Ny Facebook-grupp


Jag har skapat en Facebook-grupp som heter "Lust, Svett Och Tårar". Sök upp den och begär att få gå med. I samband med tv-programmets premiär tänkte jag samla lite olika behind the scenes foton som tagits under inspelningarna. Det kommer (förhoppningsvis) även finnas några videoklipp såsom trailern och zumbateasern. Min internetuppkoppling är lite i segaste laget så det blir lite strul med diverse videouppladdningar på Facebook. I gruppens logg tänkte jag även länka till 24UNT när nya avsnitt sänds så ni inte missar något. Hoppas ni alla får lika roligt som vi deltagare har haft det. Varning för skrattfestival!

No More Photoshoots


Det är med en hel del sorg men oändligt mycket mer beslutsamhet som jag tagit beslutet att inte boka upp några fler modellplåtningar på väldigt länge. Detta framgår även på min MB-sida. Riktigt tråkigt men dessvärre nödvändigt med tanke på hur mitt liv ser ut just nu. Så lite tid och så mycket på gång. Jag vet inte när jag kommer ställa mig framför kameran igen. Kanske gör jag någon minisessa med älsklingen om han vill testa något nytt ljus eller dylikt, men jag är inte tillgänglig för något annat samarbete. Vad som händer nästa år återstår att se. Kommer fortfarande smyga in på MB för att titta på nya sessioner och jag lär definitivt dyka upp på fototräffar, men då blir det endast för att mingla och ha roligt med modellfolk.

Alla idéer och fotografer jag fortfarande vill jobba med finns förhoppningsvis kvar när jag känner för att göra "comeback". Jag har i alla fall mina favoriter säkrade och dom förstår mina livsprioriteringar och väntar tålmodigt. Jag kommer aldrig lägga ner modellandet helt. Det har det aldrig varit tal om. Tycker det är alldeles för roligt. Och nu när jag är tillsammans med en fotograf lär det definitivt inte bli tal om att sluta posera. Har märkt att jag är lite av en periodare när det gäller hela modellgrejen. Ibland får jag världens sug och plåtar järnet men sen när livet blir lite för stressigt så kan det ta lång tid innan jag bokar upp mig igen. Som längst har jag haft uppehåll ett år om jag inte minns fel. Riktigt så lång tid kommer det nog inte bli den här gången.





 

Counting The Days


Om 9 veckor sitter jag och Jan på planet till Thailand. Det är lång tid kvar men det är bara att hålla ut. Slita med studierna, jobb och träning. Lägga den lilla tid som blir över på positiva saker och inte slösa bort livet på idioter eller missunnsamma människor. Fortsätta prioritera det som är viktigt här i livet - kärleken och lyckan. Två ting som går hand i hand när det kommer till min njutningsfulla tillvaro. Men just nu är det väldigt lite som krävs för att jag ska känna mig väldigt nöjd. Som till exempel en god natts sömn utan avbrott. Fyra timmar var lite väl lite idag. Fast nu har nog den mesta spänningen lagt sig. Får hoppas det i alla fall.


 

Om jag minns rätt så är det här vi kommer bo

 

 

Vi blir borta i två veckor

 

 

Bungalow

 

 

Direktflyg från Landvetter till Phuket - bra grejer!

Drottningen Av Matlådor


Klockan nio imorse hade jag stationerat mig i den där mobbade tysta läsesalen högst upp på Carolina-biblioteket. Låg tyvärr vaken länge igår natt och försökte klura ut i vilken ände jag skulle börja lösa uppgiften inför seminariet nästa vecka. Jag måste börja i väldigt god tid eftersom jag jobbar på helgerna. Sen började tankarna vandra till andra helt irrelevanta saker och hela min hjärna var som ett enda virrvarr med högljudda konversationer. Vet inte när jag somnade men det tog säkerligen minst en timme innan John Blund kom och hälsade på. 04.15 vaknade jag men kände att det var lite väl tidigt att kliva upp så jag låg kvar och drog mig till 06.15. Jag trodde att gårdagens händelser skulle göra mig helt utmattad men det fick snarare omvänd effekt. Ikväll ska jag testa en annan taktik. Städning av lägenheten. Det kanske tröttar ut mig lite grann i alla fall.

Förutom en hel del polisrättsliga studier kostade jag på mig en lunch med Lammköttet och hans polare. Han läser KAP:en som fördjupningskurs, vilket står för Kommersiell Avtals-och Processrätt. Stackars sate. Tuffaste kursen typ ever. Jag skämdes nästan över att prata om hur mitt schema ser ut när han sitter uppe till två på natten för att förbereda sig inför seminarierna som han har klockan åtta på morgonen. Jag har ett seminarie i veckan samt en föreläsning. Han har någonting varje dag. Och så ska han dessutom hinna förbereda sig. Nej, jag är tacksam för att mitt genuina intresse ligger i polisrätten och att jag fått det schema jag har. Imorgon har vi vår första föreläsning och det är den fantastiska kvinnan Ulla Björkman som håller i den. Men innan dess ska jag försöka klämma in en lunch med Personalvetarn. Så här i början får man lyxa till det lite med lunchen men sen är det jag som återgår till att bli drottningen av matlådor.


 

Lust, Svett & Tårar - Hemsidan


www.24unt.se/lustsvettochtarar kommer ni kunna följa mig under hela programmet
och även läsa min träningsdagbok för varje vecka där jag skriver hur träningen gått.
Inlägg och program kommer finnas tillgängliga på hemsidan från och med 5:e september.




Lust, Svett och tårar är ett tv-program där träning och hälsa står i fokus.
Under programmets gång får tittarna följa fyra deltagare som av olika anledningar
vill komma igång med träningen och leva ett hälsosammare liv.

På hemsidan kan du se alla program, följa de fyra deltagarnas framsteg,
få hjälp med din egen träning och ställa frågor om träning och kost.


Klicka HÄR för att läsa intervjun med deltagarna inför programmet.


Min Första TV-Trailer


Jag höll på att sätta GT:n i halsen när jag av en ren tillfällighet sneglade mot tv-skärmen som fanns en bit bort från mitt bord. För första gången någonsin får jag se mig själv i tv. På riktigt. Nu rullar alltså trailern för tv-programmet "Lust, Svett & Tårar" som har premiär nu på måndag. Hela tv-teamet inklusive vi fyra deltagare fick komma till 24UNT-kontoret på premiärvisning av fyra olika avsnitt. Sammanlagt kommer det bli 14 avsnitt. Det sista är inte inspelat ännu utan kommer ske i november/december. Jag får med andra ord inte ligga på latsidan längre när det gäller träningen. Bara på't igen med hjälp av PT:ns fenomenala träningsprogram. Så fort jag blir av med den här mördarhostan ska jag börja bygga muskler igen.





Varsågoda! Här kommer trailern!

Nedan har ni lite bilder från kvällens premiärvisning.










Hela gänget på visningen.

När första programmet sänds kommer jag länka till webbsidan där ni också kan följa oss

samt läsa våra träningsbloggar som vi skrev under de 10 veckorna som inspelningarna pågick.


Introduktion För Polisrätt


Jag går omkring och myser. Vilken underbar dag! Arbetsgruppen jag hamnat i (s.k basgrupp) verkar bestå av sköna människor för att inte tala om klassen. Efter sju terminer på juristutbildningen går man äntligen i en klass där folk inte höjer föraktfullt på ögonbrynen och tycker att man borde läsa affärsjuridik istället. Här tycks det vara tämligen jordnära personer som antingen vill bli poliser, vill jobba inom polisväsendet eller som bara finner ämnet ytterst intressant. Det fanns till och med en polis i klassen samt en hel del juridikstudenter som extraknäckte som häktespersonal. Riktigt härlig blandning med andra ord. Efter introduktionen var jag vid så gott mod och kände för att fira så jag gick och satte mig på Plock och beställde in en GT. Gött!


 

Dagens outfit

 

 

Vad vore livet utan GT? Inte på långa vägar lika njutningsfullt.

 

 

Jag kommer leva för, drömma om och andas Polislagen de närmaste fem månaderna.

 

 

Ready For Some Action


Om en timme ska jag vara nere på stan för introduktionen i Polisrätt. Vet inte om det blir så mycket action men det känns grymt kul att studierna äntligen kickar igång. Juridikstudier innebär att man inte har mycket till liv. Att dagarna ser likadana ut, att dagens absoluta höjdpunkt är att gå och värma sin matlåda och äta sin lunch under tystnad och att man knappt hinner prioritera vare sig vänner, familj eller modellplåtningar. Det innebär däremot att tiden kommer gå väldigt fort, för när man känner att man inte hinner med allt man skulle vilja hinna med är det ett tecken på att tiden inte räcker till. Hänger ni med? Ju snabbare veckorna går desto fortare kommer jag få träffa Jan igen Och DET är något jag definitivt prioriterar högt. Vänner i all ära, men det är inte dom jag tänker spendera resten av livet med.

Från och med idag kretsar mitt liv kring tre saker som jag satt i flera timmar med för att pussla ihop. 1. Juridikstudierna. 2. Träningen 3. Jobbet. Mitt liv som flickvän är liksom invävt i allt det där. Bara för att vi inte kan ses på ett par veckor betyder det inte att jag prioriterar bort min och Jans relation. Man måste se till det stora hela. Utbildning är ett plus om man vill få ett stimulerande jobb som kräver lite mer hjärnstimulerande tankeverksamhet. Att hitta ett jobb man trivs med och som innebär en stabil inkomst öppnar upp för möjligheten att planera en framtid med mannen jag älskar. Träningen måste jag ha för att orka läsa om dagarna och för att må bra. Att känna sig snygg och fräsch både på insidan och utsidan kan ge energi åt vem som helst.

Sist men inte minst måste jag jobba på helgerna. Så mycket jag bara kan och orkar. Dels för att jag har en hyra och räkningar att betala och CSN räcker inte så långt som man kan tro. Bara min hyra slukar halva studielånet. Sen kommer jag ha lite högre reseutgifter den här hösten om jag vill kunna åka till Jan någon gång ibland. Men det kommer jämna ut sig i längden för nästa år bor vi under samma tak och så lär det förbli i framtiden också. Både reseutgifter och min hyra är pengar som vi kan lägga på något annat. Eller spara för resor. Finns mycket kvar för oss att uppleva. Känns obeskrivligt härligt att veta att vi har hela livet framför oss.




Jag bloggar mer ikväll när dagen är slut.
Då ska jag berätta allt om min dag

samt om premiärvisningen som jag ska på senare ikväll.

Polisrätt Och TV-Premiär


Vet ni vad som händer imorgon? Massa grejer. Polisrätten börjar med en introduktion från 13-16. Sen är det lika bra för mig att kasta mig över böckerna tills det blir dags för mig att bege mig dit UNT huserar. Klockan 18 ska vi deltagare få se premiäravnittet inför höstens kommande tv-program och bjudas på något att äta. Jag är inte så lite nervös över att se mig själv i tv. För er vanliga dödliga är det inte premiär förrän om en vecka. Om det går kommer jag lägga upp varje nytt avsnitt på bloggen, men fungerar inte det så länkar jag bara så ni kan se det direkt på webbsidan.

 

Titta vad som kom idag i ett litet paket!

Blev så lycklig över att jag nu har all kurslitteratur i min ägo.

Det är bara för mig att köra hårt.

Snart har jag äntligen min jur.kand och kan titulera mig som jurist.

Woohoo!

