Ordning Och Reda


Nu har jag fått ordning och reda på allt nytt uppsatsmaterial som jag hittat. Det gäller att organisera redan från början eftersom jag alltid måste uppge källor och vara noga med fotnoter när jag börjar skriva. Jag gjorde misstaget en gång i början på utbildningen att skriva en liten uppsats och hade allt mateiral huller om buller. Tog dubbelt så lång tid att kolla upp om jag verkligen fotnotat rätt. Jag ska snart bege mig till biblioteket. Ville bara skriva ett litet blogginlägg så ni vet att jag fortfarande är vid mina sinnes fulla bruk och inte ligger ihopkrupen i fosterställning och tycker synd om mig själv. Det gjorde jag igår. Men det berodde mest på att jag var så trött. Nu känner jag mig bättre.

Idag ska jag börja skriva på det dokument som ska mailas till Handledarn dagen innan mötet nästa vecka. Han bad mig skriva ner hur långt jag kommit i tankar kring en preliminär disposition samt de frågor och svårigheter jag hitills tycker mig kunna förutse. Jag har en hel mindmap med svårigheter så det går nog relativt fort. Sedan ska jag läsa på om lite regler och råd när det gäller att skriva juridik. Visst, jag har skrivit PM och mindre uppsatser under juristutbildningen men inget som är så omfattande som denna uppsats. Det skulle kännas bättre för mig och även för mitt skrivande om jag friskade upp minnet en aning. Efter dagens studier ska jag köra bodycombat för första gången på flera månader. Kommer dö av utmattning.

 

Dagens trendiga outfit - mjukiskläder/träningskläder så jag kan gå direkt från bibblan till gymmet.

På Borås stadsbibliotek finns det inga juriststudenter som leker Top Model. Ganska så befriande.

Däremot finns det en hemlös man som sover sittandes och snarkar ganska högt. Mindre befriande.

 

Detta Bedrövliga Genusdravel


Är det bara jag som kräks på det överdrivna genustjafset? Likt SIBA-reklamen kommer hela den här löjliga hen-karusellen bli hatad och avskydd. I alla fall av oss lite vettigare människor som fattar att de så kallade könsstereotypa rollerna inte kommer brytas bara för att man vill göra alla små barn könslösa med hen-begreppet. Varför i helvete det finns folk som vill sudda ut grundläggande skillnader i könen övergår mitt förstånd. Män och kvinnor är utrustade för olika saker.

Ge ett flickebarn en leksaksbil och hon kommer ändå bädda ner bilen i sängen. Kvinnor tenderar att vara mer omvårdande vilket är fullt naturligt med tanke på att vi någon gång förväntas föda och ta hand om en liten bäbut. Barn ska självklart få möjlighet att leka med vilka jävla leksaker dom vill, men jag tänker inte tvinga mitt barn att leka med något som hon/han inte vill på grund av några vänsterliberala fjantars flumidéer om jämlikhet.

Rätt Till Insemination



En bekant postade en länk på Facebook som handlade om ensamståendes rätt till insemination. Det startade en väldigt intressant debatt. Jag har tidigare varit emot det då jag haft någon förlegad föreställning om kärnfamiljens betydelse och att det ska vara mamma-pappa-barn. Samhället såg annorlunda ut när jag var yngre. Att vara skilsmässobarn var något ovanligt när jag gick i mellanstadiet och ensamstående mammor fanns i stort sett inte. Nu för tiden tycks det krylla med ensamstående mammor.

Det samhälle vi går mot visar bara på att det knappast finns någon kärnfamilj att tala om längre ifall man med kärnfamilj menar mamma-pappa-barn. Det finns mamma-mamma-barn, plastpappa-mamma-barn, plastmamma-pappa-barn och i vissa fall pappa-pappa-barn. Idag kan man nästan stryka ordet kärnfamilj och istället försöka lägga fokus på ordet familj. I en bra familj ges ovillkorlig kärlek, man strävar efter att vara en bra förebild och försöker uppfostra barnet med sunda värderingar- oavsett familjekonstellation.

Det är lätt att uttala sig emot insemination av ensamstående om man aldrig känt den där överväldigande längtan efter att få ett barn. När hela ens kropp skriker av längtan. Det finns många kvinnor som är redo och vill inget hellre än att få barn - men det är inte alltid det finns en man till det. Hur mycket man än önskar och letar är det inte alltid man hittar personen man vill bilda familj med. Vi kvinnor har dessutom ett bäst-före-datum så vill man ha egna barn men inte har någon man måste man börja överväga vilka alternativ som finns.

Nu när jag själv börjar närma mig 30 och väldigt ofta känner en enorm längtan efter barn kan jag sätta mig in i frågan på ett annat sätt. Nu råkar det förvisso vara så att jag har en underbar sambo och kommer så småningom bilda den s.k "kärnfamiljen", men om jag inte hade haft det och åren tickade och chansen att få ett friskt barn blev allt mindre - då hade jag åtminstone velat ha möjligheten till insemination. Sen är det inte säkert att jag skulle gjort det för det skulle ändå kännas rätt freaky att låta sig insemineras med en främmande mans spermier.

En åsikt som kom upp ganska frekvent under Facebook-debatten var att barn inte är en rättighet. Men jag anser mig faktiskt ha en rätt att bilda familj med de medel som finns. Går det inte på den naturliga vägen med min sambo kan man idag få hjälp genom IVF, vilket pekar på att samhället faktiskt anser att kvinnan i någon mån har rätt till ett barn. Jag skulle dock inte dra det så långt som att låta inseminera mig med en donator om jag lever i en parrelation. Att få barn med någon annan än Jan finns inte i min värld.

Jag tror att det kommer ske en lagändring och att insemination för ensamstående kommer bli möjligt i Sverige. Det finns dock en sak som skulle få mig att rösta emot och det är ifall barnet inte skulle ha någon möjlighet att få veta donatorns identitet. Om Sverige skulle tillåta insemination av ensamstående från anonyma donatorer skulle barnet bli berövad möjligheten att få veta faderns identitet. Som adopterad vet jag vikten av att känna till sitt ursprung och jag skulle aldrig medvetet rösta för ett förslag som fråntar barnet halva sitt ursprung. Men om det sker genom en öppen donator lämnar det i alla fall möjlighet för barnet att kontakta fadern i framtiden.

Vad tycker ni om insemination av ensamstående? Är ni för eller emot?

Ni får vara anonyma om ni kommenterar.


Äckligt Nöjd


Jag är så äckligt nöjd över min mindmap. Har i stort sett fått ner vad hela min uppsats ska behandla. Alla tankar, frågeställningar och övrigt svammel kring brottet olaga förföljelse. Utöver det har jag börjat spåna på dispositionen och avsnittsindelningar, hittat ännu mer spännande material till uppsatsen och fått besked om att nästa veckas möte med Handledaren kommer äga rum i Uppsala. Och att jag samtidigt kan närvara vid ett uppsatsseminarie i straffrätt efter vårt möte. För att bli godkänd på termin 9 måste jag närvara vid sammanlagt fem så kallade uppsatsseminarier. På tre stycken som åhörare och de övriga två ska jag försvara min uppsats och även opponera på någon annans uppsats. Jag vet att reglerna såg helt annorlunda ut för en del av mina vänner. På den gamla goda tiden räckte det i princip med att man skrev sin uppsats och skickade in till sin handledare som då även var den rättande läraren.

Jag blev extra glad över att mötet tajmade in så bra med uppsatsseminariet. När jag nu ändå flyger tvärs över landet kan jag lika gärna slå två flugor i en smäll och spara åtminstone en resa. Vet inte om det beror på min nya studiemiljö och att jag får gratis påfyllning av kaffe på det mysiga kaféet bredvid biblioteket, men idag känns verkligen som min dag. Jag har gjort upp en plan, hållt mig till den och varit oerhört produktiv. Om ett par timmar ska jag iväg till gymmet och jag kommer dansa loss med ett stort leende på läpparna. För första gången under mitt uppsatsarbete känner jag en pirrande förväntan över att få skriva om olaga förföljelse. Jag ska njuta av den här känslan så länge den varar. Förhoppningsvis veckan ut och lite till.


 

Min fina mindmap.

 

The Working Title


God morgon mina vänner. Jag har precis checkat in på Stadsbiblioteket i Borås och känner mig otroligt lättad över att komma hemifrån. Missförstå mig inte nu. Jag älskar vår fina lägenhet men det har som bekant varit alldeles för svårt för mig att fokusera på uppsatsen hemma vid köksbordet. Just nu är det lite för mycket negativa känslor kopplade till hemmet som har med examensuppsatsen att göra. Att installera sig på bibblan känns som en frisk fläkt och jag tror att koncentrationen kommer komma tillbaka inom kort.

Jag fick till ett möte med handledaren den 6 mars så nu har jag exakt en vecka på mig att knåpa ihop ett första utkast till något som i slutändan ska föreställa en disposition. Det kommer bli en hel del osammanhängande frågeställningar och avsnittsindelningar men någonstans måste man ju börja. Idag ska jag försöka skriva ner och sammanställa alla anteckningar och postit-lappar med hjälp av en mindmap bara för att få en bättre överblick över ämnet. Uppsatsens working title är Olaga förföljelse - tolkning och tillämpning.

För övrigt kommer det bli en väldigt lång dag för mig. Direkt efter mina studier ska jag traska ner till gymmet och köra ett styrketräningspass och därefter zumba. Jag kommer inte hem förrän någon gång vid åttatiden ikväll.

Tårar I Ögonen


Jag såg ett väldigt gripande avsnitt av Spårlöst ikväll. Eller rättare sagt jag hann precis se de sista minutrarna då Helena fick träffa sin biologiska mamma för första gången sedan hon blev bortadopterad. De befann sig i Indonesien och det kunde lika gärna varit jag. Helena adopterades 1983 och kom från det barnhem jag låg på. Jag känner en hel del andra adoptivbarn och har sett otaliga andra program av Spårlöst. Vi känner alla att programmet liksom griper tag i en på ett väldigt känslosamt sätt. En gång skickade jag till och med in mina adoptionshandlingar till programmet men det då var det alldeles för många sökande/inte tillräckligt intressant att leta efter min biologiska mamma. På egen hand skulle jag aldrig leta om jag inte hade goda kontakter i Indonesien och snuskigt mycket pengar. För att hitta en person i Indonesien är som att leta efter en nål i en höstack. Jag vet inte riktigt om jag är beredd på att lägga så mycket tid och energi på det. Men visst skulle jag vilja träffa henne. Min vackra indonesiska mamma vars lockiga hår jag ärvt.

