En Viktig Dag

 
Födelsedagar är viktiga för mig och eftersom det är Jans födelsedag imorgon har det varit fullt ös idag på min lediga dag. Listor har skrivits, handling har genomförts och punkter har betats av allt eftersom. Finns fortfarande en hel del att göra men det ska jag fixa i lugn och ro innan jobbet. Jobbar ett kvällspass imorgon, vilket passar alldeles perfekt då jag kan uppvakta Jan på morgonen. Det blir nyplockade färska smörstekta kantareller på toast till frukost. Önskemål från det blivande födelsedagsbarnet. Vi var ute en sväng till i skogen och fann alldeles tillräckligt till ett par kantarellsmörgåsar. De gula skönheterna är rensade och ligger svalt i kylskåp i väntan på att bli stekta imorgon.
 
Vi har inhandlat 2 flak öl, 9 liter vin, 2 flaskor brännvin, virke till välkomstbålen samt tillverkat 2 flaskor av vår berömda turkisk peppar shots. Sedan tog vi två timmar efter Jans jobb till att köpa 6 stora papperskassar fyllda med mat. Puh. Kommer bli ett hejdundrande kräftkalas på lördag! Men först tar vi det viktigaste. Morgondagens presentöppning. Han kan få den efter midnatt om han vill, men han sa faktiskt att han ville spara det tills imorgon bitti. Jag kommer smyga upp och göra lite fler punkter på min att-göra-innan-festen-lista innan det blir dags för frukost på sängen och gratulationer.
 
 
Vår andra tur i skogen resulterade i ytterligare ett litet kantarellfynd
 
 
Alla olika listor och kom-ihåg-lappar som jag nu sammanställt i ett enda dokument
 
 
Smygpremiär och tjuvstart. Färska svenska signalkräftor.
Jag får matorgasm bara jag känner lukten av de röda små skönheterna.
 
 
Sigge nosade men var faktiskt inte lika imponerad som matte av kräftkräken
 
 
Sigge tänkte att det var lika bra att han vaktade spriten istället för att nosa på hårdbenta insekter
 
 

I'm Just Really Fat

 
Okej, gott folk. På lördag ska jag testa mig. Andra försöket. Plus eller minus. Gravid eller inte gravid. Dricka turkisk peppar shots eller vara nykter? Spänningen är olidlig, inte sant? Men hur det än blir så kommer jag äta för två. Det vankas ju kräftor. Hahaha. Nej, men skämt å sido. Jag vet hur det känns att bli besviken och känna en massa jobbiga känslor som man inte kan rå för. Så orkar jag inte känna igen. Därför ska jag bara tänka på positiva och roliga saker hädanefter de gånger jag inte plussar. Tålamod. Tålamod. Tålamod. Snart åker vi på semester och jag tror jag ska sluta tänka på bebisverkstaden ett tag framöver. Det tar ju bara en massa energi. Den energin vill jag lägga på mig och Jan och på allt roligt vi har framför oss. Nu menar jag ju så klart inte att bebisverkstaden är tråkig, utan jag syftar på alla mina onödiga, oroliga tankar runt omkring det där med barn och graviditet. Jag måste verkligen lära mig att slappna av och inte bara säga att jag ska slappna av. Men hur fanken ska man göra det då?
 
 
Grymt t-shirt. Den vill jag ha.

Den Djupaste Slammpölen

 
Håller på att skriva listor över allt som ska handlas, var det ska handlas och när inför lördagens fest. Vi kommer ta en tur till bland annat Citygross när Jan slutat jobba för att spana in kräftutbudet. Har mina ögon på några turkar som faktiskt fått bra betyg i flera kräfttester. Håller mig lite avvaktande till kineserna, men vi får se vad vi kommer hem med. Vissa saker måste jag vänta med att inhandla eftersom de behöver hålla sig färska, såsom till exempel baguetter och dill. Kanske får lägga in en brödbeställning på ICA Maxi så vi vet att det verkligen kommer finnas på lördag morgon. Även räkorna behöver jag avvakta med eftersom det inte kommer finnas plats i frysen då vi köpt alla kräftor. Försöker äta upp en massa saker i frysen för att få så mycket plats som möjligt för de röda små delikata skönheterna. 
 
När jag sitter här och skriver och planerar kan jag inte låta bli att påverkas en aning av vad min f.d. vän påstod om mina årliga fester. Att jag snor åt mig mina gästers pengar och stoppar i egen ficka. Att några pajer inte kan kosta tusentals kronor. Kan fortfarande inte förstå hur en person kan uttrycka sig så jävla respektlöst och med noll koll om verkligheten när det gäller hur mycket möda och slit det är att anordna fester som inkluderar mat till ett stort antal. Vad fan tror personen egentligen?! Och ju fler man är på en fest desto mer mat behöver man laga. Skulle verkligen vilja se denna människa klara av det jag gjort i alla dessa år.
 
För mig skulle det vara otänkbart att ge mina gäster något annat än en oförglömlig kväll. Jag vill att mina fester ska vara genomtänkta och gärna med något roligt tema. Rör det sig om temafester tillkommer visserligen ytterligare planering och inköp av passande dekoration, men det är något jag vet uppskattas och höjer festen. Tidigare år har jag till och med suttit i flera timmar och gjort bordsplaceringskort i matchande färger. Jag tänker ut musik, lekar, tävlingar och priser. Ordnar med boende och övernattning samt frukost till dem som sover över. Jag försöker på alla sätt vara en bra värdinna. Att efter så många år få det slängt i ansiktet från en såpass nära vän att jag är en snål och egocentrisk person som utnyttjar mina vänner för pengar är i min värld oförlåtligt och så långt ifrån verkligheten som det bara går.
 
Tänk att så mycket avsky kan ligga begravt hos en person i så många år. Och att jag inte haft en aning om detta. Det kan verkligen inte vara lätt att gå omkring och bära på så mycket bitterhet. Jag ville först tro att det hänt något traumatiskt i personens liv som kunde förklara varför jag fick ta en massa oförtjänt skit, men sedan insåg jag att det inte spelar någon roll. Hur dåligt man än mår så ska det finnas en spärr på vad som är ett okej beteende. När en människa kliver över gränsen från första början och fortsätter långt över den trots att man upprepade gånger är tydlig med hur sårande och kränkande det är, då är det dags att avbryta all kommunikation. Mottagaren är inte mottaglig för annat än att såra. Och befinner man sig på den nivån har man verkligen sjunkit till den lägsta bottennivån i den djupaste slammpölen.
 
 
 
Men nu ska vi inte grotta ner oss i tråkigheter. Kasta ut det dåliga och välkomna det trevliga.
Förra årets skiva blev en succé. I år kommer det bli en dundersuccé.
 
På lördag smäller det! Disco Inferno!
 

Unga Mammor

 
Jag har funderat lite kring det här med unga mammor och kan konstatera att bland de mammor som är runt 20 eller yngre kommer många från trassliga hemförhållanden, eller från en familj eller omgivning där det är vanligt att bli förälder tidigt. Det går inte att säga vad som är att föredra och det tycker jag väl egentligen inte att man ska göra. Alla blir föräldrar under olika omständigheter så jag ska inte yttra mig om deras val att bli ung mamma. Däremot anser jag det vara oerhört viktigt att man skaffar sig en redig utbildning någon gång i livet. Alldeles för många unga mammor går inte ens klart gymnasiet, vilket i längden markant kan försvårar möjligheten att komma in på arbetsmarknaden.
 
Unga mammor hamnar ofta i ett svårbrutet utanförskap utan jobb eller möjlighet till ett drägligt liv för dem själva och deras barn. Att gå klart skolan, göra färdigt en utbildning och få ett jobb där man kan försörja sig själv och sin familj är a och o när det gäller att skaffa de bästa förutsättningarna för sitt barn. Det är lätt att idealisera föräldrarskapet och vilja tro på att kärlek löser allt, men att tänka på framtiden och inte bara leva i nuet är otroligt viktigt när man har en alldeles egen liten person att ansvara för. Jag har försökt att vara väldigt noga när det gäller min egen situation. Och inte bara utefter mina egna omständigheter och känslor, utan även efter min och Jans gemensamma situation. Han är i en fas i livet dit jag inte riktigt kommit än. Han har fått göra karriär, provat på olika typer av jobb och arbetsplatser, gjort det man "ska" ha gjort i vuxen ålder när det kommer till utbildning och arbetslivserfarenhet. På så vis kan jag avundas honom.
 
