Hör Och Häpna


Det är lustigt. Jag tror att jag gått och oroat mig så mycket för flygresan till Bali att jag inte längre har någon oro kvar. Om tre timmar kommer pappa och hämtar upp mig för att köra mig till Arlanda och jag är inte det minsta nervös. Ännu. Klart det kommer pirra lite i magen när det är dags att säga farväl, men i övrigt känner jag mig mer än redo. Allt är färdigpackat och jag har haft en skön och avslappnad dag med vänner. Nu ska jag ut på äventyr. Eller vi får se hur mycket äventyr jag vågar mig på. Har fått höra från två olika håll att jag borde lära mig surfa. Jag är skeptisk. Kan ni se mig på en surfbräda? Skulle inte tro det.

Giliöarna har också varit ett hett tips, men jag vet inte riktigt om jag känner för att åka dit själv. Är egentligen inte så mycket för sol och bad. Jag vill nog hellre stanna kvar på Bali och upptäcka det som finns där. Kika på tempel, känna atmosfären av både det hektiska turistlivet i Kuta och lugnet en bit därifrån. Det bästa med att åka helt själv är att man kan göra precis vad man vill, när man känner för det och vill man inte göra något så slipper man. English frågade mig imorse när vi fikade vad jag hade för planer på Bali. Jag svarade att min plan är att inte ha någon plan. Att ta dagen som den kommer. Det enda jag har bestämt mig för att göra är ett besök på en skönhetssalong för att få mitt hår rakpermanentat. Längre än så sträcker sig inte min semesterplanering. Härligt!

En Trevlig Insikt


Här svänger det i humöret vill jag lova! Och det är väl för väl. Man kan ju inte gå omkring och vara miss Grumpy hela tiden. Jag blev lite gladare när jag insåg att jag aldrig mer kommer behöva skriva en 33-poängstenta. Woohoo! Aldrig mer sitta i den där förbannade skrivsalen på Gimogatan och bevisa att man inte är helt dum i huvudet. Nu är det "bara" en hemtenta samt en större uppsats kvar att skriva under höstens fördjupningskurs. Det är en ganska trevlig insikt.

Jag har redan packat ner den där boken jag köpte för en herrans massa månader sedan. Avtalet jag hade med mig själv var att läsa den på semestern om jag klarade tentan. Det var av rent intresse som jag gick och köpte Johan Bouchts avhandling på knappt 500 sidor om polisiär våldsanvändning. Förvisso en aning nördigt men jag är så vansinnigt intresserad av polisrätt så det kommer bli ett rent nöje att plöja igenom boken. Och att man börjar förbered sig lite inför hösten skadar ju aldrig.




Don't F****** Tell Me What To Do


My smoking is killing me
My diet's killing me

My heels are killing me
My shopping's killing me

My ego is killing me
Can't sleep, it's killing me

My phone is killing me
My email is killing me

These hours are killing me

This flight is killing me
My talking's killing me

My head is killing me
My mind is killing me

My back is killing me
My neck is killing me

My PMS is killing me








Behöver jag ens påpeka att jag har PMS? I don't think so! Allt kommer ju så jävla lägligt. Halsflussen (som jag nu så klart börjar känna av), käkhelvetesinflammationen, PMS - skiten och en konstant känsla av utsvultenhet på grund av att jag inte får in maten i käften. Gaaah! I need this vacation. När jag kommer fram ska jag vila, äta, träna, slappa, läsa, sova, bada, shoppa och göra precis allt jag känner för i min egen takt. Good bye, Sweden!

Scared Shitless


Nu är det mesta färdigpackat inför mitt livs resa. I am scared shitless! Fast det är en konstig rädsla. Liksom blandat med spänning och förväntan. Så på det hela taget inte en alltför obehaglig känsla. Vet inte riktigt vad jag ska blogga om just nu. Är ganska tom i huvudet. Mer än vanligt alltså. Jag ska nog säga god natt. Imorgon ska jag försöka hinna med en morgonfika med English och en lunch med Lärarinnan. Kan vara skönt att göra något vardagligt för att dämpa resfebern.





[ Bali - here I come ]

En Obehaglig Överraskning


Jag gick till läkaren idag för att få en konfirmerad diagnos på käkledsinflammationen. De rutinmässiga halsproverna visade dock på något helt annat. Streptokocker. Tydligen har jag halsfluss men utan några symptom. Mycket märkligt. Men vilken tur att jag gick till läkaren innan jag åkte till Bali. Hade inte varit roligt att bli sjuk i halsfluss därnere och behöva ta sig till läkare för att bli undersökt och få mediciner. Jag hade även inflammation i käken precis som jag trodde. Nu har jag fått utskrivet både penicillin och inflammationsdämpande. Penicillinet ska jag dock inte ta förrän jag får ont i halsen. Så länge jag inte känner av det ska jag inte behandla med antibiotika. Hela mitt handbagage kommer vara som ett enda stort medicinskåp. Tar ju även med mig astmamediciner, migränpiller samt allergitabletter. Härligt att man är så frisk när man ska dra utomlands en hel månad....

Och apropå obehagliga överraskningar. Jag klev på helt fel buss när jag skulle åka och handla. Hur kan man vara så virrig?! Först stod jag och väntade en halvtimme på bussen och sedan kliver jag på helt fel buss. Skulle tagit nummer 13 men fick för mig att gå på nummer 11. Efter att chauffören kört till vändplatsen tittade han på mig och frågade om jag skulle åka en tur till. Då gick det upp för mig vilket misstag jag gjort. Och det är inte som att det var första gången jag skulle åka till affären. Visste ju precis vilken buss jag skulle åkt med men av någon anledning fick min hjärna kortslutning. Jag fick åka tillbaka med den felaktiga bussen och kliva av efter några stationer och fortsätta mot affären till fots. Idag slog jag sannerligen rekord i värdelöshet. Ska bli spännande att se om jag kan överträffa det någon gång under min flygresa till Bali imorgon. Borde inte bli så svårt...

Not A Happy Camper


Lilla Lull är sjukt missnöjd. Hennes käke gör så ont att hon inte ens kan äta fast föda utan måste leva på vatten och soppa. Imorgon ska Lull åka till Bali och vill gärna kunna äta massa god mat under semestern. Snart ska Lull gå till farbror doktorn för att få fastslaget att det inte är något annat än en rejäl käkledsinflammation. Hon känner igen symptomen från förra året då hon fick knapra Voltaren i 10 dagar. Lilla Lull ser inte fram emot besöket för hon vet att läkaren måste bända upp käften för att undersöka och då kommer Lull börja gråta för så ont gör det.

Anledningen till att jag går till läkaren nu när jag egentligen är säker på diagnosen beror enbart på min utlandsresa. Jag vill inte chansa och ge mig själv en feldiagnos för att sedan vara tvungen att uppsöka sjukhus nere på Bali. Dagens läkarbesök är mest till för att någon som kan sådant här ska konstatera att det är en inflammation som är boven och inte något helt annat. Jag undrar varför man får käkledsinflammation. Det måste jag fråga. Och varför i hela fridens namn gör det så in i helvete ont?! Ibland har jag bara god lust att skära bort käken. Så länge jag håller munnen stängd och inte använder käken så mycket är smärtan inte lika påtaglig. Men jag kan ju inte gå omkring och hålla munnen stängd. Jag måste ju äta.




[ Buuhuu ]

Bittra Fuktiga Ängsmarker


Ibland måste man känna sig olycklig för att veta hur lycka känns. Ibland måste man kämpa i åratal med att komma underfund med vad som verkligen gör en lycklig. Med åren kanske definitionen på lycka förändras och man måste tillåta sig själv att förändras samtidigt. Vad som gjorde mig lycklig en gång i tiden behöver inte vara detsamma i detta nu. Vad jag kan säga till er här och nu är att jag funnit min plats. Jag är inte vilse längre. Jag är varken orolig eller hysterisk över framtiden. Jag har aldrig känt mig så trygg i mig själv som jag gör idag. Vet redan på förhand att min resa till Bali enbart kommer att förstärka den känslan. Resan kommer ge mig tid att reflektera över mitt liv, mitt ursprung och landa i mig själv. Inga fler kraschlandningar för Lilla Lull. Hon har hittat vad hon drömt om och tänker inte släppa taget.

Lycka för mig är att kunna vara hundratio procent ärlig mot sig själv och sina egna behov. Försakar man sig själv och bortser från vad man behöver för att kunna fungera som en människa har man väldigt liten chans att komma till ro med sig själv. Ergo att komma till tro tillsammans med någon annan. Idag fick jag en otroligt fin kommentar om ett blogginlägg jag publicerat tidigare. Om att våga vara ärlig och följa sitt hjärta. Ibland glömmer jag bort att jag faktiskt har många läsare som följer varje steg av mitt liv. Denna specifika läsare tackade mig för att ha gett henne modet att ta ett väldigt stort och svårt steg. Jag blev riktigt rörd över hennes tacksamhet. Att kunna inspirera andra människor att fatta beslut som är rätt för dom gör mig otroligt glad.

Det absolut viktigaste rådet jag kan ge när det gäller relationer är att sluta upp med att bry sig om vad andra tycker. Jag säger det igen och jag kommer fortsätta tjata om det, både för er skull och för min egen skull. Ni andra som stör er på att jag alltid predikar behöver ju faktiskt inte hänga här. Min blogg är inte till för bittra fuktiga ängsmarker. Självklart vill man inte att folk ska ha fel uppfattning, men samtidigt kan man aldrig komma ifrån att andra alltid ska tycka och tänka så in i helvete. Oftast utan att ha minsta susning om vad som egentligen hänt. Kom ihåg att det inte är en jävel som har något att göra med ditt liv och dina beslut. Alla har vi våra orsaker och av förklarliga skäl kanske man inte kan eller vill dela med sig av allt elände till hela världen. Lägg också på minnet att under riktigt svåra stunder i livet kommer det framgå vem som är din vän. Den sanna vännen ställer frågor och tar sig tid att lyssna på dina svar.





It Ain't Over Yet


Har precis läst igenom PT:ns träningsprogram en gång till inför Bali-resan. Bara för att tv-inspelningarna är slut betyder det inte att vi slipper träning. Nej, nu börjar det tuffa. Att hålla igång lika mycket som under de 10 veckorna vi tränade med PT:n. Jag har inhandlat ett hopprep och har skrivit upp träningskläder och skor på min packlista. Varannan dag ska jag köra något utav de specialutformade träningspassen. Och jag lovar er, de är jävligt tuffa! Särskilt att göra dom utomhus i värmen. Får gå upp och göra det tidigt på morgonen när det förhoppningsvis inte är så varmt.

Har biffat till mig rejält under veckan som gått och nu talar vi inte om muskler. Tror det mesta lagt sig på magen faktiskt. Jag har fått en rejäl kärlekskagge som beror på för mycket god mat och alkohol. Misstänker att jag gått upp en hel del men så jävla värt det. Att äta god mat tillsammans med Jan är som att få dubbla orgasmer. Nu är det bara att ta sig i kragen och köra hårt igen. Frågar mig själv om jag kommer bli fetare eller smalare under min vistelse på Bali. Jag får försöka hejda mig lite grann även fast jag är på semester. Det hade varit skillnad om jag skulle varit där i två veckor. Då hade jag svullat och tryckt i mig allt jag kom över. Men att svulla non-stop i en månad känns inte okej.

Jag är mycket ivrig att få utforska omgivningarna och se om jag hittar något bra ställe att träna på. Varje pass tänkte jag avsluta med en simtur i områdets pool. Är helt övertygad om att jag kommer lyckas väldigt fort med att skapa mig en ljuvlig tillvaro. Tidiga morgnar, träning, frukost, läsa ett par timmar och sedan kanske vid lunchtid ge sig ut och utforska ön. Vill se massa tempel, folk, strand och hav. Har förstått att det är rätt hektiskt på Kuta på grund av alla turister men det ser jag på något konstigt sätt också fram emot. Jag måste ju lära mig att stressa ner även om miljön runt omkring mig är ett enda stort virrvarr.