Den där tomheten som många adoptivbarn känner och som Helena hade känt hela livet har jag aldrig riktigt kunnat identifiera mig med. Kanske för att jag redan fått svar på mina frågor. Jag vet hur gammal min mamma var när hon födde mig, varför hon adopterade bort mig, vad hon heter, var hon kommer ifrån och hur hon ser ut. Min svenska mamma har till och med träffan min biologiska mamma på barnhemmet. Eftersom jag alltid vetat detta så finns det egentligen ingenting jag undrar över. Jag har dock fått en väldigt speciell syn på familjen och familjeband. Familjen betyder allt. Särskilt att få en biologisk tillhörighet till någon. Att få ett eget barn av mitt kött och blod är något som känns oerhört viktigt för mig. Jag kan känna en sorgsen ensamhet över vetskapen att det bara är jag som lever här i Sverige. Jag har inget blodsband till någon. Den smärtan har avtagit med åldern men ibland när jag ställs inför känslosamma tankar kan smärtan framkalla tårar av saknad.


 

 

Äntligen Hemma


Det har varit ett satans flängande denna helg. Blir så grymt imponerad av Jan som orkar köra över hundra mil på ett dygn. Borås-Lidingö-Uppsala-Borås. Själv har jag blivit bra på att hålla mig vaken under den fem timmar långa färden som det tar mellan Borås och Uppsala. Känns bra att kunna hålla Jan sällskap även om det mesta jag säger är strunt. Nu har vi snart varit hemma i ett par timmar. Vi hade bilen full med massa saker från bland annat IKEA och min mammas och pappas vind. Hade tänkt hämta ytterligare några små kartonger jag har ståendes i English källare men han var tvungen att jobba över på sjukhuset så han får ta med dom när han kommer på födelsedagsfesten.

Ja, snart är det min födelsedag. Känns sjukt overkligt. 29 år gammal. Eller ska man kanske säga 29 år ung? Jag känner mig ung. Jag ser ung ut. Det inbillar jag mig åtminstone. Finns bra många 29-åringar därute som ser rätt slitna ut för sin ålder. Nåväl. Rätt som det är slår det nog till hos mig med. Rynkor. Dålig hy. Lathetsfetma. Und so weiter. Får se till att inte stressa så mycket. Stress kan lägga på några år. Nu handlar det dock nästan bara om bra stress de kommande veckorna. Den där adrenalinstressen jag alltid känner när jag planerar årets traditionsenliga maskeradfest är bara bra. Nej, dags att stänga ner här och fortsätta njuta av helgen tillsammans med världens bästa sambo.


 

Roliga kort från barndomen - jag och brorsan.


 

 

Förberedelser Inför Festen


Jag har absolut ingenting att komma med. Inte egentligen. För tillfället känns saker och ting so freakin boring. Jag vill göra något kreativt. Något spännande och skapande. Som man får glädjekickar av. Och nu pratar jag inte om att träna eller skriva en fet jävla uppsats. Det tillhör vardagen. Jag vill göra något utöver det vanliga. Som ger mig tillfredställelse. Har känt en gnagande rastlöshet under hela dagen. Och så slog det mig. Jag fyller ju år snart vilket innebär en passa rolig planering gällande mat, musik, dekoration och eventuella tävlingar. Temafest så klart. Det har jag alltid när jag fyller år. Denna gång blir det en 50-tals fest. Jag slängde med 60-tal också. Mest för att få in lite fler låtar på musiklistan, men fokus kommer ligga på det glada 50-talet. Satt ett par timmar under kvällen och klickade runt på nätet vad för typ av dekoration jag ska beställa samt tittade på Grease för att få inspiration.

Nu har jag maten, musiken och min egen utklädnad klar. Sista osa-datum för inbjudna gäster är den 5 mars så jag kan ännu inte beställa hem tallrikar, muggar och dylikt eftersom jag måste veta exakta antalet gäster. När det gäller själva dekorationen kommer det bli en explosion av glada färger på ballonger, girlanger, serpentiner och confetti. Jag ska verkligen försöka pynta vardagsrummet så glatt det bara går. Det återstår fortfarande mycket förberedelser men jag vet vad jag gör och är inte ett dugg orolig. Självklart kommer det inte komma lika många som på tidigare fester efersom jag flyttat 50 mil bort, men jag är oerhört tacksam för mina kära vänner som faktiskt tar sig hit till Borås för att fira min födelsedag. Sen finns det alltid ett litet gäng med avhoppare i sista stund vilket alltid är lika tråkigt när man ansträngt sig för att göra en bra och välplanerad fest, men det kommer man aldrig ifrån.

Lite passande saker jag hittat till festen:



Servetter med 50-tals tema                       Matchande muggar           Tallrikar i form utav vinylskivor


En Plan Tar Form


Att somna efter middagen är inte att rekommendera. Speciellt inte när man äter middag tidigt och gör misstaget att lägga sig på sängen direkt efter intagen måltid. Både jag och Jan slocknade som klubbade oxar igår och sov till strax före halv elva på kvällen. Pensionärsvarning? Lite grann kanske. Det var svårt för mig att somna om. Jag tyckte i alla fall det men tydligen snarkade jag som en karl efter bara några minuter. Hur som haver. Kände mig en smula trött imorse när jag stod på crosstrainingmaskinen. För att inte tala om benpressarmaskinen. Hade jag bara stängt ögonen för en kort minut skulle jag somnat på fläcken. Misstänker starkt att min trötthet har något att göra med helvetesveckan som slår till när som helst. Blir alltid nästan sjukligt trött. Funderar på att testa Femal Balans.

Jag genomförde mitt styrketräningspass och efteråt spatserade jag upp till stadsbiblioteket. Som jag tidigare nämnt behöver jag komma hemifrån för att jobba med uppsatsen. Blir tokig här hemma. Jag fixade lånekort så jag kan logga in på deras trådlösa nätverk och kikade runt lite grann. Hela biblioteket är tydligen nyrenoverat och de har ett mysigt litet café i samma byggnad där jag kan köpa mig kaffe. Fanns några bord i entrén där jag kan sitta och äta mina lunchlådor samt bord lite längre in i biblioteket. Inte helt tyst men det vill jag ju inte att det är. Man kan höra ett dämpat sorl från bibliotekets besökare när man befinner sig vid studieborden längst in. Perfekt. Börjar faktiskt se fram emot att få lägga beslag på ett bord och bara bre ut allt mitt uppsatsmaterial.

Imorgon ska jag och Jan åka till Lidingö på begravning. Det blir till att sträckköra drygt fem timmar. Efter Stockholm åker vi till Uppsala och sover hos mina föräldrar. På lördag morgon ska vi till IKEA en vända och efter klockan 15.00 åker vi hem till English som då ska ha slutat jobba. Har ju några lådor och kassar med kläder kvar där sedan förra gången jag var i Uppsala. Om allt flyter på smidigt är vi hemma i Borås igen sent på lördag kväll. Idag måste jag greja med tvätten, packa, handla, städa och se till så att katterna har allt dom behöver innan vi åker imorgon bitti. På måndag har jag förhoppningsvis fått besked från handledaren om vi kan ha det där mötet. Fick svar från honom igår att han skulle återkomma när han kikat i sin kalender. Han förstod mina känslor och jämförde uppsatsarbetet med en slags manodepressiv verksamhet. Det fick mig att dra på smilbanden.

Saker och ting känns inte lika hopplöst idag. Jag har en plan som jag jobbar med i huvudet. Och den planen kallas även för mindmap. Nästa steg gällande mitt uppsatsarbete blir att få till en mindmap av alla mina röriga anteckningar och postit-lappar. Jag tror det kommer göra mitt arbete mer överskådligt och dessutom kan jag se alla mina idéer och funderingar på ett och samma papper. Lite lättare att greppa och jobba vidare med. Men först och främst ska jag se till att ha allt material samlat och organiserat. Har hittat diverse relevanta rapporter och rättsfall som jag sparat på datorn men jag behöver skriva ut allt så jag har det i pappersform framför mig. Eftersom jag är en smula teknikfientlig så litar jag inte på datorer. De brukar alltid jävlas med mig och kan dö när som helst. Visst kan man göra backuper och liknande löjliga saker, men jag föredrar att jobba med material man kan ta på.


 

Stolt ägare av ett bibliotekskort. Hahaha.

Tack Gode Gud


Tack gode gud för kloka människor. Tack för kloka läsare som kommer med kloka råd. Jag har en tendens att lyssna mer på personer som befunnit sig i samma situation än på folk som inte har någon aning om hur det är att skriva en uppsats men ändå klappar mig på ryggen och säger att det ordnar sig. Idag har jag fått den i särklass längsta och mest hjälpfulla kommentar någonsin på denna blogg. Och när jag läser den om och om igen (för det var ett par riktigt bra tips som jag ska ta till mig) börjar saker och ting klarna. Den där knuten av trådar känns lite lösare. För första gången på evigheter känner jag mig motiverad att ta tag i saken. På riktigt. Det är ju det här jag är bra på. Eller var bra på en gång i tiden. Att planera, strukturera och sortera.

Ärlighet Varar Längst


Nu har jag skickat iväg ett mail till min handledare där jag bett om ett möte angående min uppsats. Känns som om jag kan behöva lite handledning. Får se om mötet blir i Uppsala eller Stockholm. Vilket som egentligen. Jag var ärlig och berättade att jag har haft det lite svårt i starten. Lika bra att vara rak från första början. Och jag kan fortsätta med att vara ärlig mot er. Jag går ständigt i uppsatstankar vilket kan vara oerhört irriterande ibland. Har svårt för att koppla bort uppsatsen när det är helg men jag måste verkligen jobba på det. Annars kommer jag bli skogstokig.

