Att Bli Vuxen


När blir man vuxen? Vad ger vuxenpoäng och hur mycket poäng måste man ha för att få kalla sig vuxen? Jag läste alldeles nyligen en tidningsartikel där man jämförde 80-talisternas syn på arbete och vuxenliv mot 40-talisterna. En markant skillnad måste jag säga. Det finns ett ord som styr våra val i livet - självförverkligande. Att vi unga vuxna får vårt första jobb när vi närmar oss 30 är en stor förändring mot den värld som våra föräldrar eller farföräldrar växte upp i. Nu handlar det om vad vi som individer själva vill och när man inte vet det så tickar åren på. Allt fler ägnar lång tid på att försöka hitta sig själva och komma underfund med vad man vill ha ut av livet. Självklart finns det fortfarande en viss mall som man förväntas följa men det är inte alla som vill det.

Den där planen man hade över hur livet skulle se ut när man blev vuxen är något jag för länge sedan förkastat. Och jag är inte särskilt ledsen eller besviken över det. Allting har en mening. Jag har nog aldrig tänkt på mig själv som vuxen just för att jag inte riktigt kommit underfund med vad det innebär. Jag minns en Mina Vänner-bok som fanns att köpa när jag var ung där man fick ringa in olika saker som gav olika mycket vuxenpoäng. Där fanns det även plats att fylla i vad man trodde att man skulle göra om ett visst antal år. Jag ska försöka leta fram den boken och se vad jag själv skrivit. Kan bli rätt roligt misstänker jag. Undra hur många vuxenpoäng jag fick då och hur många jag skulle få idag.

Jag ser ingen mening med att göra exakt som det förväntas av en särskilt när man inte har möjlighet att välja. Alla vet att det finns ett bäst-före-datum på oss kvinnor och vill vi ha barn någon gång i framtiden måste det räknas in i hela vuxenkarusellen. Och det förutsätter så klart att man faktiskt hittat en partner som också är redo för familj. Det är en hel del som måste klaffa men hur man än vänder och vrider på steken kan vi kvinnor aldrig komma ifrån vår ålder. Att tänka att det löser sig fungerar bara under ett visst antal år och upp till en viss ålder. Vill man ha ett friskt barn ska man tänka till och inte börja för sent.

Ibland måste man rucka på den där vuxenmallen som säger att allt ska ske i en särskild ordning. Utbildning först, jobb sen, hitta en partner, flytta ihop, förlova sig, gifta sig och få barn. Eftersom jag snart är klar med utbildningen så är det ju fullt naturligt att folk frågar mig om mina jobbmöjligheter och karriärsval. Självklart har jag idéer, drömmar, mål och tankar om vad jag vill arbeta med men ju äldre jag blir desto mer börjar jag känna av den där klockan som tickar allt högre och fortare. Om två månader fyller jag 29 år. Det är mycket som sker med den kvinnliga kroppen efter 30 och i stort sett det mesta är av ondo. Jag har insett att det kan krävas en liten omprioritering vad gäller livets vuxenmall.



 

 

Tillbaka Till Lyckan


Av någon underlig anledning känns det som om jag varit borta från Jan längre än en vecka. Den här veckan har känts som tre veckor och det ska bli så skönt att få komma hem till kvarter Lyckan. Jag har bott väldigt bra hemma hos English och det tackar jag för. Vet inte hur jag skulle löst det med allt om han inte ställt upp. Är evinnerligt tacksam. Men nu ska jag alltså packa och göra mig klar. Vi tar en sista tur på stan för lunch och nyckelåterlämmning. Klockan 18.03 går bussen från Uppsala till Arlanda och 20.25 lyfter mitt plan om allt går som det ska. Håll tummarna.


 

Fick denna bild av Jan igår. Katterna hade legat i timmar och skedat med varandra.

En ovanlighet då Frezze alltid vill busa och brottas med storebror.

Over And Done With


Lägenheten är tömd, städad och låst. Nycklarna ska lämnas in imorgon och sen är jag redo att sätta mig på planet hem till Jan och katterna. Äntligen kan jag andas ut och bara ta det lugnt. Fick ett väldigt tråkigt besked från Försäkringskassan gällande för mycket utbetalat bostadsbidrag som jag trodde redan var återbetalat via autogiro, men efter att jag pratat med Jan och gråtit ut i telefonen känns det lite bättre. Han har en fantastisk förmåga att tänka lugnt och sansat och komma med lösningar istället för att bryta ihop. Önskar att jag kunde få lite av hans lugn. Nu är jag bara tacksam över att en av oss inte låter sig knäckas.

Jag måste försöka tänka på det positiva och allt vi faktiskt har. Vi saknar egentligen ingenting. Vi har tak över huvudet, mat och kläder, ett vackert hem och ekonomisk trygghet. Men viktigast av allt är att vi har varandra och vår kärlek. Framtiden ser ljus ut och vi har alla förutsättningar att få ett otroligt bra liv tillsammans. Dyker det upp något problem så löser vi det tillsammans. Jag känner så mycket tillit till Jan.


 

En Liten Bilfärd


Det var efter mycket fixande och trixande som vi fick plats i bilen med en gammal bordsskiva som den förra hyresgästen hade lämnat kvar i mitt källarförråd. Men för att lyckas med det utan att behöva hyra ett släp var vi tvungna att skjuta fram förarsätet så långt som det bara var möjligt, vilket resulterade i att English knappt ens fick plats för sina ben. Skulle det hända något på vägen som innefattade en hastig inbromsning hade han inte haft utrymme nog att göra det. Så det enda som återstod i det läget var att jag med mina små dvärgben satte mig bakom ratten och körde till återvinningscentralen. Paaaaanik!

Skulle jag bli tvungen att köra bil? Hjälp! Och ville verkligen English att jag skullle köra hans bil? Jag är ju Sveriges mest ovana bilförare. Har jag inte kört bil på länge så glömmer jag bort vilken pedal som är vilken. Men vi hade ju inget annat val. English satt bredvid mig och peppade mig. Hahahaha. Det var väl inte världens lugnaste förare som sakta men säkert tryckte ner gaspedalen. Men som vanligt hetsar jag upp mig över ingenting. För det var inte så svårt när jag väl började köra. Visst att jag fortfarande älskar rödljus för när man stannar för rött kan man andas ut. Och okej att jag jublade när det var maxhastighet 30 km/h på en vibrationskänslig väg för jag tycker inte om att köra fort.

Det enda jag inte ville göra var att köra upp för den branta rampen som fanns vid återvinningscentralen. Vi stannade strax nedanför och fick bära bordsskivan några extra meter. Så värt det. Söndagar är alltid en dag då många slänger skräp vilket betyder att det allt som oftast är kö vid containtrarna. Hade jag ställt mig i bilkön skulle jag med all säkerhet blivit tvungen att stanna i en brant uppförsbacke vilket jag verkligen avskyr. Hmm. Jag behöver verkligen lära mig köra bil lite oftare. Usch.


 

Inte många som skulle kunna köra med den här inställningen på sätet.

Tur att man är en liten kinäs som får plats i pyttesmå utrymmen.

 

Två Dagar Kvar


Om två dagar sitter jag på flyget hem till Borås och mina älsklingar. Hoppas min förkylning blir bättre innan dess. Vore riktigt trist att komma hem och behöva bli sängliggande. Idag ska jag och English slänga det sista av mitt skräp. Vi fick iväg sängen som mot alla odds faktiskt gick in i bakluckan till hans bil. Men det står en gammal bordsskiva i mitt källarförråd som var lite knepigare att få in. Så vi ska göra ett nytt försök. Sen har jag ett skrivbord, sängbord och en stol. När vi fått iväg skräpet tänkte jag stanna kvar i min gamla lägenhet och städa klart köket. På måndag ska jag dammsuga och moppa innan jag lämnar in alla nycklar. Mitt flyg går från Arlanda halv nio på tisdag kväll.

Kan inte riktigt förstå att jag klarat av att packa och städa lägenheten i stort sett helt själv. Det är en erfarenhet som jag tänker ta till vara på. För det första kommer jag aldrig mer flyttstäda. I vart fall inte själv. Sparar hellre ihop pengar för att betala någon annan att flyttstäda. För det andra kommer det dröja innan jag (vi) flyttar igen. Nu bor vi väldigt bra och har gott om utrymme. Även om vi skulle få en liten mini-monsen i framtiden så har vi fortfarande bra med plats. Det är verkligen en gigantisk skillnad mot att ha bott på 43 kvm i nästan fem år till att flytta in i en tvåvåningslägenhet på 120 kvm. Jag älskar det! Och mina katter också. Det är fjärde lägenheten som de bor i och där tänkte vi alla stanna kvar - gärna för resten av livet.


Inflyttningsfest Hos Slaktarn


När jag lämnade English lägenhet igår kväll så kände jag mig faktiskt ganska avundsjuk på att han fick gå omkring hemma i mjukiskläder. Min förkylning låg och bubblade så projektet att ta sig ända till Stockholm lockade faktiskt inte så mycket. Dessutom var jag ju övertygad om att jag skulle gå vilse eller sätta mig på fel buss och hamna helt fel. Men kan ni tänka er. Jag hade världens flyt. När jag klev av tåget gick jag upp på Kungsbron och precis när jag kommit ut på gatan så kom buss nr 1 mot Stora Essingen. Jag klev på bussen och när jag skulle betala så sa busschauffören att han bjöd på resan. Det var väl snällt?

Jag ringde bara Slaktarn en gång och frågade vad hållplatsen hette som jag skulle kliva av på. Sen var det bara att luta sig tillbaka och njuta av resan. När jag klev av var det bara uppför en liten backe ungefär 200 meter och sedan var jag framme vid mitt mål. Kan inte låta bli att känna en gnutta stolthet. Varje gång jag ska till VD:n så går jag fel och hon bor ändå på Regeringsgatan mitt i stan. Gångavstånd från stationen. Men när jag skulle till Lilla Essingen gick det hur bra som helst. Ytterst märkligt.

Hela härliga gänget var samlade hos Slaktarn. Det kändes så bra att hinna träffa alla en sista gång innan jag åker hem till Borås. Visserligen kommer vi ses i mars på min födelsedagsfest men det är ändå lite sorgligt att det kommer dröja ett tag. Fröken Lassbo hade tagit med sig Chucky för att skoja lite med värden och vi gäster väntade spänt på att Slaktarn skulle öppna kylskåpsdörren. Där inne låg nämligen huvudet. Efter att ha tjatat om bål några gånger öppnade han äntligen kylskåpet och såg något fundersam ut. Om jag minns rätt så var hans kommentar "det ligger ett huvud härinne." Hilarious. Själv skulle jag skrikit i högan sky om någon skojade med mig så där.


 

Värden öppnar inflyttningspresenter.

 

 

Ögonblicket alla väntade på.

 

 

Chucky - sminkad och stylad för inflyttningsfest.

 

 

Sen var hon med oss hela kvällen.

 


 

Hon och Obygdsjuristen kom mycket bra överens.

 

 

Chucky är tacksam att ha med på fester. Hon är snygg, social och en god lyssnare.

 

 


 

 

Strävan Efter Överklass


English ligger fortfarande och sover så jag roar mig med att kolla på Efter Tio. Läste även Katrin Zytomierskas blogg och såg vilket ramaskri det blev i kommentarsfältet för att hon hade uttalat sig över hennes strävan efter överklass och att hon hoppades att hon redan tillhörde den. Efter att ha sett hennes uttalande i TV4 så är det två saker som slog mig. För det första kan jag verkligen inte förstå hur folk ens orkar bli upprörda över hennes beteende. Katrin sitter öppet och säger hur hon roas över människors hat och reaktioner när hon skrivit något provocerande. Det är hennes blogg med hennes humor och hon är fullt medveten om att den inte delas av alla. It's all an act. Varför låta sig själv bli upprörd över saker som så uppenbart är skrivet just för att uppröra?

För det andra så funderar jag över begreppet överklass. Tidigare var det kopplat till adel och liknande slutna kretsar som man i princip måste födas in i. Men i dagens samhälle är överklass snarare något som är kopplat till förmögna och inflytesrika människor. Alla har väl sin egen definition men jag ser det fortfarande som en klass ganska avskilt från "vanligt" folk. Jag har dock aldrig varit särskilt förtjust i att dela upp människor i olika klasser. Allt som har med pengar och makt att göra finner jag ganska osmakligt, särskilt när det innehas av människor som gärna skryter om det. Det har ingenting med avundsjuka att göra. Jag är bara uppfostrad med synsättet att man inte skryter. Pengar och ekonomi är något privat.

Fast säg att jag skulle vinna på lotto och helt plötsligt bli mångmiljonär. Då kanske jag skulle nämna det som hastigast i ett blogginlägg. Jag kan förstå att man blir alldeles till sig om man helt plötsligt har något man tidigare aldrig skulle kunna drömma om. Som fattig student har jag allt som oftast varit tvungen att vända på varenda krona och det har funnits tillfällen som jag inte skulle klarat mig om jag inte fått stöd från mina föräldrar. Min strävan i livet är dock inte att nå en viss samhällsklass eller status. Min strävan är att kunna ge mitt barn och min familj trygghet och stabilitet. Lycka framför allt. Självklart krävs det ju en viss inkomst men jag skulle aldrig sätta karriär och pengar framför min egen familj. Alla har olika mål i livet och jag säger inte att det ena målet är bättre än det andra. Jag vet vad jag själv vill uppnå och skulle aldrig byta bort det jag har för alla pengar i världen.