The Crayfish After Party


Som vanligt när klockan slår midnatt förflyttar vi oss upp till min lägenhet och fortsätter festen inpå småtimmarna. Mitt vardagsrum förvandlades som så många gånger förut till det hetaste dansgolvet i Uppsala. Det spelades bland annat en gammal hederlig norsk schlagerlåt La det swinge med Bobbysocks. Jan blev inte mer retad än vanligt på grund av hans norska medborgarskap. De gamla klassikerna guleböj och tallefjant kom så klart på tal och Mooremodellen ville veta om bh verkligeh hette tuttekasse. Efter åtta år i Sverige är darlingen rätt van vid de där frågorna. Jag tycker det är lika roligt varje gång men kanske för att jag inte behöver svara. Det var inte så länge sen som jag trodde att banan hette guleböj...

Uppe i lägenheten dukades det upp en hel barbuffé med diverse trevliga rusdrycker. Riktigt populärt var turkisk peppar shot och fishermans friends som Jan hade tagit med sig från Borås. Snapsen gick åt sånär som på en liten skvätt längst ner i en av flaskorna. Fördelen med att ha lite färre gästantal är att spriten aldrig tycks ta slut. Tror till och med att jag har ett par öl kvar i kylskåpet. När klockan började närma sig halv fyra på morgonen sa vi tack och god natt till den sista gästen. Därefter gick vi ner till festlokalen och hämtade upp lite matrester. Det är så praktiskt när man haft fest med mycket mat inblandat. Man har alltid fyllekäk nära till hands.

Nu är det dags för er att få ta del av några lagom städade bilder från den fortsatta festen och efterfesten. Enjoy.



 

English aka Brandmannen blandar brandbilar (ett mycket passande namn på drinken).

 

 

Obygdsjuristen rockar loss på dansgolvet.

Det var nästan lika bra att bilden blev suddig, eller hur OJ?

 

 

Modellerna försöker posera i fyllan och villan vilket går så där.

Brandmannen däremot lyckades utan vidare ansträngning lite bättre.

 

 

Lull och Mooremodellen får till snyggaste hetaste glamourminerna som någonsin skådats.

 

 

Shotsbrickor är av ondo....

 

 

Men får folk att göra riktigt coola saker på dansgolvet!

 

 

De enda som blev riktigt bra på kort. Vad är hemligheten?

 

 

Bartömning och en hel del fnissande.

 

 

Dagen efter. Sigge upptäcker tjusningen med en norsk one piece.

Dressed For Success - Crayfish Party


God förmiddag. Så har man nästan helt återhämtat sig från helgens eskapader. Har dock en envis hosta som vägrar lämna min kropp men jag kör stenhårt med Cocillana och hoppas på det bästa. Sussis Årliga Käftskiva 2011 blev en dunderhit. Det var 17 festglada gäster som dök upp i lördags på min kräftskiva med temat Dressed For Success. Jag hade medvetet valt en tämligen diffus dresscode just för att man skulle kunna få associera fritt. Somliga gäster och jag nämner inget speciellt namn, gick dock ett steg längre och tänkte helt utanför lådan. Personen i fråga gjorde succé som vanligt. Jag älskar när folk går all in och lite till. Och nu menar jag inte bara vad gäller intaget av alkohol. För att göra en lång historia kort så bjuder jag på några bilder från själva skivan. Med tillhörande bildtext så ni hänger med. Finns några bilder från efterfesten men jag tror nog de förtjänar ett separat inlägg. Here we go.



 

Sånghäftena färdigvikta och klara att användas.

Obligatoriskt tillbehör: snaps.

 

 

Långbord och kräftdekorationer.

 

 

Festens färgtema: lila och grönt.

 

 

Kvällens värdpar: en rik norrman och en rik kinäs.

 

 

Tillbehör till kräftorna: snitttar, ostar, västerbottenpaj, romsås, baguetter och sallad.

 

 

Obygdsjuristen kammade hem titeln kvällens mest välklädda...

 

 

Ett underbart glatt sällskap som sannerligen kunde ta ton när snapsen skulle drickas.

Tack till Obygdsjuristen som fick agera sånganförare

med melodiassistans från

Fröken Lassbo och Makeupartisten.

 

 

Min äldsta barndomsvän Doktoranden med ett par riktigt schyssta finger guns.

 

 

Den Norska Fotografen och Mooremodellen goes ghetto.

 

 

Fler bilder finns på Facebook.

Dock inte alla för som vanligt finns det bilder som aldrig någonsin kommer få se dagens ljus.

 

Tack alla underbara gäster som kom och förgyllde kvällen.

Vi ses nästa år!

 

 

 

Baksmällan


Sorry folks. Det har varit lite för mycket bakfylla och trötthet idag för att orka blogga.
Men jag återkommer när jag är piggare. Typ imorgon.
Kräftskivan blev en succé i alla fall. Underbar fest och fantastiska gäster.
Nu ska jag fortsätta njuta av mitt underbara sällskap. Toodles!

Gissa Vem Som Kommer


 

Han som gav mig den här björnen kommer väldigt snart hem till mig.

Det ska pussas och kramas och kyssas som aldrig förr.

Ja, vi har ju faktiskt inte sett varandra på fyra dagar. Skandal.

What's New Pussycat


Inte mycket nytt som händer här. Hästar för fullt i köket. Var tvungen att sova ett par timmar efter lunch. Nu är jag inne på cheesecake numero dos. Tog precis min andra Cocillanashot för idag och än så länge håller jag mig uppe. Längtar dock efter den där sköna välförtjänta duschen. Men inte än på ett par timmar. Har två gigantiska västerbottenpajer att sno ihop också. Kör. Bara kööööör!


 

Kräftskiva hemma hos mig för två år sedan

 

 

You Rock My World


Det är med lätt skakiga ben som jag står i köket och lagar snittar till morgondagens kräftskiva. Men än så länge går det bra. Så länge jag ser till att ta långa pauser bara mellan varven. Mest jobb är det med västerbottenpajerna. Jävla affären hade inte färdigriven ost så jag måste sitta och riva 800 gram västerbottenost. Det spar jag till sist. Nu är jag färdig med lax-och wasabisnittarna. De blir nog lite starka men jag hade ingen möjlighet att avgöra styrkan eftersom förkylningen har fuckat up mina smaklökar. Fast jag har nog lagat bra mycket starkare mat till mina vänner så de ska nog överleva.

Snart ska jag börja med räksnittarna. Sen blir det tårtbakning. Halloncheesecake. Den ska stå kyld ett dygn för att bli riktigt god och fast. Likaså pajerna. Cheesecaken är ganska enkel att göra så det kommer inte bli så ansträngande för mig. Två stycken gör jag i ett nafs. Om jag inte skulle orka sista turen med pajerna så får Jan hjälpa mig. Fast jag ska nog orka med det. Får ta en kall dusch så jag piggnar till lite innan jag gör sista rycket. Önskar att min hosta skulle kunna försvinna helt så jag kan sjunga snapsvisor imorgon. Vet inte riktigt hur det ska gå med det.

Gästerna får ha överseende med att lägenheten inte kommer vara skinande ren. Tidigare år har det alltid slutat med fortsatt fest/efterfest uppe i min enkla lilla boning och jag brukar ha för vana att städa ordentligt innan jag får besök. Men den här gången prioriterar jag faktiskt matlagningen. Jag har inte ork att stå på alla fyra och skrubba, putsa och feja. Not this time. Men ett snabbt svep med dammsugaren hinner jag nog med imorgon. Och snart är Jan här. Ikväll. Äntligen. En gigantisk megakram ska han få av mig samt minst hundra kyssar.


 

 

Lilla Lull Har Koll På Läget


För andra gången ikväll har jag tagit fel på dagarna. Jag skyller på medicinen som inte gör mig till den skarpaste kniven i lådan. Det är torsdag idag och inte fredag. Jag ska ha min kräftskiva på lördag och inte imorgon. Så där. Nu har jag det utrett. Och så slipper jag oroa fler gäster. Lilla Lull har koll på läget. Hahaha. Jag har nog kanske tittat lite för djupt i hostmedicinflaskan. Eller knaprat för lite febernedsättande piller och lider fortfarande av vanföreställningar orsakat av febern. Jag fick i alla fall slut på hostanfallen som jag hade tidigare under kvällen. Nu är jag bara mest trött. Fast jag tänker inte somna än. Inte förrän Jan har kommit hem. Vill bara se honom en liten stund. Sen kan jag sova gott. Men jag kanske ska ta mig en liten lur medans jag väntar. Det vore ganska skönt....


Det Återstår Att Se


Det ska bli spännande att se om jag lyckas återhämta mig från min förkylning på rekordtid. Standard brukar ju vara att jag ligger sjuk en vecka. Varken mer eller mindre. Medicinen jag käkar hjälper till viss del. Vad jag märker så skyndar den i alla fall på sjukdomsförloppet. Vore det inte för min hosta och tämligen ömma hals skulle jag nästan kunna kalla mig frisk. Nästan. Jag hör i och för sig inte så bra och balanssinnet är inte det bästa. Det känns som om någon håller för mina öron och att jag går omkring i en liten förkylningsbubbla. Men några snaps ska nog lyckas picka hål på den. Eller fishermans shots. Jag och Jan har blandat till både det samt en vodkaflaska med turkisk peppar shots. Fast det är inte så jättemycket kvar av turkisk pepparmixen. Kanske halva flaskan...

För övrigt är jag sjukt uttråkad ikväll. Försöker fördriva tiden med ganska meningslöst babblande blogginlägg. Min cambo blev upptagen med något jobbgrejs och kommer inte hem förrän sent. Hutlöst sent så jag lär nog däcka innan dess. Ska försöka hålla mig vaken men om jag inte lyckas kan jag trösta mig med att han är hos mig IRL vid den här tiden imorgon. Tänkte inte köra all in på lördag. Dels för att jag fortfarande kommer käka antibiotika och sen för att jag faktiskt vill njuta av de få dagar jag och Jan har tillsammans innan han måste tillbaka till Borås för att jobba. Det är inte så sexigt att ligga bakis halva söndagen. Eller hela måndagen. Behöver ju vara lite utvilad inför kursstarten. Sa jag förresten att allt tycks funka som det ska med CSN? Det är en jävla lättnad ska jag säga er.

Jag ska egentligen inte tala om det högt för det är bara jobbigt om jag tänker för mycket på det, men efter helgen lär jag inte träffa Jan på cirka tre veckor. Mitt schema är helt fullbokat med studier, träning och jobb. Verkligen totalt igenkorkat. Var ska jag få plats med kvalitetstid med min norrman? Det är inte förrän i september som jag kommer åka till darlingen. Närmare bestämt den 16 september för då anordnar vi en liten fototräff i Borås. Vi har samlat ihop och bjudit in olika modeller som vi tror skulle passa utmärkt för pin up. En del har plåtat med Jan förut och andra har inte gjort det. Kommer bli en grymt rolig helg. Personligen kommer jag inte fota utan mest fungera som organisatör/samordnare/assistent. Det lär så klart inte bli någon egentid med Jan när man ska dela honom med andra drop dead gorgeous modeller, men en och annan kärleksfull blick kan vi nog utbyta mellan plåtningarna.

I Will Survive


Tusen tack till English som ställde upp med storhandlingen inför lördagens kräftskiva. Hade varit så körd utan hans hjälp. Det blev fyra stora papperskassar varav enbart kräftorna tog upp två av dom. Jag fick tag i allt utom krondill. Nu är jag nästintill färdig för skroten. Tänkte ligga i min soffa tills det blir dags för sängen. Imorgon eftermiddag måste jag ställa mig i köket och laga två västerbottenpajer, två cheesecakes samt två sorters snittar. Men jag har gjort det förr så det ska inte vara några problem. Och börjar jag känna att hälsan tryter får Jan ta vid när han kommer. Det kommer gå så bra så.

