Pedofilistiska svin


Äckligt! Vidrigt! Fruktansvärt! Och bara alldeles uppåt väggarna sjukt! Jag har precis fått veta en riktigt hemsk historia som fått mig att gnissla tänderna av ilska. Att somliga människor inte har någon som helst spärr. Ingen normal insikt i vad som är rätt och fel. Att respektabla män som på ytan tycks leva ett vanligt svenssonliv med ett ordentligt jobb och utbildning kan vara sådana pedofilistiska svin. Ett totalt oacceptabelt beteende som grundar sig i en snedvriden syn där den asiatiska kvinnan endast ses som ett sexuellt objekt som går att utnyttja för pengar. Det går inte att komma ifrån dessa föreställningar. De förekommer även under till synes helt normala anställningsförhållanden. Vad som är beklagligt är att svinen oftast sitter på väldigt mycket makt. Man kan inte bara be dom fara och flyga. Men man ska heller aldrig låta dom komma undan. Tålamod är en dygd. Det gäller att välja sina strider. Att bida sin tid och slå till när man har alla trumfkort på hand.


Sveriges i särklass snyggaste


Jag undrar när jag kommer drabbas av ålderskris. Och nu talar jag om en sådan kris där jag skäms för att uppge min riktiga ålder. Den har inte slagit till ännu. Men kanske lurar den bara runt hörnet. I veckan när jag skulle köpa mitt morgonkaffe och ett paket .... tuggummi så var jag beredd på att visa legitimation. Jag brukar alltid få göra det men inte den här gången. Till min egen förvåning så kände jag mig besviken. Jaha, tänkte jag för mig själv. Det är nu som det börjar gå utför. Tidigare har jag sagt att jag ska sluta att frivilligt visa legitimation på bolaget och när jag ska köpa ... tuggummi den dagen jag fyller 30 . Men nu kanske jag ska sluta med det lite tidigare bara för att få den där bekräftelsen att man kanske ser lite för ung ut för att handla alkohol eller för att ... tugga tuggummi.

Än så länge blir jag glad när folk tror att jag är runt 22-23. Håller jag min mun stängd och ligger lågt så kan jag lura de flesta att jag fortfarande är i valpåldern. Men så fort jag öppnar munnen och ska diskutera så brukar det alltid vara någonting som avslöjar att jag är äldre. Vette sjutton vad det kan vara. Jag kanske bara öser ur mig visdomsord som avslöjar vilket långt och lärorikt liv jag levt. Eller kanske inte. Att jag fyllt 27 i år är verkligen ingen ålder att tala om. Och ju äldre jag blir desto yngre känner jag mig. Någon 30-årskris kommer det inte bli för min del. Kom ihåg att jag sagt det nu. Så länge man känner sig ung och inte gör sig onödigt mycket äldre än vad man egentligen är kan man nog avhålla sig från diverse kriser.

Något jag däremot är livrädd för är att jag kommer börja förfalla. Och nu talar jag om att jag själv låter mig skrumpna ihop till en medelålders trött liten kvinna med taskiga kläder och tantfrisyr. Eller ännu värre. Att bli en småbarnsmamma som struntar i sitt eget utseende, lägger på sig 30 kilo och går omkring i bekväma men ack så fula mjukisbyxor. Ve och fasa. Det är min största skräck. Jag har sagt åt Rajsan att ge mig en rejäl örfil om jag någon gång skulle vara på väg mot det helvetet. När jag blir mamma vill jag se ut som Butikschefen. Alltid snyggt klädd. Fin i håret. Läcker makeup. Hon är Sveriges i särklass snyggaste småbarnsmamma och det finns ingen som någonsin kan bräcka henne i snygghet. Inte ens Jessica Alba.





[ Butikschefen ]

Kvällens meny


Det är tråkigt att jag missar Slaktarns fest. Obygdsjuristen ringde för en stund sedan och konstaterade att vi måste införskaffa ett immunförsvar åt mig. Bortsett från att jag missar en kväll med mina vänner så är jag dock inte alltför ledsen. Det är väldigt skönt att ligga i soffan och kika på film tillsammans med mina älskade små kissemissar. Om några timmar kommer Snufsen och gör mig sällskap. Har komponerat ihop en riktigt smaskig meny. Skippade förrätten eftersom jag insåg att det kommer bli en hel del kött att äta upp. Nu behöver man ju nödvändigtvis inte slänga i sig precis alla grillspett, men det är bra om man lämnar plats i magen.

Menyn för ikväll blir kött- och grönsaksspett med råstekt potatis och hemmagjort persilje-och vitlökssmör. Klockren mat när det är Valborg. Lyckades få till min grillmarinad riktigt bra den här gången. Faktiskt första marinaden för i år. Eftersom jag inte kommer stå utomhus och frysa vid grillen så brassar jag på den fina grillpannan jag fick av min bror och hans familj i födelsedagspresent. Den är grym! Lär ju ta en hel del frestande matbilder lite senare ikväll. Till kalaset blir det alkoholfritt. Hade tänkt mig en tidig uppstigning imorgon för att tentaplugga. Har en hel del att skriva klart under helgen. Lyckas jag med det så kommer inte mina sjukdagar kännas helt bortkastade. Söndagkvällen går helt bort eftersom jag ska åka ut till Sunnersta med P och fira hans födelsedag med resten av klanen.



[ Siggeluring tittar in i kameran precis i rätt tid ]

Valborg


Jag vidhåller fortfarande att jag är för sjuk för att fira Valborg. Däremot har jag gjort mig lite fräschare. Sminkat mig, duschat och tvättat håret. Ska snart bege mig till affären för att handla. Bara för att jag inte ska ut och härja med mina vänner vill jag ändå äta gott ikväll. Ingen utomhusgrillning för mig men jag ska laga till en riktig festmåltid i min grillpanna som jag fick i födelsedagspresent. Det blir Sussis berömda grillspett med min egenhändigt ihoprörda marinad, råstekt potatis och möjligtvis någon smaskig skaldjursförrätt. Är inte mycket för efterrätter så jag satsar hellre på en tjusig förrätt.

Klev upp kvart över fem imorse och njöt av tystnaden. Det är härligt att passera genom centrum när det är alldeles tyst och stilla. Fast här och där fanns det vissa spår efter firandet av Kvalborg. Svårt att tänka mig att det om en timme kommer vara så fullt på stan att man knappt kan röra sig. Lägger förnöjt märke till att det inte är någon strålande sol. Kanske det till och med kommer en liten regnskur som kyler ner de värsta av dräggen. Nej, Valborg har aldrig riktigt varit något för mig. Känns alltför festivalaktigt och jag får panik i så stora folksamlingar. Kanske för att jag själv bara är en och en halv meter och riskerar att bli nertrampad.

Uppdatering: Attans. Nu blev det ju strålande sol ändå. Nåja. Jag har precis kommit hem från handlingen. Vilken panik det är på stan. Alla har drabbats av Valborgshysteri och rusar omkring som yra små höns. Så skönt att fly in i lägenheten och gömma sig för både folket och pollen. Det tog på krafterna att bara åka buss till affären. Visserligen var jag tvungen att byta buss inne på stationen eftersom jag skulle handla på billighetsaffären Willys. Hittade rena prisfyndet på fläskfilé. Ska slappa i soffan med en film och sedan ska jag lägga köttet i marinad. Ikväll ska det ätas gott!




[ Trevlig Valborg får man väl ändå önska alla ]

En grov miss


Eftersom jag inte kommer kunna roa mig imorgon under Valborg har jag bestämt mig för att laga någonting riktigt gott att äta. Måste bege mig ut och handla på Thai Market. Hoppas dom har koriander hemma. Det blir nog någonting asiatiskt. Alltid gott och jag tröttnar aldrig på att äta det. Men frågan är vad jag ska laga. Finns så mycket gott att välja på.

Eller så blir det något italienskt. Har länge varit sugen på att sno ihop en hemmagjord pizza. Men då ska det vara med riktigt fina ingredienser. Åh, vad jag älskar mat! Finns så mycket gott att välja på. Grillningen får vänta tills temperaturen stigit lite utomhus och tills jag är helt återställd från min vidriga förkylning.

Bara för att man inte firar Valborg i år så betyder det inte att man kan äta Valborgsgott. Om jag håller mig till mina kvarter också och undviker centrum så slipper jag kanske till och med att träffa på fulla människor. Wohoo! Nej, nu ska jag dricka mitt honungste. Jag hade en kopp klar och drack men tyckte att det smakade konstigt. Sen kom jag på varför. I min förkylningsyra råkade jag hälla i olivolja i koppen i stället för honung. Det smakade inte gott. Gör man en sådan grov miss är man nog fortfarande rätt sjuk.




[ Nudlar med tigerräkor är aldrig fel ]



[ Eller thailändsk nudelsoppa med kyckling och böngroddar ]



[ Indonesisk biff är inte heller helt fel ]



[ Obligatoriska tillbehör när jag äter thaimat ]

Vilken skönhet


Samariten länkade mig till en pistol som han tror kanske skulle passa mig. Och jag håller verkligen med. Vilken skönhet! Jag har aldrig tidigare varit särskilt vapenintresserad men när det helt plötsligt gäller vilket vapen jag själv ska införskaffa i framtiden väcks självklart ett visst intresse. Ska se ifall jag kan få testskjuta klubbens Hämmerli först. Ifall jag gillar den så är det inte helt otänkbart att mitt första vapen blir en Hämmerli. Vi får se. Nu mår jag lite bättre. Gladare. I alla fall när jag tänker på pistolskytte. Och snart är det måndag igen och dags för ännu en spännande adrenalinfylld kväll ute på skjutbanan. Att bestämma mig för att börja med pistolskytte är nog ett av de bästa beslut jag tagit. Vilken utmaning!



[ Hämmerli X-esse pistol sport .22 LR ]

Uttråkad


En enda dag i sängen och jag är redan rastlös. Så fruktansvärt uttråkad. Jag har pluggat, vilat, sovit, ätit, druckit, sett på film, sett på tv och bloggat. Om jag börjar känna mig bättre? Knappast. Bara mer irritabel. Jag ska hålla mig inomhus imorgon med. Måste försöka tentaplugga över Valborg. Håller mig nog borta från alla festligheter och berusade drägg. Jag är inte alls på humör. Hade jag varit frisk skulle det säkert låtit annorlunda. Då skulle jag med största sannolikhet varit en av alla tusentals hajpade Valborgsnördar. Nu känner jag mig bara bitter. Mina vänner ska förskonas från mitt dystra humör.



[ Vad glad jag skulle bli om det regnade imorgon ]

Totalt värdelös


Jag är arg på mig själv. Och irriterad. Ligger i sängen hemma hos P och känner mig totalt värdelös. Så onödigt att bli sjuk igen. Men så går det när man är dum. Har gjort alla fel det går att göra. För det första så jobbade jag i förra veckan när jag inte var helt frisk. För det andra gick jag och tränade i måndags bara för att jag hade sagt att jag skulle börja hårdträna. För det tredje stod jag ute och sköt i två timmar och hade totalt glömt bort att vårkvällar har en tendens att bli rätt kyliga och för det fjärde så åkte jag hem till min pojkvän när han kände sig sjuk och hängig. 

Det är ingen idé att vara efterklok men jag tänker i alla fall ta lärdom av mina misstag. Somliga kanske kan gå till jobbet med en förkylning i kroppen, men jag kan det sannerligen inte. Vidare ska jag sluta upp med att pressa mig själv angående träningen. Det enda jag ska tänka på är att träna när jag är helt frisk och inte stressa upp mig när jag är sjuk i flera veckor. Så onödigt att låta sig själv bli sjuk av stressen när kroppen redan tar stryk. Om jag känner mig tillräckligt bra för att skjuta på måndag ska jag ta på mig långkalsonger, mössa och vantar. Bättre att ta av sig om man känner sig för varm än att stå och frysa för att man inte har tillräckligt på sig. Och nästa gång min kille känner sig sjuk ska jag inte sova över hos honom.

Finge jag välja skulle jag hellre sitta nere på juridiska biblioteket idag och tentaplugga men det är bara att glömma. Jag har tagit med mig mina block och anteckningar för jag hade åtminstone försökt tentaplugga i sängen. Vore en skön känsla att göra någon nytta i alla fall. Valborg är avskriven för min del i år. Helt. Så dum är jag inte att jag tänkte springa runt utomhus imorgon och kyla ner mig ännu mer. Jag är långt ifrån frisk och i min situation känns det som rena rama självmordet att gå utanför dörren. Men imorgon bitti innan Valborgshysterin sätter igång på allvar ska jag försöka ta mig hem.


Fotbollsspelare är fjollor


Fotbollsspelare är fjollor. Åtminstone dom som filmar. I skrivande stund är matchen mellan Barca och Inter på i bakgrunden. Jag finner det synnerligen upprörande att många av spelarna från den spanska och italienska ligan ägnar sig åt filmning i sådan utsträckning att jag skruvar besvärat på mig och skäms. När sedan reprisen körs kan jag inte förstå att spelarna inte själva har mage att skämmas. Det spelar ingen roll hur mycket pengar och prestige som är inblandat. Jag skulle inte offra min stolhet inför hela världen genom att böla som en liten kärring när motståndaren knappt petar på mig. Sitter och fnissar skadeglatt för mig själv varje gång Barca missar en målchans.

Tacka vet jag engelska fotbollsspelare. Efter att ofrivilligt sett den ena engelska matchen efter den andra så insåg jag precis att jag inte kan dra mig till minnes att jag sett någon pinsam filmning av engelsmännen. De är uppfostrade i en kultur med mindre drama. Men italienarna och spanjorerna har en tendens att spela över så det står härliga till. Sluta tramsa omkring och spela fotboll istället! Filmning och huliganism är något som fotbollskulturen kan klara sig utan.




[ Det är okej att grina om foten skulle råka ut för detta ]

Svåra beslut


Min kropp säger: ligg kvar i sängen tills du blir frisk

Min plånbok säger: du måste jobba för annars kan du inte betala räkningarna nästa månad

Min ångest säger: du har inte tid att vara sjuk för du måste tentaplugga

Vad ska jag göra?


Det fanns ingen ersättare så jag ska jobba. Men fick i vart fall arbetspasset reducerat med några timmar så jag hann vila lite till. Nu går jag på Alvedon fast jag tror inte det hjälper särdeles mycket. Egentligen ingenting alls. Jobbar ikväll till nio. Sedan ska jag raka vägen hem till P:s säng och krypa ner och sova bort så mycket av min förkylning som det bara går. Ingen Valborg för mig i år. Kanske tentapluggar så jag åtminstone får något vettigt gjort. Tentaplugga kan man göra i sängen. Hare!

Uppdatering: Det har varit många turer idag men det slutade med att mina arbetskollegor skickade hem mig för jag såg tydligen för taskig ut. Och jag mådde rätt risigt när jag klev in på jobbet så jag är oerhört tacksam att de klarade sig utan mig. Har legat nerbäddad i sängen i flera timmar nu och jag mår inte bättre. Hostan är bedrövlig just nu. Dricker honungste i ett försök att dämpa smärtan. Ser ut att bli sängliggandes i morgon med.

Våga vägra Valborg


Tänk att så många finner ett så stort nöje i att fira Valborg. En festlighet där dagen ser exakt likadan ut som tidigare år. Där allting är utstakat med saker som bara måste göras. Och alla ska ha så roligt och vara så peppade. Det är så fruktansvärt tråkigt och förutseende. Supa dygnet runt i minst två dygn och sedan skryta om att man låg däckad i en buske i sin egen spya och inte minnas hur man hamnat där. Valborg är den dagen på året där hela Uppsalas befolkning bevisar för omvärlden att det går att supa bort alla sina hjärnceller på bara några timmar. Sen att det faktiskt finns folk som åker hit från andra städer för att göra likadant övergår mitt förstånd.

Okej, jag kan sträcka mig till att Valborg kan vara roligt en eller två gånger. Men efter att ha bott i Uppsala hela livet och varit student så länge känner jag mig kräkfärdig på hela skiten. Våga vägra Valborg. Så himla fånigt. Och för att inte tala om Kvalborg. Det kanske inte alla hört talas om. Nu för tiden super man minst lika mycket dagen före Valborg, för att "kvala" in gissar jag. Värdelöst. Har man inte haft roligt under Valborgshelgen är man en dålig människa som förtjänar ett nackskott i arslet. I år kommer i alla fall jag högaktningsfullt strunta i allt vad Valborg innebär. Och förresten hörde jag att det skulle regna.

