I Väntan På Afton

 
Det var så fint väder idag så planerna om att stanna hemma innan det blev dags för kvällens nyårssupén på restaurang Panos blev ändrade. Vi tog en taxi ner på stan och det var så skönt att komma ut lite. Gäller att passa på att få så mycket sol som möjligt innan vi åker hem till kalla Sverige igen. Jag har verkligen kunnat slappna av och bara njuta av semestern. Känns så bra och jag tror bebis i magen mår lika bra som sin mamma. Nu gäller det bara att försöka hålla fast vid den lugna och ostressiga vardagen även hemma i Borås.
 
Snart ska jag göra mig i ordning inför kvällen. Önskar er alla en trevlig nyårsafton.
 
 
Strålande väder på nyårsafton.
 
 
Gick igenom en bakgata och såg en kattmamma med sina små ungar ligga och mysa tillsammans.
 
 
Jan försöker fota kattmamman som bara ville gosa med honom hela tiden och inte stå still.
 
 
Det blev en liten paus på Panos. Ganska lugnt vid lunchtid men ikväll är det full rulle.
 
 
Njöt av deras fantastiskt goda caffe latte.
 
 
Svärfar tog en varm choklad.
 
 
Passar på att spana in nyårsmenyn.
 
 

Med Sorg I Hjärtat

 
Av alla de fina gravidbloggar jag följer finns det en blogg som berör mig mer än något annat. Bloggförfattaren är gravid i samma vecka som jag själv och måste idag, på nyårsafton, föda fram sitt döende barn. Hon har köpt en mjuk, vacker filt som hon tänkte vira in sitt lilla barn i och hålla i sina armar tills hon tagit sitt sista andetag. Hennes fina lilla änglatös blev alltför sjuk i magen och skulle inte överleva länge till. Mina tankar är hos dem ikväll och tårarna som rinner nerför mina kinder är för sorgen som de måste gå igenom.
 

Den Där Förlossningen

 
Mitt sätt att hantera saker som är jobbiga och ångestframkallande är antingen att låtsas som att de inte finns, skjuta allt på framtiden eller inbilla mig att jag kan själv och behöver ingen hjälp. Att ens erkänna att det ligger till på detta sätt är ett stort steg för mig. Men det räcker inte. Jag erkände för barnmorskan att jag hoppade över kapitlen om förlossningen i "Vänta Barn"-boken därför att jag inte ville kännas vid "det där" än. Var inte ens säker på att jag skulle klara av att se den där förlossningsfilmen under föräldrautbildningen. Jag gick med på det bara för att Jan lovade att han skulle se den med mig. Av någon anledning känner jag mig alltid dubbelt så stark när jag har honom vid min sida. Från dag ett av graviditeten har jag insett hur mycket han ställer upp för mig (och bebisen) och hur engagerad han är och det ökar för var dag som går. Bara att se honom stryka och pussa på magen får mitt hjärta att svämma över av kärlek.
 
Sakta men säkert har jag dock börjat våga läsa och våga efterforska. Insåg att det inte var någon idé att skjuta upp det oundvikliga, särskilt inte när barnmorskan sitter där med både psykologen och aurorabarnmorskorna som vapen. Och barnmorskan har ju faktiskt rätt i en sak - ju mer man vet, desto större kontroll kan man känna att man har över situationen. Och kontroll tycker jag ju om. Ett första steg jag gjort på egen hand är att faktiskt våga läsa andra vänners eller bloggläsares förlossningsberättelser. Det är inga skräckhistorier utan bara sakliga, ärliga redogörelser om hur det oftast går till när man föder fram det vackraste som finns i denna värld. Jag är inte intresserad av att folk själva kommer fram och ska berätta smaskiga detaljer om just deras förlossningar, utan jag vill kunna välja själv och läsa när jag känner mig redo.
 
Lovade min barnmorska att kontakta aurorabarnmorskorna när jag kommer hem (en aurorabarnmorska är specialutbildad inom förlossingsrädsla). Fick en 20-sidig journal från Akademiska sjukhuset i Uppsala hemskickat till mig som jag ska ta med mig när jag träffar aurororna. I journalen ligger väl det mesta av förklaringen till min obeskrivliga sjukhusskräck, som alltså innefattar all typ av kontakt med sjukvården och inte just bara förlossningen. Min största skräck är att jag ska bli så där lamslagen att det enda läkarna kan göra är att droga ner mig med så mycket lugnande att jag inte kommer ihåg någonting (och att det ska påverka förlossningsarbetet negativt). Ja, det har hänt. Så hårt kan ångesten slå till när jag är på ett sjukhus, att de inte ser någon annan utväg. Men detta ska jag alltså försöka få bukt med innan förlossningen. Jag vill ju faktiskt vara någorlunda vid medvetande när det är dags för Neo att se dagens ljus.
 
Vad har ni för tankar och känslor om förlossningen?
 
 
En bild på kvällsmagen i vecka 22.
Ligger på rygg och kan nästan ana var bebisen befinner sig.
 
 

Svärmor Stickar

 
 
Svärmor stickar bedårande små mössor till Neo som han ska ha på kommande fotograferingar.
Som några av er kanske vet är min fästman fotograf och nu flödar inspirationen.
Googla på "newborn photography" så vet ni vad Neos kära far har i kikarn.
 
 
Garnet är lika mjukt som änglavingar.
 
 
Ovanstående mössor har hon stickat på nolltid. Min kära svärmor är så duktig!

Underbara Blivande Mammor

 
Ända sedan jag gick ut i bloggen med att vi försökte bli med barn har jag upptäckt hur många underbara blivande mammor det finns därute (och till den läsarkretsen inkluderas även alla ni som försöker bli med barn). Vi kommenterar varandras bloggar, följer varandras vardag, frågar, oroar oss och stöttar varandra i denna omtumlande, livsförändrande resa. Och för detta är jag så otroligt tacksam. Alla är vi olika och bor på olika ställen i Sverige (och någon bor utomlands), men den starka längtan om att få bli mamma, att vänta livets mirakel är något unikt som vi alla delar. Sällan har jag stött på så fina läsare som ni underbara, blivande mammor. Jag vill tillägna er detta inlägg och önska er alla ett riktigt gott nytt år. Ni förgyller min vardag 
 

Färdigshoppat För I År

 
Puh. Nu är det färdigshoppat för i år. Min kära fästman ska ha en gigantisk medalj för att han, utan protester, följer med mig på alla shoppingstrapatser som går i samma hastighet som en handikappad snigel. Vi har varit ute på stan i nästan fyra timmar (lunch inkluderad) och fått gjort allt som stod på min lista. Den sista timmen fick jag dock massa sammandragningar så vi var tvungna att göra små stopp ganska ofta. Men jag är väldigt nöjd över dagen. Stannade hemma igår så jag hade väldigt mycket spring i benen. Nu är jag dock tacksam över att få sitta ner i lägenheten och pusta ut. Och njuta av dagens shoppingresultat.
 
Jans mamma köpte ett par jättefina tunikor/klänningar till mig i samma underbara material som den blåa och den röda. När man hittar så gosiga kläder är det inga som helst problem att känna sig vacker trots att man svällt upp som ett träsk-lik. När jag och Jan var inne på affären Baby Dior så kom till och med det gravida butiksbiträdet fram och frågade var jag hade köpt min fina blåa tunika. Hon var så imponerad över hur mjuk och fin den var att hon genast skulle bege sig till Trendz och köpa sig en likadan. Sånt blir man glad av.
 
Sen spanade jag lite i de vanliga skoaffärerna på jakt efter ett par skor till en väninna. Hon hade vissa specifika önskemål och samtidigt fick det ju inte kosta skjortan. Till min förvåning hade skoaffärerna inte alls särskilt mycket rea och de priser som var satta kostade fortfarande mer än det jag köpte för i somras. Tror inte att vintersäsongen är någon höjdarsäsong om man vill shoppa skor, utan det är nog sommarreorna man ska inrikta sig på. Jag berättade dock om min teori för Jan - att affärerna inte längre rear ut skor för de vet att jag inte är intresserad längre nu när jag är med barn. Och att det är därför vi hittat så mycket fina bebiskläder på rea och inte skor. Hehehehe. Så måste det ju vara. Ingen idé att rea ut skor när jag själv inte tänker köpa.
 
Vi tog oss en sista sväng in på Next för att se om det var något vi missat. Det var ju ändå halva priset på allt i butiken. Och mycket riktigt - Jan hittade två ursöta plagg som hade ganska mycket norsk prägel så det blev lite fler kläder till Neo. Nu har vi tillräckligt för hans första månader och lagom till att han blir 4-5 månader. Sen köper vi nya barnkläder här på Cypern. Vi har nämligen tänkt besöka hans farföräldrar i september nästa år när lilla Neo är drygt 4 månader. Han måste ju få träffa sin släkt oavsett var i världen de bor. Lite roligt att det i princip går fortare att flyga till Cypern än det tar att köra bil till Uppsala.
 
Lite bilder från dagen:
 
 
Idag hade Jan på sig sin nya tröja. Väldigt lik Neos body. Sådan far, sådan son. Hihi.
 
 
Underbara älskade sambo bär shoppingkassar för att underlätta för sin flåsande, gravida fästmö.
 
 
Sötaste koftan för lilla bebisen och en lite större body för Neo när han är 3-6 månader.
 
 
Finaste tunikan/klänningen som jag fick av Jans mamma.
 
 
 
 

132 Dagar Kvar

 
 
Dag 148 av 280. Vi längtar efter dig!
 

Välkommen Vecka 22

 
Nu går det verkligen undan. Bebisen växer, mamma växer och veckorna bara rusar iväg. Min mage har verkligen vuxit explosionsartat de senaste två veckorna, det har både jag och sambon märkt. Lilla Neo är nu ca 28 cm lång från huvud till häl, väger mellan 400-500 gram och har samma proportioner som en nyfödd bebis, bara lite spinkigare eftersom allt bebishull inte hunnit utvecklats än, men nu ökar han i vikt varje dag. Jag har ökat i vikt enligt den genomsnittliga kurvan, MEN nu kommer jag, liksom bebisen, öka snabbare i vikt. Verkar kallt få räkna med strax under ett kvarts kilo i veckan. Jisses. Jag kommer bli ENORM! Hahaha. Tänk er min lilla dvärglängd på 155 cm, och så ska en halvnorsk viking växa till sig ännu mer i den redan stora, fina magen. Lär behöva någon form utav motvikt på ryggen för att inte tippa framåt. Fniss.
 
Nu har lilla Neo utvecklat sin egen dygnsrytm med aktiva perioder och sömnfaser. Det är vanligt att bebisen vaggas till sömns när mamman rör på sig. Många brukar känna att bebisen är som mest aktiv när mamman vilar. Jag märkte främst av honom när jag satt ner. Och lutar jag mig lite framåt brukar han böka omkring lite extra mycket därinne. Nu brukar han oftast vakna till liv runt lunchtid och leva om ganska mycket när jag är ute och rör på mig. Särskilt aktiv var han under hela juldagen, så mycket att jag blev lite orolig eftersom jag aldrig känt honom under så lång tid. Han är nu känslig för beröring och kan flytta på sig om man buffar på magen. Har med andra ord verkligen märkt av att han är mycket livligare nu och det är inte ovanligt att han slår kullerbyttor i magen, precis som jag fått se på ultraljudet. Kanske var det kullerbyttorna jag kände på juldagen för det var verkligen party därinne.
 
Min livmoder har nu vuxit sig till ungefär 2 cm ovanför naveln och jag kan känna hur den övar sig inför förlossningen genom så kallade Braxton Hicks kontraktioner (i Sverige kallas dessa även för förvärkar, falska värkar eller avstannade värkar). Har man fler än fyra på en timme bör man kontakta sjukvården då det kan röra sig om en för tidig förlossning. Jag håller så klart tummarna att han kommer stanna kvar i magen ett bra tag till. I övrigt mår jag väldigt bra. Har nog aldrig känt mig vackrare! Lever med svullna armar och ben, känner av foglossning vissa dagar, men kräks inte alls lika ofta som förut (om man bortser från förkylningskräkningar pga rethostan). Känns skönt med en liten andningspaus från illamåendet.
 
 
Första magbilden jag tog efter att jag plussat. I vecka 5.
 
 
Magen i vecka 22 (v.21+0). Mycket har hänt på 17 veckor!
 
 

Det Bästa Med Året 2012

 
Här summerar jag det bästa med året som gått:
 
 
I januari (efter 8 månaders distansförhållande) blir jag och Jan äntligen sambos.
Invaderar hans fina lägenhet på 120 kvm med diverse kartonger och annat tjejskräp.
 
 
Men det tog inte lång stund innan jag fått ordning på allt och köpt lite växter
och andra mysiga grejer till vardagsrummet.
 
 
Tillsammans inreder vi lägenheten med små detaljer som verkligen lyfter hemmet.
 
 
Vi gör fint ute på balkongen med grönt och mysiga lyktor.
 
 
Katterna finner sig snabbt till rätta och älskar sitt nya hem.
 
 
Och det tar inte lång tid innan de älskar Jan lika högt som de älskar sin matte.
 
 
I februari åkte vi på bröllopsmässa där ett par av våra vänner är utställare.
Där fick jag prova en fantastisk brudklänning som sedemera kom att bli min klänning.
 
 
Vi blev fotade under mässan för skojs skull och helt plötsligt hamnade vi i lokaltidningen.
Föga anade jag att min älskade sambo hade planer på att fria till mig några månader efter mässan.
 
 
På min födelsedag i mars får jag ett mystiskt kuvert av Jan,
där det bland annat står att min present kommer lite senare. Vissa ledtrådar ges
och jag misstänker en weekend någonstans i Sverige. Föga anade jag vad han hade i tankarna.
 
 
Den 19 april gick Jan ner på ett knä och friade till mig.
Och förlovningsresan var inte bara en weekend utan en vecka på Cypern,
där vi också skulle inhandla våra förlovningsringar.
 
 
Vi enades ganska fort om vilken modell vi önskade och fick ringarna handgjorda från scratch.
 

Älskar min fina ring och mannen jag ska gifta mig med.
 
 
Senare samma månad åkte vi på fototräffen där vi träffades för första gången.
Våra kära fotovänner överraskade oss med en tårta för att fira vår förlovning.
 
 
Min älskade fästman.
 
 
Den 7 september får vi den underbara nyheten att vi väntar vårt första barn.
 
 
Det lilla miraklet i vecka 21.
 
 
Vi längtar så mycket efter dig!
 
 
En tårta med blå fyllning avslöjar könet - det blir en liten gutt!
 
 
Den 11 maj 2013 väntar vi vår lilla Neo.
 
2012 - ett oförglömligt år då mina högsta drömmar gick i uppfyllelse.
 

Älskade Lilla Bebis

 
 
Älskade lilla bebis. Du väcker mig fyra på morgonen och sedan somnar du och börjar inte röra på dig förrän nu. Inte rättvist. Hahaha. Åh, vad jag undrar vad du gör därinne. Leker med navelsträngen som jag såg på ultraljudet? Gör kullerbyttor? Sparkar med dina fina små fossingar? Igår kände Jan på bebisen genom att trycka lite lätt på magen. Vet inte riktigt vad han lyckades lokalisera, men troligtvis en pytteliten fot eller kanske en arm. Något litet och "småvasst" var det i alla fall.
 
Lilla Neo har ännu inte hälsat officiellt på sin pappa, men vi väntar spänt på när det kommer ske. Känns som att det bara är en tidsfråga med tanke på hur mycket det stökas och bökas inne i magen. Är tacksam att jag känner så mycket som jag gör trots att moderkakan ligger i framvägg. Har dock ännu inte sett rörelser utanpå magen, men även det kommer troligtvis komma tids nog. Kan ju ta lite längre tid eftersom moderkakan ibland ligger som en stötdämpare från bebisens sparkar. Just nu njuter jag för fullt av att känna bebisen varje dag, även om han vissa dagar är lite lugnare.
 
 
 
 Moderkakan i framvägg/bukvägg
 

Från 20 till 24 veckor
Din bebis blir gradvis mer aktiv. Du kommer att märka att bebisen blir mer aktiv dagtid, med sparkar och kullerbyttor.

Från 24 till 28 veckor
Nu märker du kanske när bebisen hickar. Det känns som en ryckande rörelse. Fosterhinnorna innehåller nu 750 ml fostervatten, vilket ger bebisen gott om plats att röra på sig. Eventuellt hoppar den till vid plötsliga ljud.
 
Vid 29 veckor
Nu kommer bebisen att börja göra mindre, tydligare rörelser, eftersom det blir allt trängre inne i livmodern.
 
Vid 32 veckor
Under denna period är bebisen ofta som mest aktiv, med tydliga rörelser och sparkar.

Från ca 36 veckor
Eventuellt intar bebisen sin slutliga position nu, vanligtvis med huvudet nedåt, särskilt om detta är din första graviditet. Muskulaturen i din livmoder och din buk kommer att hjälpa till att hålla den på plats. Huvuddelen av de rörelser du känner nu kommer att vara sparkar och knuffar från armar och ben och eventuellt sparkar mot revbenen, som kan göra ganska ont.
 
Från 36 till 40 veckor
Nu blir bebisen större och vänder sig inte lika mycket. Om den sugit på tummen därinne och 'tappar' den, kan du komma att känna när bebisen söker efter tummen med snabba, sidledes huvudrörelser. Under graviditetens sista två veckor kan man ofta märka stadiga sparkar under revbenen på ena sidan. Vid det här laget bör bebisen ligga redo med huvudet nere i bäckenet inför förlossningen. Huvudet kan kännas som om en melon trycker mot bäckenbotten.

Pigg Som En Mört

 
När man har en liten inneboende i magen bestämmer man inte längre över sin egen sömn. Klockan är snart halv fyra på morgonen, cypriotisk tid, och jag är klarvaken. Mycket märkligt. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Kanske läsa min deckare som jag påbörjat tills jag blir sömning igen, eller bara planlöst surfa omkring på nätet. Eller kanske både och. Ja, valmöjligheterna är oändliga. Hehe. Det är lite tidigt ännu för frukost så jag avvaktar några timmar till. Vi har ingenting planerat idag. Bara slappa och ha det gött. Tjingeling!

Dagens Need To Know

 
Fredagsnöje...
Sussi: Aaaj!
Jan: Vad göööör du?
Sussi: Klämmer på tutten och det kom ut mjölk....
Jan: Näääää?! Hahaha. Har jag fått en mjölkkossa??
 
Får man hängbröst av amning?

Visste du att det är graviditeten som är orsak till den största förändringen i brösten? Alltså inte amningen i sig. Brösten förändras enormt på insidan under själva graviditeten. Mycket av fettet i brösten är vid förlossningen ersatt med bindväv, mjölkgångar och alveoler med råmjölk. Du kommer därför oavsett om du ammar eller ej uppleva att brösten är annorlunda efter födseln. Att undvika att amma för att slippa hängbröst är därför ett argument som det inte finns någon verklighetsförankring i. Du bör då hellre undvika att bli gravid om du inte vill få förändrade bröst…
 
Jag kan så klart inte låta bli att undra hur mina bröst kommer se ut efter den här häftiga resan. Jag har absolut fått större, men mjukare byst. Och de börjar faktiskt hänga lite grann. Ett bevis på att tyngdkraften fungerar som den ska. Hahahaha. Men allra mest växer de precis efter förlossningen då den riktiga mjölkproduktionen kickar igång så det är ingen idé att jag köper några sprillans nya bh:ar nu. Skulle kännas som att kasta pengarna i sjön och så kan vi ju inte ha det.
 
 
Mina boobs före graviditeten. Perky as hell!
Någon efterbild i samma bikini kommer det inte bli. Hehe.
 

Det Här Med Magen

 
Funderar lite på en sak. Innan jag fick min gravidmage så trodde jag alltid att jag skulle känna mig djupt förolämpad om någon kom fram och ville känna på magen, men hittills har jag bara känt mig smickrad och uppvaktad. Kanske för att jag än så länge bemötts med respekt, nyfikenhet och glädje. Och att det varit vänner, familjemedlemmar, grannar eller andra bekanta som frågat först om de fått känna. Jag känner mig stolt som en tupp och visar mer än gärna upp min stora, runda mage. Ska komma ihåg detta inlägg om några månader och se om jag känner likadant. Hehehe.
 
