Working Girl

 
God afton mina vänner. Jag är inte så aktiv på bloggen nu för tiden. Det vill säga att jag hinner kanske bara med ett snabbt och föga genomtänkt inlägg per dag. Jobbar i stort sett heltid under hela sommaren, vilket gör att dagarna ser nästan likadana ut och jag får inte så mycket inspiration till bloggen. Det som däremot tål att upprepas är att det verkligen känns helt underbart att få arbeta med så många goa arbetskollegor. Blir liksom glad ända in i själen. Har dock vissa svårigheter med att behålla mitt uppsalamål. Är ju omringad av härlig Borås-dialekt från tidig morgon till sen kväll så det är svårt att inte falla in i deras lättsamma toner.
 
Det är skönt att jag har en omtänksam och förstående sambo som skämmer bort mig med god mat efter en arbetsdag. Ikväll bjöds det på en riktig festmåltid och det enda jag fick göra var att ta det lugnt. Inser varje dag hur lyckligt lottad jag är med en man som är något utav en mästerkock i köket. Naturbegåvning helt enkelt. Måste dock börja röra lite på mig känner jag. Midjemåttet blir allt större. Inga tokiga dieter eller jojo-bantning, men mer vardagsmotion skadar inte. Så fort de sista spåren av min förkylning försvunnit ska jag återuppta mina dagliga promenader runt Kransmossen.
 
Några exempel på goda middagar i JM Mansion denna vecka:
 
 
Lövbiffsrullader med ädelost och gröna oliver,
färsk potatis, gräddsås samt smörfrästa champinjoner i vitlök och persilja.
 
 
Timjanmarinerad entrecote, färsk potatis, grillad baconlindad sparris samt en rökig whiskysås.
 
 

Disco Inferno

 
Planeringen inför Jans födelsedagsfest/den årliga kräftskivan är i full gång. I år är temat Disco Inferno och som ni kan läsa ut av namnet är det alltså 70-tal som gäller. Lite fyndigt må jag säga eftersom Jan (hur mycket han än försöker förneka det) föddes på 70-talet. Har haft lite funderingar kring min klädsel. Valet stod mellan disco-diva eller hippie och igår hittade jag den perfekta dräkten. En rosa-blommig hippiedräkt i riktigt skrikiga färger. Passar perfekt till min pepparkaksmörka hudfärg. Hittade en dräkt till Jan också men tänker inte avslöja något än. Hahaha.
 
Har fått offert och leveransförslag på bord och stolar. Vi kommer ju sitta inomhus i vardagsrummet som senare under kvällen förvandlas till discogolvet med blinkande ljus och rökmaskin. Nu fattas bara discokulan. Då vi förvisso bor stort men inte har möjlighet till hur många sittande gäster som helst, har vi satt smärtgränsen vid max 24 gäster under kräftskivan. Annars får vi inte plats i samma rum. Det hör ju liksom till att man sitter tillsammans och kan sjunga snapsvisor.
 
Festmenyn ser ut enligt följande:
 
Fördrink
Snaps
Kräftor
Västerbottenpaj
Matjesssilltårta
Snittar
Bröd & Smör
Sallad
Romsås
Dessertostar & kex
 

Värsta Coola Katten

 
 
De små liven var duktiga igår när vi åkte till veterinären för deras årliga vaccination.
Gillade inte att sitta i bur och jamade konstant. Tills det kom ut en jättestor schäferhund i väntsalen.
Då blev båda katterna helt knäpptysta. Stor i orden liten på jorden....

En Dagens Då

 
Min enda lediga dag idag. Har försökt kurera mig. Eller egentligen inte. Det kliade alldeles för mycket i fingrarna så jag kunde inte låta bli att städa hela lägenheten från övervåning till nedervåning. Jobbar imorgon, hela helgen och på måndag. Jan har en plåtning i helgen så han kommer ha fullt upp med det. Vill alltid att hemmet är fint inför helgen. Förkylningen är bättre, men inte bra. Hostan är envis och smärtsam. Jag själv är lite mindre känslosam nu. Den första besvikelsen har lagt sig och min älskade fästman lagade en festmåltid till middag. Lövbiffsrullader med ädelost och oliver, färsk potatis och smörstekta champinjoner i vitlök och persilja. Samt en superbt god sås. Jag har haft en väldigt bra dag faktiskt. Trots att morgonen var lite ledsam.
 
 
En dagens bild. Fortfarande lite sjuk.

Alla Andra Utom Jag

 
Varför vill känslan inte skaka hand med förnuftet? Det undrade jag när morgonens test visade på ett negativt resultat. Kanske för att man alltid vill att det man längtar efter ska infinna sig på en gång. De sociala medierna påminner mig ständigt om alla andra som får det jag längtar efter som mest. Ja, det finns värre orättvisor i världen. Så mycket värre. Det vet förnuftet men inte min känsla. Min känsla får mig att känna en gnutta besvikelse, en smula ilska och en stor portion av irritation. Ingen kan säga hur lång tid det kommer att ta och jag måste verkligen öva på att chilla. Hur får man förnuftet och känslan på samma våglängd? Jag hoppas att det är något som jag med tiden kommer komma underfund med.
 
 

The Bitch Is Back

 
Då var man tillbaka i Borås. Tjurig, osnygg, bitchig, förkyld, trött och allmänt otrevlig. Men ska försöka ta mig i kragen och bete mig mot mina nära och kära. Imorgon är det BIM-dagen men misstänker med tanke på mitt humör att det bara blir en vanligt BM-dag. Ska testa och se om det blir något plus. Orkar faktiskt inte vänta och det är ju egentligen inte för tidigt. Oavsett resultatet så ska det bli skönt att få veta efter att ha väntat i två veckor. Ovissheten kan vara nog så frustrerande.
 
 
Ser ni den glada kinäsen i bilden? Det var jag för fem dagar sedan. Svårt att tro nu. Hahaha.

Det Värsta Och Det Bästa

 
Dagens fyra timmar långa opponeringsseminarium var det värsta och det bästa jag gjort på länge. Jag klev upp halv fem imorse för att hinna ta mig till Landvetter och mitt flyg. Tänk er att ni mår så dåligt att ni verkligen känner att sängen är den enda plats som ni borde vara på, men istället rör ni er ute bland massa folk och oljud. Så har det känts under hela dagen idag och nu är det inte mycket bättre. Sitter för tillfället på mitt stammisfik i Uppsala och väntar på att English ska sluta jobbet så jag kan bosätta mig i hans lägenhet över natten. Men det är några timmar kvar....
 
Det värsta med seminariet var alltså egentligen bara mitt sjukliga tillstånd, inte själva opponeringen. Jag vidhåller fortfarande att min handledare är helt fenomenalt fantastisk och levererade en stor portion humor, roliga anekdoter och många visdomsord under seminariets gång. Jag gav honom faktiskt beröm i slutet. Han är verkligen otroligt sympatisk och det märks att han tycker det är roligt att handleda, även om han hade 18 olika juriststudenter i början på terminen. Så hur gick det då på själva opponeringen undrar ni? Ja, jag måste nog säga att det var helt harmlöst. Jag kritiserade en 100-sidig lång uppsats och fick själv ta emot kritik angående min.
 
Finns egentligen inte så mycket att säga förutom att så länge handledaren är vettig och de övriga deltagarna är snälla så är uppsatsopponeringen faktiskt en ganska mysig tillställning. Jag fick väldigt mycket konstruktiv kritik och efteråt pratade vi om hur långt jag har kvar med min uppsats. Tidsramarna kommer i mitt fall vara ganska flytande beroende på hur mycket jag hinner under sommaren. Men saken är den att jag kommer jobba heltid hela sommaren och sedan åker jag på semester. Handledarn gjorde bedömningen att jag har ungefär en månads hårdarbete kvar, vilket innebär att jag helst bör ta ledigt en månad för att bara jobba med uppsatsen.
 
Med alla faktorer inräknade så inser jag att han har rätt. Fast jag kommer så klart fortsätta arbeta med uppsatsen under sommaren och på mina lediga dagar, men det kommer inte kunna bli lika bra som om jag hade jobbat heltid med bara uppsatsen. Nu är det värsta gjort. Alla fem seminarier är uppfyllda och både försvar av min egen uppsats och opponeringen är gjord. Det är den bästa känslan - att inte ha några fler moment kvar som måste uppfyllas, förutom själva inlämningen. Tyvärr kan jag inte göra det jag allra helst skulle behöva göranu. Gå och lägga mig i sängen och inte kliva upp förrän jag är helt frisk.
 
Dagens citat från Handledarn efter en timme: "Ska jag hämta lite te åt dig? Du ser alldeles svimfärdig ut".
 

Att Överleva Morgondagen

 
Uppdatering: Kände mig rätt ynklig när jag för några timmar sedan brast ut i gråt på grund av frustrationen att behöva vara sjuk när man måste vara på topp. Har försökt att somna tidigt men det är stört omöjligt. Hostan blir värre, halsen blir sämre och jag var nära på att kräkas. Men så länge jag inte får hostattacker, kräkattacker eller nysattaker kommer jag nog klara av att snörvla mig igenom opponeringen. De första två timmarna kommer jag vara närvarande som åhörare. Fast bara rent fysiskt. Efter lunch är det min tur att prata. Att leda det fortsatta seminariet med min i förväg skrivna opponeringsdisposition som jag för ett par dagar sedan förstod, men som jag nu efter att ha försökt läsa den medan ögonen hela tiden tåras, inte tycks fatta ett ord av.
 
Om jag överlever morgondagen så lovar jag att ge mig själv en fet jävla belöning. Höll på att tuppa av på jobbet idag på grund av min bedrövliga förkylning. Kollegorna ville skicka hem mig men jag behöver pengarna så det var bara att bita ihop. När jag slutade jobbet kunde jag inte gå hem och sova som jag egentligen ville, utan jag var tvungen att fixa det sista inför opponeringen imorgon. Nu börjar jag snart anse mig själv som färdig. Egentligen inte så färdig som jag skulle vilja, men just nu går det verkligen inte att göra mer. Ligger i sängen och är helt utslagen. Vetskapen om att jag måste åka hemifrån kl. 05.30 för att hinna med flyget får mig inte att må bättre. Jag kommer både vara och se ut som ett vrak under hela seminariet imorgon. Men kan inte hjälpa det. Visst känner jag frustration över att min tankeverksamhet försämras markant när jag är sjuk, men förhoppningsvis kommer jag förstå lite grann av mina egna anteckningar.
 
Önskar bara att jag vore frisk för då skulle jag känna att jag hade lite mer koll på läget. Nu känns det mest som om hela hjärnan är inlindad i något tjockt och ogenomträngligt material. Känner mig nästan en smula borta. Det känns nästan som om jag svävar i något konstigt vakuum med mina tankar. Svårt att förklara. Allt känns bara så konstigt. Börjar jag hallucinera så vet jag i alla fall att febern kickat igång ordentligt. Lär bli hatad av både flygplanspassagerare och seminariedeltagare för att jag vistas utomhus bland folk i mitt tillstånd, men måste man så måste man. Kommer i alla fall aldrig göra om det. Efter imorgon återstår bara den slutgiltiga inlämningen och det kan jag förhoppningsvis göra utan att behöva flyga över hela landet. Nej, jag mår verkligen piss. Ska läsa ett rättsfall till och sen måste jag försöka kravla mig upp ur sängen och packa resväskan.

Så Jävla Olägligt

 
Jag är sjuk. Alltså megadunderförkyld. Halsen bränner och det gör ont att svälja, hostan sliter hål i bröstet på mig, näsan rinner och hela jag är ett vrak. Känns ju stabilt när jag ska hålla i en timmes opponering i Uppsala imorgon. Det lär knappast bli bättre under dagen. Ska snart iväg och jobba i 7 timmar. Sen hem och göra det sista inför morgondagen, packa, städa och försöka kurera mig så gott det går. Kanske skiter i att städa. Det får jag nog göra när jag kommer hem på onsdag. Eller vänta, det kan jag inte alls göra för då kommer jag i princip åka direkt från flygplatsen till jobbet och sedan slita fram till kl. 21.00. Hoppas verkligen kroppen pallar. Så länge jag inte har feber kan jag härda ut. Suck. Detta kom verkligen så jävla olägligt.
 