På lördag förmiddag ska vi pynta festlokalen. Det är nästan roligare än att laga mat. I år kör jag på lite annorlunda dekoration. Färgerna för kvällen blir mörkgrönt och lila. Visst blir det vanlig hederlig kräftdekoration. Gubben i månen, girlanger och lyktor är lite av ett måste men man kan mixa och matcha med andra färger också. Har egentligen ingen aning om hur slutresultatet kommer bli men det är bara att prova sig fram. Mest av allt är jag ivrig på att få göra klart alla sånghäften. Där har Jan gjort ett fenomenalt jobb. Helt klart snyggaste sånghäftet ever. Och den lila tråden kommer finnas med.




Lilla Lull och English - bild från förra årets kräftskiva

Tack för hjälpen, vännen!

På lördag kör vi!

Det Går Bra Nu


Febernedsättande, infektionsbekämpande och hostdämpande. Hela jag är som ett vandrande apotek. Ska iväg med English om cirka en timme. För att underlätta och påskynda handlingen har jag skrivit ut en inköpslista med varorna i den ordning de finns i affären. På så vis slipper man springa kors och tvärs över butiken för att hitta sakerna. Mycket smidigt. Det förutsätter dock att man vet var allting finns och jag hoppas att dom inte möblerat om för mycket sen sist. Har för mig att de höll på att omorganisera vissa avdelningar förra gången. Nåväl. Det visar sig.

Jag har i alla fall lyckats duscha och göra mig någorlunda presentabel. På insidan är jag lika svag som en nyfödd bebis så jag får nog varna English ifall jag skulle tuppa av. Jag hoppas att alla saker finns hemma och att inte kräftorna är slut för då måste man åka och jaga det. Är inte direkt i jaktform. Nej, nu ska jag nog sluta ögonen och vila en liten stund innan jag drar ut på äventyr. Sen blir det raka vägen till soffan och bädda ner mig. Jag tror att det är på väg åt rätt håll, men jag vill inte ta onödiga chanser och överanstränga mig för mycket.




En liten sjukling

Words Of Wisdom


Det är härligt med kloka människor. Ibland när man själv glömmer bort att vara det så har man goa vänner som påminner mig om vad som är viktig. Man kan inte förändra andra om dom inte själva vill det. Energitjuvar kommer man aldrig ifrån. Men däremot kan man själv bestämma vad man ska lägga sin egen energi på. Jag har ett otroligt rikt liv som jag inte skulle vilja byta bort för allt i världen. Fantastiska vänner, härliga framtidsvisioner och en underbar man. Detta ska jag lägga min tid och energi på från och med nu. Det kommer alltid sticka i någons ögon att jag ser ut på ett visst sätt, skriver på ett visst sätt och agerar på ett visst sätt. That's life.

Baby Steps


God morgon världen. Idag har jag lyckats diska. Woohoo. Baby steps. Nu blir det ett par timmars stillasittande innan jag hoppar in i duschen och gör mig redo för handling. Har proppat i mig Alvedon och antibiotikan. Väntar med hostmedicinen för jag har inte så mycket problem idag med den. Tror mina två små huttar igår gjorde underverk. So don't you worry my dear crayfishparty guests! På lördag blir det åka av. Imorgon kommer Jan och hjälper till med det som återstår. Han satt hemma igår kväll och skar till framsidan till sånghäftena. Ni får se sedan vad jag pratar om. Blev i alla fall hur coolt som helst. Lite 3D-effekt över det hela. Gillar hans sätt att tänka. Små detaljer och idéer som ger det lilla extra.

Vet inte riktigt vad jag skulle gjort utan honom. Han erbjöd sig till och med att ställa sig och laga maten om jag inte skulle orka. Bara vetskapen om att han finns där och ställer upp ger mig energi. Det betyder att jag verkligen kan fokusera på att vila och bli bra utan att känna alltför mycket stress eller press. När jag tänker efter så känner jag ingen panik alls. Vi har gjort ganska mycket redan vad gäller inhandling av dekoration, bordsplaceringsskyltar och lite annat smått och gott. Det kommer gå galant det här. Ser fram emot min sista stora fest innan studierna börjar. Efter helgen misstänker jag att bloggen kommer återgå till att handla om juridiken. I alla fall till största del.

Kör, bara kör! Så tänker jag om höstterminen. När det nya året börjar är det dags att säga farväl till Uppsala och det tradiga studentlivet för att säga hej till Borås och mitt nya liv. För tillfället känns det som om man bara står och trampar. Jag är otålig för jag vill komma härifrån. Varje gång jag och min cambo pratar om hur mycket vi saknar varandra så påminner vi oss om att det bara handlar om några månaders väntetid. Sen kan vi kasta webcamen all världens väg och uppgradera vår civilstatus till sambos. Men nu ska jag fokusera på idag. Ska kontakta CSN och se ifall dom fått in alla papper. Spännande tider.


 

Den som inte är god mot sig själv kan inte vara god mot andra

 

 

The Look of Sickness


Fråga mig inte varför men jag brukar vara väldigt anti mot alla typer av piller och mediciner. Men eftersom jag inte har tid att fjanta runt en hel vecka med min förkylning utan måste bli frisk så fort som möjligt så rotade jag igenom mitt medicinskåp och fann en hel flaska Cocillana-Etyfine. Some heavy shit! Nu tar jag mig en liten hostmedicinsup och sover så mycket som möjligt. En leverans med det mest nödvändiga kommer snart till min dörr. Halstabletter, näsdukar, Alvedon, Coca-Cola, chips och glass. Som pricken över i:et blir det även en McFeast till middag. Förkylningskost när den är som bäst.

Imorgon eftermiddag ska jag och English åka och handla all mat till min kräftskiva. Han har bil och jag är innerligt tacksam att han kunde ställa upp. Särskilt när jag är lite krasslig. Han ringde för några timmar sedan och min röst hade förvandlats till en rosslig whiskyröst. Bara min kära stämma klarar sig till lördag så jag slipper delegera sånganförandet till någon annan. Av erfarenhet brukar det inte direkt vara folk som kastar sig över den uppgiften. I alla fall inte till en början. Men om jag spetsar välkomstdrinken ordentligt med sprit kanske folk vågar. Det tåls att fundera på.

Snart kommer min cambo hem och han kommer för första gången få se mig sjuk. Ordentligt sjuk. That's not a pretty sight. Jag ser ut som ett troll, som en liten rumpnisse med röda ögon, rinnande söndersnyten näsa och glåmig hy. Men är det någon man som vet vad det innebär att älska någon i nöd och lust så är det Jan. Jag är definitivt i nöd just nu. Man vill ju alltid visa sin bästa sida och det har jag gjort många gånger om så nu är det väl dags att visa mig från min sämsta sida. Humöret är det dock inget fel på. Det är bara utsidan som rasat ihop likt ett korthus.



 

She's Got The Look - The Look of Sickness

 

A Sight For Sore Eyes


Boom shacka lack. Där kom förkylningen. Slog till igår kväll och knockade mig totalt. Förkylning och UVI är en bedrövlig kombination. Fick sjukskriva mig från jobbet idag. Darn it. Behövde timmarna men what to do när man är näst intill dödligt sjuk. Jag får försöka se det positiva. Hellre nu än senare. Har tre dagar på mig att kurera mig. Jag blir förhoppningsvis frisk till lördagens festligheter. Blir jag inte frisk så proppar jag mig full med diverse medikament och låter Jan bli min stöttepelare under hela kräftskivan. Han kommer förresten på fredag kväll. Indeed a sight for sore eyes. Önskar dock att han fanns här nu vid min sida men jag får fortsätta nöja mig med min civilstatus som cambo. Han är i alla fall den bästa cambo man kan önska sig. Och snygg också.


 

Världens bästa cambo

 

Otur När Jag Tänker


Jag har fått gjort så jäkla mycket idag trots att vissa planer omkullkastades på grund av oförutsedda händelser. Men bara bra att lära sig att inte få panik när schemat ändras. Har tillsammans med Doktoranden styrt upp en grym playlist till lördagens fest. Eller jag hade två timmar klart och sedan bad jag honom lägga till fler låtar om han hittade några och det slutade med att jag nu har en sju timmars spellista med hundra procent party. Stabilt! Efter jobbet tog jag hand om räkningar och lite annat jobbigt som kräver viss tankeverksamhet.

Apropå tankeverksamhet så har det inte varit så många avancerade tankar i min söta lilla hjärna på sista tiden. Förbaskat skönt att inte behöva tänka när man har semester. Bättre att spara intelligensen till juridikstudierna och inte slösa den på annat. När jag är som mest tankspridd kan jag säga de mest korkade sakerna och jag förfasas över hur blåst jag kan vara ibland. Finns stor risk att ni kommer se det i det kommande tv-programmet. Men min andra hälft säger med kärlek i rösten "Baby, du är inte dum. Du har bara lite otur när du tänker".




När Jan har en bra dag



När Jan har en dålig dag



När Jan har en konstig dag

Fröken Speedad


Jag kommer stupa i säng om ett par timmar. Vilken produktiv dag. Är så stolt över mig själv att jag inte kan sluta klappa mig själv på ryggen. Efter jobbet tog jag mig till gymmet och körde på som en gnu.  Första besöket på säkert över två månader. Det blev ett PT-inspirerat pass med pullups övningar, armhävningar, situps och benböj. Samt lite fria vikter. Det spöregnade både på väg till och från gymmet men det stoppade mig inte. När jag tränat klart kände jag mig befriad, överlycklig och hög på endorfiner.

Väl hemma satte jag mig ner i ett par timmar och planerade mitt liv de kommande månaderna. Schemat inför höstens polisrättskurs fanns uppe på internet, nya höstschemat på Sats har släppts och jag satt och pusslade ihop allt inklusive nya arbetspass. Hann inte klart all planering för jag hade styrelsemöte klockan sex som pågick i cirka två timmar. Förutom att jag fixar med lördagens stundande kräftskiva så har styrelsen en grillfest nästa helg för alla hyresgäster i området. Jag är, tillsammans med en annan styrelseledamot, inköpsansvarig för all mat och tillbehör. Där är det också en hel del planerande. But I really like it.

När jag kom hem från mötet slog jag på webcamen för att prata lite med min cambo Jan. Han hade fixat framsidan till lördagens sånghäfte. Så jäkla grymt! Helt klart snyggaste sånghäftet jag sett. Det är verkligen detaljerna som gör det. Nu är jag klar med ALL planering och livet ser så där härligt fullbokat ut som vanligt. Sist men inte minst skickade jag efter en beställning på kurslitteraturen. Har jag tur så kommer det i slutet på veckan. Håller tummarna. Blev inte så fasligt dyrt den här terminen då vi bara har tre böcker och en hade jag redan i bokhyllan. Blir kanske inte helt utblottad den här månaden.

 

På väg till Sats - regnkläder var ett måste i eftermiddags

 

 

Framsidan på sånghäftet till höger och baksidan till vänster

Tack älskling för all hjälp - du är fantastisk!



Rörd Till Tårar


Första arbetsdagen avklarad och det gick galant. Slutade förhållandevis tidigt idag och nu ska jag få i mig något att äta innan jag drar till gymmet. Det var med tungt hjärta jag gick hem efter jobbet till en tom lägenhet. När jag öppnade dörren och la ifrån mig handväskan hittar jag en lapp i hallen ovanför byrån med ett meddelande. Från Jan. Sedan hittar jag två till när jag går in i vardagsrummet. Det tredje har han lagt på datorn. Jag går in i köket och hittar ytterligare två stycken. Sen rusar jag in i sovrummet för jag är så ivrig att hitta flera och finner ett sjätte. För varje meddelande jag läser desto mer ler jag. Att jag fick tårar i ögonen skulle jag kunna skylla på hormoner. Fast ni vet ju sanningen. Jag är rätt så blödig av mig när det kommer till kärlek. Kanske till och med smått fånig men det skiter jag fullständigt i. Att jag blir rörd till tårar eller gråter av lycka tänker jag aldrig skämmas för.