Trots att jag snart väger 20 kg mer nu än när jag och Jan träffades (sambokilon och graviditetskilon räknat) så har jag aldrig känt mig vackrare. Jag går omkring och ler med mina stora, runda kinder. Och fullkomligen strålar. Kanske är det här ändå den bästa tiden i graviditeten. Har aldrig riktigt känt mig strålande under illamående-och kräkperioden, men nu strålar jag varje dag. Även fast jag ser ut som en brunbränd Michelingubbe. Så knäppt! Måste vara graviditetshormonerna som lever rövare i kroppen och pumpar ut massa lyckokänslor. Definitivt.
 
Hur tänker ni andra angående det här med folk som vill klappa på magen?
 
 
Min mage i vecka 20.

Shop Til U Drop

 
Imorse tog vi en taxi till ett stort köpcentrum som låg en bit utanför stan. Först och främst var vi på jakt efter butiken Mothercare. Jag var fortfarande inställd på att försöka hitta lite fler mammakläder, men till min besvikelse hade de bara en pytteliten utplockad hörna. Till min stora förtjusning hade de istället tre våningar med barn och bebiskläder. Men eftersom priserna var dubbelt så höga som inne stan blev man inte så köpsugen. Fast på översta våningen fyndade vi tre filtar till bebisen. Så mjuka och gosiga. Björnfilten ville Jan lägga beslag på själv. Hahaha. Sötnöt.
 
Några renodlade mammabutiker är det svårt att få tag på, så jag gick tillbaka till den ursprungliga planen: att köpa vanliga kläder i stretchigt och skönt material. Och det var faktiskt mycket lättare att göra det. Särskilt på rean. Fann tre fina plagg som, i kombination med ett par goa mammaleggings, kommer bli jättefina att ha även när magen blir dubbelt så stor. Viktigt är att prova plagget och sedan se hur mycket den kan dras ut. Vill man så kan man komplettera med lite fina accessoarer såsom skärp (under bysten) eller långa halsband. Jag föredrar att ha min silverbola som enda smycke.
 
 
Blus och kofta i ett plagg från Next - väldigt smidigt och bra.
 
 
Klänning/tunika från Trendz.
 
 
Stickad klänning/tunika från Debenhams.
 
 
Amningsfilt, babykorg-och/eller spjälsängsfilt samt gosefilt från Mothercare.
 
 
Neos klädhög växer sig allt större. Så roligt att köpa fina saker till bebisen!
 

En Vaken Liten Neo

 
Efter duschen, när jag stod och smörjde in magen, kände jag hur det hoppade till därinne och sedan var lilla Neo i full gång. Haha, god morgon min lilla ängel. Han bökade och småbuffade en liten stund innan han (troligtvis) somnade om eller flyttade sig längre in, för nu är det lite lugnare. Och inte ett dugg läskigt, bara mysigt. Även sammandragningarna har lugnat ner sig. Fick ett par stycken igår kväll men de gick över fort. Har haft en del växtvärk idag och igår, vilket känns betryggande trots att det gör ont. Det var ett tag sedan jag kände av det så det är skönt att känna av att det fortfarande växer. 
 
Jag har inte haft några särskilt stora besvär med foglossningen, vilket jag tackar min lyckliga stjärna för. Beror nog mest på att jag verkligen tagit mig tid att lyssna på kroppen och inte pushat mig till saker jag inte klarar av. Visst har jag varit sugen att gå på kilometerlånga promenader i den sköna solen, men det är inte värt risken att jag får ont halvvägs hem, eller blir näst intill orörlig dagen efter. De små promenaderna inne i stan har räckt gott och väl. Eller små turer bara runt husknuten. Åh, jag är så lycklig! Sitter i fåtöljen med runda magen och ler förnöjt. Vi har en vecka kvar i denna underbara tillvaro - vårt andra hem på Cypern.
 
 
Ungefär så här lång är lilla bebis.
 
 
Morgonmage vecka 21 (v.20+5).

I Väntan På Soluppgången

 
Strax efter kl. 06.00 vaknade jag utvilad och med en bebis som tryckte på blåsan. Till skillnad från min älskade sambo, som åkt på en nedrig kill-förkylning, har jag sovit riktigt gott så jag tog på mig morgonrocken och klev upp. Visst hostar jag fortfarande en hel del, men inte på långa vägar lika mycket som igår natt. Nu sitter jag uppe med svärmor som stickar, och väntar på soluppgångnen. Mysfaktorn är på topp. Vi hade tänkt åka till butiken Mothercare lite senare idag, men vi får se hur Jan mår. Den där förkylningen är inte att leka med.
 
Jag vill gärna att han följer med när jag ska handla kläder. Hans åsikt betyder mycket för mig och jag vill ju köpa kläder som även han tycker är fina på mig. Har blivit välsignad med en sambo som faktiskt inte har något emot att kika i affärer med mig (om affären inte heter Ullared) och då vill jag ju självklart ta vara på det. Särskilt när jag ska köpa mammakläder eller någonting till bebisen. Om Jan mår för dåligt så stannar vi nog hemma i soffan och kikar på Victoria's Secret Fashion Show 2012. Behöver få lite inspiration inför Bride 2014. Hehe. Nej, gott folk. Nu blir det lite frukost. På återseende.
 
 
Min älskade brudklänning som jag ska dingla framför mina ögon likt en morot efter bebisens födelse.
 
 
Aldrig någonsin har jag blivit så totalt kär i en klänning.
 
 
Det fantastiska släpet.
 
Är det två datum jag verkligen längtar till så är det den 11:e maj 2013 när Neo beräknas födas,
samt den 17 maj 2014 då jag och Jan gifter oss här på Cypern och jag blir äntligen Mrs Monsen.
 
Och med dessa datum i åtanke kan jag verkligen säga att the best is yet to come!

En Liten Viking

 
Jag börjar bli mer och mer övertygad om att det är en norsk liten viking jag har i magen så mycket som han lever om. Och gärna på "opassande" tider såsom läggdags eller när mamma är ute på stan. Har för mig att jag läst någonstans att bebisen ofta sover när mamma är ute och rör på sig då den liksom ska vaggas till sömns. Men den regeln gäller inte Neo. Han rör sig som mest när jag rör på mig. OCH när jag vilar eller sitter ner. Igår kväll var det till en början inte hostan som höll mig vaken, utan det var Neo som protesterade med stadiga buffar när jag försökte hitta en bekväm sovställning. Till slut gav jag upp och lät honom buffa omkring bäst han ville, men någon sömn blev det inte för mig.
 
När vår lilla vilding lever om som värst så känns det som om han går lös med sina små händer och fötter och tok-kittlar mig på insidan av magen. Kan inte låta bli att skratta. Så länge det inte gör ont är det bara mysigt. Och så länge jag slipper sammandragningarna som är måttligt obehagliga är jag helnöjd. Men får väl räkna med att dessa kan komma att öka ju närmare förlossningen jag kommer. Om tre dagar går vi in i vecka 22. Jisses, så fort tiden går. Och jag börjar så sakteligen vänja mig vid de ökade bebisrörelserna, som tycks bli fler och fler för varje dag. Men på morgnarna och förmiddagarna är han ganska lugn. Säkert en liten sjusovare som sin pappa. Vi får se om det håller i sig när han väl tittar ut.
 

Det Gör Mig Så Förbannad

 
Det gör mig så förbannad när jag ser hur vidriga människor det finns därute som hoppar på en gravid kvinna och försöker trycka ner henne så långt det bara går. Den här gången är det inget som hänt mig, men en ensamstående blivande mamma vars blogg jag följer. Jag har nog faktiskt aldrig sett eller varit med om att någon skrivit en så totalt idiotisk och fördömande kommentar. Blir jävligt mörkrädd när jag ser vilken syn vissa människor har på föräldraskap och livet som ensamstående förälder. Som lever i en helt skev världsbild och som vägrar att inse hur verkligheten egentligen ser ut.
 
Usch, vad upprörd jag blir. Vilka hemska, svaga människor det finns i denna värld. För det är inget annat än svaghet och empatilöshet som visar sig när dessa anonyma ruggugglor försöker göra sin röst hörd och ger sig på en gravid kvinna i hennes blogg. Under den anonyma, fördömande fasaden döljer sig samhällets bottenskrap. Må dessa aldrig någonsin yngla av sig för deras åsikter förtjänar inget annat än en tyst och stilla död.
 

My First Wardrobe

 
Varför köpa kläder till sig själv när man kan köpa kläder till bebisen? Jisses, så fina bebiskläder det finns här i Larnaca. Och det var rea. Halva priset på ALLT i Next-butiken. Jag och Jan blev helt lyriska när vi hittade babyavdelningen. Vi har bestämt oss för att i stort sett bara köra på knäppbara bodys de första månaderna, vilket begränsar en hel del vad gäller inköp av barnkläder, särskilt i Sverige där utbudet inte är så väldans stort. Men i affären vi handlade i idag fanns det en gigantisk övervåning fylld till bristningsgränsen med tuffa och riktigt coola bodys. Det var svårt att veta vart man skulle börja. Fanns så mycket precis överallt. 
 
Det var på vippen att vi gick lite bananas, men sedan insåg vi att vi inte kommer snubbla över sådana här bra priser, kvalité och utbud på väldigt länge. I alla fall inte innan bebisen kommer, så vi shoppade loss. Så gott som allt vi köpte var av märket My First Wardrobe By Next - samma märke som de bodys vi fick av Jans mamma. Neo kommer helt klart bli en väldigt tuff liten bebis. Jag skulle egentligen titta efter mammakläder. Hittade en fin, svart klänning och skor till nyårsafton, men sedan blev jag helt distraherad av babyavdelningen så jag gör ett nytt försök imorgon vad gäller mammaoutfits.
 
 
Tre söta dreggellappar som matchar de tre fina bodys vi fått av Neos bestemor.
 
 
Jan kunde så klart inte låta bli att köpa dessa dreggellappar... Hahahaha.
 
 
Till lilla Neo.
 
 
Älskar de fina virkade detaljerna.
 
 
Söta små tågmotiv.
 
 
Lappade armbågar - so cute!
 
 
Kunde inte låta bli att köpa dessa två.
 
 
För det är jag ju. Hehe.
 
 
Och Jan är min hjälte.
 
 
Lite större bodys till Neo.
 
 
Älskar den gulliga apan!
 
 
Jan fann de tuffaste kläderna till Neo när han hunnit bli några månader gammal.
 
 
För hela babyklädkalaset betalade vi motsvarande 750 svenska kronor!
 
 
Svävar på små blåa moln just nu. Åh, så mycket fint till Neo!
 
Min nyårsklänning och skor får ni se på nyårsafton.
Men om vi hittar något på mammabutiken imorgon så kanske jag visar upp lite.
 
 
 
 

Shopping På Stan

 
Fick några ynka timmars sömn till på morgonkvisten, men jag känner mig fortfarande rätt mör efter nattens icke-sömn. Snart ska vi dock ut i solen och ner på stan. Mycket rea i butikerna. Jag är på jakt efter lite nya mammakläder då min mage expanderar och kommer expandera i rekordfart de närmaste veckorna. Det ska finnas en mammabutik, men den ligger inte inne i själva stadskärnan så den tar vi imorgon. Tricket med att köpa mammakläder är att hitta sådant som man kan använda senaren när man inte längre har gravidmagen. Som till exempel den röda, stretchiga klänningen jag fick av svärmor som jag hade på juldagen. Så länge det är mjukt och stretchigt kan man i princip köpa "vanliga" klänningar och tunikor. Bara att kombinera med mammaleggings eller mammatights och så är saken biff.
 
Det absolut värsta man kan göra, och det gäller även människor som bara är överviktiga och inte gravida, är att klä sig i stora kläder i ett försök att dölja det som finns under. Resultatet blir bara att man ser ännu större ut, även om det kanske känns bekvämt och betryggande. Nu beror ju större delen av min ökade vikt på graviditeten, så jag har inte så stora problem att visa den stora, fina magen som är Neos bostad några månader till. Men sen när jag inte bär omkring på en bebis utan bara gravidkilon och sambokilon, finns det risk att jag inte lär vara lika ivrig att bära tajt. Men som sagt, jag får inte hamna i stora-kläder-fällan. Och märker ni att jag är på väg att göra det får ni stoppa mig. Deal?
 
 
Dagens kläder: kofta från Kappahl, tunika från Savann och byxor från Indiska.
Idag bär jag egentigen inga mammaplagg, utan bara massa stretchiga, sköna plagg.

Good Morning, Sweden.

 
Puh. Vilken natt. Hostar så mycket att jag fått en hemsk värk nere i de södra regionerna. Har varit vaken till och från sedan klockan ett-halv två. Halv sex (cypriotisk tid) insåg jag att det inte är någon idé att försöka sova och halvsitter nu i min säng. Försöker tänka positivt, men det är svårt när man är så nedrans trött. Blir nog en tupplur senare i dag. Har egentligen inget mer att komma med så här tidigt på morgonen. Önskar bara att hostan vill ge med sig någon gång, men den tycks hålla mig i ett järngrepp.

Annandag Jul

 
Jag hade tänkt vara hemma och ta det lugnt, men när det är över 20 grader och strålande sol gick det inte att bara vara inomhus. Så runt lunchtid tog vi oss en tur ner på stan. Åh, så mycket fina, stora dekorationer! Måste ner någon kväll och fota när det hunnit bli mörkt ute för då kommer det verkligen ge ett maffigare intryck. Utanför hotell Eleonora stod den absolut största julgran jag någonsin sett med en gigantisk stjärna högst upp på toppen. I själva granen hade de inrett med en tron och massa paket. Gissar på att tomten håller till där när han befinner sig i de lite varmare delarna av Europa. Jan passade på att fota lite bakgrundsbilder och jag fotade till bloggen.
 
Fick en del jobbiga hostattacker under promenaden, men efter en liten paus på Panos där jag och Jan delade en mixed kebab tallrik blev det lite bättre. Det är vid minsta ansträngning som hostan är som värst. Så länge jag håller mig i stillhet och inte frestar på andningen så mycket får jag inte samma intensiva hosta. Hoppas verkligen den försvinner snart. Igår började den verkligen gå mig på nerverna. Nu blir det i alla fall vila resten av dagen. Behöver alla krafter jag kan få för imorgon ska vi nämligen ut och shoppa mammakläder. Vill gärna få tag i någon fin nyårsklänning då vi ska ut och äta middag (på Panos så klart).
 
Ikväll blir det hummer och tigerräkor till middag. Smarrigt värre!
 
 
Annandag Jul.
 
 
Älskar den fina väskan jag fick i julklapp av Jan.
 
 
Det där kallar jag julgran.
 
 
Tomtens lilla grotta i julgranens stubbe.
 
 
Tomtenissarnas lilla hus.
 
 
Vi är två kattälskare som inte kan låta bli att fota alla söta katter.
 
 
Här låg dom och slappade.
 
 
"Tjeeeeena!"
 
 
Jag är inte direkt den snabbaste personen i stan,
men det kändes skönt att orka med en lugn tur längs strandpromenaden.
 
 
Svärfar visar upp kvällens middag - hummer.
 
 

Det Återvändande Lugnet

 
Efter en god natts sömn och några lugnande ord från en bloggläsare har lugnet återigen infunnit sig. Nu ligger jag faktiskt i sängen och stirrar på magen i hopp om att Neo ska börja böka omkring igen så att jag känner det. Haha. Vilka knasiga humörsvängningar man kan ha. Och ändå har jag (och Jan) varit relativt förskonade mot sådana tokigheter. Igår var jag nästan i upplösningstillstånd för att det rörde sig för mycket och idag väntar jag med spänning på buffarna. Nästan så att jag får whiplash-skador av de kraftiga svängningarna. Nej, nu är klockan snart tio här på Cypern. Dags att gå upp och få sig något att äta. Kanske sitta ute på den soliga terassen och äta frukost idag. Det vore inte dumt. Ha en fortsatt mysig annandag jul!
 

Det Känns Väldigt Konstigt

 
Måste bara få skriva av mig lite innan det blir dags för sängen och ännu en natt med hosta och spyor. Som jag tidigare skrivit (tror jag) har jag haft väldigt mycket sammandragningar och rörelse från bebisen idag, vilket har framkallat en hel del oro, tankar och känslor. Tänk om jag skulle föda alldeles för tidigt? Vad gör vi då? Väldigt mycket funderingar som jag inte kunde sluta tänka på. Hade planerat att inte säga något om mina tramsiga tankar, men kan som vanligt inte låta bli att skriva av mig. 
 
Strax innan jag och Jan skulle titta på en film tog vi oss en liten pratstund. Jag känner mig jättefånig när jag gråtandes säger att det känns väldigt konstigt och inte så lite läskigt (jävla graviditetshormoner), men Jan är så lugn och ger mig full rätt i att känna så. Tidigare har jag liksom kunnat hantera det och längtat efter att få känna bebisen, men nu är det så mycket som händer i magen att jag inte riktigt hänger med. Särskilt inte när sammandragningarna och Neos buffar kommer samtidigt. Det gör absolut inte ont, men det är rätt obehagligt. Nu känns det verkligen som om man har en alien i magen....
 
Troligtvis krävs det nog bara att jag vänjer mig vid detta, för ju längre graviditeten fortlöper desto mer aktivitet kommer det ju bli. Ska i alla fall ta upp det med barnmorskan när vi kommer hem till Sverige igen. Vet ju att det är vanligt och inte ett dugg konstigt att livmodern "tränar sig", men det känns alltid lite lugnare efter att man kontaktat barnmorskemottagningen och hört det från en barnmorska, istället för att läsa om det på google. Så, nu har jag skrivit av mig lite. Tack för att ni lyssnade.

Before And Right Now

 
 
Till vänster: en betydligt smalare tomteklädd nissa för några jular sedan.
Till höger: en oerhört lycklig liten, stor gravid kinäs julen 2012.
 
Men till bröllopet ska jag minsann tillbaks till min gamla form!

Vilket Liv I Magen

 
Jag har aldrig varit med om att Neo levt om så mycket i magen som han gjorde idag. Och sammandragningar till tusen efter att ha varit ute i några timmar. Väldigt mycket nya känslor har sköljt över mig den här dagen. Känns verkligen att man är i en ny fas av graviditeten där saker och ting sker med en väldans hastighet. Tar en stund att vänja sig tror jag. Minns ju fortfarande hur rädd jag var i början av graviditeten när jag kände alla smärtor som kom med att livmodern växte och ligamenten töjde sig. Nu är de smärtorna vardagsmat och nästan lite välkommet eftersom man känner igen dem. Men det här nya - när hela magen tycks dra ihop sig och bli stenhård - det är rätt läskigt. Och så känner man bebisen leva om och boxas därinne hela tiden. Hoppas bara att han inte boxar sig ut för tidigt.
 
 
Lilla familjen på besök hos några irländska vänner på juldagen.
 
 
En liten tiggande hund på andra sidan bordet hoppas på en smakbit.
 
 
Soligt och 22 grader varmt. Det är bra väder på juldagen.
 
 
Jag vill ha mat eller gos, befaller Jack.
 
 
Hos mig fick han bara gos.
 
 
Jan fotar cypriotiska katter.
 
 
Saint Lazarus Church.
 
 
På Panos beställde jag in mitt favorittilltugg - garlic mushrooms.
Sköljde ner detta med en Virgin Mary. Så gott!
 
Dagens nyhet: Vi valde rätt ställe att åka till över jul. Varmaste platsen i Europa enligt väderleksrapporten. Imorgon har vi ännu en solig dag framför oss och drygt 20 plusgrader. Sweet

A Happy Christmas Day

 
Lånade lite bilder från Jans proffskamera.
Bjuder på några bilder från en solig juldag i Larnaca.
 
Mina bilder från min lilla kompaktkamera kommer i ett annat inlägg.
 
 
Öl till Jan. 
 
 
Drink och tilltugg hos några irländska vänner. Kunde äta 2 av 4 ostar. Lycka!
 
 
Suktar efter brie och mögelost men jag får vänta fem månader till.
 
               
 
Söta Jack charmade alla.
 
 
Här har vi en till charmpelle som passade på att vässa klorna innan fotograferingen.
 
 
Sen burrade han upp sig och poserade ståtligt.
 
