Status


Min nuvarande Facebookstatus:


Katterna är sjukt nöjda över att flytta från 43 kvm till 120 kvm plus en stor balkong. Matte likaså.
Husse har införskaffat diverse olika spraymedel för att hålla de nya små liven borta från husets fina möblemang.

Gott Nytt År Till Er Alla!

Jag återkommer efter nyårshelgen.





Frezze har packat ner sig själv i en av flyttkartongerna.

Ber Om Ursäkt


Känns som om min blogg mestadels består av en massa ursäkter men jag har det tokstressigt just nu så mina inlägg blir inte så roliga. Mitt huvud plågas av ett mantra: jobb, flytt och uppsats. Dessutom har internet legat nere i 1,5 dygn så jag har inte kunnat kommunicera med någon om min stress. Men nu äntligen kan jag blogga av mig några rader och hoppas på att stressen släpper en aning. Jag vet inte varför jag stressar för jag får så mycket hjälp av Jan och jag har verkligen planerat allting riktigt bra. Kanske flyttnerver. Jag bryter ju faktiskt upp från allt jag har här i Uppsala. Även fast det är mitt bästa beslut jag tagit så känner jag mig ändå lite nervös. Fast på ett bra sätt.

Igår slängde vi tvapparaturen och all onödig elektronik inklusive möbler som vi inte fick sålt på min budgivningsfest. Jag och Jan har hållit igång hela veckan med både jobb och flytt. Själv har jag klivit upp runt sextiden varje morgon för att jobba och när jag kommit hem har det antingen blivit kraschlandning eller som igår - tre turer till soptippen. Nu ska jag fortsätta packa mina lådor med glas. Den första flyttkartongen som jag packade full bestod enbart av skor. No surprise there. Imorgon tar vi en paus och packar finkläder och så mycket vi bara får plats i Jans bil och åker till Brukshotellet i Hallstahammar. Vi ska fira en efterlängtad nyårsafton tillsammans. Note to myself: glöm inte champagneflaskan. På nyårsdagen kör vi direkt till Borås med det allra första flyttlasset.


 

Har ingen aning om vad jag ska ha på mig imorgon men jag hittar nog någon gammal trasa i garderoben.

 

 

Mycket Att Göra


Förlåt att jag varit och fortfarande är dålig på att blogga. Det är lite mycket att göra dessa dagar. Jobbar som en gnu och när jag kommer hem blir det kraschlandning i soffan. Jag och Jan ska snart sätta igång och packa inför flytten. Första flyttlasset kör vi på söndag efter vårt nyårsfirande på hotellet. Ska snart tillbaka till jobbet. Kör dubbla pass. Hållit igång sedan kvart över sju imorse så jag är en aning trött. Men när jag kommer hem väntar en ljuvlig middag. Jag upphör aldrig att förundras över vilken fantastisk pojkvän jag har som är så fenomenalt duktig på att laga mat. Han klår nog till och med mig i köket. Hahaha.

Rockabilly Girl


Jag har världens bästa pojkvän. Inte bara för att han behandlar mig som en prinsessa och skämmer bort mig med kärlek och fina presenter, utan för att han verkligen är min allra bästa vän och livspartner. Vet inte hur många gånger vi sagt att vi älskar varandra. Vi tröttnar aldrig på att höra det eller säga det. Det finns ingen som ger mig så mycket stöd och energi. Att bara få vara i hans närhet ger mig otroligt mycket styrka. Och när jag vill drunkna behöver jag bara titta i hans ögon. De där fantastiska underbara ögonen med så mycket kärlek bara för mig. Jag vet att jag låter som en romantisk tönt, men det skiter jag fullständigt i. När man hittat en man som delar ens drömmar och som verkligen lyssnar på en är det inte mycket annat man bryr sig om. Särskilt inte cyniska uttalanden från människor som inte kan beskrivas som annat än bitterf.....

Mitt liv är i alla fall helt fantastiskt tack vare min pojkvän och blivande sambo. Och eftersom jag kan och vill skriva om vårt liv tillsammans så gör jag det. Att det finns läsare som inte tål att läsa om andras lycka kan inte jag göra något åt, förutom att tipsa er om att det faktiskt finns andra bloggar att följa. Snart börjar mitt liv som sambo och det kommer bli en väldigt spännande resa, vilket jag definitivt kommer blogga mer om. Att vardagslivet skulle vara tråkigt kan jag inte riktigt se för mig. Klart det blir rutiner och mönster som man följer men aldrig tråkig. Och detta beror till stor del på vårt gemensamma intresse för fotografering. Jag är så tacksam över att vara tillsammans med en fotograf. Det kommer alltid vara något roligt inbokat såsom fototräffar och dylikt.

Om bokningarna inte gäller plåtningar så har vi mycket annat på lut som kommer förgylla vår vardag. Det allra första som kommer ske i vårt gemensamma hem är min inflyttningsfest/födelsedagsfest som år 2012 kommer hållas i sann 50-och 60tals anda. Jag har redan min outfit klar. Så klart. Även om jag nästan inte känner en kotte i Borås så kommer jag fortsätta ha mina tre årliga fester. Födelsedagsfest, kräftskiva och julfest. Förhoppningsvis lär jag känna lite eget folk som jag kan bjuda. Och även hoppas på att ens gamla vänner orkar ta sig till Brotorpsgatan. Inte bara tvinga Jan bjuda sina. Hahaha.


Denna urtjusiga tyllunderkjol klickade Jan hem till mig idag.

 

 

Jag kommer förvandlas till en klassisk Rockabilly Girl på min födelsedagsfest.


 

Glamour Calender 2013


Nu finns det en sida uppe på Facebook där ni kommer att kunna följa arbetet med att jobba fram en glamour kalender. Klicka HÄR för att komma till sidan och tryck gärna på gilla-knappen. Ni kommer att kunna följa arbetet i text, bild och videoform. Under foton kan ni se modellernas, fotografernas, makeup artisternas portfolios med mera. Priset för kalendern kommer vara 200 kr och den kommer kunna bokas från och med 1 augusti. Mer info när det närmar sig.

Jag har för övrigt lovat mig själv att piska mig i form inför kalenderplåtningen som för min del kommer äga rum den 31 mars. Då kommer JM Mansion (som från och med januari egentligen heter Jan & Sussi Mansion) fyllas med glamourmodeller, makeupartist och diverse annat inblandat fotofolk. Ser verkligen fram emot att få vara en del av detta roliga projekt. Precis vad jag behöver för att inte gå under av tristess under min 20 veckor långa uppsatsskrivning. För let's face it. Även om jag älskar att skriva kan man ändå bli rätt less.

Och hur jag ska gå till väga för att komma i form vet jag inte riktigt förutom det gamla vanliga. Inga konstiga dieter, självsvält eller piller. Det finns inga genvägar till en tränad kropp. Bara hård träning så det gäller att äta rätt och regelbundet, sova ordentligt och röra på mig varje dag. Finns ett gym i Borås som jag redan pratat med och det blir nog även där jag kommer skriva in mig på. Mina vardagar kommer bestå av uppsatsskrivning och träning. Det är tur att jag kommer bo tillsammans med mannen jag älskar över allt annat så det finns något att se fram emot när dagen är slut.


 

 

 


Inte Många Knop


God förmiddag. Jag väntar på att tvätten ska torka och Jan ligger kvar i sängen och snoozar. Annars har vi inte gjort många knop idag. Lika bra att försöka göra något vettigt på den sista lediga juldagen. Imorgon börjar jag jobba klockan 07.00 och Jan har möte i Märsta. Han jobbar hela veckan, fast i Stockholmsområdet. Nästa helg åker vi till Brukshotellet i Hallstahammar för att fira nyår. Det blir bara han och jag för de andra fick förhinder. Egentligen var det tänkt att vi skulle åka dit själva så det gör inte så mycket att de andra fick avboka. Första nyår tillsammans ville vi fira i Hallsta eftersom det var på det hotellet som vi officiellt "kom ut" som ett par. Nästa år blir det nog ett mer traditionellt nyårsfirande i goda vänners lag.

Hur har er jul varit hitills? Det är ju vad jag förstått ganska blandade känslor inför jul. Den där julstressen är väldigt svår att undvika och sedan måste det planeras var, när och hur man ska fira jul om man har familjer som är utspridda överallt. Sen är det inte så vanligt längre med vad som tidigare kallades för kärnfamilj. Nu för tiden tycks det snarare vara regel än undantag att man är skild och har en annan familj med en ny partner och då kan det vara ännu knepigare att få ihop julen. Särskilt om folk inte kommer överens. Läser man folks statusuppdateringar på Facebook så förstår man att det förekommit många familjegräl, intriger och otacksamma ungar. Själv har jag nog haft den lugnaste julen någonsin.

Nästa år hade vi tänkt fira jul och nyår på Cypern eftersom Jans föräldrar bor där. Det ser jag verkligen fram emot. Man har liksom haft så många julaftnar i Svea rike så man är ganska less på det. Dessutom är Cypern lika mycket Jans hem som Uppsala är mitt eftersom han tidigare rest dit nästan varje år för att fira med sina förldrar. Huvudsaken är i alla fall att man får vara tillsammans med personen man älskar över allt annat. Sedan spelar det väl egentligen inte så stor roll var man befinner sig. Så länge man får njuta av någon form utav julefrid. Det är faktiskt med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot när vi själva sitter där med en liten mini-monsen/monster och ska försöka pussla ihop det här med jul och familj.


 

Lilla Lull som tomtenisse för läääänge sen....

 

 

 

A Peaceful Christmas Eve


God jul älskade vänner. Jag har inte hunnit blogga eller svara på alla de fina hälsningar som trillat in på mobilen. Det har varit fullt ös här hemma med julmatlagning och diverse andra bestyr. Jan och jag har precis kommit hem från julaftonsfirande hemma hos mina föräldrar. Imorgon kommer min bror och brorsdotter för att fira juldagen med oss så då blir det nog lite mer livat. Nu har vi tagit det så lugnt och ätit gott samt haft julklappsutdelning. Jag vill passa på att tacka och krama om den cypriotiske tomten och tomtemor (dvs mina svärföräldrar) och Jan så klart som gav mig alla böcker jag önskade mig. Jag vet att det säkert låter geeky men jag är så glad att jag nu har alla förutsättningar att börja på min examensuppsats. Paketen hann dock inte anlända innan jul men de kommer lite senare till min nya adress i Borås.

Jag hoppas att ni alla har en lika underbart fridfull jul som vi har haft. Nu blir det till att mysa framför tv:n en liten stund innan vi kryper ner i sängen. Imorgon ska vi handla lite saker samt få finbesök av VD:n och hennes bror. Första gången hon träffar Jan så det ska bli riktigt roligt. Och verkligen på tiden. Vid fyratiden åker vi hem till mina föräldrar igen och firar jul nummer två. Det blev så mycket mat över idag att jag inte behöver gå upp tidigt imorgon och laga mer. Jisses vad man äter mycket på julen, men det hör ju till att man äter tills man spricker. Svensk jultradition.



Vid frukost åt jag och Jan en lyxig jultallrik med bacon, lax, sill och ägghalvor med räkor.

 

 

Sedan ställde jag mig i köket och lagade i ordning revbenspjällen.

 

 

Har jag någonsin talat om för er att jag älskar att laga mat?

 

 

Imorse låg klapparna under granen fast dom tog vi med för att öppna hemma hos mina föräldrar.

 

En Riktigt God Jul Önskar Jag Er Alla - Även Ni Som Är Elaka Och Bittra.

 

 

 

 

Det Var Ingen Dröm


Det var ingen dröm. När jag vaknade imorse låg jag bredvid mannen jag älskar mer än allt annat. Han hade verkligen åkt 50 mil för att överraska mig. För att göra mig ännu lyckligare än vad jag redan är. Och jag hade inte haft en jävla aning. Trodde ju verkligen på att han satt i möten hela eftermiddagen. Det brukar han ju göra. Min jul började tidigare än väntat. Det är med ett stort leende på läpparna som jag snart ska iväg till jobbet. Men vilken fantastisk kväll det blev igår. Jag vet inte om jag har berättat om min granne som för några veckor sedan idkade älskog väldigt högt till tonerna av Alphavilles Forever Young. Blev då inte så lite frustrerad och irriterad, både av låtvalet och den högljudda volymen. Kan säga så här - igår var det jag som krämade på Forever Young på högsta volym. Payback. Hahaha.


 

Årets Största Överraskning


Jag höll bokstavligen talat på att tuppa av för en stund sedan. Boel ringde mig på mobilen och sa att hon ville prata med Jan. Jag sa att han inte kommit än utan kommer imorgon sent på kvällen. Men hon fortsatte att insistera och jag tänkte att nu har hon väl blivit skvatt galen. Haha. Hon frågade hela tiden om jag var säker på att han inte var där och att jag skulle kolla dörren. Men jag visste ju att han definitivt inte skulle köra med samma stunt som jag gjorde förut då jag förvånade Jan med en överraskningsvisit. Jan har ju hela tiden sagt att han har massa viktiga möten med diverse chefer. Pratade ju med honom för inte så länge sedan att han skulle bli tvungen att jobba över och att han var trött.

