See Ya Later


 

Vi hörs på söndag (kväll).

 

Roadtrip


Hallå folket. Idag drar vi iväg på en liten roadtrip till Mariannelund i Småland. Vi blir borta hela helgen. Det blir foto, mingel, god mat och gott sällskap. Sweet. Nu måste jag upp och piska på min lilla hubby så han sätter fart. Jag ska packa ner alla kläder jag behöver för de plåtningar jag har inbokade. Det blir en humorplåtning med mig, Angelica, Jan och Pelle som fotograf. Sen blir det fantasyplåtning ute i skogen med Tallee och Jan. Ska bli riktigt spännande att få komma tillbaks till platsen där allt började. Där jag träffade min norrman för allra första gången.

Den här gången ska jag få låna hans randiga onepiece och han ska ha den norska på sig. Så klart. Vi blir upphämtade vid tolvsnåret och sedan är det ett par timmar i bil. Troligtvis i en väldigt fullpackad bil med tanke på att två av tre passagerare är fotografer och måste ha med sig en massa fotoprylar. Jag får inte glömma mitt svärd som jag fått låna av en kompis. Han gav mig en snabblektion i säkerhet innan han släppte iväg mig, samt några första förbandsgrejer. Jag har faktiskt inte ens vågat hålla i det. Sparar nog det tills det blir dags för alvplåtningen imorgon.

 

Dags att hoppa i....

 

 

Jans fantastiskt sköna onepiece!

 

 

Wiiiiie! Roadtrip!

Ni Har Väl Inte Missat


Jan och Angelicas session på MB från PinUp-helgen:

"En lägenhet, en fotograf och fem modeller samlades i Borås från fredag-söndag för en liten fototräff. Att lägenheten såg ut som en tågolycka konstaterades mer än en gång, men så går det när man bjuder hem till pinup-plåtning. Kläder, smink och skor precis överallt. Men vad gör det när hela studion genomsyras av fantastisk stämning och mycket skratt.

Här kommer den allra första sessionen som skapades i The JM Mansion. Ett litet smakprov av kommande sessioner med Angelica. Sammanlagt blev det över 1500 bilder så jag lär ha retuscharbete för ett helt år framöver.
"

 

Klicka HÄR för att kika på hela sessionen.

 

Fotograf Jan Monsen www.janmonsen.se

 

Modell och Makeupartist Angelica Jansson www.angelicajansson.com

Like A Good Wifey


Baby är på jobbet och jag håller på att röja upp här hemma. Det går lite långsamt för jag tog sovmorgon imorse och då är jag alltid lite segstartad. Sen ska jag sätta mig ner och plugga inför nästa veckas seminarie. Fast nu tog jag mig en paus framför Facebook och bloggen. Hoppas kunna slita mig härifrån sen. Jag kan verkligen förstå folk som anställer städhjälp. Jobbar man dygnet runt som Jan gör och bor i en stor lya alldeles själv kan det kännas lite motigt att försöka hålla skinande rent varje dag. Till och med jag orkar inte hålla ordning i min lilla studentlägenhet och det enda jag gör om dagarna är att sitta med näsan i böckerna. När jag kommer hem  från biblioteket behöver jag inte fortsätta jobba med någonting. Egentligen är det inte så farligt stökigt i Borås-lägenheten, utan det är bara några saker som behöver läggas tillbaka på sin rättmätiga plats. Och sen behövs det en vända med dammsugaren. Lägenheten är fortfarande full med hår från diverse olika peruker som användes under pinup-helgen.

Jag tycker om att städa. Och oavsett vad diverse rabiata feminister anser om det (jag har blivit påhoppad förut när jag nämnde att jag älskade matlagning och att gå omkring i hemmet och plocka) så blir jag glad av städning. Och så länge jag är lycklig så spelar det väl ingen roll att jag råkar tycka om att göra sysslor som tidigare typiskt sett var att ses som kvinnogöra? Dessutom är det ju rättvist. Jag skulle aldrig få för mig att sitta på mitt väl tilltagna arsle och rulla tummarna medan darling drar in kosingen till familjen. Man ska väl hjälpas åt med det man kan? Råkar jag vara hemma så är det ju självklart att jag ska dra mitt strå till stacken. När vi flyttar ihop så kommer jag fortsätta göra det. Allt för att underlätta för varandra. Dessutom är det av egoistiska skäl. Jag pluggar bäst när det är ordning runt omkring mig annars går jag bara och tänker på att den och den saken inte borde ligga där.

 

Det Kom En Överraskning


Jag lyckades ta mig tvärs över hela Sverige utan att Jan ens misstänkte att jag var på väg till Borås. När jag ringde honom stod jag utanför hans dörr och han sa att han fick lov att ringa upp för det ringde på dörren. Det var en väldigt intressant min han hade när han såg att jag stod där. De första sekunderna fick han inte fram ett ord men sedan fick han världens största och lyckligaste leende. Så värt allt smussel. I vanliga fall avskyr jag verkligen att ljuga och undanhålla saker. Det var väldigt nära flera gånger att jag avslöjat mig, men på något vis lyckades jag undvika det.

Nu är jag alltså i Borås och kommer inte till Uppsala förrän på måndag. Mooremodellen ska ha en eloge för att hon bor i min lägenhet och passar mina små busfrön. Utan henne hade jag och Jan inte kunnat ses så mycket som vi gjort den senaste månaden. Vi kommer tyvärr inte kunna ses mer än en helg under hela oktober månad för jag måste jobba varje helg. Men sen har vi två veckor i Thailand i början på november så det jämnar nog ut sig. Jan sitter och retuschar framför datorn och jag passar på att blogga och uppdatera min FB-status. Inatt kommer jag sova riktigt gott.

Jag älskar dig, Jan Monsen. Att se dig le gör mig alldeles varm inombord och får mig att vilja locka fram ännu fler leenden. Du betyder allt för mig. Nu ska vi njuta av alla dagar vi har framför oss tillsammans och ha en fantastisk helg i Småland.


 

Bild från PinUp-helgen i Borås för ett par veckor sen.

 

Fotografen dricker öl och kollar på tv, modellerna poserar och flickvännen försöker få lite uppmärksamhet...

 

Da Doo Ron Ron


Jag har egentligen inte alls lust att sitta och läsa om förundersökning. Inte just nu i alla fall. Det är intressant och lärorikt men om viljan inte riktigt är lika stark som tidigare pluggdagar så är det lite svårt att koncentrera sig. Tänker bara på en särskild person. Vill helst av allt spendera återstoden av dagen med att lyssna på min sköna 50 och 60-tals lista på Spotify. Blir alldeles sprudlande glad och vill ställa mig upp och dansa. Men jag får variera mitt läsande med rättsfallsletande så jag inte tappar intresset helt och hållet idag. Har ju en uppsats också som inte skriver sig själv och jag måste hitta tillräckligt med underlag för att kunna få ihop 15 sidors ordbajseri. Jippiedooo.



 

Gammal bild från när jag dampade på lagboken

 

Ett Filippinskt Svärd



 

Nu ska jag ner på stan och göra lite nytta.

Bland annat hämta upp ett filippinskt svärd.

Hur ofta gör man det liksom?

 

P.S Jag testar en ny profilbild på FB.

Har man en mer seriös bild så kanske man slipper de värsta tomtenissarna.

 

I Love You This Much


Onsdag idag. Nu dröjer det inte länge förrän jag får träffa Jan igen. Hihi. Och i helgen ska vi åka iväg och träffa massa härligt folk i Småland på Boels och Jörgens fototräff. Jag kommer säkert bli lite tramsig och sentimental för det var där jag och Jan träffades för första gången. Jag är äckligt glad och snuskigt lycklig just nu. Finns inte så mycket mer att säga. Inte ens alla timmars plugg jag har framför mig kan förstöra mitt fantastiska humör. En vacker dag ska jag verkligen visa exakt hur mycket jag älskar min norrman. Känns som att orden inte riktigt räcker till eller så är det bara jag som är dålig på att utrycka mig. Men om jag kombinerar ord med handling så kommer han nog få ett hum om hur älskad han är.

 

Träningsdagbok Vecka 3


God morgon kära läsare. Ni blir sakta men säkert allt fler och fler. Väldigt roligt! Skulle bara titta in för att påminna er att även läsa min träningsdagbok på tv-programmets websida. Ni får följa mina tankar och reflektioner vecka efter vecka. Hoppas ni blir peppade och inspirerade att börja/fortsätta träna.

"Efter den tredje träningsveckan med Joel borde jag verkligen lärt mig hur hans pass är uppbyggda, men ändå invaggas jag i falsk trygghet i början när vi övar teknik. Först står man framför spegeln med den där löjligt fjäderlätta träpinnen och tänker på att hålla armbågarna rätt och sträcka på armarna utan att ryggen ser ut som en ostkrok. Okej, det tog några gånger men efter ett tag trodde jag att jag fått in tekniken. Svettades knappt alls och särskilt andfådd var jag inte heller. Det var ju faktiskt ganska lätt. Men så här i efterhand har jag verkligen förstått innebörden av uttrycket ropa inte hej förrän du kommit över ån..."

För fortsatt läsning - klicka HÄR.


 

 

Kritik Mot Polismyndighet


Dagens seminarie var väldans intressant och förbaskat underhållande. Det enda JO-fall jag hann läsa igenom igår innan migränen kickade in gällde en polismyndighets ingripande i samband med en allmän sammankomst. Polismyndigheten fick svidande kritik av JO och det är inte alltid man läser en sådan totalsågning av en myndighets agerande som i JO-fallet 2000/2001 s. 75. Följande förtjänar att återges.

"Det kan emellertid självfallet inte accepteras att, som i detta fall, en polismyndighets handlande med anledning av en demonstration knappast i något enda hänseende grundas på överväganden av rättslig art. Särskilt anmärkningsvärt är att myndigheten här rent faktiskt kom att överta ansvaret för genomförandet av åsiktsmanifestationen genom att, mot deltagarnas vilja och med åsidosättande av sitt eget tillståndsbeslut, såväl välja plats för manifestationen som bestämma former för dess genomförande. Det kan sammanfattningsvis konstateras att polismyndigheten i detta ärende har visat prov på en förvånande brist på kunskap om det regelsystem som gäller för genomförande av demonstrationer och andra allmänna sammankomster."

Jag satt och fnissade för mig sjäv i flera minuter när jag läste JO:s formulering. Och vem säger att jurister är torra människor med noll humor? Det var ju hysteriskt roligt.

This Is Me Right Now


 

Jag vill hem! Till Borås....

72 Dolda Förfrågningar


Det här med Facebook. Vad ska jag säga? Jag gillar FB förutom att det ibland kan vara väldigt svårt för mig att hitta inställningar och diverse andra funktioner. Det jag inte gillar med FB är alla menlösa vänförfrågningar, speciellt från folk som man aldrig någonsin träffat och aldrig någonsin kommer att träffa. Jag skiter fullständigt i om vi har en, två eller flera gemensamma vänner. Det måste ju vara någon sorts mening i vår relation. Den rena och skära nyfikenheten kan man ju få stillad genom att klicka sig in på den här bloggen där jag faktiskt outar mig själv mer än vad jag gör på FB. Men det kanske inte är lika häftigt.

Så vad är det för tomtenissar som skickar random request till mig? I 99,9 % av fallen är det folk av det manliga könet som gillar att ha många modeller i sin vänlista. Egentligen borde jag inte bli irriterad eftersom det finns många modeller som använder sin profil för att marknadsföra sig själv och godkänner alla förfrågningar. Jag ligger någonstans däremellan. Enda undantaget jag gör när det gäller förfrågningar från tämligen okända människor är om det är folk från modellbranschen. Fotografer, modeller och makeupartister som man känner till eller känner igen eller som har jobbat med någon man känner. Där har vi ju faktiskt ett genuint gemensamt intresse. Självklart har det hänt att jag nekat även folk från ovanstående kategorier om det fortfarande känts skumt.

Ibland råkar jag dock sålla bort folk av misstag, vilket gjort att jag alltid döljer nya förfrågningar (istället för att slänga dom) ifall det skulle visa sig att personen i fråga faktiskt är en reko person. Men då vore det himla trevligt om man kunde skicka iväg en liten hälsning av något slag samtidigt som vänförfrågan. Och nej, det räcker inte med att bara skriva massa sliskiga komplimanger eller påstå sig vara guds gåva till kvinnan. Visst lockar det fram många skratt när jag läser alla tokigheter som skrivs men det räcker inte för en bekräftelse. I så fall måste man vara jääävligt rolig. Och kunna uppge referenser att man inte är helt weird.

Sen att jag själv kanske har en hel del menlösa relationer med folk man aldrig pratar med är en annan sak. Jag skulle kunna rensa men det är jag alldeles för lat för och lägger hellre tiden på annat. Som att blogga. Eller Facebooka. Hahahaha.

Inte Många Knop


Jag har inte gjort många knop idag. Kände mig fortfarande riktigt tung i huvudet imorse innan jag skulle iväg på mötet med basgruppen och det gick inte över. Fick lägga mig på soffan och anslöt inte till mötet förrän någon timme före seminariet. Som tur var hade vi lektion i endast två timmar och när klockan slog tre for jag raka vägen hem och här sitter jag nu. Ganska slut i skallen och allmänt hängig. Får ta och rycka upp mig snart. Ska ju iväg till Småland i helgen och fota. Kan dock inte bara ägna mig åt nöjen i helgen utan är tvungen att förkovra mig i juridikens underbara värld gällande förundersökning. Får smyga iväg mellan plåtningarna eller kliva upp och hästa ett par timmar på morgonen innan cirkusen drar igång.


 

Hollywoodfesten


Nu när migränen har lagt sig och jag är på ett strålande humör kan jag ta och blogga lite om lördagens festligheter. Det var alltså 30-årsfest för Butikschefens sambo i Enköping. Ett stort kalas med cirka 60 gäster. Samtliga (med bara några få undantag) hade verkligen gått all in vad gäller utklädnad. Och det fanns endast två kopior (två stycken Catwoman) och övriga gäster lyckades undvika dubletter. Min kamera gick varm när jag försökte hinna med att fotografera alla roliga utklädnader. Batman skötte grillen medan Paris Hilton serverade välkomstdrink. Födelsedagsbarnet Rocky sprang omkring och tog emot gäster. Röda mattan var utrullad och stämningen var på topp. Där höll den sig hela kvällen.

