma färger som den svenska flaggan.

 

 

Den nyuppsatta blomlådan full med allehanda vackra sommarblommor.

 

 

Den lilla kryddavdelningen doftar ljuvligt av timjan, basilika och oregano.

 

 

En Fantastisk Möhippa


Så har jag varit på min allra första möhippa och det var ju hysteriskt roligt. Bruden blev kidnappad och totalt överraskad samt iklädd en rosa klänning samt en fantastiskt vacker Hello Kitty-krona. Vi var sammanlagt ett gäng på 12 tjejer som ägnade dagen, kvällen och natten åt att ge den blivande bruden en minnesvärd möhippa. Det första äventyr vi tog oss an var på en dansstudio i Borås centrum där vi fick köra en koreografi som skulle vara ganska enkel, men faktiskt var riktigt utmanande. Jag är gammal jazzdansare i grunden men till saken hör ju att jag inte dansat på säkert sex-sju år. Rejäl hjärngymnastik med andra ord men mycket uppskattat av bruden.

Efter danspasset begav vi oss till Stadsparken där vi hade pickning och lite olika utmaningar. Jag ska inte avslöja för mycket eftersom en del saker kommer visas på bröllopet som äger rum om två veckor. Kan bara säga att det var väldigt roligt och bruden klarade uppdragen med bravur. Efter pickning hade det bokats ett litet rum på Viskan där vi intog en måltid med mycket alkoholhaltiga drycker och god mat. Jag som i princip nästan bara suttit inne och tragglat med uppsatsen sedan jag flyttade till Borås njöt för fulla muggar av socialt umgänge. Tjejerna var underbart trevliga och att man umgåtts en hel kväll innan själva bröllopet och festen känns extra roligt.

Jag drack inte så mycket alkohol då jag har lite besvär med magen. Drack till exempel Loka till maten vilket medförde att jag genast fick frågan "är du redan på smällen?" Haha. Inte än vad jag vet men man kan ju alltid hoppas. *blink* Nej, men min mage är lite känslig av sig vilket jag tyvärr blev varse om under middagen. Det serverades en liten potatisgratängliknande grej till ryggbiffen som hade något tjusigt italienskt namn som jag inte minns och jag misstänker att den innehöll grädde eller något liknande. Min mage kollapsade i alla fall så nu har jag lärt mig att inte chansa. I alla fall inte när man är ett stort gäng på middag.

Strax efter kl. 01.00 kom jag hem. Min underbara fästman hade hållt sig nykter (samt varit lite för bakfull från svensexan) så han hämtade mig utanför krogen. Vi tjejer hade gått vidare till Grand och dansade som tokar. På vägen dit mötte vi en annan brud som hade möhippa. Av någon anledning så tycktes det krylla av blivande brudar som var ute på allehanda tokiga uppdrag med sina vänner. Riktigt kul att se. Jag tror jag såg minst tre andra prinsesskronor på dansgolvet som alla hade med sig sina "hovdamer". Eftersom jag hade lite insyn när det gällde brudgummens svensexa så kan jag i alla fall konstatera att män och kvinnor festar på lite olika sätt. Därmed inte sagt att det ena sättet är bättre än det andra. Det var bara otroligt kul att se.


 

Bruden i rosa lång-klänning, bubbel och prinsesskrona.

 

 

Ett av uppdragen bestod i att fota olika teman.

 


Till min stora förtjusning såg jag att hon hade fått en Hello Kitty-krona. Så vacker!

 

 

En enkel danskoreografi är typ Macarenadansen. Vi fick en hundra gånger tuffare dans.

 


På väg till Stadsparken. Borås och dess uteserveringar vid ån Viskan är bara så fint.

 

 

Alla tjejer samlade medan Terese får gissa vem som har lagt ner vad i en låda.

 

 

Perfekt grillad ryggbiff. Det var potatis-och chevreostskapelsen till höger som fick min mage att säga aj.

 

 

Det blev drinkar, vin och en och annan shots....

 

Tusen tack alla tjejer och till bruden för att jag fått vara med och dela en fantastisk kväll med er!

Ut På Äventyr


Idag är jag (tack och lov) på ett strålande humör.
Hade ett väldigt givande samtal så min ilska är som bortflugen.
Ska snart iväg på lite äventyr som jag får blogga om senare.
Har precis hämtat upp svärföräldrarna från flygplatsen som är på besök från Cypern.
Kommer bli ett strålande väder imorgon och resten av veckan.
Det blir grillning och en tur till blomsterlandet imorgon.
Vi hörs lite senare.

Andas


Jag kokar just nu. Av känslor. Ilska. Irritation. Och en smula vansinne. Hatar Facebook. Skitställe. Jävla f-ing åt helvete, så mycket hatar jag det. Hat är ett starkt ord men det är starka känslor som virvlar runt i min inte helt normala skalle just nu. Kommer behöva en lång löprunda imorgon misstänker jag. Hade det inte varit så förbaskat mörkt ute skulle jag begett mig ut i spåret precis just nu. Avskyr att inte kunna göra mig av med den här aggressionsknölen som ligger och gror i mitt bröst. Vill bara skrika. Kasta saker. Svära. Åt vad som helst. Jag är nog arg. Försöker tänka rationellt och lugnt och sansat. Andas. Andas. Inte känna röksug. Ska nog ta en dusch. Får se om jag kan spola bort lite av den här vidriga känslan. Tycker inte om att känna mig arg. Ja, så får det bli. En dusch och sedan kanske jag känner mig bättre. Lugnare. Och inte så ilsken.



Svensexa At JM Mansion


Hej kära vänner. Ledsen om jag inte uppdaterat så flitigt. Har haft mycket att göra. Städat och plockat och grejat. Svärföräldrarna kommer på besök imorgon hela vägen från Cypern och i skrivande stund är det en svensexa på gång här hemma. Jag "jobbar" som servitris och ser till så att svensexagänget har snacks, snittar, öl, shots och annat som kan behövas. Sen drar jag mig tillbaka i köket för att lämna männen i fred. Brudgummen är iklädd Batmankostym och ska inom några timmar ner på stan för att ta sig an olika heroiska uppdrag.

Han ska bland annat iförd Batmandräkten

1) besöka några bilfirmor och fråga efter Batmobilen.

2) hjälpa äldre över gatan

3) besöka en tipsbutik och fråga efter Jokern.

4) sätta ihop en grupp på högst 10 personer och sen köra Batman-dansen.



 

Servitris för kvällen.

 

 

Helt plötsligt ringde det på dörren och Batman fick i uppdrag att flytta en tvättmaskin....

 

 

Sen skulle ju givetvis hjälten fotograferas.

 

 

Poserna kom helt naturligt.

 

 

Mycket stilig brudgum.

 

 

Och så lite rök för att få det lite extra spännande...

 

 

Att Framhäva Mig Själv


På posten kommer gratistidningar med artiklar om hur man skriver ett bra CV. Om vad som ska stå med och vilka fällor man ska undvika. Det ploppar upp liknande artiklar i allehanda skrifter och jag får intrycket av att världen känner på sig att jag snart ska ut i arbetslivet. Att framhäva mig själv på papper med färdigheter och egenskaper har aldrig varit min starka sida. Jag har ingen aning om hur man ska gå till väga så det får väl bli något jag snart måste sätta mig in i. Vänder jag mig inåt och granskar mig själv känner jag mig säker, men hur förmedlar man till andra att man är rätt person för jobbet? Att känna sig själv och ha någorlunda bra koll på hur man uppfattas av omgivningen är inte samma sak som att författa ett klockrent CV som får potensiella arbetsgivare att inse hur bra man är som arbetstagare.

Själva CV-skrivandet går lite emot mitt sätt att tänka. Jag gillar inte att tvinga på främmande människor en version av mig själv som bara ska bestå utav skryt. Helst av allt föredrar jag att de själva bildar sig en uppfattning om mig, vilket jag förstår är helt omöjligt när det kanske skickas tusen jobbansökningar till en enda tjänst. Blir jag kallad på intervju så vet jag att jag alltid gör ett gott intryck, men hur ska man gå till väga innan man ens kommit dit? Jag har sökt jobb och fått jobb tidigare, men nu talar jag om min framtida anställning som förhoppningsvis ska vara relevant för min utbildning. Av de annonser jag läst som skulle kunna vara intressanta för mig är självklart tidigare erfarenhet meriterande. Erfarenhet av liknande arbetsuppgifter det vill säga. Något man inte har som nybakad jurist. Måste nog ta och börja nätverka lite känner jag.




1 År Tillsammans & 17 Maj

För ett år sedan blev jag och min älskade norrman ett par. Snart är det dags för Hallstahammarträffen - fototräffen då vi officiellt gick ut med att vi var ett par. Och som jag påpekat i tidigare inlägg så fanns det inte en kotte som blev förvånad. Tydligen hade vi det där speciella, den där kemin som bara gjorde det så självklart att vi två hör ihop. Jag valde att gå tillbaka i tiden för att leta efter saker jag skrivit om Jan på min blogg för ungefär ett år sedan. Här kommer ett litet urval:

"Jag drar ju till Borås imorgon för att plåta med Norrmannen. Har väl inte riktigt packat klar än men jag har i vart fall börjat. Underkläder, pumps och diverse attiraljer. Tror minsann det är pin up som blir helgens tema. Aldrig testat förut så det kan bli riktigt spännande. Antingen hur bra som helst eller bara kaos. Alltid spännande att plåta med fotografer som man inte hunnit jobba in sig med. Man får lite prestationsångest när fotografen är så duktig. Jag vill ju inte se ut som ett rövhål.
"

"Pumpade Helena på lite information igår eftersom hon jobbat med honom tidigare. Man vill ju veta att man inte åker hem till någon konstig filur. Eller inte konstigare än vad han redan är. Han är ju trots allt från Norge. Hahaha. Mupp. Nej, men ärlig talat har jag bara hört folk tala gott om honom. Och han var ju faktiskt väldigt sympatisk och rolig på Smålandsträffen. Jag är i trygga händer. Och förhoppningsvis kommer vi ta riktigt grymma bilder på lördag!"