I'm Leaving On A Jetplane


All my bags are packed
I'm ready to go
I'm standing here outside your door
I hate to wake you up to say goodbye

But the dawn is breakin'
This early mornin'
The taxi's waitin'
He's blowin' his horn
Already I'm so lonesome I could cry

So kiss me and smile for me
Tell me that you'll wait for me
Hold me like you'll never let me go
Cause I'm leaving on a jet plane
Don't know when I'll be back again
Oh babe I hate to go

Every place I go, I think of you
Every song I sing, I sing for you
When I come back
I'll wear your wedding ring

Now the time has come to leave you
One more time
Let me kiss you
Close your eyes
I'll be on my way

Dream about the days to come
When I won't have to leave alone




















Livet Leker


Suck. Kommer nog hem senare än väntat. Det är kö och allt går bara allmänt förjävligt långsamt på vägarna. Vägbygge eller olycka skulle jag tippa på. Vi ömsom kryper och ömsom står stilla. Nåja. Jag har ändå ingen tid att passa. Imorgon däremot blir det till att stressa arslet av sig. Har troligtvis åkt på käkledsinflammation igen för jag har så in i helvete ont på min högra sida alldeles vid visdomstanden. Fick samma problem förra året och då trodde jag först det var tanden som strulade, men det var inflammation i käken. Nu har jag exakt samma smärta och symptom. Men jag ska in imorgon bitti och träffa läkare bara för att utesluta något annat. Passar sig inte riktigt att åka iväg till Bali en månad och inte veta vad det är man har ont av. Blir nog en kur med Voltaren eller något annat anti-inflammatorisk medicin. Bara jag blir av med skiten fort så blir jag nöjd. Förra gången var det ju så illa att jag fick bända upp käften för att kunna stoppa i mig mat.

Det blev inget tårdrypande avsked vid busshållplatsen. Tårarna kommer nog sen. Eller så har jag blivit så pass mogen att jag faktiskt inser att jag inte har något att grina över. Jag ska göra min drömresa till Bali, jag har en fantastisk pojkvän som väntar på mig hemma i Sverige och jag har klarat utbildningens tuffaste tenta (över 18 % blev underkända.På de andra terminstentorna brukar det ligga på kanske mellan 5-7 %). Det finns absolut ingenting att klaga på eller vara ledsen över. Nu leker livet och jag ska passa på att njuta till fullo. Allvaret kommer tids nog och mina fyra veckor på Bali lär rusa förbi. Har fått låna en mobil av Jan så nu kan jag nog köpa mig ett indonesiskt kontantkort och förhoppningsvis ringa för en billigare penning. Min egen mobil kommer jag inte använda så ingen idé att ringa till den. Inte ens för att lämna ett meddelande på mobilsvar. Den har jag stängt av.





[ Senaste gången jag var i Indonesien var 2006. Här har jag shoppat i Jakarta med Jeane och Dwight ]

Not The Sharpest Knife


Jag lagade en gigantisk portion yam wonsen till lunch som jag avnöjt ute på balkongen i strålande solsken. Tanken var att jag skulle äta mig så mätt att jag inte behöver handla på mig en massa mat att släpa med mig på bussen hem, men eftersom jag inte kommer hem förrän klockan elva ikväll behövs det nog något mer att stoppa i sig. Förutom godis och dricka. Men lunchen satt finfint. Det var väl inte mitt smartaste drag att laga en stark thairätt några timmar innan Jan kommer hem för att skjutsa mig till stationen. Vår sista kyss kommer ha en distinkt smak av vitlök och chili. Det kommer jag på nu. Sometimes I'm not the sharpest knife in the drawer.


Borås-Uppsala-Helsingfors-Singapore-Bali


Jag sitter på balkongen och kedjeröker av nervositet. Jan är på jobbet men kommer hem senare i eftermiddag för att skjutsa mig till bussen och säga farväl. Har i stort sett packat allt inför eftermiddagens hemresa och nu försöker jag förbereda mig mentalt på min nästa resa. Kommer vara på resande fot i ett dygn. Längsta väntan kommer vara på flygplatsen i Singapore. Där blir jag kvar i tre timmar innan mitt plan till Bali lyfter. Jag är övertygad om att bytet i Helsingfors kommer gå tämligen smärtfritt. Min största skräck är just mellanlandningen i Singapore. Fast på tre timmar borde jag kunna ta mig till rätt terminal. Om jag inte lyckas så lär jag i alla fall slagit rekord i värdelöshet. Jag hoppas på att möta hjälpsamma och tålmodiga människor som kan lotsa mig dit jag ska om jag inte hittar.

Den här veckan i Borås har varit snudd på perfekt. Det enda som varit lite dåligt var vädret kring midsommar, men i övrigt finns det absolut ingenting att vara missnöjd över. Jag och Jan har fått mycket tid tillsammans. Självklart har vi pratat om hur jobbigt det kommer vara att jag åker bort under så lång tid, men det är ingenting i jämförelse med den tid vi kommer ha med varandra när jag kommer hem. En hel livstid. Det känns så rätt på alla sätt och vis. Finns ingen som helst tvekan på vad vi känner för varandra. Det är just denna säkerhet som gör mig så lugn när det gäller vårt förhållande. Att jag är nervös beror inte på att behöva lämna Jan i Sverige utan på grund av flygresan. Men alla säger att det ska gå bra och jag väljer att tro på det.





Älskar min underbara norrman!

Sussi Goes Manga

 

Får jag lov att presentera.... Manga-Sussi!


 

[ Fotograf Jan Monsen ]

Sushi, Zoo And Photoshoot


Vilken fantastisk dag det varit. Fick äta en vansinnigt god sushibuffé till lunch och under sena eftermiddagen besökte jag äntligen Borås djurpark. Har sett helt otroliga djur och gått omkring med ett gigantiskt leende på läpparna. Fick dessvärre bli en snabbvisit men det gör inget. Jan köpte årskort till oss så vi kan gå hur många gånger vi vill. Under kvällen har jag och Jan haft en liten plåtning och jag lovar er att ni kommer trilla baklänges när ni får se vilken häftig bild vi tog. Så jäkla grym och verkligen något utöver det vanliga. Har aldrig någonsin plåtat i den genren förut, om man nu kan kalla det en genre. Är så förbaskat stolt över min duktiga pojkvän.




[ Jag kunde ju inte låta bli att fotas med denna fula skapelse ]



[ De tre små grisarna ]



[ Giraffen var väldigt nyfiken på oss ]



[ På Savannen ]



[ Fick hjälp av en mua att sätta fast lösögonfransarna till plåtningen ]



[ Time For Some Action ]



[ Här sitter Jan och jobbar med en bild vi tog ikväll ]

Snart kommer ni få se resultatet! Ashäftigt!

Ett Lyckligt Slut


Det börjar närma sig avresa. Imorgon åker jag från Borås hem till Uppsala för att packa mina saker och dra vidare till Bali. No big deal. Bara en liten flygtur på ett dygn till andra sidan jordklotet. Jag är fast besluten att mitt senaste besök hemma hos Jan ska få ett lyckligt slut. Ska inte grina förrän jag sitter på bussen. Vill inte att det sista han ska komma ihåg är en hysteriskt gråtande Lull. Får se hur bra jag lyckas hålla fast vid det beslutet. Är dessutom i början på helvetesveckan så mina hormoner löper verkligen amok.

Har försökt att inte tänka så mycket på hur tungt det kommer vara att inte få träffa mitt älskade Norge på så länge. Vi är nog rätt knäckta båda två över det men det vore ju underligt annars. Som nykära kan man inte få nog av varandra. Saknaden kommer vara enorm men inget som vi inte kommer klara av. Båda två är fast beslutna att satsa på detta förhållande. Då ska några ynka veckor (sex veckor) inte vara några problem. Tänk så fantastiskt underbart det kommer bli att få träffa varandra igen efter min resa.



[ Sitter och myser på balkongen ]



[ Strålande solsken ]

En Strålande Dag


God morgon/god förmiddag på er kära bloggläsare. Idag tog jag en rejäl sovmorgon till klockan åtta. Igår kväll fick jag gå på bio i Jans vardagsrum för första gången. Det var en jäkla upplevelse att se film på en sådan gigantisk skärm. Hemma kör jag ju med min tjockteve som hängt med i snart åtta år. Filmen slutade vid midnatt och sedan satt Jan uppe till tjugo i fyra på morgonen och jobbade med lite bilder. Inte bilder på mig utan på en annan modell som är så sjukt duktig. Kanske kan visa er hans alster när de är helt klara. Jag gjorde honom sällskap inne i arbetsrummet/tv-rummet men råkade somna på soffan ganska omgående. Beundrar honom för hans ork att sitta och jobba till tidig morgon. Själv blir jag vansinnig om jag inte får sova mina sex timmar. Nu ligger han dock och sover. Ska inte väcka honom ännu. Han förtjänar lite sömn.

Idag är det strålande sol i Borås och det kommer nog bli en strålande dag. Jans föräldrar har varit på besök men åker hem till Cypern ikväll. Där är det över 30 grader i skuggan. Lite skillnad mot den svenska sommartemperaturen. Jag kommer väldigt snart vistas i lika varmt klimat fast med en aningen högre luftfuktighet. Det var ett par år sedan jag sist var i Sydostasien men den där fuktiga, varma väggen man möts av när man kliver av planet har jag inte glömt bort. Känslan av att ständigt vara blöt och svettig minns jag som om det vore igår. Jag hoppas att internetuppkopplingen därnere är hyfsad. Vore ju roligt att kunna blogga varje dag och hålla er uppdaterade om mina små äventyr, men om det inte kommer så mycket inlägg så vet ni att det troligtvis beror på taskigt internet. Eller helt enkelt för att jag är på semester och har bättre saker för mig.




[ JM Biografen slår alla andra biografer med hästlängder ]



Hoppas ni alla haft en underbar midsommarhelg!

Between Happiness and Despair


Jag är lycklig hela tiden men ibland drabbas jag av en obeskrivlig sorg när jag inser att det kommer dröja drygt sex veckor innan jag får träffa Jan igen. Försöker skaka av mig alla dåliga tankar om flygplanskrascher och allt annat som kan gå fel men tyvärr fungerar det inte riktigt. Jag oroar mig i onödan. Vet inte hur många gånger folk har sagt till mig att det är hur säkert som helst att flyga. Egentligen är det kanske inte längre rädslan för flygresan som skrämmer mig utan tanken på att aldrig någonsin få se mitt Norge igen. Jag VET att det är så fånigt, men kan inte rå för det.

Om man bortser från min flygrädsla, resfebern och saknaden efter Jan har jag haft en underbar midsommar. Jag har njutit av varje sekund tillsammans med kärleken min. Att vara här är som att vara hemma. När jag är på Bali ska jag fortsätta drömma om den underbara framtid som jag har framför mig med Jan. Det känns som om allting verkligen faller på plats. Som om det var menat. Vi gör, tänker och säger saker exakt samtidigt. Det har hänt lite för många gånger för att det bara ska kännas som slumpen. Kusligt är ett ord vi brukar använda när det sker. Men ändå inte så förvånande. Det vi har tillsammans och känner för varandra kändes rätt från första stund.




[ Jag och Jan tog en tidig morgonpromenad kl 05.30 på midsommarafton ]



[ Klassisk midsommarlunch ]



[ En drink och en cigg på balkongen - nu är det verkligen semester! ]



[ Grillar lammkotletter till midsommarmiddagen ]



Tack älskling för en fantastisk midsommar!



Still In Heaven


När jag anlände till Borås väntade en underbart stilig pojkvän med en bukett röda rosor. Han var så stolt över att jag klarat tentan och jag var helt obeskrivligt lycklig. Fast i samma stund som jag såg honom glömde jag bort allt vad tentan hette och slängde mig i hans famn. Det är så underbart att vara "hemma" i Borås igen. Jag ska njuta av varje minut och samla på mig ännu fler fina minnen att ta med när jag åker till Bali nästa vecka.

Imorse vaknade jag 04.15 och 05.30 var jag och Jan ute på en timmes morgonpromenad. Det var en ljuvlig start på midsommarafton. Solen sken och himlen hade inte hunnit bli molnig. Jan bor i ett idylliskt familjeområde som har ett fantastiskt motionsspår några minuter härifrån. Skog och fågelliv så långt ögat kan nå. Om jag skullle stanna här för en längre tid så är det mycket viktigt för mig att kunna träna och röra på mig. Hitills har det sett mycket bra ut. 