 

Lite Sköna Odds

 
Det är många underbara människor därute som håller tummarna för bebisverkstaden och det känns jättehärligt. Tillvaron har minst sagt blivit lite extra spännande trots all uppsatsstress. Tyvärr är det fortfarande för tidigt för att testa mig så jag fortsätter bara att vänta och hålla tummarna. Igår kände jag en molande värk i nedre delen av magen som fortfarande håller i sig och jag har även känt av ryggsmärtor i korsryggen, dvs. vanliga, hederliga PMS-symptom, så jag kommer inte bli så förvånad om BIM förvandlas till BM nästa helg. Däremot skulle jag bli helt galet överlycklig om vi lyckades på första försöket, med tanke på hur svårt det faktiskt är att få till en bebis.
 
Här har ni lite sköna odds för graviditet:

För en svensk kvinna tar det i genomsnitt 7 månader att bli gravid
 
Det är bara ca 20-30% chans att bli gravid även om man träffar ägglossningen spot-on
 
Många befruktade ägg leder aldrig till graviditet
 
Många graviditeter resulterar i missfall så tidigt att de inte blivit upptäckta.
 
Att ägget aldrig blir implanterat sker i 30%
 
Ett prekliniskt missfall (innan graviditet konstaterats) inträffar i 20%.
 
Oddsen att graviditeten resulterar i ett kliniskt missfall ligger på 20%
 
Endast 30% leder till fortsatt graviditet

En Välriktad Karatespark

 
Ska jag vara helt ärlig så har jag inte mycket krafter kvar efter helgens nyktra midsommarfirande. Är så vansinnigt trött och dessutom misstänker jag starkt att en förkylning är på intågande. Halsont och allmän hängighet. Men jag måste kämpa på nu några dagar till. På tisdag flyger jag till Uppsala för att genomföra den där förbaskade opponeringen. Har jobbat med den i stort sett hela dagen. Är inte klar ännu men nu återstår det inte mycket. Ska bara skriva ihop en presentation på några minuter och dubbelkolla lite källor. Har säkert glömt något men jag orkar faktiskt inte lägga ner alltför lång tid på detta. Snart blir det sambomys och film. Imorgon ska jag jobba från kl. 07.00 - 14.30.
 
 
 
Frezze tycker inte att jag ska plugga.
Han lägger sig på rygg och stänger datorskärmen med ett välriktad karatespark.

Midsommarfirande I Småland

 
Till att börja med måste jag be om ursäkt för att jag inte hann blogga igår kväll. Vi stannade lite längre i stugan och kom inte hem till Borås förrän runt halv ett på natten. Nu är vi hemma och jag har precis lagt upp en hel drös med bilder på Facebook från helgens midsommarfirande. Tänkte skriva ihop ett snabbt inlägg nu så att jag sedan hinner jobba med min opponering. Låg och läste Opponentens uppsats under i stort sett hela midsommardagen samtidigt som jag kände mig bakfull, vilket jag givetvis inte var då jag höll mig nykter. Men brist på sömn kan också framkalla bakfyllekänsla. Minus huvudvärk och illamående.
 
Jag är en traditionsnörd. Det vill säga att jag håller hårt på vissa svenska traditioner och midsommar är en av dem. Det ska ätas en viss typ av mat och det ska helst ske ute i naturen i någon stuga eller ute på sjön. Detta år skulle lätt kunna beskrivas som en perfekt midsommarafton. Den hade alla moment. Midsommarkransar, tävlingar och lekar, dans runt stången, bastu och bad, god mat och mängder med alkohol. Och det viktigaste av allt - härliga människor och en strålande värd. Till och med vädret höll sig fint fram till kvällen. Ingen riktig midsommar i Sverige utan åtminstone en regnskur.
 
Hur det än gång med min opponering på tisdag så kan jag i alla fall hålla fast vid minnet av att jag hade en fantastiskt bra midsommar. Visst, jag jobbade på dagen men där firade vi också midsommar med god mat och långbord. Finge jag göra om dagen hade jag ändå valt att jobba. Huvudsaken är att man på eftermiddagen och kvällen får en chans att umgås med nära och kära.Hoppas att ni alla haft en härlig midsommarhelg. Vi hörs nog inte förrän sent ikväll när jag känner mig spyfärdig på min opponeringsuppgift.
 
 
 
En fantastiskt härlig midsommarbild där allt verkligen händer.
 
 
Vackra midsommarflickor.
 
 
Tävlling i gräsklipparkörning. Snabbast runt banan vinner.
 
 
Jan vid startlinjen.
 
 
Tävlingsdeltagaren var tvungen att stanna vid ett visst ställe och springa fram, ta en shot och springa tillbaka.
 
 
Vinnaren och förloraren (second place) i gräsklippar-racet.
 
 
Dags för dans kring midsommarstången. Jan har bättre bilder så de kommer upp senare.
 
 
Snart dags för grillning.
 
 
Mycket mat till många gäster.
 
 
Mina bordsgrannar mitt emot.
 
 
Efter middagen bjöd värden på en uppvisning av det kända lyftet från Dirty Dancing.
 
 
Efter middagen blev det ett ångande varmt bad i den lilla poolen.
 

 
Jan trillade i säng på morgonkvisten. Själv gick jag och lade mig "tidigt" eftersom jag skulle jobba.
 
 
Dagen efter sitter jag och jobbar febrilt med den 100-sidor långa opponeringsuppsatsen.
 
 
Jan gör mig sällskap. Han var dock inte i lika bra skick....
 
 
Runt femtiden hade jag tagi mig igenom uppsatsen och kraschlandade i soffan med hunden Tova.
 
Nu ska jag krascha en liten stund till i sängen i Borås. Vi kanske hörs senare ikväll.
 
Tusen tack till Värden för ett oförglömligt midsommarfirande!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En Underbar Midsommar

 
 
Hoppas ni alla har en underbar midsommarhelg.
Fler bilder och utförligare blogginlägg kommer ikväll.

Trevlig Midsommar

 
Uppe med tuppen kl. 04.30 imorse. Kanske lite stressad över min opponeringsuppsats men nu är den i alla fall utskriven. Ca 100 sidor om gränsen mellan polisiärt nödvärn och laga befogenhet. Som jag tidigare skrivit, väldigt intressant ämne, men hur sjutton jag ska hinna/kunna komma med konstruktiv kritik i tid till tisdagens opponering vette tusan. Men ska försöka tänka medan jag läser vilka råd och tips jag kan ge för att göra hans uppsats bättre. Har ju som sagt min oppositionsplanering att ta hjälp av. Nu ska jag snart iväg och jobba. Har packat så gott som inför midsommarfirandet ikväll. Tror inte jag har tillgång till internet ute i skogen så detta kanske blir sista blogginlägget för dagen.
 
Jan är ledig så jag har gett honom i uppdrag att hitta myggmedel och allergitabletter för gravida (man vet ju som sagt aldrig). Har hört att det ska vara safe att käka Clarityn, men det kommer ju nya rön hela tiden och jag har inte kollat upp eftersom jag helt enkelt inte haft någon anledning tidigare. Fast nu vet jag ju inte om jag har någon anledning men better safe than sorry. Vet att det 2010 kom en mycket efterlängtad skrift som ska hjälpa gravida och kvinnor som försöker bli gravida med information om vilka allergimediciner som de kan ta. Det har varit väldigt välbehövligt då det tidigare funnits motstridiga rekommendationer.
 
En trevlig midsommar önskar jag er alla så hörs vi om någon dag.
 
 
 
 
 
 

Många Järn I Elden

 
Uppstigning imorgon kl. 06.00 och iväg till jobbet för ett arbetspass och midsommarfirande med kollegor och patienter. På min rast får jag försöka hinna fixa mig i ordning inför kvällens midsommarfirande ungefär 2 timmar från Borås någonstans i de småländska skogarna. Jan hämtar mig direkt efter jobbet och sedan bär det av på en liten roadtrip. Ska snart sätta igång med att packa sovgrejer, badkläder, onepieces, gula sovsäcksoverallerna, myggponcho och annat livsnödvändigt. Blir en festlig midsommaraftonskväll i en stuga tillsammans med 20 andra glada individer. Eftersom jag kommer vara nykter och har en stundande opponering att tänka på så kommer jag mest ta massa kort och njuta av den underbara aftonen. Då jag är morgonpigg av mig lär jag få tillfälle att jobba med opponeringen på morgonen när resten av sällskapet sover ruset av sig.
 
Har ännu inte fått Opponentens uppsats men jag bad om att få den senast midnatt ikväll. Då jag går upp så tidigt imorgon bitti och kommer ha alltför mycket att tänka på vill jag ha allt packat innan jag somnar. Får jag den imorgon finns det en risk att jag kommer glömma bort den totalt. Känns bra att jag är klar med min opponeringsdisposition eller vad man nu ska kalla det. Har skrivit ner vad jag ska ta upp och vilken ordning. Fick väldigt bra tips och råd från Juristen (den bloggläsare som också pluggat juridik) och sedan tog jag hjälp av den gamla hederliga boken "Att skriva juridik", som faktiskt hade ett litet kapitel om hur ett opponeringsseminarium borde vara upplagt. Känner mig väldigt lugn nu. Lite konstigt bubblig i magen, men det beror nog på alldeles för mycket kaffe eller stress-gaser. Fast man hoppas ju på något annat...
 
 
 
Min kära sambo bjöd på obeskrivligt gott grilla kött.
Jag ansvarade för färsk potatisen samt vitlöks-och persiljesmöret.

Back Up Baby

 
Nu har jag gjort backup på uppsatsen flera gånger på lite olika ställen så om datorn skulle kollapsa är inte flera månaders arbete förlorat. Man har ju hört skräckhistorier om kurskamrater som glömt göra backup och sedan har precis allt gått fel med datorn. Idag är sista gången jag kan greja med min älskade uppsats innan jag skickar in den till Opponenten. Förmiddagen gick bättre än väntat och jag skulle väl egentligen kunna skicka in den nu men avvaktar lite. Deadlinen är ikväll men jag kan ju lika gärna passa på att vila skallen lite och sedan kika på det en sista gång innan jag mailar iväg den. Under tiden kan jag så smått börja kika på uppsatsen som jag ska opponera på. Det behandlar ett väldigt intressant ämne med en härlig mix av polisrätt och straffrätt. Tror minsann att Handledarn tänkte till lite när han valde min opponent.
 
 
 
Vackert väder idag i Borås. Och jag bubblar av massa lyckokänslor!

Sailor Girl

 
 
 
Fotograf Jan Monsen.
Makeup Boel Lundh.

Jag Dog Nästan Av Lycka

 
Jag har precis landat i soffan efter kvällens arbetspass. Hann sitta med uppsatsen en stund på min halvtimmesrast men nu vilar jag från den tills imorgon. För en gångs skull har jag lyckats slappna av och jag känner hur lugnet sköljer över mig. Det var länge sedan jag kände en sådan frid. Jan sitter vid datorn och retuscherar som vanligt. Faktiskt en bild på mig som jag ville ha i min fotobok som vi snart ska beställa.
 
Har äntligenl fått lite distans till min hektiska tillvaro och kan med handen på hjärtat säga att jag verkligen trivs med mitt liv i Borås. Är så lyckligt lottad med härliga arbetskamrater, en underbar fästman och ett superfint hem. För någon dag sedan när vi låg i sängen och skulle sova sa Jan till mig: "Jag vill gifta mig med dig, jag vill att du ska bli mor till mitt barn och jag vill spendera resten av mitt liv tillsammans med dig." Jag dog nästan av lycka.
 
 
Jag älskar dig, Jan Monsen.
Jag ska göra allt jag kan för att vi ska få ett fortsatt fantastiskt liv tillsammans.
 
 

Denna Eviga Väntan

 
Jag har haft fullt upp med uppsatsen och nya jobbet så jag har inte hunnit fundera alltför mycket på hur det gick med bebistillverkningen. Och tur är väl det eftersom jag inte kan göra ett dyft förutom att vänta. En väninna undrade om jag kände av något, alltså några symptom som kunde bero på en graviditet, men jag mår precis som vanligt. Orkar inte ens leta efter tecken för även om det skulle dyka upp symptom finns det tusen andra orsaker till dem. Trötthet? Klart som fan jag är trött med tanke på mitt jobb och min uppsats. Uppblåst och gasig? Det är jag nästan alltid för jag äter saker jag egentligen inte borde äta för att det är så gott. Ryggont? Beror på att jag är ovan vid att jobba samt efterdyningar från ÄL. Magont? Stress. Humörsvängningar? På grund av trötthet och stress. Yrsel? Mitt blodsocker är lågt. Matbegär? Jag har alltid cravings efter mat.
 