 

Puss på dig, darling!

 

 

Älskar dig!

Slut På Det Roliga


God kväll kära läsare. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över att börja jobba imorgon bitti klockan sju. Jobbar än så länge måndag-onsdag och på torsdag och fredag måste jag fixa det sista inför min kräftskiva. Jan åker hem imorgon men kommer tillbaka redan på fredag. Det känns dock inte alls bra att han ska åka. Jag kommer sakna honom. Men eftersom mitt schema redan är smockfullt lär tiden flyga iväg. Åtminstone hoppas jag det. Efter att ha varit med Jan varje dag i drygt två veckor kommer tillvaron kännas olustigt tom när han plötsligt inte finns där. Men det är som sagt bara temporärt. Ska hålla ut den här långa hösten och sedan är vi äntligen sambos istället för cambos. Det är så mycket mysigare att få somna och vakna upp bredvid Jan in real life...

Jag har personligen sagt till mig själv att inte låta höst och vintervädret påverka mig negativt. Det är mycket roligt kvar som jag och Jan har inbokat. Kräftskivan nästa helg, fototräff hemma hos Jan med massa potensiella pin up modeller, 30-årsfest i Enköping med Hollywoodtema (hemligt än så länge vad jag och Jan kommer klä ut oss till men det är asgrymt i alla fall), ytterligare en kräftskiva/fototräff i Mariannelund och sist men inte minst ska vi åka till Thailand i november. Jag ska försöka tänka på allt det roliga. Och sen ska jag träna så jag får energi och ork. Man blir lycklig av träning. I längden. Gissar att gymmet kommer vara överfullt som vanligt efter semestertider men de flesta ger nog upp efter några månader. Men inte jag. Det får jag inte.




Älsklingen




Tröttisen



God natt alla underbara.

Nu ska jag ta mina stirriga ögon till sängen och försöka sova gott.

Sundbyholms Slott


Hemma efter en underbar weekend på Sundbyholms Slott. Jag skulle väl inte säga att vi är utvilade direkt. Snarare dåsiga och mätta. Fast lite vila blev det ju men annars höll vi oss sysselsatta med annat... När vi anlände och skulle checka in gick det inte att undgå att något stort var i görningen. Och mycket riktigt. Det var ett bröllop som skulle äga rum senare under eftermiddagen. Man kände sig som wedding crashers under eftermiddagskaffet på slottet eftersom hela stället kryllade av festfint folk uppklädda till tänderna. Fast vi smälte tydligen in rätt bra då en del tog oss för att tillhöra bröllopsgästerna.

Under middagen märktes bröllopsföljet inte alls av förutom ljudet av dova dundrande applåder från våningen ovanför matsalen några enstaka gånger. Världen är för övrigt bra liten då jag och Jan sprang på fotograf Janne H som skulle fotografera under bröllopet. Jag har själv fotat med honom ett par gånger. Jag tror modellen var någon som också rör sig i MB-kretsarna. Nu minns jag inte riktigt vad hon hette men namnet lät bekant i alla fall.

Hur som haver. Under middagen fick vi riktigt mycket lugn och ro då det inte var så många andra slottsgäster som åt på den tiden vi hade bestämt. Fyra rättersmiddag stod på menyn och både jag och Jan valde två förrätter en varmrätt samt en osttallrik till efterrätt. Behöver jag säga att det gick att rulla ut oss efter middagen? Jisses, vad mätt man blir. Och portionerna var inte direkt fjuttiga utan man kunde verkligen äta sig belåten. Det finns egentligen inte så mycket mer att skriva om. I alla fall ingenting jag tänker dela med mig av så jag avslutar detta inlägg med några bilder från helgen.




Rummet med världens skönaste sängar



Med utsikt över hamnen och Mälaren

 


Redo för eftermiddagskaffe



Ute och undersöker/fotograferar omgivningarna



Middag på slottet



Darling njuter av en fyrarättersmiddag



Good Bye



Jag ska faktiskt inte klaga på vädret.
Vi kommer ändå spendera större delen av helgen inomhus i horisontalläge
så att regnet står som spön i backen gör faktiskt ingenting.

Nu ska jag klä på mig och snart ska vi köra till den hemliga orten.
Vi hörs på söndag. Toodles.

Vernissage På Hotell Gillet


Så typiskt att det skulle regna när Jan är på besök i Uppsala. Nu säger Jan att Uppsala är Sveriges regnigaste stad. Eller i vart fall i samma klass som Borås. Pyttsan. Hur som haver. Igår mötte vi upp Helena och Petter utanför Plock men tydligen hade halva Uppsala bestämt sig för att gå till samma ställe så vi gick tvärs över gatan till Hotell Gillet. På hotellet blev vi överfallna av en kvinna som insisterade att vi skulle gå upp en trappa och titta på en fotoutställning innan vi skulle gå hem. Vi var väl inte helt ointresserade av det men först och främst var jag sugen på min GT och något att äta. Det blev tapas för hela slanten. Dock en tämligen fantasilös tallrik som saknade det lilla extra. Men sällskapet var gott och vi satt inomhus och slapp det ihärdiga regnet.

 

Efter lite mat och dryck tog vi oss till den där utställningen. Jag ska inte säga för mycket om vad jag tyckte men ibland förstår jag mig inte riktigt på så kallad konst. Ibland undrar man ifall vissa bilder liksom bara blev över i kameran. Inte sällan funderade man på vad tanken bakom fotografierna var, om det ens fanns någon. I vart fall så blev jag föga imponerad förrän vi kom till det sista rummet. Där hade en fotograf gestaltat  några av Disneys mest kända sagofigurer utifrån dagens samhällsproblem. Man fick se en Snövit som låg däckad med en spritflaska, en Askunge som snortade kokain, en Robin Hood som sköt i sig någon form utav drog genom en pil i armen. Well, you get the picture. Riktigt bra var det i alla fall. Där hade dom sannerligen sparat det bästa till sist.

 

 

 

Helena med sin kärlek

 


Sussi med sin kärlek

 


Tapas

 

 

Foto Vernissage På Hotell Gillet

 

 

Weekend På Hemlig Ort


Det är så skönt att vara hemma. I mitt andra hem det vill säga. Home is where your heart is heter det ju och i det här fallet betyder det att mitt hem är där Jan är. För tillfället ligger han i sängen och tar sig en liten lur innan vi ska ner på stan och ta en drink med Helena. Själv håller jag på och yrar omkring i lägenheten och försöker hitta något att ha på mig. Föga framgångsrik på den fronten. Jag sov tillräckligt i bilen så min eftermiddagsvila är redan avklarad. Ruttet väder ute men desto mysigare att spendera tiden inomhus med nära och kära.

Imorgon far jag och Jan iväg på en weekend för att fira hans födelsedag. Visserligen i efterskott men när han fyllde år var jag på väg hem från Bali och han var i Tyskland. Efter hemkomsten i Sverige har det varit fullt ös hela tiden så vi har liksom inte hunnit med det. Men imorgon är hans dag och det glädjer mig att jag kan ge något tillbaka så mycket som han gett mig och ställer upp för mig. Ge och få. Det är grundstenarna i en relation. Satan i gatan vad jag älskar honom!

Slottet vi ska till ligger cirka en timme från Uppsala. Incheckning är runt halv två så vi ska väl se till att komma iväg någon gång efter lunch. Ingen idé att äta någon mastodontlunch eftersom det kommer bjudas på afternoon tea med allt vad det innebär. Jag ska se till att han blir riktigt ordentligt bortskämd. Massage, god mat och dryck samt utomordentligt trevligt sällskap förstås. Nej, nu ska jag se till att det blir lite fart här hemma i lägenheten. På återseende!



Lust, Svett & Tårar





Jag är med i dagens tidning.

Annons för träningsprogrammet "Lust, Svett & Tårar".

Premiär 5 september på www.24unt.se

Don't miss it!

Let's Get Serious Again

Äntligen har det kommit upp lite mer information inför kursstarten i Polisrätt. Woohoo! Och snart ska schema och lite annat smått och gott även finnas tillgängligt på hemsidan. Alltid lika spännande att se vad man fått för tider och hur mycket föreläsningar man har. Första introduktionen äger rum tisdag 30 augusti från 13-16. Kommer bli en händelserik dag för jag har även fått besked att premiärvisningen för tv-programmet ska hållas på kvällen för oss deltagare och de som varit inblandade i inspelningen. Sannerligen roliga dagar som väntar. Jag vet ännu inte datumet för premiären på webben och tv men lovar att återkomma så fort jag vet.

När jag kommer hem ska jag skriva under CSN-papper och skicka in. Förhoppningsvis hinner jag få pengar så jag kan köpa på mig terminens kurslitteratur. Man undrar alltid hur mycket cash som kommer gå åt till det. Några tusen har man i vart fall fått räkna med. Min härliga sönderflärpade lagbok kan jag fortfarande använda så där spar man i alla fall in en hel del. Sen kanske även min bok i polisiär våldsanvändning kan komma till viss nytta. Åtminstone som ett komplement till resterande litteratur. Det är en sjukt bra bok så jag kommer blädda i den i vilket fall som helst. Back to the books!





Min Lilla Frienemy

Smaken är som baken. Delad. Har man tröttnat på min bakdel är det inte nödvändigt att återkomma till min blogg. Kan förvarna redan nu att min röv är något som kommer återkomma om och om igen som fotoobjekt. Suck it up or get lost. Min egna lilla frienemy från Göteborg kan verkligen inte låta bli att leta sig tillbaka hit igen. Han säger att han går igång på min olycka. När det inte finns någon olycka i mitt liv försöker han själv skapa det med sina löjeväckande kommentarer. En vuxen karl som beter sig på detta sätt. Skäms på dig! Någon borde ge dig ordentligt med smisk på din fega lilla stjärt.

By the way. Hur många gånger ska DU komma hit och gnälla egentligen? Börjar faktiskt bli lite förolämpad över att dina kommentarer totalt saknar fantasi och humor. JAG försöker i alla fall anstränga mig för att underhålla dig och vad får jag tillbaka? Nada! Skärpning. Ska du gnälla så kan du väl ta i lite? Men inte så du spricker. Det vill vi ju inte. Hehe.




The Worlds Greatest


 

Jag sitter uppe och pysslar med sånghäften och bordsplacering

inför min årliga kräftskiva som går av stapeln nästa helg.

 

 

Jag har världens bästa pojkvän som ställer upp som modell i sånghäftena.

Utan honom hade jag heller inte fått så fina häften eller bordsplaceringsskyltar.

Trots att han var dödligt trött efter jobbet och efter en gigantisk brakmiddag

på en libanesisk restaurang för att fira vår dag

orkade han ställa upp och hjälpa mig med allt pyssel inför festen.

He is indeed the worlds greatest.

Älskar dig, kjaereste!

And The Result


 

Pin Up By JM.

 

Första redigerade bilden blev så cool!

 

Photoshoot At The JM Mansion


Att något som ser så enkelt ut kan vara så fruktansvärt plågsamt var en läxa jag lärde mig igår när jag och Jan plåtade under kvällen. Egentligen ingen nyhet men vissa saker glömmer man gärna bort efter att inte ha stått framför kameran på nästan tre månader. En till synes lätt pose kunde framkalla sådan intensivt härligt smärta i både rygg, mage, nacke och ben. Hade totalt glömt bort hur jobbigt det kunde vara att leka modell. Vid vissa tillfällen bröt jag ihop av skratt för det kändes så absurt att behöva vrida och böja sig själv så till den mildra grad att man nästan gick av på mitten. Och sen när man ser bilderna verkar det inte alls vara så svårt. Det tog en liten stund för mig att bli varm i kläderna men efter ett tag flöt det på rätt så bra.