 
Vackra Saint Lazaruz Church.
 
 
Mängder med duvor hoppas på en liten brödsmula.
 
 
På eftermiddagen strosade vi ner på stan och tog oss lite förfriskningar vid havet.
 
 
Passar på att tacka tomten för en underbar jul.
 
 
Snart kommer jag ikapp!
 
 
 

Christmas Day

 
Idag har jag på mig den fina klänningen som Jans mamma gav mig.
Den är så mjuk och stretchig. Helt underbar att ha på sig!
 
 
 

I Försiktighetsprincipens Land

 

Något jag lärt mig under mina år som juridikstudent är att ALLT går att debattera och argumentera till leda och det finns alltid olika typer av experter som hävdar sin rätt. Som blivande förälder får man läsa på, vara KÄLLKRITISK och därefter fatta ett beslut om hur man ska hantera informationen. Det är skillnad på att läsa en text och VERKLIGEN läsa den. Hårklyverier, tänker ni. Inte alls, menar jag.

 

Ett väldigt omdebatterat spörsmål är huruvida ultraljud är skadligt för fostret. Den allmänna uppfattningen är att ultraljudsapparater ger ifrån sig en sådan liten energimängd att det finns ingen påvisad risk att fostret påverkas. Detta stöds t. ex av SBU som bl. a säger att "Negativa effekter på barn av ultraljudsexponering i livmodern under andra trimestern har inte kunnat påvisas beträffande tillväxt, neurologisk och kognitiv utveckling, språkutveckling, syn och hörsel. Inget samband har påvisats mellan ultraljud under graviditeten och maligna sjukdomar hos barn."

 

I en rekommendationsskrivelse från SSM kan man läsa att metoden med ultraljud allmänt betraktas som riskfri men kan vid felaktig användning orsaka skadlig uppvärmning av fostret (egen kursivering). Låt oss stanna lite vid det kursiva. "Kan orsaka" är inte samma sak som "orsakar." Myndigheter petar gärna in ett "kan" i sina råd och rekommendationer. Varför? Jo, därför att även om forskningen inte funnit bevis för negativa effekter av ultraljud, kan man inte heller säga att det är 100-procentigt ofarligt. Låt oss gå vidare till kursiveringen "felaktig användning." Skulle du och jag som besitter noll kunskap om fosterdiagnostik börja fingra på en ultraljudsapparat vågar jag påstå att vi med största säkerhet anses nyttja apparaten felaktigt. SSM råder att endast legitimerad och väl utbildad personal genomför ultraljud för att inte riskera en felaktig användning. Därmed inte sagt att ultraljudsmetoden vid användning orsakar någon skadlig uppvärmning av fostret. Förstår ni skillnaden?

 

Summa summarum - som blivande förälder får man fatta ett beslut grundat på den information som idag finns att tillgå. Vi har valt att göra ultraljud och självfallet förstår vi att bara för att det inte finns någon påvisad risk innebär det inte att det inte finns någon risk. Att stilla sin nyfikenhet eller oro under graviditeten betyder mer än vad de flesta tror och vi har alla våra personliga anledningar. När barnmorskan under rutinultraljudet konstaterade att allt ser bra ut, men att bebisen såg lite liten ut fastnade den sista delen av meningen lite längre i mitt huvud och vägrade släppa taget. Varför? Jo, med tanke på MIN sjukdomshistoria som barn då jag led av kortvuxenhet samt retarderad och försenad skelettutveckling, vilket ledde till åratal av föga trevliga behandlingar med sprutor och ständiga sjukhusbesök vid Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala. Att jag för min egen frid, nyfikenhet, oro eller mitt eget välmående (kalla det vad ni vill) väljer att göra ultraljud känns i min värld fullt förståeligt. Och skulle man så slänga med en extra könsbestämning i det hela så är det knappast något som påverkar bebisen.

 

Att det finns personer som avstår all form utav fosterdiagnostik är ett beslut som är upp till varje förälder och det är ingenting jag ifrågasätter (särskilt inte anonymt på en blogg i syfte att ta udden av någon annans lycka). Vi värderar information olika och är i vår fulla frihet att göra personliga riskbedömningar och fatta beslut utefter dem. I försiktighetsprincipens land (aka Sverige) har vi för vana att ta det säkra för det osäkra. Gör gärna det, men sluka inte allt ni läser med hull och hår. Granska, kritisera och ifrågasätt, särskilt när ni själva blir ifrågasatta.

Jag Hatar Detta

 
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - att vara gravid och samtidigt förkyld är den värsta kombinationen som finns. Kräks varenda eviga dag, flera gånger om dagen, på grund av den här jävla slemhostan och jag har inte kunnat sova ordentligt på två dygn. Kvällarna och nätterna är värst. Så fort jag lägger mig ner tjocknar halsen igen och hostan sätter igång. Börjar bli ganska matt nu. Blir lätt så med för lite sömn och vanlig hederlig graviditetströtthet ovanpå det. Jag kör med huskuren honung som sägs vara slemlösande, men har ännu inte märkt av någon avsevärd förbättring. Gissar på att det bara är att vänta ut skiten.
 

Neos Första Jul

 
Han har inte ens sett dagen ljus och redan i magen är han definitivt populärast vid julklappsutdelningen. Så mycket fina kläder lilla Neo fått av Jans föräldrar. Och Jans mamma är så duktig på att sticka. Gissa om han kommer bli välfotograferad av den blivande pappan efter sin ankomst, i farmors söta stickade små kläder förstås. Imorgon är vi bortbjudna under dagen till några irländska vänner till familjen. Då ska jag försöka komma ur mitt förkylnings-och mysmode och faktiskt piffa till mig lite.
 
Bjuder på lite bilder från vår fina norsk-cypriotiska julafton:
 
 
Jo, men visst har jag fortfarande en midja. Den har bara förflyttat sig lite längre upp...
 
 
Fått två väldigt fina klänningar av svärmor denna jul. Imorgon ska jag ha den andra på mig.

 
Ett norskt julbord. Brysselkål, revbenspjäll, sås och potatis föll mig lite extra mycket i smaken. Mums!
 
 
Jans mamma bakade en av de smaskigaste tårtorna jag ätit.
 
 
Tomten visar sin stora, dinglande säck... Hahahaha.
 
 
Denna ursnygga väska fick jag i julklapp av min älskade sambo.
 
 
Av Jans underbara föräldrar fick vi en fantastiskt vacker tavla som en norsk konstnär målat.
Efter ett fotografi som Jan tog när vi var i Thailand förra året. Så fin!
Och det är skyddsplasten runt tavlan som blänker.
 
 
Två, nya fina bodys till Neo. Älskar verkligen märket "My First Wardrobe".
 
 
Finns så mycket ursöta kläder till tuffa små pojkar.
 
 
Stickat av blivande farmor.
 
 
Farmor har stickat Neos allra första onepiece. Så cool!
Sitt norska arv kommer han inte glömma i första taget. Hihi.
 
Dagens överraskning: Till och med på självaste julafton ska det finnas party poopers som
ifrågasätter beslut man tagit som blivande förälder. Ett litet tips - gå och bajsa på någon annans blogg.
 
God Jul På Er!
 
 

En Kula Som Heter Duga

 
 
En julkula i vecka 21 (v.20+1).
 
 
 

En Solig Julafton

 
 
En julaftonsbrunch med grillad halloumi och färska jordgubbar.
God Jul Till Er Alla med soliga hälsningar från Cypern ♥
 

Bilder Från UL Vecka 21

 
Det var lite svårt att göra bra dumpningar från en rörlig video,
men här kommer i alla fall några bilder från filmerna.
 
Han studsade omkring som en kanonkula.
Sparkade, sprattlade och vevade med de perfekta små händerna.
 
 
 
Lilla Neo har verkligen en förkärlek att ligga mot min blåsa. Hihi.
 
 
De små knäna och benen till vänster och huvudet ligger till höger.
 
 
Här är han precis i färd med att slå en kullerbytta i magen. Rumpan rakt upp.
 
 
Och så ligger han åt andra hållet. Huvudet till vänster och man ser det lilla hjärtat slå så fint.
 
 
Benen är i full färd med att ta sats och göra ett litet skutt.
 
 
Neo skickar en liten julvinkning från magen. Man ser den söta lilla handen till höger i bild.
 
 
En av de fåtal bilder man ser Neos profil.
 
 
Nej, tack och god natt för mig säger Neo och lägger armarna över öronen.
 
 

Ultraljud, Video & Hjärtljud

 
Har precis fått VÄRLDENS BÄSTA JULKLAPP! Varit på ultraljud. Fick se lilla prinsen i magen leva om (och det är ingen tvekan om att det är en prins) och hört hans fina hjärtljud samt fått ALLT på videon. Jag är så himla lycklig ♥ Nu sitter vi och väntar på att läkaren ska knacka på med inspelningen. Tog en liten stund att ladda över allt då filerna var så stora. Japp, filerna i plural. Ska se om det går att ta en skärmdump från inspelningara så jag kan lägga upp lite bilder på bloggen. Åh, det är verkligen helt obeskrivligt att få se sitt barn i magen. Och snart kan jag titta på honom om och om igen. 
 
Och som jag misstänkte så har jag en liten vilding i magen. Han var överallt, upp och ned och kors och tvärs. Hahaha. Så härligt att se. Och han är nästan 30 cm lång! Jag låg där på britsen och bara log så kinderna höll på att spricka. Spelar ingen roll att jag är dunderförkyld så länge underbara bebisen i magen mår bra. Nu behöver vi ingen tillväxtkontroll när vi kommer tillbaka till Sverige. Och definitivt ingen extra könsbestämning. Jag såg de små kronjuvelerna många gånger. Det gjorde både Jan och svärfar med. Och läkaren vågade på en 99 % gissning att det verkligen är en liten gutt. Kommer somna med ett stooort leende på läpparna. Verkligen bästa julklappen ever!
 
Tack till Neos bestefar och bestemor som är så snälla. Och att de bor granne med en läkare. Hihi.
 
 

Förkylning Deluxe

 
God kväll, kära vänner. Har julkänslan infunnit sig ännu? Hoppas det. Själv går man omkring i morgonrock och ett par julsockor som kära svärmor precis stickat klart till mig. Har det hur mysigt som helst, trots min nedriga förkylning. Här blir man ompysslad med god mat och massa kärlek, så det känns lite bättre. Kan verkligen inte rekommendera kombinationen förkylning och graviditet. Varenda gång jag nyser eller hostar (vilket är väldigt ofta) drar det något så förbaskat i ligamenten. Och all god mat man hittills ätit har efter några timmar åter fått se dagens ljus. Men jag hinner i alla fall njuta en gång av de goda smakerna.
 
Egentligen är min stackars kropp helt slut. Jag skulle kunna gå och lägga mig redan nu, trots att jag sovit ett par timmar efter lunch, men jag avvaktar. Får alltid problem med andningen när jag är förkyld och att ligga ner förvärrar det bara. Glömsk som jag är råkade jag lämna Bricanylen hemma, men så länge jag håller mig någorlunda i stillhet och inte anstränger mig brukar jag kunna få bukt med min förkylningsastma. Lilla bebisen i magen håller i gång för fullt. Säkert förväntansfull inför julafton. Hihi. Men jag tror inte han tycker om att behöva vakna till mammas never ending nysningar.
 
Vi var i alla fall nere en sväng på puben där det bjöds på en stor BBQ. Åh, så mycket grillat kött! Och det smakade verkligen mumma. Höll mig till den goda, fräscha salladen, tzatziki och kött. Att skippa potatisen visade sig vara ett smart drag då magen verkligen inte rymmer mycket nu för tiden. Känns som att lilla Neo tar upp mer och mer plats. Hoppas bara han hinner få lite näring mellan alla kräkningar. Har inte fått behålla mat på ett par dagar. Äter dock en hel del frukt och dricker mjölk så något hinner nog fångas upp av kroppen. Nu ska jag fortsätta kurera mig och invänta julaftonsmorgon. God Jul på er, kära läsare.
 
 
 

Välkommen Vecka 21

 
Magen syns väl, men är ännu inte alltför stor. Det råder ingen som helst tvekan om att jag är gravid. Jag kan fortfarande röra mig någorlunda obehindrat och jag behöver ännu inte hjälp med att komma upp ur sängen, bara en liten påputtning. Yey! En del kvinnor blir mer inåtvända och intresset för omvärlden minskar. Detta beror på att barnet i magen nu upplevs alltmer som en individ och mammans tankar, fantasier och önskningar allt oftare rör sig kring barnet. Jag skulle väl inte påstå att mitt intresse för att vara social har minskat, men däremot är jag fullt medveten om att jag inte kommer prioritera fest, flärd och fototräffar inom den närmaste tiden. Därmed inte sagt att vi inte kommer försöka åka på diverse olika evenemang om ekonomin och livet som förälder tillåter. Det är viktigt att man inte avskärmar sig helt bara för att man fått barn.
 
I denna vecka bör min viktökning ligga någonstans mellan fyra och sju kilo. Vet inte riktigt hur mycket jag ökat exakt i detta nu, men i fredags (i slutet på vecka 20) vägde jag ca 6 kg mer sedan inskrivningen. Får jag kolla upp när vi är hemma igen, men jag gissar att kurvan fortsätter att gå stadigt uppåt. Så fort jag slipper kräkas och får aptiten tillbaka lägger jag på mig ganska fort, men när jag mår illa och inte får behålla någon mat tappar jag snabbt ett kilo här och där eller står helt stilla i vikt. Under julsemestern kommer jag dock inte behöva oroa mig för att gå ner i vikt. Även om vi inte firar jul i Sverige så finns det så mycket gott att äta på Cypern. Försöker dock undvika friterad mat, fast det är svårt då jag är väldigt svag för pommes frites. Salt och gott.
 
Vissa kvinnor får vattenansamlingar under den senare delen av trimestern. Det kan man avhjälpa genom att dricka mycket, på så sätt rensas kroppen från slaggprodukter. Jag älskar vanligt vatten så försöker dricka så fort jag känner mig törstig, vilket är väldigt ofta. Vet dock inte om det hjälper mot svullnaderna som man börjar märka av nu, men det lär väl visa sig. Har däremot märkt att det är svårt att vara graciös. Känner mig rätt klumpig, vilket inte är så konstigt då jag bär på mer vikt, min tyngdpunkt har förflyttats och lederna i kroppen har luckrats upp av graviditetshormon. Får försöka se mig för lite mer än vanligt och de höga tjusiga klackarna som jag älskar har jag ställt undan för länge sedan då de inte är så bra för vare sig foglossningen eller ryggen.
 
Bebisens blodcirkulation är nu komplett och helt fungerande. Huvudet har vuxit 3 mm i diameter sedan förra veckan. Sötnosen är nu hälften så lång som den kommer att vara vid födseln, men väger bara 10 procent av sin födelsevikt. Storleken kommer att fördubblas under andra halvan av graviditeten. Från och med nu varierar storleken mellan olika foster mer än tidigare, men vikten är ungefär 300–400 gram. Bebisen kan vara uppåt 27 centimeter lång från topp till tå. Ögonbryn och ögonlock är fullt utvecklade. Nu kan vår lilla prins troligen höra vad jag säger och röra alla sina leder. Han får också mer hår på huvudet. Det är även nu som han börjar ta små sovstunder, även om ett regelbundet sovmönster inte har utvecklats ännu. För det mesta sover bebisen när mamman rör på sig och vaknar när hon sätter eller lägger sig ner. Vissa bebisar har nu hittat sin favoritsovställning. Kan inte låta bli att hela tiden undra vad han gör därinne.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vårt Andra Hem

 
Precis innan avfärd igår fick Jan världens jobbigaste hjärtklappning och jag låg inne på toaletten och kräktes upp hela mitt maginnehåll. Vilket team vi är. Hahaha. Och till råga på allt har jag gått och blivit tokförkyld. Men hellre sjuk i plusgrader än i minusgrader. Det enda som var riktigt jobbigt med att resa fökyld och gravid var flygresan, som tack och lov bara tog fyra timmar. Jag sov större delen av resan, och lyssnade med ett halvt öra på alla pensionärer som skulle ner till Cypern och fira jul. Planet var fullt och likaså en del av passagerarna. En gammal ensam man hade minst sagt fått i sig några julöl för mycket. Han höll på att dratta på ändan när vi klev ur planet och vid bagageutlämningen höll han på att trilla framlänges. Men annars verkade han vara vid gott mod.
 
Strax efter elva på kvällen (cypriotisk tid) kom vi äntligen hem. Jans föräldrar hade julpyntat lägenheten så fint att julkänslan infann sig så fort jag klev innanför dörren. Trots den sena timmen åt jag en fantastiskt god måltid som bestod i grillade lammkotletter från min favoritrestaurang Panos, Caesarsallad och till efterrätt färska jordgubbar med grädde. Svärfar hade varit nere på stan och handlat mat till oss innan han mötte upp oss på flygplatsen. Jan åt, enligt tradition, kyckling från KFC. Jag gick och lade mig ganska ögonaböj efter maten. Kände mig halvt döende på grund av den här nedriga förkylningen och jag känner mig inte mycket bättre idag. Ska försöka vila några timmar till och sedan är vi bjudna på BBQ nere vid stranden.
 
 
Här bor vi.
 
 
Smarriga lammkotletter.
 
 
 

A Thousand Years

 
 
 
Den här spelar jag för bebisen i magen.
Jag tror han tycker om den. Faktiskt.

En Liten Vilding ♥

 
Åh, vilket underbart liv det var i magen hela kvällen igår. Han rörde sig hur mycket som helst och killade mig från insidan. Tur att jag inte är kittlig. Det var verkligen som att gå omkring med en liten fisk i magen som sprattlade. Tror han känner att mamma är lugn och glad nu när det är jul och ledigt. Det tycker han om. Vad han däremot inte verkar tycka om är när mamma hostar. Vet inte om det är rena tillfälligheter, men nästan varje gång jag hostar så ser jag hur magen liksom fladdrar till strax efteråt. Precis som små buffar. Jan såg det också. Tror det är Neo som protesterar över att hans hus skakar. Ser så rooooligt ut. Jisses, vad jag älskar att ha en liten bebis i magen!
 
 
Idag ska bebis i magen ut och flyga.
En liten morgonmage i v.19+6. Imorgon går vi in i vecka 21!
 
 
Just ja. Sigge ville vara med och önska er en god jul.
 
Btw. Det ser ut som att min kära sambo får en lugn och tyst jul i år.
Jag har tappat rösten.

Snart Bär Det Av

 
Snart bär det av till varmare klimat. Inte alls långt kvar. Sitter i köket med benen högt på en stol och halvsover i väntan på fredagsmiddagen. Pasta, grillad entrecote med rödvinssås. Min personliga kock låter mig vila mina värkande leder och svullna ben. Ligamenten börjar dra något så in i helskotta, vilket är ett tecken på att jag inte fått så mycket vila idag. Men det kommer jag snart ta igen. Har lagt fram alla kläder och dylikt som ska med till Cypern. Beroende på hur jag mår efter maten kanske jag orkar vika ihop dom och lägga ner i resväskan, men jag är så trött och helt slut. Det blir tidig avfärd imorgon. Måste hinna lämna katterna på SPA vid tolv. Vår inneboende är lite av en kattallergiker, så det var inte helt optimalt att be honom bo här tillsammans med våra katter och serva dom med mat och toarengöring.
 
Om jag inte hinner blogga imorgon (vilket jag förvisso misstänker att jag kommer hinna) så vill jag passa på att önska er alla en god jul. Jag kommer självklart fortsätta blogga på Cypern och hålla er uppdaterade, men troligtvis inte med 4-5 inlägg om dagen. Hoppas ni inte stressar ihjäl er i alla julbestyr. Jag har, från och med nu, slutat stressa. Puss och kram.
 

Barnmorskan Och Semester

 
Nu tar jag jullov. Det har jag bestämt. Bara tänka glada tankar och njuta av livet. Har precis kommit hem från barnmorskan. Fick tyvärr inte lyssna på hjärtljuden idag, men nästa gång lovade hon. Så datumen jag verkligen toklängtar till är 28-29 januari då det blir hjärtljud på måndagen och ultraljud (tillväxtkontroll) på tisdagen. Känns som en evighet men jag vet att tiden kommer gå fort. Särskilt när vi ska vara på Cypern i två veckor. Den här resan är verkligen så välbehövd. Ska låta stress och press bara rinna av mig. Jag ska strosa omkring så mycket jag bara orkar och titta på alla juldekorationer och insupa julen i ett litet annat klimat. Kommer bli ljuvligt!
 
