Nyårsmenyn


Kom precis hem ifrån handlingen. Lammfilén grävde ett gigantiskt hål i min plånbok men på nyårsafton får det kosta lite extra. Det slog mig att oxfilé är överskattat och nästan lite tråkigt förutsägbart. Men med lammkött kan man få fram de mest ljuvliga smakupplevelser som fullkomligen exploderar i munnen. Har man lagt dyra pengar på en lammfilé krävs det att man även inhandlar färska örter. Jag har handlat på mig timjan och rosmarin som nästan är ett måste om man ska tillaga en lammrätt. Det finns inget annat kött som passar så utmärkt till just den örtkombinationen. Den färska vitlöken är givetvis självskriven.

Till rödvinssåsen behövs det ett passande vin. Jag är definitivt ingen vinexpert och dricker i princip inte rödvin men i matlagning är det en klockren ingrediens. Det finns få såser som kan mäta sig med en riktigt god vinsås. Det kommer däremot bli lite av en chansning då jag bestämt mig för att prova på ett av de italienska vinerna jag köpte hem från Florens. Fast bara det talar ju för att det inte går att misslyckas. Min rödvinssås blev en succé på den senaste familjemiddagen och när min bror, som för övrigt arbetar som kock, ringer och ber om receptet kan man inte låta bli att känna sig smickrad.

När jag gick och funderade på förrätten så kände jag mig inte helt nöjd. Jag hade tänkt göra en laxtoast med mammas egenhändigt gravade lax som blev kvar sen jul (finns inget som slår den) och kombinera med den hemmagjorda gravlaxsåsen men sen kände jag att det var lite för fattigt för att vara en förrätt på nyår. Däremot ville jag fortfarande använda laxen som bas. Det får bli en smörstekt toast med ett tjockt lager av pepparrotsost, mammas gravade lax, färska räkor och svart stenbitsrom. En förrätt som man omöjligt kan misslyckas med. Jag vet sedan tidigare att just kombinationen med lax och pepparrot är en hit.

Slutligen bestämde jag mig för att tillaga en mörk tryffelkaka med hallon och en liten klick grädde. Chokladigare efterrätt än så får man leta efter så jag tror att min älskling kommer bli mer än nöjd. Nu är jag riktigt sugen på att laga nyårssupén. Jag känner hur det vattnas i munnen på mig. Igår frågade Alfahanen mig var,hur och när jag lärt mig att laga mat och jag har nog inte riktigt reflekterat så mycket på det förutom att det mesta är självlärt. Det måste ju från början finnas ett genuint intresse för matlagning men även för att experimentera och prova sig fram. Våga laga olika sorters mat är ett motto som jag själv lever efter. Sedan är det oerhört svårt att förklara vilken kick och tillfredställelse man känner när man lyckas få till en perfekt maträtt.

Utan min dator


Snart blir jag datorlös igen. Pappa ska nog ta hem den och försöka få några program att fungera som de ska. Det är min skrivare som krånglar den här gången. Eller rättare sagt installationssprogrammet. Eftersom jag fick virus på datorn och var tvungen att rensa hela min laptop för någon månad sedan så är det mycket som måste installeras om. Nu råkar det dock vara lite mer panik eftersom jag gärna vill ha en fungerande skrivare till min hemtentamen som går av stapeln den 14 januari. Men min käre far ska ta sig en titt och se ifall han kan få allting att fungera igen.

Känner mig handikappad utan dator. Som om jag inte kan hitta något annat att sysselsätta mig med än att sitta framför skärmen och glo som en idiot. Det finns ju så mycket annat roligt att göra. Tvätta och städa är två sådana saker. Nåväl, i sinom tid. Nu är det nyårsafton som ska planeras. Första aftonen med mannen i mitt liv. Skåla för det gamla året och kyssa in det nya. Jag har sånär som på efterrätten bestämt middagsmenyn. Laxtoast till förrätt, lammfilé med rödvinssås och råstekt potatis samt någon form utav chokladefterrätt. En perfekt smakupplevelse med en perfekt man. Vad mer kan man begära?

Om jag inte måste jobba imorgon ska jag handla inför nyår. Det är viktigt att jag får tag på en pålitlig ugnstermometer till lammfilén. Har jag tur så hittar min far en sådan i samma veva som han är ute och jagar efter en sladd till min mikrovågsugn. Berättade jag inte det? Det blev kortslutning i mitt kök och tydligen så brann kontakten till mikron. Jag avskyr när saker går sönder i mitt hem eller när de inte fungerar som de ska.

En underbar jul


Jag har av förståeliga skäl inte varit särskilt duktig på att uppdatera min blogg. Julen och all dess härlighet har tagit upp i stort sett all min tid. Det har blivit mycket flängande fram och tillbaka mellan min familj och min pojkväns familj samt en rejäl bilfärd på juldagen för att träffa resten av min släkt. Precis som det ska vara. I år har jag fått ta del av dubbelt julmys eftersom jag även ville fira så mycket som möjligt med min kille och hans underbara familj.

Dagen före dopparedagen bakades det för fullt med P:s familj. Jag och P hade som uppdrag att steka köttbullar. Eftersom P tycks vara ansvarig för det varje år så har han blivit något utav en expert på köttbullerullning och jag måste erkänna att det kändes väldigt konstigt att vara nedgraderad till andre kock. Vanligtvis är det ju jag som domderar i köket men i år fick jag alltså hålla tyst och göra som jag blev tillsagd. Jag ska faktiskt vara helt ärlig och säga att jag tycker att hans köttbullar smakade så mycket bättre än mina.