Jag blev ganska trött ett tag runt midnatt men jag tror det har att göra med att jag inte drack alkohol. Vanligtvis kan man ju festa framåt småtimmarna med rätt mängd alkohol i kroppen, men nu var jag medveten om allt på ett annat sätt. Men både jag och Darth Vader svängde våra lurviga ute på dansgolvet och i det stora hela var det inte alls så dumt att vara nykter. Särskilt inte när man umgås med underbara människor och har en pojkvän som vill dansa med mig även fast jag själv inte är på pickalurven. Tror faktiskt inte det var någon som märkte att jag inte söp mig redlöst berusad som vissa gäster jobbade stenhårt på. Och lyckades med bravur. Dagen efter var jag dock lika "bakistrött" som om jag skulle druckit.


 

Darth Vader och Prinsessan Leia

 

 

Prinsessan och Paris Hilton

 

 

Storm och Wolverine

 

 

Pepparkaksgubben från Shrek

 

 

Rocky

 

 

Mingelfotografering

 

 

Vackra damer

 

 

Terminator hade vägarna förbi

 

 

Indiana Jones med senaste accessoaren i äventyrsbranschen - barnvagnen

 

 

Jason hänger med Batman vid grillen

 

 

American Psycho visar var yxan ska stå

 

 

Piraten och Shrek

 

 

Princess Leia och B.A. Baracus från A - Team

 

 

Darth Vader passar på att göra narr av Yoda ute på dansgolvet

 

 

Jag har fått tag på Rockys boxarhandskar

 

 

Passar på att posera lite snyggt framför kameran

 

 

Are you talkin to me?! I'll kick your sad ass!

 

 

Titta vad jag snodde av Lord Vader...

 

 

Always.....

 

 

Den Perfekta Hustrun


 

 

Fjärde Avsnittet - Thaiboxning Perrys Gym

 

 

Här kommer fjärde avsnittet av tv-programmet Lust, Svett Och Tårar.

Denna vecka får vi deltagare testa på thaiboxning.

Vilken Jävla Osis


Halva dagen blev bra. Jag tränade 1,5 timme på gymmet, gick hem och åt en stadig lunch och satte mig sedan ner för att plugga fram till 18.00 då det var dags för styrelsemöte med HFD. Efter att ha läst tre sidor i det första fallet började det där välbekanta flimrandet framför ögonen och jag rusade ut i hallen för att rota efter min migränmedicin som åtminstone skulle lindra de värsta symtomen. Jävla skitmigrän. Måste uppenbarligen jobba mer på att stressa mindre. Gissar dock att dagens migränanfall var en efterreaktion på lite andra saker jag blivit upprörd över. Men nu när jag (åtminstone tillfälligt) medvetet stängt ute folk som suger för mycket energi av mig och bara pressar och stressar mig kanske jag kan lugna ner mig mentalt också. Men kroppen måste hinna anpassa sig. Och att jag slutat röka mitt upp i allt kan också vara en bidragande orsak till migränen. Vad jag egentligen behöver för att stressa ner är en medicin som heter Jan. Samt en Thailandssemester. Fem veckor kvar och sen kan jag säga sawadee kah. Och det ska inte bli ett dugg jobbigt att inte få röka eller dricka när jag är i Thailand för jag ska äta så mycket god mat och dricka smoothies.

Nu är jag någorlunda återställd men ligger fett mycket efter. (Fråga mig inte varför jag tog till ett uttryck som säkert inte använts på 10 år men det kändes bara så passande). Styrelsemötet kunde jag inte infinna mig på och nu måste jag dessutom försöka komma ikapp allt det jag skulle läst till morgondagens seminarie. Nåja. Shit happens. Alla kan bli dåliga. Inte hela världen. Får läsa så mycket jag orkar. Hjärnan är alltid lite segare än vanligt efter att migränen gått över. Förhoppningsvis vaknar jag utvilad imorgon och kan styra upp redovisningsuppgift tillsammans med resten av gruppen. Skönt att man hamnat i en basgrupp med folk som är vettiga och mänskliga. Skulle inte pallat med några udda individer. Har inte tålamod för det. Och apropå udda. Vet inte om ni minns mitt inlägg om hur somliga personer i klassen borde slappna av en aning och inte ta allt så personligt. Personen i fråga bad mig faktiskt om ursäkt innan förra seminariet. Creds. Det betyder att vederbörande faktiskt funderat på sitt beteende och insett sina misstag. Sådant ska applåderas. Tycker att fler personer (nämner inga namn) borde lära sig av sina misstag och sträva efter att bli bättre människor.


 

Ibland önskar jag faktiskt att jag också var en katt...

 

 

som kan lägga sig och sova var som helst...

Bloody Monday


Det är måndag idag. No shit Sherlock, tänker ni säkert. Men det slog mig faktiskt som en blixt från klar himmel. Har lite svårt att urskilja vilken dag det är när man haft en lång och underbar helg. Jag satsar på att göra en bra dag. Har printat ut 52 sidor från JO och JK som behandlar polisiära ingripanden vid demonstrationer. Det ska jag plöja igenom efter lunch. Jippie-kayey-motherfudger. Först måste jag väcka liv i min stackars kropp. Styrketräningspass, spinning och core innan lunch. Snart är det även dags för ännu ett avsnitt av Lust, Svett och Tårar. Vi får testa på ytterligare en utmaning - thaiboxning. Missa det inte. Jag publicerar avsnittet på bloggen lite senare. För er som inte kan vänta är det bara att klicka er in på UNT:s hemsida. Tjingeling!

När Vi Är Tillsammans


Nu mår jag lite bättre. Fast jag är väldig trött och ganska less på tillvaron i största allmänhet men det tar jag en annan gång. Eller nej förresten. Lika bra att ta det nu så får jag det ur världen. Egentligen inget nytt. Bara den vanliga depressionen som inträffar när jag åkt ifrån Jan eller när han åkt ifrån mig. Det här med att ständigt behöva skiljas åt, om så bara för en vecka, tar verkligen knäcken på mig. På oss. Man lever som i en dimma och bara väntar tills det blir helg då man hinner ses. Nu har vi en helg till och sen kommer vi inte ses på ett par veckor. Jag måste jobba nästan alla helger i oktober och vi kan inte åka kors och tvärs till varandra hela tiden för det är verkligen inte gratis vare sig med buss, tåg, flyg eller bil. 

När vi är tillsammans ger vi så mycket kärlek och styrka till varandra. Man får ork och energi att klara av vad som helst känns det som. Men när jag inte är med honom känns det som om någon gräver en allt större grop i mitt hjärta med en väldigt trubbig spade. Jag fungerar inte normalt. Blir okoncentrerad, lättretligt och allmänt nere. Jag vet att det bara är att bita ihop och vänta tills nästa år då vi blir sambos, men den vetskapen spelar ingen roll för mina känslor. Varje avsked gör lika ont ändå. Just nu är dock allt lite extra känsligt med tanke på vilken tid det är i månaden. I vanliga fall skulle jag tänt en cigg och tröstat mig med den, men jag har fortfarande inte rökt eller druckit alkohol på snart tre veckor.


 

 

Jag älskar dig och det tänker jag fortsätta med.

I'm A Mess


Förlåt. Jag orkar egentligen inte blogga just nu. Är trött och grinig och ska nog bara kura ihop i soffan resten av kvällen. Lyssna på Keane och gråta några liter. Gårdagens fest var förbaskat rolig och jag har hur mycket bilder som helst men det känns inte riktigt rätt att skriva om det just nu när jag är så låg. Får återkomma imorgon. Om jag hinner. Har sjukt mycket att göra. Vet inte hur många fall jag måste plöja igenom inför tisdagens seminarie. Men det är jävligt många. Hej då.

Say Hello To Princess Leia


 

Jag kunde ju inte låta bil att testa min kostym för kvällen.

Say hello to Princess Leia - Kinäääs Edition

Next Stop Enköping


Av förklarliga skäl var jag inte så aktiv på bloggen igår och det lär jag inte vara idag heller. Jan är här. Vi var ute och åt på thairestaurang och sen blev det bio på fredagskvällen. Ett perfekt avslut på veckan. Nu mjukstartar vi lördagen och ser till att vara utvilade inför den stora festen ikväll. Jag lovade Butikschefen att försöka vara framme i Enköping vid tvåtiden och hjälpa till där det behövs. Det blir första gången som hon och Markus träffar Jan. Spännande. Inte för att jag är orolig. Finns ingen som inte tyckt om min norrman, men klart det betyder lite extra mycket när man presenterar sin kärlek för en av de närmaste vännerna. Fast jag misstänker att det inte direkt kommer bli som att presentera en främling. Både jag och Jan har ju varit gaaaanska så tydliga med vad vi känner för varandra. Både på Facebook och här på bloggen.


May The Force Be With You


Dagen har knappt börjat. Jag går omkring och visslar förnöjt för mig själv. Känner liksom på mig att det kommer bli en jävligt bra dag idag. I wonder why. Haha. Darling är på flygplatsen och ska snart flyga till Stockholm för jobbmöten, men när arbetsdagen är över kommer han landa hemma hos mig. Kan det bli så mycket bättre? Tveksam. Jag har så sjukt mycket att göra men kunde inte låta bli att anteckna min upprymdhet över Jans besök. Nu när jag fått det ur världen är det dags för mig att sortera några ton tvätt. May the force be with you, always.


Dagens To-Do-Lista:


- Tvätta

- Träffa Mooremodellen

- Manikyr

- Köpa present till lördagen

- Köpa hårnålar, hårsnoddar, Slitz och kattmat

- Slänga sopor

- Dammsuga lägenheten

- Tvätta håret

- Hyra Star Wars filmerna (de riktiga från 70-talet, inte den nya skiten)





I'm So Freakin Funny


Alltså, jag är ju så himla bra att jag måste ge mig själv en honnör. Kommer på så mycket roliga/knasiga idéer så här på kvällskvisten. Det liksom bara poppar för fullt i hjärnan på mig. Popp. Popp. Eller så är jag alldeles förslappad av min stressa-ner-dag. Har kommit på en fenomenat rolig idé till Smålandsträffen. Så nu ser det ut som att jag ska göra två plåtningar. Fast jag väntar fortfarande på svar från den tilltänkta fotografen och grafikern. Hoppas verkligen dom vill ställa upp. Skulle vara så fantastiskt kul. Jag gillar humorsessioner. Jag blir glad av dom och därför tänkte jag försöka bidra till att andra också ska få känna sig glada. Något halvgalet måste man ju nästan göra på fototräffarna. Man kan ju inte gå omkring och vara så jäkla pretto hela tiden. Bara halva tiden. Hahaha.

 

Don't Underestimate The Force


Jag är så sjukt taggad inför helgen. Imorgon kommer Jan och på lördag ska vi till Enköping på 30-årsfest med det coolaste temat ever - Hollywood. Har precis provat hela min maskeradmundering och det blir så jävla snyggt. Det är något visst med tjejer och vapen. Ska låta Jan fotografera mig i hela outfiten innan festen så jag hinner visa er kära läsare vem jag ska förvandlas till. Darling kommer matcha mig riktigt bra. Fick låna en klockren maskeradkostym av Obygdsjuristen. För er som var med på min Hollywoodfest blir det lätt att gissa vad Jan kommer klä ut sig till. Jag kan ge er en ledtråd - "don't underestimate the force". Och för att göra det ännu enklare för er att gissa kan jag publicera en bild också. Sen får ni klura ut vilket hett litet stycke han kommer ha vid sin sida. Jag säger bara en sak - kanelbullsfrisyr is da shit!


 

Hell yeah!

 




Den här dansen är så jävla cool - och jag är så förbannat geeky som sitter och kollar på det...

Vår Egen Värld


Vi lever i vår egen värld
Där går vi långt och benen bär
Allt vi behöver det finns där
Vi lever i vår egen värld

Och jag känner mig så trygg hos dig
Jag känner att du älskar mig
För när du säger det så tror jag dig
Jag känner mig så trygg hos dig

~Melissa Horn~







Träning Och Viktökning


Ibland glömmer jag bort basala kunskaper om hur kroppen fungerar när man börjar träna. Då kan det vara bra att påminna sig själv för att inte låta sig förblindas av vad vågen visar. Vågen är egentligen skit. Spegeln är det viktiga. Och jag har den senaste veckan SETT en skillnad på hur min kropp ser ut men inte riktigt förstått varför. Eller rättare sagt, en gång i tiden har jag förstått men jag glömmer så lätt.


DÄRFÖR KAN TRÄNING LEDA TILL VIKTÖKNING


När du börjar träna ska du inte bli överraskad om du går upp i vikt. Det beror på att blodmängden i kroppen ökar. När du börjar träna ökar blodmängden i kroppen de första veckorna. Det kan innebära en viktökning på mellan ett och ett och ett halvt kilo. Eftersom din kropp får mycket att göra behöver den mer energi. Och energi kräver syre som ska pumpas runt i kroppen - och mer syre kräver i sin tur mer blod.


Vågen kan stå stilla

 

När du börjar förbränna fett kan det hända att det ändå inte ger utslag på vågen. Ett kilo fjädrar och ett kilo järn väger som bekant lika mycket men tätheten av de två skiljer sig markant. Detsamma gäller muskler och fett. Därför kan ditt utseende ändra sig radikalt, även om vikten förblir densamma. Din kropp förändrar sig inte särskilt snabbt, men välbefinnandet är ett faktum redan efter några få veckor. Du börjar snart tära på fettdepåerna och muskulaturen reagerar på träningen.

Denna process - att ändra kroppen från lager till kraftverk - börjar redan efter det första träningspasset. Generna kan dock spela en stor roll för resultatet. Många har ett litet försprång när de sätter i gång, som till exempel tjejen med skinkor av stål som förmodligen inte har fött fem barn. Kom ihåg att den enda du ska jämföra dig med är dig själv.

Hämtat från iForm

 

När Det Krisar


Ibland måste man bara stanna upp ett tag och bara få ta dagen som den kommer. Tanken var att jag skulle tvätta idag. Det har jag inte gjort. Istället låg jag kvar i sängen till halv nio. Gårdagen tog ut sin rätt. Satt med både förra veckans seminarie, uppsatsen och nästa veckas uppgift. Varvade mellan de olika vilket resulterade i att jag aldrig blev uttråkad och fick gjort mer än jag trodde. Idag är tanken att jag ska gå igenom en massa JO-fall men jag tror att jag städar lägenheten istället. Fast det ena utesluter ju inte det andra. Om jag börjar röja snart så hinner jag plöja igenom en hel del fall innan det blir dags för träning ikväll.

