Meet Wednesday Addams


 

Fotograf Jan Monsen

Makeupartist Tallee Savage

 

Smålandsträffen Is Da Shit


Så har jag varit på min tredje fototräff i Mariannelund och denna gång var det nog den största jag varit på av de tre träffarna. Så förbaskat roligt att träffa alla vänner och bekanta igen. Jag hade bara bokat upp mig på två plåtningar med Jan och det var tur att jag inte planerade in något mer. Känns som om man fotat det mesta och denna gång ville jag i huvudsak bara mingla och umgås. Första kvällen satt vi uppe till fem på morgonen och kalasade på allehanda alkoholhaltiga drycker. Jag fick två timmars sömn och sedan gick jag upp för att förbereda mig inför min Wednesday-plåtning. Kände ingen panik över att jag såg sliten ut eftersom det bara skulle vara passande till bilden. Tallee sminkade mig obehagligt blek med röda ringar runt ögonen. Jag hade tagit med mig rekvisita som bestod av en köttyxa och en Marie Antoinette-docka.

Den andra plåtningen hade jag på söndag morgon. Då var jag också en aning sliten då lördagens festligheter också höll på fram till småtimmarna. Men jag gick upp och städade undan alla ölburkar, glas och skit innan jag började göra mig klar till Star Wars-plåtningen. Det är något fel på mig - jag vet. Måste alltid städa det första jag gör efter en fest. Oavsett hur lite sömn jag fått kvällen innan. Nästan som om det kryper i kroppen på mig ifall jag inte får göra det. Mycket märkligt. Söndagsplåtningen gick fort och smidigt. Vi var effektiva eftersom vi fått hoppa in och låna studion i sista minuten. Egentligen skulle vi fotat utomhus men det hade regnat under natten och marken var alldeles för lerig.

Vi sa farväl av alla modeller, fotografern, makeupartister och stylister runt elvatiden på söndag. Fredrik, Jans norska vän, hade också följt med och vi åkte i hans bil. Eftersom han hade ganska långt att köra tillbaka till Norge så ville vi inte dröja kvar för länge. Men träffen slutar officiellt inte förrän imorgon. Jag slocknade så fort jag lade huvudet på min Hello Kitty-kudde och vaknade bara till lite då och då. Så här i efterhand känner jag att det var skönt att komma hem på söndagen. Särskilt nu när jag är riktigt bedrövligt förkyld. Ska försöka kurera mig imorgon med och sedan måste jag köra uppsatsskrivning onsdag, torsdag och fredag.

Några bilder från träffen:


 

Två glada norrmän efter tre timmars sömn....

 

 

Sminkas av Tallee inför Wednesday Addams - plåtningen.

 

 

Sjukt obehagligt likblek...

 

 

Min rekvisita.

 

 

Du och jag.

 

 

Mina älskade Hello Kitty-tofflor fick också följa med på träffen.

 

 

Helt plötsligt var de båda norrmännen borta och jag hittade dom sovandes i bilen...

 

 

Här blir vi överraskade av underbara Jörgen och Boel med en förlovningstårta.

 

 

Älskade underbara vänner.

 

 

En liten pik.... Hahahahaha.

 

 

Bara på en fototräff är det fullt normalt att mötas av en nerblodad modell...

 

 

Eller av en modell som håller i en dödsskalle....

 

 

Grrrr...så het han är min blivande man.

 

Tusen tack Boel och Jörgen för en underbar träff. Så mycket fantastiska minnen!

I'm Alive - Barely


Och så har monsterförkylningen från helvetet slagit till. Men jag kämpade länge och väl innan jag till slut fick ge vika. Klarade en vecka på Cypern samt två dagar i Småland. Inte illa. Nu ligger jag i sängen helt igenkorkad i näsan och bara vilar. Försöker ta igen allt som hänt ute på nätet de senaste två dagarna, lagt upp lite bilder från fototräffen på Facebook och gosar med katterna. Fästmannen sover bredvid mig. Vi gick och lade oss direkt när vi kom hem igår eftermiddag och har i stort sett sovit non stop. Jag gick upp en sväng vid sextiden imorse för att städa nedervåningen och nu när det är gjort kan jag ligga kvar i sängen resten av dagen i hopp om att bli frisk från min förkylning.

På fredag ska vi ut på vägarna igen för att åka på bröllop i Öregrund. Dessutom ska jag packa för en veckas vistelse i Uppsala och Stockholm. Uppsatsskrivning. Har ju inte blivit så mycket av den varan. Svårt att sätta livet på paus när det händer så mycket fantastiska saker. Men min resa till Uppsala går alltså ut på att jag ska isolera mig från omvärlden och bara hästa så mycket jag kan. Bara jag blir tillräckligt frisk så jag orkar. Förkylningar kan vara obehagligt långdragna ibland. Nej, nu får ni ursäkta mig. Jag måste verkligen vila. Lägger upp fler bilder från träffen vid ett senare tillfälle. Trevlig valborg!


 

Jag och Jan blev överraskade med denna fantastiska tårta med anledning av vår förlovning.

 

 

Passade på att göra gelenaglar på träffen. Så himla nöjd.

Från Cypern Till Småland


Från Cypern till Småland på mindre än ett dygn. Ja, det kommer sannerligen bli en hektisk hemkomst. Jan har räknat ut att jag har max 1,5 timme på mig att packa upp, packa ner allt till fototräffen och hinna ta en dusch. Sen måste vi stuva in allt i bilen igen och bege oss ut på vägarna. Tror inte jag kommer ha tillgång till internet i Mariannelund så detta blir troligtvis det sista blogginlägget jag skriver tills jag är hemma i Borås igen. Svårt att känna att det är helg i Sverige när man varit en vecka på Cypern och haft the time of my life. Men snart är man tillbaka till vardagen igen. Någon gång nästa vecka. Ha en underbar helg mina kära bloggläsare. Snart kommer taxin och inom kort är vi uppe i luften på väg hem till Borås. Landa, packa och iväg igen. Usch. Vill verkligen inte åka härifrån. Men jag får försöka tänka framåt. Snart är vi här igen. Vi hörs i början på nästa vecka.

A Crazy Couple



Det här med att skämma ut oss är inget som vi oroar oss för. Varken hemmavid eller på semestern:




Mickey Mouse serverar en kinäs på ett fat....



Bombs away...



Jag är förlovad med Stålmannen...



Och jag har en hållning som en ståtlig tupp...

Being Close Forever



Vi fick ett fantastiskt fint kort tillsammans med en flaska champagne och ett par förlovningsglas.
Både jag och Jan kände att orden var som skrivna just för oss och vårt förhållande.
Ingen blev någonsin förvånad när vi först blev ett par.
Vi är verkligen som gjorda för varandra.

På alla sätt och vis.










Los Locos Bandidos





Dessa bilder kanske vi ska ha i vår förlovningsannons?
Det vore väl något lite utöver det vanliga, eller hur?

Aiya Napa


På vår sista dag här på Cypern så tog vi en liten tur till Aiya Napa. Första gången jag är där och jag kan säga att jag är tacksam över att det inte var högsäsong. Så skönt att bara gå och strosa längs stranden, titta på alla kommersiella restauranger som knappt hade öppnat och kika på fiskebåtarna i hamnen. Jag och Jan åkte in på eftermiddagen och mot kvällen kom svärföräldrarna dit. Vi gick allihopa och åt på Los Bandidos. Helt klart en av de bästa restaurangerna här med fenomenalt god mexikansk mat. Svärfar känner ägaren bra så vi blev riktigt bortskämda. Verkligen gudomligt god mat. Nu ska jag krypa ner i sängen för imorgon åker vi hem så jag behöver en god natts sömn. Kommer bli en hektisk hemkomst. Vi blir hämtade på Landvetter ca 18.00 och sedan bränner vi hem till Borås för att där packa upp och packa om till fototräffen som vi kommer vara borta på i fem dagar. Jag måste hinna packa alla mina grejer och tvätta mitt hår innan vi åker. Det tar ungefär 2,5 timme till Småland så vi lär nog inte vara där förrän vid midnatt.


 

Så lugnt och skönt på stranden i Ayia Napa där det vanligtvis vid högsäsong är smockat.

 

 

Kunde ju inte låta bli...

 

 

Världens godaste frozen strawberry margaritas hittar man i Aiya Napa på Los Bandidos.

 

 

Rund och go och glad som en lycklig liten köttbulle.

Snart blir det dock andra bullar om jag inte vill se ut som två köttbullar....


Lägger upp lite fler tokiga bilder vid ett annat tillfälle.... Och då menar jag verkligen heltokiga...

 

 

Good Morning Sunshine


Tänk om man kunde få sol varje dag. Vilken skillnad det hade gjort för humöret. Nu råkar jag för det mesta vara ganska glad i vanliga fall oavsett väder, men det är så mycket härligare att vakna upp till strålande solsken som vi gjort den senaste veckan här på Cypern. Tog sovmorgon idag men ska snart kliva upp. Jag låter Jan sova vidare en liten stund till innan vi ska gå och handla kalamataoliver till lunchen. Finns sjukt mycket goda restauranger nere vid havet, men ibland är det faktiskt väldigt mysigt att laga mat hemma också. Idag tänkte vi oss grillad halloumi, oliver och grönsaker. Har ätit rätt mycket kött och kolossalt mycket kolhydrater denna vecka så det ska bli gott med en lätt och fräsch sallad.

Det är inte mycket vi har på agendan idag. En tur ner till stan efter lunch och njuta av vår sista dag på förlovningsresan. Jan tänkte svänga förbi sin tatuerare och säga hej. Sen kanske vi sätter oss någonstans och tar något att dricka. Min första resa till Cypern har verkligen varit helt underbar. Oförglömlig rent ut sagt med tanke på hur jag fick veta att jag skulle åka hit. Min älskade, underbara tok till fästman! Hur ska jag toppa det här när det är dags för hans födelsedag? Hahahaha. Han förtjänar verkligen livslång lycka och kärlek och det är jag fast besluten att ge honom.


 

En Perfekt Dag


Ringen sitter som om den vore skapt för mitt finger. Och det är den ju på sätt och vis. Vi får ständiga lyckönskningar från folk här på ön. Imorgon ska vi förbi en pub där det tydligen ska finnas en förlovningspresent till oss. Spännande! Jag älskar verkligen Cypern. Men mest av allt älskar jag Jan och hans familj. Från första stund som jag träffade dom som skulle komma att bli mina blivande svärföräldrar har jag känt mig välkommen och som en i familjen. Vi har ett otroligt stöd och blir så bortskämda med kärlek att man blir alldeles tårögd. Jag förstår var Jan har fått all sin godhet och omtänksamhet ifrån. Ska bli sorgligt att åka härifrån. Men om några veckor kommer svärföräldrarna och hälsar på oss i Borås. Sen är det bara några månader kvar tills vi åker på två veckors semester på Cypern. Det ser jag verkligen fram emot. Detta har också blivit mitt andra hem. Känns helt rätt att ha vårt bröllop här.


 

Vi hämtade våra förlovningsringar.

 

 

Sen blev det sightseeing på Larnaca Fästning.

 

 

Fotografen och fotoassistenten.

 

 

Blev lite rädd när han stod så nära kanten men det gick bra.

 

 

En kinäs på sightseeing släpandes på stativet som vanligt.

 

 

Ingen sightseeing utan en massa fotografering...

 

 

Fantastisk utsikt över medelhavet.

 

 

Till lunch åt vi på Ocean Basket där jag fick smaka fenomenalt goda grillade räkor och linefish.

 

 

Dags för middag.

 

 

Kärlek.

 


Förlovningsskål med grädde och jordgubbar före middagen.

 


Restaurangen bjöd på en massa extra rätter - denna fantastiskt goda sallad var en av dem.

 

 

Garlic mushrooms har blivit en av mina favoriter.

 

 

Min mat... kanske inte så konstigt att jag gått upp 7 kg på ett år... Hahaha...

 

 

Jans mat.... (Eller...?)

 


Det blev en väldigt lyckad måltid på vår favoritrestaurang.

Nu ska vi sova mätta, lyckliga och belåtna.

Imorgon är sista dagen och den ska jag ta till vara på.

Jan & Sussi 19 April 2012



Jan trädde ringen på mitt finger och jag gjorde detsamma med hans ring.




Nu är det vi två och våra löften att tillbringa resten av våra liv tillsammans.

Jag älskar dig, Jan Monsen.

Nästan Som Julafton


Nu har jag städat, duschat, sminkat mig, ätit frukost och gjort mig fin. Jan sover fortfarande och jag låter honom snusa en stund till. Det är ju faktiskt semester. Men sedan väntar jag spänt på det där telefonsamtalet från juveleraren. Återigen, det är lite oklart om han skulle ringa och säga att de är klara eller om vi bara skulle komma förbi idag på förmiddagen. Hur som haver. Vi ska ändå ner på stan om några timmar så det visar sig ju. Och som jag tidigare sagt - det finns en dag imorgon också. Men jag kan inte låta bli att känna mig ivrig! Nu går jag bara omkring och väntar. Känns nästan som julafton när man var barn. Vill se hur ringen blev. Och hur den känns att ha på sig. Kanske ska pussa lite på Jan nu så att han vaknar. Finns fler saker jag vill göra i stan idag innan det blir dags för att åka hem till Sverige igen.