Efter köttbullarna fastnade jag en stund vid pepparkaksbakningen. Jag fick erfara att jag är riktigt usel på att kavla deg och överlät den svåra uppgiften till Bakproffset. Själv nöjde jag mig med att trycka ut lite gubbar, gummor och grisar. När pepparkakorna började bli klara var det dags för något som tydligen kallades för marsipanmonster. Jag provade att forma en marsipan till något som skulle likna en barbapappa och doppade sedan den tjocka änden i smält choklad. Sen insåg jag att min fantasi var oerhört begränsad och jag la marsipanskulpteringen på hyllan och övertalades att spela ett parti Svarte Petter istället.

Klockan sju på julaftonsmorgon väcktes vi för att äta en mycket speciell och traditionsenlig frukost som bestod av hembakade kakor, lussekatter och marsipanmonster. Jag har firat många julaftonsmorgnar men måste säga att i år var det så vackert att det nästan skar i hjärtat och jag tror till och med att en liten tår letade sig fram i ögonvrån. Vardagsrummet var fyllt av tända levande ljus både i granen och på alla bord. Ute var det fortfarande mörkt och alla tassade tyst upp från sina sängar och önskade varandra god jul. Väl till bords kunde jag bara sucka av lycka.

När klockan slog nio var det dags för mig att ta bussen hem till lägenheten för att laga i ordning revbenspjäll. Pappa skulle hämta mig runt elvatiden och julaftonslunchen var schemalagt till klockan ett. Men som ni säkert vet spricker de flesta tidscheman vid jul och vi började nog inte äta förrän vid tvåtiden. När man har en liten bebis i familjen (min brorsdotter) så har bebisen en tendens att stjäla hela föreställningen och man måste ju faktiskt gosa en hel del innan man kan fortsätta med julfirandet. Klockan tre var det Kalle på tv och jag var oerhört nöjd över julhälsningen från Prinsessan och Grodan. Har aldrig hört talas om den filmen och vill gärna se den. Toy Story 2 var däremot det mest värdelösa skit jag sett. Förstörde nästan hela grejen.

Julklappsöppningen satte igång strax efter fyra. Jag hade önskat mig diverse köksattiraljer och blev mycket nöjd när jag öppnade ett tungt paket och fick se kartongens bild på den treliters gjutjärnsgryta jag gått och suktat efter. Underbart! Nu kan jag laga massa goda grytor. När alla paket var öppnade var det dags för Bror och hans flickvän med bebis att hasta vidare till flickvännens familj för att fira julaftonskväll. Jag själv skulle tillbaka till min älskling och hans familj för att avnjuta resten av kvällen tillsammans.

På juldagen blev det lite halvstress igen då jag skulle hem och laga ytterligare en sats med revbenspjäll för att ta med till moster, morbror, kusiner och respektive. Jag blev hämtad vid halv två efter ett antal förseningar och fick tillfälle att varva ner en stund i bilen. Väl framme blev det mycket kramar och beundrade utrop när min lilla brorsdotter presenterades för första gången för resten av släkten. Hon var sannerligen en mönsterbebis. Glad och fantastiskt gullig. Inte det minsta kinkig. Bra kört för att vara en nästan fyramånaders bebis.

Det var väldigt roligt att träffa resten av släkten. Det är däremot nästan lite skämmigt att man inte träffar sina kusiner oftare med tanke på att de annars bor i Stockholm. Har länge tänkt att göra något åt det. Allt som allt blev vi tolv personer som åt ett julbord som var fyllt med läckerheter. Det blev många påfyllningar och en och annan snaps. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge för jag skulle upp och jobba tidigt på annandagen. Strax före åtta på kvällen styrde vi kosan tillbaka till Uppsala och runt halv tio snubblade jag in i min lägenhet. Trött men mätt och lycklig.

Den sista bilden i detta blogginlägg föreställer en liten present som jag ska ge till en vän. Av en slump råkade jag få veta att han är mäkta förtjust i en viss världsartist som jag självklart hört talas om och även sett en glimt av på Letterman för ett par år sedan. Jag träffade Artisten på juldagen och jag hade faktiskt avslagit tanken på att be om en autograf till min vän eftersom det faktiskt är rätt pinsamt och kanske lite obekvämt att ta upp sådana saker på en släktmiddag, men när min käre Bror tog initiativet och frågade så passade jag också på. Jag tror inte Artisten tog illa vid sig. Tvärtom. Han verkade nästan road.




[ Dagen före julafton var det julbak och julpyssel med pojkvännens familj ]



[ Full fokus på pepparkaksbakning ]



[ Tidigt på julaftonsmorgon bjöds det på levande ljus och julgott ]



[ Otroligt vackert och stämningsfullt - bästa julaftonsmorgon någonsin ]



[ Julbord hos mina föräldrar ]



[ Klapparna redo att öppnas ]



[ Juldagens outfit ]



[ Julbord hos moster på juldagen ]



[ Stolt faster ]



[ En liten present ]

Släkten


Idag ska jag på släktmiddag. Moster, kusiner och deras respektive. Äta massa god mat!

En liten julhälsning


God jul kära läsare och vänner!

 

Towel heads


Recently I received a warning about the use of this politically incorrect term, so please note: We all need to be more sensitive in our choice of words. I have been informed that the Islamic terrorists, who hate our guts and want to kill us, do not like to be called "Towel Heads" since the item they wear on their heads is not actually a towel, but in fact, a small folded sheet. Therefore, from this point forward, please refer to them as "Little Sheet Heads". Thank you for your support and compliance on this delicate matter.

Chocktillstånd


Jag har väntat så länge på beskedet om den hemska hemtentamen jag skrev i rättshistoria. Kommer ni ihåg? Det värsta ordbajsandet jag skrivit på hela min juristutbildning. Jag var fullständigt övertygad om att det skulle gå åt fanders. Idag kom resultaten. Jag klarade mig! Med bravur dessutom. Vad tusan hände där? Jag är i chocktillstånd och vill inte riktigt tro på det. Det måste blivit något fel. Eller? Imorgon ska jag pallra mig ner till juridiska institutionen och dubbelkolla mitt kodnr så att jag läst rätt betyg. Nu handlar det inte längre om att bara var godkänd, det gäller ett mycket fint betyg också.