Jag kan vara glad för att mina måsten ändå är så fria. Börjar jag i god tid och disponerar tiden väl så behöver jag inte stressa. Hittar jag lugnet i mig själv och känner att jag har energi över kan jag lägga den på de människor jag älskar. Men det viktigaste är som sagt att själv må bra, annars kan man riskera att bränna ut sig totalt om man samtidigt mår som ett arsel och sedan måste ta på sig andra människors svårigheter. Jag behöver denna dag till att bara få vara. Göra allt i min takt utan press och stress från omgivningen. Jag kommer screena samtal idag men det är inte för att vara otrevlig. Vill bara ha en stund för mig själv.

Uppdatering:

Klockan är halv tolv och jag har inte klätt på mig än. Härligt. Man måste få unna sig sådana här dagar. Inte för ofta men någon gång ibland när det krisar. Särskilt när mina nära och kära påminner mig om att inte ta på mig för mycket eller stressa i onödan. Att jag inte får dåligt samvete över att inte följa planen är ett enormt framsteg för mig. Nu ska jag fortsätta njuta av dagen och att inte göra någonting. Bara städa lite. Imorgon kommer Jan och vi ska njuta av helgen tillsammans. Vi hade tänkt gå ut och äta på Koh Phangan. Kan vara skönt att slippa laga mat någon gång, även fast vi båda två tycker om att stå i köket och skapa kulinariska läckerheter.

Skam Den Som Ger Sig


 

Målet är att få tillbaka denna vältränade mage efter mina 3 månader

utan alkohol och rökning men med stenhård träning och rätt kost.

Att Sluta Röka

För två veckor sedan gav jag ett löfte att vara alkohol och rökfri i tre månader. Den första veckan var ett rent helvete. Fick raseriutbrott för ingenting och hela världen var åt helvete. Jag minns hur det kändes förra veckan när jag körde ett zumbapass på Sats. Urusel kondition och jag klarade knappt av att hänga med i stegen och tempot. Men på två veckor har det skett underverk med min kropp både på insidan och utsidan. Kvällens zumba var som en dans på rosor. Visst, jag svettades som en gnu men jag fick energi av alla rörelser och adrenalinet kickade igång från första början och varade hela timmen ut. Det var inga som helst problem att hänga med och jag kom på mig själv med att le flera gånger. Att sluta röka var ingen dum idé.





Favorit i repris - Lust, Svett & Tårar: Zumba Teaser

Jag vet inte när det kommer sändas men zumba-avsnittet är det roligaste av dom alla.



Let's Get Serious


Det var ovanligt mycket besökare igår. Försökte luska i varför men kunde inte hitta något på vare sig Flashback eller några bloggar. Vanligtvis brukar en ökad besöksstatistik kunna förklaras med att någon läsare nämner min blogg på Flashback under ämnet snygga bloggare/storbystade bloggare men inget sådant verkar ha hänt. Kanske folk helt enkelt var lite extra nyfikna igår. Och nyfikenhet är ju alltid trevligt så länge det inte tar sig uttryck i absurda påhopp eller personliga angrepp. Apropå angrepp så hade jag tänkt börja spåna lite mer på min uppsats. Ska bli intressant att försöka få klarhet i exakt hur laglöst det är ute på internet vad gäller bland annat förtal och olaga hot på till exempel bloggar. Gissar att jag kommer bli tvungen att grotta ner mig i en del rättsfall eftersom det knappast lär finnas ett överflöd av böcker som behandlar brott som begås på internet. Men jag kanske hittar ett par i alla fall.

Har dock lite restgrejer att styra upp sen förra seminariet. Nackdelen med att ha basgruppspresentationer är att det stundtals kan bli ganska spretiga och inte så uppstyrda redovisningar. När någon säger "enligt JK" eller "enlig JO" så vill jag så klart även veta vilket JK-eller JO-fall. Påstår man att någon smart nisse i doktrin hävdar en viss sak vill jag veta vem och var och gärna vilken sida. Jag vet. Jag är kanske lite anal när det gäller källhänvisningar men jag har lättare att komma ihåg information om jag kan relatera till ett visst case. Därför sitter jag alltid efter seminariet och renskriver anteckningarna samt kompletterar det som behövs. Sen inför tentan är det bara att repetera. Enkelt, smidigt och strukturerat. Just the way I like it. Ska ta och dricka upp mitt kaffe nu och sen bege mig ner till juridiska biblioteket. Tänkte köra på rätt länge idag för jag har inte träning förrän kl. 18 ikväll. Hä påre!



 

Framtida Fotosessioner


Fördelen med att ha en pojkvän som fotograf är att man i stort sett kan fota när som helst. Jag har en hel lista med olika sessioner jag vill göra med Jan. Först ut blir fantasy/alvsessan som vi planerar att genomföra på Smålandsträffen om det inte spöregnar. Sen hade jag tänkt fota mig i de balinesiska danskläderna med tillhörande guldaccessoarer som jag köpte på Bali. Det kommer bli något utöver det vanliga. Skulle dock behöva en mua till den sessionen så om det finns någon därute som är sugen är det bara att hojta. Jag har en bild på hur sminkningen ska se ut.

Bali-plåtningen blir dock inte av förrän vid årsskiftet eftersom det är lite mycket i kalendern de kommande månaderna. Sen har jag även min skräddarsydda kebaya som jag tänkte låta Jan fota mig i. Ska bli så roligt att testa något helt annorlunda. Utöver nämnda fotoidéer har vi även spånat på andra teman som jag förvisso inte tänker avslöja för då kanske någon annan snor dom. Man vet aldrig. Det är i alla fall något jag inte sett förut och hittar man en unik fotoidé vill man gärna suga på karamellen så länge som möjligt tills det blir dags att förverkliga den.

 

Min kebaya

 

Ett Tufft Pass


Puh. Jag har precis muggat i mig en kycklingklubba, kokt potatis och brysselkål. Mat för en champion. Börjar vänja mig så smått med att äta kolhydrater efter träningen. Och att äta kolhydrater överhuvudtaget. Körde ett tufft styrkepass som innefattade exentriska chins 3x8, bänkpress 3x8, bicepscurl med stång 3x12 samt tricepsdrag 3x12. Efter styrka fortsatte jag med 30 minuter spinning och avslutade med 30 minuter core. Jag var helt slut efter passen. Imorgon ska jag välja något av cirkelprogrammen som PT:n komponerat till mig och sedan hade jag tänkt köra ett zumbapass på kvällen. Har en del att ta igen eftersom det inte blev så mycket tränat i helgen. Men det känns riktigt bra med upplägget. Finns mycket olika övningar att välja mellan och jag kan träna i stort sett hur mycket jag vill så länge jag varierar övningarna och låter musklerna vila ordentligt mellan styrkepassen.


Äckligt Nöjd


Dagen började rätt pissigt och jag såg ut som ett åskmoln när jag lämnade lägenheten för att närvara på uppsatsseminariet klockan 13.00. Kanske är det jag som är en rå-nörd men så fort jag träffade mina kurskamrater blev jag på mycket bättre humör. Visst, det tog en bra stund innan alla hade diskuterat klart om de olika uppsatsämnena som stod till buds och somliga har väl inte blivit mycket klokare, men jag fick i alla fall det jag ville skriva om. Vår grupp som består av fem personer ska alla skriva under temat våld. Eftersom vi läser polisrätt så ska det givetvis ha någon anknytning till polisens arbete inom ramen för uppsatstemat. Det går alltså inte att ordbajsa om våld i största allmänhet.

Jag har länge varit sugen på att skriva om brott som begås på internet (särskilt om förtal, ofredande och olaga hot) och hur polisen utreder detta. Men hur sjutton det skulle hamna under våldstemat fick jag inte ihop. Jag lade fram mitt problem till Tomtemor som snabbt konstaterade att det minsann kan klassificeras som brott mot person och så var saken löst. Om inte annat kan man ju alltid tala om ett psykiskt våld. Jag kan även få in lagen om stalkning som börjar gälla den 1 oktober. Är med andra ord äckligt nöjd över att skriva uppsats om något jag är väldigt intresserad av. Det liksom underlättar. Jag minns under en termin när man blev tilldelad ett ämne att skriva om och jag fick i uppdrag att skriva om vindkraftverk - tillståndsprövningen enligt PBL och MB. Då var jag inte så nöjd.


 

What's Up With That


Varje gång jag åker från Jan och vaknar upp i min lilla studentlägenhet i Uppsala känns det som om någon bara dragit ner en grå ridå framför ögonen på mig. Hela tillvaron känns trist och hopplös. What's up with that liksom? Ju längre tid som går desto otåligare blir jag. Det måste hända något snart. Jag lever för helgerna känns det som. Det där lilla avbrottet från ekorrhjulet får mig att skina upp som en sol och bubbla av lycka, förutsatt att jag får träffa Jan förstås. Två helger kvar och sen kommer jag bli tvungen att jobba i princip varje helg i oktober månad. Inga fler resor till Borås eller avstickare till någon annan stad. Men det gäller bara en ynka månad. Sen har jag två veckor i Thailand att se fram emot. Jag måste verkligen jobba på att se the big picture. Har ju varit så bra på det förut. Men det är väl bara att acceptera att jag alltid kommer drabbas av en efter-borås-depression varje gång jag åker från Jan.

Om jag känner mig fånig som saknar honom varje minut när vi inte är tillsammans? Inte det minsta. Jag vill vara med honom varje vaken minut, eller åtminstone i samma stad boendes under samma tak. Om någon skulle fråga mig om den bästa stunden med Jan skulle jag svara varje kväll när jag somnar i hans famn och varje morgon när jag vaknar bredvid honom i sängen. I helgen vaknade jag av de ljuvligaste orden jag någonsin hört. Han viskade i mitt öra hur mycket han älskade mig. Sen kysste han mig och höll om mig som om han aldrig ville släppa taget. Om jag blundar och tänker tillbaka på det ögonblicket är det nästan som om han sitter alldeles bredvid mig. Men bara nästan. Snart måste jag rycka upp mig. Sluta upp med att lyssna på depp-rock och styra upp veckan. Uppsatsarbete och hårdträning. Det är vad jag har framför mig. Jippie-kayey.



 

Bjussar på en gammal goding - bilden alltså.

 

 

Dust Yourself Off


Jag har legat helt däckad i en förkylning som överrumplade mig fullständigt när jag satt på bussen från Borås. Så fort jag klev innanför dörren bäddade jag ner mig i soffan och sov i flera timmar. Nu har jag äntligen blivit kvitt den där hemska huvudvärken och jag känner mig lite piggare. Träningen blev det ingenting med utan den får jag ta tag i imorgon. För en gång skull fick jag inte panik eller ångest över att mina planer rubbades. Är man sjuk så är man. Stort framsteg för mig att inte hetsa upp mig över det. Går nog inte och lägger mig före midnatt eftersom jag sovit så länge i eftermiddag. Vill ogärna vakna utvilad klockan fyra på morgonen. Men klockan sex är helt okej.

Mår jag bra imorgon går jag till gymmet och kör mitt styrkepass. På kvällen hade jag tänkt köra spinnig och core. Jan monterade upp en träningsstång i lägenheten i Borås så nu kan jag öva pullups när jag är där. Det kan vara inbillning men jag känner mig mycket starkare. Nu har jag dessutom blivit kvitt min träningsvärk och inte känt av någon smärta alls på flera dagar så musklerna har kanske hunnit växa sig lite starkare. Det är bara för mig att börja om på nytt och skaffa mig en ny skön träningsvärk. Känns nästan lite ovant att inte ha ont, men jag kan slå vad om att jag kommer beklaga mig över smärtan inom ett par dagar.

Första Bilden På Malin


 

Modell: Malin Väisänen

 

Fotograf: Jan Monsen www.janmonsen.se

 

Make Up: Tallee Savage www.talleesavage.wordpress.com

 

Första Bilden På Kela




Modell Michaela Borén www.michaelaboren.blogspot.com

Fotograf Jan Monsen www.janmonsen.se

Make Up Tallee Savage www.talleesavage.wordpress.com

 

 

Tredje Avsnittet - Tyngdlyftning

 

 

Tredje avsnittet av Lust, Svett och Tårar.

 

En av deltagarna blir upplyft av Uppsalas Starkaste Man...

 

Tar det för lång tid att ladda - testa klicka HÄR.

 

On My Way


Jag har sovit i princip non stop från Borås till Linköping. Nu har jag vaknat till liv och har ungefär fyra timmar kvar till Uppsala. Lika bedrövligt deprimerande att åka ifrån Jan men han kommer till Uppsala på fredag så det är ju bara att hålla ut. Helgen har varit fantastiskt rolig och än är det inte slut på det roliga. Nästa helg åker vi till Enköping på Butikschefens sambos 30-års fest med Hollywoodtema. Jag och Jan har hittat de perfekta utklädnaderna. Helgen efter det ska vi till Smålandsträffen och träffa massa folk från MB. Jag har faktiskt planerat in en plåtning. Tallee ska sminka och jag ska förvandlas till en alv. Som ni kanske kan gissa så är det alltså ett fantasytema på gång. Ska bli riktigt spännande.

Nu när jag inte fotar naket så kan jag ju faktiskt tänka ut andra typer av sessioner. Närmare jul hade jag tänkt plåta i den balinesiska dansdräkten med tillhörande accessoarer som jag köpte på Bali i somras. Kommer bli hur läckert som helst. Jag är även lite sugen på att testa på fashion. Visst, jag har inte två meter långa ben men allt man saknar kan ju faktiskt fixas i efterhand. Har sett när Jan testade att retuscha mina ben så att de såg mycket längre ut. Ascoolt. Men nu är det alltså fantasytema som gäller. Jag kanske är lite nerdy men jag har alltid drömt om att få fotas som alv. Måste bara få tag på ett par alvöron.


American Style


Jan kunde inte låta bli att snabbretuscha en bild innan vi släppte av Angi på stationen. Sammanlagt har det blivit runt 1 500 bilder i helgen. Och det är så vansinnigt många som blev bra att det kommer bli ett tufft jobb att sålla bort. Han har verkligen att göra för en lång tid framöver. Men jag är så glad att det blivit så mycket fina bilder. Han klagade ju lite förra helgen över att han ville ha något att retuscha och nu har han så det räcker och blir över. Hehe. En av mina favoritsessioner var den jag kallar för American Style. Angelica har verkligen ett klockrent utseende och minspel för just pin up. Ni anar inte hur många knäppa bilder (i bemärkelsen klockrent snygga) hon fått till när hon bara fånat sig. Bara det kommer bli en egen session.

Och nu över till något mer allvarsamt. Jag hade absolut inga problem med att Jan hade hela huset fullt med vackra modeller i underkläder. Han är otroligt professionell och som jag tidigare nämnt är han så pass arbetsskadad att snygga modeller är ungefär lika spännande som en fruktskål. Ungefär. Jag känner dessutom modellerna sen förut så det var ju inte direkt som att ha huset fullt av främlingar. Nej, det jag mådde lite dåligt över var mig själv. Min egen självkänsla har varit rätt låg på sistone. Om det beror på en kombination av nikotinabstinens och den där vanliga kvinnliga fånigheten vet jag inte men ett tag kände jag mig lika snygg som en näve skit.

