Salsa & Bachata


Imorgon kväll är det jag med Amanuensen i släptåg som testar på salsa och bachata på Väderkvarnsgatan. Uppsala Danscenter har öppet hus hela veckan. När jag såg att det fanns bachata i programmet tvekade jag inte för en sekund. 50 kr för hela veckan kostar det. Rena fyndet. Kom och prova ni också! För program och tider kan ni klicka här.







[ Populäraste bachatavideon på Youtube - förstår varför ]

Lördagens program





[ Programblad för lördagens fest är färdiga ]

Tackar och bockar


Nu har lilla Lull äntligen landat i vardagen. När man uppnått en viss ålder krävs det nästan två dagar innan man återhämtat sig från helgens festligheter. Man är ju inte tjugo år längre. Men jag har totalt glömt bort att tacka en viss Charmknutte för en otroligt oförglömligt galen weekend. När hela gänget satt där i eftermiddagssolen och njöt av tystnaden kändes det precis som att vara på en liten minisemester. Så fantastiskt skönt. Sen drog Bosse igång musiken och Ön förvandlades till en enda stor fest. Det var en välbehövd resa det där och jag tackar och bockar att jag blev medbjuden.

VD:n hade rätt. Jag blev väl omhändertagen av hennes vänner. Fick ett sms ifrån henne imorse. Hon njuter av tillvaron i Thailand och längtar inte hem. Jag kan förstå henne. När man är hemma och känner kylan komma smygandes kan man inte bli annat än lite bitter. Men av egoistiska skäl längtar jag tills hon återvänder hem till kalla Sverige. En övernattning i Stockholm med lite utgång på det känns som ganska nära förestående så fort hon satt sin fot på svensk mark. Jag saknar dig, snygging!





[ Sveriges i särklass vackraste VD ]

Tålamod är en dygd


Hej hopp. Tänkte bara skriva ett litet inlägg till alla goa fotografer och modeller som är nyfikna på resultatet från min och Görans glamourplåtning. Det kommer. Ha tålamod. Och bilderna är verkligen riktigt grymma. En fröjd för alla glamourfans. Men för att stilla er nyfikenhet bjuder jag på en oretuscherad bild från vår strandplåtning. Jag lovar att hojta till när första sessan kommer på MB.


Fullspäckat


Måndag. Och jag har redan ett fullspäckat schema. Idag har man styrt upp lite räkningar. Trist men skönt när det är över. Blev inget jobb för mig idag men tur är väl det. När jag var på dagens spinning och corepass kände jag att helgens sömnbrist hade tagit ut sin rätt. Jag överlevde träningen men var inte i någon strålande form. Behöver röra på mig lite mer känner jag för att komma tillbaka. Det blir en powerwalk senare ikväll med Löparn. Nu har jag ungefär en timme på mig att varva ner och sedan är det dags för skytteträning. Missade förra gången eftersom jag var på sjukhuset och lämnade blod.

Det är mycket som ska göras inför festen på lördag. Måste dubbelkolla så jag har införskaffat allt i dekorationsväg, köpa det sista av alkoholen, hämta nyckel till festlokalen, testköra den lånade stereon och högtalarna, handla all mat till festen, baka pajer och tårtor, laga räk och laxsnittar, röra ihop aioli samt en romsås. Sist men inte minst måste jag hämta de beställda kräftorna och nybakade baguetterna, men det gör jag inte förrän på lördag eftermiddag så allt är färskt och fräscht lagom till festen. Sist men inte minst måste jag städa i min lägenhet eftersom det med största sannolikhet blir efterfest här. Men det får bli en grej man gör i sista stund så det inte hinner bli ostädat igen.

Mitt i alla festförberedelser har jag ett jobb att sköta. Samt daglig träning. Jag är tacksam att jag inte fixar fester på heltid. Skulle vara alldeles för mycket att tänka på hela tiden. Nu räcker det med mina tre årliga fester som även är perfekt utspridda på året. I mars är det min födelsedagsfest där jag alltid kör med olika teman, i början på september är min kräftskiva och sedan i början på december har jag min julfest. Som tur är kräver de olika festerna inte lika mycket jobb. Jag kör till exempel aldrig med bordsplacering på min kräftskiva utan det spar jag enbart till mina födelsedagsfester. Maten är mindre komplicerad att laga när det är kräftskiva och julfesten innebär inte så mycket dekorering eftersom jag redan har julpyntat min lägenhet från första advent. Hehe.

Man behöver lite roligt i vardagen, speciellt när det är mörkt, kallt och rått utomhus. En fest i goda vänners lag och god mat och dryck är sannerligen den rätta medicinen mot en höstdepression. Nej, nu ska jag styra upp lite andra saker här hemma. Ville bara få ur mig allt som ska göras. Nu behöver jag inte gå och tänka på det lika mycket när jag har det nerskrivet. Mycket bra tips om man känner sig stressad. Få ner det på papper eller dylikt och sedan låter du bli att stressa över det.




[ Min västerbottenpaj med räktopping - ska baka 3 stycken till festen ]

Projekt på modellfronten


Det har dykt upp lite nya och spännande projekt på modellfronten. Först har jag en plåtning med min allra första fotograf. Han kommer hit till Uppsala och plåtar mig den 10 september. On location-plåtning hemma hos Mooremodellen. Ska bli ruskigt kul och extra roligt att hon är med och coachar lite. Tänkte höra ifall hon kanske också är sugen på att köra en session. Det andra projektet är en kalender. Än så länge är det i planeringsstadiet men det vore så förbaskat grymt ifall det blev av. Får besked om några veckor vilka datum som skulle kunna bli aktuella för plåtning. Hur grymt vore det inte att plåtas tillsammans med exempelvis en sådan här skönhet:




Ett, två, tre, fanta å rosé


Sussilull har landat hemma i soffan efter en gaaaalet skön kräftskiva. Kvällen bjöd på allt från sillunch och snaps till bastu och bad. Jag lyckades alldeles utmärkt med att dokumentera hela kvällen och fick en fin liten samling på cirkus hundra bilder. Somliga kommer aldrig någonsin se dagens ljus, vilket jag tror Charmknutten, Bosse och Mäklarn är ganska tacksamma för. Men tro mig när jag säger det, så in i helskotta roligt och vilket toppengäng. Finns inget härligare än en samling goa människor som festar tillsammans. Självklart saknade jag VD:n men jag skålade för henne i tanken.






[ Bilkaravan till Ön - en nätt liten skara på 10 personer ]

 



[ Framme efter 1,5 timme - Bosse ser mäkta nöjd ut ]



[ Charmknuttens stuga - krypavstånd till vattnet och bastun ]



[ På klassisk Stureplansmanér sprutades denna flaska champagne över festdeltagarna - i bastun ]



[ Tre töser och sju killar - och alla höll en perfekt nivå hela kvällen ]



[ Bosse fixar med den imponerande ljudanläggningen - en eloge för grymt bra musik ]



[ Inspektion av den nybyggda bastun ]



[ Världens skönaste gäng jue! ]



[ Den första ölen - Mäklarn testar en ny frisyr ]



[ Strålande sol men kyliga vindar - det blev ingen klänning för mig ]



[ Sillunch och snaps - hörde jag skål? ]



[ Klart för start - kräftskivedags ]



[ Grabbarna mäter hästkrafter - eller nått ]



[ Det blå partiet - fr.v: Norrmannen, Fina Killen (FinaK) och Data ]



[ Fullt ös ]



[ Daddy och Lull njuter av den kalla sensommarkvällen ]



[ Utsikten från bastubryggan ]



[ Grabbarna kör första kvällsdoppet ]



[ Kvällens bild - fr.v: Charmknutten, Norrmannen, FinaK, Mäklarn, Data, Daddy och Bosse ]



[ Vad gör vi? Nu köööööör vi! ]



[ Efter 3,5 timmes bastubad är man inte så kaxig längre - dags för fyllekäk ]



[ Men Charmknutten håller låda ändå - en minut efteråt går han upp och däckar ]



[ Dagen efter - Mäklarn ligger fortfarande i sängen och påstår sig ha feber ]



[ Men nu är hela gänget på plats ]

Kvällens citat:

Flickan frågar pojkarna: Men hur går det? Får ni ligga eller vad händer?

Flickan säger: Jag har en arbetskollega som tycker om att älska med män.

Pojke svarar: Aha! En sl*na alltså!

Flickan säger till pojkarna: Kom alla mina små p*ttar!