Det är inte alltid som man kan få allt på en gång och jag tycker inte det är något man ska sträva efter. Jag har snart en färdig juristutbildning och min examen kommer jag få innan jag blir mamma. Däremot är det inte säkert eller ens särskilt troligt att jag ska hitta ett jobb på studs som är relevant för min utbildning bara för att jag är klar med mina studier. Självklart kommer jag söka det som finns och hoppas på det bästa, men blir jag mamma inom ett år så är mammapenningen min enda inkomst. Hade inte Jan haft ett fast jobb och hade jag inte hunnit klart med min utbildning så hade det troligtvis inte blivit aktuellt med en bebis. Men tillsammans har vi otroliga förutsättningar för att ge vår framtida prins eller prinsessa det bästa som livet kan erbjuda. 
 
Men om man nu är ung, äldre eller ännu äldre så har vi kvinnor svårt att värja oss från den åldersnorm som råder angående accepterad ålder som mamma. Det är ingen hemlighet att samhället gärna bannar de som tycks vara en aningen för unga som förstagångsförälder och skakar ogillande på huvudet åt alla kvinnor över 35 som vill bli mamma. Det är faktiskt lite lustigt när man tänker efter. Ungefär i åldern 16 - 24 år är vi som mest fertila, men ändå är de just mammor från den åldersgruppen som gärna ses av omgivningen som en smula avvikande. I alla fall om man kommer från storstäderna. Tur att jag flyttade till Borås där folk inte är lika karriärskåta. Där man möter människor som faktiskt inte höjer på ögonbrynen när man talar om att bilda familj före karriären.
 

Festfixande & Hemligheter

 
På onsdag är det Jans födelsedag. Han har inte riktigt bestämt sig om han ska fylla 30 i år eller fortsätta fylla 29. Jag tycker han ska ta steget in i vuxenvärlden och köra på 30. Men vi får se. Är ledig imorgon och det är sjukt mycket som ska fixas inför födelsedagsfesten/kräftskivan på lördag. 14 gäster har tackat ja och jag är fast besluten att duka upp till långbord i vardagsrummet. På fredag eftermiddag kommer leveransen av bord och stolar samt tre av gästerna. Butikschefen och hennes fästman anländer någon gång på kvällen och så gör även Jans norska vän.
 
Morgondagen går åt till att skriva inköpslista, handla mat och planera när saker och ting ska göras. Behöver även se över bordsdekoration och festdekoration. Ballonger i glada färger är ju ett måste. Det kommer dock bli en blandning mellan 70-tals disco och en hederlig svensk kräftskiva. Temat för festen är ju faktiskt "Disco Inferno." Sånghäftena är färdiga, strupen är klar och jag är redo att agera sånganförare. Och nej, jag har ingen musikalisk stämma men med lite alkohol i blodet får jag nog självförtroende att styra upp snapsvisorna. Eller?
 
Och bara så ni vet. Jag har köpt världens bästa födelsedagspresent till Jan. Den klår inte Jans frieri men snudd på. Hahahaha. Men inte förrän på onsdag får ni veta vad jag köpt.

Front And Back

 
Fick några nya bilder av Jan igår på min bröllopsklänning - hur den ser ut med slöja.
 
 
Framifrån
 
 
Bakifrån
 
 
Och så slänger jag med denna som jag visat förut - klänningen i profil med slöja
 
Är så nöjd över att jag hittat min drömklänning!

Man Skapar Sin Egen Lycka

 
Jag har vänner som säger sig avundas min lycka men självklart alltid unnar mig den. Det har dock inte alltid varit så här. Vägen hit har varit jäkligt krokig och jag har fått ta många smällar, både bildligt och bokstavligt talat. När jag träffade Jan var jag 28 år. Av mina tidigare förhållanden och erfarenheter hade jag äntligen kommit underfund med vad jag önskade mig i livet. Den insikten kunde ha kommit förr likaväl som senare, men just i det ögonblicket då jag och Jan påbörjade vårt liv tillsammans visste jag att han var den person jag ville spendera resten av mitt liv med och till min stora lycka kände han exakt likadant. Jag tror inte det är lätt att hitta den där speciella personen som bara finns för dig. En del hittar den aldrig, men sluta aldrig att leta.
 
Det låter kanske lite krasst att säga, men när man når en viss ålder är man inte intresserad av att stå och trampa på samma plats utan att något händer. En normal utveckling när man har en partner är att man tillsammans pratar om framtiden, om eventuella drömmar och mål, för att se om man någonstans på vägen faktiskt kan mötas. Det är inte fel att prata om var relationen är på väg tillsammans med sin partner, särskilt inte om man själv börjar känna sig osäker. Mitt wakeup call kom när jag insåg att min tidigare partner inte ens kunde diskutera möjligheten att bli sambos efter 2,5 års relation. Givetvis fanns det en hel radda med andra saker som spelade in, men just den specifika händelsen fick mig att vakna till och inse att det inte fanns någon gemensam framtid för oss.
 
Vill jag ha barn? Vill personen jag är tillsammans med ha barn och vill jag ha barn med den personen? Vill jag gifta mig och vill min partner gifta sig med mig? Ska jag stanna kvar i ett förhållande som inte tycks leda någonstans och hoppas på förändring? Eller ska jag förändra mitt liv på egen hand? Detta var bara några exempel på frågor man bör ställa sig själv. Viktigt att komma ihåg är att man skapar sin egen lycka. Ju mindre man vet om sig själv och vad man vill i livet, desto större risk att man träffar fel personer. Det går inte att hitta en kärlek som varar om man inte vet vad man letar efter. Och man kan inte veta vad man letar efter om man inte lärt känna sig själv. Alla har vi misslyckade relationer bakom oss. Vissa väljer att lära sig något medan andra gör om samma misstag. Det sistnämnda leder inte till någon varaktig lycka.
 
 
 
Så här vill man inte känna sig den dagen man ska gifta sig.
 
Jag kallar bilden för "The Grumpy Bride."

Behöver Nog Semester

 
Jävla migrän. Var med om vidrigaste grejen igår. I vanliga fall när jag får ett anfall så förlorar jag synfokus, men det sker gradvis och jag kan förbereda mig på migränen. Igår kände jag inte av någonting när halva mitt synfält på höger öga helt försvann. Det var som om någon på en sekund dragit ner en rullgardin halvvägs och när jag kände på ögongloben gjorde det jätteont. Smällde i mig två Alvedon och en koffeintablett, det enda jag för tillfället kan ta i medicinväg, och sedan bäddade Jan ner mig i sängen och mörklade sovrummet.
 
Tror nog min kropp behöver semester snart. Två veckor kvar. Förutom att jag är alldeles matt efter migränen så känner jag hur hormonerna lever rövare. Jag har inte alls lika mycket tålamod som förut. Jag känner mig snäsig, bitchig och allmänt otrevlig. Folk som jag tycker beter sig som idioter uppgraderar helt plötsligt till jubelidioter. Försöker dölja mina hormonstormar med ett leende och så lite kommunikation som möjligt med andra människor. Blir bäst så. Skönt att jag jobbar med bra människor i helgen. Det underlättar.