The One Ring


Ja, vad är det man säger? Den som väntar på något gott. Jag och Jan var förbi juveleraren för ringprovning men de var inte klara. Fast storleken var bra. Senaste budet är onsdag förmiddag och än så länge är det lugna puckar. Vi åker ju inte förrän på fredag vid lunch och juveleraren vet att vi måste ha dom klara tills dess. Rätt kul att se hur ringen såg ut från scratch för att sedan bli perfekt handgjorda efter våra önskemål. Unikt och speciellt. Precis som vår kärlek. Och apropå önskemål så fick jag order från VD:n (som tillsammans med Butikschefen kommer vara brudtärna) att fundera över vilka jag skulle vilja ha med mig på min möhippa. Jag tänkte väl att det var lite i tidigaste laget men sedan sa hon något som oroade mig. Hon menade på att det inte är meningen att jag ska veta när den inträffar. Så rent teoretiskt kan jag komma att behöva gå omkring och oroa mig i två års tid. Hahahaha. Men jag litar på henne.

Det här med möhippa är ju en intressant företeelse. Alla gör ju olika nu för tiden. En del tycker att alla kvinnliga gäster som är bjudna på bröllopet också ska bli bjudna på möhippan (med vissa undantag från gamla släktingar och dyl). Andra menar att det bara är de allra närmaste väninnorna som tillsammans ordnar en möhippa och inte att det ska vara frågan om att bjuda in till höger och vänster. Och sedan finns det även de som blandar hej vilt och har både killar och tjejer med. När jag satte mig ner och funderade så utgick jag från hur JAG vill ha det, inte hur andra gör, tycker eller tänker. Sen bryr jag mig inte det minsta om det blir tre tjejer eller tjugo tjejer. Det är faktiskt inte antalet som räknas. Att ens en person tänker på hur hon ska göra min dag minnesvärd värmer mig i hela hjärtat.

När det gäller själva böllopet så brukar det allra klurigaste vara gästlistan. Vilka ska man bjuda och vilka ska man inte bjuda? Vad har man råd med och vad är i realiteten möjligt att bjuda på? Alla sådana spörsmål har jag och Jan pratat en del om och vi har väl i nuläget ett första utkast på en gästlista, men den kan komma att ändras. Den är absolut på inga sätt bestämd utan mest bara för att få grepp om ungefär hur många inbjudningar det kan röra sig om. Namn kommer säkert strykas eller tillkomma. Som det ser ut nu ligger antalet på ca 80 stycken. Men som jag sa till Jan så har jag arrangerat så mycket stora fester genom åren att jag vet (även om det rör sig om ett bröllop som har lite högre status än övriga fester) att man kan räkna bort 1/3 direkt. Fast självklart måste man ha i åtanke att alla kan dyka upp. OM man hade haft bröllopet i Sverige. Att vi valt att gifta oss på Cypern kommer med all säkerhet spela in på vilka som kan komma eller inte, men jag vill i alla fall ge mina släktingar och vänner möjligheten att välja själva genom att skicka en inbjudan.

När det gäller bröllopet och alla planer har jag och Jan lovat varandra att aldrig glömma bort vad som verkligen räknas. Att han och jag älskar varandra och genom giftermål vill visa att vi vill leva tillsammans för resten av våra liv. Det skulle bara kunna vara han och jag utan ett bröllopssällskap. Jag är ingen bridezilla, även om folk lätt kan tro det för jag gör ingen hemlighet av att jag alltid älskat bröllop och att planera fester. Att saker inte alltid blir som planerat har jag lärt mig många gånger om och därför är jag beredd på att saker kan bli annorlunda. Självklart har jag önskemål om att min närmsta familj och brudtärnor närvarar men skulle de få förhinder går inte världen under. Det är jag och Jan som gifter oss. Och det är det som ska stå i absolut fokus. Inte att det utåt sett ska se ut som "det perfekta bröllopet", även om jag har på känn att det faktiskt kan komma att bli just ett sådant bröllop som små töser drömmer om.

Nu kan vi dock koppla av och lägga alla bröllopsbestyr på hyllan det närmaste året. Då och då kan man ju kanske diskutera saker om det skulle dyka upp men inbjudningarna ska inte skickas ut förrän tidigast nästa år på höstkanten. För vår del ska det sparas och jobbas så vi har råd att bjuda in till bröllopsfest. Vad vi har sagt är dock att gästerna får stå för resa och uppehälle för är man inte mångmiljonär och äger ett eget privatplan så kan man omöjligen betala rese-och boendekostnader för gästerna. Däremot kommer vi inte önska oss några bröllopspresenter eftersom vi ser det som en fantastisk present av gästerna att de vill flyga till Cypern och fira vår bröllopsdag. Och så kan de samtidigt se det som en liten semester. Vi kommer rekommendera att man tar en veckas semester för här på Cypern finns det mycket att se och upptäcka.



Två tokar dricker Cava i onepieces - från Hallstahammarträffen 2011.

Bästa Köpet


 

Sista inlägget för idag. Jag lovar! Men måste ju bara visa dagens bästa köp.

Kunde inte välja mellan rosa och svart så jag tog båda.

En Spännande Morgondag


Jag kände att jag inte ville avsluta dagen med ett dystert stressande uppsatsinlägg så jag kan nämna att vi imorgon ska till juveleraren för att prova ringarna och sitter de bra så har vi dom en dag tidigare än beräknat. Tror jag. Det är lite svårt att hänga med när cyprioterna pratar fort och på lagom knagglig engelska men vi skulle i alla fall komma förbi någon gång på eftermiddagen. Är väldigt förväntansfull faktiskt. Nästan så att det pirrar i magen. Ska sova ut imorgon bitti och sedan gå upp för att sätta mig några timmar med det förbannade jävla uppsatshelvetet. Sorry, men lite så jag känner och nu blev det dystert igen. Usch och blä. Men jag ska försöka få ihop något. Det får bli hur kasst som helst bara det blir något. Sen blir det lunch här hemma i lägenheten och efteråt går vi ner på stan och gör allt det roliga. Då får jag se det som en belöning. Ja, så får det bli. Inte ge upp nu. Pepp Lull. Pepp.



Denna gång blev det Jan som blickar ut mot havet... Hihi...

 

 

Jag får gosa med barets huskatt (S)Nowballs. Mysigaste tjejen!

 

 

Jan vill också ha sitt dagliga kattgos.

 


Ikväll till middag bjöd vi mina svärföräldrar på grillat och massa godsaker från Cypern.

 

 

Grillat ÄR godast. Du är go, Jan Monsen!

 

 

En riktig festmåltid.

 

 

En Gnutta Vardag


Det finns inget som helst vardagligt i att vara på sin förlovningsresa till en sådan fantastiskt härlig plats som Cypern, men strax efter klockan två svensk tid satt jag i samtal med Handledarn och fick en liten påminnelse om vardagen. Det fanns väl egentligen ingenting att kritisera gällande det inskick jag gjorde av min uppsats, men däremot fanns det desto mer att planera inför de kommande veckorna. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Handledarns råd var att - och jag citerar - gräva ner sig i skiten, stänga ute allt förutom uppsatsen och bara grotta ner sig. Det hade varit lätt om jag inte hade haft så mycket på gång i mitt liv just nu. Jag vill inte byta bort mitt liv för allt i världen men jag blir en aning stressad av uppsatsen.

Jag berättade om alla bokningar vi hade under helgerna. De bröllop vi tackat ja till kan vi självklart inte missa men jag kanske måste göra avkall på fototräffen i maj. Den så kallade Hallstahammarträffen. Handledarn hade ett önskemål om att jag skulle ha min uppsats så gott som färdig i slutet på maj, vilket är ett riktigt tufft mål. Jag har inte ens börjat på min diskussion eller fördjupning. Det är enkelt för honom att bara spåna på diverse juridiska klurigheter. Han är ju trots allt professor och en väldigt kunnig sådan. Själv är jag bara en stackars juridikstudent som känner mig allmänt dum när hans kvicka hjärna föreslår olika vägar att utreda och analysera. Det enda jag kan säga är i princip ja och sedan kommer det ta mig många timmar att verkligen greppa exakt vad det var han föreslog att jag skulle ta upp i uppsatsen.


Ännu En Solig Dag


Var uppe 06.15 idag svensk tid. Vaknade helt utvilad och full av energi. Passade på att duscha innan städerskan kom och nu sitter jag och väntar på att tiden ska gå. Just nu är det en aningen tidigt att ringa till Handledarn, men om ett par timmar ska jag försöka jaga rätt på honom. Fästmannen sover fortfarande och jag tänkte låta honom sova tills jag är klar med telefonsamtalet. Sen ska vi ner på stan och se till att han får sig en ny frisyr och kanske titta efter lite fler skor till mig. Behöver ett par ballerinaskor som jag kan ha i sommar och vid tillfällen då man vill ha något snyggare på fötterna utan att för den skull behöva bära 14 cm klackar. Många tjejer här nere som trippar omkring i skyhöga klackar, men jag föredrar mest att dra fötterna efter mig just nu. Jag har ju semester.

Vi tänkte kika förbi juveleraren innan vi återvänder hem till lägenheten. Bara för att se om allt går som det ska med våra ringar. Det är ju tänkt att de ska vara färdiga på onsdag. Så spännande! Kommer bli en hel del fotografering när vi får dom misstänker jag. Jan har ju sin kamera med sig och jag går ingenstans utan min lilla kamera. Nu förstår jag vad han menade med att min födelsedagspresent innebar något som jag kunde berätta för våra barnbarn. Jag har funderat så länge över den formuleringen som han hade skrivit på kortet när jag fyllde år. Han har sannerligen lyckats planera ett frieri som jag aldrig någonsin kommer glömma.


 

Lika barn....

 

 

leka bäst....

 


Lilla Lull handlar svenskt lösgodis med ett stort leende på läpparna.

 


Min lilla octopussy... Hahahah. Jan har en likadan bild på mig i sin kamera...

En Tjock Liten Buddha


Det har varit en strålande afton med mycket mat och dryck. Varje dag är man så mätt att man nästan spricker. Precis som det ska vara på semestern. Men imorgon måste jag ta tag i lite allvarligare saker, som att ringa min handledare och prata om uppsatsen. Tänkte försöka göra det imorgon bitti men får tänka på att Cypern ligger en timme före Sverige. Hoppas han inte har alltför allvarlig kritik. Känner att jag har lite svårt att ta in det just nu när jag är så långt ifrån vardagen som jag kan komma. Men som Jan brukar säga - det ger sig. Efter att jag pratat med Handledarn hade jag tänkt lämna lägenheten några timmar eftersom städerskan kommer. När hon är klar kommer jag hem igen och sätter mig med uppsatsen och kör igång. Men nu ska jag krypa ner i sängen och gosa med min fästman.



På restaurangen.

 

 

Idag blev det cypriotisk meze till middag.

 

 

Var alldeles för mätt för att orka efterrätt men jag passade på att ta ett kort.

 

 

Hittade en tjock liten Buddah som fick representera hur jag såg ut efter middagen.

Eat Drink Love


 

Ryktet sprider sig fort på Cypern om vår förlovning.

 

 

Idag kom ägaren på puben med en flaska champagne och gratulerade oss.

 

 

 

 

Vårt Andra Hem


Jan har alltid pratat om Cypern och Larnaca som sitt andra hem, vilket inte är så konstigt eftersom det är här han har sina föräldrar och han har rest hit varje år. När jag blir stor ska jag också flytta till ett land där det inte snöar. Människorna, mentaliteten och atmosfären blir på något vis så mycket bättre. Jag tror att solen och värmen ökar livskvalitén. Hemmavid är folk oftast tjuriga och gnälliga tills sommaren kommer då allt är frid och fröjd i ungefär tre veckor då värmen försvinner igen. Nej, nu tar jag kanske i. Fast Norden är ju inte direkt känt för varma årstider. Jag minns när jag sprang på en holländsk student som berättade att han gärna skulle kunna tänka sig bo i Sverige om det inte vore för att vi i princip har vinter 9 månader om året. Det är alldeles för deprimerande tyckte han. Och jag kan väl hålla med.

Så fort jag kom in i lägenheten på Cypern kände jag mig som hemma. Jans föräldrar tog emot mig med öppna armar och jag kände hur mycket jag saknat dem. Vi har ju inte setts sen i november. Det kommer inte kännas så jobbigt att åka härifrån på fredag för några veckor efter vår hemresa så kommer Jans föräldrar på besök i Borås. Och sedan åker vi till Cypern igen i augusti och stannar i två veckor. Det ska bli en upplevelse känner jag. Har nog inte riktigt förstått hur varmt det kan komma att bli den månaden men det kommer jag få veta tids nog. Enda gången jag upplevt närmare 40 graders värme var när jag och min familj åkte till Kreta när jag var 10 år. Då var jag inte lika skygg för solen som nu och såg ut som en kolsvart pepparkaka eftersom jag lekte hela dagarna på stranden.

Nu ska jag njuta av min sista helt lediga dag. Om några timmar ska vi ner till starnden. Imorgon bitti måste jag upp och sätta mig med uppsatsen några timmar. Egentligen skulle jag bara vilja promenera längs strandpromenaden dag ut och dag in men det får jag spara tills jag gjort mig förtjänt av det. Det är helt klart svårare att plugga när det är fint väder ute, men jag är fast besluten att lyckas behålla fokus ändå. Ska bara köpa på mig en stor påse saltlakrits idag att ha till mina studier och försöka låta bli att äta upp den på en gång.


 

Igår besökte vi frukt och grönsaksmarknaden.

 

 

På väg till lite shopping.

 

 

På strandpromenaden.

 

 

På väg till en av favoritrestaurangerna för att äta lunch.