Självklart tittade jag ut genom titthålet men såg ingen. Försökte övertyga Boel om att hon nog måste ha missförstått något. Jag sa hela tiden men det är ju ingen utanför dörren när jag plötsligt hörde någon knacka. Saker och ting föll genast på plats. De hade lurat mig hela tiden! Och Boel ringde för hon ville förvirra mig ytterligare samt höra mitt glädjetjut när jag öppnade dörren och såg min stilige man stå därute i kostym som om han kommit direkt från jobbet. Vilket han förvisso hade gjort då han kört i drygt fem timmar i sträck för att överraska mig. Detta var verkligen årets största överraskning. Ja, kanske den största överraskningen någonsin. Behöver jag säga att jag aldrig någonsin varit så här lycklig?

Jag älskar dig, Jan Monsen! Min tokiga norrman.

 

Jan tog kort med sin mobilkamera då jag öppnade dörrren.

Katten blev också rätt förvånad. Det ser man på hans ögon.

Borta Är Ambitionen


God förmiddag mina vänner. Jag har precis checkat in på juridiska biblioteket i Uppsala. Det är jag och sju andra studenter. Trodde jurister var lite mer ambitiösa än så. Det är ju faktiskt två dagar kvar till julafton. Hur som haver. Jag tar inte ledigt utan har snarare lagt in en högre växel vad gäller allt. Jobb, uppsats och socialt umgänge. Jag har fått jobba en hel del pass då många blivit sjuka. Idag är dock vigt enbart åt uppsats. En lunch är inplanerad med Miljörättsjuristen som kommit hem från sin Asienresa. Han är hemma över jul och sen tror jag han drar vidare ut i världen. Kan tänka mig att det känns ganska skönt med studieuppehåll. Jag har redan haft mitt så det räcker och blir över tidigare under utbildningen, så nu tycker jag det ska bli ännu skönare att bli klar.

Imorgon är det den stora dagen. Viktigare än julafton. Imorgon är dagen då Jan kommer. Hahaha. Som vi har längtat och trånat efter varandra de senaste veckorna. Detta kommer bli vår första jul tillsammans och jag ska se till att den blir top notch. Igår handlade jag i stort sett all julmat. Ska laga hemmagjorda köttbullar, revbenspjäll, ägghalvor med räkor samt baconlindade dadlar. Ja, jag har sjukt mycket dadlar hemma som måste komma till användning. Min bror Kocken hade fått en hel del julmat från jobbet men jag lagar det som fattas och köper lite extra av till exempel gravad lax. Laxen är för mig det viktigaste på julbordet. Har alltid varit så. Jisses vad det kommer ätas och drickas gott i helgen.

Dagen före dopparedagen blir en väldigt hektiskt dag för mig. Jobbar från 06.45 till 14.00. Sen ska jag ner på stan med en kollega från jobbet och inhandla det sista. Därefter hem och slå in alla klappar, städa lägenheten, tvätta och börja förbereda all julmat. Och sent på kvällen kommer Jan. Han kör från Borås så självklart kommer jag gå omkring och oroa mig för halka och diverse trafikolyckor. Usch. Nej, jag vill bara ha honom hos mig så jag kan pussas och kramas och överrösa honom med kärlek. Efter jul och nyår åker jag med Jan till Borås med mitt första flyttlass. Satsar på att packa så mycket kläder och böcker som möjligt. Viktiga saker.

 

 

Lita Alltid På Magkänslan


Jag har plåtat till och från i lite drygt tre år och än så länge har jag inte blivit lurad. Visst har jag ett par historier jag kan dra om riktiga weirdos, men min magkänsla har räddat mig från vad som med säkerhet skulle visat sig vara stora misstag. Det var ett tag sedan man hamnade i konstiga situationer, men de kan slå till när man minst anar det. Då är det viktigt att hålla huvudet kallt. Låter det för bra för att vara sant så är det oftast det. Kommer någon med ett jobberbjudande så ska man inte stirra sig blind på en viss summa pengar för i det stora hela är det som en piss-stråle i havet. Har man kontakter i branschen så ska man först luska lite och höra sig för med andra vad de vet om uppdragsgivaren.

Även fast magkänslan leder mig till rätt beslut kan det vara skönt att snacka av sig med andra modeller och höra ifall de känner igen sig i situationen. Mina modellväninnor är ovärderliga. Alla har vi erfarenheter och tips att utbyta och det finns alltid någon att vända sig till med frågor som andra omöjligen skulle ha svaret på. Men största stödet av alla är självklart min pojkvän och fotograf. Jag kan prata med honom om precis allt när som helst på dygnet. Kanske borde jag inte erkänna det här för då hamnar jag säkert i ett relationsmässigt underläge (hahaha), men Jan är nog en av de smartaste personer jag mött.

Så Jävla Sugen


Jag är så jävla sugen... på att plåta! Kommer inte hinna med några nya plåtningar detta år men inför nästa är jag taggad och redo. Känns som jag har en massa fotoidéer som jag bombarderar Jan med, men eftersom han redan är så översvämmad med arbete från tidigare plåtningar så understryker jag extra noga att jag bara bollar idéer. Vi har ju all tid i världen med mina plåtningar eftersom vi kommer leva under samma tak för resten av livet. Men alltid kul när man får inspiration till något nytt. Nästa år kommer jag fotas för en glamourkalender. Kommer finnas en Facebooksida och en hemsida som ni kan besöka för att följa arbetet med kalendern och se vilka modeller, makeup-artister och fotografer som medverkar. Ska bli riktigt spännande. Jag hojtar så klart till när sidorna finns tillgängliga.

 

Det var länge sen jag plåtade glamour, men det ska bli kul att hoppa upp i sadeln igen.

Det Kom Ett Paket


Det var VD:n som introducerade mig för Tradera och nu har jag slagit till igen. Förra veckan vann jag en budgivning på en outfit som passar perfekt till pinup-plåtningar. Alldeles nyss när jag kom hem till jobbet låg det ett paket utanför min dörr. Tror inte posten får lämna så där om det inte är någon hemma men strunt samma. Jag blev så glad att klänningen kom nu för då kan jag visa Jan på fredag. Supersöt sjömansklänning. Har ett par pumps här hemma som skulle passa perfekt. Apropå skor så finns det en hel del stövletter, stövlar och pumps som jag hittat liggandes i mina garderober. Nu när jag ska börja flyttpacka så hittar jag massa grejer jag glömt bort att jag hade. Haha. Kanske är bra att jag flyttar från mina ynka 43 kvm till Jans 120 kvm så jag får lite bättre överblick vad som finns i min sko- och klädgarderob.

 

Denna vann jag i en väldigt spännande budgivning.

Två minuter innan budgivningen stängde var det någon som böjd över mig.

Men då ökade jag maxbudet så fort att personen inte hann bjuda över en andra gång.

 

 

Bröstförstoring - En Onödig Risk?



Efter att jag postat mitt inlägg om DN:s artikel på bloggen och Facebook började jag fundera på detta kring bröstförstoring och varför jag själv tog den risken. Hittade min gamla blogg från 2008 där jag skriver om dagarna före och efter operationen. Om mina tankar och känslor. Det finns ALDRIG några garantier när man opererar in främmande föremål i kroppen. Funderar man på att förstora brösten är det en viktig aspekt att tänka på. Risken för komplikationer måste vägas mot skälet till varför man vill förstora sina bröst. Nedanstående inlägg skrev jag den 25 oktober 2008 två dagar efter min operation:


Jag vet att det finns människor därute, eller kanske just du, som frågar sig hur man kan vilja utsätta sig för en bröstoperation. Jag kan inte svara för alla kvinnor utan bara för min del och mina skäl. För mig är bröst något kvinnligt. Jag kan nästan påstå att kvinnlighet för mig är bröst. Det är inte så att jag har gått omkring och känt mig manlig hela livet, men däremot har jag gått omkring med en ångest och en otrolig skam över att jag pga genetik inte haft några bröst.

Folk som träffat mig i vardagen, på fester, på träning och som aldrig sett mig naken förstår inte vad jag pratar om. Jag har fått höra ifrån bekanta att jag inte alls behöver operera mig. Det dom har sett är en A-kupa men med silikoninlägg som man kan köpa på Lindex för en billig penning. Det finns så många sätt som man kan dölja det man inte har. Jag har bara tröttnat på att känna den här skammen. Folk som känner mig förstår varför jag inte badar. I somras lyckades jag med ett par dopp. Dagen innan var jag tvungen att köpa en ny bikini med vadderade inlägg och när jag stod i provhytten hatade jag det jag såg. Man skulle nästan kunna tro att det är en femtonårig tonårstjej som skriver om hur missnöjd hon är över sin kropp trots att den inte är färdigväxt, men tyvärr är det en vuxen kvinna på 25 år som har tröttnat på att skämmas över sina bröst.

Det jag gjort är inget infall utan det är ett väl genomtänkt beslut och det är mitt beslut och ingen annans. Människor kommer alltid ha åsikter och det kommer alltid finnas den andelen som inte kan förstå, inte känna empati, inte sätta sig in i andras smärta. Men det betyder ingenting. För i slutändan vänder man sig inåt till sig själv och känner efter. Att jag, trots den otroliga smärtan, går omkring med ett konstant leende på läpparna borde säga sitt.






Innan operationen - med vadderad bikini.





Efter operationen - i en minimal bikini bestående av en trekantig tygbit.

Om Kropp, Vikt Och Ideal


Jag hade en tjejkväll förra fredagen med väldigt mycket vin och diverse drinkar. När man samlas ett litet gäng tjejer kommer man oundvikligen in på ämnen som bröst, sex, kropp och vikt. Det fick mig att reflektera över min egen kroppsuppfattning och självkänsla. Om man skulle jämföra med förra julen väger jag 7 kg mer nu och det finns en hel del plagg i min garderob som jag inte kommer i längre. Men vill ni veta något konstigt? Jag är lycklig ändå. Rent ut sagt överlycklig. När jag ställer mig framför spegeln naken och studerar min kropp (som om ni inte gör det då - haha) är det en tanke som far genom skallen på mig: men jag ser ju inte alls fet ut. Jag ser ju till och med jävligt bra ut. Med kurvor och allt. Till en början kunde jag inte förstå vad som hänt med mig. Vågen visar ju onekligen på viktuppgång men mitt sett att se på mig själv och min kropp kan inte se det.

Självklart kan jag titta längtansfullt på andra kvinnors kroppar och önska att jag vore lika smal som många av modellerna jag umgås med, men vad jag äntligen tycks fatta är att vikt och lycka inte har med varandra att göra. Inte egentligen. I alla fall inte i mitt fall. Ser man tillbaka på mina viktresor har jag alltid mått rätt dåligt när jag vägt lite. Jag tror att en viss mängd fett i kroppen gör kvinnan lyckligare. Jag hoppas min nytillkommna visdom inte försvinner efter nyår när jag definitivt kommer slava på gymmet som alla andra efter all julmat och övergödning. Man ska inte haka upp sig på den där förbannade vågen. De senaste gångerna jag använt den har det varit för att verifiera att jag verkligen väger mer än förut men ändå gillar det jag ser i spegeln. Knasigt.

 

I will survive being bootylicious.

 

Till Alla Kvinnor Med Bröstimplantat


Idag rapporterar DN att 2500 svenska kvinnor har farliga bröstimplantat.

Redan 2001 började läkemedelsföretaget Poly Implant Prosthesis (PIP) marknadsföra sina bröstimplantat. Strax därefter kom produkten till Sverige. Men implantaten som företaget hade fått tillstånd att sälja, och den produkt som opererades in i kvinnors kroppar över hela Europa, var inte densamma.

Larmrapporter började komma in om att ovanligt många kvinnor i Frankrike sökte sjukvård efter att deras implantat hade gått sönder, och silikonet läckt ut i deras kroppar. Totalt har 1500 franska kvinnor i Frankrike drabbats av att deras bröstimplantat har spruckit.

 

När implantaten undersöktes visade de sig vara undermåliga. Höljet som täcker silikonet är skört, och går lätt sönder. Dessutom var silikonets kvalité dålig, och kunde ge upphov till inflammationer om det spreds i kroppen. Totalt har 1500 franska kvinnor i Frankrike drabbats av att deras bröstimplantat har spruckit.

 

5000 implantat från det franska företaget Poly Implant Prosthesis (PIP) har sålts i Sverige. Totalt har de använts på nio kliniker.