Amatör


Nu har jag rullat och stekt nästan två kilo köttbullar och för att vara amatör gick det rätt bra. De kanske inte blev klotrunda men som min kära pojkvän så klokt uttryckte det: smaken är viktigast. Eftersom jag aldrig tidigare lagat egna köttbullar så får dom faktiskt vara en aning defekta. Det är charmigt. Inbillar jag mig i alla fall. Nu ska jag stationera mig i köket igen för att marinera revbenspjällen. Det är min specialité.



[ Hemmagjorda köttbullar ]



[ Kokade lite mer knäck ]

Pedofiler


Jag är väl vad man skulle kunna kalla en Facebooknörd. Vet inte hur många gånger om dagen jag kollar boken för att se vad som hänt, hålla kontakt med vänner som jag tydligen är för lat för att ringa eller smsa och även för att låta andra vänner få veta att jag lever och vad jag sysslar med. Jag gillar Facebook så till vida att det underlättar kommunikationen och kontakten med omvärlden. Det jag däremot inte gillar är alla olika grupper som bildas till höger och vänster. Visst, tanken bakom många grupper är fin. Att vilja uppmärksamma och förändra olika problem i samhället, men det är ändå någonting med detta som väcker avsmak hos mig.

Att se människors benägenhet att vilja hänga ut folk, oavsett om det handlar om pedofiler, våldtäktsmän eller andra avskyvärda förövare, får mig att bli mörkrädd. Jag gillar överhuvudtaget inte ett tillvägagångssätt som för hela mänskligheten flera steg tillbaka i utvecklingen. En person som blivit åtalad, dömd och fullgjort sitt straff ska inte straffas igen genom en offentlig uthängning. Ska vi börja göra undantag för en viss typ av förövare kommer vi snart få problem med gränsdragningen. För vem kan argumentera emot det faktum att alla sexualbrottslingar egentligen kan utgöra ett återkommande hot mot samhället? Varför inte bara hänga ut alla brottslingar på internet?

Det finns en svensk sida på internet där de redan börjat publicera namn, adresser och telefonnummer till pedofiler. På hemsidan menar de ansvariga att syftet är att informera föräldrar som bor i närheten av dömda pedofiler och öka medvetenheten hos de boende. Detta skulle i sin tur leda till att pedofilerna får svårare att hitta nya offer. Som sagt, tanken är fin men ibland helgar ändamålet faktiskt inte medlen. Skulle vi acceptera och tillåta privata grupper att skipa rättvisa kan vi lika gärna dela ut påkar så att de jagade kan klubbas ihjäl i sann stenåldersanda.

Vad jag vill ha sagt är alltså att vi år 2009 inte kan låta mindre vetande människor agera domare och bödlar i egna rättegångar. Sannolikheten att oskyldiga människor drabbas av en hämndlysten och förblindad mobb är alldeles för stor. För när kan vi verkligen säga att en dömd person verkligen är skyldig? Jag syftar så klart på JK:s rättssäkerhetsprojekt Felaktigt dömda. (Googla om ni inte har koll). Det kan inte vara lätt att försöka tänka klart när känslor tar över, men oavsett om ändamålet är försvarligt måste vi alltid tänka på följderna. En uthängning skapar bara hat och rädsla och riskerar att få mindre förnuftiga människor att ta lagen i egna händer. Att hänga ut pedofiler bidrar inte till en ökad trygghet för barnen. Lägg till det faktum att pedofilen oftast är en släkting eller bekant till offret så förstår ni nog att förövaren inte är något okänt monster som kan hållas utanför hemmets trygga väggar.


Har ni svårt att ta till er det jag skriver så kan jag råda er att klicka här.

Goseplutt


Det finns vissa saker på jul som får mig att känna en extra mysig julkänsla. Självklart att vara med familjen men även mina älskade husdjur. Jag är en djurmänniska rakt igenom. Att sitta i soffan och gosa med missarna är mycket lugnande. Speciellt roligt när Frezze, den lite skyggare och mindre gosiga katten, kryper upp i min famn. Det händer ytterst sällan.

Imorgon ska jag upp relativt tidigt för att rulla köttbullar och marinera revbenspjäll. På eftermiddagen får jag besök av mamma, bror och hans flickvän och min älskade brorsdotter. Tänkte göra lite goda räksnittar att bjuda på tillsammans med den nykokta knäcken och julmuffins. Har testätit så mycket knäck nu att jag börjar få ont i magen.




[ Kattmys i soffan ]

I biomörkret


Jag har precis kommit hem från ett mysigt biobesök tillsammans med P. Det var bara jag och P samt två andra i hela salongen. Mycket skönt. Vi såg filmen 2012 och den var precis som jag förväntat mig. Häftiga scener och effekter. Väldigt underhållande! Men det som var extra roligt var att vi fick beskedet att filmen tyvärr hade fått en defekt och att dom inte hade hunnit få in en ny film. Bestämde vi oss för att se filmen ändå, vilket vi tänkte göra då vi hade köpt på oss en gigantisk popcornkartong med tillhörande läsk, så fick vi två gratis biobiljetter som kompensation. Jag skall säga er att vi märkte knappt störningen. Det var ett par små ränder i början på filmen och någon gång ibland dök det upp men absolut ingenting man tänkte på. Så nu har vi biljetter till ytterligare ett biobesök. Härligt! Nu ska jag fortsätta kvällen med lite kattmys och julpyssel. Pyntade Sigge igår. Han fick en fin röd rosett.



[ Katterna myser i juletider ]

Det sötaste som finns


Jag hittade ett så himla roligt klipp på sötnosen Malins blogg som jag bara var tvungen att låna.