 

Fotograf Oscar Edwards

 

En Liten Sjukling


Usch. Igår kväll slog förkylningen till. Nu ligger jag i soffan med täcke, filt och en kopp te. English är iväg och får sin bil servad men kommer hem om en stund för att vila några timmar innan vi ska slänga skräp. Hade tänkt göra honom sällskap men vi kom fram till att det bästa var att jag låg kvar i soffan och vilade. Jag mår väl inte toppenbra men försöker kurera mig så jag orkar bära skräp och gå på fest i Stockholm ikväll. Men när man är sjuk vill man helst av allt bara krypa ner under täcket och stanna där för resten av livet. Typ. En varm dusch kanske gör susen. Håller tummarna att jag orkar med kalaset ikväll. Vill ju verkligen träffa alla mina vänner en sista gång innan jag åker hem till Borås.

Back To Stockholm


Jag och English ska upp tidigt imorgon. Det var något med hans bil som skulle fixas och av någon oförklarlig anledning hade han bokat tid klockan 07.00 på sin lediga dag. Jag är ju inte den som sover länge på morgonen. Oroar mig desto mer för hans skull. Han jobbar både som brandman och sjuksköterska vilket innebär många långa arbetsdagar. Han tänkte hjälpa mig att slänga en massa skräp på soptippen och till det behövs både muskler, chaufför och bil men jag ska tvinga honom att vila och helst sova några timmar efter att vi varit iväg med bilen.

Egentligen ska jag iväg på inflyttningsfest i Stockholm på kvällen. Slaktarn ställer till med kalas då han flyttat till Lilla Essingen och det blir hela härliga familjen plus några till som ska kolla in hans nya lya. Tiden var satt till kl. 18.00 men det kommer bli omöjligt för mig att hinna dit tills dess så jag har anmält en senare ankomst. Det blir övernattning också för min del och sedan tillbaka till Uppsala på lördagen. Vet inte riktigt hur jag kommer må så jag har redan bestämt mig för att utse lördagen till en bakisdag. Sista biten gällande flyttstädningen får jag ta på söndag och måndag.


 

Snart blir det tack och god natt. Är ovanligt trött ikväll.

I Sjunde Himlen


Det finns vissa saker jag inte vill skriva om men dagen har i alla fall börjat nervöst men slutat hur bra som helst. Jag är så glad just nu att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Och som om det inte vore tillräckligt med alla lyckokänslor som bubblar inom mig så har jag och Jan bokat semestern för i år. Det blir en vecka i Norge och två veckor på Cypern. Biljetterna var så löjligt billiga. Vi betalade lite drygt 3 000 kr tur och retur inklusive bagage och skatter. För oss båda! Ska bli så roligt att få hälsa på mina svärföräldrar i deras hem. Det är något jag sett fram emot länge. I år kommer det bli två Cypernbesök. Dels i augusti men sedan även på jul och nyår. Hade lite dåligt samvete över att Jan inte kunde fira jul förra året med sina föräldrar eftersom vi var i Uppsala så i år är det vi som åker till Cypern. Kommer bli ett mycket spännande år med många olika resor.


 

Jag hittade en idyllisk liten gata från Larnaca Cypern

och när jag visade bilden för Jan visste han precis var den låg. Lycka!

That Was Fun


Var ute och käkade lunch med English idag. På väg till restaurangen såg jag tre bilar så parkerade efter varandra med roliga registreringsskyltar. Ville ta kort men folk kanske inte uppskattar att man tar kort på deras egendom. Jag lade i alla fall skyltarna på minnet för det var lite för roligt för att bara glömma bort. Första bilen: GYN, andra bilen: ASG och tredje bilen: PMS. Hur roligt är inte det? Jag tyckte det var hysteriskt roligt.

Eye Of The Tiger


Jag tog på mig hårdhandskarna, slog numret till CSN och kastade mig in i fighten. När handläggaren började ifrågasätta vem jag hade pratat med tidigare förstod jag att hon från början inte alls ville vara tillmötesgående, men jag summerade hela mitt case och påpekade även att det var svårt för mig att komma ihåg alla handläggare vid namn då jag under tidigare samtal blivit kopplad mellan säkert fyra olika handläggare. Jag tryckte i alla fall på att det var CSN som hade sagt åt mig att höra av mig per telefon för att lämna en muntlig studieförsäkran så fort jag fått mitt betyg registrerat. Den förra handläggaren sa till mig att mitt ärende skulle skyndas på och pengarna skulle kunna vara inne på två bankdagar. Men den här handläggaren menade på att det endast är i undantagsfall man kan göra så. Min kommentar på det var "då får ni göra ett undantag." Det rådde några sekunders tystnad och sedan svarade hon "då gör vi ett undantag då i detta fall. Du har pengarna på måndag."

Kaaaatjing!


 

Mooremodellen Och Lilla Lull


Gud, vad jag kommer sakna många av mina vänner. Kom precis hem till English efter att ha träffat Mooremodellen i den gamla lägenheten. Hon hade glömt en kavaj hos mig från ett tillfälle då hon varit kattvakt medan jag var i Borås. Mooremodellen har verkligen ställt upp för mig och jag har alltid kunnat lita på henne. Kändes lite sorgligt att sitta i köket och dricka den sista koppen kaffe och prata tjejsnack. Vi har verkligen haft galna stunder ihop. Hon var för övrigt den första av mina tjejkompisar som fick träffa Jan. Både på camen och IRL. Den tjejen har sannerligen ett hjärta av guld. Snällare människa får man leta efter. Och vi har alltid så sjukt roligt tillsammans.


 

Kommer sakna dig, gumman!

Men snart är det min födelsedagsfest i Borås.

Det Trodde Jag Aldrig


Det har skett många mirakel under dagen. Jag har på något väldigt märkligt sätt lyckats städa nästintill hela lägenheten på en dag. Alldeles själv. Det återstår bara en del i köket men det får jag ta en annan dag. Nu är jag helt slut men väldigt stolt över mig själv. Jag har ju inte varit på något solskenshumör eftersom jag insett att flyttstäd måste vara djävulens påfund. Nästa gång blir det till att hyra en städfirma. Nu sitter jag på golvet i mitt f.d kök och väntar på att Mooremodellen ska komma förbi. Det blir en kaffe nere på macken och lite tjejsnack misstänker jag.

Ett större mirakel är att mitt slutbetyg i polisrätt äntligen registrerats men självklart en halvtimme efter att CSN:s telefontid avslutats. Så imorgon klockan åtta är det jag som slänger mig på telefonen och tar (förhoppningsvis) en sista fight med den fördömda nämnden. Jag kommer inte kunna få pengar denna vecka men jag hoppas innerligt att det går att få min utbetalning i början på nästa vecka. Då borde jag slippa få påminnelseavier på mina räkningar. Gud, så gott jag kommer sova inatt. Och imorgon ska jag ta mig an källarförrådet. Men det består mest i att få ut alla saker och slänga dom. Blir nog bra det här till slut.


 

Dagens städlook.

 

We Are Family


 

"Vad äter du? Kan vi få? Kan vi? Du, vi vill också ha. Får vi?"

 

Ovanstående bild lade Jan upp på Facebook för en liten stund sedan.

Vilka bedårande små busfrön!

 

The World's Greatest


 

Jag ville bara säga att jag har världens bästa sambo.

Trots att jag är tjurig och gnäller över flyttstädningen säger han så underbara saker till mig.


Jag älskar honom och tänker fortsätta med det livet ut.

 


Busted




And Good Morning


Klockan 04.15 fick jag för mig att vakna. Jag kände dock att det var lite väl tidigt att stiga upp, särskilt med tanke på att min tillfälliga värd inte ens gått upp och det var han som skulle jobba tidigt. Så jag slog på TV:n och låg kvar och drog mig till halv sex. När värdens väckarklocka började leva rövare kände jag att det var tryggt att höja volymen och slå på datorn. Nu sitter jag i soffan med en kopp kaffe och nyhetsmorgon. Bra start på dagen. Ingen idé att stressa iväg när jag vet att det blir en väldigt lång och tråkig städdag. Men på eftermiddagen får jag besök av Mooremodellen. Det var verkligen evigheter sen sist vi sågs så ska bli roligt att höra vad hon haft för sig över jul och nyår. Nej, nu ska jag krypa under täcket igen. Tjingeling!

Good Night Sweetheart


Nej, om man kanske skulle tänka på att få sig lite skönhetssömn. Jag har vaknat väldigt tidigt den senaste veckan. Allt mellan halv fyra till sex på morgonen och varit utvilad, vilket egentligen inte riktigt kan vara möjligt. Vet inte vad det beror på men så länge jag mår bra och inte blir sjukligt trött under dagen så är det väl bara att köra på som vanligt. Har ju så mycket att göra och det kanske är det kroppen känner av. Stressen låter mig inte sova längre än fem timmar. Men jag är övertygad om att sömnen kommer utökas när lägenheten är städad, ekonomin ordnad och jag är tillbaka i Borås igen. Ska dessutom börja med dagliga powerwalks i ett försök att trötta ut kroppen rent fysiskt. Vi får se hur det går. Måste börja fokusera på målet - glamourplåtning om ett par månader. Dags att skärpa till sig på alla fronter. Matmässigt och motionsmässigt.


Tillfälligt Boende


Sitter i soffan hemma hos English och väntar på att Jan ska ringa. Jag kommer bo här denna vecka medan lägenheten städas. Skönt att vara i en varm och ombonad miljö till skillnad från min gamla lägenhet som står tom på möbler och människor. Några timmars sällskap om dagen är också rätt trevligt. Fast imorgon kommer han jobba ute på Arlanda och kliver inte av förrän dagen efter så jag får klara mig själv. Jag hoppas på att komma riktigt långt med städningen imorgon så jag lär ha fullt upp från morgon till kväll och förhoppningsvis stupa i säng. På fredag ska vi ta en tur till soptippen och slänga en massa grejer. Jag vill att dagarna ska gå fort. Vill hem till Borås. Vill hem till min lilla familj. Nuuuuu.


 

Mitt tillfälliga hem.

 

 

 

Redan Bedrövligt Less


Jag är redan bedrövligt less på att flyttstäda. Det är en helt annan grej än vanlig städning som jag gärna företar mig varje morgon när jag kliver upp tidigt. Att flyttstäda får jag ingenting för. Jag kan inte njuta över att det är rent och luktar fräscht. Jag vill bara bli klar med skiten. Frustrerande att allt tar så lång tid när man är själv. Har ännu inte kommit upp med ett bra system. Just idag har jag rensat avloppet samt fläkten i köket. Sånt där vidrigt pillgöra som man inte kommer undan. Men imorgon ska jag göra lite mer i sovrum och vardagsrum. Det är ju stora enkla ytor så det är ju bra om jag blir klar med de lättare rummen innan jag på allvar tar mig an kök och badrum. När det känns tufft kan jag då alltid tänka att jag städat över hälften av lägenheten. Ja, så får det bli. Städning av sovrum, vardagsrum och hall imorgon. På torsdag måste jag ner i källaren och rensa ur förrådet samt försöka hitta någon med bil som kan köra saker till soptippen.

En annan sak jag är bedrövligt less på är att vänta. Jag har fortfarande inte fått slutbetyget för polisrätten och nu börjar tiden ta slut. Men skit samma. Kan inte göra något mer. För tillfället har jag 51 kr på mitt konto. Räcker inte ens till mat. Jag har lite frysvaror som jag tänkte ta med mig till English ikväll. Något kan jag nog svänga ihop med den mat som finns kvar i min frys. Jag tycker det är oacceptabelt att man inte ska kunna få sina pengar från CSN när man har påbörjat sin kurs. Förstår inte hur det är tänkt. Jag sitter inte längre i skiten - jag simmar i den. Helst av allt skulle jag vilja lägga mig i soffan med en filt och bara sova bort alla bekymmer. Bläääää. Skitdag. Önskar att Jan var här. Bara hans närvaro får mig på bättre humör. Men icke. I'm all alone och jag tänker fortsätta beklaga mig tills jag är på väg hem till Borås igen.




En Afton I Huvudstaden


Så har man precis klivit över tröskeln till den gamla lägenheten i Uppsala. Jag har lämnat sambon kvar i Stockholm för han hade jobb att göra och själv tog jag mitt pick och pack med mig på tåget till Uppsala. Det var tyst och deprimerande att öppna dörren och inte längre mötas av två nyfikna kissemissar. De väntar på mig hemma i Borås. Jan jobbar hela veckan och vi ses nog inte förrän i början på nästa vecka. Det är bara för mig att bita ihop och börja städa. Men det är bra ensamt här i en tom lägenhet med bara dammråttor som sällskap.

Men nu ska jag lämna mina dystra tankar och summera gårdagens afton. Det blev en ganska tidig middag på Vapiano. Har aldrig varit särskilt förtjust i pasta men bestämde mig för att ge det en chans och jävlar min låda vad gott det var. Valde scampi e spinaci med linguini och till det ett lagom sött vitt vin. Verkligen super. Träffade några kollegor till Jan och det var oförklarligt härligt att komma ut och träffa folk. Efter middagen gick vi vidare till Isbaren. Vi kunde lika gärna passa på när vi var i Stockholm. Det var kallt men vi fick gigantiska värmande kappor som höll oss någorlunda varma. Rätt häftig känsla att dricka drinkar ur ett glas gjort av is. Ja, hela baren och i stort sett hela inredningen var gjort av is.