 

Dessa svenska kliniker har köpt in bröstimplantat från Poly Implant Prosthesis (PIP):


Reformedica, Örebro
Artistic Plastic Surgery, Halmstad
Proforma Clinic, Stockholm
Nackakliniken, Nacka
Art Clinic, Göteborg
Estetisk kirurgi i Ockelbo, Ockelbo
Plastikkirurgi i Hässleholm, Stoby
Kosmetisk Kirurgi, Falköping
Nordmed, Strömstad


Klicka HÄR för att läsa hela artikeln från DN.


 

Jag skulle bli väldigt ledsen om mina bröst gick sönder.

 


Jag Klarade Tentan


Nu är det officiellt! Jag kan äntligen meddela att jag skrivit min allra sista tenta på juristutbildningen. Fick precis veta tentamensresultatet och jag klarade mig. Med bravur. Så otroligt stolt över mig själv. Vågade ju inte hoppas på för mycket - but I nailed it! Sicken jäkla tur att jag var en sådan fena på offentlighet och sekretess. För hela första frågan handlade i princip om allmänna handlingar och sekretessregler. Hade allt pinfärskt i huvudet från T6-tentan som jag skrev i början på juni. Jisses. Jag känner mig alldeles upprymd. Jag klarade polisrättstentan. Har fått en schysst handledare till min examensuppsats. Det är snart jul. Jag är upp över öronen tokförälskad i min pojkvän som snart kommer hit över julhelgen. Vi blir sambos efter nyår. Tror inte man kan bli mycket lyckligare. Känns för tillfället som om jag uppnått Nirvana - ett evigt lycksaligt tillstånd. Hahahaha. God Jul På Er!

 

Bara för att jag är så glad idag bjuder jag på lite julglamour.

All Work And No Play


Jag lever. Hinner bara inte blogga så mycket nu. Sov rätt dåligt inatt och snart ska jag iväg till jobbet. Om tre dagar är det lilla julafton. Då kommer den norska tomten på besök. Haha. Som jag har längtat. Nu har jag en intensiv arbetsdag att se fram emot, sedan två dagar på biblioteket, ett arbetspass till och därefter tar jag ledigt för julafton och juldagen. Skulle egentligen anmält mig för jobb, men jag känner att jag behöver dom två dagarna ledigt. Vill vakna upp på julaftonsmorgon med Jan vid min sida utan att behöva skynda iväg till arbetet. VD:n kommer dessutom till Uppsala för att fira jul och innan hon åker hem igen ska vi försöka få till en liten snabb julfika. Hon har ju aldrig träffat min norrman och det vore ju alldeles förträffligt roligt om jag hann med att presentera honom innan jag flyttar. Man vill ju gärna att ens närmaste vänner hinner träffa den blivande sambon. Jag hoppas på betyget med beröm godkänt. Hahahaha.


Mellan Himmel Och Helvete


Det är inte särskilt stort avstånd mellan himmel och helvete i din värld, konstaterade Jan med förnuftig röst då vi talades vid under lunchen. Och det har han fullkomligt rätt i. Jag kände en fruktansvärd ångest inför uppsatsen för bara några dagar sedan men under förmiddagen förbyttes den känslan till ett glädjerus. Trots att jag bara hann sitta dryga timmen på juridiska biblioteket fick jag gjort hela dispositionen med avsnitt och underavsnitt. Skrev klart hela bakgrundsavsnittet och fick till det riktigt snitsigt. Strax innan tolv ringde jobbet och jag fick hoppa in akut på ett pass mellan 14.15-21.00. Inte mig emot. Mer klirr i kassan och större buffert inför kommande termin då jag måste köpa litteratur till uppsatsen samt förvänta mig att CSN krånglar med något. Det hör ju liksom till.

Särskilt nöjd är jag dock över att mitt skrivande äntligen kommit igång. Jag har ju redan skrivit mycket men nu när uppsatsens disposition är klar kan jag i lugn och ro skriva rätt text under rätt avsnitt. Nåja. Någorlunda lung och ro. Blir väl lite stressigt när vissa dagar faller bort under jul och nyår. Men lite struktur är aldrig fel. Sedan måste jag öva på att komma ihåg att texten jag skriver nu inte är den färdiga produkten. Tänkte fråga Obygdsjuristen om han kunde korrekturläsa hela uppsatsen vid ett senare skede. Ska även be min kurskamrat Politikern göra detsamma. Jag vet att det kommer komma dagar då allt känns skit och att jag bara vill ha uppsatsen överstökad, men just idag känns allt riktigt bra. Jag kan med gott samvete traska iväg till jobbet om en timme.


 

Satsade på en lite juligare outfit idag - snart är det ju dan före dan.

 

Jag Orkar Inte Mer


Den här olidliga väntan gör mig galen. Snart orkar jag inte mer. Det kan inte vara bra att vara ifrån mannen man älskar. Hela kroppen bara skriker efter kärlek. Gaaah. Får ingen ro ens när jag ligger i soffan och ska se på film. Jag vet att det bara är fem dagar kvar innan Jan kommer till Uppsala för att fira jul med mig, men det lustiga är att jag tycks bli mer och mer otålig ju färre dagar som är kvar. Hela helgen har varit som en enda stor väntan. Och imorgon är det måndag vilket betyder uppsatsskrivning. Tisdag blir det jobb, onsdag och torsdag tillbaka till bibblan och på fredag arbetar jag ett förmiddagspass och på kvällen kommer Jan. Jag inbillar mig att veckan kommer gå fort. Förhoppningsvis riktigt fort.


 

Kärlek Till Er Alla ♥


Jag tycker om mina bloggläsare.
Särskilt när dom ger tillbaka glädje, inspiration, stöd och pepp.
Vet inte riktigt hur jag ska ge tillbaka det jag får från många av er annat än att skriva dessa rader.
Tack för att ni finns därute. Kärlek till er alla.






Veckans finaste kommentar:

Det gör ONT i mitt hjärta när jag läser ditt inlägg. Jag har varit med om något liknande. Dock gick det inte så långt att polisen kopplades in. Du är så STARK, vet du det!? Du är vacker, rapp i käften, stark, har starka åsikter, orädd och du verkar vara så kärleksfull mot dina nära kära.

Ta hand om dig och din Jan och låt aldrig någon trycka ner dig. Jag känner dig inte men jag kan nog med en säkerhet säga jag behöver nog inte oroa mig. Du är en grym kvinna.


From All Of Us To All Of You...


... A Very Merry Christmas!

Vi bjöd in ett härligt litet gäng till JM Mansion för att fota pin up och lite juligare bilder.

Det blev många fina sessioner som ni kommer att få se framgent..



Hoppas ni tycker om bilderna. Vi hade fantastiskt roligt.

Och tack till den underbara muan Boel som sminkade järnet under hela helgen.





För att se hela sessionen kan ni klicka HÄR.

Det Nya Året


Det nya året närmar sig med stormsteg och jag känner mig riktigt förväntansfull. Tidigare år har jag egentligen aldrig riktigt brytt mig om att fira nyår, kanske för att det inte funnits så mycket att fira. Men den här gången finns det så mycket som kommer hända. Störst av allt är ju självklart flytten till Borås. Sen är jag med i ett kalenderprojekt som börjar nästa år. Ni kommer att få följa arbetet med det under det kommande året. En hemsida håller på att skapas där ni kommer kunna se vilka modeller och fotografer som är med. Jan är en av fotograferna och det ska bli så roligt att få jobba ihop med honom.

Jag är väldigt tacksam över att vi delar samma brinnande intresse för fotografering. Det gör tillvaron så mycket lättare och roligare. Det händer att jag får frågan om det inte är jobbigt att Jan plåtar vackra modeller med perfekta kroppar. Svaret på den frågan har alltid varit ett rungande nej. Jag är mån om att hans portfolio visar det allra bästa och har en bred variation på modeller. Ju vackrare modeller desto bättre. Vårt förhållande skulle inte fungera om någon av oss slutade vara professionella.

Eftersom jag själv stått framför Jans kamera och även många gånger sett honom jobba med andra modeller vet jag att han inte ser på modellen som annat än ett motiv. När han jobbar blir han så otroligt fokuserad på det han gör att han inte tänker på annat än just att få till den bästa bilden. Ibland tror jag att vi båda två blivit arbetsskadade för vi kan spana efter snygga människor i vardagen och fundera på hur de skulle passa framför kameran. Nej, svartsjuka hör definitivt inte hemma i fotovärlden.

Självklart har jag som kvinna någon gång jämfört mig med andra modeller vad gäller deras kroppar. Det ligger lite i vår natur att jämföra, men jag har aldrig känt mig obekväm över att halvnakna modeller springer omkring i lägenheten framför Jan. Alla som pysslar med modellfotografering har blivit så vana att det inte är något konstigt i det. När man ser så mycket snygghet under så lång tid reagerar man inte på det. Man har en distans och jobbar mot ett väldigt medvetet mål - att få till en så bra bild som möjligt.


 

En rolig julbild på oss modeller och makeupartisten från senaste pin up-plåtningen.

Att Återge Verkligheten


Jag fick denna kommentar angående inlägget jag skrev om olaga förföljelse:

"Är det så svårt att återge verkligheten så som den är? När man läser din blogg och sen läser artiklen så som den publiceras i tidningen så är det ju inte ens samma historia....mannen det handlar om är ju uppenbarligen sjuk, det handlar om ett tiotal kvinnor....i ditt fall så förmodar jag att det handlar om en pojkvän som du dumpat, eftersom du inte skriver om de faktiska omständigheterna.

Nja, nu blev jag besviken på dig juriststuderande och allt...."

Det är uppenbart att personen som skrev ovanstående kommentar inte lusläst varenda blogginlägg jag skrivit de närmaste åren och heller inte följt min förra blogg där jag har i detalj skrivit om min stalker, för hade han gjort det tror jag inte han skulle skrivit samma kommentar. Men självklart kan jag inte begära att man ska ha koll på alla miljarder inlägg jag skrivit. Det är bra att man som läsare är källkritisk. Sådant skall uppmuntras.

En sak måste jag klargöra för er kära läsare gällande stalking. De flesta fall av förföljelse begås av f.d partners och inte av en galen främling. Det kan börja som ett desperat försök att få tillbaka personen man just blivit dumpad av men någonstans måste man faktiskt dra gränsen, vilket lagstiftaren försöker göra. För er som redan vet detaljerna (eftersom jag redan berättat denna historia tidigare) behöver inte fortsätta läsa, men för er nya läsare som inte tycker att jag återger verkligheten kan saker och ting kanske bli lite klarare. Tyvärr kan jag omöjligen återge varenda sjuk detalj som hände i 3,5 års tid för då skulle jag behöva skriva en roman, men jag försöker återberätta huvuddragen. Följande är alltså de faktiska omständigheterna i förkortad version som ledde till att jag blev stalkad.

Jag var tillsammans med en väldigt sjuk person i 3,5 år. Han knaprade diverse tveksamma piller och hade ett oberäkneligt och stundtals väldigt våldsamt humör. Men det som skulle bli den röda tråden genom hela vår relation var hans sjukliga kontrollbehov. Till saken hör dock att han inte visade dessa sidor när vi först träffades. Han var otroligt charmig och visste precis vad han skulle säga till folk och hur han skulle bemöta människor. Jag föll som en fura och inom ett år hade vi flyttat ihop i hans hemstad som ligger cirka 30 mil ifrån Uppsala.

Sakta men säkert började jag märka av hans verkliga personlighet. Till en början tog jag hans svartsjuka som ett tecken på att han brydde sig om mig, men efter ett tag blev det riktigt påfrestande. Alla killar jag mötte ville han i stort sett slå in skallen på och det blev väldigt obekvämt att vistas ute på stan. Han litade inte ens på sina egna vänner och hans misstro och svartsjuka gick ut över mig. Jag tyckte inte om när han blev arg för han blev verkligen vansinnig så jag försökte undvika att göra saker som kunde få honom arg. Han krävde att få veta in i minsta detalj allt jag gjorde, tänkte göra och vilka jag umgåtts med och det hade jag inga problem att berätta.

Första gången jag såg honom tappa humöret fullständigt var efter att jag köpt en soffa till lägenheten. Som en överraskning, för den soffan vi hade tidigare var trasig. Han blev så arg över att jag hade överraskat honom. Det var alltså inget fel på soffan utan det faktum att jag gjort något som han inte fått veta. Jag stod och diskade när han slog sönder ett föremål mot skåpluckan en decimeter från mitt ansikte. Då hade jag fått nog. I min ilska, förödmjukelse och rädsla sprang jag ut i hallen, tog på mig kläder och skor och ville bara bort. Han kom efter. Helt förändrad i sitt sätt att tala. Med en öm röst frågade han mig vart jag skulle ta vägen. Han lät genast ångerfull och bad mig komma in i lägenheten. Jag hade ju egentligen ingenstans att gå och sedan lät han ju så ledsen. Dum som jag var gick jag tillbaka.

