En slagen hjältinna


Jag är en slagen hjältinna. Har precis klivit upp ur sängen men tog en vända till kylskåpet tidigare imorse för att dricka lite iskallt vatten. Gårdagen var fantastiskt roligt och lilla Lull blev lite på pickalurven. Det är kul att hamna på en fest där många av gästerna också studerar juridik. Det är inte helt ovanligt att man finner sig fastna i en diskussion om diverse tveksamma lagstiftningsförslag eller fascinerat lyssnar på vilka arbetsuppgifter en praktikant har på utrikesdepartementet.

Men jag måste ju säga något om maten som bjöds. Den förtjusande värdinnan Bella hade slagit på stort. Tror Verner var med på ett litet hörn men jag misstänker att det mesta hade tillagats av den kvinnliga kocken. Det var i alla fall en plockbuffé helt i min smak. Spännande asiatiska smaker som fick mig att bara vilja ha mer. Det är grymt imponerande att kunna laga egen sushi. Jag var nog och snyltade på buffén långt in på kvällen. Sen blev det efterrätt i form utav semlor. Bakade av Bella. Smaskens!

Det blev bål, vin, öl och en gigantisk grogg som verkligen gjorde susen. I början av kvällen var jag inte så flitig med kameran men allt eftersom kvällen gick blev det mer och mer kort fast med mer eller mindre tveksamma motiv. Jag utsåg mig själv till värdparets personliga vimmelfotograf och knäppte på allt och alla. Det blev många in action kort, föga smickrande men ack så roliga.




[ Plockbuffén ]



[ Vimmelbild ]



[ Värdinnan gör i ordning efterrätten ]



[ Lilla Lull - lagom full... av liv ]



[ Värdinnan serverar efterrätten ]



[ Sådana här bilder börjar jag ta på fyllan ]

Hemligheter


Då var man redo för kvällens kalas. Mina ögon är inte längre trötta utan de tycks snarare ha fastnat i ett onaturligt uppspärrat tillstånd. Frisyren kan mest liknas vid ett gigantiskt åttiotals hårdrocksburr. Men annars är jag nöjd med stylingen. Jag vill vara bekvämt klädd när det är hemmafester. Men samtidigt lite festfin, fast i lagom dos. Ska bli spännande att komma hem till Slaktarn för det innebär att han ska avslöja en hemlighet som han inte vill ta på telefon.

Min första spontana tanke var förstås att han skulle få en bäbut men nu är jag helt övertygad om att han ska bosätta sig utrikes. Antingen med honan eller på grund av jobbet. Anledningen till denna misstanke är att han tackade nej till min födelsedagsfest och för att göra det krävs det något omvälvande. Kommer bli tråkigt att inte ha honom där. En temafest utan Slaktarn blir inte riktigt samma sak. Därför kommer jag sätta extra hård press på resten av familjen att klä ut sig för Slaktarn också.

Vid niotiden ska jag möta upp P och vi ska dra vidare till Bella och Verners tillställning.




[ Kvällens outfit ]



[ Burrigt värre ]

En trött liten Lull


Jippie. Jag upptäckte att ena kissen hade spytt på min sovrumsmatta så det var bara att gå ner till tvättstugan och slänga in den i maskinen. Ibland undrar jag om min katt har bulimi. Fast egentligen är det ju hårtussarna som kommer upp fast i kombination med lite mat. Trevlig upplysning för er läsare, men jag blev så less när jag såg det och jag är fortfarande grymt sliten. Jag undrar om det blir bättre eller sämre om jag skulle sova en timme. Risken finns att man stannar kvar i något slags sömnläge.

Tänk att jag klagat över mitt sociala liv i flera månader och sedan när saker och ting händer så sker det samma helg. Gärna på samma dag också. Fick en inbjudan av Bennovitch att han också ska ha fest men tre fester på en och samma dag är till och med för mycket för mig. Nu blir det Slaktarns fest och sedan Bella och Verners eftersom de har jag vetat om mycket längre. Slaktarns fest börjar tre timmar innan B & V:s fest så jag hinner komma förbi och mingla lite innan jag möter upp P för nästa fest. Han var visserligen också bjuden till Slaktarn men han jobbar för fullt och har sovit ännu mindre än mig inatt. Vilka festprissar vi kommer vara ikväll, P och jag.

Lite mer spontana tankar om gårdagen är att en utgång i Stockholm är helt klart att föredra framför Uppsala. Utbudet, människorna och miljön är bara så mycket skönare. Fördelen med att stanna i hemstaden är dock att man kan vakna upp i sin egen sköna säng och slipper det omständiga i att passa tåget. Lösningen vore helt enkelt att flytta till Stockholm, vilket i mina ögon tilltalar mig mer och mer. Men samtidigt har Uppsala sin charm och sina små guldkorn. Det gäller bara att hitta dom.

Så vad blir det för festblåsa idag då? Jag tänkte ta en svart sidenklänning med matchande bolero. Det är safe och fungerar alltid i alla lägen. Håret orkar jag faktiskt inte göra något med så jag lär se ut som ett skatbo men jag kan alltid låtsas att det ska se ut så. Vissa kör ju stenhårt med jag-klev-precis-upp-ur-sängen-looken fast jag personligen aldrig gillat det. Men ibland får man göra undantag. Som när man drabbas av lathet.




[ En trött liten Lull ]

Fyra timmars sömn


Aaaah. Fyra timmars sömn. Ljuvligt. Man är lite mör men vad gör det om hundra år? Har redan skickat iväg mitt klassiska god-morgon-sms till VD:n och fått den väntade reaktionen: Tyst, man sover denna tid. Hehe. Tänkte inte vara särskilt långvarit i detta inlägg. Såg att jag av någon oförklarlig anledning bloggat rätt friskt för några timmar sedan. Jag är nog lite knäpp. Slänger upp lite bilder från gårdagen istället.

Uppdatering: Huvaligen! Jag såg precis hur mycket stavfel jag gjorde på det där inlägget jag skrev efter att vi kommit hem från krogen. Man ska inte blogga så sent. Var tvungen att rätta till felen, men eftersom jag fortfarande är rätt sliten så kan jag ha missat något. Så ha överseende med konstiga meningar i dagens inlägg.

 

[ Butikschefen med väninna ]

 

 

[ Här var det drinkar ]

 

 

[ Stor och Alfahanen vid baren - paparazzibild ]

 

 

[ Brun och brunast ]

 

 

[ Kvällens bild och kvällens bästa min - Butikschefen ]

 

 

 

En härlig utekväll


Jag ska snart krypa ner i soffan hemma hos Stor men jag kör lite sen nattbloggning, eller morgonbloggning beroende på hur man ser det. Det blev en superhärlig utekväll trots att kvällen började segt med tågförseningar och panikträngsel på centralstationen i Stockholm. Det var alltså så mycket folk att man stod som packade sillar och köade för att komma in på stationen. Folk trängdes och var allmänt buffliga så till den milda grad att jag var rädd att någon skulle bli nerskuffad på spåret. Väl hemma hos Stor fick jag en välbehövd drink och sedan hastade vi oss vidare till East.

Det fanns absolut ingenting att klaga på när det gäller East. Maten är gudomligt god, fast kan dock inte mäta sig med Jay Fus mat i Uppsala, servicen snabb och effektiv (maten serverades på löpande band ) och klientelet var helt i min smak. Inga drägg eller annat stökigt folk. De enda som var en aning högljudda var det välklädda grabbgänget som säkerligen bara var ute och firade att det var fredag. Jag och Stor tog god tid på oss och vi räknade lite förskräckt att det var tre eller fyra olika par som hann sitta och äta sin middag vid bordet bredvid oss.

VD:n hade styrt upp gästlista på Pure så dit styrde vi kosan efter att Butikschefen med vänner hade anslutit sig till oss inne på East. Väl inne på Pure tog vi ett bord och sedan började drinkarna trilla in. Och en shots om jag inte minns fel. Stor blev mäkta förtjust när Alfahanen anslöt sig till flocken. Att se två vuxna karlar krama om varandra och bli alldeles überglada över att ses efter två långa år i från varandra var ganska rörande. Vi sprang även på den förtjusande fröken Lassbo som var på ett VIP-kalas på samma ställe. Stockholm är allt bra litet.

Nej, nu är klockan över fyra på morgonen och jag orkar verkligen inte blogga mer. Ska hasta iväg till Uppsala senare idag för att hinna med två privatfester. Livet är tufft. Slänger upp en bild på kvällens outfit. Resten av bilderna dyker nog upp efter att jag sovit i några timmar. Nattinatt.

Äntligen i Stockholm


Nu är jag äntligen i Stockholm hos Stor. Det var den värsta tågresan jag gjort. Hinner inte förklara utan jag gör det senare. Nu ska jag avnjuta en supergod drink innan vi beger oss ner mot Stureplan. Tjingeling!

Lilla Lull


Nu ska lilla Lull snart iväg och jobba i åtta timmar. Efter jobbet åker hon direkt hem till sin älskling för lite torsdagsmys eftersom det inte blir något fredagsmys då hon kommer befinna sig i Stockholm. Men lilla Lull kan inte vara utan snufsemys alltför länge så därför sätter hon sig mer än gärna på en buss och åker tvärs över stan för att få sova ett par timmar med älsklingsnufsen. Lilla Lull är nästan barnsligt förtjust i att sova tillsammans med Snufs. Det är det bästa hon vet. Hon återkommer imorgon och önskar er alla en underbar torsdagskväll.




Skytteteknik


Igår kväll hade jag mitt tredje träningstillfälle i skytte denna termin. Var tvungen att varva ner lite när jag kom eftersom det faktiskt är ganska ansträngande att pulsa genom nysnö. Är man stressad och tankspridd går det inte särskilt bra att skjuta. Jag börjar känna mig nöjd med utvecklingen vad gäller mitt skjutande. Det gäller bara att nöta in grundtekniken så att den sitter i ryggmärgen. Att få till rätt skjutställning, korrekt grepp om kolven, riktning mot tavlan, att andas lugnt och slutligen avfyra skottet. Allt måste synka perfekt. Varje gång jag lyfter armen för att avfyra ett skott ska jag hamna på samma ställe. Det är därför som det så här i början på träningen är viktigare att få en tät samling med skott på ungefär samma ställe på tavlan än att försöka pricka tian. Jag börjar alltid varje träning med att skjuta på en bak-och-framvänd tavla så att jag inte ska distraheras av den svarta pricken. Skjuter iväg ett par salvor och sedan kontrollerar jag var skotten hamnat. På så vis kan jag se ifall jag behärskar tekniken innan jag börjar skjuta på pricken.

Under träningen är det viktigt att få ner pulsen och hålla sig lugn. Det är lätt att man glömmer bort sig och laddar på med skott efter skott. Men jag har lärt mig att känna efter ifall jag behöver en halv minuts paus. Då lägger jag ner pistolen, fäster blicken på annat och andas djupa och lugna andetag. Det förekommer även tillfällen då jag redan lyft pistolen och börjat sikta men känt att det inte är riktigt rätt läge. Då är det bara att lägga band på sig själv och lägga ner pistolen. Ofta räcker det med bara några sekunders paus och sen när man lyfter upp den igen och fokuserar på sikte och korn känner man sig redo. Det ska inte gå fort. Bättre att få iväg ett antal bra skott än att bara mata på utan att reflektera över tekniken. Som ovan skytt är det svårt att inte fästa blicken på tavlan och den svarta pricken. Men det är kornet man ska titta på och tavlan ska egentligen bara finnas där som ett suddigt mål. Eftersom ögat omöjligen kan se både kornet och tavlan skarpt samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det är kornet som man ska fokusera på. Sikte och korn. Kornet ska vara knivskarpt medan tavlan ska vara suddig.

Det är definitivt inte lätt om man inte koncentrerar sig. Och även om man tycker att man gör det så kan skottet ändå hamna lite galet. Vad jag är extra nöjd med när det gäller gårdagens träning var just att jag lyckades få in tekniken. Jag träffade visserligen inte någon klockren tia men däremot lyckades jag fokusera kornet så skarpt att skotten hamnade så nära varandra som möjligt och nästan på exakt samma ställe. Riktigt så bra har det inte varit förut. Lyckas man göra allting rätt så får man till ett bra skott. Med kontinuerlig träning, en vilja av stål och tankarna på sikte och korn kommer jag definitivt kunna utvecklas till en riktigt bra skytt.




Festligheter


God morgon mina vänner. Snart är det helg. Lovely! Jag har egentligen ingenting intressant att komma med klockan åtta på morgonen. Håller på att tvätta för fullt. Ikväll har jag ett långt arbetspass framför mig. Slutar klockan nio ikväll. Så fort tvätten är klar ska jag hoppa in i duschen och ta en lång, skön dusch för att vakna till liv. Även den morgonpigge kan ha sina trötta morgnar.

Klickade mig runt på Facebook tidigare imorse och insåg att det är rätt bekvämt med eventfunktionen. Det ger mig en bättre överblick på kommande fester och evenemang för min egen kalender är så sönderklottrad att jag bara blir förvirrad när jag kikar i den. Hur som haver, jag såg att det är roliga saker som händer framgent och två av dessa är nu i helgen. På lördag. Samma dag.

- Renoveringsfest: Slaktarn har totalrenoverat sitt kök och tycker att det ska firas med ett ordentligt kalas. En stor del av familjen kommer att samlas och det ska bli roligt att träffa alla. Däremot hinner jag bara stanna ett par timmar eftersom jag redan är uppbokad på en annan fest.

- Vi-fyller-år-fest: Bella och Verner har fyllt år. På samma dag. Det är rätt coolt. Det är egentligen en kombinerad födelsedagsfest/inflyttningsfest som går av stapeln nu på lördag runt klockan åtta. Den vackra fröken Bella är av asiatiskt ursprung, närmare bestämt Korea och det ska bli mycket spännande att få prova lite koreansk plockmat.