Vi satte några riktigt fina poser men det som gav mig mest lärdom var att vissa saker inte alls fungerade som man trodde. En sak jag gjorde helt rätt i var att fokusera mer på rumpan än på någon annan kroppsdel. Det kommer ni säkerligen också märka när bilderna är redo att publiceras. Det gick faktist ganska bra att dölja att jag egentligen inte alls är i någon modellform. Jag har inte ställt mig på en våg sen jag kom hit men jag har åtminstone fem kilo extravikt innan jag gör mig bra på kameran från alla vinklar. Visst vore det skönt att inte behöva tänka på den där lilla putmagen men ibland är det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag fick i alla fall en hel del extra motivation till att komma igång med träningen igen.

Det var inte så generande att fota med sin pojkvän. Visst kunde jag låta tankarna vandra för en kort sekund men inte så det störde. Kanske var det GT:ns förtjänst att jag var mer avslappnad eller bara det att jag haft tid på mig att förbereda mig mentalt. Det är ganska praktiskt att pojkvännen är fotografen för han kan utan några problem smörja in min kropp med babyolja på ställen som man annars inte skulle låta en fotograf göra. Och till och med när han gör det kan jag se hans fokuserade blick och allvarligt koncentrerade min. Jan har en förmåga att ställa om sig helt när han tar på sig rollen som fotograf och det är en professionalism som jag beundrar djupt.


 

Kläderna för plåtningen ligger framme på sminkbordet - redo att användas.

 

 

Första ombytet.... Jag har kläder på underdelen av kroppen.

 

 

Andra ombytet.

 

 

Tredje och sista ombytet innebar byte av hårfärg och frisyr....

 

Thank you darling för GT:n och en lärorik fotokväll!

<3

 

P.S Idag har vi varit tillsammans i tre månader.

 

Det Börjar Hända Grejer


Fick precis ett mail från programchefen på 24 UNT. Alla program är färdigredigerade och det dröjer inte många veckor innan första programmet har premiär. Jag hoppas att ni alla kommer följa det. Är sjukt nervös och undrar i mitt stilla sinne exakt hur mycket jag skämmer ut mig själv inför tv-kamerorna. Men det bjuder jag på. Finns ingenting jag ångrar med min medverkan även om det innebär att vem som helst med tillgång till internet och tv kommer se mig i upplösningstillstånd. Vi deltagare kommer bli inbjudna på en premiärkväll innan det börjar sändas där vi kommer få se ett par avsnitt och minnas hur hårt vi kämpade. För egen del tror jag att varje avsnitt kommer ge mig förnyad kraft att fortsätta kämpa med min träning och mina mål.

I höst är det inte bara träningen jag ska få disciplin på. Juridikstudierna och min fördjupningskurs i Polisrätt ligger lika högt upp på prioriteringslistan. Varje dag är jag inne på juridiska institutionens hemsida i hopp om att dom lagt upp någon form utav information inför kursstarten den 29:e augusti. Vet inte varför jag gör det egentligen då de aldrig varit kända för att vara ute i god tid. Kan slå vad om att det inte kommer någon info förrän allra tidigast ett par dagar innan kursstarten. Men jag behöver veta kostnad för kurslitteratur, plats och tid för registrering, schema och så vidare innan dess. Jag vill kunna planera min höst nu och inte sen. Men jag får snällt vänta.

Det sista riktigt roliga jag har på agendan innan jag börjar studera igen är min årliga kräftskiva som går av stapeln den 27:e augusti. Vi blir ett härligt gäng på 18 personer som ska dricka, äta, sjunga och umgås. Jag är väldigt tacksam för att det blev färre gäster i år än förra gången. Nu kommer jag hinna både äta och mingla med alla och det går kanske till och med att få till ett enda långbord. Förra året var jag tvungen att ha ett antal mindre långbord för att alla skulle få plats. En annan fördel är att jag klarar mig på att laga två stora västerbottenpajer och två efterrättstårtor. Så fort gästantalet börjar ticka uppemot 25 personer måste jag alltid laga lite extra och när man har ett litet studentkök kan det uppstå vissa problem med förvaringen.

Jag är inte så himla hård på dresscode under mina skivor. Temat är Success (eller någon med snuskigt mycket pengar) men det får man tolka precis hur man vill. Det är mest för att folk ska ha någon hum om vad man kan ha på sig men annars fungerar det lika bra att göra sig festfin precis som vanligt. Jag har fått lite insiderinformation att en gäst kommer avvika ganska markant från klädkoden men klädseln är så passande att det fungerar ändå. Jan passade på att köpa en gigantisk guldkedja med ett dollartecken på när vi var i Göteborg. Väldigt smakfullt. Haha. Jag själv funderar på att köra med så mycket bling-bling accessoarer jag kan hitta i min smyckeslåda inklusive tiaran. Verkligen ta i i överkant. Ungefär som en nyrik kärring med hybris.


 

 

Deltagarna i tv-programmet Lust, Svett och Tårar.

Premiär i höst!

 

Pin Up Plåtning På G


Jag och Jan hade pratat om att eventuellt plåta idag efter jobbet men det råkade bli hemmagjord pizza och film på Biograf Monsen. Inte helt fel. Men imorgon ska vi göra ett nytt försök. Då har jag även haft tid att förbereda mig mentalt på att stå framför kameran igen även fast jag inte alls är i fotoform. Får försöka satsa på smickrande poser och kanske inte så mycket rakt framifrån. Jag kommer ju inte ifrån att jag är kurvig men så länge man väljer poser med omsorg kan man utnyttja kurvorna till något riktigt bra. Till exempel vill jag lägga mer fokus på röven än min mage. Att min rumpa är gigantisk har jag aldrig haft problem med. Kanske lite förmätet att säga men jag älskar min kurviga bakdel.

Ska klura ut vilka kläder och skor jag ska ha på mig under plåtningen. Tog med mig några grejer jag köpte på Bali för pin up plåtning och jag tänkte prova lite outfits medan Jan är på jobbet imorgon. Känns ganska pirrigt måste jag erkänna. Vi har inte plåtat pin up sen vi blev tillsammans. Jag har fått många frågor från vänner och andra modeller om hur det känns att ha en pojkvän som fotograf. De flesta tror att det känns lättare men jag måste nog säga att det är tvärtom. När jag jobbar med andra fotografer ser jag dom endast som just fotografer, men när jag står halvnaken med Jan som håller i kameran blir jag faktiskt både generad, nervös och ganska fnissig. Det är ganska lätt att låta tankarna vandra till något helt annat...

Men imorgon ska jag försöka skärpa till mig. Jag får helt enkelt sluta upp med att tänka på Jan som min pojkvän när det är han som ska fotografera. Det kommer inte bli lätt men jag måste ju kunna koppla bort hur förbaskat het han är. Jag får helt enkelt be honom sluta le och sluta se på mig med de där sjukt sexiga ögonen som liksom bara får mig att bli alldeles knäsvag. Om han är sur, otrevlig och inte ser mig i ögonen kan jag nog koncentrera mig och jobba lika smidigt som med de andra fotograferna.


 

Jans pin up logga.

Och ja, det är min siluett han använt.

Blev så glad och smickrad när han frågade om han fick använda den.

 

Videoblogg Från Bali


Jag hittade två videoinlägg på min kamera som jag spelade in när jag var på Bali men som inte gick att publicera för Internet var alldeles för långsamt. Tanken var att visa er hur jag bodde på Rare Angon Villas och det skulle väl blivit lite fler inlägg men jag gav upp när det inte gick att publicera. Ni har ju redan fått se en massa bilder på hur jag bodde så det är inte hela världen att det inte blev så mycket mer filmat. Men tänkte i alla fall bjuda på de jag har. Vassegodis.




Mind Over Matter


Jag möttes av tilltagande regn och motvind när jag klev utanför dörren. Försökte att inte tänka så mycket på allt det våta och den påtagligt ruggiga kylan när jag styrde kosan mot skogen och motionsspåret. En liten tröst var att det fanns fler tappra själar som tagit sig ut för sin säkerligen dagliga motionsrunda och jag hälsade glatt på alla jag mötte, medveten om att vi egentligen såg lika bedrövade ut allihopa. Som om någon hällt en hink med vatten över oss. Efter några kilometer började jag dock upprepa ett mantra för mig själv som faktiskt underlättade min träning: Mind over matter.

När inte regnet stod som spön i backen kändes det faktiskt förvånansvärt befriande att äntligen få röra på sig. Lilla Lull mår egentligen inte så bra när hon inte får träna. Det är så lätt att hamna i en svacka och inte kunna ta sig därifrån. Det är väldigt viktigt att jag lyckas kämpa mig tillbaka. Dels för mitt eget välmående, för att orka med höstens tuffa studier, för att klara av mina målsättningar inför tv-programmet och för att jag äntligen ska kunna känna mig helt bekväm framför kameran. Vill ju verkligen plåta. Saknar det som fan. Jag är långt ifrån någon toppform men man måste ju börja någonstans. Imorgon tänkte jag köra ett inomhuspass. Pull ups, armhävningar, sit ups och benböj. På tid. Vi får se hur många varv jag klarar efter över en månads uppehåll.

Nu är jag lite kluven gällande resten av dagen. Ska jag gå och lägga mig i sängen med en bok efter min välförtjänta dusch eller ska jag städa lägenheten innan? Egentligen finns det inte något att städa men en vända med dammsugaren skulle ju inte skada. Hmm. Nej, det blir nog duschen först. Jag är frusen och känner mig inte så lite ofräsch. Kommer nog inte göra många knop idag. Darling pratade om att eventuellt fota lite efter jobbet. Testa lite ljus och annats mått och gott. Vore rätt kul faktiskt även fast jag inte är i fotoform. Men vad gör man inte för den man älskar. Blir det inte bra är det ju bara att slänga bilderna. Hoppas ni alla haft en mindre blöt start på veckan. Au revoir.


 

Riktigt så här glad var jag väl inte i motionsspåret

men jag försökte inbilla mig själv att jag var det.

 

I Hate This Part


Darling har åkt till jobbet och jag sitter här i min träningsmundering och är så fruktansvärt osugen på att bege mig ut. Det regnar ute men jag sa till er alla att vädret inte var något jag skulle skylla på längre. Det är bara att bita ihop och bege sig ut. Känner mig redan som en dränkt kattunge bara jag tittar ut genom fönstret. Jävla skitväder. Får lämna mobilen hemma eftersom jag inte har mina vattentäta träningskläder med mig. När jag packade för Borås trodde jag faktiskt att det fortfarande skulle vara lite sommar kvar. Tji fick jag. Om jag inte hittar tillbaka så vet ni att jag irrar omkring i skogen. Och skulle Jan börja fundera varför jag inte hör av mig så kan ni hälsa honom att jag inte kunde ta med mig mobilen på grund av regnet. På återseende! I hope.


 

Brunch På Ellagården


Darling tog med mig på en fantastisk brunch på Ellagården. Maken till ljuvligt god buffé får man nog leta länge efter. Det var så mycket mat att det omöjligen gick att äta av allting. Jag valde ut mina favoriter och sedan tog jag om några gånger. Efter att man ätit sig mätt blev det en kopp kaffe och därefter var det bara att hugga in på efterrätten som bestod av bland annat pannacotta, äppelpaj, kanelbullar, amerikanska pannkakor med sylt och grädde, kladdkaka och citronmousse. Även på efterrättsbordet var jag tvungen att välja ut några favoriter då jag egentligen inte hade mer plats i magen.