Den där dispositionen som jag ska skriva finns i skallen men jag får inte riktigt ner den på ett papper. Däremot har jag säkert skrivit den på ett tjugotal olika papper. Den där förbannade röda tråden man ska ha när man skriver uppsats vet jag inte riktigt hur jag ska hitta. Jag har säkert minst ett tiotal trådar som klumpat ihop sig till en svårutredd knut. Jag har anteckningar på diverse papper, post-its och utskrifter som ligger huller om buller. Känns rörigt. Likaså mina tankar. Suck. Om jag lyckas få till ett möte så har jag i alla fall en deadline att jobba mot. Behöver lite press känner jag.


 

 

Good Morning To You


Kaffet kokar, äggen sjuder och jag är ombytt inför träningen. Har varit sjuk de senaste dagarna i en väldigt irriterande förkylning som slagit till rejält. Värst är det på eftermiddagen/kvällen. Fått ställa in både zumba och spinning, men idag tänkte jag försöka lura min kropp och träna på morgonen istället. Näsan rinner lite men det är i alla fall inget hinder för lite indoor-walking och styrketräning. Än så länge har min viktnedgång fortsatt att klättra nedåt. Jag håller tummarna att det håller i sig även under helvetesveckan då jag normalt brukar svälla upp 1-1.5 kg. Vi får se på måndag om jag lyckats hålla vikten.

Det Vankas Bröllop

 

 

Jag blev så lycklig när jag tog in posten i eftermiddags.

Vi har fått en inbjudan till bröllop.

Vår första gemensamma post som sambos - en bröllopsinbjudan.

Haha, vad fånig jag är men kan inte låta bli att älska bröllop.

 

Oh So True


 

 

Sängliggandes


Jag har legat i sängen större delen av dagen. Mitt huvud tog rätt mycket stryk efter morgonens migränanfall. Shit happens. Borde vakna rätt tidigt imorgon så mycket som jag vilat och sovit idag. Tänkte börja skriva på uppsatsdispositionen snart. Har inte tagit mig igenom allt material än men det finns några saker jag kan få ner på papper. I alla fall tillräckligt för att stilla mitt samvete. Jag får variera skrivandet med läsning. Kommer ju ändå behöva läsa om vissa saker medan jag skriver. Önskar ibland att man hade fotografiskt minne. Tänk så mycket tid man skulle vinna på det. Nåväl. Nya tag imorgon. När jan är klar på jobbet ska vi ta oss en powerwalk. Lite frisk luft gör oss båda gott. Tjingeling.



Front Page News


Jönköpings Nytt visar bilder på alla fantastiska modeller från modevisningen - och en bild på mig i full bröllopsmundering. Hahaha. Boel tipsade mig imorse att vi hamnat i tidningen. Dels som åskådare till modevisningen och sedan kom jag med - som brud. Det var ju en smula otippat. Jag var ju bara en besökare som provade en brudklänning. Tack ännu en gång till Boel och Jörgen för en jätterolig mässa. Och massa kärlek till Jan som följde med och faktiskt verkade ha riktigt trevligt. Han är stolt över sin lilla wannabe-bride.

 

Veckans Biggest Loser


Invägning vecka 1:

Vikt: 58.1 kg
Fett: 17.5 %
BMI: 24.5

På en vecka med regelbunden träning och kontrollerad kost har jag gått ner 1.8 kg. Nästan två kg. Inte illa pinkat även fast jag gärna hade sett att det varit precis 2 kg. Nåja. Nu är det ny vecka och nya tag. Jag har 5 veckor och 5 dagar på mig att gå ner 4 kg. Den här dagen startade dock med migrän så jag är tvungen att avboka kvällens träningspass. Av erfarenhet har jag lärt mig att jag kan få två migränanfall på en dag om jag inte vilar minst ett dygn efter det första anfallet.

Jag blev tyvärr inte veckans Biggest Loser utan den titeln gick till Jan som under samma tid gått ner 2.5 kg. Fast till mitt försvar så är han ju faktiskt lite större än mig. Och stora människor går ner mer i kg än små. I förhållande till kroppsvikten har vi nog gått ner ungefär lika mycket. Men till hans försvar så har han faktiskt inte tränat som jag gjort. Det har blivit en och annan powerwalk men ingenting mer.


A Happy Wannabe Bride


 

Det blev en spontan fotografering med Jörgen under mässan.

 

 

Den här underkjolen är beställd och kommer göra klänningen mer puffig.

 

 

Den vackra slöjan.

The Present And The Future


 

Vi bara tjuvtränar lite.

Fotograf Jörgen Lundh.

Hopes And Dreams


Vilken fantastisk dag det har varit. Jag har fått gå omkring med kärleken vid min sida och tittat på mängder med vackra saker. Allt från ringar till blommor till bröllopsklänningar samt provsmakat läckra snittar. Och det bästa av allt - jag fick prova mina drömmars brudklänning. Det sprang runt en hel del folk i diverse klänningar men jag tror jag blev mest utstirrad av dom alla efter att Boel hjälpt mig byta om och jag kom in i mässhallen igen. Jan sa att jag fullkomligen strålade av lycka och att klänningen passade mig perfekt. Kan man bli kär i ett plagg så blev jag det idag. Men utan att bli alltför långrandig så tänkte jag dela med mig av vad mässan hade att erbjuda genom att visa er bilder istället. Så håll i hatten alla bröllopstokar - nu kommer det massa bilder.


 

Redo för mässan.

 

 

Hälsar på Boel och Jörgen. De hade gjort så fint i sin monter.

 

 

Boel sminkar Sandra inför modevisningen.

 

 

Ett litet axplock av Studiomix bröllopsfoton.

 

 

Söker ni bröllopsfotograf och makeupartist? Boka Studiomix.

 

 

Där vid kameran hänger min bröllopsklänning som jag ska få prova.

 


Fanns andra klänningar på mässan men ingen som slog min.

 

 

Jan med vår blivande bröllopsfotograf.

 

 

Älskade underbara vänner! Ni var så duktiga idag.

 

 

Modevisning.

 

 

Sandra - vacker som en prinsessa.

 


Sandra var den enda av modellerna som verkligen visste hur man skulle gå på en catwalk.

 


Lyckan, kärleken och meningen med livet.

 

 

Tack älskling för att du följde med mig och för att vi kan dela varandras drömmar.

 

 

Kollar in hur insidan av en festlimousine ser ut.

 

 

Ett vrålåk helt enkelt.

 

 

El grande finale - jag får prova min bröllopsklänning.

 

 

Det vackraste släp jag sett.

 

 

Sen blev det en spontan fotografering framför limon.

 

 

Jag provar klänningen utan underkjol. Med underkjol blir den lite mer puffig.

 


Jag ville aldrig ta av mig klänningen men vid tretiden var det dags för oss att åka hem.

När vi var hemma och hade landat i soffan sa Jan något till mig som fick mina ögon att tåras.

Han sa att han älskade mig och att jag kommer bli en sådan vacker brud åt honom.

 

 

 

 

 

 

 

Here Comes The Bride


Snart dags att sova. Vi ska upp förhållandevis tidigt imorgon för att åka på bröllopsmässan. Det är väl ungefär en timmes körtid mellan Borås och Jönköping och jag vill vara där tidigt. Jag kom på en sak ikväll. Det absolut bästa jobbet någonsin måste ju vara att jobba som bröllopsklänningsmodell. Vilka fantastiska kreationer det finns. Och imorgon ska jag få prova en av dom. Eftersom jag är lika lång som en hobbit lär jag nog drunkna i klänningen men vad tusan gör det. Har aldrig testat en brudklänning förut. Känns lite pirrigt. Inte för att jag ska köpa något, men man måste ju få prova någon gång. Och drömma. Gud, vad jag ser fram emot morgondagen. Min kamera har nyladdat batteri och är nerpackad i handväskan. Here comes the wannabe-bride. Och jisses vad jag älskar min sambo som följer med på sådana här upptåg.




Den här klänningen ska jag få testa imorgon.



Fantastiskt vackert släp.

2 Modeller Sökes


‎2 modeller sökes för plåtning till webbutik.

Det rör sig om ca 40 plagg (klänningar).
Bilderna får användas i modellens portfolio. Ersättning enl. överenskommelse.

Längd min 175 cm.
Storlek 36-38.

Fotograf Jan Monsen. Studio i Borås.
Intresseanmälan skickas till mail@janmonsen.se

Det är inte vi som väljer ut modellerna men vi förmedlar alla intresseanmälningar vidare till kunden.



Jag Ville Bara


 

Jag ville bara önska er en trevlig helg.

Imorgon åker vi till Jönköping på Bröllopsmässan 2012. Jippie!


 

 

I Got Booty


Vad som än sker med min kropp efter dieten och träningen vill jag inte förlora min rumpa. Jag älskar min väl tilltagna bakdel och kommer älska den ännu mer när resten av kroppen är slimmad. Så för att summera önskar jag mig en platt mage, tonade armar och en gigantisk röv. Det är drömkroppen. Tyvärr kan man ju inte välja var fettet ska försvinna. Man kan önska men i övrigt är det bara att köra på med kondition, styrketräning och kontrollerad kost. Kommer bli så bra det här. Tjingeling!



I got booty - yes I do. I got booty - how about you?

En Lång Dag


En lång dag definierar jag som en dag då det dröjer lite extra länge tills jag får träffa Jan. Ikväll kommer vi precis gå om varandra. Han slutar jobbet när jag åker iväg till gymmet. Idag blir det zumba. Och styrketräning med fokus på ben och rumpa. Går man på diet får man vara extra försiktig så att man inte tar ut sig för mycket. Än så länge har jag lyckats upprätthålla en bra balans. Ser faktiskt fram emot vägningen på måndag. Jag tror dock att Jan kommer ha gått ner mer än mig även fast han inte tränar. Vet inte om jag inbillar mig men tycker mig faktiskt se viss skillnad på hans mage. Min mage är inte lika uppblåst som den brukar fast det kommer väl ändras när helvetesveckan kommer.


 

Middagen består av mycket grönsaker samt fisk eller skaldjur.

 

 

Ett exempel på frukost är rökt lax och honungsmelon.