Fullt Hus

 
Den senaste veckan har det inte förekommit så hög aktivitet på denna blogg, mestadels för att jag haft så fasligt roligt om dagarna att jag inte hunnit blogga. Vi har haft fullt hus hela tiden. Ätit god mat och umgåtts med vänner. Chris och Em kom tillbaka en vända till efter att ha råkat glömma en jacka och de åkte hem först igår. Och efter jobbet igår fick jag besök från Helsingborg. Söta Huong med familj tittade förbi på middag. Sommarens varmaste dag bestämde sig för att slå sig ner i Borås igår och självklart passade vi på att grilla. Jan ska verkligen ha beröm för all god mat han lagat under nästan en veckas tid. Nu är det min tur att fixa mat inför nästa stora event, som råkar vara Jans födelsedagsfest om två helger. Han ska inte behöva lyfta ett finger, Så det så.
 
Snart har vi semester. Två veckor till och sedan drar vi. Kommer kännas obeskrivligt skönt. Behöver verkligen vila upp mig. Vi pratade lite löst om nästa års semesterplaner. Det hade faktiskt varit väldigt roligt att semestra i Sverige och Norge. Man har ju vänner som är utspridda lite överallt och nu när jag fått så mycket besök blir man själv sugen på att ge sig ut och hälsa på alla man känner. Vi skulle i så fall börja i Helsingborg och hälsa på Huong och Ville för att därefter ta oss upp i landet. Sundsvall och Sollefteå vore självklara stopp och sedan hittar vi säkert städer på vägen. Slutdestinationen skulle i så fall vara Andenes på Andöya i Norge, där Jan är född. Japp, man kan visst bila till ön. Inte mig emot för då slipper jag flyga det där lilla planet som Jan flög med förra året.
 
 
Strålande grillväder i Borås
 
 
Livet kan inte bli mycket bättre. God mat, vänner och en underbar fästman
 
 
Dessertostar framför TV:n
 
 
Vackra Huong kom på besök med Ville och de underbart fina barnen Valentina och Jayson
 
 
Sigge tog sig friheter och försökte flörta till sig lite uppmärksamhet
 
 
Och lyckades få en liten puss
 
 
Jay och Tina
 
 
Frezze är alldeles färdig efter så mycket besök
 
 
Sigge är mer chill
 
 

In Love With A Fairytale

 
Jag hade en vision och min fästman hjälpte till att förverkliga den.
I give you "A Fairytale Princess."
 
 

Extra Mycket Vuxenpoäng

 
Måndag morgon. Jag ligger i sängen. Har städat i köket efter gårdagens middag. Börjar inte jobba förrän kl.14 idag så jag kan söla lite. Helgen har varit fartfylld, händelserik och fullt med vuxenpoäng. På lördag eftermiddag kom Chris och Em på besök. Vi var alla bjudna på en trippelparmiddag hemma hos Tess och Martin. Tess hade lagat en helt fenomenal måltid och avslutade storslaget med en olagligt god tårta. När vi alla klämde in oss i taxin för att åka tillbaka till vår lägenhet var vi alla så mätta att det skulle gått att rulla oss hem om någon bara gett oss en liten knuff i ryggen. Och den goda matresan slutade inte där.
 
Till söndagen hade jag lagat en mastig picknick till kantarellutflykten som bestod av fyra olika rätter. Thailändska kycklingvingar. och tre sorters tunnbrödrullar med olika fyllning. En var med räkor, ägg, majonnäs, dill och pepparrot, en annan med lax och wasabiröra och den tredje rullen bestod av serranoskinka med färskost och rödlök. Självklart hade vi lite bubbel till det samt kaffe och muffins. Vi var ute i nästan fyra timmar. Och den stora frågan är ju självklart om vi hittade några kantareller. Det kan jag avslöja att vi verkligen gjorde! Har nog aldrig plockat så mycket förut att det räckt både till kantarellsmörgås för oss fyra samt en gigantiskt stor renskavsgryta.
 
Det var rena rama kantarellhysterin. Jag och Em var nog de som hittade mest, men grabbarna var riktigt duktiga de med och hittade några stora bamsingar. Det finns mer därute men de var så små att det är bäst att lämna dem så de hinner växa till sig. Chris passade även på att plocka blåbär till en blåbärspaj. Skogen vi var i låg ca en halvtimme från Borås. Hade fått tipset från en av Jans arbetskollegor och det var verkligen ett bra tips. Inte fick vi leta länge heller tills vi hittade svamp. Ett tag hittade vi små kantarellgömmor hela tiden, men det märktes att folk varit där och plockat tidigare. Det gäller verkligen att vara ute i god tid.
 
På söndagkväll blev det alltså trerättersmiddag. Tror vi åt från kl.19 - 22. Tog några pauser däremellan. Efter middagen rullade vi ut i biosalongen och slog på en film. Vi har ju köpt ny Blue Ray-spelare för den förra var lite för gammal och sliten, så nu fick vi ett alldeles ypperligt tillfälle att testa den och Jan är mycket nöjd. Allt ska ju vara så bekvämt nu för tiden så spelaren är trådlös, vilket innebär att Jan kan med sin mobil sätta på filmer han har sparat på datorn in till spelaren. Vilka prylar det finns alltså. Vid midnatt gick vi alla och lade oss. Helt slut men otroligt mätta och belåtna över en perfekt dag med frisk luft och natur samt en festmåltid på kvällen.
 
 
 
Middag hemma hos Tess och Martin
 
 
Tess fantastiska tårta med daim, grädde och färska jordgubbar
 
 
På söndag förmiddag packas bilen inför kantarellplockningen
 
 
En riktigt vacker syn
 
 
Jan hittar också kantareller
 
 
Perfekt svampskog
 
 
Korgarna börjar fyllas
 
 
Chris och Em
 
 
En perfekt dag
 
 
Chris plockar blåbär
 
 
Skogens guld
 
 
Siamesiska kantareller
 
 
Svampen rensad och klar att användas i maten
 
 
Häller upp en whisky och sedan sätter kocken Jan igång med hackandet
 
 
Em rensar blåbär till pajen som för övrigt blev jättegod
 
 
Smörstekta kantareller på rostad toast
 
 
Renskavsgryta med kantareller, färsk potatis och svartvinbärsgelé
 
 
Sigge fick för sig att svampkorgen var en perfekt plats att chilla på
 
Tusen tack alla vänner för en underbar helg!
 
 

Picknick Deluxe

 
Äntligen helg! Så ljuvligt. Så underbart. Och så efterlängtat. Ska njuta så in i bomben tillsammans med min sambo och goda vänner. Imorgon vid lunchtid får vi ju finbesök av Chris och Em som kommit hem från utlandet. Ser verkligen fram emot att få höra om deras jorden-runt-äventyr och jag ser även sjukt mycket fram emot den planerade svampplockarturen på söndag förmiddag. Jag har satt ihop ett riktigt smaskig picknickmatsedel för fyra personer. Imorgon kväll ska vi även iväg på middag hemma hos Tess och Martin för att kolla in deras hus. Kommer bli en riktigt bra helg! Och vädret SKA bli fint.
 
 
Bästa picknickryggsäcken med plats för all mat, dryck och tillbehör.
 
 
Bestick, glas, tallrikar, servetter, duk, salt & pepparburk, kniv och en liten skärbräda.

Ett Andra Försök

 
Då startar den där väntan på BIM, vilket kommer ske samma helg som vi firar Jans födelsedag med kräftskiva/70-tals fest. BIM är egentligen lite tidigare i veckan, men väntar några dagar extra bara för att vara säker. Om jag inte skulle dricka så vet ni vad svaret blev denna gång och tar jag mig en stadig sup så vet ni att jag testat negativt. Igen. Men just nu känns den tanken inte så jobbigt. Får återkomma hur mina tankar går om jag kommer upp i nionde eller tionde försöket utan att vi plussat.
 
Som jag tidigare sagt, det kan ta upp till ett år innan det börjar bakas någon bulle i ugnen, men om det börjar närma sig ett år lär jag nog vara en aning frustrerad. En sak har jag i alla fall lärt mig om min kropp. Jag kan bortse från alla typer av symptom som har med magsmärtor, illamående och bröstsmärtor att göra. De har jag ju ändå varje månad. Inte förrän jag plussar kan jag avgöra om jag blivit med barn, så ni slipper i alla fall symptomspekulationer på denna blogg.