"Jag tycker det är så fantastiskt roligt att träffa en fotograf man jobbar riktigt bra med. Och ni har inte ens sett hälften. Igår fick jag se bilderna från vår pinup-session. De kommer också komma upp på MB inom kort. Ursäkta språket, men helvete vilka snygga bilder! Heeeeelt vansinnigt. Och det var första gången jag plåtade för honom. Hans stil är verkligen unik. Jag ska faktiskt erkänna att jag länge beundrat hans bilder och att äntligen få bli plåtad av honom känns sannerligen som ett privilegium. Att han kommer från Norge och jag knappt förstår vad han säger kan jag ha överseende med när han gör mig så snygg på bild."


"Känslor. Det där virrvarret med känslor som styr all tankeverksamhet. Känslor som inte går att kontrollera och som ytterst sällan är rationella. Så fort det är känslor med i bilden blir saker och ting helt annorlunda. I samma stund som känslorna tar över och man låter hjärtat styra finns det inte en jävel som kan säga vad som är rätt eller fel. Inte en enda människa på denna jord kan veta vad en annan person känner. Man kan ha förståelse och känna empati men aldrig helt och fullt veta hur en annan individ känner. Klarar man inte av den vetskapen bör man ta ett steg tillbaka och försöka lita på när jag säger att det känns rätt."

"Det är när man inte letar som man finner det man önskat sig hela livet. Den där känslan då allt känns rätt på alla sätt och vis. Känslan som inte ens går att beskriva för någon utomstående. Bara en känsla inom en själv som säger att allting sker av en orsak. Och det kan ske när som helst. Jag kallar det för The Big Bang Theory. Världen kan i ena stunden te sig precis som vanligt och så helt plötsligt smäller det. Ingen kan säga när, hur eller varför det händer. Det bara händer. Ibland går hela världen under och ibland föds en helt ny värld."


 

På väg till Borås för allra första gången

 

 

Fotografen skämde bort mig med världens godaste sushi och bubbel

 

 

Jag passar på att ta en paparazzibild på väg ut till vår första plåtning

 

 

Första bilden på mig från Smålandsträffen 2011

 

 

Paparazzifotograf Jan Monsen

 

 

Hallstahammar 2011

 

 

Mitt första besök i Norge

 

 

I Oslofjorden

 

 

Solnedgång

Det Är Aldrig För Sent


Det finns ju ett utttyck som säger att man inte kan lära gamla hundar att sitta. Att kalla mig själv för gammal vid 29 års ålder är kanske att ta i men ni förstår vad jag menar. Helgen i Stockholm var ett litet wake up call för mig och det har jag VD:n att tacka för som gav mig medel att sätta igång min tankeverksamhet. Jag hann av förklarliga skäl inte plöja igenom de böcker hon rekommenderade till mig att läsa om kontrollbehov och självkänsla, men däremot har jag blivit mer medveten om mig själv, min omgivning och hur jag interagerar med den. Till att börja med så är det betydligt mer givande att tänka positivt istället för att fokusera på allt som kan gå fel. Det är en självklarhet, men att säga det och att känna det är två olika saker. För min del kan jag bli matad med tusen visdomsord men det är inte förrän jag befinner mig i en konkret situation som jag verkligen kan förstå innebörden.

Jag är inte färdiglärd. Inte än på långa vägar. Jag kommer säkert göra bort mig, såra människor och må så dåligt att jag bara vill sjunka genom jorden. Men jag vill samtidigt lära mig av mina misstag och dåliga beteenden så att jag inte gör om det. Så att jag lär mig min läxa. För det är när livets erfarenheter får oss att utvecklas och vilja utvecklas till något bättre som ens självkänsla kan stärkas. En bra självkänsla kan aldrig enbart komma från omvärlden. Det är något som måste komma inifrån också. Kanske att man för stunden kan känna sig säker och oslagbar när man får bekräftelse från omgivningen för något bra man gjort eller åstadkommit. Då kanske man känner ett enormt rus av lycka, men när det ruset är borta och man sjunker ner till botten igen så har man inget kvar.

Det är omöjligt att gardera sig mot alla tänkbara obehagliga situationer som kan uppstå i livet och framtiden. Jag har ju till exempel försökt måla upp alla möjliga trista scenarion om varför jag och Jan inte skulle kunna få barn. Och till ingen nytta så klart för det är något vi inte kan veta. Det enda jag lyckats med är att oroa mig och må dåligt över saker bortom min kontroll. För många är det en självklarhet att bara rycka på axlarna och säga att det ordnar sig. För en person med kontrollbehov skulle det nästan vara helt otänkbart. Känslan av att simma mot strömmen är väl ungefär vad jag känner när min hjärna försöker släppa taget om kontrolltänket. Men det ska gå. För min skull, för Jans skull och för vårt framtida barns skull.

Att ta problemen när de kommer behöver heller inte betyda att man inte är förberedd om det skulle hända. Fast det får inte gå överstyr och det har jag ju känt att det varit påväg innan jag hade mina djupa samtal med VD:n. Jag blir stark av vänskap. Inte bara vänskaper som innebär att man har vänner som ställer upp i vått och torrt, utan av vänskaper som man faktiskt lär sig något av. För egen del har jag insett att jag aldrig vill sluta utvecklas. Jag vill jobba på att bli en bättre människa varje dag. Jag behöver inte bli perfekt eller bli bäst, men jag vill alltid utvecklas. Världen förändras konstant runt omkring mig och då kan jag ju inte bara stå till och se på. Omständigheter och förutsättningar påverkar hela tiden vad man gör för val. Därför kan det vara bra, att som nu ta en liten paus och reflektera över vad jag vill göra för val här och nu för att må bättre och bli bättre.


Sweet Sweet Lovin


Jag är äntligen hemma i Borås hos kärleken min. Obeskrivligt härligt. Han hämtade mig på Landvetter igår, vi körde förbi en thairestaurang och beställde hem mat och sedan hade vi pusskalas hela kvällen. Hann inte packa upp någonting. Efter kalaset drabbades jag av en sådan där vanlig akutförkylning/pollenreaktion så jag låg och nös halva natten. Idag vaknade jag upp något bättre men fortfarande rätt hängig så jag överväger starkt att hålla mig inomhus tills Jan kommer hem från jobbet igen. Imorgon firar vi både ett år tillsammans och Norges nationaldag. Eftersom Kristi himmelsfärdsdag är samtidigt så har vi fått en röd dag vilket innebär att det blir middag och bio på kvällen.



Mötet Med Professorn I Sthlm


Gårdagens möte gick bra. Faktiskt. Professorn märkte på mig att jag blivit mycket mer självsäker angående mitt examensarbete och det känns ju bra att man faktiskt utstrålar det man känner. För jag mår så otroligt bra just nu. Visst, det är stressigt och mycket kvar som ska nystas ut gällande den juridiska argumentationen i uppsatsen, men det är något jag känner mig säker på att klara av. Nu har vi sagt som så att jag kommer återvända till Uppsala de två sista veckorna för att färdigställa mitt arbete. Det kommer innebära att jag får pendla mellan Borås och Uppsala lite mer än vad jag räknat med. Rent ekonomiskt så hoppas jag det går ihop. Får ju inget mer CSN och mitt sommarvikariat börjar ju inte förrän i mitten på juni. Men beställer man flygbiljetter tidigt så kan man komma undan rätt billigt.

Jag ska vara i Uppsala i veckorna och måste åka hem på helgerna eftersom vi är uppbokade med bröllop och dylikt. Efter helgerna får jag åka tillbaka till Uppsala. Men nu kommer jag vara i Borås de kommande två veckorna. Därefter blir det till att flänga kors och tvärs över Sverige igen. Senast den sista maj ska jag skicka in ett så gott som färdigt utskick. Färdig i den bemärkelsen inte perfekt men att det som ska stå med är med. Anledningen till att jag lyssnar på vad Handledarn rekommenderar är ju för att han har rätt. Det var han som föreslog att jag skulle åka till juridiska biblioteket och bara grotta ner mig. Jag lydde hans råd och har aldrig jobbat på så bra som jag gjorde förra veckan.

Professorn vet vad han talar om. Han handleder runt 15 studenter och av den gruppen var det 3-4 som inte bodde i Uppsala. Och det var inte en ren tillfällighet att det hade varit extra motigt för oss som skrev på distans. Psykologiskt betyder det mer än vad man tror att sitta bland sina gelikar. Nu vet jag vad som fungerar för mig. Jag är snart i mål och jag ska kämpa med näbbar och klor för att äntligen ta mig över mållinjen. Och jag är grym. Jag känner mig boostad till max inför framtiden. Nu ska jag skynda iväg till Sturegatan och möta upp Advokaten för en tidig lunch. Sedan bär det av till Arlanda. Ikväll ska jag äntligen få träffa kärleken!


 

Bamsekramar till VD:n som låtit mig bo hemma hos henne under min Sthlms-vistelse.

I Am The King


Älsklingen skämmer bort våra missar när jag är borta.
Köper fina nya gosiga sängar som de kan mysa i.