Avslutningsvis ett litet klipp när Charmknutten och gänget försöker sjunga snapsvisor:

Club Can't Handle Me


Ursäkta om jag tjatar men kolla in denna cover då! Trumslagarkillen är ju hur grym som helst! Och ja, det är Tyler Ward som sjunger och lirar gitarr. Samma kille som gjort cover på Love the way you lie och Satellite. Youtuba för bövelen! Vilken multitalang han är. Kul att han klarat sig alldeles utmärkt på egen hand. American Idol sa att han inte var något dom letade efter när han sökte.


Knäskydd på - nu kör vi!


Nu är jag färdigpackad och fixad. Hämtning och avfärd från Uppsala om cirkus en timme. Har ni märkt att det blåser nordanvindar? Det märkte jag igår under HFD:s grillkväll som för övrigt blev mycket lyckad. Så i väskan ligger nu varma kläder och trängs med kvällens klädval, en somrigt blommig klänning. Hösten är snart här och termometern tänkte klättra ner till fem plusgrader ikväll enligt väderprognosen. Kusligt kallt ju.

Till Ön tar det ungefär 1,5 timme att köra från Uppsala. När vi kommer fram bjuder Charmknutten på sillunch och därefter blir det tydligen knäskydd på. Jag undrar hur jag kommer må vid den här tiden imorgon. Det kan ju sluta hur som helst det här. Nu när jag inte behöver bekymra mig om vikten så släpper jag hämningarna när helgen kommer. Har införskaffat en liten ginflaska och sex bacardi. Gin och tonic kan jag äntligen dricka med gott samvete. Göööött!





Som upplagt för mord


Ett gäng festglada ungdomar beger sig ut till Ön över en helg. Föga anar de att något ondskefullt härskar över Ön och det hus som de ska bo i. Mardrömmen börjar så fort de anlänt och det står klart för dom att det finns någon eller något som inte uppskattar deras vistelse och som gör allt för att få de oönskade besökarna att försvinna för gott...

Ovanstående skulle kunna vara taget från en hyrfilm i b-filmsklassen. Fast en läskig sådan. Ska jag vara helt ärlig så är det just ett sådant scenario som spelas upp i mitt huvud. Efter att ha googlat lite på Ön dit vi ska åka imorgon är jag övertygad om att det spökar där. Och inte så lite heller. Platsen har tydligen anor från flera tusen år tillbaka i tiden. Nu snackar vi inte bara om snälla spöken från Gustav Vasas tid, utan riktigt obehagliga spöken från stenåldern. Charmknutten gjorde inte saken bättre genom att upplysa mig om gravarna som finns bredvid huset. Om jag aldrig kommer hem igen kan ni räkna med att jag blivit mördad av en illasinnad ande från stenåldern.

För att göra mig själv bättre till mods räknar jag med att statistiken är på min sida. Det kommer vara ett fåtal tjejer och resten killar vilket förbättrar oddsen för överlevnad. Hade det bara varit ett gäng tjejer som skulle festa ute i skogen skulle vi varit döda innan ankomsten. I alla fall om man ska tro på skräckfilmsstatistiken. Det som försämrar oddsen är att det tydligen finns en bastu och en sjö alldeles i närheten som jag misstänker kommer utnyttjas. Detta innebär alltså att minst en person kommer bli instängd i bastun och koka ihjäl, en eller flera personer kommer drunkna i sjön och resten kommer bli jagade av en lieman genom skogen. Att alla kommer dricka alkohol förvärrar ju överlevnadschansen markant. Om nu inte herr lieman också tagit sig en liten hutt. Den här helgen kommer bli galen. Och jag hoppas att min livliga fantasi kommer att förbli en fantasi.


Bättre än originalet


Alltså, jag önskar nästan att denna version hade vunnit ESC. Lena var ju min favorit och hon kammade hem segern med låten Satellite, men den här covern är faktiskt snäppet bättre. Både sången och framförandet. För att inte tala om gitarrsolot. Tror inte att originalversionen har ett sådant solo. Here it goes:


Alla tiders fredagsnöje


God förmiddag kära läsare. Idag har jag lite att pyssla med. I skrivande stund tvättar jag. Efter lunch blir det en tur till bolaget för att inhandla morgondagens alkohol. Charmknutten tar med mig och ett härligt gäng till någon för mig obekant ö där vi är bjudna på kräftskiva. Härliga tider! Det blir årets andra skiva för mig. Och den tredje äger rum om lite drygt en vecka. Jag har beställt 350 färdigtinade kräftor från Ica så jag slipper oroa mig för förvaringen. Ska hämta dom nästa lördag. Däremot kom jag på att det kanske vore bra om man förbeställde baguetter. Av erfarenhet så vet jag att det inte brukar finnas särskilt mycket nybakat på en lördag. I alla fall inte tillräckligt för att mätta 35 personer. Jag gillar Ica Kvarnen. Priserna är rätt dyra men servicen är så otroligt bra. Så kräftor, bröd och lite annat som ska vara färskt handlar jag gärna lite dyrare. För övrig storhandling kan jag rekommendera Willys.

Fredagskvällen är uppbokad idag. HFD bjuder på grillkväll för alla hyresgäster och eftersom jag är med i styrelsen så blir det lite pyssel på eftermiddagen inför grillningen. Men det blir en lugn kväll för mig. Måste avhålla mig från att dricka alkohol två dagar i rad. Sådant strunt orkar jag inte hålla på med. En kväll max en gång i veckan är fullt tillräckligt. Nej, nu ska jag diska och dammsuga. Sen ska jag packa ihop lite grejer inför imorgon. Alla tiders fredagsnöje. Trevlig helg på er! Slänger väl in ett blogginlägg imorgon innan vi drar till ön. Tjingeling!




I'm loving it


Jag älskar zumba! Föga förvånande. Vilken tönt jag kommer bli. Åtta veckor i sträck kör dom zumba på Sats. Det var så galet roligt idag. Har nog aldrig varit med om att folk köar till ett pass. Och de söta receptionisterna var göööörsnygga i sina masker! Skulle nog våga påstå att passet kommer vara mycket populärt framgent. Och visst tusan fanns det en och annan pastell/neonfärgad träningsoutfit. Men det är härligt! Ska vara lite färgklickar i vardagen. När bachatalåten kom igång blev jag eld och lågor. Önskade att Amanuensen hade varit där. Han är ju kung på att dansa. Älskar att dansa med honom. Försökte dra med honom ikväll men han låg hemma och var opasslig. Lite för många öl igår kanske. Nej, nu var jag elak. Hihi. För övrigt var damerna så klart i majoritet ikväll. Det fanns tre dansanta män längst ner i hörnet. Zumbainstruktören outade dom lite fint under bachatan och tvingade upp dom på scen. Jag motstod lusten att dra ner en av killarna och köra bachata face to face. Nästa gång kanske. Hehe.




[ Så här borde dom se ut varje dag ju ]



[ Sats - mitt andra hem ]

Zumba för tusan!


Jag har länge känt en stark avsky till den vidrigt hurtiga reklamen för träningsformen Zumba. Den har visats konstant på tv under en mycket lång tid. Egentligen är det väl mest jag som avskyr reklamen och P brukar driva med mig när reklamen är på tv då han vet hur illa jag tycker om den. VD:n påstår däremot att Zumba är jätteroligt. Jag står alltså inför ett dilemma. När jag så fick höra att Sats köpt in konceptet bestämde jag mig. Jag kan ju inte låta bli att ge det en chans. Det är säkert asroligt. Jag hatar ju inte att dansa och salsamusik gör mig glad i själen. Så gott folk, om några timmar är det jag som skakar rumpa på Sats. Häng på vettja! En utvärdering av träningspasset kommer sen. Jag är mest nyfiken på ifall folket som medverkar kommer dra på sig neonfärgade träningskläder och visa magar, precis som dom gör i tv-reklamen.

Fantastiskt nöjd


Jag har jobbat mitt första arbetspass på läääänge. Skönt att aktivera sig. Det började inte bra för strax innan jag skulle till jobbet kraschade min Spotify av någon anledning och så gott som alla mina playlists försvann. Men nu har jag återskapat den viktigaste, nämligen playlist till kräftskivan. Och den nuvarande är nog snäppet vassare än den förra. Fantastiskt nöjd. Och för att jag inte ska bli galen av ilska igen har jag skrivit ner alla låtar på papper. Nu får det krascha hur mycket som helst.

Apropå nöjd så ser det ut som att jag har en ny plåtning på gång. En helt fantastisk sådan. Fotografen jag ska jobba med tog faktiskt mina allra första modellbilder någonsin. Då var jag väl sisådär 20-21 år gammal. Ska bli galet roligt. Vi tänkte oss sensuella underkläder och mycket glamour. Det blir här i Uppsala. Nu blir det till att gräva fram stayups, stumpebandshållare, korsetter och diverse ur min underklädesgarderob. Och självklart ska man matcha med några riktigt snygga pumps med minst 10 cm stilettklack. Grymt!