Dessutom är det troligtvis för tidigt i graviditeten för att känna symptom. Med lite enkel matematik och under förutsättningen att jag verkligen är gravid skulle jag i skrivande stund bara vara i vecka 3. Visste ni det? Att man räknar graviditetsveckorna från första dagen på det senaste besöket från damen i rött. Hade ingen aning om det innan jag och Jan började prata om att försöka bli med barn. Min BIM ska (förhoppningsvis) ske i vecka 4 eller eventuellt i början på vecka 5. Och tills dess blir det ingen alkohol för min del. Igår var jag så sjukt sugen på att ta en turkisk peppar shot, säkert bara för att jag inte får. Plussar jag inte denna månad och suget kvarstår ska jag ta mig en jäkel i samma ögonblick som damen i rött gör entré.

Balans

 
Jag ska försöka balansera uppsats och jobb idag. Kickar igång med en genomgång av de sista två kapitlen som behandlar den polisrättsliga delen av uppsatsen fram till strax före kl. 14.00. Sen måste jag ila iväg till bussen för att jobba ett kvällspass. Kommer hem strax före kl. 21.30 ikväll. Puh. Men det är betydligt lättare att skriva uppsats före ett arbetspass än efter. Tror att jag i princip helt får utesluta uppsatsarbete om jag jobbat dagpass. Det blir liksom ohållbart ifall jag ska behöva använda hjärnan när hela kroppen bara vill vila. Höll ju på att gå in i väggen häromdagen när jag hade tänkt pyssla med uppsatsen direkt efter mitt jobb.
 
Imorgon ska Opponenten få ett fullständigt exemplar av min ofullständiga uppsats. Sedan blir det min tur att gå igenom hans uppsats och försöka lägga upp en plan inför min opponering. Såg på schemat att det är jag som börjar opponera på hans arbete. Kl. 13.15 på tisdag nästa vecka kör jag igång. Hoppas ni alla håller tummarna för mig. Efter 45 minuter byter vi roller och då är det han som ska opponera på min uppsats. Ska försöka suga åt mig allt jag kan av det han och övriga deltagare säger. Efter opponeringen (typ dagen efter) ska jag sammanställa den kritik jag fått och börja beta av.
 
Min tanke inför opponeringen är att först och främst vara ärlig mot mig själv. Vet jag med mig att vissa avsnitt och kapitel saknar analys eller vad det än må vara så är det ingen idé att försöka mörka det, utan bara erkänna och försöka ta tag i efter opponeringen. De saker jag ska gå igenom och ta upp gällande min Opponents uppsats är ju sådant som han kommer anmärka på min, så jag vet ju egentligen vad opponeringen kommer handla om. Det är bara att rannsaka sig själv och lägga korten på bordet. Får jag tid över ska jag skriva mina egna reflektioner angående min uppsats där jag vet att delarna är ofullständiga.
 
 
 
Så här känner jag mig nu.....
 
 
Så här hoppas jag kunna känna mig när allt är klart.....
 
Rock on!
 
 

Årets Första Midsommarmat

 
 
 

Koncentration


Uppdatering: Jag har insett att vissa avsnitt i min uppsats är rent ut sagt katastrofala. Men hinner inte åtgärda det nu, utan det får räcka med att jag själv (och definitivit Opponenten) påpekar det på opponeringen nästa vecka.

Har precis installerat mig på mitt stammishak för min uppsatsskrivning i Borås - fiket Utbult Borneby & Co. Här blir jag kvar fram till sen eftermiddag när Jan slutat jobbet och kommer för att hämta mig. Det blir full fokus på uppsatsen. Som jag tidigare nämnt har jag alldeles för lite tid på mig för att djupdyka i allt som Handledarn hade önskemål om att jag skulle hinna klart. Nu gäller det att jag får ihop en uppsats som kan förstås som helhet - eller i vart fall ger läsaren ett hum om vart jag är på väg med min uppsats.

Körde ett kort styrketräningspass imorse på gymmet innan jag gick hit. Det gjorde verkligen gott. Har inte tränat på flera månader, vilket märks tydligt på vågen. Men vikt är det absolut sista jag tänker på nu. Denna gång tränade jag för att må bra. För att åtminstone psykiskt känna mig stark. Imorgon blir det troligtvis en powerwalk innan jag jobbar några timmar med uppsatsen. Jobbar kvällspass imorgon från kl. 14.00-21.00 så jag vill hinna med så mycket som möjligt på onsdag förmiddag.

Världens Bästa


Världens bästa sambo kom hem till mig efter jobbet och skämde bort mig med god mat och massa kärlek. Nu har vi sovit i ett par timmar och jag känner mig förvånansvärt lugn och harmonisk. Inte alls som tidigare då stress och kaos tog över hela min tillvaro. Tänk vad lite sömn och närhet kan göra. Ska snart ta och förbereda inför morgondagen. Packa träningskläder, ombyte, duschgrejer, uppsatsmaterial och annat smått och gott. Bibblan öppnar inte förrän kl. 09.00 imorgon bitti så jag tänkte för första gången på flera månader besöka gymmet. Tror det kommer göra mig gott. Fick för en stund sedan ett mail från Opponenten där han skrev att det han hitills fått av min uppsats varit njutbar läsning, även fast han självklart har en del synpunkter och så. Men synpunkter är bra. Jag vet ju med mig hur blind jag kan bli för min egen text.




Ett Litet Sammanbrott


Uppdatering: Min sambo gjorde en viktig iakttagelse alldeles nyss som till viss del förklarar varför jag är mer eller mindre stresstålig vissa dagar i månaden. Har ju precis haft ÄL. Det hade jag totalt glömt bort! Fattar inte varför jag själv aldrig kopplar min överkänslighet med den tiden i månaden. ALLTID Jan som påpekar det när jag själv är alldeles för upprörd för att tänka.

Jag kämpar. Det ska gudarna veta. Just nu är jag så stressad att jag var tvungen att låta mig själv bryta samman en liten stund efter jobbet. Tårarna bara sprutade och jag sitter fortfarande med gråten i halsen. Hade ambitionen att sitta med uppsatsen ikväll, men det tog bara stopp. Felet med mig är att jag vill underlätta för alla människor utom mig själv. Självklart vill jag att det ska gå bra för min Opponent och jag förstår att han vill ha så många läsklara sidor som möjligt av min uppsats innan nästa vecka, men jag går snart in i väggen. Jobbar man hela dagarna (och vissa kvällar) är det fruktansvärt svårt att åstadkomma något produktivt efter ett arbetspass. Min hjärna lägger nästan av. Men imorgon är jag ledig och jag ska pyssla med uppsatsen hela dagen. 

Klarar inte av mer ikväll. Vill bara spy. Och gråta lite mer.

All Work And No Play


Idag kl. 07.00 börjar jag officiellt jobba efter mitt sommarschema. Från och med denna vecka fram till 9 augusti. Och på mina "lediga" dagar måste jag jobba med uppsatsen som bör vara helt klar senast 15 juli. Puh. Behöver väl inte säga att min semester kommer vara både välbehövd och välförtjänad. Hoppas kroppen och psyket pallar med de sista månaderna bara. Ska försöka att njuta av tillvaron, även när det känns tungt. Jag kommer i alla fall känna av att jag lever, att jag är på väg någonstans och att det går framåt. Bättre det än att vara fast i ingen mans land, såsom jag känt mig de första månaderna på vårterminen. Och nu pratar jag inte om mitt privatliv, för det har varit hur fantastiskt som helst.

I dagsläget kan jag känna mig både stolt och less på att skriva uppsats. Jag minns när jag skulle på mitt första möte med Handledarn och träffade en tjej som precis var i slutskedet på sin uppsats. Hon såg så uppgiven ut och sa att hon verkligen avskydde sitt uppsatsämne och ville i stort sett bara spy på skiten. Jag har inte riktigt hamnat där. Inte alls egentligen, men bilden av henne spökar lite då och då i skallen på mig. Om lite drygt en vecka sitter jag på planet till den fruktade opponeringen. Det kommer pirra i magen, men samtidigt så hoppas jag innerligt att jag slutar upp med att oroa mig. Jag kommer få mycket kritik eftersom den inte är färdig, men förhoppningsvis är det kritik som jag kan ta till mig och göra någonting bra av.


Jag Vill Inte Adoptera


Okej. Det kanske inte blev ett sista inlägg. Så här blir det ibland. Att mina tankar och funderingar på allt mellan himmel och jord bara måste komma på pränt för att jag ska må bättre, vilket resulterar i en hel drös med blogginlägg. Men jag lovar - detta blir det allra sista inlägget för ikväll. Visste inte riktigt hur jag skulle kategorisera det här inlägget men eftersom det indirekt handlar om barn så fick det ligga under "Längtan Efter Ett Barn"-kategorin. Än så länge verkar jag inte ha så många mammor som läser min blogg så jag kanske kan undvika att trampa någon på tårna när jag författar detta. Men om det skulle finnas några känsliga själar därute som vill ha barn till varje pris så är detta inte riktat mot er. Detta är hur jag tänker, känner och resonerar angående adoption.

För mig handlar inte längtan efter ett barn att få vilket barn som helst. Min längtan grundar sig på en stark, oförklarlig känsla av att få bära MITT EGET barn i min mage. Att få uppleva hur det känns att dela samma gener, vetkapen om att det finns någon med mitt DNA, någon som är en del av mig, någon som jag kan titta på och faktiskt se mig själv i. Som adopterad vet jag inte hur det känns. Att vara adopterad innebär att man inte har något biologiskt band till någon, vilket i sig kan kännas rätt knäckande. Jag vill veta hur det känns att verkligen ha ett blodsband till någon, för det är något jag alltid saknat. Adoption är i skrivande stund helt uteslutet om det skulle visa sig att vi inte kan få egna barn. I alla fall så som jag känner nu. Och jag får känna så. Antingen ett eget barn eller inga barn.




     Men det viktigaste av allt är kärleken och den växer sig starkare och starkare för var dag som går.


Work In Progress


Och det sista inlägget för idag ska handla om.......uppsatsen! Har haft mailkontakt under kvällen med både Handledarn och Opponenten. Alla säger att opponeringen är till för att göra uppsatsen bättre och att folk ska ge mig tips och råd för att kunna göra den bättre, och även fast jag vet detta och stundtals verkligen känner att det är så, kan jag inte låta bli att må illa över tanken att sitta i det där gamla, fina rummet på Juridicum i Uppsala. Handledarn tror att allt blir bra så länge alla åhörare och Opponenten förstår att min uppsats är ett s.k work in progress. Och det kanske är sant, men samtidigt så känner jag mig en smula misslyckad över att jag inte är lika klar som alla andra. I min fantasi sitter jag där alldeles tillintetgjord medan jag blir förhörd, utskälld och hånad för min uppsats. Fast som sagt, hellre att jag tar min opponering nu än att behöva vänta till hösten. Men klart det tar emot att alla andra ska få läsa mina halvfärdiga tankar, röriga avsnitt och pinsamma försök till juridiska analyser....

Vänta Och Se


Helgen är snart slut och det är nu två veckor till BIM. Spännande! Jag har en känsla av att veckorna kommer flyga förbi då jag kommer jobba heltid samt försöka pyssla ihop min uppsats så gott det går inför opponeringen. Bara när jag kopplar av och låter mig själv tänka kommer jag hoppas på att det tog sig. Men jag blir inte ledsen om det inte går vägen. Egentligen är detta första gången som vi testar. På riktigt liksom. Förra gången var bara en bonus. Som tur var hade jag lite på känn att det inte tog sig eftersom jag lärt känna min kropp rätt väl. Vet när det är ÄL och tror vi missade det förut. Denna gång gjorde vi det inte.

Fick en glädjande nyhet om en person som väntar barn efter många, långa försök. Tidigare kunde jag inte riktigt glädjas när jag hörde att folk runt omkring mig skulle få barn för jag var själv så längtansfull och då hade vi inte börjat med verkstaden ännu, men nu för tiden går jag bara omkring och är lycklig och gläds åt andras lycka. Jag ser till att ta vara på den känslan och försöker undvika att tänka alltför mycket på statistik och dåliga tankar. Har sagt till mig själv att inte börja gnälla för mycket innan det gått ett år. Vi får se hur länge jag klarar att hålla det. Känner jag mig själv rätt kommer jag väl kanske bli lite missnöjd om det inte blivit någonting i ugnen inom ett halvår. Kan ju inte låta bli att känna mig ivrig.