Neo har verkligen skämt bort mig idag med massa rörelser i magen, nästan som att han vill säga att allt är bra därinne. Åh, vad jag längtar efter honom! Pratade precis med min väninna Kela som blev mamma för några dagar sedan. Jag kan knappt föreställa mig vilka känslor man måste känna efter att äntligen få träffa på den lilla varelse man gått omkring och burit på i 9 månader. Själv har jag halva resan framför mig och jag ska försöka att inte önska att tiden går för fort. Lilla bebisen måste ju få växa i lugn och ro och jag själv vill nog njuta lite till av den växande magen och bebisens sparkar.
 
 
All about comfort. Stor, rymlig tunika och gosig kofta.
 
 
Kunde inte låta bli att kila in i bebisbutiken precis bredvid barnmorskemottagningen.
Köpte Neos första snuttefilt. En otroligt mjuk liten igelkott by Bukowski.
Sen när Neo vuxit på sig lite får vi investera i en större.

Idag Blir Det Barnmorskan

 
Ska till barnmorskan idag kl. 13.00. En sista liten koll innan julsemestern.
Sedan dröjer det till den 28:e januari innan vi ska träffa henne igen.
 
Återkommer senare i eftermiddag med en uppdatering.
Nu ska jag försöka få iväg uppsatsen.

Det Finns Så Mycket Kärlek

 
Om ni bara visste hur mycket kärlek som finns i denna trötta, värkande och orkeslösa kropp. Förutom timmarna jag spenderade med uppsatsen har det tyvärr blivit horisontalläge för mig resten av dagen och i stort sett hela kvällen. Jag har haft så gott som konstant illamående och bedrövliga kräkningar denna underbara dag. För att runda av kvällen fick jag en sprängande huvudvärk som jag inte ens vet om sömn kommer kunna råda bot på. Men trots alla krämpor ligger jag här med små, lätta rörelser i magen, ett gigantiskt stort leende och med en fantastisk sambo som älskar mig och lilla livet i magen med en kärlek starkare än någonting annat. Det finns så mycket kärlek i mitt liv.
 

Week 12 - 20

 
 
Det har verkligen hänt en hel del därinne i magen de senaste 8 veckorna.
Och i skrivande stund bökar lilla Neo omkring hej vilt i magen. Underbart!

Pregnancy Photos Week 20

 
 
Det var ju ett tag sedan vi tog våra klassiska gravidbilder, men vi passade på att göra det i veckan.
Och man ser klart och tydligt hur mycket magen vuxit på fyra veckor.
 

Pressar En Aning

 
Misstänker att mitt medvetande redan är halvvägs på väg till Cypern. Det är bara kroppen som saknas. Den har inte varit i sin bästa form de senaste två dagarna, men trots det har jag ändå lyckats genomföra de punkter jag satte upp gällande uppsatsen. Jag kanske har pressat kroppen en aning för mycket och det är möjligtvis anledningen till att illamåendet fortfarande spökar och att jag precis kräktes upp allt jag ätit OCH druckit idag. Suck. Imorgon är det bara några finjusteringar och omflyttning av vissa avsnitt som ska göras och sedan skickar jag in det andra utkastet till min handledare. Sedan lägger jag uppsatsen på hyllan i två veckor. Fortfarande saknas mycket av "hård-juridiken", vilket är något jag ska ta tag i efter semestern. Har på känn att både jag och bebisen kommer må så mycket bättre i början på nästa år.
 
Nu när jag inte kräks varje dag och nu när magen inte är för stor är det verkligen ett perfekt läge att resa utomlands. Kan verkligen rekommendera det. Man mår bra av lite miljöombyte, särskilt när man har haft det en aning tufft de senaste månaderna. Eftersom jag vet att det kommer dröja ett bra tag innan vi åker utomlands igen ska jag verkligen se till att njuta av varje sekund. Passa på att läsa lite spännande böcker, äta god mat, vila exra mycket och framför allt inte stressa med någonting. Det enda jag oroar mig lite för är bäckensmärtor och foglossning. Men Jan är otroligt stöttande och säger att vi helt enkelt får känna efter vad jag orkar och anpassa oss därefter. I vanliga fall promenerar vi väldigt mycket på Cypern, men det kanske vi får vara lite försiktiga med om det börjar göra för ont.
 
 
Min favoritsallad på Panos - mango och avokado med parmesan.
 
 
Garlic mushrooms - favorittillbehören.
 
 
Och det bästa jag vet - grillade lammkotletter.
 
 
Strandpromenaden i Larnaca - här kommer jag vagga fram.
 
 
Inte visste jag att en liten bebis strax skulle börja växa i min mage när denna bild togs.
 
 

Det Här Med Sömn

 
Varje morgon vaknar jag av att hotellet öppnar kl. 05.00. Har jag en gång klivit upp så somnar jag inte om. Ibland har jag gått ner och städat, och ibland surfar jag omkring på nätet. Men oftast är det inget som händer så tidigt på morgnarna, fast jag tittar ändå in på de vanliga bloggarna som jag följer. Såg att en bloggare hade fött sin dotter och via Facebook fick jag veta att min väninna också fått sin lilla sessa, så lite får man ju veta. Just idag är det dock ganska dött så jag passar på att blogga lite.
 
Även om jag inte sover mitt på dagen så vaknar jag tidigt. Under hela mitt liv har jag bara behövt sex timmars sömn och jag har alltid varit känd för min morgonpigghet. Nu kan jag ju så klart inte låta bli att undra om det kommer förändras efter att vi fått bebis. Beror ju till stor del på hur bra vår bebis sover, men jag misstänker starkt att sömnen kommer bli tämligen sporadisk under en lång tid framöver. Antingen klarar jag det alldeles utmärkt, eller så blir jag helt slut kaput. Ska bli väldigt spännande att se.
 
Är det någon annan blivande mamma som vaknar übertidigt även fast ni inte måste?
 
 
I brist på annat att visa er så bjuder jag på en väldigt tidig morgonmage (v.19+4).
Om tre dagar går vi in i vecka 21. Jisses, vad tiden går fort nu.

Good Night Sweethearts

 
Klarade bion med bravur! Var bara kissnödig de sista tio minutrarna. Men det krävdes noggrann planering och ett toabesök precis innan filmen. Så nu vet ni att en gravid kvinna i halvlek kan klara av en nästan tre timmar lång film. En trött sambo klarade inte av filmen lika bra, Han nickade till några gånger, den sötnosen. Hahaha. Jag kan dock inte klandra honom. Den var rätt seg. Jag ville se den för jag älskar fantasygenren, men om man är utarbetad ska man definitivt inte gå och se The Hobbit. Men snart är det torsdag och då kan jag konstatera att vi bara är två dagar ifrån vår efterlängtade julsemester. I helgen kommer jag definitivt kunna uppgradera hotellet till femstjärnigt. Ingen stress. Bara lugn och ro.
 
 
Frezze passade på att få lite nya bilder till sin portfolio när vi fotade.
Han är väldigt fotogenisk. Och en riktig linslus. Fläker alltid upp sig när studion är framme.
 
Foto Jan Monsen.

Onekligen Fortfarande Gravid

 
Vilken dag. Jag har fått en hel del gjort med uppsatsen på förmiddagen OCH tillåtit min kropp få vara gravid. Och det verkade som om kroppen verkligen tog vara på den möjligheten. Frukosten fick jag inte behålla. Allt - och då menar jag verkligen ALLT - fick spolas ner i toaletten. Upptäckte en väldigt positiv sak när jag hängde över toalettstolen. Känslan av ett bakslag infann sig aldrig, utan min hjärna tänkte snarare "nåja, jag är ju onekligen fortfarande gravid." Sen fortsatte illamåendet trots intag av Lergigan. Efter lunch, som bestod av tre digestivekex och ett glas saft, var jag tvungen att lägga mig i sängen. Sov som en stock i tre timmar och här är jag nu. Magen är tom, men min aptit är fortfarande som bortblåst. Om jag ska orka med en bio får jag nog lov att knapra på något mer. Snart kommer Jan hem och vi kör direkt ner på stan. Tjingeling.
 
 
Hallå därinne. Snart får du börja buffa så pappa också får hälsa på dig.
 
 
 

Den Där Smärtan

 
Jag kan klara av ganska kraftigt molande värk nere i södra Mexico. Föredrar det alla gånger framför smärtan jag fick genomlida igår kväll. Det var som om någon roade sig med att sticka en ishacka i trakterna där ljumsken sitter - både på höger och vänstersidan, även om det igår mest fokuserade sig på den vänstra. Tänk er själva att ni ligger i sängen och försöker sova. Ögonen är så tunga och ni vill inget hellre än att sjunka in i den djupa, smärtfria, härliga sömnen. Och så kommer hugget som en blixt från klar himmel. Det enda du kan göra i det läget är att koncentrera dig på andningen. Efter några sekunder eller minuter händer det igen. Och igen. Så höll det på igår i, vad som kändes som, flera timmar. Man kan bli ganska matt för mindre.
 
Till slut somnade jag, men jag minns inte när. Det var sent. Nu känner jag mig ganska grumlig i ögonen. Ska försöka få i mig lite frukost och sen starta med uppsatspillandet. Tänkte inte röra mig mer än nödvändigt idag. Lyssna extra mycket på kroppens alla signaler. Vid halv sex ska vi iväg på bio. Den där Hobbit-historien. Vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag bestämde mig för en film som är nästan tre timmar lång, dvs. tre timmar utan möjlighet till kisspaus. Men jag ville så gärna se den på bio. Och väntar jag tills efter jul och nyår finns risk att jag verkligen inte vill gå på bio. Varken magen eller mitt kissbehov lär bli mindre de kommande veckorna.
 
För övrigt är det tre dagar kvar till Cypern. Gud, vad vi längtar efter att få åka bort. Vi räknar ner varje dag. Ingen snö eller uppsats, bara fokusera på att må bra och pyssla om bebisen i magen, äta god medelhavsmat och få träffa världens bästa blivande svärföräldrar. Kan inte bli bättre.
 
 
 
Dagens mage i vecka 20 (v.19+3)
 
 
Det blir Neos första utlandssemester. Han kommer förstås inte minnas någonting,
men jag kommer minnas och berätta för honom, när han blivit lite större,
hur lycklig jag var med honom i magen.
 
För trots alla smärtor och krämpor så finns det ingenting som ändrar det faktum att det är den bästa känslan
i hela världen att få bära på sitt eget barn. Den kärlek jag känner nu kan bara överträffas av den kärlek som jag kommer känna när mitt barn ligger i min famn för första gången.

Pregnancy Pinup Photoshoot

 
Aj, nu värker mina stackars fötter. Men vad gör man inte för konsten? Hehe. Vi blev supernöjda över bilderna vi tog idag. Har hittat två starka favoriter som vi inte riktigt kan välja mellan. Lyxproblem. Sen passade vi även på att ta nya veckobilder på magen. Var ju som sagt fyra veckor sedan sist och jisses vad magen har vuxit explosionsartat. Finns inga som helst tvivel om att jag är på smällen. Får se om någon av bilderna hinner bli klara innan vi åker till Cypern. Ska inte stressa min fina underbara fästman. Han har ju, till skillnad från mig, lite mer på sitt bord. Btw. Fyra dagar kvar till Cypern. Woohoo!
 
 
Studion under uppbyggnad. Till höger ser ni världens största octabox. Typ.
 
 
Nu börjar det likna något.
 
 
Enda gången jag kan använda mina älskade pumps under graviditeten är på en plåtning.
 
 
Almost like the good old pinup days. Bortsett från preggo-magen.
 
Tack världens bästa sambo för en underbart mysig plåtning!

Newbie & Hello Baby

 
Jag har varit på språng i 3,5 timme. Kroppen är helt slut. Borde egentligen sätta mig vid köksbordet och fortsätta jobba med uppsatsen, men det gjorde jag inte. Vet ni varför? Därför att jag var trött och allt söder om naveln värkte så in i norden. Och gissa vad? Jag ligger i sängen utan att ha dåligt samvete, för jag har kommit på en sak. Är min kropp trött, gör ont och behöver vila så måste den få göra det, oavsett allt annat som "måste" göras. Min kropp är inte längre min egen. Den har förvandlats till ett litet hotell med en otroligt viktig gäst. Behöver hotellet underhållning så går det före allt annat. Det är så jag får jobba. Bara att gilla läget. Det viktigaste är att jag själv kan acceptera det och inte fortsätta leva med skuld och dåligt samvete.
 
Visst kan jag bli trött på folk som säkert bara menar väl när de frågar hur det går med uppsatsen, men egentligen ökar de bara på pressen att bli klar. Behöver ingen mer press. Det har jag nog av i min egen överanalytiska lilla ärthjärna. Jag gör det jag kan utefter mina förutsättningar. Jag ligger inte och sover bort dagarna eller har ont bara för skojs skull. Fick jag välja hade jag mer än gärna suttit på juridiska biblioteket från nio till fem med min uppsats, druckit kaffe, babblat med andra jurister och fått motivationskick efter motivationskick. Men nu ser tillvaron lite annorlunda ut och då gäller det även för omgivningen att hänga med.
 
Ibland får jag en känsla av att folk kan vara lika oförstående som jag var innan jag blev gravid. Nu skulle jag aldrig fnysa åt en kvinna som lider av illamående, trötthet, kräkningar, foglossning etc. Några har turen att aldrig råka ut för typiska graviditetskrämpor, medan andra (faktiskt majoriteten av de blivande mammor jag känner eller följer via bloggar) sitter i ungefär samma båt som jag själv. Är det något jag lärt mig, trots att jag bara gått halva graviditeten, är det att vara än mer ödmjuk och visa förståelse, även om omgivningen visar prov på oförståelse. Klart det inte är lätt för en annan människa att försöka sätta sig in i min situation. Man får ha en smula överseende med att det kan komma en och annan groda ur käften på vissa.
 
 
Mysiga hotellet där Neo bor.
 
 
Vet inte om jag visat er min gravidkappa från Mama Licious.
 
 
Är jättenöjd, men man får ta på sig lite extra för den är inte så tjock.
 
 
Efter morgonens besök på MVC bjöd Jan mig på sushilunch. Favoriten.
 
 
Fanns även thaimat. Bland annat musslor och räkor. Tog extra mycket chili. Så gott!
 
 
Handlade lite bodys i större storlekar. Ett av mina favoritmärken är Hello Baby By Lindex.
 
 
Såg att vi mest bara har storlek 50 och 56 hemma så lite större kommer han ju behöva.
 
 
En annan favorit bland bebismärkerna är självklart Newbies By Kappahl.
 
 
Köpte matchande strumpor.
Både Hello Baby och Newbies gör sina bebiskläder i organisk bomull som är så lent och gosigt.
 
 
Neos lilla låda börjar bli full snart. Åh, så mycket fina saker vi fått/köpt till bebsen.
 
 
 

Det Börjar Bli Trångt

 
Det börjar bli trångt i vår walk-in-closet trots att jag är ganska duktig på att stuva undan så att det ser snyggt och städat ut. Igår kväll hämtade vi Neos spjälsäng med tillhörande madrass, vintertäcke, sommartäcke, kudde, spjälskydd och massa fina sängkläder. Katterna fick nosa lite på grejerna (som vanligt) och sedan ställdes allt in i garderoben. Jan ska måla sängen vit, men det får bli till våren när han kan vara ute i garaget utan att behöva frysa ihjäl. Jag kontrollerade att den vita sänghimmeln som vi beställde från Barnparadiset såg hel och fin ut. Förstod så klart absolut ingenting vad gällde montering och de skickade heller inte med någon bruksanvisning, troligtvis för att de ansåg anordningen vara så enkel att till och med ett barn skulle fatta. Tur att jag har Jan som fixar det där. Jag suger verkligen på allt som har med logiskt tänkande att göra.
 
Längtar så mycket efter att få börja boa på riktigt. Krävs en hel del omstrukturering i sovrummet innan vi kan montera ihop spjälsängen, men det finns fortfarande gott om tid. Vi ska göra oss av med tv-bänken och försöka få upp TV:n på väggen. Har alltid varit lite skeptisk för tunga saker som sitter fast på väggen i rädsla för att de ska ramla ner, så för säkerhets skull kommer Neos säng stå till vänster om TV:n. OM olyckan skulle vara framme så finns det ingen risk att bebisen blir skadad. Åh, vad jag känner att allt faller på plats utan att ruinera oss fullständigt. Vi har köpt barnvagn, resesäng, babykorg, spjälsäng med alla tillbehör, sänghimmel, första gosedjuret och BB-kläder plus lite andra söta små bodys. Och det är fem månader kvar tills vår lilla prins får se dagens ljus. Nu är det "bara" det här med bilen kvar...
 
 
Spjälsängen som ska målas vit
.
 
Söta blå-vitrandiga sängkläder till vår prins.
 

Två rejäla täcken fick vi med oss.
 
 
Spjälsängsskydd och lite mer sängkläder.
Funderar dock på att sy något roligare spjälsängsskydd.
 Nu ser det ju bara så vitt och tråkigt ut. Vill ha lite mer gulligull.
 
Hmm. Lättast kanske är om jag tar mått, köper tyg och syr fast det själv.
Får bara akta mig så jag inte syr fast alla snören som ska knytas.
 

En Skummande Afton

 
Jan ska snart tappa upp ett fantastiskt vaniljdoftande skumbad till mig. När jag sjunker ner i det varma badet ska jag se till att slappna av i hela kroppen och bara njuta. Det behövs verkligen efter morgonens träningspass och all värk som kom efteråt. Satt på köksstolen i flera timmar direkt efter gymmet och slet med uppsatsen, tills jag upptäckte att både min rygg och mina karpaltunnelsvullna händer behövde vila. Halv tre gick jag upp på övervåningen och lade mig i sängen. Där blev jag kvar tills Jan kom hem efter sitt jobb och sedan åkte vi ut en sväng för att handla en julklapp samt en spjälsäng till bebisen. Dagen flög förbi.
 
Imorgon blir det ett besök på MVC, uppsats och sedan fotografering på kvällen. Jan har en kollega som ska fotograferas och jag själv hade tänkt ta lite nya gravid-bilder. Insåg att vi inte tagit bilder på bara mig och min mage sedan vecka 16. Det har ju hänt en del på fyra veckor. Har även lite kreativa idéer om en preggo pinup plåtning som jag hade tänkt göra i söndags, men då tog vi ut en dag utan några måsten. Eftersom studion ändå ska plockas fram imorgon kan vi köra mina bilder också. Jan hade också några roliga bilder han ville ta med mig och bebiskläderna, men slutresultatet på dessa får ni se först när bebisen är född.
 
Har för övrigt upptäckt ett väldigt bra sätt att ta fokus från den negativa stressen. Jag går in i vår garderob och plockar fram de fina bebiskläderna vi fått/köpt. Eller så drar jag fram barnvagnen och testkör den en liten stund samtidigt som jag fantiserar om vår fina lilla Neo. Fast det absolut bästa sättet att bli kvitt stress är att få känna hur han sprattlar i magen. Då glömmer jag allt som är jobbigt och känner bara ren och skär glädje. Tyvärr kan jag ju inte framkalla det på beställing, oavsett hur mycket jag än skakar på magen, men när det händer släpper jag allt annat och bara gosar extra mycket med magen.
 
 
Bara när man är gravid kan man skratta åt den stora magen när man provar kläder i provhytten.
 
 

Ensam Är Stark

 
Tar en liten paus i uppsatsen för att reflektera över ett samtal jag precis fick. Som jag antytt i tidigare inlägg så finns det en del saker jag inte kan ta upp i bloggen, men som likväl påverkar mig som person och hur jag mår i min graviditet. Ibland måste man få hjälp och råd från en tredje oberoende part, men det svåra i min situation är att avgöra vart man ska vända sig till. Folk som har mycket att göra tenderar gärna att hänvisa vidare till någon annan. Det enda jag är intresserad av är att få träffa en person med rätt kunskap och kompetens att komma med relevanta och gärna fungerande råd. Även om det är sådant man fått höra förut kan det ge en annan effekt om det kommer från någon helt utomstående.
 