Efter promenaden åt vi frukost och sedan kröp vi faktiskt ner i sängen igen. Lite morgonmys måste man ju hinna med på självaste midsommarafton. Men jag ska snart gå upp och göra mig i ordning. Sen ska jag förbereda midsommarlunchen. Sill, potatis, gräddfil, gräslök och ägghalvor med räkor. Kan inte bli godare. Och ikväll oavsett väder ska det grillas lammkotletter. Nej, nu ska jag smyga ner och ta mig en kopp kaffe och morgoncigaretten. Glad midsommar på er alla!




[ Favoritblommor ]



[ Älskar röda rosor ]

 

Dreams Can Come True


Jag hade ett par timmar kvar av bussresan när min mobil började ringa. Såg att det var Miljöjuristen och jag hade på känn vad han skulle säga. Med en klump i magen svarade jag och han meddelade mig att tentamensresultaten publicerats på internet. Så jävla lägligt, tänkte jag. Dagen före midsommar. Skulle jag ta reda på om jag hade klarat den eller inte? Vågade jag riskera att få min midsommar förstörd? Ja, egentligen hela min sommar. Självklart kunde jag inte låta bli att gå in och kika.

SUSSILULL HAR KLARAT HELVETESTENTAN ALSO KNOWN AS MUREN. Jag kan inte fatta det. Allting faller på plats. Nu när jag har blivit godkänd på grundutbildningens sista tenta kan jag äntligen läsa min sista fördjupningskurs till hösten. Fick besked per post att jag bilvit antagen till Polisrätten men visste hela tiden att det var avhängigt om jag klarade denna tenta. Jag har kämpat och slitit som ett djur så länge med hela utbildningen att det verkligen kändes som min tid att lyckas.

Är det ens tillåtet att vara så här lycklig? Att bli klar med utbildningen innebär så mycket mer än en juristexamen. Det innebär att jag verkligen kan börja planera och tänka på framtiden. På min och Jans framtid tillsammans. Utbildningen har alltid varit högst prioriterat och nu när jag äntligen kan se ljuset i tunneln är det inte längre konstigt att jag börjar prioritera andra saker lika mycket. Utbildning ska förhoppningsvis leda till ett ordentligt jobb och som i sin tur leder till en inkomst. Och med en inkomst kommer möjligheter. Bland annat möjligheten att få allt jag någonsin drömt om.





Jag älskar dig, Jan Monsen!

Darling, Here I come!


Det är riktigt pissigt väder ute men hela jag skiner som solen. Sitter på bussen till Borås på väg till Jan. Den här gången tog jag med mig datorn och har nu tillgång till internet hela resan lång. Skulle jag vara sugen på film så har jag Sex And The City med mig. Båda filmerna. För tillfället poppar jag musik, bloggar, facebookar, dricker kaffe och har lutat mig tillbaka i de ljuvligt sköna skinnsätena. Har sagt det förut och jag säger det igen. Bus4You är sannerligen bussarnas businessclass. Ljuvligt!

Beräknar vara framme i Borås runt halv två. Har lagt in ett önskemål om sushi till lunch och jag tror faktiskt att älsklingen min kan ordna det. Trots allt planerande och alla mina listor glömde jag bort att köpa med mig något att äta. Nåja. Man klarar sig långt på kaffe. Sen är jag nog lite för nervös för att äta något riktigt skrovmål. Sitter och funderar på hur det kommer kännas att få träffa Norge igen. Bara att se honom på camen får mig att rodna som en liten fjortisflicka så att få se honom igen IRL lär ju vara hundra resor "värre".

Alltid samma sak. När vi varit ifrån varandra en stund och vi ses igen så har jag stora svårigheter med att se för länge in i hans ögon. De där otroliga jävla ögonen som tycks se rakt igenom mig och får hjärtat att slå så fort att det nästan hoppar ur bröstet. För att inte tala om hans leende. Jag undrar om han vet hur lätt han får mina ben att kännas lika svaga som överkokta risnudlar så fort han ler mot mig. Ja, nu lär han väl veta det.





Ofattbart Det Som Händer


För mig har de senaste dagarna nästan rusat iväg. Kanske för att jag haft fullt upp med att beta av en gigantisk lista med saker jag måste göra innan jag åker till Borås och Bali. Jag är så uppe i varv inför att äntligen få träffa Jan att jag inte ens kunde sova ordentligt inatt. Somnade vid två på natten och gick upp klockan sex. Känner mig verkligen som en fåntratt. Tankar som vad ska jag ha på mig, hur ska jag ha håret, vad kommer han tycka, vad ska jag säga, kommer jag att rodna (som alltid), dyker upp i huvudet och jag kommer på mig själv med att bete mig som en idiot. Som om han skulle tänka på mina kläder när vi inte setts på nästan två veckor. I don't think so...

Snart har jag gjort alla punkter på min lista. Underbara Sussi (kattvakten) har varit förbi i ett par timmar för att hämta nyckeln och det slutade med att vi satt och snackade i två timmar. Känns bra men så klart jobbigt att åka ifrån mina håriga och busiga bebisar. Men dom har det så bra med varandra och får dom lite mänskligt sällskap då och då kommer dom inte sakna någonting. Apropå sällskap så funderar jag på vad för människor man kommer träffa under min vistelse på Bali. Jag har fått för mig att jag kommer leva någon form utav eremitliv men misstänker dock att jag ganska fort kommer få nya vänner. Och om jag inte hittar någon så är inte det hela världen. Jag har mina böcker och mitt träningsprogram som PT:n snickrat ihop åt img.

Sedan har jag en del att styra med vad gäller bröllopsfesten i Falun som går av stapeln helgen efter min hemkomst från Indonesien. Skönt att ha åtminstone ett måste. Så jag kommer ju ha att göra. För att inte tala om alla platser på Bali jag vill besöka. Men dit får jag nog färdas med taxi. Tänker inte sätta mig på en sån där liten vespa eller vad det nu är alla kör omkring i. Jag vill ju faktiskt öka på mina chanser att överleva den här resan. Och det ska nog gå bra. Så länge jag håller mig borta från vatten och terroristområden torde jag ha goda chanser.





Puss.

Om Det Känns Rätt - Varför Vänta?


Jag fick strålande nyheter alldeles nyss. Är väl lite av en hopplös romantiker innerst inne så det är därför jag blir så glad när andra människor hittar kärleken. Sen ska man försöka stänga ute vad omvärlden tycker och tänker för det kommer alltid finnas någon som är missnöjd, som har förutfattade meningar, som dömer och pekar finger. Huvudsaken är att det känns rätt för en själv och personen som man är tillsammans med. Sen är det tyvärr alldeles för många hakar upp sig på tiden. Kan erkänna att jag kände mig lite orolig för vad andra skulle tycka när jag träffade Jan men kom på bättre tankar. Mina vänner ser att jag är lycklig och det är det allra viktigaste. Det skulle ju vara fullkomligt befängt om jag träffar någon som det verkligen klickar med på precis alla plan, och sedan bortser från kemin och alla känslor bara för att det av någon anledning skulle vara för tidigt? Bullshit. Känns det rätt är det aldrig för tidigt.

När man börjar närma sig 30 och däromkring brukar de flesta kommit underfund med vad man har för mål och drömmar i livet. Möter man någon som delar detta är man ju bara rent utsagt dum i huvudet om man inte skulle våga satsa. Jag kan däremot tycka att det kan vara bra att följa vissa steg bara för att se om man fungerar tillsammans även i vardagen. Och ju längre tid som går desto större möjlighet har man att verkligen lära känna varandra. Både bra och dåliga sidor, hur man reagerar i olika situationer och hur man löser konflikter tillsammans. Det finns vissa saker jag värdesätter oerhört mycket i en relation och har man något man inte kan vara utan så är det lika bra att säga det från första början för att undvika framtida problem. Att ge och ta lika mycket i ett förhållande är en av de grundläggande sakerna som bara måste fungera. För blir det minsta obalans kan det väldigt lätt barka käpprätt åt helvete. Det handlar om att våga visa vad man känner för varandra,  komma med små ömhetsbetygelser eller göra större kompromisser. Man är alltid två i en relation och man kan inte bara tänka på sig själv. Bekräftelse är något som alla behöver och blir man inte bekräftad av sin egen partner är det nästan dömt att misslyckas.




Till Mitt Försvar


Idag irrade jag alltså omkring på stan för att uträtta en massa ärenden. Bland annat inhandla nya underkläder. De har ju rea överallt på stan så det var ju bara att slå till. Detta inlägg handlar om hur jag spräckte mina byxor i provhytten på Lindex. Det skulle kunnat vara en ganska pinsam historia så till mitt försvar berodde det faktiskt på att de var så urtvättade att det skulle hänt förr eller senare. Men det kunde lika gärna varit en klassisk scen i vilken b-filmskomedi som helst.

Lilla Lull står i provhytten och råkar tappa plagget hon ska prova på golvet. Hon böjer sig ner för att plocka upp det och då händer det. Riiiiitch! Lull hoppas och ber att musikvolymen i butiken spelats så högt att det inte var någon annan som hörde det, men tvivlar starkt då hon kom på att hon strax efter gett ifrån sig ett litet utrop av fasa. Byxorna sprack på insidan av låren. Båda sidorna.

Okej att jag lagt på mig några kärlekskilon den senaste tiden, men de där byxorna har klarat av mitt ass och lår när jag var 6 kilo tyngre. Jag gillar inte jeans för jag känner mig instängd så därför köper jag jeggings. En kombination mellan leggings och jeanstyg. Mycket skönare och mycket tunnare än riktiga jeans. Min första tanke när jag spräckte byxorna var att jag nu måste köpa nya. Tur att de inte sprack i röven. Nu kunde jag i alla fall dölja hålen medan jag sprang runt och letade efter ett par nya byxor.

Just den modellen hade dom så klart slut på överallt, men jag fann ett riktigt fynd inne i en annan butik. Så nu är jag stolt ägare av ett par svarta och ett par mörkblå för 300 kr. Ibland älskar jag verkligen att vara kvinna. Mycket lättare och billigare att köpa kläder. Byxorna satt så där härligt tajt över röven och var till och med försedda med små fickor därbak. Jisses, vilken gigantisk bakdel jag har. Hahaha. And I kind of like it.



Like There's No Tomorrow


Jag ligger i soffan iklädd ett par urtvättade mjukisbyxor och ett slit-och-släng-linne. Varit vaken sedan halv sex imorse, flängt runt på stan som en galning, fått sju helsikes ont i armen efter vaccinsprutorna, oroat mig för ekonomin, städat lägenheten till förbannelse samt hunnit med en gråtattack på grund av PMS. Och ändå känner jag mig som världens vackraste kvinna. Jag undrar vad det kan bero på. Det överlåter jag åt er läsare att fundera på....




Mitt Livs Resa


Kanske var det vetskapen om att jag skulle lämna Uppsala och Sverige för Bali som fick mig att bli lite sådär lagom sentimental när jag strosade runt kring Domkyrkan och Slottet i morgonsolen. Jag älskar den här staden! Den har sin charm och jag har mina små favoritstråk som jag gärna promenerar med en nyinköpt kaffe och en cigg. Lite vemodigt att behöva lämna familj och vänner för att på egen hand ge sig ut på äventyr i stora världen, men detta är en resa som jag bara måste göra. Sen är det ju inte för evigt. Jag har ju faktiskt tänkt komma tillbaka. 

Jag har lovat att vara försiktig. Skulle inte drömma om att vara något annat när jag har så många som bryr sig om mig och älskar mig. Och Jan. Älskade, underbara Jan. Det gör verkligen fysiskt ont att åka ifrån honom. Att inte kunna se eller prata med honom på så lång tid. Internetuppkopplingen är inte riktigt densamma som i Sverige och det är tydligen svindyrt att ringa, men jag ska nog hitta ett sätt. En månad utan annan kommunikation än mail och Facebook känns väldigt tungt. But if there's a will there's a way. 

Mitt livs resa. Det kommer titeln att vara på hela Bali-resan. Och när jag är hemma i Sverige igen kommer jag fortsätta den resan tillsammans med mitt Norge... 





Sverige älskar Norge...