All Asian Style

 
Har inte ätit så mycket thailändsk mat på sistone. Började faktiskt sakna det en hel del men nu har vi käkat några gamla godingar. Thailändska vårrullar, yam wonsen, moo manao och ikväll gjorde jag en asiatisk nudelsoppa med friterad vitlök och koriander. Mumma! Thaimat är så fräscht, starkt och gott. Tog lite matbilder. Och är det någon som skulle vara intresserad av recepten så får ni lämna en kommentar. I helgen blir det thailändska kycklingvingar i matsäcken för oss kantarellplockare. Blir det dåligt väder får vi ha picknick i vardagsrummet. Vi har en fin grön matta som kan agera gräs.
 
 
Moo manao med koriander, rödlök och vitkål (Sussi Style)
 
 
Asiatisk nudelsoppa med friterad vitlök och koriander
 
 

You Sneaky Little Bastard

 
Tänk att det alltid ska finnas en sådan där liten sneaky bastard som försöker regna på min parad så fort jag visar att jag är nöjd över någonting. Det är ett minst sagt fascinerande beteende. Men så är det i bloggosfären. Alltid dyker det upp någon anonym liten jävel som behöver boosta sin egen usla självkänsla genom att fälla små onödiga kommentarer. Men det får jag väl bjuda på. Have a good one. Nu ska jag dra till jobbet.
 

En Vacker Saga

 
 
Fotograf Jan Monsen

My Wedding Dress

 
Jag har fått höra från lite olika håll att det ska betyda otur om brudgummen får se bruden i bröllopsklänning före bröllopet. Skrock och skratt säger jag bara. Realist är vad jag är. För mig är bröllop en stor grej och jag skulle aldrig fatta ett sådant viktigt beslut som vilken klänning jag ska ha på mig på vår bröllopsdag utan att fråga min blivande man. Det torde snarare vara större risk för att något oturligt sker om bruden inte checkar av med mannen vad hon tänkte ha på sig på den stora dagen. Har förstått att det kan leda till mycket tjafs och onödiga logistiska bekymmer. Nu för tiden går ju mannen och kvinnan in tillsammans under vigselakten och även bröllopsbilder är något som ofta tas i förväg, så hur skulle det gå till om bruden inte ville visa sig före bröllopet?
 
Ska jag vara helt ärlig så skulle jag bli mer nervös om jag hade på mig en klänning som jag inte visste vad Jan skulle tycka. Nu råkar det vara så att vi fick nys om min klänning genom Boel som i sin tur hade beställt hem den i champagnefärgad, precis som jag ville ha och i rätt storlek. Efter att jag provat den på bröllopsmässan tidigare i år så var både jag och Jan fast för just den klänningen. Vi sprang till och med runt på mässan och kikade ifall vi hittade någon som kändes mer rätt, men varför försöka hitta något annat när man redan funnit den perfekta klänningen?
 
 
 
 

En Smula Skadad

 
Även fast jag vet att jag blivit felaktigt behandlad av en f.d vän så känns det nästan som om jag överkommunicerar med min omgivning för att det inte ska hända igen. Ibland känns det så larvigt och jag överbevisas gång på gång att det inte var något fel med mitt tidigare beteende. Jag är mänsklig. Tänker och agerar normalt. Precis som resten av mina återstående vänner och kollegor. Jag vet detta, men ändå kommer jag på mig själv med att tassa på tå i vissa situationer. Avskyr att jag blivit så påverkad och skadad av det som skedde. Känner mig oerhört kränkt. Gissningsvis kommer det ta ett tag att komma över.
 
Det är nog rätt naturligt att man börjar ifrågasätta sig själv om en så pass nära vän fått en sådan skev uppfattning om mig som person. Men den enda förklaringen jag kan tänka mig är att det måste ligga något mer bakom det hela. Vad det är vet jag inte, och jag tänker inte försöka luska vidare i det. Hade jag fått intrycket av att personen ville rädda vår vänskap så skulle jag kanske insisterat på att få veta sanningen bakom de sårande orden, men jag har fått en väldigt klart och tydligt intryck av att personen aldrig varit intresserad av att rädda någonting.
 
Den största läxan jag lärt mig är att man aldrig riktigt kan lära känna någon om personen inte befinner sig på samma nivå rent kommunikationsmässigt. Det går inte att utveckla en djupare vänskap med någon som inte kan uttrycka sina riktiga känslor. Eller som slår dövörat till när man försöker lösa konflikter. Som misstolkar allt och håller fast vid sina felaktiga bedömningar. Jag klarar mig utan sådana människor i mitt liv. Jag föredrar raka rör. Att man kan få en chans att bemöta någon annans åsikter och bli hörd. Självklart finns det en gräns för ärlighet också. Sårande ärlighet ska ju helst gå bort, även om det kan vara svårt att hålla tyst om man känner sig arg eller besviken.
 
Jag skriver från hjärtat och så ärligt jag bara kan. För det är två av mina starkaste egenskaper - ärlighet och uppriktighet. Stundtals blir jag väldigt känslosam i mitt skrivande, vilket är mitt sätt att hantera svåra saker i livet. Jag försöker ständigt vara medveten om mitt sätt att tänka och agera i olika situationer. Självkänsla och självförtroende är inget som kommer gratis, och det är viktigt att inte glömma bort att jobba med sig själv, särskilt när livet ter sig tumultartat. Att följa sitt hjärta och hitta balans i livet är det viktigaste rådet jag kan ge till andra.
 
 

“Between men and women there is no friendship possible.

There is passion, enmity, worship, love, but no friendship.”

 
 

Ännu En Förkylning

 
Uppdatering: Bästaste arbetskollegor man har! Jag kan vara hemma och kurera mig idag. Det löste sig på jobbet. Nu har jag bäddat ner mig i soffan och satsar på att sova bort förkylningen. Imorgon är det nya tag som gäller.  Ser ut att bli jobb för mig ikväll. Har sovit under förmiddagen, druckit massa te och vilat. Tror det kommer gå bra. Lite surt att jag alltid ska bli så ynklig när jag är förkyld. Kanske svårt för folk att förstå, men jag har alltid blivit väldigt krasslig på rekordtid när det handlar om förkylningar. Sitter i sedan barnsben. Någon läkare hade en teori om att det beror på att mitt immunförsvar blev försvagat när jag höll på att stryka med i Kawasakis sjukdom, men det finns inga vetenskapliga belägg för att så skulle vara fallet. Jag har väl helt enkelt bara fått lite mer manlig icke-tolerans mot förkylningar. För alla vet ju hur dåligt en kille mår när han är riktigt förkyld.
 
Ska jobba ett kvällspass och hade hoppats att mina förkylningssymptom skulle gett med sig efter en natts sömn, men de gör de sällan. Ringde in och förvarnade så de skulle försöka hitta en vikarie, men eftersom jag är vikarien så är utsikterna inte så goda under semestertider. Förbereder mig på att smälla i mig två Alvedon, packa femtio näsduksförpackningar, jobba mina timmar och hoppas på det bästa. Imorgon och på fredag jobbar jag två dagpass. Sen vill jag ju självklart vara frisk till min lediga helg. Nu ska jag dricka te med honung, hoppas att de får in någon som jobbar för mig och krypa ner i sängen igen. Ska jag jobba behöver jag inte ta bussen förrän vid ett-tiden så jag har några timmar på mig att bli bättre.

En Liten Kinäsisk Prinsessa

 
Första bilden från gårdagens plåtning.
 

The Bride To Be

 
Sagoplåtningen gick väldigt smidigt förutom mina nysattacker. Som jag kanske nämnt tidigare kan jag bli sjuk på nolltid och i skrivande stund är jag ganska så förkyld. Men förhoppningsvis går det över snart. Känns lite tomt att ta av sig klänningen och allt. Det är en mycket angenäm känsla att känna sig som en prinsessa. Nu kommer dock klänningen få ligga kvar i lådan tills det blir dags för den stora dagen. Vi fick de bilder vi ville ha och nu återstår det för Jan många, långa timmars jobb. Gud, vad jag älskar honom som gör detta för mig. Världens bästa sambo, fästman och fotograf!
 
