Det Värsta Är Över


Kära blogg. Jag är helt tom i skallen. Det värsta är över nu. Förhoppningsvis har jag idag skrivit min sista tenta i juridik. Förhoppningsvis är jag snart bara en uppsats ifrån min juristexamen. Men jag kan inte slappna av ännu. Jag har en uppsats att skriva om polisens arbete med det så kallade cybervåldet. Peer review ska vara inlämnad 12 december och jag tänkte väl åtminstone ha min disposition klar. Eftersom jag åker till Borås på lördag och blir borta nästan en vecka gäller det att jag hetsletar material till uppsatsen. Har inte varit så flitig med det då tentaplugget varit i fokus.

Nu fick jag precis sms från en kursare om att det styrts upp tentafest ikväll, men jag känner mig faktiskt inte riktigt hundra. Inte bara för att jag skrivit tenta utan jag misstänker att det är en förkylning på gång. Det är ett rent under att jag klarat mig så pass länge som jag gjort. Hade en kureringsdag när jag var i Thailand men därefter har jag inte haft några åkommor. Darling kommer på fredag och har varit en aning opasslig de senaste dagarna, så om jag inte blivit förkyld än så kommer jag nog bli det efter helgen. Kommer kasta mig i hans famn och pussa massor på honom.

Jag och Jan har inte setts på två veckor men jag har faktiskt inte haft tid att reflektera så mycket över tiden. Det enda jag sett i min mörka tunnel har varit tentan och ingenting mer. Men nu när det är över kan jag allt eftersom släppa in allt det där andra som jag till viss del stängt ute. Jag har mycket att ta tag i förutom uppsatsen. Måste få tag i en handledare till nästa termin och styra upp min flytt. Och min julfest. Räkningar. Julpyntet. Städning och tvätt. Ja, listan kan göras lång. Allt har man skjutit upp men nu finns det inga ursäkter längre. Bara att sätta igång. Och sen måste jag packa inför helgens Boråsresa. Plåtning på gång med Fia och Magdalena. Sweet!


 

Ikväll blir det efter-tentan-mys med Sigge...

 

 

Han är inte så svårflörtad...

Störst Av Allt Är Kärleken


En del säger med glimten i ögat att min blogg nästan bara handlar om Jan. Sen finns det säkert andra som är trötta på att läsa om kärlek och lycka. Men då får jag be dom att blunda. Eller klicka sig vidare till andra bloggar. Ibland skriver jag för att inspirera och hjälpa andra, men glöm aldrig bort att jag först och främst skriver för min egen skull. Det absolut största i mitt liv är inte min juristutbildning (även fast folk kanske tror det efter allt mitt tragglande om tentan), det är inte hobbymodellandet (trots att jag delar det stora intresset för modellbilder med min pojkvän och gärna slänger upp en och annan bild) och inte heller fäster jag särskild stor vikt vid ytliga saker såsom fest, flärd och mode.

Nej, det absolut största i mitt liv är kärleken. Min kärlek. Min norrman. Jag mår bra när jag pratar om honom. Om vår framtid. Våra drömmar och mål. Och jag kan inte understryka hur mycket jag älskar honom. Jag vet att jag sa att det förra inlägget skulle bli mitt sista innan tentan, men jag kände bara att jag ville skriva om något viktigt. Det viktigaste i mitt liv. I hopp om att kunna lugna ner mina nerver. Jag vill gå och lägga mig. Då slipper jag ångesten. Men samtidigt vill jag inte sova för när jag vaknar är det dags för den där obehagliga prövningen. Nej, nu ska jag inte glida in på det dåliga. Jag skulle ju fokusera på det viktigaste. Kärleken. Vad är väl en tenta när man har allt man kan önska sig?


 

Allra första gången jag träffade Jan var han iklädd denna snygga dräkt....

 

 

 

 

Och jag fastnade för både onepiece och den norska snyggingen....

 

 

Och vi skaffade matchande sovsäcksoveraller....

 

 

Och gjorde succé i vår första parplåtning....

 

 

Vi reste på en weekend till Jans hemland Norge och njöt av vacker natur och varandra...

 

 

Sen kom ju självklart Jan på besök i min hemstad Uppsala...

 

 

Men besöket i Thailand var nog vår bästa resa hitills...

 

 

Kommer alltid komma ihåg vår första semester tillsammans i Thailand.

 

Jag älskar dig, Jan Monsen.

Tröttnar aldrig på att säga det, skriva det eller visa det.

 

Vad som än sker imorgon har jag vårt liv tillsammans att se fram emot.

Tack för allt ditt stöd under de här dagarna då jag varit minst sagt disträ.


Tänk att en ynklig liten tenta kan förändra hela ens personlighet.

Men snart är det över och då blir jag mitt gamla tokiga jag igen.

 

 

 


 


 

 

En Aning Skärrad


Jag var hemma klockan 16.00 idag. Det har nog inte hänt på flera veckor att jag är hemma så tidigt. Men jag höll planeringen och avslutade mitt tentaplugg tidigare för att kunna ge hjärnan en chans att vila. Ska jag vara helt ärlig är jag dödstrött och en aning skärrad. Jag har packat väskan inför morgondagen så att jag inte ska behöva tänka på något som har med tentan att göra ikväll. Pappa hämtar mig 07.15 imorgon bitti och kör mig till skrivsalen. Räkorna håller på att tinas inför kvällens middag och jag har hyrt mig en mycket spännande film som definitivt borde få mig att tänka på annat. Nästa gång ni hör från mig är lidandet över. Håll tummarna.


 

Hanna - ska tydligen vara en ruskigt spännande thriller.

 

16-åriga Hanna är intelligent, nyfiken, attraktiv och utbildad lönnmördare.

Hon har levt större delen av sitt liv undangömd i den arktiska vildmarken och tränats

i stridsteknik av sin far. Nu skickas hon tillbaka till civilisationen där en hänsynslös CIA-chef

väntar på att utplåna alla spår av hennes existens. Hanna får efter hand redan på sanningen om sitt förflutna

och tvingas kämpa för att överleva samt hämnas på den person som gjort henne till en mördarmaskin.

 

Med: Saoirse Ronan, Eric Bana, Cate Blanchett.

Det Oundvikliga


Jag mår lite illa och har ont i magen. Tentanervositet. Försöker inbilla mig att det är bra att känna sig pirrig. Man ska tydligen skärpa till sig lite extra och prestera ännu bättre om man känner press. Sägs det. Jag vet inte riktigt om det är tillämpbart på mig. Senaste gången jag skrev tenta fick jag sitta i ett avskilt rum alldeles för mig själv istället för att dela skrivsal med 300 andra studenter. Då gick det bra. Nu ska vi sitta i en källarlokal. Enda fördelen denna gång är att det bara är vi som går på polisrättskursen som ska tenta. En klass på cirka 25 personer är bättre än en stor ekande sal med flera hundra. I alla fall för mina nerver.

Imorgon är det alltså dags. Då avgörs det. Urk. Pratade lite med Personalvetarn över lunchen igår om mina tentanerver. Och hur mycket jag avskyr salstentor. Men han sa en vettig sak. En hemtenta är bara ett förlängt lidande. När man skriver salstentor vet man när lidandet börjar och slutar. Fem timmars skrivning är med det synsättet en promenad i parken. Ska försöka anamma den tanken. Jag tycker ju faktiskt om att skriva. Nej, nu ska jag röra mig ner på stan. Kör sista racet innan tentan. Tänkte försöka gå hem lite tidigare idag, hyra en film, äta god mat och bara varva ner inför morgondagen. Håll tummarna för mig mellan 08.00-13.00.


The End Of An Era


Saker och ting börjar falla på plats. Och nu pratar jag inte bara om den kommande tentan och all information som man försökt efter bästa förmåga förstå sig på och lägga på minnet. Nej, jag pratar om det beslut jag gjorde idag. Beslutet var dock sedan länge fattat men först idag har jag fått det på papper. Idag har jag sagt upp min lägenhet i Uppsala. Det känns väldigt spännande och alldeles fantastiskt. Om drygt två månader är jag på väg till Borås och min nya lägenhet med tillhörande sambo. Som jag har längtat.

 

Lägenheten uppsagd!

En Vacker Skapelse






Nu finns alvsessionen uppe på MB - klicka HÄR för att betrakta detta mästerverk.

Fotograf Jan Monsen
Modell Sussi Sri
Mua Tallee Savage
Assistent Frank Hansén

The Walking Dead


Min blick är tom. Hjärnan är tom. Min själ är tom på energi. I am The Walking Dead. Det enda som inte är tomt är magen som fortfarande är överfull efter lunchen med Personalvetarn. Jag har skrivit klart och mailat in kompletteringsuppgiften på seminarie 8 som jag missade när jag var utomlands. Det blev nästan en mindre uppsats. Fast bra att jag övar upp argumentationen. Snart kommer jag bli tvungen att sitta och argumentera fem timmar i sträck. Gah. Hemska tanke. Hemska tenta. Nu ska jag snart packa ihop mina grejer och bege mig hemåt. Jag har en del kvar att förbereda men mest administrativa saker. Som att skriva ut lite lagar som jag inte har i lagboken, ta ut material som man inte får ha med sig på tentan och eventuellt orientera mig lite till bland mina anteckningar. Snart avgörs det.

Allvarliga Dagar


Jag har några allvarliga dagar framför mig. Ska snart åka ner på stan och installera mig på juridiska biblioteket. Tänkte hinna göra klart en kompletteringsuppgift så att jag inte har lika mycket att göra efter tentan. Om ni ser mig på stan kommer jag ha svårt för att dra på smilbanden. Misstänker att jag kommer se ganska sammanbiten ut. Men ingenting personligt. Jag är bara i min egna lilla värld. Efter lunch ska jag dessutom säga upp min lägenhet och då kommer flytten till Borås vara ett faktum. Efter sista januari är jag inte längre Uppsalabo.

 

This is my serious face - som ett skrämt rådjur med halvgalen blick.

 

 

Me Love You Long Time


 

Min cambo vet hur han ska få mig till att le.

Älskar dig, din tokiga mupp.

 

Och tack, du är förbaskat snygg du med!

 

Some Serious Shit


Nu ska jag vara ärlig för jag behöver skriva av mig och få det ur världen. Som ni alla vet har jag tenta på onsdag och denna gång är det förhoppningsvis min sista tenta någonsin. Jag har tidigare under terminen inte känt någon nervositet eller ångest, men igår träffade den mig med full styrka. Det var som om en ångvält kört över mig. Jag flippade. Fick något slags sammanbrott och bara grät så tårarna sprutade. Och det vart liksom ingen hejd på det. Det satt som en klump i bröstet som inte skulle lösas upp förrän jag gråtit ut. Måste säga att jag i stunden inte riktigt fattade vad som var fel på mig, men så här i efterhand var det nog en del andra faktorer också som spelade in. Jag misstänker att jag har en stor portion hormoner som lever rövare när jag får sådana där bryt.