Jag ska nog ta den där löprundan som jag tjatat om i en vecka nu. Kan vara bra att sätta igång, särskilt efter den där monsterbrunchen. Jag sprang ett par kilometer när jag var i Falun samt tog en powerwalk på en timme och avslutade med 100 benböj. Hade rätt påtaglig träningsvärk dagen efter men den gick över ganska fort. Sen dess har jag inte rört på mig. Om jag slutar skylla på det dåliga vädret i Borås och bara klär på mig löpkläderna imorgon bitti och sticker ut samtidigt som Jan åker till jobbet kan jag faktiskt känna mig nöjd. Nu börjar till och med jag ledsna på att det är mycket snack och lite verkstad när det gäller min träning. Enough is enough.


 

Så här ser en hungrig norrman ut.

Väldigt allvarlig men oerhört stilig.

 

 

Ellagården i Borås.

 

 

Inomhus. Lite oväntat modern inredning men riktigt läcker.

 

 

En stadig lunchbuffé med allehanda läckerheter.

 

 

Efterrätt.

 

 

Avslutade dagen med en tur till konstmuseét som hade en väldigt oklar utställning.

Här blir jag tämligen förskräckt över en figur föreställande en blottare.

Och ja, den var väldigt detaljerad framtill...

 

A Lovely Day


Hemma från en heldag i Göteborg. Sjukt fin stad. Måhända en aningen för stor för min smak. SJ lyckades dock nästan förstöra mitt goda humör. Inte ens sträckan Borås-Göteborg en solig sensommardag klarar dom av. Nåja. Vi kom fram till slut och mötte upp Michaela på stationen som precis kommit från en plåtning. Första gången jag träffade denna charmerande tös som för övrigt såg drop dead gorgeous ut i något så enkelt som korta jeansshorts och ett tajt linne. Hade lite svårt att slita blicken från den där sjukt heta kroppen. För övrigt är det fantastiskt roligt att träffa modeller som Jan plåtat. Känns dock nästan som vi redan möts med tanke på att hon (och många andra ursnygga fotomodeller) pryder väggarna hemma hos darling.

Vi satte oss på en uteservering och beställde in lunch. Fotografen Pelle kom förbi och gjorde oss sällskap. Det var härligt att komma ut och se lite folk, även om jag var tämligen förvirrad av alla spårvagnar, myllret av människor och alla för mig främmande gator. Efter lunch tog Jan mig med till Haga där vi strosade omkring, åt glass och tittade i affärer. Tror det slutade med att vi gick runt hela Göteborg. Åtminstone kändes det så. Jisses vad jag kände mig gammal när både ryggen och knäna började göra ont efter några timmars promenerande. Vi lade oss i gräset på väg tillbaka till stationen för jag var tvungen att vila. Det blev ett litet wake up call för mig. Jag måste verkligen börja träna upp mig riktigt rejält när jag kommer tillbaka till Uppsala.

Jag är sjukt sugen på att plåta men jag känner mig fortfarande inte i form. Det är magen som är boven i det hela. Men inget som inte lite spinning kan råda bot på. Är riktigt taggad på att förbränna. Bygga muskler och bli av med de där extrakilona jag har kvar. På fredag är det jag som marscherar iväg till gymmet. Fick även ett mess från min PT för några veckor sedan. Jag ska höra av mig så fort jag är tillbaka i Uppsala för vi måste gå igenom hur jag ska träna för att klara av de där förbannade pullupsen. Snart börjar ju tv-programmet sändas och i höst blir det ett uppföljningsprogram och det vore ju riktigt pinsamt om jag uppvisar sämre resultat. Mycket som jag måste ta tag i snart. På allvar.


 

Michaela och Jan.

 

 

Fotograferna kramas och myser.

 

 

På promenad i Göteborg.

 

Tack älskling för en underbar dag!

Den Stora Staden


Det kommer kännas annorlunda att inte referera till Stockholm när jag skriver den stora staden, men full naturligt om man utgår från att jag kommer bo i Borås. Idag blir det alltså ett besök i Göteborg. Vädret är strålande och jag är redo att utforska den stora staden. Eller snarare redo att leka följa John för jag har inte någon som helst aning om hur man hittar så jag överlämnar det åt min älskade norrman. Jan har lite bättre koll på det. Faktiskt mycket bättre koll. Nej, nu blir det frukost och sen ska vi bege oss. Tjingeling!


 

God morgon Borås!

Vi ses snart Göteborg!

 


Nu Räcker Det





God eftermiddag. Nu får det vara nog med dekadens.
Klockan är lite över tre och jag är fortfarande inte påklädd.
Dags att skutta in i duschen och göra sig vacker.
Om ett par timmar kommer kärleken hem.

Bara På Semestern


Bara på semestern kan jag gå omkring i morgonrock vid lunchtid. Det har varit en fantastisk morgon. Börjar verkligen trivas med att gå hemma och mysa. Ligga kvar i sängen till åtminstone halv åtta för att sen i lugn och ro bara flumma omkring i lägenheten. Fast kanske jag kan känna så just för att jag vet att det snart är slut med det. Dagarna går allt fortare och snart kommer jag återigen drunkna i juridikens fascinerande värld. Nästa vecka åker vi hem till Uppsala. Jan har några möten i Stockholm och jag måste greja en hel del inför min kräftskiva. Kommer bli skönt när jag bara har ett ställe att kalla för hemma. I längden blir det rätt påfrestande med allt flängande fram och tillbaka.

Det blir en sista liten minisemester för oss innan jag börjar studera och jobba häcken av mig. En liten weekend är inplanerad på ett slott alldeles vid Mälaren där det vankas afternoon tea, fyrarättersmiddag och en härligt stor frukostbuffé. Vi ska bara ägna oss åt varandra, äta god mat och njuta av livet tillsammans. Jag hoppas på fint väder för omgivningarna är fantastiska men regnar det kommer vi nog på någon trevlig inomhusaktivitet.... Efter slottsbesöket åker vi tillbaka till Uppsala igen och då blir det familjemiddag hemma hos mina föräldrar. Jag har inte hunnit presentera Jan ännu för det har helt enkelt inte funnits någon tid men nu äntligen efter tre månader ska han få träffa min familj.


 

Efter fem dagars sporadiskt regnande kan jag äntligen sitta utomhus

utan att behöva oroa mig för överraskande regnskurar.

 

 

Köpte Twilight på originalspråket vilket var något utav det bästa jag gjort.

Som att läsa en helt annan bok.

 

 

Hit åker vi nästa helg.

 

Längtar!

 

Mannens Mäktigaste Vapen


När darling drar på sig kostymen och doftar av den där livsfarligt heta eau de toiletten blir jag lika svag som en nykläckt kyckling och hjärtat slår dubbelt så fort i ett okänt antal sekunder. Tänk om han bara visste vilken effekt han har på mig. Finns nog inte något han inte skulle kunna be mig om i det läget. Kostymen måste vara mannens mäktigaste vapen mot kvinnan. Det är jag övertygad om.

Gårdagens 30-års kalas förlöpte tämligen städat och vi bröt upp strax efter tolvslaget. Maten var to die for och sällskapet mycket angenämt. En herrans massa Ericsson-folk på festen så det var ju nästan oundvikligt att det blev en del jobbsnack. För mig kunde samtalet lika gärna varit på grekiska för jag förstod inte mycket av alla förkortningar och lustiga termer, men jag gjorde som jag alltid brukar göra när jag inte hänger med - ler och ser glad ut.

Vill ni veta något häpnandsväckande? Det är strålande sol och klarblå himmel i Borås. Jag är inte ett dugg bakfull så jag ska nog ta min bok och sätta mig ute på den mysiga balkongen och sträckläsa. Imorgon tänkte jag och Jan ta oss en tripp till Göteborg. Om sanningen ska fram har jag inte varit i Göteborg sen jag gjorde minilumpen för över 10 år sedan. Och ett snabbt IKEA-besök under midsommarhelgen, men det räknas inte riktigt. Jag har inte varit i de centrala delarna så jag ser fram emot att få en guidad tur av kaeresten.



 

Finklädda för fest.

 

 

Darling kommer med min favoritdrink - Gin & Tonic.

 

 

En drink ute på balkongen innan vi åker iväg till festen.

 

Mitt Andra Hem


Från Bali till Borås. Jag känner mig verkligen hemma här och idag har dagen gått exceptionellt fort. Varför? Jo, för att jag har städat klart hela lägenheten. Någon nytta vill jag ju göra när darling är på jobbet och sliter häcken av sig. Jag har mina små egenheter och städning är en av dom. Gillar att plocka, greja, dammsuga, damma och sortera allting i prydliga små högar. När jag gjort det kan jag känna mig helt avslappnad och liksom trivas lite extra mycket vart än jag befinner mig.

Nu råkar det vara som så att jag inte kan städa för mycket eftersom det inte är meningen att jag ska städa bort Jans saker så att han inte hittar dom, utan jag gör dom bara lite mer lättåtkomliga. Sen är det i rent egoistiskt syfte som jag drar fram som en tornado i lägenheten. Jag spånar efter plats för mina grejer när jag så småningom flyttar hit. Och det ser väldigt ljust ut. Tror till och med att jag kommer få plats med mina tvåhundra klänningar och sjuttioelva miljoner skor. Jippie!


 

Vi hittade tre ursnygga lyktor igår till balkongen.

De två minsta ska vi hänga upp och den stora får stå kvar på bordet.

 

 

Här brukar jag ligga och ta min lilla eftermiddagslur

i väntan på att Jan ska komma hem från jobbet.

 

 

Biograf/studio/vardagsrum.

 

 

Jag måste säga att Jan har utomordentligt bra smak

när det gäller att välja vilka bilder som ska pryda sovrumsväggen.

 

 

Tv-rum/arbetsrum.

I denna sköna soffa brukar jag ligga och läsa

medan Jan jobbar och retuscherar bilder.

 

 

Han har lika bra smak när det gäller vilka fotografier som ska pryda tv-rummet.

 

Det var den lilla rundturen det.

Nästa år är det inte mitt andra hem utan mitt första och enda hem.

 

 

 

 

 

 

 

Smokin Kills


Jag röker på tok för mycket. Det är inte bra. Men jag har alltid varit väldigt duktig på att hitta rökursäkter. Första gången jag tog ett halsbloss var jag 18 år gammal. Blev knappast imponerad och förstod inte alls tjusningen med att röka. Nästa gång jag rökte var på diverse fester och då föll jag väl för det så kallade grupptrycket. Inte för att jag någonsin känt mig tvingad att röka bara för att andra gör det men man passade på att knipa en cancerpinne och socialisera lite med de andra feströkarna. När jag började på juristprogrammet var jag fortfarande inte fast i nikotinträsket, men det ändrades drastiskt när jag faktiskt upptäckte det avkopplande med att stå med en mördarpinne mellan fingrarna och suga in gift i lungorna. Under tentapluggstiderna eskladerade rökningen till att innefatta minst fem pinnar om dagen vilket var mycket för mig som inte rökt någonting alls förutom på kalas.

Suget efter rökning sitter bara i skallen. Man måste bara bestämma sig utan en jävla massa tuggummin ocn nikotinplåster. Jag känner folk som slutat tvärt efter 30 år så det går bara man är tillräckligt stark. Jag har för tillfället ett ganska svagt psyke när det gäller rökning. Har det väl satt sig på hjärnan är det svårt att bli av med. Men jag har sagt till mig själv att dagen då jag fyller 30 ska jag röka min sista cigarett. Det måste finnas så mycket annat man kan lägga tid och pengar på. För att inte tala om vilken positiv effekt det kommer ha på min hälsa. Jag vill inte se mina barn röka och då kan jag inte vara så skenhelig att jag själv sitter och puffar i tid och otid. Men ännu blir inga barn gjorda så jag tänker leva ett par år till i total dekadens.