 

 

En god lunch kan vara varm chevreost med grillade grönsaker.


 

 

So Freakin Funny


Gluteus Maximus


Jag hade förbaskat ont i min gluteus maximus (rövmuskeln) imorse. Träningsvärk och inget annat. Snuskhumrar. Tog beslutet att låta bakdelen vila idag och koncentrerade mig på överkroppens muskler. Och magen förstås. Jag är andra veckan in i träningen och märker vissa skillnader. Kul med förändringar hur små de än må vara. Så länge det handlar om positiva sådana. Till exempel är jag glad över att inte behöva lika mycket motvikt som jag hade i början när jag tränar pullups. Mina armar sväller fortfarande upp markant när jag gjort några biceps eller tricepsövningar men de lägger sig ganska snabbt efter träningspasset. Om några veckor hoppas jag på att få en hint av lite mer tonade muskler.

Vad gäller kosten så är både jag och Jan överlyckliga att utrensningsfasen är över. Det började bli rätt trist att bara äta kokt fisk och grönsaker. Inte så mycket smaker eller variation. Men nu är vi inne i fas 1 och kosten tillåter lite mer smarriga saker som till exempel chevreost och olika typer av bär. För att inte tala om vår goda frukost på himmelskt god rökt lax och en tjock skiva honungsmelon. Mumma! Inget rött kött än så länge utan vi ska klara oss på fisk, skaldjur och kyckling. Ikväll ska vi grilla lax och grönsaker i ugnen. Tänkte marinera fisken i fisksås, lime, chili, färsk vitlök och koriander. Lär bli ganska smarrigt. Men först blir det en powerwalk med min kära sambo när han kommit hem från jobbet.


 

Hittade en gammal riktigt hemskt bild på mig när jag var förfärligt underviktig.

Kroppen bestod bara av skinn och utstickande ben. Vägde ynka 42 kg.

Visade bilden för Jan igår och han lovade att tvångsmata mig

om jag någonsin började se ut så där igen. Men dit ska jag definitivt inte igen.

Förstår inte hur jag kunde tycka att jag såg hälsosam ut. Usch!

 

 

På denna bild består jag av mer muskler och former.

Jag var ordentligt tränad och bestod i princip enbart av 46 kg muskler.

 


Bröllopsmässan I Jönköping


Jag är eld och lågor över bröllopsmässan som jag och Jan ska åka till på söndag. Våra kära vänner Boel och Jörgen har en monter där för att promota sitt företag Studiomix. Ett oslagbart koncept med både bröllopsfotografering, hår och makeup i ett. Som blivande brud kan det kännas stressigt att ta sig mellan frisör och makeup till bröllopsfotografering. Studiomix erbjuder en lösning med både fotograf och makekupartist i samma paket. Ska bli kul att hänga vid deras monter och jag ställer upp med mitt hår ifall Boel behöver visa bruduppsättningar. Älskar verkligen bröllop. Kommer gå omkring och bara njuta av allt. Klockan 12 tror jag det skulle vara en visning och jag kommer armbåga mig fram till en bra plats. Med kameran i högsta hugg förstås. Ska ta mängder med härliga bilder till min blogg.

Egentligen har jag redan hittat den perfekta brudklänningen, men man kan alltid titta på alla kreationer. Min drömklänning är axelbandslös, mycket volym, korsettsnörning, fantastiskt släp och fullt med vackra detaljer. Det var min underbara vän Boel som mailade mig en bild och jag föll pladask. Till och med Jan sa att den var så fantastiskt fin och skulle passa helt perfekt på mig. Det ni! Folk undrar förstås om vi ska gifta oss. Ja, någon gång. En tös måste ju få drömma. Och nu råkar det bara vara så att hon hittat sig en prins som delar samma drömmar. När man nu vet att man kommer gifta sig så finns det väl inget som säger att man inte kan börja planera? Jag vet i alla fall vilka som ska bli mina brudtärnor. VD:n och Butikschefen så klart. Har till och med hittat en bild på hur deras klänningar ska se ut. Åh, bröllop är så underbara!



Går ni i giftastankar och behöver fotograf, håruppsättning och makeup?

Då kan jag varmt rekommendera våra underbara vänner Boel och Jörgen.


För att komma till Studiomix hemsida klicka HÄR.

Med Lite Vilja


Kom precis hem från gymmet. Det har gått bra med träningen. Jag pressar mig inte för hårt och lyssnar på min egen kropp. Igår var jag så där märkligt trött i kropp och själ. Började läsa men var tvungen att sova en timme mitt på dagen, blev piggare men fortfarande inte tillräckligt för det spinningpass som jag hade bokat på kvällen. Så jag avbokade det och fick med mig sambon på en powerwalk i kvällsmörkret istället. Trots att det snöade var det riktigt mysigt att gå vår entimmesrunda i skogen. Dessutom fick vi lite kvalitetstid samtidigt som vi motionerade. Allting blir ju så mycket roligare när man har en sambo. Till och med viktnedgångsdieter.

Uppsatsläsningen går bra vissa dagar och mindre bra andra dagar. Måhända låter det en aning motsägelsefullt men jag har svårt att koncentrera mig när det är för tyst omkring mig. När jag pluggade på juridiska biblioteket så satt det en hel drös med juridikstudenter som läste böcker, knappade på laptopen, sprang ut för att svara på mobilsamtal etc. Jag har aldrig pluggat så bra som när det varit lagom med liv och rörelse omkring mig. Har börjat fundera på om jag kanske ska börja åka ner på stan och sätta mig på något bibliotek eller liknande. Måste bara lösa det här med lunch och mellis. Äter ju lite speciellt nu och kan inte/ har inte råd att luncha på stan varje dag.

Med lite vilja ska jag nog få in ett bra tempo vad gäller träning och uppsatsarbete. Först trodde jag det skulle bli enkelt. Att det bara skulle vara att läsa igenom allt. Men jag får ju tankar och idéer hela tiden som jag skriver upp men som jag inte vet om det skulle kunna leda till något bra. Nästa vecka måste jag börja skriva på min disposition oavsett om jag hunnit igenom allt material eller ej. Jag hittar nya saker hela tiden och har nu säkert hundra olika trådar att följa. Och så ska jag lyckas med att hitta en enda röd tråd. Nej, som det är nu känner jag mig mer förvirrad över uppsatsen. I sinom tid faller förhoppningsvis allt på plats. Kanske med lite hjälp av min handledare som jag ska kontakta om ett par veckor för att boka in ett möte.





Lilla Lull utanför juridiska biblioteket i Uppsala.

Det Bästa Stödet


Jag är så tacksam över att Jan stöttar mig och finns vid min sida i kampen mot kilona. Det är verkligen tusen gånger lättare när man är två och särskilt när den andra personen är ens sambo. Hade jag varit själv skulle jag nog redan gett upp. För det är bara att erkänna. Jag är ett matvrak och älskar verkligen att äta. But there's a time for everything. Dieten är bara något tillfälligt. Jag säger inte att jag ska sätta igång att svulla efter plåtningarna, men man kan i vart fall unna sig något extra gott när suget är som störst.

Imorgon är sista utrensningsdagen och från och med torsdag kan man äta mer varierat och gott. Vad vi båda upptäckt under dessa två dagar är att vi lärt oss uppskatta mat ännu mer. Tidigare kunde det finnas många tillfällen då vi slarvat en del med vad vi stoppat i oss och även ätit ganska oregelbundet. Och definitivt goffat i oss på tok för mycket skräpmat, chips, läsk och godis. Kommer bli en spännande invägning nästa vecka. Slår vad om att Jan gått ner mer än mig. Så orättvist att män har lättare att gå ner i vikt än oss kvinnor.


 

I Love You This Much


 

"Du vet att du är kär när du inte kan/vill somna för att verkligheten äntligen är bättre än dina drömmar."


-~ Jag älskar dig Jan Monsen ~-

 


Have A Good One


Jag måste väl erkänna att den här dagen inte känns ett dugg speciell. Inte egentligen. Men ändå så önskar jag alla er som faktiskt uppskattar alla hjärtans dag en bra sådan. Ska jag vara ärlig så har alla andra dagar med Jan känts mer kärleksfulla än just denna kommersiella dag. Nu menar jag självklart inte att han inte är kärleksfull idag. Bara det att den här dagen känns en smula oäkta. Fast jag är ju en obotlig romantiker så jag njuter ändå av att se allt ståhej. Jag gillar tanken med en kärleksdag där man kan visa sin uppskattning för personer man älskar. För har vi en kanelbullens dag så kan vi ta mej tusan ha en kärlekens dag. Allt med kärlek är bra. Och har man inte en livspartner så finns det andra personer att visa sin kärlek till. Vänner till exempel. Gör en fin dag för någon du älskar och skippa allt gnäll.



Känslan av vänskap är som att bli behagligt mättad av en oxstek;

kärleken som att bli förfriskad av champagne.




Det Händer Grejer


Vår gemensamma kalender är för tillfället rätt fulltecknad. Vill folk hitta på något så finns det än så länge fyra lediga datum. 10 mars, 17 mars, 21 april och 9 juni. Det känns kul att ha så mycket uppbokat med så mycket roliga grejer men samtidigt en smula chockerande. Trodde väl inte att jag skulle bli så uppbokad när jag flyttat 50 mil från Uppsala men tji fick jag. Mycket beror ju på att jag och Jan är ett team nu. På riktigt. Jag är planeringsansvarig och har koll på viktiga datum för plåtningar och diverse. Vi diskuterar alltid med varandra om det dyker upp något uppdrag eller förfrågan från en eventuell kund. Men det är inte bara plåtningar som upptar våra helger. Det blir en och annan fest också. Man kan förvisso försöka kombinera nytta med nöje och fota innan festen om modellen står på gästlistan.