Jag vet att man inte ska hålla på och jämföra sig men när man är omringad av så mycket vackra skapelser är det svårt att låta bli. Som tur var kunde jag vara öppen med vad jag kände och min älskade pojkvän bankade kärleksfullt in lite vett i skallen på mig. Jag blev påmind om vad som egentligen är viktigt i mitt liv just nu och det är för tillfället inte modellandet. Min fokus ligger på träningen och juridikstudierna. Att tänka på vikt och att bli smal är inte det som är högprioriterat. Jag vet ju att kroppen blir mer tränad när jag kommit igång igen. Felet med mig är att jag är alldeles för otålig. Känner jag mig otränad så vill jag förändra det. So far so good. Jag börjar med att upprätta kontinuerliga och disciplinerade träningsrutiner, men sen gör jag felet att tro att förändringen ska ske över en natt.

Och apropå träning. Ni glömmer väl inte att nästa program av Lust, Svett och Tårar sänds imorgon?



Första snabbretuschade bilden från helgen

Angelica Jansson - American Style

Sista Plåtningen Med Angi


Sista plåtningen med Angelica Jansson aka Posemaskinen.

Slänger upp lite BTS-bilder mellan varven. Enjoy!





American Style





Och sist men inte minst....



Fotografen kan också!

Oh Ah Just A Little Bit


Jag kan ju inte låta bli att lägga upp de sista backstage bilderna. Bara några till. Vilken kanondag det har varit. Tjejerna är så vansinnigt duktiga framför kameran och det är en ren fröjd att se dom in action. För att inte tala om Jan och hans fantastiska ljussättning. Själv har jag haft säkert ett av de bästa jobben man kan tänka sig - insmörjerska. Smorde in modellernas kroppar där det behövdes. Fick beröm av Kela. Kanske borde sadla om till massör istället. Skippa både juristkarriären och poliskarriären. Fast nej. Jag skulle nog tröttna på att knåda andras kroppar. Osäker arbetsmarknad också. Håller mig nog kvar på samma bana.

 

Det ska knådas och smörjas

 

 

Sussi In Action

 

 

Kela & Jan

 

 

Alla Underbara Tjejer

Tack för en fantastisk helg!

 

Och Jan. Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över dig.

Hur mycket jag älskar dig och uppskattar att vi kan göra sådana här roliga saker tillsammans.


Dagen då jag träffade dig var den bästa i mitt liv.

Ska väl ge lite cred till Boel Och Jörgen som anordnade Smålandsträffen.

Utan dom hade vi aldrig fått chansen att bli så här lyckliga.

Över Tusen Bilder


Ja, han kommer definitivt inte vara sysslolös på retuschfronten min älskade norrman. Tror vi kommit en bra bit över tusen bilder. Lätt. Och det är så mycket snyggt. Ni anar inte. Och fler lär det bli för vi är inte klara än. En plåtning kvar med Kela innan vi drar igång grillfesten. Tallee håller på att sminka henne för fullt. Imorgon blir det några fler plåtningar med Angi. Bland annat geek och flaggtema. Den tjejen är ju en maskin. Helt klart en av de bästa modeller jag stött på. Wicked. Slänger upp några fler behind the scenes.

 

Kela visar var skåpet ska stå

 

 

BTS-fotografen (dvs jag) blir fotad av den riktiga fotografen

 

 

Don't mess with Angi!

 

 

Dagens näst sista plåtning - Malin & Kela

 

 

Fullt Hus


Dagens citat står min älskade pojkvän för: Min lägenhet ser ut som en tågolycka. Men så går det när man bjuder hem fem modeller som äger tonvis med smink, kläder, skor och diverse accessoarer. Och jag kan inte annat än hålla med. Vi har ockuperat båda badrummen uppe och nere. Hallen är full med Kelas korsetter och små underkläder, köksbordet har blivit ett extra sminkbord, i sminkrummet ser man inte ens till bordet eller badrumsgolvet för Angis, Tallees och mina kläder har visst exploderat över hela stället. Saker överallt och det är så jäkla roligt. Hahaha. Vi kör på nu i några timmar till. Sen ikväll blir det grillfest och töserna ska gödas. Är så fantastiskt stolt över min pojkvän. En av de bästa fotograferna jag sett in action. Och det säger jag inte bara för att jag älskar honom mer än allt annat i denna värld.


 

Behind The Scene

 

 

Angi In Action

 

 

Kela In Action

 

 

Malin In Action

Behind The Scene


Det blev rätt sent igår. Jag tror att den sista plåtningen avslutades någon gång strax efter midnatt. Tjejerna ställde sig framför kameran på löpande band och blixtarna gick varma. Hann se en skymt av det som fastnade i Jans kamera och jag säger bara en sak - fy satan vad snyggt! Lär bli en hel del att jobba med för min älskade norrman. Och det var ju bara första kvällen under några få timmar. Idag har vi hela lördagen på oss. Innan lunch ska han dessutom iväg och hämta upp ytterligare en modell. Men än så länge är det lugnt i stugan. Fotografen sover och modellerna sover. Bara jag som varit uppe och städat i köket.

Jag har självklart blivit vansinnigt sugen på att fota och Kela har nästan övertalat mig. Hon gav mig några idéer och kanske gör jag ett gästspel i en eller två plåtningar. Vi får se. Är fortfarande inte riktigt hundra. Jag velar fram och tillbaka. Men det skulle vara förbaskat coolt. Posemaskinen Angi var också ivrig att fota, gärna tillsammans med någon. Jag är riktigt kluven. Å ena sidan rycks jag med av modellernas entusiasm och positiva energi, men å andra sidan lyckas jag komma på tusen anledningar till varför jag inte borde ställa mig framför kameran.

Ni undrar säkert varför jag tvekar och jag ska försöka förklara så ni hänger med. Eftersom jag tränar inför tv-programmet för att bygga muskler har min kropp inte direkt förvandlats till modellmaterial. Jag känner mig ur form när det gäller modellplåtningarna men på väg i form när det handlar om den fysiska träningen, vilket är det jag ska fokusera på för tillfället. Att bli stor och stark rimmar illa med pin up där allt gärna ska vara petit och gulligull. Jag känner mig så långt ifrån gulligull som man kan komma. Dessutom tampas jag fortfarande med ovanan att käka en massa kolhydrater. Men vi får se hur dagen artar sig.




Mooremodellen sminkas inför den första plåtningen.



Angi går igenom Kelas medtagna garderob.



Pin Up By Mooremodellen.



Angi hade tagit med sig sex-sju olika peruker som testades flitigt.



Jag lyckades även få en BTS-bild på fotografen in action.



Kaoset i sminkrummet.



En explosion av smink.

Det var allt för den här gången.

Men det kommer fler bilder - var så säker.

At The Mansion


Puh. Brudar, Cava (fast inte för mig) och massa tjejsnack. Härligt att vara här. Darling står i köket och lagar till en smaskig måltid. Det ser ut att bli ett par kvällsplåtningar efter middagen. Själv njuter jag av mitt...kaffe. Japp. Det är vad jag hinkar i mig. Ingen alkohol för mig. Än så länge känns det faktiskt inte så jobbigt. Kommer nog klara av det här. Jag har ju bestämt mig och har många ögon på mig. På bloggen ljuger jag inte. Trillar jag dit måste jag vara ärlig om det. Och än så länge har jag inte fallit för frestelsen. Kan ju inte göra bort mig offentligt. Hahaha.


 

Äntligen framme i Borås.

 

 

Så här ser det ut i sminkrummet när modeller ställt fram kläder och skor.

 

 

At The JM Mansion - Michaela och Angelica.

 

Hjältinnan


Mooremodellen räddade mig precis från en livsfarlig geting som hade letat sig in i bussen och härjade omkring vid fönstret på min sida. Det var nog en rolig syn. Jag slängde mig över på hennes säte i någon typ av fosterställning med händerna över huvudet medan hon kastade sig över getingen och bankade skiten ur den. Första gången drämde hon till den med en rak höger. Jag trodde först att den dött för ingen borde kunna tåla så mycket stryk, men kände en viss osäkerhet när jag inte kunde hitta liket. Och man ska aldrig utgå från att någon är död innan man sett kroppen. Min misstänksamhet visade sig vara befogad. Den levde fortfarande och vässade sin gadd. När jag upptäckte att den fortfarande var vid liv intog jag åter igen min skyddsställning medan Mooremodellen mosade den onda lilla varelsen med en gratistidning. Vilket mod!


Ordning Och Reda


Klockan är snart elva och jag har inte bloggat idag. Det är ju nästintill upprörande. Vad sjutton har jag gjort under morgonen egentligen? Ja, nu kommer jag ihåg. Packat. Städat. Plockat. Grejat. Fixat. Sitter på bussen och inväntar avgång. Mot Borås! Fast först ett stopp i Stockholm. Ska plocka upp Mooremodellen och Tallee. Jag har sjukt mycket packning med mig. Blir ju så när det är plåtning på gång även om jag själv inte hade tänkt stå framför kameran mer än nödvändigt. Som sagt. Jag och Jan kan plåta när som helst. Nu är det de andra modellerna som går före. Kommer bli så förbaskat roligt. Lär bli vansinnigt sugen på att fota, men kan vara riktigt skoj att hålla till bakom kameran också. Inspiration är icke att förringa.

 

I'm on my way, baby!

Så In I Helvete


 

Kär och galen.

Jag älskar dig, Jan! Så in i ......

Vi ses imorgon, darling!

Dagens Citat


Jag älskar min norrman över allt annat. Han är det absolut bästa som hänt mig någonsin och jag tänker leva med honom för resten av livet. När han råkar ut för mina mer eller mindre underhållande humörsvängningar och sätter ner foten älskar jag honom ännu mer. Kanske ligger det något i det han brukar säga. Att norrmän är lite smartare och lite bättre (än oss svenskar). Jag vet inte om det har att göra med hans nationalitet men han vet exakt hur han ska handskas med mig.

Han får mig att vilja bli än bättre människa.
Och det är så man ska känna i en relation. Att man ger varandra styrka att växa tillsammans och i sig själv. Jag kan inte ens beskriva vilken fantastisk man jag hittat så det är ingen idé att försöka. En av de sidor jag älskar allra mest med Jan är hans humor och förmåga att få mig att le när jag känner mig låg. Med glimten i ögat lyckas han alltid pricka in den rätta knappen som får mig att brista ut i gapskratt. Som nedanstående kommentar från en FB-konversation om vilket dåligt humör vi kvinnor kan få ibland...

Norrmannen är van. Hon är otrevlig när hon har PMS, när hon har mens och när hon har ägglossning. Så typ en vecka i månaden hon är trevlig. Och den veckan har hon nu abstinens. Men det är lugnt, hon kompenserar dom få gångerna hon är trevlig.



 

Norsk brytning och det leendet - vem kan låta bli att dra på smilbanden?

Så jävla fin, baby!

What The Fudge


Gaaah. Tiden bara rusar iväg. Jag har gjort allt och ingenting. Kattvakt, handling och nyckeldumpning är avklarat men nu måste jag städa lägenheten och packa. Drar ju till Borås imorgon om det är någon som missat det. Eftersom Mooremodellen, som vanligtvis brukar vara kattvakt, ska med den här gången och plåtas så fick jag springa förbi min kära vän Arbetskollegan med nyckeln. Vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft så snälla vänner som ställde upp med att passa mina små odågor.

Har egentligen massor att blogga om men det har blivit lite info overload i min stackars hjärna. Den jobbar på högvarv med allt intressant jag fått höra idag på terminens i särklass mest intressanta föreläsning. Kommer nog bli svårt för de kommande föreläsarna att klå Johannes Knutssons uppvisning. Den höll på i lite dryg tre timmar men jag skulle kunna suttit kvar och lyssnat i minst tre timmar till. Det säger en hel del. Han fick hela klassens fulla uppmärksamhet. Kände själv hur jag nästan dregglade av kunskapstörst.

FYI - jag håller på att bli tokig. Var tvungen att ringa Sluta-röka-linjen. Det hjälpte att ha någon att prata med som är van vid att höra samma gamla visa om och om igen. Egentligen går det bra för mig eftersom jag inte trillat dit även fast suget funnits där mer än en gång. Okej, jag har förvandlats till en skakig, lättretlig subba med oförutsägbara utbrott men det är ju övergående. Har jag hört. Behöver hitta ett substitut av något slag. Eller en belöning. Har ni några förslag? Det är ju inte som att jag kan belöna mig med ett glas vin eller en drink eftersom jag även slutat dricka alkohol.

Jag skulle må så mycket bättre om jag hade en lättåtkomlig och konkret belöning att tänka på när jag lider av mina abstinensbesvär. Klart jag fattar vad jag kommer vinna i längden på hela den här avhållsamheten. Bättre kondition, bättre träningsresultat, ökat välmående, bättre hälsa och snyggare kropp. För att sammanfatta kommer jag få en grym självkänsla och självförtroende att klara av vad som än slängs i min väg. Men jag behöver belöna mig under resans gång. Jag har bara ingen aning om hur eller med vad. Har ni några tips så tas de gärna emot.


 

Polisens Bruk Av Skjutvapen


Snart dags för den här lilla plugghästen att börja röra sig ner på stan. Tre timmars föreläsning om polisens bruk av skjutvapen och polisens taktik vid demonstrationer. Det är professor Johannes Knutsson från polishögskolan i Oslo som håller i föreläsningen. Väskan är packad med lagbok och anteckningsblock. Förhoppningsvis kan man få lite idéer om uppsatsämne. Har länge varit fascinerad av polisens våldsanvändning så någon speciell vinkel kanske man kan hitta. Nästa vecka ska det i stort sett vara spikat vad man ska skriva om.


A Wake Up Call


Jag har alltid trott att mitt nikotinbehov inte var så farligt. Det kunde ju gå flera dagar innan jag rökte en cigarett. Men jag har börjat inse att jag kanske varit mer beroende än vad jag velat erkänna för mig själv. Först trodde jag att suget jag känt den senaste veckan efter en cancerpinne endast berodde på vetskapen om att jag inte får röka. Att jag lagt av åtminstone de kommande tre månaderna. Nu börjar jag dock märka av de fysiska verkningarna och de är inte det minsta angenäma. Det var faktiskt Jan som ifrågasatte min återkommande huvudvärk och hade han inte gjort det skulle jag nog aldrig kommit på att det kunde ha koppling till min nya livsstil.