- Vi-drar-till-fjällen-fest: I mitten på mars är jag medbjuden på en resa till fjällen. Det är VD:n och hennes vänner som har tillgång till en stuga i Sälen. Jag ser fram emot en lång roadtrip och härligt sällskap. Jag åker dessvärre inte skidor, men VD:n försäkrade mig att det fanns annat man kunde roa sig med. Promenader exempelvis. Gissar dock att det kommer flöda en hel del alkohol, det är tydligen oundvikligt på fjällenresor.

- Rockfest: Och sist men inte minst har jag min egen födelsedagsfest att se fram emot. Min kamera tycks ha haft semester de senaste månaderna för jag har inte haft så tokmycket bilder att dela med mig av, men det blir nog ändring på det framöver.


En liten smygtitt


Nu har jag tjuvkikat på Easts meny och jag känner hur magen kurrar efter nya smaksensationer. Det blir nog både förrätt och varmrätt för min del. Är riktigt nyfiken på deras Spicy Mussels (blåmusslor wokade med vitlök, citron och chili. VD:n rekommenderade även den rätten. I varmrättsväg är jag vansinnigt nyfiken på Thit Heo Kho (vietnamesisk marinerad fläskkarré med grönsaker, örter och lemongrass curry). Ska bli så underbart kul att få komma ut bland folk!

Nu hoppas jag bara att min mage ska bli bättre för annars blir det defintivt ingen gin och tonic för min del. Kände av mina kramper igen och började må illa för några timmar sedan. Imorgon ska jag kila till apoteket och försöka införskaffa lite receptfria tabletter mot magsår och dylikt. Jag har egentligen receptbelagd medicin när jag får magsår eller magkatarr men jag försöker komma undan lite billigare. Men det kanske vore bäst att köra på de riktiga grejerna om jag ska hinna komma i form inför fredagen. Jo, så blir det nog. Hälsa får faktiskt kosta.

Nostalgi


Jag är så förbaskat taggad inför min födelsedagsfest. Varför har jag inte kommit på att ha en rockfest tidigare? Var och spanade in festlokalen och jag blir helt lyrisk när jag tänker på hur fin den är. Jag kommer bli den första att anordna en fest där efter renoveringen. Allt finns på plats och stället kostar endast 300 kr att hyra. Ett komplett kök, två toaletter, ett litet loungerum, kapprum och självklart den större festlokalen där middagen kommer vara. Allt var så fräscht och nytt att man verkligen kunde känna lukten av det. Inte helt fel att lokalen är belägen i grannhuset. Nu har jag suttit och fått nostalgitripp efter nostalgitripp genom att youtuba efter bland annat Iron Maiden och Europe. När man vuxit upp med en hårdrocksgalen storebror så har vissa låtar fastnat på hjärnan och jag inser att rockern i mig aldrig varit särskilt långt borta.


Inte att leka med


Mötet gick bra. Jag är nöjd. För tillfället sitter jag och varvar ner. Måste vara lugn och fokuserad inför kvällens skytteträning. Men jag har varit lugn och harmonisk hela dagen så det bör inte vara några större problem. Det enda jag oroar mig för är det förbenade vädret. Snöoväder som pågått i flera timmar. Nåväl, det blir till att pälsa på sig ordentligt. Måste gå lite tidigare från träningen ikväll eftersom jag stämt möte med en representant från hyresgästföreningen som ska visa mig festlokalen vid halv åtta. Ska bli spännande att se hur lokalen ser ut efter renoveringen. Sen är det lättare att planera hur dekorationen ska sättas upp och hur möbleringen ska ske när man varit på plats.

Annars händer det inte så mycket mer i mitt liv för tillfället. Plugg, tvätt och jobb hela dagen imorgon. På fredag åker jag till Stockholm för en välförtjänt utekväll med middag och dryck i goda vänners lag. Kommer definitivt skriva en bloggrecension om hela kvällen. Maten, sällskapet och krogens klientel. Festblåsan är inhandlad och klar. Jag måste mellanlanda hemma hos Stor innan middagen för ombyte och tillfixning av smink och hår. Det torde gå fort. Sen är det däremot stört omöjligt för mig att gå med mina finare stövlar utan ett mänskligt stöd. Jag hade inte tänkt paradera omkring ute på krogen med mina mockastövlar utan tar med mig ett par snygga partystövlar med medelhög klack. Stor får agera gentleman och helt sonika acceptera att jag kommer klänga på hans arm som Bambi på hal is. Åtminstone till och från restaurangen. Har ännu inte provat att gå med stövlarna i snö men det krävs inte ett geni för att räkna ut att stiletter och isunderlag inte går ihop.



 

[ Inte att leka med - på isen ]

Späckat


Späckat schema imorgon. Möte på jobbet klockan nio, sen hem och plugga, försöka hinna med tvätten i pauserna och springa iväg en snabbis till gymmet. Pistolskytte på kvällen som jag troligtvis måste gå lite tidigare från för att hinna hem till en visning av festlokalen. Måste mäta hur breda borden är så jag köper rätt mått på pappersdukar. Mycket som ska klaffa. Men det kommer bli grymt. Snart är det helg och då blir det Stockholm! Roliga saker är på gång. Min mage är lite bättre också. Tror jag. Kunde däremot inte äta något idag förutom lite tom ka gai på kvällen och det har jag fått behålla. Blev en hel del soppa över som jag tänkte ta imorgon. Vågar inte äta något annat för jag vill inte få så förbaskat ont igen. Nej, nu blir det sängen. Tjingeling!




[ Sitter helst och pluggar i mitt söta lilla kök ]

Planeraren


Jag älskar att planera, fixa och pyssla. Och att vara ute i god tid. Därför har jag redan börjat beställa saker till min fest. Den här veckan har jag fått en hel del roliga paket på posten. Det är allt ifrån dekorationer till festen, tallrikar, bestick, ballonger und so weiter. I silver och svart så klart. När jag var på stan för ett par dagar sedan fick jag syn på den perfekta jeanskjolen för en rockfest. Carlings hade en sista superrea och jag fyndade världens snyggaste kjol för 99 kr. Sista kvar i min storlek. Det är ödet igen. Känns skönt att ha skickat ut inbjudningarna. Det enda som återstår är att se vilka som kommer och sen sätta sig och göra bordsplaceringsskyltar. Jag ser verkligen fram emot min födelsedag just därför att det ger mig en ursäkt att ordna en hejdundrande fest för mina vänner.


Ändrade planer


Saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Tanken var att jag skuklle tränat igår fast det ställde jag in. Fick nämligen ett överraskande men mycket välkommande samtal från Nurse English, min barndomsvän som jag inte sett röken av på säkert ett år. Tanken var att vi skuklle äta middag på nation men han hade inte fått sitt kårleg så vi tog en mysig kvällsfika på Café Cappuccino. På två timmar försökte vi komma ikapp allt som hänt i varandras liv, men det var en omöjlig uppgift. Jag är i alla fall väldigt glad att vi hann umgås innan vardagen totalt dränker oss i uppgifter. Han läser på sjuksköterskeutbildningen här i Uppsala och har precis kommit hem från en praktik i Tanzania. Så det är säkerligen en hel del i pluggväg att ta igen. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge tills vi ses nästa gång.

Jag fick däremot klart mina inbjudningar till rockfesten och postade dom tidigare idag. Det var en hel del klipp och klistrande men jag älskar att pyssla med sånt. Vägrade dock att slicka igen alla kuvert så jag tog vanligt papperslim och det fungerade lika bra. För att väga upp min inställda träning tänkte jag ta mig en tur till gymmet idag vid lunchtid innan jag börjar jobba. Chefen ringde igår och det blir ett ganska kort och behagligt kvällspass från fyra till åtta ikväll. Bra att det inte var ett längre arbetspass för jag mår inte riktigt hundra. Ingenting smittsamt utan jag har konstiga känningar från min magkatarr som jag verkligen hoppas inte utvecklats till magsår igen. Smärtan sitter strax ovanför magen och kan beskrivas som en molande värk som förvärras om jag äter något. Försöker dricka desto mer men även det känns inte bra. Nåväl, måste nog hålla mig borta från kaffe, alkohol och dylika saker som kan verka förödande för magen.




[ Inbjudningarna färdiga och postade ]



[ Hittade söta små stickers i form utav skålande champagneglas ]



[ Sussis jag-har-ont-i-magen-min ]

Visst finns mirakel


Mötet blev tyvärr uppskjutet och framflyttat till onsdag. Bestämde mig för att göra lite ärenden på stan innan jag började plugga. När jag stod och väntade på bussen (var inte på humör att gå ner i kylan) så såg jag till min förvåning ett armband upphängt i busskuren som såg ut precis som det armband jag fått i julklapp från mina svärföräldrar. Eftersom dom köpte det i Kina så såg det inte ut som vilket vanligt armband som helst. Först tänkte jag det där var fasligt likt mitt armband. Sen insåg jag att jag inte haft på mig mitt smycke på hur länge som helst. När jag sedan började undersöka armbandet så gick det upp ett ljus för mig. Det här var verkligen mitt smycke. Jag måste ha tappat det för någon vecka sedan utan att ha märkt det. Låskedjan hade gått av men den går att laga. Jag är så otroligt glad att det finns människor som bryr sig och som är ärliga. Eftersom armbandet har ett speciellt affektionsvärde för mig så blev jag obeskrivligt lycklig. Tusen tack till personen som hittade det.




[ Mitt borttappade men numera upphittade armband ]

Mina grannar


Jag bor i ett vitt höghus på fjärde våningen cirka tio minuters rask gångtakt från centrum i Uppsala. Till gymmet tar det fem minuter att gå och till Thai Market och sushirestaurangen likaså. Ica-affären ligger i en liten galleria som befinner sig på cirka sju minuters gångavstånd. Där finns det även ett apotek, systembolaget, videobutik, tobaksaffär, thairestaurang och lite andra nödvändiga småaffärer. Med andra ord, mitt läge är nästintill perfekt. Att jag har lite speciella grannar kan jag faktiskt ha överseende med. Låt mig förklara.

Eftersom jag pluggar på juristubildningen så klassas jag som student. Som student i Uppsala har man tillgång till s.k studentlägenheter. Området där jag bor är fullt med studenter och jag trodde tidigare att bara studenter fick bo i studentlägenheter. Åtminstone är det den officiella policyn. Jag tror reglerna är sådana att man får bo kvar ett år efter att man avslutat sin utbildning och sedan måste man ut. Men det kan hända att reglerna ändrats.

I mitt hus finns det två särdeles speciella grannar som utmärker sig. Jag kallar den ena för Cancermannen. Han bor en våning ovanför mig. Han är väldigt artig och trevlig. Jag skulle tippa på att han är en familjefar mellan fyrtio-femtio år gammal, men jag kan ha fel. Håller alltid upp hissdörren för mig och konverserar i lagom dos. Old school gentlemen. Det som utmärker honom är inte hans bemötande utan det är hur han fullkomligen stinker cigarettrök. Nu när jag inte längre ser mig själv som heltidsrökare kan jag verkligen förstå hur mycket man som rökare luktar. Jag känner direkt ifall Cancermannen åkt hiss före mig. Om någon av er vill sluta röka eller känner någon som vill göra det så kan jag rekommendera att ställa er i min hiss precis efter att Cancermannen varit där. Eller bättre upp, åka samtidigt som honom. När den där hissdörren stängs och man står bredvid honom i hissen känns det som att man när som helst kommer att dö av rökförgiftning. Det säger en hel del om min egen dumhet, eftersom jag då och då ändå tar mig ett bloss trots att jag vet hur mycket det luktar efteråt.

En annan man som lämnar en förskräcklig odör efter sig är Svettgubben. Det är en gammal gubbe, visserligen pigg för sin ålder som jag skulle tippa på runt 70 och han går omkring med sin rullator i en hejdundrande fart. Även han alltid trevlig och glad varje gång man möter honom. Jag vet inte om han har lämnats i sin lägenhet för att sakta tyna bort utan släktingar eller någon som bryr sig men uppenbarligen finns det ingen som kan ta hand om honom för jag tror inte att han kan göra det själv. En man som avger en sådan stank av svett och gammal urin kan inte vara kapabel att sköta sin egen hygien. Jag tycker faktiskt synd om honom. Efter en herrans massa arbetsår inom äldreomsorgen kan jag känna hur det kliar i mina fingrar. Jag vill hjälpa honom.

Min första tanke är hur sjutton dom kan bo kvar i ett studentområde? Jag fick höra talas om att det funnits livstidskontrakt. Det vill säga att för en herrans massa år sedan fick vissa personer möjlighet att skriva hyreskontrakt på livstid innan bostäderna gjordes om till studentlägenheter. Det skullle ju förklara varför Svettgubben kan bo kvar för jag har nog aldrig hört talas om en så pass gammal student. Men man vet ju aldrig. Och man kan ju aldrig lära sig för mycket. Cancermannen är däremot ett litet mysterium. Jag tror han har familj och barn och han ser ut att vara en man med ett ordentligt jobb. Men han kanske i själva verket är en ensamvarg som funnit sin rätta plats i studentlivet.

Full av energi


Ny vecka och nya utmaningar. Lovely! Jag är mäkta stolt över mitt träningspass igår och insåg efteråt att min energi har kommit tillbaka. Idag blir det core och bodycombat. Det ska bli så skönt att komma in i träningsrutinerna igen efter en föga tillfredställande vecka. Ska iväg på ett litet möte alldeles strax och sen blir det till att sätta sig med böckerna och läsa folkrätt i många och långa timmar. Träningen är inte förrän vid halv sex ikväll så jag har en hel del tid till mitt förfogande. Hoppas ni får en lika underbart energisk start på veckan som jag.


En liten morot


Förra veckans träning kan inte beskrivas som annat än katastrofal. Men nu känner jag att kroppen är med mig igen och även fast jag kan känna mig trött så är det inte en omöjlig trötthet. Jag ska gå på ett träningspass om en timme. Bodypump. Måste träna mina icke-existerande muskler samt få fart på träningsrutinerna igen. Man får helt enkelt ta en vecka i taget och hoppas att rutinen sätter sig så att det inte blir en kamp varje gång man känner sig lite nere. Nu är planen den att träna och plugga som en galning den kommande veckan så jag kan slappna av och ha kul nästa helg. Socialisera lite med vänner och äta god mat. Det får bli som en liten morot som hänger och dinglar framför näsan på mig. Nej, nu ska jag packa i ordning mina träningskläder och sen blir det off to the gajm.