Efter en god natts sömn vaknade jag och kände mig bara lätt orolig. Gårdagens gråtattack har dämpat ångestkänslorna ganska bra. Allt eftersom dagen gick började jag se nyktert på situationen och mina känslor. Om jag minns rätt så har jag berättat att jag ibland har den fula ovanan att snöa in mig på det lilla och missa att se den stora bilden. Men nu är jag på väg tillbaka till mitt vanliga sunda jag. En tenta är inte hela världen. Och som vanligt är det aldrig någon mening med att måla fan på väggen. Man får ta livet som det kommer och tänka på vad man faktiskt har lyckats åstadkomma, inte på vad som kan gå fel.

Min juristutbildning är snart klar och det har varit en lång och svår resa. Fast mest beroende på personliga livserfarenheter som ibland nästan drivit en till vansinnets rand. Tillräckligt med material för att räcka till en tjock roman. Men ikväll ska vi inte ta en tur längs memory lane. Att se bakåt för mycket är att älta och det tycker jag inte om. Nu ska jag fokusera på nuet och framtiden. Men utan att lura mig själv. För det kommer komma fallgropar och fler hinder. Men hinder är till för att överbryggas och med mitt bagage klarar jag av det mesta som slängs i min väg. Och nu är vi två också. Jag är inte själv längre. Jag har en person som älskar mig mer än någonting annat och stöttar mig in sickness and in health. Honom tänker jag älska livet ut.


All About Shoes


Jag har 13 par pumps som står hemma i lägenheten i Borås. Och sedan har jag ytterligare 27 par hemma. Med lite snabb huvudräkning har jag alltså 40 par pumps. Sedan har jag inte räknat med mina stövlar och stövletter som ligger huller om buller i garderoben. Tror Jan höll på att trilla av stolen när jag informerade honom om det totala antalet. Hur och var vi ska få plats med alla skor i Borås har jag inte riktigt klurat ut än. Men det löser vi nog. Förhoppningsvis. Så vad har jag alla skor till egentligen? Ja, en perfekt ursäkt är ju att säga att de är nödvändiga till diverse olika plåtningar, vilket faktiskt inte är helt osant. Som till nedanstående bild från pinup-plåtningen. Det är mina skor ni ser på bilden.

 

För att se alla bilder från denna session kan ni klicka HÄR.

 

Modeller: Malin Väisänen & Michaela Borén

 

MUA: Tallee Savage


Fotograf: Jan Monsen


Assistent: Sussi Sri

 

Mitt Firande Av Första Advent


Första advent - F*** that shit! Så lyder min Facebookstatus. Egentligen menar jag det inte. Är bara bitter över att jag inte kan känna någon mysighet på grund av min stundande tenta. Visste ni att den här kursen inte haft salstentor förut? Jo, det har jag kanske talat om i ett tidigare inlägg. Frågan är om ett införande av en salstenta betyder större risk för att misslyckas. Only time will tell. Efter kl. 13.00 på onsdag ska nog jag också drabbas av julfeber och go bananas vad gäller pynt. Då ska inget få förstöra min kamp för julstämning.


 

Jag firar första advent tillsammans med Berggren och Munck.

 

 

Party.....

Noll Livsglädje Kvar


God morgon och advent. Fortfarande ingen julkänsla och för tillfället känner jag att jag pissar på julen. Är lite butter vilket beror på att tentan närmar sig. Finns nog ingen som kan vara på bra humör inför vad som komma skall. Att jag var glad över att få klartecken till att skriva är en helt annan sak än att faktiskt sitta där och lida i fem timmar. Pressen på att man måste prestera tillräckligt bra annars är man ute ur leken är alltid lika jobbig. Snart ska jag börja med att plöja igenom Polislagskommentaren en sista gång. Bara för att jag kan och vill. Tvätten är sorterad men jag tror jag får ägna mig åt sådana roliga aktiviteter senare ikväll. Måste iväg några timmar på eftermiddagen för att fira min fars födelsedag. Mycket som måste hinnas med. Lär säkert få ett sammanbrott snart. Nej, just ja. Det fick jag igår. För tillfället har jag noll livsglädje kvar. Jävla tenta.

Imorgon kör jag på som vanligt. Tidigt uppgång, träning och tentaplugg.


 

Jag och English käkade riktigt god pubmat på Pipes of Scotland igår.

 

 

Jag tog en ädelostburgare som verkligen var något i hästväg.

Det var skönt att komma ut en sväng och tänka på något helt annat.

 

Känner En Stor Sorg


När jag satt på bussen hem från Enköping kände jag en sorg. Den där stora sorgen som jag aldrig någonsin trodde jag skulle få känna. Satt och såg på alla underbart fina julpyntade hus men kände ingenting. Alltså jag älskar ju julen och första advent är imorgon, men jag har inte känt någon som helst julkänsla. Inte det minsta. Ni kan ju tänka er vilken chock jag fick och jag kände mig oerhört sorgsen. Det är nog för att jag har för mycket att tänka på just nu som gör att jag inte kan glädjas åt julen. Det har nog aldrig inträffat tidigare. I alla fall inte under de fyra år som jag bott i den här lägenheten.

Nu har jag skrivit upp i min kalender att jag ska julpynta lägenheten efter tentan. Jag ska slå på min jullista på Spotify, gå ner i källaren och plocka upp julpyntet, stryka julgardiner och juldukar och bara pynta loss. Mina älskade tomtar ska minsann få sig en jul till i Uppsala. Men sen blir det inga fler julfiranden i den här lägenheten. Det blir Borås och utlandet för hela slanten. Nej, nu ska jag försöka rycka upp mig. Har varit på ett fantastiskt fint dop där stjärnan skötte sig exemplariskt under hela dagen.

Imorgon blir det en fullspäckad dag. Tvätta tidigt på morgonen, gymma, plugga samt åka hem till päronen för att fira min pappas födelsedag och sen hem och lägga mig tidigt. Fyra dagar kvar till tentan och idag började jag känna mig nervös. Men ska inte försöka tänka så mycket på det ikväll. Lördagen har hitills fått vara en plugg- och träningsfri dag. Inga fler stressande negativa tankar. Om en dryg timme kommer English och hämtar upp mig. Vi ska ut och käka middag. Ska bli skönt att komma ut en sväng istället för att sitta hemma och ruttna bort i lägenheten. Tjingeling!


 

Bejaka Den Biologiska Klockan


Dags att klä på sig kanske. Ska snart ner på stan och leta dopkort. Glömde införskaffa det igår när jag köpte present till Butikschefens bebis som helt klart måste vara något utav det sötaste jag sett. Strax efter tolv tar jag bussen mot Enköping för att gå på dop. Ser fram emot att få lukta på bebis och bejaka den biologiska klockan som tycks skrika efter barn. Det är ungefär som att känna ett gigantiskt sug efter godis. Typ. Kan vara förbaskat irriterande, men hittar man ett substitut i form av någon annans bebis så brukar suget ge med sig efter ett tag.


Min Gosiga Fredag


 

Man kan ha det rätt mysigt ändå utan pojkvän.

 

 

Frezze har blivit lika gosig som sin storebror Sigge.

 

 

Och hoppar mer än gärna upp i famnen för att gosa ner sig.


Snart Blir Jag Boråsare


Jag möts av blandade reaktioner när jag talar om min stundande flytt till Borås. Många förvånas över att jag flyttar från Sveriges fjärde största stad till ... Borås. Men när jag berättar att det är kärleken som tar mig dig är det ingen som höjer på ögonbrynen. Vad gör man inte för kärleken? Och ska jag vara helt ärlig så är Borås en väldigt mysig stad. Det är en sisådär 100.000 invånare (tror jag) och inte alls särskilt långt till Göteborg om man skulle sakna lite storstadspuls. Så egentligen är det ungefär som om jag skulle flytta till ett mindre Uppsala med samma närhet till en storstad.

Det många glömmer i hela den här ekvationen är att jag faktiskt vuxit upp i Uppsala och spenderat så gott som hela mitt 28-åriga liv i samma stad. Att denna stad skulle vara nummer fyra känns faktiskt ganska osannolikt. I mina ögon kommer Uppsala alltid att vara en småstad där alla känner alla. Jag har aldrig trott eller känt ett behov av att växa upp, plugga, jobba, gifta mig, få barn och dö i en och samma stad. Tror det är nyttigt att röra lite på sig. Om man så hamnar i en annan stad eller i ett annat land. Ska i alla fall bli fenomenalt skönt att bosätta sig i en helt ny stad.


 

Snart blir min Cambo min Sambo - Woohooo!

When You're Smiling


Oj, vilken berg-och dalbana det varit idag på spänningsfronten. Kan i alla fall meddela er att jag fick ett efterlängtat samtal från en av mina kursföreståndare. Det är grönt ljus för mig på onsdag. Woohoo! Tror aldrig jag varit så glad över att få skriva en tenta. Ska försöka komma ihåg den känslan när jag sitter där klockan 08.00 på onsdag morgon och har fem timmar framför mig med juridiska klurigheter. Men att kunna få möjligheten att skriva den är ett steg på vägen. För övrigt kan jag meddela att min kursföreståndare följer mig i tv-programmet Lust, Svett & Tårar. Det gör väl ni med?

Nu ska jag fredagsmysa med räkor, På Spåret samt en hyrfilm.

 

Veckans avsnitt - Lust, Svett & Tårar BOOTCAMP!

Historien Om Älgkon


Nu ska jag berätta en historia som alltid kommer förfölja mig. Det skulle inte förvåna mig om det på min gravsten stod följande: Hur var det nu med älgkon? Obygdsjuristen tycker om att ställa den frågan i tid och otid. Historien har sin början under den tredje terminen på juristutbildningen när vi läste sakrätt. Ett rättsfall som vi diskuterade handlade om några jägare som hade sammanblandat sitt kött från jakten då de hade skjutit älgkor. Jag trodde att en älgko var ett djur som var hälften älg och hälften ko.

Framför mig såg jag ett djur med älghuvud och kokropp.
Jag vände mig om i klassen och förväntade mig att fler än jag skulle skratta (för självklart måste det ju vara ett fiktivt fall för jag hade i alla fall aldrig sett någon älgko), men det var ingen som skrattade. Sedan fick jag förklarat för mig av Obygdsjuristen att en älgko är en kvinnlig älg, vilket jag tyckte lät helt absurt. Vad skulle i så fall en kvinnlig ko heta undrade jag. Koko? Eller så heter den kanske bara ko. Vid ett senare tillfälle blev jag ännu mer förvirrad när jag fick höra att det fanns något som hette älgtjur...

 

Keep Rollin


Det har väl inte undgått någon att det är fredag idag. Lilla Lull har checkat in på Juridiska biblioteket och laddar med en latte. Jag tog sovmorgon idag. Gick upp halv sex och kände genast smärtan ifrån veckans träningspass. Men det hindrade mig inte från att skynda iväg till gymmet och köra 45 minuter spinning. Jag har upptäckt att min träningslust inte försvinner så länge jag ser till att variera min träning. Och en annan förbluffande upptäckt som jag fick känna på idag under passet var hur bra min kondition blivit efter att inte ha rökt på 3 månader. I vanliga fall brukar jag vara helt död. Nu var jag bara halvdöd.