Förra gången köpte han en leksakstunnel som Sigge älskar.
Denna gång lade Frezze besag på sängen så nu har de två favoritpresenter från Jan.

Självkänsla Och Jakten På Bekräftelse


"Att känna att du är viktig för den du är som person, det är självkänsla. Att känna ditt värde oavsett prestation, oavsett andras värderingar av dig och det du gör är att ha självkänsla. Självkänsla är ingenting som är konstant, som man antingen har eller inte har och så förblir det resten av livet. Självkänsla hänger ihop med dagsform och påverkas av hur mycket man övar den."

Hemma hos VD:n finns det massvis med nyttiga böcker att läsa för att få igång tankeverksamheten hos en själv. Nu läser jag boken Se mig - om självkänsla och jakten på bekräftelse av Emma Pihl. Jag brukar beskriva ett beteende hos mig själv som jag känner att jag vill ändra på eller ett drag hos mig själv som jag vill utveckla och så plockar hon fram lite passande läsning. Boken om självkänsla och bekräftelse skulle jag även vilja rekommendera till många av mina vänner. Både från modellvärlden och "den vanliga världen." Jag skulle vilja ruska om några stycken i hopp om att få igång deras vilja att jobba med sig själva för att må bättre. Det gäller inte bara relationen med sig själv utan även relationen till andra människor, om det så är en livspartner, vänner eller familjemedlemmar.

"Självkänsla är som rötterna på ett träd. När våra prestationer fungerar som vi önskar oss och livet vill oss väl, då står trädet stadigt. Men ibland blåser det på ordentligt. En relation tar slut, vi får en utskällning eller en känsla av misslyckande. Har vi en självkänsla, en positiv känsla inför oss själva oavsett yttre omständigheter, så har vårt träd rötter som står pall när det blåser. Ett träd utan djupa rötter faller när det stormar."


Längtan Efter Ett Barn


Alla människor har kontrollbehov som kommer till uttryck på olika sätt och i olika situationer. I mitt fall har jag en föga hälsosam förmåga att lägga alltför mycket energi och fokus på något som egentligen inte står i min makt att kontrollera. Anledningen till att jag gör det är för att undvika besvikelse och de obehagskänslor som följer när något inte blir som man tänkt sig. Så har jag hanterat alla nya och främmande situationer som har med prestation att göra. Det är ett kontrollbehov jag måste bli av med eller i vart fall minska för att kunna leva ett balanserat och glädjefyllt liv. Detta är ett första steg - att öppet erkänna för mig själv och omgivningen att jag har ett beteende som jag vill ändra på.

Jag vet inte exakt när min längtan efter barn började. Det har dock alltid varit självklart för mig att vilja ha familj och barn någon gång i livet. När jag träffade min fästman och insåg att vi båda hade samma tankar och värderingar om framtiden var det som om klockan i mig började ticka allt fortare. Sedan en tid tillbaka har jag mått rätt dåligt på grund av den där längtan. Jag har känt mig konstig, onormal och funderat på om jag var den enda som kunde längta så mycket efter barn att det gjorde fysiskt ont. Till min stora förvåning var jag inte ensam. Det fanns en hel värld därute som levde med samma smärta. Och för en del var smärtan ännu svårare att bära då deras partner inte ens ville ha barn.

För inte så länge sedan pratade jag och min sambo om att snart försöka bli med barn. Att säga att vi planerar barn låter dock lite missvisande i mina öron för saker och ting blir aldrig som man tänkt sig. Och här stoppar jag för att knyta tillbaka till mitt kontrollbehov. Istället för att enbart känna lycka inför det fantastiska beskedet att mitt livs kärlek vill bilda familj med mig så börjar jag genast tänka på allt som kan gå fel. Mitt destruktiva tänkande skapar tankar om oron för att inte bli med barn - infertilitet, åldersnoja, kromosomavvikelser etc. Jag försöker tänka mig alla möjliga scenarion och anledningar i tron om att mina känslor över ett eventuellt misslyckande kommer bli lättare att hantera.

Detta är inte bra. Och det äter upp mig. Jag vill inte lägga min energi på detta. Förnuftet vet att framtiden inte går att kontrollera, så att gå omkring och oroa sig för saker bortom ens egen kontroll är total slöseri med värdefull tid. Nu måste jag jobba på att låta förnuftet hitta en balans med känslan. Det kommer inte ske med ett enda blogginlägg, men nu har jag i alla fall lyckats erkänna varför jag tänker som jag gör och den bakomliggande orsaken till mitt energislukande, negativa tänkande. Att erkänna och förstå ett personligt problem är första steget i en välbehövlig utvecklingsprocess.


Sista Dygnet I Stockholm


Sitter och njuter av mitt morgonkaffe på Regeringsgatan. Taxin kommer imorgon vid halv två för att köra mig till Arlanda och sedan flyger jag hem till Borås. Idag ska jag bara läsa igenom min uppsats och sedan har jag mötet kl. 17.00. Är en smula oroad över att jag ska åka T-bana. Jag har förvisso aldrig råkat sjabbla till det och åkt åt fel håll, men det kan ju hända. Försöker intala mig själv att det kommer gå bra. Handledarn är förvarnad om min bristfälliga lokaliseringsförmåga och jag har hans mobilnummer ifall jag skulle irra bort mig. Mötet kommer inte vara i centrum utan jag måste ta mig till Hornstull.

Lyckades boka in en tidig lunchdejt imorgon med Advokaten innan taxin hämtar mig. Det var sjukt länge sedan vi sågs och ska bli så roligt att äntligen få tid till att uppdatera varandra om livet. Obygdsjuristen och Datainspektionsjuristen kommer inom kort att flytta till Stockholm så då har jag hela min familj samlad i huvudstaden. Bara jag som är på andra sidan Sverige, vilket jag inte har något emot. Jag trivs bra i Stockholm så länge jag har vänner att umgås med. Annars är jag inte så imponerad. Är nog mer en lanttjej än storstadstjej i den bemärkelsen att jag föredrar att ha nära till riktig natur än till stadsparker av olika slag.


 

Information overload - den nya sessionen på MB finns att kika på HÄR.

Charlie's Angels


 

Charlie's Angels.

Fotograf Jan Monsen

Makeupartist Boel Lundh

Modeller Fia Erixon, Magdalena Olsson och Sussi

Legally Confused


Bilderna till min bloggbok är på gång.
Snart kommer det ligga ute en session med hela serien.
Här kommer två bilder som beskriver den totala förvirringen man kan känna som juridikstudent.







Fotograf Jan Monsen.

Kontrollbehov Och Balans


Efter tvåtimmarspromenaden slocknade vi och sov som två små barn. Jag är fortfarande rätt groggy. Helt utslagen faktiskt. Är inte förmögen att jobba med uppsatsen ikväll men mötet är inte förrän vid femtiden imorgon så jag hinner läsa igenom den under förmiddagen. Är sjukt taggad att skriva klart hela arbetet de kommande veckorna. Kan hända att den kanske blir klar lite efter deadline men huvudsaken är att jag behåller mitt flyt och positiva inställning. Fick en bok av VD:n som hon rekommenderade mig att läsa. Den handlar om kontrollbehov och balans. Att ha rätt kontroll vid varje tillfälle. Att endast kontrollera det jag har makt att styra över. För mycket kontroll och även för lite kontroll tar onödig energi och riskerar att minska både välmående och livskvaliteten för en själv och omgivningen. Jag tror VD:n gjorde helt rätt som tipsade mig om boken.

 

Gårdagens outfit - Style By VD:n.

Koreanskt, Storstad & Eggen


Det var riktigt häftigt, annorlunda, fräscht och gott att äta koreansk BBQ igår på Sakura. Jag kör ju lågt kolhydratsintag nu under min viktkamp men kunde verkligen äta mig mätt och ändå känna mig nyttig. Blev lite nervös över att man skulle steka sitt kött själv på en stekplatta som satt fast i bordet, men efter ett tag hade man fått in den rätta tekniken. På ett ungefär i alla fall. Efter koreansk mat drog hela sällskapet till Storstad där vi fick sällskap av lite fler folk. I slutändan landade vi på tolv personer om jag inte minns fel. Själv höll jag mig nykter men fick ett alldeles fenomenalt tips av VD:n vän vad gällde alkoholfria drinkar. Virgin Mary var ju både gott, matigt och lite roligare att dricka än bara kaffe eller vatten. Så jag mumsade i mig två Virgin Mary och knaprade på sellerin.

Efter Storsdag hamnade vi på Vassa Eggen. Då hade klockan hunnit bli över midnatt och jag började känna mig nöjd för kvällen. Fantastiskt trevligt sällskap. VD:n väljer sannerligen sina vänner med omsorg. De andra stannade kvar till stängning medan jag traskade till lägenheten vid två-tiden. Fördelen med att bo på krypavstånd till klubbarna. Kom inte i säng förrän sent och har väl sammanlagt fått fyra timmars sömn. Efter söndagslunchen körde vi på en stadig powerwalk i två timmar. Blev en nätt liten promenad på 10.23 km. Nu är vi alla rätt däckade. Kommer nog bli en tidig kväll. Har möte imorgon med Handledarn och behöver ta igen lite sömn. Och snart kära läsare så är jag hemma hos min fästman. Som jag har längtat. Men jag har haft fruktansvärt roligt i Uppsala och Stockholm tillsammans med alla kära vänner och bekanta.



 

På koreansk restaurang.

 

 

Stekplattan som man lägger kött och grönsaker på.