Efter en drink kände man dock suget efter att sätta sig ner i en vanlig varm bar så det blev ett besök på Bishop där jag tog min favoritdrink - gin och tonic. Klockan var inte alltför sent när vi bröt upp. Det var bara jag som inte hade jobb dagen efter. Vi sov väldigt gott i hotellsängen. Så länge jag reser med Jan har jag inga problem att bo i en resväska. Det är när man ska skiljas åt som humöret blir lika mörkt som ett åskmoln. Men efter den här veckan har jag absolut ingenting som håller mig kvar i Uppsala. Det är en väldigt tillfredställande känsla.


 

Redo för middag i Stockholm.

 

 

Scampi e spinaci.

 

 

Isbaren.

 

 

Goda (men starka) drinkar i isglas.

 

 

Tack älskling för en underbar kväll och hotellvistelse i Stockholm.

Älskar dig. Vi ses snart!

 

 

Nordic Sea Hotel Sthlm


Nu har jag checkat in på hotellet i Stockholm och fått igång Internet. Gav till ett litet glädjetjut när jag såg att det fanns badkar i badrummet. Kanske ska ta mig ett varmt bad innan middagen ikväll. Eller så lägger jag mig i sängen och kollar på tv i lugn och ro. Men först måste jag ut på kaffejakt. Resan hit gick hur smidigt som helst. Taxin hämtade oss 05.10 och körde oss till Landvetter. Inga förseningar, bagaget kom direkt och Arlanda Express tog oss direkt till hotellet. Alltså jag överdriver inte. Efter att ha klivit av tåget gick vi 20 meter och så var vi framme vid hotellet. Visste att det låg nära och bra men inte så nära. Skönt att slippa irra omkring i Stockholm i onödan.


 

Precis checkat in på hotellet.

 

 

Ska nog ta mig ett bad i eftermiddag.

 

 

Älskar den passande väggtapeten - rosa och snö.

 

 

Ska vila fossingarna en stund och sedan bege mig ut på kaffejakt.

 

 

 

Balinese Dance


 

Ny session på MB. Klicka HÄR för att kika på alla bilder.

Fotograf Jan Monsen.

MUA Boel Lundh.

Stockholm Nästa


När man gått och blivit med sambo finns det vissa små egenheter som sakta men säkert visar sig allt mer. Och nu talar jag om mina egna konstigheter. Att jag är morgonpigg har aldrig varit en hemlighet men exakt vad jag gör när jag går upp tidigt på morgnarna har jag väl inte riktigt berättat. Städning tillhör favoritsysselsättningen. Att börja dagen med att plocka och greja är en perfekt start på dagen. Imorse vaknade jag 05.15 och började städa i linneskåpet. Det var något jag planerat under hela lördagen. Rensa ut gammalt och slitet för att ersätta med handdukar, lakan och dylikt från mitt tidigare hushåll. Medans Jan låg kvar i sängen och sov djupt pysslade jag och donade för fullt. Katterna tittade på mig som om jag gått och blivit tokig.

Halv nio pussade jag försiktigt på Jan och önskade honom en god morgon. Vi åt frukost tillsammans och sedan begav vi oss ut på en timmes promenad i det vackra vintervädret. Häromdagen fick man nästan vårkänslor men igår drällde det ner flera decimeter snö här i Borås och nu är marken helt snötäckt. Faktiskt väldigt vackert. Efter promenixen var det dags för min andra egenhet. Jag vet inte om det finns någon annan som gör detta men jag stryker faktiskt mina örngott. Det låter kanske väldigt konstigt men jag lovar er, det blir så mycket skönare att lägga huvudet mot kudden när örngottet är alldeles platt och lent. Ni borde verkligen testa.

Det tog en bra stund att få ordning på linneskåpet men på eftermiddagen var allt klart och färdigvikt. Jan hade skruvat upp en ny lampa i tv-rummet och när klockan började närma sig fyra insåg vi båda två att vi inte ätit någon lunch. Ingen av oss hade tänkt på att handla hem något. Men på söndagar brukar det finnas väldigt förmånliga menypriser på många restauranger nere på stan. Vi bestämde oss för att testa Jensens. När vi kom in i restaurangen fick vi stå och vänta på att bli visade till ett bord. Det var en gäst före oss som också stod och väntade. Vi väntade och väntade och väntade. En kvinnlig servitris tycktes jobba där men hon var så jävla sur och gav oss inte ens en blick. Ska jag berätta hur personalen behandlar sina gäster på Jensens Böfhus i Borås kan jag summera det i en mening: med total jävla ignorans. Det kostar ingenting att le och tala om att vi snart ska få hjälp. Jag blev riktigt förbannad. Sådana ställen tänker inte vi lägga pengar på så vi vände och gick därifrån.

Vi gick istället till en grekisk taverna där vi ätit förut. Varje söndag kunde man tydligen beställa en trerättersmeny för 129 kr. Det var väldigt prisvärt och ruskigt gott. I vanliga fall brukar man förvänta sig att restaurangen snålar med portionerna då de har helgerbjudanden men icke. Portionen var gigantisk och vi åt oss riktigt mätta och belåtna. Efter lunch/middagen styrde vi kosan mot ICA och därefter hem. Nu har jag sprungit runt i lägenheten som en virrpanna och försökt packa ner allt som jag kan tänkas behöva för en vecka i Uppsala. Men först ska jag på minisemester i Stockholm. Taxin kommer 05.10. Härligt med ännu en tidig morgon. Får se om jag kan blogga från hotellet annars kommer nästa inlägg på tisdag när jag är tillbaka i Uppsala. Kommer bo en vecka hemma hos English eftersom min gamla lägenhet ska städas. Det ser jag inte fram emot.


 

Missarna trivs verkligen hur bra som helst i Borås.

 

 

Jag älskar mitt nya hem och blir så glad när vår lilla familj myser tillsammans.

 


Galen norrman på promenad.

 

 

Kransmossen i Borås.

 

 

Här stryks det för glatta livet.

 

 

På grekisk restaurang.

 

 

Första gången jag åt baklava. Snuskigt gott.

 

Tack älskling för en underbar dag!

 

 

27 Dresses And More


Det har varit en riktig pysseldag so far. Jag har lyckats med det omöjliga - packat upp alla mina kläder och stuvat in allt i de garderober som fanns kvar. (Fast vi fick flytta på en del av Jans grejer). Allt som allt tror jag det rörde sig om 9 stora svarta sopsäckar med mina kläder. Nu känns det som om det jobbigaste är över även fast vi har 30 lådor som ska packas upp. När man har koll på sina kläder känns det inte längre som om man bor i en resväska. Påminner mig själv att aldrig mer köpa ett klädesplagg. Särskilt inte klänningar. Jag har minst 200 stycken olika klänningar. Sommarklänningar, balklänningar, cocktailklänningar, vardagsklänningar und so weiter. Räcker för en livstid. Snart ska vi ägna oss åt lite lördagsnöje i form utav ett tvättstugebesök.

Monsen Special

 


Det finns ingen som gör godare pizzor än Jan. Inte ens Italien.



Varje tugga är som en matorgasm.

Spring Is In The Air


Solen skiner, himlen är blå och på backen kan man faktiskt skymta en och annan grön fläck. När jag ser ut genom köksfönstret känns det nästan som om våren är på gång. Saker och ting ter sig inte lika hopplöst som det gjorde igår men jag avvaktar tills nästa vecka innan jag kan ta några glädjeskutt. Om några timmar tar jag helg. Det har jag väl kanske inte riktigt gjort mig förtjänt av men jag har i alla fall fått gjort en del på uppsatsen. Låg kvar i sängen till efter lunch med en rapport om stalkning. Riktigt spännande läsning men det är svårt att behålla fokus och motivation när man i övrigt känner sig så orkeslös. Så fort pengarna trillat in på CSN så ska jag skriva in mig på gymmet och börja träna. Då får jag den energi som fattas mig.

Kvällens fredagsmys består av räkfrossa och sista säsongen av Coupling. Jan introducerade mig för serien när jag flyttade hit och sen dess är jag helt fast. Igår skrattade jag så tårarna sprutade. Förbaskat bra komediserie. Men bara fyra säsonger. När vi är klara med Coupling ska vi beta av How I Met Your Mother. Jag har följt serien men tycker den är så bra att jag inte har något emot att se om vissa säsonger som Jan missat. Kan inte låta bli att le fånigt av lycka när jag tänker på hur mysigt vi har det tillsammans. Ett fint hem, välmående kissemissar och massvis med kärlek. Jag behöver inte ha fullt ös omkring mig hela tiden. Det har jag haft så det räcker och blir över. Nu njuter jag av lugn och ro.

Självklart kommer jag snart börja känna längtan efter att träffa mina vänner, ta en fika och bara snacka skit. Men när man flyttar till en helt ny stad och inte känner en kotte så blir internet för tillfället det enda sociala nätverk man har. Jag saknar inte vänner men det jag saknar är möjligheten att bara skicka iväg ett sms och möta upp någon på stan för en kaffe. Det kände jag extra starkt när Miljöjuristen ringde i förmiddags för att höra hur det hade gått med flytten samt säga farväl eftersom han drar vidare på sin jorden-runt-resa på måndag. Men det bästa med riktiga vänner är att det inte spelar någon roll var man än bor eller hur lång tid det dröjer tills man ses igen - när man väl träffas är det som om man aldrig varit ifrån varandra.



 

Just Keepin' It Cool


 

 

 

 

 

Some Happy Thoughts


Veckan har gått lite för fort och jag har fått alldeles för lite gjort. Trodde det var onsdag idag tills Jan upplyste mig om att det faktiskt var torsdag. Jahapp. Där tappade man en hel dag. Imorgon ska jag sluta tänka dåliga tankar och fokusera på glada tankar. Det är snart helg och då ska jag och Jan kavla upp ärmarna och ta itu med mina lådor. Först och främst måste mina kläder få plats. Eftersom Jan lagt beslag på husets enda walk in closet (inte så konstigt med tanke på att han faktiskt bodde här först) så får jag lägga vantarna på garderoberna i tv/arbetsrummet samt gästrummet. Ja, jag måste ha minst fyra garderober och säkert några extra lådor inne i Jans garderob för så mycket kläder har jag. Det borde inte vara lagligt att äga så mycket kläder som jag gör.

Lite roliga kattbilder kan få den dystraste personen att dra på smilbanden.



Frezze intar en väldigt speciell pose när han ligger och chillaxar.

 

 

Frezze burrar gärna in sig i filtar men glömde rumpan.

 


Sigge i en av hans favoritposer.

 


Så här skruvad kan han vara. Sigge i viloläge.

 

 

Här är han bara creepy.


Jag måste komma ihåg att mitt liv är förbaskat bra. Vi har en fin liten familj här i Borås

och vi saknar varken mat eller tak över huvudet.

 

 

 

 

Vi Sitter Verkligen I Skiten


Jag är så tacksam över att det här är min sista termin på juristutbildningen och min sista fight med CSN. Har precis avslutat ett samtal med CSN och fick veta hur djupt i skiten vi studenter verkligen sitter och det är inte en jävel som vill göra något åt det. Universitetet och CSN skyller på varandras regler när det är deras egna regler som gör så att vi studenter riskerar att dra på oss betalningsanmärkningar för att vi inte kan betala räkningarna. Vad jag fått veta efter att handläggaren specialstuderat avtalet är att det ändå inte skulle räckt med registrering av obligatorium för det motsvarar endast 15 poäng och man är tvungen att ta minst 22 poäng. Men jag har gått omkring och trott att det skulle räcka och kämpat med näbbar och klor att få obligatorium registrerat, eftersom det var vad både CSN och universitetet meddelade mig från början. Men så var det visst inte.

Konsekvensen av detta blir alltså att jag i slutändan måste vänta på att få kursens slutbetyg registrerat innan de kan godkänna min ansökan. Att få veta att det kan ta så mycket som upp till två veckor känns inte så roligt när tiden börjar ticka ut. Det är helt oacceptabelt att det ska få gå till så här. Nu måste jag se till att få tag i kursföreståndarna och säga att de måste se till att slutbetyget registreras senast i början på nästa vecka för annars står vi helt utan pengar. Är sjukt sugen på att göra en grej av det här men vet inte om jag orkar lägga ner mer tid och energi än vad jag redan gjort. Men det är verkligen helt befängt att det ska få gå till på det här sättet.


 

Att vara handläggare på CSN måste vara världens mest otacksamma jobb.

Det Börjar Bli Löjligt


Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste det senaste beskedet från juridiska institutionen angående registrering av obligatorium. Det senaste budet jag fått är att slutbetyget visst måste vara registrerat för att CSN ska kunna bevilja studiemedel. Jag bestämde mig för att skratta och skrev tillbaka att det är väldigt svårt för mig att veta vilka regler som gäller när tre olika personer lämnar motstridiga uppgifter. Vidare stod det att eftersom min kurs slutade förra veckan så kan det dröja ett par veckor innan slutbetyget registreras. Jag har inte ett par veckor till på mig. Nästa vecka har jag räkningar som ska betalas.

Efter några djupa inandningar ringde jag till CSN igen och hoppades på att få en mer insatt handläggare än förra gången. När jag uppgivet berättade om mitt dilemma sa hon direkt att det ska räcka med obligatorium. När jag sa att det inte fanns något sådant registrerat därför att det tydligen råder motstridiga åsikter på min institution om vilka regler som faktiskt gäller så började hon rota lite mer. Hon berättade att det tydligen ska finnas ett specialavtal mellan CSN och Uppsala Universitet just för att undvika sådana här situationer. Men reglerna var tydligen rätt komplicerade så jag fick uppge mitt mobilnummer så att hon kunde återkomma i eftermiddag när hon satt sig in i avtalet.