Jag är emot festligheter där kravet alltid tycks vara att man måste ha så förbannat roligt. Räcker det inte med att ha en medioker dag tillsammans med sina vänner och lite skumpa. Nej, man måste haft så vanvettigt roligt och gärna kunna bräcka alla andra med intelligensbefriade fyllehistorier. Annars har dagen varit totalt bortkastad. Typ. Valborg är precis som nyårsafton. Hajpat, förutseende och överreklamerat.





[ Valborg i Uppsala - allting förvandlas till en offentlig toalett ]

Vad va det jag sa


Jag känner mig sjuk igen. Kanske var det dumt av mig att umgås med min förkylda pojkvän men jag tänkte av någon anledning att jag inte skulle bli smittad. Igår var allt bra men idag har jag riktigt ont i halsen, nyser och snörvlar om vartannat. Tusan också. Men vad va det jag sa. Man ska varken träna eller träffa folk när man inte är helt återställd. I alla fall inte om man heter Sussilull. Saken är den att jag verkligen inte har råd att vara hemma från jobbet idag. Börjar inte förrän klockan ett så förhoppningsvis känner jag mig lite bättre när det blir dags att gå till arbetet.

Hade anmält intresse att jobba över Valborg men det ser ut att kunna skita sig. Mår jag som jag gör nu kommer hela min Valborg spenderas i sängen. Honungste kommer vara min bästa vän. Missar i sådana fall grillningen hemma hos Slaktarn, men det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Det är på tiden att jag lär mig lyssna på vad kroppen säger istället för vad jag själv säger och vill göra. Urk. Kanske borde ringa chefen igen. Vi får se hur jag gör.

Uppdatering: Jag ringde till min chef och förklarade läget. Vet inte om hon hinner hitta en vikarie till mig. Förbereder mig mentalt på att behöva jobba trots min förkylning. Ligger i sängen och vilar så mycket som möjligt. Har lyckats få i mig honungste och lite frukost. Jag är ganska nervös för min hals. Smärtan påminner mycket om hur det kändes precis innan jag fick min stämbandsinflammation. Men jag hostar också och det förvärrar smärtan ytterligare. Om jag inte hör något senast halv tolv så får jag ställa in mig på att jag ska jobba ikväll. Men då åker jag direkt till jobbet. Sov hos P igår så jag är kvar här i skrivande stund.





[ Kortet är för några dagar sedan - nu ser jag ut som en näve skit ]

Ett meningslöst inlägg


Nu känns det som om jag sakta men säkert håller på att råka ut för en bloggtorka. Det har nog aldrig hänt förut. Efter timmar på biblioteket har hjärnan ingenting kvar att ge. Den har knappt ens någon ork till att skriva detta inlägg. Imorgon jobbar jag mellan ett och nio och på torsdag är jag åter tillbaka i biblioteket. Föga spännande dagar. Har ingenting att komma med känns det som. Fast känner jag mig själv rätt så kan det vända på en sekund. Men ikväll får ni nöja er med en riktigt trist uppdatering. Och den är så fattig på information att den knappt ens är värd att kalla för uppdatering. Låt oss döpa det till ett meningslöst inlägg. Nästan lika meningslöst som alla femtioelva miljoner modebloggar som hostar upp bilder på kläder som bloggägaren anser vara rätt och moderiktigt. I själva verket tycker jag att många av de så kallade modebloggarna visar prov på riktigt tacky smak. Antingen ser modellerna ut som sönderknarkade tjackhonor eller som ihjälsvultna skelett. God kväll och god natt. 


 



[ Rock on - eller nått ]

En aning annorlunda


Nu är det snart dags för mig att pallra mig ner till juridiska biblioteket. Där ska jag spendera många långa timmar idag. Men det gör ingenting. Solen skiner en aning och jag känner fortfarande ett lyckorus efter gårdagens skytteträning. Det kan ju inte vara helt normalt att längta så mycket efter att få skjuta. Men sån är jag. En aning annorlunda fast på ett bra sätt. Hoppas jag.

Jag har även lyckats övertyga mig själv om att jag inte lider av en obotlig dödlig sjukdom. Förbaskade mardrömmar. De kan verkligen få mig ur balans ibland. Nåväl. En stark caffe latte ska få mig helt i form. Det är farliga vanor jag lagt mig till. Klarar av att läsa en timme på morgonen och sen måste jag ha min latte. Annars vill inte min hjärna fungera.

Nu blire tandborstning. Vi hörs ikväll. Tjingeling!


Mardrömmar


Jag hade en oerhört verklig och ytterst obehaglig dröm inatt. En sådan där dröm som gör mig en aning dyster även efter att jag vaknat. En dröm där jag inte riktigt vet om det är sanning eller inte. Därför måste jag berätta för er så att den inte slår in. För ni vet väl att ifall man berättar vad man drömt om så händer det inte. Fast det kanske bara är en skröna.

Min dröm handlade om att jag drabbats av en obotlig sjukdom. Jag fick veta det under en vanlig rutinkoll. Det var något med provsvaren som inte riktigt var normala. När jag fick reda på vad jag led av frågade jag läkaren om sjukdomen men han var väldigt förtegen och svarade undvikande. Så jag gjorde så klart misstaget att googla det. Fick veta att jag led av en ovanlig mördarbakterie som sakta och smärtsamt skulle ta död på mig. Den skulle i huvudsak drabba mina ögon som tydligen skulle ruttna i sina hålor. Jag hade kanske max ett eller två år kvar att leva. 

Alla mina vänner hade väldigt svårt att acceptera att jag var döende och de försökte övertala mig att kämpa. Men jag hade nästan uppgivet accepterat mitt öde och det enda jag funderade på var hur jag skulle kunna underlätta för mina nära och kära att hantera sorgen. Jag skulle behöva skriva testamente för tydligen hade jag en hel del pengar. Sedan funderade jag på hur jag ville tilllbringa den resterande tiden av mitt liv. En ganska svår uppgift vill jag påstå.

Mycket obehaglig och verklighetstrogen dröm. Det jag kände mig mest sorgsen över var att behöva lämna P när det var så mycket vi inte hunnit uppleva tillsammans. När jag vaknade upp fanns sorgen kvar i bröstet på mig och ville inte riktigt försvinna. Nu är då den stora frågan varför jag drömde något så vansinnigt konstigt. Jag försöker alltid komma underfund med var drömmarna kommer ifrån. Om det beror på en film jag sett eller en bok jag läst eller något jag fått berättat för mig. Men ingenting kom jag på denna gång.

Kanske var det bara ett sätt för mitt undermedvetna att säga åt mig att leva i nuet. Som om varje dag vore min sista. En sak är säker i alla fall. Jag kommer alltid vara lika öppen och passionerad över mina känslor för P och för de som står mig nära. Älskar jag någon, vän som käresta, är det ingenting jag skulle kunna hålla inom mig. Sådana starka känslor måste jag få ge utlopp för. Det är sådan jag är. Älskar jag någon så säger jag det. Och visar det.


Kanske min nästa kärlek




[ Hämmerli .22LR ]



[ I alla fall något liknande - mycket fina och lagom små ]

Bättre och bättre


Jag är så förbaskad nöjd över kvällens träning. Fick till och med beröm från en av instruktörerna. Sånt värmer. Jämför jag med första gången jag sköt så ser jag en klar förbättring. Och det är så det ska vara. Man är ingen mästerskytt från början men man ska utvecklas och bli bättre ju mer man tränar. Roligt att se resultat så tidigt i utbildningen. Nu kan det bara bli bättre och bättre.

Vi övar för tillfället precisionsskytte, vilket innebär att vi laddar magasinet med fem skott och har sex minuter på oss att skjuta en serie. Sammanlagt skjuter vi ungefär 50 skott per träningstillfälle. Gruppen behöver fortfarande öva på att verkligen lära sig att utnyttja hela den utsatta skjuttiden men vi låg någonstans mellan två till fyra minuter. Helt acceptabelt om man jämför med rekordtiden på tjugo sekunder från förra gången.

Senare i utbildningen kommer vi skjuta på kortare tid samt även testa att skjuta med andra vapen och med grövre kaliber. Ska även bli spännande att lära sig tvåhandsfattning. När folk frågar mig om skyttet så blir de ofta förvånade över att vi bara skjutit med enhandsfattning, men de pistoler vi har nu har anatomiskt utformade kolvar och är således gjorda för att skjuta med en hand. När vi sedan skjuter pistoler av tjänstevapentyp kommer vi gå igenom tvåhandsfattning.

Jag är riktigt nyfiken på att testa 9 millimeter men som Samariten sa: jag kommer skita på mig. Fan vad roligt det är med pistolskytte!







[ Vi sätter upp tavlorna men jag är för kort så Samariten hjälper mig ]



[ Här är våra små skjutbås ]



[ Vi skjuter på 25 meters avstånd ]



[ Samariten testar skyddsglasögon ]



[ Kvällens första serie och jag träffar med alla skott inom svarta ringen - jubel! ]



[ En härlig ansamling svarta markeringar - och en hel del tior! ]



[ Jämför med första träningen - lite glesare ansamling ]

Jag är så vansinnigt nöjd över mig själv ikväll - man får vara det!

Som en drog


Snart dags att panga lite pistol. Samariten kommer och hämtar upp mig om cirkus en halvtimme. Jäfla väder. Ser ut att bli ganska mulet och blåsigt. Självklart precis när man ska ut och skjuta. Nåja, vi står i alla fall under tak. Längtar efter att få känna pistolen i handen, ladda magasinet med ammunition och trycka av. Tillfredsställelsen man känner när man skjutit en riktigt bra serie. Aaah. Pistolskytte är som en drog. Man vill bara ha mer och mer. Återkommer ikväll med en uppdatering.


Det går bra


Snart är första dagen på veckan avklarad. Det har gått bra hitills. Biblioteket under förmiddagen, en lunch med Biffen och sedan iväg till gymmet. Första träningen efter min långa förkylning och receptionisten på Sats påpekade att jag fortfarande lät sjuk. Man känner sig lite skamsen för egentligen är det inte bra att träna om man inte är helt frisk. Fast som jag sa till henne så orkar jag inte vänta längre. Jag kommer säkert få äta upp det senare. För att inte verka helt puckad så tog jag det ganska lugnt. Svettades visserligen som en gris men jag körde inte slut på mig själv.

Efter träningen kostade jag på mig ett snabbt bastubesök men jag har aldrig klarat hettan särskilt bra. I alla fall inte bastuhettan. Desto skönare var det att slänga sig in i en avsvalkande dusch. Jag gillar att träna vid lunchtid. Det är mindre folk på gymmet då. Man får vara ifred och studera alla sina skavanker framför spegeln nere i omklädningsrummet. Jag har insett en sak. Det är inte så pjåkigt med en stor röv och breda höfter. Det är kvinnligt och snyggt. Jag gillar det. Men det jag däremot inte tycker om är min tjockismage. Den ska bort.

Är det fint väder imorgon bitti ska jag unna mig en skön morgonpromenad. Någon som vill haka på? Jag kliver upp halv sex, slänger på mig träningsoverallen och beger mig ut i det förhoppningsvis vackra vädret. Varför stå inomhus på ett gym och ruttna tidigt på morgonen när man kan gå ut och få sig lite frisk luft. Men det vore som sagt roligt med lite sällskap. Kom igen nu! Sova kan ni göra någon annan dag.

Bådar inte gott


God morgon mina vänner. Jag försöker stålsätta mig inför en dag på biblioteket. Oerhört spännande. Eller inte. Det enda jag har i huvudet är pistolskyttet. Är väldigt ivrig på att få skjuta och se ifall takterna sitter i sedan förra gången. Man vill ju försäkra sig om att det inte enbart handlade om tur utan att man faktiskt börjar bli lite skicklig också. Jag känner mig inte lika nervös som första gången, fast det är ändå en aningen speciell känsla när man kramar avtryckaren och patronhylsorna flyger och far.

Mycket som ska hinnas med idag. Tentaplugg, löpträning och pistolskytte. Sedan är måndagen förbi och ångesten likaså. Snart vankas det Valborg och allehanda festligheter. Jag måste dock erkänna att jag börjar känna mig en aning mätt på att fira Valborg i Uppsala. Eller att fira det överhuvudtaget. Det enda jag ser fram emot är att Obygdsjuristen och Mr Big kommer till Uppsala för att närvara på grillfest hemma hos Slaktarn och Slaktarns frus vänner.

På söndag ska jag hem till svärföräldrar, svågrar och svägerskor för att fira Snufsens födelsedag med hans familj. Det ser jag fram emot för det innebär alltid god mat, roliga konversationer och den där mysigt härliga familjekänslan jag kommit att älska. Och vovvarna får jag inte glömma bort. Jag ska träna och plugga järnet hela veckan lång för att sedan landa mjukt och försiktigt i helgen. Att det bara är måndag och jag redan längtar efter helgen bådar inte gott.




[ God morgon ]

Sex veckors hårdträning


Snart dags att krypa ner i sängen. Imorgon är det måndag och en ny härlig vecka. Jag hade totalt glömt bort att jag har min andra skytteträning imorgon kväll. Ser verkligen fram emot det men det innebär att jag inte hinner med något spinningpass. Sitter på juridiska biblioteket från klockan nio på morgonen. Fast jag ska inte vara en latmask. Det får bli löpning istället. Nu börjar mina sex veckor med hårdträning. Inga ursäkter. Inga undanflykter. Nu kör vi! Och håller tummarna att jag får behålla min goda hälsa under denna tid. Jag orkar inte med fler bakslag. Så alla snoriga individer får hålla sig långt borta från mig tack.

Jag har lyckats få bukt med mina dåliga matvanor. På jobbet bakas det och fikas men jag har inte fallit för frestelsen. Är stenhård på den punkten. Får höra av arbetskamrater att de inte förstår varför jag vill gå ner i vikt. Men jag förklarar att ifall man gått upp sex kilo på ett halvår så är det någonting som inte riktigt står rätt till. Bara för att man inte är obscent överviktig här och nu så vill man ju förhindra att det blir så i framtiden. Sedan talar mina kläder sitt tydliga språk. Alla de kläder som jag fått lägga undan för att jag blivit för bred om röven. Not so funny.




[ God natt ]

Ett kärt återseende


Jag tror minsann det var lite för tidigt för mig att börja jobba. Det återstår att se hur lång tid det tar för mig innan jag ligger i sängen i ännu en monsterförkylning. Jag hoppas givetvis att så inte blir fallet. Nåja. Idag har jag fått förbaskat mycket gjort. Mina ärenden på stan uträttades på en endaste timme och sedan smet jag in en snabbis på tingsrätten i Uppsala. Min vän Amanuensen har börjat jobba som vittnesstöd. Vilken nostalgi det var att kliva in där. Jag träffade Sveriges i särklass bästa vaktmästare Nazario Medina. Han har till och med blivit tilldelad BOJ-priset 2009. Så bra är han. Det var ett kärt återseende. Jag arbetade ideellt på för en herrans massa år sedan på tingsrätten men gick även dit på min fritid för att lyssna på olika rättegångar jag fann intressanta. Jag skulle kunna gå dit och spendera en hel dag enkom för att konversera med Nazario. En mer karismatisk människa får man leta efter.







Nattliga övningar


Jag fick precis ett samtal från P. Han frågade mig ifall jag drömde något speciellt imorse. Till exempel att jag firade hans födelsedag. Men jag svarade att jag inte mindes och ville givetvis veta varför han undrade. Jag låg tydligen och sjöng i sömnen och verkade omåttligt nöjd. Det är så typiskt mig. Inte nog med att jag påminner honom varje dag att han snart fyller år, jag kan inte låta bli att göra det i sömnen också. Men han tyckte det var vansinnigt roligt i alla fall. Bra att man har en pojkvän som har överseende med mina nattliga små egenheter, speciellt sången. Det har man gjort många gånger förut.

Nu ska jag ner på stan och fixa med de allra sista hemligheterna! Jag lovar.



[ På med glajjorna - solen skiner ju för bövelen! ]

Lilla landet lagom


Under gårdagens tjejkväll hade jag och Mooremodellen en intressant diskussion. Vi diskuterade skillnaden på elakheter som våra respektive bloggar fått utstå genom åren. Hon hade liksom jag självklart råkat ut för bitterhetsfenomenet. Menlösa elakheter från anonyma kvinnliga läsare men däremot inte alls i samma usträckning som jag fått. Att det bara skulle handla om fördomsfulla attityder gentemot glamourvärlden var en teori som inte riktigt höll då jag inte alls i samma utsträckning som Mooremodellen varit lika aktiv. Hon är proffs och jag är en rookie. Det vi kunde konstatera skiljer våra bloggar åt är att jag har en större käft. Alltså att jag biter tillbaka mer mot idioti med långa utförliga inlägg. Jag skriver saker som upprör och provocerar. Åtminstone gjorde jag det tidigare.