Kvällens outfit




[ På grund av ovädret fick det bli fulsnygga stövlar till min träningsoutfit ]

Jippie yeey


Jippie yeey! Idag kom min sminkväska på posten som jag glömde i Linköping. Äntligen kan jag känna mig som en människa igen. Fantastiskt. Fast det var inte så himla farligt att vara utan smink. Tydligen kan man vara söt utan smink. I alla fall vad jag hört. Nu ska jag snart göra mig klar för ett hårt träningspass på gymmet. Styrketräning, spinning och core. Tisdagar är riktigt tuffa. Men det är skönt att göra sig av med lite energi. Somliga därute borde också fokusera på att hitta något konstruktivt sätt att göra sig av med sin äckligt negativa energi. Oj! Förlåt. Använde jag lite för stora ord nu? Slå upp ordet konstruktivt. Jag kan tala om vad det inte betyder. Det betyder inte att gömma sig bakom en dator som en feg liten fluglort och skriva en massa larvigt trams. En endaste liten sketen regndroppe kan aldrig förstöra min klarblåa himmel. Jag fortsätter gå med huvudet högt som jag alltid gjort och njuter av mitt fantastiska liv medan du fortfarande krälar på marken i skiten. Ha!

Minnesvärda festligheter


I väntan på posten råkade jag fastna framför datorn. Som vanligt. Sitter och läser gamla inlägg från diverse roliga festligheter. Det är så roligt att gå tillbaka och minnas. Fast somliga saker kan man eller vill man inte minnas. Här kommer några väl valda citat från diverse festliga inlägg:

Djursholmsfesten: Taxiresan hem till Uppsala vill jag däremot bara radera ur mitt minne. Jag hade en Holmlundspåse där jag förvarade mina partyskor. När jag klev ur taxin var påsen oanvändbar.

Rockfesten: Efterrätten framkallade nästintill orgasmliknande upplevelser hos middagsgästerna.

Utgång på Flustret i Uppsala: Det är lustigt hur män utgår från att jag är från Thailand och tycks tro att bästa sättet att imponera på mig är att säga sawadee kap. Wow, du kan säga hej på ett språk som jag inte ens pratar. Grattis. Sawadee ka på dig med, gubbe!

Thaifest i Uppsala: På thaifester tycker man om ballader. Många ballader. Hade man satt på motsvarigheten till musik på en svensk fest skulle man bli utbuad. Men sångarens väldigt gälla och nasala ton gjorde så att man omöjligen kunde glida in i en efterfestliknande dvala.

Förfest hos Slaktarn: Förfesten var klockren med mycket internskämt och lagom bonniga tendenser. Men man kan inte förvänta sig annat med två grabbar från Värmlands djupa skogar och en sportfåne från Sälen.

Kungsholmarns kräftskiva: När man tycker det är alldeles för långt till toaletten dagen efter kan man oftast tolka det som ett tecken på att man blev en aning överförfriskad. Jag mår som ett rövhål.


Veganer & Blodgivning



Igår kväll gick jag och Amanuensen till Akademiska sjukhuset för att donera blod. Amanuensen är redan blodgivare och jag skulle bli det. Om mitt blod inte visar på några obskyra defekter. Det är lite läskigt det där, att få sitt blod testat. Tänk om det skulle visa sig att man har leukemi eller galna kosjukan. Man kan tydligen gå med det sistnämnda i flera år innan det bryter ut. Nåja, den dagen den sorgen. Fyra veckor skulle det ta tills jag får veta resultatet. Och vilken blodgrupp jag har. Det har jag alltid velat veta.

Jag tycker ni också ska fundera på att donera blod. De är otroligt vänliga på Blodcentralen och det är nästan som att komma till ett mysigt litet fik. Så fort jag klev in i väntrummet kände jag att jag hörde hemma där. Och för att ha extrem sjukhusångest är det ett ganska bra omdöme. Vill ni donera blod kan ni gå in här och läsa om öppettider och allt möjligt nödvändigt som ni kanske undrar över. Jag lovar er att ni inte kommer ångra er och ni kommer verkligen känna att ni gjort något som alla borde göra. Det behövs alltid nya blodgivare. Idag är det endast 3 % av Sveriges befolkning som donerar. Och det är inte tillräckligt. Det skulle behövas många fler.

Visste ni att dom tar nästan en halv liter blod varje gång man donerar? Det är faktiskt obehagligt mycket. Jag har tidigare velat bli blodgivare men då vägde jag för lite. Man måste väga minst 50 kg. Anledningen är att dom undersökt hur mycket blod det går att ta från en människa och de tar lika mycket blod från en person som väger 50 kg som en som väger 90 kg. Ligger jag under minimum så klarar kroppen inte av att bli tömd på en halv liter blod. Så den dagen jag ska ge blod måste jag väga minst 50 kg och ha vägt mig samma morgon utan kläder. Kan vara bra att veta.

Så nu undrar ni säkert hur jag gör med min träning. Ja, jag behöver inte tänka så mycket på själva viktnedgången längre. Det är faktiskt bättre att jag kan lämna blod och rädda liv än att gå ner fyra kilo. Min träning kommer helt enkelt bli mer fokuserad på att bygga muskler och förbättra konditionen än någonting annat. Och skulle jag gå ner under 50 kg får jag helt enkelt äta upp mig tills det är dags att lämna blod. Blod får man lämna en gång var tredje månad.

Att vara blodgivare innebär också att man måste tänka på vad man äter. Det är faktiskt någon annan som ska leva med mitt blod i sin kropp. Skum känsla. Har man till exempel för lite järn i blodet så får man inte lämna. Järn finns i bland annat kött och jag blev lite orolig där ett tag att jag kanske inte får i mig tillräckligt med järn. Jag äter ju helst kyckling, fisk och skaldjur. Och sedan alla sorters grönsaker. Men det var absolut inga problem. Järn finns så klart inte bara i kött.

Sjuksköterksan berättade att veganer ligger illa till när det gäller blodgivning. Det spelar ingen roll hur mycket dom än deklarerar att de minsann får i sig alla ämnen genom olika pillerintag och att det inte behövs någonting från djurriket, statistisken på Ackis har i alla fall visat att dom inte pallar att lämna blod mer än max en gång. Veganers blod är helt enkelt inte tillräckligt bra eftersom dom inte får i sig livsnödvändiga ämnen som krävs för att blodet ska kunna hålla tillräckligt bra kvalitet. Men de kanske inte bryr sig om att rädda människoliv utan bryr sig mer om djuren.

Veganer. Vad kan man säga om dom egentligen? De tillhör en otrevlig kategori av människor som anser sig vara lite bättre än alla andra. Den där välbekanta attityden av översitteri som med endast en blick klankar ner på alla andra människor som inte väljer att leva efter deras livsstil och inte delar deras åsikter. Men det är väl så vi fungerar, vi människor. Jag till exempel, anser mig vara så mycket mer intelligent och helt enkelt en bättre människa än en Livets Ord-anhängare. Jag kan faktiskt se ner på fanatiskt religiösa människor, sådana som tror utan att ifrågasätta. Som köper ett färdigt koncept med hull och hår och bemöter omvärlden med argumentet: det är Guds vilja. Eller som dödar och rättfärdigar det med religion. Jag tycker inte om religion. Religion är obehagligt. Den fördummar människan och får oss att sluta tänka självständigt och rationellt.





Fröken Tila Nguyen




[ Måhända ingen stor sångbegåvning men en grym modell är hon i alla fall - miss Tila Nguyen ]

Inte att leka med





[ Här är pumpsen jag hade på studioplåtningen - killerheels indeed ]



[ Skorna till utomhusplåtningen var heller inte att leka med ]

Vilket mästerverk





[ Snapshäften klara inför min skiva den 4:e september ]

Väntar med spänning


.... på min sminkväska som jag glömde i Linköping. Göran har skickat den på posten så den borde dyka upp i veckan. Hur klantig får man bli som glömmer något sådant väsentligt. Nåväl. Den är återfunnen i alla fall. Sedan glömde jag visst en bikinidel som vi hade till vår studioplåtning, men den får jag ta nästa gång vi plåtar. Apropå spänning så är det snart dags för pistolskytte. Måndagar är alltid lika underbara. Det låter kanske motsägelsefullt men att avfyra ett vapen under ett par timmar får mig att bli alldeles lugn och harmonisk.