Den där tiden


Det är intressant hur mitt humör och tålamod kan pendla som en berg och dalbana en viss tid i månaden. För tillfället känner jag mig oerhört förbannad och nästan önskar att någon skulle säga något idiotiskt så man kunde få spy lite galla. Men jag stänger in mig själv i lägenheten tills det värsta har gått över. Det är ju dumt att låta min till synes helt opåkallade ilska gå ut över oskyldiga människor. Tur att jag hann vara pigg och glad under dopet. Det var på vägen hem som jag kände hur jag förvandlades till en tjurig argbigga.

Dopet var i alla fall jättefint och huvudrollsinnehavaren uppträdde exemplariskt. Det bjöds på fika och presentöppning efteråt och allt var frid och fröjd. En bebis eller två klarar jag av. Jag finner det rent utav rofyllt. Men när jag skulle gå på toaletten så blev jag helt förskräckt över att upptäcka ett tjugotal bebisar tillsammans med sina föräldrar i korridoren utanför fikarummet. Tydligen verkade dom ha något gigantiskt bebiskalas i rummet bredvid och dom små trollen var överallt. Jag fick totalpanik! Så nu vet jag att jag har fobi för bebisar i stora klungor.



[ Om jag kunde fräsa skulle jag se ut så här - egentligen gäspar han ]

Förklaring efterlyses


Jag har aldrig förstått en sak. Varför går man ut och festar på juldagen? Förstår inte riktigt tjusningen. För mig är julen en tid då jag ägnar mig åt familjen. På juldagen åker vi ofta och hälsar på resten av släkten som består av moster, morbror, kusiner och deras respektive och kusinbarn. Att kröka med sina vänner kan jag göra alla andra dagar på året. Men just familjen hamnar ofta i skymundan under årets övriga dagar på grund av plugget, jobb, tentor och ett allmänt underhåll av mitt sociala liv. Vad är det som får folk att bli så partysugna just på juldagen? Förklara tack.

Dop




[ Idag ska jag på dop ]

Obeskrivligt vackert


Två av de vackraste sångerna som någonsin skrivits. Musiken är fantastisk och rösten tillhör en ängel. Det var evigheter sedan jag lyssnade på dom men i samma sekund som jag startade klippet och han började sjunga satte tårarna igång att strömma nedför mina kinder. Jag gör så ibland när något är så vackert att det gör ont i kroppen. Senaste gången jag grät på det viset var när P tog med mig på operan i Stockholm och jag såg La Traviata för första gången i mitt liv. Jag minns hur jag försökte dölja för honom att jag grät men lyckades inte riktigt.


Ung och naiv


När jag var ung och naiv trodde jag att det skulle vara roligt att arbeta som jurist eller advokat på någon fräsig byrå. Men efter ett tag insåg jag att tillvaron inte var så förbaskat rolig som i Ally McBeal och att jobba 70-90 timmar i veckan dygnet runt är inget som jag skulle bli tänd på. Många går igång på det för belöningen kommer ju i form utav en fet lönecheck. En del av mina vänner sliter häcken av sig på diverse byråer och trivs som fisken i vattnet. Jag däremot har aldrig någonsin känt mig lockad av pengarna eller den prestige som följer av en anställning på en välansedd firma.

Allt eftersom åren gick började jag få andra mål som skiljde sig från den vanliga juriststudenten. Alla har olika mål i livet och hade vi inte det skulle saker och ting lätt bli förutsägbart och tråkigt. Jag har den senaste tiden känt vart jag är på väg och att det är åt rätt håll. Att kunna vara ärlig mot sig själv och säga vad man vill göra med sitt liv är en fantastiskt härlig känsla. Självklart kommer det komma hinder på vägen men dom är till för att övervinnas. Om det man strävar efter i livet vore lättöverkomligt skulle segern inte kännas lika bra när man väl nått slutmålet. 

Jag kommer blogga i många år till, det känner jag på mig. Åtminstone så länge att jag kan tala om för er vart jag till slut hamnade i livet. Det är ju inte alltid som saker och ting går som planerat, det är något som jag verkligen fått lära mig, men jag välkomnar alla utmaningar som kastas i min väg. Stora som små.

Tillfredställande


Kommit hem från gymmet efter ett mycket tillfredställande träningspass. Känner av min usla kondition men det är ju därför jag tränar, för att förbättra den. Jag planerar inte att börja röka igen och det beslutet känns bra. Riktigt bra. Det finns ett visst mål här i livet som jag vill nå som förutsätter en bra grundkondition och uthållighet och att förstöra det med rökning är bara rakt igenom korkat.

Som ett litet delmål har jag beslutat mig för att återuppta mitt intresse för glamourplåtningar, men inte förrän till sommaren. Då har jag något att sträva efter när jag står där och svettas på löpbandet och jagar efter drömmen om ett sexpack. Nåja, i alla fall en tränad mage. Men det stora slutgiltiga målet kommer jag alltid ha i åtanke. Tyvärr tänker jag inte dela med mig av det eftersom det är jobbrelaterat och det finns ju så många illvilliga psykopater där ute som säkerligen skulle försöka lägga käppar i hjulet för mig.

 



[ Nyss hemkommen från gymmet ]

Guldfynd


Okej, jag erkänner att det inte är särskilt charmigt att berömma sin egen mat hela tiden men fy tusan vad god laxen blev! Sitter precis och mumsar i mig lite rester sen igår efter att ha sprungit ett par timmar på stan. Fick tag i en jättesöt dopgåva och fyndade även en helt fantastiskt fin julkrubba på Guldfynd. Jag var tvungen att passa på för dom var på väg att ta slut. 149 kr för krubban och elva handmålade porslinfigurer. Det är en risk att köpa sådana saker eftersom katterna kan få för sig att äta upp antingen djuren eller Jesusbarnet. Eller leka grymma lekar med de stackars små figurerna. Jag stängde in katterna i sovrummet under tiden som jag plockade upp krubban och ställde upp den på hyllan ovanför tv:n. Dom brukar aldrig vara där uppe och springa och min teori var att dom inte skulle märka någonting om dom inte såg mig packa upp det. Hitills har det fungerat. Sigge var lite misstänksam när jag släppte ut honom och han visste att något var annorlunda men kunde inte riktigt sätta tassen på vad det kunde vara. Hoppas jag lurat dom.