Dags att sluta blogga och börja hänga lite lagom på Facebook medan jag tar mig igenom de sista seminarierna. Dagen kommer flyga förbi. Måste handla presenter på lunchrasten. En till min far som fyllde år i onsdags men ska firas på söndag och sedan en present till Butikschefens lilla bäbut som döper sig imorgon. Bebispresenter är inte min starka sida. Vad köper man till en liten babyhane? Förslag mottages gärna.


Friday At Last


 

Uppe med tuppen och och som vanligt iväg till gymmet för att piska kroppen i form.

Plåtning i Borås nästa helg. Woohoo!

Dear Extra Fat In My Body


Dear extra fat in my body. You'll be given 2 options.
Make your way to my boobs or get the f*ck out.

Sincerely, 99% of female population.






Trött I Både Kropp Och Själ


Jag var uppe klockan 05.00 som vanligt och tog mig till gymmet. Jisses, vilket monsterpass. Eller så är det bara jag som är sjukt otränad. Körde en PW och efter det valde jag ett av PT:ns pass. Hopprep och armhävningar om vartannat. Höll på att dö. Gav nästan upp där ett tag men bet ihop och höll peptalk för mig själv. Tur att det var så tidigt på morgonen för annars skulle folk trott jag var tokig. Kör ett pass till imorgon bitti och sen måste kroppen vila. Jag har haft sådan galen träningsvärk idag. Kan knappt gå normalt. Ser ut som om någon kört upp en pinne i röven på mig.

Även själen har fått sitt efter sju timmars nonstop tentaplugg. Fortfarande inget svar från kursföreståndaren men jag kör på ändå. Det har gått över förväntan. Ligger väldigt bra till faktiskt. Nu har jag gjort mig förtjänt av en avkopplande kväll i min soffa. Tv:n är påslagen och middagen ligger i magen. Ska titta på Extreme Makeover Weightloss. En kille som väger 247 kg, käkar över 6 000 kalorier om dagen och har en vilopuls på 132. Spännande. Hoppas ni alla haft en lika givande dag som jag har haft. Snart är det helg!


En Fis I Rymden


Jag fick världens bästa pepp igår kväll på min blogg. Såg kommentaren alldeles nyss och blev faktiskt så pass rörd att mina ögon blev fuktiga. Stor bamsekram! Du gjorde början på denna dag alldeles fantastisk. Tänk att ord kan betyda så mycket. Nu ska jag till gymmet och köra min morgonträning och tänka på hur fantastiskt mitt liv är. Delar med mig av peppet för jag vet att det finns fler bloggläsare som kan dra nytta av visdomsorden.

" Pepp Lull! Du kommer klara det! Ta ett djupt andetag, andas och gör det som är rätt för dig. Det viktigaste är inte resultatet, det är vägen dit. Jag läste om en hel termin själv eftersom jag blev svårt sjuk. När man ligger där på sjukhuset vecka efter vecka då inser man att ingenting egentligen betyder någonting. Vad är ett BA eller ett AB när livet hänger på en skör tråd? En fis i rymden! Och knappt det. Det enda som betyder något är att Du mår bra. Kämpa på och kom ihåg...pain is temporary, glory is forever. Må väl! "

 


Take Me Back


 

Jag vill ligga på en sandstrand någonstans i värmen. Till exempel i Thailand.

Idag var det iskallt i Uppsala. Me no likey.

 

God natt.

Fyra Nyanser Av Brunt


Hemma efter en lång och faktiskt ganska spännande dag. Vet inte om det är obehagligt spännande eller bara spännande. Väntar fortfarande på besked från kursföreståndaren om min tenta och det pirrar i magen varje gång jag kollar min mail. Tråkigt att reglerna ska se ut som de gör. Vi är vuxna människor som läser på universitetet av egen fri vilja. Så länge man skriver en godkänd tenta och en godkänd uppsats borde det inte spela någon roll om man missat några moment. Tycker det är upp till var och en att ansvara för att ta igen det man missat. Det är min personliga åsikt som jag vet delas av majoriteten bland juriststudenterna.

Men gjort är gjort och det är bara att bita i det sura äpplet. Som jag sa förut. Det kommer ju inte som en överraskning. Hade jag varit mitt gamla hysteriska jag skulle hela min tillvaro slagits i spillror, men eftersom jag gjorde ett medvetet val och förberett mig så känns det inte lika ångestfyllt. Om någon av mina kursföreståndare skulle läsa detta blogginlägg (vilket jag förvisso inte tror) så vill jag understryka att jag inte är likgiltig inför reglerna. Men ibland måste man bryta mot dom när nöden kräver det. Sen är det bra att jag har en person som står vid min sida och påminner mig om att hälsan går före allt.

Jag har inte blivit så här klok på egen hand ska ni veta. Det är många gånger som Jan fått mig att se klarhet i diverse jobbiga situationer. Jag har nämligen en tendens att fokusera på det lilla medans han kan ta ett steg tillbaka och se den stora bilden (säger man verkligen så? Ja, ni förstår vad jag försöker säga). Han säger bara lugnt och sansat att jag inte behöver vara stressad över kursen och utbildningen. Vi har hela livet på oss. Tänk, varför låter det så självklart när han säger det? Jag är så oerhört tacksam för hans stöd i allt jag gör (och inte gör). Och sen har jag ju faktiskt ett fantastiskt stöd bland mina bloggläsare som består av en och annan juriststudent. Tro inte att jag glömt bort er. Jag minns alla underbara ord som peppat mig genom tuffa tider.



 

Och nej, ni ser inte fel. Jag är så här brun. Hela jag består av fyra nyanser av brunt.

 

Checkat In På Juridiska Biblioteket


Min Facebookstatus meddelar att jag checkat in på Juridiska biblioteket. Så upphetsande är mitt liv just nu. Men jag var här strax efter att de öppnat och har nu tuggat på med mitt tentaplugg i en timme. Känns som om jag hittat mitt lilla hörn och installerat mig inför den långa dag jag har framför mig. Torsdag och fredag blir lika spännande. Men jag är full av energi och motivation. Vi får väl se hur mycket som finns kvar i slutet på dagen men för tillfället känns det bra och jag ska fokusera på den känslan.

För övrigt har de två morgnarna där jag klivit upp vid fem har verkligen gjort mig gott. Det är förbaskat skönt att träna på morgonen. Hade dock redan fått träningsvärk från gårdagens morgonpass men det var bara att bita ihop. Jag fick känna på riktig smärta när det var dags att göra situps. Bedrövligt ont att göra när man har träningsvärk. Nej, nu ska jag fortsätta plugga. Finns en risk att jag kanske inte får göra tentan på onsdag då jag missat ett par moment när jag var bortrest. I sådana fall får jag vänta till nästa höst innan jag kan skriva tentan. That's the rules. Väldigt trist så klart men ingen idé att hänga läpp. Det är ju inte som om världen går under för det.

Men jag ska säga er en sak. Det var så värt att ta den risken. Jag mådde rent utsagt förjävligt innan resan och medicinen hade heller inte kickat in. Nu känner jag mig så mycket bättre. Det är självklart möjligt att migränen kan återvända, men förhoppningsvis inte i samma utsträckning som förut. Skillnaden från att ha gått från 1-2 anfall i veckan till att inte haft ett enda på tre veckor är markant. Jag är överlycklig och otroligt lättad. Ska maila mina kursföreståndare senare ikväll och förhoppningsvis få besked innan onsdag. Fast det spelar ingen roll vad domen än blir. Jag skulle gjort om alltihop så länge jag blev av med mina anfall. Hälsan går före allt.

Från Det Ena Till Det Andra


Jag gillar mitt hår. Big time. Älskar det rakt för det är så mycket skönare och mer lättskött. Tänker inte klippa mig förrän efter att jag gift mig. Vill ha mesta möjliga längsta hår till bröllopsfrisyren. Japp. Det är sånt som vi chicks tänker på. Och det måste man ju göra i god tid för hår växer ju inte över en natt. Om man inte köper sig löshår och det vill jag ju inte. Dessutom tycker jag det är roligt med långt hår. Finns så mycket man kan göra inför olika plåtningar vad gäller frisyrer och hårstyling när man har långt hår. Inte för att jag själv pysslar särskilt mycket med sånt eller är bra på det, men jag har i vart fall förutsättningarna till en omfattande frisering med till exempel massa lockar och avancerade håruppsättningar. Jag är svag för lockar, men inte det där lockiga afroburret jag hade till hår innan jag rakpermanentade mig. Nej, jag gillar stora och romantiska lockar - gärna åt korkskruvshållet. Kanske ska prova på det till eventet nästa helg. Om jag orkar. Inte ofta jag har tålamod att stå där med den varma tången och locka mitt långa hårsvall.

Men vad tycker ni? Rakt eller lockigt?





Ni Gör Det Så Svårt För Mig


Runt lunchtid hade mina endorfiner från morgonens träning klingat av och jag kände mig faktiskt ganska matt. Hade inte alls lust att tentaplugga. Men på något vänster efter väldigt mycket ansträngning fick jag gjort mer än jag trodde. Nu känns det så skönt att vara klar med träning, städning, plugg och middag när klockan snart slår sju. Det blir en tidig kväll idag med för jag ska upp igen och vara på gymmet klockan 06.00. Blev dock inget bibliotektsplugg men jag kör det racet från onsdag-fredag och eventuellt även på söndag.

Måste säga att det var ett under att jag ens lyckades få något gjort i den här katthålan. Mina missar är rätt gosiga efter att jag varit borta ifrån dom i tre veckor. En del påstår att hundar och katter inte har någon tidsuppfattning men då har de inte träffat mina katter. Sigge har gått och puffat och pratat på mig nonstop i ett dygn. Han lämnar inte min sida. Frezze är även han extra kelig och pratar mer än vanligt. De är så fast beslutna att vara nära mig att de nästan förstör mitt tentaplugg. I vart fall gör det svårt för mig att läsa.

Här är bildbevis på varför de små filurerna krånglar till min läsning.




Gosa med mig! Snälla? Du är så tråkig när du pluggar.

 


Nähäpp. Inge gos - inge plugg! Jag tänker icke flytta på mig!

 

 

Spelar ingen roll vad du säger. Tänker inte flytta mig från Sveriges Rikes Lagar.

Gör du inte som jag säger kanske jag pissar på lagarna precis som jag pissade på Svensk Polis.

 

 

Katten Frezze var mest intresserad av att sova mellan mina böcker.

 

 

Hade inte mage att schasa bort honom när han sov så djupt.