Ensam ÄR stark i många situationer, men i mitt fall är jag inte ensam längre. Jag bär omkring på en liten bebis i min mage som jag är väldigt rädd om. Därför kan det vara högst relevant att samtala med personer som är specialiserade på just gravida kvinnor, även om min situation inte handlar om själva föräldraskapet utan mer om graviditeten och hur yttre faktorer kan inverka negativt på den. Hade jag bara haft mig själv att tänka på skulle jag inte låtit det påverka mig i samma höga grad. Det är en känslig tid just nu och bebisens hälsa är det absolut viktigaste, vilket indirekt innebär att jag som bär på bebisen också behöver få må bra. Jag vill bli arg på dom som inte kan respektera det, men det går inte. Ilska gör inte saken bättre.

Fem Dagar Kvar

 

Uppdatering: Men vaaaaarföööör ska man få så in i helvete ont i bäckenhelvetet efter att man kört världens lugnaste pensionärspass?! Jag blir tooookig! 20 minuters lugn promenad med korta steg, styrketräning efter det med fokus på biceps, triceps och rygg. Efter ca 40 minuter börjar det kännas i region syd. Avslutar träningen och efter ombyte kan jag knappt hanka mig fram till bussjäveln. Barnmorskan ordinerade vid inskrivningen 30 minuters motion om dagen. Man känner sig inte så motiverad när det känns så här efteråt. Jävla skithög.
 
Om fem dagar åker vi till Cypern. Som vi har längtat! Den här veckan kommer flyga iväg. Och för att se till att den flyger lite extra fort har jag bestämt mig för att träna på morgnarna (om dagsformen tillåter). I morse kände jag inte av någonting i mitt bäcken, så det var bara att dra på sig träningskläderna och ner för att förbereda frukosten. Jan är inne på att äta lite extra nyttigt denna vecka så att han kan unna sig lite extra gott under semestern. Jag hakar gärna på, men hade inte tänkt äta extra gott i betydelsen onyttigt under vår Cypernresa. Längtar efter grillad halloumi, lammkotletter, fisk och färska jordgubbar. Visste ni att det är jordgubbssäsong nu där borta? Svårt att tänka sig med vårt blaskiga Sverige-väder.
 
Så vad händer resten av veckan undrar ni förstås? Hehe. Uppsats så klart. Innan vi åker ska jag maila in det lilla jag lyckats åstadkomma mellan kräkningarna. Har gjort upp en halvhjärtad plan vad som behöver göras. Ingen direkt djupdykning i hårdjuridiken, utan mer en uppsamling för att göra det hela någorlunda överskådligt. Djupdykningen får bli under januari månad. Apropå januari så tänker jag på mina nyårslöften. Har två stycken som jag klurar på. Det första är att gå upp i vikt. Hahaha. Bara för att jag vet att det är ett löfte jag definitivt kommer hålla, oavsett om jag försöker eller inte. Och det andra löftet är att bli klar med uppsatsen. Har ni funderat på några löften?
 
2013 kommer bli ett spännande år, självklart med bebisen i fokus.
 
 
Bebis-tröjan på så folk inte tror att jag bara gått och blivit smällfet. Hahaha.

Förbannade Jävla Sträckning

 
Igår när vi myste i soffan gjorde katten Frezze något väldigt gulligt bakom soffan som jag inte kommer ihåg vad det var. Det jag däremot minns är smärtan över att jag vände mig om alldeles för fort för att titta på honom och kände hur något brände som eld i närheten av högra ljumsken. Jag höll på att dö! Satt alldeles orörlig en lång stund innan jag försökte röra på mig och när jag gjorde det kom smärtan tillbaka. Kunde inte ens resa på mig då det gjorde så ont. Benen bara vek sig. Min underbara sambo hjälpte mig upp på fötterna i ett försök att gå bort smärtan, men det fungerade tyvärr inte. Hoppas att det bara är en sträckning. Det har gjort ont hela dagen idag, fast inte lika mycket som igår kväll. Så svårt att säga exakt vad det kan vara när man har en stor gravidmage i vägen. Har ni några bra tips på hur man lindrar smärtan? Är det bara att vänta ut det? Eller skulle till exempel ett varmt bad hjälpa?
 
Uppdatering: Aaah..det är ju så klart en sån däringa "ligament-sträckning". Inte så konstigt att det gör så ont. Man ska ju låta bli att göra sådana där hastiga rörelser. VARFÖR glömmer min dumma hjärna bort sådana basala saker? Jag är inte lika smidig som förut. Jag är en klumpig, växande köttbulle som måste tänka på att röra mig långsamt.

Japanese Tattoo

 
 
Jan satt uppe igår natt och pillade på en gammal bild.
Nu har jag tydligen också en jättefin ryggtatuering - fast i japansk stil.
Vem sa att tatueringar måste göra ont och kosta skjortan? Lite kunskaper i PS räcker. Hehe.
 
Foto och retusch Jan Monsen
Hår & smink Boel Lundh

Välkommen Vecka 20

 
Halva graviditeten avklarad! Känns nästan lite overkligt. Tiden har rusat iväg samtidigt som den ibland tycks stå helt stilla. Kring vecka 20 kan man börja känna att bebisen rör på sig, men även tidigare. Jag fick känna bebisens första fladdrande rörelser redan i vecka 17 och efter det har fosterrörelserna sakta men säkert känts allt mer. Barnet blir ofta livligare på kvällen, vilket jag definitivt fick uppleva i fredags. Har även fått uppleva hur det känns att ha en hickande bebis i magen. De flesta bebisar får hicka i livmodern, förmodligen på grund av spasmer som kommer från den outvecklade diafragman. Man varken kan eller behöver göra någonting för att stoppa hickan som inte är skadlig för barnet vare sig före eller efter födseln. Jag upplevde bebisen hicka efter att jag druckit en coca-cola. Vet inte om det var en ren tillfällighet eller om det var kolsyran som gjorde det, men det såg så roligt ut. Magen liksom vibrerade på höger sida. Oförglömligt. 
 
Vår lilla prins är nu ca 25 cm lång från topp till tå och väger runt 300 gram. Nästan alla bebisar är lika stora fram till vecka 20, efter det kan det variera mer. Han provar sina reflexer, griper, sparkar och suger, allt för att träna inför världen utanför. Vissa har redan börjat suga på tummen, de kan vinka och göra grimaser. Ögonen har ännu inte öppnats, men kan notera ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Mitt barn börjar på allvar uppfatta världen omkring sig, hur begränsad den än må vara. Hjärnan befinner sig i ett mycket viktigt skede av sin utveckling och har jobbat på högvarv för att utveckla nervcentra avsedda för sinnena. Dessa börjar nu vakna till liv. Barnet reagerar alltmer på förändringarna i världen utanför, mina aktiviteter, ljud i omgivningen och till och med smaken på fostervattnet. Bebisen växer och det blir allt mindre utrymme för fostervatten - nu är det ungefär en halv liter kvar runt barnet.
 
Från och med nu växer magen mer regelbundet eftersom barnet koncentrerar sig på att just växa. Min livmoder är nu tre gånger så hög som den var ursprungligen. När barnmorskan på mödravårdcentralen mäter den kommer hon antagligen att notera att livmoderns högsta punkt nu ligger i höjd med naveln. Livmodern kommer att växa ungefär en centimeter i veckan fram tills jag föder. Bebisen upptar allt mer av utrymmet i livmodern och den ökade tillväxten kommer att skapa ett tryck på mina lungor, mage, urinblåsa och njurar. Vissa kvinnor kan få jobbigt att andas eftersom inre organ trycker på lungorna. Det tillståndet kan fortsätta tills det att barnet vänder sig med huvudet nedåt. Det händer oftast fyra till sex veckor innan förlossningen om man är förstföderska.
 
Från femte eller sjätte månaden kan man uppfatta och räkna barnets hjärtslag genom ett vanligt stetoskop. Det går också att lyssna på hjärtat genom en ultraljudsförstärkare. Det brukar barnmorskan göra vid kontrollerna framöver. Jag ska på kontroll först den 28 januari när jag är i vecka 26 och jag hoppas verkligen att vi då får höra barnets hjärtljud för första gången. Vi har ju sett hjärtat slå på ultraljuden, men det är nog en lite annan upplevelse att verkligen få höra det lilla hjärtat.

Överlag mår jag rätt okej, även om det tillkommit vissa krämpor. Har bara kräkts en gång (i torsdags) så Lergiganen verkar göra sitt, men kan må lite illa till och från vissa dagar. Särskilt illa mår jag om jag är stressad. Som ni kanske sett i tidigare inlägg så har jag åkt på en lättare variant av Karpaltunnelsyndrom. Kommer troligtvis få dras med det tills bebisen tittar ut, men med mina stödskenor kan jag möjligtvis förhindra att det blir värre. Än så länge har foglossningen inte blivit värre. Den är ungefär som förut. Vissa dagar märker jag inte av någonting och medan jag kan få stora problem andra dagar, särskilt om jag varit igång väldigt mycket. Och med igång menar jag i princip ute och rört på mig från tidig morgon till sen eftermiddag.
 
Sammandragningar är något ganska nytt. Tidigare har jag ju haft växtvärk och lite kramper, men jag tror detta är lite annorlunda. I alla fall skiljer sig smärtorna åt. Magen blir liksom stenhård och hela nedre regionen drar ihop sig och känns om en riktig vidrig mensvärk. Men återigen, det är sådant man får räkna med. Kan ju försöka föreställa mig hur ont det kommer göra den dagen då jag får en riktig värk. Ibland håller det i sig ganska länge och då är det bara att lägga sig i sängen i väntan på att det ska gå över. Har varit på språng vid ett tillfälle när det inträffade och det var verkligen inte skönt att behöva stå upp och vänta ut det. Vad som känns extra skönt med alla smärtor (jag vet, det låter motsägelsefullt) är att det är något som ska ske. Livmodern ska öva sig inför förlossningsdagen och det ska kännas.
 
Har märkt att jag inte längre blir livrädd för varje liten smärta och börjar oroa mig för missfall, som jag gjorde i början av graviditeten. Jag tar fortfarande ingenting för givet då det fortfarande är en lång bit kvar, men jag försöker lyssna väldigt noga på kroppen. Det jag däremot har svårt för är att koppla bort stressen och hitta en balans mellan det som "måste" göras och vad kroppen vill göra. Att lyssna på kroppen är faktisk ett gigantiskt steg för mig som person (och stundtals ganska svårt) då jag i vanliga fall skulle struntat i kroppens signaler och kört på ändå. Jag har fått erkänna mig besegrad många gånger under graviditeten och sökt hjälp och stöd på barnmorskemottagningen av läkare, barnmorskan och arbetsterapeuten. Har absolut inget ont att säga om mödravården i Borås. Min barnmorska är helt underbar och lyssnar verkligen på mig. 
 
Har förresten bokat in tillväxtkontrollen. Jag tog det lite tidigare än vad jag först sa då bebisen fortfarande har lite mer plats att röra sig inne i magen, men är ändå tillräckligt gammal för att barnmorskan ska kunna se om den växer normalt. Så den 29 januari ska vi på tillväxtultraljud och det blir förmodligen sista gången vi får se bebisen innan förlossningen. Längtar!
 
 
Tänk att så mycket kärlek kan rymmas i en mage.
 
 
Älskar verkligen våra fina gravidbilder. Ett minne att ha för resten av livet.
 
Foto Jörgen Lundh och retusch Jan Monsen.
 

Hemma Från Kalaset

 
Ligger nerbäddad i soffan och myser. Nyss hemkommen från ett otroligt fint kalas. Njuter av barn och särskilt när det bara är massa små vilda grabbar. Troligtvis för att jag själv väntar en liten pojke. Blir så glad över att komma ut och träffa folk. Tess hade lagat helt fantastiskt god mat och bakat julgodis. Jag var hungrig som en varg när jag kom dit och tog säkert om flera gånger. Åh, så gott det var. Och lilla födelsedagsbarnet blev glad över den mjuka gosiga presenten vi köpt, en liten pugg på hjul med koppel som han kunde springa omkring med. Japp, Isak är bara ett år och har redan kunnat gå ett bra tag. Annat var det med mig. Jag tror jag tog mina första steg när jag var typ 18 månader. Mitt sätt att ta mig fram gick ut på att hoppa omkring på rumpan. Kunde studsa nästan en halv meter upp i luften. Hoppas inte vår son tar efter mamma. Hahaha. 
 
Med på kalaset var Michaela som också är gravid. Hon ska få sin bebis i februari och jag ska få min i maj. Det roliga var att en av gästerna trodde att jag skulle få först, vilket säger något om hur stor min mage är och hur groteskt gigantisk jag kommer bli inom en snar framtid. För er som inte hängt med så beror detta till stor del på min väldigt blygsamma längd: 155 cm. Livmodern och allt därinne har liksom inte så mycket plats att spela med på längden så den tar sig utåt ganska fort. Men jag kunde bara skratta. Älskar ju min mage och även om jag kommer bli lika rund som en pilatesboll så är det en kroppsform jag mer än gärna accepterar så länge vår lilla skatt trivs och har det bra. Jag vet att jag kommer ligga som en upp och nedvänd skalbagge som sprattlar desperat med benen när jag försöker ta mig upp från sängen, soffan, stolen etc - men det är det värt!
 
 
Så mycket smaskigt julgodis.
 
 
Och alla godsaker det fanns att välja på.
 
 
Tårtan var en fantastisk Musse Pigg-skapelse.
 
 
Ja må han leva!
 
 
Puggen på hjul till vänster i bild och den riktiga hunden till höger.
 
 
Den "lilla" kvällsmagen i slutet på vecka 19 (v.18+6).
Imorgon går vi in i vecka 20. Halvlek! Woohooo!

Trasig

 
Hej alla läsare och blivande mammor. Mitt humör idag är en aning knepigt. Blandade känslor. Jag är självklart oerhört lycklig över vår lilla prins i magen. Men samtidigt kan jag bli alldeles matt av alla smärtor/kramper/växtvärk/sammandragningar/foglossningsbesvär och allt vad det heter. Jag klarar av att känna det lite då och då, men efter att ha haft en hel dag med massa besvär och sedan så fortsätter det in på dag två, det gör mig lite matt. Och less. Samtidigt försöker jag tänka positivt. Jag menar, tänk så jäkla härdad jag kommer vara när de riktiga värkarna sätter igång. Det är i alla fall så jag försöker tänka. Livmodern övar sig inför förlossningen, säger barnmorskan. Jo, det är ju bra, men kan den inte öva typ varannan dag?
 
Snart ska vi iväg på 1-årskalas. Det är charmören Isak, Tess yngsta son, som fyllt år. Har köpt en väldigt söt och mjuk liten sak på hjul till honom från Kurragömma, leksaksaffären där jag köpte de söta små kanintofflorna till Neo. Ser fram emot att få komma ut en stund, även om jag känner mig lite trasig "därnere". Får försöka hålla god min och andas igenom smärtan. Och ska jag låta så där oberörd och macho kan jag ju dra till med det fjantiga uttrycket "det som inte dödar, det härdar."
 
 
Ber om ursäkt för mina oerhört fantasilösa håruppsättningar som allt som oftast består av en inbakad fläta
eller en knut. Orkar liksom inte stå och vare sig locka eller platta håret längre. Så rolig är jag.

Vi Har Nog Ett Namn

 
Vi har ju haft lite svårt för att komma på ett passande killnamn. Inget har känts helt rätt. Men vi har testat oss fram på ett namn som vi varit överens om, men på något sätt så kändes det ändå inte bra. Det är svårt att förklara. Klingade liksom inte riktigt. Så helt plötsligt var vi inte lika säkra längre på vilket namn vi ville ge vår son. Eftersom lilla bebisen kommer bli halvnorsk och halvindonesisk passade det sig inte riktigt att ge honom ett helyllesvenskt (eller norskt) förnamn. Sen ville vi (som så många andra) gärna ha ett speciellt namn men ändå lätt att stava och uttala och som inte rimmade på något lustigt. När vi blev osäkra på det namn vi tidigare pratat om så slog det mig som en blixt från klar himmel. Vi hade ju visst ett till killnamn på lager! Det var faktiskt det allra första killnamnen som Jan föreslog och som jag tyckte skulle passa jättefint till en liten halvasiat. Hur sjutton kunde vi bara glömma bort det? Jag kan ju skylla på gravidhjärnan, men när jag kom på namnet så mindes jag till och med var, hur och när han föreslog det.
 
Så nu har vi börjat smaka på det otroligt fina namnet Neo, som härstammar från grekiskan och betyder "ny".
 
 
Fick ett mail från Jan för några dagar sedan där han sa att han ville ha
en sådan här söt mössa och byxa till lilla Neo. Mitt hjärta smälte.

Puh, Vilken Dag

 
Från tidig morgon till sen kväll/natt bestämde sig hela södra regionen för att leva loppan. Det drog, slet, ilade och högg så gott som non stop. Riktigt slitsamt med sådana heldagar. Har haft det så en eller ett par gånger förut under graviditeten och det är tufft. Vaknade vid sex imorse och hela kroppen kändes som om den blivit överkörd av tåget. Högra sidan tog mest stryk och det känns fortfarande kan jag säga. Men tro inte att jag inte blev rikt belönad för allt det onda under fredagskvällen. Det var nästan som om lillen i magen kände på sig att mamma behövde något extra. Så jag blev bortskämd med det ena gymnastiska passet efter det andra. Han buffade och levde om i magen fram till läggdags. Åh, det var så underbart! Tror Jan nästan blev lite avis. Vi har fortfarande inte känt tydliga sparkar utanpå magen, men det kommer. Känner på mig att det inte är lång tid kvar.
 
 
Klockan sex på morgonen är allt mörkt och stilla. Väldigt mysigt.
 
 
Igår kväll fick vi besök av söta Angi som var i Borås för ett modelluppdrag Vi frossade i räkor.
 
 

Pure Love Bunny Booties

 
Nu har vår lilla prins fått bedårande fina små tofflor från Kurragömma
 
 
 
 
Tack så mycket pappa, säger bebis.

I Vått Och Torrt

 
Jag måste bara skriva några rader om min sambo. Han ställer verkligen upp för mig i vått och torrt. Och det är de gånger då jag inte ens ber om saker som betyder lite extra mycket, för det visar att han tänker på mig och lilla bebisen i magen. Jag vet att han tycker det är tufft när jag har ont. Det är aldrig roligt att se den man älskar i smärta, men samtidigt talar han om för mig hur stolt han är över mig, vilket ger mig extra kraft och styrka. Som vid ett tillfälle under kräkveckorna då jag för tredje gången låg med huvudet i toaletten och kaskadspydde. Så fort jag var klar lyfte jag upp huvudet och ropade ner till Jan i köket: vad blir det för mat? Då blev han sjukt imponerad. Hahaha.
 
Det bästa med allt det tunga i graviditeten är att vi kan skratta genom tuffa stunder. Vi har samma tokiga humor och vet vad som får den andra att dra på smilbanden. Varken han eller jag har barn sen tidigare så allt är lika nytt för oss båda, vilket gör det ännu viktigare att man finns där för varandra och lyssnar och stöttar. När jag ser hur omtänksam han är och hur mycket han älskar mig och vår ofödda son vill jag bara gråta av lycka. Han är min klippa, mitt livs kärlek och nu även blivande pappa till den lilla krabaten som i skrivande stund sparkar omkring i min mage. Jag älskar dig, Jan. 
 
 
 
Det bästa som finns är att känna hur lilla bebisen bökar omkring i magen.
 
 
Vi älskar dig så mycket.

Några Djupa Dalar

 
Det är mänskligt att ha några djupa dalar ibland, men för det mesta befinner jag mig (som tur är) på de där höga härliga bergen. Jag hade en rejäl dipp igår som gjorde mig näst intill handlingsförlamad. Försökte förtränga känslan, men insåg ganska snabbt att det bara förvärrar situationen om jag slåss mot känslorna. Så jag lät mig svepas med och kom till insikt att det inte är svagt eller omänskligt att visa sig sårbar. Särskilt inte när man har ett sådant fantastiskt stöd från sin omgivning. Min underbara barnmorska ringde mig på eftermiddagen och vi pratade länge och väl. Och när jag läste alla fina kommentarer från er läsare log jag genom tårarna.
 