 Uppdatering: Jag hoppar skyttet ikväll. Ska göra en annan sak som alla borde göra. Klicka här.




[ Jag är nästan försvinnande liten i jämförelse med de andra skyttarna ]

Rättsmedicinens underbara värld


Everything happens for a reason. Shake it off. Und so weiter. Med dessa visdomsord tar jag ett djupt andetag och förbereder mig mentalt för att kasta mig in i rättsmedicinens underbara värld. Jag måste faktiskt erkänna att det känns obeskrivligt skönt med en frisk fläkt. En ny utmaning som kräver spännande tankeverksamhet. Visserligen är höstens kurs anpassad för jurister men det blir ändå inte samma typ av press. En mindre tenta och en uppsats har jag att sätta tänderna i de närmaste månaderna. Rena barnleken om man jämför med vad jag annars är tvungen att genomlida. Rättsmedicin har jag alltid velat läsa men hade tänkt vänta tills efter min examen, men som jag alltid brukar säga: saker blir inte alltid som man tänkt sig.




10 kilos viktminskning


God morgon mina vänner. Måndag morgon. Ny vecka. Nya utmaningar. Jag ska alldeles strax iväg på ett spinningpass. Det kliar i kroppen på mig. Måste träna och få igång endorfinerna. Är så vansinnigt nöjd över att min kostomläggning och träning verkligen ger resultat. Nu har jag fått ordning på min hälsa och mina träningsrutiner. Och det har verkligen gett resultat. 10 kilos viktminskning på tre månader. Inte illa. Inte alls illa. Ynka fem kilo kvar och sedan har jag lyckats bli av med alla 15 kilo. Helt jäkla amazing! Och det kommer inte ens ta ett år. Jag är ett levande bevis på att om man bara ger sig faen på något så klarar man det. Sats och GI-mat är den perfekta kombinationen om man vill bli av med vikten och få en tränad kropp. I alla fall för mig.


Min första plåtning


Jag har haft min första glamourplåtning på över ett år. Göran Magnusson är och förblir kungen på glamour. Jag jobbade med honom för första gången förra sommaren och en av våra sessioner blev så bra att den åkte rakt upp till utställningen till MB. Den här gången hade jag ett specifikt önskemål. Jag har alltid velat plåta på hans snygga spegelgolv med rosa bakgrund. Med mig hade jag ett par riktigt häftiga rosa pumps som jag införskaffat för några månader sedan. 14 centimeters klackar med fyra centimeters platå. Det ni. På torsdagen anlände jag i Linköping halv elva och vi började nästan på en gång att plåta, fast i studio. Vädret var inte riktigt med oss den första dagen, men vi höll verkligen tummarna att fredagen skulle bjuda på bättre väder. Och vädergudarna log sannerligen mot oss.

Det tog ungefär en halvtimme innan jag blev varm i kläderna. Var en aning orolig för att jag skulle blivit alldeles för ringrostig under året som gått men har man en gång lärt sig cykla så glömmer man det inte. Däremot hade jag totalt gömt bort hur smärtsamt det kunde vara att posera. Särskilt när man inte gjort det på ett bra tag. Att lägga hela kroppstyngden på mina trötta stackars knän, posera på ett stenhårt spegelgolv och ändå lyckas få till ett obekymrat och snyggt ansikte är något utav det svåraste jag gjort i modellväg. Men när jag såg resultatet efteråt var det värt all smärta. Det ser inte svårt ut när man ser bilderna och det är just det man vill uppnå. Poserna ska se enkla ut och inte det minsta ansträngande, men den som inte försökt vet inte hur tufft det kan vara.

På fredagen vaknade jag med en intressant träningsvärk i ryggen. Det kändes att man verkligen hade jobbat hårt dagen innan. Till min och Görans stora förtjusning regnade det inte och medan vi packade ihop allt inför utomhusplåtningen blev det till och med soligt. Första stoppet blev på en äng. Där fick vi tampas med envisa getingar men det var bara att bita ihop och köra järnet. Jag fick några små hysteriska utbrott på de onda små insekterna men i det stora hela gick det riktigt bra. Det är ingen idé för mig att försöka beskriva hur gudomligt duktig Göran är med ljussättningen, det får räcka med att jag helt enkelt säger det. 

Klockan fyra var det dags för den sista plåtningen som skulle ske på en liten strand. Jag har länge velat ta häftiga strandbilder. Äntligen skulle det bli av. Och jag visste redan innan vi började att bilderna skulle bli topnotch. Plåtar man med Göran blir man aldrig besviken som modell. Jag hade packat ner en riktigt snygg bikini som jag fått efter en plåtning med bikinidesignern Anders Rolfsson. Hans bikinis är verkligen så förbaskat snygga! Han vet verkligen hur man lever upp till uttrycket less is more.

Efter att ha tampats med tusentals myggor, iskallt vatten och halvt förfrusna händer kunde jag efter några timmar ta en lång och välbehövlig dusch och verkligen känna mig galet nöjd över min första plåtning. Vi lyckades verkligen få till en blandad kompott av bilder. Allt från sportigt tuffa till sexigt snygga. Nu har jag fått runt 27 riktigt starka bilder. Kan knappt bärga mig tills jag får se det färdiga resultatet. Vi har redan börjar spåna på ytterligare en plåtning men inte förrän om cirkus tre månader. Än så länge avslöjas inga detaljer, men grymt kommer det bli.

Tack Göran för en otroligt lyckad "förstaplåtning"!


En ny utmaning


Jag har fått en ny pistol att skjuta in. Instruktören frågade på förra träningen vilken pistol jag hade tänkt införskaffa när jag får vapenlicens och jag har fortfarande siktet inställt på en Hämmerli X-esse. Om jag ska ha anatomisk kolv eller inte återstår att se. Men nu får jag alltså skjuta med just en sådan pistol utan anatomisk kolv. Den är så mycket lättare och smidigare än min förra, den gamla pickadollen från Dackefejden. Men det kändes lite väl saftigt att börja med fältskytte när man har ett sprillans nytt vapen. Jag hoppas på att få köra lite precisionsskytte imorgon. Det skulle behövas så jag hinner känna in mig på Hämmerlin. Gången innan dess kastades vi rakt in i militärsnabb efter nästan två månaders sommaruppehåll. Det var väldigt intressant. Nej, snabbskytte är nog inte min grej även fast det är en förbaskat rolig tävlingsgren.




[ Min gamla pickadoll ]



[ Den söta fina lilla Hämmerlin - mitt nya vapen ]



[ En gammal goding vi fick skjuta med förra terminen - jag ska ta revansch ]

Weekend i Enköping


Jag och P åkte hem till Butikschefens residens för lite grillning och socialt umgänge. Vi hälsar på varandra alldeles för lite, men så är det när man har olika liv. Skönt i alla fall att vi förstår varandra. Att hon jobbar och sliter och bollar med familjeliv, medan jag sliter ut mina  hjärnceller och rotar mig allt djupare i den akademiska världen. Men nu ska jag försöka jobba så mycket som möjligt innan plugget drar igång. Ska spara och slita ihop pengar för att kunna betala flygbiljetterna till Bali. Nöje får jag spara till helgerna. Apropå helg så drar jag iväg till någon obskyr ö tillsammans med Charmknutten och lite fler av VD:ns vänner på lördag. Kräftskiva på gång. Men VD:n var dessvärre tvungen att avvika och sviker oss för Thailand. 

Helgen efter ska jag anordna min kräftskiva för cirka 35 personer. Har inte riktigt klurat ut hur jag ska förvara alla kräftor men det löser sig nog. Hoppas jag. Att tina över 300 kräftor är inte riktigt en dans på rosor om man har ett pyttelitet kök som man måste använda. Men om jag klarat av att laga en gigantisk italiensk middagsbuffé till 30 pers så fixar jag det här. Lätt som en plätt. Förutom kräftorna ska jag sno ihop ett par pajer, snittar, sallad och två jordgubbs-och hallontårtor. Men allt kräftpynt och dekoration är inhandlat. Sånghäftena är klara och ska bara skrivas ut och häftas ihop, snapsen är klar (det blev åtta flaskor) och öl och vin ska inhandlas. Är vansinnigt glad över att så många av mina underbara vänner har möjlighet att närvara. Det finns verkligen ingenting härligare än att bjuda mina nära och kära på god mat och en hejdundrande fest.