 

 

Kräver djup koncentration...

 

 

På Storstad.

 

 

Min Virgin Mary längst ner i bilden.

 

 

Tre små kinäser.

 

 

Dagen-efter-mat. Thailändska kycklingvingar.

 

 

Sedan blev det en lång powerwalk på söndagen. Här är vi på Djurgården.

 

Tusen tack till alla som var med för en härlig kväll ute i storstaden Stockholm!

Bubbel Till Alla


Nu är vi tjejer samlade och ska snart bege oss ut på middag i Stockholm. Butikschefen anlände för en stund sedan med världens finaste förlovningspresent till mig. En bling-blingklocka gömd i en Hello Kitty-förpackning. Hon hade med sig bubbel och ett speciellt lyxbubbel till mig som inte dricker alkohol. Ramlösa med smak av vattenmelon. Klockan 19.00 har vi bokat bord och då får vi sällskap av resten av sällskapet. Ska bli så mysigt att få hänga med mina vänner och VD:ns. Man får passa på att samla ihop lite folk när man är i storstaden.


Mina bästa vänner och blivande brudtärnor - Butikschefen och VD:n.

 

 

Fick en fantastiskt fin förlovningspresent av Butikschefen.

 

 

Bubbel till alla - gissa vilket glas som är mitt?

 

Jag Bara Gör Det


Det är skönt att hänga med vänner som tänker på kost och träning när man själv är mitt uppe i hälsotänket. Man slipper tacka nej till "dålig" mat, man får sällskap på morgonpromenaden och bäst av allt - man får förståelse för sättet man lever på. VD:n lever efter ett fullspäckat schema men kör ändå stenhårt på träning mellan 5-7 gånger i veckan. Hon är ett levande bevis på att man kommer långt bara man planerar och håller sig till det man bestämt sig för. Det finns miljarder dåliga ursäkter för att inte träna och jag har varit duktig på att använda dom när jag lever det bekväma sambolivet. Men efter att ha sett att VD:n minsann klarar av det med så mycket hon gör om dagarna ger mig ännu mer beslutsamhet.

Som jag tidigare sagt gäller det att ha rätt tänk och attityd. När jag vaknar på morgonen så har jag redan bestämt mig för att dra på mig träningskläderna och motionera en timme innan frukost. Jag känner inte efter om jag är förkyld eller för trött eller inte har någon lust. Jag bara gör det. Likaså när jag kommer hem om dagarna. Tidigare har det varit alldeles för mycket känna-efter-om-jag-ändå-inte-är-lite-trött-och-hängig-fasoner. Men inte nu. Jag och VD:n bortsåg till och med från det bedrövliga vädret. Duggregn blandat med kyliga morgonvindar. Efter vår power walk dukade vi upp en nyttig och riktigt smarrig frukost bestående av kokt ägg, sill, lax, kaffe, yoghurt och valnötter.

Hemma Hos VD:n


Då var man i Stockholm igen hos min ena brudtärna aka VD:n. Vi sitter och mumsar på allehanda nyttigheter som körsbärstomater, blåbär och dricker bubbelvatten. Imorgon blir det powerwalk och ännu mer tjejsnack. Ofast när man hänger med VD:n blir det rätt mycket fart och fläkt som stundtals inkluderar alkoholhaltiga drycker. Men denna helg ska bli lugn fast väldigt trevlig. Bord är bokat för 10 personer på en koreansk restaurang. Ser verkligen fram emot det. Under kvällen har vi hunnit uppdatera vad som hänt i livet och jag har fått en helt ny garderob. Japp. VD:n har återigen skämt bort mig med fina klänningar, kjolar, toppar och linnen. Har ingen aning om hur jag ska få hem allt. Mina väskor är redan fulla. Hmm. Men det löser sig säkert. I värsta fall får jag skicka dom med posten.

 

Detta är nackdelen med att ha en fotograf till fästman.

Han hittar på så mycket bus med mina fåniga bilder. Men ack så roligt.

Nyttigt Och Gott




Bara för att man äter nyttigt behöver man inte äta tråkig mat.
Jag bestämde middagsträff med en väninna från Stockholm som jag inte träffat på länge.

Vi testade en ny japansk restaurang i Uppsala som alltså inte serverade sushi
utan allt annat smaskigt som finns i det japanska köket.

När jag såg att de hade jätteräkor på menyn så kunde jag inte låta bli att lyxa till det lite.
Beställde teppanyakiräkor med vitlök, misosoppa och kimchisallad. Så jäkla gott!


Farväl Juridiska Biblioteket


Det är mycket möjligt att detta är sista gången jag är på juridiska biblioteket i Uppsala. Om allt går väl så har jag en färdig uppsats om några veckor. När jag kom hit i måndags hade jag 27 sidor juridiskt svammel. Ikväll när jag åker härifrån har jag sammanlagt 40 sidor varav de senaste tillkomna sidorna faktiskt är något jag känner mig ganska nöjd över. Har ett rättsfall kvar att analysera och referera men jag är så slut i skallen nu att det inte går att åstadkomma något mer vettigt. Tar helg från och med nu. Det har jag verkligen gjort mig förtjänt av. Känns otroligt befriande att min resa till Uppsala inte var bortkastad.


 

Här har jag suttit hela veckan.

 

Från Uppsala Till Stockholm


Snart börjar detta flängande lida mot sitt slut. Från Borås till Öregrund till Uppsala till Stockholm. Ikväll drar jag till VD:n där jag kommer bo till och med tisdag. Jag har hunnit med mycket på relativt kort tid. Och då menar jag inte bara mitt uppsatsskrivande utan även mitt sociala umgänge. Finns mer folk jag skulle vilja träffa men jag kan vara nöjd med hur många jag faktiskt lyckas boka dejt med innan jag flyger hem till Lyckan. Men examensarbetet har stått i fokus så den tid jag träffat vänner har varit på lunchtid, kaffepauser eller vid middagstid. Nu har jag en hel drös kvar att träffa i Stockholm men VD:n har ju styrt ihop en liten middag på lördag så jag kan slå många flugor i en smäll. Ska försöka hinna en tidig lunch med Advokaten på tisdag innan jag tar taxin till Arlanda.

Om man bortser från den sociala biten så har Handledarns råd att gräva ner sig och stänga ute allt annat faktiskt lönat sig. När jag kom till biblioteket på måndag var jag uppfylld av hopplöshet och stress över att inte hinna med min deadline. Jag såg ingen möjlighet att hinna klart med hela uppsatsen till sommaren. Men hör och häpna. Igår var det som en våg av lugn och självsäkerhet sköljde över mig. Jag kände att det inte längre var omöjligt att jag skulle lyckas. Nu fortsätter jag kämpa på. För en gång skull känns uppsatsen inte som något ångestframkallande. Lite trist att den känslan kom så pass sent, men jag är glad att den kom över huvud taget. För första gången kommer jag kunna träffa min Handledare utan att känna total depression.


Lite Extra Lycka


Jag vet inte vad det beror på men jag känner mig lite extra lycklig idag. Satt på bussen och log som en fåntratt. Jag är kär, jag mår bra, uppsatsen går framåt, jag har kommit igång med min träning och hela livet är fyllt av spännande planer. Men viktigast av allt - om fem dagar får jag äntligen kasta mig om halsen på min fästman och fördärva honom med kyssar. Jag har så mycket kärlek jag inte fått visa så han kommer få dubbel dos nästa vecka. Folk säger att det kan vara nyttigt att vara ifrån varandra en stund. Nyttigt i bemärkelsen att man får saker gjorda som hade varit svårare att få hemma i kvarter Lyckan. Till viss del kan jag väl hålla med om det. Här har jag ju inget annat val än att träna och plugga hela dagarna. Och ta en lunch eller kaffepaus med de vänner som är kvar i Uppsala. Hemma vill man bara gosa ner sig med sin sambo efter en arbetsdag.

Nu har jag två dagar kvar i Uppsala. Ska iväg hem till brorsan och min underbart söta brorsdotter på middag ikväll. English kommer hem vid midnatt och imorgon bitti kör jag min sista morgonträning i denna stad. Nästa gång jag powerwalkar blir förhoppningsvis i Stockholm tillsammans med VD:n. Hon har dock en jävla fart så jag lär väl få springa om jag ska hålla samma tempo. Men det är ju bara bra. Jag har märkt att jag sover så mycket bättre sedan jag började med min dagliga motion. Och det har bara gått nio dagar. Tänk vilken skillnad det gjorde när jag skaffade musik att lyssna på när jag tränar. Tidigare har jag bara lyssnat på fågelkvitter och trädens lövbrus i vinden, vilket förvisso är ganska trevligt, men när man ska träna hårt vill jag gärna höra lite aggressiv hiphop eller rnb.


 

God morgon.

 

 

Sötaste brorsdotter.

 

 

Det Känns Roligt


Dag nummer tre på juridiska biblioteket. För första gången känns det genuint roligt att skriva uppsats. Försöker låta bli att tänka på risken att inte hinna med min deadline. Nu när jag äntligen enbart känner positiva känslor så vill jag liksom klänga fast vid dom så länge det bara går. Jag har gett mig i kast med den BRÅ-rapport som Handledarn tipsade mig om. Fått ut en del matnyttigt. Kan inte lusläsa allt men det har blivit några sidor med anteckningar. Det blir en lång vistelse på stan idag. Sitter kvar till kl. 18 och därefter ska jag äntligen få träffa Mooremodellen. Vi har inte setts och knappt pratats vid sen min födelsedagsfest i mars.

