Uppesittarkväll


Sådär ja. Nu har man arbetat sitt sista pass på mycket länge. Kvällen kunde inte gått bättre. Allting liksom bara flöt på och det uppstod inga som helst komplikationer. Kommer kännas lustigt att inte jobba heltid längre utan vara tvungen att sitta med nyllet i böckerna och försöka suga åt sig så mycket kunskap som möjligt. Jag vet att det inte kommer dröja länge förrän jag längtar tillbaka till arbetet. Att slita ut sig rent fysiskt är ibland att föredra framför allt plugg. Eller så kommer jag stormtrivas att sitta dag ut och dag in med långa och många juridiska texter. Satan i gatan! Insåg precis att jag måste köpa mig en ny lagbok. Där försvinner en femhundring. Nåja, det är ju nödvändigt.

Jag vet inte om jag kommer kunna sova så gott. Kanske struntar i att gå och lägga mig. Känns onödigt för jag vet att jag inte kommer sova särskilt bra i alla fall. Har ställt klockan på 06.00 bara utifall att jag skulle försova mig. Gissningsvis vaknar jag runt femsnåret ändå och kliver upp. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur jag klarar mig på så lite sömn. Det är som om min kropp vägrar att sova länge på morgnarna. Jag mår tvärtemot ganska dåligt ifall jag skulle ligga kvar längre än sju. Hela mitt huvud blir tungt och jag går omkring och är trött hela dagen. Vad paradoxalt att bli trött för att man sovit ut.





[ Skönt med gosigt sällskap ]

En otålig varelse


Jahopp. Då sitter man ihopkurad i sitt kök och bloggar. Enda platsen där jag kan sitta. Hoppas det går fort att lägga golv. Jag är en otålig varelse som gärna vill ha ordning och reda så fort som möjligt. Att det ser ut som det gör här hemma är plågsamt för mig. Men jag blev ändå positivt överraskad att det gick så fort att göra vardagsrummet och hallen redo för golvläggningen. Trodde det skulle ta flera timmar men tydligen har jag inte så mycket saker som jag trodde. För övrigt är jag väldigt snuvig. Det är en otrevlig blandning mellan förkylningssymtom och allergiska symtom. Nös säkert ett trettiotal gånger för bara en liten stund sedan. Allt damm och katthår virvlar ju upp när man håller på och städar bakom och under soffor och bord. Nej gott folk, nu ska jag iväg till gymmet en snabbis. Endast styrketräning idag. Tjingeling!


Rena rama kaoset


Herregud vilken röra här hemma i lägenheten. Jag och P har flyttat möbler hela morgonen och sedan dammsugit och våttorkat. Jag lär få göra om proceduren imorgon eftersom katterna bara behöver spatsera omkring i lägenheten och genast är det katthårstussar som yr. Det är smockfullt i mitt sovrum och jag fasar inför natten då jag måste sova därinne. Är det något jag har fobi för så är det att sova i ett stökigt rum. Jag får ingen som helst ro. Kommer vakna tidigt imorgon bitti och sätta igång och tvätta lite mattor.

Sofforna i vardagsrummet samt bordet får stå kvar i rummet eftersom det är fullt överallt men enligt arbetsledaren gick det bra. Det är ju bara för dom att lägga golvet på ena halvan av rummet, flytta över möblerna och sedan lägga klart resten. Ser fram emot mitt nya och fina golv. Jag avskyr mitt fula, äckliga plastgolv. Har informerat golvläggarna om mina speciella katter så dom är införstådda i att de måste låta Sigge hälsa på dom och förhoppningsvis stillas hans nyfikenhet. Sedan ska jag försöka stänga in dom med mig i köket. Katterna alltså, inte golvläggarna.

Det blir med andra ord inte så mycket till helg för mig. Jag arbetar mitt allra sista arbetspass ikväll på mycket länge. Det känns oerhört befriande faktiskt även fast jag trivs mycket bra på jobbet. Såg på min timlista att jag lyckats skrapa ihop 124 arbetstimmar i februari. Bra kört! Nu hoppas jag få ihop lika mycket tentapluggstimmar de kommande månaderna. Men tyvärr går det bort en del dagar i mars. Mycket som händer. Ser särskilt mycket fram emot min födelsedagsfest och Djursholmsfesten.




[ Mitt sovrum ]



[ Vardagsrummet ]



[ Det fula plastgolvet ]

Vill ha

 



Underbara nyheter


Jag fick underbara nyheter idag. Mooremodellen flyttar till stan och blir nästan granne med mig från och med nästa helg. Ska bli så kul att bli nästan grannar! Vi har inte hunnit träffats på evigheter och det blir lätt så när man bor långt ifrån varandra. För mig kommer det vara full rulle hela mars månad så jag misstänker dock att vi kanske inte hinner ses förrän på min födelsedagsfest. Men någon kväll kanske jag kan smita över till henne och prata lite strunt. Har saknat mitt lilla yrväder. Jag kommer ihåg vår första dejt som ägde rum i maj förra året. Hittade blogginlägget på min gamla blogg.



"Jag hatar lantbussar. Mooremodellen ringde mig strax efter fyra och var rädd att jag redan hade gått hemifrån. Tydligen går hennes bussar bara en gång i timmen så dejten blev lite senare än planerat. Men det gjorde absolut ingenting. Jag hann fika med min barndomsvän Kemisten på café Fågelsången och sen gick vi till Flustret och väntade på att M skulle komma in till stan. Jag och Kemisten har inte träffats på länge då han varit i Australien och levt rövare. I augusti firar han och jag 20 år. Vi har känt varandra i 20 år!!! Det är rätt häftigt.

Strax efter sex kommer M äntligen till vår dejt och hon var det sötaste lilla yrväder jag träffat. Kemisten avlägsnade sig lite smidigt eftersom han hade andra fredagsplaner. Det blev en helkväll med massa tjejsnack och roligheter men efter ett par timmar på Flustret bland folk som blev fullare och lite väl påflugna så bestämde vi oss för att gå hem till mig och dricka te. Ja, gott folk, dricka te och inget annat! Hahaha. Jag visade henne min webcam och alla roliga funktioner och där satt vi och fulade oss tills P kom hem och skrattade åt oss, fast på ett väldigt hjärtligt sätt förstås.

Sötaste M, det var helt underbart kul att hänga med dig och jag vet att det kommer bli fler galna gånger. Så skönt att träffa någon som är så öppen och har sådan utstrålning. Sov så sött nu gumman så hörs vi imorgon. Puss puss."


 



Strålande morgon


Jag ska snart skruda om till träningskläder och ta mig till gymmet. Det blir återigen en mycket försiktig träning eftersom jag fortfarande pendlar mellan att vara relativt förkyld till megaförkyld. Vill inte riskera att ligga hemma med hög feber veckan innan min födelsedagsfest. Tog igen en hel del sömn igår kväll. Lade mitt tunga huvud i P:s knä och det tog inte lång stund innan jag snarkade sött. Vaknade till liv för att äta middag och sedan slocknade jag igen runt elvatiden. Mitt i natten vaknar jag med ett ryck och upptäcker att Sverige tagit OS-guld i curling. Det var tjoandet från tv:n som väckte mig. Så då fick man se det med. Splendid.

Uppdatering: Det gick väl inget vidare det där inte. Efter en halvtimme fick jag bryta träningspasset. Men som jag brukar säga, bättre lite träning än ingen alls. Nu sitter jag hemma och vilar upp mig inför arbetspasset ikväll. Mitt nästsista på mycket länge. Ska bli skönt när golvet är lagt och det är städat här hemma. Då blir det bara plugg och träning för hela slanten. Just nu är det ingen idé att göra något för jag kommer ändå vara tvungen att dammsuga och moppa på söndag och måndag. Nackdelen med att ha katter är att de hårar något så förbaskat.




[ Min lilla bebis ligger och slappar ]

Knappt vid liv


Och DÄR kom alla tidiga morgnar ikapp mig. Jag känner mig överkörd av tåget, ögonen är lika tunga som bly och hela mitt knappt medvetna sinne skriker efter sömn. I två dagar har jag ilat omkring som en galning med alla mina tusen miljarder ärenden och nu äntligen är det klart. Endast ett par småsaker kvar och det både kan och får vänta till senare. Idag betalade jag alla räkningar och nu är det inte mycket kvar av slantarna. Men vem behöver sådant när man bara ska sitta hemma och plugga de närmaste månaderna? Jag ska försöka släpa mig till bussen och åka hem till P för lite fredagsmys. Men först kommer jag sova några timmar i hans underbart sköna säng. God natt.


Lilla Lull i stora Sthlm


Bloggat om gårdagens äventyr:

07.46:
Åker fem kilometer i timmen på en hundratioväg. Tur att jag har mer tålamod i en bil än på ett tåg. Pappa försov sig imorse men hann ändå hämta upp mig i rimlig tid. Vi hann dock knappt lämna Uppsala förrän det tog tvärstopp i trafiken. Vadan detta? Självklart en trafikolycka med flera fordon inblandade. Köerna var oändliga och ringlade sig ända tillbaka till stan. På trafiknyheterna meddelade dom om problemet samt att om det var möjligt ta en annan väg. Jag och pappa tittade på varandra och konstaterade att vi definitivt inte hade den möjligheten. Att det stod ett par tjocka tyskar bredvid vår bil som vägrade släppa in oss i filen gjorde inte heller saken bättre.




[ Bilkö ända tillbaka till Uppsala ]



[ Förbannade tyskar med deras tyska bilar ]




08.46: Framme i Kista utan några större förseningar. Inga alls förresten. De hade rensat undan bilarna bra och vi behövde inte vänta i flera timmar. Kom fram till T-centralen strax efter 09.00 och hade tid för en frukost. Skönt att komma fram enligt tidtabellen med lite extra tid tillgodo. Konstaterar att Sveriges sämsta jobb måste vara att växla pengar åt folk som behöver låna toaletten på t-centralen. Man ska med andra ord vara glad för sitt jobb.

09.49: Sitter med min latte och går igenom partypärmen och planerar lite mer. Har lugnat ner mig sedan min panikstressattack för någon dag sedan. Nu kände jag mig förvånansvärt fridfull då jag klev ut på Vasagatan. Har bara behövt röka två cancerbomber idag. En annan iakttagelse jag gjort är att det är bra att inte ha kontanter på sig då det kommer fram knarkare som tigger pengar till, vad han påstår, en tågbiljett. Då slipper man ljuga för den stackars arme saten.

10.35: Strosar omkring på gatorna kring Östermalmstorg. Saluhallen drog i mig och jag kunde inte låta bli att ta mig en titt. Så fort jag kliver in i en saluhall förvandlas jag till en överstimulerad hundvalp som inte vet åt vilket håll hon ska springa. Underbara dofter överallt! Jag fastnar framför ostdisken och får syn på en fransk dessertost som jag vet att P gillar. Får nervösa svettningar när jag ser priset men jag valde att blunda för det och köpte en bit. Det är ju trots allt löning.

 



[ Den franska osten Chaumes påminner om en lite mer välsmakande Brie ]

 


 

 

11.30: Möter Mr Big (aka Stor) utanför thairestaurangen på Nybrogatan. Han beklagar sig över allt jobb och jag skrattar rått åt honom när han berättar att han troligtvis blir kvar till sen kväll. Men han är så duktig. Förra hösten stod det 5-0 till Mr Big i vunna förhandlingar. Snart ska han upp i Svea Hovrätt och jag hoppas han kickar some serious ass. Jag vill komma dit och heja på honom men det kanske bara skulle göra honom nervös och sabba allting så jag avstår. Snart ska han och Obygdsjuristen på någon tredagarsutbildning som Svenska Advokatsamfundet håller i om jag minns rätt. Ska bli intressant att se vem av de två som först får titulera sig som advokat. Mr Big tycker att han är lite häftigare än Obygdsjuristen eftersom han mestadels för hela talan själv medan Obygdsjuristen mestadels agerar målsägandebiträde och bara glider genom förhandlingarna. Replik på det, OJ?







[ Här skulle Obygdsjuristen jobbat om han inte varit dum och tackat nej ]



[ Här jobbar Mr Big ]


 

Efter lunch fick jag en guidad rundtur på advokatfirman där Mr Big jobbar. Det kändes lite som "bring-your-daughter-to-work-day". Väldigt roligt att se var han sitter och sliter dagarna i ända. På hans kontor finns vad jag kallar för en walking closet där det hängde ett stycke kavaj och på en hylla upptäckte jag många välbekanta böcker som man råkat ut för under juristutbildningen. Grauers nyttjanderätt, det är bra grejer det! Visst fanns den med?




[ Mr Big:s välordnade skrivbord... ]



[ Vad vore ett kontor utan ett torkat gäddhuvud från en 12-kilos firre? ]



När den fina rundturen var slut skulle Mr Big visa mig hur jag tog mig till Sveavägen. Jag skulle möta upp Butikschefen som hade dissat mig för att ta en lunch med VD:n på ett annat ställe. Av en ren tillfällighet ser jag två heta bruttor svänga ut framför oss och det råkade vara dom. Det var skönt för då kunde Mr Big dumpa mig och jag slapp irra omkring och leta efter Butikschefen. VD:n skulle tillbaka till jobbet så det blev bara jag och BC kvar. Det är skönt att vara ledig men i ärlighetens namn så känns det inte som att jag var det eftersom jag skulle göra miljarder ärenden.

 

 



[ Tre små kineser ]



[ I rockbutiken tar man verkligen hand om snattare ]



[ Fikadags - äntligen! ]



[ Vansinnigt nöjd över de svarta engångsbordsdukar jag hittade på Partystore ]



Jag hade inga problem att hinna med tåget hem. Det var nästan inte en kotte som åkte till Uppsala vid halv fyratiden och det var så skönt. Vilka grejer jag fått tag i! Helt otroligt klockrent bra. Nu börjar allting verkligen falla på plats inför festen och snart kan jag koppla av och bara njuta av färden. Jag har flängt omkring som en tok här hemma i Uppsala och köpt champagneglas, vinglas, vattenkaraffer och diverse nödvändigheter. Nu är jag slutkörd. Verkligen körd i botten. Två dagar i rad har jag gått upp strax före fem för jag har vaknat då och kan inte somna om. I helgen kommer hela min lägenhet bli som ett enda stort kaos inför golvläggningen men jag försöker tänka på att resultatet kommer bli så snyggt. Skönt för mina övernattningsgäster efter födelsedagsfesten att få sova på ett fräscht golv. Soffan är tingad åt Mooremodellen (aka Fröken Väisänen) men det onödigt stora sovrummet ska delas av mig, P, Butikschefen och hennes kille. Något om en gigantiskt stor uppblåsbar luftmadrass.