[ Fiskarn och Snickarn ]



[ Fransyskan och Butikschefen ]



[ Snickarn roddar upp grillen ]



[ Butikschefen blandade en supergod cosmo till mig ]



[ Fiskarn gillar också cosmo ]



[ Butikschefen nallar somtam ]



[ Present från Butikschefen och Snickarn från deras Greklandresa ]



[ Bästa GI-maten: grillat och somtam ]



[ Beundrar den snygga altanen som Snickarn byggt ]



[ Jag äter lite kvällsvickning ]

Bakom kulisserna


 

 

Jag borde inte


Jag borde verkligen inte blogga så här sent och jag ska inte göra det heller. Särskilt inte när jag fortfarande är på paus. Mitt liv är dock inte på paus. Det är egentligen helt tvärtom. Men när jag har så mycket tankar som flyger omkring i huvudet så behöver jag tid att landa. Att sortera. Och sedan avgöra vad jag ska dela med mig. Det finns folk därute som tror sig känna mig bara för att dom läser min blogg. Bloggen är bara ett sätt för mig att skriva ner och ge uttryck för ett fåtal tankar och upplevelser. Tyvärr läser folk in alldeles för mycket i saker jag skriver. En del försöker läsa mellan raderna trots att det egentligen inte står någonting där. De försöker analysera mig. Döma mig. Kritisera mig. Utan att ens känna mig. Vilket avskyvärt beteende.

Min blogg är min dagbok. Men samtidigt är det en offentlig dagbok och jag väljer faktiskt vad jag delar med mig och vad jag håller för mig själv. Tänk på det en stund. Just nu händer så mycket att jag behöver tid att välja. Men det kliar i mina fingrar. Och ni förbaskade envisa bloggläsare insisterar ju på att ändå besöka min blogg trots att jag gick ut med en bloggpaus. Det är faktiskt ganska sött av er. Så jag ville bara säga hej. Vinka och säga att jag lever. Nu går jag på paus igen. Good bye. Love you guys. Och tummen ner för dömande, kritiserande bitterfåglar som lägger alldeles för mycket energi på att hitta fel hos andra istället för att se till sig själva. Jobba lite med självkänslan och fokusera på din egen lycka.

.....


~ FRÅN HELVETET TILL PARADISET ~

En liten bloggpaus.


 



[ Föredrar denna framför originalet - Rihanna är skit - acoustic is da shit ]

Fröken Fräsch


Så här fräsch och avslappnad ser jag ut efter ett supersvettigt pass på gymmet (se bilden). Pulsen har sjunkit till viloläge och jag gör inte längre några fula jag-kommer-dö-när-som-helst-för-det-här-träningspasset-är-så-jobbigt-miner. Styrketräning, spinning och core. Finfina grejer. Ni skulle sett hur mycket jag svettades. Det bara rann. Hur mycket jag än försöker koncentrera mig på en jämn och fin andning även under de tuffaste stunderna så kommer jag på mig själv med att glömma bort det lite titt som tätt, vilket resulterar i att jag efter ett tag flåsar som en gris på väg till slakt. Men konditionen blir bättre och bättre.

Jag är fortfarande inte i toppform. Behöver köra stenhårt någon månad till och sedan ska jag verkligen börja utmana mig själv. Det gäller att ta det i omgångar. Denna vecka har jag slopat bussen. Jag promenerar. Om det så är ut till IKEA eller hem till P. Så länge det inte regnar eller snöar och jag är vid god vigör så kör jag stenhårt på promenader. Har tappat räkningen men jag har definitivt gått många långa mil den här veckan. Så obeskrivligt härligt! Och i helgen ska jag få löpträna ute på landet.




God morgon







Efter-semestern-depression


Jag har drabbats av något som jag kommit att kalla för efter-semestern-depression. Det här håller inte. Jag måste bort. Iväg. Ut och resa. Bara dra dit hjärtat vill. Jag har bestämt mig. Nästa år från första juli till första augusti bosätter jag mig på Bali. Då kommer jag plugga indonesiska så jag kan kommunicera hjälpligt med mina landsmän. Har hittat en lägenhet som jag kan hyra för en mycket billig penning. Och det bästa av allt är att ägaren är svensk. Min svägerskas sambos pappa för att vara mer exakt. Hade det inte varit för den möjligheten skulle nog min Bali-resa aldrig blivit av. Jag är nämligen en person som knappt hittar i min egen bakgård, om jag nu skulle haft en.

Att bo själv i en lägenhet en månad på Bali är skrämmande, men det är en stor tröst att jag kan vända mig till en svensktalande person som jag kan kommunicera med. Framför allt som kan möta mig på flygplatsen. Innan detta år är slut ska flygbiljetter och boende vara betalt. Så är det bara. Den här resan kommer vara otroligt omvälvande för mig. På ett personligt plan. Jag har fortfarande issues med mitt ursprung. När jag åker tillbaka till Indonesien nästa år kommer det vara exakt fem år sedan som jag var där sist. Då var jag en helt annan människa än vad jag är nu, men känslorna för mitt födelseland är detsamma. Jag må vara svensk i sinnet men inte i hjärtat.

Det här kan vara min sista chans att göra en sådan betydelsefull resa. När jag är klar med min utbildning har jag inte tid för resor. Och jag har mycket annat som jag ska ta itu med på hemmaplan, något som jag inte kommer dela med er men som är avgörande för min framtid. Det kommer ta många år vilket innebär att jag inte har någon som helst möjlighet att göra någon längre resa. Det är nu eller aldrig.




[ Fotograf Johan Hartman ]

Mörbultad


God förmiddag. Jag fick lite reaktioner på gårdagens inlägg om överfallet. Alltså myggöverfallet. Inget riktigt överfall. Jag mår bra. Bara en aning myggbiten. Idag tog jag en annan väg hem från P. Blev inte biten en enda gång. Att börja dagen med en ordentlig powerwalk måste vara det bästa sättet för att få till en lyckad dag. Man kickar igång kroppen både fysiskt och psykiskt. Men vilken otrolig värk jag har i låren. Mina ben är riktigt härligt mörbultade. Träningsvärken är tydligen som värst två dagar efter ett tufft träningspass. Det kände jag verkligen under morgonpromenaden. 

Om man bortser från alla myggor så känns det verkligen befriande att motionera ute i naturen. Om det inte vore för alla getingar och myggor som förstör utomhusvistelser under sommarmånaderna skulle jag kunna vara ute dygnet runt. Det är faktiskt riktigt frustrerande om man vill ha picknick ute i det gröna och så måste man oroa sig för glupska envisa getingsvärmar. Nästa år önskar jag mig en svalare sommar. Tydligen ska getingarna inte tycka om när det är för kallt.






Överfallen


Jag var så arg när jag kom hem till P för en liten stund sedan. Hade jag vetat att jag skulle bli överfallen när jag powerwalkade längs ån skulle jag aldrig tagit den vägen. Jag var alldeles själv på den lilla mörka grusvägen och njöt över att äntligen kunna höra syrsor istället för bilar. Mina tankar har varit som ett enda virrvarr den här veckan och det var skönt att kunna få vara själv och diskutera med sig själv. Plötsligt hör jag ljudet. Jag vänder mig om men ser ingen bakom mig. Rycker på axlarna och fortsätter promenera i ett raskt tempo. Jag är alldeles varm och svettas ymmigt. Då hör jag det igen. Den här gången gick det inte att ta miste på varifrån det kom. Jag tittade över axeln och såg dom. Förbannade jävla blodsugare! Äckliga vidriga myggor som överfaller i flock. Jag var helt chanslös. Hade jag inte haft min tunga övernattningsväska skulle jag börjat springa lika fort som en gasell. Till en början gick jag fortare och viftade med armarna men jag blev inte kvitt dom. En hel jäkla svärm flög omkring ovanför mitt huvud och bara surrade. Det där fruktansvärda ljudet. Bzzzzzzzzzzz. Bzzzzzzzzzzz. Bzzzzzzzzzzzz.

Hela vägen längs ån är ungefär tre kilometer, kanske lite längre. När det var ungefär en kilometer kvar till P började jag springa. Trodde att myggorna skulle försvinna så fort jag kom in i bostadsområdet men tro det eller ej, jag blev faktiskt jagad ända in i trapphuset. Jag fumlade med nycklarna och kastade mig in och stängde dörren fort efter mig. Grannarna som satt på balkongen måste trott jag var helt galen. Eller så förstod dom av mitt svärande och viftande att jag blev jagad av myggor. Hur som haver, när jag stod i dörren och spanade efter mina förföljare så hörde jag det igen. Oljudet. En av dom hade lyckats smita in! Jag blev vansinnig. Skrek och slog omkring mig och till slut mosade jag det vidriga lilla krypet mot en fönsterruta. När jag såg det utsmetade blodet på rutan kände jag en inre frid. Dö din jävel! Dööööö!