[ Bara fett - inga muskler ]

Flitiga små myror


Jag var förbi juridiska biblioteket nyss för att kopiera lite anteckningar. Nu tänker ni säkert vem sjutton sitter på biblioteket en söndag? Det är fler än man tror ska jag tala om för er. Åtminstone när man först började läsa på juristutbildningen. Då satt man där dag ut och dag in som en flitig liten myra och klappade sig själv extra mycket på axeln om man suttit där en hel söndag. Nu har jag ledsnat på att sitta där och sedan dom byggt om har hela stället bara blivit sämre. Jag har faktiskt inte lyckats hitta något annat ställe att sitta på där jag känner mig hemma. Förutom hemma. Carolina-biblioteket känns alldeles för långt bort och oerhört ogästvänligt. Sen har jag svårt att koncentrera mig där för jag tänker bara på den gången P blev attackerad med en penna av en psyksjuk tjej. Nej, studiemiljön är faktiskt väldigt viktig. Om ni har några tips på lugna och sköna pluggställen i Uppsala får ni gärna komma med förslag. Känns dock som om jag provat på det mesta.




[ Lånade en ruskigt bra deckarbok från Statsbiblioteket igår - roligare läsning ]

Reafynd




[ Dagens outfit - mitt reafynd från MQ ]

En fungerande mobil


Innan kalaset idag hann jag kika lite snabbt på slutrean. Sprang av en slump in på MQ och fick syn på den perfekta vardagsklänningen. Och reapriset var skamlöst billigt. Det fanns bara en kvar i min storlek och jag roffade åt mig den fort som tusan och sprang in i provhytten. Den satt som ett smäck. Det var inget snack om saken. Jag var tvungen att köpa den. Ni får se den imorgon. Det lustiga var att jag såg på prislappen att klänningen hette Susan dress. Jag tror ju på ödet så det gjorde mig ännu mer övertygad om att jag gjorde ett riktigt kap.

Hämtade även ut min nya mobil. Det är så jobbigt med saker som är nya. Höll på att bli tokig när jag inte förstod hur man skulle byta från T9 till vanlig text och vice versa, men nu har jag fått lite mer koll. Däremot blir jag ledsen när jag jämför storleken på den nya med min gamla trasiga Samsung. Att det verkligen inte finns så små telefoner längre. Suck. Men det är väl en vanesak. Nu har jag i vart fall en fungerande telefon, även fast designen på menyn var det fulaste jag sett. Nåväl, jag ska sluta vara så negativ. Jag har en fin och röd telefon som har vissa små finesser som den förra inte hade. På den förra kunde man inte ha ljudlöst utan vibration och vibrationslätet var ganska högt. Vem sjutton tillverkar en mobil som man inte kan stänga av ljudet på och samtidigt slippa vibratorn? På Samsung M300 missade dom den lilla detaljen.





[ Från 499 kr till 149 - rena fyndet! ]



[ Samsung M300 vs. Samsung E2210 ]

Thailändskt


Kom precis hem från kalaset och jag har även hunnit handla lite ingredienser på Thai Market till kvällens middag. På kalaset var det fullt med barn och där fanns även ett av de sötaste flickebarnen jag sett. Halvthai och halvsvensk såklart. Jag tror hon är två och ett halvt år gammal och är så go att mitt hjärta smälte. Jag har träffat henne en gång tidigare men då var hon väldigt blyg. Fast den här gången tycktes hon känna igen mig och tydde sig ganska snabbt till mig. Hennes mamma berättade att jag var lik dotterns släktingar i Thailand och det var nog därför hon så fort kom och gosade med mig. Vad är det med blandbarn som får mig att bli alldeles mjäkig? När jag blir stor ska jag också ha en sån. Nej, nu ska jag ställa mig i köket och laga lite pad thai till mig och min älskling. Hoppas ni får en fortsatt härlig lördagkväll. Ciao!




[ Lite ingredienser ]

Onödiga funktioner


Nu ska jag ner på stan och göra lite ärenden. Blir spännande att se hur min nya mobil ser ut. De sa att den var lite större än den jag har nu. Tydligen görs det inte små mobiler längre eftersom alla ska vara så förbaskat high-tech med en massa onödiga funktioner och då vill man ha en stor mobilskärm så man ser vad man gör. Tur att jag inte gillar sådana nymodigheter. Spenderar redan alldeles för mycket tid framför datorn. Inte nödvändigt att sitta med mobilen och surfa upp en massa pengar. En perfekt mobil enligt mig ska ha lucka, vara så liten som möjligt och ha normala samtals-och smsfunktioner. Mer än så är bara onödigt. Sen måste jag ha ett abonnemang där jag får skicka gratis sms till alla mobiler med tanke på att jag skickar runt 700 sms i månaden. Nej, nu är det dags att röra på sig. Ska ju iväg på kalas vid ett-tiden också. Hoppas ni får en underbar dag! Tjingeling.


Dagens outfit


Smygande lycka


Woohooo! Imorgon ska jag ner på stan och hämta min nya mobil. Den röda fina Samsung-snyggingen. Känner mig genast på bättre humör. Ska göra mig riktigt fin imorgon inför kalaset och sen på kvällen ska jag och killen ha lördagsmys. Tänkte laga pad thai med räkor. Extra härligt är att jag och P inte kunnat träffa varandra på ganska många dagar eftersom han jobbat och jag har haft fullt upp med mitt och då har man fått längta lite efter varandra. Men morgondagen är alltså avsatt för kvalitetstid med älskling.




[ Tur att P älskar thaimat för jag älskar att laga asiatiskt ]



[ Yam woonsen ]

Maximal otur


Jag är så djävulskt uttråkad men ändå för trött för att orka hitta på något. Hela kroppen har bara gett upp. Totalt. Jag vet vad det beror på och det blir inte alltid så här men den här gången hade jag maximal otur. När det händer vill man egentligen inte vara i närheten av mig. Att kommunicera via telefon, msn eller Facebook fungerar bra, men face to face, inte så bra. Så här sitter jag nu en fredagkväll och fördriver tiden på msn och inser att det är faktiskt riktigt skönt att vara ifred när man behöver vara ifred.

Desperat och patetiskt


Jag försöker vara selektiv när det gäller vilka jag har som vänner på min Facebooklista, men jag har för länge sedan gett upp hoppet om att bara ha vettigt folk. Alla har vi ju våra tokiga sidor. Det jag däremot inte förstår är knäppisarna därute som addar folk de inte känner. Överhuvudtaget. Vissa undantag kan det däremot finnas. Är man en offentlig person som tjänar på att marknadsföra sig genom att ha många vänner så kan jag förstå det, men inte när random killar försöker nässla sig in i ens privata Facebooksfär. Ta till exempel min kompis VD:n. Hon är med i en artikel i dagens Metro. I samma veva börjar okända killar försöka adda henne på Facebook och msn. Det känns lite... skevt. Eller inte så lite skevt heller. Vad är det dom hoppas på egentligen? Nåväl, killar kan väl också vara golddiggers antar jag. Men det är fruktansvärt desperat och oerhört patetiskt.

Allt och ingenting


Pratade nyss med VD:n i telefon om allt och ingenting. Det gäller att passa på när vi båda har tid och det var faktiskt jättekul att pratas vid. Annars sköts ju den mesta kontakten med omvärlden via Facebook och sms. Vi måste ha samtalat en bra stund för jag kan känna att jag har lite träningsvärk i örat. Fast det kan lika gärna bero på den gigantiska tegelsten som fungerar som min hemtelefon. Ser fram emot nästa helg för då skulle hon och en av hennes väninnor ansluta sig lite senare på kvällen. Butikschefen kommer också med. Ska bli kul. Det var flera månader sen som vi festade alla tre ihop.

Har precis fått anteckningar från min studiekamrat Bella. Ska gå igenom dom nu så det åtminstone blir något gjort. Känner mig lite mer taggad att läsa, men min kropp är fortfarande sjukligt trött. Är det fredag idag? Känns inte som det. Jag blir hemma. Tror jag. Har inte träffat P på flera dagar och det vore mysigt med lite fredagsgos, fast jag är osäker på om jag kommer orka ta mig hem till honom. Vi kommer ju ses imorgon. Nej, det blir nog bara en skön hemmakväll med folkrätt och kissemissarna.




[ VD:n, Butikschefen och blivande juristen på Berns ]

Privatiseringshelvetet


Äntligen fick jag sova ut en morgon utan att Sigge levde rövare. Vi hade en riktig mysmorgon tillsammans och det var snarare jag som jagade upp honom. Katter sover ju som bekant runt 16 timmar om dagen så han lär definitivt ta igen eventuellt förlorad sömn. Dessutom är det alltid trevligt med sällskap när jag är uppe och rör på mig. Skulle börjat plugga folkrätt idag men det blir tyvärr inte mycket gjort. För det första satt jag och vaktade vid telefonen eftersom läkaren skulle ringa angående mitt ögoneksem som beror på den här vidriga väderleken. Sedan fick jag en läkartid och begav mig runt tiotiden imorse.

Medicinen som jag fick utskriven var självfallet slut på det närliggande apoteket så jag fick ta mig tvärs över stan för att hämta ut den på ett annat apotek. Vanligtvis har jag inget särskilt emot privatisering men när personalen på det första apoteket skulle se efter ifall apoteket närmast mig hade salvan fick jag veta att det inte gick. De har ingen insyn i apotek som nu blivit privatiserade. Jag kände mig oerhört hatisk mot hela privatiseringskarusellen kring apoteken, men mest för att jag inte var på humör för att springa runt halva stan bara för att få tag i min ögonsalva. Men jag blev ju så illa tvungen. 

Kom hem strax efter tolv, en timme efter min ursprungliga tidsplanering, och nu känner jag mig bara allmänt less. Igår mådde jag illa och hade migrän. Idag är jag bara så trött i hela kroppen. Har fått konstiga magsmärtor lite titt som tätt och jag har ingen motivation till någonting. Träningen den här veckan har gått åt fanders. Men en veckas bakslag tar jag inte så hårt på. Jag kommer igen. Kroppen måste vara med fysiskt också annars kan jag inte ge järnet på träningspassen. Men jag får känna efter hur jag mår senare i eftermiddag. Eventuellt att jag kör ett litet corepass vid middagstid. Eventuellt. Mår jag som jag gör nu är det bara att glömma.

Fick mycket gjort ändå den här veckan. Ska låna lite anteckningar av Bella över helgen. Jag går fortfarande och funderar på hur tentan i rättslära gick. Hoppas resultatet kommer nästa vecka. Det vore så kul om det gick vägen. Behöver lite positiv energi just nu. Inte för att något har gått dåligt, men jag känner mig bara så förbaskat trött. Väldigt konstigt. Och för en stund sedan var jag på väg att kräkas. Något lurt är i görningen. Det blir nog bättre om jag får sova lite mer. Imorgon vill jag inte ha några konstiga symtom för då ska jag och P iväg till hans syster och hennes man och barn för att fira att de fyllt 40. Då vill jag vara mig själv igen.




[ Kattbrottning från igår - vem ska få vara i lådan? ]

Festfixarn


Jag mailade hyresgästföreningen idag och frågade om det inte fanns den minsta möjlighet att personen som bokat festlokalen det datumet som jag hade tänkt boka inte kunde tänka sig att ändra till ett annat datum. Fick svar att det troligtvis inte var aktuellt med tanke på att de tydligen ska fira det persiska jäkla nyåret. Grrr. Inte att det är just persiskt utan att det tydligen råkar infalla runt min födelsedag. Jag var ändå ute tre månader i förväg och ville boka lördagen den 20:e mars men fick svar att bokningsansvarig var lika förvånad som jag att det enda datumet som hade bokats på hela 2010 var just den dagen som jag önskade. Nåväl, jag har bokat på fredag den 19:e istället. Måste bli klar med inbjudningarna och införskaffa alla postadresser. Somliga är rätt sega på att svara och snart tänker jag inte jaga mer. Får kolla upp på Eniro helt enkelt och de jag inte hittar och som inte svarar på min adressförfrågan får helt sonika vara utan inbjudan.

Lokalen tar ca 30 middagsgäster och maximala antalet för lokalen är 40 om jag minns rätt. Så med lite extra stolar och bord kan jag klämma in lite fler middagsgäster om det skulle behövas. Jag ska laga buffé så det är ju inte nödvändigt att alla måste sitta på bestämda platser men eftersom jag har en förkärlek att göra bordsplaceringskort samt att det kan vara ganska bekvämt att ha en plats att vila benen på får jag lov att hitta en lösning om alla på gästlistan skulle komma. Självfallet vill jag ju att alla som jag bjudit ska komma men man får alltid räkna med ett visst bortfall. De senaste två våren har jag arrangerat två lite större födelsedagsfester och jag har ett litet hum om hur många återbud man kan få beroende på hur många man bjuder. På gästlistan är 48 personer bjuda. Av dessa kan man kallt räkna med att cirka 10 personer inte kommer kunna komma på grund av andra planer, förhinder, sjukdom eller övrigt. En middagsbuffé på runt 40 pers kan jag lätt hantera. Tror jag. Men det blir min största utmaning i matväg hitills och jag klagar inte. I love a good challenge!

Slutligen ska jag nämna lite goda vett och etikett-regler vad gäller önskemålet att gästerna osar i tid. När man själv anordnar hela festen är det mycket som ska klaffa. Lokalen ska vara i ordning, antalet bord och stolar måste överensstämma med antalet gäster, dekoration såsom girlanger, konfetti, ballonger och andra nödvändiga festattiraljer ska vara inköpta, underhållning, eventuella tävlingar och priser ska vara uttänkt och sist men absolut viktigast; maten och alkoholmängden måste vara korrekt beräknad. Särskilt när man lagar maten själv. Kör man catering så räcker det bara med att stå och skälla på personalen om de skulle klanta sig, men att skälla på sig själv ifall man råkar klanta till det förstör ofta ens festhumör. Har det satts ett visst osa-datum så är det alltid av en anledning och värdinnan ska definitivt inte behöva påminna gästerna om detta. Men självfallet inträffar det att en och annan person kommer på efterslänten och vill ta del av festligheterna. Beroende på omständigheterna så kan man möjligtvis godta en försenad osning, men enbart i undantagsfall.