[ Hemma hos svärföräldrarna på middag ]


Festfixarn


Jag ska ge en full uppdatering om hela Stockholmsdagen imorgon. Vill bara meddela att dagen har varit underbar därför att jag lyckats hålla hela tidsplaneringen och fått alla ärenden gjorda. Har min sista lediga dag imorgon och ska ordna så mycket som möjligt för på måndag tar festfixarn en välbehövd paus för att dränka sig i juridikstudier under ett par veckor. Men den 19:e mars är partyprinsessan tillbaka i sitt esse och ska hålla i sin första egenhändigt fixade fest på mycket länge. Nu ska jag lägga mig i sängen och njuta av lite torsdagsmys med världens underbaraste man.




[ Partyprinsessan ]

Running


Jag vill börja springa! Imorgon blir det löpträning på gymmet.


Något allvarligt fel


Varför kunde jag inte fått sovit till åtminstone 05.30? Jag kom i säng vid tolvtiden igår men trots att jag var helt slutkörd somnade jag säkert inte förrän runt ett. Hade ställt larmet men vaknade ändå på egen hand klockan 04.50. Det är ju något allvarligt fel på mig. Och inte sov jag särskilt bra heller. Drömde att Sigge hade dött. Visserligen av hög ålder men jag blev helt förstörd. Grät okontrollerat och frågade hela tiden var Sigge hade tagit vägen. Mycket obehagligt. Det är andra natten i rad som jag drömmer mardrömmar. Igår drömde jag att hela min familj blev jagad av en seriemördare som drogade och knivhögg sina offer och jag var den sista han jagade. Och nej, jag har inte sett på någon film eller liknande. Har knappt ens tid för tv så jag förstår inte vad allt detta kommer ifrån. Kanske på grund av all stress. Jag och pappa jämförde hur mycket vi jobbat denna månad och hör och häpna, men jag har faktiskt jobbat fler timmar än han. Samt att mitt jobb är lite mer psykiskt krävande än hans. Han sitter ju bara på kontoret, vänder på papper och säger hmm. Eller något liknande. Nej, nu får jag väl ta och sminka mig och sedan ska jag hålla utkik efter älskling som skulle logga in på msn. Det är ju OS i hockey klockan 06.00 och det får man ju inte missa.

Ett steg närmare vapenlicens


Måndagen den 29:e mars startar utbildningen i krutskytte och för pistolskyttekort som man måste ha för att kunna få tävla. Den innefattar tre lektioner teori, framför allt i säkerhetsfrågor men även etik och moralfrågor, samt tio träningstillfällen på utomhusbanan. Det är vad jag sett fram emot i ett helt år. Nervöst men samtidigt ruskigt spännande. Ett litet steg närmare vapenlicens. Idag hade instruktören med sig några olika pistoler som man fick känna på. Kommer bli en helt annan känsla och krävas lite mer att skjuta med ett tryck på ett och ett halvt kilo i jämförelse med det tryck vi har nu på ynka ett halvt kilo. Ska även bli intressant att få lära sig skjuta med tvåhandsfattning. Frågan är om det blir lättare eller svårare. Rent spontant kan jag tycka att det borde vara lättare eftersom man kan stabilisera pistolen med båda händer, men jag kan ha fel. Och att använda ord som lätt i skyttesammanhang är ganska missvisande. Efter snart ett år vill jag ändå inte påstå att det är lätt, även fast jag skjuter bra.




[ Skjutbanan för krutskytte ]



[ Ser nog ut så här när vi ska börja skjuta ]

Stress och panik


Trots min eminenta planering håller jag på att stressa ihjäl mig. Jag är stressad över eventuella tågförseningar som säkert kommer göra så att jag inte kommer in till Stockholm i tid, stressad över att inte hinna med alla mina ärenden i Stockholm imorgon, stressad över att inte hitta rätt i Stockholm, stressad över att inte hinna hem till middagen hos mina svärföräldrar på kvällen eftersom tåget säkerligen kommer vara försenat eller inställt, stressad över att inte hinna träna mina två gympass i veckan, stressad över att inte hinna röja undan alla möbler och moppa golven innan golvläggningen som ska ske på måndag, stressad över min fest och att hälften av gästerna tycks vänta till sista minuten att osa, stressad över att jag måste komma igång med tentaplugget på allvar, stressad över att pengarna inte kommer räcka trots att jag inte ens fått min lön, stressad över att en viss cellprovtagning ska ge dystra besked, stressad över att jag känner mig så stressad för jag vet att det inte gynnar min magkatarr. Jag är sjukligt stressad.

Jag har övervägt min situation och insett att jag måste offra Sälenresan. Tiden räcker tyvärr inte till för allt roligt. Det kommer förhoppningsvis fler tillfällen. Eftersom min tentapluggsperiod sätter igång på måndag och golvläggarna kommer samma dag blir det ingen direkt studiero här hemma. Minst två dagar kommer jag tappa från plugget och måste således ta igen den tiden, vilket helt enkelt resulterar i att jag måste hoppa av Sälenresan. Tråkigt, men juridikstudierna måste komma först. Sedan konkurrerar dom ju självklart med min födelsedagsfest och jag har helt enkelt inte råd att låta något annat konkurrera under mars månad. Beslutet känns rätt och riktigt.

Imorgon blir det alltså Stockholm hela dagen och jag måste sedan försöka komma med fyratåget hem till Uppsala. Klockan sju är jag bortbjuden på middag. Att komma försent är det värsta jag vet och det finns inget som gör mig mer stressad än att inte komma i tid även om det beror på force majeure. Ringde pappa idag som jobbar i Stockholm och han meddelade mig att det självklart blir enorma bilköer på morgonen eftersom folk inte vill åka tåg på grund av risk för förseningar och inställda tåg. Nu vet jag inte hur jag ska göra.

Uppdatering: Upplägget för morgondagen blir tidig uppstigning. Pappa skjutsar mig så tidigt som möjligt och släpper av mig i Kista så att jag därifrån kan åka tunnelbana in till centralstationen. Jag får helt enkelt överge min tanke om att promenera i Stockholm. Det minskar även risken för en vilsen liten Lull i den stora stygga staden. Om tåget är inställt eller försenat då jag ska åka hem fick jag ringa till pappsen så skjutsar han hem mig så att jag hinner till middagen. När jag blir stor ska jag också bli som pappa. Alltid ställa upp i vått och torrt.

Jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer hinna innan lunchen imorgon. Rockaffärerna öppnar inte förrän elva och jag ska befinna mig på Nybrogatan 42 halv tolv för att träffa Stor och Butikschefen. Vi ska luncha på Thai House. Eftersom man sällan tar mer än en timmes lunch när man har ett riktigt jobb som Stor så behöver jag inte oroa mig för att lunchen blir för lång. Troligtvis får jag fixa mina huvudsakliga ärenden efter lunchen. Jag måste verkligen till den där festbutiken som låg på Sveavägen men nu när jag bestämt mig för att åka tunnelbana blir det inte lika stressigt med tiden. Gud så skönt det kommer kännas när dagen är över.

För övrigt kommer jag köpa ett paket cancerbomber ikväll innan jag går till min skytteträning. Det lugnar ner mina nerver. Tillfälligt i alla fall. Det är dumt men jag skiter i det. Jag skyller på stressen och idag är ett extremfall. Brukar inte ha så många sådana i vanliga fall. När mars månad börjar har behovet förhoppningsvis försvunnit igen.

Utrensning


Jag har insett att jag måste rensa ur mina garderober igen. Dels för att det hänger en massa klänningar som tar upp onödigt mycket plats eftersom jag blivit för fet för att kunna ha dom och dels för att jag faktiskt har nya klänningar som jag fortfarande kan ha och som inte blivit använda till förbannelse. För att genomföra projektet innebär det dock en satans massa klädprovning och svordomar över alla klänningar jag inte kommer i. Men sånt får man ta när man legat på latsidan och njutit lite för mycket av det goda. Min plan är att köpa ett par rejäla kartonger på IKEA och sedan packa ner alla klänningar som är för små och ställa ner dom i källaren. Den dagen jag gått ner mina tio kilo ska jag hämta upp lådan och prova alla klänningar igen. Vilken feel good känsla man kommer få om man kommer i kläderna. Sen är det däremot inte säkert att jag vill använda dom längre. Ens personliga stil kan ju ha hunnit ändrats även fast jag är tveksam. Jag har aldrig gjort några radikala förändringar vad gäller min klädstil utan har alltid gillat chica små klänningar. Trots min stadiga viktökning är jag överlycklig att jag fortfarande kan ha min absoluta favoritklänning.

Ursäkta svordomen men fan vad jag ska ut och springa av mig fläsket när snön börjar smälta bort! Och när min än så länge två veckor långa förkylning försvunnit med febern och allt skit så ska jag börja springa på gymmet. Försvinn fläsk, försvinn!

 



[ Favoritklänningen samt en 10 kilo smalare Lull ]



[ Springbreak Fashionshow 2009 - även här 10 kilo lättare ]

Nu stormar det


Jag är arg. Asförbannad! Så där fruktansvärt ilsken. Det började redan imorse. Av någon anledning blev jag irriterad på en konstig man som bar sitt barn som en känguru. I en påse på magen. Bärsele tror jag det heter. Jag vet inte varför jag blev irriterad på det. Kanske för att mannen bara var konstig. Ungen var ju snäll. Glodde på mig men annars väldigt tyst och uppförde sig väl. Kanske tyckte jag det var underligt att en så pass stor unge hängde i en bärsele.

Jobbet gick bra. Arbetade bara fyra timmar och med trevliga kollegor så det var inga bekymmer. Men när jag kom hem, då exploderade jag. Petitesser blir till gigantiska världskatastrofer och allting går bara åt helvete. Intressant att humöret kan ändras så drastiskt efter bara tjugo minuter. I ena stunden är allt frid och fröjd och i nästa sekund vill jag inget hellre än att kasta tallrikar och glas.

Nu ringde Butikschefen. Skönt att höra en vänlig röst. Hon är bäst!

Uppdatering: Den där varma duschen hjälpte lite grann. Jag får så mycket energi när jag är på det här humöret. Helst av allt skulle jag vilja använda min argenergi till att göra något nyttigt. Som att springa. Eller träna på gymmet. Det är så förbaskat befriande att träna när man är förbannad. Prova någon gång. Jag lovar er att det kommer bli ert bästa träningspass på mycket länge. Men imorgon får jag inte vara arg för då går det inte så bra att skjuta. Jag måste vara lugn som en filbunke.

 

Min lilla svaghet


Hela morgonen har jag legat i min pojkväns säng och kollat på TCM, en kanal som visar gamla klassiker. Imorse visades filmen High Society från 1956 med Bing Crosby, Grace Kelly och Frank Sinatra. Jag dog av lycka! Min lilla svaghet är just sådana här underbara gamla filmer på grund av musiken, sången och de fantastiska kostymerna. Grace Kelly var en gudinna på bioduken. En sällan skådad skönhet. Det finns nog ingen som lyckats överglänsa henne.




[ High Society - Frank Sinatra och Grace Kelly ]

Sluta gnälla


Ibland står det still i huvudet. Bloggtorka. Det blir lätt så när dagarna ser likadana ut. Jobb och slagsmål med min förkylning dag ut och dag in. Och ingen helhjärtad träning. Mycket frustrerande. Men jag är ledig torsdag och fredag. Då blir det till att jaga rätt på det sista till min fest, först i Stockholm och sedan i Uppsala. Så roligt! Apropå fest så fick jag ett mail för några dagar sedan från Birger Jarl, krogen som jag tidigare år abonnerat för mina födelsedagsfester. De hade koll på att jag fyller år snart och erbjöd sig att ta hand om min fest i år igen. Jag måste ju erkänna att det var frestande att låta någon annan sköta om allt såsom mat och dryck, men sedan insåg jag att det är ju så förbaskat mycket roligare att få styra och ställa hela festen från grunden. Det kommer bli kul!

För tillfället är jag rätt irriterad på alla rapporter om vädret och det trafikkaos som medföljer. Folk säger på nyheterna att SJ och Banverket borde vara beredda på snö eftersom vi bor i Sverige. Till viss del kan jag hålla med, men kom igen, sen när har vi haft så här mycket snö? Det är ju helt absurt mycket och vädret har verkligen varit extremt. Jag blir inte särskilt förvånad över att tågtrafiken krånglar. Det är ju bara naturligt. Förhoppningsvis kommer dom på en snabbare och bättre lösning ifall årets väder återkommer i framtiden. Extrema väder kräver extrema åtgärder och är man inte beredd på det kan det bli lite tokigt. Sluta gnälla!


Jag är sjuk


Även fast jag kanske lyckas dölja mina svullna och rinnande ögon med lite makeup så kan jag inte sminka bort min snoriga näsa. Imorse har jag haft bedrövliga nysattacker och jag känner hur förkylningen sakta men säkert sätter sina klor allt djupare i min kropp. Men jag ska uthärda. Jag har ett arbetspass ikväll, ett kortare pass imorgon kväll sedan två korta kvällspass lördag och söndag. På torsdag ska jag till Stockholm och shoppa tillsammans med Butikschefen. Jag har inte tid att erkänna mig besegrad av förkylningen. Har jag tur kan jag samåka med pappa som jobbar i Stockholm. Känner inte för att bli stående på stationen i flera timmar på grund av inställda tåg. Men nu ska jag förbereda mig inför kvällens arbete. Det vill säga proppa mig full med Alvedon.

Sommarmode





[ Vill ha allihopa ]

Lillebror


Vaknade imorse till ljudet av ishockey. Storebror möter lillebror i OS. Jag drog täcket över huvudet och lyssnade med ett halvt öra. Egentligen var jag nog halvt vaken och när första pucken flög in i målburen höjde jag en näve och jublade med föga intresse. P skrattade åt mig. Jag sov vidare och gav ifrån mig lite halvskumma läten. Bland annat låg jag och fnissade och det var definitivt inte åt hockey för så roande tycker jag inte det är.