Och ni bloggläsare som är vana vid lite mer liv och fart här på bloggen får snällt vänta. Dagarna i Uppsala är inte så intressanta. Jo, jag var hos tandläkaren idag. Det var väl dagens händelse. De blev mäkta imponerade över att jag aldrig haft hål i mina tänder. Personligen anser jag väl att det hade varit bra om jag haft hål i tidig ålder för nu innebär det att OM jag får hål måste jag laga. Bara tanken framkallar djupa ångestkänslor och jag - en vuxen kvinna på 29 år - skulle definitivt börja gråta hysteriskt om jag skulle tvingas laga mina tänder. Inte okej.

The Wiktanders


Lite bröllopsbilder som Jan tog med sin kamera.

Han ville först lämna kameran hemma men klart han inte fick!

Man kan ju inte gå på ett bröllop utan kamera.























Underbara bilder!

Nya Tag Imorgon


Det blev tre sidor idag. En sida mer än igår så jag är väl rätt nöjd. Imorgon ska jag ta nya tag och kan förhoppningsvis klämma till med ett par sidor till. Har en nästan tvåhundrasidig rapport som jag borde titta på men eftersom jag helst vill ägna tiden åt att skriva när jag sitter på biblioteket ska jag försöka läsa den ikväll. Måste gå upp rätt tidigt imorgon om jag ska hinna med en powerwalk innan mitt tandläkarbesök. 07.30 ska jag vara inne i stan hos min tandläkare. Fick kallelse som jag bokade om så att det skulle passa in med mitt Uppsalabesök. Förhoppningsvis har jag bara lite tandsten. Vill verkligen inte att det ska bli en dyr historia.

Hann träffa på lite Uppsalafolk idag. Lammköttet pluggade på bibblan, Personalvetarn och jag tog en lunch i solen efteråt sprang jag in på butiken Skank och hälsade på min "bror" Junior. Ska försöka få till en träff med Mooremodellen imorgon kväll. På torsdag ska jag hem till bror och träffa min brorsdotter. På torsdag vid midnatt kommer English hem och på fredag ska vi försöka hinna med en lunch. Vi ska båda dra till Stockholm på fredag kväll. Lördag ser ut att bli kul. VD:n har dragit ihop ett litet gäng som ska ut och käka middag. Hon bad mig packa träningskläder för vi ska minsann ut och powerwalka om vädret är fint. Inte mig emot. Men först har jag tre bibliotektsdagar kvar.

Juridiska Biblioteket I Uppsala


Dag två på juridiska biblioteket. Laddar med en latte och ser till att få mitt internetbehov tillfredställt innan jag börjar med dagens uppsatshästande. Allt är sig likt. Man kommer tidigt och försöker få en bra plats. Gärna en hörnplats med ryggen mot böckerna. Gillar inte att ha folk bakom mig och föredrar att ha full uppsikt över resterande studenter. Snart kommer Rajsan och gör mig sällskap. Vi är två juridikstudenter som båda känner att vi egentligen inte befinner oss i samma värld som resten av alla unga, pigga varelser som minglar på Juridicum. Igår tog vi en lunch på Stockholms Nation. 45 kr är ett bra lunchpris. När vi satt där och det vällde in en hel drös med pojkspolingar som inte kan ha varit mer än 20 år så undrade jag hur gamla vi ser ut att vara. Egentligen. Vi är i en livsfas som dom troligtvis inte kommer befinna sig i på många år.

För en ung student i tidiga 20-års åldern är livet en fest, även om det varvas med ångestfyllda tentor. För en kvinna i 30-års åldern (vilket jag känner är mer korrekt att säga även fast jag egentligen är 29) har livet börjat på allvar. Jag har aldrig känt mig mer säker på vad jag vill, men att vilja och att faktiskt få det man vill är två olika saker. När man väl börjar inse att det går att få allt man drömt om är det som att någon ruskar om en och man vaknar upp till verkligheten. Av alla val jag gjort så har de lett mig till där jag är idag. Det är en otroligt skön känsla att veta med säkerhet att man har hamnat helt rätt i livet. Det finns inga tveksamheter kring det som verkligen betyder något. Nu är det för övrigt en vecka kvar tills jag får träffa min älskade fästman igen. Längtar! Det är till och med nästan så att jag saknar mitt stammishak i Borås. Det lilla caféet där jag brukar sitta och jobba med uppsatsen.



 

 

Dags Att Röra På Sig


Nu kommer dagens sista blogginlägg.

Vi hörs inte förrän imorgon under någon pluggpaus. Kommer kännas tomt utan Internet.
Jag är verkligen så himla beroende av att få skriva av mig och sitta på Facebook.
Fast det kanske är nyttigt att koppla bort allt som har med teknik att göra.
Ska försöka inbilla mig det i alla fall.

Nu hem till English lägenhet för att byta om till träningskläder.
Sen ska jag laga en räkgryta till middag.
Känner hur kilona bara rasar. Hahahaha.

Ses imorgon!

Lilla Lull I Uppsala


Då var man i Uppsala och sitter och hästar på juridiska biblioteket. Like back in the days. Koncentrationen har varit hyfsad. Fått ihop två sidor och dagen är inte slut ännu. Dock var jag tvungen att ta en paus för att upplysa er om att jag även kan bli av med min internetanslutning här på biblioteket. Den försvann för en stund sedan och jag kände mig helt avskärmad från omvärlden trots att jag sitter i ett rum full med juridikstudenter. Har träffat på lite folk jag känner, eller rättare sagt kurskamrater till Lammköttet - han som var min kavaljer på förra årets juristbal. Men utöver det känner jag bara Rajsan som också sitter med sitt examensarbete.

Planen är att sitta kvar till kl. 18 och därefter dra hem till English lägenhet, byta om till träningskläder och bege mig ut på dagens andra träningspass. Körde halvmilen imorse och passade även på att besöka mitt gamla jobb. Träffade alla goa kollegor som saknade mig och gratulerade mig till förlovningen. En kollega frågade om jag skulle träna men när jag berättade att jag redan gjort det och hon såg vad klockan var höll hon på att trilla av stolen. Men så är det nu under sommarhalvåret. Jag vaknar ungefär när solen går upp. Pigg och utvilad. Ser faktiskt fram emot att köra mitt pass efter bibblan. Och eftersom jag inte har internet hemma kan jag även passa på att köra kvällsplugg.

Ja, dagarna kommer gå fort men nätterna är riktigt hemska. I alla fall precis innan jag ska somna. Något fattas mig. Eller snarare någon. Vi ringde till varandra säkert femtioelva gånger igår och sa god natt. Jag hoppas att det går lite bättre att somna ikväll. Ska se till att ta ut mig riktigt rejält på kvällens intervallträning. Tänk att det bara krävdes en veckas kontinuerlig träning för att bygga upp ett sug och beroende av motion. Sen har det väldigt mycket att göra med motivationen. Jag är otroligt motiverad ska ni veta. Men nu ska jag återgå till studierna. Och återigen, försvinner jag från Facebook och bloggen under en dag eller fler så vet ni varför.


 

Jag älskar verkligen denna bild på oss. Tack Boel för att du tog en sådan fin bild.

Ett Sagolikt Bröllop


Det gör verkligen ont i själen att behöva lämna min sambo och älskade fästman i nio dagar, men samtidigt vet jag att dagarna kommer gå fort eftersom jag har en uppsats att fokusera på samt träning både morgon och kväll. Jan kom med ett bra råd. Att inte fokusera på uppsatsens deadline utan ta varje dag för sig. Annars kommer allt bara låsa sig om jag stressar upp mig och oroar mig för att inte hinna klart. Jag tycker ju det är roligt att skriva. Nu gäller det för mig att låta den känslan ta över och sluta tänka på det negativa. Ska försöka att gå in i rollen som juridikstudent denna vecka och tänka bort mitt underbara samboliv i Borås. Jan släppte av mig hemma hos English innan han fortsatte mot vårt hem. I detta nu bor jag själv då English är utomlands. Han var så snäll och lät mig låna lägenheten, men hans trådlösa nätverk strular för mig så jag kommer bara kunna komma åt internet när jag är på biblioteket. Alltså mellan 09.00-18.00. Men nog om det. Nu ska jag berätta om lördagens festligheter.

Om en flicka drömmer om ett perfekt bröllop så måste jag nog säga att Helenas och Petters var just ett sådant. Jag och Helena träffade varandra för första gången på en fototräff. Hon hade vid ett flertal tillfällen fotat med Jan innan han och jag blev ett par. Jag och Helena upptäckte sedan att vi bodde i samma stad. Efter några ”dejter” insåg vi att det inte bara var modellandet som vi hade gemensamt utan vi var väldigt lika som personer. Och när jag såg den sagolikt vackra bruden i sin fantastiska skapelse till brudklänning så insåg jag att vi hade ännu en sak gemensamt. Rätt kusligt lustigt egentligen. Av alla miljontals bröllopsklänningar som finns därute så har hon och jag köpt exakt likadana, förutom att hennes var vit och min är champagnefärgad. Till och med underkjolen var densamma. Kan ju bara berömma henne för det otroligt bra valet av klänning.

Alla gäster som var på bröllopet kommer nog inte glömma vigselakten i första taget. Prästen var helt outstanding. Har nog aldrig stött på en bättre vigselförrättare. Med en enorm portion humor och många visdomsord gav han både brudpar och de övriga 55 gästerna ett minne för livet. Under vigseln bjöds det även på två sånger som framfördes med sådan känsla att jag hade väldigt svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag bara log och kände hur ögonen nästan svämmade över. Beundrar verkligen brudparet som lyckades hålla sig från tårar. När min dag kommer finns det en stor risk att jag börjar stortjuta. Måste öva på att inte göra det.