Skulle jag vara så härligt söt och glad i mina inlägg som Mooremodellen är jag övertygad om att jag inte skulle få motta lika mycket läsarhat. Sedan handlar det självklart om att jag till utseendet är asiat och således ett mycket lättare mål att ge sig på. Svennebananer som inte är lika insatta i den asiatiska communityn blir förvånade av att höra hur fattigt mina asiatiska systrar kan bete sig. Avundsjukan bland asiater här i Sverige är ett välkänt faktum bland mina asiatiska vänner och det är vidrigt att se hur långt en del kan gå för att manifestera sin avundsjuka. Vilken energi som läggs ner på att hata. Tänk om man kunde använda den energin till någonting konstruktivt istället. Då skulle även hatarna kunna sträcka på sig själva och vara stolta.

I lilla landet lagom ska man helst smälta in. Man ska inte lägga sig i andras angelägenheter och man ska synas lagom mycket eller inte alls. Då kanske man undkommer bitterfåglarna och deras till synes ändlösa kvitter. Men ack vad tillvaron skulle bli tråkig. Jag gillar folk som sticker ut. Som gör precis som dom vill och njuter av livet. Så länge det inte blir på bekostnad av någon annan har jag inga problem att folk höjer sig själva till skyarna och visar hur bra dom anser sig vara. Det viktigaste är bara att ödmjukheten finns kvar. Åt helsike med jantelagen och lagombegreppet!




En underbar kväll


Fick besök av Mooremodellen på eftermiddagen. Vi hade en riktigt underbar tjejkväll. Tack så mycket för ditt mysiga sällskap, gumman! Gick och handlade GI-mat och hyrde en av de skummaste sjukaste svenska filmerna jag sett. Enda anledningen att vi hyrde den var för att Luke Perry var med. Dylan McKay har blivit lite till åren men jag minns fortfarande hur jag suktade efter honom när han var som hetast i Beverly Hills 90210. Luke var inte så pjåkig i filmen trots att det gått en herrans massa år. Nu varvar jag ner framför hockeymatchen. Fast så mycket nervarvning är det egentligen inte. Vansinnigt spännande.

Chefen ringde idag också. Ska hoppa in imorgon och köra ett kvällspass mellan två och nio. Hon som skulle jobba satt fast i London. Askmolnet. Men det passar mig utmärkt eftersom jag missade två arbetspass under min sjukperiod. Visserligen låter jag inte helt frisk ännu men huvudsaken är att jag känner mig skapligt i form för att jobba. Det ska nog gå bra. Måste bara se till att ha ordning på mina matvanor även på jobbet. Det har ju hänt att man jobbat så mycket att man helt enkelt glömt bort att äta. Inte bra.




[ Äntligen midsommar - riktigt sjuk svensk film ]



[ Rosor jag köpte för vinstpengarna - tack till Mooremodellen ]



[ Sigge beundrar utsikten och blommorna - kan man äta dom? ]



[ Frezze brukar aldrig vara så gosig - men han tycker om Mooremodellen ]

Operation Spinning


En liten tröst i min annars så feta tillvaro är att jag åtminstone har fått någorlunda ordning på min kost efter påskens goffande i allehanda godsaker. Nu är det ganska mycket fokus på GI. Döm min egen förvåning när jag insett att det blivit väldigt mycket vegetariskt på sistone. Och det helt frivilligt. Jag tycker det är gott! Har hittat många olika smaker som jag klart föredrar framför ett köttigare alternativ. Bli inte förskräckta. Jag kommer inte sluta äta djur. Det ligger inte för mig, men det skadar definitivt inte att äta ett vegetariskt mål om dagen.

Jag och P har sagt till varandra att om man nu måste äta något tveksamt får det ske på helgerna. Och bara för att det är helg så behöver man inte alltid trycka i sig en massa skit. Men om man skulle känna suget så är det inte hela världen. Nu återstår det bara att återuppta träningen som den var innan jag blev sjuk och lat. Tänk om man kunde gå ner i vikt genom att bara lägga om kosten. Men min kropp fungerar inte så längre. Nu måste jag träna så hårt att jag svettas som en övergödd valross för att gå ner ett par kilo.

På måndag är det sex veckor kvar till självmordstentan. Då påbörjar jag Operation Spinning. Måste fokusera på flåset och förbränningen. Fem kilo ska bort till sommaren är tanken. Det är ett rimligt delmål. Därför tänkte jag bita i det sura och hårda äpplet och ta mig an den värsta men en av de mest effektiva träningsformerna. Så det så. Förhoppningsvis kommer röven bli van vid Sats hårda cykelsadel så att smärtan inte känns lika påtaglig som tidigare gånger. Jag ger upp för tidigt. Det är min stora svaghet. Det samt det faktum att jag ofta är bra på att träna duktigt i ett par veckor men sen händer något, till exempel att jag blir sjuk, och därefter är jag åter fast i lathetsfällan. Men det är bara att kliva upp på cykeln och prova igen.



[ Dagens vegetariska lunch - det vita kladdet är mozzarellaost ]

Destruktivt beteende


Jag har funderat. Jag gör faktiskt det ibland. Kanske är detta inlägg ett bevis på min egen naivitet, men det är verkligen så jag känner nu och hoppas vid gudarna att jag aldrig kommer känna annorlunda. Visst, jag bor inte tillsammans med min pojkvän och vi har inga barn eller gemensamma husdjur att ta ansvar för. Men även om detta kommer ändras i framtiden vill jag inte rucka på mina principer om min syn på självständighet i ett förhållande. Det utesluter givetvis inte att man kompromissar. Man måste alltid hitta en balans i en relation utan att ta död på sin egen självständighet.

Efter att ha kommit från en relation med flera års psykisk misshandel där jag blev nedtryckt och avskärmad från omvärlden och berövad på all integritet har jag anammat vissa värderingar som jag håller stenhårt på. En av dessa är att man även i ett förhållande måste få behålla sin egen självständighet. Jag som partner ska alltid respektera att min pojkvän faktiskt är en egen individ. Att försöka förändra honom eller bestämma över honom är ett avskyvärt destruktivt beteende. Det kan vara små saker som att ge honom dåligt samvete för att han en kväll kanske vill träffa sina vänner istället för mig. Eller att leta igenom hans mobil bara för att känna att man har kontroll över vilka han har kontakt med och vad han skriver. Det skulle aldrig falla mig in att göra en sådan integritetskränkande handling.

Att låta sin partner ha egen tid innebär att unna honom att umgås med sina vänner ifred om så är önskan. Att jag är tillsammans med någon betyder inte att jag är fastkedjad vid honom. Vill jag träffa mina vänner en kväll för att gå ut och äta middag eller festa utan honom ska det inte vara några problem. Och vice versa. Jag och P är väldigt olika men på de grundläggande principerna är vi på exakt samma nivå. Jag skulle aldrig missunna honom en kväll ute med grabbarna och jag skulle aldrig få för mig att tränga mig på. Alla behöver vi lite egen tid med våra vänner. Det finns andra tillfällen där alla kan umgås men ibland är det skönt att bara vara ett kompisgäng. 

Frågan är då om jag kommer förändra detta synsätt den dagen jag sitter med två skrikande ungar och jag själv är slutkörd efter en lång och hård dag på jobbet. Omständigheter spelar in. Självklart. Vore han en heltidsdrickande partynisse som aldrig tar ansvar för sin familj skulle jag självfallet opponera mig mot ytterligare en utekväll. Men nu är det som tur var inte så. Jag tror att tricket är att från början vara väldigt tydlig mot sin partner och klargöra exakt vad som är viktigt. Oavsett hur besvärlig min fiktiva familjesituation skulle vara finns det alltid två saker som ger P ett frikort. Det är när det spelas en Manchester United-match eller en Djurgården-match, därför att jag vet hur mycket det betyder för honom. Jag hugger hellre av mig min högra arm än berövar honom det.

Vilket underbart väder


Aaah. Vilket underbart väder. Perfekt för tentaplugg och tvättning. Jag hoppas det håller i sig och att solen inte visar sitt fula tryne. Det var inga problem att studsa upp imorse. Sakta men säkert känner jag att mitt humör blir bättre och bättre. Energin kommer så sakteligen tillbaka. Hostade nästan ingenting inatt så snart är även min fysiska hälsa stabil igen. Nu ska jag sortera tvätt. På återseende.


Woohoo


YES! DÄR SATT DEN!!!


Alla vänners dag


Eller åtminstone några vänners dag. Hann med mycket idag. Full rulle sen klockan tio imorse. Butikschefen fick sig en riktig rejäl överraskning vid morgonfikat. Det var en försenad present men bättre sent än aldrig. Det roliga var att hon verkligen inte hade någon som helst aning om vad det kunde vara. Att det var en skokartong när hon öppnade presenten sa inte så mycket för jag brukar alltid slå in presenter i andra kartonger så man inte kan gissa vad det är. Men denna gång var det verkligen det kartongen utlovade. Hennes min var verkligen obetalbar. Vilken lycka! Jag visste att det var precis hennes stil men inte om storleken passade. Sicken tur jag hade.

Vid tvåtiden traskade jag hem till Rajsan för ännu mer kaffe. Hennes bebismage är så stor och rund och fin. I samma stund som jag plingade på dörren insåg jag att jag hade glömt hennes födelsedagspresent hemma. Typiskt. Men den ligger i alla fall här i tryggt förvar så hon ska få den nästa gång vi ses. Troligtvis på den kommande thaimiddagen som jag ska ordna åt oss och våra kära. Det var riktigt roligt att träffa henne. Vi kan verkligen sitta och samtala i flera timmar. Drack kaffe som en galning och är ganska uppe i varv just nu.

Halv åtta träffade jag Doktoranden, Slaktarn och Slaktarns fru på O'Connors för en pubmiddag. Mannen min sitter på en annan bar med några vänner och följer hockeymatchen. Jag har kommit hem för en halvtimme sedan och har matchen på i bakgrunden. Det bådar inte gott för Djurgården. Det är ingen idé att säga till Djurgårdenfans att laget i alla fall kommer ta silver. Så resonerar bara förlorare har jag hört. Tur att jag inte är sportintresserad. Det för ju bara med sig ilska och besvikelse.

Och hur mår jag annars då? Joorå, det är väl bättre fast jag kan fortfarande inte säga att det är på topp. Känns så overkligt att jag kan vara deppig i mer än en dag. Men alla har vi toppar och dalar. Det är bara att lunka på och ta dagarna som dom kommer. Imorgon bitti blir det i alla fall tvätt. Sedan handling och tentaplugg. Vädret ser lovande ut för hemmastudier. Jag håller tummarna att det blir snöblandat regn imorgon med.

Just ja. Jag glömde bort att köpa blommor för pengarna jag vann på trisslotten som Mooremodellen köpte till mig. Men det får jag göra imorgon. Passar alldeles utmärkt för mina nejlikor har vissnat och dött. Förhoppningsvis får jag lite mer energi av nya fräscha blommor. Det blir en bukett rosor. Och mår jag inte lika hemskt som jag gjort de senaste dagarna så kanske jag äntligen orkar släpa mig till gymmet och tvinga mig själv att köra ett spinningpass. Jag tror att jag skulle må så mycket bättre av ett ordentligt träningspass.






[ Butikschefens present ]



[ Snyggaste ever ]



[ Världens största öl - typ ]



[ Pubmat som heter duga ]

Kompensation


Eftersom jag hade en så bedrövlig fuldag igår kände jag att jag var tvungen att kompensera det idag. Så dagen till ära har jag tagit på mig en sprillans ny klänning. Det är ett väldigt bra tips. Att sätta på sig något riktigt fint och helst aldrig tidigare använt. Genast känner man sig fräschare. Sedan vill jag även kompensera gårdagen genom att utnyttja dagen till fullo vad gäller mitt sociala liv. Jag avskyr att bli fast i min egen lilla bubbla. Den är inte så trevlig när man fyller den med ångest. Då behövs det något annat som kan slå hål på bubblan och släppa in lite frisk luft i min tillslutna tillvaro. Det är ganska deprimerande att tentaplugga faktiskt. Jag rekommenderar det inte till folk som inte har ett läshuvud. Ni skulle bli tvungna att läggas in på psyket.

Det blir som sagt fika med Butikschefen och eventuellt en sushilunch. Därefter ska jag slå en pling till Rajsan och fråga om hon vill träffas för en eftermiddagsfika. Har inte sett henne på evigheter och hennes bebis växer sig allt större i magen. Doktoranden ska jag försöka få med ut på en middag. Han börjar sin doktorandtjänst i Stockholm den 3:e maj så jag vill passa på att umgås med honom innan han försvinner. Om han behagar vakna upp ur sin skönhetssömn någon gång och svara på mitt sms. Är det någon mer som känner sig försummad av mig så får ni gärna höra av er. Vi kanske kan äta middag allesammans ikväll?

Imorgon och på fredag blir det tentaplugg och tvätt. Så bäst att passa på att njuta av dagen. Är inte helt återställd från deppdagen igår men jag försöker krama ur alla ledsamma känslor genom att njuta av gåshudsmusik. Det är den sortens musik som är så vacker att lyssna på att jag får gåshud över hela kroppen. Och ni kan ju kanske redan gissa att det inte handlar om dunkadunka.



[ Klänning från Nelly ]

Morgonstund har guld i mund


God morgon mina vänner. Kvart i fem vaknade jag och nu är man uppe och rör på sig. Härligt! Jag ska snart ta bussen från P och åka hem till mig. En tidig morgondusch och sen är jag back on track. Får se hur jag gör med tvätten. Det finns ju en dag imorgon också. Och varför göra sådant man lika gärna kan göra imorgon. Ska nog ta och plugga lite istället. Igår läste jag lite grann men inte alls lika mycket som jag hade planerat. Jag är ju som piggast på morgonen så det är bäst att passa på.

Och idag fick jag en riktigt frestande morot att tänka på när jag tränar och kämpar med min vikt. Läste ett oerhört fint mail nu på morgonen från fotograf Ulf O. Blev så glad och kände mig ännu mer beslutsam att nå min målvikt. Jag har hållit låg profil väldigt länge nu och jag känner att det snart är dags att komma tillbaka. En plåtning kommer definitivt bli av i Göteborg när jag är i form igen. Och det är om minus 6 kg.

 

Tur i spel och kärlek


Jag blev väldigt glad när Mooremodellen kom förbi i eftermiddags. Hon stod utanför min dörr som en vacker liten ängel och med ett leende på läpparna gav hon mig en liten lott för att pigga upp mig. Jag brukar aldrig vinna någonting, utan säger att jag har tur i kärlek istället, men denna gång vann jag faktiskt 50 kr. Så imorgon ska jag köpa en blombukett till mig från Mooremodellen. Jag blir så glad av blommor och av vänner som ställer upp när man är fånig och deprimerad. Tack sötnos.

Imorgon blir en bättre idag. Det vet jag. För det första ska jag kliva upp ruskigt tidigt för att hinna tvätta. Jag älskar att kliva upp tidigt. Det är en förutsättning för att min dag ska bli lyckad. Sedan ska jag ner på stan till elva för att träffa Butikschefen. Det blir nog fika och sushilunch. Förhoppningsvis känner jag mig mycket gladare och piggare. Jag ska i alla fall göra mina medmänniskor glada. Har en liten överraskning till Butikschefen som jag tror hon kommer tycka om. Men det är en chansning. Skulle det inte fungera så kan man säkert göra något åt det. Nåja, det är tanken som räknas.

Jag lovar att återkomma under morgondagen med gladare inlägg. Kan ju inte vara särdeles roligt för er kära läsare att behöva stå ut med mina tråkiga dagar. Men jag kan inte hålla på och ljuga för er eller mig själv när jag känner mig låg. Oroa er inte. Behöver bara ladda mina batterier lite till. Nu ska jag krypa ner i sängen hemma hos P. Jag är så förbaskat lyckligt lottad. Hur kan man ha tur i både spel och kärlek?