 

 

Njuter av livet och kärleken.

 

 

Just married - stötte på en limousine när jag och Jan promenerade till marinan.

 

 

På kvällen efter middagen avnjöt jag och Jan en kopp kaffe.

 

 

Godaste latten ever. Lägg märke till de läckra lagren med kaffe och mjölk.

 

Perfekt avslut på dagen.

 

 


 

 

 

 

Verdens Lykkeligste Jente


Det finns inga ord som med tillräcklig rättvisa kan beskriva hur lycklig jag är. Med en man vid min sida och fantastiska blivande svärföräldrar på en plats som jag med en gång kunde ta till mitt hjärta är jag helt och fullt så lycklig som det går att bli. Jag hade aldrig för mitt liv kunnat drömma om att jag skulle vara här tillsammans med Jan. Förlovade och redo att påbörja vårt livs resa. Det här ruset kommer finnas kvar i mig väldigt länge. Chocken har till viss del lagt sig. Tror jag. Då och då känns det fortfarande overkligt. Kanske för att vi går och väntar på våra ringar. Men när de väl sitter där på våra fingrar som en symbol på att vi älskar varandra och vill spendera resten av våra liv tillsammans så kommer det nog kännas högst verkligt.

Imorgon blir det mer sightseeing i Larnaca. Det skulle hållas en uppvisning vid stranden imorgon förmiddag. Tror det var ett typiskt cypriotiskt bröllop. Väldigt passande. Och apropå bröllop så tror jag vi hittat det ställe där själva vigselceremonin kommer hållas. Efter lite efterforskning på nätet så ska det ligga i ett gammalt hus från 1800-talet inte långt från där vi ska ha middag och festen. Allting ligger nere vid stranden. Det är dock en aning oklart om huset fortfarande används till bröllop. Det var stängt så vi får kolla upp det lite nogrannare nästa vecka. Jag vet att folk vigde sig där 2009 eftersom jag snubblade över en video på Youtube. Men på Cypern kan en sak vara öppet ena dagen för att sedan stängas och rivas den andra dagen.

På måndag ska jag sitta och jobba med uppsatsen. Japp, ni hörde rätt. Även fast jag är på förlovningsresa så har jag fortfarande kvar mina vardagliga plikter. Fick ett mail från Handledaren som hade varit sjuk och inte kunnat ha det där telefonmötet med mig tidigare i veckan. Men så såg jag att han skrivit ett mail och bad mig att ringa honom igår. Ett mail som jag inte såg förrän det var försent. Svarade honom och förklarade hur läget såg ut. Att jag blev totalt överraskad med ett frieri och resa, men att datorn och uppsatsen var med. Jag ska försöka ringa honom på måndag om jag inte får ett svar innan dess. Nu ska jag fortsätta njuta av helgen, kärleken och det underbara vädret på Cypern.


 

Trött men lycklig liten kinäs.

 

 

Detta hus användes tydligen till borgerliga vigslar - hoppas det finns kvar när vi gifter oss.

 

 

Så här ser det ut där man håller i borgerliga vigselceremonier.

 

Shopping På Cypern


Vilket shoppingparadis vi har hamnat i! Jan har ju alltid köpt kläder och skor här på Cypern, men för mig är det ju första besöket och jag är i sjunde himlen. Det var jag förvisso tidigare också men idag är jag i skohimlen. Jag döööör! Vilka snygga skor! Precis min stil med skyhöga klackar och platå. Tre par konstverk för motsvarande 700 svenska kronor. Ett riktigt fynd. Och inte vilka tråkiga skor som helst utan verkligen speciella och kommer se grymt bra ut på bild om man vill fota i dom. För att summera så har vi på ett dygn köpt förlovningsringar, Jan har köpt två kostymer, två par jeans, ett par shorts och två par skor. Själv råkade jag visst köpa på mig tre par skor. Det där nyårslöftet om att inte köpa fler skor på ett halvår gäller ju inte på Cypern....


 

Föll som en fura när jag såg dessa.


 

Syns inte så bra på bilden men skorna är guldglittriga - så häftiga!

 

 

Jag kunde egentligen inte välja vilka skor jag ville ha så Jan köpte alla tre par till mig.

Cypern 1 - Borås 0


Klockan halv sju imorse var utomhustemperaturen 18 grader på Cypern. I Borås låg den på minus en. Att vakna upp i april månad till strålande sol och svensk sommarvärme är en lyx som är få förunnade. Det är i vart fall en lyx jag inte är van vid. Under dagen kommer graderna att stiga och det ser ut att bli en helt fantastisk dag. Hela veckan lovar sol och på onsdag skulle det bli uppemot 26 grader varmt. Nästa gång vi åker hit i augusti kommer värmen vara något helt annat. Över 30 grader varmt och vissa dagar kan det klättra till över 35. Det är även därför vi planerar att ha vårt bröllop i maj månad. Senare på året blir det alldeles för varmt.

Nu ska vi snart ut en sväng och kika på fruktmarknaden. Önskar er alla en riktigt trevlig helg!

 

Efter 6 timmars sömn är jag utvilad och redo för nya äventyr.

 

Förlovningsresa Till Cypern


Jag väntar fortfarande på att någon ska väcka mig ur den här fantastiska drömmen jag befinner mig i. Igår kväll var jag hemma i Sverige och nu är jag helt plötsligt på Cypern. Vi landade strax efter tolv och svärfar mötte oss vid flygplatsen. Efter att vi installerat oss hemma i lägenheten gick vi raka vägen till juveleraren för att titta på ringar. Det fanns många vackra ringar men det tog inte lång stund tills jag och Jan hittade ett par som vi båda verkligen tyckte om. Så lustigt. Jag trodde att jag ville ha en ring utan diamanter, men när jag såg ringen så visste jag att den var perfekt. Går liksom inte att förklara. Vi försökte kika på andra men vi kom hela tiden tillbaka till samma par.

Efter att vi bestämt oss så fick vi skräddarsy den efter storlek och form. Jag ville ha min ring lite smalare eftersom jag har ganska små fingrar, men Jan behöll bredden på sin vilket passade riktigt bra. Mannen ska ju ha en lite större ring medan vi kvinnor får njuta av gnistrande diamanter. På tisdag eller onsdag nästa vecka ska vi tillbaka till juveleraren för att prova ringarna innan de blir helt klara. Ringarna kommer göras från scratch så det är mycket vi kan säga till om ifall vi vill ändra på något i sista stund. Graveringen är enkel. Förlovningsdatumet och namn. När vi gifter oss kommer vi gravera in bröllopsdatumet i våra ringar. Jag vill inte ha två ringar vilket kanske är lite udda då kvinnan vanligtvis också brukar får en vigselring, men man gör ju faktiskt precis som man vill.


 

På stranden.

 

 

Letar efter de perfekta ringarna - och vi fann dem!

 

 

Utsikten från restaurangen där vi planerar att ha vår bröllopsmiddag.

Perfekt miljö även för bröllopsfotograferingen.

 

 

Bilder från restaurangens nedervåning.

 

 

Rakt fram finns det en trappa upp till en liten övervåning där vi tänkte ha middagen.

 

 

Övervåningen med underbar utsikt över havet. Rymmer runt 60 personer.

 

 

Finns även en uteterass med utsikt över Medelhavet.

 

Själva festen tänkte vi eventuellt ha på en väldigt gammal pub med krypavstånd från restaurangen.

Men den var stängd när vi var förbi så den tänkte vi kika på en annan dag.

 

 

Vi vill tacka för alla fina gratulationer vi fått mottaga med anledning av vår förlovning.

 

 


 

 

 

Min Förlovningsring


 

Min förlovningsring ♥

Hade inte tänkt mig diamanter men det blev visst några stycken ändå.

Nästa vecka är den graverad och färdig att bäras.

Min fästman fick en likadan fast inga stenar men mer guld ♥

Den Andra Frågan


Den första frågan var från Jan när han frågade om jag ville gifta mig med honom. Den andra frågan kommer från omgivningen som är eld och lågor över vår förlovning. När ska vi gifta oss? Det finns ingen regel som säger att man måste gifta sig inom en viss tid men det vanliga är att man gifter sig inom ett eller två år. Men det finns alla möjliga varianter. I vårt fall har vi bestämt datumet till lördag den 17 maj 2014. Det finns flera anledningar till detta. För det första så är bröllop ingen billig sak. Vi måste från och med nu lägga undan en summa varje månad. Vi har inte satt någon budget än utan vi måste först se över vad det kan komma att kosta. Därefter får vi avgöra hur mycket vi måste spara varje månad.

För det andra så behöver vi god tid att planera allting eftersom vi inte tänkt gifta oss i Norge eller Sverige. Inbjudningar till bröllopsgäster måste skickas ut nästan ett år i förväg så att de får en chans att få tag i flygbiljetter och boende. Självklart åker vi ner nu i förväg för att kika på potensiella platser för boende, bröllopsfest, middag och vigselplats. Men det är ingenting man hittar på studs. Vi har en Cypernresa i augusti också samt en till jul och nyår så vi har gott om tillfällen att titta runt och se över vad det finns för alternativ. Just nu kan jag dock fortfarande inte riktigt fatta att vi ska åka till Cypern imorgon. Galet!

Ser fram emot att leta efter de ringar som vi båda kommer bära livet ut.


 

Min bröllopsklänning med det fantastiska släpet.

 

Fästman & Fästmö


Kära bloggläsare. Idag är jag i chocktillstånd. Fullkomligen helt väck i skallen. Och det beror inte på sömnbristen denna gång. Eller inte bara. Det beror på att min älskade underbara sambo friade till mig idag. Han kom hem efter jobbet, lika stilig som alltid, i grå kostym och bad mig kila upp på övervåningen för han skulle fixa med en sak. Vilket jag så klart tolkade som att han hade en hemlighet att gömma undan inför vad jag trodde nästa veckas överraskning. Som ni kanske kommer ihåg har han ju sagt att vi skulle åka bort över en natt till hemlig ort samt att det fanns ytterligare en överraskning som väntade. Men han kunde inte säga exakt dag vilket jag tänkte måste bero på att vi ska flyga luftballong eller något liknande som är väderberoende och att det var därför han inte kunde ge besked om vilken dag.

När han ropade att jag fick komma ner fick jag syn på två glas på bordet och ett vitt kuvert. Jan tittade på mig och gick helt plötsligt ner på knä. Jag tappade talförmågan. Han såg mig i ögonen och frågade utan att tveka: vill du gifta dig med mig? Mitt svar: skojar du nu? Du skojar inte?! Och sedan började jag ömsom gråta och ömsom skratta. Mellan tårarna och skratten svarade jag ja samtidigt som jag kysste honom. Det vita kuvertet hade jag helt glömt bort. I mjukisbyxor, linne, rufsigt hår, osminkad och fortfarande med tårar rinnande nedför kinderna kände jag mig ändå som världens vackraste. Sedan räcker han mig kuveretet och jag kan för allt i världen inte ana vad det är i. När jag tar fram en bild på den cypriotiska flaggan blev jag ännu mer förvirrad.

Jan ser mig i ögonen och säger att taxin kommer imorgon kl. 04.00 för att köra oss till Landvetter. Därifrån flyger vi till Cypern för att titta på och köpa våra förlovningsringar. Vi kommer att vara borta en hel vecka. Jag fullkomligen bara gapar. Och gråter lite till av lycka. Aldrig någonsin i mitt liv har jag blivit så totalt bortfintad. Vi hade ju bestämt att vi skulle titta på bilar på lördag, fika hemma hos Terese och Martin på söndag och kattvakt har jag ju inte fixat. Men alla sådana detaljer, stora som små, har Jan tänkt över och ordnat. Halva hans jobb vet i stort sett vad han haft planerat och en kollega kommer bo i vår lägenhet i Borås medan vi är borta.

Så nu mina kära vänner, ska jag låta chocken lägga sig. Men det fåniga flin jag har tänker jag behålla ett bra tag framöver. Snart ska jag sätta igång att tvätta, packa, städa och sova. För imorgon kommer jag åka på mitt livs resa. Med mitt livs kärlek.

Jag älskar dig, Jan Monsen.


 

Efterlyses: En God Natts Sömn


Det spelar ingen roll hur söta de små odågorna än må vara, när jag inte får sova ut ordentligt blir jag vansinnig. Detta är väl bara en försmak på vad framtiden har att erbjuda den dag man blir småbarnsförälder men då är vi i alla fall två. Jan sover som en klubbad oxe även om katterna busar järnet. Igår morse var det Sigge som härjade i köket och vardagsrummet. Lät som att han använde tassarna någonstans där de inte får vara. Vi försöker vara konsekventa här hemma och lära honom vad som är rätt och fel. Eller rättare sagt, få honom att sluta med sådant han inte får göra. För han vet så väl att han gör fel. Så jag snubblade upp ur sängen strax efter fem på morgonen igår morse och jagade kattskrället med blomsprutan några varv.

Imorse var det däremot en annorlunda störning. Då vaknade jag av att Frezze gjorde sitt hulkande läte som han gör varje gång han måste spy upp en hårboll. Min första tanke är att han inte får kräkas på mattan, vilket han alltid lyckas göra nio av tio gånger. Strax efter fyra rusade jag upp ur sängen och fann honom sitta mitt i trappen. Jag hann inte fram i tid för att flytta på honom men däremot lyckades jag avstyra honom från att göra det på mattan efter att han lagt den i trappen. Ja, det är grejen med Frezze. När han får upp sina bollar så räcker det inte med en gång på ett ställe utan det kommer alltid mera. Det var bara för mig att skrubba trappan ren. Inte så roligt att halka i det där.