Jag har googlat runt på lite olika festsidor och hittat klockrena dekorationer till min fest. Sen ska jag ta mig en tur till Partystore i Stockholm för där ska dom tydligen ha i stort sett allt man kan behöva. Eftersom min fest kommer att ha ett rocktema så har jag valt att köra på färgerna silver och svart, vilket såklart representerar nitar och läder. Släng in lite coola dödskalleljus i ekvationen så är allt klappat och klart! Har lyckats hitta en sida på nätet där man kan beställa helsnygga metallic silverballonger och papperstallrikar i silver. Klockrent ju! Det jag hoppas mest på är dock att hitta bordsdukar som är helsvarta. Jag har hållit ögonen öppna när jag går i affärer och hittat vita, röda, svarta och gröna men än så länge inga helsvarta. Så har ni något tips får ni gärna dela med er. Förhoppningsvis har festaffären i Stockholm det mesta. Det vore så surt ifall det inte skulle gå att få tag i helsvarta pappersbordsdukar. I värsta fall så tar jag bara helt sonika och köper en gigantiskt svart tygbit och slänger över borden.




[ Hur coolt är inte den här dödskalleljusstaken? ]

Stockholm nästa


Åh vad jag längtar tills nästa helg! Då ska jag till Stockholm och gå på kompisdejt med Stor. Det har jag verkligen förtjänat. Hoppas han laddar ordentligt för jag tänkte mig en rejäl utekväll i den kungliga huvudstaden. Äta god mat, dricka drinkar och skaka rumpa hela natten lång. Ska tjata på VD:n och Butikschefen om att joina oss efter middagen. Och om nån av er skulle råka läsa det här inlägget den närmaste veckan så får ni gärna komma med förslag på goda rätter som man kan äta på East. Jag kommer definitivt inte orka flera rätter för man måste lämna plats för drinkarna, men någon smarrig varmrätt kanske ni kan föreslå.

Andra terminens andra träning


Fullt ös, medvetslös. Idag har jag mycket att göra. För att inte glömma något så skriver jag alltid en lista. Det strukturerar upp dagen. Skyttet igår gick väl sådär. Det märktes på resultatet att jag var en aning stressad. Hade ju sprungit runt hela dagen på stan och letat mobiler, stressat hem, slängt i mig kvällsmaten och sedan stressat iväg till träningen. Men jag sköt ju inte helt uppåt väggarna. Nästa vecka ska jag vara mer avslappnad när jag kommer. Det gäller att vara så lugn som möjligt för att skjuta så bra som möjligt, tväremot vad folk kanske tror. Man tränar inte pistolskytte för att få utlopp för aggressioner, vilket jag tror att Vapengalningen från förra terminen inte riktigt förstod. Kanske därför han inte längre verkar finnas kvar. Skönt. Tokstollar ska inte hålla på med vapen.

Så vad är det för folk som tränar pistolskytte? Det är faktiskt en blandad kompott men åldersmässigt rör sig de flesta kring 30-årsstrecket. Vi har Paret - där killen skjuter ruskigt bra och hans flickvän som tyvärr verkligen inte når upp till samma nivå, sedan har vi Naturbegåvningen - en väldigt tillbakadragen kille som i princip skjuter mitt i prick, tavla efter tavla utan att så mycket som blinka, Skattejuristen skjuter medelmåttigt men är annars en av de trevligaste deltagarna där eftersom han åtminstone anstränger sig att hälsa och konversera, Grabbarna är två ganska anonyma killar som tycks vara goda vänner och beslutat sig för att börja skjuta tillsammans och igår anslöt sig även Nybörjarn - en rätt ung kille som aldrig hade skjutit förut. En salig blandning med andra ord. Jag undrar hur jag själv blir uppfattad. I vart fall inte tillbakadragen. Det är nog inte möjligt för mig att vara det även om jag skulle anstränga mig.



[ Lite tankspridd minsann ]



The Phone House


Idag hade jag svårt att bestämma om jag hade en bra eller dålig dag. Men det lutar nog åt en väldigt bra dag. Under lunchrasten tog mina ärenden lite längre tid än väntat så jag hann inte med den sista EU-rättsföreläsningen men min kompis skulle ta anteckningar. Nu är i alla fall mobilen beställd. Fick springa runt halva Uppsala för att hitta en affär som kunde ordna hem den och jag kan rekommendera alla Uppsalabor att The Phone House i Forumgallerian har supertrevlig personal och de är mycket serviceminded. Nästa vecka kommer min röda Samsung E2210. Jag har samma mobilnummer som tidigare så det är bara att sätta igång och ringa för den kommer fungera. Förhoppningsvis har jag en fungerande mobil när det blir dags för en utgång i Stockholm nästa fredag. Nej, nu ska jag skyffla i mig min middag och sedan iväg och skjuta pistol. Tjingeling!

Hyenan


Jag svär ibland. Det gör alla, men jag undviker i möjligast mån att uttrycka mig med vulgära könsord och tillmälen. Folk som använder ett ovårdat språk i sitt vardagliga tal ger ett mycket dåligt intryck. Många brukar likställa ett fult språk med outbildning och brist på uppfostran och än så länge kan jag inte annat än hålla med. De som känner sig nödgade att alltid slänga in svordomar för att ge eftertryck åt sina åsikter måste vara rätt fattiga på att uttrycka sig. Och när man överanvänder vissa svordomar förlorar det snabbt sin tyngd, om de någonsin haft det. Speciellt beklagligt är det när vuxna människor uttrycker sig på samma sätt som man kan förvänta sig av en liten barnrumpa som inte lärt sig hyfs ännu. Egentligen skulle man vilja nypa tag i örat på dom och ställa dom i skamvrån. Fy skäms! Men vad är det man brukar säga? Det går inte att lära gamla hundar sitta.

Vill jag förolämpa en person så liknar jag dom hellre vid djur, vilket ni säkert märkt. Kackerlackor och parasiter är någonting jag tidigare nämnt. Men det finns ytterligare ett djur. Hyenan. En hyena är oftast en hona och behöver nödvändigtvis inte arbeta i flock utan fungerar lika bra på egen hand. Beteendet för en hyena kan beskrivas med följande ord:

- använder ett vulgärt och ovårdat språk, ett klart tecken på outbildning och brist på uppfostran

- saknar total självinsikt och tillskriver gärna andra personer sina egna bristfälliga egenskaper

- drivs av ett omåttligt barnsligt hat och ett ständigt behov av att skapa konflikter

- kan liknas vid en parasit livnär sig hyenan på att förfölja, hota och trakassera sin omgivning

- växer aldrig ifrån sitt missanpassade beteende utan kommer alltid att förbli en hyena


Efter regn kommer solsken



"En argsint hund har alltid trasiga öron" Adrien de Montlue

Aah, ljuvliga morgon! Jag hade en mycket bra arbetsdag igår och det blir även den sista för denna vecka. Från och med idag skall jag återvända till skolbänken. Fördelen med att både jobba och plugga är att man tröttnar inte lika fort på varken det ena eller det andra. Hade jag pluggat tre dagar i sträck istället för att jobba skulle jag säkerligen inte vara lika entusiastisk att gå på föreläsning i fyra timmar om EU-rätten idag. Men jag känner mig laddad och fullständigt övertygad om att det kommer bli mycket intressant. Bella kommer förbi vid kvart i tio och sen sticker vi till föreläsningen. Hur intressant ett ämne än må vara så har jag alltid haft problem att sitta still så länge och det underlättar alltid att hålla sig vaken när man går dit tillsammans med någon.



En sista tanke

Uppdatering: Hoppsan, den tog! Kackerlackorna börjar hitta tillbaka. Lika osammanhängande och illiterata som vanligt. Roande, men ack så patetiskt. Välkomna!

En sista tanke innan jag går och lägger mig. Jag har tidigare känt att jag saknat min gamla blogg. Det är ju som en dagbok som varit med under en lång tid och det känns ibland sorgligt att inte skriva i den längre. Vissa dagar tänker jag åt helsike med alla energitjuvar och jag är sugen på att återgå och öppna upp den för allmänheten igen, men idag kände jag faktiskt att det är ett avslutat kapitel. Min nya blogg och design känns alltmer familjär även fast den kanske inte är lika provocerande som förut så är den minst lika mycket jag som den förra var. Jag kan stå för allt jag skriver men jag tolererar inga påhopp från dom där bittra, fega tjejerna som spydde ur sig så mycket skitsnack.

Honorna i detta kalla och avlånga land är så förutsägbara. Slänger man upp lite modellbilder och skriver att man är jättenöjd över plåtningen så samlas hyenorna och kastar ur sig både det ena och det andra. Anonymt förstås. En tjej gick till och med så långt att hon skrev ett långt hatiskt inlägg i sin blogg om mig. Det lustiga var att jag aldrig ens träffat människan. Det enda hon ska ha cred för är att hon faktiskt inte gömde sig bakom anonymitet, utan stoltserade helt öppet med vad hon tyckte och tänkte. Hon riktigt njöt över att försöka trycka ner en person hon aldrig någonsin mött. Jag förvånas än idag över att det finns sådana människor. Ett mycket oattraktivt drag. Självklart var hon asiat. Det finns inga som är så fullkomligt idiotiskt förjävliga som asiatiska tjejer, det ska ni ha klart för er.

Men nu när min blogg handlar om träning, juridikstudier, kärlek och allt annat smått och gott finns det ingenting längre som tycks irritera. Fascinerande. Men samtidigt ganska skönt. Jag har runt hundra läsare om dagen. Det är en trygg liten besökssiffra och jag vet att de flesta är vänner från Facebook och dylikt. Risken att stöta på några jubelidioter är inte så stor som förut. När jag hade över tusen läsare om dagen kunde det dyka upp en och annan knäppis och då kändes det inte roligt att blogga. Jag har faktiskt bara fått en enda halvtaskig kommentar sen jag började med den här bloggen och det kom från någon fotograf jag aldrig ens träffat som hade sitt att säga om mig och någon modellbild. Inget konstruktivt över huvudtaget utan enkom i syfte att jävlas. Idioter finns det gott om och dom blir man aldrig av med. Tur att man själv är bättre. Och skönt att ni läsare är så mycket snällare.



Ansiktslyft


Jag har bestämt mig för att lägga nya golv i min lägenhet. Bor i en hyresrätt och är så sjukt less på de slitna, hiskeligt fula golven som jag har nu. Någon slags plastvariant tror jag minsann. Fick ett erbjudande från hyresvärden om att byta golv till tarkettgolv modell ek och jag har tidigare bott i en annan lägenhet med sådant golv och jag fullkomligen älskade det. Hela lägenheten blev som förändrad. Ett snyggt golv lyfter lägenheten. I samma erbjudande kunde man även få installerat en ny spis med häll. Ni kan ju tänka er min lycka, jag som älskar att laga mat och ofta står framför spisen och trollar. En häll är ju så mycket lättare att hålla ren. Så nya golv och ny spis är vad som kommer förändras hemma hos mig.

Sedan vill jag genomföra någonting jag pratat om ända sedan jag flyttade in. Jag vill måla om väggarna. Inte tapetsera, utan riva ner alla tapeter och måla vita väggar. Jag tycker det är så satans snygg. Stilrent och man kan kombinera möblemang, gardiner, kuddar, mattor och lampor hur man vill utan att behöva oroa sig för att det inte ska matcha väggarna. Kruxet är bara det att jag definitivt inte är någon hantverkare. Det är ju ett sjuhelsikes projekt har jag förstått, om man nu måste spackla först innan man målar på färgen. Jag behöver hjälp. Känner ni någon hantverkare som kan ställa upp så hör av er! (Eller bara någon som verkligen vet vad som ska göras och kan göra det förbaskat bra) Och han eller hon får inte vara allergisk mot katter. Ett litet arvode skulle vi nog kunna komma överens om som självklart ska redovisas i deklarationen.


Den nakna sanningen


Jag rökte en cigarett idag. Därför att jag behövde det så förbaskat mycket. Kanske har jag dålig karaktär och det må så vara, men när man har en tuff arbetsdag och varken kaffe eller te gör någon nytta, då behöver jag den lilla kortvariga trösten som en cigarett kan ge. Men det var inte från något paket som jag köpt. Jag vidhåller fortfarande att jag inte är heltidsrökare längre. Men jag tänker inte gå omkring och ljuga och säga att jag inte norpat en cigg. Så, nu har jag erkänt det. Och det smakade förbaskat bra!

Och när jag ändå är igång och bekänner saker så kan jag tala om vad som hände med min träning idag. Jag har inte ens dåligt samvete över att jag stannade hemma, lagade en god middag och hyrde en film efter jobbet istället för att springa iväg till gymmet. Visst, man kan vara trött och ändå orka träna, men jag var inte bara trött utan jag var rent ut sagt gråtfärdig och redo att bryta ihop. Hormoner. Snart dags för den där charmiga tiden. Jag bara varnar er.

Imorgon har jag min sista arbetsdag för den här veckan. På onsdag ska jag iväg på föreläsning och dagarna efter det ska jag ta sats och djupdyka ner i böckerna igen. Måste hinna införskaffa mig den där nya mobilen jag pratade om. Har fortfarande inte bestämt mig för vilken det blir, men jag ska i alla fall höra ifall dom kan beställa hem en Hello Kitty-mobil. Vore rätt coolt. Jag kan i vart fall inte dras med den jag har nu som stänger av sig så fort man petar på den. Nej, nu ska jag lyfta på min otränade behind och göra lite nytta här hemma. See ya!