 

 

Jag Hatar Dig


Jag hatar dig. När man vill att du ska gå långsamt rusar du iväg och när man vill att du ska gå fort tycks du krypa fram. Gud, vad jag hatar dig. Av hela mitt hjärta. Dagen började så bra men sen kom du och förstörde allt. Ibland tror jag att du gör det med flit. För du tycks veta vad jag önskar och så gör du tvärt emot mina önskemål. Två månader kvar nu och sen är du ingen glädjedödare längre. Om två månader kan jag ge dig en spark i magen och aldrig mer känna mig ledsen för att du är så elak.

Something Like A Phenomenon


Endorfiner! Underbara efterlängtade endorfiner. De har party i min kropp. Och jag fuldansar i lägenheten till LL Cool J. Så befriande och fantastiskt härligt. Hade ni sett mig skaka min ghettorumpa skulle ni halvt skrattat ihjäl er. Men jag kan verkligen rekommendera det för att må bra. Det släpper all stress och alla spänningar. Och man ska dansa så FULT det bara går. Därav benämningen fuldans. Jag har dock turen att bo på fjärde våningen så jag slipper all insyn från grannar och förbipasserande.

Vadan detta glada inlägg undrar ni förstås. Lilla Lull har följt sin plan. Imorse stod hon på löpbandet kl. 06.05 och powerwalkade som om hon hade hin håle efter sig. Efter 7 kilometer brände låren och när en timme hade passerat var det dags för styrketräning. Latsdrag, chins, dips och rodd. Och le grande finale - 100 situps. Det här med morgonträning kändes inte alls så tokigt. Jag var alldeles själv i ett av styrketräningsrummen. Sicken lyx. Nu ska jag dricka upp mitt te, dammsuga lägenheten och därefter tentaplugga resten av dagen.





                             

Då Kör Vi


Larmet står på 05.30. Planen är att infinna mig på gymmet imorgon bitti kl 06.00 när de öppnar. Jag hade tänkt köra en timmes PW samt styrketräning med fokus på överkroppen såsom biceps, triceps och rygg för att därefter avsluta med situps. PW är något jag vill klämma in varje morgon innan frukost. På så vis behöver man aldrig känna dåligt samvete ifall man inte skulle hinna med ett kvällspass efter tentaplugget. Tror det är väldigt viktigt att jag rör på fläsket under de kommande dagarna så att jag får energi och ork.

Det kommer bli några riktigt långa dagar framöver. Min tenta i polisrätt har jag nästa vecka på onsdag den 30 november. Jag har bestämt mig för att inte ramla i de vanliga tentapluggsfällorna. Som till exempel få för sig att storstäda istället för att plugga. Får se till att hålla ordning redan från början. Imorgon kör jag en tur med dammsugaren och moppen direkt efter min morgonträning och sen är lägenheten så gott som skinande ren. Och ikväll ska jag börja med en ny grej som kan vara bra - att gå och lägga mig före midnatt.


 

Gissa om missarna är överlyckliga att ha mig hemma igen.

Har fått så mycket gos och kärlek.

Börja Om På Nytt


Är det något jag lärt mig gällande motgångar är att inte ge upp bara för att det varit lite kämpigt. Självklart kan man känna sig hopplös och trött på skiten men efter lite betänketid inser man att det bara är att kämpa på och börja om på nytt. Jag talar för tillfället om min träning. Vi hade den sista tv-inspelningen idag och eftersom jag haft det ganska tufft med min hälsa de senaste månaderna har jag inte kunnat träna fullt ut. Pratade lite med Dietisten och hon sa en mycket klok sak. Jag tränar inte för programmet utan jag tränar ju för mig själv och min framtida hälsa. Och jag har vunnit en stor seger då jag bestämde mig för att sluta röka. Eller snarare när Dietisten beordrade mig att sluta. Samma sak gäller alkoholbiten. Jag kan inte säga att jag kommer vara nykterist för all framtid, men just nu känner jag inte för att dricka. Det kan även vara ett klokt val att skippa den biten eftersom jag av erfarenhet vet att röksuget slår till med extra kraft när man druckit.

Så nu har jag fått någorlunda bukt med min migrän, jag har slutat röka och dricker inte alkoholhaltiga drycker (slipper massa tomma kalorier). Jag har ruskigt bra förutsättningar för att komma riktigt långt med min träning. Dessutom känner jag mig mer peppad när det inte finns något som sätter käppar i hjulet. Det enda som jag behöver tänka på är att undvika godsaker och så kallad utrymmesmat. Jag har haft svårt för att låta bli sånt. Oftast har jag känt mig tjurig för att jag inte fått röka den där cigaretten och proppat i mig något annat istället. Ursäkten som ekat i mitt huvud är att jag kan ju inte lägga av med allt på en gång. Men nu vill jag göra ett försök. I vart fall minska på utrymmesmaten. Imorgon ska jag dessutom försöka anamma en ny morgonrutin. Powerwalk (förkortas hädanefter PW) en timme på löpbandet. Jag avskyr att promenera i kyla så jag infinner mig hellre på gymmet tidigt i ottan än tampas med frostiga morgnar.


 

Här kommer elfte avsnittet av Lust, Svett & tårar - Parkour.


Så mycket svårare och jobbigare än vad man först kan tro.

Not A Happy Camper


Idag har jag varit lite låg. Det beror på insikten att jag imorgon bitti sitter på flyget hem och att det kommer dröja två veckor innan jag träffar Jan igen. Längtan och saknaden efter honom kännas nästan redan men jag gör som jag alltid brukar. Ser till att jag ha kalendern fulltecknad. Och det är egentligen ingenting som jag behöver anstränga mig för att få. Tentaplugg och uppsatsskrivning lär ta upp större delen av mitt liv. Utöver det kan jag äntligen satsa på träningen igen. Det verkar som att min nya medicin gjort underverk för mina anfall. Att gå från 1-2 attacker i veckan under drygt två månaders tid till ett ynka migränanfall under tre veckor är sannerligen en befrielse. Känns som om man faktiskt kan börja leva igen på riktigt.

Nästa helg är det dop i Enköping och på söndagen ett födelsedagsfirande. Helgen efter det ska jag på fredag gå på ett event som anordnas på krogen Birger Jarl. På lördag drar jag till Borås igen för en plåtning. Och helgen därefter är det dags för min årliga julfest som detta år kombineras med en avskedsfest då jag flyttar efter nyår. Så jag har verkligen fullt upp. De där två veckorna som jag och Jan är ifrån varandra lär gå väldigt fort. Hoppas det i alla fall.

Håll I Hatten


 

Detta är min absoluta favoritbild från Thailand.

För att skryta lite grann så var det jag som hittade location.

Men Jan är och förblir en fenomenalt duktig fotograf.

Breaking Dawn


Efter att ha sett Breaking Dawn tillsammans med min pojkvän i en biosalong full med fnissande fjortisar inser jag hur mycket Jan verkligen älskar mig. Skönt för honom att det dröjer ett år tills nästa film släpps så han får en chans att återhämta sig. Hahaha. Gud, vad jag älskar honom. Inte bara för att han bjuder mig på bio utan för att han följer med mig för min skull. Och jag skulle gjort likadant för honom. Det finns ingenting bättre än att se personen man älskar stråla av lycka. Ge och få. Det är en balans man måste behärska för att en relation ska fungera i längden. Med honom har det aldrig varit några problem. Allt känns så naturligt. Om det fanns en utmärkelse för bästa pojkvän skulle han lätt kamma hem priset.

Efter bion körde vi hem i duggregnet men vädret rörde mig inte för fem öre. Jag var så belåten med filmen och mitt biosällskap. När bilen svängde in på vår gata läste jag skylten som välkomnar alla som bor eller ska besöka Brotorpsgatan i Borås. Välkommen till Lyckan står det på skylten och jag tänker att det inte finns en mer passande skylt för mitt liv. Jag är helt och fullt lycklig med mitt liv och min framtid. Även fast det kommer tuffa veckor framöver med tentaplugg och uppsatsskrivning så har jag hittat hem. Sitter och smygtittar på Jan i detta nu när han sitter vid sin dator. Ser fram emot att skapa ett hem och en familj tillsammans med honom.

Här kommer lite underbara bilder från vår Thailandsresa som Jan fotograferat. Jag assisterade.


 

 

 

Fler bilder kommer framgent.



Wake Up Sweden


Jag vaknade 03.58 och kände mig helt utvilad. Känns lite lustigt men det beror väl troligtvis på att jag fortfarande lever efter thailändsk tid. Där kunde jag lätt sova till nio eller halv tio på morgonen. Får se om jag kommer komma tillbaka till den svenska dygnsrytmen igen. Fast det är förvisso inte så tokigt att vakna tidigt. Då får man mer gjort. Fast idag tänkte jag vänta några timmar innan jag går upp och städar. Vill ju inte väcka vare sig Jan eller grannarna. Ser verkligen ut som ett slagfält här hemma, men mest för att jag spridit mina grejer över hela nedervåningen och sen inte orkade ta reda på det. Men idag ska lägenheten alltså bli städad. Och sen kan vi gå på bio med gott samvete. Längtar verkligen tills ikväll och Breaking Dawn. Tjohoo!


 

Resultatet efter min rakpermanent - riktigt blankt och silkeslent.

 

 

Ett bombnedslag i vardagsrummet.

 


Vi lyckades i alla fall få hem alla små hattar hela.

 

Nu har vi snygga accessoarer till plåtningar.

 


Min skosamling har fått ett par nya tillskott.


Detta är dock endast en tredjedel av hela samlingen. Resten är kvar i Uppsala.

 

Sorry To Disappoint You


Har en slapp dag. Orkar inte blogga. Sorry.

Kanske imorgon.

Hugs.

Hemma I Borås


Detta blir bara ett väldigt kort blogginlägg för jag är sjukt trött. Bloggar mer imorgon. Jag och Jan är hemma i Borås efter en väldigt smidig flygresa. Inga panikattacker, inga förseningar och jag lyckades sova halva resan. Nu har vi slängt i tre maskiner med tvätt och ska strax laga mat. Räkor i vitlök och peppar. Vi har inte tröttnat på thailändsk mat än. Hahaha. Och förresten. Idag firar vi sex månader. Älskar min underbara norrman.


Den Gubben Gick Inte


Nej, vet ni vad? Det går inte att sova. Vet inte om det beror på kaffet jag drack eller resfeber. Kanske en kombination. Tycker ju verkligen inte om att flyga. Vore det inte förjävligt om planet störtade och vi alla dog? Mest av allt skulle jag bli arg över att jag och Jan inte fick möjlighet att leva resten av våra liv tillsammans. Det är sådana knäppa tankar som virvlar runt i skallen på mig närhelst det gäller en flygresa. Jag kommer jubla när vi sitter i taxin från Landvetter på väg hem. Men vi är inte där riktigt än. Många och långa timmar kvar. Tänkte underhålla mig ett par timmar med att tentaplugga när vi väl är uppe i luften. Jag har tenta om två veckor så det blir min största fokus i tillvaron. Ska bli skönt att slänga sig in i rutinerna igen. Bara att köra på och fortsätta sikta in sig på det där ljuset i tunneln. Almost there.