En sån där dag


Det blev en sån där dag idag. En sån där dag då man känner att allt är skit och deppigt. Även fast det egentligen inte är det. Men förnuftet vägrar infinna sig och de irrationella känslorna tar över. Ibland avskyr jag att vara så förbaskat kvinnlig. Jag försöker peppa mig själv men det fungerar inte. Ingenting fungerar just nu. Bytte om till morgonrock. Mooremodellen är så underbar och säger till mig att det kommer bli bättre. Jag vet att det kommer bli bättre men just här och nu känns allt bara skit.

Imorgon ska jag inte kasta bort dagen på att tycka synd om mig själv. Jag ska redan nu bestämma att morgondagen kommer bli så mycket bättre. Butikschefen kommer till Uppsala och fikar med mig på förmiddagen. Sen ska jag göra två små ärenden inför Snufsens födelsedag och efter det har jag ingenting inplanerat. Fortsätta kurera mig. Ska passa på att inflika att Mooremodellen kommer över och håller mig sällskap en stund. Hon är så snäll och go och glad. Jag vet att jag kommer känna mig lite bättre efter hennes besök.




[ Vem blir inte glad av hennes vackra leende? ]

Ångest


God förmiddag mina vänner. Jag har lyckats med något så skickligt som att hålla mig själv vaken halva natten. Det är den förbenade hostans fel och jag känner att jag håller på att bli galen. Idag hade jag tänkt plugga på lite teori inför provet i pistolskytte. Det skadar inte att åtminstone ha läst igenom häftet en gång. Resten kommer nog naturligt eftersom det handlar i stort sett ganska mycket om vanligt hederligt bondförnuft.

Att jag fortfarande är sjuk efter snart en vecka tar verkligen knäcken på mig. Jag kan inte jobba, vilket jag skulle behöva göra åtminstone två dagar till innan månaden är slut för att få räkningarna att gå ihop. Det är svårt för mig att fokusera på tentaplugget eftersom jag varit för sjuk för att sitta på biblioteket. Hemmastudier har det knappt blivit tal om på grund av den olidliga hettan i min lägenhet. Jag är bara så less på det mesta.

Jag ska försöka andas djupt, koka en kopp te och äta en nyttig skaldjursratatouille som jag lagade igår. Apropå nyttigt så innebär varje sjukdag frånvaro från gymmet och träningen. Tänker på det varje dag och får ångest. Mest för att jag så gärna vill fota framgent men så länge jag känner mig som en geleklump är det inte läge för det. Finns så många bra glamourfotografer som jag vill jobba med.

I samma stund som jag når min målvikt kommer jag börja flänga Sverige runt igen och plåta. Så grymt roligt! Jag är lite småavis på Sandra och Fia som hela tiden leverar grymma bilder. Fia var senast och plåtade med en annan av Sveriges riktigt duktiga fotografer Ulf Olsson. Såg ni på Wipeout i söndags förresten? Sandra är ju så härligt underbar med sin dialekt! Det får mig att tänka på min barndom i Säffle. Mina morföräldrar var från Säffle så varje sommar och jullov var man där och blev bortskämd med godis och mat. Nu är man så stockholmiserad att det inte går att höra ens det minsta lilla värmländska hos mig.





[ Sandra Reiche i Wipeout ]

Djurgården måste vinna


Jag hatar HV71. Just nu gör jag faktiskt det. Tassar omkring hemma hos P och försöker hålla mig ur vägen tills matchen är avgjord. Bloggar lite och slökollar på Facebook. Det här är ju tortyr. Jag vill att Djurgården ska vinna så Snufsen blir glad ikväll. Förbannade jävla sketna HV71. Djurgården måste vinna. Dom måste vinna hela skiten! Ju! För vem bryr sig om ett skitlag från Jönköping? Ingen! Usch. Bort med dom. Jag tycker inte om sådan här spänning. I alla fall inte om fel lag vinner. Djuuuuuurgåååååården!!!

Vilken kick


Jösses Amalia vilken kick! Dagens skytteträning var lätt det roligaste jag gjort på länge. Jag är helt uppe i varv och vet inte riktigt var jag ska börja. Idag började allvaret. Vi samlades nere vid skjutbanorna för att bli tilldelade vapen. När jag fick min lilla låda med diverse tillbehör började fjärilarna fladdra omkring rejält i min mage. Ganska snabbt insåg jag att det här definitivt inte var som luftpistolskytte. Det fick jag erfara redan efter första skottet. Rekylen var visserligen inte som efter en niomillimeter men jag höll ändå på att göra i byxan. Eller det kanske var att överdriva, men jag var definitivt inte beredd på den kraften.

Vi började med att ladda magasinet med fem skott. Manikyren kunde hälsa hem och det sket jag fullständigt i. Full fokus på skyttet. Sedan insåg jag den andra stora skillnaden. Nu hade vi en skjutledare som skrek ut kommandon. Ladda. Skyttarna redo. Eld. Eld upphör. Markera. Från att ha skjutit i lugn och ro i sin egen takt var man tvungen att helt tänka om och lyssna på kommandon samtidigt som man skulle tänka på att göra allt rätt i rätt ordning, få ordning på tekniken och inte stressa. Jag måste erkänna att i princip alla gjorde samma "fel" de första serierna. Vi var lite för ivriga på avtryckaren. Tricket var att ta god tid på sig och inte skjuta för fort. Vi hade fem skott att skjuta på sex minuter. Det ger gott om tid att fokusera ordentligt på sikte och korn, krama avtryckaren och avfyra skottet.

Min första serie var katastrofal. Jag träffade förvisso tavlan men endast ett skott var innanför den svarta ringen. Men allt eftersom instruktörerna påminde om allt man skulle tänka på, särskilt att inte ha för bråttom, desto bättre sköt jag. När jag sköt mina fyra sista serier hamnade alla inom den svarta ringen och jag fick till och med in ett par tior. Bredvid varandra. Klockrent. Jag blev överlycklig och kvävde lusten att dansa framme vid tavlorna. Jag ser ivrigt fram emot nästa måndag.

Och hur gick det för Vapengalningen undrar ni förstås. Det ska jag tala om för er med ett leende på läpparna. Han fick gå därifrån. De meddelande honom att han inte hade någonting där att göra. Jag är så tacksam över det. Vapengalna ghettograbbar bör aldrig någonsin få möjlighet att hålla i ett skjutvapen. 




 



[ Tavlorna förbereds ]



[ Min lilla låda med pistol, ammunition, hörselkåpor och markeringstejp ]



[ Dags att ladda magasinet ]



[ Jag fick in en hel del bra träffar ]



[ Instruktörernas västar ]



[ Fantastiskt vackert väder - dock en aningen för kallt ]

Snart smäller det


Om två timmar blir jag hämtad med bil för att infinna mig ute vid skjutbanan för utbildningens första skyttetillfället med kaliber 22. Jag känner mig rätt så taggad kan jag lova er. Spännande tider! Ska strax lägga mig i soffan, lyssna på Chopin och friska upp minnet lite genom att läsa i teorihäftet. Kan så klart inte låta bli att fundera över ifall Vapengalningen kommer få skjuta med oss ikväll. Jag håller stenhårt fast vid vad jag sagt tidigare. Sådana som han har ingenting att göra på en skjutbana och jag tänker hålla mig långt borta ifrån honom när första skottet smäller. Fast vem vet, han kanske har stenkoll när det väl kommer till den praktiska biten. Men man ska aldrig hoppas på för mycket.

Min hosta är värre än vanligt och jag hoppas verkligen att jag orkar hänga med ikväll. Jag har i alla fall uträttat alla mina ärenden för idag. Tänkte slå in några presenter men det kan vänta tills imorgon. Är så vansinnigt nöjd över vad jag ordnat till Snufsens 35-årsdag. Best birthday ever! Och det är inte ens min födelsedag. Jag tror vi konstaterade igår att jag nästan tyckte det var mer spännande med P:s födelsedag än vad han själv gjorde. Fast bara nästan. Min återkommande glädjeyra vid födelsedagar är svår att missa. Jag påminner P varje dag att han fyller år på lördag. Och lite då och då sjunger jag födelsedagssången för honom. Man måste ju öva sig. 

Sista saken att ordna måste ske dagen före den stora dagen. Det finns vissa traditioner att bevara och för det krävs tillgång till ett konditori. Men jag måste kika i veckan ifall dom har det jag är ute efter. Mycket som ska planeras även fast man inte ordnar världens största kalas. Och på lördag smäller det. Jag ska till kvällen ha på mig min svarta knälånga sidenklänning samt ett par nya pumps i svart och guld. P påstod att han inte har någon aning om vad som är på gång och jag låter honom inte gissa heller. För skulle han råka gissa rätt är jag så dålig på att ljuga att jag skulle avslöja det direkt. Det kommer bli gudomligt i alla fall. Dubbelkollade imorse så att allt var som det skulle. Nu är det bara för mig att vänta tålmodigt tills jag får sätta igång med allt. Ja må han leva!


Summa summarum


God morgon mina vänner. Måndag igen och jag är laddad. Not. Låg och hostade hela natten och var på väg att kräkas flera gånger. Som vanligt när jag är förkyld. No big deal. Jag ska försöka låta bli att prata för det är när jag pratar för mycket som det retar upp halsen och jag börjar hosta tills jag spyr. Glömde hostmedicinen hemma. Åkte direkt hem till P igår efter gårdagens biobesök. Och jag tyckte om filmen. Det var precis som jag hade väntat mig och jag blev inte besviken. Inga direkt revolutionerande effekter men det var ändå riktigt häftigt. Gillar man fantasy och grekisk mytologi ska man självklart se Clash of the Titans på bio i 3D. Varför somliga människor går på bio när de ändå bara sitter och pratar högt under filmen övergår mitt förstånd.

Och mötet igår gick bra. Det var riktigt intressant att se hur mycket av associatonsrätten som fastnat i mitt huvud när styrelsens ordförande lite snabbt gick igenom föreningens stadgar och övrigt. Men jag känner sig ändå lite ringrostig. Efter att ha bott snart tre år i samma område känns det faktiskt lite pinsamt för min del att först nu engagera sig i hyresgästföreningen, men bättre sent än aldrig. Det kommer bli en lärorik tid. Jag blev vald till styrelseledamot samt som representant inför hyresförhandlingarna. Har aldrig haft ett förtroendeuppdrag tidigare så självklart känner jag mig en aning grön men nybörjare har vi alla varit någon gång. Ser fram emot det första styrelsemötet med den nya styrelsen. Alla på mötet verkade oerhört kunniga och sympatiska så jag är övertygad om att det kommer gå bra.

Idag har jag mycket att ta itu med. För det första att planera veckan. Snufsen fyller som sagt år på lördag och det är mycket hemligheter jag måste fixa med. Ska försöka klara av det under dagen så resten av veckan är fri för mina juridikstudier. Tisdag till fredag är det tentaplugg som gäller för hela slanten. Förhoppningsvis blir det dåligt väder under dom dagarna så jag kan sitta hemma och plugga. Jag är fortfarande för sjuk för att sitta på biblioteket. Där uppskattas man inte särskilt mycket ifall man hostar och snörvlar om vartannat. Önskar er alla en lugn start på veckan.



Inte riktigt frisk


Helt frisk är jag ju inte det måste jag erkänna. Jag är definitivt inte i bättre skick än att jag kan röra mig lika långsamt som en snigel utomhus för att undvika smärtsamma hostattacker och efterföljande andnöd. Utöver det är jag i stort sett halvdöv på båda öronen och att försöka få hjärnan att vakna är inte tal om. Vilket ypperligt tillfälle att gå till HFD:s årsmöte om en timme. Not. Bättre form vore faktiskt önskvärt. Men det är bara att bita ihop. De sa faktiskt att det skulle serveras fika och då tar jag självklart förgivet att det finns färdigbryggt kaffe. Det kan nog ruska liv i mina bortdomnade hjärnceller. Den här förkylningen har verkligen tagit knäcken på mig.

Jag är glad att vi valde den tidiga bion. Skulle aldrig orkat annars. Vill verkligen inte ställa in vår dejt. Det är så mysigt att sitta i biomörkret och frossa i popcorn och läsk. Ska bli spännande att se filmen i 3D. Avatar var den första film jag såg i 3D och jag blev rätt imponerad. Den här gången kommer det vara ännu häftigare för det är verkligen min typ av film. Jag struntar högaktningsfullt i vad alla recensioner säger. Äventyrsfilmer är alltid bra och ju fler monster desto bättre. Strunt samma om filmen saknar djup. Jag går inte och ser en äventyrsfilm för djupets skull utan för att bli underhållen. Nej, nu ska jag ladda med Alvedon och hostmedicin. Tjingeling!


 




[ Puss på Sigge ]

En örfil och tillbaka till verkligheten


Jag brukar kunna ha överseende med folks beteende om de är påverkade av alkohol. Att de tjoar och tjimmar och för väsen. Sådant är ganska lätt att ignorera för man ser det rätt ofta när det är helg. Det jag däremot har svårt för är när påtända ungdomar kliver på bussen halv elva en söndagmorgon och sitter och pratar om så personliga problem, i sådana vulgära ordalag att jag önskar att någon kunde komma och skära öronen av mig. Överlag har jag problem med folk som diskuterar högst privata angelägenheter på öppen och offentlig plats. Det känns som att jag tvingas in i deras sjuka problemfyllda vardag. Jag har ingen som helst lust att höra om deras pojkvänners otrohetsaffärer och hur de ska hämnas genom att göra diverse opassande saker med första bästa främling.

När man sitter på en buss finns det verkligen ingenstans att ta vägen. Att hålla för öronen är sista utvägen, men helst av allt vill man göra sig osynlig. Jag blir obekväm av folk som så öppet bara spyr ut hela privatlivet inför en buss full med främlingar. Tjejen som klev på bussen i förmiddags fullkomligen stank av rök, smuts och svett. Så ung men redan så förstörd. Så sönderknarkad att hon inte ens kunde tala ordentligt. Och inga som helst spärrar. Är inte ens säker på att hon visste att hon satt på en buss där vi andra kunde höra allt hon sa. Jag kunde inte låta bli att titta på henne i avsmak. Finns det ingen som hjälper henne? Vill hon inte få hjälp? Har hon inte förmåga att ta emot någon hjälp? Någonstans i livet gjorde hon helt klart fel val. Jag ville bara ruska om henne, ge henne en örfil och få henne tillbaka till verkligheten. Men så lätt är det ju aldrig.

Om jag finge välja


Om jag finge välja skulle jag ligga kvar i sängen hela dagen. P klev upp innan sex för att gå till jobbet och jag vaknar ju som alltid tidigt. Men nu har jag fått smak för det här med att ligga och dra sig. Har ätit frukost i sängen och kikat på Edward Bloms gästabud. Nu har det börjat en film på en av P:s många filmkanaler och jag funderar på att ligga kvar några timmar till under det varma täcket. Ja, så får det bli.

Klockan tre i eftermiddag ska jag på årsmöte för hyresgästföreningen. Ska bli intressant. Vid sextiden måste jag pallra mig nere på stan för att hämta ut biobiljetter till kvällens film Clash of the Titans. Jag och P ska på dejt. Har en biocheck kvar att använda. Jag hatar ju inte att gå på bio och det är alltid lika tacksam att få biocheckar när man fyller år eller på julen. Så mitt schema är halvfullt idag, vilket gör att jag inte kan ligga kvar alltför länge.




[ Saknas bara en älskling och ett gosig vovve ]

En polsk afton


Jag kan säga redan nu att bilderna inte gör restaurangen rättvis. Det är nästintill omöjligt att fånga en känsla på bild, åtminstone för en amatörfotograf. Vilken stämning! Vilken atmosfär! Det var sannerligen en rustikt romantisk pärla mitt i storstaden. Att kliva innanför dörren var som att förflytta sig till en annan värld. Levande ljus överallt och Chopins underbara toner i bakgrunden. Det var stundtals så vackert att jag bara kunde sitta där med ett leende på läpparna och njuta. Inredningen kändes genuin och jag fick aldrig nog av att titta på alla tavlor och figurer som till en början tycktes vara slumpmässigt placerade överallt men ändå i perfekt harmoni med varandra. Fantastisk upplevelse! Ett måste om man är trött på stadens stress och bara vill fly bort till en annan tid.