Idag är jag sjuk och det är alltid värst på morgonen. Lyckades byta arbetspass. Skulle egentligen börjat jobba klockan sju imorse men börjar istället halv tre. Min förhoppning är att jag hinner vila upp mig under dagen och sedan orka jobba till nio. Det är bra när man känner sin egen kropp. Men snart kommer den nog strejka. Jag har ju hitills lyckats hålla förkylningen någorlunda i schack men förr eller senare lär den slita sig lös.

Löpträning


Kom hem från gymmet för en stund sedan. En lagom rask halvtimmespromenad i uppförsbacke blev det. Sen sa förkylningen stopp för vidare träning. Bättre än ingenting. Kikade samtidigt på reprisen från gårdagens OS. Hellner, Olsson och Söderberg må ha några utav de mest vältränade behinds jag sett. Men alla idrottskarlar kanske får sådana där rumpor i tajta skidtrikåer. När jag lyckades slita blicken från tv-skärmen funderade jag över min egen bakdel. Den är enorm. Magen, låren och rumpan har på sina ställen fått rejält med tillökning och det är det jag försöker jobba på. Det är snyggt med kurvor och det har jag tillräckligt av. Nu gäller det att inte få för mycket av det goda. Jag balanserar precis på gränsen.

Jag fick en snilleblixt när jag traskade omkring på löpbandet. Så fort jag blivit frisk ska jag börja löpträna. Och när den förbenade snön försvinner ska jag löpträna utomhus. Jag sticker ju inte under stolen med att viktminskning är mitt huvudsakliga mål tillsammans med bättre kondition. Ni läsare som har samma ambition borde verkligen överväga samma träningsform eftersom löpträning faktiskt är en av de absolut effektivaste motionsformer som finns om man vill gå ner i vikt. Planen är att variera med en snabb och kort sträcka samt en längre sträcka i lite långsammare tempo. Genom variationen håller man kaloriförbränningen maxad hela tiden. Variationen gör så att kroppen inte hinner anpassa sig utan bränner maximalt antal kalorier hela tiden.

Att det är tråkigt att springa får jag helt enkelt låta bli att tänka på. Det finns mycket som är tråkigt här i livet men som ändå måste göras. Inbillar jag mig istället att något är roligt så blir det förhoppningsvis en självuppfyllande profetia. För tillfället undrar jag hur länge jag hade tänkt vara sjuk. Behöver verkligen vara helt frisk när jag springer. Senaste gången jag var ute och sprang vägde jag säkert tio kilo mindre. Jag misstänker att det kommer bli en obehaglig överraskning när jag märker hur det känns att springa med tio kilo mer, men om tjockisarna i Biggest Loser klarar av det så kan jag ju inte vara sämre. Dom väger minst det dubbla av hela min kroppsvikt och ändå springer dom som galningar när de blir piskade.




[ Lilla Lull får en snilleblixt ]

En omöjlighet


Det verkar inte spela någon roll hur trött och sjuk jag än må vara, att ta sovmorgon är tydligen en omöjlighet. Vaknade strax innan sju och kände hur halsen värkte men tröttheten var som bortblåst. Jag har däremot tvingat mig själv att ligga kvar i sängen. Så nu är jag nerbäddad i min älsklings säng med hans laptop. Han är på väg till jobbet och jag ska bara vila upp mig innan det blir dags för mig att jobba ett par timmar ikväll. Måste ta det förbaskat lugnt idag. Inte stressa, dricka mycket te och inte prata för mycket. Jag är livrädd för att jag ska åka på en inflammation på stämbanden igen. Att inte kunna prata på flera veckor är inte en särskilt rolig upplevelse.

Uppdatering:
Nej, nu ska jag börja röra mig hemåt. Avskyr att åka proletärbuss på söndagar eftersom de är rätt snåla med busstider så här tidigt på morgonen. Tur att solen tittat fram. Alltid något. Igår var vädret bedrövligt och mitt humör likaså. Lite bättre idag. Det går upp och ned. Träningen har avstannat på grund av min ohälsa men jag försöker röra mig så mycket jag orkar. Den här förbannade kylan tar kål på mig. Pratade igår med älskling om att åka till värme och sol. Är i stort behov av en semester. Det går ju verkligen inte att bo i Sverige när det är snö. Man blir ju bara deprimerad.

Sovmorgon


Det gick bra att jobba ikväll. Förutom att jag kände mig riktigt sjuk den sista halvtimmen. Satte mig på kontoret för att samla mig en stund. Imorgon tar jag sovmorgon och jag menar verkligen sovmorgon. Tänkte gå upp tidigast klockan elva. Måste vila och sova så mycket som möjligt för att få kroppen att återhämta sig. Förhoppnings kanske jag kan lura kroppen en vecka till. Behöver verkligen arbeta min sista vecka innan tentapluggsperioden. Jag ska klara det! Och den 24 april smäller det! Woohooo!


See the idiot talk


 







Jag känner hur hormonerna lever rövare i min kropp. Lilla Lull kommer inom en snar framtid att få en väldigt kort stubin. Bäst att ursäkta sig i förväg för man vet aldrig vad för slags raseriutbrott som kommer publiceras på bloggen den närmaste veckan. Saker som man annars bara skulle låtit passera kan lägga sig som ett litet irriterande gruskorn i skon och till slut blir man så tokig att utbrottet inte går att hejda. I dessa lägen är det skönt med musik. Att kräma upp volymen på max och basen likaså och sedan dansa bort alla sina bekymmer, frustrationer och ilskna tankar. Bästa låten för detta är ovanstående.

See the idiot walk...
See the idiot talk...



Ingen talan


Jag gick motvilligt till gymmet idag. Dels på grund av snöovädret och dels på grund av min förkylning. Värmde upp lite försiktigt på cykel och sedan körde jag styrketräning med maskiner. Men efter en halvtimme började jag känna mig riktigt risig och fick avbryta. Nu sitter jag hemma och kurerar mig i ett par timmar innan jobbet. Vädret blir bara sämre och sämre och mitt humör likaså. Jag blir aldrig frisk men än så länge har jag heller inte blivit sängliggande. Skönt att sluta åtta ikväll. Åker direkt hem till älskling efter jobbet. Han ska också få smaska på lite vårrullar medan han tittar på OS. När det är OS har man i egenskap av flickvän ingen tv-talan. Men jag bryr mig inte så mycket. Det är väldigt mysigt att bara ligga i sängen och fascinerat iaktta min killes intresse för idrott.




[ Fritering ]



[ Fröken Friterare ]



[ Taadaah! ]

Lördagsgodis




[ Fyllning till vårrullarna ]



[ Första rullen rullad ]



[ Voila! 40 stycken vårrullar att mumsa på hela helgen ]

Katter kan minsann



Uppe med tuppen


Tidigt uppe. Som vanligt. Igår var jag så slut att jag inte orkade med någonting här hemma. Lämnade allt vind för våg och for hem till pojkvännen. Där dog jag på hans säng och reste bara på mig för att äta middag. I sängen. När jag vaknade upp imorse kände jag att min förkylning blivit lite sämre men jag proppade snabbt i mig en Alvedon och hostmedicin i ett försök att dämpa symtomen. Jag undrar hur länge jag kan käka Alvedon som om det vore godis. Har för mig att man kan få dåliga njurar av överkonsumtion. Men jag kan ha misstagit mig.

Snart ska jag ställa mig i köket och laga vårrullar. Tänkte ta med till jobbet ikväll. Därefter måste jag ta en tur till gymmet. Får bli en oerhört lugn promenad på löpbandet idag med tanke på min förkylning. Jag måste träna idag och imorgon för jag är med i deras träningskampanj, vilket innebär att man ska träna minst två gånger i veckan. För varje gång får man en stämpel i sitt kort. Detta ska pågå under tolv veckor. Jag har inte gått till gymmet en enda gång den här veckan så i helgen är min sista chans.

Har ni lagt märke till det förbaskade vädret? Utanför mitt fönster är det nästan storm. Typ. Varje vecka snöar det några decimeter till och jag är fullständigt övertygad om att jag aldrig mer kommer få se våren. För närvarande har jag kommit på en plan c ifall planerna på att läsa rättsmedicin inte går igenom. Jag ska åka till Bali och läsa indonesiska vid deras universitet. Där är det varmt. Snö är en förbannelse. Vinter-OS likaså. Jag är så less på skiten att jag kan spy. Och kallt är det också. Var tusan är växthuseffekten när man behöver den som mest?




[ Trött på snö ]



[ En frusen Siggelur ]

En grov tabbe


Jag kan själv stava fel på ord eller känna mig osäker på stavningen även fast det inte händer alltför ofta. Jag skulle däremot aldrig någonsin offentligt publicera något som innehåller en sådan grov felstavning som den lapp min hyresvärd satt upp i hissen. Varje gång jag ser den är det som om någon huggit en kniv i hjärtat på mig och vridit om. Hur i allsin dar kan en vuxen människa vara så usel på stavning? Eftersom jag störde mig så mycket på lappen rättade jag den. Hoppas författaren lär sig något till nästa gång så man slipper skämmas.




[ Felstavat till tusen ]



[ Lite bättre ]

Good morning


Det var inte nådigt tidigt jag vaknade imorse. Halv fem! Jisses. Låg kvar i sängen till fem, men sedan insåg jag att det inte gick att somna om så jag gick upp. Nu har jag precis ätit frukost. Jobbet börjar klockan sju. Somnade lika fort som en klubbad säl igår. Så fort jag lade huvudet på kudden slocknade jag. Det säger en hel del om den trötthet jag kände eftersom jag alltid annars brukar kunna hålla mig själv vaken halva natten. Speciellt om jag sover själv. Missarna tycktes känna av samma trötthet för de höll sig i skinnet hela natten och jag fick ligga och hålla om Siggeluringen. Allt som allt hade jag en mycket bra natt.

Jag ska dock inte lura mig själv att tro att jag är utvilad. Hela min kropp skriker efter nybryggt kaffe, vilket är det första jag ska ordna när jag kommer till jobbet. Gudskelov att jag bara jobbar till två idag. Vilken fredagslyx! Sedan har jag två korta arbetspass på lördag och söndag mellan fyra och åtta. Därefter har jag en vecka kvar av februari. Min allra sista arbetsvecka. Lyckas jag bara hålla ut tills dess ska jag ge mig själv en ordentlig klapp på ryggen. Sedan väntar en fantastisk marsmånad med tentaplugg, minisemester och fester. Nu ska jag proppa i mig lite Alvedon och Bisolvon för halsen och snuvan kändes aningen värre idag när jag vaknade upp.


Kaos


Jag är helt död. Vilken kaotisk kväll på jobbet. Blir alldeles matt när jag tänker på det så därför ska jag bara blogga ur mig det och sedan inte tänka mer på det. Visste inte att jag kunde känna mig så här trött. Det är egentligen ren idioti att ens sitta uppe framför datorn men jag kan inte låta bli. Alldeles strax ska jag tvätta av mig sminket och krypa ner i sängen. Hela mitt väsen skriker efter sömn. Imorgon jobbar jag bara till två och sedan ska jag hem och laga vårrullar. Därefter styr jag kosan hem till min pojkvän för att njuta av världens bästa fredagsmys med gos.



[ En väldigt trött liten Lull ]

Status


På min Facebook-status står det att jag hatar OS-helvetet och undrar när skiten är över. Hat kanske är att ta i men just nu ogillar jag det där påfundet. Mest för att det sätter käppar i hjulet för mina planer och idéer. Jag som annars brukar ha oändligt mycket tålamod fick ett totalt psykbryt över hela OS-jippot. Det är frustrerande att det ska vara så intressant för så många människor. Men inte för mig. Inte just nu och inte just idag.

Om drygt en timme pallrar jag mig över vägen till jobbet. Det är ju så obeskrivligt skönt att bo mitt emot sitt jobb. Har slöat en hel dag så det ska bli härligt att få aktivera sig. Kliver av passet klockan nio och sedan börjar jag igen klockan sju imorgon bitti. Lördag och söndag kör jag bara korta fyratimmarspass. Det räcker gott och väl för lönen är riktigt bra på helger. Nej, nu ska jag lägga mig i soffan för en stund och sluta ögonen.

Strålande nyheter


Jag fick precis besked om att mitt önskemål om golvläggningsdatum gick igenom. Vilka strålande nyheter! Detta betyder att jag kan åka till fjällen med VD:n och hennes vänner som planerat. Älskling har gått med på att vara kattvakt under de fyra dagar jag blir borta. Mina nya golv kommer om två veckor och jag förbereder mig för att bo i en upp och nedvänd lägenhet under några dagar. Men det är det värt. Kommer bli så fräscht och fint. Sedan slipper jag även oroa mig för att ha en stökig lägenhet dagarna innan min fest. Jag är riktigt nöjd just nu.

Om en månad smäller det alltså. Då går min Rockfest av stapeln och det är fortfarande mycket som ska fixas. Nästa torsdag och fredag har jag tagit ledigt för då ska jag handla det sista inför festen. Har tre affärer som ska besökas i Stockholm och alla är gångavstånd från stationen. Det passar mig utmärkt för ju närmare stationen det ligger desto större chans att jag hittar samt att jag slipper förnedra mig genom att ringa upp mina stockholmsbosatta vänner. Jag ska fuska också och skriva ut en karta där det står utmärkt var affärerna ligger. Man får fuska om man har uselt lokalsinne.

Apropå fjällenresan måste jag faktiskt vara så seriös att jag tar med mig lite tentapluggsmaterial. Det känns bättre då. För vem vet om man kommer få lite dötid över. Och lägg sedan till det faktum att jag är onaturligt morgonpigg av mig. Jag kommer ju vilja slå ihjäl morgontimmarna med någonting i väntan på att resten av gänget ska vakna så varför inte plugga ett par timmar? Nåväl, vi får väl se hur det blir. VD:n får sig säkert ett gott skratt om hon läser vad jag skrivit. Det kanske bara är urbota dumt och naivt att tro att man ska kunna få något gjort under en fjällenresa...