 

Coming Home


Väskorna är packade och vi är redo att lämna den thailändska värmen. Det ska bli skönt att komma hem till Borås. Att få sova i vår underbara säng och gosa i soffan med en varm filt. Kylan ser man inte fram emot men det finns så mycket annat som väger upp att det inte gör så mycket. Vi har varandra. Och underbara minnen från Thailand. För att inte tala om alla bilder vi tagit. Ska bli så roligt att se vad Jan kan hitta på med några av de fantastiskt vackra bilder han tog under vår resa runt i Phang Nga Bay.

Önskar att hemresan går lite smidigare än hitresan. Men nu är vi i alla fall förberedda på att det kan gå åt skogen. Förhoppningsvis ska vi inte behöva vänta i sex timmar på att få åka hem. Fast man vet aldrig. Nu har vi en mellanlandning också i något arabiskt land. Håller tummarna att allt går bra. Nu ska jag krypa ner i sängen och kanske få ett par timmars sömn. Taxin kommer och hämtar oss 03.30 thailändsk tid så det blir inte någon lång tupplur. Nästa gång jag bloggar är jag hemma i Borås. Tjingeling.


 

I Thailand är det billigt med skönhetsingrepp


så vi har gjort som alla andra glamourmodeller - förstorat läpparna.


Och det blev ju verkligen skitsnyggt! Ser väldigt naturligt ut.

Slutet På Resan


Det börjar närma sig slutet på Thailandsresan. Vill väl inte analysera mina känslor inför det faktumet alltför mycket annat än att konstatera hur tungt det känns att åka tillbaka till kylan. Jag har i vart fall haft mitt livs bästa semester och kommer hem med underbara minnen. Imorgon blir det en lång dag hos frisören eftersom jag tänkte rakpermanenta håret. Fem timmar skulle det ta, vilket med thailändska mått brukar betyda sju timmar. Lika bra att göra det när man är i Asien för hemma i Sverige skulle jag aldrig ha råd och dessutom litar jag inte på att svenska frisörsalonger vet vad de gör. Här har man erfarenhet, kunskap och de rätta grejerna.

Kommer kosta lite mer än vad jag betalade på Bali eftersom den salong jag tänkte gå till är rätt fancy, men lär ändå hamna långt under vad det skulle kosta hemma i Sverige. När mitt hår var hälften så långt som det är nu skulle det kostat minst 3 000 kr för att få det rakt. Här kanske det hamnar på 800 kr. Om jag har tur. Ska dit imorgon vid elva och förhandla om priset. Men bär det av alltför mycket så får jag nog hoppa över. Håller tummarna att det hamnar på en rimlig peng. Lär inte åka till Asien på länge efter det så lika bra att passa på. Nästa år har vi siktet inställt på Cypern i september och till jul så Asien kommer få vänta.

En till sak som slog mig är att jag inte haft ett enda migränanfall sen jag kom till Thailand. Om det är medicinen i kombination med läkarens råd att ta ledigt vet jag inte men det har varit som en stor befrielse att inte behöva lida som jag gjort de senaste månaderna. Tyvärr fasar jag lite inför hur det blir när jag kommer hem, men det får jag ta då. Behöver ju inte bli värre. Har nog mycket att göra med hur jag bestämmer mig för att leva. Att komma hem till Borås och Uppsala innebär ju faktiskt att komma ett steg närmare mitt och Jans samboliv. Och när vi väl flyttat ihop har vi hela livet framför oss. Att vakna varje morgon och somna varje kväll bredvid Jan är en tanke som fyller mig med så mycket värme och kärlek.

Och på lördag ska vi gå på bio i Borås och se Breaking Dawn Del 1!


 

Mitt hår före rakpermanent.

My Baby Really Loves Me


För er som följt med bloggen under Thailandsresan vet att jag älskar att titta på hur ladyboysen showar på gatorna i sina glittrande fjäderdräkter. Varje kväll har dom även cabaréshow inne på klubben Moulin Rose. Jag har länge velat se en sådan show och ikväll bjöd Jan mig på deras föreställning. Han har inget som helst intresse av cabaré men han gjorde det för han älskar att se mig glad. Och jag satt med världens största leende under hela showen.

Av alla som uppträdde var det väl kanske max två stycken som visste vad de gjorde. Alltså som både hade utstrålning, kunde dansa samt synka sin mimning. Men vilka otroliga dräkter! Och många av halvlingarna var fantastiskt vackra. Långa, modellsmala och med perfekta bröst. Skulle man släppa ut dom på krogarna i Sverige finns det inte ett chans att någon skulle misstänka att dom var annat än sagolikt vackra kvinnor.


 

 

 

 

 

Tack älskling för en underbar kväll!

Jag älskar dig.

I Did A Cesar


Ibland vaknar även jag på fel sida trots att jag är på mitt livs bästa semester. Gick och lade mig igen efter frukost i hopp om att lyckas somna om och vakna på rätt sida men det fungerade inte riktigt. Runt lunchtid gick jag och Jan ut på stan för att shoppa lite, men inte ens alla skoaffärer fick mig på bättre humör. Det var så konstigt för jag brukar inte vara särskilt tjurig annars. Efter lunch kände jag hur tröttheten slog till och jag insåg att kroppen verkligen behövde mer sömn. Så när klockan var tre bäddade jag ner mig i sängen igen och sedan sov jag nästan två timmar. När jag vaknade igen var jag på strålande humör och redo för att gå ut en sväng på stan igen.

Trots att jag var på bra humör hade jag inget tålamod för det där påstridiga packet som stod längs gatorna och försökte sälja på oss kostymer. Att säga nej och le vänligt en gång kan jag göra, men när samma försäljare ska fortsätta trots att man sagt nej hade jag inte tålamod för ikväll. Så jag gjorde en Cesar Millan. Om ni har sett på The Dog Whisperer så skulle ni med all säkerhet känt igen det där visk-ljudet som han kör med när han säger åt hundarna att sköta sig. Gissa om försäljaren blev förvånad när jag hyschade honom. Och han sa inte ett ord mer. Tänk att det fungerar även på människor. Fast vi är ju trots allt i grund och botten också precis som djur.


 

Så här kände jag mig när jag vaknade imorse.

 

 

The Phang Nga Bay



Lite nervös var jag allt över att bli ett nytt avsnitt av I shouldn't be alive som brukar visas på Animal Planet. Ni vet, de där människorna som blir angripna av krokodiler, hajar och annat otrevligt som finns ute i havet. När jag fick veta att vi skulle paddla kanot i områden där det växer mangroveträd slog mitt hjärta några extra slag. Jag vet att saltvattenkrokodiler tycker om att hänga bland mangroveträd och jag vet att jag sett ett dokumentärprogram där krokodilen lyckades välta en kanot. Jan konstaterade att jag inte borde få se på sådana där program. Jag tror han har rätt. Hur som haver, det första jag frågade guiden om (och fortsatte fråga några gånger till under resan bara för att vara säker) var ifall det fanns krokodiler i vattnet där vi skulle paddla.  Han försäkrade mig om att det inte skulle finnas. Men jag var fortsatt skeptisk och vägrade bada.

Men innan vi kom till kanotpaddlingen fick vi uppleva den obeskrivligt vackra naturen och den thailändska övärlden. Vädret kunde inte varit bättre och det blåste svalkande ute på sjön. Jan hade med sig kameran och stativet för det skulle fotograferas naturbilder. Jag agerade fotoassistent och tog mitt jobb på största allvar. Det är ju hur kul som helst med att vara assistent. Man får styra och ställa, komma med förslag och idéer, säga till folk att flytta på sig och bara vara allmänt bossig. Det gillar jag. Vad som verkligen framgick igår var vilket bra team jag och Jan är tillsammans. Återigen konstaterade jag hur tacksamt det är att dela ett intresse med sin respektive. Jag säger inte att man måste ha gemensamma intressen för att ett förhållande ska fungera, bara att det är så mycket roligare.


 

Vårt första stopp.

 

 

Fotografen.

 


Fotoassistenten.

 

 

Fantastiska öar.

 

 

Dags för den fruktade kanotturen.

 

 

Sussilull med en flera nummer för stor flytväst....

 

 

Bland mangroveträd.

 

 

Saltvattenkrokodiler tycker om mangroveområden.....

 

 

Jag kände viss lättnad när vi var tillbaka på vår speedboat igen.

Fler bilder kommer.

 

 

 

Det Första Tropiska Regnet


Vi har varit ute och firat Fars Dag ikväll och mitt under middagen öppnade sig himlen. Det första tropiska regnet har kommit till Phuket. Och det var fantastiskt roligt att få uppleva. Det gick inte att gå den korta vägen från restaurangen till hotellet utan vi fick ta en tuk-tuk. Men till och med den korta sekunderspromenaden från restaurangen till tuk-tuken dränkte oss fullständigt. Jag började skratta hysteriskt mellan blixtar och dunder. Det var en overklig känsla att röra sig ute medan gatorna sakta översvämmades. Helt galet.

Jag och Jan bytte om till morgonrock och satte oss ute under tak med hans föräldrar och lyssnade på regnet. Det är svårt att få det mysigare. Regnet öser fortfarande ner. Jag och Jan dansade en liten sväng på terassen medan jag nynnade på Singin' In The Rain. Vi hade tur som fick så fint väder under dagen när vi var ute på äventyr i den thailändska övärlden. Men mer om det äventyret imorgon. Då kan jag lova er att ni ska få se underbart vackra naturbilder. Tills vidare får ni hålla till godo med dessa härliga bilder från en mycket blöt kväll.


 

I tuk-tuken.

 

 

En dränkt kinäs i en tuk-tuk.

 

 

En dränkt norrman...

 

 

Ombytta efter den ofrivilliga duschen.

 

 

Nytvättat hår - thaistyle.

 

 

Så här vackert väder var det tidigare under dagen.

 

 

Ut På Äventyr


Kom precis hem efter att ha ätit middag och iakttagit den vanliga kommersen som förekommer varje kväll på Bangla Road. Jag kan inte låta bli att fascineras av ladyboysen. Ikväll fanns det en halvling som var så söt att det i princip var helt omöjligt att föreställa sig att allt inte var äkta vara. Vi stannade inte ute så sent utan gick en kort liten promenad på bargatan och vände hemåt. Kommer verkligen sakna allt ståhej på kvällarna när jag kommer hem till Sverige. På Uppsalas kalla gator finns inga färgranna, ursnygga ladyboys som livar upp stämningen. Nåväl. Jag får njuta så länge jag är här. På måndag ska jag och Jan gå på en cabaréshow som de galanta "damerna" har varje kväll. Ladyboys kan sannerligen showa!