Maten var rejäl och mättande. Det som imponerade mest var den mustiga, smakrika soppan som serverades först. Till varmrätt hade jag valt wierzynek. Jag uppfattade inte riktigt om det var namnet på själva rätten eller om det var namnet på den potatisplätt som serverades till min köttbit. Hur som helst var det riktigt mumsigt och  i kombination med surkålet fick man en känsla av hur äkta polsk husmanskost skulle smakat. Eftersom jag inte har något att jämföra med kanske jag är helt fel ute. Men maten passade in i hela den historiska atmosfären och det fanns ingenting att anmärka på. Den absoluta höjdpunkten kom när Mr Big föreslog att vi skulle testa på en kaffedessert. När de ställde fram en tallrik med rykande färskt kaffe i en liten kopparkittel tillsammans med punsch, grädde och smält mörk choklad insåg jag att detta inte var vilket kaffe som helst. Man fick blanda sin egen dessert och det smakade obeskrivligt gott. Vill man inte ha punsch kunde man även välja på whisky eller rom.

För er som föredrar romantiska restauranger med en alldeles speciell historisk atmosfär kan jag varmt rekommendera Café Piastowska i Stockholm på Tegnérgatan 5. Jag hade på känn redan från början att det skulle vara en restaurang helt i min smak eftersom jag är tämligen svag för Chopin, levande ljus och dunkla valv. Men jag råder er att boka bord i förväg eftersom det inte finns alltför många platser. Nästa gång, och det vet jag redan att det kommer bli, ska jag ta med mig P så att han också får uppleva en polsk afton.

Tusen tack Mr Big för att du bjöd ut mig på ett oförglömligt restaurangbesök. Jag ville nästan inte gå därifrån. Så fort vi klev ut på gatan var det som att man lämnat en hemlig liten värld bakom sig. Ångrar inte att jag trotsade min förkylning och tog mig till Stockholm. Hoppas du hade överseende med min tillfälliga dövhet. Jag kunde ha svurit på att du frågade om du fick smaka.





[ Vore det inte för skylten skulle man lätt kunna missa denna pärla ]



[ Levande ljus överallt ]



[ Makalöst god soppa som serverades med mörkt bröd ]



[ Mr Big föredrog öl medan jag tog vin till maten ]



[ Källaren var riktigt mysig ]



[ Jag blev särskilt förtjust i de speciella glasen ]



[ Höjdpunkten var att blanda sin egen kaffedessert ]

Dagens sista inlägg


Doktoranden skulle också till Stockholm idag så jag får sällskap på tågresan. Nu sitter jag och laddar med en kopp te. Jag är lite halvdöv och en aning täppt i nästan men annars är det inga större fel på mig. Förutom halsen kanske. Känner av yttepyttelite halsont. Ni förstår nog vad jag håller på med vid det här laget. Jag förringar mina symtom. Men än så länge fungerar det. Så det så! Jösses amalia vad jag bloggat idag förresten. Det är ett bra sätt att få tiden att gå. Detta blir dagens femte och sista inlägg. Jag återkommer imorgon med en recension på kvällens polska middag. Tjingeling!

 



[ Mina fina pärlörhängen som jag fick av Butikschefen förra helgen ]

Jantelagen regerar


Obygdsjuristen bad mig om tillstånd att gå in på min gamla blogg för att leta upp ett inlägg från hans tid som gästbloggare. Jag har inte varit inne på min gamla blogg på år och dag. Det är ett avslutat kapitel men jag saknar den ändå. Har precis varit inne och läst några gamla inlägg. Måste nog erkänna att min förra blogg var snäppet vassare. Inte så konstigt när så många bittra honor ville visa sin starka avsky för glamourmodeller.

Jag gillade att käfta emot, att argumentera och att sätta dom på pottan. Men allt eftersom tiden gick insåg jag att jag bara slösade min tid på idioter. När folk inte ens kan ta till sig vad man skriver utan alltid hittar något annat meningslöst att klanka på, då är det inte lönt att ge svar. Vissa idioter ska bemötas med tystnad och ignorans. Men var det något som jag ansåg vara viktigt att belysa kunde jag välja att ta upp det till diskussion. 

Det var självfallet enbart anonyma besökare som slängde skit på mig. Ofta hade de påhittade namn som exempelvis Kajsa och Konrad. Så här i efterhand när jag läser vad folk kunde skriva till mig blir jag bara så full i skratt. Det är så absurda sjuka värdelösa kommentarer. Jag har till exempel fått kommentarer att jag ser ut som Anna Book, att jag har hopplöst feta lår och att jag börjar bli flintskallig. Det krävs ju inte ett geni att förstå hur mycket sanningshalt det finns i de kommentarerna. Men i Sverige får man inte ta någon plats. I Sverige får man inte vara stolt över sig själv och det man åstadkommit. I Sverige är det jantelagen som regerar. I alla fall i bloggvärlden.

Hur kunde så många missnöjda honor hitta till min förra blogg frågar jag mig ofta. De kanske fortfarande finns kvar därute och gömmer sina fula trynen bakom skärmen. Jag fick i alla fall svaret på det jag ville veta; om det går att kombinera juridikstudier med glamourvärlden. Icke sa nicke. Ajabaja! Har man tagit sig an något så seriöst som en juristutbildning är det stört omöjligt att plåta glamour. För det är ju bara blonda, IQ-befriade bimbos som gör något så skandalöst.

Ett äldre inlägg från min förra blogg:

Saklighet är en förutsättning för god argumentation. Jag vill ge en välförtjänt eloge till Kajsa som faktiskt försöker argumentera för sin ståndpunkt. Att man inte alltid kan vara överens är ingenting att hänga läpp över och jag anser ju självklart att mitt synsätt är att föredra framför hennes. Med dessa vackra inledningsord påbörjar jag dagens utförliga inlägg som är ett svar till Kajsas senaste kommentar. Jag är tvungen att opponera mig mot följande:

1. Vem som helst kan gå och ställa sig framför en kamera och bli fotad. Hela sveriges befolkning har nog fått sin bild tagen, är då hela sveriges befolkning modeller då?

Jag håller faktiskt med Kajsa, till viss del. Vem som helst kan faktiskt inte ställa sig framför kameran och bli fotad. Eller rättare sagt, vem som helst kan inte ställa sig framför kameran och bli fotad och leverera bra bilder. Men vad definierar en bra bild? Vad är syftet med bilderna? Att hela Sveriges befolkning någon gång tagit porträttbilder eller dylikt för att ge bort till släkt och vänner anser jag vara en helt annan sak än att jag åker till modellplåtningar och fotar i syfte att bygga upp en modellportfolio.

För att citera Kajsa: modell är långt ifrån att bara ställa sig framför en kamera och puta med läpparna. Visst medhåll får hon av mig även på denna punkt. Det är inte alls så lätt som man från början kanske trodde. Att jag, som HOBBYMODELL, insett det redan efter första eller andra gången som jag stod framför en kamera säger en hel del om modellverksamheten. Att bli modell krävs hårt arbete, men man måste börja någonstans, eller hur? Återigen så strävar jag inte efter annat än bra bilder, en rolig och annorlunda hobby, träffa nya människor, leva livet och kanske få sig en liten slant för några reklamjobb här och där.

2. När man har lyckats kan man kalla sig för modell.

Jag tycker det är upp till var och en att avgöra när man kan kalla sig själv för modell. Och exakt vad är det som avgör ifall man lyckats som modell? Är det pengar som ska styra? Eller är det popularitet och igenkännande som ska väga tyngst? Det går inte att bedöma det om man inte tittar på de bakomliggande omständigheterna till varför man ägnar sig åt modellbranschen. Vill man lyckas som highfashion-modell och strutta omkring på modevärldens tyngsta runways men aldrig någonsin får ett erbjudande, då vill jag nog påstå att man misslyckats som modell, men likväl är man ändå en modell. Personligen anser jag att jag har lyckats med mitt mål som modell, eftersom mitt mål var att få ihop en modellportfolio som jag kan känna mig nöjd över.

3. Tror inte det uppskattas av hårt arbetande modeller att tjejer som ställer sig framför en kamera, putar med läpparna och gör lite tfp kan kalla sig modeller på samma sätt som dom, eftersom detta är något VEMSOMHELST kan göra.

Rätta mig om jag har fel, men jag antar att Kajsas definitionen på hårt arbetande modeller är de som faktiskt kan leva och till stor del försörja sig på sin modellkarriär. Jag tror faktiskt inte att det väcker någon som helst anstötan hos dessa modeller att andra människor använder begreppet modell i det sammanhang som jag gör. Jag kan inte riktigt förstå varför det är någonting att hänga upp sig på. Ordet modell är ett väldigt luddigt begrepp eftersom det finns så mycket olika sorters modeller. Reklammodeller, glamourmodeller, nakenmodeller, highfashionmodeller, barnmodeller, bilmodeller, båtmodeller. Hoppsan, nu tappade jag spåret lite men det beror nog på att jag börjar inse vilken absurd diskussion det här är. Den leder ju faktiskt ingen vart. Kajsa stör sig på att jag kallar mig för modell och hon tycks tro att hon får medhåll av de fåtal hårt arbetande modeller som kan försörja sig på sin modellkarriär. Jag å andra sidan kallar mig för (hobby)modell för det är enklast så. Men jag brukar alltid berätta att det är någonting jag gör vid sidan av mina juridikstudier som ett sätt för mig att koppla av från de evighetslånga dagarna i biblioteket. Det är ingenting jag kan försörja mig på eller någonsin har planer på att försörja mig på men det har ju hänt att jag fått mindre reklamjobb och betaluppdrag, vilket jag bara betraktar som ett plus i kanten.

4. Kajsa vidhåller fortfarande att glamourbilder kan liknas vid prostitution. Eller som hon uttrycker sig: lite åt det hållet. Hon tycks lägga vikt vid att det är någonting man gör så att kåta gubbar har någonting att titta på.

Hennes resonemang saknar tyngd. Ovanstående argument är endast ett bevis på ett redan etablerat tunnelseende vad gäller glamourgenren. Jag vågar faktiskt påstå att många glamourmodeller gör det enkom för att tillfredställa sin egen exhibitionistiska sida och många är precis som jag, en sann beundrare av den nakna kvinnokroppen. Vad det manliga klientelet tycker och gör är någonting som jag inte fäster särdeles mycket vikt vid. Sen att klassificera 20-åriga killar såsom gubbar är kanske att dra det lite väl långt? För majoriteten av de manliga läsarna är ungefär i den åldern.

5. Rätt nöjd med "sussilulls" svar, det var sakligt. Hon borde satsa på juridiken istället.

Istället för vad? Vad är det som inte går in i huvudet på folk? Mitt intresse för modellplåtningar ligger på en hobbynivå. Jag har aldrig någonsin tänkt satsa på någon modellkarriär i den bemärkelsen att jag tror att jag skulle kunna försörja mig på det. Kom igen, ge mig lite mer credit. Utbildning är mitt budskap till er som sitter hemma och rullar tummarna. Att hitta ett intresse eller hobby som får en att för en stund glömma bort vardagsstressen är någonting jag önskar alla. Även du, kära Kajsa.





[ Min första bikiniplåtning ]

Fegaste människan i historien


Jag är den fegaste människan i historien när det gäller mitt hår. I åratal har jag funderat på att klippa något så simpelt som en snedlugg men har aldrig vågat ta steget. Nu har jag i alla fall hittat en bild på hur jag vill ha det om jag slutar vara så feg. Det finns ingenting längre som hindrar mig. Jag vet att jag kommer gå till Moscow och boka tid med samma frisör som klippte Juridikstudenten. Ska jag göra det låter jag inte vem som helst klippa. Frisören var supertrevlig och riktigt duktig. Hon utstrålade bra energi och det är viktigt att kemin stämmer. Det värsta jag vet är frisörer som inte lyssnar utan tar sig alldeles för stora friheter för att dom själva anser sig veta vad som blir bäst. Vill inte kunden göra något drastiskt så ska inte frisören hålla på och tjata. Kunden har alltid rätt och kunden ska vara nöjd annars får dom banne mig göra om!

Det enda som saknas för tillfället är pengar. Men slantarna trillar nog in under sommaren genom jobbet och skatteåterbäringen. Sen måste jag införskaffa moraliskt stöd också. Kommer vara vansinnigt nervös den dagen det sker. Nej, nu räcker det! Jag bestämmer mig! I sommar ska jag boka tid på Moscow och fixa luggen. Nu har jag lovat. Och gör jag det inte kan ni gärna få påpeka vilken feg liten skit jag är och dessutom en lögnare. Har man gett ett löfte ska man hålla det. Vad bra med en blogg där man kan lova saker inför sina läsare. På så vis finns det inga ursäkter. Om man inte skulle råka ut för en olycka eller att pengarna blev stulna förstås. Jag ska klippa mig!


Middag i Stockholm


Äntligen både ser jag ut och känner mig som folk. Jag drog en lättnadens suck när jag kände igen min egen spegelbild efter den uppfriskande duschen. Egentligen är jag inte helt frisk ännu men lite puder och rouge döljer de sista sjukliga skuggorna i ansiktet. Så länge jag inte säger något så kan ingen gissa att jag är sjuk. Jag har planerat att ta femtåget till Stockholm idag. Frisk luft, trevligt sällskap och en god middag har aldrig gjort någon sjuk eller sjukare. Apropå frisk luft så är jag inte det minsta röksugen. Har inte varit det på länge. Det har sina fördelar att vara förkyld.

Jag torde vara framme i Stockholm strax före sex. Det ger mig god tid att hitta till restaurangen. Mr Big har bokat bord till klockan sju. Kommer jag dit före mitt middagssällskap är det inte helt omöjligt att jag sätter mig någonstans och tar en drink. Tycker om att sitta själv och filosofera eller skriva på nästa blogginlägg. Speciellt i en hektisk stad. Det blir däremot ingen övernattning för mig. Känner mig alldeles för stressad för det. Ska på årsmöte imorgon och sedan ska jag och P på söndagsbio. Vi ska se Clash of the Titans. När man har en uppbokad morgondag är det alltid skönast att vakna i sin egen säng. Eller i P:s säng.




[ Kvällens outfit ]

Vissa likheter


Somliga av er har säkert funderat över hur mitt hår ser ut när det är helt ofixat. Eller kanske inte. Men nu är det i vart fall tvättat och torkat. Jag ska alldeles strax börja platta mitt risiga skatbo men först kunde jag inte låta bli att leka framför kameran. Kunde inte komma överens med mig själv ifall jag var lik Ronja Rövardotter, ett skogstroll eller den kusligt obehagliga flickan från skräckfilmen The ring. Men till slut kom jag fram till att det sistnämnda alternativet inte var helt olikt. Vad tycker ni? Fast mitt hår har vissa likheter med Ronjas ändå. Det blir nog en jämn match.


Rustikt romantisk


Jag vill verkligen vara frisk imorgon! I alla fall tillräckligt så jag orkar åka till Stockholm och äta middag med Mr Big på Café Piastowska. Efter att ha läst en recension från Svenska Dagbladet är jag helt övertygad om att restaurangen är precis i min smak. Jag har bestämt mig. Det blir Stockholm imorgon. Tror jag...

Från recensionen:

"Det vilar något hemlighetsfullt över Café Piastowska. Det målade fönsterglasen och den spetsprydda gardinen stoppar all insyn. Genom en liten glipa anar man en annorlunda värld inne i halvdunklet.
 


Mycket riktigt - en kväll på Café Piastowska är som en resa bakåt i tiden, till Östeuropa mellan världskrigen. Den förtrollande stämningen lockar alla slags romantiker: män i svepande sidenhalsdukar med outgivna diktsamlingar i byrålådan, förälskade par och en herre som tycker allt var bättre förr. Senare på kvällen kommer ett gäng trogna stammisar, romantiska klubben.


Inredningen är rustik i mörkt trä. Borden är täckta av giftgröna spetsdukar i nylon och dukade med rosenmönstrat porslin. Överallt flammar levande ljus. Den lilla matsalen är fullproppad med saker att titta på och man anar att varje ting har sin egen historia: skeppsmodellen, kasperdockorna och gobelängerna på väggarna. Intill bardisken hänger en guldinramad uniformerad anfader med respektingivande utseende.


Till tonerna av Chopins pianomusik slår vi oss ner på de rikt utsirade stolarna med trasiga rottingryggar och blir genast serverade soppa.


En av oss invänder stillsamt att vi ännu inte beställt.


- Här äter vi alltid soppa, får vi höra.


Potatissoppan är rykande het med små bitar av rökt fläsk i, mat för en kall, blåsig dag. Vi frågar om receptet men det är förstås mycket hemligt och har gått i arv i generationer.
Maten är enkel och rustik. Populärast är ”polsk middag”: soppa, dagens varmrätt (denna kväll köttgrytan bigos med surkål och potatiskaka), vin eller öl.