Sambolivet har än så länge bara medfört fördelar. Jag tror inte vi kommer stöta på några problem i framtiden heller när vi bor på 120 kvm och i en tvåvåningslägenhet. Skulle man bli arg eller irriterad finns det gott om utrymme att dra sig tillbaka och vara ifred. Just nu blir jag bara smått vansinnig på katterna som ibland ska leva rövare när jag försöker jobba med uppsatsen. Jag kan liksom inte bara låta dom klösa på möbler eller riva på tapeter. Det blir till att jaga dom några varv och skrika på dom. Men vissa dagar går det bättre. Som idag på förmiddagen. Slukade nästan hundra sidor utan problem. Gjorde ett avbrott runt lunchtid för att åka till gymmet och när jag kom tillbaka tyckte Sigge att jag inte ägnat honom tillräckligt med uppmärksamhet. Så just nu är koncentrationen lika med noll.


 

Man kan inte ligga på latsidan för då får man ingenting gjort.

 

Biggest Loser Monsen Edition


God morgon kära vänner. Redo att gå ner lite i vikt? Jag är sjukt taggad. Efter att ha ägnat många timmar åt mental träning är jag övertygad om att detta kommer gå bra. Jag menar, om jag lyckats med bedriften att sluta röka utan hjälpmedel så borde detta kännas lika lätt som en promenad i parken. Till frukost under de kommande tre dagarna bjuds det på 1 omega-3 berikat ägg, naturell lättyoghurt, grönt te och ett glas vatten. För tillfället försöker jag få i mig vattnet. Är ovan vid att dricka utan att vara törstig vilket ofta resluterar i att jag egentligen dricker för lite om dagarna. Men då jag har en specifik meny att följa försöker jag tänka mindre och bara köra på.

Invägningen imorse bjöd inte på några direkta överraskningar. Vågen visade på 59.9 kg och jag har således 5.9 kg att bli av med på 6 veckor och 5 dagar. Inte så gott om tid med andra ord. Men med en jävla massa vilja, disciplin och träning ska det gå. Min sambo hakar också på då han anser sig ha några extrakilon att bli av med. Fast det är ju inte lika bråttom för hans del. Han kommer ju stå bakom kameran. Så idag startar vi Biggest Loser Monsen Edition. Varje vecka är det en ny invägning och för min del hoppas jag att vikten inte står still. Jag har inte riktigt tid med det. Förbränningen måste ökas och det betyder att jag får köra de där urtrista intervallträningarna på löpbandet.

Det finns självklart andra dieter man kan prova på men av erfarenhet vet jag att den jag kör med nu fungerar om man följer den till punkt och pricka. Man kan bli lite tjurig den första veckan eftersom man låter bli alkohol, socker och andra sötsaker. Och för min del innebär det inget saltlakrits. Men jag och Jan har kommit överens om att man drar sig tillbaka på varsitt håll i lägenheten om humöret skulle börja tryta. En annan effektiv diet för att gå ner snabbt i vikt är den så kallade dumpa-mig-dieten. Det är dock en diet varken jag eller Jan någonsin vill prova på.

Vi använder en speciell våg som inte bara visar vikten utan mäter kroppsfett och BMI. Det är bara att ställa sig på vågen och så sköter den resten. Resultatet registreras på en hemsida där vi kan följa våra egna kurvor. Riktigt smidigt och gör invägningen lite roligare. Det är bara att logga in på sidan och så kan man följa resultatet. Förutsätter så klart att man har tillgång till internet.

Invägning:

Vikt: 59.9 kg
Fett: 18.7 %
BMI: 25.3


 

Så här ser sidan ut på internet där man följer sin viktkurva.

 

 

Vågen finns i svart och vitt.

I Love Ma Baby


 

Jag älskar min sambo. Var så ledsen över att jag inte hade några nya modellbilder

så älsklingen kikade i sitt bildakriv och fixade i ordning denna snygga bild till mig.


Bästaste bäst! Nu blev jag superglad.

Jag Vill Plåta


Jag blir så avundsjuk på alla mina modellpolare som bara spottar ur sig ena grymma modellbilden efter den andra. Och jag blir så sugen på att plåta men jag kan inte göra det just nu för jag har gått och blivit en liten tjockis. Men det ska bli ändring på det nu. Har förvisso sagt det i flera veckor men nu börjar tiden verkligen rinna iväg. Imorgon ska jag väga in mig och då kommer den horribla vikten avslöjas. Efter helgens gottande tror jag att vågen defintivt ligger över 60 pannor. Hade jag varit en sjukligt överviktig person skulle det gått fort att loosa 5-6 kg i början men eftersom jag inte är det kommer jag få kämpa hårt för att tappa den vikten. Från och med imorgon återgår jag till jetset-dieten tills jag nått min målvikt.

När jag väl nått min målvikt ska jag se till att plåta järnet. Inte bara för glamourkalendern utan även med Jan. Jag har tusen idéer och det vore skönt att hinna fota innan jag förvandlas till en liten tjockis igen. För det är bara att acceptera - livet kan vara grymt mot våra stackars kvinnokroppar. Det gäller att försöka ta hand om den så gott det går. Åldern kommer inte göra det lättare. Och den dagen det kommer en liten mini-monsen vill jag inte vara tjockare än nödvändigt. Jag vill fortsätta träna och röra på mig för att lättare kunna återgå till min normalvikt. Nu har jag förstås ingen aning om hur min kropp kommer må under och efter graviditeten, men om jag har som mål att behålla en sund kost och regelbunden träning borde jag förbättra möjligheten att bli av med graviditetskilon.

Det huvudsakliga syftet med min kost och träning är alltså att gå ner i vikt inför kommande plåtningar. Varje vecka fram till den 31 mars ska jag väga in mig och ni kommer kunna följa min kamp mot klockan och kilona. Imorgon börjar jag med en tre dagars utrensning innan första fasen kickar igång. Är ni intresserade att haka på så får ni hojta till. Jag kan lägga ut vad jag äter och hur jag tränar om det är fler tjejer därute som vill bli av med några extra kilon. Vi får peppa varandra. Varje gång jag blir sugen på lakrits eller andra onyttigheter måste jag tvinga mig själv att tänka på målet. Det går inte att fuska nu när det är så lite tid kvar. Det är inte bra att gå ner mycket i vikt under kort tid, men när man inte har något annat val så är det bara att bita i det sura äpplet och köra på.


 

Drömkroppen - detta är mitt mål.

Before And After


 

För en månad sedan stod det drygt 30 flyttkartonger och diverse bråte i vardagsrummet.

 

 

Idag försvann de sista kartongerna.

 

Vi har fått ett fantastiskt fint hem.

 

 

Årets Första Photoshoot


Idag hade vi besök av en grymt duktig modell som skulle ha lite bilder till en amerikansk tidning. Kläderna kom från London och var något utav det coolaste jag sett. Latex för hela slanten. Modellen var som en posemaskin och plåtningen var klar på under en timme. Jag agerade assistent vilket även inkluderade att försöka hålla katterna borta från studion. Det gick faktiskt riktigt bra. Vid ett par tillfällen sprang Sigge framför modellen men hon skrattade bara. Jag kan dock inte låta bli att undra hur det blir i mars när vi har vår kalenderplåtning. Då ska ju även jag fotas och kan inte agera kattvakt. Nåja. Det blir nog bra.

Lite förvånande att Frezze var den katt som poserade bäst. När Jan var klar så lade sig Frezze på golvet och åmade sig. Nästan som om han förstod att han var i en fotostudio. Jag tog så klart fram min kamera och lyckades knäppa några härliga bilder. Sen tog jag upp Sigge i famnen och Jan lyckades fota ett helt underbart kort på oss. Jag ska nog få katterna att bli vana framför kameran. Har storslagna planer. Hehehe. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Så roligt med att ha en sambo som är fotograf för så fort jag har en idé vet jag att han ställer upp. Hur tokiga de än är. Tur att vi har samma sorts humor.


 

Sigge & Sussi

 

 

Frezze flörtar med kameran.

 

Get Up Stand Up


När jag inte kan finna styrka i mig själv får jag ta hjälp av den personen som står mig allra närmast. Som känner mig utan och innantill och som älskar mig trots djupa dalar. Min sambo. Som tur var händer det inte alltför ofta att jag blir så deprimerad, men när det händer är det inte mycket man kan göra än att lägga sig i fosterställning och vänta ut det. Sakta men säkert börjar jag få tillbaka livsglädjen och drar allt oftare på smilbanden. Jag kommer så småningom känna den där inre friden som jag varit utan de senaste dagarna och när det händer kan allt återgå till det normala och ni slipper läsa om så mycket dysterhet.

Nu är det helg och min underbara man står i köket och lagar fredagsmiddag. Imorgon har vi bestämt att fira alla hjärtans dag. Våra hjärtans dag. På måndag hade vi nämligen tänkt börja med en mer hälsosam kost vilket utesluter en hel del livsmedel. Jag har ju ett mål med min viktnedgång och tiden börjar rinna ut. Snart är februari slut och plåtningen är i mars. Jan ville gärna haka på vilket jag är tacksam för. Bor man tillsammans med någon är det bra mycket lättare att sköta sin kost om ens sambo också är med på noterna.


Jag - Ett Vrak


Sakta men säkert börjar jag återfå lite av lugnet. Det är snart helg och jag har chans att få kvalitetstid tillsammans med Jan. Igår kväll gick vi igenom kalendern och insåg att vi har endast tre lediga helger fram till mitten av juni. Vi är uppbokade med plåtningar, fototräffar, bröllop, fester och diverse andra tillställningar så jag tänkte verkligen ta till vara på den lilla ledighet vi har. Lägenheten är snart helg iordningställd efter min flytt. Vi har några vändor kvar till återvinningscentralen och jag har fyra kartonger att packa upp men efter det är inflyttningen helt klar. Känns väldigt bra.

För tillfället är jag ett vrak. Har haft förkylningkänningar till och från i flera veckor men det var först imorse som jag fick erkänna mig besegrad. Tur i oturen. Ingen träning men jag kan ligga i sängen och jobba med uppsatsen. Önskade att Jan kunde VAF:a (Vård Av Flickvän) men någon måste ju dra in pengar till familjen. Katterna lever rövare på nedervåningen men jag orkar inte springa efter eller skrika på dom att lugna ner sig. Det blir horisontalläge hela dagen. Jag har ont i öronen och halsen, min näsa är helt igenkorkad och nysanfallen kommer med jämna mellanrum. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon.



The Person You Are



Sometimes, you have to step outside of the person you've been
and remember the person you were meant to be.
The person you want to be.
The person you are.