Jag har haft migränliknande anfall minst tre gånger den senaste veckan, något som annars inte förekommer ens en gång i månaden. Förutom huvudvärken har jag varit ovanligt lättretlig utan att det kan bortförklaras med de sedvanliga kvinnliga hormonerna. Har inte hittat något hälsosamt substitut för mina abstinensbesvär. Det gäller nog bara att bita ihop och ta sig igenom en vecka till. Gjorde lite efterforskning och tydligen kan besvären sitta i mellan två veckor upp till flera månader, men jag hoppas på den kortare perioden. I helgen måste jag klistra på ett stort leende och inte bita huvudet av mina nära och kära.


 

En Bedrövlig Start


Jag har väl inte haft den bästa starten på dagen. Kommunen anser det fullt rimligt att klippa gräset klockan 05.30. Att vakna av det högst irriterande ljudet av en gigantisk gräsklippare samtidigt som man börjar få migränkänningar kan göra även den mest morgonpigga människan riktigt bitter. Fick proppa i mig mina mediciner och sedan försökte jag somna om. Det gick väl så där. Nu är jag i vart fall uppe och ska försöka ruska liv i mig själv. Självklart har gräsklipparen precis slutat föra oväsen. Jag ska äta lite frukost och försöka hitta tillbaka till mitt normala, glada jag igen. Det kommer, var så säker. Har ju faktiskt väldigt mycket att vara glad över. Imorgon åker jag till Borås igen. För att träffa Jan. Fast i helgen måste jag dela honom med fem vackra modeller, men det gör jag så gärna. Vi anordnar ju den där pinup fototräffen och det ska bli riktigt roligt.  Även fast det inte är tänkt att jag ska stå framför kameran den här gången. Älskar att se Jan in action när han fotograferar eller retuscherar bilder. Han blir väldigt fokuserad och det är så fascinerande att se.


 

Smärtsamt Skönt


God kväll i stugan. Jag håller på att eftersvettas medan middagen puttrar på spisen. Ska lassa i mig kolhydrater för att bli stor och stark. Det där zumba-passet var inte att leka med. Jisses. Min träningsvärk gjorde sig påmind flera gånger men det var bara att bita ihop och köra på. Svettades sjukt mycket. Det bara rann. Vanligtvis brukar jag bara svettas när jag kör spinning. Alltså så där vansinnigt härligt mycket men jag gissar på att det var lite extra ansträngande då jag inte tränat zumba på flera månader. Jag gillar verkligen upplägget på min träning, att den är så varierande. Man hinner liksom aldrig tröttna på en träningsform. Det är bara att köra.


 

Den här posen kan jag inte göra helt smärtfri i nuläget.

Förhoppningsvis slipper jag få återkommande träningsvärk i latissimus dorsi

när jag kört några veckors styrketräning.

 

Den Spillda Mjölken


Jag satt och ältade bestämmelserna om dokumentationsplikt under brottsutredningen i dess skilda stadier tills paragraferna ramlade ur öronen på mig. Klockan fyra kände jag att det fick räcka. Jag gick raka vägen till universitetshuset där det skulle delats ut gratisbiljetter till morgondagens operakväll i hyllning till Jussi Björling. Till min stora besvikelse hade biljetterna redan tagit slut i måndags trots att det i annonsen stod att det skulle finnas tillgängliga fram till timmarna innan föreställningen. Skit också. Avskyr när man sett fram emot något och så rycks mattan undan. Min spontana tanke var vad ska jag trösta mig med istället? En cigg? Icke.

Nåja. Ingen idé att gråta över spilld mjölk som min kloka pojkvän påpekade. Men lite irriterande är det. Har dom gått ut med att biljetterna ska finnas så ska de bannemej göra det också. Blä. Men strunt samma. Nu ska jag snart iväg på zumba. Det blir kvällens träning. Körde rätt hårt igår och jag känner att de där latsdragen verkligen tar ordentligt. Det är muskler som jag tydligen inte använt på länge (om någonsin) eftersom jag redan känner av träningsvärken. Lär kännas ännu värre imorgon. Men jag gillar smärtan. Känns skönt att kunna beklaga sig över en bedrift. Efter träningen ska jag äta mat för en champion. Renskavsgryta med kantareller och kokt potatis. Smaskens!


 

Besviken kinäs.

 

 

Living On The Edge


Guess what? Jag sov till 07.00. Skandalöst. Egentligen har jag ingen tid att passa idag men jag är så ovan med att sova så länge att jag får dåligt samvete, vilket jag definitivt inte ska ha. Så dagens övning blir att inte känna stress över att jag inte står utanför dörren till biblioteket vid öppningstid. På gårdagens seminarie fick jag veta att nästa seminarie inte är förrän om två veckor så jag har verkligen gott om tid. Jag har en föreläsning på torsdag och nästa vecka är det endast uppsatsarbete. Det kommer dock bli lite högre tempo när man väl fått sitt uppsatsämne och måste börja leta material, men än så länge är det alltså relativt lugnt. Vill jag så skulle jag kunna skippa plugget i helgen utan att det är någon fara på taket, men jag tar nog med en bok eller två ändå. Jag har ju en förmåga att kliva upp ganska tidigt och jag vet inte om de andra modellerna är lika morgonpigga. Kan lika gärna passa på att ägna mig åt lite hjärngymnastik på morgonkvisten i väntan på att resten ska vakna.

Nej, nu ska jag äta frukost och sen drar jag till bibblan. Har bokat in en lunch med Miljöjuristen som drar på en liten Asien-tour om knappt en månad. Vill hinna umgås lite med honom innan han sticker. Han ska tydligen vara i Thailand på samma ställe som jag och Jan kommer vara i november, så förhoppningsvis kan man hooka upp därnere. Gud, vad jag längtar till Thailand och till mina svärföräldrar. Har inte träffat dom på evigheter och jag saknar verkligen dom. Jag kommer ihåg första gången jag skulle träffa Jans föräldrar. Var så nervös för jag tycker det är viktigt med familjen och att man kommer överens. Jag visste ju hur starkt jag kände för Jan och ville självklart bli omtyckt av hans familj. Men Jan var aldrig orolig. Han var så säker på att det skulle gå bra och han hade rätt. Jag hade verkligen ingenting att oroa mig för. Det enda jag tyckte var lite pinsamt var att jag inte alltid förstod norskan men nu har jag blivit lite bättre. Tror jag i alla fall. Fast ibland förstår jag inte Jan heller.


 

Något jag inte kan göra avkall på är mitt morgonkaffe.

Och efter-lunchen-kaffe och eftermiddagskaffe.

 

Den Norska Älgjakten


Under älgjakten i Norge ville man förhindra att folk sköt varandra istället för älgarna, så man beslutade att vidta extra försiktighetsåtgärder. Alla jägare skulle till exempel ha en pannlampa på huvudet och dessutom skrika "Jag är inte en älg, jag är inte en älg", för att förhindra alla möjligheter till missförstånd. Detta till trots var det ändå en person som blev skjuten. Jägarna som sköt honom skulle förklara hur olyckan kunde ske:

- Vi trodde han skrek "Jag är en älg, jag är en älg". Säg doktorn, kommer han att klara sig?
- Han hade haft större chanser om ni inte hade flått honom...


I'm On Fire Today


20 minuter styrketräning för att klara chins/pullups (hantelrodd, bicepscurl med stång, exentriska chins, latsdrag och marklyft), 30 minuter spinning och 30 minuter core. Det blev kvällens träningspass och jag kände för första gången på evigheter den där härliga adrenalinkicken man får när man tränar riktigt hårt. Älskar min PT:s upplägg för styrketräningen just för att det är så förbaskat tufft och stundtals riktigt smärtsamt. Fast på ett bra sätt. Imorgon blir det ett pass från PT:ns cirkelprogram samt ett zumbapass på kvällen. Styrkepassen är begränsade till 2 gånger i veckan med minst 72 timmar mellan varje pass. Jag ska helst få in ett cirkeprogram i veckan samt träna andra konditionspass såsom till exempel zumba, spinning och löpning 2-4 gånger i veckan. Jag har att göra med andra ord.

Snart har jag varit officiellt rök-och alkoholfri i en vecka. Ibland har jag känt suget efter den där cancerpinnen, men när det händer brukar jag påminna mig själv om mitt löfte att skippa allt som har en negativ inverkan på min hälsa, träning och mina mål. Så länge jag tänker på det där målet och inte tappar fokus fungerar det faktiskt. Men det är inte alltid lätt. Till exempel så vet jag att det kommer kännas riktigt tufft i helgen vad gäller alkoholbiten. Lättast vore om man hade en riktig legitim orsak till att inte dricka. Som till exempel graviditet. Då slipper man få frågor eller påtryckningar. Men där är jag inte än på många år. Så jag får bara bita ihop och förbereda mig på att folk lär hetsa lite grann. När människor blir en aning på pickalurven vill dom gärna att alla andra också ska vara det.


 

1:a veckan.

Ja, än så länge är mina så kallade biceps inte mycket att hurra för.

Men efter tre månader ser man förhoppningsvis lite resultat.

För att peppa mig extra mycket och förhindra att jag fuskar med träningen

så börjar jag med fotodokumentation.

Detta är alltså utgångsläget för mina taniga biceps.

 

Ännu En Lång Dag


Möte med basgruppen om ett par timmar. Seminarie fram till fyra i eftermiddag. Spinning och corepass på kvällen. Jag kommer stupa i säng när dagen är slut. Har mycket att göra de här få dagarna jag är i Uppsala. Trots att det blir mycket plåtningar nästa helg (fast inte för mig då jag kommer agerar fotoassistent samt smörja in modellerna med babyolja när det behövs) så måste jag styra upp mina studier och ligga i fas. Fördelen med att hela tiden ha fullt upp är att dagarna går förbaskat fort. Förhoppningsvis. Om tre dagar drar jag till Borås igen. Gött.

You Take A Piece Of Me


Every time you go away you take a piece of me with you. Då har man fått utlopp för sina känslor ikväll. Hyrde en romantisk komedi och köpte ett gäng färska kräftor. Film och god mat är den bästa medicinen om man känner sig deprimerad. I vanliga fall hade jag köpt en fet påse saltlakrits men eftersom jag bara får mina 100 gram lakrits när det verkligen är kris så bestämde jag mig för att spara på det. Egentligen är jag inte deprimerad på riktigt. Jag har ingenting att vara ledsen för. Jag bara saknar honom så mycket. Jag är den lyckligaste tösen på denna jord men ändå kan jag känna mig så djupt olycklig när jag inte är tillsammans med min älskade norrman. A heart feels what it feels. Känslor är varken logiska eller rationella. Men de gör oss levande. Mänskliga. Och väldigt känslosamma.


 

 

Torn Between Two


Nu är jag hemma i Uppsala. Och det känns så jävla konstigt. Vill egentligen inte alls vara här. Jag tror att jag försökt förklara för er hur jag känt mig den senaste tiden över att vara i Uppsala när jag samtidigt vet att jag kommer flytta i samma sekund som min kurs är slut. Det känns som om jag bara står och stampar. Ju fler gånger jag åker fram och tillbaka till Borås desto otåligare blir jag. Kan inte månaderna gå lite fortare? Jag vill inte vara kvar här längre än nödvändigt. Men tills det blir dags att ta sitt pick och pack och dra från den här lilla hålan är det bara att bita ihop. Fortsätta leva livet som en nomad. Flänga kors och tvärs över landet. Urk.

 

Baby, jag älskar dig. Vill vara med dig hela tiden!

Andra Avsnittet - Fystester




I andra avsnittet får vi deltagare gå igenom fystester och för min del innebar det

en obehaglig överraskning som nästan fick mig att börja grina av nervositet.

Nära Döden


Nu rullar andra avsnittet av tv-programmet Lust, Svett & Tårar. Och i detta avsnitt var jag riktigt nära på att bjuda på tårar fast jag försökte verkligen dölja det med ett leende. Ni får själva avgöra om jag lyckades lura er eller om det faktiskt går att se hur livrädd jag var. Eftersom internetuppkopplingen på bussen är kass klarar datorn inte riktigt att lägga upp videoklippet i min blogg, men jag ska försöka göra det senare. Under tiden kan ni klicka HÄR för att komma till andra avsnittet. Glöm heller inte att läsa min träningsdagbok.

Utdrag ur Sussi träningsdagbok:

Blodsmak i munnen, mjölksyra i låren och nära till tårar. Vad sjutton har jag gett mig in på? Det var den första tanken som for genom mitt huvud efter veckans träningspass. Den första av många. Jag stod inför mitt livs utmaning och det fanns absolut ingen återvändo. Under passet med vår personliga tränare Joel fick vi testas både vad gällde konditionen samt styrkan. Det blev en ordentlig genomgång av hela kroppen med benböj, armhävningar och diverse magövningar. Muskler jag knappt ens visste att jag hade gav sig till känna och det tog inte lång stund innan hela kroppen värkte...

För fortsatt läsning - klicka HÄR.

Väntar Med Spänning


Om några timmar sänds det andra avsnittet av Lust, Svett & Tårar. Jag har inte sett det avsnittet men vet att det kommer bli rätt jobbigt att se. Kan inte blogga för mycket om det för jag vill inte spoliera för er, men sen ska jag väldigt ordagrant beskriva den ångest jag kände. Internetuppkopplingen på bussen kan vara lite tveksam så vi får se om jag kommer kunna se avsnittet eller om jag måste vänta tills jag är hemma. Förhoppningsvis havererar inte internet innan jag hunnit se det. Helst ett par gånger om.

Som ni förstår så sitter jag på bussen till Uppsala. Känns konstigt. Spelar ingen roll att jag ska tillbaka till Borås på fredag, det gör ändå lika ont att åka ifrån Jan. Jag avskyr det. Men tiden går fort när man har ett hektiskt liv. Och om fyra månader kommer jag aldrig behöva lämna honom. Då kommer jag somna i hans famn varje kväll och vakna upp varje morgon. Att se honom le i sömnen när jag viskar i hans öra att jag älskar honom gör mig obeskrivligt lycklig. Har aldrig längtat så mycket efter något förut som att få bli sambo med Jan.


 

Den Första Prövningen


Jisses, vad mycket man fått gjort idag. Först trodde jag inte att jag skulle hinna allt på listan men i stort sett det mesta är avbockat. Finns lite kvar att göra men det går att sköta hemifrån. Åker till Uppsala tidigt imorgon bitti. Det har varit en fantastisk helg. Jag har inte varit så aktiv på bloggen men jag har faktiskt inte haft tid till det. Men det blir nog andra bullar när vardagen kickar igång igen med plugg och träning. Då behöver jag bloggen som ett litet bollplank.