[ Ett Guldfynd ]

Ett späckat julschema


Middagen blev mycket lyckad igår och i mitt kylskåp står lite mumsiga rester från gårdagens lilla buffé. Laxen smakade verkligen ljuvligt. Limesmaken hade trängt in ordentligt i köttet (fattas bara annat efter att ha marinerat den i över ett dygn) och de övriga smakerna hade blandat sig på ett perfekt subtilt sätt. Till efterrätt blev det kaffe, muffins och knäck. När vi gick och la oss var vi så mätta att man egentligen skulle behövt rulla oss i säng.

Idag är första dagen på ett späckat julschema:

Fredag: handla dopgåva

Lördag: gå på dop

Söndag: handla julmat med mamma och pappa

Måndag: bio med Snufs

Tisdag: förbereda julmat

Onsdag: sista julklappen, laga julmat med Snufs familj

Torsdag: julafton hos mamma och pappa

Fredag: juldagen hos resten av släkten i Kvicksund

I år ansvarar jag för revbenspjäll, köttbullarna, ägghalvor, julmuffins och knäck. Ska upp tiiiidigt på julaftonsmorgon och laga maten, förutom köttbullarna för dom kan man rulla och försteka dagen innan och sedan värma upp hos mamma och pappa. Och jag får för guds skull inte glömma ta med mig alla julklappar.




[ Mumsig lax a la thaistyle ]



[ Vårrullar så klart ]



[ Sigge njöt i julstöket ]

Fyra små rätter


Idag får jag besök av mina svärföräldrar. Tänkte bjuda på fyra asiatiska rätter så jag håller i skrivande stund på att förbereda lite. Har precis kokat klart kycklingen och jag gjorde på samma sätt som Mästaren lärde mig då hon visade hur man lagade thailändsk nudelsoppa. Det blir så ljuvligt gott! Köttet bara faller av benet och buljongen kan jag sedan använda som grund. Tänk vad lite korianderstjälkar kan göra för matlagningen. Nu ska jag gå och rensa lite grönsaker. Auf wiedersehen!


En liten eskimå



[ Påpälsad i kylan ]

Blandade känslor


Efter att ha legat sjuk till och från i två veckor så känner man sig lite tafatt ute bland folk. Men ut i verkligheten måste man och både jag och killen pluggar massa juridiktjafs vilket resulterar i att man inte har tid att ses konstant. Jag har känt mig oerhört bortskämd eftersom jag i stort sett bott i min pojkväns lägenhet under tiden som jag var sjuk, men nu har jag återvänt till min egen lägenhet med blandade känslor. I början känns det jättekonstigt att vara själv men sen vänjer man sig. Och mina katter pratar jag ju med hela tiden så helt ensam är jag ju inte. Sen är det här med ensamhet någonting nödvändigt. Jag mår bra av att ha tid för mig själv. Att pyssla, städa, laga mat, slappa och bara rå om mig själv. Två dagar i rad har jag kollat igenom tre romantiska komedier och känt mig oerhört tjejig. The Holiday, Bridget Jones Dagbok och The Proposal är så där bubbligt fjantigt härliga tjejfilmer som man kan se hur många gånger som helst. Det är befriande att få gråta en skvätt även fast man vet att det kommer sluta lyckligt. Och apropå film så var jag inte på bio ikväll för det ringde en oerhört stilig man till mig och sa att jag inte ska gå på bio själv och erbjöd sig att gå med mig. Hihi. På måndag ska jag på dejt.



[ Sigge älskar att kura ihop sig vid mina ben i soffan ]

Två nyanser av brunt


Idag har jag en bra dag. Jag har sovit riktigt gott, vaknat utvilad och pigg, orkat släpa mig till gymmet och ätit en nyttig frukost. Inte ens det faktum att jag för tillfället ser ut som en brunbränd pepparkaka i ansiktet men resten av kroppen är blek som en fis kan förstöra min dag. Efter duschen började jag göra mig i ordning och satte igång och spackla ansiktet, vilket jag knappt gjort på flera veckor. Nu vet jag inte om det beror på att jag hållit mig borta ifrån den icke-existerande solen under flera månader eller om VD:ns present från Thailand faktiskt har effekt, men jag kan svära på att min kropp blivit mindre brun. Nackdelen med detta är att varken min foundation eller puder matchar min nya hudton. Det blir snarare en väldigt markant skillnad mellan ansiktet och resten av kroppen. Ungefär som mellan mitt första och andra knäckkok. Men vad gör det om hundra år? Jag har faktiskt inte råd att inhandla vintersmink just nu. Julklappar är lite viktigare. Jag får se det som något exotiskt och spännande. Det är inte alla som kan skryta över att man lyckas få till två nyanser av brunt. I det här kalla landet är det oftast antingen likblek eller grisrosa som regerar bland hudtonerna.




[ Brun och brunaré ]

Middagstipset


Fina fisken


Gå ut och fånga en lagom stor lax

Sprätta upp buken

Rensa ur alla inälvor och andra slemmiga grejer

Hacka färsk koriander och chili, skär upp lime och färsk vitlök

Och riv lite limeskal

Proppa fisken full med ovanstående ingredienser (men inte inälvorna)

Pressa lite limesås i fisken

Salta och peppra

Gör ett fint litet paket och låt fisken stå och gotta sig i ett dygn

Slå på ugnen 200 grader

Ta ur fisken och lägg i en form och släng in i ugnen

Tiden varierar beroende på hur vällagad man vill ha den

Mellan 15-20 minuter

Smaklig spis!