Jag har inget behov av att måla upp en perfekt tillvaro. Mår jag dåligt så är det ingen idé att hymla. Det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Jag är en känslomänniska och får jag inte berätta om mina känslor genom tal eller skrift så är det som att förneka mig själv en basal nödvändighet. Jag förskönar ingenting i min blogg, däremot kan jag av privata skäl inte berätta allt som sker i mitt liv. Mina läsare får en ganska djup inblick i MITT privatliv, men ens liv är också inflätat i andras liv och det är bland annat för den andra eller tredje partens skull som jag inte skriver om allt, även om det påverkar mig direkt eller indirekt.
 
Imorse vaknade jag i alla fall av nyfunnen energi. Jag ska strax göra mig klar för dagen. Kl. 11.00 har jag återbesök hos barnmorskan angående PPD-testet. Ser ingen abnorm svullnad eller reaktion på armen så det bådar förhoppningsvis gott. Sen ska jag halta omkring på stan i jakt på en födelsedagspresent till en 1-åring. Vi ska på kalas imorgon vid fyratiden. Tänkte även passa på att köpa en liten julklapp till vår fina skatt i magen. Har spanat in ett par ursöta kanintofflor i babystorlek i en leksaksaffär. Hoppas de inte är slutsålda bara. De var verkligen helt bedårande. Har inte kunnat släppa tanken på dom.
 
 
 
 
 
 
 

A Cat's Tale

 
 
I am Catman. Fear my wrath.
 
 
This is a nice bathtub, don't you think?
 
 
And it's MINE! All mine!

Baby Vs Beer

 
 
Ett gott skratt förlänger livet. Och vi älskar att bjuda på oss själva. So here it goes: Baby vs Beer.
 

Jag Vill Inte

 
Jag vill inte, men jag måste. Usch, vad jag hatar "måsten", särskilt när man känner sig helt opeppad och tömd på energi. Försöker intala mig själv att illamåendet och huvudvärken bara är psykologiskt, att jag kan övervinna dem med ren tankekraft, fast när det inte fungerar som jag vill blir jag bara förbannad Sitter i sängen med mina förbannade stödskenor och pillar på min jävla examensuppsats. Ja, jag skriver "jävla" därför att det är precis så jag känner. Mitt förnuft säger så klart att ju snabbare jag blir klar med den, desto mer kan jag bara fokusera på graviditeten och bebisen (vilket så klart är det enda jag vill), men min känsla vill bara be uppsatsen att äta skit, ta sig i dalen och lägga sig ner och dö. Japp. Så positiv känner jag mig idag. Har ni lite positiv energi över får ni gärna dela med er. Jag har ett gigantiskt underskott på det just nu. 
 
Uppdatering: Och nu är man inte längre kräkfri. Men det var nästan väntat med två dagars illamående. Lägger mig och vilar en stund i väntan på att barnmorskan ska ringa.
 
 

Behold The Future

 
 
 
"Behold, the future", sa jag till Jan och visade honom videon. Hans ansiktsuttryck: PRICELESS!

Vem Fan Vare Som Sparka?

 
 
Idag hände världens roligaste grej! Katten Sigge låg och myste på min mage när jag plötsligt kände hur lillen rörde sig i magen, fast liksom precis under katten. Sigge kollade på mig och jag kunde inte låta bli att fundera på om han undrade vem fan vare som sparka på honom. Sen gick han och lade sig i handfatet. Där vibrerade i alla fall inte underlaget....

Det Bästa Jag Vet

 
Det har varit lite för mycket av det dåliga på sistone så för att väga upp tänkte jag skriva om det bästa jag vet. Och nu begränsar jag mig till min egen kropp för att inte bli alltför långrandig. So here it goes. Det bästa jag vet är min mage. Min lilla, stora, fina, runda, växande mage. Trots att kilona så sakteligen tickar uppåt (snart halva graviditeten avklarad och jag har gått upp 5 kg sedan inskrivningen) och trots att kläderna sitter allt tajtare, så kan jag inte tänka mig något vackrare än just min mage. Knäppt va? Och allt beror på att det växer ett litet barn därinne.
 
Jag har åkt på mycket skit under graviditeten som jag kanske inte riktigt räknade med, men ändå känner jag mig lyckligare än någonsin. När vår son blir tillräckligt gammal ska jag tacka honom för all den lycka han gett mig och det redan i magen. Och i väntan på det ska jag visa honom varje dag hur mycket vi älskar honom. Redan nu behandlar jag min mage som en annan person. Som någon jag är lite extra rädd om och älskar mer än något annat. Ju mer min mage växer desto mer växer min kärlek.
 
 
 
Här bor prinsen. (Magen i vecka 19).

Det Värsta Jag Vet

 
Något utav det värsta jag vet är att vakna med huvudvärk, särskilt en sådan värk som man känner igen som 24-timmarsvärken. Jag har inte haft mgirän en endaste gång sedan jag blev gravid (ta i trä), men ibland undrar jag om det inte hade varit att föredra för den brukar i alla fall gå över på ca 7-8 timmar. Den här värken har blivit mer och mer återkommande. Det kan gå någon vecka eller två mellan varven, men sedan kommer den tillbaka. Oerhört irriterande. Och absolut ingenting hjälper. Varken huvudvärkstabletter eller vila. Jag äter regelbundet och är väldigt noga med att dricka mycket vatten, vilket heller inte är särskilt svårt då jag tycks vara törstigare än vanligt. Nu kan jag ju så klart inte låta bli att undra om huvudvärken har något med graviditeten att göra. Är det fler därute som märkt en ökning av just huvudvärk under graviditeten? Om så är fallet antar jag väl att det bara är att gilla läget.

So Freakin Sexy

 
 
Jag känner mig så jävla SEXIG i mina nya stödskenor! Riktigt känner hur graviditets-sexigheten flödar genom kroppen. Eller inte. Hahahaha. Men vad gör det om hundra år när man får världens finaste prins i maj 2013 ♥

Hämtar Andan

 
Sov uruselt och drömde att vi kom för sent till ultraljudet. Väldigt stressande. Såg att jag skrivit hjärtröntgen i ett tidigare inlägg, men det var alltså ultraljud av hjärtat som vi var på imorse. Och jag kan ju säga att bebisultraljudet var tusen resor mer spännande. Visst var det rätt häftigt att se sitt hjärta slå och de små kamrarna jobba för fullt för att pumpa runt allt blod, men den känslan varade i ungefär några sekunder. Sedan fick jag bita ihop när han tryckte rätt hårt med ultraljudsapparaten mot bröstkorgen och revbenen för att kunna få en närmare titt på något kärl som inte riktigt ville visa sig. Hela proceduren tog ungefär en halvtimme så det var ganska omständigt. Han ska samtala med några andra läkare vid ett annat sjukhus och eventuellt ska jag få genomgå ytterligare undersökningar, men av det han kunde se nu fanns det inga avvikelser. Dock svårt att säga eftersom ett ultraljud inte kan tränga in på djupet på samma sätt som till exempel en datortomografi eller magnetröntgen. Men röntgenundersökningar ville han gärna göra, fast troligtvis vid ett senare tillfälle när jag inte är gravid eller ammar då man gärna vill undvika röntgen när man är gravid. Just nu är det bara att vänta och se ifall jag blir kallad till vidare undersökning under graviditeten.
 
Efter sjukhuset for vi till barnmorskemottagningen för tuberkulostestet. Vi passade på att boka in oss på några fler föräldrakurser då vi hade lite tid att slå ihjäl. Nu är vi uppskrivna på en spädbarnskurs, andning och avslappning samt massage för gravida. Alla dessa kurser hålls i februari. Efter nyåret ska vi även skriva in oss i en grupp där vi får träffa andra föräldrar som ska ha barn ungefär samma tid. PPD-testet var inte särskilt trevligt. Det stack och sved som satan när de sprutade in det där ämnet som nu ska få gro under huden tills återbesöket på fredag. Skönt att min kära sambo ställer upp och följer med mig på sådana här eskapader. Klämde hans hand både länge och väl under testet. Han tycker dock att jag verkar ha mer ont om dagarna när det växer och har sig i livmodern, men jag försöker förklara att det är en annan typ av smärta. Det är ju liksom en del av mig nu och smärtan tar jag mer än gärna med tanke på vår fina lilla skatt som bor därinne. Men nålar undviker jag gärna så långt det bara går. Vet inte riktigt hur jag ska lyckas övertyga mig själv om att ta epidural. Fast vad jag förstått så har man så jäkla ont att epiduralen inte ens känns. Är inte helt överbevisad.
 
Om två timmar ska jag iväg till sjukhuset igen. Eller till en närliggande byggnad där man bland annat pysslar med sjukgymnastik och rehabilitering. Mina svullna händer har inte blivit bättre och nu är underarmarna nästan bortdomnade (fast inte i sådan grad att jag inte kände nålsticket under PPD-provet). Tacksam att jag fick tid så fort hos arbetsterapeuten. Får jag mina stödskenor kanske jag lyckas begränsa svullnaden och värken. Benen är också lite svullna, men gör inte alls ont. Jan var snäll och körde hem mig efter barnmorskebesöket innan han åkte vidare till jobbet. Idag av alla dagar kände jag av foglossningsbesvär redan när jag klev upp ur sängen så jag passar just nu på att vila i sängen. Känns skönt att vara ute i den kalla luften och röra lite på sig, men det är ännu skönare att lägga sig raklång när smärtan blir lite för påtaglig. Har ställt larmet på mobilen ifall jag skulle råka slumra till. Längtar redan efter dagens slut då jag har gått igenom alla tester, undersökningar och fått både stödskenor och stödstrumpor. Japp, ni läste rätt. Vi har införskaffat stödstrumpor till mig inför flygresan om 11 dagar. Kommer känna mig hemma på planet bland alla pensionärer. Hehe.
 
 
Magen växer och växer. Loving it! (v. 18+2)
 
 
 
 
 

Stackars Ensamma Själar

 
Det finns fortfarande några ensamma själar därute i Sverige som inte klarar av att se mig, en för dem helt främmande människa, lycklig. Dessa stackars ensamma själar måste vräka ur sig en massa elakheter och, likt ett trotsigt litet barn, tycka precis tvärtom. Säger jag att jag älskar något eller är nöjd över mitt liv måste de fula trollen påpeka motsatsen. Jag blir inte längre arg på er. Jag tycker synd om er. Och jag är helt uppriktig när jag säger det. Det finns inte mycket ilska i den här rofyllda, blivande mamman. Bara massa kärlek till mitt liv och till det lilla liv som växer i min mage. Att "ge sig på" en gravid kvinnas lycka måste vara ett nytt lågvattenmärke, även för er bittergökar. Jag hoppas att ni någon gång får känna på hur det är att vara så här lycklig. För om man är det, på riktigt, så kan man omöjligen ägna sig åt att skriva anonyma elakheter på någon annans blogg. Kram på er!
 

Rörd Till Tårar

 
Har ni någon gång hört något så vackert att ni inte kan hejda tårarna? Det gjorde jag idag. Varför reagerar man så egentligen? Vanligtvis brukar man associera tårar med något ledsamt eller att man ibland gråter av lycka, men att liksom bli rörd till tårar, vad är grejen med det? Först försökte jag kämpa emot. Tänkte inte ligga i min säng och gråta när jag inte ens var ledsen, men det gick inte att hindra. Så jag lät tårarna bara forsa och efteråt kändes det väldigt befriande. Och samtidigt kändes det som om jag ville gråta ännu mer. För att liksom få ur mig allt. Jag kanske kryper ner i soffan framför hemmabion ikväll och kikar på min favoritmusikal genom tiderna - The Phantom Of The Opera. Brukar av någon outgrundlig anledning alltid böla till den.
 

Hjärtröntgen, PPD-prov & Stödskenor

 
Imorgon är det stora sjukhusdagen, eller vad man nu ska kalla den. Känns rätt påfrestande att i stort sett bara få vistas i sjukhusmiljöer en hel dag. But it's for a good cause. Kl. 07.30 ska jag infinna mig vid incheckningsdisken på sjukhuset för ultraljud av hjärtat. Sen blir det iväg till hjärtmottagningen och hela röntgen-proceduren beräknas ta mellan 30-60 minuter. Kl. 10.00 ska jag tillbaka till stan för PPD-prov hos barnmorskan. Jag ser INTE fram emot att de ska spruta in tuberkulin i huden på mig, även om det görs för att se om jag har tuberkulos eller har ett fullgott skydd mot det. Hatar allt som har med nålar att göra. På fredag måste jag återvända till barnmorskan för att se hur huden reagerat på PPD-provet.
 
Efter provtagningen hos barnmorskan har jag några timmar att slå ihjäl på stan eller hemma, och sedan ska jag ut igen och ta mig till rehab på Solhem kl. 15.15 för att träffa arbetsterapeuten. Jag ska få stödskenor till mina bortdomnade och värkande händer så att jag kan jobba vidare med uppsatsen. Hade hoppats på att helgens svullnad och värk bara var något tillfälligt men upptäckte imorse att så inte var fallet. Lät lite lagom panikslagen när jag ringde och pratade med barnmorskan. Värsta tänkbara tillfälle att få värk i händerna. Att "undvika enformiga rörelser" är liksom inte ett alternativ när man måste sitta och harva med en dator om dagarna.
 
Att händerna känns som om de sover kan jag ta och även att bortdomningarna börjat sprida sig uppåt till mina armar. Det är värken som kan ställa till det i långa loppet och även om det inte finns något effektivt sätt att bli av med det (förutom att föda barnet) så tyckte barnmorskan att vi skulle testa detta med stödskenor. Blir det inte bättre ville hon boka en ny tid för att se vad som kan göras. Jag är mest intresserad av att det absolut inte får bli värre. Hallå gravidkroppen, hur gick det med min önskan imorse om att låta mig få ut min juristexamen innan bebisen kommer?
 

♥ Bebis I Magen ♥

 
God morgon, måndag. Känns som om det alldeles nyligen var måndag. Fast förra veckan. Tiden går så fort att jag nästan inte hinner med. Idag är min sjukskrivning officiellt slut och jag ska börja pilla på uppsatsen igen. Känner mig väl inte så jättetaggad inför det, men jag ska göra mitt allra bästa och sedan åker vi till värmen. Uppsatsen kommer inte bli klar innan jul, vilket både jag och Handledaren är medvetna om, men han kommer läsa den och ge feedback. Efter jul och nyår är det full fräs i skrivarstugan i hopp om att äntligen få den helt klar så jag kan ta ut min examen innan bebisen kommer.
 
När jag är så nära mållinjen har jag ingen lust att ha uppsatsen hängandes över mig när jag går på mammaledighet. Samtidigt får jag försöka vara realist och forsätta ta dagarna som de kommer. Som min läkare antydde: "Det är dina målsättningar som gör dig stressad, särskilt när du befinner dig i ett tillstånd som du inte kan styra över. Du kanske mår jättebra resten av graviditeten, men du kan också börja må sämre. Sätt inga mål, utan lyssna på dagsformen". Så okej, jag kanske tar tillbaka det här med mål, MEN jag uttrycker en stark önskan till min gravida kropp om att få uppsatsen färdig innan bebisen tittar ut.
 
 
Älskar den här bilden på oss alla tre.
Foto Jörgen Lundh och retusch Jan Monsen.

Stackars Fina Förlovningsring

 
I helgen upptäckte jag något hemskt. Mina fingrar, ja hela händerna, har svullnat upp ordentligt och det liksom värker och bultar i dem. Riktigt obehagligt. Tess rådde mig att försöka få av mig förlovningsringen för mina fingrar kommer troligtvis svullna upp ännu mer. Vore ju jättetråkigt om vi skulle bli tvungna att klippa upp ringen i slutet av graviditeten. Igår kväll var fingrarna så svullna att vi fick vänta tills idag för att få av ringen. Först spolade jag ringfingret under iskallt vatten för att försöka få ner svullnaden. Sen kom Jan med olja och smorde in ring och finger. Därefter gick det ganska så lätt att få av ringen. Fast det bjöds ju på en del motstånd. Av märket som blev kvar var det nog verkligen i grevens tid att vi tog av ringen. Så nu hänger den på samma silverkedja som mitt fina bolasmycke. Känns lite tomt på handen nu, men det var nog lika bra att vi fick av den.
 

Merry Christmas

 
 
En liten julhälsning från oss till er.
Fotograf Jörgen Lundh.
Retusch Jan Monsen.

Det Börjar Fresta På

 
Idag firar jag två veckor som helt kräkfri. Vilken bedrift! Känns fantastiskt befriande och man fylls med hopp om att andra trimestern inte blir fullt lika tuff som första. Fick stoppa i mig en Lergigan för en liten stund sedan då illamåendet började smyga sig på och nu känner jag inte av det längre. 127 dagar avklarade och 153 dagar kvar av graviditeten. Dagarna tickar förbi och nu känns det som att det kommer gå rätt fort. Nästan kusligt fort. Om två veckor befinner vi oss på Cypern och har halva graviditeten avklarad. Känns smått overkligt, men jag ska passa på att njuta så mycket det bara går.
 
Det börjar fresta på rejält i bäckenregionen. Nu känner jag praktiskt taget konstant en ganska ihållande smärta, särskilt om jag varit i farten några dagar innan. Skulle väl inte kalla det för värkar, utan det liknar väl mest på hugg strax nedanför ljumsken. Och det blir värre om jag står eller går. Lite svårt att hitta en bra balans just nu känner jag. Ska försöka vila i horisontalläge under resten av dagen. Nu ligger jag i soffan och iakttar när Jan retuscherar våra fina gravidbilder som vi tog idag. Och denna gång var även han med på alla bilder. De blev jättefina! Sedan tog vi även lite mer skämtsamma bilder på båda våra magar. Det gick ju inte att låta bli. Hehe.
 
 
 
Självklart kommer jag publicera bilderna här på bloggen när de är färdiga.
 
 

Välkommen Vecka 19

 
Nästan halvvägs genom graviditeten. Man ökar med ungefär ett halvt kilo i veckan, men det är så klart olika från kvinna till kvinna. Magen märks tydligt nu. Det är inte ovanligt att vid det här laget ha gått upp 5-6 kg. Ligger fortfarande på +4,5 kg. Av detta svarar beisen för c:a 200 gram, moderkakan 170 gram och fostervattnet ungefär 310 gram. Vidare har mina bröst ökat i vikt med ca 170 gram vardera och livmodern med ytterligare 300 gram! Det är viktigt att komma ihåg att viktökningen skiljer sig mellan olika kvinnor och det finns ingen anledning till panik om man gått upp lite mer eller mindre än genomsnittet. Mest undrar jag hur stor min mage kommer att bli. Och hur jag kommer kunna klara av att ta mig fram i vardagen med en jättemage. Redan nu gör det ont på alla möjliga ställen men ack så spännande det är med allt som händer i kroppen.
 
I vecka 19 har muskler i hela bebiskroppen kopplats ihop med hjärnan via nervtrådar och kan därmed kontrolleras mevetet av bebisen. Öronen står ut från huvudet, och i munnen börjar de första groddarna till barnets permanenta tänder dyka upp. Små, ljusa hårstrån så kallade lanugohår täcker kroppen och till och med undersidan av fötterna. Det fina fjunet kan finnas kvar på vissa delar av kroppen efter födseln, t.ex på ovansidan av öronen. Ögonbrynen och ögonfransarna börjar markeras och på barnets fingertoppar finns helt unika fingeravtryck. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Fötterna är hela 2,5 cm långa. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr. De kommande tio veckorna kommer att vara bebisens livligaste tid i livmodern - senare blir det för trångt för alltför intensiv gymnastik. Jag ser verkligen fram emot att få känna de första, riktiga sparkarna.
 

Igår kväll fick jag för första gången känna på två riktigt tydliga buffar. Låg med handen tryckt
mot höger sida när jag fick först en buff och sedan efter några sekunder ytterligare en.
Det var helt magiskt!
 
 
En bild på morgonmagen på söndag v 19 (v.18+0)
Bebisens längd från huvud till fot ca 20 cm.
 
Ett litet tillägg angående ultraljudsbilden där man kanske ser att det är en pojke.
Det var inte den bilden som barnmorskan tittade på när hon sa att det kunde vara en pung.
När hon nämnde det så var bebisen i "pottläge", alltså vi såg hela härligheten rakt framifrån.
 