Att få gå på ett sådant fint bröllop fick mig och Jan att tänka på vårt eget. Det var många tillfällen som vi såg varandra djupt i ögonen, mimade jag älskar dig och tittade på våra egna ringar. Vi har gett ett löfte om att spendera resten av våra liv tillsammans och det fullkomligen strålade av kärlek mellan oss. När jag fick lite ensamtid med bruden gav hon mig ett väldigt bra råd inför mitt eget bröllop och det var att verkligen njuta av varje sekund för bröllopsdagen passerar väldigt fort. Och den känslan kan jag faktiskt förstå. Har man planerat en av de viktigaste dagarna i livet under lång tid känns det nog rätt förvånande att den stora dagen ändå går så fort.

Två år kan kännas som lång tid, men när man tänker på att vårt bröllop kommer hållas utomlands så är vår tidsplanering inte alls särskilt orimlig. Vi behöver dessutom spara ihop en massa pengar till bröllopskassan, kolla upp boendealternativ till gästerna och ta hänsyn till när det går att få tag i flygbiljetter. Det är även en hel del pappersarbete som måste ordnas när man gifter sig i ett annat land.  Utöver detta så funderar vi ju på att utöka vår lilla familj och man vet ju aldrig med säkerhet när storken kommer. Vi vill ha två år så att vi ska slippa stressa. Allt får ta sin tid och det kan mycket väl hända att det kan dröja längre än två år. Vad som än händer och när det än sker så älskar vi varandra. Det är ändå det allra viktigaste. Kärlek, tillit och respekt.


 

Redo för bröllop.

 

 

Har sparat både vigselprogram och festhäfte som minne.

 


Man blir lite extra full med kärlek när man är på bröllop tillsammans med sin blivande man.

 


Brudparet. Och som jag sagt förut - denna klänning har verkligen ett fantastiskt släp.

 


Herr och Fru Wiktander.

 


Petter får gasa på i en Ferrari.

 

 

Jag fullkomligen älskade den vackra dekorationen i festsalen.

 

 

Medans vi gäster mumsade på snittar och bubbel (alkoholfritt för mig) passade brudparet på att fotografera.

 


Ska erkänna att jag åt så mycket snittar att jag inte orkade hela min förrätt....

 

 

Jag och kärleken.

 


Bröllopsfotograf var vår kära vän Jörgen och Boel stylade brudens hår.

 


Det vackra brudparet. Lägg märke till den utsökt fina brudbuketten bestående av röda rosor.

 

 

Tack Helena & Petter för att vi fick ta del av denna oförglömliga dag.

 

 

Fånerier framför kameran.

 

 

Bröllopsmottagningen och festen hölls i Societetshuset alldeles vid kusten.

 

 

Bröllopstårtan. Trots min kost så tog jag en bit och den var nästan olagligt god.

 

 

Det var fler än jag som fotade det lite annorlunda brudparet högst upp på tårtan.

 

 

Kunde inte låta bli att göra en romantisk bild av våra ringar och bordsplaceringen...

 

 

Festen höll på till långt in på småtimmarna.

 

 

Vi bröt upp runt ett-tiden då Jan hade 60 mil att köra dagen efter.

 

 

Boel och Jörgen passar på att avsluta kvällen med en puss.

Återigen, tack Helena & Petter för denna underbara fest som vi alla kommer minnas med glädje.

 

 

 

 

När Jan Ryter


Hyresvärden erkände att deras senaste åtgärd angående den övre hallen var riktigt usel
och kommer nästa vecka för att göra om och göra rätt!

De ska även spackla och måla över de fula märkena de lämnade efter sig i trappan
samt sätta upp vår nya brevlåda som vi tjatat om i en månad.

"När Jan ryter åt slappa hantverkare, då blir saker gjorda"
- Gammalt Djungelordspråk -

Det Finns Inga Genvägar


Jag måste säga att veckans träning har gått över förväntan bra. Försöker köra två pass om dagen. Morgonpasset är lite tuffare med löpning i uppförsbackar varvat med styrketräning såsom dips, benböj, armhävningar och utfall. Eftermiddags/kvällspasset består av en timmes powerwalk. På en dag blir det sammanlagt två timmars motion och över en mils förflyttning. Och detta klarar man av att göra med bra musik och en jävlar-anamma attityd. För i grund och botten handlar det bara om vilken inställning man har. Jag måste ha ett större mål att jobba mot och inte bara fokusera på antal kilon. Jag vill ha något att tänka på som gör att jag blir peppad att fortsätta träna och inte trilla dit i lathetsfällan igen. För det gör man lite då och då under livets gång, men det är aldrig för sent att börja träna igen.

Men att tänka att det inte är någon idé att ta tag i träningen för man kommer ändå aldrig komma tillbaka i den form man hade som 20-åring är helt fel tänk. Visst, jag har tittat avundsjukt på 18-åringars tajta, cellulitfria lår när de springer runt på stan i korta små ludershorts (senast igår) och tänkt att hur mycket jag än tränar lär jag aldrig få lika fin och fast hy som dom. Men sen blev jag arg på mig själv. Skitsnack. Det kan jag visst det. Kanske inte över en natt eller några månader men jag har tränat bort mina fettcelluliter förut. Och det var bara för något år sedan. Jag känner min kropp och vet ungefär vad jag behöver tappa för att få lika fasta lår som en tonåring.

Tricket är att fokusera på mina mål och att jag kommer nå dit stället för att tänka på allt jag inte kommer klara av. Jag vill gå ner i vikt för att kunna ha alla mina fina kläder igen, jag vill gå ner i vikt för att bli snyggare på bild och slutligen vill jag gå ner till min ursprungsvikt (54 kg) innan jag blir gravid. Det sista känns ganska viktigt för mig för efter en graviditet finns det risk att kroppen aldrig kommer bli som förut igen. När vi försöker få barn tänker jag släppa allt som har att göra med viktnedgång och bantning. När man är gravid så ska kroppen lägga på sig. Självklart kommer jag fortsätta röra på mig så mycket jag orkar och så mycket kroppen klarar av även när jag är gravid, men absolut inte i viktminskningssyfte.

Jag har en lång resa framför mig och det finns inga genvägar. Det handlar bara om min egen självdisciplin (som varit rätt kass det senaste året) och rätt attityd. Imorgon är vi bjudna på bröllop. Jag dricker ingen alkohol längre och försöker tänka på att äta mindre portioner. Det finns en tid då jag kan unna mig godsaker, men den tiden är definitivt inte nu. Vill man gå ner i vikt - alltså verkligen fast besluten att gå ner - så måste man vara hård. Inga halvmessyrer. När jag väl nått mitt mål kan jag unna mig saker, men inte under denna fas. Jag har ett socker och matberoende och det vill jag bli av med. Som vanligt får jag vara beredd på folk som försöker övertala mig att göra avsteg från mina kostregler. Då är det upp till bevis att jag klarar av att stå emot. Det är inte meningen att få andra personer att känna sig dåliga för att de äter godsaker och njuter av livet. Detta gör jag för min egen skull och för att min sambo inte ska behöva lyssna på mina klagomål över vikten och för små kläder. Kan bli ganska tröttsamt i längden.


 

Sen har jag ju en vacker brudklänning i garderoben som jag vill komma i på vår bröllopsdag.

Glädjen Över En Konkurs


"Jag ringer från XXXXXXXXX och vill erbjuda dig och fyra vänner gratis styling och fotografering av professionella fotografer. Allting är helt gratis och det är inget köptvång på bilderna."

Får man vara glad över att ett bolag försatts i konkurs? Ja, men lite grann i alla fall. Särskilt när bolaget marknadsfört sig över hela Sverige med gratis styling och fotografering när det i själva verket handlar om att försöka sälja svindyra bilder som inte alls håller måttet. I alla fall inte för de priserna. För en månad sedan försattes bolaget alltså i konkurs. Jippie! Självklart kommer och har det dykt upp liknande affärsidéer, men för kundernas skull hoppas jag att det finns företag som faktiskt har kompetent personal som kan ge kunden det han/hon betalar för - och inte bara försöker pracka på kunden urusla bilder. Företaget har ringt till mig säkert fyra gånger och sista gången bad jag dem ta bort mitt mobilnummer samt upplyste dem om att ingenting är gratis. Att de ens använt ordet professionellt i sin marknadsföring är ju bara ett skämt. Gillar inte "telefontrakasserier" och aggressiv marknadsföring. Och jag var tydligen inte den enda. Inte mer än rätt att de konkade.


Borta Med Vinden


 

Jag har alltid varit svag för vackra klänningar och vida underkjolar.

Älskar 1800-tals mode och att gå på bal är något utav det bästa jag vet.

Nu råkar jag ha ett väldigt stort intresse för foto och modellplåtningar.


Ser redan fram emot nästa fototräff i Hallstahammar.

Då ska jag fotas i ovanstående kreation och köra på ett "Borta med vinden"-tema.

Korkskruvar, turnyr och hela balunsen. Kommer bli så vackert!

Hello Kitty Of Course


 

Kunde inte låta bli.... Hello Kitty of course!