It's Gettin' Close


Good morning friends and foes! Det är nu två dagar kvar till Borås och nio dagar kvar till Bali. Finns en hel del saker för mig att ordna med innan jag drar. Gaaah! Sjukt nervös, lagom stressad och vansinnigt uppspelt. Skulle inte förvåna mig ifall hjärtat stannade i bröstet på mig i samma stund som jag får träffa Jan. Eller så tuppar jag av som vissa hundar gör när de blir för uppspelta. Ska bli så jävla underbart att få träffa mitt Norge igen. Torsdag - tisdag. Kommer njuta av varje sekund.




[ Jag är redo för torsdagens bussresa. Avresa 06.30 - Ankomst 13.25 ]

Lilla Familjen





[ Butikschefen med familj ]



[ Lilla M ]



[ Liten ]



[ Vill också ha en ... hihi... ]



[ Smaskig moo manao och lax ]



[ Ostbricka och diverse godsaker ]



[ Skönaste lakan ]

Tack för en jättemysig övernattning med god mat och bebismys!

Övernattning i Enköping


Jag ligger på Butikschefens otroligt sköna soffa ordentligt nerbäddad i rosa Hello Kitty-sängkläder. Anlände igår eftermiddag och fick äntligen träffa familjens senaste tillskott. Tror att jag börjar bli vek av mig för mitt hjärta smälte när jag höll lilla M i famnen för första gången. All barnskräck jag någonsin haft försvann på en halv sekund och jag kunde knappt slita blicken från den lilla älsklingen. När man är tre veckor gammal är man inte stor. Men förtrollande söt. Om man kan ägna flera timmar åt att bara titta på någon annans bebis vill jag inte ens tänka på hur det blir med ens egna barn.

Service och mat har varit oklanderligt bra här i Enköping. Medan jag gosat och luktat på bebisen stod Butikschefen i köket och lagade moo manao samt en förbaskat god lax. Jag hade önskat ordentlig styrka på maten och blev verkligen inte besviken. Vi mumsade på och jag kom på mig själv med att för tredje gången lägga upp mer mat på tallriken, inte för att jag var hungrig utan för att det var så gott. Senare på kvällen bjöds det på ost och kex och lite andra godsaker samt en kvällsmatiné. Efter god mat, underbart sällskap och bebismys somnade jag gott.

Hann prata en liten stund med Norge på camen igår kväll. Idag flyger han till fastlandet och imorgon ska han vara hemma i Sverige igen. Bara tre dagar kvar tills jag är på väg till Borås och massa kärlek. Töntig som jag är så känner jag mig jättenervös och pirrig. Vet inte riktigt varför. Så var det förra gången också. Han ser på mig med en sådan intensiv blick som är så full av kärlek att jag rodnar och knappt vågar se honom i ögonen. Det ska mycket till för att få mig att rodna kan jag säga er så ni kan förstå hur mycket känslor det går att utläsa från en enda blick. Det kommer kännas obeskrivligt bra att få vara i hans famn igen. Där jag hör hemma.






♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Never Ever Again


Bara idioter dricker alkohol. Igår var jag en jubelidiot. Att säga att jag aldrig mer ska dricka alkohol känns ganska töntigt för ni vet liksom jag att det kommer hända igen. Men jag skulle vilja säga det och faktiskt mena det. I skrivande stund äter jag en kylskåpskall max-hamburgare och dricker coca-cola. Till frukost. Men inser redan efter några tuggor att det nog är alldeles för tidigt för att äta något. Mår bara illa. Behöver jag säga att jag är bakfull? Knappast.

Vette tusan vad som hände igår egentligen. Jag och Helena satt på Åkanten och käkade en god middag, pratade tjejsnack och hade det riktigt mysigt. Tyvärr var hon tvungen att åka hem ganska tidigt då hon skulle upp i ottan och jobba. Jag hookade upp med Piloten och några av hans vänner. Han var bara i stan över helgen så vi passade på att hänga lite. Planen var just barhäng. Vi startade på Plock, sedan en snabb visit till Oasia för att sedan hamna på ett ställe som jag tror heter Tequila Bar. Jag fick under kvällen i mig ett glas rosé och fyra drinkar. Och blev askalas.

Vet inte riktigt hur mycket klockan var men kanske någonstans runt ett-halv två kände jag att det var dags att bege sig hemåt. Och det ögonaböj. Det är verkligen inte okej att bli för full. Fast det blev jag visserligen först när jag kom hem. Tur att jag hade lite vett kvar i skallen och gick hem på direkten. Tog en snabb tur förbi Max och sedan satte jag mig i första bästa taxi. När jag kom hem slog jag på webcamen för att prata lite med min pojkvän. Så gott det gick. Ganska omgående var jag tvungen att ursäkta mig och rusa iväg till badrummet. Tydligen hör man ganska bra via camen vad som försiggår i andra sidan av lägenheten så jag bjöd min pojkvän på en tämligen charmant ljudshow. Förbannade fjortisfasoner. Så kan man ju inte hålla på. Men måste det ut så måste det.

Nu ligger jag fortfarande i sängen och jobbar på att inte vara så bakfull. Det går så där. Var uppe klockan sju imorse och tog en dusch. Försökte vakna till liv men hela världen bara snurrade. Så jag gick och lade mig igen. Nu måste jag vila mig form för jag ska ju åka tilll Enköping idag. Kan inte åka buss just nu men om några timmar borde jag vara i bättre form. Ska göra ett försök till att gå upp och göra mig i ordning. Håll tummarna.



[ På Åkanten med vackra Helena ]



[ Jag tog en riktigt smarrig tapas tallrik som förrätt ]



[ Tapas och rosé - kan inte bli mer sommar ]



[ Slog följe med Piloten (längst till vänster) och hans polare ]



[ Redo för barhäng! ]

Man Får Vara Stolt


Man får vara stolt om man har en fantastiskt duktig fotograf som pojkvän. De naturbilder han hitillls tagit i Norge är breathtaking. Magiska. Jag vill redan pryda mina väggar hemma i lägenheten med hans bilder. Kan inte rå för det men jag blir alltid så facinerad av människor med speciella talanger. Som fotografering. Och oerhört imponerad. Hörde du det, älskling? Du är en väldigt fascinerande och imponerande man.




[ En av mina favoritbilder - jag är svag för båtar ]



[ Jag börjar se fördelarna med att bo i Norge ]



[ Detta är utsikten från Jans morbrors hus ]




Landskampen 1-1.  

Sverige har tyvärr inget att komma med i naturgrenen.

Norge är en självklar vinnare.

Fem Dagar Kvar


Nätterna passerar tämligen fort, det är bara dagarna som går långsamt. Fem dagar kvar till Borås och tolv dagar kvar till Bali. Gick upp halv sex imorse. Städade, gjorde mig i ordning och åt frukost. Idag har jag inget annat val än att vara lite social. Klockan elva ska jag träffa PT:n för ett sista konditionstest och i eftermiddag vid tretiden kan ni träffa mig på Studenternas IP i Uppsala för då har Sats Öppet Hus. Alla är välkomna att testa på lite olika pass. Tänkte dra dit med Mooremodellen och börja med zumba. Ska bli härligt att träna utomhus. Bara vädret håller i sig. Ikväll blir det eventuellt lite vin med Kattvakten. Får se om vi håller oss inomhus eller om vi får cravings efter krogen.

Ska hålla mig någorlunda i skinnet idag när det gäller alkoholen. Imorgon åker jag till Enköping för att hälsa på Butikschefen. Har inte träffat henne på evigheter och nu har hon fått en alldeles ny bebis. Stannar till måndag och då måste jag försöka vara tillbaka i stan i rimlig tid då jag har ett viktigt men hemligt möte. Tisdag klockan elva är det dags för den sista vaccinationssprutan inför Bali. Förra gången fick kroppen världens chock så denna gång har jag bett Rajsan följa med mig. Kanske blir lite lugnare då. På onsdag måste jag packa inför Borås samt inte glömma bort att hålla HFD-kontoret öppet mellan 19-20. När jag är klar med det ska jag ner på stan och möta upp Helena för ett glas vin.

Jag tror att jag kommer kunna få dagarna att gå rätt snabbt fram till Borås-resan. Om jag bara låter bli att tänka på att de går alldeles för långsamt.... När jag väl är i Borås får tiden gärna gå hur sakta som helst. Jag vill njuta av varje sekund tillsammans med Jan. Vetskapen om att jag inte kommer få träffa honom på sex veckor är något jag ska försöka glömma bort när vi firar vår första midsommar. Sex veckor är ju ingenting om man sätter det i sitt sammanhang. Vi har alla dagar för resten av våra liv om vi så vill. Men det är ju bara naturligt att längta och sakna. Gjorde man inte det skulle någonting vara allvarligt fel.

Apropå tid så har jag funderat lite på hur det blir i höst. Nu har jag och Jan kunnat träffas väldigt ofta men det beror ju på att jag har "sommarlov" i väntan på tentaresultatet. Men hur kommer det bli i höst? Förhoppningsvis kan jag läsa min sista kurs till hösten, det beror på hur tentan går. Och när jag väl fått mitt schema är mitt liv så gott som väldigt begränsat vad gäller tid. Modellplåtningar kan jag nästan kyssa farväl och det är heller inget jag skulle prioritera nu när jag träffat Jan. Han bor 50 mil härifrån (ungefär). Jag skulle aldrig offra en hel helg till en plåtning när jag kunnat träffa mitt Norge. Aldrig i helvete. Eftersom han jobbar och jag troligtvis kommer plugga på heltid så är helgerna allt vi har....

Det är inget svårt val. Att välja att dra ner på modellandet till hösten. Utbildningen går före hobby. Sen är det kanske inte helt omöjligt att ändå fotografera om jag skulle känna ett oerhört sug. Jag är ju faktiskt tillsammans med en förbaskat duktig fotograf. Lite lustigt det där. Jag har sett och känt till hans bilder i ett par år innan vi ens träffades och alltid tyckt att han var något utöver det vanliga. Imponerande skicklig. Vet inte varför, men jag fick för mig att han var en mycket äldre man, kanske runt 50. Har absolut inga belägg för detta. När vi blev presenterade för varandra för första gången tappade jag fullkomligen hakan och ögonen höll på att trilla ur sina hålor. Hade ingen aning om att han var så ung (i vart fall 20 år yngre än vad jag hade föreställt mig) och dessutom drop dead gorgeous. Trots att han var klädd i en randig onepiece...





Det Kom Ett Paket


Mina vänner. Jag fick ett paket idag på posten med världen smartaste grej. Detta inlägg är till för alla skoälskande kvinnor. Som många av er redan vet älskar jag pumps. Jag har hur mycket skor som helst och klackhöjden brukar liggga på mellan 11-14 cm. Det är en höjd som heter duga. Men skulle aldrig falla mig in att gå ut på krogen utan riktigt höga klackar. Pumps är snygga att trippa runt i under en krogkväll men efter x antal timmar brukar mina stackars fötter vara helt döda. Det finns i det läget absolut inget skönare än att ta av sig skorna och sätta på sig lite bekvämare pjucks. Kruxet är bara att man måste släpa med sig ombytesskor ut på krogen eller restaurangen och ibland har man bara inte lust med det.

Men nu har det tydligen kommit en perfekt lösning. Verkligen helt suverän idé! Ihopvikbara ballerinaskor som man kan ha med sig i partyväskan och sen bara svira om till när man har fått nog av sina partypumps. Och själva fodralet som ballerinorna ligger i vecklar man ut till en väska att stoppa sina festskor i. Hur smart är inte det? Och ett måste bland alla partypinglor. Ska ut och testa dom så fort jag får chansen. Finns det några skoälskande kvinnor där ute som är intresserade av årets smartaste grej så kan ni klicka HÄR.



[ Riktigt litet och smidigt paket att stoppa ner i väskan ]



[ Och vad hittar man om man vecklar ut innehållet? ]



[ Ett par ballerinaskor! ]



[ Mycket enkel bruksanvisning ]

Frustration


Och berg-och-dal-banan fortsätter. För första gången på flera år grinar jag på grund av saknad och frustration. Så jävla fånigt men jag kan inte rå för det. Speciellt inte med mina förbannade hormoner som lever rövare i min knubbiga lilla kropp. Finns ingen som helst logik med mina tårar. Om bara förnuftet kunde ta över och säga åt mig att lägga av med dumheterna. Men jag har inget förnuft just nu och tårarna bara sprutar. Intressant att det om några dagar kommer vara över. De här humörsvängningarna. Ganska kusligt hur lite kontroll man har på sina känslor vissa dagar i månaden. Man blir ju faktiskt nästan handikappad. I vart fall socialt handikappad.