Nu börjar jag få huvudvärk. Har suttit och skrivit infobrev till modellerna som kommer nästa helg till min och Jans fototräff. Jag tror jag fått med det mesta. Sen passade vi även på att komponera ihop ett litet brev till grannarna så de är förvarnade ifall ljudnivån skulle bli lite hög. Fem modeller (och en norrman) kan säkert väsnas en hel del efter lite cava. Räknar inte med mig själv för jag kommer hålla mig spiknykter. Fast jag väsnas i och för sig rätt bra ändå. Hahaha.

För mig kommer det dock bli en prövning. Den första av många. Ingen alkohol och inga cigaretter. Jag känner suget efter en cigg så fort jag kliver ut på balkongen, men jag försöker inte tänka så mycket på det. När lägenheten kommer vara full med folk som skålar och tjoar vet jag med mig att det kommer bli tufft att motstå alkoholen. Men jag har gett mig fan på att avhålla mig från allt som inte är bra för min kropp. Så är det bara. Jag tänker inte låta mig besegras av mitt svaga psyke.


 

Jag som älskar Cava...

 

 

Men det kommer alltid finnas Cava så jag missar ju ingenting....

Manga-Sussi Goes Big


 

Inte alla som har en 2.5 meter hög bild på sig själv i vardagsrummet.

Darling håller på och sätter upp den.

Så Mycket Att Göra


Och så lite tid. God morgon på er. Darling ligger bredvid mig och sover. Jag låter honom sova ut för han jobbar ju som en gnu i veckorna. Det är bara jag som tycker om att gå upp okristligt tidigt ibland utan någon särskilt anledning, även på helgerna. Men det är mysigt att fortfarande ligga kvar i sängen. Laptop is da shit. Så fort han har vaknat blir det frukost och sen måste vi ta tag i dagens väldigt fullspäckade att-göra-lista. Vi har en hel del att planera inför nästa helg, sen ska det grejas i lägenheten, jag måste plugga några timmar och Jan ska jobba klart med lite bilder.

Inte bara att ligga kvar i sängen hela dagen och lata sig. Men så länge jag får vara tillsammans med mannen jag älskar spelar det egentligen inte så stor roll vad vi gör. Jag åker hem imorgon. Det känns inte lika jobbigt eftersom jag kommer tillbaka på fredag. Är äckligt nöjd över att jag och Jan har något uppbokat varje helg tre veckor framöver. Då behöver man inte gå och fundera över nästa gång man ses. Nej, nu ska jag stänga ner en stund och gosa ner mig i sängen och pussa på en norrman. Toodles.


 

 

Hello Kitty


Gissa vem som köpt nya hörlurar?



Och kan ni gissa vilket märke?



Hello Kitty of course!



Som matchar Hello Kitty- tröjan jag fick av min pojkvän igår



Hur gammal jag än blir kommer jag alltid älska Hello Kitty

Och kan ni gissa vem som köpte rosa Hello Kitty - lakan till mig?

Jag har världens bästa pojkvän! Woohooo!

Visst Finns Mirakel


Jippie-kay-ey! Jag kunde gå ner för trappan imorse utan problem. Visst känns det i benen att man var ute och tränade igår, men inte alls lika smärtsamt som jag hade föreställt mig. Ska förvisso inte ropa hej än för det kan kännas värre imorgon, fast idag blir det i alla fall inga problem för mig att röra mig utomhus. En spännande fotoutställning väntar i Borås och om vädret inte blir alltför bedrövligt ska vi ta en tur till Djurparken också. Det var allt jag hade att komma med för stunden. Återkommer säkert senare ikväll. Nu ska jag njuta av en heldag med kärleken. Tjingeling.

Almost To The Limit


Jag är oerhört tacksam att Jan var med mig när jag var ute och tränade idag. Han höll lite koll på mig och då menar jag inte bara att han spanade in mig när jag gjorde diverse spänstiga övningar medans jag stönade som en vuxen karl. Nej, han sa stopp när det började märkas att jag var på väg att ta ut mig alldeles för mycket. Jag har en tendens att nästan träna sönder mig själv de första träningspassen. Efter ett träningsuppehåll på två månader kan jag faktiskt inte förvandlas från soffpotatis till atlet över en natt. Det måste få ta sin tid och det kommer ta sin tid att träna upp det jag tappat och bli ännu starkare, men med vilja och målmedvetenhet kommer jag nå dit en vacker dag. Men inte imorgon. Och inte i övermorgon. Men en väldigt vacker dag efter mycket svett, smärta och tårar kommer jag vara i min absoluta toppform.

Idag sken solen i Borås och jag började träningspasset med väldigt lätt jogging. Nästa så lätt att man säkert skulle kunnat powerwalka ifatt mig. Efter att jag blivit lite varm i kläderna var det dags för 100 meter utfall. Jan gick i förväg och mätte upp avståndet och sedan var det bara för mig att sätta igång. Jag fick en puss efter halva sträckan. Efter utfall fortsatte jag med lätt jogging. Nästa "paus" bestod i 40 stycken knäböj så snabbt jag kunde fast fortfarande tekniskt korrekt. Det blev en hel del stånkande, stönande och frustande. Vid det här laget började mina ben att darra så jag fick sakta ner på tempot. Går ju inte att träna om benen inte ens bär.

Efter halva rundan kom vi till en liten träningsstation med ställningar för att göra bland annat pullups och situps. Jan kunde utan svårigheter göra pullups. Jag däremot är inte riktigt där ännu, men jag sa till mig själv att en dag ska jag kunna göra åtminstone en pullups på den där ställningen. För min del blev det situps. Magen är ändå i hyfsat bra form trots att tempot kanske inte var lika högt som tidigare. På sista omgången utfall började benen att darra riktigt rejält och när jag var klar med mina 100 meter sa Jan vänligt men bestämt att det fick vara nog. När man börjar bli så trött att man inte kan göra utfallen ordentligt är det bättre att spara på krutet tills nästa träningspass. Vi promenerade den sista biten hem. Sammanlagt var vi ute drygt en timme och jag kan känna mig riktigt nöjd över dagens träning.

Träningsvärk - bring it on!


 

Baby, du och jag är ett sjuhelsikes grymt team.

A dream team!


Bara Dumheter


Tanken är alltså att jag snart ska bege mig ut i motionsspåret med Jan och köra dagens träningsprogram. Eftersom jag hade flyt i pluggandet tidigare under dagen så körde jag på och avvaktade tills nu för att få sällskap ute i skogen. Sitter redan ombytt i träningskläder och väntar. Blåser som tusan utomhus men jag har riktigt bra kläder från Craft som skyddar mig mot regn och rusk. Inget dåligt väder - bara dåliga kläder. Det är väl så man säger? Kanske är det bara dumheter att träna den enda delen av kroppen som jag inte har ont i (benen) men det måste göras. Ikväll kommer belöningen. Filmmys och grönsaksstavar med guacamole.

Hoppas jag kommer upp ur sängen imorgon bara. Jag och Jan ska ju på den där fotoutställningen. Sen hade vi tänkt göra ett andra besök på Borås Djurpark. Fullspäckad lördag med andra ord. Söndagen kommer ägnas åt bildretuschering (för Jans del) och polisrättsplugg för min del. Måste göra tisdagens seminarieuppgift som jag förvisso redan påbörjat och kommit ganska långt med. Dessutom måste vi sätta oss ner och planera nästa helgs pinup-träff, styra upp var modellerna ska sova, vad man bör ta med sig och vad för mat vi ska bjuda på. Tur att jag åker hem på måndag morgon så vi får en extra natt tillsammans.


 

Ett mellanmål som min dietist rekommenderade.

Finns bland barnmaten.

All About Pin Up


Jan konstaterade igår att det nästan är som på den gamla goda MB-tiden om man ser till hur mycket feedback vi fått för vår senaste pinup-session. Väldigt mycket kommentarer. Fantastiskt roligt. Jag blir så inspirerad och peppad att ställa mig framför kameran igen. Suget efter fler modellplåtningar får mig att bli än mer beslutsam vad gäller min kost och träning. Istället för att fokusera på dåliga känslor har jag en förmåga att omvandla det negativa till något positivt. Att grotta ner sig och tycka synd om sig själv är okej för en stund, men drar man ut för länge på det blir det bara jobbigt för en själv och omgivningen. Man mår så mycket bättre och man får andra att må bättre ifall man kan se positivt på en svår situation. Lika mycket som det är träning för kroppen är det träning för mitt psyke och tänkande.

Intresset för modellandet kommer alltid finnas där och lär knappast dö ut i första taget. När man får positivt bemötande för det man skapat vill man definitivt inte lägga allt på hyllan. Man blir snarare utmanad att bli ännu bättre. Jag lär nog leka modell tills jag blir gammal och grå. Det är ju så roligt och särskilt när man kan delar intresset med sin kärlek. Mycket praktiskt. Jag får hela tiden nya idéer för diverse olika plåtningar och inte bara pin up, men jag lagrar dom i skallen och får ta fram dom när jag är i mitt livs bästa form. Förhoppningsvis innan årsskiftet. Sen ska jag göra allt för att behålla min förhoppningsvis mer hälsosamma livsstil. Bara för att jag är på så bra humör idag bjuder jag på en av mina absoluta favoritbilder.


 

 

 

The Happiest Girl In The World


Trots att jag inte kan lyfta armarna över huvudet på grund av en horribelt smärtsam träningsvärk i latissimus dorsi är jag den lyckligaste tösen på denna jord. Jag kom fram till Borås vid åttatiden igår kväll och var hungrig som en varg. Efter att jag tryckt i mig ett par bananer åkte vi till ICA och handlade en riktig festmåltid. Träningsvärken hade redan börjat kicka in under bussresan och blev värre under kvällen. Tänkte inte så mycket på det när vi åt grillad biff och ugnsbakade potatisklyftor med rotfrukter, men när det blev dags att krypa till sängs var smärtan nästintill olidlig. Min kära pojkvän säger då sanningsenligt - det blir värre om ett par dagar. Jippie.

Nu är darling på jobbet och jag har brett ut mina böcker på köksbordet och plöjer igenom Polislagen med tillhörande lagkommentarer. Det blir mycket plugg för mig i helgen men det är som det brukar vara. Innan lunch tänkte jag göra en paus i studierna och bege mig ut i motionspåret. Jag hade planerat att köra ett cirkelprogram som bestod i utfallssteg och björngång, men min träningsvärk är så fruktansvärd att jag måste avvakta med björngången och ersätter den med knäböj istället. Jag kan verkligen inte kräla på alla fyra för jag skulle falla platt på marken om jag stödjer mig på armarna. Visste att jag var sjukt otränad efter semestern men det här är ju löjligt. Fast desto mer peppad blir jag att hitta tillbaka till formen igen.


 

Tonight I'm F*ckin' You


On the road again. Har nästan saknat den här bussen och den sju timmar långa färd jag har framför mig. Spotify är igång och jag poppar Enrigues låt Tonight I'm Fuckin' You på högsta volym för att stänga ute diverse ljud och oljud från resten av mina medpassagerare. Jag gillar lugn och ro eller oväsen som jag själv kan kontrollera. För tillfället är det perfekt bussväder - ösregn. Men som Jan så klokt påpekade kommer väderövergången  då inte bli så stor när jag väl är framme i Borås. Regn är helt okej så länge man slipper bli blöt och när man inte ska göra någon aktivitet som förutsätter fint väder. Regnkläderna är i alla fall nerpackade och jag måste tacka Craft (som sponsrade oss med alla träningskläder i tv-programmet) för deras vattentäta träningskläder. Grymma!

Jag var faktiskt tvingad att ta en taxi från lägenheten till bussen, dels för att jag hade så sjukt mycket packning och dels för att min dataväska inte är vattentät. För första gången någonsin fick jag en taxichaffis som inte sa ett enda ord på den korta resan. Varken hej eller hej då. Jag gissade på att han kanske hade en dålig dag. Annars brukar jag alltid få pratglada chaufförer som mer än gärna småpratar om ditt och datt. Ni får ha överseende med att jag kanske kommer blogga överdrivet mycket nu när jag sitter fast på den här bussen. Den enda jag kan konversera med är ju mig själv och av någon konstig anledning känner jag mig ganska pratglad idag. Visst skulle jag kunna ringa upp någon och prata bort en timme på mobilen men jag avskyr att prata i telefon offentligt.

 

Bjuder på en favorit i repris.

Fröken Superpepp


Grymt styrkepass imorse med min PT. Vi körde lite över en timme och jag kommer definitivt få träningsvärk imorgon men det känns så fantastiskt härligt. Ska komma ihåg att köpa gymhandskar för jag lär få feta blåsor av alla chins/pullups-övningar jag måste göra. Jag har fått ett sinnessjukt tufft träningsschema och nu är det bara för mig att köra på. Tre tuffa månader har jag framför mig och jag känner mig superpepp. Tack Dietisten och PT:n som fick mig att hitta tillbaka till träningslusten. Det behövdes inte mer än ett seriöst snack och en ordentligt genomgång av diverse styrkeövningar för att jag skulle få tillbaka lusten. Sen att jag klargjort för nära och kära hur det ligger till har underlättat ofantligt mycket. Jag har så mycket stöd nu från alla att jag är övertygad om att jag kommer fixa biffen. Nu ska jag duscha och sen börjar det bli dags att röra på sig. Mot Borås och kärleken!


 

Just nu känner jag mig som den lyckligaste tösen på denna jord!

Hmm, det är jag nog också.

Ain't No Other Man







I don't know what you did boy but you had it
And I've been hooked ever since

You are there when I'm a mess
Talk me down from every ledge

Give me strength, boy you're the best
You're the only one who's ever passed every test

Ain't no other man can stand up next to you
Ain't no other man on the planet does what you do

You're the kind of guy a girl finds in a blue moon
You got soul, you got class, you got style with your bad ass

We'll Be Alright




This is my current theme song - makes me feel like there's no problems in the world.

Where Is The Love


Kärleken är 50 mil bort i Borås men vid den här tiden imorgon ligger jag och gosar i hans famn. Äntligen. Vi har pratat om mitt beslut att inte röka, dricka alkohol och äta chips och det känns otroligt skönt att ha ett sådant underbart stöd i Jan. Så fort jag tog upp chipsbiten så föreslog han genast grönsaksstavar och guacamole - något som jag verkligen älskar. Under de helger jag är hemma hos honom blir det inget inköp eller ätande av chips. Alkoholbiten behöver han så klart inte följa. Jag lider inte ifall han dricker ett glas eller två. Det han helst föredra är rödvin eller öl, något som inte riktigt är mina favoriter. Däremot skulle jag nog sucka längtansfullt om han ställde sig och blandade en GT, men eftersom vi kommit överens om att stötta mig i detta så vet jag att han inte kommer göra det. I alla fall inte när jag ser på. Hahaha.