 
Det är ju slöseri att låta bröllopsklänningen bara användas en gång,
så därför passar man ju givetvis på att köra en plåtning i den också.
 
 
Ville se hur rörligheten var i klänningen så jag körde några riverdance moves.

Peppad Inför Plåtning

 
Halloj mina vänner. Sitter hemma och peppar inför eftermiddagens plåtning med tema Fairytale. Jag har ett önskemål om att Jan ska få mig att se ut som en prinsessa med ett gigantiskt sagoslott i bakgrunden och en vit enhörning någonstans i bilden. Styling, hår, tiara och klänning har jag klart. Måste fuska lite under plåtningen och stå på en liten barnpall från IKEA eftersom klänningen är rätt lång och jag har inte hunnit lägga upp den. Egentligen är det väl inte klänningen som är lång utan jag som är kort, men nu när jag ska stå på samma ställe så fungerar det med pallen. Till bröllopet måste jag få klänningen uppsydd.
 
Kommer försöka ta lite BTS-bilder och sedan får ni givetvis se bröllopsklänningen från lite olika vinklar med och utan slöja. Det var ju faktiskt därför jag först ville ta bilder så jag kan visa för makeupartisten när det blir dags att bestämma smink och frisyr. Bilderna på mig i klänningen ska in i bröllopspärmen och sedan är allt i princip planerat och klart inför bröllopet. Riktigt skönt att ha allt under kontroll. Sen fick jag ju bara den här idén med prinsessplåtningen eftersom klänningen verkligen är en prinsessklänning. Det är ju så synd på en så vacker klänning om man bara ska få använda den en gång i hela sitt liv.
 
 

Bästa IT Helpdesk

 

Det är skönt att jag och min fästman har samma typ av dåliga humor. När jag kom hem från jobbet upptäckte jag att jag taggats i Jans statusuppdatering på Facebook. Den löd:

 

Bästa IT helpdesk!

Förra året uppgraderade jag från Flickvän 7.0 till Hustru 1.0.
Så fort jag hade installerat programmet märkte jag att det började kräva att jag skulle installera Barn 1.1, 1.2 och 1.3. Det tog en massa tid och krävde en massa resurser. Det stod det inget om i programspecifikationen. Dessutom installerade sig Hustru 1.0 i alla andra program och dyker upp så fort jag startar datorn och övervakar alla mina aktiviteter.

Gamla program som Pokerafton 10.3, Fyllefest 3.5 och Söndagsfotboll 5.0 fungerar inte längre. När jag försöker starta dem får jag felmeddelandet: "Du har utfört en otillåten aktivitet. Stäng genast ner alla program som inte stöds av Hustru 1.0 !"

Det är omöjligt att hålla Hustru 1.0 i bakgrunden medan jag Försöker köra några av mina favoritprogram. Jag har funderat på att återgå till Flickvän 7.0, men jag kan inte ens avinstallera Hustru 1.0. Kan ni hjälpa mig? Tack på förhand!

"Frustrerad och förvirrad"

Svar från Helpdesk:

Bäste "Frustrerad och förvirrad"

Problemet du beskriver är mycket vanligt och många klagar över samma sak. Orsaken till problemet är ett grundläggande missförstånd. Hustru 1.0 är inte, som många män tror, ett nytto- och underhållningsprogram, utan ett operativsystem som är designat för att styra allt.

Att försöka gå tillbaka till Flickvän 7.0 när Hustru 1.0 är installerat är dömt att misslyckas. Några har försökt med att installera Flickvän 8.0eller Hustru 2.0, men det har slutat med att de fått fler problem än vad de hade med Hustru 1.0.

Vi rekommenderar att du behåller Hustru 1.0 och försöker göra det bästa av situationen, samt att du eventuellt läser hela kapitel 6 i manualen "Vanliga programfel". Datorn kommer att fungera perfekt så länge du tar ansvar för alla systemfel, oavsett vem som har förorsakat dem. Det räcker med att du skriver: / FÖRLÅT, så återvänder styrsystemet till normaltillståndet. Hustru 1.0 är ett storartat program som dock kräver ett visst mått av underhåll.

Du kan försöka med att köpa tilläggsprogram för att öka funktionaliteten. Vi rekommenderar Blommor 2.1, Choklad 5.3 eller i extremfall mjukvarupaketet Päls 2000.

Vi avråder å det bestämdaste från att installera Älskarinna i kortkort 3.3 eftersom detta program inte stöds av Hustru 1.0 och kommer att resultera i att Hustru 1.0 avinstallerar sig själv och därmed avlägsnar 50 % av systemresurserna. Älskarinna i kortkort 3.3 kräver själv stora systemresurser, som inte finns kvar efter det att Hustru 1.0 har avinstallerat sig själv.

Vänligen Helpdesk

 

 

 
 

Inte Långt Kvar

 
Nu har jag bara ett arbetspass kvar innan min lediga dag. Har gått upp klockan 06.00 hela helgen och imorgon kör jag ett dagpass. Det har varit en tuff vecka. Så är det alltid när man jobbar helg samt måndag morgon, men man får verkligen känna av att man lever. Ju mer man arbetat desto skönare är det att komma hem och njuta av de fåtal timmar man har kvar av dagen. Men på tisdag kan jag lyxa till det och njuta av en hel dag med ledighet. Och längta till nästa helg då vi ska bege oss ut i skogen för att leta efter kantareller.
 
Idag kom jag hem kl. 17.30 och möttes av ljuvliga dofter från köket och vår grill. Sambon hade snott ihop en fantastisk måltid och jag behövde inte lyfta ett finger. Detta är faktiskt första förhållandet jag har där båda parterna i relationen ger och får lika mycket. Precis som det ska vara. Jag är annars väldigt van vid att ge otroligt mycket, men inte få särskilt mycket tillbaka. Nu har jag ett förhållande där ingen tar varandra för givet. Och det viktigaste av allt är att vi talar om för varandra hur mycket vi uppskattar vad den andre gör.

Störst Av Allt Är Kärleken

 
Jag anser mig själv vara ganska så klok, men ibland när jag fastnar i något slags ältande så är jag tacksam för mina kloka läsare som påminner mig om vad jag faktiskt har. En blivande man som älskar mig över allt annat och behandlar mig som en prinsessa. Som vill gifta sig med mig och ge mig ett liv jag tidigare bara kunnat drömma om. En man som alltid behandlar mig med kärlek, ömhet och respekt. Som har fötterna på jorden och vet hur han ska trösta mig när jag är ledsen, säga åt mig när jag är fånig och som har samma galna humor. En person som älskar mig oavsett hur jag ser ut eller vilket humör jag är på, som aldrig klankar ner på mig och som stöttar mig i allt jag gör. Jag ska verkligen inte bli ledsen eller besviken om vi inte blir med barn på en gång. Jag måste bara börja tro på vad Jan säger till mig när jag känner mig lite låg - att det blir vår tur en vacker dag.
 
 

Den Naturliga Avundsjukan

 
Jag är så glad för alla vänner runt omkring mig som väntar barn eller precis fått barn. Även fast jag inte själv upplevt det så kan jag verkligen känna deras glädje. Kanske för att jag själv går i barnatankar. Tidigare kunde jag nästan drabbas av panik när jag träffade bäbutar, just för att jag inte kände mig redo och jag visste inte hur jag skulle handskas med dem. Nu när jag känner mig redo så tycks jag nästan välkomna alla barn in i mitt liv. Fikar jag med vänner som har barn längtar jag nästan lika mycket att få umgås med de små som med mina väninnor.
 
Men någonstans inne i mig känner jag ett sting av avundsjuka. Inte den där dåliga, fula avundsjukan som medför att man inte kan glädjas åt andra, utan mer den där känslan av att jag verkligen önskade att jag också var med barn. Förut kunde jag känna så hela tiden, men nu när mitt förnuft brottats med mina känslor och vunnit så går jag inte omkring med avundsjukan hela tiden. Den knackar bara på ibland. Och då måste jag få skriva av mig för det är mitt sätt att handskas med allt. Det finns en liten risk att jag kanske sätter krokben för mig själv när jag skriver så mycket om barn, men jag kan inte hålla allting inom mig.
 