 

[ Dying for a smoke in Singapore ]

 

 

[ Röker cigarr på en bröllopsfest ]

 

What A Crazy World


Ikväll ska jag och Jan bort på 30-års fest. På en torsdag. Tydligen är det på torsdagar som man går ut i Borås. What a crazy world. Men det blir nog lugna puckar för oss. Darling jobbar ju imorgon. Jag själv har inga speciella planer vare sig idag eller imorgon. Vädret suger fortfarande pung så jag stannar nog inomhus och myser med min bok. Det är faktiskt ganska skönt att inte göra någonting. Tog några dagar innan jag kunde slappna av men nu har jag sovmorgon varje dag och är fullt upptagen med att göra absolut ingenting. Eller jo. Jag har min stundande årliga kräftskiva att planera. Sista osa-dagen är idag.

Jag tänker mycket när Jan är borta. Tänker och känner. Bara lyckliga tankar för det är just lyckan som är det centrala i mitt liv just nu. Att säga att jag är kär vore en löjlig underdrift. All spänning och upphetsning kloggar igen min hjärna i samma sekund som han kliver innanför dörren. Jag får tunnelseende så fort han står där leendes och ger mig en blick som skulle få en glaciär att smälta på nolltid. Har ni någonsin blivit kysst med sådan intensiv hetta att hela världen bokstavligen talat snurrar? Ibland måste jag sluta ögonen och bara koncentrera mig på att andas för att kunna återfå fattningen. He literally sweeps me off my feet.

Det är fascinerande att någon kan ha en sådan effekt på mig. Jag säger inte att jag är omöjlig att charma, men aldrig någonsin har jag varit tvungen att vika bort blicken av rädsla för att drunkna i någon annans ögon. Men ibland kan jag inte undvika att låta mig sugas in och då tappar jag all kontroll. I början var det skrämmande och jag vågade nästan inte släppa taget, men nu vet jag att det finns inget att vara rädd för. Det är nyttigt att förlora kontrollen lite då och då och särskilt för mig. Jag blir en bättre människa när jag inte är så förbaskat uptight hela tiden. Med honom är jag en bättre människa.




 

 

Vilken Smart Grej



 

Trådlösa hörlurar så jag kan gå runt i lägenheten och städa samtidigt

som jag lyssnar på mina spellistor på Spotify.

 

Singin In The Rain


Jag tror faktiskt inte jag inbillar mig när jag säger att det regnar väldigt mycket i Borås. Vädret är högst oklart men jag ska trotsa regnet och bege mig ner på stan om några timmar. Buss nr 159 kl. 15:58, restid 7 minuter och avstigning på Södra Torget. Jag kan ju inte misslyckas. Och gör jag det är det ganska pinsamt. Men till mitt försvar är det första gången jag åker buss själv i Borås. Ska bli riktigt spännande. Haha. Tur att man är lättroad. Någonstans på stan ska Jan hämta upp mig och sen ska vi leta lyktor på Chili.

Om bussresan går bra och jag känner mig tillräckligt självsäker så kanske jag tar mig en tur ner på stan imorgon. Är vansinnigt sugen på att "göra en Bali", det vill säga sätta mig på ett café eller liknande med min bok och beställa in en smoothie. Fast det lär inte bli någon havsutsikt eller strålande sol men man kan ju inte få allt. Fast nästan. Ingenting fattas mig. Jag är fullkomligt och fullständigt tillfreds med mitt liv. Det kan bara bli bättre. Nej, nu blir det rökpaus. Chipp.

Uppdatering: Det regnar så mycket att Jan kommer hem och hämtar mig efter jobbet. Thank you darling! Jag får prova på bussen imorgon istället. Måste det regna så mycket hela tiden? Jag har inget emot regn ibland men så här fram och tillbaka känns ju bara onödigt. Det är svårt att planera dagen när det är regnoväder utomhus. Och varför är det höstväder i augusti? Sommaren har väl inte tagit slut redan, eller har jag fel? På semestern vill jag inte ha regn. Men när jag börjar plugga i höst får det regna och storma hur mycket som helst.


 

What The Fruit


Jag tror Jan har ett väldigt bra inflytande på mig. Det är nästan så att jag börjar bli mänsklig på morgnarna. Har inte vaknat en enda gång innan väckarklockan. Helt otroligt. Jag sover så gott i den skönaste sängen jag någonsin legat i. Och det säger jag inte enbart för att det är Jans säng. Den är verkligen exceptionellt bekväm. De där norrmännen vet sannerligen hur sängar ska väljas. Motstod lusten att krypa ner under täcket efter att Jan gått till jobbet. Idag tänkte jag faktiskt göra mig i ordning tidigt så jag inte blir så kocko i kolan. Ska göra något riktigt äventyrligt idag. Åka buss in till stan. Det ni!

Förutom mina storslagna stadsplaner har jag hunnit fundera lite på det stundande samboendet med Jan. Det var fem år sedan jag bodde tillsammans med någon. I fem år har jag skött mitt eget hushåll i mitt egna lilla krypin och trivts som fisken i vattnet. Jag har vaktat nästan onödigt aggressivt på min egen självständighet även fast jag varit i förhållanden men till slut kommer man till insikt om att man inte vill leva ensam. Och det värsta av allt är att vara ensam i ett förhållande. När jag träffade Jan för första gången hade jag inte en tanke på att det skulle bli vi två. Vi var i olika stadier i livet och jag tror ingen av oss hade siktet inställt på att bli head over heels förälskade. Men tji fick vi.

Allt eftersom vi lärde känna varandra fick jag erkänna att jag hade helt fel i en sak. Vi var på exakt samma nivå och så otroligt lika att våra tankar tycktes smälta samman. Aldrig tidigare har jag träffat någon som känner mig så väl. Jag behöver inte ens säga vad jag tänker. Han kan läsa mina tankar när det verkligen behövs och vice versa. I början var det nästan kusligt men nu känns det helt naturligt. Att dela ett hem med personen man älskar känns lika naturligt. Det spelar ingen roll om hemmet är i Uppsala, Borås eller Norge. Det är väldigt mycket som inte spelar någon roll när man älskar någon.

Jag tycker livet har blivit väldigt spännande. Jag känner mig så levande. Så älskad. Så lycklig. Och det bästa av allt är vetskapen att jag får någon annan att känna likadant. Ingen kan säga hur framtiden kommer bli men jag har en känsla av att den ser väldigt ljus ut. Ibland undrar jag om det ens är lagligt att vara så här lycklig. Men jag försöker undvika att analysera sönder min egen lycka och bara njuta av nuet. Idag ska vi ut och leta efter lyktor att hänga på balkongen. Bara en sådan enkel sak som att gå och titta i affärer tillsammans får mig att le av förväntan. Vi älskar att kunna göra dessa vardagliga göromål tillsammans för vårt hem och gemensamma liv.

Och en sista liten sak att ta upp enbart för alla bitterfittor, tvivlare och homewreckers. Ni känner inte mig. Ni kommer aldrig någonsin lära känna mig såsom min familj och mina vänner gör och efter ert beteende här på bloggen är jag riktigt jävla tacksam att ni inte är mina vänner. Att ni tror er veta vem jag är genom att läsa min blogg eller för att våra vägar korsats som hastigast tyder bara på trångsynthet och fördomsfullhet. Föga attraktiva egenskaper. Ibland stöter man faktiskt på människor som är lyckliga och det är riktigt svagt att inte kunna hantera andra människors välmående.


 

Fotograf Jan M.

I Brist På Annat


I brist på annat sitter jag framför datorn och testar Jans webcam. Helt okej fast jag får en rätt skum färg i ansiktet. Jag tänkte alldeles strax bege mig utanför lägenheten och ta mig en tur till affären. Vet inte riktigt var den ligger men har fått en beskrivning så det ska nog gå bra. Gör inte så mycket om jag går lite fel. Då lär man sig förhoppningsvis att inte göra om det. Vänta ett tag. Jag tar tillbaka det där. Tittade precis ut genom fönstret. Det regnar. Igen. Jag gillar inte att promenera i regn. Får avvakta och försöka hitta något annat att roa mig med så länge. Kanske städa naken till tonerna av Frank Sinatra? Precis som jag brukar göra hemma i Uppsala. Ja, varför inte?

Jag har inte tråkigt här i Borås men det är bara det att dagens höjdpunkt är när Jan kommer hem. Jag önskar att timmarna kunde gå fortare och jag vet att han känner likadant. Varje dag är som julafton för ett barn. Man bara väntar och väntar och när timmen äntligen är slagen kommer darlingen hem med ett hårt paket. Hahaha. Nej, men vad sitter jag och skriver? Skärpning! Det ska föreställa en barnvänlig blogg det här. Ja, eller hur. Jag är bara så ... ivrig. Men imorgon ska jag ut och motionera oavsett väder. Tror jag behöver göra mig av med lite energi och stilla min rastlöshet genom fysisk utmattning.




Kom hem, darling!

Dra Täcket Över Huvudet


Uppdatering: Come on, katten! Det svänger ju! Som Baloo sa. Solen tittar fram och jag känner mig lite lättare om hjärtat. Jag känner mig nästan sugen på att kliva upp och ta en promenad. Kanske om några timmar. Röksuget är tämligen stort just nu och jag har slut på cancerpinnar. Aha. Kan det vara därför jag varit lite ur gängorna idag? Mycket möjligt. I alla fall ganska troligt. Jag har minst fyra timmar kvar att slå ihjäl innan Jan kommer hem. På den tiden hinner jag med ganska mycket av att inte göra någonting särskilt. Ska försöka komma ihåg att jag faktiskt är ledig och jag borde inte känna mig så rastlös. Om några veckor kommer jag ha så mycket att göra att jag skulle ge min högra hand för lite ledig tid. Trots den vetskapen så har jag ändå mage att sitta och beklaga mig. Det är inte okej. Nu ska jag återvända till sängen. Chipp! 

Andra dagen i Borås bjuder på strålande mulet väder. Jag kämpar med mitt usla humör och låter nog det dåliga humöret vinna. Har ingen lust att göra någonting annat än att krypa ner i sängen igen och fortsätta läsa min bok. Eftersom jag fortfarande har semester i knappt två veckor till så kan jag faktiskt göra just så. Darlingen är på jobbet och väntas inte hem förrän sent i eftermiddag. Känns betryggande att veta att livet som hemmafru definitivt inte är något för mig. Klättrar nästan på väggarna. Ska bli så jävla skönt att komma igång med juridikstudierna. Inte långt kvar nu. Min hjärna har varit på semester alldeles för länge. Jag behöver göra något som stimulerar intelligensen. Det lilla som finns kvar. Haha.


 

 

En Evighets Väntan


Jag har städat hela nedervåningen i lägenheten. Tänkte ta övervåningen imorgon. Att dammsuga lägenheten i Borås tar ungefär hundra gånger längre tid än när jag gör det hemma i Uppsala. När det kommer till städning ser jag verkligen fördelen med en liten lya. Annars är det för en gång skull riktigt härligt med ett rymligt hem. Nu är det i alla fall riktigt fint och snart kommer Jan hem från jobbet. Måste hålla mig sysselsatt med något under tiden han är borta på dagarna. Ska lära mig hitta i motionsspåret samt få kläm på hur jag åker buss ner på stan. Efter att ha varit på Bali en månad så är jag inte ett dugg orolig för att lära mig hitta i en ny stad.

Måste även undersöka vilka asiatiska livsmedelsaffärer som finns här, jämföra priser och komma underfund med vilken butik som har trevligast personal. Gillar inte att handla av otrevliga människor, som till exempel den tjuriga damen i kinesaffären hemma i Uppsala. Den bojkottade jag för länge sedan. Nej, nu hinner jag inte sitta här och svamla. Har väntat i en evighet på att Jan ska komma hem och han ringde precis och är på väg. Ska stänga ner här nu och så hörs vi säkert framgent. Tjingeling!