På à la carte-menyn finns bland annat entrecôte med gräddsås och kapris, schnitzel med surkål och champinjoner eller blinis med lax och stenbitsrom, allt lagat med generösa mängder smör och serverat i rejäla portioner. Den som vill ha något mer genuint polskt, som exempelvis komage eller hare, kan beställa det i förväg.


Det är svårt att orka efterrätt efter en sådan mastig middag men kanske en kaffedrink? Exempelvis Café Hetmanski med konjak och en uppvispad äggula?"






Ett gott skratt



[ Jag älskar roliga djurklipp ]

En liten strimma ljus


Under de senaste dagarna skulle man kunna beskriva min händelselösa tillvaro som ganska dyster och trist. Inget ont om min älskade pojkväns sällskap, men när jag känner mig lika tilldragande som en gödselstack är det svårt att känna sig glad. Men idag fick jag tillbaka lite av mitt positiva humör när jag såg att jag fått ytterligare en bild från min senaste porträttfotografering med Oscar Edwards. Han har en förmåga att verkligen få till bilden precis som jag tänkt mig. Jag ville ta väldigt ljusa bilder. Bilder som man blir glad av. Fridfulla och ungdomliga bilder. Det gäller att passa på medan man fortfarande har förmågan att se ung ut utan alltför kraftig retuschering. Egentligen är det mest ljuset han leker med så jag kan fortfarande sträcka på mig och säga att det verkligen är jag på bilden. 


 

Den fula ankungen


Det värsta med att vara sjuk förutom sysslolösheten är känslan av fulhet. Eftersom ögonen bara rinner och kroppen inte orkar annat än att ligga i sängen är det knappast någon idé att sminka sig. Jag känner mig som den fula ankungen. Längtar tills jag är såpass frisk att jag kan fixa till mitt utseende. Hur jag än mår imorgon ska jag ställa mig i duschen och göra en ordentlig scrubgenomgång med alla goda tvålar och krämer jag fick i födelsedagspresent från Body Shop. Sedan ska jag tvätta håret och sätta upp den i någon tjusig frisyr och om ögonen inte rinner för mycket kanske lägga på lite makeup. Håret är verkligen första prion. Det ser ut som ett skatbo.

Jag ska inte ta ut något i förskott men jag känner mig inte lika sjuk längre. Visst, jag är långtifrån frisk men kanske orkar jag med en middag imorgon kväll. Men bara kanske. Har lite dåligt samvete över att jag blev sjuk nu eftersom jag och Mr Big har planerat detta länge. Såg verkligen fram emot att få prova på den polska restaurangen. Håller tummarna att min förkylning försvunnit efter ytterligare en natts sömn. Eller åtminstone inte är lika påtaglig.




[ Önskar att jag såg ut som på bilden - dygnet runt ]

Djurgårdens första seger


Jag mår inte mycket bättre idag. Den polska aftonen i Stockholm med Mr Big riskerar att bli uppskjuten, men jag får se hur jag känner mig lite senare. Ligger fortfarande i sängen och vilar. Datorn och tv:n är mitt enda sällskap när P är på jobbet. Men jag har inte varit mycket till sällskap de senaste dagarna. Mestadels bara sovit och snörvlat. Igår såg vi första finalmatchen i hockey och jag höll mig vaken så pass länge att jag fick se Djurgården ta hem segern. Det var roligt för då slapp man en arg pojkvän. Hehe. Jag har lärt mig vid det här laget att hålla koll på resultaten när Manchester United eller Djurgården spelar matcher. Antingen har jag matchen på i bakgrunden medan jag gör något annat eller så följer jag mål för mål på internet. Det är ett enkelt sätt att veta vilket humör P är på. När jag erkände för honom att jag brukade göra så skrattade han hjärtligt men höll med om att det var ett smart sätt att ha koll på hans humör.

Jag har aldrig riktigt förstått det här med fotboll och hockey. Att det kan vara så viktigt. Det enda jag vet är att män har en tendens att bli väldigt besvikna och ledsna när det inte går som det ska för deras favoritlag. Och jag tycker det är så sorgligt att se män bli besvikna. Det skär i hjärtat på mig. Men hellre ledsna miner än galna våldsamma huliganer. Tänk att somliga karlar kan bete sig som efterblivna neandertalare. Vad får man ut av att slå någon sönder och samman bara för att de är supportrar till ett motståndarlag? Folk som inte kan bete sig i idrottsammanhang borde bli portade på livstid eller i vart fall förbjudas att beträda exempelvis fotbollsevenemang under en viss tid. Jag har ingen aning om hur de svenska reglerna ser ut men jag har för mig att det snarare är klubben som kan tvingas böta eller spela för tomma läktare och det straffar ju helt fel personer.

Våldsamma huliganidioter är bara fattiga ointelligenta små råttor som inte har något att göra på en idrottsarena.






[ Jag älskar när supportrarna gör såna här fina grejer ]

Besegrad


Lilla Lull skriver nog sitt enda blogginlägg för idag. Soppan hjälpte inte mycket för nu ligger jag sjuk hemma hos P och tar mig inte härifrån. Det blir till att vila och sova. Förhoppningsvis ligger jag inte sjuk en hel vecka som jag annars alltid brukar göra. Att jobba är det inte tal om. God natt.

Uppdatering: Det är tufft att vara sjuk när man inte har någon som pysslar om en. Speciellt när man känner sig så svag att man knappt orkar dricka vatten själv. P är på jobbet och kommer inte hem förrän om många timmar. Jag känner mig bedrövligt sjuk och helgens planer är i fara. Men jag får avvakta och se hur jag mår på lördag morgon. På söndag var det också ett årsmöte som jag skulle infinna mig på, men det gör inget om jag är lite småsnuvig då.

Som jag mår nu kan jag inte göra någonting annat än ligga i sängen. Äter frukt i mängder och försöker dricka vatten. Jag orkar helt enkelt inte laga någonting annat. Trots att jag proppar i mig Alvedon så hjälper det inte. Det finns ingen medicin som tar bort symtomen så det enda man kan göra är att vila och vänta ut förkylningen. Jag har lärt mig vid det här laget att när jag blir sjuk i en förkylning är det ingen idé att stressa upp sig för det förvärrar bara situationen.

En "vanlig" förkylning kan de flesta människor leva med och även gå till jobbet med. Sköta sina vardagliga rutiner helt enkelt. När jag åker på en förkylning blir jag sängliggandes och helt utslagen. Detta beror på ett extremt nedsatt immunförsvar som jag lidit av hela livet, som i sin tur tycks vara en konsekvens av en ovanlig barnsjukdom som jag drabbades av när jag var liten. I Sverige insjunknar cirka 6 barn av 100 000 under loppet av ett år.

Nej, nu ska jag vila mig igen. Jag avskyr att vara sjuk av den anledningen att jag inte tycker om att vara sysslolös. Men nu har man inte mycket val. Hoppas ni får ett trevligare avslut på veckan.




[ Mina vänner kallar mig för Pygmy - jag är liten och har taskig överlevnadsstatistik ]

Kurering


Jag mår inte så bra idag. Näsan bara rinner och jag har säkerligen nyst minst hundra gånger. Kom precis hem från en kureringshandling. Ikväll tänkte jag laga tom ka gai eller för er svennebananer som inte är bekanta med thaimat: kycklingsoppa. Det råkar vara både min och P:s favorit. Med extra mycket chili och vitlök kan jag nog jaga den här förkylningen all världens väg. Med risk för att lukta på jobbet imorgon men vad gör man inte för att försöka bli frisk. Jag tycker det är oerhört irriterande att de kryddor som jag älskar att ha i matlagning ska ge en sådan otrevlig andedräkt dagen efter. Finns inte en sportkeps att jag skulle ställa mig och laga thaimat utan chili och vitlök. Mina kära arbetskollegor får helt enkelt uthärda imorgon kväll.


Man ska alltid vara källkritisk


Det är viktigt att vara källkritisk och inte svälja allt med hull och hår såsom det framställs i media. Jag säger inte att alla nyheter är lögn, men jag menar bara att det finns så mycket som är oerhört vinklat redan från början i syfte att skapa uppseendeväckande rubriker. Tänk på det när ni läser en artikel, speciellt från blaskor som Expressen och Aftonbladet. Kvällstidningar är ute efter att sälja och inget annat. De ska ständigt peka ut misstänkta som skyldiga redan innan rättegången och läsarna köper allt som skrivs. Allmänhetens syn på försvarsadvokatens roll blir därmed endast att han ägnar sig åt att försvara en sak som redan är klar. Varför kan inte folk vänta med att döma tills domen är fälld? Varför är folk så hungriga efter att lyncha förmenta brottslingar?



Alltid dessa ändrade planer


Dagen blir inte alls som jag planerat. För det första så vaknade jag 03.47. Så mycket för min sovmorgon. Och för det andra nyser jag som en galning. Det började igår kväll och jag hade hoppats på att det skulle gått över tills idag men icke. Nu fick jag ställa in med Amanuensen. Jag ska kurera mig hemma. Äta massa chili och vitlök och hoppas på det bästa. Om någon kunde döda solen vore det inte stört omöjligt för mig med hemmaplugg men än så länge tycks den inte ha några som helst planer på att försvinna. Klarblå himmel. Usch.

Ska mitt immunförsvar ge vika nu efter alla dessa veckor eller handlar det bara om en endagsförkylning? Jag hoppas på det sistnämnda. Kan dock inte dra mig till minnes när jag någonsin bara varit sjuk i en dag. En annan orsak kan vara begynnande pollenallergi. Det blir till att rota fram alla allergimediciner i mitt överfulla medicinskåp. Måste vara beredd när det slår till på allvar. Vilar jag idag och undviker att kliva utanför lägenheten kanske jag blir nästan återställd inom någon dag eller två. Ska bara förbi hyresgästföreningens kontor ikväll och få tillbaka mina pengar.

En annan anledning varför jag vill kunna friskförklara mig så fort som möjligt är att jag ska till Stockholm på lördag. Mr Big tänkte bjuda mig på restaurang. En polsk sådan och det ska bli riktigt spännande. Ser fram emot att bli lite bortskämd. Har varit i Polen för en herrans massa år sedan, i Krakow, men då sejfade jag alltid och körde genomgående på en köttbit och frytki. Nu vågar jag påstå att jag är lite mer öppen för att testa nya maträtter.




[ Gårdagens nyttiga middag - grönsakswook och grillad kyckling ]

Tomorrow is another day


Tomorrow is another day. Jag och Amanuensen ska köra en heldag på biblioteket. Har en känsla av att jag kommer känna mig som en ny människa efter en god natts sömn. Och nu när P är här hos mig vet jag att jag kommer sova som en liten prinsessa. Kommer verkligen försöka tvinga mig själv att sova ut imorgon och inte vakna så okristligt tidigt som halv fem på morgonen, men det är svårt att ändra på något så fundamentalt. Jag är vansinnigt morgonpigg. Nej, nu ska jag lyxa till det så här på kvällskvisten och tillaga en hallonsmoothie.

 



[ Min fina mixer som jag fick i present - Chiliserien ]

Många bäckar små


När jag har en tung dag finns det tre saker jag brukar göra.

1. Gråta en skvätt
2. Ringa till mamma
3. Ringa till pappa

De senaste gångerna som jag mått lite kymigt har jag även lagt till en fjärde sak: köpa en bukett blommor till mig själv. Idag gjorde jag allt det ovanstående och känner mig lite bättre till mods. Kanske undrar ni varför jag känt mig låg och jag har tyvärr inget bra svar på det. Allt och ingenting. Många bäckar små. Jag vet inte. Men jag ska försöka tänka på saker som gör mig glad. Till exempel när jag får email från bloggläsare som skriver att jag inspirerar. Det blir jag väldigt smickrad över.

Ibland undrar jag vart alla mina tankar skulle ta vägen om jag inte hade min blogg. Kanske skulle mitt huvud bli så fullt att det bara exploderade. Kortslutning. Ganska troligt. När vänner frågar mig hur ofta jag bloggar och jag svarar flera gånger om dagen kan de inte förstå hur jag orkar. Men för mig är det en befrielse.


Nu är måttet rågat


Jag kokade nästan av ilska idag. Maken till dumma människor har man stött på men när dumheten är en säkerhetsrisk för både en själv och mina skyttekamrater kan jag inte låta det vara. Idag var den ordinare instruktören tillbaka och han gav en snabbgenomgång om säkerheten som vi gick igenom förra veckan. För att ni ska förstå hela situationen vill jag bara göra klart för er att vi spenderade tre timmar förra tillfället med att först teoretiskt gå igenom hur man gjorde patron ur och sedan övade vi praktiskt med flera olika vapen. Patron ur är lite kortfattat att man tar ur magasinet, matar ur patronen och hakar upp slutstycket. Och självklart ska vapnet hela tiden riktas i skjutriktningen och fingret ska inte ligga på avtryckaren. Jag upprepar: i tre timmar satt hela gruppen och övade patron ur.

Vapengalningen avbryter instruktören under dagens repetionsgenomgång och frågar vad tusan patron ur är för något. Instruktören antog först att han inte hade medverkat på säkerhetsgenomgången men när han förstår att så icke var fallet blir han genuint orolig och börjar även han förlora tålamodet. Vapengalningen kontrar med en oerhört kaxig och opassande attityd och påstår att det minsann inte var någon som förklarade vad patron ur var för något. Det var förbaskat konstigt att alla andra hade uppfattat det. Hur i helskotta kan man inte förstå vad patron ur är om man suttit och övat på det i tre timmar?! Det är helt obegripligt. Han är helt obegriplig! Gång på gång har instruktörerna bankat in i huvudet på oss om säkerhet och grundligare genomgång än den vi hade förra gången är nog knappast möjligt.

På ett sätt var det bra att han ställde en fråga när han inte förstod. Det gjorde verkligen instruktören uppmärksam på att här är en person som defintivt inte är redo att börja skjuta med skarp ammunition nästa måndag. Han talade om det för Vapengalningen och sa att om han inte vid detta sista teoritillfälle lärt sig begreppet patron ur så är han inte redo utan måste läsa på mer. När det gick upp för Vapengalningen att han kanske inte skullle få skjuta på måndag så försökte han snacka sig ur det och påstå att han visst förstod hur man gjorde, men att det i princip inte var hans fel att han inte lärt sig det tidigare eftersom det inte var någon som hade talat om det för honom. Tjurbajs, säger jag bara!

Från första gången jag träffade honom kände jag av att något inte stod rätt till i skallen på honom. I rasten gick jag fram till instruktören, såg honom i ögonen och sa att jag definitivt inte tänker stå bredvid Vapengalningen och skjuta. Aldrig i livet. Och han förstod mig. Det går inte att släppa in personer med den attityden på skjutbanan. Gör man det så kan jag sätta pengar på att det kommer ske en olycka. Och med min tur lär det bli jag som hamnar i skottlinjen.


Första nyttiga veckan


Trots att jag mådde som jag förtjänade igår kunde jag ändå njuta av den annalkande våren. Jag, Doktoranden och Teknikern styrde kosan mot min favoritrestaurang Sushi 18. De flesta föredrar fet mat i stil med hamburgare eller pizza dagen efter, men eftersom jag försöker ligga lågt med sådana onyttigheter tog jag det minst onyttiga. Sushi råkar för övrigt vara något utav det godaste jag vet. Därefter blev det en caffe latte i solen Eftersom jag gömde mig bakom stora mörka solglasögon var ljuset inte alltför plågsamt för mina känsliga ögon.

Jag har inte ställt mig på vägen idag men mitt eget samvete säger att jag skött mig exemplariskt den senaste veckan vad gäller maten. Suget efter godis har inte tagit över och jag har ätit vansinnigt mycket grönsaker och proteiner. Lyckades till och med avstå från potatisen i lördags. Ska jag vara helt ärlig så behövdes den inte för den gigantiskt frikostiga köttbit som serverades på Birger Jarl räckte och blev över.

Även på jobbet har jag varit hård mot mig själv. Inget småätande överhuvudtaget. Jag har kört genomgående på frukt och inte trillat dit en enda gång. I skrivande stund mumsar jag på en avokado och lite halloumiost. Bra fetter behöver ju kroppen trots allt. Jag skulle nästan kunna leva på avokado så gott tycker jag det är. Men ingenting är ju bra i för stora mängder.

Nu ska jag njuta av fransk opera och varva ner inför skytteutbildningen. Gounods Faust tillhör en av mina absoluta favoriter. Kontaktade operan i Stockholm igår med en förfrågan ifall dom hade planer på att sätta upp Faust, men fick det tråkiga beskedet att ingen nyuppsättning planerades de närmaste säsongerna. Men jag kommer fortsätta hålla koll på repertoaren. Jag skulle ge ganska mycket för att få en chans att se den. Om tio år kanske den dyker upp....