Mount Everest


Idag har jag planer på att vara väldigt tidseffektiv. Börjar inte jobbet förrän vid halv tre så jag har hela förmiddagen på mig. Vaknade strax före sex imorse hos min pojkvän och insåg att jag sovit tillräckligt så jag klev upp. Nu kom jag hem strax före sju och det känns så härligt att inte sova bort halva dagen. Jag ska städa här hemma och sedan ta en lång varm dusch. Sedan blir det handling på Thai Market. Har lovat mina kollegor på jobbet att laga vårrullar. Jobbar hela helgen så det kan vara roligt att få äta något gott på lunchen. Tänkte även handla lite ingredienser till misosoppa. Min förkylning ligger fortfarande och bubblar. Jag käkar Bisolvon tre gånger om dagen för hostan och när jag känner mig hängig proppar jag i mig Alvedon. Åtminstone på jobbet för där har man inte tid att vara sjuk.

Snart är februari slut och jag återvänder till skolbänken på heltid. Hela mars, april och maj kommer gå åt till tentaplugg. Juridiska kunskaper i sju olika rättsområden ska bankas in för att sedan tentas av i början på juni. Mitt Mount Everest. Jag är taggad till tusen! Men jag måste även se till att täcka upp ifall saker och ting inte blir som jag tänkt mig. Och det är ju bara att inse. Saker blir aldrig som man tänkt sig. Redan i mitten på april ska jag söka in till det jag vill läsa i höst och för att få komma in på min sista fördjupningskurs på juristutbildningen måste jag klara tentan antingen i juni eller i augusti. Går det inte vägen dröjer det ett helt år tills jag kan skriva tentan igen. Det är lite surt. Därför ska jag se till att ha min plan B färdig om plan A inte lyckas i år. Rättsmedicin i Umeå. Jag hade ändå tänkt läsa det efter min juristexamen så det gör inget om jag skulle börja ett år tidigare.

Det finns alltid något att fylla ut tiden med. Så länge man gör någonting meningsfullt så är det aldrig slöseri med tid. Arbetslivserfarenhet är guld värd och likaså livserfarenhet. Jag har för länge sedan slutat att känna stress och press. Allting har sin tid och sin plats. Att oroa mig för framtiden har jag inget som helst intresse av. Så länge jag skaffar mig en bred plattform att stå på kan jag i princip kliva av vid vilken station jag vill. För det är vad utbildning handlar om. Att förbättra sina möjligheter att välja. När man inser det har man tagit ett stort kliv i livet. Alla glider inte på räkmackor genom livet. Men alla har frihet att göra sitt eget val. Utbildning är ett smart val. Det öppnar upp dörrar som annars skulle varit stängda. Tur att jag var realist redan som tonåring för annars hade jag kastat bort min framtid och valt estetiska danslinjen.



Snabba lösningar


Jag har slutat tro på att det finns snabba lösningar för att få en snygg figur som varar. Därför kan jag bli så förbannad på alla värdelösa reklaminslag om olika magbälten i stil med Abtronic. Det kan väl på fullaste allvar inte finnas en endaste människa som går på det där? Behandlingen kommer faktiskt ursprungligen från sjukvården där man stimulerade muskler som inte använts på länge genom elektriska impulser. Men det är bara effektivt på personer som kanske varit sängliggande en längre tid och är väldigt försvagade i musklerna. Istället för att köpa dyra värdelösa genvägar får man helt enkelt ta och röra på fläsket. Ut och promenera eller jogga! Gör någonting utöver det vanliga. Men låt er inte luras av bälten, piller, pulver och dieter.

När jag testade South Beach-dieten i kombination med styrketräning gick jag ner 10 kg på tre månader. Det var ett alldeles för stort viktras för min lilla kropp och mitt psyke. Jag utvecklade både ätstörningar i form av tvångsmässigt nyttighetsätande och en onaturlig besatthet av träning. Men självklart skedde inte detta på egen hand utan det var mycket annat i livet som spelade roll. Träningen och maten fungerade som min tillflyktsort och var det enda jag själv kunde ha kontroll över. Nu när jag har full kontroll över mitt liv och har en fantastisk man som står vid min sida så känner jag inget behov av att fly. Nu är träningen en del av mitt liv och inte något jag måste fly till.

Jag vidhåller att en allsidig träning och en bra kost är vad som fungerar i längden om man vill gå ner i vikt och samtidigt må bra. Med bra kost menas att äta regelbundet i lagom mängd och med allsidig träning menar jag både konditionsträning och styrketräning. Träning och mat går hand i hand. Jag är så trött på alla olika typer av dieter. Jag kanske tjatar om detta men det är först nu som jag verkligen förstår att för att gå ner i vikt och hålla den krävs att man gör sig av med mer än vad man stoppar i sig. Och att en förändring inte sker över en natt. Nu när jag är på randen till att bli sjuk har jag undvikit att träna och det känns tungt vill jag lova. Men det är bättre att vila upp sig så att man inte åker på något långvarigt. Jag ligger fortfarande över min viktkurva men jag har aldrig mått bättre nu när jag fått in mina träningsrutiner.

So what om jag kanske inte kommer i mina kläder till sommaren? Någon gång ska jag nå mitt mål. Det tog ju ändå sin tid att gå upp alla dessa kilon och jag kan inte annat än räkna med att det kommer ta minst lika lång tid att gå ner. Tills dess ser jag till att träna kontinuerligt och samtidigt njuta av livet. Träning ska vara roligt! Gå med i Sats så lovar jag er en värld full av roliga pass och fantastiska tränare. I alla fall här i Uppsala.

Privat


Jag tycker om mitt jobb. Det jag gör, de jag arbetar för och mina arbetskollegor. När jag har en bra dag på jobbet handlar det minst lika mycket om vilka ens arbetskollegor är. Det är många underbara människor som gör vardagen oerhört rolig och meningsfull. För er som undrar varför jag aldrig skriver särskilt mycket om mitt jobb beror det på en sak. Det handlar så mycket om andra människor och det tänker jag inte hänga ut. Vad som sker på min arbetsplats är inte min sak att berätta. Samt att det faktiskt råder tystnadsplikt. Att skriva ut var man jobbar är aldrig särskilt smart. På något konstigt vis känns det mer privat. Likaså kommer jag aldrig skriva ut vad jag har för planer på att göra efter min juristexamen. Det känns också alldeles för privat. 

Mitt hemlighetsmakeri beror även på att jag vet att det finns många illasinnade människor därute som bara väntar på att hitta en svag punkt för att sedan kasta sig över en som utsvultna gamar. Se bara på hur det gick när det framgick att jag plåtade glamour och läste juridik. Eftersom det var så svårt för vissa att acceptera att det ena inte behöver utesluta det andra så gav de sig på båda sakerna. Totalt oprovocerat. Eller kanske inte. Jag anade väl att många skulle vara så inbitna i sina egna föreställningar och fördomar att omogna och illvilliga kommentarer var ofrånkomligt. Fast jag ville ha fel. Vad jag ville bevisa för mig själv och för andra är att man alltid ska följa sitt hjärta. Man lever bara en gång och varför låta idioter styra ens liv?




[ Follow Your Heart ]

Glad liten Lull


Igår var 13-månadersdagen. Det hade jag totalt glömt bort men min älskling hade lagat en supergod middag och inhandlat semlor till efterrätt. En del klagar på att deras respektive aldrig kommer ihåg viktiga datum men här är det tvärtom. Det är alltid jag som glömmer bort den sextonde varje månad. Attans! Men alla gårdagens bekymmer och sorger spolades bort och jag kände mig genast på bättre humör av den goda middagen och mysiga kvällen. Vem har världens bästa pojkvän? Me me me! Nu har jag precis fått frukost på sängen och idag har jag en ledig dag. Det enda som står på agendan är skytteträning ikväll. Och apropå skytte har jag insett att skidskytte är riktigt spännande. Jäkla OS!




[ En glad liten Lull ]

En sådan där dag


Kära blogg. Det är inte ofta jag har dåliga dagar men när jag har det så känns allting riktigt tungt. För att vara ärlig har jag precis slutat grina. Jag har i princip grinat nonstop i en timme och börjar äntligen sansa mig. När saker samlas på hög utan att man får släppa ut det och så sker någon petitess kan allting bara explodera. Jag skämtar inte när jag säger detta men det var som att någon öppnat upp vattenkranen. Det fanns ingen hejd. Lugna, rationella lilla Lull förvandlades till ett patetiskt gråtande litet våp. Som tur var lyckades jag precis skynda mig ut från jobbet innan floden kom. Somliga dagar är jag uppenbarligen mer känslig för struntsaker. Ibland är det helt värdelöst att vara kvinna. Ser ni någonsin en man gråta för att han har hormoner som spökar? Nej, skulle inte tro det. Jag vill också vara man.

Första dagen


Jag klarade första dagen på veckan. Gick på Alvedon i stort sett hela tiden. Imorgon ska jag upp tidigt. Börjar sju på morgonen. Så ikväll blir det bara mys med katterna och tidigt sänggående. Är fortfarande lite hängig. Förkylningen har inte slagit ut i full blom ännu men det är på väg känner jag. Kommer inte träna de första dagarna på denna vecka. Det är bara idiotiskt.



Insomnia


Jag är tokförkyld men jobbar hela veckan, alla dagar, förutom på onsdag. Måste hålla ut. Det finns som sagt en anledning till att jag jobbar och sliter som ett djur. Fast det kommer jag inte avslöja ännu. Jag längtar tills tentaplugget börjar på allvar. Då är det bara hjärncellerna jag kommer slita ut. Drabbades av insomnia inatt och det kan mycket väl bero på förkylningen. Så fort jag har någon bacillusk i kroppen slås allting ut. Somnade kanske vid halv tre och låg kvar i sängen till tio. Ska infinna mig på jobbet klockan tolv. Kommer inte vara på särskilt strålande humör. Hoppas ni får en bättre start på veckan. Håll er friska!




[ Gårdagens underbara skaldjursmiddag ]



[ Musslor i vitt vin ]

Årets mest romantiska dag


Sjuk på "årets mest romantiska dag". Det är rätt trist. Att känna sig vacker inför personen man älskar är inte att tala om. Mina ögon är svullna, näsan rinner och jag är helt mosig i min hjärna. Vilken tur att man ska stanna hemma ikväll och laga middag tillsammans med älskling. Till förrätt blir det skaldjurspaté med min världsberömda romsås. Huvudrätten består av lite blandad kompott från havet. Färska räkor med limeaioli samt blåmusslor kokta i vitt vin, persilja och vitlök. Som tillbehör har jag inhandlat vitlöksbaguetter samt ett par dessertostar. Efterrätten är en gudomligt söt bakelse med ett chokladhjärta på. Så klart. Det ska frossas! Sen ska det mysas. Det går säkert något romantiskt tjafs på tv. Imorgon får vi en välförtjänt sovmorgon och sedan ska jag jobba mellan tolv och nio. Har redan bunkrat upp med tonviss med Alvedon så jag klarar av dagen.




[ Sockersöt efterrätt ]

En underbar dag


Älskling har gått till jobbet och jag ligger fortfarande kvar i hans säng. Kollar på tv, bloggar och vilar upp mig. Ska snart hem och städa och göra fint inför Alla ♥ Dag. Förbereda maten och plocka fram en massa ljus. Det känns som evigheter sen sist vi åt middag tillsammans. Hela veckan har vi liksom jobbat om varandra. När han slutat så har jag börjat och när man väl ses är man alldeles för trött för att göra något annat än bara ligga och mysa. Men ikväll ska vi äta så mycket gott att vi storknar. Önskar er alla en underbar dag ♥




[ Happy Valentine's Day ]

Helt utslagen


Igår kväll låg jag hemma hos killen och kände mig extremt förkyld precis innan vi skulle lägga oss. Helt utslagen. Nu försöker jag bara hålla ut så länge jag kan innan jag ligger helt handlingsförlamad i en megaförkylning. Vet inte riktigt hur man ska gå till väga när man redan har förkylningen i kroppen. Vad gäller träningen så måste jag hoppa över vissa pass som är särskilt ansträngande men jag kan till exempel gå på bodybalance, som fokuserar på styrka och balans. Inte en massa hopp och skutt. Än så länge har jag varken ont i halsen eller har feber, utan bara en aning snuvig och trött. Tar man det bara lugnt kan man närvara på vissa lugnare träningspass. Jag håller inte med när en del påstår att man inte ska träna när man är sjuk. Det beror ju helt på vad för slags sjuka man har. Att vara lite snorig har aldrig varit ett hinder för att träna i lagom mängd. Men när förkylningen börjar leta sig upp i huvudet och sprida sig till hela kroppen, då brukar jag vara tvungen att erkänna mig besegrad.

Uppdatering: Jag är besegrad. Förkylningen har slagit till med full kraft. Ska försöka stå på benen veckan ut. Men idag blir det till att vila upp sig och bara pyssla om sig själv. Tillsammans med älskling så klart. Frossa i skaldjur är inte helt fel. Och goda Alla Hjärtans Dag-bakelser.

Dress for success


Jag älskar som ni säkert redan vet klänningar. När jag har lite att göra om dagarna händer det rätt ofta att jag surfar runt på olika klädsajter. Klänningar kan man aldrig få för mycket av. De passar till alla tillfällen. Jag har hittat några önskefavoriter som jag gärna skulle vilja handla hem om pengarna räcker till. Min klädstil kan beskrivas som chic och ladylike. Ursnyggt! Kommer aldrig någonsin tröttna på att handla klänningar.


Rock on!


Jag är så förbaskat bra! Har hittat en klockren rockbutik i Stockholm där jag kan handla asgrymma accessoarer till min rockfest. Först tänkte jag handla via deras nätbutik men sen kom jag ju på att jag ska köra en heldag i den kungliga huvudstaden den 25:e februari. En dag vigt åt festförberedelser. Har jag några gäster som läser detta inlägg och hade tänkt gå på festen kan jag tipsa er om Bluefox. Butiken ligger på Gamla brogatan 27 och ska tydligen ligga endast tre minuters gångavstånd från centralstationen. Ni vet likaväl som jag att jag definitivt inte kommer hitta men jag litar på att Butikschefen kan guida mig rätt. Hon var också ledig och hade tänkt haka på mig. Hoppas hon är införstådd att första prio är ett besök på Sveavägen och Partystore samt Bluefoxbutiken.