Jag försöker vara mycket noga med att inte låta det gå ut över folk som inte förtjänar en avhyvling. Man vill heller inte visa sig ute i alltför stor utsträckning för då riskerar man ju att framställas som ett hysteriskt grinande våp. Så kan vi ju inte ha det. Då stänger jag hellre in mig i lägenheten och mår dåligt en dag eller två. Bloggar av mig skiten och hoppas på bättre tider. Och vet ni vad? Det blir alltid bättre. Om sex dagar kommer jag stråla av lycka och inte ha några problem i världen. Då kommer jag äntligen vara tillsammans med Jan. Sen kommer jag förvisso vara tvungen att lämna honom igen och vara borta i sex veckor. Hur tror ni jag kommer må då? Not so good.

Igår frågade jag Jan om han ville tippa lite. Tippa på hur många nätter jag kommer gråta av saknad när jag är på Bali. Sju var hans gissning. Jag har faktiskt ingen aning. Tror det kan bli lite då och då faktiskt. Kanske mer. Kanske mindre. Beror ju på vad jag är på för humör. Sju var ändå rätt lite så han måste verkligen tro på att jag är starkare än vad jag känner mig just nu. Förhoppningsvis kommer jag få så mycket intryck och andra känslor som rör till det att jag inte kommer känna saknad alltför mycket, även fast den alltid kommer finnas där. Det är när den blir så påtaglig att man mår fysiskt dåligt som det börjar bli jobbigt.

Ni får faktiskt ha överseende med att jag är ganska fjompig just nu. Jag tänker inte sticka under stolen med hur jag känner och mår. Det har jag aldrig gjort. Att vara ifrån mannen som jag är upp över öronen förälskad i under sex långa veckor kan bli riktigt tungt men samtidigt väldigt lärorikt. Jag måste lära mig stå på egna ben även om jag är i ett förhållande. Och framför allt behöver jag resa tillbaka till mina indonesiska rötter. Det här är egentligen inte bara en semester för mig, utan mer som en klyschig hitta-sig-själv-resa. Jag åker inte till Bali för att leva rövare och festa. Jag åker dit för att lära känna landet, kulturen, språket, mig själv och njuta av atmosfären.




[ Det är inte som det ser ut - men det är en förbaskat härlig bild! ]

Night And Day


Det ligger två nya sessioner uppe på MB. En från Hallstahammarträffen. Tanken var att jag och Göran skulle plåta utomhus men vädret var lite för ostadigt så vi fick improvisera ihop något på hotellets relaxavdelning. Körde för en gång skull med mitt riktiga krulliga hår och blötte ner det med lite vatten så att det inte skulle stå åt alla håll som ett skatbo. Den andra sessionen är från vårbalen då Sara Maria fixade mitt smink och hår. De två sessionerna är sannerligen som natt och dag. Haha. Rätt kul att se. Spritt språngande naken på Görans bilder och fullt påklädd och sofistikerad i balklänning och tiara på Sara Marias bilder. Roligt med variation.

Kommer bli lite mer naket och glamour i sommar när jag drar till Linköping, men sedan funderar jag på att lägga av med det en stund. Åtminstone tills jag känner mig bekväm igen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag är inte nöjd med min kropp. Känner mig som en stor och rund köttbulle och jag avskyr verkligen den känslan. Ju mer mitt missnöje växer desto mer beslutsam blir jag till att ligga i med träningen. Även när jag är på Bali. PT:n skulle tipsa mig om en hel del pass som jag kan köra därborta. Det kommer bli mycket armhävningar, benböj, utfall, pullups och situps.

Inspelningarna för tv-programmet har slutat men vi deltagare måste nu själva träna stenhårt i fem månader tills det är dags för premiären i höst. Då ska vi även testas och se om vi uppnått våra mål. Jag ska inte avslöja för mycket, men jag vet att jag blivit starkare. Det jag däremot inte gillar är att jag fortfarande har alldeles för mycket fett på ställen där det inte behöver vara det. 50 kg har alltid varit mitt mål. Ligger jag ett par kilo under är det bara en bonus, fast då får jag inte ge blod så det är väl egentligen inget mål att sträva efter. Imorse låg jag på 55.6 kg. För mina 154 cm känns det inte helt okej även fast det ligger inom normalvikten. Det är inte okej för mina kläder eller för mina modellbilder och definitivt inte för min egen självkänsla. Till hösten vill jag vara stark som Stålkvinnan och bara bestå av max 50 kg muskler.





[ Klicka HÄR för att komma till bilderna från glamourplåtningen (endast medlemmar på MB) ]



[ Klicka HÄR för att komma till bilderna från balen - TROR att alla kan se dessa bilder ]

Lämna gärna en liten kommentar!

A Special Day


What The F


Vad är felet egentligen? Med mig alltså. Känner mig vansinnigt irriterad över något men jag kan inte komma på vad. Det behöver ju inte ens vara något särskilt och det stör mig ännu mer. Börjar bli ganska less på de här humörsvängningarna. Kan jag inte bara få ärva det där manliga lugnet minus testosteron? Irritationen är och förblir ett frågetecken. Frustrationen däremot är tämligen lätt att hitta orsaker till. Saknad och längtan efter Norge. Bristen på kontroll över Bali-resan.

Med det sista menar jag att jag inte har en susning om hur flygplatserna ser ut när jag ska mellanlanda, om jag ens kommer hitta rätt gate, eller om det är bra flygbolag jag reser med. Jag avskyr verkligen att inte ha kontroll. Det är väl därför den här resan är så nyttig för mig. Jag måste lära mig att man inte kan planera allt in i minsta detalj. Att jag faktiskt måste slappna av lite mer och ta saker som det kommer. Men än så länge känner jag bara frustration över ovetskapen om hur resan kommer gå. Resfeber kan man visst också kalla det.

In Love With A Wonderful Guy


Jag är så glad idag! Haha. Förlåt för mitt skiftande humör men så är det ibland att vara kvinna. Det finns flera anledningar för mig att känna mig glad. Dels löste det sig med kattvakten på bästa tänkbara sätt (se tidigare inlägg), sen är det bara en ynka vecka kvar tills jag får träffa min älskling i Borås. Jag är så jävla upp över öronen förälskad i den där underbara norrmannen. Obeskrivlig känsla! Då och då kommer jag säkert göra några halvdana försök att förklara mina känslor men det får ni stå ut med. Min blogg, mitt liv, min lycka - och jag gör mina egna val. Bara att finna sig i det. Vad som slutligen fick mig att hoppa av glädje var de underbart vackra bilderna jag precis fick från Sara Maria - make up artisten som sminkade mig till vårbalen. 

Har aldrig någonsin känt mig så vacker förut inför en fest som jag gjorde när Sara Maria var klar med mig. Sminkningen var helt fantastisk och håruppsättningen likaså. Jag motstod faktiskt lusten att kika tills hon var klar med allting och jag hade satt på mig balklänningen. När jag såg mig själv i spegeln första gången tappade jag nästan hakan. Kände mig som en deltagare i något makeover tv-program. Ibland får man lyxa till det lite och bli bortskämd som en prinsessa. För det var verkligen vad jag kände mig den kvällen. Nästa gång jag går på bal ska jag be henne om hjälp igen. Och då kanske prinsessan har sin prins vid sin sida som kavaljer. Inte helt omöjligt.

Jag älskar att få nya modellbilder! Fotade ju en hel del ändå under Hallstahammarträffen så det borde dimpa ner lite fler de närmaste månaderna. Man måste ha tålamod för de flesta fotografer har rent ut sagt överjävligt mycket att retuschera. Jag har full förståelse för att det kan ta tid. Det jag inte har förståelse för är modeller som förväntar sig få 50 retuscherade bilder inom loppet av en månad. Finns sådana med har jag hört. Nej, om man vet hur mycket tid och arbete som många fotografer lägger ner på bara en enda bild så kan man faktiskt vänta. Däremot kan jag bli tämligen skeptisk om det skulle dröja över ett år innan man får se en enda bild. Det har också hänt. Eller att man då och då påminner lite diskret och frågar om bilderna för att sen i slutändan då väldigt lång tid passerat få riktiga skitbilder. Men nu händer inte det så ofta eftersom jag är ganska petig med vilka jag fotograferar med. 

I Hallstahammar sa ja faktiskt nej till en fotograf som ville plåta mig i underkläder för han visste inte hur man retuscherade. Kunde i princip ingenting om efterbearbetning. Vad sjutton skulle han då göra med bilderna efter fotograferingen undrade jag. Bara ha? Tror man på att det går att göra rätt i kameran så är jag inte rätt modell och definitivt inte när jag är halvnaken. I början såg jag varje tillfälle som en möjlighet för mig att öva, men nu när jag har mer erfarenhet så har jag blivit mycket mer kräsen och på det klara med vad jag vill ha ut av plåtningen. Jag vill inte ha fula bilder på mig själv. Vem fan vill det? Om man vill öva på att fotografera halvnaket och skita helt i retuscheringen så får man ta någon annan modell. Det värsta jag vet är tanken på att några halvdassiga underklädesbilder på mig som ser ut att vara tagna med en sketen amatörkamera ska publiceras på någon hemsida eller MB. Nej tack! Har sett alldeles för mycket av den varan. Fotografer som fullkomligen suger pung på retuschering eller så gör dom ingen retuschering alls, men ändå envisas med att ta halvnakna bilder på naiva modeller med noll koll. Det ser rent ut sagt förjävligt ut. 

Hoppsan. Det här inlägget gick från glada toner till rena utskällningen av kassa fotografer som saknar självinsikt. Hahaha. Jag är sannerligen ett PMS-monster. Watch out! Här kommer i alla fall några bilder som Sara Maria tog innan jag skulle på balen. Hoppas ni uppskattar dom. Det gör verkligen jag. Tjingeling!









Kika gärna in på Sara Marias hemsida genom att klicka HÄR.

Och behöver ni make up eller håruppsättning kan jag varmt rekommendera henne! 


Fantastiska Människa


Ibland när man tror att allt hopp är ute, när man bara vill krypa ihop i fosterställning och dö en snabb död, då kommer helt plötsligt en fantastisk människa och säger att hon kan ordna allting. Jag är i skrivande stund nästan rörd till tårar. Bali-resan har ju som jag skrivit om tidigare varit hotad på grund av att jag inte hittat någon kattvakt. Ikväll vid midnatt löste sig allt. Precis som i en saga. Min räddare i nöden är den förtjusande vackra tösen med ett lika förtjusande namn - Sussi. Hennes insiktsfulla blogg kan ni hitta HÄR. 

Vad som skett är följande: i juli månad tar hon över min lägenhet och bosätter sig hemma hos mig under min vistelse på Bali. Jag hade inte ens kunnat drömma om att det skulle lösa sig så bra. Inte nog med att jag hittat en kattvakt för HELA perioden, hon kan dessutom bo här vilket nog gör mina katter extra glada. Jag måste definitivt nypa mig själv några gånger så jag kan försäkra mig om att jag inte drömmer. På lördag ska vi träffas över ett glas vin och diskutera detaljerna. Tänk att jag för några timmar sedan hade en stor klump i bröstet och nu är den helt borta.

 



Tusen tack, gumman för att du räddade min resa!



Huvudvärk


Och där sjönk mitt glada humör. Insåg precis att det finns en risk att jag missar min Bali-resa. På grund av vissa omstruktureringar i mitt privatliv så har jag ingen kattvakt under juli månad. Att checka in dom på pensionat är uteslutet. Det kostar tusentals kronor och det är pengar jag definitivt inte har eller kan låna. Så nu är jag ganska panikslagen och har fått huvudvärk av alltihopa. Har god lust att bara skita i resan för att slippa oroa mig, men jag ska försöka in i det sista att hitta någon eller några som kan turas om att passa mina katter.