Tillvaron blev knappast bättre efter det men jag var fast i relationen. Och sedan kan man ju inte bara lägga lock på de känslor man trots allt kände för personen. Hade jag inte haft några känslor skulle det knappast varit lika svårt att gå därifrån. Vi flyttade tillbaka till Uppsala efter ett år i hans hemstad. Jag skulle fortsätta med mina juridikstudier och han skulle leta jobb. Vid det här laget hade jag normaliserat hans beteende så mycket att jag egentligen inte reagerade över hans brist på respekt över min personliga integritet. Han kollade igenom min mail, msn-konversationer och mobiltelefonen. Jag visste att jag inte kunde göra saker som andra kunde för det skulle göra honom arg. Mina vänner var han tvungen att godkänna för vissa kunde jag ju inte umgås med för dom betedde sig som horor. Och jag ville väl inte bli sedd som en hora?

Det fanns ett fåtal manliga vänner i mitt liv som han till en början helt accepterade. Jag vet inte vad som fick honom att ändra sig, men det jag minns var att jag precis klivit ur duschen och han satt på sängen och hade precis gått igenom alla meddelanden på min telefon. Han brukade göra det och jag hade inget att dölja för honom så jag lät honom göra det. Men den här gången var hans uppsyn riktigt oroväckande. Han började ifrågasätta ett meddelande och om jag minns rätt så hade min manliga vän skrivit "kram" efter en mening. Och eftersom han inte gjort så i tidigare meddelanden så måste det betyda att jag var otrogen.

Jag trodde han skämtade med mig, men efter den dagen blev han som besatt. Han struntade i sitt jobb och kunde komma till biblioteket där jag satt och pluggade bara för att se ifall jag var där. Flera gånger om dagen. En gång hade jag varit på lunch och fick höra att någon hade varit där och frågat efter mig. Jag gick omkring med en klump i magen för jag visste att jag kunde förvänta mig ett argt förhör när jag kom hem. Eftersom hans beteende sakta men säkert förvärrades kände jag att alla mina känslor började förvandlas till rädsla. Jag bara gick omkring och väntade på att han skulle explodera. Till saken hör att jag inte var lika kaxig då som nu. Idag skulle jag lätt kunna ta ett slag framför den psykiska terrorn, men då var jag livrädd för att bli slagen. Trots min rädsla insåg jag att situationen var ohållbar. Jag ville lämna honom men var samtidigt rädd för hur han skulle reagera. När jag vid ett tillfälle sagt att jag tyckte vi borde flytta isär slog han sönder sovrumsmöblerna.

Detta inlägg har redan blivit en mindre roman så jag ska försöka skynda på. Det som fick bägaren att rinna över för mig var en dag då jag satt utanför juridiska biblioteket och pratade med en kurskamrat. Flera av mina kursare var ute på några minuters rast och jag tog på rutin upp mobiltelefonen. Såg till min förskräckelse att jag hade alltför många missade samtal, tittade upp och fick se mitt ex komma mot mig med oroväckande mörk uppsyn. Han skäller ut mig framför mina kurskamrater. Ifrågasätter varför jag inte svarar i mobilen och bryr sig inte om min förklaring att jag haft den på ljudlöst inne i biblioteket. Han stirrar hotfullt på en av mina manliga kurskamrater och säger framför alla "är det dom här du knullar bakom ryggen på mig?!" Att bli förnedrad hemma bakom stängda dörrar är en sak, men att bli det framför alla mina kurskamrater är en helt annan sak. Jag reste mig upp och sa att det var slut. Så jävla slut.

Självklart var jag tvungen att åka hem för att se över alla mina saker och självklart körde han med samma spel som tidigare. Var ångerfull, bedjande, förstående och lugn men jag hade bestämt mig för att inte trilla dit igen. Det var så klart ohållbart att bo under samma tak så jag fick sova hos kompisar eller på mitt jobb. I samma stund som han förlorade kontrollen över mig började terrorn. Telefonterror, sms-terror, hotelser och löften om att han skulle slå ihjäl mina husdjur om jag inte träffade honom. Mina vänner blev också utsatta för telefonsamtal. Han berättade att han hade tillgång till vapen. Att han skulle se till att ingen kille kom nära mig. Jag tror inte folk i min närhet riktigt förstod hur knäckt man kan bli av en människa som beter sig på det här sättet. Jag ville bara radera honom ur mitt liv. Att han skulle sluta. Men det tog aldrig slut. Termin 6 på juristutbildningen gick åt helvete.

Mitt i allt mörker såg jag ljuset när jag fick en egen lägenhet lite snabbare än väntat. Äntligen hade jag en tillflyktsort. Det var bara jag, mina två katter en säng och en stol i hela lägenheten men det kändes som om jag levde i ett slott. Det var bara mitt eget och här kunde jag vara trygg. Trodde jag. Någon började ringa på dörren, men hålla för titthålet så att jag inte kunde se vem det var. Jag behövde inte se för jag visste redan. När jag låtsades att inte vara hemma började någon banka på dörren. Säga att han visste att jag var hemma och att jag skulle öppna. För han ville ju bara prata. Vid ett annat tillfälle hade han kört ner en bukett blommor i brevinkastet. Gulligt kanske några av er tycker, men för mig var det en markering att han varit där. Igen. Och igen. Jag gick in i sovrummet, stängde dörren och grät. Klockan fem på morgonen kunde jag få sms att han satt på parkeringen utanför lägenheten och hade koll. Jag vågade inte gå ut. Kände mig alltid förföljd när jag väl var ute. Och jag var ständigt rädd. Ett jävla vrak.

Till slut pallade jag inte längre och kontaktade polisen. Att försöka beskriva hur man haft det och hur man mått när man inte kan visa upp några fysiska bevis på någon typ av misshandel är ganska frustrerande. Det var därför jag kunde säga att jag hellre tar ett slag än psykisk terror. Men polisen jag pratade med var otroligt förstående och gav mig tröst, styrka och mod att polisanmäla. Jag fick gå igenom i detalj hur hela vårt förhållande varit så att dom snabbt kunde få vetskap om bakgrundshistorien ifall jag skulle ringa in akut. Efter polisanmälan lugnade allt ner sig och min stalker lämnade stan. Jag kunde för stunden andas ut och känna mig trygg i mitt eget hem. Att det sedan blossade upp vid ett senare tillfälle är en annan historia men nu vet ni de faktiska omständigheterna gällande min förföljare.


Min kommentator har tur. Jag är inte en person som har problem att dela med mig av mina livserfarenheter, men tänk på att en del kanske inte känner sig lika bekväma att hänga ut sitt privatliv. Eftersom jag vet att många tjejer i liknande situationer läser denna blogg så känner jag att det kan vara skönt för dom att få läsa min historia. Dagens läxa till källkritiska bloggläsare: även en juriststudent behöver ibland hålla vissa saker privata utan att för den skull bli misstrodd.


Att Kasta In Grisen I Moskén


Gårdagens fredagsfest med tjejerna bestod av livsfunderingar, en herrans massa alkohol och roliga men mindre genomtänkta uttalanden. Det är något visst med att bara sitta med väninnorna och umgås utan att känna sig stressad till utgång. För tillfället står det många tomma vinflaskor och glas på mitt vardagsrumsbord. För att inte tala om den tomma Paradis chokladasken som nästan var full igår men som nu bara består av de äckliga rom-och likörbitarna. Varför man ska trycka in spritsmak i choklad övergår mitt förstånd. Jag borde göra ett ryck och städa upp men föredrar att sunka ner mig i soffan, studera det regniga vädret och poppa Sean Paul på högsta volym.

Fredagens bästa

Sara: "Om man kastar in en gris i en moské måste man riva ner den då?"

Sussi: "Nej, det är väl bara om man äter den?"


Ibland kan jag nästan förstå varför Jan funderar över hur jag kunde komma så långt i min juristutbildning....


 

När man dricker alkohol känner man verkligen hur intelligensen flödar...

 

 

 

När Det Gått För Långt


Livet som kvinna består av en jävla massa orättvisor. Förutom barnafödandet och helvetesveckan så har vi en massa idiotiska tankar som smyger sig på i tid och otid. Varför ska vi kvinnor styras av så många irrationella känslor som bara får oss att bli knäckta, brutna och fyllda av taskig självkänsla? Jag har verkligen så svårt att förstå det. Och tro inte att jag är ett undantag. Jag må uppvisa en stark och säker yta men vissa dagar kan jag falla ihop som ett korthus. Mestadels är jag självsäker och fullt medveten om mitt eget värde. Men ibland förvandlas jag till en osäker flicka som tror att hon inte ens förtjänar ett ruttet lingon. Jag vet att det inte bara är jag som känner så. Hela världen är full av kvinnor som inte vågar tro på sitt eget värde. Det är som om vi lever med en inprogrammerad fråga som aktiveras så fort någonting känns bra i livet. För varför skulle allting vara bra i mitt liv egentligen? Det har det ju aldrig varit förut. Eftersom man inte är van vid att vara helt lycklig så letar man fel. Skapar fel. Inbillar sig fel. Bara för att man inte vet hur man ska hantera fullständig lycka.

Vi tror alldeles för lätt på folk som matar oss elakheter. Som lever för makten att bryta oss sönder och samman. Om inte fysiskt så psykiskt. Om man fått höra hur ful, äcklig och värdelös man är, att man är en jävla hora, så kan man av förståeliga skäl ha ganska svårt för att tro på komplimanger. När man är så less på den psykiska terrorn att man bokstavligen ber om att få stryk så har det gått rätt långt. Råkar man ut för alltför svåra saker i unga år kan det ta lite längre tid att komma över det. Men man kommer komma över och förbi det. Och tunga erfarenheter kommer vara något som gör en starkare. Det är bara ibland som minnen, känslor och tankar kan bubbla upp till ytan. Då är det skönt att inte vara ensam. Att veta att man har någon som står vid ens sida och aldrig någonsin sviker. För en ensam person som inte kan öppna sig för andra är sällan stark. Men en person som vågar visa känslor och svaghet någon gång ibland kan bli överraskad av hur många personer som delar samma tankar.


 

Style By Svensk


 

Maken till sötare mössa får man leta efter.

 

Svensk Fashion hemsida hittar ni HÄR.

 

In och gilla på Facebook HÄR.

Olaga Förföljelse


Kära blogg. Jag har suttit och gått igenom allt material till uppsatsen. Alltså den "lilla" uppsatsen i polisrätt på 15 sidor som ska vara inlämnad den 9 januari nästa år. Ska jag vara helt ärlig så är det som om min stackars hjärna sover. Jag har sjukt mycket att utreda, spåna vidare på, diskutera och argumentera. Men det tar liksom stopp innan jag ens börjat. Försöker att inte få alltför mycket panik, för hur skulle det gå när jag sedan ska sätta mig och skriva en uppsats på 40-60 sidor i vår om jag fick panik så fort jag kände mig lite låst. Gissningsvis inte så bra.

Nej, om det inte går så bra att skriva idag får jag helt enkelt lägga det åt sidan och ta nya tag imorgon. Jag har i vart fall fått grundjobbet gjort. Någonstans i mitt virrvarr av tankar och papper ska det finnas något som kan liknas vid en disposition. Och sedan ska jag fortsätta fokusera på det positiva. Idag har jag nämligen fått två glada nyheter. Den första nyheten är att mina kompletteringsuppgifter för de missade föreläsningarna i DNA och SÄPO blev godkända. Den andra härliga nyheten är att domen från Borås tingsrätt gällande olaga förföljelse blev offentlig idag. Har suttit och lusläst 53 sidor. Mycket intressant läsning.

Som jag säkert tidigare nämnt hoppas jag på ett överklagande som vandrar ända upp till Högsta domstolen. Kanske inte i detta fall men man vet aldrig. Det var väl inte så väldans mycket diskussion kring det nya brottet som jag inte redan läst i förarbetena, men för den oinvigde ska jag citera ett stycke från dom 2011-12-16 målnr B 4070-10:

Åklagaren har gjort gällande att brotten under perioden 20 - 26 oktober 2011 ska bedömas som olaga förföljelse. Olaga förföljelse är ett nytillkommet brott som infördes den 1 oktober innevarande år. Bestämmelsen stadgar att olaga förföljelse föreligger om någon förföljer en person genom brottsliga gärningar av de slag som räknas upp i bestämmelsen om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet.


Brottet olaga förföljelse består alltså av en över tiden utsträckt serie gärningar som var för sig är straffbar. Hur många kränkande gärningar som krävs för att kränkningen ska anses som upprepad måste bedömas med utgångspunkt i gärningarnas karaktär. Ju allvarligare gärningarna är, desto färre bör krävas för att kränkningen ska anses som upprepad.

I målet hade den olaga förföljelsen pågått under en vecka men tingsrätten ansåg att gärningsmannens handlande var att bedömas som olaga förföljelse med hänsyn till mängden kränkande meddelanden som skickats (via sms och mms) till målsäganden, trots den begränsade tiden. Det rörde sig om över 200 meddelanden. Självklart kunde jag inte låta bli att dra paralleller till mitt stalking-fall där jag kunde få runt 35-40 samtal och sms om dagen. Med innehåll som varierade mellan indirekta hot till bönfallande kärleksförklaringar.