[ Hade ingen koriander hemma men ska köpa det innan tillagning ]



[ Proppa den full med goa grejer ]



[ Fina fisken ]



[ Litet paket ]

 

Något galet


Imorse gjorde jag något galet. Förutom att gå upp klockan fem. Jag klädde på mig flera lager kläder, packade gymbagen och begav mig till gymmet. Detta älskade, hatade gym som jag inte satt min fot på på flera månader. Men idag gjorde jag det. Och det känns fantastiskt. Det är ganska pinsamt att jag inte klarat av att gå dit med tanke på att jag bara bor fem minuters gångväg från Sats. Inte nog med att jag tränade, jag har även börjat ta trapporna. Eftersom jag bor på fjärde våningen så har hissen alltid varit det bekvämaste sättet för en lat liten tös som mig men idag fick jag verkligen känna på hur det känns att ha riktigt usel kondition. Om jag vill nå mitt mål här i livet så håller inte det. Konditionen måste tränas upp. Och rökningen måste upphöra och kanske är jag på god väg. Två veckor som rökfri och än så länge känner jag inget sug efter cancerpinnen.

Jag kan lika gärna börja försöka ändra på mina matvanor när jag haft en sådan bra start på dagen. En sådan förändring sker inte över en natt men man måste ju börja någonstans. Babysteps. Ett par ägg och lite brysselkål får bli dagens första mål. Mums! Och till lunch blir det laxfilé och stekt spenat. Apropå lax hann jag inte fixa till fisken igår men jag får göra det idag innan jag går till seminariet. Den här gången har jag i alla fall koll på att jag inte ska pilla i ögonen eller sätta i linser efter att ha hackat chili. Sådant gör ont.


Pigg som en lärka


God morgon mina vänner. Jag vaknade fem imorse, pigg som en lärka och bestämde mig för att gå upp och njuta av denna underbara vintermorgon. Idag kan jag inte gömma mig inomhus eftersom jag har mitt sista seminarie i rättslära klockan ett och sedan ska jag på bio med mig själv vid halv sex. Måste vara tyst som en dövstum mus idag, dels för att jag fortfarande inte är helt frisk från min stämbandsinflammation och dels för att jag ska spara rösten tills imorgon då mina svärföräldrar kommer på middag. Och nästa vecka är det julafton. Helt galet! Ska handla lite julmat med pappsen i helgen för jag ska göra revbenspjäll och köttbullar i år. Och muffins och knäck så klart. Längtar!

Min lilla sötnos


Fantastiskt snyggt


En mycket smart och bra morot för att börja träna och gå ner några kilon är att hitta snygga kläder att köpa. Bara vetskapen om att plagget kommer sitta så sjukt mycket snyggare när man tajtat upp sin dallrande bakdel, slimmat till låren och lyckats framhäva magmusklerna gör att man sporras att inte ge upp för tidigt. Jag hittade en fantastiskt snygg businessklänning som verkligen är min stil på pricken. Elegant, stilrent och sofistikerat. Men samtidigt sjukt sexig. Eller så kanske det är modellen som gör plagget. Fast jag är övertygad om att jag kommer kunna bära upp det minst lika bra.


Ur form


Jag är lite ledsen över att min dator är så tom. Efter datakraschen har jag inte haft ork att lägga över bilder från mina backuper vilket resulterat i att jag har en ganska tråkig dator. Men jag har bestämt mig för att fylla den med nya modellbilder från det kommande nya året. Fast först och främst ska jag komma i form. Och verkligen på allvar. Hittade några gamla skivor med modellbilder från början på förra året och det är helt otroligt vilken skillnad. Då var jag någorlunda tränad och tillfreds med mina kurvor. Nu ser jag ut som en gigantisk barbapappa. Jag kommer aldrig mer vilja se ut som ett anorektiskt skelett men jag vill i vart fall känna mig så pass bekväm i min egen kropp att jag kan ställa mig framför kameran igen och leverera hejdundrande grymma glamourbilder. Men var sak har sin tid. Det var väl lika bra att jag tjockade till mig och fokuserade på juridikstudierna ett tag och la modellplåtningarna helt åt sidan. Men när sommaren närmar sig kommer jag vilja fotas igen. Det känner jag på mig.



[ I form ]



[ Ur form ]

Dagens kort




[ Från min julfest - Lull, Stor och Slaktarn ]

Asiatiskt vis


God morgon mina vänner. Det är snö ute. Rätt mycket snö. Jag ska stanna inomhus idag. Kyla är inte min grej men jag tycker det är helt okej med snö så länge jag får hålla mig inomhus. Tänkte koka knäck idag samt fylla en hel lax med chili, lime, koriander och vitlök. Ska bjuda mina svärföräldrar på middag på torsdag och har valt ut lite olika guldklimpar från det asiatiska köket. P var ju ute och fiskade för några månader sedan och fick en fin lax som jag ska tillaga på asiatiskt vis. Det känns alltid extra piffigt att tillaga sådant man fångat eller plockat själv. Men för att den ska bli så god som möjligt så fyller jag fisken med diverse olika kryddor och låter den suga åt sig i ett par dagar. Kommer bli fantastiskt gott.

Biokamrat efterlyses


Jag överväger på fullaste allvar att gå på bio själv någon dag här i veckan. Har gjort det förut, visserligen på en musikalfilm och det var bara jag och två andra biobesökare i hela salongen. Men det är väl inget konstigt med att gå själv? Jag kan se det som ett litet experiment. Undersöka ifall folk tycker synd om mig för att jag är både stum och ensam. Fast när man är själv slipper man ju slåss om popcornasken. Har inte lyckats hitta någon som är lika passionerat förtjust i katastroffilmer som jag själv är och det är väl dumt att släpa med sig någon stackars själ och tvinga han eller henne att genomlida en film där saker exploderar och rasar samman i 2 timmar och 38 minuter. Filmen jag tänker se är 2012. Jag har hört från andra att handlingen är värdelös men det struntar jag fullständigt i eftersom jag inte är ett dugg intresserad av handlingen. Jag vill se de coola effekterna och jag vill se dom på en stor bioduk. Jag vill se hela världen gå under. Sånt gör mig helt lyrisk.