Men som sagt, det är ju fortfarande rätt tidigt och både barnmorskor och föräldrar kan ta fel.
Hur det än blir så är vi otroligt glada över att vi ska få en liten prins (eller prinsessa).
 

Houston, We May Have A Problem

 
Klockan är strax ett och jag ligger i sängen med riktigt onda fötter och ilande smärta till och från i den nedre regionen. Efter ett väldigt lyckat julbord i goda vänners lag är magen full till bristningsgränsen, men jag gissar att hela min gravida kropp överlag är rätt så sliten och det trots att jag tog en snabb vila på sängen efter tårtan och kaffet. Vi var åtta personer under middagen, vilket jag nu i efterhand tycker var helt perfekt. Det är för övrigt max antal personer som ryms vid vårt köksbord. Maten räckte och blev över så jag hinner njuta av lite mer julmat några dagar framöver. Sen är jag redo att åka till mina kära svärföräldrar och vårt andra hem på Cypern.
 
Att jag blev så slut efter en relativt lugn middag när jag "bara" är i vecka 18 (egentligen precis gått in i vecka 19 då det är söndag nu) fick mig att fundera på hur jag kommer må när jag är i vecka 33. Vad händer i vecka 33 undrar ni förstås. Jo, då fyller jag nämligen 30 år och har planerat en 30-årsfest. Det kommer komma bra mycket fler människor till det kalaset och jag lär ju vara ännu tröttare och ha ännu mer ont. Och så ska man mingla och orka "festa" också. Hur gör alla gravida superkvinnor egentligen? Var får de all energi ifrån?
 
En sak som är helt säker är att jag inte kommer laga en endaste snitt eller något i matväg på min 30-årsfest. Det blir catering för hela slanten. Och dekoration av lägenheten orkar jag inte ens tänka på. Det får bli Jans uppgift. Om folk vill fortsätta ut på krogen får de så klart göra det, men JAG kommer definitivt inte orka svänga mina lurviga med en gigantisk gravidmage. Har ingen som helst aning om hur jag kommer må då. Hoppas ju så klart på det bästa men bör kanske förvänta mig det värsta. Nåja. Det är en bit kvar. Men bra att jag hade en mindre middag idag så jag vet att även en till synes lugn hemmakväll kan suga musten ur en blivande mamma.
 
 
 
Kände mig lite wild and crazy och klämde ner min kropp i en tajt svart spetsklänning.
 
 
Tur att det är stretch annars hade inte magen fått plats.
 
 
Fick ursöta bebiskläder av Bollan och Jörgen. Så söta att man nästan ville gråta.
 
 
Tess hade med sig två paket för hon visste inte vilket kön det skulle bli förrän tårtan skars upp.
Och när tårtans grädde visade sig vara blå fick vi detta tuffa racerset till vår lilla prins.
 
 
Var extra nöjd med bordsdekorationen i år. Hittade sötaste tomtetallrikarna.
 
 
Det lilla långbordet stod färdigdukat i köket ca en timme innan gästerna anlände.
 
 
Julskinkan uppskuren och glöggen ska värmas.
 
 
Köttbullar, revbensspjäll, prinskorvar, vårrullar och bröd var bara några av sakerna på julbordet.
 
 
Självklart potatis och Jans riktigt goda dopp-i-grytan.
 
 
Min jultallrik. Orkade bara en portion. Med bebis i magen blir jag fort mätt.
 
 
Älskar den söta lilla foten som bagaren bakat in under marsipanen.
 
 
Efter tårtan bjöds det på godis. Bland annat våra hemmagjorda marsipanfigurer.
Älskar Jans söta små grisar som rullar sig i lera (choklad).
 
 
Katten Sigge satt snällt vid bordet och hoppades på att få ännu fler godbitar från julbordet.
 
Tack kära vänner för en underbart mysig kväll!
 
 
 
 

En Jämn Match

 
Ett stort tack för alla fina gratulationer vi fått både här på bloggen och på Facebook.
Det har varit en spännande kväll och ni har varit väldigt bra på att gissa.
 
En jämn match. 14 personer röstade på det blå laget och 13 personer röstade på det rosa.
Räknade ihop rösterna både på bloggen och på Facebook.
Och som ni alla vet vid det här laget (eller om ni skrollar ner och läser det förra inlägget) så vann det blå laget.
 
 
 

♥ En Liten Prins ♥

 
Det första vi gjorde när vi kom in i undersökningsrummet var faktiskt att INTE fråga om kön. Jag ville inte riskera att få en dålig stämning från början. När barnmorskan skulle börja titta närmare och mäta bebisens lårben så frågade Jan lite försiktigt om detta med kön. Vi visste ju från andra som varit på ultraljud att många barnmorskor vägrar avslöja eller ens titta efter könet. Jag kan väl inte påstå att vår barnmorska var jättevillig, utan underströk hur otroligt osäkert det är och att de har haft fel förut. Hon ville absolut inte bygga upp några som helst förväntningar och hon sa att även om de säger att det inte alls är säkert så kan föräldrarna liksom ställa in sig på bara ett kön och sedan bli väldigt chockade vid förlossningen.
 
Så därför säger jag till er som jag sagt till mina vänner ikväll - barnmorskan var verkligen inte säker, MEN hon stannade till vid underlivet och visade med pilen på en liten klump samtidigt som hon sa att detta mycket väl kunde vara en pung. Jag hade inte sett något innan hon visade, utan trodde faktiskt att det skulle bli en flicka just för att jag inte hade lyckats se någon pung. Men Jan som satt bredvid berättade att han tyckte att han såg både pungen och petter-nicklas innan han ens frågade om könet. Han trodde att barnmorskan inte skulle sagt något alls om hon inte visste vad hon såg. Jag vet inte riktigt vad jag tror, men på den andra bilden vi fick med oss hem tycker jag mig skymta en liten pung.

Med det sagt får vi (med visst förbehåll) säga att det troligtvis växer en fin liten pojke i magen
 
Jag kommer göra en tillväxtkontroll i vecka 33 på privatkliniken i Göteborg och då be barnmorskan ta en extra titt på könet. Skulle det visa sig att vi är helt fel ute så får vi väl bjuda på en ny tårta med rosa fyllning. Lagom till mitt 30-års kalas. Hahaha. En lite rolig grej är att det faktiskt KÄNTS som om det bor en liten pojke därinne mer än en flicka, även om Jan säger att man inte kan känna sånt. Men sen har vi i stort sett hela tiden pratat om bebisen som en "han", även väldigt tidigt i graviditeten. Här hemma har vi nästan alltid sagt "han". Jag vet att det säkert bara är en tillfällighet, men lite roligt är det. Tur att vi lyckades hitta ett pojknamn som vi båda tycker om. Men även där är inget skrivet i sten.
 
Denna ultraljudsbild valde jag alltså att lägga upp till detta inlägg, eftersom man kunde gissa sig till könet.
Därför lade jag upp en annan i inlägget som handlade om rul där man absolut inte såg något könsorgan.
Men nu får ni alltså gärna gissa könet igen utifrån vad ni ser på denna bild.
 
 
 
Inringat där man (kanske) ser pungen. Tror ni det är pungen man ser?
 
 
Min spontana tanke när jag tittar på bilden är ju att det ser ut som två små kulor.
 
Vad ser ni?

Gutt Eller Jente?

 
 
Ikväll vet vi!
Älskar den lilla foten som bagaren bakade in. Alltså inte en riktig fot. Men en liten upphöjning i marsipan.

Hoppsan

 
God morgon. Om det är någon som är vaken så här tidigt. Nackdelen (fördelen?) med att gå och lägga sig tidigt är att jag vaknar vid halv fem på morgonen, utvilad och sugen på att börja dagen. Min kropp tror sig ha fått den sömn den behöver och att somna om är det inte tal om. Men de båda norrmännen ligger fortfarande och sover. Ja, vi fick besök igår kväll av Jans vän Fredrik som kört från Oslo. De satt båda två uppe en stund igår efter att jag somnat och kollade på standup, drack whisky och var allmänt grabbiga. Själv vaknade jag till lite då och då. Tydligen hade jag pratat om julskinkan i sömnen också, för Jan skrattade gott när han gick och lade sig, vilket gjorde att jag vaknade till och frågade vad som var så roligt.
 
Ikväll blir det sammanlagt fyra övernattningsgäster. Boel och Jörgen från Småland samt Totte från Göteborg. Jag har lite att göra på min lista innan några gästern kan tas emot. Jan har tagit på sig ärenden som innebär att man måste lämna lägenheten och flänga runt i affärer. Som till exempel slänga skräp, panta flaskor, köpa bröd till dopp-i-grytan och hämta tårtan. Det är jag innerligt tacksam för. Funderar på att gå upp snart och börja beta av lite punkter på min andra att-göra-lista. Den som inte har med mat att göra men likväl måste göras innan kl. 18.00. Kan ju gå och lägga mig igen och vila om det skulle behövas. Ja, så får det bli. Nu tjuvstartar jag lördagen.
 
 
 
En blygsam morgonmage i vecka 18 (v.17+6). Undrar hur stor den blir efter dagens julbord...

Det Stora Avslöjandet

 
Jag har redan gått och lagt mig. Blev så otroligt trött efter middagen, trots att jag sovit två timmar under dagen. Får väl skylla det på min intensiva matlagning och att jag är gravid. Hehe. Lilla bebisen i magen har varit igång från tidig morgon och ger sig till känna även nu, när jag ligger nerbäddad i sängen. Det är så mysigt att känna hur h*n kittlar mig med sina små rörelser. Fortfarande ingenting som känns eller syns utanpå magen, men därinne är det full rulle. Och efter imorgon kväll kommer jag kunna skriva han eller hon när jag pratar om bebisen. Det ni! Har lovat att avslöja det (troliga) könet någon gång under lördagkvällen, så håll utkik på bloggen. Blir väl kanske runt nio eller tiosnåret, beroende på hur snabbt gästerna äter julbord och tårta.
 
 
Sista chansen att gissa för er som inte gjort det.
Blir det en Hello Kitty eller en Hello Kit?

Sleepyhead

 
Snart kommer Jan hem från jobbet. Vi ska greja det sista inför morgondagens julfest. Jag har vaknat upp från en två timmar lång tupplur. Fick en gnutta förnyad energi och passade på att skala alla räkor och äggen. Nu passar jag på att vila sittandes så jag orkar rulla vårrullar ikväll. Ska även stycka revbensspjällen så fort köttet behagar att tina. Är det något som förvånat mig angående graviditeten (förutom att man kunde må illa och kräkas varje dag under elva veckor) så är det tröttheten. Det går verkligen inte att skaka av sig, utan kroppen bara MÅSTE få sova annars så slutar den fungera. Väldigt irriterande när man vill utnyttja hela dagen.
 
Exakt vad ÄR det i kroppen som gör mig så trött? Att det växer en liten person i min mage känns inte riktigt som en tillfredställande förklaring. Jag menar, jag äter ju tillräckligt för oss båda två så lite energi borde väl bli kvar till mig? Ingen idé att googla på't för då får jag bara läsa sådana där hurtiga texter om att man runt vecka 19-20 känner sig piggare och att det är graviditetens bästa tid då man inte är för stor ännu. Piggare, my ass. Att behöva sova två timmar mitt på dagen för att orka med resten av dygnets timmar kallar jag inte för att känna sig piggare. Men det kanske ger med sig lite längre fram i graviditeten. Kanske.
 
 
 
En liten fredagsmage (v.17+5). Och på söndag går vi in i vecka 19.
 
 

Time Out For The Pregnant Chef

 
Uppdatering: Sov som en stock i två timmar. Nu har jag lite mer energi. Gött.
 
Puh. Nu är jag så trött att ögonen nästan faller ihop. Fick göra en paus i alla matbestyr och lägga mig i sängen. Hann i alla fall göra köttbullar och snittar. Räkorna är snart tinade och ska skalas, äggen är kokta, skinkan kunde Jan griljera senare ikväll och vi lagar vårrullarna tillsammans efter middagen. Skönt att man har en minst lika duktig matkunnig sambo som avlastar lite grann. Eller rättare sagt beordrade mig att gå och vila. Min kommentar på det var: "Men... min planering..." Hahahaha. Dags att inse att jag inte är stålkvinnan bara för att mina kräkningar och större delen av illamåendet gått över. Kan tydligen fortfarande bli omänskligt trött om dagarna. Får fortsätta lyssna på kroppen helt enkelt.
 
 
Rullar köttbullar. Före stekning.
 
 
Efter stekning. Ingen tvekan om att de är hemmagjorda i alla fall. Vadå runda? Hahaha.

Bea Craving Deluxe

 
Dagens förberedelser inför morgondagens julbord:
 
Griljera julskinkan, rulla köttbullar och vårrullar, laga snittar, marinera revbensspjäll samt koka ägg och skala räkor till ägghalvorna. Sen har vi prinskorvar, dopp-i-grytan, sill och potatis. För att inte tala om tårta, muffins, pepparkakor och ädelost, knäck, marsipangodis, choklad och tre sorters glögg. Vi ska nog klara av att mätta åtta munnar imorgon. Gästerna beräknas anlända från kl. 18.00 och framåt. Funderar på om man ska ha glögg som välkomstdryck eller spara det till efter julbordet då vi ska äta tårta och massa andra sötsaker. Fast då lär man ju vara så sprickfärdig att det behövs en liten paus i allt ätande. Hmm. Vilket dilemma. Kanske lite glögg när gästerna kommer och sedan fortsätter vi glöggandet senare på kvällen när den värsta matkoman lagt sig?
 
Som ni kanske förstår av det ovanstående kommer jag inte vara lika aktiv på bloggen under dagen. Och med tanke på att jag fortfarande måste lyssna lite extra på kroppen lär matlagningen inte gå lika fort som om jag varit icke-gravid. Men jag ska passa på att njuta av varje sekund. Julen och matlagning är något utav det bästa jag vet. Jan kommer hem och hjälper mig med vårrullarna efter jobbet. Sedan väntar vi besök från Norge ikväll. Gissar att det kommer bli en välbehövlig middagspaus runt sex eller sjusnåret. Har lagt in ett önskemål om en stekt köttbit, crisscross-potatis, sallad och bea-sås. Jävla Mama-tidningen som av någon underlig anledning skickade med en påse pulver-bea och självklart triggade igång en bea-craving. Hahaha.
 
Kram på er!
 

En Vanlig Kväll

 
 
Det är en härlig känsla att bara kunna njuta en torsdagskväll med film, popcorn och standup,
på en enorm hemmabioduk. Katterna myser med oss, bebisen lever om i magen och jag är tok-lycklig.

Kände För Att Fira

 
 
Jag kände för att fira idag så jag bakade saffransmuffins och tobleronemuffns
Åt inte upp alla själv. De är till julfesten vi ska ha på lördag. Hihi.

Välkommen Vecka 18 & RUL

 


Barnmorskan var väldigt trevlig, professionell och lugn under hela undersökningen, som inte tog mer än 20 minuter.
Hon gick igenom vad vi såg på skärmen samt talade om vad hon gjorde. Otroligt uppskattat. Jag upplevde inte alls någon löpande-band-känsla. Vi var helt ensamma i väntrummet och det var tyst och stilla på ultraljudsmottagningen. Det är svårt för mig att beskriva hur jag känner mig just nu. Jag vet bara att jag log så mycket under hela undersökningen att mina kinder fortfarande värker. Det var som att gå på världens bästa bio! Helt förtrollande. Magiskt. Och alldeles underbart. Och av det man kunde se så såg allt fint ut.

 

Nytt beräknat förlossningsdatum: lördag den 11 maj 2013. Då kommer jag alltså räknas som fullgången, oavsett tidigare beräkningar. Hamnade lite mitt emellan det jag räknat ut så får väl vara nöjd att det inte avvek allt för mycket. Enligt de nya beräkningarna går jag in i en ny vecka på söndagar, så idag är jag alltså i vecka 18 (v.17+4). Vårt lilla mirakel var lite trött i början av undersökningen och såg ut att sova riktigt gott, men efter ett tag började han/hon leva om som bara den. Självklart låg bebisen nedåt med huvudet och tryckte på min urinblåsa.

 

I vecka 18 är min lilla bebis runt 20 cm från hjässa till fot. Tack vare de nu ökande fettdepåerna väger den omkring 230 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett lite lugnare tempo, vilket gör den blivande mamman ganska glad för det har gjort rätt ont i livmodern och området däromkring. Det finns fortfarande plats i livmodern och det lilla busfröt kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor. Runt den här tiden kan han/hon också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra. Spännande! Just nu hör den mest ljudet av blod som pumpas genom navelsträngen samt mina hjärtslag. Bebisen kan till och med bli skrämd av höga ljud. Allt eftersom graviditeten fortlöper kommer vår lilla ängel vänja sig vid återkommande ljud såsom till exempel röster. Hoppas den snart lär sig känna igen pappas röst.

 

Så vad händer med min kropp? Jo, min livmoder har fortsatt växa upp i min mage. Om jag mäter så kan jag känna den ungefär på två fingrars bredd under naveln. Livmodern är vid det här laget untefär lika stor som en nätmelon. Viktuppgången varierar så klart från kvinna till kvinna, men den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 ligger på mellan 4,5 och 6 kg. Jag ligger på plus 4,7 kg sen inskrivningen och följer alltså den genomsnittliga kurvan rätt bra. Har fått ökad aptit och är väldig ofta hungrig. En ovan känsla efter att ha mått dåligt så länge, men att vikten går uppåt och att jag får behålla maten tyder ju på att det verkligen ljusnat för mig efter att jag fått Lergigan. Det tog ett tag innan de gav verkan, men nu verkar den värsta tiden vara över.

 

 
Och så till frågan som ALLA undrar över: vad blir det för kön?
Som ni alla vet finns det ingenting som är säkert förrän bebisen väl tittat ut.
Med det sagt kan jag bara säga att vi KANSKE avslöjar ett eventuellt kön i helgen.
 
Vågar ni gissa?
Kan tillägga att man inte ser något som har med kön att göra på bilden då benet låg i vägen.
 

Precis Innan Avfärd

 
Jag är alldeles för nervös för att äta frukost. Blev en liten skål yoghurt, en clementin och ett halvt glas juice. Förutom nervositeten så tar kissnödigheten över totalt. Det här med att be en gravid kvinna att inte kissa före ett ultraljud är som att säga åt en person med urinvägsinfektion att inte gå och tömma sig. Inte snällt! Men men. Man bör ju som sagt inte kissa när man ska göra ultraljud ovanpå magen eftersom bilden blir tydligast om urinblåsan är fylld. Men jobbigt som tusan är det! Och sen när man tänker på att barnmorskan ska trycka på magen med ul-grunkan känns ännu jobbigare. Fast förhoppningsvis blir jag så betagen av vår lilla bebis att jag glömmer bort min kissnödighet. Eller kissar på mig. Hahaha. Sorry. Kunde inte låta bli att vara brutalt ärlig idag. Vi hörs om ett par timmar. 
 
 
Redo för att träffa bebis. Hoppas allt ser bra ut. Nervööööös!
 

En Tidig Morgon

 
Vaknade halv sex imorse och visste direkt vilken dag det var idag. Rutinultraljuds-dagen! Och nej, ännu har vi inte varit där. Ligger i sängen och kikar på Nyhetsmorgon. Ska strax gå upp och göra mig i ordning. Ville bara titta in här en snabbis och säga hej och god morgon. Kl. 08.45 ska vi vara på sjukhuset men vi åker hemifrån strax efter åtta, bara för att vara på den säkra sidan. Fortfarande mycket snö och det är säkert många som ska till jobbet. Vill absolut inte komma försent, och är hellre för tidig än lite för sen.
 
 
OM mina beräkningar stämmer i kombination med vad de tidigare ultraljuden sagt 
ser graviditetsuträkningen ut enligt ovan.
Tänker jag rätt innebär det att jag går in i ny vecka på onsdagar (v17+0?)
Ska bli kul att se om detta stämmer efter dagens rul.
 