[ Sussi special - som stammis behöver jag bara säga "det vanliga" ]



[ Dagens mellanmål - halloumi och avokado ]



[ Faust - scen tagen från en tidig filmatisering av Gaston Leroux's The Phantom of the Opera ]

Upprättelse


Idag fick jag upprättelse. Det kändes som en seger. Jag är inte längre det minsta irriterad. Alla kan begå misstag. Fast det känns förstås extra bra när man vet att man haft rätt hela tiden. Det gäller att alltid stå på sig och inte ge vika. Är man principfast och tror på rättvisa ger man inte upp i första taget. Nu får vi se vad framtiden har i sitt sköte. Jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig ställa upp som styrelseledamot. Överraskande men ganska smickrande. På söndag är det årsmöte och jag kommer definitivt infinna mig där.


Doktoranden


Min äldsta vän är så smart att han knep en doktorandtjänst på KTH i Stockholm framför 150 andra sökande. Jag är oerhört stolt och glad för hans skull, även fast det innebär att han kommer behöva flytta till huvudstaden. Från och med nu har Kemisten fått ett nytt bloggnamn: Doktoranden. Jag kommer sakna att ha honom i Uppsala, men någon gång måste alla växa upp, skaffa sig ett jobb och flytta till Stockholm. 



[ Grattis till jobbet min vän ]

Fantastisk upplevelse


Jag stod redo med en drink i ena handen och ett fat med snittar i den andra när jag hörde Butikschefens klackar i trappuppgången. Den här kvällen hade vi sett fram emot i flera veckor. Vi hann suga i oss två mojitos och äta upp nästan hela fatet innan det var dags att kila ner till taxin. Klockan halv sju släntrade vi in på Birger Jarl och upptäckte snabbt att vi var de enda som inte var par. Alla gick tydligen med sin käresta. Men Butikschefen är väl på sätt och vis min darling. Fast efter en timme såg vi att det kom en hel drös med välklädda herrar i ett enda sällskap så det var inte bara jag som hade bjudit en vän.

Vid halv åtta öppnades dörrarna till stora festsalen och gästerna hittade snabbt till sina sittplatser. Stämningen var förväntansfull och jag kunde lika gärna skippat maten, så mycket såg jag fram emot Gentlemens uppträdande. Inget ont om maten, den var utsökt, men jag väntade bara på att få höra den skönsjungande trion. När dom äntligen klev upp på scen för första gången och började sjunga en Sinatraklassiker lutade jag mig tillbaka och bara njöt. Jag uppfylldes av en helt obeskrivlig lyckokänsla över att vara på plats och uppleva ett sådant förstaklassigt uppträdande tillsammans med min bästa väninna. Hade inte riktigt varit säker på om hon uppskattade den typen av musik men när jag sneglade på henne i smyg såg jag hur hela hennes vackra ansikte lyste och hon log så mycket att hon efteråt klagade över värk i kinderna.

Att ens försöka beskriva för er vilken fantastisk musikupplevelse ni gick miste om är omöjligt. Jag kan bara säga att jag var en av många gäster som grät när de i andra akten sjöng italienska operaklassiker. Applåderna haglade och ville aldrig ta slut. Hela salen på drygt 80 gäster ställde sig upp och bara jublade. Tack Gentlemen för en oförglömlig kväll.




[ Snittar, drink och senaste numret av Moore - Butikschefen stortrivs ]



[ En fullsatt festsal ]



[ Jag älskar dig vännen min - vår vänskap betyder allt ]

En oförglömlig kväll


Tusen tack till Marcus Leto på Birger Jarl och Gentlemen för en oförglömlig kväll. Jag önskade av hela min själ att den aldrig skulle ta slut. Vilka röster! Vilket uppträdande! Det finns inte ens ord som med rättvisa kan beskriva den fantastiska gentlemannatrion vi bjöds på. De berörde i djupet av mitt hjärta. Gång på gång fick de stående ovationer. Ofattbart. Otroligt. Sannerligen oförglömligt.




[ Gentlemen ]







[ Mina absoluta favoritlåtar - så mäktigt, gripande vackert ]

Redo för fest


Snart kommer Butikschefen hit och jag ska alldeles strax gå ut o köket och lägga upp snittar. Mojitos blandar jag när hon klivit innanför dörren. Den ska ju vara pinfärsk. Jag känner mig faktiskt riktigt fin idag. Trots att jag har ont i magen på grund av det där kvinnliga. Blääää. Men förhoppningsvis kommer smärtan inte vara lika påtaglig efter några drinkar. Nej, nu hinner jag inte blogga mer. Ville bara önska er en trevlig lördag och kanske ses vi ute i vimlet! Puss och kram.




[ Det fick bli rakt hår för jag orkade inte locka ]

Kvällens outfit


Det är mycket praktiskt att vara morgonpigg eftersom man får så mycket gjort och inte ens halva dagen har gått. Amanuensen har tydligen också blivit smittad av min pigghet och var uppe och städade i ottan. För tillfället sitter jag och väntar på att räkorna ska tina så att jag kan göra mina snittar inför Butikschefens ankomst. Sedan återstår bara att göra mig själv fin från topp till tå. När jag fyllde år fick jag helt otroligt bra grejer från BodyShop som VD:n hade plockat ihop. Och det var verkligen ett klockrent val! Ikväll kommer jag dofta som en asiatisk fruktkorg. Gjorde en komplett behandling med shower, bodyscrub, och lotion för några dagar sedan och jag gick omkring och mådde som en prinsessa.



[ Det ser så aptitligt ut att jag nästan vill äta upp alltihop ]



[ Här är min nya klänning som jag ska ha på mig ikväll ]

En liten varning


Jag ska inte ropa hej ännu men idag känner jag mig inte lika uppblåst som dagarna efter påskhelgen. Ställde mig på vågen och mycket riktigt. Minus 1,5 kg. Det är en marginell skillnad men det känns ändå bättre. Jag vet att det är tack vare mina utrensningsdagar. Ingen fet mat och mycket grönsaker. Ikväll kommer jag dock lossa på svångremmen. Jag har aldrig varit tösen som petar i maten och speciellt inte när det är fest.

En liten varning till min älskade väninna som jag bjudit ut denna fantastiska kväll; jag kanske blir lite sentimental ikväll under middagsunderhållningen som trion Gentlemen står för. Har ingen som helst aning om ifall det är din typ av musik men om dom kommer sjunga Sotto Il Cielo Dell’ Amore är risken stor att jag får tårar i ögonen. Det finns ingenting som rör mitt lilla flickhjärta mer än gripande italienska kärlekssånger. Om det så är på operan eller under mer intima festligheter som kvällens middag har ingen betydelse. Tårarna vrids ändå på som en vattenkran.







Lördagens meny


Gratinerad chevré på toast med rostade betor och pepparhonung

Grillad entrecote med två sorters kryddsmör ( basilika & portvin)
grillade grönsaker & rostad potatis

Pecanötspaj med frukt & vispad grädde



 

Förberedelser


Har en hel del att förbereda imorgon. Butikschefen kommer äntligen hem till mig för att bli bortskämd med snittar och mojitos. Kommer bli en fantastisk kväll på Birger Jarl. Kvalitetstid med bästa vännen, vad mer kan man begära? Efter trerättersmiddagen kommer allmänheten att välla in. En hel del andra vänner kommer ansluta sig senare under kvällen och jag har en känsla av att det kommer bli en mycket blöt men underbart rolig afton imorgon.

Kom-ihåg-lista

- Tina räkor

- Göra snittar

- Städa lägenheten

- Platta håret (hade tänkt ha lockigt men det är så mycket jobb)

- Förbeställa taxi

- Raka olika kroppsdelar

- Skära lime till mojitos

- Ladda kameran





[ Butikschefen - vackraste flickan på denna jord ]

Många järn i elden


Det finns en anledning till varför jag tackar nej till plåtningar just nu. Min vikt. De enda modellbilder jag kan gå med på för tillfället är porträttbilder och liknande. Jag känner mig helt enkelt inte bekväm framför kameran längre. Jag skulle bara tänka på vilka vinklar och poser som är bäst för att dölja mest fett. Och när jag väl får se bilderna skulle jag grina av missnöje. En modell som står och oroar sig för sådana saker under en plåtning är inte rolig att jobba med. Därför vill jag avvakta tills jag når min normalvikt igen. Jag vet att jag har en del fotografer som följer min blogg och har ni fått ett avböjande så är det alltså ingenting personligt mot er.

Jag vet inte när jag kommer nå mitt mål. Det får ta den tid det tar. Just nu är det ändå så mycket annat som kräver min uppmärksamhet. Framförallt juridikstudierna men även pistolskytteutbildningen. Det är fantastiskt givande att ha många järn i elden, men det gäller att passa sig så att det ena inte tar över det andra. Eller att prioriteringen blir skev. Perfekt balans är något jag konstant strävar efter. Men ju närmare tentan jag kommer desto mer tid kommer läggas på juridiken. Och det är absolut nödvändigt om jag vill komma dit jag vill.






[ Mina senaste porträttbilder - Fotograf Oscar Edwards ]

Three strikes and you are out




"The brave and wise can both pity and excuse, when cowards and fools show no mercy"

- Benjamin Franklin -




Jag är mäkta stolt över mig själv för idag har jag pluggat flitigt. Amanuensen har ett bra inflytande på mig vad gäller koncentrationen. Även fast vi inte läser samma kurs (han pluggar för tillfället till en tenta i påföljdslära) så sitter vi knäpptysta bredvid varandra. Ibland tar vi korta välbehövda pauser men det går aldrig överstyr. Man har ju varit med tidigare gånger då man bara ska iväg på en kort rast och blir borta flera timmar.

Apropå överstyr så vill jag bara göra er uppmärksamma på en väldigt markant skillnad mellan den svenska och amerikanska straffrätten. När man läser om den svenska påföljdsläran får man lära sig att en fängelsedom ska om möjligt undvikas. Det är lagstadgat att rätten ska fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Jag ska inte gå in på alla de skäl som bidragit till detta synsätt för det orkar jag helt enkelt inte idag.

I USA däremot har man en helt annan syn. Där är straffrätten starkt inkapaciteringsinriktad och detta tillsammans med en tro på allmän avskräckning har lett till att fångtalen ligger mer än elva gånger så högt som de svenska. I vissa delstater har man lånat in baseballregeln "three strikes and you are out." Det tredje brottet av viss art eller svårhet leder till livstids fängelse, ofta utan möjlighet till villkorlig frigivning. 1995 dömdes på sådan grund en person i Kalifornien till livstids fängelse för att (utan att använda våld mot person) ha tagit en bit pizza från några barn.

Den amerikanska straffrätten tycks med andra ord inte vara bekant med termen proportionalitet, men vad annat kan man vänta sig från ett land där man i vissa delstater fortfarande tillåter dödsstraff. Skönt att veta att vi här hemma på kontinenten är något mer humana. Att på 2000-talet tillämpa dödsstraff känns oerhört förlegat och jag skäms faktiskt för de stater som tror sig äga rätten att bestämma över liv och död.


Black and White




[ En liten dagens bild innan jag går till bibblan ]

Snäppet bättre


Tjohej! Idag är det fredag och om 2,5 timme ska jag infinna mig på juridiska biblioteket. Jag var vansinnigt trött imorse men bestämde mig för att ignorera det. Sova kan jag göra ikväll. Måste bara ge en stor, varm kram till mina underbara bloggläsare som peppar och stöttar mig när jag krälar omkring på botten. Igår kände jag mig verkligen som en fet och ful gris men idag mår jag snäppet bättre. Körde en rejäl utrensning. Avstod från allt vad kött hette och åt mycket grönt. Dessutom drack jag av mitt thailändska te som verkligen rensar ut hela systemet. Det behövdes. Nu är man ett kilo lättare. Även om det bara är massa vätska så känns det rent psykiskt lite bättre.

Jag mår fortfarande rätt illa bara jag tänker på godis och jag önskar att jag alltid kunde känna så. Men nu har jag och min kille bestämt oss för att det ska bli ändring. Är man två som tar ett gemensamt beslut är det lättare att hålla sig ifrån onyttigheterna. Det är lite svårare om den ena skulle sitta och vräka i sig godis medan den andra försöker låta bli. Tänk om man kunde köpa illamående mot godis på burk. Vad praktiskt det hade varit då. Så fort man skulle känna sig sugen så tar man ett litet piller eller liknande och vips försvinner suget. Nåja, jag får göra på det gamla hederliga sättet. Försöka förlita mig på min självdisciplin.




[ Gårdagens lunch - halloumisallad med avokado och basilika ]



[ Älskar tulpaner - kan inte få nog av de vackra blommorna ]



[ Är man deppig blir man alltid glad av en bukett blommor ]

En rolig upptäckt


Kommer ni ihåg att jag innan påsk följde med Juridikstudenten till Moscow vid Stureplan när hon skulle få sitt hår fixat? Jag kan varmt rekommendera det stället. Ska jag någon gång göra något drastiskt med mitt hår blir det första stället jag kommer gå till.

Från mitt tidigare inlägg: "Efter någon timme kom en fantastiskt blond skönhet in på salongen i sällskap med en väninna. Eftersom hon i mina ögon råkar vara en av Sveriges vackraste glamourmodeller genom tiderna kunde jag så klart inte låta bli att lägga märke till henne. Hon var också med som moraliskt stöd medan hennes vän fick håret fixat. Så det var gårdagens kändisspan".

Jag brukar kika in på hennes blogg lite titt som tätt och upptäckte något roligt. Hon hade också bloggat om besöket på Moscow dit hon hade gått tillsammans med sin syster. Jag fastnade för en av bilderna hon hade lagt upp. Hittar ni mig?


På bättringsväg


Idag bakade jag min berömda skaldjurspaj och bjöd Mooremodellen på en sen lunch/tidig middag. Efter måltiden fick hon prova och låna mängder med klänningar som jag tyvärr blivit för fet för att använda. Men bra att de kommer till användning istället för att bara ligga i min garderob och samla damm. Kändes skönt att ha en tjejkompis över när man känner sig lite deppig. Speciellt när deppigheten och tjurigheten egentligen är oförklarlig.

Nu mår jag mycket bättre och är hemma hos P. Vi kollar på hockey och det är faktiskt inte alls tråkigt. Fast blogga kan jag ju göra under tiden. Som flickvän till en väldigt sportintresserad kille blir man ofrivilligt insatt i allehanda matcher och tävlingar. Det får nästan samma effekt som att växa upp med en hårdrockare till storebror. Vissa saker åker rätt in i hjärnan och stannar kvar där. Rätt vad det är så förvånar man folk genom att dra upp någon trivial kunskap om vilken spelare som spelade i vilket lag i Champions League. 





[ Tack gumman, ditt leende lyste upp min dag ]

That's what friends are for


Även fast jag helst av allt vill ligga på soffan och dra något gammal över mig försöker jag åtminstone styra upp saker och ting. Denna dag kanske går till spillo men morgondagen kan fortfarande räddas. Klockan nio imorgon bitti ska jag infinna mig på juridiska biblioteket för att möta upp Amanuensen. Vi kör en studiedag tillsammans. Känns betryggande att ha det inplanerat. Skönt att han ville ställa upp. Ibland behöver man sina juristvänner när man saknar koncentrationsförmågan.

Mooremodellen skulle försöka komma lite tidigare till mig idag för att peppa upp mig. En promenad ute i det vackra vårvädret kan nog vara vad jag behöver just nu. Ingen idé att bara sitta hemma och tjura och tycka synd om sig själv. Även fast jag för tillfället känner mig bedrövlig krävs det nog mina vänners sällskap för att komma på rätt köl igen. Det är skönt att dom finns vid sådana här tillfällen. För vem vill gå runt och må som ett rövhål? Inte jag i alla fall.




[ Ett gott skratt förlänger livet - sägs det ]

Allmänt orkeslös


Tänk att dagen kan börja så bra men efter bara några timmar barka käpprätt åt helsike. Det är egentligen ingenting som hänt, bara en känsla av irritation, frustration och hopplöshet. One of those days. Har försökt hitta min koncentration nu i en timme men det känns som att ingenting kommer gå in idag. Ett bevis på att jag måste må bra i mig själv för att kunna prestera bra. Nu funderar jag allvarligt talat på att kasta in handduken och ta ytterligare en dag ledigt. Vad är det för fel på mig? Humörsvängningar till tusen. Ena stunden är jag hur nöjd och glad som helst och i nästa... Bara skit.