Imorgon blir det alltså tidig uppstigning då jag och Jan ska iväg på en äventyrsdag i Phang Nga Bay. Vi blir hämtade på hotellet klockan halv nio på morgonen och vår transfer tar oss till Ao Por Pier för avfärd med speedboat. Både jag och Jan laddar våra kameror för fullt. Jag agerar fotoassistent imorgon och har fått äran att bära stativet. Lite billigare än kameran ifall jag skulle klanta mig. Fast ändå 5-6 000 som skulle gå förlorade om jag tappar stativet i sjön. Det vore ju sannerligen förargligt. Hur som haver, det kommer bli sightseeing runt bland annat Hong Island och den så kallade James Bond Island, kanotpaddling och självklart sola, bada och koppla av på Naka Island. Hoppas på bra väder så att Jan kan ta lite vackra naturbilder. Nu ska jag städa vår bungalow, packa inför morgondagen, sortera tvätt och sedan försöka somna i hyfsad tid.


 

Deras fjäderdräkter är helt fantastiska!

 

 

Och kropparna med...

 

 

Halvlingen till höger var sjukt lik Rihanna IRL - kanske lite svårt att se på denna bild...

 


Bangla Road.

 

Good Evening, Sweden


Jag har drabbats av tillfällig insomnia. Väldigt oförklarligt och ganska konstigt. Drömmer en massa jobbiga drömmar. Som till exempel att vi drabbades av en tsunami. Sådana saker kan vara ganska stressande att drömma om. Särskilt när man bor 20 meter från havet. I Sverige är klockan inte ens tio på kvällen, men här i Thailand är hon lite mer än så. Har hört talas om en regel som säger att ifall man inte somnat inom en timme bör man stiga upp och sysselsätta sig med något tills man blir trött igen. Finns inte så värst mycket att göra mitt i natten än att kolla läget på nätet, men som vanligt är ju de flesta ute och svirar en fredagkväll så det är inte så mycket action där heller. Ska kanske ta och krypa ner i sängen igen. Mina ögon svider lite. Om det är av trötthet eller någon annan anledning vet jag inte. Håller tummarna att jag kan somna om.


 

Så här pigg kommer jag inte se ut att vara imorgon....

 

Snart Är Det Dags


Helgen är här och söndagen närmar sig. Snart är det dags för den stora utflyktsdagen. Egentligen känns alla dagar som helg. Tid och rum tycks nästan inte existera på den här platsen. Imorgon blir det tentaplugg nere på beachen om det är fint väder, kanske lite fönstershopping och eventuellt en cabaréshow på kvällen. Det blir i alla fall en ganska lugn morgondag. Bra är väl det då vi ska bege oss ut på äventyr under söndagen. Ut på böljan den blå med speedboat för att besöka närliggande öar. Jan ska försöka ta lite vackra naturbilder så det blir till att bära på fotoutrustning. Fast inte så mycket egentligen. Typ ett stativ. Fast hans kamera med tillbehör väger ju ungefär ett ton så det blir nog en del ändå. Ska bli spännande. Hoppas vädret håller i sig. Enligt tidningen ska det vara lite blixtar och dunder de kommande dagarna - förutom söndag.

Nu ska jag tvätta av mig sminket och krypa ner i sängen. Är inte mycket för sena dunka-dunka kvällar ute på Bangla Road. Det var kul när Miljöjuristen kom på besök men annars räcker det alldeles ypperligt med en sista kvällsdrink på Malibu Bar, kika på alla vackert klädda ladyboys som försöker ragga på fotosugna turister och sen promenera hem i den tropiskt varma natten. Det har varit en underbar dag och en lika underbar första vecka i Thailand. Helt klart den bästa semestern någonsin. När vi är hemma i kalla Sverige igen kommer jag titta igenom bilderna många gånger och drömma mig bort till värmen. Vilka fantastiska minnen vi fått härifrån. För övrigt känns hemkomsten till istiden inte så tung när jag tänker på att jag och Jan ska gå på bio för att se Breaking Dawn Del 1 - den fjärde Twilightfilmen!


 

Historien bakom denna bild:

Lilla Lull ställde in kameran på 10 sekunders självutlösning (heter det verkligen så?).

Hon fick för sig att vänta i fem sekunder för att sedan hoppa i panik ner i poolen

och i samma veva flasha boobsen för resterande poolgäster....

Det gick liksom inte riktigt att hålla sig för skratt när kameran gick av...

Och Jan försöker hålla för medan jag stoppar tillbaka dom i bikinin...

En rolig syn vill jag lova!

 

 

Ikväll kom en stadig skur regn som varade ungefär tills Jans öl var färdigdrucken.

 

 

Familjen Monsen ♥

 

Det går ganska bra att förstå norska. Inte allt men då försöker Jan översätta.

Fast ibland glömmer han bort och då känner jag mig lite dum. Hahaha.

Men det har blivit lite konstiga missförstånd. Som när jag trodde Svärmor frågade mig om

jag hade en rinnig näsa. (Jag snörvlade kraftigt efter flygresan på grund av AC).

Det hon egentligen frågade var om jag hade haft en trevlig resa.....

 

 

Jag älskar dig. Du & jag


 


 

En Tur Till Kata Beach


Så begav vi oss ut på en liten utflykt till Kata Beach i jakt på svenskt godis. Vi tog en taxi och färden tog säkert inte mer än en kvart. Miljöjuristen och hans flickvän bodde däromkring och de hade berättat att Kata var så mycket lugnare än Patong. Ibland undrade man till och med var alla människor tagit vägen. Och så var det verkligen. En helt annan puls. Stundtals undrade man om det ens fanns någon puls. Stranden var hur vacker som helst och tycker man om ett väldigt lugnt ställe kan jag verkligen rekommendera Kata Beach. Men efter att ha promenerat längs strandpromenaden fick jag ändå en känsla av att det var lite för lugnt. Jag blir snabbt rastlös. Vill gärna ha stök omkring mig men ändå med valmöjligheten till lugn och ro.

Målet med vår utflykt var dock att hitta en svensk godisbutik som sålde saltlakrits. Jag hade fått tipset av VD:ns väninna när vi var ute på middag på Thai Boat. Någonstans i Phuket skulle det finnas en butik som hette Godis. Min lakrits var slut och man känner ju så klart extra sug efter det man inte har tillgång till. Jag hade ritat en fin liten karta efter google maps och höll tummarna att vi (jag) inte skulle virra bort oss. Men det var inga som helst problem att hitta dit. Och jag blev så klart överlycklig. Tänk att något så litet kan göra en så glad. På vägen tillbaka tog vi oss en lång promenad längs hela Kata Beach. Så skönt att gå vid strandkanten och känna vattnet skölja över fötterna och benen.


 

Longtailbåtar ute och guppar i vattnet.

 

 

Kata Beach kan jag rekommendera till barnfamiljer och eremiter.

 

 

Nästintill folktomt på stranden.

 

Typisk turistbild och en dam som tvättar fötterna i fontänen till höger i bild.

 

 

YES! Jag hittade godisbutiken! Saaaaltlakrits!

 

 

Aaaaah. Svenskt godis. Fina grejer.

 

 

Sedan blev det lite fotografier och en härlig promenad på Kata Beach.

 

 

Man kan ha det sämre....

 

 

Tack älskling för en underbar dag!

 

 


 

 

Ett Jävla Pack I Stan


Jag har inget emot de thailändska försäljarna för de är ändå rätt lugna i jämförelse med ett visst jävla pack i stan. När jag gick längs matstånden på Bangla Road och tog kort på all mat (som alla andra turister gjorde) var det en jävel som sa " 20 baht for that ". Nu råkar det vara så att jag VET att det inte kostar ett jävla dugg att ta kort förutom när det gäller ladyboysen och på en del andra ställen, men då framgår det klart och tydligt att man ska betala innan man knäpper av. Den där killen som trodde att han kunde lura till sig 20 baht hade över huvud taget ingenting att göra med försäljningen av maten. Han bara satt där på andra sidan gatan och lökade. Jag blev fly förbannad men ignorerade honom totalt. Låtsades som om jag inte hörde och bara gick vidare. De där 20 bahten kunde han kyssa sig i arslet efter. Hade jag stannat och hade han fortsatt insistera skulle jag skällt ut honom tills han tappat öronen. Som ni kanske märker har jag inte mycket tålamod för just det packet.

All About Food


Under Loy Kratong var det så mycket god mat som lagades i alla stånden.
Det fullkomligen vattnades i munnen på mig. Ville bara äta upp allting på en gång.

Måste dela med mig av dessa härliga matbilder.





Helgrillad gris.



Grillad bläckfisk.



Kooooorv.



Någon som är sugen på en skaldjurstallrik?



Eller kanske en helgrillad fisk?



Gott och blandat.



Grillade revbenspjäll. Mina favoriter.



Snabbmat när den är som bäst.



Och varför inte skölja ner med en färsk fruktshake?



Spett i mängder.



Och ännu mer mat.

Jag tror thailändarna tycker om att äta. Hehehe.


Firandet Av Loy Kratong


Igår firades Loy Kratong med pompa och ståt. Thailändarna vet sannerligen hur man ställer till med fest. Fullt med folk överallt och nu var det faktiskt nästan mer thailändare än turister, vilket var fullt förståeligt då det var deras högtid. Alla kvinnor hade tagit på sig sina finaste festkläder och till och med bartjejerna på Bangla Road hade klätt sig bra mycket mer anständigt. Vi fick se fantastiska dansshower, skönhetstävlingar och fyrverkerier. En fantastiskt festlig kväll helt enkelt.



Miss Patong har varit hos frisören och fått sitt hår festfint.

 


Riktigt snyggt.

 

 

Min frisör blev inte lika avancerad men försökte snygga till mig.

 


Festklädd.

 

 

Vackra dekorationer vid den uppbyggda scenen.

 


Thailändsk dans.

 


Flickor mellan 6-8 medverkar i skönhetstävlingar. Vissa mer glada än andra.

 

 

Säga vad man vill om barn och skönhetstävlingar - vackra som änglar var de i alla fall.

 

 

Och varsin docka fick alla deltagarna.

 

 

 

 

 

 

 

Good Night


 

Jag lovar att jag ska blogga så mycket mer imorgon och lägga upp fantastiska bilder.

Men just nu är jag så trött efter alla intryck och min förkylning (som förvisso försvann efter

en timmes massage). Ska tvätta av mig sminket och krypa ner i sängen. Hörs imorgon!

En Dag På Stranden


Jag råkade ha för kallt i bungalowen häromdagen och nu känner jag mig ganska förkyld. (Damn you, AC!) Jan bäddade ner mig, men jag har svårt för att somna så det fick bli ett snabbt blogginlägg. Har njutit av en dag på stranden, väldigt mycket god mat samt sett på thailändsk dans på Loy Kratong festivalen. De har byggt upp en jättescen alldeles vid stranden och vi tänkte gå dit imorgon igen. Hoppas min förkylning går över fort. Det brukar gå bra när jag är i ett varmt land. På Bali blev jag sjuk lite då och då men det gick över tämligen fort. Med lite vila och mycket dryck torde jag vara frisk inom max ett par dagar.