Det här bevisar att det bara krävs en endaste liten person som inte är insatt i gällande specialregler för att det ska bli pannkaka av alltihop. Någon har i alla fall klantat sig. Jag är tacksam att hon verkligen ska försöka förstå vad avtalet säger så att jag kan få klara och slutgiltiga besked en gång för alla. Det är ju uppenbarligen något som inte fungerar. Kanske borde de skriva ett mer lättförståeligt avtal. Jag bad i alla fall registeringsansvarig för institutionen att registrera mitt obligatorium ögonaböj så att CSN kan fatta beslut om studiemedel. Det ska inte behöva vara så här. Jag har gjort allting rätt men ändå hamnar jag mellan stolarna.

To be continued...


Minisemester I Stockholm


Mitt i alla dystra tankar ordnar Jan en liten minisemester till mig. Han har sannerligen ett gigantiskt hjärta av guld. Tanken var ju att jag skulle åka tillbaka till Uppsala på måndag och stanna där en vecka för att städa ur lägenheten men jag kommer anlända en dag senare än planerat. Jag ska nämligen övernatta på Nordic Sea Hotel i Stockholm. Ni vet. Det där hotellet med den häftiga isbaren. Jag har aldrig varit där men på måndag flyger vi alltså till Arlanda och sen tar vi oss vidare till huvudstaden. Det blir middag på kvällen och kanske ett isbarbesök. Burr. Behöver jag säga att jag blev superduper glad? Han skämmer bort mig, men det bästa av allt är att han får mig på bättre humör. Nu är jag inte ett dugg ledsen över CSN-skiten.


 

 

 

Världens Bästa Sambo


Det jag älskar med Jan är inte bara att han överröser mig med kärlek utan det är för att han alltid säger de rätta sakerna. Och även om han sagt det en gång så säger han det en gång till för han vet att jag behöver höra det. Som till exempel det här med CSN. (Ni kommer få stå ut med att jag ältar det i några inlägg till). Han påminner mig varje gång jag stressar upp mig att vi är två i den här relationen och att vi löser det tillsammans. Han menar på att det bara är ett litet hinder som vi inte ens kommer komma ihåg om 10 år. Som överanalyserande ältande kvinna har jag dock vissa svårigheter med att faktiskt ta till mig av det han säger och börjar genast skuldbelägga mig själv. Det var ju inte tanken att jag skulle bli en börda när jag flyttade hit. Får jag inte pengar från CSN den 25 januari har jag ingenting att betala mina räkningar med och jag vill verkligen betala mina skulder själv så långt det är möjligt. Det som är så ruttet i den här situationen är trots att jag varit så förutseende och ute i god tid med min studiemedelsansökan så blev det pannkaka av alltihop. Nu väntar jag på besked från juridiska institutionen för att höra om det finns en förklaring till att registreringen inte skett, trots att de försäkrade mig om att allt skulle vara ordnat.


När Hoppet Tänds Och Släcks


Jag är ledsen idag. Har extremt svårt för att koncentrera mig, särskilt när man suttit i telefonen med CSN och trott att det äntligen skulle lösa sig med studiemedel. Hade fått ett mail från institutionen där de meddelade att det inte var nödvändigt att slutbetyget registrerades för att vara berättigad studiemedel och att jag skulle kontakta CSN igen och be att de tittade i Ladock (ett program där obligatorium skulle vara registrerat). Jag slänger mig på telefonen men får besked att man inte hittar någon uppgift alls om obligatorium. Och även om det hade funnits så var det ändå inte säkert att det skulle räcka. Jag får alltså två olika uppgifter och jag vet inte vem jag ska tro på. Man borde ju kanske lita på vad CSN säger, men i mitt fall gör jag inte det då handläggaren var tvungen att säga att hon måste läsa på och försöka förstå reglerna under telefonsamtalet.

För alla er som aldrig varit student och beroende av studielån kan jag säga att det här suger pung. Tänk er in i situationen att man är helt avhängig studielån för att ens ha råd att äta. Jag har 200 kr på kontot som ska räcka månaden ut eller tills jag får mina pengar från CSN (vilket aldrig tycks hända). Man möts av handläggare som skyller på att datorn inte hunnit/fått/kan registrera erforderliga uppgifter och när man kontaktar juridiska institutionen får man veta att allt ska vara ordnat. Men uppenbarligen är det inte det. Sen undrar jag ifall ALLA mina kompletteringsuppgifter verkligen blivit godkända. För om det är något som inte blivit det kan det ju vara därför det inte registrerats någon uppgift om att jag uppfyllt obligatorium. Jag ringde till en kurskamrat som jag vet inte missade ett enda tillfälle på kursen och hon hade kontaktat CSN igår och fått samma besked som jag. Att det inte fanns någon uppgift alls om uppfyllt obligatorium så det är tydligt att det råder någon form utav kommunikationsbrist mellan CSN och institutionen. Samt att någon eller båda parterna missuppfattat gällande regler.

En av mina största svagheter är att jag har svårt för att släppa taget om dåliga saker. Just nu mår jag skit för det är som sagt inte första gången det blir strul med CSN. Vid ett tillfälle hade min institution helt sonika glömt bort att registrera mina poäng så CSN hade inte fått behövliga uppgifter. Men då hörde jag ingenting alls från CSN att det fatatdes uppgifter utan jag gick och väntade på pengarna som alla andra. Alla negativa känslor jag haft gällande CSN bubblar upp till ytan och får mig att vilja skrika rakt ut. Jag ska strax ta mig en lång dusch och försöka stressa ner. Och sen efter några djupa andetag ska jag ta mig an SOU 2008:81 om stalkning. En trevlig liten historia på 360 sidor. Återigen måste jag påminna mig själv om att det just nu bara handlar om att läsa in sig på ämnet. Visst hade jag velat ha mina frågeställningar lika klara som korvspad men det kommer inte ske snabbare bara för att jag oroar mig i onödan.


 

Jan får representera CSN på ovanstående bild så förstår ni ungefär hur jag känner mig idag.

 

 

Som Ett Mörkt Moln



Och så har ännu en dag passerat utan att jag fått besked från juridiska institutionen när poängen för polisrättskursen kommer publiceras. Det är inte bara jag som sitter i den ekonomiska skiten utan det är samma situation för många andra studenter. Jag har alltså ansökt om studiemedel för vårterminen 2012 då jag skriver mitt examensarbete och terminen började i måndags. I vanliga fall kan man lämna studieförsäkran samma dag som man står som registrerad på kursen - vilket jag nu gör och så fort man lämnat studieförsäkran får man sina pengar, förutsatt att CSN behandlat din ansökan. Men innan jul fick jag besked av CSN att de inte ens kunde fatta ett beslut om att bevilja studiemedel för denna termin då jag inte tagit tillräckligt med poäng gällande polisrättskursen. Jag ringde och sa att jag inte kan redovisa några poäng innan jul eftersom polisrättskursen slutade vecka 2 och inte innan jul som många andra kurser gör. Lite högdraget förklarade handläggaren att hon var fullt medveten om det. Om de nu var medvetna om att resultat kommer registreras senare så fattar jag inte varför det inte kunde behandla min jävla ansökan för den här terminen?! De kan ju vänta med själva utbetalningen tills jag lämnat studieförsäkran. Det är inte mitt fel att jag inte fått mina poäng registrerade. Jag har gjort allt som man ska göra och i god tid. Men lik förbannat hamnar jag i den här röran. 

Jag är med andra ord sjukt stressad över den här ekonomiska biten. Handläggningstiderna för CSN är ju kända för att ta tid och särskilt så här vid kursstarten. Går omkring med en klump i magen. Det är ju inte bara mig själv jag måste tänka på nu när man är sambo utan man är faktiskt två. Sitter jag i skiten så betyder det indirekt att jag drar ner min sambo i skiten också och det vill jag inte. Mitt humör blir dåligt och jag känner mig bara tjurig, stressad nervös och allmänt usel. Jag vill kunna hjälpa till med de medel jag har, vilket för tillfället inte är några alls på grund av CSN:s idiotiska handläggningsregler. Det är tufft just nu. Jag har så mycket jag vill ge tillbaka till Jan för att han ställt upp men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna göra det. Kanske köpa en trisslott och vinna ett antal hundratusen. Då skulle jag ge allt till Jan. På riktigt. Och visst, jag vet att ni tycker det är dumt att hänga upp sig på ekonomibiten men jag har alltid tyckt att det varit jobbigt. Försöker verkligen tänka på allt fantastiskt som hänt i mitt liv men för tillfället känns det som om det här med CSN hänger över mig som ett mörkt moln.

 

På Västfronten Intet Nytt


God morgon kära bloggläsare. Så är man inne på veckans andra dag och jag har bestämt mig för att plöja igenom första boken om stalkning. Kände mig inte så disciplinerad igår då det fanns så mycket annat som upptog mina tankar. Men idag har jag lyckats samla mig och känner mig en aningen mer beslutsam. Som vanligt drabbas jag redan av prestationsångest och tycker att jag famlar i blindo gällande min examensuppsats, vilket är helt absurt. Men det är en av mina stora svagheter. Att jag känner mig allmänt värdelös om jag inte har stenkoll från början. Och hur ska jag kunna ha det egentligen? Planen är ju att under 5-6 veckor läsa igenom materialet jag har för att kunna sätta mig in i ämnet och därefter ta mig vidare till annat material. Först när det är klart kan jag börja skissa på första utkastet till en disposition som vi ändå kommer förkasta. Så varför i helskotta känner jag mig redan pressad? Får ta och lägga av med de där fasonerna för annars blir det ju bara pannkaka av alltihop. Måste försöka ta en dag i taget. Planera vad som ska hinnas med och bara beta mig igenom. Jag har en superb handledare och ett ämne som är riktigt intressant. Så nu jävlar får jag ta och sluta upp med att pressa mig själv i onödan.


 

Crazy Cat Lady


Ledsen mina vänner. Det blir en hel del snack om katterna men de är också en del av den här lilla familjen så get use to it. Fick underbaraste sms:et av Datainspektionsjuristen som hade kollat in mina tidigare kattbilder och sagt att de såg ut som att de alltid bott här. Med andra ord ett mycket bra betyg och jag kan bara hålla med. Nu är det som om de aldrig suttit instängda under en femtimmars biltur. Frezze har hittat sitt nya kall i kattlivet. Det är att springa upp i trappan och lägga sig precis vid uppgången och jama demonstrativt efter gos och uppmärksamhet, vilket han allt som oftast får. Sigge försökte testa på att klösa på soffan och högtalaren i vardagsrummet men jag sprang efter och sa åt honom på skarpen samt sprayade med den där mirakelsprayen som ska hjälpa mot sådant.

Som ni säkert förstår har jag haft lite svårt att koncentrera mig på uppsatsen. Jag har börjat med den ena boken men inte kommit särskilt långt. Men det går nog bättre efter ett par dagar när katterna inte hittar på så mycket ofog. De börjar hitta sina favoritställen och njuter av den fantastiska utsikten som vår tvåvåningslägenhet erbjuder. Särskilt bilar och grannar är något som fångar deras intressen. För att inte tala om fåglarna som flyger förbi och sätter sig i träden. Jag kan nästan se hur missarna följer fåglarnas minsta flax. Hade fönstret varit öppet skulle jag inte haft några katter kvar. Visst är jag sugen på att släppa ut dom, men de har varit innekatter hela livet så det skulle nog mest vara grymt. Däremot har jag varsin sele som man kan testa när det blir sommar. Vi har ju faktiskt en stor och fin balkong.


 

Vi köpte ett stort och mjukt överkast till sängen. Katterna älskar det.

 

 

Frezze väckte mig halv sex imorse och ville busa.

 

 

Sen när jag väl var uppe passade han på att slumra till. Jävla katt.

 

 

Så sitter man återigen vid köksbordet för att komponera ihop en juridisk uppsats.

 

 

Första boken att plöja igenom - den är rätt tunn så det borde inte ta så lång tid.

 

 

Ser ut som om jag kommer få konkurrens vad gäller modellandet. Sigge goes high fashion.

 

 

Sovrumsfönstret har blivit missarnas favoritplats. Perfekta spaningsmöjligheter.

 


Jag har även fått lite ordning i oordningen. Ovan är en förebild.

 

 

Taadaah! Bara för att man flyttar behöver man inte ha stökigt omkring sig.

 

 

Nu kan man till och med se vardagsrumssoffan.

 

 

Ett Roligt Projekt


Jag ska äntligen sätta ihop en fotobok med mina bästa glamour, bikini och pinup-bilder som jag tagit de senaste åren. Jan hittade ett ruskigt bra erbjudande på internet. Tror det var 70 % rabatt och något som vanligtvis kostade över 1000 kr skulle gå på några hundralappar. Nu återstår bara det omfattande arbetet med att välja ut 100 av mina modellbilder och sedan jaga rätt på respektive fotograf för att be om högupplösta bilder. Hittade några stycken på min externa hårddisk men långt ifrån alla. Ska bli ett roligt projekt som dock kommer ta några månader. Har ju lite annat som kommer emellan. Som till exempel min uppsats.