Det är lätt att säga att det händer när det händer. Och kanske en aning nonchalant, men jag förstår ju att tanken är att man ska sluta tänka för mycket på det och bara låta det ske. Men för vissa händer det aldrig hur mycket de än försökt och hur mycket hjälp de än fått. Om jag bara visste att vi inte tillhörde en av dem så skulle jag känna mig lugnare. Men det kan man ju aldrig veta. Det finns ingenting som talar för att vi skulle ha några svårigheter, men rädslan och oron kommer ibland på ett oönskat besök. Nej, nu tänker jag inte mer på det. Jag bjuder på veckans citat istället:
 
Jag berättar för Jan att jag inte kan låta bli att känna mig lite avis på alla som är med barn ellet fått barn, eftersom jag själv längtar så mycket. Jan svarar: "Jag vet att du är det baby, men det blir våran tur. Vi får njuta så länge vi är tjocka av naturliga orsaker".Hahahahahaha. Han har sannerligen en förmåga att få mig att skratta när jag verkligen behöver det. Och jag vet ju att han har rätt. Det har han ofta. Inte alltid, men ofta. 

 

Just Poop And Flush

 
 
Önskar att någon kunnat ta detta till sig innan det gick som det gick.
Nåja. Shit happens. Just poop and flush.

Fairy Tale Princess

 
På söndag efter mitt jobb ska vi köra en plåtning här hemma på JM Mansion. Tanken är att förena nytta med nöje. Jan var sugen på att fota och jag behöver lite bilder på min brudklänning. Så först fotar vi med hela min bröllopsmundering - slöja och allt - för att därefter bara köra med tiara och den ljuvligt vackra champagnefärgade skapelsen som jag ska gifta mig i. Det blir prinsesstema med sagokänsla. Jag har ett speciellt önskemål om hur jag vill att bilderna ska se ut. Jan får fria händer att leka lite i PS så det ska bli spännande att se vad vi kan skapa tillsammans. Har letat lite inspirationsbilder på nätet och är övertygad om att det kommer bli förbaskat vackert.
 
 
 
Klänningen utan underkjol.
Med underkjol förvandlas den till en helt annan klänning. Men fortfarande vansinnigt vacker.
 
 

Ett Eget Familjevapen

 
 
Jan har gjort ett familjevapen till vår lilla familj - med Sigge som modell.
M står för Monsen - det efternamn jag kommer ha när vi gift oss.

Plötsligt En Dag

 
Jag blev ju som bekant en smula besviken att bullbakningen inte kom igång på första försöket. Nu är det snart möjligt att göra ett andra försök och denna gång kan jag med handen på hjärtat känna den mer hälsosamma känslan "blir det så blir det". Den infann sig helt plötsligt i söndags när jag och Jan gjorde en massa ärenden. Vi hade precis satt oss ner för att käka en snabblunch. Jag studerade en massa barnvagnar och gravida som traskade omkring i shoppingcentret när känslan bara fanns där. Tidigare har jag försökt tvinga fram den, vilket givetvis inte fungerat, men för första gången sedan vi bestämde oss för att försöka bli med barn så är förnuftet och känslan på samma nivå.
 
Det är en otroligt befriande känsla ska jag tala om för er. Samtidigt som tillvaron hela tiden är spännande passar man även på att njuta som par. Alltså av vår egentid som sedan aldrig någonsin kommer komma tillbaka. Jag har en känsla av att man ganska många gånger under småbarnsåren kommer sakna den tid då vi bara var två. Det är nu när vi är själva som vi har möjlighet att stärka vår relation ännu mer innan vi påbörjar livets allra största äventyr. Det finns tid att diskutera hur vi vill uppfostra vårt barn, att vi är ense om det grundläggande och vi har även en möjlighet att se hur världen omkring oss ser ut. Vilka som finns i ens närhet och vad för människor som kan komma att få se vårt barn växa upp.
 
När man önskar sätta ett litet barn till världen är det ingen dum idé att försöka utvärdera människor utifrån de värderingar som man själv har. För att ta ett exempel så har jag noll tolerans mot droger och våld. Jag har tidigare haft en person som hade problem med båda delarna och där jag gång på gång försökte få personen att tänka om. Men när jag såg att det var frågan om ett hopplöst fall så tog jag beslutet att inte ge fler chanser. En oberäknelig, våldsbenägen alkoholist vill jag inte ha i närheten av mig och mitt liv. Särskilt inte mitt framtida barn. Detsamma gäller folk som har en uppfattning om mig som inte stämmer. Som dömer mig på förhand och inte kan låta mig bemöta påståenden. Personer som medvetet häver ur sig saker för att såra mig.
 
Elaka människor vill jag inte veta av. För om de inte kan vara snälla mot sina medmänniskor litar jag inte på att de kan vara snälla mot vårt framtida barn. Falska och manipulativa kanske, men aldrig genuint ärliga och snälla. Vårt barn ska känna och veta att jag och Jan som föräldrar är de mest kärleksfulla, omtänksamma, ärliga och rättvisa människor som finns, inte att vi är snåla, hemska människor som suger ut sina vänner. (Ja, som ni förstår är jag fortfarande rätt bitter över min f.d. vän). Jag säger inte att barnet kommer förstå våra goda intentioner, men någonstans på resan till vuxenlivet ska han/hon förhoppningsvis komma till insikt om att vi som föräldrar inte varit så tokiga ändå.

Size Matters Not

 
 
 Size matters not. Look at me. Judge me by size, do you?

Full Rulle

 
Jag hinner inte vara så aktiv på bloggen eller med någonting annat nu när jag sliter som ett djur. En månad kvar till semestern. Veckorna går fort nu. Kommer ihåg när både jag och Jan suckade över att det var fem månader kvar till vår Norge och Cypernresa. Men snart är det dags för oss att njuta av livet. Är återigen tacksam över beslutet att spara de fyra återstående veckorna på uppsatsen till i höst. Har varit så slut efter jobbet att jag omöjligen kunnat göra annat än vila. Den här veckan är jag bara ledig på torsdag och då måste jag göra hushållssysslor. Sedan efter helgens mastodontpass jobbar jag måndag morgon. Det är en slitig tur. Nästa vecka ser lite lugnare ut och då kanske jag inte tvingas försumma min älskade blogg. Jag har inte så mycket kvällspasspå schemat och är ledig den helgen, vilket betyder extra mycket sambomys. Borde även försöka få igång vardagsmotionen som jag tjatat om i flera veckor. Kan vara bra att röra lite på sig, särskilt om man ska försöka baka bebis.

Mat I Överflöd

 
Vi har i helgen haft besök av mina föräldrar som för första gången hälsade på i Borås sedan jag flyttade från Uppsala. Det blev en helg med fantastiskt god mat, vilket inte är så förvånande när Jan (och jag själv) står vid spisen och lagar mat tillsammans. Vi är ett fenomenalt bra team även i köket och det är riktigt roligt med ett så pass brinnande intresse för god mat. Misstänker att vårt barn inte kommer behöva käka billigt halvfabrikat när han/hon växer upp. På fredag kväll hade vi surf and turf-inspirerad mat till middag. Dvs både skaldjur och kött. Men det var på lördag kväll som vi verkligen hade laddat på med en ordentlig grillmeny. Lammkotletter och en karréstek som först hade fått gosa till sig i marinad ca sex timmar i ugnen på låg värme innan den slängdes på grillen. Maken till mört och gott kött efter den behandlingen har jag sällan smakat. Mumma!
 