Ska lägga upp lite bilder som jag inte publicerat och ett par som jag lånat från Miljöjuristens reseblogg, så därför kan de komma lite huller om buller. Det var väldigt kul att träffa MJ och Em så jag håller tummarna att de hinner förbi Phuket en sväng till innan jag och Jan åker hem. Vi har en vecka kvar vilket känns helt fantastiskt. Konstaterade idag att det känns som om vi varit här i en evighet, fast enbart på ett positivt sätt. Säkerligen för att vi hunnit med så mycket saker, tack vare Jans föräldrar. De bor som ni kanske redan vet på Cypern men har åkt till Thailand i 17 år och stannat som längst fem månader i Phuket. När jag blir stor ska jag också bosätta mig utomlands.



 

På klubb i Patong.

 

 

Vi får minst 20 erbjudanden varje kväll om sådana här shower.

 

Kina-Puff har jag döpt en av ekorrarna som hänger utanför vår terass.

 


Hans polare Kina-Piff är lite vildare av sig och busar med en annan korre.

 

 

Idag blev det tentaplugg på stranden.

 

Vi fick en aloe vera behandling på stranden. Superskönt och avsvalkande.

 

 

Efter att ha tappat bort ett av mina älskade guldörhängen hemma i Sverige

köpte Jan nya till mig fast lite finare. Svårt att få tag i 24k där hemma.


Tusen tack älskling!

Oh What A Wonderful Day


Jag och Jan sover väldigt länge på morgnarna. Det är otroligt skönt och definitivt behövligt. Runt halv tio går vi till hotellets restaurang och äter frukost. Sen börjar dagen med nytta förenat med nöje. Poolhäng och plugg stod på förmiddagens agenda. Plöjer igenom en del kapitel i boken om förundersökning som jag inte hunnit studera så noga, flärpar och jobbar flitigt med överstrykningspennan. Tänkte varva det med genomgång av seminarieuppgifterna. Har ju min fetingpärm med mig som väger som ett ton bly. Imorgon ska jag dock fortsätta med boken. Måste få strukur på saker och ting. Ordning ger mig en känsla av kontroll och kontrollkänslan ger mig självförtroende att klara tentan.

Loy Kratong ska snart firas i dagarna tre. Mitt på Bangla Road har man smällt upp en massa små stånd som säljer diverse prylar och vansinnigt mycket mat. Jag brukar aldrig bry mig om risken för att få en så kallad turistmage, kanske för att jag klarat mig undan när jag åkt på tidigare resor till Asienländer. Än så länge verkar det lugnt. Kände av lite i magen men det beror nog bara på att jag chockar den med extra starkt när jag beställer thaimat. Fast idag har jag inte varit särskilt hungrig. Det beror på värmen. Har egentligen inte varit ordentligt hungrig på flera dagar. Men äta och dricka måste man göra annars fungerar man inte.


 

Poolplugg.

 

 

Lugnt och skönt vid poolen på förmiddagen.

 

 

En badande norrman.

 

 

Oändligt med stånd uppställda på Bangla Road.

 

 

Snart börjar Loy Kratong festivalen.

 

 

Mat i mängder säljs längs gatan.

 

Älskar dig baby.

 

 

När jag och Jan stod framme vid kassan såg vi detta... Måste vara ödet.

 

(För er som inte vet så är Sri mitt indonesiska namn)

 

 

Bangla Road By Night


Vår stammisbar är ett ställe som heter Malibu Bar. Där är personalen supertrevlig (kanske just för att vi blivit stammisar) och jag kan inte låta bli att titta fascinerat på alla halvlingarna som jobbar där. Det är vad jag kallar ladyboysen på Bangla Road. För mig är det väldigt lätt att se vem som är halv och vem som är hel (det vill säga född som kvinna). Ladyboysen är vanligtvis sjukt mycket längre än den normala asiatiska kvinnan, har gigantiska händer, en vansinnigt snygg kropp med enorma silikonbröst och uppträder ungefär hundra gånger mer feminint än vad jag själv gör. Och då betraktar jag mig ändå som tämligen kvinnlig trots att jag inte klarar av att klistra på lösögonfransar eller sätta fast löshår på mig själv.

Vi har varit väldigt förskonade från äckliga turister som inte kan bete sig, men idag på Malibu Bar kom det två svenska män i 30 års åldern med en attityd som fick det att vända sig i magen på både mig och Jan. Jag ska inte gå in på detaljer men jag hade god lust att fräsa åt dom på svenska och ge dom en käftsmäll. De var inte vidriga mot oss utan mot personalen. Trots att töserna (och halvlingarna) som jobbar där varit med om en hel del kunde man se att de blev smått obekväma och irriterade men var tvungen att hålla god min. Visst att många bartjejer jobbar med vad som i svenska ögon skulle ses med viss tveksamhet, men det betyder inte att man får behandla dom hur som helst. Nåväl. Efter en drink (ananasjuice för min del) gick vi vidare längs Bangla Road och tittade på allt folk. Jan kom med en klockren kommentar som får bli dagens citat: Jag börjar tro att asiatiska kvinnor är lika bra på att dansa som vita män.


 

Sjuksköterskorna jobbade nattskift idag med.

 

 

Fullt ös på Bangla Road - same same every night.

 

 

Tionde Avsnittet - Yoga

 

 

 

 

Baksidan Av Myntet


Eftersom jag av någon underlig anledning vaknade 03.30 lokal tid kan jag ligga gärna passa på att blogga järnet. Darling ligger och snusar så gott i sängen. Inte riktigt dags för frukost. Tidsomställningen är lite förvirrande. Trodde att jag anpassat mig något men ack så fel jag hade. Skönt att man bara har en dag med tentaplugg att se fram emot. På stranden om det inte regnar. Ska ta mig ett dopp varje timme. Slår kaffepauserna på JB (juridiska biblioteket) med hästlängder. Kanske lite shopping under dagen beroende på hur trött jag känner mig. De första dagarna i Thailand ägnades åt att bli av med jetlag, något som jag tydligen inte helt lyckats med. För oavsett om jag är utomlands eller i Sverige så tror jag att människan behöver mer än mina fyra timmars sömn som jag fått inatt. Kan hända att det blir en liten tupplur i eftermiddag.

Något annat jag hade svårt att vänja mig vid när jag kom hit var värmen. Om temperaturen på Bali höll sig på en nivå som bäst kan liknas vid en riktigt bra svensk sommar (var ju där hela juli månad) så kan Phuket i början av november liknas vid en ångbastu. Man är konstant svettig så länge man vistas utomhus. Som tur var har vi både AC i vår bungalow samt i de flesta affärer så man får ju sig en avsvalkande paus lite då och då. De första dagarna fick jag tyvärr värmeeksem på låren så det var bara att spatsera in på närmaste apotek och införskaffa sig en kortisonsalva. Jag gillar de thailändska apoteken. De vet vad som krävs och man behöver inte träffa någon läkare eller boka tid och betala dyra pengar. Efter ett par dagar var allergin som bortblåst.

Ibland önskar jag att jag förstod thai. Eller visste vad folk tänkte. Varje dag när jag och Jan går förbi olika barer står det alltid en och annan bartjej och stirrar på mig. Jag tänker inte så mycket på det längre, men igår lade Jan märke till en kvinna som verkligen synade mig uppifrån och ner utan ett tillstymmelse till leende. Jag brukar säga till Jan att de säkert bara är avundsjuka för att jag har en sådan stilig pojkvän. Fniss. Man kommer  förvisso ganska långt med att läsa av folks kroppsspråk. Som när det gällde de där massörerna som pratade skit om den engelska kunden som satt i stolen bredvid Jan. De var inte direkt diskreta med det och även kunden märkte av de menande blickarna. Västerlänningar säger ofta att thailändare är ett leende folk men de kan prata så mycket skit till varandra och samtidigt le så mycket att kinderna nästan spricker. Nu gäller det ju inte thailändarna specifikt utan det där fenomenet ser man över hela Asien.


 

Så skönt när det inte är högsäsong - gott om plats på stranden.

 

 

 

 

A Wonderful Evening


Matorgasm. Det är ett bra ord för gårdagens middag. Den svenska krogen Mamma Mia levererade och gjorde mig inte besviken. Tvärtom. Förrätten var något utav det godaste jag ätit. Vitlöks-och chilimarinerade räkor med aioli och vitlöksbröd med en liten hint av koriander. Det var riktigt gott att äta västerländsk mat. Älskar thaimat men uppfriskand med något helt annat ibland. Kommer definitivt äta den där smarriga förrätten igen. Ägaren kom ut för att hälsa (på svenska) och hans min var obetalbar när jag svarade honom på klockren svenska. Jaså? Så pass! svarade han och skrattade hjärtligt.


 

Kvällens outfit.

 

 

Godaste förrätten ever.

 

 

Varmrätten Black N White var inte heller så pjåkig.

 

More Shopping Pics


 

Grekisk- inspirerad linnetunika.

 

 

Så här ser det inte ut på ett svenskt shoppingcenter.

 

 

Uppspelt kinäs i gallerian.

 

 

Finns så sjukt mycket häftiga restauranger överallt - som denna japanska.

 

 

Cool konst - Rovdjuret Edition.

 

 

Eller varför inte en Alien som visar fingret?

 

 

I've died and gone to heaven.....

 

Tack älskling för att du är bäst helt enkelt!

 

 

Shopping I Phuket


Fantastisk shopping i Phuket. Jag och Jan har strosat omkring i två stora shoppingcentrum. Nu har jag fått lite fler skor att lägga till min skosamling. Jippie! Och jag fann en affär där pumpsen var löjligt billiga i jämförelse med de andra affärerna där de sålde liknande skor. 260 kronor betalade jag för två par ursnygga pumps. Jag är så himla glad. Svävar på små moln av skolycka. Förutom shopping testade vi på 30 minuters ljuvligt skön fotmassage. Vi kommer definitivt kosta på oss massage fler gånger. Fantastisk lyx. Nu ska vi snart äta middag på en ny restaurang som vi inte provat på tidigare. Tjingeling.


 

Har jag sagt att jag älskar skor?

 

 

Inte? Men nu vet ni.

 

 

Dagens shopping.

 

Ladyboys In Patong


Jag och Jan promenerade på Bangla Road och tittade på alla ladyboys som varje kväll visar upp sig i all sin prakt. Tror nästan jag vill gå på en av deras cabarétshower innan vi åker härifrån. Är lika fascinerad varje gång av hur vältränade, långa och slanka de alla är. Man kan inte låta bli att undra ifall de ätit någon form utav tillväxthormon. Något käkar de i alla fall för det måste ju vara nästintill omöjligt att se så perfekt ut. Den här gången lät vi oss fotas med dom. Märktes att de gör det där varje kväll år ut och år in. Diskretion var inte ett ord som fanns i deras vokabulär. När jag skulle posera lite fint tog ladyboyen tag i mina händer och placerade dom väldigt bestämt på sina bröst. Hahahaha.


 

 

Efter besöket på den hektiska bargatan gömde vi oss på hotellets mysiga restaurang.