God Morgon, Sambo


Det var härliga ord jag vaknade av imorse. Sambo. Smakar på ordet och jag gillar det verkligen. Från och med igår är jag på alla sätt och vis sambo med min norrman. Finns ingenting kvar i gamla lägenheten förutom en massa skräp som ska slängas. Första natten som sambo förlöpte lugnt och utan dramatik. Runt halv sex började dock Frezze upptäcka att nedre delen av sängen var en intressant men från min sida föga önskvärd klovässare. Så jag klev upp och rotade fram mina mattor som jag hade haft med mig från Uppsala och som jag vet att Frezze tycker om att busa med. Det är IKEA-mattor i prisklass typ 50 kr så de får han klösa på hur mycket han vill. Utan att jinxa det för mycket så verkade han tycka om att få brottas med de välbekanta mattorna. Förhoppningsvis glömmer han bort sängen.

Självklart kommer det ta en stund innannn missarna kan känna sig helt och fullt hemma i Borås. Det finns fortfarande rum som de inte utforskat än och de brinner av nyfikenhet när de tassar runt i den stora lägenheten. Måste säga att de klarat sig över förväntan vad gäller trappan. I början fick jag bära upp Sigge för han var väldigt skeptisk till trappstegen men nu springer han upp själv. Frezze har älskat trappan från första stund och lägger sig gärna på ett trappsteg. För tillfället är han i full gång med att busa utanför sovrummet. Morgonpigg buse. Vi ska strax kliva upp och jag tänkte snart börja med frukosten. Den här veckan kan bli väldigt spännande. Väntar nämligen på besked från juridiska institutionen att min kurs i polisrätt officiellt är klar och att jag blivit registrerad på termin 9.


 

Så här mysigt hade vi igår kväll.

Välkommen Till Lyckan


Så är man äntligen boråsare och mer än någonsin övertygad om att mannen i mitt liv är en helt fantastiskt tokig stolle. Han har på ett dygn kört 100 mil med endast två timmars sömn och utan rast, packat in och ut bilen samt handlat allehanda fina kattattiraljer och byggt ihop en klätter-och lekställning. Sjävklart hjälpte jag till allt vad jag kunde med både packning, bärning och handling. Min utmaning var dock inte lika påfrestande som att köra så långt i sträck, men jag fick absolut under inga som helst omständigheter somna. Det är något jag i princip alltid gör när jag och Jan åker på roadtrip någonstans, men under den här resan var det väldigt viktigt att jag också höll mig vaken för att vara sällskap till Jan. Visserligen har jag alltid varit morgonpigg men att sova två timmar för att sedan gå upp kl. 02.00 var lite väl saftigt även för mig. Men hör och häpna, jag höll mig vaken hela resan och samtalade om ditten och datten.

Och katterna då undrar ni så klart. Vi hade ju två fullvuxna små troll med oss som avskyr att åka bil. Jag hade verkligen fruktat det värsta eftersom resan var så lång. Men även där fick vi oss en glad överraskning. Visst jamade dom i början men sedan lugnade dom ner sig. Helt otroligt. Upplevde inte några som helst problem med missarna. Kanske var det den där dundersprayen som gjorde susen. I vart fall så måste den hjälpt lite grann för jag vet att särskilt Sigge är en baddare på att jama flera timmar i sträck.

Det är svårt att beskriva vilka enormt starka känslor jag har just nu. Hela mitt allt befinner sig i något slags lyckorus. Allt har gått så otroligt bra och även om lägenheten i Borås är fullbelamrad med lådor, prylar och säckar så är det ändå väldigt skönt att vara hemma. Eftersom jag i stort sett kommer bo i köket har jag sett till att det är ordning och väldigt städat där även om det är kartonger överallt. Man kan ha ordning i oordningen. Viktigaste att fixa på plats var dock att släppa ut katterna, ge dom mat, vatten och se till att dom lärde sig var kattlådan fanns. Efter att vi burit in all packning släppte vi ut dom i resten av lägenheten. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva deras fascination över sitt nya hem. Sigge gick kaxigt ut ur sin bur och ägde stället från första början. Frezze var mer skeptisk och gömde sig till en början, men nu har han tinat upp och vill mer än gärna komma fram och gosa.

Bjuder på lite bilder jag tagit under dagen.



 

Flyttbilen vi hyrde. Det är jag som är den suddiga varelsen.

 

 

Kvarter Lyckan i Brotorp.

 

 

Jans vardagsrum fylldes snabbt med mitt bohag.

 


Sigge går på upptäcksfärd i lägenheten och utforskar även övervåningen.

 

 

Frezze var blyg till en början och gömde sig bakom mina skor.

 


Sen hittade han ett nytt gömställe - under trappen.

 


Sigge upptäckte förnöjt att det fanns en balkong och att utsiktsmöjligheterna var riktigt bra.

 

 

Frezze fortsatte att hålla sig gömd men hittade ännu ett nytt ställe.

 

 

Men till slut vågade han sig fram och älskade sitt nya hem.

 

 

Sigge inviger den nya klätterställningen som Jan har köpt.

 

 

Kinäsen fixar och donar i köket.

 

 

Sigge aka Kungen ligger och fläker ut sig på hallmattan.

 

 

Darling lagar en supergod middag och Sigge tigger kött.

 

 

"Snälla, ge mig en liten bit!"

 

 

"Men nu då?"

 

 

 

Packat Och Klart


Jan är helt otrolig. Han körde från Borås till Uppsala utan någon paus. Förstår inte hur han klarade det. Amazing. Och flyttbilen är gigantisk. Har aldrig åkt i något så stort förutom bussar. Ska försöka ta ett kort imorgon och lägga upp på bloggen sen så ni får se. Sigge och Frezze kommer ha det bra med oss i framsätet. De avskyr att åka bil men förhoppningsvis fungerar mirakelsprayen så de inte blir allt för nervösa och jamiga.

Efter nästan tre timmars packning är vi helt färdiga. Vi kostade på oss lite lördagssushi innan vi började lyfta alla tunga kartonger. Mina fötter värker och ryggen likaså. Men efter denna långa hårda dag har vi nu krupit ner i min varma säng. Snart dags att vila ögonen i ett par timmar men det blir inte många. Kl. 02.00 ringer alarmet och då ska vi upp. Senast kl. 03.00 måste vi vara ute på vägen igen. Så god natt mina kära vänner. Imorgon åker jag mot mitt nya hem - kvarteret Lyckan.


The End Of An Era


Att flytta från min allra första lägenhet där jag bott själv i nästan fem år känns en aning sorgligt. Inte om man tänker på framtidsperspektivet utan det är väl mer en symbolisk sorg. Jag minns känslan av att gå igenom helvetet för att sedan hitta denna fristad och påbörja ett självständigt liv. Mitt egna lilla krypin. Det betydde mycket för mig då. Integritet. Privatliv. Ensamhet. Jag ville vara ifred. Njuta av att ha en plats jag kunde kalla min egen. Men det var då. Nu är jag inte kvar i det förflutna längre. Men jag minns. Och jag känner mig sentimental. Ja, vad hade ni förväntat er? Jag är ju kvinna för tusan. En PMS-ig sådan. Fast väldigt lycklig.

Nu är Jan på väg med stora flyttbilen. Vi håller telefonkontakt under tiden för det är en lång färd med tveksamt väglag. Jag har i stort sett packat klart allt och tvättat mina juldukar som fastnade i maskinen igår. Har lite småsaker att ta hand om, men det är sådant man kan packa i sista stund innan avresa. För tillfället går jag igenom lite gamla pappershögar, gosar med katterna, lyssnar på musik, försöker ge mig själv massage för min onda rygg och låter tiden gå. Det pirrar i magen inför den här färden. Och nu menar jag inte bara bilresan till Borås, utan för allting. Steget ut i det riktiga livet. Somliga av er kanske bara rycker på axlarna inför sambolivet, men för mig är det en stor grej. Jag är väldigt spänd och förväntansfull inför framtiden med Jan.


 

Det ljuva sambolivet.

Kommer Sakna Mina Fina


VD:n och Butikschefen - mina fina. Jag kommer sakna er.
Ni ska veta att när helst ni behöver komma bort så finns jag på andra sidan Sverige
och välkomnar er med öppna armar.

Hoppas vi ses på min födelsedags-och inflyttningsfest i mars.
Om inte annat så ses vi på Facebook. Hahaha.
Puss och kram mina älskade vänner.


 

 

 

 

 

De Sista Besöken


Butikschefen kom på besök igår eftermiddag tillsammans med sina två barn. Jag hade packat det mesta så det var skönt att bara sitta ner och dricka kaffe. Milo har blivit så stor. Han passade på att bona golvet med sina kläder, det vill säga kröp omkring för kung och fosterland. Eftersom han är ett sådant snällt barn som inte skriker eller är på dåligt humör behövde jag inte stänga in mina katter i sovrummet. Annars blir de extremt stressade och nervösa vid barnskrik. Vilket är fullt förståeligt. Vem blir inte det? Frezze höll sig gömd som vanligt men den sociala katten Sigge var framme och var riktigt nyfiken på den lilla minimänniskan. Och Milo var lika nyfiken han. Jag kom på dom med att flera gånger tävla i leken Vem kan stirra längst på varandra utan att vika med blicken. Hysteriskt roligt.

På kvällen fick jag besök av Datainspektionsjuristen. I sedvanlig ordning öppnade vi en vinare, satte oss ner med varstitt glas och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag berättade om mina tankar inför arbetslivet och den villfarelse jag hitills levt i vad gäller arbetsplatser och samspelet mellan kollegor. Människor som beter sig som skrikande barnrumpor i en sandlåda har jag stött på genom hela livet, men jag har alltid tänkt att det ska ändras så fort jag är klar med min utbildning. Jag har trott att när jag väl har ett kvalificerat jobb så kommer jag slippa mindre begåvade människors intriger och bråk. Men ju närmare examen jag kommer desto mer inser jag att det är något man aldrig någonsin kommer bort ifrån.


 

Milo bonar köksgolvet - till sin hjälp har han bruksanvisningen till Julinns leksak.

 

 

Sigge och Milo försöker stirra ut varandra.

 

 

Milo säger: Hey - en kamera!

 

 

Jag hade varit förutseende och sparat två vinglas till kvällen.

 

 

Fredagsmys med Datainspektionsjuristen.

 

The Dancing Days


Jag skulle behöva en semester. Att packa ner sitt liv i 22 kartonger och 12 sopsäckar (and still counting) tär på krafterna mer än vad man tror. Särskilt när man är själv. Fick inte sova så mycket inatt för katterna har upptäckt tjusningen med att leva i ett kartongfort. För egen del vill jag sova med ett öga öppet för man vet aldrig vad för bus missarna kan hitta på. Vill inte att någon revirpinkar eller klöser sönder alla lådor. Jag är så trött och det är tyvärr alldeles för mycket kvar för att jag ska känna mig positiv just nu. Funderar på att ta en dusch och försöka piggna till. Sedan slänga skräp så jag får lite variation. En rolig sak med att sortera och gå igenom allt man sparat är alla gamla fotografier man stöter på. Jag har hittat kort från lågstadiet och framåt. Kort som jag helt glömt bort.


 

Ser ni den lilla kinäsen i rosa? Det är jag på balett.

 

 

När jag blev lite äldre fortsatte jag med balett. Här tjuvtränar jag innan lektionen.

 

 

Fredagen Den 13:e


Jag gillar inte fredagen den 13:e. Särskilt inte nu när det första som händer i tvättstugan är att en slang bakom tvättmaskinen går sönder och sprutar ner hela rummet med vatten. Panik! Slängde mig på spaken som jag tror stänger av vattnet och tryckte därefter på pausknappen. Ringde och felanmälde direkt. Jobbig start på dagen. Nu är mina fina juldukar fångade i den trasiga tvättmaskinen. Hoppas dom fixar felet idag eller i vart fall får ut min tvätt. Suck. Men om jag bortser från den incidenten så kan jag nog hinna rädda dagen. Nu ska jag fortsätta med min packning av alla köksattiraljer. Imorgon kväll kommer Jan. Han fick inte köra idag på grund av min vidskeplighet, även fast han säger att statistiken talar för att minst antal olyckor sker på fredagen den 13:e. Men det beror ju på att folk är kloka och inte ger sig ut i trafiken och kör.


 

Väntar på min kärlek.

 

Att Leva Med En Fotograf


Ni är som gjorda för varandra är en mening jag hör väldigt ofta från vänner och bekanta. Jag måste faktiskt hålla med. Att jag och Jan delar samma starka intresse för fotografering är en bidragande orsak till att vi fungerar så bra tillsammans. Det hade nog inte varit möjligt annars. Helena mindes hur nervös jag hade varit över att fota med Jan första gången för jag visste inte riktigt hur han var att jobba med. Hon hade ju redan fotat med honom vid ett tidigare tillfälle och hade självklart bara bra saker att säga om honom. Men jag var nervös. Och det brukar jag egentligen aldrig vara annars när jag fotar. När jag stod där i studion och kände hur hans kamera var riktad mot mig förvandlades jag till en tafatt liten nybörjare som hade svårt att slappna av. Den tösen finns inte mer. Och det märks på bilderna vi tar.

Numera har jag också lärt mig vad jag vill ha ut av en bild och jag vet att Jan kan hjälpa mig få till något riktigt bra. Den senaste tiden har jag inte varit intresserad av att arbeta med någon annan än min pojkvän. Varför skulle jag? När han fotar vet jag att det alltid blir bra och att han inte nöjer sig förrän jag är nöjd. Vi strävar efter exakt samma mål. Än så länge känner jag inget behov av att jobba med någon annan fotograf. I alla fall inte helt random. Jag har ju vant mig vid en viss nivå. Det är inte meningen att låta elitistisk (även fast jag vet att somliga tycker att jag är det), men varför skulle jag jobba med någon som inte når upp till den bildkvalité jag vill ha? Det ger mig ingenting. Jag vill ha bilder som jag kan visa upp och känna mig nöjd över.