Men skulle det råka vara någon av mina kära vänner som läser detta inlägg och känner sig sugna på att se filmen med mig så får ni gärna höra av er. Och med betoning på vänner. Jag är inte intresserad av vare sig blinddates eller andra hopplösa förslag.

Kika på trailern här.

Absolut ingenting


Jag har absolut ingenting emot musikaler, tvärtom är musikaler något utav det bästa jag vet. Däremot är jag bara tvungen att dela med mig av det här klippet jag hittade på youtube som verkligen driver med hela musikalkonceptet. Spontan sång och dans om absolut ingenting. Klart som tusan att man blir förvånad ifall hela tillvaron helt plötsligt skulle förvandlas till en musikal om man står inne i en mataffär och handlar. Fast det skulle i och för sig vara ett välkommet inslag i den annars så förutsägbara vardagen. 



Årets mest överskattade dag


Julen älskar jag. Det har ni nog förstått vid det här laget om ni följt min blogg de senaste månaderna. Däremot har jag aldrig varit särskilt förtjust i nyårsafton. Jag tycker att det är årets mest överskattade dag och det säger jag inte för att jag inte har någon hejdundrande nyårsfest att gå på. Vet bara att jag får en lite obekväm känsla i magen när folk börjar prata om nyårsplaner. Det är inte ovanligt att folk nästan ser det som en slags tävling om vem som ska på den häftigaste festen eller har de mest storslagna nyårsplanerna. Sånt är jag inte förtjust i. Nyår för mig är att vara tillsammans med personen jag älskar, äta en fantastiskt god middag och kyssa in det nya året vid midnatt. I år blir det nog antingen bordsbokning på en romantisk restaurang eller en egenhändigt lagad festmåltid. Därmed inte sagt att jag inte kommer att klä upp mig. I skrivande stund är faktiskt min nyårsklänning på väg hem till mig. Jag hittade en underbart vacker klänning i min favoritfärg. Klänningar kan man aldrig få för mycket av. Eller skor. Det får bli svarta pumps till min nyårsklänning. Urtjusigt.

Avgrundsdjup ångest


Jag måste plugga imorgon. Massor. Även fast jag inte får prata på seminariet så vore det rätt bra att ha koll på vad det handlar om. Fast det känns som om jag redan är rätt körd på den här kursen. Jag vet, man ska inte tänka så negativt men jag vill snarare kalla det för realistiskt tänkande. Professor Wennström må vara en oerhört kunnig och stundtals väldigt humoristisk seminarieledare, men ämnet kan jag inte få grepp om. Jag har mitt allra sista seminarie i allmän rättslära på onsdag. Det må vara det sista men det är inte över än på långa vägar. Den 14:e januari år 2010 sitter jag framför datorn och svettas med hemtentamen. Jag kommer känna en sådan avgrundsdjup ångest att jag aldrig mer kommer vilja höra talas om rättslära igen.

Seger i förskott


Jag tycker det är lite lustigt att Fröken Lassbo och jag lyckats missa varandra tre gånger i rad den närmaste månaden på grund av sjukdom. Först var det tjejkvällen i Uppsala, sen var det min julfest och så missade jag Fröken Lassbos luciavaka i Stockholm. Vi har inte träffats sedan min kräftskiva så jag kan inte anklaga henne för att ha smittat mig men ändå tycks våra symtom varit i stort sett identiska särskilt vad gäller förlorandet av rösten. Jag undrar om bacillusker kan smitta genom bloggar.

Igår var jag duktig och sa inte ett ord på hela dagen. Inte ens när jag beställde en macka på Subway och tjejen bakom kassan trodde jag var stendöv. Hon log lite medlidsamt och började peka på alla ingredienser men sa inte ett ord eftersom hon antog att jag inte kunde höra. Bakom mig stod det tre tjejer som väntade på att få beställa och jag kunde känna även från dom att dom verkligen tyckte synd om mig som var både döv och stum. Jag undrar hur jag skulle reagera om en person helt uppenbart inte kunde prata. Efter det här kommer jag i alla fall inte automatiskt tro att personen även är döv. Eller efterbliven.

Idag har jag lagt märke till att jag inte längre behöver ta i för kung och fosterland för att få fram vad jag vill ha sagt. Därmed inte sagt att jag borde prata. Men jag ville bara testa för att se om rösten blivit bättre och jag tror att den är på bättringsväg. Förut kunde jag inte få fram ett enda ljud hur mycket jag än tog i men nu kan jag få fram en hel del. Nackdelen med att rösten är tillbaka lite grann är att man gärna tar ut segern i förskott och börjar prata för tidigt. Det tar inte lång stund innan hesheten kommer tillbaka och rösten börjar spricka igen. Jag kunde inte låta bli att ringa en snabbis till min mamma men efter några minuter gav jag upp. Det är bara att inse att jag inte får prata än på ett par dagar. Jag får återgå till att vara en utskrattad och missförstådd liten individ.