Så nu är jag med andra ord rätt slutkörd. Jag rör mig som en zombie, tankeverksamheten är lika med noll och min blick är trött och livlös. Och kan ni gissa vad katterna gör nu? Sover! Ikväll är det jag som håller tummarna att jag äntligen får mig en välförtjänad god natts sömn. Imorgon jobbar jag hemifrån. Dagens utmaning blir att hålla mig vaken samtidigt som jag fortsätter plöja igenom fridskränkningsutredningen och ett par rättsfall om besöksförbud. Det går inte så bra att skriva juridik när man fått sin sömn massakerad två nätter i rad, men man får göra det bästa av situationen.


 

"Jag kommer undan med det mesta för jag är så förbaskat söt."

 

 

"Titta på mig! Titta på mig! Jag rullar runt på mattes stukna köksduk."

 

 

"Jag såg att detta fungerade för Puss i Shrek. Ge mig goooodis!"

Back To Mariannelund


Snart är det dags för en av årets bästa fototräffar. Jag talar givetvis om Smålandsträffen i Mariannelund som detta år kommer pågå i dagarna fem. Från fredag till och med tisdag eftersom det är precis i anslutning till Valborg. Det var på denna träff som jag snart för exakt ett år sedan träffade mitt livs kärlek. Föga anade jag att den omåttligt stiliga norrman som var iklädd en löjligt randig onepiece skulle bli min sambo. Den 17 maj 2011 blev det han och jag. På Hallstahammarträffen (som är årets största fototräff) gick vi ut med vårt förhållande offentligt. Och ingen var ett dugg förvånad över att den lilla kinäsen och tokiga norrbaggen hade blivit ett par.

Jag är så otroligt tacksam för Boels och Jörgens arrangemang av Smålandsträffen. Hade det inte varit för den skulle jag aldrig träffat Jan. Så för mig kommer denna träff alltid ligga mig extra varmt om hjärtat och inte ens vilda hästar skulle kunna hålla mig borta. Förutom Jan så har jag även lärt känna så många underbara människor som alla brinner för samma intresse. Fotografer, modeller och  makeupartister. Vi har blivit som en stor härlig familj. Jag kommer dock inte fota så mycket i år. Har två sessioner inbokade och sedan tänker jag assisstera Jan samt utveckla min egen talang som BTS-fotograf. Blir det dåliga bilder kan jag alltid säga att de är konstnärliga och komma undan med det. Och eftersom jag kommer vara hemifrån så länge behöver jag ta med mig uppsatsmaterial så jag kan jobba lite med den.

Det jag ska fota i år ligger inom genren humor. Har man blivit lite småfet som jag kan man alltid hitta på roliga saker inom den bildkategorin. Först ska jag göra en session som Wednesday Addams med likblek sminkning, docka och kniv. Jag ska bli sminkad av Tallee på lördag morgon samtidigt som Jan fotar Angelica i studion. När de är klara med sin plåtning ställer jag mig framför kameran. På söndag ska jag göra en parplåtning tillsammans med modellen Johan. Jag ska gestalta prinsessan Leia och Johan ska vara min bror Luke Skywalker. Sedan får han byta om till Darth Vader-kostymen. Har lite tankar och idéer om Star Wars-bilderna. Min sambo är inte lika förtjust i Star Wars som jag men han gick med på att fota oss. Måhända en aning motvilligt... Hahahaha.


 

Förra året anordnades även en Smålandsträff på hösten.

Här mumsar vi på havets alla läckerheter som Pelle tagit med sig.

Fr.v: Angelica Jansson, Jörgen Lundh, Kinäsen, Norrbaggen och Pelle Larsson.

Att Inte Gräva Ner Sig


Min handledare frågade mig på vårt allra första möte vad det var som fick mig att vilja skriva om olaga förföljelse. Jag var ärlig och sa att jag blivit utsatt för några år sedan och mindes fortfarande hopplösheten jag kände över att ett sådant psykiskt knäckande beteende inte var olagligt. Jag minns min frustration när jag läste att ett fåtal länder faktiskt hade insett allvaret med stalkning och kriminaliserat beteendet, men inte Sverige. När jag fick nys om att det påbörjats en stalkningsutredning jublade jag. Det var ett efterlängtat besked och jag hoppades att lagstiftaren äntligen skulle få bukt på problemet som drabbar alldeles för många (i huvudsak) kvinnor varje år. Men efter att ha läst utredningen så kan jag väl inte påstå mig vara särskilt imponerad. Fast en lagstiftningsåtgärd kan förhoppningsvis i alla fall ge polisen ett incitament att tvätta bort lågprioriteringsstämpeln för stalkningsfall.

Handledaren gav mig dock ett varningens ord att inte gräva ner mig. Det vill säga att inte låta mina personliga erfarenheter påverka mitt examensarbete i negativ bemärkelse. Känslor är en sak och juridik en annan. Hittills har jag inte haft några svårigheter att skilja på förnuft och känsla. Men jag är bara i förstadiet och det finns ju fortfarande en risk att jag låter mig påverkas av mina egna upplevelser. Särskilt när jag ska börja på allvar med lite djupare analyser. Alla brottsoffer reagerar olika. Beteenden som för en del inte skulle betyda någonting kan vara helt omvälvande för andra beroende på de varierande situationer ett stalkningsoffer befinner sig i. Var bör man egentligen dra gränsen när ett förföljelsebeteende ska kriminaliseras?


"Någon började ringa på dörren, men hålla för titthålet så att jag inte kunde se vem det var. Jag behövde inte se för jag visste redan. När jag låtsades att inte vara hemma började någon banka på dörren. Säga att han visste att jag var hemma och att jag skulle öppna. För han ville ju bara prata."

"Vid ett annat tillfälle hade han kört ner en bukett blommor i brevinkastet. Gulligt kanske några av er tycker, men för mig var det en markering att han varit där. Igen. Och igen. Jag gick in i sovrummet, stängde dörren och grät.
"

"Klockan fem på morgonen kunde jag få sms att han satt på parkeringen utanför lägenheten och hade koll. Jag vågade inte gå ut. Kände mig alltid förföljd när jag väl var ute. Och jag var ständigt rädd. Ett jävla vrak."


En Seg Start


Jag var otroligt segstartad imorse. Låg kvar till halv åtta. Nu kikar jag på nyhetsmorgon men ska snart komma igång på allvar. Det blir hemmastudier idag. En genomgång av relevanta avsnitt i SOU 2011:85 om fridskränkningsbrotten. Blir med andra ord ganska mycket läsning idag, men kanske inte lika mycket faktiskt skrivande som igår. Försöker behålla fokus och inte stressa upp över att jag inte kommit igång med några smarta analyser än så länge. Det får ju komma i ett senare skede. Fast även om jag kommit igång med mitt skrivande så händer det att jag stannar upp och funderar över vad sjutton jag svamlar om egentligen. Frågar mig själv om det bara är jag som känner mig smått förvirrad över hela uppsatsskrivningsprocessen. Men det gör jag väl bara för att jag tycks vara den enda juriststudenten i Borås.


 

Vackraste Rummet Jag Någonsin Skådat


 

Om vi får en dotter ska vi definitivt göra om gästrummet...

 

Nu Får Det Räcka


Jisses, vad det tär på min stackars hjärna att läsa rättsfall efter rättsfall. Och jag har inte ens börjat analysera något än. Försöker bara återge de mest relevanta omständigheterna och domstolarnas bedömning. Frågan är om det över huvud taget kommer finnas något intressant att analysera. Har inte orkat tänka så långt. Något hittar jag nog. Men det är nackdelen med alldeles nya brott. Finns liksom ingen intressant praxis på det ännu. Inget fall har tagit sig till Högsta domstolen och det kommer det troligtvis inte göra innan jag blir klar med min uppsats. Men fick ihop tre sidor idag och är nu uppe i totalt 27 sidor. Alltid något. Min högst ofullständiga uppsats börjar i alla fall lägga på sig några sidor för varje dag som går.

Nu känner jag mig färdig för skroten. Ska låta den juridiska tankeverksamheten vila tills imorgon och istället förbereda mig mentalt inför kvällens spinningpass. Har ingen brådska hem då sambon jobbar till sent. Han beräknas väl trilla in runt tiotiden ikväll. Skulle iväg till Landvetter och kika på något flygplan. Själv tänkte jag krypa ner i sängen redan vid nio och kika på Desperate Housewife följt av Good Christian Bitches. Den sistnämnda är en riktigt skön serie som jag och Jan brukar titta på. Idag har vi förresten varit tillsammans i elva månader. Det ni! Tiden går fort när man är lycklig. Snart har ett helt år gått och då ska det firas!


Babygos & Två Koppar Kaffe


Veckan fortsätter i lugn takt. Fick min månatliga dos av babygos då jag mötte upp Terese för en fika på Espresso House kl. 09.00 imorse. Svepte två koppar kaffe på raken så nu är jag full av energi. Försöker påminna mig själv om att bara för att vännerna har mönsterbebisar behöver det inte betyda att jag får en sådan. Men så fort jag sitter med den lilla i famnen och känner den ljuvliga bebisdoften så glömmer jag bort allt annat och bara myser. Livsfarligt litet charmtroll det där. Nu sitter jag på mitt stammiscafé vid stadsbiblioteket och äter en vårlunch. Laddar upp inför en lång dag. Mitt spinningpass är inte förrän kl. 18.30 ikväll så jag har många timmar att slå ihjäl. Ska djupdyka i de fåtal rättsfall jag lyckats snoka upp gällande olaga förföljelse så det kommer bli mycket läsning denna vecka. Väntar på besked från Handledaren när vi ska ha vårt telefonmöte. Spännande....


Sushi & Sex


 

Det blev middag med mig själv framför hemmabioduken.

 

 

Sex And The City - båda filmerna. Igen. För säkert tredje eller fjärde gången.

 

 

Gosigt sällskap hade man också.

 

Strax efter nio kom darling hem, kramades lite med mig.

Sedan fortsatte han jobba med bilder medans jag såg klart på film nummer 2.

 



Bild Från Helgens Plåtning


 

Här kommer en av mina absoluta favoritbilder från helgens plåtning.

Fotograf Jan Monsen.

Vi Vann


Jag vinner aldrig saker men idag fick jag ett överraskande mail från en tävling som jag och Jan medverkade i på Bröllopsmässan. Visserligen handlar det om designsmycken så man kommer nog ändå bli tvungen att lägga ut en liten slant ifall vi bestämmer oss för att utnyttja vinsten. Men att vinna är ju en härlig känsla i sig. Egentligen ska väl Jan ta åt sig den största äran då jag tror det var han som gissade rätt. Riktigt bra gissning måste jag säga!

Tack för ditt besök under Bröllopsmässan i Jönköping!

Du deltog i vår tävling som nu är avgjord och du står som vinnare!

Vikten på silverplåten var 188,9 gram och du var närmast med 198 gram samt en fin motivering!

Du har alltså vunnit ett Presentkort på 1000 sek som gäller fram till 31/12 2012

 

Klicka HÄR för att kika på smyckena.

 

 

 

 


Skepp Ohoj


Jag hade sett fram emot att Jan snart skulle komma hem från jobbet. Idag längtade jag lite extra mycket eftersom jag visste att han inte skulle vara i Borås utan i Göteborg för att kika på något fartyg. Sen ringer han efter lunch och meddelar att han blivit bjuden på en arbetsrelaterad middag senare ikväll och frågade mig ifall det gick bra om han gick på den. Kunde så klart inte dölja min besvikelse, men eftersom han köper med sig sushi hem till mig från Borås bästa sushirestaurang samt fixar så att jag kan se Sex And The City - The Movie 1 & 2 på bioduken här hemma innan han drar iväg på middag så är det helt okej för mig. Hahaha. Ska bli riktigt gott med lite egentid inbillar jag mig själv. Sen är det självklart viktigt att han går på jobbmiddagar tycker jag. Synd att det inte är som i vissa andra länder där det nästan förutsätts att man tar med sig sin respektive och då särskilt på arbetsrelaterade middagar. Lite som vacker dekoration. Jag skulle passat alldeles ypperligt i den rollen bredvid min stiliga man.


 

Idag jobbade han utanför kontoret och fick kika på stora fartyg i Göteborgs hamn.

 

Lilla Tussilago Lilla Tussilull


Solen och våren har kommit och är förhoppningsvis här för att stanna. Kom precis hem efter årets första riktiga powerwalk i Kransmossen. Lyssnade på ljudet av den porlande lilla bäcken, njöt av tussilago längs vägkanten och en och annan vitsippa. Vilken idyll! Ja, att flytta söderut var sannerligen ett bra beslut. Hörde att det snöat i helgen i mina gamla hemtrakter. Jag ska tillbaka till Uppsala och Stockhom 7-14 maj och då borde snön smält bort även däruppe. Kan man hoppas. För tillfället sitter jag och väntar på mitt ägg. Blev en sen frukost idag och tog sovmorgon till kvart över åtta. Trots att helgens utgång var förhållandevis städad så är man ändå rätt sliten. Funderar starkt på att tagga ner lite vad gäller alkoholen. Om jag nu vill gå ner till den vikt jag hade när jag och Jan blev tillsammans (54 kg) lagom till vår Cypernresa måste jag skära ner på lite saker. Rökning har jag slutat med, coca-cola har jag skippat, vi äter mer regelbundet igen och försöker tänka på vad vi stoppar i oss. Lagar så gott som alltid hemlagad mat med bra råvaror.