Lite snygga rockgrejer jag tänkte köpa från butiken:



[ Nitarmband, näthandskar, nithalsband och nätstrumpbyxor med stora hål ]

Oacceptabelt


Jag står ut med mycket när jag utsätter mig själv för gruppträning på gymmet. Svettlukt är någonting man får räkna med när ett gäng på trettio pers eller vad det nu kan tänkas vara ger järnet i hopp om att bli av med diverse överflödiga kilon. Det jag däremot inte kan stå ut med är när någon äcklig jäkel lägger av en brakare som självklart dämpas av den dånande musiken, men stanken letar sig fram till de omkringliggande deltagarna. Jag råkade befinna mig alldeles bredvid eller bakom den anonyme fisaren och jag höll på att storkna. Vilken vidrig stank! Misstänker att det var tjejen i svart som stod framför mig för hon såg en aning förstoppad ut. Fisen fick mig på så dåligt humör att jag totalt tappade fokus. Det borde vara totalförbjudet att fisa på gruppträningar. För övrigt känner jag mig rätt trött och hängig. Jag klarade med nöd och näppe av passet idag. Hela kroppen var trött. Snart kanske det är min tur att ligga däckad hemma i en envis och långvarig förkylning. Hoppas inte. Imorgon har jag en ledig dag. Har inhandlat allting inför min och P:s alla hjärtans dag-middag. I kylskåpet ligger musslor, räkor, skaldjurspaté, romsås, brieost och limeaioli. Smaskens!




[ Förbannad vare alla dom som fiser på gymmet ]

Dagens outfit


Jag vaknade imorse och såg till min förskräckelse att klockan var tjugo i åtta. Så länge har jag inte sovit på evigheter. Fick halvpanik och rusade upp. Nu har jag hunnit avverka ett träningspass på gymmet, ska ner på stan och äta lunch, träffa P för en fika och sedan tillbaka hem. Jobbar som sagt fyra timmar idag till klockan åtta. Jag älskar att få saker gjort på dagen för då känner man sig inte lika seg och misslyckad på kvällen. Att bara slöa hemma i soffan är ingenting för mig. Jag får lätt myror i benen. Imorgon är det bodycombat som gäller. Måste köra två konditionspass till innan veckan är slut. Då har jag verkligen lyckats hålla en bra träningsnivå.

En annan sak som jag är riktigt nöjd med är mitt hår. Har plattat det med tång och nu är det riktigt rakt och långt. Jag rakpermanentade det senast när jag var i Thailand 2007 och blev tyvärr övertalad att klippa av en del, men nu har det vuxit sig långt igen. And I love it! Strunt samma om det är en aning slitet i topparna, frisörer har alltid en förmåga att klippa av för mycket har jag märkt. Tänker i alla fall inte göra om samma misstag igen. Nästa gång jag rakpermanentar det i Asien ska jag inte låta dom klippa av det. Och apropå Asien så vill jag verkligen åka till Bangkok igen. Funderar om man kan försöka lägga undan lite pengar varje månad i ett år så borde det ju kunna gå hem. Varför jag inte kan jobba ihop slantarna är just för att det inte går att kombinera heltidsjobb med heltidsstudier. I alla fall inte för mig.



[ Dagens outfit ]

Kränkande


Ber om  ursäkt för mitt lilla utbrott igår på grund av Kommunistidioten. Brukar inte svära men vissa saker gör mig bara så förbannad att endast svordomar räcker till för att visa mitt avsky över denna snedvridna politik. Att få in kommunistskit genom brevlådan likställer jag med att få reklamblad från Sverigedemokraterna. Det är lika kränkande. Kommunism är av ondo. Punkt slut.

Idag ska jag träna bodypump. Min träningsvärk höll i sig i två hela dagar och jag har således även vilat denna tid. Nu märks det knappt av och jag är redo att ge hundratio procent på dagens träningspass. Ska bli riktigt skönt. Satsar på fem träningspass i veckan och två vilodagar. Som sagt, det krävs mycket mer träning om man vill komma i form som nästan 30-åring. Hoppas ni får en fortsatt trevlig dag. Snart är det helg!

Kommunistidioten


Idag fick jag ett reklamblad från Kommunistidioten. Trodde att jag hade tydliggjort ganska bra på min dörr vad jag tycker om deras politiska skitsnack. Han förväntade sig inte att jag skulle vara hemma. Och definitivt inte att jag skulle storma ut ur min lägenhet, jaga honom nedför trappan, knyckla ihop reklambladet och kasta det på honom. Kan du inte läsa på dörren? Ingen kommunistisk propaganda! Då tyckte han att jag skulle skriva att jag inte ville ha politisk reklam på dörren. Det var det dummaste jag hört. Men tydligen måste man vara övertydlig för att få honom att förstå att kommunistpropaganda klassas som politisk reklam. Jag blev skogstokig men lyckades ändå på något vis behålla lugnet. Jag blir så i konfliktsituationer. Adrenalinet pumpar runt i kroppen och får mig att bli alldeles iskall. Egentligen ville jag ta alla hans reklamblad och köra upp dom långt någonstans men allt jag sa med behärskat lugn var: lär dig din egen politik, kommunistjävel! Jag hörde honom mumla idiot till mig medan jag stormade upp för trappan, men jag valde att inte bemöta det. Tyckte att jag klargjorde ganska bra vem som egentligen var den största idioten. Men för att han ska kunna förstå till nästa gång så satte jag upp ytterligare en lapp på dörren. Väljer han att ignorera den nästa gång förklarar jag krig. Jag tänker inte tolerera att han öser in en massa förolämpande kommunistpropaganda och tro att jag är dum i huvudet. För det är ju bara obildade idioter som köper den där skiten.

Ett vinnande koncept


Idag har jag verkligen inte gjort någonting. Förutom att tokstreama avsnitt från den nya serien the Vampire Diaries. Man fastnar lätt om man tittar flera timmar i sträck. Vad jag kan säga rent spontant om serien är att den känns som en solklar ripoff på Twilight-sagan. Eller om det är tvärtom. En till utseendet 17-årig snäll vampyr som klarar sig på djurblod som förälskar sig i en sockersöt 17-årig mänsklig flicka. De bor i en liten pittoresk stad som vampyren självklart har en historia med som går långt tillbaka. Deras känslor för varandra medför så klart problem som måste döljas för omvärlden, det vill säga deras klasskamrater på high school. Kasta in lite andra övernaturliga ingredienser såsom häxhokuspokus så har man en lagom blandning på ett vinnande koncept. Alla Twilight-fans blir säkert helt förälskade över en serie som påminner så mycket om Bella och Edwards tragiska romans. För mig känns det en aning obekvämt med så mycket likheter men ändå kan jag inte låta bli att titta. Hoppas dom lägger ner serien snart så den kan få ett avslut. Fast det är nog inte så troligt med tanke på att de bara är på första säsongen. Den här vampyrhysterin krämar verkligen ut den ena serien efter den andra.


Oroad


Jag fick besked för några dagar sedan att golvläggningen i min lägenhet kommer ske mellan vecka 9-14. Har inte fått exakt datum ännu utan det kommer aviseras några dagar före så jag hinner flytta möbler och dylikt. Vad jag är riktigt oroad för är att både min fjällenresa, födelsedagsfest och Djursholmsfest kan vara i farozonen. Eftersom jag har katter vill jag vara hemma när gubbarna springer ut och in i lägenheten då kissarna gärna ger sig ut på spontana upptäcksfärder i trapphuset. En gång höll Sigge på att smita in hos grannen ett par våningar upp. Sedan är han lite för smart för sitt eget bästa. Han har kommit på hur han ska öppna den tunga ytterdörren för att kunna ta en promenad i trappuppgången. Så det är extra viktigt att låsa dörren så fort man kommit in i lägenheten. Har tyvärr ingenstans att lämna bort dom.

Fjällenresan vore riktigt tråkigt att missa men hellre det än att ha en lägenhet som är upp och nedvänd när jag ska laga mat till min födelsedagsfest. Det går helt enkelt inte. Men inte sjutton brukar man lägga golv i anslutning till helgen? Det bästa vore ifall dom kunde komma vecka 9. Visserligen sitter jag hemma och tentapluggar men då är jag i alla fall hemma. Jag tror hela golvläggningen skulle ta runt tre dagar. Bor ju inte så stort men det är ändå sovrum, vardagsrum, hall och kök som ska få nya golv. Att flytta möbler kommer också bli ett gigantiskt projekt. Lilla Lull har inte hunnit bygga så mycket muskler än att hon kan lyfta alltför tunga soffor och bokhyllor. Tur att man har en stark pojkvän. Nej, nu ska jag gå och beställa lite sushi till lunch och fortsätta mysa i mina myskläder. Ikväll blir det pistolskytteträning! Tjoohoo!!!

Absolut ingenting


Sovmorgnar är ingenting för mig. Somnade tolv igår natt och vaknade klockan sex imorse men låg och drog mig till sju. Sen gick jag upp och nu sitter jag och mumsar på min frukost. Min träningsvärk är inte bättre men inte heller värre. Fick en otroligt skön massage av P och det hjälpte. Vill jag tro i alla fall. Han måste vara tidernas bästa massör. Wunderbar! Imorgon förmiddag är jag redo att ta mig an veckans första bodypumpträning.

Idag ska jag göra absolut ingenting. Bara njuta av min ledighet. Ingen träning what so ever. Det börjar äntligen gå åt rätt håll. Jag har känt att det varit på väg och nu lossnar det äntligen. Sakta men säkert klättrar jag nedåt på vågen. Min lilla bulle på magen är inte lika osmickrande. Röven och låren är dock lika gigantiska som förut men det släpper nog också allt eftersom. Det finns hopp ändå att jag kommer i mina sommarkläder.




[ Mina sommarshorts vill jag gärna komma i igen ]

Fruktansvärd träningsvärk


Jag har en sådan fruktansvärd träningsvärk från gårdagens träning. Två timmars senhård intensivträning. Värsta smärtan sitter i ryggen vilket tyder på att jag verkligen tog i för kung och fosterland på bodycombatpasset. Senaste gången jag hade en påtaglig träningsvärk i ryggen var när jag tränade thaiboxning och det var för en herrans massa år sen. Då fick jag ont i muskler jag inte ens visste fanns.

Eftersom jag känner att min kropp behöver vila får jag lov att kasta om min träning. Idag blir det lugn träning. En långpromenad på löpbandet samt 30 minuters core. Egentligen hade jag tänkt köra bodypump (gruppträning med skivstång) men eftersom jag har sådan värk tvivlar jag på att jag orkar lyfta de vikter jag vanligtvis brukar ha. Det känns bara som waste of time att träna om jag inte kan ge hundratio procent. Imorgon kör jag en välbehövd vilodag från både jobb och träning.

Uppdatering: Kom precis hem från gymmet. Det blev 15 minuter cykel, 30 minuter styrketräning samt 30 minuter core. Gjorde ett smart val att inte köra bodypump med min träningsvärk. Det är lättare att köra med maskiner än skivstång. Men på torsdag är det dags för skivstången i 55 minuter. Imorgon ska jag vila kropp och själ och lyxa till det lite med en sushilunch.

Bara en tidsfråga


Då var man uppe tidigt ännu en morgon. Jag är rätt trött. Ska bli skönt med en ledig dag imorgon. Sova ut. Det behövs. Börjar känna mig en aning snuvig. Det var väl bara en tidsfråga innan jag skulle åka på en förkylning. Hoppas den inte blir långvarig. Men än så länge är den under kontroll. Lite snuva har ingen dött av. Än så länge kan jag träna. Men sjukare har jag inte råd att bli. Nu ska jag försöka skaka liv i mig själv. Tjingeling!


Cynism


 

"Alla tjejer kostar att ligga med. Bara på olika sätt. Tid är också pengar."

 



Jag har härligt cyniska vänner. Men man får vara det ibland när livet kräver det. Cynism är underhållande och jag tycker om att bli road. Har märkt att jag inte har så många kvinnliga väninnor som är cyniska utan det tycks snarare vara en manlig egenskap. Måhända har vi olika sätt att uttrycka bitterhet på. Cynism är helt klart att föredra framför förnedrande gråtattacker. Synd att man inte kan välja.

Adrenalin


Jag var så förbannat grym idag. Vanligtvis brukar jag inte ge mig själv beröm för jag tycker det känns en aning förmätet. Men vilken start på veckan! Femton minuter uppvärmning på cykel, 30 minuter core, 55 minuter av det bästa bodycombatpasset i världshistorien med en asgrym instruktör och avslutningsvis en halvtimmes styrketräning. Gissa vem som kommer ha träningsvärk imorgon. Men det är så värt det. Sats har blivit som ett andra hem för mig. Alltid en perfekt start på veckan och en perfekt avslutning.

När jag lyckats nå min idealvikt kan jag definitivt säga att det inte varit en lätt match att gå ner i vikt. Jag är tacksam att jag "bara" har nio kilo att tappa för att nå min normalvikt. Herre jösses som jag svettades och slet idag. Trodde inte att jag hade det i mig längre men jag har överbevisat mig själv. Fy tusan så peppad jag är. Och jag vill bara ha mer och mer. Klockren start på min sjätte träningsvecka. Woohoooo!!!


Försvinn


Jag börjar känna hur huvudvärken sakta kommer smygandes. Försvinn! Jag ska iväg och träna snart.

 

Kvällens outfit




   [ Mina nya träningskläder från MissBella (storlek S) - sitter fantastiskt bra och supersköna ]

Hälsosamt beroende


Sitter och laddar med kolhydrater inför kvällens träningspass. Är sjukt taggad. Äntligen har jag lyckats bryta mitt dåliga mönster vad gäller soffliggandet. Idag är det min sjätte träningsveckan. Tänk att det kan ta så lång tid att komma in i rutinen. Fast efter flera månader utan kontinuerlig träning är det inte så konstigt att det tog sin lilla tid. Men när man väl hamnar där jag är nu känns allting så mycket bättre. Det har blivit som ett hälsosamt beroende.