[ Försöker stjäla en puss från Siggeluren ]

Allt blir gott med koriander


Usch vilken dag! Ibland har man arbetsdagar där man bara vill gå hem. Idag var en sådan dag. Jobbade mellan halv åtta och halv fem. Ingen träning för jag är så färdig att jag bara vill lägga mig i soffan och tyna bort. Har faktiskt avsatt lite egentid ikväll. Med det menas att jag ska laga supergod thaimat (yam woonsen) och se på film. Alldeles för mig själv. Fick ett hett tips av VD:n igår om att hyra komedin L.A. Gigolo med Ashton Kutcher. Tydligen skulle den vara väldigt...intressant. Så det gjorde jag. Var förbi thaiaffären också och inhandlade ingredienser till yam woonsen. Ska se om jag lyckas få den lika god som på restaurangen. Jag återkommer med utlåtandet senare.

Uppdatering: Ja, det blev riktigt smaskigt! Nu har jag massa rester över att ta med till jobbet imorgon. Strunt samma om jag kommer stinka chili och koriander hela dagen imorgon, det är ju så vansinnigt gott. För att citera Mästaren: "allt blir gott med koriander".

Nya tag


Jösses så mätt jag är! Jag och VD:n delade på två thailändska rätter (om du läser det här så får du gärna skriva vad dom hette så jag vet till nästa gång jag ska äta där) och det var himmelskt gott! Grabbarna körde hardcore och beställde en feting meny. Per skalle. Nu sitter jag hemma i lägenheten igen och jäser i soffan. Jag kommer vara helt sänkt av den goda maten hela kvällen. Tur att man bara jobbar till åtta. När jag kommer hem hade jag tänkt sätta upp mina nya gardiner som jag köpt till köket. Något vettigt måste jag ju få gjort idag.

Imorgon är det måndag och jag har en helt dagsarbete att se fram emot. Men arbete är bra för det genererar pengar, vilket man behöver som fattig student. Och en ny vecka betyder också träning. Har känt mig både trött och sjuk de senaste dagarna, trött pga tentan och dålig rent allmänt för min hals har varit strulig. Dricker honungsté till förbannelse. Jag ska inte åka på någon ny stämbandsinflammation inte. Slutar jobbet imorgon halv fem och direkt efteråt ska jag till gymmet. Lika bra att ta nya tag när en ny vecka börjar.

Uppdatering: Oops. Jag hade visst fel. Jobbar till nio ikväll. Tungt.



[ Grabbarnas beställning ]



[ VD:ns favorit och det börjar bli min också ]

I brist på annat


Jag tycker om: utmaningar. Jag skulle till exempel aldrig kunna nöja mig med ett jobb där man inte kan utvecklas. Att göra samma saker dag ut och dag in är ingenting som tilltalar mig. Det måste finnas utmaningar i både livet och på jobbet, sådana man kan stärkas av både som person och arbetstagare.
Jag avskyr när folk: är missunsamma. Ett exempel är hur mycket elakheter folk känner sig nödgade att skriva om de läser om folk som är lyckliga och nöjda över sina liv. Eller är stolta över något de åstadkommit. Istället för att bara låta folk leva sina liv i fred så är det skrämmande många som inte kan låta någon annan må bättre än dom själva. Det är väldigt ledsamt att verkligheten ser ut så.
Kärlek är: ärlighet, attraktion och passion. Men kan också vara de djupa känslorna man har för en kär vän, sin familj eller kanske ett älskat husdjur. Kärlek kan vara en mycket varm och skön känsla som fyller hela kroppen med välbehag.
Det sexigaste yrket är: allt som kräver en snygg kostym. Och som kräver lite intellektuellt tänkande.
Min bästa vän är: Butikschefen.
När jag lagar mat: vill jag inte att folk lägger sig i. Det finns en orsak till varför det heter too many cooks.
Jag är rädd för: spindlar. Jag kan börja gråta hysteriskt om jag är i närheten av en spindel men samtidigt kan jag känna mig tvingad att titta på den.
Den värsta känslan är: när man precis vaknat från en mardröm och inte vet om det är en dröm eller inte.
Den bästa känslan är: att vara älskad och att älska.
Jag är bäst på att: ta lärdom av livet. Att inte ångra någonting utan se det som att allting händer av en orsak och det kan vara att lära sig att inte göra om någonting eller att lära sig känna igen illasinnande människor.
Jag är sämst på att: förstå mig på teknik. Jag klarar knappt ens att koppla in dvd:n till tv:n.
Jag kommer alltid vara: 154 cm kort. Eller kortare för jag har hört att man krymper när man blir gammal och rynkig.
Det finaste som finns är: min pojkvän.
I sommar: ska jag nog jobba som vanligt. Spara pengar så jag kan resa lite.
Sist jag grät var: för några veckor sedan. Hormoner.
Jag kan: laga hejdundrande festmåltider och anordna roliga temafester.
Jag kan inte: köra bil så bra även fast jag haft körkort i fem år.
När jag bakar så bakar jag: gärna muffins eller goda tårtor.
Innan jag går och lägger mig: brukar jag slå en pling eller skicka iväg ett sms till P, om vi inte råkar sova med varandra. Då känns det lite onödigt att ringa.
Just nu tänker jag på: thaimat.
Bebisar är: söta när de är någon annans. För då kan man gosa och börjar dom skrika kan man räcka över dom till föräldrarna.
Idag har jag: inte gjort ett dugg.
Ikväll ska jag: jobba till åtta på kvällen.
Imorgon kommer jag: jobba mellan halv åtta och halv fem. Sen blir det hårdträning på gymmet.
Jag vill verkligen: åka utomlands igen med P.
Om jag vore ett djur skulle jag vara: en katt. Of course.
Min mobiltelefon är: för tillfället trasig.
När jag vaknar på morgonen: skuttar jag upp ur sängen och välkomnar dagen.


Ny mobil efterlyses


Jag har inte berättat att min mobil har gått sönder. När jag kom hem för ett par dagar sedan så lade jag min mobil uppe på byrån i hallen. Sigge, som alltid blir så tokglad över att jag kommer hem hoppar upp på byrån för att kunna komma närmare mig och i all hast råkar han svepa ner min älskade lilla Samsung i golvet. Jag älskar min katt innerligt men när min mobil gick i bitar och jag insåg att den blivit allvarligt skadad svor jag åt Sigge några gånger. Så nu måste jag ha tag i en ny. Och jag har inga omöjliga krav.

Helst av allt vill jag att den ska vara lika liten som min är nu. Jag blir tokig på alla hightech-mobiler som finns nu för tiden eftersom jag inte vill ha en massa onödigt tjafs som jag ändå inte förstår mig på. Det jag behöver är smsfunktion, ringa och kanske skicka en och annan bild. Och så vill jag ha lucka. Men det verkar som att de inte tillverkar så många lucktelefoner längre. Skit. Ska surfa runt lite på nätet och se vad som finns. Jag hatar verkligen att köpa nya mobiler eftersom man måste lära sig hitta på nytt i menyn. Sånt är jag så värdelös på.



[ Min lilla svarting - Sigge The One and Only ]

Uppdatering:



[ Jag hittade den perfekta mobilen för mig - E2210 ]



[ Eller kanske med Hello Kitty - skal? ]

Vansinnigt hungrig


Jag är så vansinnigt hungrig och sugen på thaimat! Nu har jag absolut ingenting mer att göra hemma innan lunch så jag sitter bara och väntar tills det är dags att gå hemifrån. Tiden går så långsamt när man väntar på något. Varför är det så? Jag kan slå vad om att tiden kommer rusa iväg när vi väl sitter på restaurangen och jag vet om att mitt arbetspass börjar halv fem i kväll. Nåväl, jobbar bara till åtta så det känns rätt överkomligt. Nej, nu ska jag sms-trakassera Charmknutten och beklaga mig över hur hungrig jag är.




[ Pigg och fräsch och redo att äta thaimat ]

Det heter faktiskt ego


Igår var jag tvungen att låna toaletten inne på biografen strax innan filmen började. Jag vet inte hur ni gör men jag brukar tycka det är rätt roligt att läsa vad folk har klottrat på väggarna. Mestadels kan man läsa sånt som "jag var här" eller något i stil med "pelle är så snygg". Men igår fick jag mig ett gott skratt åt en person som försökte bidra med något  lite mer filosofiskt men hamnat bland helt fel läsarkrets som uppenbarligen inte förstod sig på latin. Som sagt, det framgår ganska tydligt vem som egentligen inte har någon koll.

Cogito ergo sum <---- Är du dum eller? Det heter faktiskt ego!

Some people never change


Nu ska jag skriva om lite allvarliga saker. Det var länge sedan. Temat för detta inlägg är förändring och med det syftar jag på hur människor förändas, men kanske mest av allt hur de aldrig tycks förändras. Jag har stött på många individer som jag vid första anblicken inte blivit särskilt imponerad av, men när jag sedan träffar på dom efter flera år och ser att de förändrats, vuxit och mognat, och inte är samma person som förut, då brukar jag inte kunna vara så tjurig att jag håller fast vid mitt första intryck utan blir snarare glad att människor utvecklas.

Vad jag inte kan förstå är personer som aldrig förändras, aldrig kommer till insikt och aldrig någonsin lyckas ta lärdom av livet utan gör om samma illasinnade handlande mot sina medmänniskor. Personen i fråga tycks snarare vara någon form utav sociopat, oförmögen att känna. Bara tror sig känna men i själva verket inte äger ett samvete. Det är äcklande att se hur han lurar, stjäl och bedrar alla dessa naiva unga tjejer. Men jag tror på karma. Den som handlar illa mot andra kommer själv råka illa ut. Och efter vad jag förstått så har ingenting gått hans väg.

Att en människa är så oärlig och ljuger om allt har sina förklaringar, det vet jag. Men det ursäktar inte ett handlande. Om någon hade satt en pistol mot huvudet och tvingat personen att göra någonting, då hade det gått att ursäkta, men inte det här. Jag tänker inte nämna några namn men jag måste bara skriva av mig. För att få utlopp och kanske för att det finns nån tjej därute som känner sig varnad. Den här personen kan prata omkull ett berg, men jag ser igenom hans lögner och hans patetiska fasad.

Får han inte som han vill så börjar han trakassera, förfölja, hota och misskreditera den han inte kan få. Men det är bara att polisanmäla honom. Det gjorde jag. För han är livrädd för polisen. Efter det hörde jag inte ett pip ifrån honom och skulle den lilla manipulerande kackerlackan så mycket som andas i närheten av mig ringer jag gärna polisen igen. Och till mina vänner som kanske får ett samtal eller två av honom kan jag rekommendera att aldrig göra honom några tjänster. För han vill alltid ha någonting i gengäld, eller så blåser han er på pengar och drar.

Some people never change

En strålande afton


God morgon mina vänner. Jag hade en strålande afton igår. Maten var utsökt, sällskapet likaså och bion var en riktigt häftig upplevelse. Blev varken åksjuk eller mer skrämd än vanligt. Snart är det måndag och jag har ingen tenta som hägrar inom den närmaste framtiden. Men däremot gammalt hederligt plugg. Ska jobba ikväll, imorgon och på tisdag men sen blir det till att djupdyka i böckerna igen. Har lite uppgifter jag måste ta tag i, bland annat ett par kompletteringar eftersom jag tydligen råkat missa några seminarier för mycket under påföljdsbestämningskursen. Men det skriver man lätt ihop. Om det nu inte är en omöjlig uppgift men det tror jag knappast. Har man skrivit en, enligt eget tycke, vettig tenta i allmän rättslära så klarar man allt.

Klockan två idag ska jag luncha med VD:n och Charmknutten. Det blir thaimat på den bästa thairestaurangen i Uppsala, Ahaanthai. Har inte träffat VD:n på evigheter! Ska bli riktigt kul. Jag tror dom var ute igår och festade lite grann och min standardgrej att göra är att alltid skicka iväg ett sms okristligt tidigt på morgonen och anklaga vederbörande för att vara sjusovare.  Gå och lägg dig fick jag precis till svar så lite morgonpigg är hon allt. Hehe. Nej, nu ska jag laga mig lite frukost och ta en uppiggande dusch. Tjingeling!



[ Whiskey till P och Grasshopper till mig ]



[ Skål ]



[ Träkolsgrillat är ta mig tusan godast ]

Självuppfyllande profetia


Taaditadaaah. Nu är klockan lunchtid. Jag har ingenting att göra förutom att vänta tills det blir dags att lämna in tentan. Har suttit och funderat en del på varför jag oftast inte ger mig tillräcklig cred när jag åstadkommer någonting bra och kommit underfund med att det handlar om en skyddsmekanism. Förväntar man sig ett dåligt resultat så blir man inte besviken. Nackdelen med detta är att det kan bli en självuppfyllande profetia. Om man hela tiden går omkring och tror att man inte presterar tillräckligt bra så löper man ju större risk att det faktiskt blir så. Även fast jag känner att jag lärt mig ta besvikelser och motgångar på ett bättre sätt än förut finns självklart den lilla obehagliga rädslan över att misslyckas. Men vad tusan! Vad gnäller jag om egentligen? Allt har ju gått strålande det senaste året! Jag ska inte haka upp mig på en massa tänk om. För att citera Scarlett O'Hara: I can't think about that today. I'll think about that tomorrow.


Snart är det helg och jag har en dejt med den underbaraste mannen på denna jord. Imorgon har vi varit tillsammans i ett helt år. Wooooow! Nej, allvarligt talat är jag så galet tokförälskad i P och jag har honom att tacka för det lyckligaste året i mitt liv. Förutom detta år då eftersom jag är övertygad om att åren bara kommer att bli bättre och bättre. I alla fall när man älskar någon vanvettigt mycket. Vi har bokat bord på ett väldigt mysigt ställe där vi var på vår första eller andra dejt och åt middag. Tänker inte avslöja var för då kanske jag inte får ha det stället ifred. Sen blir det Avatar 3D på bio och jag är faktiskt nervös för jag är övertygad om att jag kommer bli åksjuk eller liknande. Har aldrig varit på 3D-bio så jag har ingen aning om hur upplevelsen känns. VD:n berättade att hennes bror hade duckat för flygande föremål. Men det ska nog gå bra.