I skrivande stund håller jag på att laga vårrullar till fotomötet imorgon på Scandinavian Photo i Mölndal. Vi ska dit igen och försöka besluta om vilket ställe oktoberträffen kommer äga rum på. Innan mötet ska vi hinna förbi kattpensionatet där katterna ska bo under semestern. Login för våra små bebisar kostar ungefär lika mycket som biljetterna till Cypern, men nöden har ingen lag. Lite svårt att hitta folk som kan hålla missarna sällskap under så lång tid. Får försöka hålla i mina slantar ända fram till slutet på Cypernresan eftersom större delen av mina besparingar går åt till kattpensionatet, mina räkningar samt Jans födelsedag. Julilönen kommer vara väldigt sparsam då jag bara jobbat ett fåtal dagar i juni. Lönen jag får i augusti kommer däremot vara välkomnande, men då är semestern nästan slut. Nåväl. Det löser sig.
 
 
 
Brunch at the JM Mansion
 
 
Sigge spanar ut över köket från sin tron
 
 
Kocken lägger lördagsmiddagen på grillen
 
 
Det första man möts av när man kommer in från balkongen
 
 
Sigge tänker: "Jag vill också vara med och grilla och äta upp allt kött"
 
 
Sigge bryr sig inte om att matte försöker smöra och gosa - han vill ha kött!
 
 
Sigge blir lite nöjdare när husse tar ut honom på balkongen så han får känna det goda grilloset
 
 
Köttet penslas med glaze
 
 
Min underbara älskade blivande man
 
 
Sigge sitter i fönstret, slickar sig om nosen och tittar längtansfullt efter köttet på grillen
 
 
Kanske borde vi öppna restaurang - vi är ett grymt matlagningsteam!
 
 
Grillad halloumi, lammkotletter med timjan, örtmarinerad karré med glaze, färsk potatis
samt en ljuvligt god sås på den sky som blev över efter att karrén stått i ugnen i sex timmar.
 
 
 
 
 
 

Min Fina Fotobok

 
Så har den äntligen kommit. Min fina fotobok där jag samlat mina favoritbilder jag tagit genom åren som hobbymodell. Den är helt fantastiskt fin och jag är mycket nöjd med färgerna. Ibland kan man ju få väldigt konstiga färger när man beställer, men när man har en sambo som vet vad som behövs göras med färgprofiler (eller vad det nu heter) då man ska beställa så ordnar det sig fint. Jag själv skulle aldrig kunna beställa en fotobok och få till det bra. Det blev några sidor längst bak som är tomma. Där hade jag tänkt ha en avdelning för BTS-bilder. Tanken är att få till en personlig scrapbooking-känsla så det blir till att klippa och klistra in bilderna.
 
Jan beställde också en fotobok. Han hade dock lite fler bilder att välja mellan så han fyllde ut hela sin bok. 100 sidors bok. Och eftersom man kan få plats med flera bilder på en och samma sida så blir det alltså rätt mycket. Visst kunde jag säkert också fylla ut min bok, men jag ville ju ha mina absoluta favoriter och inte bara mata in med random pics. Roligt och smidigt att kunna ta med sig sin portfolio i en snyggt inbunden bok. Ännu roligare att ha i framtiden när man är gammal och grå. Jag har verkligen tagit sjukt mycket snygga bilder genom åren. Så stolt!
 
 
 
Den fina framsidan
 
 
Många bilder av Göran Magnusson har det blivit genom åren - glamour of course
 
 
Även en del från duktiga bikinidesignern Rolfsson
 
 
Smurfbikinin var verkligen one of a kind
 
 
Jans bilder är så klart överrepresenterade i boken
 
 
Härliga julbilder från förra året
 
 
Jans fotobok
 
 
Misstänker att posemaskinen Angi är överrepresenterad i Jans fotobok - hahaha
 
 
Jan skulle demonstrera att han inte är lika snygg idag som han var på fotot - jodå, det är du!
 
 

Inte Den Jag Trodde

 
Jag kommer aldrig kunna lita på en person som under flera år gått omkring och tyckt och tänkt felaktiga saker om mig utan att jag fått en chans att bemöta det. Till en början tänkte jag att man måste kunna förlåta, men nu när jag fått perspektiv på situationen inser jag att personen jag trodde mig känna i själva verket var någon helt annan. Inte den vän jag trodde. Vänskap för mig är att kunna hjälpa varandra, förstå varandra, prata med varandra om allt. När som helst och var som helst. Att göra och säga en sak för att sedan egentligen tycka helt tvärtom men ändå fortsätta agera som min vän under så många år, det är för mig helt obegripligt. Jag känner mig sviken och så otroligt dum som alltid talat gott om personen. Inte kunde jag ana att människan kände en sådan ilska och förakt mot mig under alla dessa år. 
 
Det verkar vara så mycket som legat och pyrt för den här personen. Saker som är så absurda att jag knappt ens vet vad jag ska säga. Jag gör allt jag kan för mina vänner. Att nu få höra att jag är snål och försöker roffa åt mig mina vänners pengar är något utav det värsta jag hört. I sammanhanget gällde det mina årliga fester. Jag brukar aldrig vilja ha presenter, men däremot har gästerna fått betala en slant (som ett kuvertpris) som då inkluderat både mat och dryck till maten. Och dricker man inte alkohol har jag så klart gjort avdrag, eller har man inte haft råd har jag efter min förmåga hjälpt till att betala. Jag sliter häcken av mig när jag lagar, pyntar, dekorerar och fixar fester tre gånger om året för att ge mina vänner en oförglömlig kväll. Att då få höra av en så pass nära vän att jag är snål, utnyttjande och egocentrisk är som ett slag i ansiktet. Vad folk inte vet är att jag ALLTID fått lägga ut några tusen extra av mina egna pengar. En fest för 20-30 pers är inte gratis och jag skulle omöjligen kunna betala för hela kalaset själv som fattig student. Jag har aldrig "gått med vinst" och det är inte heller meningen. Mina fester är för mina vänner. Men tydligen fanns det en vän som trodde att jag bara ville åt pengarna.
 
Det ovanstående var bara ETT exempel på vad min nu f.d vän gått och stört sig på. Något som jag hade kunnat förklara om jag givits den chansen. Nu har personen bara bestämt sig för att jag är på ett visst sätt och tolkar in allt jag gjort och sagt som ett bevis på att jag är en hemsk människa. Nej, nu får det vara nog. När jag sitter här med facit i hand och ser all skit som kastats i ansiktet på mig så känner jag mig inte ledsen längre, utan oerhört lättad över att inte ha en sådan person i mitt liv. Det går inte att ha en vänskap med en person som ger sken av att vara snäll och ställa upp, men i hemlighet tycks anteckna allt som den anser att jag är skyldig i tid och pengar. Sådant som sträcker sig åratal tillbaka. Ska inte ödsla en sekund till på detta. Enough is enough. Var bara tvungen att få ur mig allt innan jag kan släppa det. Det finns ingen vänskap kvar att rädda. Jag får bara acceptera att vissa är lite fellänkade i skallen.

Att Tänka På Inför Framtiden

 
Inom en snar framtid kommer jag och Jan att gifta oss. Vi kommer lova att älska varandra för resten av livet, dela glädje och sorg, vara varandras stöd och skapa ett underbart liv tillsammans. Den dagen vill vi dela med människor som känner oss väl. Som vet hur vi är som personer. I vårt hem finns så mycket kärlek som vi vill dela med våra vänner och familjer. Vi vill omge oss med lycka och positiv energi. När vi blir föräldrar och har ett litet barn att älska och fostra vill vi självklart att även han/hon får kärlek och ärlighet runt omkring sig. Därför uppmanar jag er - gamla vänner, nya vänner och eventuella framtida vänner - att om ni tycker att jag är en snål, snyltande, utnyttjande, extremt egocentrisk och hemsk människa som suger energi från andra, vänligen radera mig från ert liv för då känner ni uppenbarligen inte mig. Jag har aldrig känt mig så sviken som jag gör just nu. Det är lika bra att en person som kan göra mig så illa inte får ha någon del i mitt liv längre. Trots över 10 års vänskap. En sådan person vill jag inte ha i närheten av min familj. Eller mitt framtida barn.