Fördelen med att ha varit utsatt för diverse obehagliga och i många fall brottsliga gärningar är att man lär sig hur man ska och inte ska handskas med saker. När den värsta chocken har lagt sig och man efter några år lyckats bearbeta det mesta kan man försöka hjälpa andra som varit eller är utsatta för liknande brott. Tyvärr kan det i många fall vara helt avgörande vilken utredare man får. Jag hade som sagt turen att få en väldigt lugn och uppmärksam polis som gjorde vad han kunde med de medel som stod till buds. Mycket måste man dock tänka på själv. Det absolut viktigaste är bevissäkring. Spara ALLT. SMS, MMS, e-postmeddelanden, Facebook-meddelanden och så vidare. Skärmdumpar är användbart i många situationer. Hur obehagliga meddelandena än är så måste det sparas. Sen är det bara att polisanmäla och nedlagda förundersökningar kan man överklaga. Återigen hade jag en mycket bra kommunikation med polis och åklagare. Bara själva anmälan fick min stalker att fly med svansen mellan benen. Men det är inte alltid man har sådan tur.


 

Boråsaren blev den första i Sverige som dömdes för det nya brottet olaga förföljelse.

 

Från Borås Tidning 16 december 2011.

Foto Jan Pettersson.

Let It Rain


 

Senaste ASGRYMMA bilden från Jan Monsen.


Modell Magdalena Olsson (hennes blogg hittar ni HÄR)


Makeupartist Boel Lundh (hemsidan hittar ni HÄR)

Oerhört Märkligt


Jag sov kanske fyra timmar inatt. Hur mycket jag än ville så gick det inte att somna i tid. Låg säkert vaken till ett på natten och sen vaknade jag flera gånger. Möjligtvis berodde det på vetskapen att jag skulle jobba för första gången på flera månader. Visserligen en kort tur från 07.15-11.00 men jag var ändå rätt orolig över att försova mig. Trots att jag hade ställt två larm kunde jag inte koppla av. Det var som om jag även i sömnen låg på helspänn. Nu gick det självklart alldeles utmärkt att jobba. Roligt att träffa mina kära arbetskollegor igen, men jag var totalt oförberedd på hur trött jag skulle känna mig efter fyra timmars sömn och några timmars arbete. Skickade nyss sms till Åklagaren och frågade om det var tillåtet att komma osminkad och iklädd mjukiskläder till kvällens julbak. Fick till svar att det inte bara var tillåtet utan påbjudet. Underbart! Jag kan med gott samvete fortsätta sunka ner mig några timmar till här hemma. Och passa på att städa. Lägenheten behöver ett litet lyft. Det gick inte så bra att hålla det skinande rent efter förra helgens kalas.



Från Oss Alla Till Er Alla


God kväll i stugorna. Jag är rätt slutkörd. Efter en heldag i Stockholm är mina stackars fossingar trötta och jag själv ganska knäckt. Har faktiskt lagt mig i sängen under täcket. Imorgon blir det tidig uppgång då jag ska jobba några timmar. Veckan går lite för fort känns det som. Men jag är ändå toknöjd över mig själv vad gäller umgängesbranschen. I vanliga fall är jag alldeles för stressad och inne i min egen bubbla för att planera in sociala aktiviteter. Kanske är det för att jag ska flytta och vill hinna umgås med folk, men jag har varit riktigt duktig på att inte känna efter så mycket hur trött jag är när dagen börjar närma sig sitt slut. Dessutom är det väldigt trevligt att ta sig tid för sina vänner. Särskilt dom man inte hinner träffa så ofta.

Hade besök av Datainspektionsjuristen igår kväll och vi satt uppe till elva på kvällen. Drack vin och pratade om våra liv. Så välbehövligt kände jag. Och direkt efter dagens besök på Rikspolisstyrelsen traskade jag hem till VD:n för några timmars umgänge. Självklart gick jag vilse på väg från stationen till Regeringsgatan. Jag vet inte hur jag alltid lyckas med att misslyckas. Trodde verkligen att jag skulle hitta till VD:n utan att ringa hennes mobil och säga att jag gått vilse. Men jag var på väg långt åt helskotta fel. Så klart. VD:n tyckte att jag definitivt skulle skaffa mig en sån där happyphone (mitt eget ordval) så jag kunde se var jag befann mig och vart jag skulle. Det tycker inte jag. Jag är oerhört teknikfientlig. Dessutom tycker inte tekniken om mig.

Imorgon blir det som sagt jobb från sju till elva, sen hem och jobba med uppsatsen och senare på kvällen hade jag planerat in julbak med Åklagarn. Saffransmuffins och knäck hade vi tänkt. Blir det inget jobb för mig på fredag så kör jag uppsats på biblioteket. Står arbetsredo hela helgen för jag behöver verkligen de extra slantarna. Allt för att kunna ha någon typ av buffert inför nästa termin. Det hör ju nästan till att CSN ska krångla med något. Vill inte känna panik och oro över det. Apropå panik. Det tycks vara någon liten bitterfågel som blivit tokig och anmäler det ena kontot efter det andra på Facebook. Tråkigt att man inte bara kan vara glad och kramas istället för att leka grinch.


Från Oss Alla Till Er Alla - En Riktigt God Jul!

 

 

Bali Photoshoot


 

Min balinesiska dansdräkt - fantastiska färger och bilden är som en målning.


Love it!


Fotograf Jan Monsen.

Mua Boel Lundh.

Hej Tomten


Hej Tomten,

Jag vet att du har mycket att göra i år men jag önskar mig verkligen följande böcker:


- Prop. 2010/11:45 Förbättrat skydd mot stalkning, Riksdagen, Straffrätt, Offentlig rätt, 134 sid, 2010


- SOU 2008:81 Stalkning - ett allvarligt brott, Fritzes, Straffrätt, 361 sid, 2008

- På minerad mark: en handbok om stalkning, Agneta Syrén, SIS Förlag, Kriminologi, 267 sid, 2007

- BRÅ rapport 2006:3 Stalkning i Sverige - omfattning och åtgärder, Kriminologi, 83 sid, 2006

- Smygande hot: en bok om stalkning, Agneta Syrén, Nätnavet, Kriminologi, 115 sid, 2 uppl, 2005

- Dit och tillbaka igen: om individ och struktur i straffrätten, Claes Lernestedt, Iustus, Straffrätt, 316 sid, 2010


Ovanstående böcker finns att beställa på www.jure.se


Eftersom jag flyttar till Borås i mitten på januari så kommer jag ha svårigheter att hitta juridiska böcker som är relevanta för mitt examensarbete. Jag har varit ganska snäll i år. Kanske lite tjurig en gång i månaden men annars är jag en väldigt älskvärd tös. Hoppas du tycker detsamma.

Vänliga hälsningar

Lilla Lull


 

Se så glad och snäll jag är.

 

Mötet Med Professorn


Kära blogg. Egentligen borde jag sitta med min disposition till polisrättsuppsatsen men jag är så bubblande glad att jag måste få skriva av mig innan jag fortsätter. I eftermiddags hade jag alltså mitt första möte med min handledare inför vårterminens examensarbete. Jag hade inte så mycket information om Professorn annat än att han tillträdde sin tjänst vid Uppsala Universitet i början på november. Så det var lite som att köpa grisen i säcken. Så även för honom. Tydligen hade det kommit en hel drös med studenter som velat ha honom som handledare i straffrätt så han har att göra. Men första intrycket var riktigt bra. Verkade vara en mycket sympatisk man med humor. Han konstaterade att jag verkade vara väldigt trevlig. Ja, dom brukar säga det, svarade jag.

Nästa steg blir att ägna 5-6 veckor med att samla material, gå igenom det samt komponera ihop en disposition som sedan ska förkastas. Professorn dämpade min prestationsångest en aning genom att säga att det första utkastet ska i princip bestå av en massa skit. Tror bestämt att orden han använde var: släng ihop en massa skit, så mycket du kan. Det gör ingenting om det är dåligt i början för det kommer ändå inte att användas i slutprodukten. Den största svårigheten vi har med mitt ämnesval är bristen på praxis. I den bästa av världar skulle det dyka upp ett prydligt litet hovrättsavgörande som klargjorde hur lagen skulle tillämpas, men det kan vi inte räkna med. Självklart kommer jag hålla tummarna att något eller några av de 92 polisanmälningar som gjordes under oktober månad (när lagen trädde i kraft) kommer leda till ett överklagande och avgörande i hovrätten innan min uppsats ska vara klar.

Just ja. Jag har ännu en bok att lägga till min önskelista. Professorn tipsade mig och det är ju självklart han själv som författat den. Boken heter Dit och tillbaka igen: om individ och struktur i straffrätten. Sen rekommenderade han mig att få SOU:n utskriven och inbunden. Eftersom det inte finns någon praxis på området kommer jag vara tvungen att grotta ner mig ganska mycket i förarbeten. Att sitta och läsa utredningar på flera hundra sidor via internet är inte ett bra arbetssätt om man ska skriva en uppsats på 40-60 sidor. Man behöver anteckna i utredningen, flärpa, stryka under osv. Så på något sätt ska jag se till att skaffa mig den. Jag måste vara beredd på att lägga några tusen kronor på material, särskilt nu när jag ska flytta till Borås. Där har jag ju inte tillgång till något juridiskt bibliotek.

Det absolut viktigaste som jag måste tänka på när jag börjar med mitt examensarbete är att se på det som ett heltidsarbete. Professorn nämnde något om en 50 timmars arbetsvecka och jag har absolut inga problem med det. Jan är införstådd i att jag inte kommer dra in några extra pengar till hushållskassan annat än de blygsamma slantarna jag får från CSN och det är så klart helt lugnt för hans del. Jag känner på mig att allt kommer lösa sig till det bästa. Just nu är det en hel del stress och press, särskilt med min nuvarande uppsats, men jag ska försöka behålla lugnet och inte ryckas med i julstress eller annan onödig dramatik. Nu har jag svamlat färdigt om mitt. Dags att kasta sig in i några härliga rättsfall.


 

Facebook Kan Bryta Mot Lagen





Sunglasses On Bitches Off


Måndagen bara försvann. Ligger i sängen och är redo för några timmars välförtjänt sömn. Fick iväg de där förbaskade kompletteringsuppgifterna. Frågan är dock om det finns risk att man blir tvungen att komplettera kompletteringen. Det är rätt svårt att komplettera två missade föreläsningar. Kändes mest som att man ordbajsade paragrafer och lagtext. Men det är i alla fall inskickat och man gjorde ett tappert försök. Skönt att ha det gjort. Behöver inga fler måsten innan jul. Det är lite mycket att tänka på så jag lär vara ganska disträ den kommande månaden.

Jag har ställt larmet på sju. Ja, ni läste rätt. Lilla Lull har lärt sig sova länge på morgnarna. Tror dock att det beror på mörkret. Jag sover längre under vinterhalvåret. Imorgon måste jag däremot infinna mig på biblioteket prick klockan nio när de öppnar. Har flera hundra sidor förarbeten och utredningar att ta mig igenom innan mötet med Handledaren kl. 13.30. Jag fick som sagt i uppdrag att fundera över möjliga upplägg på uppsatsen, men det är lite svårt att göra det när man inte hunnit sätta sig in i ämnet. Har haft full fokus på min uppsats i polisrätt som inte är klar på långa vägar. Men imorgon är det examensuppsatsen som måste prioriteras. Får ägna resten av veckan (dvs torsdag och fredag) till polisrättsuppsatsen.

Onsdagen går bort för då drar vi till Stockholm för att besöka JO (Justitieombudsmannen) och RPS (Rikspolisstyrelsen). Ska även försöka hinna med en blixtvisit hos VD:n för att göra ett byte av locktänger. Lång historia som dessutom är helt ointressant. Hur som haver. Det blir nog mitt sista besök innan flytten. Kommer jobba några dagar innan jul och i mellandagarna samtidigt som jag skriver uppsats och försöker få ihop allt med min flytt. Jag har inte ens börjat packa och Jan kommer nästa fredag och då måste vi lasta in så mycket det bara går i hans bil så han kan köra en vända med mina saker efter nyår. Streeeeeess!


 

Sunglasses on - Bitches off

 

Min Önskelista


Jag är inte så svår när det gäller julklappar. Önskar mig följande böcker:

1) Stalkning: om brottet olaga förföljelse samt kontaktförbud, Johan Sörensson, Norstedts Juridik

2) Brottsbalken del II: Brotten mot allmänheten och staten m.m, Lena Holmqvist m.fl, Norstedts Juridik

3) Ett bidrag till den nya lagboken: Svensk lag 2012, P H Lindblom & K Nordback, Iustus Förlag






Apropå stalking. Domen som skulle meddelats idag har skjutits upp till på fredag.