Väldigt viktigt att familj och vänner runt omkring är med och stöttar. Att dom skippar det där snacket om att man måste kunna unna sig någon gång ibland. Visst kan man det men inte i min situation. Inte när jag har en deadline på tre månader. Jag kan unna mig efter att jag nått mina mål. Tills dess vill jag inte göra saker mot min egen kropp som motverkar alla mina målsättningar eller får mig att må dåligt. För mig är det lättare att klara utmaningen om jag inför noll tolerans. Alla fungerar olika och jag tror jag hittat mitt sätt. Hitills har jag bara fått positiv respons och mycket pepptalk vilket känns superskönt. Fick frågan om jag inte kommer tycka det blir jobbigt. Visst kommer det kännas tufft men det handlar ju egentligen om att säga ett enda ord - nej.



 

En vacker dag ska jag ha den här kroppen igen.

Det Var Då Själva Fan


Ska jag säga hur jag känner mig just nu? Ja, det ska jag för jag tycker inte om att ljuga på min blogg. Mår jag piss så säger jag det och mår jag som en prinsessa så säger jag det med. Just i denna stund känner jag mig gråtfärdig. Vet ni varför? Nej, inte jag heller. Det är det som är charmen med helvetesveckan och tillhörande hormonkaos. Att man känner sig tvungen att ta till lipen utan någon som helst anledning. Självklart började den idag. Som tur var har jag världens underbaraste man som alltid får mig att le genom tårarna. Han daltar inte med mig utan säger bara det jag behöver höra, som han förvisso alltid gör oavsett vilket humör jag är på - att han älskar mig. Både han och jag vet att mitt sinnestillstånd är övergående så det är egentligen ingen idé att bekymra sig över det. Jag behöver bara få skriva av mig lite.

Hoppas jag inte börjar grina under träningen med PT:n imorgon. Det vore verkligen pinsamt. Jag har fått för mig att män som inte råkar vara ens pojkvän eller väldigt nära vän blir ganska illa till mods av en gråtande kvinna. Har inga som helst belägg för det antagandet. Nåväl. Jag ska inte måla fan på väggen. Kanske mår som en prinsessa imorgon. Det är ju inte alltid jag blir ett känslomässigt vrak. Förra gången som mina hormoner hade party i min kropp blev jag mer åt det hysteriskt tokiga hållet och min roade pojkvän efterlyste en psykolog för hans flickvän hade blivit galen. Hahahaha. Ja, det är inte lätt att vara kvinna och det måste vara sjukt underhållande att vara man och kunna betrakta spektaklet. Vi kvinnor är sannerligen ett underligt släkte.


 

Ett underligt släkte

Noll Tolerans


Jag har precis haft möte med Dietisten. Om ni bara visste hur många gånger jag var nära på att börja gråta, inte för att hon var hård eller elak utan för att jag kände mig allmänt usel och värdelös (och sen är det dessutom en särskild tid i månaden så alla mina känslor tycks löpa amok). Det blev en hel del uppvaknanden för mig . Jag behövde verkligen det där mötet. Jag har ju haft svårt att komma tillbaka till regelbundna måltider och ordentliga träningsrutiner. Nu fick jag pushen jag behövde för att hitta vägen till ett bättre liv. Imorgon klockan nio ska jag träffa min personliga tränare. Då hoppas jag få lite bättre struktur på träningsbiten.

Det första som vi klargjorde på dagens möte var mina mål och vad jag behövde få ordning på:

1) Löpningen (för polishögskolan)

2) Regelbundna måltider inklusive mellanmål (för att orka träna och plugga)

3) Vikten (gå ner de kilon jag lagt på mig över sommaren)



För att uppnå ovanstående punkter krävs det att jag gör avkall på vissa saker. Åtminstone fram till november/december då den sista inspelningen ska ske. Därefter blir det nya samtal om hur man ska gå vidare i livet. Men just nu är det tre månaders riktigt hälsosamt leverne och om man ser till det stora hela är tre månader ingenting om man jämför med resten av livet. Om jag får ordning på de två första målen kommer det tredje målet uppfyllas utan problem. Vad som gäller nu är alltså noll tolerans mot en del saker jag unnat mig under alltför lång tid.

De nya förhållningsreglerna:

- Ingen rökning

- Ingen alkohol

- Ingen chips


Vad jag kunde få om jag och Jan till exempel sitter och tittar på film någon helg är 100 gram saltlakrits. Det är min enda lilla grej som jag inte kunde göra avkall på och den mängden kommer inte påverka mina mål om jag skulle köpa det någon gång ibland. Men det andra existerar inte längre i mitt liv från och med i dag och tre månader framåt. Jag kommer få förklara många gånger om för folk som inte förstår varför jag tagit det här beslutet. Det här gör jag för min egen skull. Ingen annan kan sätta sig in i min situation eller vet vad jag känner och hur jag mår. Jag behöver det här för att må bra och nå mina mål. And let's face it. Det är knappast några bra saker jag har bestämt mig för att skippa.

Jag har ett önskemål till mina nära och kära som läser denna blogg. Respektera mitt beslut. Ni behöver inte förstå det utan bara acceptera att det är så. Jag vill heller inte att ni frestar mig i onödan eller försöker övertala mig att bryta mot mina regler. Inte för att jag tror att jag kommer ha svårt att säga nej, utan för att det bara känns onödigt. Att bli pressad till något man beslutat sig för att avstå väcker bara dåliga känslor. Det kommer alltid finnas fler fester och det kommer alltid fler semesterresor. Man måste ju för bövelen kunna njuta av livet utan alkohol och cigaretter. Åtminstone under tre ynka månader.

Så Mycket Bättre


 

Jan har retuscherat om den sista pin up bilden.

Han är helt fantastisk, min älskade man!

Jag blev eld och lågor när jag såg vad han hade gjort.


Nedan ser ni hur bilden såg ut efter första retuschen.

Visst är den översta bilden snäppet coolare?

 

Det Fina Mottagandet


Riktigt glad över det fina mottagandet jag och Jan fått på MB för vår senaste modellsession. Det är fantastiskt roligt att läsa alla kommentarer och höra vad folk gillar för retusch. Mer tecknat åt folket tycks den övergripande åsikten vara. Och det kommer jag definitivt ställa upp på igen. Men först har vi pin up helgen som närmar sig med stormsteg. Jag och Jan ska sätta oss i helgen och planera. Sen kommer jag skicka mail till de modeller som anmält sig till träffen så de har all praktiskt information som behövs. Lär bli en fantastiskt trevlig tillställning.

Men Chilla Lite Va


Sex timmars i princip non stop tokmatande av polisrättsliga spörsmål. Vi var dock en hel del och harvade i allehanda lagar, förordningar och föreskrifter. En trevlig, välbekant djungel av rättsliga regler. Första seminariet avklarat - seven more to go. Jag skulle väl påstå att det gick alldeles utmärkt. Gruppen är skön och vi genomförde en strukturerad noggrann genomgång av vår uppgift. Den enda lilla störning som inträffade under seminariet kom från en sån där som alltid tycks finnas i alla klasser. Totalt humorfri. Helst av allt ville jag bara ruska om vederbörande och säga att det inte är något fel i att slappna av en aning. Bara för att vi läser juridik behöver man inte ta allt så jävla allvarligt. Tur att jag själv är en sådan avslappnad människa som inte blir förnärmad av skämtsamma formuleringar. Fast det finns väl en anledning till varför vissa är känsligare än andra så jag ska väl inte helt döma ut personen. Bara lite grann.

Man Blir Lite Sugen


Jag blir så sugen på att fota när jag klickar omkring på mina modellvänners bloggar och läser om roliga plåtningar. Men jag suckar lite uppgivet och konstaterar att jag varken har tid eller möjlighet. Måste fortsätta fokusera på det som är viktigast i mitt liv just nu. Juridiken och träningen. Och Jan förstås. När jag fått stenhårda rutiner kanske jag kan börja spåna på lite framtida photoshoots. Men det kommer nog inte ske förrän någon gång efter jul. Nåja. Bara att köra på som jag hitills gjort. Igår var jag dessutom på Sats och körde spinning och core för första gången sedan efter semestern och min envisa mördarförkylning. Kändes så jävla bra. No more soffpotatis. 


And Off We Go


Ska på första basgruppsmötet klockan 10. Vi är först ut att redovisa vår lösning på uppgiften vi fått till dagens seminarie som behandlar polisrätt med fokus på allmän ordning. Som det så fint formuleras i uppgiften så ska varje grupp göra en allsidig rättslig analys som inte skall begränsas till rent förvaltningsrättsliga aspekter. Gruppen ska även formulera en egen rättslig frågeställning som lämpar sig för en avslutande, gemensam diskussion i seminariegruppen. Spännande. Eftersom vi inte riktigt vet hur mycket tid vi behöver så tog vi hellre lite för mycket än för lite, i alla fall så här i början. Sen ligger seminariet alldeles vid lunchtid och det vore ju trevligt att hinna med lite mat så man orkar hänga med i tre timmar. 

Direkt efter seminariet blir det till att ila hem och göra sig klar för min brorsdotters födelsedagsfirande. Två år fyller den lilla busungen. Av tips från min kära bror så har jag inhandlat en rosa Barbapappa. Stod faktiskt och funderade på det innan jag fick veta att tösen älskar Barbapappa. Hade lite svårigheter där ett tag att komma på vad man köper till en 2-åring. Alla roliga leksaker är ju för barn över 3 år. Men jag tror nog det blir bra med den här mjuka, tjocka lilla figuren. Nästa gång, kanske till jul, kan man köpa ännu en. Fanns ju hela familjen. När jag kommer hem, vilket nog blir senare ikväll, ska jag köra ett av PT:ns träningsprogram. Jag har en lång och händelserik dag framför mig.


 

Om två dagar är jag på väg till Borås och Jan. Wohoo!

Fröken Ljushuvud


Jag kan vara väldigt virrig så till den milda grad att folk lite skämtsamt undrar hur sjutton jag klarat av fyra års juridikstudier. Det undrar jag faktiskt med ibland. Men som en väldigt älskad person sa - Sussi har bara lite otur när hon tänker. När Jan inte kan sova händer det att han sätter sig framför datorn och jobbar med bilder. Jag fick se en underbart skämtsam bild på mig själv när jag vaknade imorse. Det är först nu på kvällen som jag inser att den lilla glödlampan faktiskt inte lyser så starkt som den borde. Eller är den överhuvud taget tänd? En pik kanske på min tankspridda hjärna? Hahaha. Hur som helst. Jag älskar när Jan skapar roliga och inte fullt så seriösa bilder. Sovsäcksoverallen är och kommer alltid vara en storfavorit.


 

Lägg märke till dom söta små pingvinerna som står och gosar till vänster i bild.

 

Pin Up Your Life


Vad sägs om en kolossalt grym bild från den oförskämt begåvade fotografen Jan Monsen? Nu ligger det uppe en ny session på MB som ni kan kika på och lämna ett litet fotspår. Klicka HÄR för att komma till bilderna. Som vanligt är det bara MB-medlemmar som kan skriva kommentarer och betygsätta. Självklart blev det pin up för hela slanten men med rätt varierande retusch på de tre olika bilderna. Från riktigt tecknad känsla till lite mindre  tecknat och den senaste bilden (som ni kan se i detta inlägg) var nog den med minst pin up retusch. Nästan åt glamourhållet vilket egentligen inte alls är Jans genre, men eftersom jag älskar glamour så är jag eld och lågor över sista bilden. Fast jag gillar så klart alla men på olika sätt. Tidigare reflekterade jag inte så mycket över pin up genren för jag var rätt insnöad på glamour, men nu älskar jag mig själv som tecknad.

Jag har faktiskt blivit rätt skadad av att vara tillsammans med Jan. Skadad i betydelsen kräsen. Särskilt när det gäller fotografer. Nu har jag visserligen för stunden lagt mitt intresse på hyllan, men redan långt tidigare började jag så sakteligen omvärdera min inställning till nya samarbeten med för mig okända fotografer som inte har en särskilt imponerande portfolio. Eller som inte har någon portfolio eller bilder alls att visa upp. Det blir kalla handen direkt. Varför skulle jag fota med någon som ger mig kassa bilder när jag lika gärna kan fota med Jan eller någon annan jag jobbat med förut och få asgrymma bilder? Jag vill inte lägga min alltför dyrbara tid på att få inte ens medelmåttiga modellbilder till min portfolio. Senaste fototräffen jag var på blev en fotograf lite tjurig för att jag sa nej till en plåtning då han inte kunde något om retuschering och heller inte hade möjlighet att visa upp några bilder han tagit. Vill man öva så får man öva på en annan modell och definitivt inte på mig i underkläder.

 

Pin Up By JM

Första Avsnittet


Om videoklippet skulle hacka på min blogg så kan ni testa att titta direkt på 24unts hemsida.

Eller så låter ni det bara ladda ett tag. Verkar vara många som tittar ikväll.


Klicka på länken --> www.24unt.se/lustsvettochtarar



Första avsnittet - lär känna oss deltagare.

Den Lyckliga Soffpotatisen


Det känns lite lustigt men samtidigt väldigt roligt att se sig själv i tidningen. De valde en bild som fullkomligen utstrålade glädje trots att jag i fotoögonblicket väger in mig. Men sen har hela resan inneburit så otroligt mycket skratt och leenden så bilden speglar verkligheten på ett väldigt passande sätt. Jag är minst lika förväntansfull som många andra av att följa min egen och de andra deltagarnas hälsokamp. Och striden är långt ifrån över. Vi tränar alla på egen hand fram till det sista uppföljningsprogrammet i november/december. Och för min del behöver jag bli peppad på nytt. Som det framgår så fint i intervjun - Sussi har varit i toppform flera gånger och sedan tappat allt när hon blivit kär och gått från träningsentusiast till lycklig soffpotatis.


 

Om sanningen ska fram var jag inte helt beredd på en sådan stor bild.

Trodde att det bara skulle vara en liten notis i tidningen.

 

 

Dagens UNT

Att Längta Sig Fördärvad


Fyra dagar kvar till Borås. Jag längtar ihjäl mig. Att äntligen få kramas och mysa med min älskade norrman. Känns skönt att veta att vi kommer ses varje helg hela september. Först nu i helgen, efter det är det pin up träffen, sen är det 30-års fest i Enköping och slutligen kräftträff/fototräff i Mariannelund. Roliga grejer. Oktober kommer bli desto tyngre men det ska jag inte tänka så mycket på. Då är det hög växel både vad gäller polisrätten, träningen och jobbet. Men en månad går fort och sen har vi två veckor i Thailand. Jippiedoo!