Det blir en nykter midsommar för mig i år, vilket är något som jag inte är så hemskt ledsen för. Midsommarfirandet inträffar nämligen precis när det är för tidigt att plussa men för sent för att dricka om det skulle visa sig att det finns en liten i magen. Som jag tidigare skrivit så bör man inte dricka en droppe alkohol om man försöker bli gravid och inte vet om det tog sig, eftersom fostret är så mycket känsligare de första veckorna. Mycket känsligare än vad man tidigare trott. Men skulle jag inte BIM:a är det ingen fara, för då börjar man om från noll igen och får vänta på nästa ÄL.


Helstekt Fläskkarré Med Örter


Både jag och min kära fästman har ett enormt intresse för matlagning. Han är fenomenalt duktig på att testa olika smaker och kombinationer, medan jag mest är en sådan som kör safe. Det vill säga, jag gör ofta rätter som jag tidigare gjort och vet hur det ska smaka. Tillsammans är vi ett grymt matlagningsteam. Ibland brukar jag göra en viss rätt och sedan låter jag Jan smaka och liksom sätta sista finishen. Men väldigt ofta kan jag luta mig tillbaka och låta honom använda sin magi i köket. Måste säga att det känns väldigt lyxigt med en sådan begåvad man. Och igår fick vi den fantastiska idén att göra en söndagsstek på en lördag. Busigt va? Men ska man vara hemma och har en sisådär 10-12 timmar till övers så passar det ju helt perfekt.

Middagstipset:

Du börjar med att inhandla en benfri fläskkarré i bit. Till marinaden behövs det rikligt med färska örter såsom vitlök, timjan och basilika. Hacka dessa till marinaden tillsammans med mald peppar, några droppar ättika, 1.5 dl rödvin, 1/2dl olivolja, rökextrakt (typ hickory liquid smoke) samt 1 gul lök. Marinera sedan köttet ca 1 dygn. (Ju längre desto bättre). Spar marinaden till senare. Och glöm för guds skull inte det viktigaste - öl till kocken.

När det är dags att sätta steken i ugnen plockar ni fram grillen först och slänger på steken för att få yta. Därefter lägger ni köttet i en form tillsammans med marinaden och lite vatten. Ugnstemperaturen ska vara låg. Lite under 100 grader C. Och som sagt, låt den stå i ca 10-12 timmar, men glöm inte att ösa över skyn ett par gånger i timmen. Självklart sticker ni en sådan där ugnstermometer i steken så ni ser gradantalet. Köttet ska upp till 67 grader och sedan är det viktigt att det får vila i 10-15 minuter. (Ni kan klä in köttet i ugnsfolie för att behålla värmen).

Till såsen behövs skyn från formen (som ni silar över i en kastrull) samt följande ingredienser:
  • 2 msk kalvfond
  • 1 1/2 dl rödvin
  • 2 msk japansk soja
  • 1 msk majsenaredning
  • 1 tsk strösocker
  • salt
  • peppar
  • 2 msk smör
Späd med vatten så det blir ca 4 dl. Tillsätt fond, vin och soja. Koka ihop under 10 minuter och rör sedan ner majsenaredningen. Smaka av med socker, salt och peppar, vispa i smör. Självklart är alla mått på ett ungefär. Vill man ha tjockare sås så ta lite mer redning, vill ni ha mer vinsmak, häll i mer vin. Ja - ni fattar. Och för er som tycker det är lättare att laga mat när ni får se lite bilder på hur det ska se ut så har jag även tagit lite kort på hela proceduren. Enjoy!






                           Steken gör sig redo för att hoppa på grillen efter att ha marinerats i ett dygn.



                                                            Färska kryddor är ett måste.



                                                   Här slängs köttet på grillen för att få lite yta.



                                       Jan sprutar på lite vatten för att få lågorna att bränna köttet.



                                  Taadaaah! Nu är steken redo att åka in i ugnen i många långa timmar.



                    Och när steken är färdig ska skyn från formen silas i kastrullen för att få en god sås.



                                                                          Smaklig måltid!

Två Väna Jungfrur


Jan har gjort mig så glad idag genom att fixa i ordning två vackra bilder som han tog på förra årets fototräff i Mariannelund. Jag fotade ju mitt fantasytema och jag fick verkligen leva ut min egen fantasi om att vara en alv. Sedan tog jag lite parbilder med den fantastiskt duktiga makeupartisten och modellen Tallee Savage.
Vi föreställer två väna jungfrur från medeltiden som letar efter varsin prins ute i de småländska urskogarna.
Fast allt vi fann var en fotograferande norrman och en grafiker. Hahaha. 





Till slut tröttnade jag på att vänta och lade mig ner för att ta en power nap.

Ett Försök Till Analys


Jag har på känn att min uppsats i nuläget saknar en hel del analyser. Eller snarare - jag vet att den gör det. Försöker i skrivande stund att jobba med mitt rättsfallskapitel. Det är rätt viktigt att jag får lite mer ordning på det så att opponenten över huvud taget har något att opponera på. Och en stor del av syftet med uppsatsen är ju att analysera hur BrB 4:4 b kommit att tillämpas av rättsväsendet efter ikraftträdandet den 1 oktober 2011. Vet bara inte riktigt om jag gjort rätt. Alltså fått med relevanta omständigheter. Är nog lite ringrostig när det gäller att skriva rättsfallanalyser. Funderar på att sluta upp med att oroa mig och bara köra på. 

Som ni förstår blir det inte mycket till helg för mig. Jag tänkte skicka iväg de första sidorna till Opponenten imorgon så att han kan börja så smått. De första sidorna består egentligen bara av en grundläggande genomgång om vad stalkning är samt rekvisit och brottstyper för olaga förföljelse, men jag tänkte att om han nu inte har en susning om stalkning kan det ju vara bra för mig ifall han hinner sätta sig in i ämnet.. Jag har fått intryck av att hans uppsats är mer färdig än min, så det kommer kanske vara lättare för mig att opponera på hans. Känns väl egentligen inte så snällt att komma med en uppsats som har ungefär en månads hårt arbete kvar, men jag försöker göra så mycket som möjligt för att underlätta för honom.

Nu när jag fått blogga av mig några oroande tankar så är det bara att dyka ner i skiten igen. Kommer troligtvis sitta uppe hela kvällen och en liten bit in på natten. Bara pausa när det är mat. Och när jag behöver lite kärlek. Skönt med en lägenhet som har två våningar. Inte för att Jan stör mig, men när han befinner sig däruppe så frestas jag inte lika mycket av viljan att krypa ner i hans famn och bara glömma bort allt vad uppsatsen heter. Nej dags att kavla upp ärmarna och köra igång.


En Missnöjd Katt


Sigge är rätt missnöjd över att England spöar Sverige i fotbolls-em.

Uppsats & Fotboll


Ikväll blir det fotboll på hemmabion. Jag tror England vinner. Faktiskt.
Resten av helgen går åt till att jobba med uppsatsen och pussa på min sambo.

På måndag kickar mitt sommarvikariat igång på allvar
,
så det gäller att ta vara på de få lediga dagar jag har kvar.

Kommer av förklarliga skäl inte vara så aktiv på bloggen under helgen.

Hoppas ni får ett bra veckoslut.
Puss och kram.

En Solskinnsdag



En fantastiskt härlig norsk sång som jag alltid blir så glad av att höra.
Den förmedlar sommar, kärlek och absolut lycka.

En Aning Förvirrad


Då ska vi se hur detta går. Blev en aning förvirrad när jag loggade in på bloggen och såg att de hade ändrat en massa "bakom kulisserna." Inget ni ser men jag blir alltid så ställd när man är van vid något som helt plötsligt förändrats. Detta inlägg som jag skriver nu kallas tydligen för snabbinlägg. Jag verkar inte kunna justera inlägget särskilt mycket så detta får mer ses som ett test. Eller jo, det kunde jag visst det. Inlägget publiceras men öppnas samtidigt i den vanliga rutan där man kan justera och lägga till lite saker, precis som förr. Snabbinläggs-funktionen är väl just till för om man vill skriva något snabbt som satan som man bara måste publicera.

Nu kan jag ta det lite lugnare. Gårdagens känslostormar har lagt sig en aning och jag har fått möjlighet att ta in alla visa ord. Det känns bättre. Faktiskt mycket bättre. Är så tacksam över att jag inte har svårt för att kommunicera. Om det så är med min fästman, mina vänner eller ni bloggläsare. Jag mår så mycket bättre så länge jag får prata om det. Skriva av mig. Låta alla bedrövligheter komma på pränt. Idag tycks livet inte alls vara lika bedrövligt som igår. Det känns till och med som om det ljusnar bortom horisonten. Nu ska jag vakna till liv, ta en dusch, plocka lite i lägenheten och sedan kör jag igång med uppsatsen.





Världens Bästa Stöd


Förutom min fästman och mina vänner som peppar mig har jag faktiskt en bloggläsare som är fenomenalt duktig på att få mig in på de rätta tankebanorna, särskilt när jag hamnar i djupa svackor. Har fått så mycket bra tips och råd från vederbörande att jag blir alldeles rörd. När jag mår dåligt och har ångest över saker tenderar jag att känna mig väldigt liten, ensam och osäker. Men jag är ärlig och erkänner både för mig själv och andra vad jag känner. Ibland har jag turen att få respons från en läsare som vet exakt vad jag går igenom och kan komma med konkreta tips utifrån sina egna erfarenheter. Det värdesätter jag oerhört mycket och jag vill bara säga tack från djupet av mitt hjärta. Jag ska ta till mig allt du skrev och ta fram det om ångesten skulle gripa tag i mig igen.

Det Där Mörka Hålet


Ska jag skylla på att jag är kvinna och att det är därför jag låter känslorna styra över förnuftet? Eller ska jag skylla på mina hormoner som gör mig extra känslig för allt runt omkring mig? Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, men en sak är säker och det är att jag är tacksam över att ha en fästman som kan prata lite vett med mig. Och han ser till att jag inte glömmer vad vi pratat om genom att upprepade gånger fråga "varför har du en opponering?" På så vis får jag tänka efter varje gång och säga att det är för att kunna få konstruktiv kritik som ska hjälpa till att få min uppsats ännu bättre. En opponering ska hjälpa och inte stjälpa. För att jag ska börja tro på det krävs att jag hör det många gånger om. Annars riskerar känslorna att ta över förnuftet igen.

Nu säger jag inte att jag inte kommer trilla ner i det där mörka hålet igen, men för stunden känns det i alla fall så mycket bättre. Jag är dock ännu inte övertygad om att det kommer gå "bra", men jag börjar i alla fall känna att det kanske kan komma något gott utav hela upplägget. Har även lyckats få tag på min Opponent efter lite enkel google-research. Jag vet, det känns lite stalkningvarning vilket är ganska underhållande med tanke på min uppsats, men det är faktiskt inte alls särskilt svårt att hitta en person om man har namn och bostadsort. We are on the same page i den bemärkelsen att vi tycker att det är bra att vi har lite kontakt i förväg. Han verkar dock vara hur lugn som helst (så klart), men för egen del känns det bra att ha kontakt med honom.

Ångest Och Tunghäfta


I situationer som jag inte är helt bekväm med kan jag lätt drabbas av ångest och tunghäfta. Eller det är i alla fall så jag känner innan en obekväm situation. Jag tänker givetvis på min opponering. Let's face it. Ni kommer få höra mig gnälla och tjata om den tills död dagar. Nu är det en vecka kvar tills jag ska skicka min uppsats till Opponenten som jag nu fått ett namn på. Och ärligt talat känner jag mig livrädd. Så här fungerar jag: om jag på frivillig basis ger mig in i en diskussion så har jag kontroll på situationen. Jag väljer själv vad jag vill säga och det sker utefter mina egna förutsättningar. Men om jag tvingas in i en situation som går ut på att någon ska kritisera mig (oavsett om det är positivt eller negativt) har jag ingen kontroll längre. Jag vet inte hur jag ska förbereda mig. Jag vet ingenting. Det är det värsta. Att jag inte har någon koll på hur jag ska förbereda mig.