Buss = lata människors transportmedel


Jag har träningsvärk. Så obeskrivligt skönt. I större delen av bägge låren samt rumpelistumpen. Idag har jag vilat från träningen. Viktig och välförtjänt vila. Apropå vila skulle jag kunna lägga mig ner och somna på stört men jag måste hålla mig vaken. Styrelsemöte om en halvtimme. Får hinka i mig kaffe för att hålla ögonen öppna och hjärnan alert. Efter mötet tänkte jag ta en avkopplande promenad hem till P. Det är slut på bussresor nu. Buss är bara för lata människor. Både min kondition och min plånbok mår bättre om jag slutar slösa pengar på idiotiska bussresor. Visst, han bor på en timmes promenadavstånd från mig, men det är ingenting. Så länge solen skiner och vädret är vackert är det snarare en fröjd att promenera längs med ån och komma bort från den värsta trafiken i stan. Jag har blivit tokig de senaste dagarna på allt folk och alla bilar. Jag vill bara ut på landet igen där jag hör absolut ingenting sånär som på fågelkvitter. Uppsala är en skitstad. Oväsen överallt.




[ En nygammal favorit som jag provade idag - tänkte ha den på lördagens kräftskiva ]



[ Sitter som ett ormskinn - ett par kilo minus och sen sitter den perfekt ]

Brown & White





[ Dagens outfit - sommarens solbränna i tydlig kontrast mot det vita ]

Inget att komma med


God morgon i stugorna. Äntligen tittar solen fram men jag får inte njuta särskilt mycket av det. Har haft tvättstuga hela morgonen. Sex maskiner efter semestern. Tråkgöra men det måste tas om hand. Rena kläder är ju alltid trevligt. Har inte så mycket mer att komma med just nu. Ville bara titta in och säga hej. Blir väl inte roligare än så här idag. Ikväll ska jag på styrelsemöte ett par timmar och sedan åker jag hem till P. Behöver kärlek och mys.




Back on track


Min kära blogg har inte blivit så frekvent uppdaterad på sista tiden. Ber om ursäkt för det men jag har lite annat att tänka på just nu. Samt att jag faktiskt ibland drabbas av total bloggtorka. Roligt att alla ni trogna läsare ändå hänger kvar. Tankarna finns där men de kommer liksom inte på pränt. Men när kvällen kommer släpper jag alla tankar och bekymmer och fokuserar helt och fullt på träningen. Idag har jag så gott som avverkat hela veckans träning på en kväll. Spinning, core, bodycombat och en kvällspromenad. Jag får så vansinnigt mycket lyckoadrenalin när jag svettas som en gris. Skönt att vara tillbaka i träningsrutinerna igen. Och jag har inte tappat stinget. Konditionen blir bara bättre och bättre. Snart är jag tillbaka i modellform. Tjoohoo! Nu ska jag dricka lite kvällste. Tjingeling.




Träning och kostbyte


Snart ska jag iväg och skjuta pistol. Tror ni jag kommer träffa tavlan? Man känner sig en aning ringrostig på skyttefronten efter sommaren, men det ska nog gå finfint. Jag kan alltid skylla på sommaruppehållet om det skulle gå åt skogen. Tur med vädret har jag också för nu har det slutat regna och åska. Ett tag funderade jag på att skippa skytteträningen för jag avskyr åska, men sedan insåg jag att jag kan inte mesa ur för lite åskknallar när jag vill lära mig behärska lite grövre vapen. De smäller ta mej tusan högre än den värsta åskan. Typ.

Spinningpasset vid lunchtid kickade verkligen igång mig. Skönt att det bara var en halvtimme för jag kände mig ändå lite seg efter semestern. Jag är nog inte den enda som känner så. Nu har jag i alla fall börjat med vardagsträningen och jag sätter även igång med att äta mer regelbundet och fler måltider. Måste erkänna att det varit många njutningsfulla snedsteg med både alkohol, bakverk och godis. Men det var det värt. Nu ska jag jobba vidare med vikten och konditionen. Mer än hälften avklarat.



[ Den smarriga marängbomben som Svägerskan bakade igår ... ]



[ ... har nu bytts till grillade tigerräkor, kokt broccoli och sallad ]

Back to Reality


Jahopp. Då sitter man här igen då. Hemma i lägenheten i Uppsala. Det är med blandade känslor som jag sitter här i min gamla soffa och bloggar. Missarna blev självklart otroligt glada igår över att jag var hemma och vi låg och gosade hela natten. Men känslomässigt vill jag nog fortfarande vara kvar i Paradiset en liten stund till. Men jag är inte den som gräver ner mig. Jag har redan handlat, ätit frukost, packat upp allt från semestern. Tvätta och dammsuga lägenheten får jag göra någon annan dag. Behöver landa lite till även fast jag insett att det går sjukt fort att komma in i vardagsrutinerna igen. Ska iväg på ett spinningpass och lite core om drygt en timme och det är faktiskt något jag sett fram emot de senaste dagarna. Det blev en väldans massa promenader under semestern och ett par joggingturer, men definitivt inte någon hårdträning. Min kropp skriker efter en ordentlig genomkörare. Och om några veckor ska jag iväg på en modellplåtning. Då vill man ju gärna hinna slanka till sig lite mer. Nu ska jag äta mellis. Hörs lite senare.



På återseende


Jag fick en sista solig dag igår under vår utflykt till Ulvsnäs säteri, ett gammalt familjegods som tidigare ägts av släkten Ribbing. Det var ruskigt spännande att se hur de nuvarande ägarna rustat upp stället. När man stod utanför godset kunde man nästan höra sorlet från societetsdamer och gentlemän. Kusligt romantiskt. Släkten Ribbing har innehaft Ulvsnäs sedan 1575 då man fick det som förläning av Johan III, men detta såldes sedan 1994 till en utomstående privatperson. Vi besökte även graven där P:s morfars morfars farfar ligger begravd, född 1789. Porträtt på hans släktingar hänger nu i Stora Huset.

På eftermiddagen fick vi besök av några vänner till P. De hade med sig världens coolaste lilla dvärgspets vid namn Lennart. Sötare pälsboll får man leta efter. Men whippet är nog fortfarande min favorithund. I alla fall om vi i framtiden överväger att skaffa hund. Det är liksom lite mer att ta på. Lite mer hund. Och de springer galet fort. Jag har för övrigt blivit helt van vid fästingar. Inte för att jag själv haft minst tre stycken krälandes på mig utan för att det varit en hel del fästingplock på hundarna. Lilla söta pudeltösen har säkert haft minst 20 stycken och hälften av dom har P plockat bort. Det är äckliga små kryp det där. Ganska vidrigt att se hur de kört in munnen i huden medan de små insektsbenen sprattlar. Urk.

Idag åker vi hem till Uppsala. Semestern är slut för i år och nästa långhelg här blir nog inte förrän vid jul. Men nästa helg åker jag ner igen för då är det den årliga kräftskivan här i Paradiset. Den får man absolut inte missa. I år hinner jag dock inte vara med och fiska kräftorna men det kommer fler tillfällen. Förra året var jag med och det var en upplevelse vill jag lova. Vädret här ute i de östgötska skogarna är grått och trist. Det var eventuellt tal om att köra en sista kantarellräd men vi får se om det hinns med. Alltid lika vemodigt att åka hem efter en välbehövd semester.

Nu ska jag packa ihop det sista. På återseende.



[ P:s morfars morfars farfar ]



[ Ulfsnäs af ätten Ribbing ]



[ Pudeltösen vilar gärna i knät ]



[ Lennart ]



[ Fästingar som P plockat från pudeltösen ]



[ På återseende ]


Den sista dagen





[ Dags för allra sista dagen på semestern ]

Min nya kärlek


Kära blogg. Idag insåg jag att jag blivit totalförälskad i gamla och genuina antikaffärer. Det är helt otroligt vad mycket vackra ting man kan hitta. Jag är helt tagen av den lantliga stilen och här i Paradiset har jag upptäckt kärleken för det gamla och rustika. I förmiddags for jag med Svägerskan och hennes man till Tranås för att köra en sista stadtbummel innan vi åker härifrån på söndag. Jag fyndade en otroligt vacker ljushållare som gick i exakt samma färg som sekretären jag köpte till mitt och P:s rum. Sedan hittade jag en vacker liten blåvit vas att ha i fönstret. Det är tråkigt att jag själv inte bor i en mer gammaldags lägenhet hemma i Uppsala. Jag skulle vilja köpa hur mycket antikviteter som helst men jag har ingenstans att förvara dom.