~ H.G. Wells ~




Det har väl knappast undgått någon att mitt humör sviktat en aning de senaste dagarna. Jag vet inte om det enbart går att skylla på hormoner för även om gråten och de irrationella känslorna är svåra att kväva så ligger det ju någon grund till att jag mår som jag gör. Det är tufft att vara ny i en främmande stad. Jag känner mig stundtals ensam och övergiven när jag sitter vid köksbordet om dagarna och läser sida upp och sida ner om mitt uppsatsämne. Jag blir galen när pressen gör att mina tankar på ett eller annat sätt bara kretsar kring det faktum att jag måste prestera något bra. Och jag är inte ens klar med inläsningsveckorna.

Alla mina tankar och känslor skakar om mitt annars så lugna metodiska jag.
Den 300-sidiga utredningen som jag har framför mig ger mig bara ångest och jag känner inte igen mig själv. Det skrämmer mig. Allt skrämmer mig. Framtiden. Jobb. Karriär. Ekonomi. Livet. Det är som om mitt sämre jag satt upp en blockad och hindrar mig från att låta min styrka och självsäkerhet tränga fram. Alla fina råd och uppbackningar jag fått från vänner och läsare kan jag inte ta till mig. Inte just nu. Jag vet inte hur jag ska göra för att övervinna detta oförklarliga tillstånd som jag befinner mig i.

Allt är så totalt idiotiskt fånigt. Hur kan jag balla ur när jag i stort sett inte ens börjat? Varför blev jag helt plötsligt så sårbar och ynklig? Vad hände egentligen? Innerst inne hoppas jag att det är något övergående. Att jag bara är inne i en tillfällig svacka som började i samma stund som jag kom tillbaka från Uppsala. Idag är första gången jag faktiskt erkänner att jag inte mår så bra. Kanske behöver jag ett till sammanbrott som igår kväll när jag grät i min sambos famn så tårarna bara sprutade utan att egentligen veta varför.

Ibland presterar jag som bäst när jag legat på botten. Mycket märkligt. Saker och ting kanske har gått lite för bra för mig på sistone. Om man kan säga så. Vet inte varför jag mår så här. Inte egentligen. Det enda jag vet är att jag inte vill må så här. Jag blir arg på mig själv och min bristande självdisciplin. Hur svårt kan det vara att plöja igenom hundratals sidor juridiskt babbel, komma på en smart frågeställning, trolla fram en disposition och sedan sätta sig ner och skriva en uppsats på sisådär 50 sidor? Om man bortser från uppsatsen så är ju allt det andra sådant jag ägnat mig åt de senaste fyra åren. Läsningen ska inte vara något problem. Vad är det som hindrar mig? Eller jag kanske borde omformulera mig - varför hindrar jag mig själv?


 

Min Forna Glans


Jag har träningsvärk. Smärtan smög sig på redan igår men det var från tidigare träningspass. Men det känns bra. Hade jag inte fått träningsvärk skulle det varit något fel för jag har inte rört på mig alls de senaste månaderna. Nu är jag igång igen och slipper må dåligt över mitt stillasittande. Jag körde en halvtimmes stryketräning samt en halvtimmes spinning. Och vilket jäkla spinningpass! Det märks att man inte suttit i sadeln på länge. Hängde inte med lika bra som förut, men jag vet att det inte kommer dröja länge innan jag får tillbaka konditionen. Det är en av fördelarna med att sluta röka. Även om man tappat en hel del av sin kondition under träningsuppehållet så har jag i alla fall inte försämrat mina chanser att komma igen genom att andas in gift.

Ikväll kör jag bodycombat en timme samt en halvtimmes core efter det. Resten av kroppen får vila från styrketräning men magen får inte försummas. Det är ju faktiskt den som jag mest av allt vill bli av med. Fast jag vill inte bara bli av med fettet utan även lägga på lite muskler. Visst har man en bild om hur den perfekta magen ser ut och även om jag inte kommer kunna trolla fram ett sexpack så kan jag i vart fall bli av med det lilla putet som ser så ocharmigt ut på bild. Tids nog kommer ni få se vad jag pratar om. Före-bilden ger mig pepp och beslutsamhet att återfå min forna glans. Ingenting är omöjligt.


 

Min forna glans.

Lyft På Ditt Feta Arsle


Idag är Lilla Lull på bättre humör och har hitills gjort en rätt bra dag. Om några timmar ska hon iväg på ett spinningpass i ett försök att omvandla det överflödiga fettet till muskler. Men det är en lång väg kvar. Träningsvärken är påtaglig och kommer inte bli bättre efter kvällens planerade träning. Vill man vara fin får man lida pin. Nu ska hon sluta prata om sig själv i tredje person för det börjar kännas en aning drygt.

Jag hoppas ni alla hunnit göra en bra dag. Och om inte så finns det några timmar kvar på dygnet. Ganska många faktiskt. Ser fram emot att träna. Särskilt den där känslan efteråt när man kan gå hem och ge sig själv applåder för att man faktiskt orkade ta sitt feta arsle till gymmet. Vill man skryta om det kan man alltid uppdatera sin Facebookstatus så att alla andra feta människor får dåligt samvete för att de inte tränar.

Tycker ni jag låter en smula irriterad idag? Kanske svårt för er att avgöra eftersom ni inte hör mitt tonfall när jag skriver. Om ni skulle tycka att jag verkar tjurig så är det ingenting jämfört med igår. Det var därför jag var så tyst på bloggen. Annars brukar jag ju publicera ganska många blogginlägg per dag och hitills har jag skrivit två. Så jag skulle nog våga påstå att jag är på rätt bra humör idag. Nu ska jag göra något som alltid brukar skänka mig glädje - städa.


 

Rund, brun och go - som en köttbulle!

Modell Efterlyses


Ett litet tips till mina kära modellvänner:


Efterlyses! Modell för kommande DVD-kurs. Den kommer spelas in i Frankrike V12. Resa, mat och logi betalas men inget arvode. Självklart får du bilder från fotograferingarna också.


Vi söker alltså en modell som är ”erfaren” eller ”väldigt erfaren” och som vill utöka sin portfolio med blandade locationbilder från södra Frankrike. Vi är ett litet gäng som tar oss ner för 3-5 dagars inspelning av min och Moderskeppets nya DVD som skall handla om att fotografera porträtt och modellfoto utanför studion.


Din ansökan skickar du till john@pictpro.se INNAN 25:e feb.


I din ansökan vill vi att du berättar om dig själv och varför du vill vara med i detta projektet. Berätta om dina erfarenheter inom modellfoto och lämna alla dina kontaktuppgifter.


Skicka med dina 3 bästa bilder i webupplöst format (max 1400 pixlar på längsta sidan)
Skicka även med en helt oretuscherad bild.
Inga bilder kommer visas offentligt.


Vi kommer välja ut en modell strax efter sista ansökningsdatum. Ta chansen att få en upplevelse och erfarenhet du kanske aldrig kan få igen. Tidiga ansökningar har fördel.


Obs! Innan du skickar in din ansökan förutsätter vi att du kontrollerat så du kan var tillgänglig från 17:e mars till 26:e mars.



Inte Mig Själv


Jag har inte varit så aktiv på bloggen idag. Största anledningen till det är att jag inte varit mig själv idag. Vet inte riktigt vad som är fel men jag känner mig lättretlig och allmänt disträ. Maybe just one of those days. Så jag har försökt undvika Internet under kvällen för att slippa se saker som stör mig. Min älskade sambo kom precis hem från en whiskyprovning och erbjöd sig att laga middag till mig. Jag har inte ens orkat laga middag. Senaste gången jag åt en ordentlig måltid var vid lunch. Och imorse predikade jag om att jag visste hur man åt rätt. Fast det gäller väl inte när man har en jobbig dag. Hur som helst. Jag har definitivt världens bästa sambo. Nu svänger han ihop en jättegod rätt på glasnudlar, grönsaker och räkor. Imorgon ska jag försöka sova ut och hoppas att jag känner mig bättre och inte fullt så orkeslös.

Pust, Stånk Och Stön


Okej, jag ska väl skriva något om den där förbannade träningen. Missförstå mig inte nu, jag älskar att träna om det är en träningsform som är rolig. Imorse fanns det dock inget pass som lockade så det blev intervallträning på löpbandet den första halvtimmen. Jag avskyr att springa. Det är ta mig tusan den tråkigaste träningsform som existerar på denna jord. Försökte koppla bort vad jag höll på med och fokusera på nyhetsmorgon men det gick inte så bra. När jag var klar med konditionen sprang jag nästan bort till styrketräningsmaskinerna.

När jag kommer till ett nytt gym brukar det alltid finnas en viss oro över att inte förstå hur maskinerna fungerar. Den oron är egentligen helt obefogad eftersom de flesta gymapparaturer fungerar på liknande sätt. På Onyx finns tydliga instruktioner hur man ställer in apparaterna, men med min fattningsförmåga kan det gå hur illa som helst. Jag klarar inte ens av att montera ihop den simplaste möbel från IKEA. Hur som haver. Det gick rätt bra att komma till rätta med inställningarna, men jag överväger att ta med mig en kudde eller liknande. I vissa maskiner är min blygsamma längd lite av ett problem. Ska jag lyckas göra en rörelse korrekt med benen så resulterar det att min rygg inte kan sitta på sätet enligt instruktionerna. Jag har för korta ben helt enkelt. Eller så kan man säga att hela jag är för kort.

Idag blev det fokus på ben och rumpa. Jag gillar att träna även de delar av kroppen som jag inte har några problem med. Att fett lägger sig på nedre delen av kroppen är bara snyggt. Det ska vara former. Jag tränar dock inte bara för att bli av med magfettet och armfettet utan försöker uppnå en allsidig träning som får hela figuren att bli snyggare och tajtare. Jag har bokat in mig på pass tisdag till fredag och ska testa på spinning, bodycombat, core och zumba. Och utöver passen lägga in styrketräning. På helgerna tänkte jag ha mina vilodagar och eventuellt ta en uppfriskande promenad med sambon.