Det kommer hända. Att jag sitter där som en dumsnut med tunghäfta och hjärtklappning samt med ett enormt behov av att kräkas. Och Handledarn kommer sitta där tillsammans med andra åhörare och vänta otåligt på mitt svar. Att säga "jag vet inte" under en timme är inte särskilt givande varken för mig själv eller Opponenten. Vet inte vad jag ska göra med all min oro och alla tankar. Att få höra av andra att det kommer gå bra och att det inte är så farligt hjälper liksom inte. Min ångest är säkerligen obefogad men lik förbannat finns den där. Den liksom kramar om mitt hjärta och täpper till hjärnan så att jag börjar undra om jag inte har syrebrist. Varför blir det så här? Jo, för att jag har fortfarande ett sjukt kontrollbehov som jag måste jobba på. Mitt självförtroende i sådana här situationer är verkligen långt nere på botten. Jag vet inte hur jag ska göra för att skaka av mig det. Kanske gråta en skvätt?


 

Då sitter man här igen då. En vecka till. Jag vill verkligen inte.

Fem Dagar Till Med Stress


Det är bestämt. Jag och min uppsats åker upp för opponering i Uppsala den 26 juni. Hjälp. Nu har jag fem dagar på mig att försöka fixa finliret så bra att opponenten kan få en så klar bild som möjligt av vad jag vill uppnå med min uppsats, hur och varför jag tar upp de saker jag skriver om och varför respektive sak kommer just där den kommer. Jag har ju en tanke, en röd råd, men den är inte så tydlig för läsaren just nu. Den röda tråden kan bli tydligare och jag måste, som Handledarn uttryckte sig i mailet, banka fram systemet i det hela. Jag måste inte bara tänka på vad jag skriver utan hela tiden fråga mig själv varför jag ska ha med det och vad jag vill styrka med det. Även om jag själv förstår och vet varför det ska vara med är det inte alltid självklart för läsaren.

Jag måste med andra ord försöka satsa mer på min inledning. Jag vill ju visa på att det inte bara går att få bukt med ett beteende (i detta fall olaga förföljelse) genom att stifta lagar, utan jag vill visa på hur det hela hänger ihop. Från lagstiftaren till rättstillämpningen och polisen. Är bara inte riktigt säker på hur jag ska formulera mig. Rent juridiskt alltså. Finns många som är bra på juridiskt ordbajseri och får texten till att låta lagom högtravande och inte alltför oförståeligt. Personligen är jag rädd för att bara komma med menlöst svammel om jag skulle försöka mig på något liknande. Nåja. Nu måste jag fokusera på att få uppsatsen mindre hackig och mer lättläst för opponenten. Fick två sidor matnyttig feedback av Handledarn så jag har ju att göra.

Det är mycket arbete som kvarstår innan jag kan lämna över den för rättning, men en tröst är i alla fall att det rör sig på bra i rätt riktning. Uppskattningsvis och med tanke på att jag under sommaren jobbar i stort sett heltid, så kommer jag ha ungefär en månad kvar tills det är dags att på allvar runda av och släppa iväg den för rättning. Nu bollar jag rätt mycket med Handledarn om hur vi ska lösa logistiken på opponeringsdagen. Jag får byta bort ett arbetspass men hinner att jobba dagen före och landa i lagom tid på Landvetter för att hinna med mitt kvällspass dagen efter. Det är tufft att vara student. Och att pendla 50 mil från hemmet till universitetet är också rätt krävande.

På torsdag nästa vecka ska opponenten få uppsatsen av mig. Urk...

Att Räcka Till


Stress. Ett väldigt negativt laddat ord. Jag är bra på att hantera stress i akutsituationer. Annars hade jag inte kunnat jobba inom demensvården i så många år som jag gjort. Under hela min juristutbildning har jag jobbat på sidan av för att få ekonomin att gå runt. Det har inte alltid lyckats och jag har stundtals känt mig misslyckad och oerhört stressad. Att vara student är inte lätt. Man hela tiden ska mata hjärnan med ny kunskap och sedan bevisa att man lärt sig något, man måste hålla sig själv flytande rent ekonomiskt för det är räkningar, mat och hyra som ska betalas. Och man kan ju inte jobba för mycket för det finns det inte tid till när man pluggar heltid.

Jag börjar förstå varför föräldrar överlag kan känna att de inte räcker till. Inte nog med att de har ett jobb som ska skötas, de ska vara bra förebilder som föräldrar och se till att en annan liten person får det den behöver. Och sedan kan det ju vara bra om man på något sätt tar hand om sig själv. Som min mamma brukar säga om mig; jag är bra på att ta hand om andra men riktigt dålig på att ta hand om mig själv. Just nu har jag inte riktigt tid för att ta hand om mig själv. Jag gör så gott jag kan med den lilla tid som finns, men det är mycket tankar om uppsatsen.

Mitt jobb som jag ska ha under sommaren trivs jag väldigt bra med, men det är mycket intryck och självklart fysiskt utmattande att jobba för första gången på över ett halvår. Men när jag fått mer rutin på att ha ett heltidsjobb så kommer det nog kännas bättre. Nu hoppas jag dessutom på att få opponera i juni för att bli av med ytterligare en stressfaktor. Jag tror att det är den långsiktiga stressen som kan ta kål på mig. Om jag har något som gnager under en längre period reagerar kroppen ofta med migränanfall. Kan jag bli av med uppsatsen och få komma in i jobbet är jag övertygad om att stressen lägger sig.

 

Samtal Från Professorn


Några minuter innan planeringmötet igår ringde Handledarn. Han ville prata om opponering och hur jag ställde mig till det. Det finns ju två alternativ. Antingen kör jag min opponering i slutet på juni, vilket innebär att jag måste byta ett arbetspass för att kunna ta mig till Uppsala över en dag, eller så väntar jag till september. Egentligen sa han augusti men eftersom jag och Jan inte kommer hem till Sverige förrän i början på september så känns ju det alternativet ganska kört. Beror väl i och för sig på om det finns några andra uppsatsstudenter som kan opponera då. Det hade ju varit skönt att få det gjort, men som uppsatsen är nu behövs det ändå en hel del finlir för att få den i opponerbart skick.

Handledarn sa att han skulle återkomma idag med besked om vad han tror skulle vara bäst för min uppsats. Jag sa att jag inte gillar opponeringar om man får en dryg nisse med taskig attityd som får en att känna sig som en tom fågelholk. Han skrattade och sa att det var hans uppgift att se till att opponeringen håller en bra nivå. Och jag ska ju försöka tänka att opponeringen är till för att jag ska få respons och kritik som jag kan jobba med och eventuellt få uppsatsen att bli ännu bättre. Jag har tyvärr en förmåga att ibland förtränga saker jag lärt mig om jag förknippar det med något negativt, så jag är rädd att jag kommer glömma bort vad jag över huvud taget skrivit om i uppsatsen så att opponenten i stort sett talar för döva öron.

Sen har jag ingen aning om hur en uppsatsopponering går till. Alltså, jag har ju opponerat förut men på fjuttiga små PM och mindre uppsatser som man skrivit under utbildningen. När jag var på några opponeringar tidigare under våren så hade de inblandade parterna verkligen styrt upp allt asbra och jag fattade inte riktigt hur de kunde veta hur de skulle göra. Sedan förstod jag att de verkade känna varandra sen tidigare och pratat ihop sig ganska mycket, vilket är något jag definitivt inte kommer kunna göra med min blivande opponent. Det är väl lite därför jag är oroad för att bli sågad och hånad. Jag har en otrevlig bild i skallen på hur jag tappar humöret och skäller ut opponenten efter noter, vilket är något som kan hända om jag stöter på idioter med usel attityd.

Jag sa till Handledarn att jag träffat på folk som sitter med överlägsen min och i stort sett säger att allt är skit. Även om de skulle ha rätt och även om de är sjukt mycket mer begåvade än vad jag är så är det attityden jag inte klarar av. Jag vill ha en opponent som faktiskt KAN ge konstruktiv kritik utan att det ska behöva bli en dålig stämning. Är ganska kluven över hur jag vill göra. Men som sagt, Handledarn skulle ge besked idag efter att ha kollat igenom min uppsats hur han tycker vi ska göra. Jag har ju inte mycket tid på mig att jobba med finliret om vi ska köra på den tidiga opponeringen. Och helvete! Precis nu insåg jag att det krockar med planeringsträffen i Mölndal. Kanske kan flytta på träffen till måndag. Hmm. Nåväl. Får vänta på Handledarns mail och så får jag utgå från det.

Men det var ju urbota dumt av mig att dubbelboka. Nu har jag två saker jag måste försöka flytta eller bli av med till den dagen. Dumma mig. Inte konstigt att jag får migrän och känner mig stressad. Och ingen bebis blir det heller om man stressar omkring med massa annat. Och så blir man stressad över att det inte blir någon bebis. Men jisses. Jag måste verkligen chilla! Och säg nu inte att jag ska andas. Det gör jag ju för tusan hela jäkla tiden och inte hjälper det. Behöver nog semester. Har inte ens börjat mitt sommarvikariat, men känner redan semesterbehovet. Verkar lovande inför sommaren....

Planeringsmöte På Scandinavian Photo


Klockan 18.00 var det planeringsmöte på Scandinavian Photo inför en fototräff i Göteborgstrakten som tänkte hållas i slutet på oktober. Det var några tappra själar som tagit sig dit och vi blev en alldeles lagom grupp som satt och bollade idéer. Alla har fått lite olika punkter att kolla upp tills nästa möte som hålls om två veckor. Spännande att det händer något på den här sidan av Sverige. Men mycket som ska klaffa om det ska bli något som lockar folk med både stora och små plånböcker. Främst de som har små.

 

Mycket tjusig skylt.

 

 

En väldigt seriös skara fotografer (och en modell).

 

 

Sen blev det middag i Göteborg på en bar som hette Glenn....

Väldigt trevlig kväll i gamla och nya vänners lag. Ses om två veckor!

En Annan Sorts Längtan


Om vi bortser från min barnlängtan så drabbades jag av ytterligare en hel drös med varma känslor när jag tänkte på mitt och Jans stundande bröllop. Stundande i den bemärkelsen att inbjudningarna ska skickas ut nästa år och bröllopet är året efter på Cypern. Jag kan verkligen inte sätta fingret på vad det är som får mig att nästan börja gråta av lycka när jag tänker på den dagen Jan gick ner på ett knä och friade till mig. Vet inte om det är hormoner eller för att jag är en hopplös romantiker. Kan nog vara lite av båda. Det finns inget hellre jag vill (förutom att få bli mor till Jans barn) än att bli en Monsen.

De senaste bröllopen vi varit på har verkligen osat kärlek. Det är något väldigt speciellt med att se så mycket kärlek mellan två människor och veta exakt hur de känner sig. Jag har lyckats stå emot de värsta gråtattackerna men en och annan tår har letat sig ner från min kind. Hur sjutton ska jag kunna stå där på min egen bröllopsdag och säga allt jag känner till Jan utan att börja gråta? Det är en sak om det kommer några tårar, men när det liksom blir till ett hulkande läte som är helt obegripligt för någon utomstående så är man rätt körd.

Jag kommer få utrusta mina två brudtärnor med varsitt paket näsdukar och placera tjejerna väldigt nära mig under själva vigselakten så jag har nära till papper om ögonen skulle börja spruta som en fontän. Men jag ska försöka bita ihop och kämpa mot tårarna. Det är ju inte som att man kan öva eller tjuvträna på att inte gråta. Jag beundrar de senaste brudarna som visserligen fått tårar i ögonen, men inte började storböla. Jag är inte lika diskret när jag är känslosam. Kommer bli en spännande dag. Jag har ju ett tag kvar på mig med att gå och oroa mig för mina gråtattacker.


 

Kort från bröllopsmässan i februari när jag hittade den perfekta brudklänningen.

 

 

Våra vackra ringar.

Smash


En av mina absoluta favoritserier är det musikaliska dramat Smash. Musiken, sångerna, intrigerna och skådespelarna är verkligen helt fantastiska och serien har verkligen ALLT! Och det håller hög kvalité. Glee i alla ära - Smash har det där lilla extra som saknas i många serier, däribland Glee. Jag har precis sett första säsongens sista avsnitt och måste nu vänta ett ganska bra tag tills fortsättningen. I början hade jag svårt att ta Davenports roll som den elaka men sexiga regissören på allvar eftersom jag bara såg hans rollprestation från Coupling framför mig - men nu har jag helt kommit över det. Och den musikaliska sångfågeln Katherine McPhee är en ren fröjd att lyssna på. Vilken röst! Här kommer ett klipp från en av mina favoritscener. Säsong 1. Avsnitt 12. Varning för gåshud!