Vi har vansinnigt roligt tillsammans, jag och Svägerskan och hennes karl. Kanske för att vi är i samma ålder. Hennes sambo är lika gammal som jag och Svägerskan är bara ett år äldre. Visste ni att jag och hon dansade balett tillsammans när jag var kanske inte mer än fyra eller fem år gammal. P upptäckte sin syster när jag visade ett gammalt balettfoto. Och nu, 23 år senare, har vi återförenats. Jag tänkte lite på det när hon frågade om jag hade lust att testa på jazzdans igen. Jag är ju gammal jazzdansare i grunden men har inte stått i en danslokal på flera år. Tyvärr krockade hennes dansträning med mitt pistolskytte. Fast öppet hus tänkte jag i alla fall gå med på. Vore ju rätt roligt att stå i samma lokal som vi en gång stått i när vi inte hade den blekaste aning om att jag i framtiden skulle bli tillsammans med hennes storebror.

Så skriver jag snart det sista inlägget från min semester. Sorgligt. Vemodigt. Och alldeles fruktansvärt. Men vi har i alla fall ätit en hejdundrande sista middag här uppe i huset. Thaimat of course. Imorgon blir det utflykt till ett gods som tidigare ägdes av P:s familj. Det är helt otroligt. Hela hans släkthistoria är som en Harlequinroman med adelssläkt, lycklig kärlek och intriger. Hans morfars mor var av släkten Ribbing och presenterades vid hovet. Troligtvis hoppades man att hon skulle hitta kärlek i en likasinnad men föll för en prost som var 13 år äldre. Han i sin tur var redan förlovad med en danska men bröt förlovningen för att kunna gifta sig med sin kärlek. Och äktenskapet mellan fröken Ribbing och Prosten ska ha varit mycket lyckligt.

Jag kan sitta och lyssna på P:s morbror i timmar när han berättar alla historier om hur Paradiset slutligen kom i deras ägor någon gång i mitten på 1800-talet. Gården har varit bebodd sedan 1500-talet och det finns så mycket historia att jag inte kan bli annat än överväldigad varje gång jag kommer hit. Den historia som jag tycker är riktigt häftig är när P berättade att hans syster hade hittat ett litet mynt från 1634 när hon lekte i sandlådan framför Stora Huset. Fattar ni hur galet det är?! Och förra sommaren fick jag höra att någonstans bland flera hundra år gamla dokument ska det finnas ett brev från den dåvarande kungen. Ägorna är verkligen ett historiskt arv och sannerligen ett paradis för en historieälskare som jag. Ser fram emot morgondagens äventyr. Sista dagen i Paradiset.




[ Döm min förvåning när jag hittade den här lilla indonesiska dansfiguren i antikaffären ]



[ Hittaden en gigantisk matchande rosa Barbapappa på Åhléns ]



[ Coolingen ]



[ Ännu en cooling ]



[ Thaimat i mängder ]



[ Dagens inköp ]



[ Stenen med tryck på är dock inköpt i en modern inredningsbutik ]

Det vankas kräftor


De senaste dagarna har det så sakteligen börjat trilla in osningar till årets kräftskiva. Härligt! Sista svarsdagen är om 10 dagar. Jag har redan börjat köpa på mig kräftdekoration eftersom jag lärde mig från förra året att det kan råda viss brist på pyntet när augusti månad lider mot sitt slut. Det stör mig fortfarande att somliga tror att kräftskivor endast ska hållas i augusti. Det är faktiskt under sensommaren OCH hösten som man kan ha kräftkalas. Min fest är den 4:e september. Jag hoppas verkligen att det finns tillräckligt med bra och goda kräftor att köpa och att man kan få tag på dillkronor.

Ska börja ta tag i snapshäftet strax. Ingen skiva utan nubbevisor! Det är en konst att fixat till ett sånghäfte. Funderar allvarligt på att utse en sånganförare. Somliga gäster är ovana vid att sjunga nubbevisor och är endast bekant med, om ens det, Helan går. Folk som är lite mer insatta i svenska traditioner är så gott som proffs på alla möjliga visor. Det gäller att hitta en balans så att alla kan vara med. Knepigt. Men jag ska ta hjälp av P och min svärfar. De har koll på riktigt bra visor.

Måste ta mig en tur till Stockholm för att besöka Party Store på Sveavägen. Det får bli nästa vecka. Mycket annat som måste inhandlas där. Bordsdukar, hattar, tallrikar och kanske lite mer kräftpynt. Och självklart vinglas, ölglas och nubbeglas. Ska bli så fantastiskt roligt att arrangera den här festen och bjuda nära och kära på ett hejdundrande kalas. Och det är ju så förbaskat gott med skaldjur och alla smaskiga tillbehör som jag ska laga. Pajer, såser och snittar i mängder. Sen blir det efterrättstårtan. Hade ju tänkt mig jordgubbar men eftersom det kommer vara ganska svårt, nästintill omöjligt att hitta färska så funderar jag på att baka en hallontårta istället. Det fungerar nästan lika bra.





Sommarens sista dagar


Helgen närmar sig med stormsteg och det känns en aning vemodigt att snart behöva lämna denna idyll. Till nästa sommar ska jag lära mig hur man kör till Paradiset så jag och P kan fly hit närhelst vi vill. Man blir en aning handikappad när man inte har egen bil. Torsdagen har hitills varit lugn. Vädret är fint och på förmiddagen blev det handling av mat inne i Tranås. Vi hade tänkt grilla ikväll igen. Bäst att passa på för någonting säger mig att detta kommer kunna bli sommarens sista dagar. På söndag åker vi hem till Uppsala och vardagen kommer träffa mig som en käftsmäll. Men tills dess ska jag fortsätta njuta. Snart får vi återigen besök av Svägerskan och hennes man. Det är mysigt att ha hela huset för sig själv men det är samtidigt väldigt roligt om man är flera.




Uppdatering om viktnedgången


Som ni kanske märkt har jag inte skrivit så mycket om träning och viktminskning under semestern. Jag har inte riktigt lagt ner min själ och hjärta i vare sig det ena eller det andra. Självklart har jag ätit så mycket enligt GI-kosten som möjligt men annars har jag mest njutit. Det är faktiskt väldigt lätt att hålla vikten när det är sommar. För vem kan klaga på en kost som består av grillat och färska grönsaker? Har inte gått upp ett enda kilo under mina veckor i Paradiset men heller inte tappat särskilt mycket. Det får vänta tills efter semestern. Jag har hitills tappat nio tunga kilon och känner mig lätt som en fjäder. När jag är tillbaka i stan kommer jag lägga i en hårdare växel. Det är ju snart dags för en glamourplåtning i Linköping.




[ Grillmästarinnan ]



[ Bästa GI-maten : grillade kycklingfiléer och champinjoner ]



[ Underbara sommarmaten ]

Avskuren från civilisationen


God morgon. De senaste morgnarna har jag säkert sovit till halv åtta på morgonen. Helt otroligt. Men det har väl att göra med den härliga luften och den totala tystnaden. Igår kväll kände jag mig fruktansvärt osugen på att åka härifrån. Jag stannar gärna kvar här några veckor till. Tillvaron är så ... enkel. Okomplicerad. Och man är helt avskuren från civilisationen. Vill man till trafik, människor och affärer så väljer man det. I Uppsala har man inget val. Bor man på tio minuters gångavstånd från centrum kommer man aldrig ifrån stadens oljud. Nu ska jag njuta av mina sista dagar här i Paradiset. När jag kommer hem kryper jag nog in i mitt bittra och cyniska skal igen. Åtminstone tills jag åter vant mig vid allt oväsen som den lilla stora staden ger ifrån sig.


                     


Ett liv i lyx


Man vet att man lever ett liv i lyx när man hittar en fantastisk kantarellgömma på promenaden med vovvarna. Egentligen var det faktiskt en av hundarna som hittade de gyllene svamparna och när P ropade in henne såg han vad hon hittade. Jag plockade hela kepsen full. Nästa gång vi beger oss ut på promenad ska jag ta med mig en svampkorg. Just in case. Nu vankas det mat. Till förrätt blir det smörstekta kantareller och till varmrätt thailändska revbenspjäll med världens godaste och enklaste sallad med nam pla. Bara att riva gurka, hacka tomater och koriander samt blanda ihop fisksås, lime, chili och vitlök och hälla över salladen. Fick ni med allt? Superenkelt att göra! Det får bli dagens middagstips. Senare ikväll blir det nog filmhäng med Kusinen.