Det bästa med att leva med en fotograf är att man i princip när som helst kan ställa sig framför kameran om man har lust. Eller så kan man diskutera spännande fotoidéer och planera roliga träffar där man samlar ett gäng modeller och bara plåtar järnet. Jag får världens adrenalinkick när vi gör roliga saker tillsammans som är kopplat till fotograferandet. Och det här med svartsjuka existerar inte i vår värld. Ska man leva med en fotograf eller modell finns det inte rum för sådana dumheter. Det skulle inte vara hållbart. Att det trippar omkring halvnakna ursnygga modeller i lägenheten med kroppar som faktiskt är nästintill perfekta utan Photoshop rör mig inte det minsta. Kanske känner mig en smula fet och får ett plötsligt sug efter att tokträna, men någon svartsjuka känner jag inte.


 

Middag Med Helena


Åh, så härligt det är med en liten tjejmiddag mitt i veckan. Blir på så bra humör. Mycket skratt och snack. Efteråt känner man sig alldeles glad och sprallig. Kan nog gå och lägga mig med ett förnöjt leende på läpparna. Hade en dålig start på dagen men fick ett perfekt avslut. Tack gumman för middagssällskapet. Hoppas du och kärleken hälsar på i Borås inom en snar framtid. Nu ska jag piska mig i form så vi kan köra en plåtning tillsammans.

Jag är sjukt peppad att komma igång med träningen. Under 10 veckors tid hoppas jag på att gå ner minst 4 kg. Med kontrollerad kost och mycket träning är det inte ett omöjligt mål. Det enda jag inte kommer kunna göra avkall på är mitt saltlakrits. För en gång skull vill jag kunna hitta en balans i träningen och fortsätta vara så här lycklig. Jag har lyckats gå ner väldigt mycket i vikt på förhållandevis kort tid, men då har det varit under mindre balanserade perioder i mitt liv.

 

Helena ska också vara med i The Glamour Calender 2013.


Hennes hemsida och blogg hittar ni HÄR.

 

Glamour Calender Blog


För er som vill följa med i arbetet med glamourkalendern får inte glömma att kolla in bloggen. Den hittar ni HÄR. Där kan ni hitta all möjlig info om modellerna, samarbetspartners, fotografer, makeupartister och även ett och annat videoklipp från plåtningarna. Jag är månadsflicka för mars. Så klart. Det är ju min födelsedagsmånad. Nu ska jag börja stöka lite i köket för snart kommer vackra Helena på besök. Vi ska äta thaimat. Surprise. Hahaha. Ha det gott!

Morgonen Från Helvetet


Ett redigt papercut, en trasig rygg och en hel drös med svordomar senare.... Jag har inte haft världens bästa morgon. Av någon underlig anledning så kunde jag inte komma in på några internetsidor som slutade med ".se", dvs jag kunde inte blogga, läsa andras bloggar, komma åt banksidor osv. Problemet uppstod igår kväll. Har försökt greja med diverse konstiga saker för att få det att fungera, men tydligen skulle jag bara vänta. Fick hela tiden meddelande om att servern inte gick att hitta. Men nu fungerar det igen. Jag har för övrigt slitit som ett djur hela morgonen med köket och är inte på långa vägar klar. Men jag har fått ner tallrikar, glas, uppläggningsfat, skålar och diverse vaser i lådor. Börjar fundera om jag kommer få in alla mina kartonger i flyttbilen. Vill inte ens tänka på hur jag ska få plats med allting hemma hos Jan. Visst har han plats över men inte hur mycket som helst. Just nu är jag jättetjurig och på riktigt dåligt humör. Och stressad som aldrig förr. Ska ta en paus i packningen, ta en dusch och sedan gå ner till gatuköket för att köpa mig en fet och onyttig lunch. Klockan tre ska jag vara nere på stan för att fika med Elin och min brorsdotter. Det kommer definitivt få mig på bättre humör.



Ny Header


Jag ville förnya mig och bjuda på lite humor. Så jag bad Jan göra en ny header med våra Hello Sussi-bilder som blivit en riktig succé. Det kan aldrig bli för mycket rosa, eller vad säger ni? Hahaha. Jag blir i alla fall glad när jag ser den rosa sessionen. En liten påminnelse om att man inte ska ta livet så allvarligt hela tiden. Ett gott skratt nu och då ger extra krydda i tillvaron. Särskilt när man varit lite låg och stressad. Men nu börjar jag landa. Humöret känns jämnare än vad det gjorde imorse. Jag har till och med snart lyckats packa ihop alla kläder i den sista garderoben. När det är gjort är jag klar med hela sovrummet och kan fokusera på kök, hall och badrum de sista dagarna. Som det ser ut nu måste jag troligtvis rensa mitt källarförråd vid ett annat tillfälle. Vi får se när det blir.


 

Mitt sovrumsgolv är för närvarande täckt av klädhögar.

Märk väl att jag redan packat sju sopsäckar fulla med kläder....

 

Igår bad jag Jan påminna mig om att aldrig mer köpa ett klädesplagg.

Återfall


Två minuter innan styrelsemötet i måndags drabbades jag av ett migränanfall. Det var det första anfallet på över två månader. Jag satt den första timmen med ögonen slutna och försökte hänga med på mötet. Hade tagit två Naproxen som troligtvis hjälpte till att lindra besvären. Efter drygt en timme hade symptomen nästan försvunnit. Jag hoppades på att det bara var en engångsföreteelse men jag hade fel. Den sista timmen på femtimmars-seminariumet drabbades jag återigen av migrän. Fick ursäkta mig och sätta mig inne på en nedsläckt toalett för att slippa det plågsamma ljuset. Jag hoppas att mina återkommande migränattacker. Efter en halvtimme hade jag fått bukt med det värsta och kunde återvända till klassrummet.

Nu hoppas jag givetvis att migränen endast beror på det faktum att jag flyttar. Alltså att det enbart är stressrelaterat. Det har ju varit en hel del med uppsatsen och redovisningen också. Mycket press. Vill inte att det ska börja igen med två anfall i veckan för då kan jag ju kyssa min planering farväl. Vet inte om jag orkar packa något ikväll. Får se. Ska nog bara vila. Hoppas ni mått bättre. Imorgon tar jag nya tag.

Kursens Sista Seminarium


Idag är det alltså uppsatsseminarium på polisrättskursen. Sen är det tack och adjö Uppsala för att säga hallå examensuppsats och Borås. Tre dagar kvar tills Jan kommer. Tiden skulle kunna gå lite fortare. Finge jag bestämma skulle jag stannat hemma idag och fortsatt med min packning. Men icke. Jag måste sitta där med mina splittrade tankar och räkna varje minut tills det tar slut. Och känna stress. Fick dock en strålande nyhet igår. Butikschefen kommer på fredag förmiddag. Vore verkligen till stor hjälp om jag fick extra hjälp med att vira in alla glas i papper. Det är sånt som tar tid. Hon har barnen med sig så jag kommer inte kunna låta bli att gosa och lukta lite på bebisen, men förhoppningsvis blir jag klar med köket innan lördag.


 

Muntergöken säger god morgon.

 

 

Frezze säger Zzzzzzz....

Att Skita I Resten


Jag har packat två tredjedelar av lägenheten. Kanske lite mer. Nu har jag egentligen bara köket kvar och lite småplock i hall och badrum. Inte illa pinkat. Särskilt inte med mitt humör. Är så jävla irriterad. Hormoner. Överväger att skita i resten av kvällen, krypa ner under täcket med en fet godispåse (som jag måste gå ner och köpa på macken innan dom stänger) och bara dö. Har lovat mig själv att läsa igenom min uppsats en gång och skriva upp stödord. Det borde gå på fem sekunder. Eller så gör jag det imorgon. Eller så skiter jag i det också. Orka med någon idiotisk redovisning. Det gör inte jag. Men likt förbannat kommer jag gå dit med ett leende på läpparna och låtsas vara lika glad som alltid. Eller inte. Vad är det som hindrar mig från att bara be allt och alla dra åt helvete? Jo, kanske vetskapen om att mitt ilskna humör bara är tillfälligt. Jag är ju egentligen inte så arg som jag tror mig vara. Hängde ni med? Bra. Det gjorde inte jag. Är bara förvirrad, irriterad och oerhört trött på allt. Bläääää.


 

Det mesta på bilden har jag packat idag.

Bitter Sweet Memories


Att flyttpacka är som att åka på en tidsresa till det förflutna. Man snubblar över gamla fotografier, dagboksanteckningar, brev och diverse annat. Under de nästan fem år jag bott i lägenheten har jag lyckats samla på mig så förbaskat mycket skit. Nu har jag bara två alternativ. Kasta eller spara. Under morgonen har jag fyllt tre stora svarta sopsäckar med så mycket skräp att jag knappt ens kan bära dom till soprummet. Blir tvungen att släpa ner säckarna och hoppas på att plasten håller. För övrigt avskyr jag flyttkartonger som inte har en stabil botten. Fick tejpa runt en hel del lådor för att alla böcker inte ska trilla ut. Om det håller återstår att se på lördag.

Nu har jag väldigt ont i ryggen och hela jag är en enda stor klagovisa. Är lite stressad också för hela morgondagen slösas bort på uppsatsredovisningar. Sex timmars redovisningar! Jag kommer döööö! Hinner inte förbereda min uppsats förrän ikväll innan jag går och lägger mig. Måste prioritera packningen. Det är fortfarande en hel del kvar trots att jag rensat ut alla bokhyllor, skrivbordet och sängbordet. Nu är det bara garderoberna kvar och kläder torde ju gå relativt fort att packa. Hoppas jag. Måste börja med köket snart också. Det kommer ta en stund att packa in allt som är ömtåligt i papper och sedan ner i kartonger.

Jag har slut på kartonger och sopsäckar. Behöver handla. Tänkte be pappa komma förbi och dumpa flyttkartonger. Har för mig att han ska ha några stycken på lager. Bättre för mycket än för lite. Jag kanske har några fler nere i källarförrådet. Urk. Det där förbannade förrådet. Om jag inte hinner klart i lägenheten får jag spara förrådet till veckan då jag återvänder för att städa ur bostaden. Verkligen inte roligt att packa själv. Efter att jag bosatt mig i Borås tänker jag rösta för att vi aldrig flyttar därifrån. Lägenheten Jan har är lagom stor för oss båda och för en liten Mini-Monsen. Tänkte bara klämma ut en unge. Det får räcka.


 

Vad mycket böcker man samlat på sig under juristutbildningen.

De skönlitterära böckerna finns i tre prydliga högar. Resten är kurslitteratur.

 

 

Nu börjar jag tröttna på all jävla packning...

 

 

Den Tredje Smålandsträffen


Jag känner mig så taggad inför årets första fototräff som kommer gå av stapeln runt Valborg. Det är Boel och Jörgen som anordnar Smålandsträffen och det blir min tredje. Har liksom blivit en tradition och den här gången är jag ännu mer eld och lågor över mina planerade plåtningar. Förra gången fick ni se mig gestalta Yoda. Denna gång kan jag jobba vidare med mitt Star Wars-projekt. Har nämligen lyckats hitta en manlig modell som kan gestalta Luke Skywalker och Darth Vader. Jan kommer givetvis att fota. Åh, så bra det kommer bli! Ni anar inte! Och jag får återigen dra på mig Prinsessan Leia-kostymen och springa runt med vapen i skogen. Lycka!


 

Från förra träffen - Lilla Lull goes Yoda.

 

 

Så här kommer jag se ut på årets Smålandsträff.

 

Bära Eller Brista


Nu är uppsatsen inlämnad och nu får det bära eller brista. Jag har gjort mitt. Om några timmar ska jag tillbaka ner på stan igen och möta upp resten av gruppen. Vi ska komma fram till någon form utav redovisningsstruktur inför onsdagens långdragna seminarium. Ser väl inte direkt fram emot att sitta och diskutera i fem-sex timmar de andras uppsatser och slutsatser. Har ingenting emot en bra diskussion men att dra ut på det under så lång tid kommer framkalla självmordstankar. Jag har i vart fall inget som helst tålamod den här veckan. PMS-monstret är framme och lever rövare. Det enda jag har lust med just nu är att stänga in mig i min lägenhet och fortsätta packa. Inte vara ute och trängas bland en massa otrevligt folk på stan. Fem dagar kvar tills Jan kommer med flyttbilen och tar mig bort härifrån. Jag är definitivt inte gjord för att vara utan honom den här veckan. Vill ha massa kärlek. Behöver kramar och pussar. Och inte bara från mina hårbollar till katter.


 

Idag är jag passande nog stylad som Wednesday i The Addams Family.

 

All About Food And Love


Det gick alldeles förträffligt smidigt med flygresan från Landvetter till Arlanda. Att jag sedan fick stå och vänta 20 minuter på bagaget samt 45 minuter på flygbussen till Uppsala är något vi inte ska tala om. Nu är jag i alla fall inomhus och försöker värma upp mina stelfrusna fingrar genom att skriva ett par blogginlägg. Veckan som gått har varit produktiv och alldeles alldeles underbar. Skrev ihop en uppsats på två dagar (fast utan allt mitt förarbete så hade det inte gått så smidigt), städat undan första flyttlasset, fått väldigt mycket efterlängtad kvalitetstid med Jan och ätit vansinnigt god mat.