All Jävla Väntan


Vet ni vad som är det absolut jobbigaste med bebisverkstaden? Det är all jävla väntan. Man väntar på ÄL och sedan väntar man på BIM och beroende på resultatet så får man antingen vänta ytterligare några veckor på nästa ÄL och BIM eller så behöver man bara vänta i nio månader tills det ploppar ut något väldigt efterlängtat. Visst lever man sitt liv precis som vanligt men inne i huvudet jobbar tankarna för fullt. Tänk om.... Jag skulle absolut inte ha några problem att vänta i nio månader på bäbuten, men det är all den där andra väntan som gör mig smått galen. Och att inte veta. Hur står folk ut egentligen?

Jag försöker säga till mig själv att chilla. Jag vet ju att det kan ta lång tid men kan inte låta bli att då och då känna mig en smula otålig. Nu har i alla fall kroppen slutat skrika efter barn eftersom den vet att det kan hända när som helst. Förut kunde jag faktiskt må psykiskt dåligt - så mycket längtade jag. Nu har jag bara mått bra. Otålighet är egentligen ingen negativ känsla. Och att jag svär beror på den irritation som följer med otåligheten. Men det går säkert över. Det är ju inte alltid jag känner mig otålig heller. Men just idag ville jag skriva av mig för just idag känner jag att min mage vill börja baka en bebis.

En Nöjd Kinäs


Det är mycket som händer i livet just nu. Spännande saker. Underbara saker. Sådana där grejer som ger mig världens kick och verkligen gör livet värt att leva. Egentligen vardagliga och ganska triviala saker, men för mig är det endorfinhöjande. Kan och vill inte skriva om allt men är i alla fall väldigt nöjd över vissa besked. Och jag är förväntansfull över lite andra hemligheter som jag verkligen håller tummarna för. Men för att sluta vara så förbaskat gåtfull kan jag skriva om att Handledarn mailat idag. Han bad mig preliminärboka 26 juni för opponering, om han bedömer att jag är redo för det, vilket jag inte riktigt tror om han bara ska utgå från det jag skickade in igår.

Jag har dock lagt upp en plan som går ut på att jag ska finlira på uppsatsen fram till opponeringsdatumet och känner jag mig redo så kan jag nog övertala honom. Men jag behöver återhämta mig en aning. Har ju jobbat hela helgen både på nya jobbet och med uppsatsen, samt under dagen varit med om en lång utbildningsdag från tidig morgon till sen eftermiddag. Behöver ladda batterierna om jag ska orka ta tag i finliret. Imorgon tar jag en ledig dag. Alltså jag kommer städa lägenheten som jag brukar göra när jag vilar och sedan har jag och Jan bokat in oss på ett planeringsmöte i Mölndal senare på kvällen. Men det är allt jag har på agendan imorgon.


Trasiga Små Människor


Hur är man skapt om man känner att det är nödvändigt att vara spydig mot sina medmänniskor utan någon som helst anledning? Anser man sig själv vara lyckad som människa om man vill försöka ta ifrån alla andra deras glädje? Vad driver en person att yttra vissa saker utan att bry sig om hur mottagaren uppfattar det? Jag skulle säga att personen till det inre är en väldigt ful och trasig individ. Att säga att folk är avundsjuka så fort man får en elak kommentar på bloggen är dock ganska missvisande. Jag tror faktiskt inte det handlar om avundsjuka. I de flesta fall tror jag att det snarare handlar om en riktigt usel självkänsla. När någon sitter gömd bakom anonymitet och känner ett behov av att skriva onödiga elakheter till någon annan för att själv må bättre är ett tecken på att något inte står rätt till. Personen i fråga har inte den vanliga, normala spärren som finns hos oss andra. Den där spärren som gör att vi kan skilja på rätt och fel. Eller så kanske spärren fanns där en gång i tiden men omständigheter i livet har gjort att den gått sönder.

Att medvetet häva ur sig förolämpningar som inte har något annat syfte än att såra och trycka ner - det är ett tecken på svaghet. Jag skulle vilja hålla en kurs för trasiga små människor för det kan inte vara roligt att leva i en tillvaro där man har så låg självkänsla att man känner sig tvungen att bete sig illa för att få känna sig stor på jorden. Men det är ingen idé att försöka ändra på människor som är bortom all räddning. För jag tror tyvärr inte att alla kan räddas. Många har betett sig på samma sätt hela livet därför att det inte funnits någon som visat den rätta vägen. Att vara stark är för vissa att säga precis vad som helst, när som helst och hur som helst - utan att bry sig om vad folk ska tycka och tänka. Men det är inte att vara stark. Styrka är att vara lyhörd även i situationer där man inte är överens, att kunna se nyanser i livet, att visa ödmjukhet och empati för sina medmänniskor. Och att kunna erkänna sina egna brister.

Jag är inte perfekt. Även om jag då och då vill ge sken av att jag är vettig kan jag ha mina s.k. PMS-moments. Då kan jag bete mig illa. Jag kan svära och snäsa åt folk helt obefogat, men jag har (eller försöker i alla fall ha) den goda smaken att be om ursäkt efteråt. Det jag däremot aldrig någonsin gjort och kommer aldrig heller att göra är att skriva på någon annans blogg saker som sårar. Det beteendet står jag över och anser mig själv faktiskt vara en bättre människa än många andra. Hur mycket jag än kanske skulle vilja göra det så har jag så pass mycket vett i skallen att jag låter bli. Och jag skulle definitivt aldrig ens tänka tanken att säga min åsikt om den bara är sårande. För att ta ett exempel: jag kan bli provocerad av alla dessa modeller som förstör sitt utseende med diverse olika insprutade preparat. Jag kan till och med bli arg när jag ser hur söta de var innan ingreppen. Men jag har aldrig någonsin gått till personangrepp. Så lågt skulle jag inte sjunka.


All that we are is the result of what we have thought.
If one speaks or acts with an evil thought, pain follows that person.
If one speaks or acts with a pure thought, happiness follows that person,
like a shadow that never leaves him or her.





Det som provocerat folk mest i min blogg är det roliga jag gör tillsammans med allt härligt modellfolk.

Lite lustigt egentligen - att den delen av mitt liv kan skapa så mycket negativ energi hos andra.



Mindre Lyckade Individer


Lär dig stava innan du klankar ner på andra,
annars känns din patetiska kommentar rätt så ..... missanpassad.


Måste tillägga att jag tycker om att bo på den här sidan av Sverige därför att människor tycks vara trevligare
och mindre stressade än vad de var i mina hemtrakter. Uppsala är en mysig stad men Stockholm är bara stress.

Nackdelen är att det finns en samling mindre lyckade individer runt Göteborgstrakten....

Och ibland får man besök av ett och annat troll....



Att Gråta Av Utmattning


Idag grät jag av utmattning. Jag har jobbat cirka 18 timmar i helgen med vetskapen om att min första deadline angående uppsatsen närmade sig med stora steg. Det är nu knappt tre timmar kvar tills jag ska maila in mitt första utkast på - vad Handledarn önskade - en så gott som färdig uppsats. Den är inte så gott som färdig. Inte på långa vägar. Den är alldeles för rörig, tämligen ofullständig och på grund av tidsbrist kommer jag inte hinna se över sådana där löjligt simpla saker såsom stavfel, fotnoter och formalia. Jag skulle säkert behöva några dagar till på mig att rätta till och komplettera saker jag inte är nöjd med. Men icke. Jag måste skicka in ikväll. Innan midnatt. Nåja. Professorn kommer i alla fall ha 75 härliga sidor att ta sig igenom.

Försökte att inte tänka på min förbannade uppsats under arbetstid men det var ändå ett irriterande stressmoment som gjorde sig påmind så fort jag kom hem. Men för att göra en sak klar med en gång - jag älskar verkligen att jobba! Det är en sådan obeskrivligt härlig känsla att äntligen få göra något fysiskt och givande. Att få jobba tillsammans med härliga människor och se något annat än lägenhetens väggar eller bibliotekets lokaler. Nu tänkte jag kämpa på ett par timmar till med uppsatsen och sen ska jag sluta slita mig i håret, gråta en skvätt till och därefter stupa i säng i hopp om att få några timmars sömn innan morgonens utbildningsdag som pågår från kl. 08.30-17.00. Det får bära eller brista.

Black And White Photoshoot


 

Från Hallstahammarträffen.

Fotograf Jörgen Lundh.

 

Hittar ni mig?

The Panic Room


Jag dör snart av panik och stress.

Kommer inte fixa detta.

Rise And Shine


Jag har varit vaken till och från sedan halv fyra imorse. Blir ofta så när jag vet att jag inte får försova mig. Då vaknar jag flera timmar i förväg istället, trots att jag ställt larmet och egentligen kan sova tills det ringer. Min alltför korta sömn bådar inte gott inför mitt feta arbetspass som jag har idag. 07.00-21.00. Och efter det måste jag sitta med min uppsats. Kommer bli tvungen att jobba in i det sista med den imorgon med efter jobbet. Sen kväll och tidig morgon är vad som väntar mig. På måndag är det utbildning hela dagen och det är först på tisdag som jag kan sova ut. Men jag ska hålla ut. Lite spännande är det ju också att få komma till nya arbetsplatsen och träffa nya kollegor.

Att Vara Överens


Tidigare i veckan köpte jag mitt allra första, men definitivt inte sista, nummer av tidningen Vi Föräldrar. Först smög jag med tidningen för jag kände ju att vi faktiskt inte blivit gravida än, men sen tänkte jag varför ska jag låta bli att läsa tidningar om något som i allra högsta grad intresserar mig? Det är väl snarare rätt bra att läsa på lite grann så man är införstådd vilka problem som kan dyka upp när man väl fått bullen. Blev nyfiken på en artikel om hur man ska lösa sovarrangemanget när man har en liten knodd som trilskas vid läggdags. Ska man låta barnet sova i föräldrarnas säng eller ska man låta barnet ligga kvar i sin egen säng och skrika klart? Det finns säkert hundra olika sätt. Kruxet är att det inte finns ett sätt som är det riktiga. Alla nyfödda småttingar är olika och reagerar och svarar på olika metoder. Det blir till att testa sig fram.

Vad man än väljer, om det så gäller barnuppfostran eller sovarrangemang, så är det viktigt att vara konsekvent. Det är något jag och Jan pratat om. Hur bedrövligt det än är och hur gärna man vill att ungen ska vara tyst så måste man försöka hålla sig till det man bestämt sig för. Självklart är det lätt för oss att säga att vi minsann inte kommer ge vika för barnskrik, men det beror ju på att man fortfarande hoppas på få en perfekt liten ängel som aldrig skriker i onödan och sover när det ska sovas. Konsekvens är i vart fall en fin tanke. Flexibilitet kommer troligtvis vara förhärskande de första månaderna som förälder. Och konsekvensen får nog ta sig i dalen.

Andra tankar jag funderar över är hur man ska fördela ansvaret för diverse otrevliga göromål som följer med bebisen. Ta hand om avfallet till exempel. Lika ansvar i all ära men låt säga att jag eller Jan verkligen behöver en god natts sömn för att kunna prestera något särskilt viktigt på jobbet. Ja, då får man kanske rucka lite på ansvaret att gå upp mitt i natten. Jag sitter dock i en lite taskigare sitts när det gäller nattsömnen eftersom jag troligtvis kommer vara den som förser bäbuten med mat den första tiden. Men då får avlastning ske på något annat område. Mycket funderingar och frågor hur man löser det ena med det andra. Jag tror inte det går att ta reda på det i förväg, men som jag tidigare skrivit så känns det bra att vara medveten.


Några Frågor Till Mina Läsare


Det var länge sedan jag hade läsarfrågor. Antalet läsare ligger på cirka 1400 i veckan och det känns alldeles lagom. Inte för lite och inte för mycket. Jag vet att det är en hel del vänner som kikar in här lite då och då, men jag kan inte låta bli att undra över alla andra som läser min blogg. Därför har jag några frågor till er som ni gärna får svara på för att stilla min nyfikenhet. Och vill ni så får ni gärna uppge sysselsättning. Gissar att det är en salig blandning av fotografer, modeller, jurister, studenter och även folk som bara råkat trilla in här av en slump. Självklart får ni vara anonyma i kommentarsfältet.

1) Hur länge har du följt min blogg?

2) Hur hittade du min blogg?

3) Vad tycker du är mest intressant att läsa om på bloggen?