 

Det Bubblar Av Bebis Och Lycka

 
Hej alla underbara! Jag har varit så där bubblande lycklig hela dagen idag, trots huvudvärk, lätt illamående och ont i bröstet. Haha. Kanske för att det är dags för rutinultraljudet imorgon bitti. Åh, så pirrigt, spännande och nervöst! Lova att ni håller alla tummar och tår för oss. Det har bubblat hela dagen i magen och jag vill så gärna tro att det är bebisen som lever om och mår bra. Förutom ultraljudet så har det varit en väldigt givande överrasknings - och shoppindag. Vi har handlat all julmat inför festen på lördag, jag har fått min fina mamma-vinterkappa från Mamalicious som passade perfekt, på affären hittade vi alkoholfri hallon och lakrits glögg samt ett par vinterkängor till mig som inte är för små för mina växande fötter. Som en perfekt avslutning på kvällen hämtade vi ut ett paket som vår kära vän Tallee Savage skickat till oss. Vi hade ingen aning om vad det innehöll och ni kan ju gissa vilka förtjusta utrop jag gav ifrån mig när jag öppnade paketet. Vi blev så otroligt glada!
 
 
 
Tusen tack finaste Tallee för de bedårande söta och grymt tuffa skorna till vår älskade lilla bebis!
Min kommentar när jag öppnade paketet var: "Åh, wooooow, jag dööör! Så fina!"
 
 
Hittade dessa ursköna kängor på barnavdelningen. Har inte så stora fötter så jag kan handla där.
Det fanns till och med plats för mig att växa i. Hahaha.
 
 
Gissa vem som kommer klunka hallon och lakrits glögg på lördag? Mumma!

 
 

To Whom It May Concern

 

Africa For Norway

 
Varje år klagas det över snön i Sverige och de så kallade snökaosen.
Kanske behöver det göras något sådant här även för Sverige?
 
 

Goder Morgon

 
 
Att vakna till detta varje morgon ger mig en varm och mysig känsla i hela kroppen.
Och ja, den svarta klumpen på mattan är katten Sigge som njuter av julefriden...
 
 
Hög mysfaktor vid frukostbordet. Nu blir det varm choklad och mackor.
Sen ska jag skriva inköpslistan inför lördagens julbord, handla och köpa vinterskor.
 
 
Jan ställde sig undrande till vad jag druckit imorse. Till mitt försvar så är whiskyn från igår
och även om jag inte hade varit på tjocken skulle jag aldrig dricka whisky! Hahaha.
 
P.S. Är det bara jag som skriver inköpslistan efter i vilken ordning matvarorna finns i butken?
Det går i alla fall sjukt mycket snabbare att handla =)
 

Lite Här Och Var

 
Det fladdrar och kittlas lite här och var i magen. Jag tror det är bebisen som lever om. Eller så har jag väldigt mycket gaser. Kanske både bebis och gaser? Inte helt omöjligt. Ber Jan lägga huvudet mot magen och frågar om han känner något, men han hör bara en massa bubblande. Hehe. Några veckor till så kanske han kan känna av en riktig buff. Hoppas det. Åh, vad jag själv längtar efter den första riktiga kicken. Säger jag nu, när bebisen inte trycker mot revbenen. Hahaha. För övrigt har jag haft en bra dag. Lekte med Tess och Michaela samt deras barn. Två gravida och tre barn. Tanken var att vi skulle gå till öppna förskolan men som tyvärr hade stängt precis då. Så vi pulsade genom snön till ett café där vi hade turen att vara helt själva. Jättemysigt att komma ut och särskilt mysigt att få umgås med vänner och deras charmtroll till barn.
 
Kände av lite foglossningar och andra jobbiga ilningar i blygdbenet när jag satt i bilen på väg hem. Under kvällen har jag mått ganska illa, men så länge jag håller mig i stillhet (dvs. ligger i soffan eller sängen) tror jag att min kräkfria period kan fortsätta. Imorgon ska jag ligga kvar i sängen så länge det bara går. Behöver vila bäckenet lite grann så att vi kan åka ut och handla till julfesten samt köpa ett par vinterkängor till mig. Mina vader har som sagt blivit lite för feta för mina vinterstövlar. Snyft.

Stretch Och Svart

 
 
Det ska vara bekvämt, gärna stretch och helst svart. Då trivs denna blivande mamma allra bäst.
 
 
Men bekvämlighet über alles! När jag blir lite större kanske jag vågar mig på lite mer färg.
Vi får se. Just nu känns det inte som en bra idé att köpa några nya kläder. Kan ha en del gammalt.
 
Men en ny vinterjacka och nya vinterskor får det lov att bli på grund av ökat omfång av vissa kroppsdelar.
Jackan är på väg hem till mig och skor köper vi förhoppningsvis idag. Varma och sköna.
 

Balansen Mellan Lycka Och Oro

 
Det är två dagar kvar till rul och jag kan inte låta bli att tänka på vad vi kommer att få se. Jag vet vad vi hoppas på att få se, en livlig bebis med alla armar, ben och organ där de ska vara. Inga konstiga avvikelser eller oklarheter. De två tidigare ultraljuden har varit så fina. Så rofyllda och bara ren och skär lycka. Men ju närmare rul vi kommer desto nervösare blir jag. Jag önskar att jag hade någon form utav telepatisk förmåga till mitt barn så jag vet om han/hon mår bra eller behöver hjälp. Kan inte låta bli att tänka på hur hjälplös vår lilla ängel är inne i magen. Jag menar, vi kan ju inte SE om något är fel. Den enda möjligheten att upptäcka eventuella tråkigheter är ju via ultraljud och inte ens då är det säkert att man upptäcker några fel. Men att det skulle se bra ut vid ett rul skulle lugna mig bra mycket mer än om de skulle upptäcka några avvikelser.
 
Jag har en teori om att vi blivande mammor på något vis ska känna viss oro under vår graviditet, liksom som ett sätt att förbereda oss inför framtiden. Det är ju inte som att oron helt plötsligt kommer försvinna i samma stund som man fått sitt barn i famnen. Nej, då kommer den riktiga oron kicka igång för allt som sker därute i världen och som kan skada det lilla barnet. Jag antar väl att det är oron som sätter fart på modersinstinkten. Viss oro är nog bra. Det gör sinnena alerta. Men förlamande oro är helt värdelös. I detta nu skulle jag väl beskriva mina känslor som kontrollerande oro. Jag känner mig lugn mer än nervös. Det är bara vid vissa stunder under dagen som oron känns lite extra. Som nu till exempel. Då är det befriande att kunna skriva av sig. Jag vet ju att jag är långt ifrån ensam om mina tankar och den vetskapen skänker lite tröst.
 
 
Vi älskar dig.
 
 

Vem Är Du?

 
Vem är du som bor i min mage? Jag är så nyfiken på dig. Pratar med dig varje dag och klappar på magen. Inbillar mig att du känner min beröring och hur mycket kärlek jag har bara för dig. Snart får vi se dig igen. Sprattlandes eller sovandes. Jag hoppas att du kommer vara vaken en liten stund så vi får se vad du har för dig. Fast du är väldigt söt när du bara ligger där och myser. Och du får mamma att skratta när du hickar. Åh, vad jag längtar efter dig, min underbara lilla ängel. Jag har alltid älskat julen och att få bära på dig under denna magiska tid är som en dröm. Du är så liten, men redan skänker du mig sådan ofattbar glädje. Vi ses på torsdag. Då kommer jag nog gråta en skvätt av lycka.
 

Snö Och Katt

 
Sigge har drivit mig till vansinne de senaste timmarna med sitt oupphörliga gnäll om att få gå ut på promenad. Själv var jag inte så sugen på att gå ut i kylan. När jag tänker efter har vi nog aldrig varit ute med honom när det är minusgrader och snö ute. Det var ju först när jag flyttade ihop med Jan i Borås som Sigge blivit promenad-katt. Till slut gav jag med mig. Snö och katt kan ju bli en intressant kombination. Klädde på mig hundra lager med kläder, mössa och vattar, satte koppel på katten och gjorde mig redo för att möta kylan.
 
 
Så här långt kom han tills han upptäckte att det var alldeles för kallt utomhus...
Det var bara att stänga dörren. Fem sekunder efter att dörren stängts glömmer han bort kylan...
och börjar jama till förbannelse igen om att han ville gå ut...
 
 
Så jag tar honom under armen och bar ut honom...
Då kommer han helt plötsligt ihåg hur kallt det är och sätter sig utanför dörren och vill komma in....
 
 
 Nu stannar vi inomhus i värmen! Tills nästa gång han glömmer bort kylan därute....

Here We Go Again

 
Om de tidigare ultraljuden är någorlunda korrekta så bör jag gå in i vecka 18 någon gång under denna vecka, gissningsvis imorgon. Men jag tycker dagens mage ser så mycket mindre ut än tidigare. Har magen krympt? Eller ska man ha en sådan här liten mage i vecka 18? Jag är ju ändå i femte månaden... Suck. Gud, vad man vänder och vrider på ALLT när det troligtvis inte är någon fara. Men det går liksom inte att låta bli. Ju förnuftigare man borde vara desto mindre förnuftigt beter man sig. Så fungerar i alla fall jag i vissa situationer.
 
Snart, kära läsare ska ni slippa lite grann av tjatet. Efter torsdagens ultraljud ska jag verkligen jobba på att bli av med min onödiga oro. Då får jag (förhoppningsvis) se att allt ser bra ut, vilken exakt vecka jag är i och att bebisen lever och rör sig därinne. Jag har ju faktiskt redan känt bebisen röra sig tre gånger, vilket känns rätt skönt och lite betryggande. Nu när jag mår så mycket bättre är det ingen idé att kasta bort tiden på oro. Nej, snart är det bara positivt tänkande som gäller. Och snart åker vi till Cypern. Åh, vad vi längtar!
 
 
 
Magen i femte månaden. Borde den inte vara större?
 
 
 
 

Vi Ser Det Snöar

 
God morgon, ack du kyliga måndag. När jag tittar ut från köksfönstret ser jag hur snön så sakteligen faller mot backen och inte, hör och häpna, för att smälta bort utan för att stanna. Det är kallt i Borås. I min hjärnprotes (aka kalender) står det att jag ska ner på stan och göra några ärenden, men jag skjuter nog upp det till någon dag senare i veckan. Fördelen med att vara sjukskriven/ledig. Idag är det för övrigt tre dagar kvar till rul. Skrämmande nära. Ska försöka att inte gå omkring och tänka på det för mycket.
 
Sysselsätter mig själv med att planera inför lördagens julbord. Vi blir ett nätt litet gäng på åtta personer så jag tror vi har plats för att duka upp till långbord i vårt kök. Jag har satt ihop en smaskig meny som innehåller det mesta, med en liten touch av Thailand. Kräver viss planläggning när man ska laga vad, vilka rätter som kan förberedas och vilka som behöver göras samma dag. Skönt att vi är två i den här familjen som kan laga mat. Hehe. Påminner mig själv att jag måste luska fram en julduk och två extra stolar.
 
Menyn till årets julbord samt lite annat smått och gott

Thailändska revbenspjäll
Thailändska vårrullar & sweet chilisås
Prinskorvar & hemmagjorda köttbullar
Ägghalvor med majonäs och räkor
Snittar med räkor och stenbitsrom
Senapssill, inlagd sill & potatis
Bröd, ost & smör
Julskinka & senap
Dopp i grytan

Knäck, pepparkakor, saffransmuffins & tobleronemuffins
Glögg, mandlar, russin
Nötter & clementiner
Julmust

Tårta/eller lime och hallon cheesecake.
 
 
Igår bjöd Jan på parmakyckling i örtdoftande vitvinssås med färsk gnocchi.
Fick matorgasmer flera gånger om.

 
 

Till Oss Hormonkossor mfl

 
Fick väldigt mycket igenkännande respons på mitt inlägg som ni kan läsa HÄR om ni inte redan gjort det. När jag skrev det var jag arg, frustrerad och inte så lite irriterad, men en god natts sömn och en genomgång av alla underbara kommentarer från er andra som vet vad jag pratar om gav mig mitt strålande humör tillbaka. Särskilt en kommentar fick mig att dra rejält på smilbanden (citerar det nedan). Jag vill passa på att ge alla hormonkossor en bamsekram från mig. Ni ger mig så mycket genom att komma förbi lite då och då för att lämna ett spår eller två. Och tack för att jag får ta del av ert liv och den fantastiska resa vi gör i denna stund. Vad som än händer så har jag alltid min sambo, min familj, mina vänner och alla er goa bloggläsare därute. Tack.
 
Tack Sussi, för ett fantastiskt inlägg! Du satte ord på hur jag känner, och pricken över i:et var "hormonkossa", känner igen mig likaså mycket i det ;) vilket i och för sig är ok - vad har andra för ursäkt kan jag tycka i mina värsta humörsvängningar...

Men jag känner fullt igen mig när folk, gärna alla de som anser sig vara experter på allt och inte ens försöker dölja det, säger till mig, i v 22, att jag kanske är "ganska stor då?". För i helvete kärringjävel, jag har gått upp ynka 3 kg hittills och har enligt mig världens finaste och alldeles lagom stora mage (något subjektivt, I know).

Eller ännu värre, jämngamla så kallade vänner som inte har en aning om hur det är att vara gravid sitter och reviderar om huruvida man egentligen ens vill bli gravid när man måste låta bli vinet och bli fet på köpet. Underbart! Med dessa hormoner kan jag inte heller hålla käft, så jag lyckas göra mig osams med idioter jag egentligen inte bryr mig om eller överhuvudtaget ödslar energi på i vanliga fall. Synd bara att jag blir så jäkla förbannad...

Tack och förlåt för att detta fantastiska inlägg blev mitt ventilationsforum, min älskade sambo har ju redan hört versionen oräkneliga gånger redan. Tyvärr, upplever jag, kan man inte släppa skitsaker lika enkelt dessa dagar.

Tack än en gång för ett bra inlägg, you nailed it girl!
 
 
 

Oh Christmas Tree

 
 
Årets julgran går i rött och guld.
 
 
Nytt för i år: polkastänger i granen.
 
 
Sigge iakttar när Jan sätter upp julbelysningen på balkongen i 13 minusgrader.
 
 
Granen är klädd, huset är julpyntat. Nu inväntar vi nästa advent. Och julfesten.
 
 
Frezze älskar att ligga under granen så där kommer jag hitta honom resten av året...
 
 
Mysigare än så här går det inte att få.
Tack älskling för att du satte upp julbelysning på balkongen i 13 minusgrader. Burr...
 

Perfekt På Alla Sätt Och Vis

 
Det har varit en sådan där fantastisk dag. Perfekt på alla sätt och vis. Ingen stress utan bara massa julmys, bak och pyssel. Bebisen i magen har varit ganska lugn, precis som sin mamma och liksom bara hängt med i första adventsmyset. Nu grejar vi i köket inför middagen. Jan lagar parmakyckling i örtdoftande vittvinssås med färsk gnocchi. Det är väldigt lyxigt att ha en mästerkock till fästman.
 
Granen är på sin plats i vardagsrummet men ännu inte klädd. Det tar jag efter maten. Gjorde en schysst deal med Jan. Jag håller honom sällskap när han lagar mat och bloggar lite under tiden, så kan han ligga på vardagsrumssoffan och jäsa efter middagen medan jag klär julgranen och lyssnar på julsånger. Sweet deal! Skönt att vi kompletterar varandra så bra. Hahaha.
 
 
 
Kokat knäck. Blir nog en omgång till i veckan för det går alltid åt.
 
 
Som jag trodde var Jan superduktig på att göra marsipanfigurer. Det är mina som ser missbildade ut.
Han gjorde söta små grisar, varav en låg på rygg och rullade sig i gyttja, samt en groda, en skithög,
en balle och tuttar (på beställnig av mig). Haha.Jag gjorde en mindre lyckad version av Sigge och Frezze
och en ganska sned snögubbe....
 
 
När Frezze var liten klättrade han högst upp i granenoch välte den. Sedan dess är den sned.
Men jag har inte hjärta att köpa en ny för det är lite charmigt. Vi vrider granen mot fönstret så ser den inte lika sned ut. Varje jul när granen tas fram kommer Frezze och vill leka. Han älskar att gömma sig under grenarna.
 
 
Hade nästan inte hjärta att sätta ihop granen när han myser under grenen.
Men man måste ju göra fint och snart kommer Frezze ligga under en färdigpyntad gran och njuta.

Första Advent

 
 
Efter en underbar första advent frukost ligger vi i sängen igen.
Det är ingen brådska med någonting idag. Bara massa mys. Senare i eftermiddag åker granen upp.
Och vi ska börja med marsipangodis och koka knäck.
 
Önskar er alla en strålande första advent!

En Välbehövlig Julklapp

 
Min vinterjacka börjar strama åt lite för mycket. Så älsklingen gav mig finaste julklappen.
En gravidkappa från Mamalicious. Tusen tack min underbara!

Jag Är Inte Blind

 
För några veckor sedan, när bebiskulan började synas, kunde jag ha överseende med att folk retades och frågade om det fanns fler än en i magen. Men nu, när magen blir allt tydligare och folk börjar slänga med ord som till exempel "knubbig", börjar det faktiskt bli ganska irriterande. Och lägg till det faktum att jag har lite drygt halva graviditeten kvar. Vad kommer nästa adjektiv vara? Märker mer och mer hur gravida blir betraktade som allmän egendom där folk gärna tar sig friheten att kommentera och skämta om det mesta, och särskilt vikten. Jag tycker inte det är okej att komma med gliringar som anspelar på vikten, hur retsamt det än må vara.
 
Självklart tar jag inte illa upp om någon säger att magen börjar bli stor, men att komma med antydningar att den skulle vara abnormt stor och därför måste rymma mer än en behöver jag inte höra. Eller att jag överlag börjar bli tjock. Jag är inte blind. Jag har både en spegel och en våg hemma så det är ingenting andra behöver påpeka. Så en gång för alla: nej, jag väntar inte tvillingar och ja, jag kommer bli bra jävla mycket större. Kan inte låta bli att undra hur jag skulle bli bemött om jag började kommentera hur feta alla runt omkring mig blivit på sistone. Typ: jag är gravid och ska gå upp i vikt. Vad fan har du för ursäkt då, fetto?
 
Nu ska denna gravida hormonkossa gå och lägga sig och vakna upp med ett strålande humör imorgon!
 
 

Väntan

 
 
Fotograf Jan Monsen.
 
Jag vet inte vad jag ska skriva. Känner mig lycklig, gråtmild, trött, pigg, glad och allt möjligt. Är lite sentimental just nu. Mycket kärlek som ryms i denna mage. Känner så mycket kärlek för min älskade sambo, min livskamrat och själsfrände, och för vårt ofödda barn. Ju mer magen växer desto starkare blir känslorna. Vi väntar och vi längtar. För var dag som går blir lilla krabaten allt större. Hoppas innerligt du känner hur älskad och efterlängtad du är.

Latex Photoshoot

 
Behind the scenes:
 
 
Modell Cat Königsson.
 
 
Fotograf Jan Monsen.
 
 
Assistent Anders Svensson.
 
 
Helt sanslöst höga skor!
 
 
Fotograferna fotar.... makro på dammråttor?
 
 
Sigge chillar under tiden.
 
 

Baby Bump For Christmas

 
 
Plåtningen gick bra. Snabbt och smärtfritt.
Nu har jag bytt om till myskläder och ska fortsätta mysa hela helgen.
 
Puss och kram på er!

Saturday Photoshoot

 
Idag får vi besök av en modell som ska fotas av Jan. Jag passar på att få lite nya gravid-bilder på mig själv och magen. Och denna gång varken i underkläder eller nattlinne, utan i en helt vanlig klänning. Tänkte få med min bola i bild också. Så jag har gjort mig lite helgfin nu på morgonkvisten. Låter fotografen sova någon timme till innan jag och katten väcker honom lite diskret. Runt lunchtid är plåtningen planlagd och däromkring får vi även besök av en annan fotograf som ska vara med och assistera. Jag är rätt kass på det mesta nu för tiden eftersom jag i tid och otid kan bli sjukt trött eller få vansinnigt ont, så det är bättre att någon annan assar under fotograferingen. Efter dagens jobb blir det inga fler bokningar förrän efter jul och nyår. På order av bossen (dvs mig själv).
 
 
Nu känns det som att bebismagen är nästan lika stor på morgonen som på kvällen.
 
Min profilbild

Sök i bloggen