Stop Stalking


[33 dagar kvar] God morgon, mina vänner. Det känns som att det kommer bli en bra dag idag. Ska strax ner på stan och göra lite ärenden och därefter hem till Politikern för plugg. Vill verkligen bli av med de där kompletteringsuppgifterna så att det inte blir något strul i slutet på kursen. Förhoppningsvis får vi ihop något vettigt. Imorgon ska jag infinna mig på juridiska biblioteket och hästa mig igenom lite förarbeten inför mitt första möte med min blivande handledare. Trots att det skrivits en del arbeten ganska nyligen om olaga förföljelse så kände jag att det fortfarande är något som intresserar mig oerhört. Svårigheten är dock att det inte finns praxis än på området. Tingsrättsdomar har som bekant egentligen inte någon prejudicerande effekt. Men jag ska nog kunna hitta en spännande vinkling. Jag är bara glad att jag hittat mig en handledare och ett ämne som jag vill skriva om under 20 veckor med start vecka 3 nästa år.

Jag måste erkänna att det ska bli riktigt spännande att få börja med examensarbetet. Stalking är något jag velat skriva om länge. År 2007 blev jag själv utsatt för stalking i flera månader och gnisslade tänder över att det inte fanns någon rättslig reglering som kriminaliserade beteendet. Jag fick finna mig i att bli terroriserad med sms, telefonsamtal, hot och förföljelse. Det som fick mig att kontakta polisen var när min förföljare beslöt sig för att vaka över min lägenhet och ta sig in i min trappuppgång, ringa på dörren och när jag inte öppnade börja banka och kräva att bli insläppt. Det är en oerhörd psykisk påfrestning att inte kunna känna sig säker i sitt eget hem. Att inte veta vad som skulle hända om man kliver utanför dörren. När man vet att personen som förföljer en har ringt och hotat mina vänner att han har vapen och kan slå ihjäl folk om han inte får veta var jag befinner mig. Men eftersom personen egentligen inte gjort något konkret så blev det endast en polisanmälan för ofredande. Polisen jag kontaktade var dock väldigt förstående och det var ändå en liten tröst att Polishuset fanns tre minuter från min lägenhet om något skulle ha hänt.

Det är en otrolig lättnad att det äntligen lagstiftats mot stalking, men det viktiga är dock att lagen tillämpas som det var tänkt. Och det är den vinklingen jag vill ha på min uppsats. Jag hoppas nästan på att de första målen kommer överklagas och vandra ända upp till Högsta domstolen. Och gärna före juni månad då min uppsats ska vara färdig. Hur som haver. Idag kommer dom i det allra första målet om olaga förföljelse. Ska slänga mig på telefonen vid elva och be tingsrätten skicka över domslutet.


The Christmas Pimp


 

Och så kommer den här coola bilden som jag gått och sparat på.

Jag sa ju att det var något riktigt bra.

Åter I Balans


Jag och Jan låg kvar i sängen till sent. Det var så mysigt att bara ligga och hålla om varandra. Nu är han på väg till Borås - mitt blivande hem och själv laddar jag inför 12 riktigt hektiska dagar med uppsatsskrivning och kompletteringsuppgifter. Men jag har ett nystädad och otroligt julig lägenhet att komma hem till. Ska se till att hålla den i samma skick till jul. Jan kommer dagen före julafton så tills dess får vi nöja oss med Facebook och Skype. Men det ska gå bra. Längtar till den dagen då vi slipper ta avsked av varandra. Och den dagen är inte långt borta. 34 dagar kvar för att vara exakt.



Gårdagens julbord.

 


Och in kommer tomtenissarna - Fr.v Advokaten, Lasseman, Obygdsjuristen och Slaktarn.

 


Jan gör sin vanliga fotomin.

 

 

Mingel och mys.

 

 

Den lilla lägenheten fylldes snabbt med folk.

 


Obygdsjuristen känner mindervärdeskomplex bredvid Advokaten och försöker göra sig större.

 

 

När vi gick ut på krogen hade Obygdsjuristen denna fina skylt runt halsen.

 

 

Tro det eller ej, men han fick faktiskt in 240 kr under kvällen!

 

 

Vi avslutade festen hemma hos mig med en genomgång av budgivningen.

Jag kommer sammanställa alla bud och meddela hur, var och när man kan hämta sina saker.

 

 

Vi tände det tredje ljuset idag innan Jan åkte till flygplatsen.


Tack alla som kom på min julfest/avskedsfest.

Trots att jag saknade många så var det härligt att se er andra en sista gång innan jag flyttar.

Nästa år kanske vi ses i Borås.

 

 

 

 

 

 

 

 

What The Freakin Fudge


Jag har skapat ett nytt konto på Facebook. Tänker inte vänta i flera veckor på att få tillgång till mitt förra. Så nu har jag rensat upp rejält och har för tillfället blygsamma 35 vänner på min lista. Jag stötte nämligen på ett litet problem när jag skulle adda mina vänner på nytt. Kära värdelösa älskade hatade Facebook fick för sig att jag inte känner mina vänner och meddelade mig att man inte får spamma. För att verkligen få mig att förstå allvaret beslöt FB för att blockera mig från att adda eller skicka meddelanden. Det är ett oerhört dumt system. Egentligen finns det ju inget system. Vem som helst kan alltså (bara för att jävlas) anmäla en profil som falsk när den helt uppenbart inte är falsk och sedan ger Facebook mig bevisbördan. Inte okej. Verkligen inte okej någonstans.

Sista Kvällen Med Gänget


Som vanligt blev det diverse avhopp i sista minuten från några gäster men vi landade ändå på runt 20 personer igår i min lilla lägenhet. Alla fick mat och glögg samt en chans att vara med på budgivningen av mina möbler, väskor och lite annat smått och gott. Två av mina kära vänner från styrelsen budade på mest grejer och fick sig ett helt nytt möblemang. Skönt att bli av med lite saker. Hellre det än att slänga dom. Sen fanns det självklart folk som budade på saker som definitivt inte skulle budas på, såsom Jan och mitt kylskåp fast endast om det var fyllt med mat. Typiska upptåg från Obygdsjuristen med flera. Och apropå det så såg jag på Jans Facebook (jag har ju fortfarande inte fått mitt konto tillbaka) att Slaktarn skrivit 240 kr i sin statusuppdatering, vilket vi tolkade som att Obygdsjuristen fick ihop efter att ha varit ute på krogen med en skylt runt halsen där det stod följande: 10 kr för samlag. Jag kan dansa också. Hilarious!

Eftersom jag kanske aldrig får tillbaka min Facebook vill jag passa på att tacka alla gäster som kom igår till min julfest/avskedsfest. Och tack för alla fina presenter! Känns lite vemodigt ändå att det var sista festen i denna lägenhet. Jag har ju ändå haft ett stadigt antal fester som pågått långt in på småtimmarna. Men minnen (och bilder) kan man alltid ta med sig till Borås och där man kan även skapa nya minnen. Jag hoppas att ni hänger med mig till andra sidan Sverige och fortsätter hålla traditionen vid liv vad gäller mina årliga fester. Inte minst min födelsedagsfest i mars nästa år som kommer hållas i sann 50 och 60-tals anda. (Bilder från julfesten kommer lite senare).



Alltid Se Det Positiva


Man ska alltid se det positiva i en irriterande situation. Då blir saker och ting inte lika frustrerande. Som till exempel detta med att någon anmält mitt FB-konto. Om jag nu inte skulle få tillbaka det så får jag väl skapa ett nytt. Och tänk vilken effektiv rensning. Borta är alla vänner, nära, kära och bekanta. Men de är ju bara ett klick bort. Borta är alla fotografier men de har jag ju ändå gjort backup på. Borta är mina modellbilder och portfolio men samma sak där. Allt finns ju sparat på datorn eller min externa hårddisk. Vad gäller min modellportfolio så skulle det vara rätt skönt att få rensa upp lite bland alla hundratals bilder. Funderar redan på att ha olika album för olika fotografer och genrer. Exempelvis ett album för Pin Up By JM, ett annat för JM och ett tredje för modellbilder som jag och Göran M tagit (och som är Facebook-vänliga). Nu börjar jag nästan känna tacksamhet till den där förloraren som anmälde mitt konto. En riktigt god jul på dig med!


 

Någon som vet hur länge man brukar få vänta?

 

Facebook No More


God morgon. Jag har verkligen lärt mig att koppla av och inte få panik över saker. Mitt Facebook-konto har tydligen blivit anmält som falsk profil. Don't you just love Facebook? Har aldrig haft några problem tidigare men som en tidig julklapp bestämmer sig Facebook (eller någon annan FB-användare) för att skoja lite med mig. Det var väl någon som tyckte att mitt liv var lite för bra och tar till sådana gangsterfasoner som att anmäla min profil. Men strunt samma. Kommer jag inte in får jag väl lova att låna Jans Facebook och be folk adda mig igen så fort jag skapat ett nytt konto. Vi får se om jag får tillbaka det eller inte. Nu kommer jag alltså inte in på mitt konto för det har blivit inaktiverat. Gud, vad dumma folk är ibland. Nej, dags för lite matlagning. Tjingeling.

Christmas Feeling


Jag har försummat er och min kära blogg idag men det har varit fullt ös hela dagen. Nu är granen klädd, lägenheten färdigpyntad och vi ska strax börja förbereda diverse maträtter inför morgondagens julfest. Jan ska börja kärna ur dadlar och jag ska skala ett kilo räkor. Sen får vi se hur mycket mer vi orkar göra ikväll. Kommer ändå gå upp tidigt imorgon för att laga pajerna så kan göra andra förberedelser medan de står i ugnen. Längtar så efter att få mysa med nära och kära. Sen blir det ut på Flustret.


 

Julmys med Jan i Uppsala.

 

 

Skrev ut och ramade in de fina julkorten Jan tog på oss tjejer.

 

 

Älskar dessa bilder.

 

 

Ikväll har jag klätt granen. Älskar rött och guld. Så mycket bättre.

 

Världens Allra Bästa


 

Kolla in den härligt rosa bakgrunden - ser ni Hello Kitty bakom min högra axel?

Det kan aldrig bli för mycket rosa. I love it!

Längtar Ihjäl Mig


Det är så roligt med plåtningar. Att gå och vänta på resultatet. Längtar nästan ihjäl mig. Finns väldigt många häftiga sessioner som någon gång framöver kommer publiceras på denna blogg. Men det dröjer nog ett bra tag för baby jobbar i princip dygnet runt. Jag försöker hjälpa honom så gott det går. Ibland önskar jag att jag också kunde retuscha så hade arbetsbördan inte varit lika stor. Det jag däremot kan göra är att se detaljer, planera och organisera. Tillsammans hjälper vi och stöttar varandra. Vi är ett väldigt bra team.

Jag litar helt och fullt på honom när det gäller fotografering. Tidigare var jag nervös och kunde inte riktigt slappna av framför kameran men nu märker jag själv hur jag släpper loss. Man behöver inte alltid puta med röven och pluta med läpparna. Ibland är det riktigt roligt att bara knasa sig. Eller att göra en session där man gestaltar sitt barnajag. Tänker naturligtvis på Hello Kitty-bilderna. Men de bilder jag är som mest nyfiken på att få se efter retuschen är mina Bali-bilder. Den där dräkten går inte av för hackor.


 

Den här balinesiska dansdräkten är så fantastiskt vacker.

Vänta bara tills ni får se bilderna! Helt otroliga.

Årets Julbuffé - Blandad Kompott


Det pirrar i magen av lycka. Jag får alltid ett så härligt lyckorus när det börjar närma sig någon av mina årliga fester. Älskar verkligen att arrangera och anordna fester, laga mat och dekorera. Årets julfest kommer bli extra mysig då jag får fira julen med Jan och alla mina vänner. Ska förbereda och laga mat i dagarna två. Även fast jag kommer bjuda på en mindre julbuffé så är det en hel del som ska lagas. Vi blir ändå uppemot 25 personer. Jan kommer imorgon efter jobbet och ska hjälpa mig klä granen. Har precis varit och handlat all mat tillsammans med English som snällt ställde upp som taxiverksamhet. Väldigt snällt av honom. Tre stora matkassar blev det. Nu börjar planeringen med vad man kan förbereda, vad som kan lagas i förväg och vilka rätter som måste lagas samma dag.


Årets julbuffé blir en blandad kompott:

Kantarellpaj med västerbottenost

Brietårta (med körsbärstomater, rödlök, basilika och rostade pinjenötter)

Baconlindade dadlar

Pepparkaka med ädel-och färskost

Laxsnittar (gravad lax, gravlaxsås och färsk dill)

Ägghalvor (med majonnäs, räkor och stenbitsrom)

Thailändska kycklingvingar

Kex, bröd och smör

Mandariner

Nötter

Glögg och Julmust



 

Lägenheten är pyntad med mina älskade tomtar. Nu fattas det bara julgranen.