Den här veckan kommer jag inte väga mig även fast jag misstänker att jag ligger runt 59 kg. Invägningen sker nästa måndag och anledningen till detta är för att hjälpa mig själv att inte stirra mig blind på vikten. Jag blir alltid så otålig och opeppad om jag ser att vågen visar på något extra kilo efter att jag börjat träna. Eftersom min kropp helt plötsligt börjar röra på sig mer än förut behöver den mer energi. Energi kräver syre som ska pumpas runt i kroppen och mer syre kräver i sin tur mer blod. Under de första träningsveckorna ökar blodmängden som i sin tur kan leda till viss viktupgång. Trots att jag vet att det är vanligt med viktuppgång i början av träningen så blir jag besviken på mig själv när det händer och därför så skiter jag i allt vad vikt heter den första veckan och koncentrerar mig bara på själva träningen. Huvudsaken är att jag når mitt mål efter åtta veckor.

Jag kommer inte skriva så mycket om kostråd. Att gå ner i vikt handlar ju egentligen om enkel matematik. Gör dig av med mer än vad du stoppar i dig. Alltså rör på fläsket och träna rätt och tillräckligt länge. Man kan försöka göra avkall på livets goda, men om man är oförmögen till det (som jag) får man se till att exempelvis lägga till ett extra träningspass eller välja träningsformer som är extra fettförbrännande. Det är ju ingen överraskning att jag gått upp i vikt när jag ätit i stort sett vad som helst, när som helst och ganska mycket utan att träna. Jag vill lägga själ och hjärta på träningen ett bra tag framöver. Avskyr att göra saker halvhjärtat. Så länge man har rimliga mål och vet hur man ska uppnå dom är det bara att köra på. Jag har tagit före-bilder, men dom tänker jag inte publicera förrän jag har mina efter-bilder. Känns bättre att visa hur pluffsig man var när man inte längre ser ut som en förslappad hemmafru.


 

Helgens kalas bestod av Caprinadrinkar...

 

 

Bruschetta till förrätt...

 

 

Oxfilé Steak Diane till varmrätt...

 

 

Samt citronmousse till efterrätt... konjak och espresso till karlarna.

 

Livets goda!

 

 

A Woman's Touch


Vilken sinnessjukt effektiv helg jag haft. Har säkert avverkat nära 20 lådor och nu återstår bara 10 kvar. Från allra första början tror jag att totala antalet flyttlådor som fyllde upp vardagsrummet uppgick till 30 stycken. Nu behöver jag inte känna mig så stressad över oåtkomliga tillhörigheter. Jag kan snart släppa allt som har med flytten att göra. Ska bli så befriande att bara behöva tampas med uppsatsstressen. Just nu har jag lite ont i ryggen så jag ska försöka hinta lite diskret till min älskade sambo att jag kan behöva mjuka sköna händer som lindrar det onda.

Jan är så oerhört tacksam över hur fint det blivit i vårt gemensamma hem. Det var fint förut och hans smak vad gäller inredning är ingenting jag ifrågasätter, men det saknades det där lilla extra som bara en pysslig kvinna kan få till. Jag har gått upp tidigt på morgonen och pysslat för kung och fosterland. Det är något som skänker mig stor tillfredsställelse. Vissa skulle påstå att jag är smått tokig men en liten gnutta galenskap krävs för att åstadkomma något riktigt bra. Sen underlättar det med ett fantastiskt teamwork.

Apropå teamwork så hade jag och Jan vår första middagsgäst som sambos. Vi bjöd på trerättersmiddag och gästen blandade en sjuhelsikes stark caprina. Jag blev lullig redan innan förrätten. Herrarna drack drinkar, rödvin, öl och konjak medan jag höll mig till cider och varannan vatten. Middagen blev mycket lyckad och jag njöt av att få duka fint och agera värdinna. Jag hade ansvar för förrätten och efterrätten medan Jan skötte huvudrätten. Efter middagen kunde man rulla fram. Herrarna drog sig tillbaka med varsin konjak och jag fortsatte packa upp lådor till halv två på natten.



Så här såg vardagsrummet ut när jag precis flyttat in.

 


Och så här ser vardagsrummet ut idag.

 


Jag har bidragit med myslampor, växter och ljusstakar för att höja mysfaktorn.

 

 

De nyaste växterna som vi köpte på IKEA igår.

 

 

Vår mysiga lilla biohörna.

 


Köksfönstret har också fått sig ett ansiktslyft med lampa, ljusstakar och växter.

 

 

Nästa steg är byte av köksgardiner.

 


Fler härliga kuddar och en filt gör sängen ännu mer trivsam. Det gillar katterna.

 


Gästrummet börjar sakta men säkert bli mer ombonat.

 


Ett senare projekt blir att måla om rummet till en mer diskret färg. Typ vitt.

 

 

 

 

När Skönheten Falnar


Fördelen med att vara hobbymodell är den kravlösa och avslappnade inställningen man får när det gäller fotografering. Det är ett stort intresse men det är inte nödvändigt för mig att armbåga mig fram i den vilda glamourdjungeln som växer sig allt större. Ibland kan jag bli alldeles matt när man på omvägar får höra om alla intriger och förekomsten av allt för många BB:s (Backstabbing Bitches). Jag är inte en skadeglad person utan brukar för det mesta glädjas åt andras framgångar. Jag ser inte ner på personer som svankar med röven och putar med brösten framför kameran, för jag har själv gjort det. Det jag däremot inte har mycket till övers för är den infekterade stämning som kan uppstå när alltför många honor slåss om samma revir. För det är ju det som glamourvärlden handlar om. Man ska vara den som syns mest, hörs mest och är mest eftertraktad, vilket för många resulterar i det inte alltför genomtänkta valet att kasta av sig det mesta i klädväg och publicera osmakliga bilder på nätet. Med osmakliga bilder syftar jag inte på själva nakenheten utan den låga kvalitén som råder på många av bilder. Varför jag inte vill fota med fotografer som inte behärskar PS är för att jag inte vill ha osmakligt dåliga bilder som florerar ute på Internet för all framtid.

En annan sak jag brukar fundera på är vad alla desa glamourmodeller tänkte syssla med när åren tagit ut sin rätt. Antalet akademiskt utbildade modeller som jag känner kan jag räkna på en hand. Är man smart så skaffar man sig en utbildning om man vill ha fler valmöjligheter när skönheten väl falnat, för det kommer den göra oavsett hur många operationer och ingrepp man än gör. Det som skrämmer mig i dag är inte att kvinnor fixar hyllan. Jag har själv gjort det men var noga med att få till en diskret storlek. Nej, det jag förfasas över är hur alla dessa vackra töser sprutar in det ena efter det andra i alla möjliga kroppsdelar tills de blir näst intill oigenkännliga. Ska man prompt göra det så är lagom bäst, men när man tappar allt grepp om verkligheten och inte själv ser vad som är lagom riskerar man att stjälpa sitt utseende mer än hjälpa. Jag brukar vanligtvis säga att det är upp till var och en vad de vill göra med sin kropp. Och det vidhåller jag väl fortfarande. Ville bara konstatera att majoriteten av de kvinnor som väljer att förbättra läppar, näsa, kindben und so weiter misslyckas fatalt med att få till ett bra resultat. Vad de flesta däremot lyckas med är att göra sig själva minst tio år äldre och inte med ett smickrande slutresultat. Jag har sett före och efter bilder och det förvånar mig att de själva inte ser hur oförstört vackra och fräscha de såg ut innan diverse ingrepp.




Den Svenska Grannsämjan


Låt säga att jag var högsta hönset i en hyresgästförening eller bostadsrättsförening. Råkar jag stöta på en granne som utan tvivel precis flyttat in så skulle jag lätt kunna kosta på mig ett leende och välkomna personen innan jag föreläser om var saker och ting ska återvinnas. Tur att jag har så sjukt mycket bättre social kompetens att jag kan fortsätta le för att sedan blogga om vederbörandes brist på trevligt bemötande. Jag motsätter mig inte vad han sa utan det var sättet han sa det på. Nåja. Alltid ska det finnas någon besserwisser.

Tur Att Jag Är Söt


När jag sover är det som att iaktta en komedishow. Det är i alla fall intrycket jag får när min kära sambo berättar om allehanda tokigheter jag säger och gör i sömnen. Inatt var inget undantag. Han funderar på att ha ett anteckningsblock bredvid sängen för att anteckna allt som händer för att så småningom ge ut en toabok. Ingen dum idé faktiskt. Men man måste nog ha varit där för att verkligen kunna uppskatta det roliga. Lite svårt att fånga mitt minspel i en bok.

Vad som hände inatt var att jag somnade väldigt tidigt. Katten Sigge hoppade upp i sängen och ville trampa omkring på våra magar som vanligt. Han ville först trampa på Jan men sedan gick han över till mig. Jan berättade att han var rädd att Sigge skulle väcka mig. Efter att han trampat omkring ett tag så satte jag mig tydligen upp, lyfte armarna och sa "bugabugabuga". Därefter ler jag, tittar på Jan, ser helt vaken ut och säger "god morgon älskling". Klockan var ungefär runt midnatt. Sedan frågade jag "blev du skrämd?" Jan svarade att han inte blev det och tydligen inte heller Sigge som fortfarande stod och trampade på min mage. "Konstigt", svarar jag, "jag som var så skräckinjagande". Sedan lägger jag mig ner och sover vidare.

Som ni kan förstå har Jan hysteriskt roligt åt mig när jag pratar i sömnen. Själv kommer jag inte ihåg någonting. Men jag vet ju att jag kan prata, sjunga och bete mig som om jag vore klarvaken så jag blir inte förvånad när han berättar om mina konstigheter. "Det är tur att du är söt", brukar Jan säga till mig när jag säger något knasigt eller gör dumma saker. En annan liten rolig anekdot inträffade för några veckor sedan. Jag pratade i sömnen och utbrast "Sover jag? Men jag har bara två armar!" Hilarious. Varför kan Jan aldrig göra bort sig i sömnen? Jag vill ju också skratta åt honom.