 

Vilken frihetskänsla


Jag är färdig med tentan! Underbart! Vilken frihetskänsla. Och jag troooor det blev rätt bra. Hoppas på det i alla fall. Men man vet ju aldrig hur det ska gå på den här förbenade juristutbildningen. Jag gjorde i vart fall mitt bästa och mer kan man inte begära. Nu ska jag bara lata mig framför datorn, lyssna på Bandit Rock och njuta av min insats. Tidigast halv tre kan man lämna in tentan och det är ju några timmar kvar att slå ihjäl.

Berättade jag förresten hur det gick på skytteträningen i onsdags? Nej, det gjorde jag nog inte. Var säkert alldeles för upptagen med att ha ångest över tentan. Jag trodde verkligen att jag skulle glömt allting och skjuta helt åt skogen. Eller i vart fall knappast träffa den svarta pricken. Första tavlan jag sköt bevisade klart och tydligt att jag fortfarande hade koll, fast jag inte riktigt ville tro det. Men instruktören påpekade att det inte är en tillfällighet att jag fick ett bra resultat utan att jag helt enkelt är bra. Varför ska jag ha så svårt att tro på det? Kanske måste överbevisa mig själv. Har fått en inbjudan om att tävla i Upplands Cupen men jag har inte bestämt mig än ifall jag vågar.



[ Takterna sitter i ]

Status quo


Vaknade tre och trodde jag skulle gå upp och skriva klart tentan. Tvingade mig själv att sova lite mer men gick slutligen upp strax efter klockan sex. Nu inväntar jag min frukost och sedan blir det till att sammanställa alla sidor, anteckningar och postit-lappar jag spritt omkring mig. Sammantaget tror jag att jag skrivit det maximala antalet sidor men det är svårt att säga eftersom texten än så länge är fruktansvärt ofullständig. Men det är bara att sätta sig ner och skriva ihop allt. Tidsmässigt ligger jag bra till eftersom tentan ska lämnas in senast klockan fyra i eftermiddag, men sen är jag heller inte en person som lämnar saker till sista minuten så jag vill gärna försöka bli klar till senast tolv. Nej, nu blir det frukost. Sen får jag se om jag lyckas åstadkomma någonting vettig. God morgon på er!

Helt väck


Jag känner mig konstig. I huvudet. När jag först fick uppgiften kändes den rolig och intressant. Efter flera timmars läsning och skrivande är jag rädd att jag bara blandat ihop allt och fokuserat på fel saker. Nu är hjärnan helt väck så jag har lagt ner tentaskrivandet för idag. Men imorgon blir det tidig uppstigning, en kall dusch, en stadig frukost och så ska jag hästa klart. En sak kan jag säga någorlunda säkert och det är att jag kommer klara tentan. Frågan är bara om jag nöjer mig med att "bara" klara mig eller om jag vill att det ska gå så där överraskande bra som förra gången. Vi får se. Jag gör mitt bästa, som alltid och sen är det inte upp till mig hur betyget sätts. Förlåt för dålig och trist blogguppdatering, men man är inte så innovativ efter att ha diskuterat jus cogens utifrån perspektivet av naturrätten, rättspositivismen och transnationell rätt.

Det blev tyvärr ingen träning idag men jag får ta igen det imorgon och i helgen. Känner ingen panik för jag har fått in en viss träningsrutin nu och låter inte längre min lathet styra mig. Kondition och viktnedgång får komma med tiden. Det är ju egentligen ingen brådska. Har minst fem månader på mig innan jag ska visa mig i bikini. Gud vad jag längtar tills den här tentan är inlämnad! Då kan jag andas i ett par dagar och njuta av kärleken. P var här igår kväll och sov över men jag kände att jag inte kunde slappna av på grund av den förbenade tentan. Men i helgen kommer vi ta igen det. Var så säker. Vi firar nämligen ett år på lördag. Middag och bio. Och tid för oss själva. Lovely!

Hallucinationer


Jag sover aldrig särskilt bra dagarna före en tenta. Trots att jag var alldeles slut igår efter träningen låg jag säkert en timme i sängen och försökte sova. Men hjärnan ville inte riktigt stänga av. Det gick inte att släppa tankarna på rättspositivism, naturrätt och transnationell rätt. De gamla gubbarna Hart, Dworkin, Fuller och Kelsen vägrade försvinna från mitt medvetande. Det var nästan som om de svävade runt i skallen på mig, pekade finger och hånskrattade åt mig. Och över deras huvudet svävade självaste Bosse (seminarieläraren) och gnuggade sina händer över den fyndiga men ack så svårlösliga tentamensuppgiften. Trots dessa hallucinationer känner jag mig ändå inte fullt lika nervös som under förra hemtentamen. Då var jag ju ett nervvrak. Imorgon vid den här tiden lär jag säkert förbanna både det ena och det andra. Fast konstigt nog känner jag mig faktiskt sjukt taggad.

Full av energi


Kära vänner. Idag är jag oerhört stolt över mig själv. Inte bara för att jag tentapluggat relativt flitigt med Rajsan och Bennovitch utan för att jag tränat. Tanken var att jag skulle köra ett core-pass klockan sex men fick till min förtvivlan veta att passet var fullbokat. Jaha tänkte jag, jag får väl köra styrketräning på gymmet tills ett annat pass börjar som jag hade tänkt gå på. Men sedan frågade den söta receptionisten om jag inte ville köra ett powerstep-pass- Ve och fasa! Det var ju egentligen den ursprungliga planen men skulle jag verkligen orka köra både step och combat? Jag kände efter. Vad tusan, man måste ju utmana sig själv ibland! Sagt och gjort så hoppade jag på step i sista minuten och körde järnet. Det var inte lika jobbigt som första gången och jag började få kläm på vilka vikter jag orkade köra med. Kalaskulan hänger fortfarande med och gör konditionsträningen extra jobbig men tanken är ju att den så småningom ska krympa.

Jag är mycket nöjd över min insats på det första styrke och konditionspasset. Efteråt hade jag cirka en halvtimme att fördriva i väntan på combat. Passade på att köra lite extra mage och bröst på gymmets maskiner och konstaterade förvånat att jag fortfarande kände mig energisk och pigg. Ni kanske minns att jag kände mig rätt missnöjd över gårdagens combatpass på grund av kvinnliga magsmärtor? Nu tog jag igen det. Med råge! Det var samma instruktör och hon är grym. Båda två faktiskt, för de körde teamklass för att peppa oss lite extra mycket. En av instruktörerna är min pojkväns kompis fästmö och en kille som jobbar som PT på Sats känner jag sen innan och jag måste faktiskt säga att det känns bra att man känner lite folk som kan ha koll på en. Ingen idé att ligga på latsidan här inte 'cause big brother is watching you. Så känns det i alla fall. Och det fungerar alldeles utmärkt.

Imorgon blir en skön och välbehövd vilodag. Den enda träning jag ska göra på kvällen är kursstarten i pistolskytte. Får se om jag fortfarande har koll på sikte och korn sen förra terminen. Kommer bli grymt kul. Och i vår börjar utomhusskytte. Tjoohoo!!! Life is freakin good!


Damp


Good morning. Halv fem imorse väcktes jag av min dampkatt Sigge. Just den tiden verkar vara hans absoluta favorittid att leva om. Jag insåg att det faktiskt var alldeles för tidigt för mig att kliva upp eftersom jag hade gått och lagt mig runt tolv kvällen innan. Efter att ha lockat Sigge med kel och gos i sängen lyckades jag somna om och vaknade av ett god morgon-sms från P kvart över åtta. Då fick jag dåligt samvete över att jag legat och sovit så länge så jag studsade upp på momangen.

Idag ska jag iväg på ett sushiuppdrag. Jag är lunchansvarig i tentapluggsgruppen och önskemålet är alltså rå fisk. Restaurangen öppnar inte förrän elva så jag har drygt två timmar att slå ihjäl. Känner mig fortfarande lite omtöcknad efter min långa sovmorgon men det försvinner nog när jag ska ut i kylan. Nej, nu blir det frukost. Tjingeling!

The Best of Barney Stinson


Skam den som ger sig


När halva bodycombatpasset hade passerat kände jag en molande irriterande värk i magens nedre regioner. Helst av allt ville jag bara lägga ner träningen och gå hem men jag bet ihop. Skam den som ger sig. Däremot var jag tvungen att springa ut under stretchingen. Nu har jag precis kommit hem från 1,5 timmes träning. Jag ska ta mig tusan ha revansch på ett bc-pass. Såg att de kör ett sådant vid halv åtta imorgon om jag inte såg fel.

Beroende på hur plugget går imorgon med Rajsan och Bennovitch så kanske jag kör ett senare träningspass. Jag lovar att jag inte försöker undvika det helvetiskt jobbiga powerstep-passet. Jag har lovat mig själv att inte låta mig skrämmas av min nära döden upplevelse förra gången jag körde det. Nej, gott folk. Nu blir det ett lite lättare kvällsmål, dusch och sedan sängen. Tjingeling!

P.s Jag tränade i ett ganska tajt linne idag och gjorde misstaget att granska mig själv i spegeln. Ja kära vänner, kalaskulan är ett faktum. Efter en veckas träning har jag inte märkt någon förändring och fick panik när jag såg att vågen snarare visade mer. Mailade PT ögonaböj men han kom med det lugnande beskedet att det som händer med min kropp just nu är fullt normalt. Dels lägger man tydligen på sig vätska (mer vatten i musklerna då de behöver utveckla kraft) och intressant att veta är att varje gram kolhydrat binder nästan 3 gram vatten. Dels fattar min kropp inte riktigt vad jag pysslar med. Den får en smärre chock över att jag börjar träna och anstränga kroppen på ett sätt som jag inte gjort på X antal månader. Kroppen svarar med att spara på fettet för den tror att jag försöker jobba ihjäl mig.

Skönt med en logisk förklaring. För jag gör det mesta rätt nu. Äter regelbundet och ofta, dricker mycket vatten, tränar både kondition och styrka, sover ordentligt, röker ingenting sånär som på en enstaka cancerpinne. Nej, tålamod och att minska lite på kolhydraterna i kosten är vad jag måste tänka på i fortsättningen. Och den dagen jag kommer i mina sommarkläder igen är en lyckans dag. Hårt arbete men det måste göras.

En kväll i frihet


Buhu, jag vill att det ska bli fredag fast två veckor framåt! Jag vill sitta på restaurangen, äta god mat och samtala om livet tillsammans med Stor. Upplyste honom om att endast döden eller sjukdom är giltiga skäl för att ställa in. Och då ska det vara en obotlig sjukdom. Kände att det var lika bra att boka bord så tidigt som möjligt eftersom det säkerligen kommer vara smockat med folk efter löningen. Så nu är det bokat till den 29:e januari. Min enda kväll i frihet från juridikens bojjor. Efteråt tänkte jag slå klackarna i taket och hoppas på att VD:n, Butikschefen, Alfahanen och Charmknutten vill göra oss sällskap.

Butikschefen började rabbla upp massa smaskigheter som fanns på menyn på East så jag ser verkligen fram emot att få uppleva en rejäl smakorgasm. Däremot är jag lite misstänksam mot servicen. Kontrollfreak som jag är kunde jag inte låta bli att googla fram lite olika recensioner på restaurangen. Ett genomgående minus var tydligen servicen. Men är det något eller någon som inte är till min belåtenhet tänkte jag vara så osvensk som att påpeka det. Fast man ska inte måla fan på väggen. Gästerna som var missbelåtna över bemötandet kanske var riktiga rövhål.

Någon som har varit med om taskig service på East i Stockholm?



[ Stor och liten i alkoholens dimmiga värld ]

Förakt


Usch, jag föraktar mig själv som är tvungen att äta färdiglagad mat. Egentligen är det väl ingen som tvingar mig men jag har varken tid eller ork att gå och handla riktig mat under tentapluggsperioder. Men efter tentan är det slut med färdigmat. Laxen jag äter i skrivande stund är visserligen inte så pjåkig men man känner att det kunde smakat så mycket bättre. Nåväl, ska sluta beklaga mig över saker som egentligen inte är ett problem.

Tentan däremot kan bli ett problem. Den kan jag beklaga mig över ett par dagar till. Bennovitch sa visserligen något vettigt till mig för en stund sedan. Poängen med en hemtentamen är inte att man ska kunna allting så fort man fått uppgiften utan att man faktiskt ska läsa lite innan man sätter igång. Egentligen ganska självklart men jag har alltid känt mig nödgad att kunna saker och ting perfekt annars känner jag mig inte nöjd. Men det är svårt att lära sig saker man inte förstår. Ska bli så skönt när det är över!



En liten önskan


Finge jag en önskan vore det att ha ett fotografiskt minne. Det skulle underlätta en hel del ifall jag kunde komma ihåg precis allt jag läst efter att ha läst det en gång. Men nu är det som det är och jag får göra det bästa med det fattiga lilla minne jag har. Imorgon blir det plugg hemma hos Rajsan. Vi får sällskap av Bennovitch som tycks ha en naturlig fallenhet att förstå denna förvirrade sörja vi ska ha tenta på. Kanske kan han förklara den exakta innebörden av en dekonstruktion. Nåväl, nu ser jag fram emot att få fly till gymmet i ett par timmar. Sen ikväll kanske jag lägger mig i sängen och läser Demarginalizing the intersection of race and sex: A black feminist critique of antidiscrimination doctrine, feminist theory and antiracist politics. Kanske...


Tentapluggar


Jag har sträckläst i snart tre timmar. Bra kört! Dags för lunch om en stund och sedan ska jag återuppta läsningen. Katten håller mig sällskap, sovandes på min mage medan jag läser om juridiska principfrågor. Det blir till att köpa något färdiglagat som bara går att värma. Trots att det gör ont i själen. Men jag har tyvärr inte tid att ställa mig och laga ihop en gourmetlunch.

 



[ Sigge på magen - hans spinnande ger mig ro ]

Veckans schema


Veckans schema:

Måndag: Tentaplugg 9.00-17.00, Träning: Core 18.00, Bodycombat 18.30

Tisdag: Tentaplugg hos R 10.00-16.00, Träning: Powerstep 18.00, Styrketräning 19.00

Onsdag: Tentaplugg hos R 10.00-16.00, Träning: Pistolskytte 18.45

Torsdag: Hemtentamen i allmän rättslära, Träning: Bodycombat 18.30, Core 19.30

Fredag: Inlämning av hemtentamen, Träning: Core 17.30, Styrketräning 18.00

Lördag: Ettårsjubileum tillsammans med universums i särklass underbaraste kille.