Alkoholen är en riktig kaloribov eftersom det vid tillfället då man dricker inte riktigt känner samma mättnadskänsla som med mat eller godis. Lika bra att börja vänja sig av vid det nu ett tag framöver. Särskilt om jag vill gå ner i vikt. Är man en matälskare som jag får man helt enkelt välja bort andra saker. Vad gäller träningen så är jag återigen tillbaka i sadeln. Kommer dock aldrig någonsin bli en träningsnarkoman igen för det finns andra saker jag hellre lägger min tid på. Sambolivet till exempel. Trots att vi bor tillsammans och ser varandra varje dag så vill man ju ändå få tid till lite kvalitetstid efter en arbetsdag. Han åker tidigt till jobbet och jag åker iväg till biblioteket. Han slutar jobbet ungefär samma tid som jag tränar på gymmet så vi ser ändå inte varandra förrän vid middagstid. Efter middagen behöver han jobba med bilder som ska retuscheras och jag får tid att köra en liten städrunda i lägenheten.

Givetvis finns det kvällar då vi båda är så trötta att vi kraschlandar i sängen eller soffan. Kramkalas behövs också emellanåt. Den kommande helgen har vi för oss själva. Känns riktigt lyxigt faktiskt. Jag har lovat att följa med och titta på bilar. Jan var sugen på att provköra och kika vad som finnns. Någon gång i framtiden kan vi nog komma att behöva en större bil. Visst har han en fin och väldigt snabb bil nu (förvisso med usel svängradie), men det kan nog komma att behövas en kombi om vi ska få plats med all hans fotoutrustning och en mini-monsen. Skulle behöva vinna på lotto snart känner jag. Det vore ganska trevligt. Då skulle jag se till att Jan fick sig en ny kamera, vi skulle lägga undan lite pengar till framtidsplaner och kanske en ny bil. Men det löser sig. Får man kämpa lite med sparandet så känns det ännu bättre när man väl kan köpa det man längtat efter. Det försöker jag intala mig själv i alla fall. Hehehe.


 

Gud vad vi längtar till vår semester på Cypern i augusti.

Ska bli så roligt att få hälsa på svärföräldrarna.

Bara att bita ihop. Fyra månader kvar.....

 

Sassy Ladies Doing The Town


Jag och Jan ligger i sängen och är så där lagom slitna. Riktigt mysigt slitna efter en fantastiskt underbar helg. Nöjda kunder, god mat och en lyckad utgång där ingen behövde skicka hem mig i taxin på grund av överförfriskning. Hahaha. Men VD:ns vänner spottar givetvs inte heller i glasen och det blev hallonlakritsshots så fort vi kom fram till baren. Jag hade dock ganska färska minnen från förra helgens fylleslag så jag drack i lugnt och sansat tempo. Och när jag kände att det började snurra lite gick jag till baren och beställde ett glas vatten. Bartendern skakade roat på huvudet som för att säga att det är alldeles för tidigt att börja dricka vatten, även fast klockan var halv två på natten.

Det var väldigt mycket män ute på krogen igår. En klar majoritet och vi fick många, långa uppskattande blickar från det manliga släktet. Jag höll på att skratta på mig när vi stod ute på dansgolvet och ett killgäng på tre tyckte det var helt perfekt med oss tre tjejer. Det gick verkligen att se hur de samtalade om jaktstrategi. Väldigt underhållande. Tjejerna fick självklart beundrare efter sig och visst blev väl jag också beundrad men större delen av min kväll ägnade jag åt att kramas med Jan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Borås is da shit för singeltjejer! Det var ju inte fula killar heller som flockades omkring oss igår om man bortser från en full och glad liten tjockis som ville dansa med oss alla.

Så ställningen än så länge är alltså 2 -0 till Borås.

 

Grillat till middag innan utgång.

 

 

Älsklingens fantastiska grillspett!

 

 

Dags för hallonlakritsshots!

 

 

Hit tar jag alltså mina vänner och jag kan nästan börja utlova garanterat ragg.

Och snygga ragg dessutom!

 

 

In i dimman!

 


 

 

Boobielicious


 

Vi har fostrat honom väl! Sigge med glamourmodellen Hanna Johansson.

JM Mansion Backstage


Vi startade runt tolvtiden och körde på till fyra. Nu vilar modellerna och fotografen fortsätter jobba i köket med att marinera köttet. Riktigt häftigt snygga bilder vi fått ihop idag. Kommer inte bli ett lätt jobb att välja ut fyra bilder. Jag passade även på att fota en snabbis till min bloggbok som jag nämnt tidigare men det gick på två sekunder. Drog på mig en lagom snofsig skjorta och hämtade lagboken från 2011. Om några timmar kör vi grillning och sen drar nog vi tjejer ut på Grand, men ingen jävla "favorit i repris" som förra helgen. Hahaha. Skönt att festa till lite utan att behöva bli hemskickad i en taxi.... Hihi..


 

Jan ställer in ljuset.

 

 

Assistenten (dvs jag) har laddat upp med babyolja, hårspray, kam och vatten till modellerna.

 

 

Först lite klassiska businessbilder.

 

 

 

Frezze vill självklart vara med denna gången med...

 

 

När det blev dags för träningsbilder sprang Frezze in i bilden... Djävulsögon!

 

 

Frezze posar...

 

 

Ny ljusinställning inför träningsbilderna.

Dagens modeller sitter i detta nu och går igenom runt 600 bilder så de har att göra...

 

 

Saturday's Photoshoot


God morgon på er. Fotografen och dagens modeller ligger fortfarande och sover. Det är ingen brådska idag för vi har hela lördagen på oss. Själv har jag varit uppe sedan strax efter sju. Duschade i lugn och ro, lade makeup och plattade håret. Jag ska förvisso bara assistera idag (som vanligt), men tänkte ställa mig en snabbis framför kameran och fota mitt omslag till min bloggbok. Har en väldigt rolig idé och Jan nappade som vanligt på den. Kommer bli grymt! Snart börjar nog alla vakna och då blir det full rulle. Frukost först och sen ska alla styla sig, ljuset ska testas och katterna ska det hållas koll på.

Vi har inte många helger för oss själva, jag och Jan, men det är roligt med fullspäckat schema. Tids nog får vi lite egen tid. Nästa helg till exempel. Och snart är det dags för min födelsedagspresent som jag varit tvungen att vänta på nästan en månad. Jag vet att vi ska åka bort någonstans och övernatta men mer än så vet jag inte. Dör nästan av nyfikenhet. Tydligen ska det vara en överraskning i själva överraskningen. Har försökt gissa på allt ifrån björnsafari till en Palestina-resa, men det enda jag vet är att vi inte kommer vara i Borås och att vi kommer vara borta ett dygn. Partykryssning?

 

Eftersom mina underkläder finns i gästrummet får jag smyga runt i morgonrock tills modellerna vaknar.

Funderar i hemlighet på hur jag ska lyckas överta Jans walk-in-closet....

Så Jävla Bra



Precis skickat iväg de första 24 uppsatssidorna till min handledare.
Nu återstår sågning vid fotknölarna nästa vecka och sedan ska jag knåpa ihop ytterligare 50 sidor.
Men nu kan jag i alla fall med gott samvete ta helg.

Dags att åka till flygplatsen och hämta upp helgens modeller.

Trevlig helg!


Plåtning På Gång Hela Helgen Lång


Ikväll väntas finbesök från Stockholm. Två av VD:ns vänner kommer hit och stannar över helgen för att plåtas. Tänkte försöka hinna städa upp här hemma så gästerna inte drunknar i katthår. Sen är baren full av tomflaskor, tomma pappkartonger och diverse annat skräp som behöver slängas. Om två timmar ska jag dessutom iväg på ett zumbapass. Och sist men absolut inte minst ska jag ögna igenom min uppsats innan jag mailar in den. Mest bara för att se över ifall den går att läsa. Språket och det så kallade flytet är under all kritik men det blir lätt så när man hoppar mellan olika avsnitt. Inget är ju helt färdigt och det kommer det nog inte bli förrän i allra sista stund. Handledaren sa att jag fick räkna med att de två sista veckorna innan uppsatsen ska lämnas in troligtvis bara kommer gå till att se över språk, avsnittsindelningar och formalia.

Det känns skönt att åtminstone ha något att lämna in. För egen del. Hade jag inte haft min deadline skulle jag riskerat att hamna i den där djupa dalen som jag vid det här laget är så väl bekant med. Men de senaste veckorna har jag faktiskt kunnat koncentrera mig någorlunda bra på uppsatsskrivandet. Jag är stolt över mig själv. Det har inte varit lätt och är fortfarande ingen dans på rosor, men jag tar mig framåt. Sakta och osäkert, men likväl framåt. Ljuset i tunneln blir allt starkare och min uppsatsångest börjar ge med sig. En fantastiskt befriande känsla. Nu ska jag poppa lite musik och diska undan i köket. Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg. Det ska jag ha.

Kvinnor Barn Och Karriär


Jag räknade nästan med att det skulle bli reaktioner från kvinnfolket med tanke på mitt förra inlägg och jag behöver kanske klargöra vad jag menade. För det första så var det mina tankar och åsikter jag ville lufta. Det var inte menat att pracka på andra min syn på kvinnor, barn och karriär. Att det uppfattades som spydighet mot de kvinnor som väljer att först få ett jobb innan dom skaffar barn är högst beklagligt och inte alls min tanke. Jag ville beskriva hur jag själv skulle känna om jag satt på en arbetsintervju med vetskapen om att jag redan hade en bebis i magen eller planerade att skaffa inom en väldigt snar framtid.

När jag åtar mig något nytt, oavsett om det är rollen som nybliven mamma eller som nyanställd, vill jag ge hundratio procent. Det finns många kvinnor som säkert klarar av att balansera både en toppenkarriär och familjeliv, men jag tror inte att jag skulle kunna göra det. I alla fall inte till en början. Om jag blir mamma för första gången vill jag lägga all min tid och fokus på det. Jag tror inte att jag skulle kunna göra ett bra jobb som förstagångsförälder om jag samtidigt precis blivit anställd på mitt första juristjobb. Beundrar verkligen de kvinnor som klarar av det, men jag känner mina egna begränsningar. Med de orden vill jag be om ursäkt ifall jag förolämpat något kjolstyg.

Hur man än vänder och vrider på det så finns det vissa biologiska faktorer som vi inte kan göra något åt. Kvinnor har ett bäst-före-datum och har man en partner som är fem år äldre eller mer så kan det också vara en försvårande faktor när man funderar på barn. Det är en fin tanke att kvinnor ska kunna få precis vad dom vill och att det löser sig med ambitioner och god planering, men väljer man att vänta med barn tills man har ett jobb så får man inte bli förvånad om det visar sig att man kanske väntade för länge.

Huvudpoängen med inlägget var inte att klanka ner på de som väljer att ha ett bra tryggt jobb att komma tillbaka till efter mammaledigheten då man slitit åratal med en tuff juristutbildning, utan det jag ville få fram var att man inte alltid kan vänta på det perfekta tillfället. Jag vet inte hur länge det dröjer tills jag får ett jobb efter min examen. Det jag däremot vet är hur stark längtan efter barn är och att jag inte vill vänta två-tre år på det första barnet. Särskilt inte ifall det skulle visa sig uppstå problem. Självklart kommer jag inte ligga på latsidan när det gäller jobbsökande och jag tänker heller inte tacka nej till anställningsintervjuer bara för att jag går i barntankar. Men jag skulle aldrig medvetet skjuta upp familjetankarna i väntan på det perfekta tillfället.


Sköt Dig Själv Och Skit I Andra


Det är många som frågar vad jag ska göra efter min juristexamen. Söka jobb blir ju det självklara svaret. Jag hade tankarna på polishögskolan och jag kommer kanske testa att söka in i höst, men just nu är jag mest sugen på att få ett arbete som jag är kvalificerad för. Alltså som faktiskt har med min utbildning att göra. Men sen finns det en del andra faktorer som påverkar mitt svar. Eller i alla fall en. Anledningen till att jag inte tagit upp det förut är helt enkelt för att jag inte orkat med folks tyckande och tänkande. Fast nu har jag kommit till den punkten då jag överväger att skita fullständigt i det och skriva om det som faller mig in. So here it goes.

Mina ambitioner har aldrig varit att få ett statusjobb där man förvisso tjänar storkovan men slavar 80-90 timmar i veckan. Jag vet folk som tänder på sånt men det har aldrig och kommer aldrig locka mig. Målet med min utbildning är att hitta ett trivsamt (gärna statligt) jobb med lagom utmanande arbetsuppgifter. Arbetar gärna i en grupp med trevliga arbetskollegor. Har absolut inga problem med ett så kallat nio till fem jobb. Men anställningar växer inte på träd. Har man inga kontakter så gäller det att fila på sitt CV, nätverka och hålla ögon och öron öppna för allt. Det funkar inte att vara alltför kräsen med det första jobbet.

Och nu till något ni kanske kunnat ana er till men som jag tidigare bara skrivit rätt luddigt om. Mina (våra) framtidstankar. Jag kommer vara klar med min utbildning i sommar, jag har fått ett sommarvikariat med möjligheter till fortsatt timanställning på ett demensboende (vilket innebär att jag inte behöver oroa mig för att pengarna tar slut när CSN slutar ge mig studielån i maj), jag är sambo med världens mest fantastiska man som ger mig så mycket kärlek och lycka, han har ett fast jobb, vi har ett underbart hem och vi älskar varandra mer än allt annat. Vi är båda i den åldern där vi är säkra på vårt förhållande och våra framtidsdrömmar.