Jag förstår att det är mycket begärt av en person att vara vakt en hel månad så därför har jag föreslagit att man kan dela upp tiden på i vart fall två personer. Den här resan betyder så jävla mycket för mig och jag hoppas verkligen det löser sig. Gör det inte det så kommer jag känna mig helt förstörd. Tyvärr är ju den aktuella tiden för min resa mitt i perioden då alla åker bort så det ser rätt mörkt ut. Jag väntar på besked från några vänner som jag mailat till. Kan inte göra annat än att hålla tummarna och be på mina bara knän.


The Girl Can't Help It

Knock Out


Träningen måste ha sugit musten ur mig igår för redan klockan tio på kvällen var jag hur trött som helst. Hann cama en snabbis med Jan innan jag var tvungen att kasta in handduken. Slocknade på stört runt halv elva. Det har inte hänt på åratal att jag gått och lagt mig före klockan tolv så ni kan ju föreställa er hur slut min kropp var igår efter tv-inspelningen. Idag har jag en ganska stadig träningsvärk, men jag vet att det kommer kännas värre imorgon. Jag har alltid som värst träningsvärk två dagar efter. Det ser jag inte fram emot.

Jag har nämnt tidigare att min kropp bara behöver cirka sex timmars sömn och sen är den utvilad. Det fick jag ytterligare bevis på imorse. Eftersom jag lade mig så tidigt vaknade jag utvilad klockan 03.45. Inte så väldigt lyckat kanske. Övervägde att kliva upp men jag tvingade mig själv att somna om och nästa gång jag vaknade var klockan 05.30. Nu är jag uppe och ränner. Ska städa lägenheten, dammsuga och göra mig i ordning. Tänkte hälsa på päronen vid lunchtid. Vill visa lite bilder från bland annat Norgeresan. De är vansinnigt nyfikna.




[ Åtta dagar kvar till Borås... ]

På Böljan Den Blå



[ Ett litet videoklipp från båtfärden i Norge - strålande väder! Och jag valde INTE musiken! Haha. ]

Fröken Oförskämd


Jag känner mig nästan oförskämt lycklig just nu. Kanske är det alla endorfiner som kickar igång när man tränar hårt och må så vara. Jag är nog nästintill hög av lycka. Kan även ha något att göra med att jag pratade med Jan för en stund sedan. Den mannen har verkligen något extra. Ska inte tråka ut er med långa utlägg om hur mycket kärlek jag känner för honom. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag har funnit något väldigt speciellt och obeskrivligt bra. Det är nästan kusligt hur bra vi fungerar tillsammans. På alla plan. Jag är otroligt tacksam över mitt liv just nu.

Och apropå tacksamhet. Jag har varken slagit ut några tänder, gråtit eller bjudit på kaskadspyor under dagens tv-inspelning. Vet att somliga av er blir besvikna men jag kände att det räckte med att svära och slita häcken av sig framför kamerorna. Ska inte avslöja för mycket om detaljerna men jag är vid liv i alla fall. Vansinnigt jobbigt. Nu har alla utmaningar genomförts och tv-inspelningarna börjar lida mot sitt slut. Tror vi har en sista inspelning under torsdagens PT-pass, men sedan är det färdigt.

Kommer kännas tomt och väldigt konstigt att inte träna med gänget eller träffa PT:n på måndagmorgnar och torsdagkvällar. Nu kommer vi få köra på egen hand och inte förrän senare i höst kommer vi göra ett uppföljningsprogram för att se om vi nått de mål vi satte upp från första början. Det ska bli en utmaning i sig att hålla igång träningen. Visserligen tränar jag mycket på gymmet och kör olika pass, men tro mig när jag säger det, jag blir så mycket mer slutkörd av ett 20 minuterspass med PT:n än jag någonsin blivit av ett entimmespass på Sats.





[ Lägg märke till den snygga krigsmålningen som alla fick ]



[ Bästa tränaren som körde stenhårt med oss alla under boot camp ]

I'm Missing You Like Crazy


Nio dagar kvar till Borås. Varför går tiden så långsamt? Har definitivt inte fått min dagliga dos av Norge. Det märker jag på humöret. Men kan inte ringa nu eftersom han sover efter gårdagens fotografering. Någon sa att det är bra att få längta lite men det ändrar inte det faktum att jag har en gigantisk klump av saknad i magen. Den är ganska obehaglig faktiskt. Kanske hinner känna efter för mycket nu när jag bara sitter hemma och väntar på att tv-inspelningen ska börja. Tyvärr blir jag alldeles seg och deppig av det. Ska försöka fokusera på något annat.

Om jag inte hade träningen skulle jag verkligen klättra på väggarna. Har inte funnits så mycket jobb och de dagar det funnits har jag antingen varit bortrest eller ska resa bort. Jag kan ju inte träna dygnet runt så måste försöka hitta något annat behagligt sätt att fördriva tiden med. Kanske läsa en bok som för en gång skull inte är kurslitteratur. Det vore rätt trevligt faktiskt. Imorgon är det tvättdag, på torsdag är det sista PT-träningen, på fredag blir det träning på gymmet och på lördag har Sats Öppet Hus på Studenternas IP i Uppsala. Det är bara för alla som vill att komma dit och träna gratis. Jag tänkte dra dit och köra zumba kl 15.00. Care to join me?

På söndag åker jag till Enköping för att hälsa på Butikschefen och hennes splitter nya bebis. Sover över till måndag. Ska bli så mysigt att få träffa hela familjen. Det är sista chansen att träffa dom innan jag åker iväg till Borås och sen Bali hela juli och därefter Falun för bröllopsfesten och sen Borås igen för att träffa Jan för första gången på över sex veckor. Direkt efter Borås gör jag ett stopp i Linköping för en plåtning. Min första obokade dag är någon gång i mitten på augusti. Jag har nog inte varit så uppbokad på flera år.

I Will Not Survive


Helt seriöst. Min träningsvärk i låren är så bedrövligt smärtsam att det är en ansträngning att bara sätta sig ner i soffan. Fick precis ett sms från PT:n som hoppades på att vi inte var alltför möra i benen. Svarade att jag inte visste hur jag skulle klara av eftermiddagens träning på grund av min träningsvärk. Som svar fick jag: det släpper nog efter uppvärmningen. Hehe. Jag gillar tränare som inte pjoskar med sina klienter.

Jag är nog mer nervös inför dagens träning än vad jag var när vi fick testa på parkour. Kanske för att jag var så nära på att börja grina förra veckan att det nog är ofrånkomligt denna gång. Sen är jag mitt i den där förbannade kvinnliga cykeln så det räcker ju med ett litet myggbett för att få mig att börja tjuta som en stucken gris. Hellre att jag blir förbannad. Tyvärr känner jag mig inte det minsta arg just nu. Bara ynklig.

Tar tillbaka det där med att inte känna mig förbannad. Såg precis på en statusuppdatering att en vän till mig suttit på en buss och en fågelunge hade flugit in men den blev utföst av en passagerare. Sen ihjälstampad av en på gatan som trodde den var skadad. "Lika bra" sa han. Nu är jag fly förbannad! Jävla människa! Hur kan man göra så?! Har jag sagt att jag tycker väldigt mycket om fåglar? Det kanske ni förstod i ett tidigare inlägg då jag berättade hur jag klättrat in på en båt och släppt ut en fågel som blivit instängd under kapellet. Nu är jag riktigt arg.

Det Var Verkligen Värst


Det där utrensningsköret gjorde verkligen susen. Imorse stod vågen på 55.8 kg. Jag har gått ner 1.5 kg på ett dygn. Vätska så klart men det är likväl en viktminskning och en mindre uppsvälld ölmage. Nu ska jag inte ropa hej riktigt än men det känns trösterikt rent mentalt att tappa lite i vikt redan första dagen. Behåller jag min disciplin, kosthållning och framförallt träningsrutinerna så är det inte helt omöjligt att ligga runt 54 kg om 9 dagar då det är dags för plåtning. Där ligger min smärtgräns. Jag vill väldigt ogärna bli fotograferad om vågen visar över.

Att ställa sig framför kameran när jag väger över 54 kg resulterar aldrig i bra bilder. Även om det kanske ser bra ut i andras ögon så är det min egen hjärna som ställer till det. För att ta snygga bilder krävs det ju att modellen levererar och det kan jag inte göra om jag väger för mycket. Jag känner mig inte bekväm alls och det syns så väl i mina ögon och sättet jag poserar. Det blir bara pannkaka av alltihop. Spelar ingen roll att man kan retuschera saker till förbannelse, jag måste själv vara nöjd med min kropp i samma stund jag ställer mig framför kameran. Man kan omöjligen vara nöjd när man känner sig som en uppsvälld valross.






[ Fotograf Jan Monsen ]

Oh, What A Morning


Jag har sovit gott hela natten. Somnade igår kväll så fort jag lade huvudet på kudden. Sov non stop fram till 05.30. Sen låg jag kvar och drog mig en stund för att slutligen gå upp 06.15. Det första jag gör på morgonen är att slå på datorn och logga ut på nätet. Sicken tur jag hade som i samma stund fick ett sms från Jan om att han precis kommit hem från fotograferingen. Sjukt imponerad över att han varit ute hela natten och morgonen, blivit uppäten av nord-norska mördarmygg och gått över en mil för att vandra från högsta berget på ön. Vi hann cama en snabbis innan han skulle gå och lägga sig.

Själv är jag på väg upp och iväg till gymmet. Ska alldeles strax försöka ringa och agera alarm till Mooremodellen då hennes mobil är kaputt. Vi tänkte köra ett lagom tufft morgonpass och sen en liten powerwalk på det. Eventuellt att jag skippar promenaden. Har verkligen sinnessjuk träningsvärk från utfallen igår. Och i eftermiddag är det tv-inspelning. Boot Camp. Hur sjutton ska jag klara av det egentligen? Det gör jag nog inte. Lär snubbla över mina egna fötter. Förtjusande.



[ Här uppe långt åt helvete befinner sig alltså min pojkvän - om jag minns rätt så är han född på ön ]

Länge Leve Webcamen


Jag har precis pratat klart med Jan via camen. Han landade tryggt och säkert. Skönt att höra. Har fått en visning av huset där han och hans föräldrar bor under vistelsen i nordnorge. De är på besök hemma hos Jans kusin som lustigt nog är gift med en indonesisk kvinna från Bali. Lustigt eftersom jag själv är från Indonesien och ska åka till Bali. Skäms en del över att min indonesiska är så dålig att jag på sin höjd kan kommunicera med ett barn, men förhoppningsvis lär jag mig lite fler ord under min vistelse.

Det är ett fantastiskt hus de bor i. Enormt hus med öppen och fin planlösning och med utsikt över havet. Måste vara otroligt rogivande att bo så där ute på en ö. Läget på ön är dock lite tveksamt. Jag fick det förklarat för mig att om man följer Sveriges gränser så långt norrut man kan komma och sen drar rakt västerut så ska ön ligga därute någonstans. Det är så långt norrut att solen typ aldrig går ner på sommaren och på vintern går den aldrig upp. Fascinerande miljö.

Om drygt en timme ska Jan ut och fotografera midnattssolen. Vill försöka hålla mig vaken en liten stund till. Det var tydligen tal om att klättra upp någonstans väldigt högt. Som den löjligt höjdrädda flickvän jag är vore det skönt att veta att han inte trillat ner. Ser verkligen fram emot att få se alla bilder på naturen. Har aldrig någonsin upplevt midnattssolen men det vill jag gärna göra. Jag är redan bjuden att hälsa på vid tillfälle. Skulle absolut inte tveka om det inte vore för det där lilla planet man måste färdas i för att ta sig ut till ön. Men kan Jan så kan jag. Norge får ju inte vara bättre än Sverige.