Söndag: Lunch med VD:n och Charmknutten.

Det vore ju helt förträffligt om jag kunde hålla mig till schemat. Men som ni alla vet dyker det alltid upp något oförutsägbart. Håll tummarna att jag åtminstone får ha min hälsa intakt och att jag inte drabbas av den där monsterförkylningen som alla tycks gå omkring med. Halsont har jag visserligen haft hela dagen men jag hoppas att det inte blir värre. För då skiter sig hela min planering och det tycker jag inte om.




[ Rock on! ]

Den eviga ungkarlen


Jag har tidigare skrivit om några av mina manliga singelkompisar som enligt mig är riktiga kap eftersom de både har en vettig karriär, något innanför pannbenet och ett mycket fördelaktigt yttre. Sen har jag även funderat över varför just dessa kap fortfarande är singlar, trots att de gärna skulle vilja inleda ett seriöst förhållande och allt vad det innebär. Svaret är ju ganska uppenbart och det har de även konstaterat själva. Alldeles för kräsna. Men egentligen, vad är det som säger att man är kräsen bara för att man inte nöjer sig med andrahandssorteringar? Ska man satsa så ska man ju satsa på guldet! Jag är helt på deras sida. Ingen idé att slösa på tillgångarna om det ändå inte kan leda någon vart. Man ska inte nöja sig med det näst bästa. Och det råder ju faktiskt brist på vettiga tjejer därute.

Charmknutten


Nu har jag åtminstone haft lite kontakt med mina vänner via Facebook och msn. Fick höra massa roligt om helgens bravader. Längtar tills jag själv kan slappna av och ha skoj. Tyvärr ville varken kropp, själ eller hjärta vara med om något tentaplugg idag så imorgon har jag extra mycket press på mig. Men nu vet jag i vart fall att jag måste ge järnet.

Har samtalat en hel del med VD:ns vän Charmknutten och han är ju så in i bomben skön! Vissa människor har en sån däringa härlig jargong som får en på bra humör. Jag blir glad när jag upptäcker störtsköna individer i min närhet. Men jag skulle blivit mäkta förvånad ifall han inte hade varit schysst med tanke på att han umgås med en av de coolaste brudarna jag känner.

Jag tror att jag lovat att kröka med honom och sjunga Singstar. Hahaha, kan ju inte bli annat än lyckat!




[ Charmknutten ]

Ovissheten


Hmm, det blir några blogginlägg idag. Men det beror på ovissheten och nervositeten över min tenta som jag har på torsdag. Jag måste älta några gånger till innan jag helt och fullt kan acceptera att jag egentligen inte kan göra någonting för att öka förståelsen inför ämnet rättslära. Jag säger att jag tentapluggar men nu börjar det verkligen sjunka in att jag inte blir smartare av att läsa de tillhörande artiklarna eller böckerna. Det som jag finner ointressant glömmer jag lika fort som en guldfisk. Dagen började bara helt fel. Sen är jag inte supernöjd över att plocka ner allt mitt julpynt. Har införskaffat nya gardiner till köket och sovrummet men känner inte längre någon glädje över att sätta upp dom, så de förblir liggandes i sina förpackningar. Ska jag vara helt ärlig är det precis som om någon sugit ut all min livslust. Men oroa er inte, jag känner igen symtomen. Det kallas tentaångest.

Träning v. 1


Lovade PT att försöka föra dagbok över min träning, så att vi kan utvärdera vad som gått snett ifall jag inte fått se något resultat inom de närmaste åtta veckorna. Efter en vecka är det ingen förändring men jag måste ju ha tålamod. Om PT skulle läsa min blogg får han gärna komma med förslag om det behövs mer eller mindre av någon träningsform. Jag kan lika gärna skriva veckans träning i bloggen så har jag även er läsare som mina små poliser. Idag blir det ingen träning då jag tyvärr har alldeles för ont i halsen för att göra något fysiskt ansträngande. Det går nog över tills imorgon. Tänker inte låta mig besegras av någon illasinnad förkylning. Inte när jag kommit igång så bra. Ska faktiskt ta och planera andra veckans träningspass. Sats nya schema börjar nämligen gälla imorgon och det finns massvis med roliga pass att välja på.

Träning v. 1

Spinning 30 min

Core 30 min X 2

Bodycombat 55 min

Powerstep 55 min

Styrketräning 30 min X 2


Stor och liten


Äter, sover, pluggar och träna. Vilket händelserikt liv jag lever. Men jag gillar det, alla dessa vardagsrutiner. Det enda jag ibland saknar är att socialisera med vänner. Att ta en utekväll med nära och kära och bara slappna av. För ett par dagar sedan konstaterade jag och P att vi inte varit ute i krogsvängen på evigheter. Jag minns faktiskt inte ens senaste gången jag var ute. Men vad gör det? Jag menar, krogen kommer alltid finnas där och kommer alltid vara precis likadan. Det är inte särskilt spännande att gå ut i Uppsala så jag funderar nog på att sluta med det. Jag tänkte även sluta försumma mina vänner och har preliminärbokat en kväll i Stockholm i slutet på januari med Stor. Senaste gången vi umgicks på tu man hand var nog säkert för ett och ett halvt år sedan. Skandal! Då hann vi med en snabblunch på ett ruskigt gott sushiställe någonstans på Östermalmstorg och sen skulle han ila tillbaka till sitt jobb.

Stor är som en bror. Storebror! Jag gillar att umgås med honom. Han är verkligen en genomgo kille. Och inte bara för att han tidigare bodde på Östermalm och lät mig sova där varje gång jag varit ute och svirat i Stockholm. Jag minns ett tillfälle då jag definitivt inte mådde så bra och han hade överseende med mina nattliga panikrusningar till badrummet, trots att han skulle upp och jobba klockan sju nästa morgon. Har fortfarande lite dåligt samvete att jag knappt orkade säga hej då när han skulle till jobbet dagen efter. Vad jag minns låg jag med täcket över huvudet och längtade efter döden. Så roligt ska jag inte ha igen. Ska bli kul att äta middag och samtala om livet. Kanske blir en och annan drink, det har jag baskemejen gjort mig förtjänt av. Ska boka bord på East. När jag tänker efter så är det så här jag får jobba. Alltså låta det gå flera månader då jag sitter instängd med mitt juridikplugg och sedan när man tentat av någon gigantisk kurs belöna sig själv med trevligt sällskap och god mat. Sen återgå till plugget igen. Fast för att få det att gå ihop är jag tvungen att boka upp datumet flera veckor i förväg. Och inte bara för att jag har mycket att göra utan för att Stor faktiskt har ett riktigt vuxenjobb och säkerligen har sjuttioelva tusen fler saker att göra än mig.


Vissa dagar


Vissa dagar vaknar man upp och känner sig olustig. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Kanske är det brist på sömn eller så är det bara något typiskt kvinnligt och totalt oförklarligt som får mig att känna mig en aning låg. Vaknade tio minuter över sex imorse och kunde inte somna om. Vanligtvis brukar det räcka med sex timmars sömn för mig men när man tränat så hårt som jag gjort de senaste dagarna misstänker jag att kroppen gärna vill ha lite mer sömn, men det var alltså stört omöjligt imorse. Tack vare en av katterna. Ibland önskar jag att de inte vore nattdjur. Övriga dagar är de väldigt duktiga på att sova när jag sover. Vissa kvällar talar Sigge till och med om för mig när han tycker det börjar bli dags att gå och lägga sig. Då mjaoar han på ett mycket speciellt sätt, tittar på mig och springer in i sovrummet och hoppar upp i sängen. Sen sover vi sked tills morgonen gryr. Och det är allt som oftast jag som kliver upp i ottan, men imorse var det annorlunda. Han fick damp och skulle prompt leva om. Nu när jag är alldeles sömndrucken och inte alls i form för tentaplugg så har han gått och lagt sig igen. Jäkla kattskrälle!




[ Den onde ]



[ Den gode ]



[ Nu passar det minsann att sova ]

Målmedveten


Jag är halvdöd. Men på ett fantastiskt behagligt sätt. Träningspasset ikväll var något utav det jobbigaste jag gjort på många månader. Ett tag trodde jag på fullaste allvar att jag skulle ramla ihop som ett korthus men jag bet ihop och stapplade i mål. Till en början sa jag till mig själv att aldrig mer gå på ett sådant jobbigt pass men sen insåg jag att det var ju precis ett sådant pass jag behöver för att förbättra min kondition. Allt kan ju inte vara lättuppnåeligt, då skulle livet vara ganska förutsägbart och trist. Men så länge min kondis inte är i sitt esse så tänkte jag nöja mig med att köra ett powerstep-pass i veckan och sedan varva med andra pass och självklart styrketräning. Jag dricker en massa brustabletter som innehåller c-vitaminer och olika örter i ett försök att förbättra oddsen vad gäller mitt icke-existerande immunförsvar. För sjukdom är det enda som kan sätta stopp för min målmedvetenhet vad gäller träningen. Det gäller bara att planera och ge sig fan på det. Nästa vecka börjar jag träna skytte igen och i april börjar utbildningen för pistolskyttekortet. Lovely!

Paparazzi


Paparazzi - Lady Gaga Music Video 2009 With Deleted Scene

Mäkta besviken


Blev mäkta besviken idag när det visade sig att bokhandeln inte ens hunnit få in de aktuella böckerna för kursen som jag ska tenta av nu i vår. Fick tag i en enda fjuttig bok samt en ny kalender för år 2010. Så nu måste jag ner och jaga böcker nästa vecka igen. Hoppas att det blivit varmare. Man kunde höra många irriterade stämmor på stan som beklagade sig över nordpolstemperaturen. 

Fick ett överraskande men väldigt efterlängtat samtal när jag var på stan. Det var den fagra Fröken Väisänen som ringde till min mobil och det var evigheter sedan vi pratades vid. I julstress och tentapress har jag tyvärr en tendens att försumma många av mina vänner. Fast de har förståelse för det. Man kan vara borta ifrån varandra en lång stund och samtidigt veta att den dag man ses eller hörs igen känns som om man aldrig varit ifrån varandra.        

Fröken Väisänen är en relativt nyfunnen vän. Vi lärde känna varandra i början på förra våren. Först genom varandras bloggar och sedan träffades vi ute på krogen och åt middag ihop. Eftersom vi båda gillar att stå framför kameran så gick vi även på någon fototräff här i Uppsala tillsammans. Vi har pratat om att någon gång göra en gemensam glamourplåtning men det blir nog av den dagen jag fått tillbaka mina modellformer. Just nu ligger allt sådant roligt på is. Utbildning först. Träning på andra plats. Nöjen sedan.

Här har jag letat fram några tokiga bilder från när vi fick den briljanta idén att gestalta de sju dödssynderna. Bilderna är tagna med min medelmåttiga webcam så kvalitén är ju inte den bästa. Men kul hade vi. Som sagt, vi är som små teaterapor och har hysteriskt roligt ihop. Jag lovar och svär att bli mer social så fort jag lyckats klara av mina viktiga tentor.





[ Högmod ]



[ Girighet ]



[ Vällust ]



[ Avund ]



[ Frosseri ]



[ Vrede ]



[ Lättja ]

Vilket fynd

 



[ Ordinarie pris: 499 kr. Reapris: 99 kr. ]

Min största utmaning


Igår hade jag en vilodag från träningen men idag hade jag planerat att köra ett bodypump-pass. Jag får nog tänka om. Hade känningar av träningvärken redan innan jag la mig för att sova men trodde att det kanske skulle gått över tills idag. Ack så fel jag hade. P föreslog ännu en vilodag men jag tror snarare att jag får träna någonting annat. Det blir nog den förbenade crosstrainingapparaturen. Den är inte lika påfrestande för mina vader och rygg, de ställen där träningsvärken gör sig som mest gällande, men den är så in i bomben tråkig att jag nästan somnar. 

Övriga planer för dagen innebär ingenting omvälvande. Tentaplugg ett par timmar, men huvuduppgiften är att pallra sig ut i kylan, åka ner på stan och handla lite ny kurslitteratur inför min största utmaning: T6-tentan. Jag föredrar att slita som ett djur för att vara riktigt säker att jag har så goda förutsättningar som möjligt för att klara  den. Allt mitt slit har verkligen lönat sig det senaste året och jag har aldrig känt mig så målmedveten som jag gör just nu. Framgångar bidrar till ökat självförtroende och stärker självkänslan, men jag kan ändå inte sticka under stolen med att den här tentamen är lite extra viktig. Det är ju den som avgör ifall jag kan fortsätta med min sista termin på juristutbildningen, eller om jag måste vänta ett år till. Anledningen till detta är att min fördjupningskurs som jag vill läsa bara går på höstterminen. Men som sagt, jag får söka kursen i Rättsmedicin som en reservplan.

Tajming, flyt och skicklighet, men allra mest kanske skicklighet är vad som krävs ifall mina planer ska gå i lås. Men eftersom livet har lärt mig att ingenting aldrig blir som man tänkt sig så får man sätta upp ett antal reservplaner. Så länge man gör det som känns rätt brukar saker och ting ha en förmåga att lösa sig själva. Ibland. Kruxet är bara att inte låta sig gå under om man möter nederlag. Men charmen med att utmana sig själv genom akademiska studier är just spänningen och ovissheten om det man presterat duger till att ta sig vidare. Skulle det inte göra det är det bara att resa sig upp och försöka igen. Jag har sett folk åka in på psyket för att dom inte klarat av pressen och sen den dagen har jag svurit för mig själv att aldrig lägga ribban så högt att jag riskerar min mentala hälsa. Det enda jag vet är att jag gillar att flytta ribban. Jag skulle aldrig någonsin kunna nöja mig med en nivå där jag inte kan utvecklas. Jag måste ha utmaningar, spänning och förändring.