Pipes Of Scotland


Igår var jag helt slut. Som vanligt efter en heldag på bibblan. Mötte upp English vid sextiden och sedan gick vi till den mysiga puben Pipes Of Scotland. Fick sällskap av English polare Marinbiologen som jag inte träffat på säkert ett par år. Efter några timmar fick vi även sällskap av Jossan som jag gick i gymnasiet med. Vi lärde alla känna varandra under gymnasietiden. Riktigt kul att sitta där 10 år efter studenten och få en uppdatering om vad som skett. Folk man kände för 10 år sen hade precis gift sig eller väntade barn, hade flyttat eller börjat på nytt jobb och somliga var mer eller mindre framgångsrika. Kan inte låta bli att fundera var man själv befinner sig om ytterligare 10 år. Jag tror att jag är lyckligt gift och har barn, vilket kanske inte är helt orimligt med tanke på mina och Jans framtidsplaner.

 

På puben med English.

 

 

Juridiska biblioteket - tomt på folk under sommaren....

 

Ikväll flyger jag hem till Borås och på söndag är den fasansfulla inlämningen.

Tusen tack till English som låtit mig bo på hans soffa i nästan två veckors tid.

 

Kroppen Börjar Protestera


Jag har skrivit ytterligare fyra sidor idag och uppsatsens totala sidantal börjar närma sig 70-sträcket. Det hade kanske gått ännu bättre om jag hade sluppit fajtas mot huvudvärk och illamående. När det vill sig riktigt illa så kan jag få flera migränanfall på en vecka men det är ett problem jag inte haft sen förra hösten. Jag försöker andas och ta det lugnt men av någon anledning så protesterar ändå kroppen och säger till mig att jag är stressad samt reagerar därefter. Känns på något sätt som om jag aldrig blir riktigt klar. Som om det är något jag missat eller kunnat utveckla ännu mer. Nu i slutskedet nästan letar jag efter "fel". Istället för att jobba efter det tidigare sättet, att ta saker i tur och ordning, stirrar jag mig blind på listan över saker som måste justeras innan inlämningen på söndag. Jävla deadline!

Imorgon är det sista dagen på juridiska biblioteket. Kommer som vanligt infinna mig på bibblan kl. 09.00 när dörrarna öppnas och sitta kvar tills de stänger kl. 16.30. Jag kommer troligtvis behöva jobba vidare och funderar på att ta första flygbussen till Arlanda och sätta mig på något kafé tills flyget avgår. Då skulle jag kunna få ytterligare två timmar. Lördagen går helt bort eftersom jag börjar jobba och första passet är ett monsterpass. Jobb mellan 07.00-21.00 (fast med tre timmars rast). På söndag börjar jag också jobba kl. 07.00 men slutar vid halv tre. Eftersom Handledarn egentligen inte sagt någon särskild tid så har jag några timmar på mig även på söndag. Men då har jag inte tid för att titta på annat än formalian och stavfel. Om ens det.

Vad jag upptäckt idag är att det är helt hopplöst att få sig en exakt överblick på vad som kan behöva ändras och flyttas om när hela uppsatsen är på datorn. Att skrolla upp och ner gör mig bara förvirrad. Behöver ha det framför mig i pappersform så jag kan skriva anmärkningar i marginalen och läsa med överstrykningspennan i högsta hugg. Så det blir till att skriva ut hela uppsatsen sent imorgon kväll och läsa igenom den innan läggdags. Ja, det är några väldigt påfrestande och stressiga dagar jag har framför mig. Det känns trösterikt att få komma hem till en underbar fästman som skämmer bort mig med god mat och massa kärlek.



 

Väldigt tomt på bibblan. Bara vi tappra uppsatsskrivare som är kvar (typ 5 st).

 

 

Rajsan jobbar också med examensarbetet

men har det inte lika stressigt då hon är i början av uppsatsen.

 

 

Paniken Kommer Krypandes


De senaste veckorna har jag lyckats hålla huvudet kallt gällande mitt examensarbete. Jag har undvikit att se till den stora bilden och fokuserat på det lilla. Det som jag för stunden skrivit om och sidorna har bara blivit fler och fler. Nu har jag tre dagar på mig till första inlämningen. Första utkastet som i princip ska utgöra en färdig uppsats ska skickas in senast på söndag. Och jag börjar känna den välbekanta handlingsförlamande paniken igen. Tänk om jag inte hinner med allt? Tänk om jag skrivit om helt fel saker? Tänk om jag är helt ute och cyklar? Tänk om jag blir totalt sågad vid opponeringen? Tänk om allt bara är skit och jag får ett stort rött kryss över hela min uppsats? Vad ska jag göra då?

Helt onödiga och destruktiva tankegångar. Och allt började när jag fick mitt migränanfall i tisdags. Det var ett riktigt vidrigt anfall som resulterade i att jag fick springa in på Norrlands Nations toalett och kräkas upp min lunch. Innan illamåendet kickade igång så hade jag bedrövliga synrubningar som gjorde det omöjligt för mig att fästa blicken och efter de värsta kräkningarna så började den välbekanta dunkande huvudvärken. Men jag bet ihop och kämpade tappert mot migränen och tre timmar efter var jag nästan helt symptomfri. Nackdelen med ett anfall är att efterföljande dag blir påverkad. Man är helt slut i kroppen som skriker efter sömn.

Mitt i all smärta så försökte jag låta bli att tänka att jag verkligen inte hade tid att förlora en dag. Men till slut var jag tvungen att lyssna på min egen kropp och jag fick lov att ta en dag utan uppsatsskrivande. Igår kväll kunde jag sitta en stund med uppsatsen och gå igenom vad som ska hinnas med. Jag gjorde upp en planering som jag ska försöka följa, men jag får helt enkelt acceptera att ibland händer det oförutsägbara och man förlorar värdefull tid. Idag ska jag vara kvar i stan så länge det bara går. English och en vän till honom ska möta upp mig senare ikväll för en pubmiddag. Men tills dess har jag mycket att göra och en hel del kvar att skriva.


En Stolt Flickvän


Jan har uppdaterat sin hemsida med tonvis med fina bilder. Vill ni se fashion, people, nature m.m kan ni klicka HÄR för att komma till picturesbyjanmonsen. Och för er som inte är känsliga för mänsklig hud har han nu en särskild hemsida för pin up. Klicka HÄR för att komma till pinupbyjm. Är så himla stolt över min fotograferande fästman och att han behärskar så mycket olika typer av bildkategorier. Särskilt imponerad är jag av de fantastiskt vackra naturbilder han tagit från bland annat Andenes i Norge (den lilla ön långt upp i nordligaste Norge som han kommer ifrån). Men han vill hela tiden utvecklas och pusha sig själv att bli ännu bättre, vilket är en egenskap jag beundrar oerhört mycket. Nu söker han en duktig makeupartist, hårstylist och eventuellt också en stylist till en potentiellt grym TFP-plåtning den 1 juli.

 

 

 

 

Ovanstående bilder tillhör mina favoriter bland Jans naturbilder.

 

 

Och avslutningsvis min favoritbild från vår Thailandresa. Så vacker att det nästan gör ont i själen.

Och Så Kom Migränen


För inte så länge sedan fick jag ett migränanfall. Stapplade iväg till Apoteket för att se om jag hade någon medicin kvar att hämta ut. Det var världens kö så jag fick sitta där samtidigt som myrornas krig pågick framför ögonen på mig. När det äntligen blev min tur fick jag besked om att receptet jag tidigare haft för akuta anfall tyvärr inte gällde längre och de receptfria medicinerna mot migrän skulle man inte ta om man hade astma eller försökte få barn. Så där fanns det ingenting för mig att hämta. Men den snälla personalen försökte hitta någon passande medicin för mig och jag fick rådet att ta 2 Alvedontabletter á 500 mg tillsammans med en koffeintablett. Så det är vad jag knaprat i mig nu. Jag hoppas de hinner ge resultat innan kl. 17 för då skulle jag och Rajsan hämta ut biobiljetter. Jag har fått tillbaka synen men värken har som vanligt satt sig längst bak i skallen. Det är inte roligt att se en över två timmar lång film med hög volym om migränen fortfarande sitter i.

The Star Wars Project


Fördelen med att bo tillsammans med en fotograf är att man har någon att förverkliga sina knäppa fotoidéer med. Som några av er vet är jag en riktig Star Wars-nörd när det gäller de riktiga filmerna. Alltså inte de där horribla filmerna som kommit på senare år. På förra årets Smålandsträff fotades jag som Yoda och på årets träff lyckades jag få med mig en manlig modell och en grafiker. The Star Wars Project är mitt lilla skötebarn och är ett pågående projekt som kräver planering och eftertanke, så ni kommer få vänta ett bra tag tills hela bildserien är färdig. Vore det inte häftigt ifall vi får en liten bäbut och klär ut honom/henne till en ewok? Hahahaha.

 

Här kommer en liten teaserbild....

 

 

På Juridiska Biblioteket


På juridiska biblioteket i Uppsala är det inte mycket liv. När jag kom imorse (lite sent för jag var tvungen att köpa en stor latte) så var det jag och en till person som var på plats. De studenter som uppehåller sig här denna vecka när alla andra tentar/har tentat är examensuppsatsskribenter. Känns faktiskt ganska skönt att i stort sett få ett helt bibliotek för sig själv, men samtidigt störs man av folk som kanske inte tycker det är lika befogat att hålla käften när det inte finns så mycket folk. Nåväl.

Idag ska jag hinna gå igenom en sista rapport från polisen och därefter ska jag för första gången läsa igenom hela min uppsats och lägga upp en plan. Det är inte bara att läsa igenom drygt 60 sidor och göra lite små finjusteringar och tro att allt är klart. Jag vet att det finns vissa avsnitt som kräver en del komplettering, andra avsnitt som måste skrivas om eller strykas och sedan har jag inte börjat fila på mina slutkommentarer. Visst har jag löpande skrivit åsikter, funderingar och slutsatser men inte särskilt sammanhängande.

Jag kör på nu till kl. 16.30. Sedan stänger biblioteket. Japp. De kör med sommartid nu. Bara för att ytterligare förstärka att man i princip är ensam kvar på detta ställe. Imorgon är det även röd dag med anledning av Sveriges nationaldag så då har de så klart stängt. Jag får sitta hemma hos English. Från tidig morgon till sen kväll. Lägenheten har jag i stort sett för mig själv eftersom han jobbar om dagarna. Men på torsdag kväll tänkte jag att vi skulle käka på Pipes Of Scotland. En riktigt bra pub som serverar fenomenalt god pubmat. Något vill jag ju bjuda på när jag fått mat och husrum i snart två veckor.

 

God morgon.

 

 

Ett näst intill öde bibliotek.....

På Väg Till Uppsala


Wiiii! De har WiFi på detta plan. Äntligen. Har nämligen haft lite otur med det på de senaste flighterna. Men nu hinner jag blogga idag innan jag kommer hem till English. Sen hör ni ingenting mer från mig förrän imorgon bitti när jag installerat mig på biblioteket. Lär väl bara däcka i soffan framför tv:n som vanligt. Hade tänkt försöka vara lite bättre med min vardagsmotion denna gång. Nu har jag med mig extratröja om vädret blir lika sugigt som det var förra gången. Även om jag föredrar uselt väder när jag skriver uppsats så är solsken och värme lite mer upplyftande om man ska vara ute och powerwalka. Nej, nu ska jag fortsätta prata med min sambo på FB. Saknar honom redan. Att få några underbara dagar tillsammans gör ju bara att man längtar efter mera.

Bloody Monday


Imorgon åker jag tillbaka till Uppsala för min sista uppsatsskrivarvecka före inlämningen. Är så sjukt osugen på att åka ifrån min underbara sambo och vårt fina hem. Jag vill inte! Men bara att bita ihop och sätta sig på det där förbaskade planet. Sedan har jag räknat ut (med väldigt avancerad matematik) att vi kommer vara ifrån varandra tre hela dagar. Flyger ju sent imorgon kväll och så kommer jag hem på fredag kväll. Tiden kommer gå fort. Jag ska ju skriva lika intensivt som förra veckan, om inte mer.

Just ja. Idag fixade vi ny inredning i badrummet på övervåningen.

 

 

 

 

Visst blev det fint? Jag ÄLSKAR det!