Jag har samlat på mig härliga matbilder på alla läckerheter vi lagat den senaste veckan. Vi älskar att laga mat och självklart att äta den. Skulle inte kunna tänka mig en tillvaro utan möjligheten att njuta av kulinariska läckerheter. Sen kan man inte laga gourmetmat varje dag, men det är alltid kul att lyxa till det lite då och då. Nästa helg måste jag dock skriva in mig på Onyx - gymmet i Borås. Ska man äta gott måste man också träna därefter. Jag har inte motionerat på evigheter, men nu när uppsatsen ska lämnas in imorgon kan jag försöka mig på något träningspass. Mitt kort på Sats räcker januari ut.


 

Ugnsbakad lax och grönsaker i en vitvinssås.

 

 

Tapas - en klar favorit. Vi lagade så mycket olika läckerheter att jag omöjligen kan räkna upp allt.

 

 

Godaste frukostomeletten jag någonsin ätit.

 

 

Tacos med hemmagjord guacamole - Jans recept. To die for.

 

 

Grillad oxfilé, potatis och bearnaisesås.

 

 

Frukost på sängen.

 

 

Med det som blev kvar av oxfilén gjorde Jan en asiatisk wook. Lyxlunch!

 

 

 

 

En Underbar Överraskning


Jag älskar överraskningar och när jag klev innanför dörren till lägenheten i Uppsala hade jag fått ett litet paket. Visste ju att det var från Jan men trots att jag tjatat hela veckan och tittat på honom med hundvalpsblicken så har han inte avslöjat något. Han sa att vi pratat om det förut men jag hade glömt bort det. Haha. Ganska lätt att överraska mig när jag så lätt glömmer bort saker. Hur som haver. Jag öppnade paketet och till min stora förtjusning såg jag att Jan hade gjort en kalender till mig med alla fina bilder vi tagit det gångna året. Och inte nog med det, han hade lagt till små kommentarer på viktiga datum såsom vår årsdag och även på vissa bilder som betyder extra mycket för oss. Den första bilden till exempel. Och en bild från första besöket. När jag såg framsidan fick jag faktiskt tårar i ögonen. Jisses, vad jag älskar den mannen!


 

Kalenderns framsida.

 

 

Ett par av mina absoluta favoritbilder.

 

 

Från första och andra pin up plåtningen.

 

 

24 mars är det födelsedags-och inflyttningsfest. Älskar vår bild.

 

 

Första bilden han tog på mig i Mariannelund, Smålandsträffen hos Boel och Jörgen.

 

 

Bild från allra första besöket i Borås.

 

 

Jans födelsedag. Och han lever fortfarande i förnekelse angående hans riktiga ålder. Hahaha.

 

 

En väldigt passande höstbild.

 

 

Äkta glädje.

Tack älskling för denna fantastiska överraskning! Jag är så glad att jag träffat dig.

Du och jag, baby.

Up In The Air


Om drygt en timme är jag på väg till Landvetter för att ska sätta mig på flyget till Arlanda. Känns inte lika tungt att åka härifrån men det beror självfallet på det faktum att jag numera bor här. Permanent. Saknar mina missar och hoppas att dom kommer älska sitt nya hem lika mycket som jag gör. Flyget går 14.15 och jag är helt och fullt beredd på att få sitta några timmar extra på flygplatsen. Blir alltid försenat. Förhoppningsvis kommer jag inte hem alltför sent. Tänkte rensa min hall och packa det jag absolut vill ha med mig till Borås. Jag har större delen av mitt bohag kvar att packa trots att hela vardagsrummet är tömt. Sen har jag även källarförrådet som måste rensas. Men jag ska vara obeveklig. Det jag inte kommer få användning för går direkt i sopen.

Denna vecka är också sista veckan jag hinner umgås med vänner jag inte ser så ofta. Helena och Petter har kommit hem efter en fantastisk äventyrsresa i Afrika så dom vill jag gärna bjuda på middag. Datainspektionsjuristen får gärna komma förbi någon kväll för jag har en vinflaska som behöver drickas upp. Måndagen går dock bort helt för jag har möte klockan halv tre med några av mina kursare. Vi ska förbereda inför onsdagens uppsatsseminarium där vi ska redovisa våra slutsatser. Får för allt i världen inte glömma bort att lämna in mina två ex av uppsatsen på måndag. På kvällen har jag styrelsemöte med hyresgästföreningen och sen har måndagen i stort sett försvunnit.

Var väldigt sugen på att anmäla mig till några arbetspass, men jag tror faktiskt inte jag hinner det. Att packa tar längre tid än vad man tror. Måste dessutom köpa lite fler flyttkartonger om jag inte lyckas tigga ihop några från vänner. Lyckades heller inte sälja alla möbler så vissa saker måste jag köra till sopen med eller skänka bort. Nej, jag kommer att ha en tillräckligt fullbokad vecka så något jobb kommer jag inte hinna med. Hoppas ni alla haft en skön helg och är lika peppade som jag inför en ny vecka. Nu måste jag packa lilla resväskan. Tjingeling.


Den Eviga Debatten


Lite titt som tätt dyker det upp diskussioner mellan fotografer om att det var bättre förr, att det ska bli rätt i kameran och att det är fusk när man grejar för mycket i Photoshop. Fusk my ass. Jag har sett Jan in action när han sitter med en bild i flera timmar för att testa och experimenterar. Det ligger mer jobb och talang bakom Photoshoppade bilder än vad man kan tror. De teknikfientliga nissarna är bara tjuriga för att de inte hänger med. Sån är jag ju själv. Jag avskyr alla idiotiska mobiler som inte ens har knappar därför att jag inte förstår mig på dom. Tänker aldrig någonsin köpa mig en sådan där fånig sak som alla har nu för tiden.

Men tillbaka till den eviga debatten om rätt direkt i kameran. Allt som ska vara med i en bild bör man enligt somliga införskaffa och inte fixa dit i efterhand. Många är snabba på att förkasta det dom inte förstår. Det kan jag till viss del ha förståelse för. Fast jag gav den gamla skolan ett par till chanser innan jag fördömde den. Jag har varit på tre olika fotoutställningar där de flesta bilderna enligt mitt tycke såg ut som skit. Det måste ha varit riktigt misslyckade bilder som blivit kvar i kameran. Men framkalla bilderna, skit i retuschen och visa upp dom i en utstälning så har du tydligen något som ska kallas för konst. Jag kallar det för skräp. Kanske bara är jag som inte förstår mig på så kallade konstnärliga bilder som ska förmedla en känsla, men jag tänker inte gå på fler utställningar. Bara bortkastad tid.


 

Vi hade tyvärr inte budget att skicka upp Magdalena till en sci-fi planet

så Jan fick sitta några timmar i Photoshop för att få till denna coola bild.

 

Mua Boel Lundh.

Modell Magdalena Olsson. Hennes blogg hittar ni HÄR.

En Tillfällig Lösning


Jag har fått ordning på så mycket i lägenheten. Städat överallt och sorterat smutstvätt. Imorgon kör vi en tvättdag. Är helt slut men otroligt nöjd över att få fixa och dona. Tänkte dammsuga lägenheten imorgon också så allt verkligen är tipp topp. Vi är ett riktigt bra team - jag och Jan. Men han har fått för sig att jag gör alldeles för mycket i hemmet när det egentligen är tvärtom. Så känner jag i alla fall. Så då lagar han supergoda middagar till mig för att det ska jämna ut sig. Eller lagar extra goda omeletter på morgonen när det är helg. Inte mig emot. Han lagar mat som en gourmand. Imorgon blir det grillad oxfilé med potatis och bearnaisesås.


 

Jag hittade en tillfällig lösning för mina pumps. I alla fall 40 par av dom.

Resten måste jag nog sälja.

 

Fullt Ös Medvetslös


Här hemma har vi fullt upp med att kattsäkra lägenheten och förbereda ankomsten av två små busfrön. Jag och Jan tog en tur till Knalleland i förmiddags för att handla diverse förnödenheter. Nu kommer Sigge och Frezze ha fräscha nya matskålar, en ny kattlåda, smaskig kattmat och en sprillans ny klösbräda. Och om de inte hittar på allt för mycket bus finns det godis att belöna dom med. Jag pysslar för fullt här hemma med allt möjligt. Det är så mycket småplock att styra upp när man flyttar till en ny lägenhet. Nu försöker jag mest bara få undan saker och sen när stora flyttlasset kommer nästa helg får vi köra igång på allvar med var allt ska få plats. Har insett att jag har vansinnigt mycket kläder och skor som kommer ta upp alla lediga utrymmen. Hmm. Men det ska gå.

Efter vår fredagshopping tog Jan med mig på sightseeing i Borås. Vill ju gärna lära känna min nya hemvistort och det var riktigt kul att köra omkring i lite olika stadsdelar och känna på atmosfären. Bland annat besökte vi Hässleholmen som mest kan liknas vid Uppsalas Gottsunda. Den osnyggaste och mest invandrartäta stadsdel man kan hitta. Nu vet jag inte riktigt hur läget är i Hässleholmen. Där kanske dom i alla fall inte börjat sätta bilar i brand. Betongdjungeln kändes dock föga välkomnande. På väg hem började vi titta ut vilka dagis som fanns i närheten av vår lägenhet. Förutom det privata dagiset som finns 50 meter från vår ytterdörr erbjuder området en hel del andra valmöjligheter. Sånt är viktigt, konstaterade min sambo. Gud, vad jag älskar honom.

Kan passa på att meddela att jag fått tillbaka mitt gamla FB-konto som jag varit spärrad från i en månad. Jag svarade på några meddelanden och sedan inaktiverade jag det. Ingen idé att ha kvar det för då kommer väl samma bitterfåglar anmäla mig igen bara för att jävlas. Man undrar ju ibland vad det är för idiot. Säkert den där Göteborgstönten som tidigare var så barnsligt förtjust i att skriva nedsättande kommentarer om mig och mitt asiatiska utseende. Nu kör jag i alla fall bara på mitt nya konto som inte en jävel kan söka på. Visst händer det att jag får meningslösa vänförfrågningar från killar som sett mig på andra modellers profiler men det är bara att ignorera. Nu ska jag fortsätta greja här hemma. Lite senare ikväll blir jag bortskämd med middag och film.


 

 

Damon ♥ Elena


Okej. Jag är en sucker för Vampire Diaries och äntligen började dom visa nya avsnitt. Har precis kikat på gårdagens avsnitt och är eld och lågor. ÄNTLIGEN hånglar dom upp varandra. Visserligen är Stefan så mycket roligare nu när han blivit lite elak och inte fullt så mesig, men jag har ändå alltid hejat på Damon. Nu får jag vänta en vecka till på nästa avsnitt och trösta mig med repriserna som sänds på TV6 ikväll. Yes I know. I'm a nerd.

Veckans Citat


Visst har jag berättat för er att jag pratar i sömnen? Jag säger väldigt konstiga saker och Jan har hysteriskt roligt åt allt. När jag är trött kan jag somna på ett ögonblick. Bokstavligen talat. En gång somnade jag mitt under ett samtal med Jan och jag kan försäkra er att han inte alls pratade om någonting långtråkigt. Det var en helt vanlig konversation men jag råkade visst vara en aning trött. Det är vid de tillfällena som det kommer allehanda tokigheter från min mun. Veckans citat är hämtat från Jans Facebookuppdatering:


Jag kommer hem från jobbet, och vi lägger oss för att slökolla lite på TV. Sussi lägger sig på mitt bröst, och vi börjar av någon anledning diskutera nya moms-sänkningen på matservering. Efter att jag har pratat i ett minut tycker jag hon blir väldig tyst och samtalet går såhär:

J: Sussi, hörde du vad jag sa?
S: Ja! Eller iallafall det första....
J: Sover du?
S: Näääää, men jag höll på att öppna en flaska champagne, och jag måtte koncentrera mig för jag var rädd för att det skulle spruta över hela rummet, så jag hörde inte allt bara.
J: Hahahahahaha...
S: Vad? Vaaaad? Vad sa jag???


Ops, I did it again.....


Case Closed


 

Uppsatsen utskriven och klar för inlämning. Så förbaskat skönt!

 

Förstör Inte Min Dag


Snälla rara, låt bli att dela eller lägga upp bilder på misshandlade, slaktade eller döda djur på Facebook. Det är inte så att folk lever i blindo för hur grym människan kan vara mot djur. Särskilt jag som djurägare är väl medveten om det och behöver inte få alla hemskheter slängt i ansiktet. Hur skulle alla föräldrar reagera om jag började lägga upp bilder på misshandlade och mördade barn? Inte så kul va? Jag vill inte se bilder på hur någon kör klacken genom huvudet på en stackars kattunge så att hjärnan rinner ut eller bilder på en hundvalp som fått ansiktet söndersprängt efter att några ondsinta barn surrat fast en smällare i munnen på hunden. Sådana bilder förstör min dag. Vet ni varför? Därför att jag faktiskt bryr mig om djur. Det känns som om någon kör en kniv rakt i hjärtat på mig när jag ser bilder på djur som torterats eller dödats. Kan inte ens föreställa mig hur knäckt jag skulle bli om någon gjorde så mot mina katter. Men man hjälper inte till att stoppa djurplågeriet genom att publicera bilder på Facebook. Det enda man åstadkommer med det är att få sina medmänniskor illamående och ledsna. Jag blir väldigt ledsen och upprörd. Så kan vi ju inte ha det.


 

Sigge - en av mina älskade små bebisar.

 

En Stor Portion Humor


 

Veckans Topp Tio Lista. Folk gillar verkligen humorbilderna.