När jag ändå är inne på katter och konstiga historier. Jan har tidigare berättat för mig att han blev förföljd av en katt när han flyttade in i den här lägenheten. Varje dag var han hemma hos Jan. Till slut började Jan undra om den kanske var bortsprungen. Katten var så påstridig att Jan var tvungen att vara extra noga med att se till så att missen inte följde med honom in i lägenheten. Men en dag så lyckades katten smita in utan att Jan visste om det och hoppade upp i Jans säng. Nu fick jag veta att det var samma katt som följde efter mig igår. Häftigt va? Tydligen bor katten i grannskapet. Han ville nog bara kolla in vem som flyttat in på hans revir.


 

Sigge älskar lektunneln som Jan köpt.

 

 

Bästa presenten ever.

 

 

Piskan är en annan favoritleksak som dom älskar att jaga.

 

 

Annars trivs Sigge rätt bra med att chilla i Jans sko.

 

 

 

 

Första Träningspasset I Borås


Jan släppte av mig vid Onyx och jag skrev in mig på en gång. Nu är jag ägare av ett träningskort som under ett års tid förhoppningsvis ska förvandla mig till fittest of the fittest. Det är i alla fall det långsiktiga målet. Mitt kortsiktiga mål är som tidigare nämnt att gå ner 5 kg på åtta veckor. Dagens träning handlade mest om att känna mig för och lära känna gymmet. Det blev 20 minuter på crosstraining-maskinen. Fruktansvärt tråkigt men effektivt för uppvärmning. Sedan körde jag igång med styrketräning. Fokus på överkroppen. Det blev latsdrag, pullups, triceps, axlar och bröst. Halvvägs in i styrketräningen såg jag i spegeln att mina överarmar svällt upp något fruktansvärt. Jag såg ut som ett kylskåpsmongo! Fast det är inte så konstigt att kroppen reagerar som den gör då jag inte tränat på ett par månader. Tog det lite lugnt men jag räknar ändå med viss invaliditet de närmaste dagarna.

Efter morgonträningen bestämde jag mig för att pröva på något modigt. Att hitta till västtrafiks kontor och köpa ett periodkort så jag kan åka obegränsat antal resor under 30 dagar. Jag fuskade lite och frågade den trevliga receptionisten på gymmet var jag kunde införskaffa mig ett sådant kort. Med självsäkra steg gick jag ut från gymmet och styrde kosan mot busstorget. Det var inga problem att hitta till kontoret och jag pyntade 435 riksdaler för busskortet samt lade till 29 kr då jag ville ha Hello Kitty-style på själva kortfickan. Sweet. Nu har jag både träningskort och busskort. Börjar känna mig riktigt hemmastadd i Borås. Nej, dags att lägga på ett kol. Duscha, städa och sedan fortsätta med uppsatsen.


Jag Har En Plan


Planen är att jag ska åka med Jan in till stan så att han kan släppa av mig på gymmet. Jag vaknar tydligen alltid tidigt på morgnarna nu för tiden. Lika bra att utnyttja tiden till något vettigt. Vi var förbi Onyx igår kväll och jag måste verkligen säga att jag gillade det jag såg. Stor skillnad mot Sats i Uppsala. Mycket större lokaler, fräschare och bra mycket mer utbud på schemat. Öppettiderna kan man heller inte klaga på. 05.00-22.00. Fick en väldigt bra känsla när jag gick omkring och inspekterade. Känslan är viktig. Det underlättar om man faktiskt trivs på gymmet. Man blir mer taggad och sugen på att upprätthålla fasta träningsrutiner.

Idag hade jag tänkt spendera tid i motionsrummet för att därefter plåga kroppen med styrketräning. Får jag inte träningsvärk inom de närmaste dagarna blir jag besviken på mig själv. Jag är långt ifrån tränad så det borde inte vara några problem. Ska bli spännande för mig att ta mig hem från gymmet själv. Har inte riktigt fått kläm på det här med att åka buss kors och tvärs över stan, men busshållplatsen ska vara alldeles runt hörnet från gymmet. Jag valde Onyx både för utbudet och den strategiska placeringen till bussen. Är man ny i stan så är det ganska smart att välja ett gym som man kan hitta till.


 

Tänk om man lyckas bli så här vig igen.

 

Förföljd


Jag har för vana att alltid ta min morgonpromenad när det har blivit ljust. Måhända är jag lite fånig men jag vill inte gå i skogen när det är mörkt även om det finns lampor som lyser upp i spåret. När jag begav mig lyste solen och snön gnistrade. Jag stöter alltid på andra motionärer samt folk som är ute och rastar sina hundar. Trevligt folk och jag hälsar alltid på mötande motionärer. Man kan vara artig även i Sverige. Hur som haver. Efter att ha gått nästan en timme började jag närma mig slutet på rundan. Fick en känsla av att vara iakttagen vilket inte är så konstigt för det bor ju diverse spännande djur i skogen. Igår sprang jag på två rådjur som blev lika överraskade som jag. Men åter till dagens händelse.

Även i dagsljus kan det kännas lite läskigt när man går alldeles själv. När jag började se mig omkring lite mer än vanligt fick jag plötsligt syn på min förföljare. Det var en stor lurvig sak som stirrade på mig med uppspärrade gula ögon. När han insåg att han blivit upptäckt gjorde han inga försök att dölja sin jakt. Han sprang fram till mig och började gnida sig mot mig. Efter det blev jag inte av med honom. Jag försökte vänligt men bestämt schasa iväg honom och vid ett tillfälle försökte jag springa ifrån honom, men han var snabb och inte särskilt lättlurad. Jag blev inte av med honom förrän jag var hemma. Efter att jag gått uppför trappan till lägenheten så tittade jag ut och såg hur han satt och lurade bakom hörnet. Tokiga katt.


 

Fantastiskt vackert väder idag. Fast en aningen kallt.

 

 

Första bilden på min stalker.

 

 

Ståtlig som ett lejon.

 

 

Och när jag började gå vidare skulle han prompt följa efter mig.

 

 

Jag försökte gå ifrån honom men han var lite för snabb.

 

 

Han följde med fram till trappuppgången.

 

 

Sedan satt han nedanför lägenheten och lurade.


Jans kommentar på min berättelse: Crazy cat lady.

 

The Freakin Early Bird


God morgon kära läsare. Vaknade kl. 04.00 utvilad och redo att möta dagen. Jagade katterna några minuter runt i lägenheten då de busade lite väl mycket. Inte bara jag som är morgonpigg. Sambon är på jobbet och jag ska göra de vanliga sysslorna vilket innefattar att diska undan efter frukost, bädda sängen, tömma kattlådor och dammsuga. Så fort det blir ljust ute ska jag bege mig ut på min powerwalk och sen blir det till att plöja igenom ännu en bok om stalkning. Fick en väldigt peppande kommentar igår från en bloggläsare som också läst på Juristprogrammet och det tackar jag för. Har känt mig lite rädd och vilsen vad gäller uppsatsen men med några kloka ord kan jag lättare hitta tillbaka till det där lugna tillståndet som man måste befinna sig i för att kunna göra något konstruktivt.

Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Vid tretiden fick jag en sprängande huvudvärk som trots värktabletter vägrade gå över. Jag fick lägga mig i sängen och försöka sova bort den konstiga huvudvärken. När Jan kom hem vid femtiden låg jag fortfarande och så fort jag satte mig upp kom huvudvärken tillbaka. Det var inte migrän utan något annat. Vi fick skjuta upp mitt besök på gymmet tills senare. Om jag mår bra i eftermiddag så tar vi det då. Att ta en timmes promenad varje dag är bra men inte tillräckligt bra för att jag ska klara av att nå mitt mål. Om åtta veckor har jag en glamourplåtning och jag ligger ungefär 5 kg över gränsen för vad som blir snyggt på bild. Jag har alltid varit kurvig och jag gillar mina kurvor men de där extra kilona har lagt sig mestadels kring magen och det blir inte snyggt när man fotar. Eller låt säga så här, det kan bli snyggare om jag lyckas få bort överflödet. Sen finns det även vissa klädesplagg i min garderob som jag knappt kommer i. Önskvärt vore ju att fettet lade sig kring bysten och röven, men nu trivs fettet av någon frustrerande anledning bäst kring magen.

Vad gäller kosten så är det inte så mycket jag behöver ändra på där. Så länge man äter alla sina måltider och inte slarvar kommer kroppen förbli nöjd och glad. Grönsaker är något jag alltid sett som obligatoriskt till mina måltider och jag vet att jag har en sund inställning till mat. Felix färdiga matlådor skulle jag aldrig för mitt liv få för mig att köpa. Jag och Jan älskar att laga mat och köper yttterst sällan färdiglagat. Det kostar säkert lite mer att äta nyttigt men man vinner ju på det i längden. Dessutom är det så mycket godare att laga sin egen mat. Den enda ändringen jag måste göra under dessa två månader är att dra ner på kolhydraterna. Efter plåtningen kan jag börja äta mer av den varan men tills vidare får det räcka med en sallad som tillbehör till maten.



Home Sweet Home


Det är så skönt att vara hemma i Borås igen. Har satt igång med storstädning av köket, rensat ur kylskåpet och diskat ut och invändigt, sorterat allt skräp som legat i baren och snart ska jag ta mig en tur till soprummet. Bestämde mig rätt tidigt för att ta "ledigt" denna dag för att fixa hemma och landa i vardagen. Det är vackert väder ute så det kan nog bli en liten powerwalk om en stund. Efter Jans jobb ska vi åka in till stan för att skriva in mig på gymmet. Behöver verkligen röra på mig. Det har varit alldeles för mycket stillasittande och dåliga matvanor vilket märks väldigt tydligt på mitt humör och min hy.

Imorgon och på fredag börjar jag med uppsatsen igen och fortsätter läsa in mig på ämnet. Jag har väl egentligen inte fått någon större klarhet än hur jag ska avgränsa mig och vilka frågeställningar jag ska ha. Men det kommer väl när jag gått igenom allt material. Börjar oroa mig redan nu för att fastna någonstans på vägen och det innan jag ens börjat skriva. Nej, jag ska försöka låta bli att tänka för mycket. Det får ta den tid det tar och bättre att vara nogrann och systematisk än snabb och slarvig. Sen har jag ju faktiskt min handledare som ska hjälpa mig om och när jag fastnar.


 

Min profilbild

Sök i bloggen