Förutom allt juridiskt jag lärt mig under utbildningen såsom exempelvis argumentation, metod och rena faktakunskaper, värdesätter jag lika mycket att jag lärt mig hantera nederlag, att aldrig ge upp, insikten att man lyckas bättre med saker när man mår bra i sig själv, att kunna balansera privatliv med utbildningen och inte låta det ena ta över det andra, att saker och ting aldrig är svart eller vitt, att även den bäste kan visa sig vara en total idiot, hur folk kan gå över lik för att få det dom vill men att jag inte tillhör den skaran. Jag värdesätter ödmjukhet mer än någonting annat och har oerhört svårt att umgås med människor som saknar den egenskapen. Jag har lärt mig att det bästa sättet att ta konflikter är att hålla huvudet kallt och diskutera rationellt och sakligt, men att vissa människor saknar den förmågan eller inte har lärt sig att utveckla den. I de situationerna får man bara acceptera att alla är olika.

Jag ångrar ingenting och önskar heller inte att saker hade blivit annorlunda. Everything happens for a reason. Allt jag gått igenom har format mig till den jag är idag och jag kan till och med säga att jag inte är samma människa som jag var för ett år sedan. Har jag lärt mig någonting så är det att omvandla negativa livserfarenheter till någonting positivt, någonting lärorikt och sedan fatta beslut som hjärtat mår bra av. Jag älskar mitt liv. Jag älskar P, min familj och mina vänner. Jag älskar hela tillvaron och saker och ting kan bara bli bättre.

 

 

En ny iskall dag


Jahopp. En ny iskall dag. Minus 18 grader. Great. Däremot ett idealiskt väder för tentaplugg. Ringde pappa igår och beklagade mig över rättsläran och läste upp ett par stycken som var fullkomligt obegripliga och han skrattade hjärtligt. Själv skrattar jag också fast lite mer hysteriskt. Jag har kommit på en teknik. Det är ingen idé att lusläsa allt som vi gått igenom utan jag gör en mer översiktlig genomgång. Ingen idé att få panik förrän jag fått se uppgiften.



[ Hur ska det här gå då? ]



[ Skeptisk ]

Glädje


Jösses. Jag är helt uppe i varv men samtidigt slutkörd. Klockan sex körde jag en halvtimme core, från halv sju till halv åtta ett body combatpass och den sista halvtimmen blev det styrketräning i gymmet. Två timmar! Det känns kalasbra! Imorgon blir det vilodag och en belöning. Jag och P ska på konsert. Beethovens nionde symfoni. Sen ska jag sno ihop en nyttig men ack så god favoriträtt, kyckling i ugn med vitlöksfräst zuccinitagliatelle. Jag känner mig fantastiskt glad även fast jag sitter och pluggar ett hopplöst ämne. Det måste vara på grund av träningen. Nu blire dusch. Tjingeling!


Livet är underbart...


"Sin specifikt juridiska mening, sin säregna rättsliga betydelse erhåller ifrågavarande sakförhållande genom en norm, som med sitt innehåll hänför sig till detta sakförhållande, som förlänar det rättslig betydelse, så att akten kan tydas enligt denna norm".

"Ingen kan förneka att utsagan: något är- dvs. den utsaga med vilken man beskriver ett varaförhållande- är väsentligt skild från utsagan: något bör vara- dvs. den utsaga med vilken man beskriver en norm; och att därav, att något bör vara, inte kan följa att något är".

Det ovanstående är utdrag från Hans Kelsens artikel om Den rena rättsläran och det är vad jag försökt förstå mig på idag. Jag frågar mig själv ifall det inte finns någon därute som kan förklara för mig på ett mer pedagogiskt sätt vad sjutton han vill ha sagt. Ju mer jag läser desto mindre förstår jag. Nu har jag beslutat mig för att rensa huvudet genom ett par timmars fysisk aktivitet. Gymmet kallar. Sen ska jag hem och fortsätta läsa om rättspositivismen, dess förespråkare och kritiker. Livet är underbart....



Tillbaka till vardagen


Det är pinsamt att erkänna men min bakdel ömmar faktiskt en hel del. Inte av träningsvärk efter spinningpasset igår utan snarare för att de smala och obekväma cykelsadlarna inte kommer särskilt bra överens med min rumpa. Idag ska jag köra ett bodycombatpass för att se ifall jag föredrar det framför spinning. Det lär ju ta död på mig och min icke-existerande kondition. Men först är det tentaplugg som gäller i många, långa timmar. Inväntar i skrivande stund min tentapluggskamrat. Har småkikat lite på anteckningar och texter och det är inte en särskilt rolig uppgift jag har framför mig. Flummigt som tusan och bara allmänt förvirrande. Vad bryr jag mig om gamla döda rättspositivister såsom Bentham och Austin? Om jag hade stora skälvan inför hemtentamen i rättshistorian så är det ingenting mot vad jag kommer känna inför denna. Jag har aldrig varit och kommer aldrig bli någon rättsfilosof. Känns bara oerhört fånigt att försöka ge sig i lag med något man inte kommer kunna behärska. Antingen är man född med en filosofisk ådra eller så är man det inte. I min måttligt begåvade hjärna finns det inte en tillstymmelse till filosofiskt tänkande.

Ah, nu kom jag på mig själv med att göra något jag inte borde. Underskatta mig själv. Trots att jag bevisar gång på gång att jag inte är så dum som jag känner mig så tycks jag ändå aldrig riktigt bli kvitt tanken på att jag inte kommer lyckas. Jag menar, ni minns ju vad jag både tyckte och tänkte om senaste tentamen? Och vad hände där? Det kunde inte gått bättre. Som sagt, jag nedvärderar mig själv alldeles för mycket och det är definitivt inte ett charmigt drag. Jag måste försöka börja tro lite mer på mig själv. Vad är det som ska vara så förbaskat svårt med det? You tell me.

Nyårslöftet


Jag har haft någon obskyr mag/kräksjuka i helgen och var tvungen att ringa sjukvårdsupplysningen medan jag låg med huvudet i toaletten. Blev avrådd från att jobba och tydligen ska man vara helt symtomfri i två dagar innan man kan gå tillbaka till jobbet. Jag hoppades verkligen att det inte skulle vara den värre varianten av vinterkräksjukan. Den första och senaste gången jag hade det var 2006 och jag har aldrig mått så dåligt någonsin i hela mitt liv. Jag önskade på fullaste allvar att jag kunde dö. Så hemskt var det. Drack jag en matsked med vatten kom det genast upp. Men den här gången verkar inte ens kunna jämföras med tillståndet jag var i då. Eftersom jag inte kunde få i mig någon vätska eller föda på två dygn rasade jag ner till 42 ynka kilo och när jag tittade mig själv i spegeln möttes jag av ett skelett. Det är visserligen ett snabbt sätt att gå ner i vikt men ingenting jag rekommenderar.

Idag är alltså min andra symtomfria dag och jag har inga konstiga känningar. Vågade mig till affären för att inhandla lite nyttiga juicer och grönsaker som jag tänkte ha i en gryta. Kokt mat är tydligen att rekommendera om man varit magsjuk. Om man bortser från min onaturliga trötthet på morgnarna så känner jag mig helt frisk, vilket är skönt då de kommande dagarna ska ägnas åt tentaplugg inför hemtentamen i rättslära den 14 januari. Men först ska jag ta mig en tur till gymmet. Första veckan på det nya året och det är dags att införliva sitt nyårslöfte. Sussilull vill gärna tappa sina 8 extrakilon innan sommaren. Hur tror ni det kommer gå?


Året som gått


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Skickade på skoj in ett par modellbilder till en tidning jag prenumererar på och fick samma dag mail från chefredaktören som meddelade att han gärna ville publicera dom. I marsnumret kunde jag se mig själv i tidningen och det kändes rätt häftigt. Jag bestämde mig även för att ta första steget mot en vapenlicens, gick med i Uppsala sportskytteklubb och började träna skytte. Till våren börjar vi skjuta på utomhusbana.

Vilka länder besökte du? Har tyvärr varken haft tid eller pengar att resa så mycket under året men i september åkte jag till Italien för första gången i mitt liv och besökte den underbara staden Florens. Hela vistelsen var som en fantastisk dröm och när jag kom tillbaka till kalla Sverige blev jag smått deprimerad.

Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
16 januari. Datumet då jag och P räknar som vår dag. Den 16 januari 2010 firar vi ett år tillsammans.

Vad var din största framgång 2009?
Att jag klarat av så många svåra juridiktentor och börjar närma mig slutet på min utbildning och för första gången känner att jag är på väg dit jag vill i livet. Jag lyckades övervinna till synes omöjliga hinder men jag gav aldrig upp och det lönade sig verkligen. När man börjar lyssna på vad man själv vill och struntar i vad andra tycker kan man ta sig hur långt som helst. 

Största misstaget? Att blogga om mina förehavanden som hobbymodell. Intelligens och ett fördelaktigt utseende går tydligen inte ihop. Det enda jag ville visa var att man kan göra det man vill i livet och att allting inte behöver vara svart eller vitt. Men jag fick mig en obehaglig överraskning när det visade sig att Sveriges alla illiterata idioter hittade till min blogg och lämnade ett spår av elakheter efter sig. Så jag stängde ner min modellblogg.

Något viktigt du lärt dig under året? Att jag inte räds konflikter. När mitt oändligt långa tålamod väl tagit slut får kroppens adrenalin mig att bli iskall och rationell. Kan vara bra att veta med tanke på vad jag i framtiden vill arbeta med.

Har du varit sjuk eller skadat dig under året som gått? Inte mer än vanligt. Eller kanske lite mer än vanligt. Drabbades för första gången av stämbandsinflammation, tappade helt rösten och fick totalt talförbud av läkaren. Det var svårt och rösten kom inte tillbaka förrän efter tre veckor. Men jag överlevde både svininfluensavaccinationen och säsongsinfluensavaccinationen utan några värre biverkningar. Bara det är en seger för flickan utan immunförsvar.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Har aldrig känt mig gladare och lyckligare men jag tror nog att de kommande åren kommer kännas minst lika bra. Tack vare en mycket speciell person som ni alla lärt känna som P.


Blev du kär i år?
Minst sagt galet upp över öronen i en person som funnits i mitt liv i flera år men det tog mig lång tid att inse att mannen i mitt liv fanns mitt framför ögonen på mig. Egentligen har känslorna alltid funnits där men jag har bara varit för blind och pinsamt dum för att inse vad jag verkligen kände. Men slutligen följde jag mitt hjärta och hur klyschigt det än må låta så fick jag uppleva hur det kändes att vara fullkomligt lycklig.

Planer inför 2010? Röka mindre och helst inte alls, resa till Frankrike, gå ner i vikt, träna mer, återuppta modellandet om jag lyckas få kroppen i form och klara min Mount Everest-tenta i juni så jag kan påbörja min sista fördjupningskurs på juristutbildningen. Men om det inte går vägen tänkte jag läsa Rättsmedicin i väntan på nästa tillfälle att omtentera.

 



[ Sjukt bra cover ]

Förväntningar


Så vad har jag för förväntningar på det nya året? Jag vet i alla fall en sak. Att återfå min självdisciplin och krossa min pinsamma lathet vad gäller träningen. Undanflykter såsom jag hinner inte är faktiskt bara ett tecken på dålig planering. Endast sjukdom och liknande är en giltig ursäkt. Sen tror jag även att jag kommer kunna hålla mig borta från rökningen. Den senaste månaden har jag tagit två cigaretter och det inträffade under en oerhört påfrestande arbetsdag. Men något dagligt sug efter cigaretter har jag inte känt sen långt före min stämbandsinflammation. Ju längre tid som går desto mer känner jag att det är så fruktansvärt korkat. Hälsa, motion och juridikstudier är vad som kommer vara i fokus det kommande året.

För några dagar sedan var jag på gymmet och fick en smärre chock när det äntligen gick upp för mig vad jag höll på att göra med min kropp. Att bara ligga i soffan eller sitta på sitt otränade arsle och plugga i timtal samtidigt som man fortsätter äta i mängder har satt sina spår. 8 kilo har jag lagt på mig det senaste året. Inte så konstigt att jag inte kommer i mina kläder. Ett kilo till och jag snubblar över min BMI-gräns för vad som är normalvikt för min längd. Behöver jag säga att jag kände mig rätt ångestfylld när min spegelbild visade sanningen. Det bästa med att komma till insikt är att det faktiskt går att göra något åt saken. Och det är vad jag planerar att börja med vecka 1 år 2010.




[ Träningsklädd - gömmer mig gärna under en keps ]

En fantastisk avslutning



...på ett underbart år. Jag och P spenderade nyårsafton hemma i min lägenhet och avnjöt en mycket lyckad trerättersmiddag med ett gott rödvin och ett glas bubbel vid tolvslaget. Jag fick min efterlängtade tolvslagskyss från mannen jag älskar. Perfekt.

På måndag börjar första veckan på det nya året och jag ska ta tag i både träningen och tentaplugget. Nu när julen och nyår är över måste jag fylla mina dagar med aktiviteter så jag inte blir alltför vemodig av tanken på att julen är slut och mina älskade tomtar måste ner i källaren igen i väntan på nästa år.

Jag hoppas alla mina trogna läsare haft en underbar jul och ett fantastiskt nyår! Från och med nu kommer jag uppdatera bloggen lite mer frekvent. Den har nämligen varit på lagning hos min far som nu lyckats få igång både skrivaren och scannern. Mitt lilla hemmakontor fungerar äntligen.




[ Husmor står i köket och förbereder nyårssupén ]



[ Oerhört nöjd med min tryffelkaka ]



[ Lammfilén på väg in i ugnen ]



[ Fantastiskt gott med råstekt potatis ]



[ Lax och räktoast till förrätt ]



[ Lite romance ]



[ Lammfilé m råstekt potatis och rödvinssås ]



[ Tryffelkaka med hallon och vispad grädde ]



[ Perfekt utsikt över fyrverkerier utan att behöva gå ut ]



[ Ser fram emot ett nytt år tillsammans ]

Min profilbild

Sök i bloggen