 

Word 2007


Jag blir skogstokig! Allt är färdigt med uppsatsen och den är korrekturläst och ändrad, men likt förbannat ska det vara krångel med en sådan enkel sak som sidnumreringen. Har fått bra tips och även studerat en väldigt pedagogisk instruktionsvideo på Youtube men icke. Nu har jag gett upp och överlämnat dokumentet till min kära pojkvän som jag hoppas har möjlighet att hjälpa mig. Eftersom jag har två framsidor (på grund av att uppsatsrättningen sker anonymt så måste vi ha en sida med vårt namn och en sida med bara ett kodnummer) som inte ska vara numrerade samt en innehållsförteckningssida så blir det knasigt. Lyckades göra avsnittsbrytning med hjälp av Youtube-videon, men då var plötsligt sidnumreringen för resten av dokumentet borta och på den allra första framsidan (som var den enda sida där jag lyckades få bort sidnumreringen) hade sidnumreringen kommit tillbaka.

Nu orkar jag inte lägga mer energi på det där. Får bara ont i huvudet och blir på dåligt humör.

He's Not Perfect


 

Som Stormen River Öppet Hav


Jag måste börja vänja mig vid att det stormar lite mer här i Borås än i Uppsala. Det var både spännande och läskigt att lyssna på hur vinden ven igår. Jisses, vad det blåste. I dag skulle stormen fortsätta men förhoppningsvis klarar vi oss från strömlöshet och nedfallna träd. I Borås blev drygt 1 200 hushåll strömlösa och många tåg är inställda på grund av omkullblåsta träd. Jag håller mig inne och finlirar på min uppsats. Känns tryggt. Sen när Jan slutat jobbet ska vi ut och införskaffa hyrbil inför det stora flyttlasset. Kommer spana oroligt längs vägarna för att se om träden står kvar.

I övrigt är mitt humör på topp. Sessionen vi la ut igår på MB har blivit väldigt uppskattad och den har redan efter en dag klättrat upp som nummer två på veckans topplista i humorsessionen. Jan har för övrigt fyra sessioner som ligger kvar i topp-tio-listan, vilket gör mig väldigt stolt. Jag gillar humorkategorin. Kul att leka med olika minspel. Man kan dessutom få in mycket mer i en humorsession än låt säga fashion. Det går att fota allehanda tokigheter under genren, men samtidigt få med inslag av till exempel glamour, pin up eller fashion om man så vill. Sen behöver människan mer humor och det är kul att kunna bidra till några leenden.

 

Minen när jag inte får min vilja fram.

Hello Sussi


 

Min senaste plåtning med Jan och den duktiga makeupartisten Boel finns nu uppe på MB.

Klicka HÄR för att se alla bilderna.

So Freakin Awesome


Jag är i stort sett klar med min uppsats. På två dagar har jag lyckats komponera ihop 14 sidor juridiskt ordbajseri. Tror och hoppas på att den blev ganska bra till slut, men det återstår att se. Det är lätt att bli blind när man sitter med sin egen text så många timmar i sträck. Ska jag vara helt ärlig så har det mest känts som om jag befunnit mig i en helt annan värld. Bäst att låta någon annan korrekturläsa min uppsats innan inlämningen. Har bett både Obygdsjuristen och Politikern att kasta ett getöga på den. Kommer inte göra några drastiska förändringar i uppsatsen men stavfel, meningsbyggnadsfel och diverse pinsamma syftningsfel kanske mina juristvänner kan upptäcka och avhjälpa.

Nu har jag gjort mig förtjänt av en belöning. Belöningen får bestå av att lägga resterande tid på att packa upp mina flyttkartonger och städa upp i köket. Imorgon kör jag finlir av uppsatsen. Går igenom insamlat material en sista gång för att se om jag missat något väsentligt. Sen är det en del formalia som ska styras upp. Jag måste kontrollera så att noterna stämmer, infoga sidbrytningar där det behövs, skriva rätt sidnumrering i innehållsförteckningen, se till att förkortningar och källförteckningen är korrekta och slutligen kolla upp mitt kodnummer samt om det publicerats någon särskild inlämningsinformation inför måndagen. Ska bli så skönt att lämna in den.


 

Imorse bestod köksbordet av ett organiserat kaos.

 

Och nu har jag ett första utkast av uppsatsen i min hand.

I'm so freakin awesome!

 

Models Of The Glamour Calender





Här kan ni se alla modeller som är med i Glamour Calender 2013.

Ni har väl gillat vår Facebook-sida? Om inte så klicka HÄR och ta del av info, bilder m.m.

Livet Som Sambo


Den här veckan ger mig en försmak på hur livet som sambo kommer te sig under vardagarna. Larmet ringer förhållandevis tidigt, vi kliver upp samtidigt, Jan gör sig i ordning för jobb (och denna morgon var han olagligt snygg i kostym) medan jag drar på mig morgonrocken och börjar med frukosten. Vi äter tillsammans och kastar trånande blickar på varandra, fullt medvetna om att det kommer dröja många timmar innan vi ses igen. Efter frukost dukar jag undan, diskar och plockar fram allt mitt uppsatsmaterial, kysser Jan som åker iväg till jobbet och sen är jag ensam i lägenheten. Klockan är inte nio än så jag hinner blogga och kolla Facebook. Sedan tar jag mig en uppfriskande dusch, drar på mig mjukiskläderna och sätter igång med uppsatsskrivandet.

Jag måste säga att det är en väldigt lugn och fridfull tillvaro jag lever i just nu, vilket känns förbaskat trevligt. Är övertygad om att detta kommer gå så bra så. Jan kommer hem runt fem om han inte behöver jobba över och hans hemkomst är dagens höjdpunkt. Antingen lagar vi mat tillsammans (beroende på hur trötta vi är) eller så ställer jag fram ingredienser så får Jan improvisera ihop någonting gott. Han är grym på att improvisera när det gäller matlagning. Vi har rätt bra egenskaper båda två för att få sambolivet att lyckas. Ingen av oss gillar onödig dramatik, gnat eller tjafs och är fast beslutna att undvika det. Självklart måste man få ha meningsskiljaktigheter, men gnäll och tjat i alla former är det värsta som finns. Det kan ta död på så mycket.

Ljudet från diskmaskinen är det enda som håller mig sällskap just nu men inte länge till. Om mindre än två veckor flyttar mina båda katter in i denna lägenhet. Det lär bli en intressant upplevelse. Både för oss och för dom. Finns många ställen att springa runt och busa på, vilket vi självklart uppmuntrar så länge det inte involverar ett sönderklöst möblemang. Men risken finns ju alltid att katterna gör både det ena och det andra när de flyttar till ett helt nytt ställe. De första dagarna kommer både jag och Jan vara väldigt uppmärksamma på kissemissarnas förehavanden. Och redo med diverse sprayflaskor, fläckborttagningsmedel och kattmynta.


 

Frukost: omelett med brie, avokado, tomat och alfagroddar.

 

 

Jan hämtade ut ett paket igår - mina julklappar! Woohoo!

 

 

Jag Faller I Bitar


Min kropp håller på att falla i bitar. Jag vet inte riktigt vad som hänt förutom att jag säkerligen är ganska otränad efter julens frosseri och överansträngd efter jobb och flytt. Tror bestämt att jag sträckt mina stackars muskler riktigt rejält. Högerarmen kan jag inte använda med full styrka för smärtan är brännande när jag försöker göra enkla saker såsom sätta upp håret i en hästsvans. Nacken är stel på båda sidor och jag fruktar att nackspärren kan slå till när som helst. För att inte tala om ryggen. Den gör så obeskrivligt ont från skuldrorna ner mot korsryggen. En strålande ihärdig smärta som bara maler och maler. Förutom min fysiska ohälsa kan jag dock stolt meddela att jag skrivit åtta sidor på min uppsats idag. Sammanlagt har jag 11 sidor och faktiskt inte så mycket ordbajseri som jag förväntade mig. Jag kanske kan få till något hyfsat bra i alla fall. Kommer fortsätta jobba med uppsatsen ikväll eftersom Jan ska jobba med lite bilder. Nu tar jag en välförtjänt paus och skriver inköpslista till veckans middagar. Tjingeling.


 

Köksbordet har förvandlats till en skrivarlya där jag författar min lilla uppsats.

 

No More Shoes


Jan har en väldigt stor och rymlig lägenhet som jag i skrivande stund håller på att flytta in i, men till och med 120 kvm känns nästan för litet för alla mina skor. Känner ni till den filippinska före detta presidentfrun Imelda Marcos som äger så mycket skor? Jag är som hon. Typ. Nu har jag lovat mig själv att inte köpa fler skor på åtminstone ett halvår. Sen ska jag försöka sälja en del skor jag inte använder längre. På så vis kan jag ju få mer plats att köpa nya efter ett halvår. Bra plan va? Mitt senaste och sista inköp blev ett par bedårande svart-vita spetsskor som jag kommer använda på en pin up plåtning tillsammans med den där fina sjömansklänningen jag budade på. Jag har bestämt mig för att år 2012 kommer bli ett mycket bra år vad gäller plåtningar. Dessutom har jag ett hemligt nyårslöfte som jag inte tänker avslöja än. Men hänger ni med här i några månader framöver så kommer ni nog märka av det.


 

Senaste inköpet från Nelly.

 

 

Dessa skor kommer jag inte sälja men jag har en låda full med lika många skor som ska bort.

 

Måste tillägga att det finns tre saker som gör mig riktigt lycklig

 

1) Kärlek dvs Jan

2) Hemlagad mat

3) Skor med klack


 

 

New Years Eve 2011


God fortsättning på er mina kära bloggläsare. Detta år kommer bli ett mycket spännande år i mitt liv, det känner jag på mig och ni kommer alla få ta del av det. För det första blir jag med sambo inom ett par veckor. Egentligen har vi redan blivit det då jag redan flyttat en liten del av mitt bohag till Borås samt sagt upp lägenheten, adressändrat och avslutat alla former av abonnemang och hemförsäkring kopplat till Uppsala. För det andra är jag i slutspurten på juristprogrammet. Innan sommaren kan jag officiellt titulera mig som jurist. Sen ska jag försöka ge mig ut på arbetsmarknaden i Borås. Vi tänkte faktiskt bli kvar här ett bra tag. Har inga som helst planer på att flytta från ett kvarter som heter Lyckan.

Det finns dock en hel del kvar att göra innan jag kan andas ut, men jag är oerhört tacksam över hur smidigt allt gått hitills. Dels med flytten och med min utbildning. Jag och Jan har precis landat hemma i Borås och burit in de första flyttkartongerna. Vi råkade ut för både snöoväder och regnoväder på väg från Brukshotellet i Hallstahammar hem till Borås och fick stanna ett par gånger på vägen. Men vi kom hem helskinande fast väldigt trötta. Jag ska visa er lite bilder från nyårsfirandet och sedan är det dags för en sen middag. Imorgon börjar vardagen igen och jag har en uppsats att skriva. Har sex dagar på mig. Jag inbillar mig att jag har allting under kontroll.



 

Min nyårsklänning som matchar Jans kostym alldeles ypperligt bra.

 


Har faktiskt aldrig använt denna klänning men hittade den i garderoben.

 


Jag valde att köra på en lockig frisyr denna afton.

 


Med risk för att låta skrytsam måste jag säga att vi var kvällens tjusigaste par.

 

 

Kvällens meny - maten var fantastiskt god!

 


Jag älskar dig, Jan Monsen.

 

 

Jans blivande sambo - Kinäsen.

 

 

Förrätten.

 

 

Varmrätten.

 

 

Desserten.

 


Det bjöds på en fenomenal show under hela middagen och efter desserten.

 


Här uppträder dom med ett nummer från filmen Burlesque.

 

 

Hela gruppen var ruskigt duktiga på att sjunga och uppträda. Här med ett Michael Jackson -medley.

 

 

Gästerna blev så till sig av showen att de ställde sig upp och dansade och sjöng med.

 


Jan passar på att skriva i gästboken innan tolvslaget.

 

 

Jag börjar bli lagom på pickalurven - här hämtar vi skumpa på hotellrummet.

 


Inget nyår utan champagne.

 


Ju mer alkohol jag får i kroppen desto sämre fotograf blir jag - här en något suddig bild.

 


I väntan på tolvslaget utanför hotellet.

 


Fotografen (Jan) riggar kameran inför fyrverkerierna.

 

 

Min kamera tog inte lika fina bilder men ni får tänka er hur vackert det var över sjön.

 

 

Något måste sägas om denna bild.

Saken var den att jag fick igång dansgolvet med att be DJ:n spela den norska

schlagerlåten La de svinge. Senare under festen önskade jag även Rock around the Clock som

även den gjorde succé bland det äldre klientelet.

(Jag kan upplysa er om att jag och Jan var de yngsta gästerna).


När klockan började bli alldeles för sent för de flesta och dansgolvet bestod av några tappra par

ville jag avsluta nyårsfirandet med en tjusig final.

Så jag bad DJ:n köra igång Can't touch this med MC Hammer.


När det är fest och man har alkohol i blodet så får man göra lite tokiga grejer.

Jag sparkade av mig mina högklackade skor och dansade loss i strumplästen

och bjöd på den fulaste fuldansen ni kan tänka er. Och vid min sida hade jag Jan med slipsen runt skallen.


Jag körde alla klassiska moves inklusive running man, roboten, plocka äpplen och motorsågen.


Succé! I vart fall fick sig både hotellpersonalen, DJ:n och de gäster som fanns kvar ett gott skratt.

 

Jag hoppas att ni alla haft ett underbart nyår!

 

 

 

 

 

 

 

Min profilbild

Sök i bloggen