En Mil Om Dagen


Det här med att intervallträna och röra på sig drygt en mil om dagen är inte så dumt. Och inte tar det mycket tid heller. Så länge man delar upp det. Kör 6 kilometer på morgonen och 6 kilometer på eftermiddagen/kvällen. Behöver komma igång med uppsatsen på morgonen eftersom jag är som mest produktiv innan lunch. Att köra en powerwalk på kvällen är dessutom riktigt avslappnande efter att ha jobbat en hel dag med uppsatsen. Tyvärr blev det inga knäböj idag. Mina 120 stycken från gårdagens pass körde tillfälligt slut på mina lår. Jag testade göra en imorse och vilken brännande smärta. Jag gnäller inte eller överdriver när jag säger att det var näst intill omöjligt att göra ett enda knäböj tekniskt rätt utan att det gjorde för ont. Så jag fokuserade på armarna istället och ville testa hur många armhävningar jag klarade nu - helt otränad och smått lönnfet.

När jag var som mest tränad klarade jag av att göra 26 armhävningar. Och nu menar jag inte sådana där fuskiga armhävningar på knäna. Det har aldrig varit min grej. Imorse klarade jag av att göra 15 stycken och sedan övermannades jag av behovet av att falla ihop i en flåsande hög. Med det ville jag ha sagt att målet inte bara är att gå ner i vikt utan också att bli starkare och mer uthållig. Testade även att göra dips och jag har inget att jämföra med men landade på ynka 15 stycken där med. Men bara att kämpa på. Kan inte vänta mig alltför stora resultat den första veckan vad gäller styrkan, men det kommer i sinom tid. Jag har egentligen inte så bråttom med det. Att skynda är aldrig att rekommendera. Som Jan påminde mig om vid frukostbordet - det gäller att hitta balans i kost och träning för annars kommer jag bara gå upp alla kilon igen. Lär jag mig att äta lite mindre och bättre grejer samt rör på mig som jag gjort nu dessa dagar och fortsätter med det så kommer jag vara i form lagom till augusti månad.

Jag förstår inte hur jag tidigare kunnat träna utan musik, vilket kan vara förklaringen till att min påbörjade utomhusträning är så mycket roligare nu. Tänker inte hela tiden på att det är jobbigt. Kan njuta på ett helt annat sätt. Blir peppad av musiken och tycker det är skönt att vara för mig själv ute i skogen. Däremot måste jag försöka sluta upp med att inbilla mig att det bakom varje träd lurar en björn som väntar på att anfalla. Man kan bli smått stressad när man går och tänker på sådana saker. Men det är lite som en tvångstanke. Hur skulle jag göra om jag blev attackerad av en björn just nu? Skulle jag springa allt jag kan eller skulle jag rulla ihop mig till en liten boll och spela död? Vilken normal människa går och tänker på sådana saker när hon är ute och motionerar? I Uppsala finns det inte mycket skog så jag kommer promenera längs med Fyrisån. Där finns det inga björnar. Bara alkisar och dom är inte så farliga.


 

Ännu en morgon med strålande solsken.

 

 

Hjärtskärande vackert i försommarsolen.

 

 

Porlande bäck som rinner längs med min motionsrunda.

 

 

Är det inte en björn som står och lurar däruppe bakom träden?

 

 

Finns både grusväg och asfalt så man kan möta både cyklister, längdskidor och joggare.

 

 

Mitt nya beroende - lite hälsosammare än saltlakrits....

 

Övar Inför Bröllopet


Fick en hel drös med underbara bilder från fototräffen när jag och Jan ska skära upp förlovningstårtan som vi fick. Jag kunde av någon anledning inte sluta le när vi båda greppade tårtspaden och skar upp den första biten. Någon påpekade att det var en bra övning inför bröllopet och jag kan väl inte annat än hålla med. Då jag var helt uppslukad av mitt lyckorus märkte jag inte av att Jan var full i en massa bus och vips hade jag grädde på näsan. Jag försökte kontra med att kleta in hela hans ansikte i grädde och jag lyckades väl till kanske en femtedel. Blev mycket skratt och själv skrattade jag ännu mer när jag såg att vårt lilla tårtkrig fångats på bild.


 

Är väl inte helt nöjd med min gräddnos....

 

 

Försöker ge igen...

 

 

Och lyckas ganska bra....

 

 

Jag känner så mycket kärlek för min blivande man. Obeskrivligt mycket.

En Underbar Smärta


Min kropp har ställt in sig på sommartid, vilket innebär att den vaknar när solen börjar gå upp. Detta är andra morgonen i rad som jag vaknat av mig själv och känner för att gå upp. Och klockan har varit runt fem på morgonen. Väldigt användbart inför min kommande vecka i Uppsala eftersom jag planerat att ta mitt motionspass runt sextiden innan jag gör mig klar för en heldag på juridiska biblioteket. Hoppas på strålande vackert väder under min vistelse i min gamla hemvistort. Det känns ju så mycket roligare att träna utomhus när man slipper bli lika blöt som en dränkt katt.

Eftersom Jan inte gått upp än så kröp jag tillbaka ner i sängen och avvaktar en liten stund till. Eftersom jag generellt är så morgonpigg av mig så är det oftast jag som ordnar frukost. Idag är jag rätt tacksam över att inte behöva gå upp den tid jag vaknar för jag behöver vila mina stackars mörbultade ben. Tog en eftermiddagstur i spåret igår för det var så fint väder så sammanlagt gick/joggade jag lite drygt en mil igår. Plus 120 knäböj. Med tanke på att det var mitt första motionspass på flera veckor är det inte så konstigt att jag har träningsvärk. Verkligen en underbar smärta.

Avskyr Mitt Dåliga Minne


 

Är det någon av mina väninnor som lånat denna klänning av mig?

Hittar den inte och jag misstänker att jag kan ha lånat ut den och glömt bort till vem.

Det är en av mina favoritsommarklänningar så jag vill gärna ha tillbaka den.

Om jag nu inte gett bort den... mitt minne är verkligen uruselt!

Så om någon vet vart den blivit av så får ni gärna upplysa mig tack.

Gör Om Gör Rätt


 

Vi fick hallen tapetserad när vi var utomlands

och hyresvärden tog bort en bit av räcket och glömde fästa den i väggen.

Kom förbi en snubbe idag som "fixade" det.

Jag var upptagen i ett telefonsamtal så jag hann inte se hur illa det blev innan han åkte...

Men är detta ett skämt eller?! Inte nog med att det är estetiskt fult - räcket sitter fortfarande löst...

 

 

Dessutom ser det så här fult ut i trappan upp till övervåningen.

Det ska åtgärdas snarast. Inte okej någonstans.

 

För att citera en person som sett bilderna: ett genuint äkta fuskjobb av rang!

Bröllop I Helgen


I helgen är vi bjudna på bröllop i Öregrund. Jag hade allt under kontroll vad gällde min klädsel tills jag insåg att jag blivit en liten tjockis. Kunde alltså inte ha den klänning jag hade tänkt mig. Idag blev det till att rota igenom mina överfulla garderober efter en klänning som jag kan ha trots mina extra kilon. Provade två klänningar som dessvärre var alldeles för små. Eller rättare sagt, min röv var lite för stor. Men till slut snubblade jag över en klänning som jag fått av VD:n som är frikostig i midjan med både dragkedja och stretch. Jag höll tummarna när jag drog den över huvudet och hör och häpna - den satt som en smäck! Därefter testade jag min underkjol i svart tyll och helt plötsligt hade jag en ursnygg outfit. Lite 50-talsinspirerad. Matchade det med ett sött bälte och svarta pumps. Klockrent! Nu kan jag gå på fest och fortfarande känna mig snygg. Obeskrivligt härlig känsla! Om 12 veckor slipper jag förhoppningsvis oroa mig för att jag inte kommer i mina klänningar. Har ett till bröllop att gå på den 2 juni och då vore det ju faktiskt fantastisk om jag kunde ha den klänning jag hade tänkt mig.


 

I kyrkan bär jag en bolero som skyler axlarna. Jag gillar inte kyrkor men kan i alla fall klä mig respektfullt.

 

 

Men på festen åker boleron av och jag tänkte visa lite hud.

 

 

Den svarta tyllkjolen ger klänningen extra vidd och en charmig 50-talskänsla.

 

 

Matchar med svart bälte och svarta pumps.

Ser fram emot att få gå på bröllop med min fästman.

 

 


Älskling, Jag Har Blivit En Tjockis


Igår kväll tittade jag och Jan på programmet Älskling, du har blivit en tjockis. Har inte sett det förut men eftersom jag känner mig en aning träffad av programtiteln med tanke på mina nio extrakilon på ett år kunde jag inte låta bli att se vad det hela handlade om. Jag hade hört talas om programmet innan och förstått att många tycker det bara är ännu ett program i mängden av förnedringsprogram. Men skulle jag få den summa pengar som paret erbjuds hade jag helt klart kunnat ställa upp. Det enda som jag hade lite svårt för var hur den tjocka partnern ofta framställdes som världens lataste och odrägligt otacksam medan den andra partnern som ska coacha sin livskamrat i en del fall betedde sig rent utsagt förjävligt mot sin respektive. Måste man bete sig illa för att det ska ha ett underhållsvärde? Tydligen. Personligen skulle jag föredra mindre snäsande och mer positivt peppande. Fast de kanske betedde sig så mot varandra i verkligheten också. Vad vet jag.