Baby Is Back


Hej bloggen. Jag har inte varit här på fyra dagar. Det har funnits andra mer högprioriterade saker som tagit all min tid och uppmärksamhet. Mycket viktigare än bloggen. I fredags var det första gången på fem veckor som jag äntligen fick träffa Jan. När han ringde och sa att han skulle vara framme om en minut så började jag springa. Så fort han hade parkerat bilen och klivit ut slängde jag mig i hans famn. Som jag befarade så grät jag en hel del. Av saknaden som varit och av lyckan att äntligen få träffa honom. Vi stod och höll om varandra länge. Jag visste inte riktigt om det var dröm eller verklighet, men nu vet jag att det i allra högsta grad är så rätt som det någonsin kan bli.

Nu är jag hemma i Borås. Jan är på jobbet och jag tänkte få tiden att gå genom att packa upp mina saker, göra mig hemmastadd och städa lägenheten. Att sitta sysslolös har som ni vet aldrig varit min grej. Jag kommer vara här i två veckor. Lära känna staden, börja köra bil igen, träna och promenera. Lika bra att få igång vardagsrutinerna här för från och med årsskiftet kommer jag vara Boråsare. Jan följer med mig tillbaka om ett par helger, men inte direkt till Uppsala. Vi ska göra en liten avstickare till ett slott cirka 11 mil från Uppsala. Där ska vi övernatta och bli bortskämda med god mat och dryck. Och bara vara med varandra.

Veckans Klokaste Kommentar


"Gillar man inte en bloggare, twittrare eller något annat ställe på nätet där en person skriver av sig så slutar man läsa just där. Man kan inte vara en sund person som tycker om sitt liv om man tycker om att trakassera en okänd eller bekants blogg. Jag tycker du är stark som orkar med det. Jag har sett några av dina bilder och du är fantastiskt vacker. Jag tittar sällan på bilder i den genren men du är en stilfull och vacker människa. Låt ingen dra ner ditt humör. De är idioter. Lycka till i höst."

Likaväl som jag stärker och inspirerar andra som läser min blogg, lika stärkt och peppad blir jag av ovanstående kommentar. Det är sådan energi och positivism som jag vill omge mig med, inte bitterfittornas ständiga gnällande. Tack Micha för att du visar mig ett synsätt som får mig att känna visst hopp för mänskligheten. Och oroa dig inte. Jag tror det är en omöjlighet att dra ner mitt humör för jag har alldeles för mycket att vara tacksam för. Mina vänner, kärleken, utbildningen, framtiden. Livet är något fantastiskt och alldeles för värdefullt för att slängas bort på meningslösa debatter med utvecklingshämmade idioter.


Jag Borde Skämmas


Nu får det vara slut på ursäkter. Jag borde skämmas. Har verkligen ingenting att skylla på längre. Nu är det dags att jag slutar upp med att vara så usel och ta tag i det hela istället för att bara gnälla. Jag har varit allldeles för slapp och visat prov på en riktigt taskig självdisciplin. Det håller inte längre. Inte om jag vill nå det mål jag så länge eftersträvat. Ibland önskar jag att det gick att sparka mig själv i ändan så jag kommer igång. Jag ska försöka mig på det så fort jag installerat mig hemma i Borås. Jag har precis alla redskap som behövs och under två veckor kommer jag ha all tid i världen. Dags att visa hur man tar sig ur den grop jag grävt åt mig själv. Time for some serious business.





[ Redskap för pullups samt ett hopprep - dags att börja träna igen! ]

Reality Check


Jag slocknade i samma stund som jag lade huvudet på soffkudden igår kväll. Gjorde ett lamt försök att cama med Jan men det var ganska uppenbart att jag var mer sovande än vaken så vi beslöt oss för att höras senare. Motvilligt släpade jag mig till sängen och somnade ögonabums. Den här gången sov jag till lite över fem innan jag gick upp så det är på väg åt rätt håll i alla fall. Ska snart ner på stan och härja. Ringde till SJ imorse för jag hade inte fått min sms-biljett till Falun, men dom försäkrade mig att den ska komma inom en timme. Håller tummarna för det då.

Det gick förvånansvärt fort att anpassa sig till verkligheten om man bortser från sömnen. Jag förundras dock över hur lite liv och rörelse det är utanför lägenheten. Inga ljud och inga trafikstockningar. Behöver verkligen komma ner på stan och strosa omkring. Se lite folk och bara känna efter hur det känns att vara hemma i Uppsala igen. Det som känns allra bäst är att få gosa med katterna och att kunna prata med Jan närhelst jag vill. Om två dagar kan jag säga att det bästa med att vara hemma i Sverige är att få träffa Jan igen.




[ Telefonkö ]

Det Börjar Närma Sig


Jag gav vika för jetlag igår och lade mig klockan tio. Har inte gått och lagt mig så tidigt på över 10 år. Men jag var trött efter resan. Av någon anledning fick jag för mig att jag kanske skulle sova lite längre imorse, men jag borde känna mig själv vid det här laget. Efter exakt 6 timmars sömn vaknade jag, redo för att möta dagen. För er som gjort lite snabb räkning gick jag alltså upp klockan fyra imorse. Pigg som en jävla mört. Har betalat alla räkningar, tvättat hur mycket som helst samt packat inför Falun och Borås. Och jag är inte klar ännu med packningen. Min mor fyller jämt idag så jag kommer försvinna iväg om en timme för att handla inför födelsedagsmiddagen som jag erbjudit mig att laga.

Imorgon har jag fullspäckat schema som vanligt. Det viktigaste för mig att komma ihåg är att lämna nyckeln till Mooremodellen som ska bo hemma hos mig medan jag är borta. Passade på att bjuda in henne på middag också så vi hinner med lite tjejsnack. Det är ju inte bara Jan jag varit ifrån under fem veckor utan även mina vänner. Men apropå Jan så tänker jag ju inte förneka att han har min fulla fokus. Finns inte så mycket som kan konkurrera med det. Ja, vad skulle ni själva känna då? Man är alldeles nykär och sedan åker man bort och får inte träffa sin kärlek på fem veckor. Antingen går allt åt skogen eller så blir det ännu bättre. Med mig och Jan har det aldrig varit någon tvekan om vilket alternativ som skulle gälla för oss.

Att försöka beskriva hur jag tror jag kommer reagera på fredag när vi ses efter så lång tid är ganska svårt. Jag kan till exempel börja gråta hejdlöst av lycka, eller bli helt målllös och bara stirra på honom, eller så rodnar jag tills hela huvudet förvandlats till en röd tomat eller också så står jag bara och ler som ett fån. Om jag får komma med en vild gissning så är det inte helt otänkbart att jag kommer göra allt det ovanstående. Great. Till mitt försvar väntar jag besök av röda damen när som helst så mitt känsloregister är ungefär tre gånger så stort som annars. Om inte mer.



Bara tre dagar kvar!

Ytterst Märkligt


Jag har faktiskt gått NER ett kilo efter en månads dagligt öldrickande och matfrosseri på Bali. Ytterst märkligt. Om det nu inte är så att jag förlorat massa muskler, vilket inte är helt otänkbart då träningen under semestern mest bestod av lite plaskande i poolen samt promenader vid stranden. Men jag ska inte klaga. Inte alls. Jag bara tyckte att det vara lite märkligt. Trots att jag inte lagt på mig några extra semesterkilon ligger jag fortfarande ungefär fem kilo över min så kallade fotovikt. När jag nått den känner jag mig tillräckligt säker för att stå framför kameran igen. Nu är det bara att bita i det sura äpplet och köra igång med kost och träning. Framför allt måste jag börja löpträna och styrketräna, dra ner på rökningen och alkoholen samt planera mitt träningsschema. Jag vet vad som krävs för jag har ju gjort det förut.

Jag och Jan har lovat varandra att vi ska motionera flitigt under min två veckorsvistelse i Borås. Och när han är på jobbet ska jag försöka ge mig ut och springa, köra situps, armhävningar, burpees och utfall. Där Jan bor finns världens finaste motionsbana och jag ser verkligen fram emot att få utmana mig själv rent fysiskt. Att lyfta på armen för att dricka en klunk öl ser jag inte som en utmaning även om man gör det kontinuerligt under 30 dagar. Jag har mått alldeles utmärkt under min resa, men nu måste jag försöka bibehålla den känslan och det gör jag inte genom att sitta still. Nej, jag ska ut i naturen och njuta av den svenska skogen. Soon I will be back in the game. Förhoppningsvis lagom till november månad.


Final Destination


När jag stod på flygplatsen i Denpasar fick jag syn på tre killar som ställde sig i incheckningskön. Av någon anledning blev jag tvärsäker på att de var svenskar. Jag fick mina misstankar bekräftade när de började prata med varandra. Det var andra gången på hela Baliresan som jag träffat på turister från Sverige. Kunde inte låta bli att gå fram och fråga ifall de också skulle till Stockholm och mycket riktigt. Kanske inte så oväntat men det som däremot överraskande mig var att alla tre kom från Uppsala. Sicken liten värld.

Men vilka sköna grabbar! De förgyllde min hemresa och räddade mig från en åtta timmars väntan inne på flygplatsen i Singapore. Hade jag varit själv skulle jag aldrig vågat mig ut från flygplatsen. Jag kan ju avslöja att det tog oss en stund att hitta ut. Inte för att det var svårt att finna en utväg utan för att det skulle ske på ett speciellt sätt. Eftersom vi endast skulle vara där under transfertiden var det inga problem att skaffa visum för några timmar. Det var lite andra saker som blev omständiga just för att informationspersonalen uttryckte sig en smula otydligt. Flera gånger.

Singapore är en fascinerande plats. För det första var det nästan obehagligt rent överallt. För det andra så tycktes befolkningen vara omåttligt förtjusta i att köa. Till allt. Värre än Sverige. Och på gott och ont. Att stoppa en taxi ute på gatan trots att det kryllade av taxibilar kom inte på frågan. Nej, i Singapore står man i kö vid så kallade taxistationer. Om man nu inte förbokat en taxi. För det tredje var det förbaskat dyrt med alkohol om man jämför med de övriga asiatiska länderna såsom Thailand och Indonesien. Att betala samma pris som hemma i Sverige och lite dyrare än så förtar en del av charmen med att åka utomlands.

Jag ångrar däremot inte att vi spenderade en okänd summa pengar på att ta taxi till närmaste skybar och njuta av den fantastiska utsikten, några öl och ett par iskalla drinkar. Kamerorna gick varma och när solen gick ner där vi stod 218 meter över marken kände man sig otroligt tillfreds med tillvaron. Nu är jag hemma och har städat, tvättat, packat upp och ska snart äta middag. Kan lätt erkänna att jag lider av jetlag. Något jag inte drabbades av på vägen till Bali. Men man kan ju inte vara helt felfri. Jag får sova ut inatt (förhoppningsvis) och sedan har jag miljarder saker att göra imorgon och på onsdag innan jag drar till Falun på torsdag. Och Borås på söndag. Fullt ös medvetslös. Jag har nästan glömt bort att jag haft semester.



[ Liten kinäs kikar på utsikten ]



[ Inte så pjåkigt 218 meter över havet ]



[ Killer View ]



[ I'm on top of the world ]



[ Brandingenjören, Cafékillen och Polisaspiranten ]



[ Uppsala-gänget ]



[ Solnedgången ]



[ Utsikten är lika spektakulär när solen gått ned ]



[ Högst upp där strålkastarna lyser upp himlen var vi ]

Min profilbild

Sök i bloggen