 

Ett litet kollage över några bilder som Jan tagit.

Jag är så otroligt stolt över honom.

Han är definitivt en av de duktigaste fotografer jag vet.

Och det säger jag inte bara för att jag älskar honom över allt annat.

 


Are You Ready?


Imorgon smäller det - då är det äntligen premiär för tv-programmet Lust, Svett & Tårar. Ni som inte får in tv-kanalen kan så klart se alla avsnitt på webbsidan www.24unt.se/lustsvettochtarar. Jag är inte så hemskt nervös för jag såg första avsnittet tidigare, men de övriga avsnitten som jag inte sett är man ju en aning skraj för. Ni som bor i Uppsala kan även hålla utkik i tidningen (UNT) för det ska vara någon liten intervju där också med mig. Tyvärr hinner jag inte se morgondagens avsnitt igen förrän senare på eftermiddagen då jag ska till Stockholm imorgon för att hälsa på Mats och Åsa. Dom är i Sverige nu men ska snart åka ut och resa i Europa så jag vill passa på att hinna träffa dom. Kommer ju inte åka till Bali förrän tidigast 2013.

Egentligen skulle jag inte blogga ikväll för jag är alldeles för trött, men jag kunde inte låta bli. Jag har väl egentligen inte haft någon riktig helg, i alla fall inte en lugn helg. Jobbat, pluggat, städat och tvättat. Inte så rofyllt. Dessutom har jag sovit rätt så uselt. Men allt har gått bra och jag har fått gjort riktigt mycket. Förtjänar en förmiddag i Stockholm. Åker dock hem inte alltför sent. Vill hinna läsa lite till inför seminariet på tisdag och sedan vore ett besök på gymmet väldigt bra. Jag har verkligen inte lyckats komma igång med träningen sen min förkylning. Förhoppningsvis ska mitt kostsamtal med dietisten samt mitt möte med PT:n ge mig lite nytändning.


 

Personliga tränaren Joel och Lilla Lull poserar fräckt framför kameran.

 

Waaaazuuuuup?!

Pin Up Teaser


 

Jag kan ju inte avslöja allt på en gång heller.


Då blir det ju ingen spänning.

Ni får vänta en stund till innan ni ser Jans senaste fulländade pin up bild.


Det är väldigt praktiskt och roligt att ha en pojkvän som är fotograf.

Grillfest På Djäknegatan


Vilken succé det blev i år med. Det kom runt 50 personer till den årliga grillfesten som styrelsen för HFD anordnar för alla hyresgäster. Vi grillade hamburgare och korv, bjöd på chips, läsk och diverse andra tillbehör. När det blev barnfritt tog dom vuxna fram de alkoholhaltiga sällskapsdryckorna. Jag höll mig lugn eftersom jag känt mig trött och hängig hela dagen. Vid tio-tiden satt det kvar en hel del folk i partytälten, men jag kände att det var dags för mig att dra mig tillbaka. Är sjukt sliten efter så lite sömn och jag måste tvätta, plugga och jobba imorgon. Fast det första jag ska göra när jag krypit ner under täcket är att sätta mobilen på ljudlöst så det inte ringer några fulla människor och förstör min nattsömn.

Härlig söndag jag har framför mig. Suck. But a girl's got to do what a girl's got to do. Nästa vecka har jag fullt upp. Stockholm på måndag och födelsedagspresentshopping, seminarie och kalas för brorsdottern på tisdag, möte med dietisten på onsdag samt lämna nycklarna till Mooremodellen som ska vara kattvakt över helgen och sen har jag möte med min PT på torsdag morgon. Vid lunchtid på torsdag ska jag se till att hinna med bussen till Borås. En lång och skön åktur på sisådär sju timmar. Men före den efterlängtade pausen måste jag se till att hålla tempot uppe. När jag inte är på väg någonstans så måste jag verkligen sitta på mitt arsle och plugga. Sen är det träningen som ska hinnas med också. Som måste hinnas med. Fullt ös för en tös som lever ett hektiskt liv med en hel del klös. Där fick jag allt till det. På rim också. Fy fan vad bra jag är.



 

Jag och styrelseordförande beundrar vår fina banderoll

 

 

Vi menar faktiskt allvar

 

 

Någon smart lustigkurre har skrapat bort en del bokstäver på skylten

 

 

Salig blandning av människor - gamla som unga

 

 

Gör Om Gör Rätt


Vet inte hur sent det blir på styrelsens grillfest ikväll men jag kommer definitivt gå hem före tolv. Helst av allt ska jag ligga i min säng och sova senast midnatt. Behöver verkligen mer sömn om jag ska orka plugga. Jag har gjort massa saker idag förutom att plugga tillräckligt mycket. Min hjärna var helt väck efter min väldigt otillfredsställande sömn. Som tur är gjorde jag det mesta arbetet i onsdags så det som återstår är att strukturera upp allting så man vet vad som ska diskuteras på gruppmötet på tisdag morgon. Nemas problemas. Jobbar inte förrän klockan fyra imorgon så jag hinner förhoppningsvis klart med allting. Nu ska jag snart iväg och möta upp styrelsefolket. Vi ska sätta upp partytält, hyresgästföreningens banderoll, fixa i ordning maten och bära ut bord, stolar och rigga grillen. Tjingeling!


 

Förresten. Jag måste bara berätta en helt underbar sak för er.

Jag har världens bästa pojkvän. Inte illa.

 


Ett Gott Skratt


Det var länge sen man fick fyllesms och fyllesamtal från en polare. Tur att jag var lite av en nattuggla igår och inte stördes av det. Ramlade inte i säng förrän någon gång efter halv fyra på morgonen. Tanken var ju att jag skulle kunna sova ikapp nu på lördagmorgon men tji fick jag. Däremot fick jag mig ett gott skratt och ett underhållande samtal efter fyra timmars sömn. Sen var det ingen idé att somna om. Har jag en gång vaknat så somnar jag inte om. Nu sitter jag halvyr och ganska så behagligt seg.

Mycket som ska göras idag. Inte minst på pluggfronten. Ska alldeles strax sätta igång. Vill bara dela med mig av den korta men fantastiskt roliga sms-konversationen jag hade mitt i natten/ tidiga morgonen. Jag har valt att censurera avslöjande detaljer som skulle kunna peka ut vem av mina fenomenalt underhållande juristpolare det var som fick mig att kikna av skratt. Min blogg är inte till för att hänga ut folk men händelser med visst underhållsvärde kommer onekligen att återberättas här. Tänk på det nästa gång ni fylle-smsar med mig.


Kl. 02:12 Polaren - Var fan är du?!?!? Fortsätt och du klarar det inte

Kl. 03:00 Sussi - Är du full? Och skickade du verkligen rätt nu?? Jag är hemma i lägenheten. Nykter. Var fan e du?

Kl. 05:32 Polaren - HzjdEot P

Kl. 05:35 Polaren - ****** (Han skrev ett namn på en av hans kompisar som jag antar att han försökte få tag i)

Kl. 05:36 Sussi - Går det bra tycker du?

Kl. 05:38 Polaren - Tycker bättre om sen med. OMX... ni förväntar ju er någotp

Kl. 07:16 Sussi - Gud vad du svamlar

Kl. 07:18 Polaren - OMX är nice



 

Man är ju inte den piggaste mörten i sjön efter 11 timmars jobb

och fyra timmars sömn. Det blir nog en liten eftermiddagslur.

Sen ska man iväg och anordna grillfest med styrelsen.

 

Åh Gud


Dagens notis: Då är man tydligen med på radioreklamen också. Det hade jag helt glömt bort. Bandit och Rix FM skulle sända reklam inför premiären av Lust, Svett & Tårar. Fick precis sms från en kompis - Skoj att vara nere på gymmet, så hör man plötsligt Sussi stöna "åh Gud" på radio. Nu när jag ändå kommer ihåg det så blir det även en liten intervju i tidningen på måndag. Hälsodelen om jag minns rätt. blev intervjuad av en reporter för UNT i tisdags. Känns overkligt att det snart kommer börja sändas. Hela mitt jobb vet om att jag ska vara med i tv för någon hade sett annonsen i tidningen och de hade tänkt sitta bänkade under förmiddagsfikat. Jippie. Hahaha.

Jinx


Jag hinner bara blogga lite snabbt innan jag ska iväg på jobb igen. Har varit på jobbet sen sju imorse och slutar inte förrän åtta ikväll. Igår sa jag till Jan att min dator säkert kommer dö när som helst och vad skulle vi göra då när vi inte ens kan cama med varandra? Men det var mest på skämt som jag sa det. Det skulle jag aldrig gjort. Kan ni gissa vad som hände? Nej, min laptop dog inte. Men JANS dator tvärdog ungefär en kvart efter att vi hade avslutat vårt samtal. Och hans laptop gick åt pipsvängen för ett tag sen så nu har båda hans datorer totalhavererat. Jag borde inte jinxat det så där. Imorgon ska jag boka biljetter till Borås. Jag tänker inte vara utan Jan i två veckor om vi inte ens kan cama med varandra. Åker på torsdag och stannar till och med måndag. Så nu är det mindre än en vecka kvar tills vi ses igen. Jippie!

My Heart Beats For You




Det sista jag bjuder på ikväll och det sista jag bloggar om är en bild från min kärlek.

Jag älskar dig över allt annat.

Mitt hjärta slår för dig.

För Alltid. För Evigt.

En Sorglig Sak


Kvällarna är enda tiden på dygnet som jag och Jan kan "ses". Vi är ju fullt upptagna båda två på varsitt håll om dagarna. Att vi bor 50 mil ifrån varandra gör inte saken bättre. Därför håller mitt hem på att fallera. Det ser ut som en svinstia i min lägenhet och det säger jäkligt mycket då jag annars är nitisk på att hålla ordning runt omkring mig. Jag har sagt i flera dagar nu att jag ska städa och tvätta, men det enda jag gör när jag kommer hem efter en lång dag på biblioteket är att slå på datorn och prata med Jan. Någon gång ska jag låta bli att göra det och se om jag då kan få något gjort på städfronten. Det börjar verkligen bli ohållbart här hemma.

Samtidigt som vi har vårt dagliga umgänge försöker jag även hålla bloggen äckligt mycket uppdaterad. Det är faktiskt inte så ansträngande som man kan tro. Är ganska bra på att göra flera saker på en gång. Fast jag kan nog uppfattas som ganska disträ och exceptionellt seg på att svara när jag är in the zone - dvs bloggar. Inte sällan sitter vi faktiskt framför datorn och gör andra saker med förutom att se på varandra i camen. Som när han jobbar med bilder och retuscherar. Då nöjer jag mig med att bara titta på honom. Känns nästan som att vara i samma rum. Typ. Eller. Nej. Inte alls. Jag saknar honom som fan. Urk. Två veckor kvar. Dubbelt urk.

Göran The King Magnusson


Bara för att jag inte plåtar något mer så behöver det inte betyda att jag kommer sluta blogga om det. Har suttit och gått igenom gamla modellbilder från året som gått. Så förbaskat roliga minnen man har av till exempel fotoidéer som egentligen inte alls varit så genomtänkta utan snarare något man testat helt spontant, men så har det bara blivit riktigt bra. Som när vi uppfann en ny genre - glamourfashion. (Se nedan). Jag och Göran brukar få till en hel del klockrena sessioner och det är sannerligen en ren fröjd att fota med honom. Klart att jag som modell kan variera en hel del beroende på dagsformen, men i det stora hela är jag förbaskat nöjd över mina prestationer.

I mina ögon är Göran kung på det han gör. Det är inte utan anledning som jag kallar honom för glamourkungen. Jag minns mina glädjekänslor allra första gången vi bokade en plåtning. Att få jobba med någon som var så grymt bra. Det var genom många samarbeten med honom som jag fastnade för glamourgenren. Men efter att nästintill kramat ut så mycket jag bara kunnat börjar jag bli sugen på annat också. Fine, jag kommer aldrig kunna bli en hejare på fashion, min kropp är så fantastiskt missanpassad för den typen av bilder. men pin up genren är helt ny för mig och faktiskt väldigt rolig. Jag har dock lite svårt för minspelen. Glamourlooken tycks ibland sitta i ryggmärgen och är väl inte riktigt vad som passar för pin up, men jag ska jobba mer på att pinupa till mig den dagen jag är redo för photoshoots.


          

Piss On It And Walk Away


Jag börjar kvällens blogginlägg med ett otroligt bra levnadsmotto: Live your life like a dog. If you can't eat it or hump it, piss on it and walk away. Måhända en aning vulgärt och bryskt uttryck men känns som något jag absolut ska börja leva efter. Skitsaker och bagateller är det ingen idé att bry sig om. Hur mycket man än vrider och vänder på vissa saker så gör det ingen skillnad. Klart man måste få bitcha en stund om sådant som stör men sedan är det bara att skaka av sig och gå vidare.

Det var dagens visdomsord. Jag har haft fullt upp idag. Kul att träffa på Personalvetarn innan föreläsningen och höra vad han haft för sig under sommaren. Så förbaskat roligt att hänga med honom. Han har alltid så mycket roliga historier att berätta som jag med hänsyn till den personliga integriteten inte kommer återberätta för er. Det enda jag kan säga är att vissa upplevelser är som hämtade direkt från filmen Baksmällan. Jag gillar att umgås med okomplicerade, lättsamma människor som bjuder på sig själva. 
 

Två timmars föreläsning med Tomtemor gick förvånansvärt fort. Hon är saklig, kunnig och har en tendens att föreläsa med glimten i ögat. Kanske har jag blivit lite av en Ulla Björkman-idol efter hennes fenomenala tal på Juristbalen förra året för nu tycker jag det mesta hon säger är roligt. Jag är väldigt nöjd över att ha fått henne som seminarieledare. Efter föreläsningen tog jag mig ner på stan och mötte upp English för en fika. Vi kom på att jag inte hunnit hälsa på honom i hans nya lya och att jag skulle få komma över på middag så fort han lyckats lokalisera en stekpanna i en utav de 60 ouppackade lådorna han hade i källaren. Sweet. 


                                

                                                                  Sushilunch med Personalvetarn




English försöker hjälpa mig att hitta en födelsedagspresent

till min brorsdotter som fyller 2 år nästa vecka.

Jag tror dock inte att en spikklubba i skumgummi är rätt val.

Min profilbild

Sök i bloggen