Bland Piss-Nissar Och Stinkande Kärringar


Jag är inte bitter. Nej då. Sånt håller inte jag på med. Jag är bara smått irriterad över att jag klev upp före sex imorse för att hinna med den enda flygbussen som gick från Borås lagom i tid så att jag skulle hinna med mitt flyg från Landvetter. På flygplatsen blev jag lite fundersam när incheckningsdamen för Norwegian frågade om jag skulle till Rom. Gärna, svarade jag. I mitt stilla sinne undrade jag ifall hjärnan hade somnat. Vem misslyckas med att hitta rätt incheckningsdisk? Men det fanns en enkel förklaring. Jag var inte helt tappad bakom en vagn. Hon checkade även in folk som skulle till Rom. Jag hade inte gått fel.

Väl framme vid rätt gate satte jag mig på ett café och beställde en extra stark latte. Det var en timme kvar tills boarding och jag passade på att få lite arbete gjort. Satt med uppsatsen en stund och runt nio-snåret ringde jag till den där tingsrätten som jag inte hade hört något ifrån. Och till min stora glädje var alla på strålande humör och väldigt hjälpsamma. Fick ett roligt besked om att dom i det mål som kan komma att bli relevant för min uppsats eller i vart fall mitt examensarbete skulle meddelas på måndag. Tjohej vad dagen började bra. Och efter det gick allt utför.

Det tog en faslig tid utanför gaten och när vår boardingtid hade passerat och ingen hade fått gått ombord för att det saknades ett plan började folk bli otåliga. Självklart förstod jag att planet blivit försenat från Stockholm men vi fick absolut ingen information. Viktigpettrar som skulle på affärsmöten i Stockholm började bli väldigt stressade och gick fram till disken för att fråga vad som stod på. Tänk om boardingkvinnan hade tänkt på att ropa ut ett meddelande att planet var försenat men att dom ännu inte fått någon mer information. Då hade hon sluppit en hel timme där folk gick fram och ställde samma fråga. Ibland undrade jag om jag fortfarande befann mig i Sydostasien.

Hur som haver. Jag fick ställa in mitt möte med min kurskamrat för vi skulle inte hinna. Ny tid bokad på måndag. Jag som hade varit på fllygplatsen en bra stund började bli lite otålig. Sprang iväg på toaletten en sväng och där tappade jag tålamodet. En vuxen karl i övre medelåldern kan väl för fan lära sig att pricka toaletten? Hur svårt kan det vara? Och är man så jävla dålig på att träffa rätt får man väl sätta sig ner på sitt beniga arsle och kissa som en kvinna. Det är väl inte hela världen. Men nej. Jag ska få den vidriga äran att behöva gå in på en toalett som fullkomligen stinker av urin. Trevligt.

Efter några muttrande ramsor stormade jag ut från toaletten och gick tillbaka till gaten. Där satt jag tämligen apatisk och stirrade ut på banan där alla andra plan landade och startade. Jag kände mig en aning hånad. I nästan sekund får jag problem med att andas. En kvinna slår sig ner bredvid mig och har dränkt in sig i så mycket parfym att min astma triggades igång. Och jag brukar aldrig ha problem annars i vardagen så då kan ni föreställa er hur mycket hon stank. Väluppfostrad som jag för tillfället var beslöt jag mig för att inte säga något, för jag vet att jag bara skulle låtit som det otrevliga PMS-monstret jag faktiskt är. Men kan inte tanterna tänka sig för innan dom häller en halv liter kärringparfym över sig? För det första luktar det något så överjävligt och för det andra behöver man inte ta kål på sin omgivning genom att framkalla andnöd.

Nu har jag gnällt färdigt för idag. Och den där braiga grejen som jag skulle visa er kanske ni får vänta lite på. Kan inte säga exakt hur länge. Kanske ikväll eller någon gång efter helgen. Men ni ska få se. Det lovar jag er.

Den Som Väntar På Något



God natt mina kära bloggläsare.

Imorgon kommer ni få se på något så förbaskat snyggt.

Det bästa av den bästa.



Upp Och Iväg


Jaha. Då sitter jag här som så många gånger förr och ska börja packa inför flygresan tillbaka till Uppsala. Pirrar till lite lagom obehagligt inför tanken att kliva ombord på den där onaturliga farkosten. Jan påstår att jag är van vid det här laget. Värsta globetrotter tror jag minsann att han tyckte jag är. Och visst har jag rest en del det senaste halvåret. Bali och Thailand. För att inte tala om den exotiska destinationen Landvetter. Har man en gång varit flygrädd så finns det alltid en gnagande oro att planet ska falla i bitar och jag ska störta mot min död. Trevliga tankar man får innan en flygning som tar max 55 minuter. Fånigt, jag vet. Men idag är jag fånigheten själv.

Det blev inget Lisebergbesök ikväll på grund av taskigt väder men likväl en underbart mysig kväll. Vi köpte vårt första julpynt till vår lägenhet (en tomte så klart) och sedan tog darling med mig på en grekisk restaurang. Under middagen pratade vi om framtiden och om hur mycket jag längtade efter att få resa till Cypern nästa år. Det är ju en speciell plats för Jan eftersom hans föräldrar bor där och Jan har gjort många resor dit. För tillfället är dock alla tankar på utlandsresor långt borta. Nu har jag några hektiska dagar framför mig som jag måste klara av. Träffa en kursare imorgon för att skriva kompletteringsuppgifter, köpa möbler till gästrummen i hyresgästföreningen på fredag, handla all mat inför lördagens julfesten samt förbereda maten.


 

Det är många som "hatar" Borås bara för att, vilket jag inte riktigt kan förstå.

Personligen tycker jag att Borås är en fruktansvärt charmig liten stad.

För övrigt kan jag upplysa er om att julbelysningen är tusen gånger vackrare här än i Uppsala.

 

 

Jan tog med mig till en varm och ombonad grekisk restaurang.

 

 

Där vi åt både förrätt...

 

 

Och en mättande varmrätt.

Tack älskling för en fantastisk kväll.

 

 

Det Var Då Själva Fan


Nej, nu får det vara färdigpluggat för idag. Mina ögon är helt torra och grumliga efter alla förbaskade förarbeten, rapporter och propositioner jag läst idag till min uppsats. Trodde jag hittat allt material men jag stöter ständigt på nya saker som kan vara intressanta att nysta i. Nu ska jag försöka sålla ut vad som ska med och vad som kan kastas bort. Puh. Inte lätt att skriva uppsats. Men jag har i alla fall lyckats lösa det alla kursare klurar på. Hur sjutton man ska lyckas lägga fokuseringen på polisens arbete med just det ämne som din uppsats handlar om. Känner mig faktiskt ganska nöjd.

Det har varit en väldigt givande dag. Ägnat mig åt en del mailande till diverse domstolar. Är dock mäkta irriterad på att en tingsrätt inte behagar svara på min oerhört enkla förfrågan. Men jag testar att ringa imorgon, vilket jag egentligen inte ser fram emot för senaste gången fick jag ett ganska otrevligt bemötande. Ska inte hänga ut någon men låt säga så här att det skulle varit varmare i en isvak. Nu ska inte det få förstöra kvällen. Bara PMS-monstret i mig som muttrar några väl valda svordomar. Ikväll ska jag och Jan till Liseberg. Julmys!


 

Fick en fantastiskt söt och varm mössa av Jan.

Han tycker inte jag ska frysa öronen av mig.

Vilken klok man han är.

Första Bilden På Vår Nyfödda Son


 

Jag har ju alltid sagt att blandbarn är sötast.


Hur coolt är det inte med en unge som ser ut som Predator?

Predator is da shit.

Hello Kitty


 

Lilla Lull Goes Hello Kitty.

Med denna bild vill jag säga att det är viktigt med bevarandet av barnasinnet.

Och att Hello Kitty is da shit. Och att rosa är en fin färg.


Fotograf Jan Monsen.

Makeupartist Boel Lundh.

Christmas Pin Up By JM


 

Här är den läckra julbilden som Jan satt och jobbade med igår kväll.

Lägg märke till den söta lilla tomteluvan på hans logga.


Fotograf och grafiker Jan Monsen.

Modeller Fia Erixon, Magdalena Olsson och Sussi Sri.

Makeupartist Boel Lundh.

Snart Bär Det Av


Lördagen den 14 januari åker flyttbilen från Uppsala till Borås. Det är den officiella helgen för flytten. Då tar jag mitt allra sista pick och pack samt mina två kissemissar och påbörjar den långa färden till Borås. Förhoppningsvis kommer flyttlasset mestadels bestå av kläder, skor, böcker och lite köksattiraljer. Jag har ju som tur var inga möbler som ska med. Känns så ofattbart härligt att det äntligen blir av. Jag och Jan är ett helsikes team. Eller som jag brukar säga - Dream Team. Kommer bli så bra det här. För tillfället sitter jag med en jäkla massa utskrivet material som jag måste gå igenom till min uppsats. Behöver få lite struktur på allt känner jag. När jag väl hittat strukturen så kommer resten gå som på räls. Men det är en bit kvar. Har en bunt förarbeten på ett hundratal sidor att ögna igenom också.


 

Här sitter jag och jobbar med uppsatsen.

 

 

Från köksfönstret i Borås - vackert snötäckt, sol och klarblå himmel.

 

Inte Så Dumt


Det här med uppsatsskrivning är inte så tokigt ändå. Kliver upp när jag sovit klart, utvilad och peppad, sätter på morgonkaffe, kollar Facebook medans kaffet kokar och efter en värmande kopp nybryggt tar jag mig en varm dusch, gör mig i ordning för dagen och sätter tänderna i uppsatsen. Tänk att ha den härliga morgonrutinen i fem månader, vilket jag troligtvis kommer ha till våren. Inte så dumt. När snön smälter och det blir lite varmare kan jag till och med slänga in en morgonpromenad. Förövrigt kan jag upplysa er om att marken är snötäckt i Borås. Och nu pratar jag inte om den där typiskt slaskiga snön som går att hitta i storstäder. Nej, det är helt magiskt utomhus. Nu blev kaffet klart. På återseende.

Ren Och Skär Magi


Jan sitter och jobbar med en julbild på mig, Magdalena och Fia. Jag råkade kasta ett getöga på hans skärm och blev helt förstummad. Att man kan göra så häftiga grejer när man retuschar hade jag ingen aning om. Eller jag hade väl en aning men har aldrig sett hur det går till. Det är ren och skär magi. Jag är mäkta imponerad. Kommer självklart visa er bilden när den är klar och blivit godkänd av alla inblandade. Den är verkligen något alldeles extra. Fantastiskt julig. Och apropå det så måste nog julplåtningen vi tre modeller gjorde i helgen vara något utav det roligaste jag gjort. Har tittat på bilderna och jisses vad vi skrattar. Det verkligen lyser glädje om oss alla. Jag har aldrig tidigare fotat med Fia eller Magda men vi har pratat om det många gånger. Så roligt att det äntligen blev av.



Massa kärlek till er, tjejer!

 

 

Vi ses på min födelsedagsfest om inte tidigare!

 

 

Denna Eviga Väntan


När klockan börjar närma sig fyra sitter jag som på nålar och bara väntar. Trots att jag haft mitt att sköta om kan jag inte låta bli att längta efter slutet på dagen när darling kommer hem. Ikväll är det jag som ska skämma bort honom med middag (thaimat så klart). Tänkte börja förbereda lite så att det går att laga fort när hungern slår till. Tänkte även kika igenom bilderna vi tog i helgen. Har inte sett mina egna än och nu när lägenheten är städad och lugnet kommit tillbaka så börjar jag faktiskt bli väldigt nyfiken på hur resultatet blev. Jan säger att Hello Kitty och Bali blev hur bra som helst. Allt det andra också så klart men de två sista sessionerna jag gjorde var ju lite annorlunda mot tidigare plåtningar. Nåväl. Ska sitta och gå igenom allt lite senare. Skönt att jag är snabb och effektiv när det gäller att välja ut vilka modellbilder jag gillar. Effektivitet är något jag värdesätter.


 

Saknar även mina fina - Fia & Magdalena.

 

Fias hemsida hittar ni HÄR.

Magdalenas blogg hittar ni HÄR.

Min Självkritiska Djävul


Och vad hände efter träningsprogrammet undrar säkert många. Ja, alla ni som följer min blogg vet att jag under hösten åkt en till synes oändlig berg-och-dalbana vad gäller både träningslusten och hälsan. Men jag har lärt mig att med varje motgång kommer en lärdom. Och den lärdomen har för mig varit att hälsan alltid måste komma först - både den fysiska och psykiska. Att det alltid går att börja om på nytt samt att rökning är en dum idé om man vill öka chansen att få ett långt och lyckligt liv tillsammans med mannen jag älskar.