[ Kantarellerna som vovven hittade ]



[ Vovvarna blev rätt trötta efter den långa promenaden ]



[ Dagens middagstips - thairibs med sallad och nam pla ]

Stora slappardagen


Oj vilken slappardag det varit idag. När det regnat hela förmiddagen blir man inte så sugen på att aktivera sig. Men nu är det uppehåll och det har till och med börjat klarna upp. Större delen av sällskapet har spelat golf från lunchtid och de är nog fortfarande ute på banan, men jag och P har haft en innesittardag. Snart ska vi ner till stora huset och släppa ut hundarna så de får springa av sig och eventuellt gå en promenad. Vädret är ganska förrädiskt. Inga direkta regnmoln men det kan ändra sig på en sekund. Men det vore skönt med en promenad. Ikväll ska jag göra thailändska revbenspjäll. Är fortfarande så härligt nöjd över att det öppnat en så bra thaiaffär här i Tranås. Kan äta god mat varje dag om jag så vill. Nu ska jag aktivera mig! Tjingeling.


Sommarens finaste fynd


Vi fick en otroligt vacker kväll här i Paradiset efter dagens regnande. Molnen skingrade sig och solen sken hela kvällen. Idag bjöds det på välkomstmiddag för Juristkusinen och hennes familj. P:s morbror hade lagat riktigt smarriga grillspett och jag fick en specialare. Kött och extra champinjoner istället för chorizokorv. Måste säga att man blir bortskämd här nere. Jag kör ju fortfarande med GI och alla är så omtänksamma och tänker på mina kostvanor. Självklart har det hänt att jag gjort avsteg från det förbjudna vid speciella tillfällen men jag går väldigt lätt tillbaka till strikt GI efter mina små snedsteg. När man kommit så långt i sin viktnedgång är det inte lika lätt att trilla dit om man någon gång vid fikat skulle ta sig en kaka eller tårtbit.

Imorgon blir en motions och pluggdag. Jag och P är själva i stugan tills på fredag då Svägerskan och hennes sambo kommer ner igen. Men vi lånade en av vovvarna och i skrivande stund sitter/ligger vi alla tre i soffan och myser. Myshetsfaktorn denna semester har varit hög. Vi har grillat marshmallows över brasan och suttit inomhus med varmt te när regnet öst ner. Nästan lite höstvarning. Men jag gillar det. När jag återvänder till Uppsala ska jag försöka öva upp min förmåga att långhetsköra så jag kan låna päronens bil och åka ner. Man är ju definitivt inte van att köra fyra timmar när man bor i en stad där allt väsenligt finns inom gångavstånd. Nu ska jag fortsätta njuta av min sista vecka i Paradiset. Mitt bloggande är tyvärr inte högprioriterat under semestern så ni får helt enkelt finna er i att läsa ett inlägg om dagen till skillnad från tre eller fyra inlägg. Nattinatti.



[ Sommarens finaste fynd ]



[ Tilltugg och fördrink ute i det gröna ]



[ Någon liten vovve som är sugen på ett spett? ]



[ GI-gott: grillspett och egenodlad sallad ]



[ Egenodlad färskpotatis - jag smakade de minsta jag hittade - supergott ]



[ Paradiset i skymning ]



[ Dimma över åkern - sommarens vackraste bild ]

En behaglig förmiddag


Jag och P kom igång ganska tidigt idag. På förmiddagen körde vi till Tranås golfklubb där P gick en runda medan jag och Kusinen for vidare in till Tranås för att göra lite ärenden. Ju längre tid jag är här desto mer tycker jag om den lugna och pittoreska tillvaron. Det är behagligt att ha alla väsentliga affärer på en gata. Men det jag tycker om allra mest är de små antikaffärerna där man kan fynda och pruta hur mycket man vill. Det finns en liten antikhandel som heter Antikt och där gjorde jag mitt första riktigt ordentliga köp. En otroligt fin sekretär för oss att ha i sovrummet. Helt i min och P:s stil. Ganska ny och fin men ändå med gammeldags touch. Priset var satt till 800 men jag lyckades pruta ner det till 600 kr. Nu kliar det i fingrarna igen och jag längtar tills jag får komma tillbaka och hitta fler fynd. Apropå fynd kan jag även tipsa om den nya thaiaffären som öppnats i Tranås på Östra järnvägsgatan. Har redan hunnit bli stamkund där. Butiksbiträdet talar inte svenska men är duktig på engelska och hälsar mig alltid välkommen med ett stort leende. Första gången jag var där trodde hon att jag var thailändska och började prata thai med mig. No surprise there. Van som jag är vid detta lilla missförstånd sa jag artigt på thai att jag faktiskt kommer från Indonesien. Aaah, you so beautiful I think you are Thai, svarade hon och skrattade hjärtligt. Det är något visst med thai-engelska. Så förbaskat charmigt.


Lite tankar om tillvaron


Det är skönt att vara ute på landet. Man gör allt och ingenting. Tar långa promenader i fantastisk natur, båtutflykter och grillning på klipporna, svampplockning i orörda skogar och mycket mer. Och idag har det varit skiftande väder så jag och älsklingen har myst i soffan med en bok och njutit av varandras sällskap. Om en vecka är jag på väg hem till Uppsala. Den stora lilla staden och verkligheten. Polisrätt eller rättsmedicin. Det är alternativen inför hösten. Båda lika lockande måste jag erkänna. Jag har en känsla av att den sista veckan ute på landet kommer gå fort. För fort. Men av någon konstig anledning längtar jag tillbaka till verkligheten en aning.

Jag har aldrig varit mycket för att fly från utmaningar. När jag möts av hinder kavlar jag upp ärmarna och försöker ta tag i det. Och jag har en tendens att lyckas. Förr eller senare. Men just nu känner jag mig en aning kluven. Jag vill kunna slappna av helt och fullt men samtidigt ändå åstadkomma något. Känna adrenalinet och den där tillfredställande kicken. För mycket semester är nog ingenting för mig. De första dagarna kunde jag åtminstone jogga på morgnarna men den senaste tiden har vädret inte varit helt i min smak. Lätt duggregn eller ösregn tycker jag inte om när jag ska springa. Men imorgon känner jag att jag måste ut och röra på mig. Vad det än är för väder.

Under tiden som jag skrivit detta inlägg har jag insett vad jag behöver. Några timmar ute på skjutbanan. Jag saknar skyttet. Doften av krut och patronhylsor som flyger åt alla håll när jag med lugn och behärskad rörelse kramar avtryckaren. Det var evigheter sedan jag var på skjutbanan. Men den 9:e augusti, dagen efter min avslutade semester, kommer jag vara på plats igen och skjuta järnet. Ska bli helt underbart! Jisses vad jag längtar. Och den här terminen ska jag tävla. Efter att jag blivit varm i kläderna igen ska jag övertala instruktören att jag får skjuta med 9 milli igen. Rekylen är svårhanterlig men det ska ta mig tusan inte hindra mig. Det kommer inte hindra mig. Övning och tålamod. Det kommer man långt med.



Utflykt till Vadstena


Igår hade vi en heldag i Vadstena, en fantastiskt mysig stad som jag gärna vill besöka igen. Gatorna och de pittoreska små husen gav nästan en känsla av Gotland och när vi anlände hade det till och med en liten medeltidsmarknad utanför slottet. Jag blev eld och lågor. Fiskade upp min kamera och njöt av att strosa omkring bland de olika tälten. Efter att Kusinen och min svägerskas sambo testat på att skjuta med pilbåge var det dags för lunch. Någonstans i lilla Vadstena har de en fantastiskt god kebab. Minns inte vad stället hette eller exakt var det låg men galet gott var det i alla fall. Jag smakade ett par kebabbitar men återgick sedan till min tämligen alldagliga kycklingsallad. Direkt efter lunch började vi röra oss mot klosterområdet. De hade ett gammalt historiskt mentalhospital dit vi gick för en guidad visning. Jag hade nog väntat mig en aningen mer morbid uställning men det var ändå synnerligen intressant. Det fanns ju en hel del fascinerande redskap som användes i hopp om att bota mentalsjuka.




[ Hittade en stackars varg på marknaden ]



[ Maffigt slott ]



[ Utsikten var det sannerligen inget fel på ]



[ Vilken teknik! Robin Hood i modern skepnad ]



[ Godaste kebaben ever - och min kycklingsallad längst ner i bild ]



[ Här snurrades patienten tills den mådde illa och kräktes ]



[ Renande bad var också en behandlingsmetod som praktiserades ]



[ Något man inte direkt stoltserar med ]

Min profilbild

Sök i bloggen