I skrivande stund känner jag mig tjock, ful och äcklig. Det finns ingen logik i detta, förutom att jag måhända är en aning småfet efter all påskmat. I övrigt är jag nyduschad, påklädd, sminkad, mätt och lider inte av någon som helst vätskebrist. Mina irrationella känslor kan inte förklaras på något annat sätt än att ett litet besök av röda damen är nära förestående. Men det har jag visserligen trott i drygt två veckor nu. Är det möjligt att rubba sin cykel på grund av stress och viktuppgång? Förmodligen. Låt oss hoppas det i alla fall. Något annat alternativ är inte acceptabelt just nu i min tillvaro.




[ Trött och allmänt orkeslös ]

En lugn dag


Vaknade halv sex och låg och drog mig till klockan sex. Nu har jag äntligen kommit tillbaka till min dagliga rytm igen. Tidiga härliga underbara morgnar. Är precis klar med frukosten och ska röja upp lite i lägenheten innan jag sätter igång och tentapluggar. Det är inte så mycket tid kvar. Första juni smäller det. Mitt svåraste hinder på juristutbildningen. Bläää. Så känner jag just nu. Men förr eller senare kommer det gå och den dagen kommer jag dansa runt av lycka. Om ett par veckor kommer jag glida in i det apatiska tillstånd jag alltid tycks befinna mig i när det börjar närma sig tentan. Verkligen något att se fram emot.





Dedikerar en liten vacker kärlekssång till den finaste mannen i mitt liv.


Tillbaka på ruta ett


Det var länge sedan som jag gjorde några träningsuppdateringar. Hur går det egentligen med det kanske ni undrar. Bristen på uppdateringar vittnar om brist på resultat. Kort och gott. Tyvärr är jag tillbaka på ruta ett. Under de senaste veckorna har det endast blivit två ynka träningspass i veckan och jag har tappat lite av min målmedvetenhet. Ska jag hårddra det har jag endast två månader på mig att hitta tillbaka till förra årets sommarvikt. Det är med andra ord ont om tid och jag har sumpat ganska mycket den senaste tiden.

För att gå ner i vikt räcker det inte med att träna ett par gånger i veckan. I mitt fall krävs det snarare fyra till fem gånger i veckan. Högintensiva konditionspass som förbränner fettet. Och eftersom jag inte är någon elitidrottare kommer inte en tränad kropp ske över en natt. För en så kallad normalperson tar det minst tre månader innan det går att märka någon markant skillnad. Jag måste tvinga mig tillbaka till mina tidigare träningsambitioner. Och jag måste använda bloggen som ett kontrollverktyg att jag verkligen sköter min träning. Som det varit nu är den oerhört misskött och det får mig bara att må riktigt uselt.




[ Ny väska fick jag efter mina första duktiga träningsmånader i år ]

Lurendrejeri


För drygt två veckor sedan ringde det hem en glad och käck kvinna som frågade mig om jag var nöjd med mitt kanalutbud. Jag tog mig en funderare och insåg att det jag verkligen saknade var tv4 fakta. Älskar alla deras dokumentärserier, speciellt mordserierna. När jag är hemma hos min kille kan jag ligga och titta flera timmar i sträck. Det är tur att han delar min fascination så han inte tror att jag är hemma hos honom enbart för att titta på tv. Inte så sällan ligger vi och myser i sängen och kikar på morddokumentärer till sent på natten.

När kvinnan ringde såg jag min chans att införskaffa denna underbara kanal till mitt eget hem. Hon föreslog Viasat Silver och jag frågade henne säkert fyra gånger ifall tv4 fakta fanns med. Och jag sa uttryckligen att det var just den kanalen som var viktigast och det andra som kom med brydde jag mig inte så mycket om. Hon försäkrade att jag skulle få tv4 fakta och vi slöt ett avtal. I flera dagar väntade jag på kanalen som aldrig kom. Till slut ringde jag till tele2 och frågade varför jag inte fått tv4 fakta. De lovade att åtgärda det och jag väntade ytterligare några dagar. Så där höll det på och jag ringde sammanlagt fem gånger och de försökte olika saker varje gång men ingen tv4 fakta så långt ögat kunde nå.

Den sista gången jag ringde fick jag veta av den manliga försäljaren att tv4 fakta inte ingick i det paket som jag hade tecknat. Jag fullkomligen exploderade av ilska. Jag uppskattar att han var så förstående och att han förstod att jag egentligen inte var förbannad på honom utan på den där puckade kvinnan som ljugit för mig. När min upprördhet hade lagt sig föreslog han en annan lösning. Dokumentärpaketet. Det innehåller allt som jag finner intressant på tv. Tv4 fakta, National Geopraphic, Animal Planet, Discovery Channel. Jag blev överlycklig över lösningen och det skulle inte kosta mer än det där silverpaketet som den oärliga ragatan hade lurat på mig.

Nu kan jag titta på dokumentärer tills ögonen trillar ur.

Vapen och säkerhet


Gårdagens teoriutbildning resulterade i skitiga händer från vapenfett. Det var säkerhetsgenomgång samt visning hur man laddade olika vapen, hur man tog ur patronen samt lösgjorde magasinet. Vi fick testa på flera pistoler och revolvrar, vilket var både spännande och lärorikt. Hela huvudet proppades full med säkerhetsföreskrifter men det mesta handlar egentligen om vanligt sunt förnuft. Vapengalningen förvånade oss alla genom att hålla sig någorlunda i skinnet, vilket i och för sig kunde ha något att göra med att instruktörerna denna gång var lite mer hårdföra. Somliga utstrålar helt enkelt en slags auktoritet som man sannerligen inte tjafsar med. Sådant gillas!

Det jag blev mest irriterad över var att vapnet som rent storleksmässigt skulle passa mig utmärkt var det som jag hade svårast med vad gällde att få ur patronen. Den berömda Glocken. Kändes som att jag fick ta i för kung och fosterland när jag skulle göra patron ur. Självklart är det en vanesak men som den rookie jag är (har knappt rört vid ett krutvapen tidigare) så märker man verkligen skillnaderna på de olika pistolerna och revolvrarna. Ska jag vara helt ärlig så tyckte jag särskilt mycket om en av revolvrarna vi fick prova på att ladda. Den var tyngre men desto mer lätthanterlig.

Nästa gång är det sista teoritillfället och sedan ska vi ner på skjutbanan. Känns skrämmande overkligt att jag inom kort kommer hantera ett vapen. Men samtidigt är jag upprymd och förväntansfull. Vill verkligen komma igång och träna för att så småningom kunna tävla. Fast jag får inte vara för ivrig. Allt måste få ta sin tid. Att hetsa upp sig är det värsta man kan göra när man sysslar med pistolskytte. Inför varje skjuttillfälle måste jag tänka på att andas lugnt och bara stressa ner. Aldrig ha bråttom och vid minsta osäkerhet kalla på hjälp. Jag står fortfarande fast vid beslutet att inte stå bredvid Vapengalningen när vi ska börja skjuta. Lite självbevarelsedrift har man i alla fall.


Bilder från Paradiset


Idag vaknade jag kvart i sex och gick upp för att diska. Det tog inte många minuter innan jag kände hur migränen kom krypandes. Försökte hinna klart med disken innan jag helt skulle förlora synen. Slängde i mig mina migräntabletter och hoppades på det bästa. Tyvärr lyckades jag inte undkomma migränen denna gång. Jag kröp ner i sängen igen och sov till tio. På sätt och vis är jag glad att migränen kom idag och inte under helgen. Jag har haft sådan tur att inte ha drabbats av vare sig sjukdom eller migrän de senaste veckorna. Det har ju varit så mycket roligt som man till varje pris inte velat missa.

Imorgon ska jag ge mig på tentaplugget igen. Ska läsa flitigt hela dagen och klockan fyra får jag besök av Mooremodellen. Hade tänkt laga middag och skämma bort henne lite grann. Apropå skämma bort ser jag fram emot lördagen då jag och Butikschefen har vår utekväll tillsammans. Kvällen startar med snittar och fördrink hemma hos mig. Sedan blir det taxi till Birger Jarl för lite bubbel och mingel. Strax efter sju är det dags för trerättersmiddag och underhållning. Därefter blir det dans hela natten lång. Man måste få skämma bort sina bästa vänner ibland så att dom vet hur mycket man uppskattar deras vänskap.

Här kommer lite härliga påskbilder från min helg i Paradiset:




[ Riktiga vårtecken - snödroppar ]



[ Krokus ]



[ Påskpynt i hallen ]



[ Stora huset där jag och P bodde ]



[ Chokladägg från påskälgen ]



[ På kvällarna tänds den gamla kakelugnen ]



[ Målade påskägg ]



[ Långbord på påskafton ]



[ Första gången jag åt i stora matsalen - vi var sexton vid bordet ]



[ Sill och lax - viktigast på påskbordet enligt mig ]



[ I hönorna finns de kokta äggen ]



[ Den vackra dukningen ]



[ Fantastiskt god mat ]



[ Mycket tjusigt målat av Kusinen ]



[ Ssscccccchnaaaaaaaps ]



[ Chokladpåsktårta till efterrätt ]



[ Vårstädning i trädgården på påskdagen ]



[ Första vårbrasan ]

Planer för dagen


Jag unnade mig en sovmorgon. Klev precis upp efter att ha legat och gosat med killen hela morgonen och ätit frukost i sängen. Det tar ett tag att landa i vardagen när man haft en härlig långhelg. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge tills vi åker till Paradiset igen. Nu ska jag iväg och handla för mitt kylskåp är alldeles tomt. Tänkte passa på att inviga mitt nya våffeljärn som jag fick i julklapp av Mr Big, Obygdsjuristen, Slaktarn och Lisat. Ska skämma bort älsklingen lite och bjuda på våfflor, glass och sylt till lunch.

Ikväll är det dags för den andra teorilektionen i krutskytte och jag måste hinna läsa på lite under dagen. Det blir det viktigaste kapitlet, säkerhet. Finns vansinnigt mycket saker att komma ihåg och det ska slutligen sitta i ryggmärgen. Egentligen handlar det om sunt förnuft men som ni kanske redan uppfattat så finns det i vart fall en person i gruppen som inte ens tycks ha ett uns förnuft någonstans. Vet inte hur det kommer gå ikväll men jag känner att mitt tålamod för fler idiotiska utspel från hans sida inte kommer tas emot med tystnad. Idag kanske jag får ett utbrott på honom.




[ Vems kändissmile kan detta vara? ]

Tillbaka från Paradiset


Det känns overkligt att komma tillbaka från Paradiset. Efter en påskhelg tillsammans med femton vuxna, fem barn (i åldrarna åtta månader till elva år) samt tre underbart härliga hundar känns livet hemma i Uppsala ganska annorlunda. Men man kastas ändå rakt in i verkligheten igen med tentaplugg, skytteträning och den ständiga kampen mot vikten. Jag har inte ätit så mycket god mat och godis på evigheter. Känner mig som en heffaklump. Men jag är nog inte ensam om att känna så efter påskhelgen.

Tyvärr är jag ganska trött och väldigt osugen på att skriva något mer utförligt blogginlägg idag. Kom faktiskt hem för inte så länge sedan. Lång bilresa. Det var väldigt skönt att få en bloggpaus och samtidigt se att jag inte tappat några läsare. Kanske till och med fått några nya. Imorgon lovar jag att lägga upp lite härliga bilder från min fantastiska påskhelg. Jag hoppas ni alla fått chans att vila upp er tillsammans med nära och kära. På återseende!


Farväl


Farväl mina kära bloggläsare. Vem vet när jag återkommer. Det enda jag med säkerhet kan säga är att jag inom ungefär fem timmar kommer vara långt ute i skogen. Kommer hem på måndag. Paradiset, here I come! Och när jag är tillbaka i Uppsala igen ska jag kavla upp ärmarna och ge mig in i fighten. Håll ut, jag har inte glömt bort. Ska bara ladda mina egna batterier så jag kan ge lite av min energi till andra.

Fullt ös medvetslös


Vilken underbart härligt givande dag jag hade i Stockholm igår. Hade inga större svårigheter att ta mig till Stureplan för att möta upp Juridikstudenten. Vi spenderade drygt två timmar på Moscow, drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord. Där kan man verkligen tala om att slå två flugor i en smäll. Hon fick sitt hår färgat, klippt och lockat medan vi satt och surrade. Blev riktigt sugen på att göra något drastiskt med mitt hår också men jag förklarade för Juridikstudenten varför jag inte vill göra det än. En liten fånig hemlighet som jag inte tänker avslöja.

Efter någon timme kom en fantastiskt blond skönhet in på salongen i sällkap med en väninna. Eftersom hon i mina ögon råkar vara en av Sveriges vackraste glamourmodeller genom tiderna kunde jag så klart inte låta bli att lägga märke till henne. Hon var också med som moraliskt stöd medan hennes vän fick håret fixat. Så det var gårdagens kändisspan.

Efter salongen kilade vi hem en snabbis till Juridikstudentens nyinköpta lägenhet på Birger Jarlsgatan. Riktigt snyggt inköp med vansinnigt högt i tak. Precis som det ska vara. Jag konstaterade att det självklart spökar där, vilket jag också är övertygad om. Alla äldre hus och byggnader är enligt mig hemsökta av spöken. Kanske inte var så snällt att säga det för Juridikstudenten råkar tro lika mycket på spöken som jag och det skrämde upp henne en aning. Men det är nog ingen fara. De flesta spöken är ju snälla. Tror jag.

Klockan fem och några minuter över mötte jag upp Charmknutten för en snabbfika på Waynes. Jag hade totalt glömt bort att vid halv fem och framåt tycks hela Stockholm sluta jobba och trafiken är hopplös. Jag satt på bussen och det var nog sista gången jag provar på att ta buss i centrum. Väääääääääääääärdelöst. Och alla idioter ska ju kliva på överallt och de bara väller in. Så jag blev lite sen men det hade han överseende med.

Utan några som helst problem tog jag mig hem till Fröken Lassbo för att fira hennes 30-årsdag med champagne och utsökt buffémat. Vi blev ett glatt gäng på runt tio personer som drack vin och skålade för födelsedagsbarnet. Jag hade träffat på ett fåtal människor sen tidigare men de flesta var nya ansikten. Är det någonting som jag verkligen tycker om är det att träffa nytt folk. Det är absolut inget fel med gammalt folk så klart men jag blir oerhört glad och upprymd när människor man möter är så trevliga och pratglada. Strax efter halv tolv lullade jag iväg till tunnelbanan för att ta mig ända ut till Mr Big i Solna. Även det klarade jag galant.

Eftersom Mr Big har en riktigt jobb skulle han upp tidigt imorse. Men jag vaknade faktiskt före honom och klev upp. Halv sex för att vara mer exakt. När hans väckarklocka ringde skuttade jag in i hans sovrum och sjöng lite lagom falsk: God morgon god morgon hör fåglar sjunga glatt god morgon god morgon i köööööööör. Han blev nog jätteglad. Satt och kollade Facebok medan han gjorde sig i ordning och försökte vakna till liv men jag tror inte det gick lika lätt för honom att piggna till. Mr Big var fortfarande en aning sömndrucken när han drog på sig kostymen. Apropå kostym så måste det ju vara det sexigaste plagget en kille kan bära. Det utstrålar pondus, intelligens och manlighet. När min kille drar på sig en kostym skulle jag kunna göra allt för honom om han bad mig. Fast jag vet inte riktigt om han vet om att kostymen har den effekten på mig. Behöver inte avslöja det heller.

Nu är jag ganska slutkörd. Kom hem till Uppsala med niotåget. Nu ska jag försöka få tag på Kemisten för han ska vara kattvakt. Men känner jag honom rätt ligger han och sover. Sedan måste jag packa klart och städa lägenheten. I eftermiddag åker jag till Paradiset. Regnet öser ner och jag kommer nog somna vilken sekund som helst. Hoppas ni alla får en underbar påsk. Det ska jag ha!



 



[ Håret blev supersnyggt ]



[ Juridikstudenten ]



[ Mycket god champagne ]



[ Vackert dekorerat långbord ]



[ Maten var superb ]



[ Champagneglas, snapsglas och vinglas - mycket på en gång ]



[ Kvällen lider mot sitt slut och glasen är tomma ]



Tack för en fantastisk dag i Stockholm!

Min profilbild

Sök i bloggen