Jag blev i alla fall inspirerad av programmet. Okej att det är ganska extremt att gå ner 15 kilo på 7 veckor men det visar i alla fall att det är möjligt bara man ger sig fan på det. I ett tidigare inlägg så skrev jag ju att jag inte ville avslöja min vikt för den har verkligen skenat iväg, men om jag klarar av att gå ner några kilo så känner jag mig bekvämare med att avslöja min startvikt. Så om två veckor när jag kommit hem från Uppsala så ska jag väga in mig och offentliggöra före och efter-vikten här på bloggen. Det ger mig en liten push att fortsätta träna även om jag åker bort. Träningskläder och skor ska med och morgonmotionen måste genomföras innan jag går till biblioteket. Jag måste lägga i högväxeln både vad gäller träning och uppsats så min Uppsala-vistelse kommer inte bli särskilt angenäm. Men tiden lär förhoppningsvis gå fort så jag kan komma hem till min fästman. Ser verkligen inte fram emot att åka ifrån honom och vårt hem.


Nu Kör Vi


Uppdatering:

En timmes intervallträning i löpspåret, klarblå himmel och strålande morgonsol.
Under sådana förhållanden är det nästan en ren fröjd att träna.
Men det märks att man har en jäkla massa extra vikt att släpa på.
Det kommer bli en lång och slitsam resa.


God morgon. Väderprognosen ser riktigt lovande ut för de kommande dagarna.
17-18 grader och sol. Perfekt om man vill starta morgonen med en powerwalk.
Senare ikväll blir det ett bodycombatpass på gymmet. Nu kör vi!

Att Komma I Form


Nu är det som så här. Jag har gått upp ytterligare tre kilo under min förlovningsresa. Det finns ingenting som jag skulle ändra på vad gäller min fantastiska vecka på Cypern. Jag åt och drack precis vad jag ville utan att tänka på vikten. Men nu är det slut på semestern. Det dröjer drygt tre månader innan jag kan tillåta mig själv att släppa tyglarna så fullkomligt. Vad vågen visade imorse vill jag nog inte ens upprepa för er, men jag kan säga er att jag aldrig vägt så här mycket någonsin. Sen har jag förvisso aldrig varit lyckligare, men i det långa loppet riskerar jag att bli olycklig om jag fortsätter lägga på mig. Jag skulle må ännu bättre om jag lyckas hålla en hälsosam vikt.

Så nu ska jag försöka ta tag i vikten. Som så många gånger förut. Jag har gett mig själv alkoholförbud i tre månader och ska försöka göra allt för att krympa min enormt uttänjda magsäck. Tror ni mig om jag säger att jag faktiskt kan äta mer än Jan? Min aptit för god mat är verkligen enorm. Ju mer jag njuter av livet och lyckan desto större aptit. Men nu måste jag lyckas hitta någon form utav balans igen. För tillfället känner jag mig inte så peppad men jag ska testa på ett tips jag fick av en vän gällande löpning. Jag avskyr att springa, men jag ska ändå försöka intala mig själv att jag älskar det. Vet inte om jag kommer kunna lura mig själv så pass mycket men det skadar inte att prova.

För att jag ska ge er ett liten hum om hur stor gottegris jag blivit den senaste tiden så kan jag avslöja att idag är första dagen på månader som jag inte ätit något onyttigt. Och det är nästan olidligt svårt att inte falla för olika frestelser. Jag har helt enkelt blivit helt beroende av diverse onyttigheter såsom saltlakrits och goda dessertostar. Att komma ur ett beroende är frustrerande svårt. Imorgon ska jag ge mig ut i löpspåret och jag har laddad min mp3-spelare med musik som förhoppningsvis ska få mig att tänka på annat. Mitt långsiktiga mål är att göra mig av med 10 kilo. Jag har alltså i skrivande stund 10 extra onödiga kilon som har lagt sig på mage, armar, ansikte, lår och rumpa.



 

Om jag hade varit en kändis så hade skvallertidningarna spekulerat om en eventuell graviditet med tanke på min putande mage, MEN det är faktiskt bara resultatet efter alldeles för mycket god mat och lite för lite motion.

Nu ska jag förhoppningsvis i framtiden kunna visa upp semesterbilder på en slankare Sussi

och nästa gång min mage bestämmer sig för att se ut så där igen så ska det finnas en annan anledning....

Hello Kitty Earrings


 

Glömde visa dessa helt fantastiskt söta örhängen som jag fick av Sara Maria på fototräffen.

 

Dagens Förolämpning


Ibland dyker det upp små solskenskommentarer på min blogg som verkligen förgyller min vardag med väl genomtänkta åsikter. Det är inte alla gånger åsikterna överensstämmer med mina egna men man kan ju inte stryka alla medhårs hela tiden. Idag fick jag en kommentar som jag tror skulle föreställa en förolämpning. Kanske inte världens mest fantasifulla förolämpning jag fått men det var ett bra försök. Har dock lite svårt att hänga med i logiken, men även en juridikstudent kan ha en begränsad fattningsförmåga.

Dagens förolämpning:

1) Att mina juridikstudier är bortkastade för att jag förstorat brösten och fotat glamour.

2) Att bara ålderdomshemmet vill anställa en person som opererat brösten och fotat glamour.


Det finns arbetsgivare och arbetsplatser där nakenhet inte ses med blida ögon. Skulle det visa sig att äldreomsorgen är den enda arbetsplats som inte har något emot att de anställda har en hobby och brinner för ett fotointresse (oavsett om det är naket eller inte) så arbetar jag hellre där är någon annanstans. Jag har bara gott att säga om mina kollegor inom äldrevården. De är serviceinriktade, godhjärtade och dömer inte ut folk. De känner mig, vet vem jag är och förstår att det inte finns någon koppling mellan glamourfotografering och min arbetsmoral. Fler borde jobba inom vården för att lära sig vad medmänsklighet handlar om. Och det handlar inte om att sitta gömd bakom dataskärmen och racka ner på folk som de inte ens känner.

Och slutligen måste jag säga att en utbildning aldrig är bortkastad. Särskilt inte en juristutbildning. Oavsett om jag kommer jobba som jurist eller inte så är det en av de absolut bästa och mest användbara utbildningarna man kan tänka sig. Så sitter ni där hemma och vill utbilda er men vet inte riktigt till vad så välj juridik. Det kommer ni ha nytta av i framtiden på ett eller annat sätt.



Alla Behöver Inte Förstå


Jag fick en fråga igår på bloggen från en tjej som vill vara anonym, vilket jag självklart respekterar. Däremot tänkte jag skriva mitt svar öppet här på bloggen då jag är övertygad om att det finns fler tjejer därute som säkert ställt sig samma fråga. För er som inte vet det så genomgick jag en bröstförstoring för lite drygt tre år sedan. Jag tog det beslutet när jag var 25 år gammal och hade gått och funderat på det i stort sett hela mitt vuxna liv. I vart fall sedan jag insåg att mina bröst aldrig skulle växa. I mitt fall pratar vi inte ens om en A-kupa. Mina bröst kunde inte ens fylla upp den allra minsta kupan. Att bada och visa mig i bikini gav mig obeskrivlig ångest och jag skämdes oerhört över min platta byst. För mig symboliserar brösten det allra kvinnligaste och utan bröst kände jag mig okvinnlig och onaturlig.

Nu undrar en kvinnlig läsare hur folk på juristprogrammet reagerat på min operation. Om det finns risk att många inte kommer förstå och hur omgivningen kommer reagera. För det första kan jag säga att folk på juristprogrammet inte är hela världen. De är inte ens en bråkdel av hela världen. Det finns många som går med näsan i vädret och älskar att ha förutfattade meningar. Sådana som sätter likhetstecken mellan bröstförstoring och dum i hela huvudet. I mitt fall märkte jag inte av några särskilda reaktioner när jag kom tillbaka från min operation. Ska jag vara helt ärlig så var det nog knappast någon som märkte att jag förstorat brösten, men det hade mest att göra med att jag gick från en obefintlig inte ens A-kupa till en vanlig C-kupa. Det var en markant skillnad för mig, men för vanligt folk som inte sett mig naken så anade de ingenting (om de inte läste min blogg dvs). Och reagerade någon negativt på operationen så hade de i alla fall den goda smaken att hålla tyst om det.

I samma veva som jag opererat brösten började jag fota en hel del glamour. DET har jag väl fått mer skit för än att jag förstorade mina bröst. Mest för att folk inte kunde få det att gå ihop att en juridikstudent vek ut sig för "alla modeller ska ju vara blonda och dumma i huvudet". Jag hade bloggläsare som kunde bli vansinniga över att det inte gick att placera in mig i något fack. Men jag körde mitt race och är glad över att jag inte lyssnade på skitsnacket för jag har sjukt snygga bilder i min portfolio och har träffat helt underbara människor genom modellandet. Och hade det inte varit för min operaton skulle jag inte fått så bra självkänsla och självförtroende att ställa mig framför kameran. Hade jag aldrig ställt mig framför kameran skulle jag aldrig åkt på fototräffar och aldrig träffat min blivande man. Att det finns folk på juristutbildningen som rynkar på näsan åt mig, min blogg och min hobby skiter jag fullständigt i. Jag har aldrig varit lyckligare.

Och slutligen några ord till min kvinnliga läsare: Att operera sig är och kommer alltid vara uppseendeväckande i vissa kretsar. Tyvärr kan man inte ändra på det men försök bara att slå dövörat till. Nu vet jag inte anledningen till varför du gjorde det men det låter som att du är säker och jag är glad att du är nöjd över resultatet. För i slutändan är det bara det som spelar roll - vad du själv tycker. Alla behöver inte förstå, men det kanske är bra att de närmaste vännerna är insatta och kan hjälpa dig ifall det skulle uppstå några komplikationer. Önskar dig allt gott. Vi kanske ses på biblioteket nästa vecka. Jag är i Uppsala mellan 6-11 maj för att jobba med uppsatsen.
Min profilbild

Sök i bloggen