[ Som den fåntratt jag är bär jag alltid med mig ett kort som jag kan titta på när saknaden blir för stor ]

Baby Tells Me Not To Worry


Jag kan ju inte låta bli att bli en aning orolig när min pojkvän ska bege sig ut med ett pyttelitet plan till en ö i Nordishavet för att fotografera i en hel vecka. Ser framför mig allt som kan gå fel på vägen dit. Eller i alla fall allt som brukar gå fel på film. Typ blixtnedslag, snöstorm, tekniska fel, terrorister och jordens undergång. Då brukar det alltid gå rätt illa för små flygplan. Men jag får helt enkelt försöka bortse ifrån min egen flygrädsla och lita på att det går bra. Ser i alla fall fram emot att få se alla naturbilder sen när han kommer hem till Sverige igen. Tydligen ska det vara väldigt vackert där borta. Cirka 150 mil norrut från där vi var i helgen. Jag har inte så mycket koll på Norges geografi (eller geografi i största allmänhet) men det ska visst vara rätt kallt. Inga minusgrader nu dock men en maxtemperatur på 8 grader är inte direkt sommar.

Om 10 dagar åker jag till Borås igen för att fira midsommar med Jan och hans föräldrar som är på besök från Cypern. Stannar nästan en hel vecka och sen blir det bara till att åka hem och packa inför Bali. Kommer hem tisdag och åker torsdag. Då är det min tur att försöka överleva ute i stora vida världen. Det enda jag gjort hitills är att ha påbörjat en packlista. Kommer självklart glömma något, det hör ju liksom till. Men förhoppningsvis inte pass och biljetter. För att få tiden att gå tills midsommar tänkte jag satsa på att få upp ordentliga träningsrutiner igen. Som sagt, lätt att bli bekväm när man är kär och hela världen består av fågelkvitter och rosa moln. Apropå träning. Imorgon kommer jag kräkas i tv. Sista träningsveckan nu och sista utmaningen imorgon. Ska tydligen bli något utöver det vanliga i jobbighetssgrad. Jag kommer gråta, skrika, svära och till slut spy av utmattning. Men det bjuder jag på.



[ Obehagligt litet plan som Jan ska åka med ]

Welcome To Norway





[ Jag poserar lite lagom avslappnat framför båten ]



[ Grått och regnigt utomhus men med en öl ser det genast ljusare ut ]



[ Självklart måste man ha räkor ]



[ Glada grabbar trots vädret ]



[ Cava! Cava! Cava! Flashback från Hallstahammar ]



[ Myser under kapellet med räkor, cava och goda ostar ]



[ Sightseeing på Oskarsborg - ölen är med.. så klart .... ]



[ Provar kläder inför plåtning ]



[ Puss-paus ]



[ I do love Norway ]



[ Men lite ledsna över vädret ]



[ Mycket bättre på kvällen ]



[ Gästhamnen by night ]



[ Fantastiskt väder på söndagsmorgonen - dags för plåtning ]



[ Vilken utsikt - lovely day ]



[ Älsklingen gör i ordning för fotograferingen ]



[ Självklart åkte militäruniformen på vid den stora kanonen ]



[ Sen åkte den av när jag åt frukost - öl och ölkorv ]



[ Namnamnam - semester! ]



[ Underbar weekend ]



[ Det norska säkerhetsbältet fungerade mycket bra i hög fart ]



[ Sista måltiden innan hemfärd - firade Norges mamma som fyllde år ]

Min första Norge-resa någonsin kommer jag alltid minnas.

Från och med nu är jag ett hängivet Norge-fan.

Förutom när det är dags för landskamp.

Jag spöade för övrigt skiten ur de andra grabbarna i Yatzy.

1-0 till Sverige. Moahahahaha!







Nu Kör Vi


Har ni saknat mig? Jag vet att ni gjort det. Nu är jag i alla fall hemma från en fantastisk helg i Norge. Kommer komma en längre uppdatering med massvis med bilder lite senare. Jag har rivstartat den nya veckan med ett olidligt jobbigt PT-pass imorse. 400 meter utfall. Nu är det dags för lunchträning. 30 minuter spinning och 30 minuter core. Jag har 10 dagar på mig att göra mig av med lite överflödigheter och komma i form inför en plåtning. Det blir lite mer pinup-bilder hade jag tänkt. Vågen visade på 57.3 kg imorse och det är verkligen inte muskelmassa. Snarare öl, korv och chips.

Jag hade inte tänkt gå upp alla kilon som jag blev av med förra sommaren, men det går fort när man är kär och bara vill äta massa gott hela dagarna. Och inte röra på sig tillräckligt. Så jag hade tänkt ta tag i min kost och träning innan det är försent. Dessutom är jag sjukt obekväm framför kameran när jag vet att magen putar ut som om jag vore gravid i fjärde månaden. Nu kör jag utrensning i tre dagar och sedan blir det mycket grönt och fisk. Måste så klart slänga med lite äckliga kolhydrater eftersom jag tränar som jag gör.

Får se om det går att få lika bra resultat som förra gången. De första dagarna är det mest vatten som försvinner men tre kilo vatten kan göra mycket på lilla mig. I vart fall känner jag mig mer bekväm under fotograferingen och den kära fotografen slipper lyssna på mitt jävla gnäll om magen hit och dit. Trots att man kan fixa mycket i efterhand så känns det ändå inte bra om jag inte själv känner mig bekväm i den kropp jag har. Men med lite hårt arbete och disciplin hittar jag tillbaka till mitt forna tränade jag.





[ Älskade Norge ]

Det Sista Inlägget


Mina vänner. Jag kan flyga, jag är inte rädd. Det är ju bara frågan om en fjuttig liten entimmes resa till Oslo. Ska försöka komma ihåg vad Norge sa till mig för en liten stund sedan: älskling, du vet väl att det inte är farligt att flyga? Alltså, det lilla förnuft jag har kvar vet att det är ofarligt, men kroppen reagerar annorlunda med ångest - och panikkänslor. Samma sak hände när jag fick min första vaccinspruta inför Bali-resan. Jag visste att det inte skulle vara farligt men ändå fick kroppen någon slags chockattack efteråt och jag fick sitta kvar en stund så att dom kunde hålla koll på mig att jag inte tuppade av. Nej, jag måste försöka tuffa till mig lite. Har en känsla av att det kommer ske förr eller senare under min Bali-resa. Fast jag skulle föredra att min flygrädsla försvann i detta nu.

Först ska jag hinna med flygbussen. Tror att den går två gånger i timmen. Det visar sig. Inte så fasligt långt till Arlanda så skulle något skita sig kan man alltid ta taxi. Fast då kostar det ungefär fyra gånger så mycket. Minst. Nej, det här ska gå så bra så. Jag vill alltid ha vansinnigt god tid på mig ifall något oförutsägbart skulle hända. Kan alltid hänga lite på tågstationen. Kanske köper mig en Harlequin-roman och faktiskt börjar njuta av att jag har sommarlov i ett par veckor till. Nu ska jag ta och avrunda mitt sista inlägg. För den här helgen. Inte för alltid. Eller det beror ju på hur bra det går att flyga med ett norskt flygbolag. Bara det borde ju sända upp varningsraketer. Hahaha. Jävla Norge.


Up In The Air


Urk. Om några timmar ska jag åka till Arlanda. Har redan fått ont i magen. Så här blir det alltid innan jag ska flyga. Ibland kraschar magen så till den milda grad att jag måste ta taxi till flygplatsen för att jag missar flygbussen. Tänkte dock inte ha så roligt den här gången. Spar väl det till Bali-flygningen. Nu ska jag ju "bara" till Norge. Men lik förbannat måste man ju på det där jävla flygplanet. Jag undrar hur många gånger Norweigan kraschat med sina plan. Någon som vet? Inte för att det egentligen hjälper mig. Till Oslo ska jag ju. Kosta vad det kosta vill, fast helst vid liv. Vore ju riktigt tråkigt för Norge om hans flickvän förvandlats till en enda stor mosad köttklump. Eller hur nu kroppen ser ut efter en olycka. Kanske väldigt välstekt? Jisses. Jag behöver verkligen den där GT:n.




[ Dagens outfit. Mitt hår är lockigt som bara den för rakpermanenten har försvunnit ]

Falling In Love



 


Just before the strike of midnight
You said: this could be the good life
And you said: goodbye, hope that I get to see you soon

Then I walked for several miles
Couldn't rid me of my smile

Cause you found me and I found you

In this lovely month of June




Good Bye Sweden - Hello Norway


05.15 vaknade jag och studsade upp ur sängen. Somnade vid halv tolv igår så jag har nästan fått mina sex timmars sömn. Härligt. Idag ska jag ut och resa. Flyga flygplan och jag är livrädd. Men det är ju det snabbaste sättet till Oslo har jag hört. Och tydligen ska det inte vara så himla ofta som ett plan störtar. Starten är alltid värst. Jag hade dock inte tänkt vara särskilt medveten när planet lyfter. Tror att jag planerat detta väldigt bra. Åker till Arlanda lite tidigare och sätter mig i någon bar och dricker gin och tonic. När det äntligen blir dags att kliva på planet så är jag förhoppningsvis så avslappnad att jag inte bryr mig för fem öre om så ena vingen skulle trilla av. Jag hade inte tänkt supa mig redlös eftersom jag faktiskt vill komma ombord, men lite lätt bortdomnad vore inte helt fel.

Halv nio ikväll landar jag i Oslo. Norge kommer och hämtar mig på flygplatsen. Känner mig som ett barn på julafton. Väldigt ivrig och väldigt otålig. Vill passa på att träffa honom så mycket det bara går innan jag ska åka till Bali. Det är nyttigt att få sakna lite, men fyra veckor kommer vara fullständigt olidligt. Kanske lite lättare för mig som befinner mig på en helt ny plats i ett främmande land på en ö som jag alltid drömt om att få åka till. Jag har en känsla av att jag efter några veckor på Bali kommer slitas mellan att vilja stanna kvar för alltid och att åka hem till mitt Norge. Fånig som jag är bad jag om ett litet kort jag kunde ha med mig i plånboken för att titta på när saknaden blir för stor. Lite mellanstadiekänsla på det men vem bryr sig.





Norge & Sverige

Kyss Mig I Arslet



Dagens citat:


"Oroa dig inte om folk pratar skit bakom ryggen på dig.

Det betyder bara att du är ett steg före dem

och att de står exakt i rätt riktning för att kyssa din röv!"




Lost In Translation


Norska. Det är ett väldigt roligt språk. Även om norrmän pratar om allvarliga saker låter det alltid som om dom trallar fram orden. Ibland pratar dom så fort och så oförståeligt att jag inte kan göra annat än att brista ut i gapskratt. Det gjorde jag många gånger under Hallstahammar-träffen för då var det två av dom. I nyktert tillstånd är det i princip omöjligt att förstå vad norrmän säger, men efter några glas/flaskor Cava går det alldeles utmärkt. Mycket märkligt.

I helgen kommer jag nog vara en aning lost. Alla kommer prata norska utom jag. Det norska språket har aldrig varit min starka sida. Men om jag utsätter mig själv för det tillräckligt ofta så kanske jag lär mig. Men det är inte så himla lätt. De stavar ju så konstigt. Jeg och meg istället för jag och mig. Nu är det dags för er bloggläsare att testa era kunskaper i det norska och oerhört lustiga  språket genom att översätta nedanstående ord. Jag har ingen aning om vad orden betyder, men till höger kan ni i alla fall se min kvalificerade gissning.

Ankerdram - Ankdamm

Mangle - Mangla (tvätt)

Heldigvis - Händelsevis



A Dream Come True


Det kommer att vara så förbaskat nyttigt för mig att åka iväg alldeles själv till Bali. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Att veta att man faktiskt klarar av att stå på egna ben. Men det hindrar mig inte från att börja känna av resfebern. Tre veckor kvar. Det pirrar i hela kroppen och tusentals "tänk om" ploppar upp i huvudet på mig. Tänk om jag går vilse, tänk om jag missar flyget, tänk om planet störtar, tänk om mitt bagage kommer bort, tänk om jag blir bestulen på alla mina pengar und so weiter. Jag är en expert på att skrämma upp mig själv. Inte så jättesunt kan jag erkänna, men sådan är jag. När jag kommer hem till Sverige igen är jag förhoppningsvis vid liv och många livserfarenheter rikare...



Powerwalk Indeed


Nyss hemkommen från 75 minuter powerwalk i stekande morgonsol. Det gav mig en viss känsla av utomlands när det är så varmt så tidigt på morgonen. Kom iväg lite senare än väntat (klockan 07.00) men det var för att jag var tvungen att jobba lite med bröllopsfesten. En hel del som ska styras upp innan jag åker iväg till Bali. Nu blir det storstädning av hela lägenheten och sedan storstädning av mig själv. Det vill säga en lång och svalkande dusch. Imorgon bär det av till Norge och där blir det tydligen en färd med båt ut på Oslofjorden. Kommer bli en fantastisk weekend. Tjingeling!