Vi funderar på barn och har pratat om det, men enligt den gamla mallen så ska man helst ha varit tillsammans ett visst antal år, varav några år som sambos. Sedan ska båda gärna ha fast jobb och gjort karriär, därefter gifta sig och när båda har den perfekta åldern inne så är det fullt logiskt att börja tänka på bäbutar. Gör man allting i den ordningen så är det ingen som rynkar på näsan därför att det är så man "ska" göra. Jag tror att många väntar på det perfekta tillfället. Men news flash - det finns väldigt sällan något som heter det perfekta tillfället. Det finns alltid omständigheter som man inte räknat med. Jag vet många som säger sig vara redo, som har jobb och stabil ekonomi och vill inget hellre än att stadga sig och skaffa barn. Och vad saknas då? Jo, en man.

Självklart finns det dom som varken har utbildning, jobb eller inkomst och skaffar bäbut. Nu är väl inte det helt optimalt eftersom förutsättningarna att hålla sams med sin partner är rätt usla om man hela tiden stressar och bråkar över pengar. Sen finns det även ett annat scenario som många definitivt inte räknar med. Säg att du gjort allt du borde för att skapa de bästa familjeförutsättningarna. Du har jobb, man och en trygg, stabil tillvaro. Ni är så redo båda två att börja jobba på att utöka familjen och vad händer då? Jo, ni kan inte få barn eller har stora svårigheter att bli med barn. Det finns tusen orsaker till varför många par har problem, men ETT av dom är att man väntar för länge. Om ni bara visste hur många som ringer till familjeplaneringsenheten och blir förvånade över att de har fertilitetsproblem vid 38 års ålder.

Jag fyller 30 år nästa år. Min kropp styrs av hormoner och tycks ibland nästan skrika efter barn. Det finns många saker som kan vänta och sedan finns det vissa saker som inte kan vänta. Jobb kommer det alltid att finnas och finns det inga just här och nu så kommer det nya. Som kvinna måste man fråga sig själv vad man är villig att offra och jag kan säga som så här - aldrig att jag offrar familjelivet framför karriären. Jag tänker inte leva för att arbeta. Jag tänker arbeta för att kunna leva med min familj. För att kunna unna mig själv och mina kära en bra tillvaro. Men jag vill också se till att få ett friskt barn och ju längre man väntar efter 30 desto större risk löper man att få ett sjukt barn. Eller inga barn alls.

Så till alla vänner, bekanta och allmänt nyfikna som undrar - jag kommer inte söka ett juristjobb direkt efter examen för att sedan sitta på arbetsintervjun med vetskapen om att jag kanske måste gå på mammaledighet. Jag har inga som helst skyldigheter att svara på privata frågor om planer på att skaffa barn, men jag ljuger heller inte om sådana viktiga saker. Önskemålet är alltså barn först och juristjobb sen. Den dagen då jag sitter på min första arbetsintervju till ett jobb som jag faktiskt har relevant utbildning för vill jag kunna försäkra min potensiella arbetsgivare att jag är någon att räkna med. Att jag inte kommer vara en sådan person som går på mammaledighet det första hon gör.





Kompis, Det Går Bra Nu


Börjar denna härliga torsdag med att gå in i väggen - bokstavligen talat och med foten före. Min lilltå värker något så in i helvete, men det går väl över snart kan man hoppas. Idag kan jag kosta på mig några timmars slöande på förmiddagen. Med slöande menas blogga, städa, äta frukost i lugn och ro, göra mig i ordning utan att stressa och skriva ut lite mer material till uppsatsen som jag snubblat över. Gårdagens skrivande resulterade i 2,5 sida, vilket inte är så mycket att skryta med om man jämför med tisdagens insats på 5 sidor. Det blev dock en hel del läsning igår som tog tid eftersom jag bestämde mig för att börja nosa på den polisrättsliga delen av min uppsats. Satt med min gula överstrykningspenna i högsta hugg och drack kaffe tills koffeinet började rinna ur öronen på mig. Härligt.

Jag förbereder mig mentalt för en lång dag. Det är också därför jag kommer röra mig ner på stan någon gång efter lunch. Har bokat in ett spinningpass kl. 18.00 och av erfarenhet vet jag att jag aldrig orkar sitta längre än till 17.00 med uppsatsen. I alla fall inte här i Borås. När jag åker till Uppsala och sätter mig på biblioteket kommer jag nog sitta kvar till stängning. Fick svar från Handledaren igår förresten. Det var bara för mig att skicka in det jag har imorgon, vilket för närvarande är 20 sidor. Goodie. Ca 50 sidor kvar att skriva. Hahahaha. (Hysteriskt skratt). Tänkte ägna denna dag till att fortsätta gräva i polisrätten och förhoppningsvis knåpa ihop ett par sidor till.

Morgondagen kommer gå åt till att läsa igenom det jag har och åtminstone försöka göra det någorlunda läsdugligt. Som det ser ut nu är det väldigt hackigt och ojämnt, vilket har sin förklaring i att jag hoppar lite fram och tillbaka mellan de olika avsnitten. Men jag känner att jag måste göra så i nuläget. Jag fastnar lätt om jag sitter med samma stycke alldeles för länge. Det är lite som att skriva en tenta. Man läser frågan men vet inte riktigt var man ska börja nysta och så slutar det bara med att man sitter och stirrar framför sig medan klockan tickar. Tricket att komma ur det är att gå vidare och börja med något annat en stund och sedan återkomma till det ställe där man fastnade.

Än så länge fungerar den tekniken bra för mig, även om jag vet att allt måste finputsas in i minsta detalj innan jag har en färdig produkt. Jag får även en hyfsad översikt av uppsatsen och de olika styckeindelningarna. Vissa avsnitt kanske jag behöver flytta om, en del kan jag slå samman och andra kanske helt kan strykas. Men som sagt, det blir en senare fråga. Nu försöker jag bara mata på med text så jag har något som kan liknas vid ett innehåll. Ska bli mäkta spännande att höra vad Handledaren har att säga efter helgen. Vi kör telefonmöte på onsdag eller torsdag nästa vecka. Tyvärr var han fullbokad den tiden då jag är i Uppsala men vi ska eventuellt köra en akuttid i Stockholm 12-13 maj. Kommer vara i Uppsala 7-11 maj och bo hemma hos Mooremodellen. Sedan drar jag till huvudstaden 11-14 maj och slaggar hemma hos VD:n. Flyger hem till Borås på måndag den 14 maj.



Jan lekte med PS igår kväll. I give you: Brottsbalks-Sussi!

Push To Add Drama






Roligaste reklamfilmen EVER!

Baby Boom Och Elaka Dvärgar




Kom på en hysteriskt rolig låt som nästan handlar om mig och Jan. Hahahaha.
Spelade den för Jan igår och skrattade mig fördärvad. Tur att han har humor.
Såg minsann att han också drog på smilbanden.


När alla vänners fruar,
ligger och ruvar,
får du inte någon frid.
Förens du gjort din plikt,
sett till att hustrun kvickt,
förvandlats till gravid.

Baby boom boom pesten härjar,
alla ska ha elaka dvärgar.
Baby boom boom frugan tjatar,
bönar, bråkar, tigger, gnatar,
om och om igen,
åh, snälla älskling bara en.






Legally Brown


När jag är klar med min juristutbildning så ska jag göra min blogg till en bok. Fast bara de inlägg som handlar om min tid som student på juristprogrammet vid Uppsala Universitet. Jag har författat så många roliga, desperata, hysteriska och härliga inlägg att det vore en skam om jag inte tog vara på dom. Det är alltid kul att kunna bläddra tillbaka och läsa om hur jag upplevt hela resan. En del saker kommer givetvis utelämnas för de är alldeles för privata, men i det stora hela kommer jag vara lika ärlig som alltid. Men det är ett långsiktigt projekt. Det kommer ta tid att gå igenom vilka inlägg som ska med. Har ju skrivit bloggen under flera år och inte alla inlägg kommer få plats. Ska försöka hitta de som är mest intressanta och relevanta. 

Funderar på vad jag ska döpa boken till. Fick ett förslag om Legally Brown vilket så klart kommer från filmen Legally Blonde med Reese Whiterspoon. Men eftersom jag inte är blond (förutom ibland) så passade inte blondinreferensen så bra. Men brun är jag ju så det blir absolut ett förslag jag ska ta under övervägan. Jan ska fota omslagsbilden och jag har redan spånat på en idé om hur den ska se ut. Åh, så roligt! När jag väl sitter där med min juristexamen kan jag läsa hur jag kämpat mig igenom utbildningen och vilka höga berg och djupa dalar jag upplevt. För det har inte bara handlat om 4,5 års studier. Det har varit sjukskrivningar, sammanbrott, kärlek, uppbrott, kriser, resor, arbeten und so weiter som tillsammans påverkat hela min tillvaro.

Livet stannar inte upp bara för att man pluggar på universitet även om man ibland kan tro det när man stöter på alla unga, ivriga och en smula naiva studenter som precis börjat läsa juridik. Till en början vill man kanske förändra världen, men till syvende och sist vill man bara förändra sin egen värld till något bättre. Och det där "något bättre" förändras hela tiden. Det viktigaste jag hittills lärt mig är att saker och ting aldrig blir som man tänkt sig, men att det nödvändigtvis inte behöver betyda något negativt. Tvärtom. För egen del skulle jag aldrig kunnat tro att jag skulle bli tillsammans med en norrman, flytta till Borås och vara så nära att få alla mina drömmar uppfyllda.


 

I Ärlighetens Namn


Jag tycker inte om att ljuga eller att låtsas. Det gäller i de flesta situationer. Den situation jag pratar om nu gäller mitt examensarbete. Tydligen förekommer det ganska ofta att studenter ljuger för familj, vänner och bekanta om utbildningsrelaterade saker för att de skäms över att erkänna när det känns motigt, men jag tillhör inte en av dem. Skulle inte kunna få ro i själen om jag gjorde det. I ärlighetens namn går mitt uppsatsskrivande pinsamt långsamt. Jag hade ett mål men det var svårare än väntat att nå det. Fast hade jag inte satt något mål alls skulle jag med största sannolikhet åstadkommit ännu mindre. Känns som om jag fick en liten tokig start på terminen. I början var jag superpeppad men verkligheten var inte riktigt som jag föreställt mig. För att citera Handledaren: uppsatsarbetet blir ganska lätt en slags manodepressiv verksamhet.

I morse skickade jag ett mail till min handledare där jag frågade honom ifall jag kunde maila in det lilla jag har på fredag. Var brutalt ärlig med att det går segt och att det inte kommer handla om särskilt många sidor. Men likväl behöver jag ge mig själv en deadline för att få den där extra pushen. Sedan hade jag lite förslag angående vårt nästa handledarmöte. Har lite ekonomiska svårigheter just nu att ta mig till Uppsala men efter Valborg tänkte jag bosätta mig i min gamla bostadsort under v.18-19. Tanken är att sitta på juridiska biblioteket från morgon till kväll. Behöver omge mig med lite juristfolk känner jag. Bara atmosfären på JB kan nog hjälpa mig att fokusera. Här i Borås känns hela juristvärlden så långt bort. I Borås känns allt annat så påtagligt. Sambolivet, framtidsdrömmar och det verkliga livet....

 

Juridiska biblioteket i Uppsala.

Älskat och hatat på samma gång av så många.

 

Påskens Läckerheter


Det finns vissa saker som bara måste vara med på påskbordet - snittar och ägghalvor med räkor. Jag älskar att laga snittar och mina gäster älskar att äta upp dom. När vi har större middagsbjudningar eller fester är det tacksamt att laga snittar som går fort att skära upp och dekorera. Har man fler än fyra gäster finns det inte riktigt tid till att lägga alltför mycket krut på kreativa dekorationer. Men det bästa med snittar/canapéer och crustader är att det går att variera med allehanda råvaror. Jag har bara blivit lite för bekväm med det jag vet går fort och är gott. Fast nästa gång vi har fest ska vi försöka testa lite andra varianter. Med till exempel oliver, soltorkade tomater och svamp.


 

Laxcrustader, räksnittar och ägghalvor med räkor och stenbitsrom.

 

 

Blev lite thailändska kycklingvingar också för jag vet att VD:n älskar dom.

 

 

Så här ska en påsktallrik se ut - med färskpotatis och sill.

 

 

 

 

Bättre Sent Än Aldrig


Vet ni vad jag precis kom på? Eller egentligen var det väl Jan men det är inte så noga. Jag lärde mig hur jag ställer in på bloggen så att liggande bilder blir tillfredställande stora för er läsare. Jag vet inte hur många gånger jag svurit åt att alla liggande bilder blir så små när jag lägger upp dom. Idag frågade jag Jan ifall man inte borde kunna göra något åt det. När jag skulle lägga upp postern till pjäsen så såg jag att man faktiskt kunde välja bredden på bilden, vilket jag inte reflekterat över tidigare. Inställningen har stått på 400 och jag visste inte att den gick att ändra. Så jag testade först 1000 vilket var alldeles för stort. Jan föreslog då att testa 600 och hör och häpna - det blev perfekt! Så nu lägger jag upp några bilder som tidigare definitivt inte kommit till sin fulla rätt på grund av min tröga fattningsförmåga.











A Will To Die For




Så här blev postern till teaterpjäsen. Mer information om tid, datum och plats kommer senare.