Tankar Inför Bröllopet


Nu har vi varit på två bröllop i år och inspirationen bara flödar. Har uppdaterat min bröllopspärm så nu har vi full koll på läget. Får nypa mig själv i armen ibland bara för att se ifall jag verkligen är vaken. Som jag tidigare nämnt älskar jag bröllop och att få planera sitt eget tillsammans med sin andra hälft är en fantastiskt dröm som slagit in. Inbjudningarna ska skickas ut nästa år och bröllopet är inte förrän året därpå. Det är planen i alla fall. Det beror lite på hur saker och ting utvecklas på bäbutfronten. Det är faktiskt nästan helt avhängigt på det. Om det blir som vi önskar får vi ett litet tillskott nästa år på våren. Och om det kommer en liten mini-monsen lär all vår tid först och främst gå åt till det lilla charmtrollet. Därför vill vi ha lite extra tid att landa i föräldrarollen innan vi måste ta tag i bröllopet på allvar.

Om man räknar med barnafödandet och allt vad det innebär så är två år till bröllopsdagen inte så lång tid utan fullt rimligt. Men detta är som sagt ifall det blir som vi önskar. Sedan vet ni liksom jag att saker och ting aldrig riktigt blir som man tänkt sig, så det går inte att göra upp planer som inte går att rucka på. Försöker man få barn måste flexibilitet få finnas med på ett hörn. Det kan gå på en gång men det kan lika gärna ta ett år eller ännu längre tid. En sak i taget. Om möjligt så undviker jag gärna att vara höggravid på min bröllopsdag men det är också sådant man kanske får räkna med. Just nu är längtan efter en familj högst upp på önskelistan och den kommer nog inte trilla ner från förstaplatsen på väldigt länge.



 

Jag har en pärm med ett register i alfabetisk ordning över bröllopets viktiga kom-ihåg-punkter.

 

 

Till exempel tips på inbjudningskort och festprogram - man vill ju gärna att de ska matcha.

 

 

Jag har även samlat på tips och råd som kan vara bra att ha.

 

 

Funny but very true story:

Denna tårtdekoration köpte Jan till mig efter att vi bara hade varit tillsammans några veckor.

Hans kommentar på det i dag: Jag visste med en gång att det skulle bli vi två. Det kändes helt rätt.

 

Jag är ingen bridezilla, men jag älskar bröllop och att planera.

Det absolut viktigaste när man planerar sitt eget bröllop är att man inte glömmer bort att man är två.

Det skulle inte vara det minsta roligt om min blivande man inte fick eller ville vara delaktig.

 

Men den absolut bästa känslan med hela härligheten är att det känns så rätt!

Jag älskar dig, Jan Monsen. Tack för att du uppfyller alla mina drömmar.

Du och jag - för alltid.

 

 

 

 

Glamour Of Hallsta


 

 

Kolla in senaste bilderna från Hallsta HÄR (endast MB-medlemmar).

Bröllop, Inspiration Och Idéer


Jag har alltid älskat bröllop. En fest i kärlekens ära måste vara den bästa fest man kan tänka sig. För det är just vad äktenskap handlar om. Att fira en dag i livet tillsammans med personen man valt att spendera hela sitt liv med och dela den glädjen med nära och kära. Gårdagens bröllop fullkomligen vibrerade av känslor och det blev en och annan tår i mina ögon med. Och även denna gång kastades en hel del kärleksfulla blickar på min egen fästman. Då vi var de enda som var nyförlovade så var vi även de enda som hade varandra till bords. Jag tycker om när man följer traditioner. Inte alla som gör det nu för tiden, men jag blev väldigt glad.

Den vackra gården där bröllopsmiddagen intogs var breathtaking. Jag har en svaghet för historiska byggnader och kunde inte låta bli att imponeras av den pampiga men ändå ombonade inredningen på Yxhammargården. Det hade inte varit fel att vinna några miljoner och köpa sig ett liknande residens. Fantastiskt vacker gård. Huvudet fylldes med idéer inför kommande fester och jag kunde inte låta bli att lägga gården på listan över tänkbara festlocations till min 30-årsfest. Ja, inspirationen flödade och vi fick en hel del att tänka på till vårt eget bröllop. Något som jag verkligen tyckte om var bordsdekorationen. Röda rosor är och kommer alltid vara min favoritblomma.

När jag går på bröllop lägger jag alltid märke till detaljer. Allt från blommor till bordsdekoration och program. Som gäst känner man sig speciellt utvald och priviligerad att få dela en sådan stor dag i en annan människas liv. Därför sparar jag alltid på vigselprogram och liknande. Det är ju faktiskt nedlagt en stor portion kärlek och omtanke i inbjudningskort, bordsplacering och dylikt. Skulle inte för mitt liv kunna kasta bort något sådant. Och särskilt inte nu när vi själva har ett bröllop att planera. Jag längtar verkligen något så oerhört till vår dag. Att få kalla mig för Monsen - ja, vi ska ta Jans efternamn - och att få gifta mig med mitt livs kärlek.


 

Det blivande brudparet.

 

 

Den fantastiskt vackra Yxhammargården i Borås.

 

 

Fördrink i väntan på att brudparet ska anlända.

 

 

Kärlek.

 

 

Brudbuketten var ljuvlig.

 

 

Jan visar upp en bild som togs på brudgummens svensexa.

 

 

Mingel innan middagen.

 

 

Bordsdekorationen - något liknande skulle jag själv vilja ha på vår bröllopsmiddag.

 

 

Älskade den vita, romantiska dukningen.

 

 

De smaskiga gelehjärtanen som låg i små påsar försvann väldigt fort ner i magen.

 

 

Menyn - och jag kan säga att alla rätter smakade ruskigt gott.

 

 

Men min absoluta favorit var nog förrätten. Man äter på tok för lite fisk.

 

 

Cheddarcremen passade löjligt bra till köttet.

 

 

Mättande och alldeles lagom efterrätt.

 

 

Att skriva om gästerna är ett populärt inslag i programmet. Något jag definitivt kommer anamma.

 

 

Kunde ju inte låta bli att knyta ihop våra namnskyltar.

 

 

Det lilla brudparet.

 

 

Bröllopstårtan.

 

 

Ett försök till en seriös bild....

 

 

Och här lyckas vi.

 

Tusen tack för en oförglömlig dag och varma kärleksfulla gratulationer önskar vi brudparet!

 


 

 

The Wedding Guest


Snart är det dags för mitt och Jans andra bröllop för i år. Det är så roligt att vara gäst. Kommer väl känna mig lika fjantigt sentimental och kärleksfull som alltid när jag går på bröllop, men det struntar jag i. Bröllop är vackert. Det är kärlek och alldeles alldeles underbart. Denna gång kör jag på en liten old school Hollywoodstil på min klänning och tillhörande accessoarer. Insåg att det används på tok för lite hattar i Sverige, vilket är synd för det finns så mycket roligt man kan dekorera håret med. Tyvärr blåser det en hel del så det gäller att hålla i hatten. Hahaha. Dålig ordvits men vad tusan.

 

Testade en snedbena idag.

 

 

Och en liten hattkreation.

 

 

Taadaaah!

 

Borta Bra Men Hemma Allra Bäst


 

 

 

 

 

 

Roligt att det fortfarande dyker upp skojiga BTS-bilder från Hallstahammarträffen.


Nu är jag i alla fall äntligen hemma i underbara Borås. Och ja, solen skiner faktiskt här.

Idag ska jag och min älskade fästman på bröllop. Det har jag verkligen sett fram emot!


Nu ska jag packa upp och städa lite grann. Så skönt att vara hemma!

Tack Och Hej


Lämnar hälften av min resegarderob hemma hos English tillsammans med större delen av mitt uppsatsmaterial. Tog helg för länge sedan fast jag sitter kvar på juridiska biblioteket och häckar framför nätet. Bussen till Arlanda går inte förrän om en timme så jag kan lika gärna sitta inne i värmen och slå ihjäl tiden. Börjar känna hur stressen kommer smygandes även fast jag skrivit 15 sidor denna vecka. Men nu ska jag göra allt som står i min makt för att koppla bort uppsatsen och inte tänka på den förrän på måndag. Har ingen aning om hur mycket som kommer att behöva ändras, strykas, utvecklas, sågas etc. Det ligger bortom min kontroll så varför oroa sig för det. Jo, för att jag är en liten oroare. Nåja. Snart får jag komma hem till kärleken och bli bortskämd med kyssar. Man känner sig ganska utsvulten när man gått från att varje dag känna sig otroligt älskad för att sedan bli helt avskärmad från fysisk kontakt med sin andra hälft. Det känns....onaturligt.

Religion Är Av Ondo


Detta inlägg författas under stor irritation och avsky för religiösa människor som förstör min lunch. Vi var och käkade på ett ställe för studenter när två amerikanskor satte sig vid samma bord. Till en början var de hur trevliga som helst men sedan skulle de börja berätta om hur det kom sig att de blev kristna. Hjälp, tänkte jag. Och det gjorde dem trots vetskapen om att det satt två ateister vid bordet. De malde och malde och malde. Den ena tjejen gav ett rätt vettigt intryck trots att hon kallade sig själv för kristen, men den andra gav mig bara kalla kårar. Visst kan jag acceptera att folk är troende men när de börjar babbla nästan maniskt om hur de lever för Gud och den tacksamhet de känner för han som dog på korset för vår skull fick jag nog. Jag reste mig upp och gick därifrån. Ska inte ens gå in på vad jag tycker om människor som köper ett färdigt paket och skyller allt som händer i livet på gubben i himlen. Finns mycket jag kan säga men behåller det för mig själv.

Jag kan säga vad JAG tror på. Människans fria vilja och möjligheten att skapa sitt eget öde. Vad som är meningen med livet är upp till en själv och det finns ingen bok eller fantasiväsen i världen som kan få mig att ändra mig om den saken. För övrigt är all religion av ondo när människor likt blinda får vallas att tro, säga och agera efter vad någon annan sagt åt dem att göra och inte ifrågasätta någonting. Jag tycker inte om att se svaga människor famla i det blinda och utnyttjas i religionens namn. Människan skapade religion - på gott och ont. Än så länge har jag bara sett det onda. Hoppsan. Där sa jag visst en hel del om vad jag tyckte. Så det kan gå.

Home And Back Again


Jag tar flygbussen till Arlanda runt sextiden ikväll. Ska äntligen få pussas och kramas med min älskade fästman. Fast bara i fyra dagar för jag flyger tillbaka till Uppsala igen på måndag kväll. Usch. Vill egentligen inte men måste. Fast snart är det över. Kanske behöver ta några vändor till när Handledarn vill träffa mig samt inför opponeringen på uppsatsen, men förhoppningsvis slipper jag vara borta från Jan en längre tid. Nu vill jag bara hem och slänga mig i hans famn. Har verkligen skrivit för brinnande livet denna vecka och jag har fortfarande en hel del kvar. Men det mesta av uppsatsmaterialet lämnar jag hemma hos English eftersom jag inte orkar släpa det fram och tillbaka 50 mil. Ska ändå inte jobba med den i helgen.

Imorse när jag installerat mig på biblioteket så gick det inte att komma in på internet. Egentligen var det ganska bra för det resulterade i ytterligare tre sidor. Så för tillfället har jag en 62 sidor lång uppsats. Däremot upptäckte jag till mitt förtret att de riktlinjer som utfärdats för polisiära riskanalyser vid våld på individnivå ersätter RPS-rapport 2005:1, vilket får som konsekvens att jag måste stöka och böka om en del i den del av uppsatsen som handlar om polisens hot- och riskbedömningar. Suck. Nåja. Det får bli ett senare projekt. Så länge jag uppmärksammat allt finlir och viktiga justeringar som måste göras är det ju lugnt. Hade varit riktigt beklagligt om jag missat uppdaterade rapporter och dylikt.

Blir det någon väntetid på Arlanda ikväll kan jag alltid roa mig med att läsa en mysig liten inspektionsrapport från 2010 om polismyndigheternas hantering av rutiner vid bl.a. riskanalyser. Jag vet sannerligen hur jag ska underhålla mig själv. Men så fort jag landat och satt mig i Jans bil kommer jag ta helg. Behöver verkligen återhämta mig och försöka varva ner. Min hjärna har jobbat på högvarv hela veckan och migränen har stundtals varit oroväckande nära. Ser fram emot bröllopet imorgon. Koppla av. Äta och dricka gott. På söndag har jag bestämt mig för att bara ha mystid med kärleken. Det har jag gjort mig förtjänt av.


Min profilbild

Sök i bloggen