[ Dagens träningsoutfit ]

Seriöst


Det tog inte lång tid tills den första skeptikern gav sig till känna. Föga förvånande från en bloggläsare som helt uppenbarligen inte känner mig. Intressant att personen i fråga tydligen inte ens verkade förstå vad jag skrev i det inlägget han kommenterade. Nåja. Oförstående människor finns det alltid därute i vida världen. Och en sak till - jag skriver ALDRIG om exakt alla omständigheter. Ni känner inte mig bara för att ni läst min blogg i flera år. Vad jag skriver i min blogg är väldigt genomtänkt och återberättar endast det jag själv väljer. Jag försöker att skriva utifrån vad jag själv känner och hur jag upplever glädje, sorg och smärta utan att blanda in folk som inte vill bli inblandade. Döm hur mycket ni vill. Stör ni er på mitt liv och mina val så behöver ni faktiskt inte komma tillbaka. Jag klarar mig bra ändå. Men ett litet tips - never judge a book by it's cover.

When You're Not Looking


Det är när man inte letar som man finner det man önskat sig hela livet. Den där känslan då allt känns rätt på alla sätt och vis. Känslan som inte ens går att beskriva för någon utomstående. Bara en känsla inom en själv som säger att allting sker av en orsak. Och det kan ske när som helst. Jag kallar det för The Big Bang Theory. Världen kan i ena stunden te sig precis som vanligt och så helt plötsligt smäller det. Ingen kan säga när, hur eller varför det händer. Det bara händer. Ibland går hela världen under och ibland föds en helt ny värld.

Varför jag nämner detta är för att jag alltid kommer bli bemött med skepticism. Svårigheten är bara att avgöra från vilka. Vad jag än säger eller gör så kommer det alltid finnas folk som ska spekulera, döma och skaka på huvudet av missnöje. Det får jag helt enkelt finna mig i. Det riktigt tråkiga vore ju om det skulle visa sig att folk jag trodde var mina vänner helt plötsligt skulle ifrågasätta mina beslut utan att se till resultatet. Jag är lycklig nu. Förbaskat lycklig. Och för några veckor sedan kändes det som om hela världen hade gått under. 

Jag tar inga förhastade beslut. Tror man det så känner man mig inte. Det jag däremot gör är att först låta förnuftet jobba och sedan kastar jag in känslorna. Vad som kommer ut av den blandningen är ett väl genomtänkt beslut som är för mitt eget bästa och min överlevnad. Känner man mig väl så vet man att jag kämpar med näbbar och klor om det är något jag tror på. Jag ger inte upp om jag vet att det finns något kvar att strida för, men om slaget redan är förlorat kapitulerar jag direkt. Självbevarelsedrift kallas det.

Om jag möter någon som representerar allt gott i livet, som delar ens drömmar och framtidsplaner och som praktiskt taget flyttar in i hjärtat vid första anblicken - ska jag då vända ryggen åt detta bara för att det skulle vara nyttigt för mig att vara själv? Ska jag säga nej till någon som skulle kunna ge mig allt jag någonsin drömt om för att tajmingen är dålig? Aldrig i helvete. Jag hade själv ställt in mig på att få lite egentid, speciellt när jag åker iväg till Bali alldeles solo. Och det kommer jag ju få. Jag kommer att få tid att fundera och reflektera över mitt liv i en hel månad. Skillnaden nu är att saknaden efter han som stal mitt hjärta kommer göra så förbaskat ont. Men inget ont som inte för något gott med sig.


 

För Mycket Av Det Goda


Jag måste erkänna att det blivit lite för mycket av det goda. Det vill säga mat, dryck och allmän lathet. Det enda som det varit brist på är sömnen. Alla uppräknade faktorer i kombination resulterar i en enda sak: viktuppgång. Och nu talar vi inte om viktökning i muskler utan i ren fett. Det har satt sig kring magen och röven. Det sistnämnda har jag förvisso ingenting emot. Finns inget snyggare än en gedigen bakdel. Men magen är en annan femma. Så vad skall man göra för att bli av med magen men samtidigt behålla de få muskler man faktiskt har lyckats träna sig till? Jo, att försöka hitta balans igen. Nu har jag alla förutsättningar för att lyckas. Ingen tenta som stör och all tid i världen.

Precis alldeles nyss var jag på Sats och mjukstartade med lite styrketräning för armarna samt en stund på crosstrainingmaskinen. Kändes skönt att åtminstone ha satt sin fot på gymmet. Har försummat min gymträning lika mycket som bloggen känns det som. Om inte mer. Visserligen kör jag ju träning inför tv-programmet, men jag behöver min egen träning också. Spinning, core, bodycombat, zumba och så vidare. Och mina morgonpromenader. Vad sjutton hände med dom? Nej, bara för att man är lycklig behöver det inte betyda att man låter sig själv bli fet som en sugga. Jag gillar inte att vara lat. Och jag mår som allra bäst när jag får röra på mig. Dessutom sover jag så mycket bättre.

Nu blir det alltså dags för en ny spurt. Hitta tillbaka till balansen. Finner jag den och får igång min träning igen kommer jag snart komma i form och kan även känna mig nöjd framför kameran. Ett par kilo på min mage syns så väl på en modellplåtning. Även fast vissa saker går att rättas till i efterhand så känner inte jag mig bekväm och tänker bara på de överflödiga, onödiga kärlekskilona. Orkar ni hänga med på ännu en träningsrunda? Jag kommer köra hårt. Ni får gärna haka på. Det är bara roligt med sällskap. Vi börjar med en powerwalk imorgon bitti.


Alive And Kickin - Sort Of


Hej bloggen. Jag har verkligen försummat dig. Tror det är lite över två dagar sedan jag ägnade någon tid till mitt lilla skötebarn. Ska försöka att bättra mig. Men mina kära läsare sviker inte. Ni tittar förbi ändå för att se hur det går för mig, vad jag gör och hur jag mår. Kan säga att det känns fortfarande som om jag är i efter-tentan-chock. Jag har inte riktigt förstått att jag skrivit den. Att jag satt där i fem varma, olidliga timmar och vände ut och in på hjärnan. Nu kan jag i alla fall inte göra något åt saken. Bara att vänta och se ifall jag klarade mig eller om jag måste göra om helvetet i mitten på augusti. Time will tell.

Nu har jag semester. Sort of. Har blivit en hel del flängande hit och dit. På fredag flyger jag till Oslo och blir borta över helgen. Har jag sagt att jag är förbaskat flygrädd? Avskyr starten. Landningen är inte heller så rolig men starten är allra värst. Tänkte hälla i mig ett par gin och tonic före start för att lugna nerverna inför flygresan. Kan vara en bra övning inför den långa resan till Bali med alla mellanlandningar och skit. Helvete. Hur ska den resan gå? Om jag börjar få resfeber? You bet! Vad kan liksom inte gå fel? Gaaaaaaaaah!




En Liten Klump


Det är inte roligt att såra människor. Det är inte ett dugg roligt. Vem fan tycker det? Ibland suger jag på att kommunicera med folk och ibland är jag hur bra som helst. När det är så mycket känslor och personer involverade är det så jäkla lätt hänt att fler personer än nödvändigt såras. Tyvärr hamnar oskyldiga människor i kläm och det känns riktigt tungt. Missförstånd och förhastade beslut gör heller inte saken bättre. Jag kommer nog få sörja en hel del framöver. En vacker dag kanske den där lilla klumpen i magen försvinner.

Kompis Det Går Bra Nu


Jag vågar nog påstå så här ett dygn efter tentan att det gick bra. Åtminstone kändes det så. Jag skrev oavbrutet i fem timmar och fick en härlig kramp i handen. Tre frågor på fem timmar för att tenta av 33 högskolepoäng. Sinnessjukt. Jag ska inte ta ut segern i förskott men jag kan i alla fall njuta av två-tre veckors semester från allt vad juridik heter. Sen åker jag på semester igen. Till Bali. Läskigt. Undrar om jag kommer överleva. Tveksamt. Så, hur har ni haft det? Saknat mig? I bet. Har inte varit så sugen på att blogga för jag har lite annat att pyssla med. Som till exempel att äta god mat, vara lycklig och otroligt tillfreds med tillvaron. Och det är ju sommar. Härliga tider. Nu ska jag sova. God natt.

 

[ By the way - finns en ny session på MB som ni alla kan kika på ]

 

Klicka HÄR.

Home Is Where Your Heart Is


Känslor. Det där virrvarret med känslor som styr all tankeverksamhet. Känslor som inte går att kontrollera och som ytterst sällan är rationella. Så fort det är känslor med i bilden blir saker och ting helt annorlunda. I samma stund som känslorna tar över och man låter hjärtat styra finns det inte en jävel som kan säga vad som är rätt eller fel. Inte en enda människa på denna jord kan veta vad en annan person känner. Man kan ha förståelse och känna empati men aldrig helt och fullt veta hur en annan individ känner. Klarar man inte av den vetskapen bör man ta ett steg tillbaka och försöka lita på när jag säger att det känns rätt.

Jag har lärt mig att följa mitt hjärta. Känns något inte rätt så är det inte rätt. Och när något känns riktigt bra kan jag inte bara vända det ryggen. För så gör fega personer. Personer som inte vågar. Sådana som vill leva i sin trygga lilla bubbla och nöja sig. Jag ser det varje dag. Folk som är olyckliga och som vill ha så mycket mer. Och varför ska dom inte kunna få det. Alla ska kunna få det. Eller åtminstone ha en chans att få det. Om man bara försöker se till sig själv och försöka stänga ute vad världen tycker och tänker så kommer man i slutändan hitta det man letat efter.

Det handlar om att vara ärlig mot sig själv och i förlängningen sina medmänniskor. Att våga chansa. Jag vet att det säkert finns människor därute som tycker att jag pratar massa nonsens. Må så vara. Spekulationer, åsikter, fördömanden och ogillanden är något man aldrig kommer ifrån. Men så länge man själv vet sanningen och accepterar att man aldrig kommer bli förstådd av alla så kan man släppa all negativ energi och fokusera på det som verkligen spelar någon roll. Lyckan och kärleken. Det är inte något orimligt att sträva efter. Måhända en aning fånigt men sådan är jag. Fånigheten själv. Take it or leave it.

Es Ist Mir Egal


Jag har tenta på fredag. Tjoohoo! Än så länge har jag inte kräkts av nervositet. Kräktes igår men det var av en helt annan anledning. Men det är inte fredag än så jag ska inte ropa hej. Något som dock känns skönt är att jag inte är rädd för att gå dit och skriva. Att sätta mig där och tänka sönder min lilla hjärna och göra mitt bästa. Det har gått så långt nu att jag inte orkar stressa upp mig eller bryta ihop. Det gjorde jag igår. Ett psykbryt per tenta räcker gott och väl. Now it's out of my hands and soon out of mind. Kommer inte blogga så mycket framgent. Oavsett hur det än går behöver jag fly bort en stund. Direkt efter tentan drar jag 50 mil från ångesten. Kommer hem natten till tisdagen. Så ni får kanske klara er med detta enda fjuttiga inlägg ett bra tag framöver. Men sen återkommer jag med nya krafter. I promise.

Hann med en liten kvällsfika med vackra Helena. Vi satt i eftermiddagssolen och nöjt av livet och varsin sallad. Skönt att bara kunna släppa tankarna på studierna för ett par timmar och bara vara. Jag behöver mer av den varan. Att bara vara och finnas. Varje gång det är tenta undrar jag varför jag utsätter mig för skiten. Men sen när det är över får man perspektiv på tillvaron igen och inser att det finns värre saker att bli upprörd över. Jag har egentligen inga problem. Det är inte synd om mig. Jag har lika många liv som mina katter och än så länge har jag alltid landat på fötterna. Och det tänker jag fortsätta med.





[ Bredvid Helena är jag verkligen bara tre äpplen hög... kanske två... ]

Min profilbild

Sök i bloggen