 

 

 

 

Anniversary


Igår var vi ute och firade Jans föräldrars bröllopsdag - 40 år som gifta. Det är det inte många som kan fira nu för tiden. Kanske är jag old school men jag tycker det är fint att tillhöra denna nästintill utrotningshotade art, så länge man är lyckliga tillsammans. Jag och Jan har snart varit tillsammans i ett halvår så vi har några år kvar innan vi kommit upp i 40 år. Men desto mer av vi att se fram emot. Ska bli helt fantastiskt att få påbörja livet tillsammans i Borås. Men nu har vi många varma härliga dagar kvar i Thailand. Och det är sannerligen hetta här. 30 grader varje dag och det är så varmt att man går omkring och är ständigt svettig. Jag klagar inte. Bara konstaterar att värmen är påtaglig.


 

Den Thailändska Krogsvängen


Vi fick finbesök från Kata Beach. Så kul att träffa Miljöjuristen men lite lustig känsla att umgås i ett helt annat klimat och atmosfär. Efter att ha spanat efter en middagsrestaurang beslöt vi oss för att gå till ett ställe jag och Jan redan varit på och som vi visste serverade väldigt god mat. Efter ett tag tröttnar man på alla inkastare och då kan man lika gärna gå till ett ställe man tycker om. Behöver väl inte ens nämna att man åt tills thaimaten sakta men säkert rann ut genom öronen. Egentligen äter man inte för att man är hungrig. Det har jag väl inte varit sen vi åkte på grund av värmen, men man äter för att det är så förbaskat gott.

Efter middagen körde vi en liten barrunda. Det finns så mycket att titta på nattetid och ladyboysen är en av de största turistattraktionerna under kvällstid. Helt otroliga människor. Snygga som satan. Både jag och Em satt och avundades deras långa slanka cellulitfria ben. Innan jag åker hem ska jag göra som alla andra gör. Låta mig fotograferas med dessa vackra skapelser. Såg en och annan man som gick hem med en person som definitivt hade något att dölja. Eller så var de helt medvetna om att den slanka men väldigt yppiga varelsen vid deras sida var en ladyboy.

Efter den första baren drog vi vidare till en svensk bar som heter Sweden. Där bjöd ägaren sina gäster på shotsrundor. Jag satt med mitt kaffe. Hahaha. Klarar mig finfint utan alkohol. Blev dock lite röksugen men motstod utan större svårigheter. Tidigare under kvällen körde jag på alkoholfria fruktdrinkar men ibland behöver jag en liten uppiggare i form utav starkt svart kaffe. Mot slutet av kvällen gick vi in på ett dansställe med tillhörande metalldetektor och svängde våra lurviga i nån timme. När klockan började närma sig efterfest gick vi tillbaka till vår bungalow för nervarvning. Vid halvfyra tiden stupade jag och Jan i säng men låg och pratade en bra stund. Våra gäster tog en taxi tillbaka till Kata och fasades över att behöva kliva upp tidigt för avresa mot Krabi.

 

Middag på stranden.

 

 

Fullt ös på bar-gatan.

 

 

Bruna töser.

 

 

Fina grabbar.

 

 

Tack för en fantastiskt rolig kväll!

Fantastiska Kommentarer


Vissa kommentarer får mig att skratta för de är så intelligensbefriade, men ibland dyker det upp en och annan som verkligen får mig att bli alldeles varm av glädje. Som följande kommentar jag fick häromdagen.

" Jag började läsa din blogg för att det snackades mycket på utbildningen om den (!). Ja du vet ju hur vanliga banan-människor reagerar när någon väljer att gå sin egen väg. Jag tycker du är ashäftig och strong, woman to woman! Har läst din blogg i snart två år och lagat dina fantastiska recept! Så tack för all inspiration kvinna! "

Tack själv du fantastiska trogna bloggläsare som hängt med så länge. Din kommentar inspirerar mig. Stor kram.


A Beautiful Day


Väntar på Miljöjuristen och hans tös som ska möta upp mig och Jan alldeles strax så följande inlägg blir lite hastigt. Ville bara säga att vi lever och mår bra. Har fått ordentligt med färg efter vår dag på stranden trots att ingen av oss medvetet pressade. Jag har redan gett upp hoppet om att få behålla min lagom bruna hudfärg. Nu är jag tokbrun. Efter ett par timmar på stranden blev det shopping, bland annat till olika plåtningar som vi planerat. Så kul att ha en pojkvän som är fotograf och delar samma intresse. Man kan kolla på tjejprylar utan att den manliga partnern suckar uppgivet.

Dagens citat från en thailändsk försäljare: "Tjena kompis, billigare än Ullared!"

 

Jan & Sussi på första (men absolut inte sista) semestern tillsammans.

 

 

Sussilull lullar omkring i vattnet.

 

 

Imorgon firar Jans föräldrar 40-årig bröllopsdag och då ska vi alla gå ut och fira.

Hoppas jag och Jan också kommer fira 40 år. Minst.


Nej, Jag Är Inte Thailändska


Som jag antog tror ju alla att jag kommer från Thailand, förutom en säljare som gissade på Filippinerna. Det har sina för och nackdelar, men så länge jag går med Jan så är det nog bara fördelar. Försäljarna kastar sig inte lika ivrigt på mig när vi går ute på gatorna och ser oss omkring. De tror väl att det inte är lika roligt att pruta med en landsman. Men jag avslöjar mig dock ganska snabbt när jag pratar svenska med min norrman. Ett roligt missförstånd som hände idag var när en bartjej bokstavligen talat slängde sig över Jan och hade totalt missat att han höll mig i handen. Anledningen till att hon missade det var att en annan bartjej drog i mig och ville att jag skulle ta en drink i "hennes" bar. Men så fort hon såg att jag och Jan var tillsammans släppte hon honom och skämdes verkligen ögonen ur sig. Hon bad så mycket om ursäkt och skämdes långt efter att vi gått därifrån. Vi skrattade bara hjärtligt åt henne.

Har fått se när de berömda ladyboysen haft sin lilla kvällsparad för alla turister. Vilka häftiga dräkter och vilka otroliga kroppar! Jag har alltid gillat cabaré, bulesque, glitter och glamour så jag satt med min alkoholfria drink och verkligen stirrade fascinerat med stora ögon. Nästa gång ska jag nog ta kort tillsammans med dom. Kan lätt vara värt den lilla summan man får betala. Det har varit en händelserik första dag. Jag är helt slut av alla intryck, den goda maten, värmen och solen. I början gick jag runt med ett paraply för att inte bli brun, men jag misstänker att jag inte kommer orka släpa omkring på det resten av semestern. Får väl finna mig i att jag kommer hem lika brun som en bränd pepparkaka. Suck.

 

Bildtext överflödig...

 

 

Fullt ös på bargatan.

 

Framme I Thailand


Jag och Jan var nog de enda som inte gick i taket när det meddelades att vi passagerare var tvungna att kliva av planet igen efter att vi satt och till rätta. Den tekniska undersökningen som skulle gjorts av planet i England hade av någon oförklarlig anledning glömts bort och det skulle dröja mellan 3-4 timmar innan besked kunde lämnas om den nya avgångstiden. Kanske var det för att jag kunde andas ut några timmar till som gjorde att jag inte tappade tålamodet. Utan alkohol i kroppen eller lugnande tabletter hade flygrädslan slagit till med full kraft. Jag fick VIP-treatment på grund av min flygrädsla och fick boarda planet först av alla passagerarna. Dessutom fick jag gå in och hälsa på piloterna i cockpiten. Kändes lite bättre efter det.

6 timmar blev planet försenat och vi fick sådan bristfällig information och ersättning att researrangören kan förvänta sig ett långt brev vid hemresan. Att 75 kr per person skulle räcka att köpa mat för på en flygplats är ett stort jävla skämt. Man får inte mycket för den summan. Kanske en tredjedels smörgås. En räksmörgås gick i alla fall på cirka 150 kr. Nu ska jag dock inte klaga på någonting. Anlände till Phuket halv tolv lokal tid. 30 grader värme och strålande sol. Och tillsammans med mannen i mitt liv. Jag är så otroligt lycklig just nu.



 

Phuket från flygplansfönstret

 

 

This is where all the magic happens....

 

 

Jan överraskade mig med ett fantastiskt vackert smycket från Swarovski.

 

 

Underbart stort hjärta...

 

 

Det Svenska Kösystemet


När jag och Jan anlände till Landvetter och hittade incheckningsdisken såg vi att det redan var en lång kö trots att vi kom 2,5 timme innan avgång. På skärmen stod det dock att disk 7-10 skulle vara öppen för incheckning så varför ställde sig alla dumma svennebananer i en och samma kö? Vi gick och ställde oss först framför disk nummer 8 och väntade på att incheckningen skulle börja. Så fort någon vågar gå mot strömmen hänger resten på och det slutade med att det i vart fall blev två köer som var ungefär lika långa. Det stod självfallet några gamla torra stofiler i den första kön och försökte tillrättavisa folk i vår kö, men jag tror inte någon lyssnade. Varför ska man ställa sig i en enda idiotisk kö när det är upplagt för fyra? Så typiskt svenskt.



 


Gott Och Blandat


Även om Jan ska ta med sig sin kamera på resan så kör jag på min lilla. Blir enklast så när jag ska lägga upp bilder till bloggen. För tro mig, jag kommer blogga en hel del även fast jag är på semester. Kan ju inte försumma min dagbok bara för att jag befinner mig i paradiset. Hehe. Tänkte rensa bort de fåtal bilder jag har kvar på min lilla kamera så det bara blir plats för Thailandbilder på minneskortet. Därför blir det lite gott och blandat i detta blogginlägg på kläder och mat. Mina två passioner i livet förutom Jan. Hahaha.


 

Tackar VD:n för denna riktigt fina och sköna kappa.

 

 

Och även för denna ursnygga pennkjol och snygga bastopp.

 

 

Idag åt jag och Jan lunch på Eest i Borås.

 

 

Godaste sushin ever (i Sverige) vilket säger en del för jag har ätit mycket sushi i mina dar.

 

 

Ser fram emot att flytta till Borås för då kan jag äta här oftare.

 

 

Eest är ett mycket populärt lunchställe så jag rekommenderar att man är där runt elva.

Det var allt för mig. Imorgon flyger vi till Thailand så mig kommer ni inte höra av på ett tag.

Ha det så bra i kalla trista Sverige!

 

 

 

 

Jag Är Inte Rädd


Många är de råd som handlar om hur jag på bästa sätt ska komma över skräcken vid själva flygstarten. Det bästa och kanske mest effektiva rådet jag fått hitills är: sätt dig och hångla med Jan när ni lyfter så har du glömt det. Kan hända att jag faktiskt testar på det. Flygrädsla har ingenting med rationella känslor att göra. Ångesten liksom bara infinner sig där och hela ens inre skriker: vi kommer dö! Men så fort man är däruppe brukar det gå bra. Starten är alltid värst. Och den här gången kan jag inte dämpa rädslan med vare sig gin och tonic eller sömnpiller. Skräcken är förhoppningsvis kortvarig och sedan väntar värmen och paradiset.
Min profilbild

Sök i bloggen