Tro inte att jag gett upp mina drömmar. De kanske förändras över tiden, men jag måste alltid ha ett mål att jobba mot. Sen är det inte hela världen om saker och ting i livet inte kommer i den ordning man trodde. Var sak har sin tid. Huvudsaken är att man kan känna sig stolt över vad man åstadkommit och kan stå för det. Jag har vissa mål vad gäller träningen som jag fortfarande tänker jobba med och kämpa mot. Träningen är inte allt men det måste få vara en del i vardagen, för utan träning och fysisk aktivitet mår ingen bra.

Min största svaghet är att jag är alldeles fixerad vid vad vågen säger. Misstänker att jag inte är den enda. Det är helt befängt egentligen för jag kan stå framför spegeln och ändå vara nöjd med det jag ser. Men så fort jag ställer mig på den där förbannade vågen är det som om min egen självkritiska djävul säger åt mig att jag inte kan vara nöjd med min kropp med tanke på vad vågen visar. Visst är det dumt? Så urbota dumt. Jag måste nog kämpa lite mer med att inte låta sådana där självkritiska tankar ta över. Kanske får ta och bli ett nytt nyårslöfte.


A Wonderful Christmas


Jag kan nog säga att det äntligen börjar krypa fram lite julkänsla i mig. Om det beror på att det ligger ett tunt snötäcke på marken i Borås eller för att min tillvaro äntligen börjar bli lite lugnare vet jag inte. Men det är en härlig känsla. Är snart klar med mitt morgonkaffe och då kör jag på med städning i ett par timmar för att sen fortsätta jobba med min uppsats. Jag har kommit längre än vad jag trodde. Inte med själva skrivandet utan just upplägget, dispositionen, frågeställningar och insamling av material. Känns skönt att jag inte börjar helt från ruta ett. Som jag tidigare sagt - det svåra är inte att skriva 15 sidor utan att göra en bra disposition och avgränsning. Fräschar upp mitt minne genom läsning i den tunna men användbara boken Att skriva juridik. Många roliga exempel på hur man inte ska skriva. Jag brukar ofta få höra att jag skriver väldigt bra, men det kommer ofta från folk som följer min blogg. Men att skriva en blogg och att skriva en juridisk uppsats är som att tala två helt olika språk. Fast det förstår ni ju säkert själva, men jag menar bara att jag definitivt inte har vanan att skriva juridiska texter även fast jag bloggar varje dag. Inte egentligen. Men det hade varit bra mycket roligare om man kunde slänga in lite humor i uppsatsen.

Trots att jag måste sitta och knåpa med uppsatsen över jul och nyår så rör det mig inte i ryggen. Jag ser det snarare som en utmaning och en bra övning inför den stora gigantiska mastodontuppsatsen jag ska börja med i vår. Sen har jag två kompletteringsuppgifter att skriva. Bland annat om DNA och dess betydelse för polisens brottsutredande arbete samt om relationen SÄPO och Rikspolisstyrelsen, men det tänkte jag och en annan kursare (som också missat två föreläsningar) sätta oss med på torsdag i några timmar. Kommer bli så bra det här. Med allt. Känner mig oerhört positiv inför framtiden. Trots att jag har PMS idag och de kommande dagarna så är jag i skrivande stund väldigt glad och sansad. Passa på att njuta av mina glädjerika blogginlägg för när som helst kan det vända. Som på affären igår när jag skulle handla godis. Då kom det en liten snorunge med världens jävla attityd och liksom nästan trängde undan mig. Hade han nuddat vid mig visste jag att mitt tålamod hade tagit slut. En riktig liten skitunge var det, men jag skyller på hans föräldrar. Antingen var dom riktigt kassa med hans uppfostran eller så blir han så hunsad hemma att han måste lägga till med den där ouppfostrade stilen. Jag tror dock mer på det senare och då kanske man istället borde tycka synd om honom. Men det gick inte igår.


 

Lägenheten i Uppsala är julpyntad och det är bara granen som ska kläs inför julfesten.

 

 

En Ny Vecka


God morgon, Borås! Och alla andra bloggläsare i landet. Snart dags att gå upp och börja städa efter helgens alla plåtningar. Fick ordning på köket igår men sen är det lite andra rum i lägenheten som ska fixas. Tänkte köra en tur med dammsugaren också. Darling har åkt till jobbet och jag ska (förutom att städa) sätta mig med uppsatsen. Jag stannar i Borås till och med torsdag då jag tar flyget till Uppsala. Nästa helg har jag nämligen min julfest som i detta fall kombineras med en avskedsfest. Idag är sista osa-datumet och redan nu tror jag vi är uppe i 20 personer. Kräver ju ändå ett visst planerande och inhandlande av diverse ingredienser till den lilla julbuffén jag tänkte bjuda på. Jan hjälpte mig att sätta ihop en god meny. Det blir till att kavla upp ärmarna och laga en massa gott i slutet på nästa vecka.

Lever fortfarande på ett lyckorus efter helgens plåtningar. Men så blir det ju när man gjort något riktigt roligt. Lär titta igenom bilderna några gånger till och kanske slänger upp ytterligare en och annan BTS -bild (behind the scenes). Nu kommer det dock inte bli något mer fotat förrän eventuellt på nyår då vi är ett litet gäng som drar till Brukshotellet i Hallstahammar och firar in det nya året. Nej, om jag kanske ska sluta sitta framför datorn och häcka. Dags att börja denna nya härliga vecka. Det är typ frost och ett väldigt tunt snötäcke på marken. Utanför lägenheten hör jag bilar skrapas på is och en katt som jamar något förskräckligt. Tror inte det är många som tycker om måndagsmorgnar.


 

"Tjejer?? Vart tog ni väääägen?"

 

 

"Nehepp! Skit i det då!"


Älskar Mitt Liv





Fotografen är även grym framför kameran.

Här poserar han i kostymen vi sydde upp i Thailand.


Jag älskar verkligen mitt liv!
Blivit så mycket grymma bilder under denna helg!
Fashion, pinup, jul-pinup, roliga gruppbilder och BTS-bilder. Love it!
Vi fick även äta fenomenalt god thaimat som mästerkocken Jan Monsen lagat ♥

Behind The Scenes


Så var den andra minifototräffen avklarad hemma i Borås. Årets sista. Vilket toppengäng vi blev. Tre fantastiska modeller och den grymt duktiga makeupartisten Boel har plåtat järnet i två dagar. För att inte tala om fotografen själv. Jag kan inte beskriva hur glad och lycklig jag känt mig hela helgen. Att få släppa allt och bara låta fantasin flöda. Jag fick gjort fler plåtningar än väntat. Har nog inte plåtat så här mycket på över ett år. Och det känns otroligt bra. Kan inte bli annat än lugn när jag vet vem som står bakom kameran. Jan har tagit över tusen bilder sammanlagt och han var supernöjd över alla sessioner. För tillfället är jag nog lite för trött i skallen för att skriva ett längre blogginlägg, men jag låter BTS-bilderna tala för sig själva. Tack alla underbara för denna kanonhelg. Precis vad jag behövde. Och ni kära bloggläsare får hålla utkik efter lite juliga pinup-bilder. Förhoppningsvis hinner några stycken bli klara innan jul. 


 

Vackra Magdalena fotar fashion i 40-tals Hollywoodanda.

 

 

Insmörjning av ben pågår. Och fotande av BTS-bilder så klart.

 


Kan säga redan nu att bunny-bilderna tillhör mina absoluta favoriter från helgen.

 

 

Jörgen agerar modell medan Jan ställer in ljuset.

 

 

Inför juliga pinup-bilder. Och innan vår fniss-attack som ni fått se i ett tidigare inlägg.

 

 

Sötare än så här kan det ju inte bli.

 

 

Min kinesiska Hello Kitty ville så klart vara med på en BTS-bild.

 

 

Även fotografen kan posera.

 

 

We love pink.

 

 

Barbie-plåtningen blev också riktigt grym.

 

 

Tjejernas parplåtning blev något utav det hetaste jag sett.

 

 

Färdigsminkad och redo för min balinesiska plåtning. En nöjd makeupartist beundrar sitt verk.

 

 

Magdalena får en helt ny frisyr och hårfärg inför Charlie's Angels plåtningen.

 

 

Även jag fick en ny look. And I like it a lot.

 

 

Här blev jag förvandlad från 28 år till 8 år inför Hello Kitty plåtningen.

 

 

Så här mycket smink vore inte dumt att ha.... Boels arbetsplats i helgen.

 

 

Det vanliga härliga sko och klädeskaoset.

 

 

Hela underbara gänget och Magdalena bakom kameran.

Tack ännu en gång för en obeskrivligt härlig helg.

Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hur roligt vi har haft det.

 

 

 

 

 

 

Inte Bara PinUp


Vilken helg! Jag hinner inte blogga just nu då vi ska iväg och handla lite.
Återkommer senare ikväll med hur mycket härliga BTS - bilder och ett lite utförligare inlägg.





Fotade inte bara pinup.

Blev en efterlängtad balinesisk plåtning då jag köpt nya accessoarer till dräkten.

Fotograf Jan Monsen.

Mua Boel Lundh.

A Merry Laughing Christmas


 

Fnissande nissor under en pinup - plåtning i Borås.


Fotograf Jan Monsen.

Mua Boel Lundh

Modeller Fia Erixon, Magdalena Olsson, Sussi Sri


To be continued....

Plåtning I Borås


Imorgon drar jag till Borås för en plåtning med glamourpinglorna Fia och Magdalena. Kommer bli grymt kul. Behöver en liten paus och ägna mig åt något som är helt frånkopplat juridiken. Vi har inte planerat så mycket inför lördagen men det blir definitivt pin up. Och så en lite juligare bild på oss tre. Jag jobbar fortfarande på att hitta julstämning och det finns väl inget bättre sätt än att fota jul-pin up? Några hattsessioner tänkte vi också försöka oss på. Jag och Jan köpte ju på oss en hel del sådana accessoarer när vi var i Thailand. Det kan vi nog göra något mycket läckert med.

Den fenomenalt duktiga muan Boel ska sminka oss modeller. Jag kommer även göra en helt annan typ av plåtning, nämligen den efterlängtade Bali-plåtningen. Köpte ju på mig ytterligare tillbehör till min balinesiska dansdräkt, bland annat vansinnigt mycket guldaccessoarer till håret och några tjusiga armband. Lär bli mycket dramatiskt. Och med Jan som fotograf kan det inte bli annat än bra. Eller bäst. Jan informerade mig att studion redan är iordninggjord så det blir till att köra igång så fort alla modeller är på plats och sminkade.


A Little Bit Off


Ledsen om jag varit lite off den senaste tiden. Känns som om jag fortfarande går omkring i någon slags efter-tentan-chock. I will snap out of it. I promise. Imorgon blir det en hemmadag. Måste ta tag i allt jag skjutit upp på grund av tentaplugget. Nu har jag inga ursäkter längre. Min fredag kommer bestå av att tvätta två stora berg med smutskläder, städa lägenheten, packa inför plåtning i helgen och en vecka i Borås, betala räkningar, försöka julpynta och sedan göra mig fin inför The Ultimate Ladies Night på Birger Jarl tillsammans med underbara Helena Wiktander. Men morgondagens stora händelse är självklart att darling hälsar på. Vi har varit ifrån varandra nästan två veckor men vi har en livstid tillsammans. Inte så tokigt. God natt.

Sakta Men Säkert


Då har man skickat och fått svar från diverse tingsrätter och hovrätter runt om i detta avlånga land. Samlar in material till uppsatsen och det är inte det lättaste. Försöker följa varje litet spår som kan tänkas ha relevans för just mitt uppsatsämne och ibland hittar man något användbart men lika ofta får man bottennapp. Men bekvämt, snabbt och smidigt att få domar skickade via e-post. Nu ska jag försöka damma av kunskaperna i hur man författar en juridisk uppsats med klart vetenskaplig karaktär. Fnissar åt preciseringen vi fått av kursföreståndarna.

"Uppsatsen bör ha en inledning och avslutning, avgränsningar ska framgå. Den ska behandla gällande rätt samt vara analytisk, utförlig samt diskuterande och får också ha rättspolitiska inslag. Den vetenskapliga karaktären ska återspeglas i sådant som belägg och analys."

Jag har med andra ord en fantastiskt rolig tid framför mig.

Att Skriva Juridik


Jag vaknade tidigt men har segat hela morgonen. Jag har en så kallad fuldag. Det är en dag då man känner sig allmänt ful och värdelös. Där minsta lilla grej kan få en att vilja ge upp allt, stanna hemma och dra täcket över huvudet. Men jag har tvingat i mig frukost, packat väskan och försöker förbereda mig mentalt på att skriva juridik. Idag ska jag nämligen sätta tänderna i min uppsats i polisrätt. Hittade alla mina brainstorminglappar och jag ska först och främst skapa någon slags ordning i kaoset. Själva skrivandet kommer jag nog inte igång med förrän senare i veckan. Jag har aldrig haft problem att skriva. Det är all research och insamlandet av material som tar tid. Nej, nu ska jag checka in på juridiska biblioteket med en latte och grotta ner mig. Later.

Min profilbild

Sök i bloggen