Closure

 
Jag är van vid att säga ifrån när jag anser mig felaktigt behandlad. Oavsett om det är av obekanta eller vänner. Ibland får man välja sina strider och det är inte alltid lätt. Är det värt att kämpa för så försöker man lösa det. Vad man än väljer så ska man inte yttra sig i vredesmod. Men när man lugnat ner sig, sett över situationen och fortfarande känner sig illa till mods, då är det dags att ta tag i det. Det är inte alltid man kan lösa en konflikt, men man kan vara ärlig mot sig själv och gå därifrån med ett rent samvete. Mitt samvete är rent. Jag har sagt och gjort det jag kunnat. Bara försöka släppa och gå vidare. Lägga fokus på allt som skänker mig glädje i livet. Och det är väldigt mycket.
 

Respect Your Photographer

 

SomeBody That I Used To Know

 
 
 
 
You treat me like a stranger
And that feels so rough
You didn't have to stoop so low
 
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know
 
 
 

Visningen I Dalsjöfors

 
Jag och Jan har varit på vår första visning tillsammans. Det är helt otroligt vad man kan hitta i bostadsväg när det gäller villor. Såg en annons om en visning i Dalsjöfors som ligger ungefär 15 minuter från Borås. Huset var gigantiskt. Ett gammalt missionshus som den tidigare familjen renoverat och inrett. Utgångspris 2,5 miljoner. Det var dock lite för mycket extragöra med fasaden och källaren, samt en hel del små fuskbyggen, men i övrigt var jag sjukt imponerad över att det gick att få tag i ett sådant hus för det priset. I Stockholm och Uppsala hade pengarna knappt räckt till en ynklig liten lägenhet. Nej, jag är tacksam att ja flyttade till Borås där man inte behöver hosta upp omänskligt stora summor för att få tag i en villa om man nu skulle vilja flytta till ett hus.
 
 
 
Härligt öppen planlösning i vardagsrummet.
 
 
Man riskerar inte att få klaustrofobi med över fyra meter högt i tak.
 
 
Modernt kök med köksö.
 
 
Vardagsrummet sett från köket. Fint arbetsloft med utsikt över rummet.
 
 
Stora sovrummet.
 
 
Viktigaste av allt - walk in closet.
 
 
Badrummet.
 
 
Stor och härlig uteplats med pool.
Kamerabatteriet dog dock så jag hann inte ta fler bilder.
 

Om Vänskap

 
Ingen människa kan tänka och känna precis likadant som en annan, vilket gör att det kan bli en hel del konflikter med andra människor. Alla reagerar vi och hanterar situationer på olika sätt. Det viktiga är att man kan tala om vad man känner och varför, gärna på en gång så att det inte går och byggs upp under lång tid för att senare explodera. Att försöka sätta sig in i någon annans tankebanor är svårt om det inte finns någon kommunikation. Det man får fråga sig själv är hur mycket man är villig att kämpa för att få en bättre relation. Har man det klart för sig så får man göra sina val utifrån det.
 
Vänskap kan inte, och ska inte, mätas i pengar. En vänskap ska byggas på ömsesidig förståelse och kommunikation. Det kan bli många missförstånd och konflikter därför att vi ser olika på kommunikationsbiten och ofta bara utgår från det egna perspektivet. Ett ord eller en formulering kan tolkas på ett helt annat sätt för mottagaren. Uppstår det en konflikt med någon så får man rannsaka sig själv och försöka bestämma hur och om man vill lösa den. Att inte ha alla taggar utåt är ett första steg. Ibland får man lägga band på sig själv, ta några steg tillbaka och försöka se på situationen med andra ögon.
 
När man fått klart för sig hur man vill göra och handlar därefter är det upp till mottagaren att bestämma sig. Man gör så gott man kan och försöker kommunicera i syfte att lösa konflikten. Att använda onödigt hårda ord löser ingenting. Det är bättre att kunna säga med handen på hjärtat att man gjort allt som stod i sin makt för att reda ut situationen, istället för att förvärra den. Det viktiga som man måste komma ihåg är att ett rent samvete betyder inte att man aldrig gör fel, men det betyder att man har förmåga att inse sitt misstag, be om förlåtelse och lära sig av det. Bara för att jag själv anser att det är okej att göra en viss sak så kanske en annan person tycker det är helt utanför ramarna. I dessa lägen är det oerhört viktigt att båda parterna kommunicerar hur man känner för ingen är tankeläsare. Väljer man att inte kommunicera gör man både sig själv och andra en otjänst och en fjäder kan helt plötsligt förvandlas till en stor fet höna.
 
Förlåtelse kan sitta långt inne och i stundens hetta är det nog det absolut sista man tänker på, men man måste försöka ta i beaktande att vi alla är olika i en konflikt. På grund av våra olikheter uppfattas det vi gör och säger på olika sätt av olika mottagare. Alla går vi omkring och bär på bagage som format oss till de individer vi är idag. Alla har vi våra fel och brister och dem får man försöka arbeta med så länge man lever. Vissa väljer att ge upp,  men jag väljer att lära mig av livet och utvecklas.

Äntligen En Ledig Dag

 
Jag är oerhört tacksam över Handledarns insikt att det skulle bli väldigt svårt för mig att jobba de sista veckorna som återstår på uppsatsen när jag arbetar heltid under hela sommaren. Har jobbat fredag, lördag, söndag och måndag. Ledig imorgon och därefter jobbar jag onsdag, torsdag och fredag. Skulle aldrig orka sitta med en fet uppsats efter jobbet. Är ju en smula ovan så därför känns det lite extra tungt precis i början av vikariatet. Men snart kommer jag in i det. Till helgen får vi besök av mina föräldrar. Ska bli roligt att få visa mitt nya hem. Behöver städa i lägenheten innan fredag. Fast imorgon måste jag få njuta av min lediga dag utan en massa måsten. Bara göra det jag känner för. Arbetar ett kvällspass på onsdag så på morgonen hinner jag tvätta och städa lägenheten.

Nackdelen Med Övervikt

 
Har sagt det förut och jag säger det igen - en av nackdelarna med de ca 10 överviktskilon jag går omkring och bär på är att så många favoritkläder (särskilt klänningar) är alldeles för små för mig. Eller mer korrekt att säga är väl att det är jag som blivit alldeles för stor för att kunna ha dem. En annan nackdel är också att jag inte kan fota i vad som helst. Tajta klänningar kommer inte på tal, vilket är ganska dumt med tanke på att min garderob består i över 200 olika klänningar för i princip alla olika tillfällen. Jag börjar sakna många favoriter som inte ens dragkedjan går igen på. En del kan jag inte ens få över rumpan.
 
Eftersom det denna gång inte blev någon bebis så kanske det är dags att börja tänka lite på vad man stoppar i sig och hur mycket man rör på sig. Och nu när min förkylning snart är över kan jag återigen komma igång med min vardagsmotion och gymträning. Jag säger inte att jag kommer kunna gå ner 10 kg innan jag blir med barn, och det är heller inte målet, men jag skulle verkligen vilja kunna ha majoriteten av kläderna i min garderob en sista gång. Och jag skulle nog vilja stå framför kameran och fota i något tajt.
 
Det sitter väldigt mycket kärlekskilon kring magen, rumpan och låren. Får jag bara bukt med dem så tror jag det går att komma i de flesta klänningar som i nuläget bara hänger i mina garderober och samlar damm. Imorgon bitti ställer jag mig på vågen. Ny vecka och helt nya tag. Men inga jävla dieter. Min kära sambo är med på noterna så vi ska börja med att ta en lång och härlig powerwalk imorgon efter jobbet. Ska bli riktigt skönt faktiskt. Vi har båda två en hel del kilon att ta av. Det är inte så att vi ligger i  någon fetmariskzon, men lika bra att ta tag i det innan vi hamnar där.
 
En av mina absoluta favoritklänningar som jag i dagsläget inte kan ha.
På dessa bilder vägde jag ca 50 kg.
 
 
 
 
 
 
Min profilbild

Sök i bloggen