Jag mår bra av träningen och jag orkar så mycket mer. Nu kan jag inte ens tänka mig vardagen utan träning. Jag har blivit mer medveten om mina matvanor. PT:n sa åt mig att äta var tredje timme, vilket kan vara ganska svårt när jag jobbar men försöker så gott det går att åtminstone få i mig en frukt. Idag blir det en kolhydratsboost före träningen så att jag orkar köra core och bodycombat.

Det är ett under att jag hållit mig frisk i sex veckor. (Ta i trä). Jag har varit livrädd att åka på någon långvarig förkylning. Det är jag väl fortfarande men är extremt noga med att klä på mig ordentligt och tvätta händerna så fort jag kommit hem. Kanske inbillar jag mig bara men träningen i sig kan ju ha någonting att göra med att jag håller mig frisk. Åtminstone bidrar det till min pigghet.




Sommartider


Jag vill ha sommar. Nu. Är så trött på vinter och kyla. Jag vill ha grillfester och solsken på gräsmattan utanför min lägenhet tillsammans med goda vänner. En kall öl och fantastiskt gott kött. Marinerade champinjoner och ugnstekta potatisklyftor. I matväg har vintern inte så mycket att komma med. Typiskt vintermat är ju ofta förknippat med julmat och det har man ju lagt bakom sig för länge sedan. Den här mellanperioden erbjuder inte så mycket. På sommaren finns färskpotatis och på hösten tar kantarellerna över i köket. Men den här tiden är helt värdelös. Då behöver man hitta på olika anledningar för att ha fest. Man behöver sätta lite guldkant på den annars så trista mattillvaron. 

Det bästa med att fylla år är inte att bli äldre. Födelsedagen ger mig en ursäkt att ställa till med ett stort kalas. För skulle jag inte fylla år vore det väldigt konstigt i mångas ögon att lägga så mycket tid och energi på en fest. Och jag betraktas redan som rätt konstig med all min nitiska planering. Den 25 februari (löningen) åker jag till Stockholm för att leta efter lite fler partygrejer. Hade tänkt prova på den där festbutiken som ska ligga någonstans på Sveavägen. Hur fanken tar man sig dit? Hötorget? Uppgång Tunnelgatan? Sen då? Inte vet jag hur man hittar dit. Eller är det meningen att man ska kunna gå dit från centralstationen? Nåväl, jag har ju ett par stycken jag kan ringa till om jag skulle gå vilse, vilket alltid tycks hända. Ska försöka klämma in en lunch med Stor samt träffa en väninna jag inte sett på år och dag.




[ Sommartider ]

En fantastisk vecka


Vilken härlig vecka det har varit! Imorgon är det måndag och en ny fantastisk vecka. Jag har verkligen kommit in i träningen eftersom jag längtar tills helgen är över för i veckorna finns det mycket mer pass att välja på. Morgondagen börjar med uppstigning klockan sex. Sedan jobbar jag fram till halv tre. Hinner hem och varva ner ett par timmar och få i mig lite mat innan gymmet. Klockan sex är det core och halv sju bodycombat med Sats gladaste instruktör. Life is great! Förövrigt är jag rätt trött nu. Slutade precis jobbet så jag ska sitta en liten stund framför dataskärmen och sedan ska jag krypa ner i sängen. Hoppas ni haft en underbar helg och att ni är lika peppade som jag inför en ny vecka.




[ Snart dags att sova ]

Miss Fitness


Jag är så förbaskat grym! Dagens bodycombat var hur kul som helst. Sprang på PT:n som frågade hur det gick för Miss Fitness. Hahaha. Jag är inte riktigt där ännu men fortsätter jag så här är jag snart redo för beachen. Nu har jag tränat regelbundet i fem veckor och störst skillnad känner jag på konditionen och uthålligheten. Viktmässigt har det inte skett några drastiska resultat men än så länge stör det mig inte det minsta. Viktigaste är ändå styrka och kondition. Nu sitter jag och eftersvettas. Ska snart hoppa in i duschen. Jobbar halv fem till nio ikväll.

 




Veckans träning

Måndag: Core 30 min, Bodycombat 55 min

Tisdag: Bodypump 55 min

Onsdag: Bodypump 55 min

Torsdag: Vilodag

Fredag: Vilodag

Lördag: Styrketräning & kondition 55 min

Söndag: Bodycombat 55 min



I did it again


Om en halvtimme drar jag till gymmet. Sitter och laddar till The King of Pop. Kan inte låta bli att dra på smilbanden när jag hör de första tonerna av låten Beat It. För några nätter sedan när jag sov hemma hos P hade jag tydligen börjat nynna på just den låten. Jag gör så ibland. Alltså sjunger i sömnen. Varje gång jag sover över hos kompisar som inte vet om mina nattliga små egenheter måste jag berätta att jag inte bara pratar i sömnen utan även sjunger. Men att börja nynna på Michael Jacksons bästa låt är faktiskt rätt coolt. Jag undrar bara vad som fick mig till att göra det. Tidigare samma morgon hade jag även imiterat P:s alarmsignal. I sömnen. Det kusligaste är dock fortfarande den gången då jag i sömnen satte mig rakt upp i sängen och började sjunga refrängen på Abbas låt One of Us. Jag sjunger faktiskt inte så bra. Att inte P blev vettskrämd utan bara började sjunga med kan jag inte förstå. Hade det varit omvända roller skulle jag blivit livrädd och säkerligen drämt en kudde i huvudet på honom. Återigen inser jag vilken tur jag har med en kille som står ut med alla mina konstigheter. Inte bara i vaket tillstånd.


Till mina rötter


När jag var i Indonesien för första gången sedan jag föddes var det som om någonting klickade i hjärtat på mig. Jag kände mig hel på ett sätt jag aldrig gjort förut. Försök föreställa dig känslan av att längta efter något hela livet och när du väl befinner dig där du alltid velat vara så sköljer ett obeskrivligt lugn över dig. När du sedan måste lämna detta bakom dig lämnar du samtidigt en liten bit av dig själv, tills nästa gång du kommer dit.

Jag vet inte när, jag vet bara att jag måste åka hem till mitt födelseland snart. Min längtan och saknad har legat som i en dvala i flera år men den har aldrig försvunnit. Nu börjar den sakta bubbla upp till ytan och jag blir nästan gråtfärdig av längtan. Den här gången vill jag åka till Bali. Jag vill skriva in mig på universitetet och lära mig indonesiska. Det lilla jag kunde har legat begravt så länge att jag inte vet om jag kan få tillbaka det igen. I alla fall inte här i Sverige.

Men det är inte lätt att bara åka iväg. Jag har ett liv här hemma som jag älskar. Juridikstudier som måste bli färdiga och sedan är det alltid dilemmat med pengar. Det är inte billigt att åka till andra sidan jorden. Att jobba och spara ihop pengar vore enkelt om jag inte pluggade på heltid. Studierna här i Sverige kommer först för det är där min framtid vilar. Men jag kommer inte överge mina planer på att åka hem. Till mina rötter.


Sluta känna efter


Tvätten är inlagd i maskinen och jag håller på att rippa hårdrocksmusik till min dator. Fick låna ännu fler cdskivor av P. Vi klev upp halv sju imorse. Det är skönt med tidiga morgnar. I dag är det ett extrainsatt träningspass på Sats klockan två. Bodycombat. Börjar inte jobba förrän halv fem så jag hinner precis med ett svettigt härligt pass. Det blir veckans femte och så här bra har träningen inte gått förut. Jag har flyt, ork och energi. Då är det lika bra att köra på. Innan jag började träna, före jul, fanns det inte ens på kartan att jag skulle orka träna och jobba samma dag men nu är det inga problem. Med lite planering kan man få så sjukt mycket gjort. Jag har slutat känna efter också. Det är det sämsta man kan göra efter ett arbetspass. Att känna efter om man är trött. Om man mycket hellre bara vill lägga sig hemma på soffan och bli fet. Nej tack. Det är slut med det nu.



[ Rock on! ]

Förälskad


Idag blev jag förälskad. I en sko. Ingenting jag har råd med att köpa nu men vem vet vad som sker i framtiden. När jag fått en sko på hjärnan kan jag inte släppa den. Min blygsamma inkomst från diverse små modelljobb har räckt till en och annan sko. Ganska många faktiskt men nu har jag ingen sådan extra inkomst. De flesta slantar jag tjänar ska gå till räkningar, mat och nödvändiga kläder. Trista grejer. Men jag ska fortsätta drömma och fantisera om att en dag kunna köpa dom. Är de inte något utav det vackraste ni sett? Vilka linjer! Vilken klack! Ett fantastiskt mästerverk! Jag älskar att vara kort. För då kan man köpa sådana här skönheter och bära dom utan att se ut som en övervuxen giraff.

Fröken Krulltott


De senaste dagarna har jag gjort ett litet hårexperiment. I vanliga fall vill jag ha så rakt hår som möjligt och använder plattången så gott som dagligen, men nu måste jag komma på ett sätt att få mitt hår så burrigt som möjligt inför rockfesten. Eftersom jag rakpermanentade håret när jag var i Indonesien och Thailand så kommer jag aldrig få tillbaka mitt riktiga hår som var tokkrullig men jag har lyckats få det lagom yvigt. Först tvättade jag håret och gjorde en inbakad fläta som jag sedan sov i. På morgonen när håret torkat lät jag flätan sitta i ytterligare ett dygn och sedan har jag bara låtit bli att plattånga det. Nu när jag släppt ut håret är det gigantiskt men ändå inte helt ostyrigt tack vare lockarna efter flätan. Mitt hår är till naturen väldigt tjockt och håller formen väldigt bra så jag kommer slippa ha i en massa miljöförstörande hårprodukter. Jag föddes hur som helst inte med det klassiska raka asiatiska håret. Det är inte så svårt att gissa vem jag ärvt det tjocka hårsvallet ifrån.




[ Mamma 18 år och jag 5 dagar gammal ]



[ Något sådant här hade jag tänkt mig till Rockfesten ]

Konsten att bli smal


Konsten att bli smal men ändå njuta av det goda. Så skulle jag beskriva min träningsteknik just nu. Obygdsjuristen (aka Knubb-Sebbe) frågade mig om jag höll på med någon tokig diet igen men jag berättade att jag gjorde det enda rätta om man vill gå ner i vikt. Träna! Jag kan inte klandra honom för att fråga eftersom han var med i svängen då jag praktiskt taget var anorektisk. Låg och tangerade på 42 kilo och då är man inte så stor vill jag lova. Obygdsjuristen var en av många vänner som hotade med att binda fast mig i en stol och tvångsmata mig med pizza och kebab. Det var väl för ungefär fem år sedan.

Tur att man skaffat sig lite vett och insett sanningen. Det finns inga sunda genvägar till en tränad figur. Det som krävs är en sund kost och en bra dos med motion. Att göra sig av med mer än vad man stoppar i sig. Eftersom jag legat på latsidan så länge krävs det extra mycket för min del. Det är bara att inse. Jag är inte längre i tidiga 20-årssåldern utan snarare i början på 30-årsåldern. Kroppen gör inte av med fett och kalorier lika snabbt som när man var yngre. Learn that the hard way.

Att stirra sig blind på vågen är något som kan göra en tokig och frustrerad. Jag väger mig lite då och då, mest för att kontrollera att jag inte har skenat iväg uppåt. Över 60-strecket vill jag definitivt inte hamna. Trots att min arbetskollega gav mig komplimanger och sa att jag passar i kurvor och vet hur jag ska klä mig när jag har dom vill jag ändå tajta upp rätt mycket runt röven och låren. Mina sommarklänningar hänger i garderoben och vill gärna få se solens ljus när vintern har försvunnit. Samma sak med mina bikinis. Men jag kan vara lugn. Fortsätter jag i samma tempo som jag gjort de senaste veckorna kommer resultatet komma. Kanske inte lika fort som jag önskar men huvudsaken är att ta sig dit. Sedan om det tar ett halvår eller ett år gör mig detsamma. När jag tänker efter borde det bara vara logiskt att det tar lite längre tid att gå ner 9 kg som det gjorde att gå upp. Så är det ju alltid.

Jag ska vara ärlig med er, kära läsare. Jag vantrivs faktiskt inte i min kropp, vilket är ett stort steg för min del. Tidigare hade jag stirrat mig blind på allt överflödigt fett och bara fått ångest men inte längre. Det handlar väl också om mognad antar jag. Visst kan jag titta längtansfullt på de mest vältränade små bruttorna som svassar omkring på gymmet i sina tajta träningsbyxor och visar upp sina rumpor av stål, det kommer jag nog aldrig ifrån. Skillnaden är att jag inte mår dåligt över att jag inte ser ut så där längre. Jag blir snarare peppad. Kan dom så kan jag. Sedan att jag hade Iron Maiden i hörlurarna gjorde också sitt. Fy satan vilken energi man får när man kör styrketräning till hårdrock. You should try it.

När börjar livet?


När börjar livet? Varje dag skulle jag vilja påstå. Kanske svårt att tro på det när dagarna endast tycks bestå av samma gamla rutiner som dagen före. Äta ordentligt, träna regelbundet, jobba lagom mycket och plugga tills ögonen blöder. Snöar man in sig på för mycket detaljer kan man missa hela sammanhanget. Att leva är att samla på sig livserfarenheter, hur obetydliga de än må kännas. Jag har erkänt att jag älska kontroll och planering, men jag har samtidigt accepterat att livet i sig består av ovisshet om framtiden. Det är just den insikten som gör livet spännande. Hade allting varit utstakat åt mig skulle jag sakta tyna bort av tristess.

Jag har drömmar som alla andra. Det finns mål som jag ännu inte nått och vägen dit har varit och kommer att vara kantad med utmaningar. Motgångar. Framgångar. Besvikelse. Ilska. Glädje. Det är bara några av nyckelorden. En sak är säker. Jag lever i nuet och älskar varje sekund. Har för länge sedan slutat åka en känslomässigt omogen berg- och-dalbana. För vissa tar åkturen aldrig slut om man inte stannar upp och verkligen frågar sig vad sjutton det är man söker. Att bryta sig ur ett destruktivt beteende innebär att ta sig själv i kragen och sluta ljuga för sig själv. Relationer är knepiga men de behöver inte vara det.