Foto och grafik: Jan Monsen.

En Snabb Plåtning


Vilken långhelg man har haft. Fullt ös hela tiden så vi har inte haft så mycket ledig tid. Igår hade vi en plåtning som gick väldigt snabbt. Tror vi var färdiga på en timme. Sen satt Jan förvisso flera timmar och jobbade med bilderna. Fick se slutresultatet och det blev verkligen hur grymt som helst. Jag fick agera modell under plåtningen - barfota och iklädd ett vitt nattlinne. Bilderna ska vara till en poster för en teaterpjäs som troligtvis kommer ha premiär i Göteborg senare i år. Blev tillfrågad ifall jag själv skulle kunna tänka mig spela i pjäsen eller i kommande pjäser då min utstrålning tydligen skulle passa alldeles utmärkt på scen. Jag har ju alltid varit en teaterapa så det lät väldigt lockande. Och manus är på engelska vilket jag heller inte har några problem med. Det enda kruxet är att jag för tillfället inte har tid. Men jag blev riktigt intresserad.


 

Den här gången hade vi lite problem med en viss katt som vägrade lämna studion.

 

Fet Och Lycklig


Efter helgens frossande i god mat, godis och alkohol har jag nått botten vad gäller mitt fysiska välmående. Mitt inre har nog aldrig varit vackrare men det yttre håller på att totalhaverera. Och det trista är att jag för tillfället inte tycks ha den självdisciplin som krävs för att göra något åt saken. Träning har för mig blivit något riktigt tråkigt och bara ett nödvändigt ont. Saltlakrits klarar jag mig nästan inte utan och mat vill jag aldrig göra avkall på. Det finns en sak jag utan svårigheter kan låta bli och det är alkoholen. Men hur jag ska ta tag i allt det andra vet jag inte. Jag har så mycket kläder som jag inte kan ha längre. Jättetrist. Vill inte heller köpa nya kläder för jag hade inte tänkt fortsätta vara så här tjock. Att köpa nya kläder när man gått upp i vikt är som att finna sig i sin fethet.

Jag har gått upp 6-7 kg det senaste året och lyckast gå ner några kilo av dom för några månader sedan. Men sen trillade man dit på något och sket i att hoppa upp i sadeln igen. Fast nu börjar jag känna mig rätt stressad. Det första året brukar vara den tid då man som nybliven sambo går upp en hel del i vikt. Jag vill dock inte fortsätta med det. Jag skulle bli rätt stor om den viktökningen fortsatte för varje år. Jan är lika snygg som alltid även fast han inte tränar, men jag måste sparka mig själv i arslet många gånger innan jag ens orkar ta mig till gymmet. Och det gör jag högst motvilligt. Var tusan tog min träningslust vägen egentligen? Jag har ju hur många saker som helst som skulle kunna fungera som morötter. Kommande bröllop, planerade plåtningar och en underbar semester på Cypern. Med min nuvarande vikt kan jag inte njuta fullt ut.

Visst skämtar jag om vikten och tar väl inte alltför allvarligt på min viktökning, men jag trivs ju faktiskt inte i den. Jag har alltid varit åt det kurviga hållet men när ens favoritklänningar inte längre passar på grund av trivselkilon så blir man faktiskt lite ledsen och irriterad på sig själv att man låtit det gå så långt igen. Just nu är jag i ett stadie där jag vill se en stor viktförändring väldigt fort för att bli peppad att fortsätta. Men det är tyvärr sådana där genvägar som i slutändan bara brukar leda till att man går upp i vikt ändå. Hur hittar man den där balansen som jag brukar tjata om i tid och otid? Balans mellan att äta gott och röra på sig tillräckligt för att inte gå upp. Jag vet inte riktigt. Men jag lovar er att säga till om jag hittar den.

 

Jag har aldrig varit lyckligare,

men jag måste försöka ta hand om mitt yttre lite bättre.

Photoshoot Med VD:n


Självklart blev det en liten plåtning innan vi tjejer drog ut. VD:n skulle ha lite nya pressbilder. Butikschefen assisterade med makeupen och jag sprang mellan köket och studion i ett försök att både assistera samt fixa klart snittarna. Efter genomförd plåtning lägger sig givetvis Frezze mitt i studion och poserar i hopp om att få lite nya snygga bilder till sin modellportfolio. Det känns roligt att ha två så fotogeniska katter men ibland kan jag oroa mig lite för syskonrivaliteten. Frezze är nog en smula avundsjuk över att Sigge fått lite för mycket plats i rampljuset. Denna gång måste jag faktiskt erkänna att Frezze var snäppet bättre på att posera än Sigge.



Makeup på gång inför plåtningen.

 


VD:n fotograferas.

 


"Men jag då?"

 

 

Frezze äger studion.

 

 

Vackra som gudinnor.

 

 

Så stolt över mina fina.

Och över min sambo som är en grymt duktig fotograf.

 

 

 

 

Girls Night Out In Borås


Jag lider egentligen av sömnbrist och borde ta igen många timmar, men vi har tvättid så vi kan inte slappa riktigt än. Passar på att blogga som hastigast. Låter nog som vanligt bilderna tala för sig själva. Kan dock säga så här. Är du tjej och singel så är Borås rätta staden att gå ut i om man vill hooka upp med en karl. På First Hotel Grand som tydligen är det enda godkända ställe att gå till i vår ålder finns det gott om män. På andra ställen också men de är av lite tveksammare natur. Men vart vi än gick så blev vi utstirrade. Vet inte om det var för att vi var ovanligt snygga eller om vi såg ut som utbölingar. Kanske en kombination.

Jag vill i alla fall säga tack till mina tjejer för en oförglömlig helg. Är så glad att jag har vänner som inte tvekar att sätta sig i en bil under värsta trafikhelgen och köra 50 mil för att träffa mig. Har fått många underbara minnen från denna påsk. Ni är så otroligt välkomna tillbaka till Hotell JMSB Mansion.


 

Fick bästa påskägget EVER!

 

 

Tjejerna fixar sig inför kvällen.

 


Redo för utgång första kvällen.

 


Utgång och bubbel på Grand.

 


På långfredagen blev det en återställare.

Jans specialare Frozen Strawberry Pinup.

 

 

Och drinkarna ska så klart fotograferas till statusuppdateringen.

 


Till påsk ska det ätas lamm. Här har Jan grillat lammkotletter.

 

 

Påskmiddag med vänner och sambo.

 


Redo för utgång nummer 2.

 

 

I mina snygga skor som jag hittade i skosamlingen.

 

 

Sveriges i särklass snyggaste VD.

 

 

Kaffedrinkar på Brasseriet.

(Ett ställe i Borås man tydligen INTE ska gå till men vi föredrog det framför 19-åringarna på Harrys).

Bartendern på Brasseriet var supertrevlig och jag behövde varken betala för nötter eller kaffe.

Klockan 04.30 tror jag vi kom hem.


Jag sov ett par timmar och sedan gick jag upp och städade köket samt förberedde påskmaten.

Nu är jag heeeeelt slut.

Helgens Sötaste Modell


 

Frezze ska alltid vara värst när Jan fotar:
"Kolla mig då... Kolla mig.. Kolla hur söt jag kan vara.. Kolla mig då!!"



Here We Go Again


Lite partybilder jag lånade från Butikschefens Facebook.
(Själv är jag lite för sliten och bakis för att lägga upp mina bilder, men det kommer kära läsare. Kanske imorgon...)




Min älsklingskinäs!



Butikschefen fick dille på alla små hattar vi har i sminkrummet.



Och gick även lös på perukerna...




Snyggaste kinäsen ever.

Oh My Gosh


 

Tjejerna gjorde succé igår i Borås. Så fort vi kom in på krogen flockades karlarna.

"Oh my gosh" var bara en av alla kommentarerna jag hörde när männen kollade in mina vackra vänner..

Nu blir det plåtning, grillning och sen kör vi väl igång igen med alkoholen... fast kanske inte jag....

Casual Party Outfit



Ikväll kör jag på en casual party outfit.

Tusen tack för klänningen, Michaela Borén och Alex!







Snart är tjejerna här.

Jävla helgtrafik säger jag bara. Mina tjejer förtjänar en egen fil att köra i!


Blir nog till att köa ikväll. Hatar det men med lite alkohol i kroppen kan man uthärda det mesta.



Teeth As White As Snow


I väntan på att tjejerna ska anlända kan jag passa på att tipsa er om ett fint erbjudande om ni är intresserade av att få tänder lika vita som snö. Okej, kanske inte riktigt så vita men vita och fina i alla fall.

Gör så här:

Maila ditt namn och adress till order@foreverwhite.se och ANGE KODEN sussi269 för att få 70% rabatt på en tandblekningspenna. Du får sedan ett svar vart du ska sätta in pengarna.

Ordinarie pris: 895 kr

Ert pris: 269 kr om ni anger koden.


 

Very Important Person


Dagens iakttagelse: I Stockholm och Uppsala fungerar det alldeles utmärkt att skriva upp sig på gästlistor. I Borås är det andra regler som gäller. Man måste tydligen "hänga där och lära känna folk" innan gästlistan kan komma på tal. Nåja. When in Rome.... do as the peasent's do!

Kommentarer från Facebook:

I: "Som i Gävle...Rätt dåligt."
Jag: "
Japp. Bonde-fasoner!"
Jan: "
Vara VIP för att komma på VIP listan.. Inte mera än rätt. Annars slutar det med att alla står i den kön, då försvinner poängen lite.."
Jag: "Icke.
Och dessutom är jag fan så mycket VIP! Hela jag bara osar VIP.
Fast det var väl för att jag tog det per telefon. Då framgår det ju inte riktigt att jag är alldeles för snygg för att stå i kö."

Visst är jag ödmjuk? Hahahaha.


 

Att Göra En Sussi


Somliga kallar det för "a blond moment" men jag kallar det kort och gott för "att göra en Sussi." Det är när man öppnar munnen utan att tänka efter. Eller när man försökt tänka efter och det ändå inte riktigt kopplar som det ska. För att ta några exempel på mindre intelligenta uttalanden gjorda av Lilla Lull:

Frukost på Espresso House:

Sussi: "En kalkonsmörgås, tack."
Expediten: "Mörk eller ljus?"
Sussi: "Kalkon?!"
Expediten: "Nej...brödet...."



Under en diskussion med Jan när jag ber honom förklara något jag inte förstår:

Sussi: "Det är därför jag inte förstår, för jag fattar inte."


Efter att jag läst en artikel i tidningen om Earth Hour:

Sussi: "Det är earth hour på lördag, ska vi ha det?"
Jan: "Japp, då släcker vi ner mellan 20:30 och 21.30."
Sussi: "En hel timme?!"
Jan: "Det heter ju earth HOUR!"
Sussi: "Jahaaa...trodde det var liksom som en tyst minut..."

Jag diskuterar hur mitt födelsedagsfoto ska se ut som Jan ska fota och retuscha:


Sussi: "Jag vill hålla i en ballong på bilden."
Jan: "Vart ska vi få tag i helium?"
Sussi: "Vadå helium?"

Jan: "Ja, det ser ju rätt tråkigt ut om du håller i ett snöre och ballongen ligger på golvet!"
Sussi: "Va?! Men jag trodde att alla ballonger kunde flyga...Man blåser ju liksom in luft.. och då flyger dom väl..?"

Jan: "Ööh...nej..."

 


 

 

Party Patrullen


Imorgon kommer en bil lastad med tjejer från Party Patrullen. Vi ska testa pulsen på Borås nattliv under två kvällar. Det är VD:n, Jennie och Butikschefen som tar sig från Stockholm och Enköping till denna lilla charmiga stad för att hälsa på mig. Jag är klar med räksnittarna och sambon har varit så vänlig och skrivit upp ingredienserna till en ny drink - Frozen Strawberry Pinup. Tänkte testa den på tjejerna. Eftersom Jan kommer vara borta med jobbet på AW så får jag agera drinkmaster under morgondagen. Och inte i benämningen att jag ska dricka mest, utan se till att tjejernas glas aldrig blir tomma.

Nu ska jag sova för det blir en lång uppsatsdag på biblioteket imorgon. Toodles!


Den Sociala Masken




Egot är din självbild, din sociala mask, det är den roll du spelar.
Din sociala mask lever på att bli omtyckt av andra.
Den vill styra och lever på att ha makt, för egot lever i ständig rädsla för att inte duga.




Vi människor tycker om att klaga. Om vi inte klagar över vår egen olycka så klagar vi gärna över andras lycka. Det jämförs, värderas, analyseras och kritiseras. Till ingen som helst nytta. En del stör sig på andras lycka när de själva är olyckliga, vilket jag till viss del kan förstå. Men då handlar det oftast i grund och botten om avundsjuka. När jag själv är på riktigt uselt humör och bara vill gråta floder för absolut ingenting, då kan jag känna mig avundsjuk på alla blivande och nyblivna mammor för de har något som jag vill ha. Men när jag mår bra, vilket jag gör för det mesta, då ler jag åt allt och alla. Även mot bäbutar som skriker så högt att änglarna gråter.

Den sociala masken är särskilt påtaglig på Facebook med alla miljarder statusuppdateringar som sker dagligen. En del väljer att bara visa upp sådant som är positivt, andra fokuserar mest på negativa saker och somliga skriver om allt mellan himmel och jord. Men alla gör det av en och samma anledning. För att få någon sorts respons. För även om vi svävar på moln av lycka eller gråter av förtvivlan så känns det alltid bättre att få dela det med någon. För vi är ju flockdjur. I alla fall de flesta av oss. Det finns alltid en och annan bitter enstöring.