Och vad är det här med att folk tar för givet att man är sambo i min ålder? Varför ska man stressa fram något bara för att resten av världen ser ut på ett visst sätt? Jag älskar min lägenhet och mitt eget space. Därmed inte sagt att jag inte vill bli sambo, men just nu passar det inte. Det är lite lustigt det där egentligen, hur vissa saker blir mer accepterat när man närmar sig trettioårsåldern. Att flytta ihop ögonaböj eller skaffa barn efter ett par månader. Personligen tycker jag det är helt befängt. För man känner ju varandra inte bättre bara för att man är äldre. Men det är väl måhända det biologiska som tickar. Sen kan jag i och för sig köpa grejen att man är mer på det klara vad man vill ha ut av livet och är (förhoppningsvis) mer säker på vem man själv är. Träffar man då en partner som är på samma nivå så varför inte tuta och köra?

Dagens visdomsord får helt enkelt bli: skynda långsamt.


Ett brutalt uppvaknande


Jag brukar alltid vara den som sms:ar mina vänner tidigt på morgonen. Speciellt om de varit ute på galej kvällen innan. Men inatt mötte jag min överman. Jag undrar vad eller vem som gav Thaikocken den briljanta idén att ringa mig halv tre på morgonen. Alkohol, gissningsvis. Att jag skulle kliva upp kvart över sex imorse kunde han ju inte veta. Jag är inte arg. Bara smått road. Det var länge sedan man fick ett fyllesamtal. Kommer inte ihåg vad som sades, bara att jag egentligen fortfarande sov och mumlade fram något om att jag skulle upp och jobba. Nu förstår jag hur VD:n känner sig när jag skicka mina små dagen-efter-fyllan-sms.

Drömma bör man


Inatt drömde jag att jag stod framför kameran igen. Det var en härlig känsla. Men i verkligheten är det ungefär nio kilo kvar tills jag kan återuppta det intresset. Jag har berättat mitt dilemma för fotografer som hört av sig och villl plåta. Tur att det finns förstående fotografer. Känner man sig inte nöjd med sitt yttre kan det mycket lätt synas på bilderna. I alla fall för mig. Jag är nämligen helt värdelös på att ljuga. När jag nått mitt mål ska jag boka in ett par plåtningar. Fast det blir nog inte förrän mot sommaren. Vill definitivt jobba med Göran Magnusson igen. Glamourkungen. Vi har pratat lite innan jul om en speciell plåtning och den tänkte jag försöka styra upp när jag fått ordning på kilona. Faktiskt inte glamour denna gång utan någonting helt annat. Men jag tänker inte avslöja något förrän plåtningen är bokad. As soon as I'm back in shape.

Gott och blandat


Jag är så förbaskat lycklig just nu! Sitter och lyssnar igenom Rock the night - Europe. En samlingsskiva med deras bästa låtar. Lånade den och ett antal andra olika cd-skivor av P. Foo Fighters, Iron Maiden, Guns n Roses och Black Sabbath, bara för att nämna några. Vi var nere och rotade bland hans gamla grejer i barndomshemmet och fann en hel hög med gamla planscher som jag fått låna med mig. Det kommer bli så grymt att dekorera festlokalen med genuina hårdrocksplanscher på de största rockgrupperna någonsin.

Vi hann gå ut med vovvarna en sväng också. Så vansinnigt underhållande att se minstingen skutta omkring i snö som halvt om halvt begraver henne. Ibland skulle jag också vilja vara en hund. Eller kanske en katt. Nåväl, för tillfället trivs jag med att vara människa. Ska alldeles strax iväg till jobbet och förgylla tillvaron för mina medmänniskor. Sen blir det fredagsmys med mig själv och min partypärm. Fick in lite fler osningar från bland annat Butikschefen och hennes respektive. Ska pyssla lite mer. Ni andra som inte osat, gör det! Förvägra mig inte nöjet att sitta en fredagskväll med festpyssel. 


Våga vägra kö


Igår när jag satt på bussen hem till P fick jag flashbacks från min tid då jag precis börjat på juristutbildningen. Färden gick nämligen förbi Stockholms nation, aka Stocken, där kön ringlade sig runt huset i till synes all oändlighet. Är man inte särskilt bevandrad i studentlivet kanske man undrar vad det är för tokskallar som står ute i kylan en torsdagskväll. Men som gammal student vet man att varje torsdagkväll är det utgång på Stocken.

I Uppsala har vi nämligen ett antal nationer dit studenterna går för att supa sig redlöst berusade för en oerhört billig penning. Under det första året som student brukar många öka sitt alkoholintag med ungefär femhundra procent. Jag minns att under mina första terminer var jag ute så mycket att dörrvakten började kalla mig för partyprinsessan. Så här i efterhand kan jag egentligen inte förstå vad det var som lockade. 

En sak är säker. Jag har aldrig sett en sjukare kö än den jag såg igår utanför Stocken. Att man vill förnedra sig så mycket för lite billigare sprit övergår mitt förstånd. Med lite planering hade man säkert sluppit stå så länge. Jag vägrar stå i kö. Då går jag hellre dit tidigare, bokar bord eller ser till att stå på gästlistan. Och finns inga av alternativen går jag någon annanstans. Kan för allt i världen inte förstå hur människan fungerar om man är villig att stå i kö i flera timmar för att komma in på ett ställe.

Det mest förnedrande jag sett var dock i Stockholm på ett av de hetare ställena kring Stureplan. Jag var på väg hem med några vänner och en av dom hade en annan vän inne på stället och vi gick dit för att säga hej och sedan fortsätta hemåt. Klockan var väl kanske runt tre och runt entrén trängdes festfolk som desperat ville in. Men de köade egentligen inte, utan stod mer i klungor och jag såg att de som blev insläppta blev utpekade, till synes lite på måfå. Det måste ändå vara höjden av förnedring. Här var det inte tal om ett kösystem utan man var helt utlämnad till vakternas välvilja. Oerhört pinsamt. Bara en idiot kan ju acceptera att bli behandlad på det sättet.

All work and no play


Om en timme sticker jag till jobbet. Slutar nio ikväll. Om det är någon som undrar varför jag sliter som ett djur så får ni vänta till april månad. Då kan jag avslöja vad jag behöver pengarna till. Som fattig student växer ju sedlar inte direkt på träd och har man en lite större utgift än annars gäller det att ligga steget före. Samtidigt kan man heller inte jobba hur mycket som helst, när som helst med tanke på att man är heltidsstudent. Åtta timmar om dagen ska egentligen gå åt till studier men på helgerna kan man jobba järnet.

Jag har varit duktig och gjort matlåda till jobbet. Sallad och fläskkött med fisksås, chili, vitlök och koriander. Dag nummer två på nyttighetsdieten. Eller jag ska inte använda ordet diet. Gillar inte det ordet. Snarare nyttighetskost. Ja, det låter mycket bättre. Imorgon ska jag ut till Sunnersta och umgås med vovvarna och ta en härlig långpromenad. Det får bli fredagens motion. Lördag och söndag är vigt åt gymmet. Jag känner mig verkligen glatt upprymd när jag tänker på motion och träning. Det är så det ska kännas!





[ En trött gammal bild på mig ]



[ Världens godaste och nyttigaste sallad ]

Jag älskar kontroll


Äntligen! Nu har jag full kontroll och ordning på ALLT till festen. Tidigare hade jag miljarder listor och lappar som låg i en enda stor hög men nu har jag suttit och sorterat in allting i min partypärm. Yes, jag har en partypärm. Flärpad och klar. Det är en mycket tillfredställande känsla att veta att i denna pärm har jag allt nödvändigt att komma ihåg för att festen ska bli lyckad. Bryr mig inte om att mina vänner skrattar åt hur knäpp jag är när det gäller allt detta planerande. Jag älskar kontroll! Och igår satt jag uppe till klockan sent och gjorde klart tio bordsplaceringskort. Nu väntar jag på fler osningar innan jag gör fler. Åh, det är så roligt med kalas! Mars månad kommer bli en fantastiskt härlig festmånad. Tror jag redan är uppbokad varje helg. Lite surt att jag missar fröken Lassbos 30-årsfest för den krockar med en annan bokning. Jag är redan uppbokad på ett stort kalas i Djursholm. En slags kombinationsfest för att fira ett bröllop och en 60-årsdag. Det ser jag fram emot väldigt mycket! Självklart har jag redan hittat den perfekta klänningen och matchande pumps. That's me.

Uppdatering: Min pojkväns kommentar när jag berättade att jag hade en partypärm var det förvånar mig inte det minsta. Tur att han står ut med min smått sjukliga besatthet i att ha ordning på saker och ting. Speciellt på sådant som kan komma till användning i framtiden och inte nödvändigtvis enbart för egen del. Har jag talat om för er att jag även har en bröllopspärm? Den får ni gärna låna om det skulle behövas. Jag berättar om den en annan dag. Det är aldrig bra att erkänna för mycket galenskap på en gång.





[ Partypärmen ]



[ Mina rocktatueringar - självklart fejk ]

Lycka


Igår kväll meddelande Angi mig att resultatet på tentan hade kommit upp på hemsidan. Med darrande fingrar skrev jag ivrigt in adressen och klickade mig fram. Skrollade ner till mitt kodnummer och upptäckte till min lättnad att jag hade klarat mig. Med bravur. Fantastiskt! Däremot inte lika stor överraskning som förra gången för det kändes som att jag hade gjort bra ifrån mig när jag lämnade in den senaste tentan. Det är ändå ett under att det gick så bra eftersom det handlade om allmän rättslära. Ett oerhört flummigt område. Over and done with. Skönt!

En tjockis funderar


Bara för att man är lite småfläskig behöver man inte nödvändigtvis gömma sin kropp under fula stora kläder. Jag har märkt att jag ofta gör det på gymmet och det stör mig faktiskt lite. Så här fungerar jag: känner jag mig snygg så blir jag automatiskt mycket piggare och kan hämta energi från mitt självförtroende. Känner jag mig däremot som en liten tjockis som helst av allt bara vill vara osynlig så kommer jag inte bli särskilt energisk. För att jag inte ska tappa lusten i framtiden har jag lagt in en beställning på en ursnygg vinröd mysdräkt som jag även tänkte ha på gymmet. Förhoppningsvis kommer jag i den och gör jag inte det får jag ha dräkten som ytterligare en morot till att tappa mina trivselkilon.




[ www.missbella.se ]

De...wait for it...nied!


Fick precis höra att en god vän till mig som bor ute i obygden avslutade sin dejt på rekordtid. Efter en halvtimme. Jag skrattade så jag fick ont i magen när jag hörde talas om det. Tydligen är fruntimren ute på landet inte särskilt talförda. Hon fick knappt fram ett ord och efter en halvtimme gav han upp och gick hem. Katastrof är väl ordet som summerar den dejten. Fast hela hans icke-exiterande lovelife verkar vara katastrof, men man kan inte vänta sig annat ute i urskogarna. Det är därför jag hela tiden lobbar för att han ska flytta in till storstaden men han envisas med att suga sig fast vid den lilla lantliga advokatbyrån ett tag till. Efter det sista fiaskot borde han på fullaste allvar överväga att säga upp sig. Nu kanske han ångrar att han tackade nej till Baker and f*ckin McKenzie när dom headhuntade honom.

Pistolproblem


Nu är jag tillbaka från träningen. Tiden går så fort när man har roligt och är fokuserad. Det gick bra. Jag är mycket nöjd med min prestation. Fick in tre klockrena träffar på åttan. Visst träffade jag tian på varje tavla men att träffa den en gång säger faktiskt inte så mycket, men att träffa samma ställe flera gånger innebär att man siktar med rätt teknik. Därför är jag oerhört tillfredställd med resultatet på åttan. Men satan vad pistolen kändes tung! Gissningsvis är det träningsvärken i armarna som är boven i det hela. Jag har aldrig tidigare haft bekymmer med pistolens vikt förut men den här gången kändes den minst fem gånger så tung. Mycket irriterande.

God planering


Om en timme ska jag iväg på pistolskytteträning. Idag har jag varit lugn och avslappnad hela dagen så det kommer nog gå grymt bra idag. Efter träningen ska jag hem och göra lite fler bordsplaceringskort. Fyra till för att vara exakt eftersom det var några fler personer som osade igår. Sådant uppskattas. Och jag ska ge en stående ovation och all min beundran till fröken Lassbo som var först av alla. Jag älskar människor som planerar i förväg och inte väntar till sista minuten. Vet man med sig att man med all säkerhet kommer komma på en fest om inget oförutsägbart dödsfall inträffar så kan man lika gärna osa så fort som möjligt. För då kan jag sprida ut pysslandet och slipper få allting de sista veckorna. Fast sedan har jag mig själv att skylla om jag tycker att det blir stressigt. Det var ju jag som bestämde mig för att åka med till fjällen helgen innan min fest. Med god planering och framförhållning kommer allting säkert att ordna sig.




[ Festpyssel och bordsplaceringskort - svart och silver ]

Vett och etikett


Applåder till mig. Jag har tränat tre dagar i sträck och imorgon är det vilodag. Lika bra det eftersom jag ska jobba mellan ett och nio. Kan vara skönt att rå om sig själv under förmiddagen. Det blev inte crosstraining när jag kom till gymmet i eftermiddags. Min träningsvärk ville inte det. Däremot körde jag powerwalk, rodd samt cykling som uppvärmning och efter det lite lätt styrketräning med fokus på överkroppen såsom axlar, rygg och biceps. Mycket bra!

För tillfället sitter jag och mumsar i mig lite vattenmelon. Är oerhört tacksam för att de cravings jag kände efter träningen idag inte innefattade cigaretter eller godis. Jag feströkte två cigaretter i lördags på Bella och Verners fest men jag har inte känt något akut rökbehov på månader. Min pojkvän är glad över det och jag är rätt nöjd själv faktiskt. Det bevisar att jag inte är helt sinnessvag i alla fall. Eller så har jag aldrig varit riktigt beroende av nikotinet. Kanske bara jag som trodde att jag var det.

Nu till någonting helt annat. Sprang på ett ex utanför gymmet idag. Jag gick och pratade i telefon med Rajsa vilket gav mig en helt legitim anledning att bara hälsa kort och fortsätta gå. Hur gör ni när ni träffar på era ex? Stannar ni och kallpratar om allt och ingenting? Låtsas ni som att det regnar och tittar åt ett annat håll? Eller gör ni som jag och bara hälsar så neutralt som möjligt för att sedan skynda vidare? Hade jag inte pratat i telefonen tror jag faktiskt att jag skulle handlat likadant. Skulle det ansetts oartigt? Vad finns det egentligen för vett och etikett-regler när man springer på sina före dettingar?

Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan av att låtsas som att det regnar, även fast jag med glädje kan göra så om det verkligen inte är någon jag vill träffa. Det finns till exempel personer som jag inte ens tycker är värda ett erkännande. Då väljer jag att behandla dom som luft. Men det är personer med riktigt dålig karma. Sån där karma som tycks sväva omkring personen som ett svart, tjockt och smutsigt moln. Usch. Psykopaten skulle jag till exempel aldrig någonsin hälsa på. Det är väl den enda vett och etikett-regeln som jag har, att aldrig hälsa på sinnessjuka idioter. En ganska bra regel om jag får säga det själv.

Men de snälla och oskyldiga föredettingarna kan man faktiskt hälsa på tycker jag. Att inte göra det tycker jag vore oförskämt och arrogant. Sen beror det lite på omständigheterna också. Skulle man hamna bredvid varandra på en öde perrong i väntan på tåget vore det bara fånigt att inte byta ett par ord med varandra. Det hände mig i somras. True story. Men är man med sina vänner och exet med sina räcker det kanske bara med en liten nick för att erkänna att man sett varandra men absolut inte har intresse av att konversera.

För en gång skull känns det skönt att inte ha någon vansinnig föredetta kille efter sig som skapar oordning i min annars så perfekta tillvaro. Nej, men skämt å sido. Jag är förbaskat glad att det inte längre finns några spöken att vara rädd för längre. Det är oerhört skönt att rensa ut garderoben på dumskallar och skelett. You should try it. Befriande känsla. Sen är jag inte samma handlingsförlamade lilla flicka som jag en gång i tiden var. En sådan insikt gör ganska mycket för självkänslan. Och ett sunt förhållande med en underbar kille förstås. Jag är fortfarande äckligt kär. Hade jag inte varit mig själv utan någon ensam och bitter singeltjej skulle jag velat slå mig själv i skallen, så äckligt kär är jag.

Bara en tidsfråga


Alla tycks bli sjuka, antingen i livslånga förkylningar eller influensa. Jag börjar bli nervös. Det är väl bara en tidsfråga innan jag åker på något och då lär jag väl dö på kuppen. Men inte nu tack. Nu har jag ju kommit igång med träningen, har ett jobb att tänka på och juridiska klurigheter att lösa. Tentan är inte förrän i juni men det är så sjukt mycket att läsa in. Sen är det en massa festligheter som närmar sig och det är nödvändigt att planera flera månader i förväg för att allt ska klaffa. Vet jag med mig att jag åker bort, till exempel till fjällen veckan före min födelsedagsfest, så måste jag fixa i ordning det mesta inför festen och samtidigt se till att jag pluggar in tillräckligt mycket så att jag har råd att vara borta fyra dagar för att bara ha kul. Tur att man älskar att planera och är så sjuhelsikes bra på det.


Fantastiskt lyxigt


Det känns så fantastiskt lyxigt att vara ledig idag. Min enda lediga dag på hela veckan. Ska alldeles strax avnjuta en härligt nyttig middag bestående av kyckling och sallad. Försöker dra ner på kolhydraterna den här veckan för att på lång sikt kunna minska kolhydratsintaget för hela min kost. Åtminstone när jag försöker gå ner i vikt. Väljer hellre att äta kolydrater vid lite mer speciella tillfällen. Som till exempel Alla hjärtans dag. Då ska jag och älskling laga en supergod middag med musslor och vitt vin. Skaldjursafton. Och till det krävs det ju baguette av något slag. Gärna vitlök. Massa kolhydrater. Jag har redan varit nere på affären och beställt ett kilo blåmusslor som jag ska hämta ut nästa lördag. Ville boka i förväg så att jag är säker på att få. Man vet ju aldrig. Kanske är fler kärleksfulla par i Upsala som beslutar sig för att laga musslor.


Jag saknar det


Jag känner mig ibland smått deprimerad. Saknar modellplåtningarna. Som f*n. Gick igenom lite gamla bilder och jag får värsta lyckoruset när jag tänker på hur kul man har det och vilka härliga människor man träffar, som alla har samma intresse. Självklart har man mött idioter, men som tur var behöver man faktiskt inte jobba med dom. Härmed lovar och svär jag att återuppta modellandet den dagen jag kan känna mig bekväm framför kameran igen. Det vill säga när mina överflödiga kärlekskilon försvunnit. Bjussar på lite olika bilder som alltid får mig att skratta och le. Nostalgi!



 



[ En av de bästa närbilderna på mig ]



[ Backstage - min andra bikiniplåtning hos Rolfsson ]



[ Jag och fröken Väisänen på en fototräff i Uppsala ]



[ Går modevisning för Forumgallerian - Jeppe och jag backstage ]


Pysselkväll


Jag har gjort klart tre bordsplaceringskort idag. Älskar verkligen att pyssla! Att jag orkar. Men sån är jag. Får liksom en kick av att sitta och klippa, klistra och designa roliga festgrejer. Fast jag gör bara kort till dom som jag verkligen säkert vet kommer komma eftersom det ligger lite jobb bakom. Det kommer bli ett sant nöje att dekorera festlokalen. Väntar på en leverans till dukningen. Man kan verkligen hitta klockrena saker på internet. Men jag kommer ändå åka till Stockholm den här månaden och besöka Partystore. Man kan aldrig få för mycket festdekorationer.

Vimmel


Lite fler vimmelbilder från Sthlm

[ Fotograf L.K ]



[ Love U ]



[ På East ]



[ Drinkar på Pure med underbara tjejer ]


Det gick bra att jobba kvällspasset. Imorgon har jag min enda lediga dag på hela veckan. Annars är det jobb, träning och plugg som gäller. Non stop. Såg att det skulle bli snöstorm igen. Det tycks vara standardvädret varje gång jag är ledig. Jag och P tänkte ta en härlig och välbehövd sovmorgon tillsammans. Jag må vara hurtig som klev upp strax innan sex för att köra ett träningspass på gymmet, men addera lite jobb på det så känns det ganska knäckande så här på kvällskvisten. Behöver verkligen min skönhetssömn. Så skulle jag gissa på när jag kliver upp imorgon blir det nog halv åtta. På sin höjd allra senast klockan åtta. Man kan ju inte sova bort hela dagen heller. Någon måtta får det vara. Börjar känna hur träningsvärken kryper sig på så imorgon blir det bara crosstraining på gymmet. Resten av musklerna behöver vila. Och på kvällen blir det pistolskytteträning. Tjoho!


 

Lämplig outfit


Måhända är det inte så svårt för killar att verkligen spöka ut sig till wannabe-metalrockers på min födelsedagsfest. Tänk massa läder och nitar och osmakligt tajta läderbyxor. Eventuellt bar överkropp och en herrans massa fejktatueringar samt självfallet en gigantiskt ful peruk om man inte råkar ha ett naturligt 80-talspuffigt hårsvall redan från början. (Jag kan tipsa om att de har hårdrocksperuker i Uppsala på butiken Partaj för endast 129 kr). För den fantasilöse kan man dra på sig någon gammal sliten rock-tshirt och slitna jeans.   men frågan är hur vi tjejer ska se ut? Har fått förfrågningar om lämplig outfit och vad ska man säga?

När det handlar om rock gäller väl snarare regeln att allt som är olämpligt är rätt klädsel.
Det finns alltså med andra ord inget som heter för kort eller för urringat eller för mycket läder. Tror bestämt att det går att få tag i väldigt olämpliga lädertights på mainstreambutiken Gina Tricot. Själv har jag ögonen för butiken Carlings där det går att hitta riktigt schyssta rockkläder för både tjejer och killar och det går faktiskt att använda vid andra tillfällen. Det var där jag köpte min jeanskjol. Det enda som fattas är nätstrumpbyxor och någon slags tanktop. Att visa armarna är ett måste eftersom jag alldeles nyligen införskaffat tatueringar. Sedan måste jag få tag i lite schyssta accessoarer. Jag har inte riktigt bestämt mig än ifall jag ska köra på höga stövlar istället för mina lite mer rockiga pumps. Eller så kör jag ombyte.

Ser fram emot att få se mina vänner spöka ut sig. Vissa är exceptionellt bra på det. Även i år kommer det delas ut pris för bästa manliga respektive kvinnliga hårdrocksutklädnad. Var och kikade på priser idag och jag tror mig funnit de perfekta priserna. Jag skäms inte för fem öre att jag började planera tre månader i förväg. Tiden har rusat iväg och hade det inte varit för alla mina listor hade jag suttit där utan en aning om var jag skulle börjat. Alla inbjudningar är skickade och jag har räknat till 50 personer på gästlistan. Sedan hoppas jag med minst en tredjedels bortfall eftersom lokalen endast tar 40 middagsgäster.

Jag hade självklart kunnat bjuda fler om lokalen varit större och ifall jag kunnat klona mig själv några gånger men 40 personer är vad jag vågar försöka ta mig an vad gäller maten. Så gästlistan är tyvärr full för tillfället och inga fler middagsgäster kommer kunna läggas till efter den femte mars. Ska sitta med bordsplaceringskort och av erfarenhet tar det lite tid att göra och när väl själva bordsplaceringen är gjord blir jag aldrig särskilt nådig om det blir ändringar. Men det löser sig nog. Tänkte köra på långbord och sen vid tävlingen får man dela upp folket på något vis.

Nej, nu ska jag äta lunch. Chipp!

Avslöjandet


Kommer ni ihåg att Slaktarn hade en hemlighet som skulle avslöjas på festen i lördags? Min gissning var korrekt. Han ska åka utrikes. Hans jobb har skickat honom till andra sidan jorden. Snyft. Fast jag ska inte gnälla. Det känns nog tyngre för hans förtjusande flickvän som jag fick äran att träffa för första gången på festen. Men även om han kommer vara saknad så är det ju förbaskat kul för honom. I två månader ska han bo i the United States of America och om jag minns rätt så åkte han igår. Det är oerhört roligt när det går bra för ens vänner. Att glädjas åt andras lycka är bra mycket bättre än att glädjas åt andras olycka. Om det nu inte råkar vara en person med dålig karma. Då är det faktiskt helt okej att känna skadeglädje.

Eftersom datumet för hans utlandsresa blev bestämt i all hast så var han tvungen att flytta fram sin fest och det var en hel del som inte kunde komma på så kort varsel. Jag har lovat honom att ifall han vill så kan jag anordna en välkommen-hem-fest, med USA-tema förstås. Mitt huvud är fullt av idéer. Fast först och främst ska jag fokusera på min egen temafest. Har jag talat om för er att jag älskar att anordna fester? Jag misstänker att det upprepats ett antal gånger. Tänk om man kunde kombinera ett yrke som jurist/festanordnare/caterer. Fast å andra sidan kanske det inte vore lika roligt att anordna fester eller laga mat om man måste göra det hela tiden. Nej, jag får hitta något juridiskt hållbart jobb och på fritiden ägna mig åt fester och matlagning.





[ Kan ni gissa var Slaktarn ska bosätta sig i två månader? ]

Rivstart


God morgon mina vänner. Vilken rivstart på veckan! Igår körde jag core och bodycombat med en av de bästa tränarna på Sats. I love it! Man blir så peppad när tränaren är ett enda stort och glatt energiknippe. Imorse stod larmet på tjugo i sex och halv sju befann jag mig på gymmet för att köra bodypump. Eftersom jag jobbar hela veckan måste jag planera in träningen för varje dag. Sedan är det bara att hålla sig till schemat. Och det har hitills gått alldeles utmärkt. Jag försöker bortse från att jag känner mig slutkörd efter ett arbetspass, går hem och varvar ner lagom mycket och sedan laddar jag upp batterierna inför träningspasset. Fast imorse blev det inte så mycket uppladdning. Jag halvsov fortfarande när jag var på väg till gymmet. Efter ungefär tio minuter in på passet började jag vakna till liv och nu är jag pigg och alert. Dags att äta frukost och ta en dusch.


A girls best friend


Jag gillar inte snö. I alla fall inte efter julen. Efter jul och nyår vill jag faktiskt att den ska smälta bort ögonaböj. Den största anledningen till mitt ogillande är att jag inte kan använda mina favoritskor. Eller det går väl om jag verkligen vill men att förfrysa tårna och halka på isfläckar är inte att föredra. Även fast jag inte kunnat använda mina älskade pumps på ett par månader så har det inte hindrat mig från att göra nya inköp. Alla ni som älskar pumps och riktigt höga klackar förstår min ångest över att inte kunna använda dom under vinterhalvåret. Så fort sommaren gör sitt intåg kommer jag vilja vara ute på galej var och varannan helg bara för att få använda skorna. Tänk att något så materiellt kan göra mig alldeles överlycklig. P bara skakar på huvudet, ler och säger men du har ju redan så många. Och jag vet. Det är överfullt i mina skohyllor och garderober men jag kan ändå aldrig sluta köpa skor. Jag håller inte med om att diamanter är en flickas bästa vän, utan skor. Definitivt skor!



Mina senaste skoinköp








Måndag hela veckan


Jag börjar ge upp hoppet om att någonsin få veta resultatet på den senaste tentan. Varför går det så segt? Det är frustrerande. Nåväl, den här veckan borde jag få veta. Hoppas jag. Så, hur har ni haft det? Personligen är jag rätt tacksam över att slussas ut i vardagen igen. Jag kan inte längre klaga över bristen på socialt liv för det har jag haft tio gånger om i helgen. Det jag däremot måste klaga över är mina usla träningsrutiner den senaste veckan. Blev bara två styrketräningspass och nästan ingen kondition. Inte bra för min viktnedgång. Det har gått en månad nu och tiden bara flyger iväg. Rätt som det är har sommaren kommit och då vill jag inte gå omkring med en tjockismage. Idag ska jag köra bodycombat på Sats klockan halv sju. Och inget ska få komma i vägen för det. Jag känner mig faktiskt ganska taggad.



[ Så här arg på sig själv är Lull för sin dåliga träning ]

Min profilbild

Sök i bloggen