Jag delar mer än gärna med mig av min vardag. Inte av allt, men väldigt mycket och väldigt ärligt. Det är en helt fantastisk känsla att inte behöva lägga band på sina känslor och att kunna få visa för hela världen hur mycket jag älskar och uppskattar det liv jag har tillsammans med min sambo. Vi har snart varit tillsammans i ett år och jag kan absolut inte tänka mig ett bättre förhållande. Ömsesidighet, kommunikation, förståelse och respekt för varandra kommer man väldigt långt med. Klart man har sina dagar med kort stubin men det är inget som inte blåser över.

Ibland kan jag störa mig på människor som alltid tycks vilja trycka ner de som ger uttryck för sin lycka offentlig genom att skriva att de säkert inte alls är så lycklig som de vill påskina. Nästan som om det vore en omöjlighet att människan faktiskt kan vara lycklig. Som tur var har jag personligen inte råkat ut för dessa dystra lyckoskeptiker, men jag vet att de finns därute. Jag har aldrig gett sken av att mitt liv är en dans på rosor. Tvärtom. Skriver ganska ofta när jag har mina riktigt låga perioder. Men det har inget att göra med min relation till Jan utan det handlar mest om livsfunderingar och hormonell obalans. Det är tufft att vara kvinna.



 

 

Need More Shoes


 

En present jag glömde visa för er.

Fick världens roligaste födelsedagspresent av Jans kollegor.

Gissar att Jan har berättat om min skofetisch.....

You Make Me Feel This


 

 

 

Jag älskar dig Jan Monsen.

Framtiden är vår och den ser helt fantastisk ut.

Lite Extra Press


För att det ska hända något med uppsatsen och för att minska risken att haka upp sig vid varje litet ord jag skriver så har jag satt upp några mål och strategier. Är det något jag lärt mig så här långt vad gäller att författa en examensuppsats är det att man bara inte kan sätta sig ner och skriva skiten. Den största boven i allt är den så kallade uppsatsångesten och ibland rör det sig om en jävla massa ångest. Den smyger sig på de flesta studenter efter vad jag förstått och fått höra. I mitt fall kom den nästan innan jag ens hunnit börja och höll kvar mig i ett järngrepp, nästan omöjligt att komma loss från. Sakta men säkert har greppet lossnat fast ibland tar den tag i mig igen. Nu flyter det på. Jag ska inte säga att det flyter bra, men det flyter och jag drunknar inte.

Det första jag bestämde mig för efter att jag fått min disposition godkänd var att tänka kortsiktigt när jag skriver. Alltså fokusera på avsnittet och vad jag vill ha med. Språket, meningsuppbyggnader och försök till egna spetsfyndiga juridiska analyser har jag för tillfället lagt åt sidan. Jag kan inte eftersträva perfektion i det här stadiet för då skulle jag kört fast redan i inledningskapitlet. Det är mycket lösa meningar och det juridiska språket är nog under all kritik. So be it. Strategin är att få ner det mesta av textmassan för att därefter fila på varje avsnitt för sig. Målet är att skriva fyra sidor om dagen fram till torsdag då jag tänkte skicka in det jag har till Handledaren.

Jag jobbar effektivt under viss press. Det är därför jag satt en egen deadline nästa torsdag. Men jag blir lätt distraherad av mina egna tankar. Jag är på väg att lämna studentvärlden för att ta mitt första riktiga steg ut i verkligheten. Att vara student i Uppsala är faktiskt som att leva i en liten skyddad bubbla där i princip hela tillvaron kan beskrivas som förutsägbart och oföränderlig. Man har sin plats på biblioteket, sitt kaffeställe, sina juristpolare och favoritnationen. Visst har man gråtit över taskig ekonomi och muttrat förbannelser över tidsbristen, men i mångt och mycket har man haft det riktigt bra.

 

Som juridikstudent får man ett problem att lösa och med hjälp av andra likasinnade jobbar man tillsammans för att hitta svaret. Upplägget kring problembaserad inlärning förändrades aldrig under åtta terminer. Men helt plötsligt befinner man sig på den sista terminen där allt förändras. Alla värdelösa små PM och mindre uppsatser som man slitit med under juristutbildningen kommer inte ens i närheten av den omfattande utmaning man nu har framför sig. Just nu känns det mest som om jag vill få skiten överstökad. Även fast jag egentligen tycker om att skriva, forska och utreda. Vet inte riktigt varför jag inte kan njuta av mina sista månader på utbildningen. Måste nog få lite distans till allt innan jag kan hitta svaret på det.

 

Folk brukar fråga mig om jag skriver en C-uppsats eller D-uppsats. Personligen har jag aldrig förstått skillnaden och sedan vet jag faktiskt inte vad min uppsats räknas som. Jag har alltid svarat att jag skriver examensarbetet på juristprogrammet. Så jag frågade min mentor som också läst på juristprogrammet vid Uppsala Universitet. Han svarade: ”Uppsalajuristerna använder inte den terminologin. I princip alla andra utbildningar och lärosäten verkar göra det, men inte vi. Skillnaden mellan C- och D-uppsatser är väl att den förra är mindre omfattande (i poäng räknat) än den senare. Du skriver examensarbete. Lägg till att det bara är bönder som skriver C- och D-uppsatser. Alltid bra med en ödmjuk framtoning som jurist.”


 

Min lilla skrivarlya.


En Ljusare Framtid


Jag fick ett väldigt roligt besked idag. Var iväg en sväng på förmiddagen och träffade enhetschefen för det boende jag sökte till för sommarvikariat. Guess what? Jag fick jobbet! Fick en liten rundvandring på min kommande arbetsplats och personalen verkar väldigt glada över att få mig som vikarie. Och den lilla avdelningskatten Sune stirrade fascinerat på mig. Nu behöver jag inte oroa mig för ekonomin under sommaren. Det kommer bli lite tufft i juni eftersom mitt sista studielån utbetalas i maj och då är det bara halva summan eftersom uppsatsen beräknas vara kvar i början på juni. Men en månad ska jag nog klara. Dessutom får jag tillbaka på skatten vid midsommar så jag klarar nog av att betala mina egna räkningar utan att behöva be om "sambobidrag." Jag vet att man är två i en relation och man hjälper till efter bästa förmåga, men mina räkningar vill jag helst betala själv.

Nu är jag nere på stan och har firat med att käka sushibuffé på Eest. (Ja, det stavas med två e:n av någon outgrundlig anledning). Sushin som serveras är verkligen unik både till smak och upplägg. Kan inte riktigt förklara utan det måste upplevas och smakas. Självklart har dom de vanliga bitarna också men sedan kör de på ganska mycket egna bitar. Eest är väl ett av Borås populäraste lunchställen. Jag hann smita in precis innan den värsta lunchrushen och sen blev stället invaderat av höggravida, nygravida och nyblivna föräldrar. Har aldrig sett så många på Eest förut. Eller så kan det bero på att jag har en sådan där längta-efter-bebis-dag och då ser man barnvagnar och gravida överallt.


 

Jag har fått jobb! Wiieee!

Ett Halvt Misslyckande


Måndagen började bra. Jag var på gymmet kl. 08.00 och körde ett tråkigt crosstrainingpass samt styrketräning. Sammanlagt en timmes fysisk aktivitet. Därefter duschade jag på gymmet och gjorde mig i ordning för en dag på Stadsbiblioteket och uppsatsskrivning. Jag hann skriva ett par sidor på uppsatsen innan helvetet brakade lös lika oväntat som en blixt från klar himmel. Först synrubbningar och sedan illamåendet som sedan övergick till en kaskadspya utanför bibblan. Charmigt värre.

Som tur var hade min älskade sambo precis blivit klar med sin lunch så han kunde hämta upp mig och köra hem mig innan han fortsatte jobba. Nu ligger jag hemma i sängen och har vilat drygt en timme. Synen är återställd men jag mår fortfarande ganska illa. Höll på att kräkas två gånger i bilen på vägen hem. Än så länge har jag inte fått ont i huvudet, vilket annars alltid är något jag får när jag har migrän. Jag var så nära att göra en perfekt dag. Nu får jag vila upp mig några timmar till och sedan jobba med uppsatsen ikväll. Suck.


 

I sängen.

Mästerkocken


 

Så smidigt med en stor grill på balkongen.

Ikväll blev det souvlaki med Jans fenomenalt goda marinad.

 

 

Min sambo är oförskämt duktig på matlagning.

Här är det goda brödet han bakade igår.

 

 

 

 

Sussis Citronmousse


Jag lovade er receptet på min citronmousse som är en väldigt populär och enkel efterrätt. Passar bäst efter en riktigt tung varmrätt som till exempel en rejäl köttbit. Att satsa på en lite lättare (dock inte i bemärkelsen mindre kalorier) efterrätt är ett bra val ifall man inte vill att gästerna ska drabbas av total matkoma. Koman kommer man aldrig ifrån men det går att undvika alltför sömniga gäster. Desserten kan dessutom med fördel göras flera timmar och upp till ett dygn i förväg. Har man snygga cocktailglas går det bra att lägga upp moussen i dom, täcka över med folie och ställa in i kylskåpet. Väntar man många gäster är det ett smart sätt att undvika stress. Förutsätter dock att man har cocktailglas eller något liknande. Själv har jag lyckats samla på mig 18 stycken så jag använder mer än gärna mina glas till annat än alkohol.



Sussis Citronmousse för 4 personer




Ingredienser:
1 citron, 2 ägg, 1 dl strösocker, 2 dl vispgrädde, färska eller frusna bär



Tvätta citronen noga i ljummet vatten. Riv det gula skalet och pressa ur saften.
Tänk på att inte riva så mycket att det vita kommer med. Smakar inte så bra.



Vispa ihop saften och skalet med äggen och strösockret i en kastrull.



Värm under vispning, först helt kort på hög värme
och sedan på mycket låg värme tills blandningen tjocknar.



Låt kallna (vattenbad snabbar på processen).



Vispa vispgrädden...



kontrollera att citronkrämen svalnat...



Vänd ihop citronkrämen med grädden och blanda försiktigt.



Ställ den färdigblandade citronmoussen i kylen.



Dekorera med bär precis innan serveringen.

Smaklig måltid!









The Real Star


Jag behövde verkligen inte oroa mig för att katterna skulle bli rädda eller tokiga när det är så mycket folk som fotar i studion. Under alla gånger vi haft besök av modeller, fotografer och muor så har Sigge stulit showen. Nu har han fått vara med på minst tre olika plåtningar och gör ett strålande jobb som modell. Men ibland blir det lite för mycket även för en katt. Ju mer vi plåtar desto mindre uppmärksamhet får ju han. Sigge är ju en stjärna. Vi andra är ju bara rekvisita.

 

"I'm bored. Kan dom sluta plåta någon gång eller? Suck..."

 

 

Before And After The Studio


 

Två bilder från i går.. En för och en efter makeup. Tror det är det som saknas på "The Studio".


 

Fotograf Jan Monsen.

Makeup & hår Boel Lundh.


En Bild Säger Mer Än Tusen Ord


Jag kan väl erkänna att jag är en smula sliten idag. Men ska nog gå upp efter detta blogginlägg och städa lite i köket. Även om vi bara var fyra personer igår så ser det nog ut som ett litet sjöslag. Så hysteriskt roligt vi har haft det. Verkligen förenat nytta med nöje. Plåtningar, god mat och umgänge i goda vänners lag. Jag ska inte tråka ut er med en massa text, vilket egentligen betyder att jag är alldeles för trött för att författa något klyftigt blogginlägg. Bjuder på några bilder istället. Blandad kompott från gårdagens plåtningar och sjöslag. Tusen tack till Boel och Jörgen som ville komma förbi Borås och besöka oss på JM Mansion.


 

Lite klassisk pinup i sjömansklänning.

 


Älskar det röda läppstiftet och min frisyr. Boel fixade mig riktigt snygg.

 

 

Intar den snygga städa-på-alla-fyra-posen.

 


Kul att sjömansklänningen kom till användning inte bara till festen.

 

 

Jag och Jörgen kör den populära duckface-minen.

 

 

Dags för lite asiatisk inspiration.

 


Jörgen fotar Boel och Jan drar lite diskret in magen när han ser att jag tar BTS-bilder.

 


Fick fantastiskt vackra blommor av Jörgel (Boel & Jörgen)

samt ett presentkort på Gina Tricot med en väldigt generös summa.

 

 

Jörgen passar på att retuscha lite i väntan på middag och Boel...

Ja, hon spexar. Hahaha.

 

 

Vilken middag!

Grillad entrecote, rödvinssås, ugnsbakade rotfrukter i timjan

och till efterrätt citronmousse med bär.

 

 

Sigge ställde sig på stolens ryggstöd och ville gärna ha en bit kött.

 

 

Efterrätt och bubbel.

 

 

Efter efterrätten blev det turkisk peppar shots och saltlakrits.

 

 

Det blev några stycken. Diggar Jörgens uppsyn. Hahaha.

 

 

Vi drack upp alltihopa. Smaskens!

 

 

Sen kom ringblixten, partyhattar och löständer fram.

 

 

Och väldigt mycket kärlek.

 

 

Det perfekta paret.

 

 

Är han inte lite lik pojken på tändssticksasken?


Det var allt för oss på JM Mansion. Hoppas ni alla haft en trevlig helg.

 

 

Min profilbild

Sök i bloggen