Oerhört sexigt


Idag fick jag en kommentar av min pojkvän. Jag tog det som en komplimang. Min röst börjar komma tillbaka, fast egentligen är det fel att säga att det är min röst man hör för den är totalt främmande i både mina öron och i hans. Han konstaterade att jag låter som Katrin Zytomierska. Personligen har jag alltid tyckt att hon har en cool och nästan lite hes whiskyröst. Oerhört sexigt och den passar henne alldeles förträffligt. Fast tyvärr så passar den inte riktigt på mig. Jag skulle inte vilja tillskriva mig själv som sexig. Det är verkligen det sista jag känner mig. Speciellt nu när jag legat sjuk till och från i snart två veckor. Jag har väl sminkat mig kanske två gånger och då enkom för att jag skulle på ett tvåtimmars seminarie och inte ville se ut som en död zombie. Sedan kladdade jag på mig lite krigsmålning när jag skulle på en familjelunch. Nu både ser jag och känner mig allmänt förjävlig. Det är även dags för den oerhört trevliga tiden på månaden, vilket alltid innebär en viktökning på några kilo och en konstant hunger efter obskyra saker att vräka i sig. Det kommer inte bli särkilt svårt att klura ut vad mitt nyårslöfte kommer bli i år. Träna och äta hälsosammare. Men jag har slutat med rökningen i alla fall på grund av min stämbandsinflammation. Just nu skulle jag hellre hugga av mig min högra hand än att ta ett bloss. Hoppas att den känslan håller i sig när min röst återhämtat sig fullt ut. Rökning rimmar oerhört illa med träning och bra matvanor.


Blodad tand


Fördelen med att vara sjuk är att man kan sätta sig ner och planera klart saker som man inte kommer hinna med senare. Fast den egentliga anledningen till att jag började planera min födelsedagsfest i mitten på december var att min pojkvän kollade på fotboll och jag hade ingenting annat att göra medan matchen pågick. Hehe. Ni som känner mig borde vara vana vid det här laget och inte tycka att det är det minsta konstigt att jag börjar planera min födelsedagsfest fastän det är tre månader kvar. Och det är precis vad jag gjort de senaste dagarna. Temat är klart, vilket jag dock bestämde för länge sedan, menyn är bestämd, lokalen likaså, färgerna på dekorationen, gästlistan och texten till inbjudningarna. Jag har alltså ägnat mig åt att göra listor. Jag älskar listor. Det skapar ordning och reda och struktur i vardagen och jag skulle inte klara mig utan mina listor. 

Tidigare år har jag haft mina fester på Birger Jarl, en populär utekrog här i Uppsala. Nästa fest blir en större utmaning eftersom jag ska stå för all matlagning, underhållning, utsmyckning av lokalen och diverse andra festliga göromål alldeles själv. Man kan väl säga att jag fick blodad tand efter min julfest. Men eftersom jag inte har ett storkök med en massa kockar som jag kan styra och ställa över utan måste laga allting själv kan jag inte ha en lika stor fest som tidigare år. Det får bli i huvudsak järngänget och sedan eventuellt lite nya tillskott från min pojkväns sida.

Till en början ville jag göra som tidigare år, abonnera en krog och låta dom sköta allt som har med mat och dryck att göra, men en vän till mig övertalade mig att fixa kalaset själv och hon var helt övertygad om att jag skulle klara det galant. Jag älskar utmaningar och festplanering är något av det roligaste jag vet. Eftersom det blir en gästlista med färre gäster i år kommer jag faktiskt att skicka ut inbjudningar med snigelpost. Jag tycker själv att det är mycket roligare och mer personligt att få en inbjudan på posten. Tyvärr måste jag först jaga rätt på allas adresser, men tack vare Facebook fixar man det på nolltid. För att undgå risken att verka totalt galen kommer jag inte skicka ut några inbjudningar förrän i mitten på februari.



Tålamod


Jaha, mina vänner. Det är väldigt tyst i mitt liv just nu. Eller det vill säga tyst från mitt håll. Jag har fortfarande inte fått tillbaka rösten så talförbudet råder ännu. Idag har det gått nio dagar. Jag har bestämt mig för att hålla tyst i två dagar till och sen på onsdag ska jag se om rösten kommit tillbaka helt och hållet. Hade nämligen planerat in en middag på torsdag med P och hans föräldrar och jag vill verkligen inte skjuta upp det till efter jul. Nåväl, vi får se hur det går. I övrigt känner jag mig mycket bättre.

Det är väldigt intressant hur man blir bemött av folk när det framgår att man inte kan prata. Jag har upptäckt lite olika alternativ som folk tror om mig när det går upp för dom att min talförmåga är lika med noll.

1) Att jag är efterbliven
2) Att jag är döv
3) Att jag är stum
4) Att jag är döv och stum
5) Att jag inte förstår svenska

Det första alternativet uppdagades då jag bad min vän VD:n att ringa efter en taxi eftersom jag själv inte kunde prata. Hon förklarade för personen som tog emot samtalet att jag inte kunde prata men jag tror inte det framgick vad det berodde på. I alla fall inte för chauffören. Han antog till en början att jag skulle ha skjuts upp till sjukhuset och att jag inte var kapabel att vare sig kliva in i bilen själv eller sätta på mig bältet och talade övertydligt till mig som om jag vore dum i huvudet. Jag skulle till min pojkvän och var tvungen att ta taxi den kvällen då det kyliga vädret hade gjort min röst tusen gånger värre så jag kände inte för att stå och vänta på bussen. Eftersom min kille bor på andra sidan stan så tog taxifärden en stund och jag kände inte för att någon skulle tro att jag var dum i huvudet så jag förklarade helt sonika vad som var fel och då gick det upp ett ljus för honom. Sen sa han inte så mycket mer.

Att folk tror att jag är antingen döv eller stum eller till och med båda delarna är ju ganska förståeligt ändå. När jag handlar och måste fråga efter varor som jag inte hittar så är jag tvungen att skriva på lappar. När expediten svarar så är det både högt och med överdrivna läpprörelser, säkerligen för att det antas att jag kan läsa på läpparna om jag nu skulle råka vara döv. Jag har ingen lust att förklara för främmande människor varför jag tappat rösten. Det är bara onödigt vetande.

Det där med att jag skulle vara en utlänning som bara står och ler utan att förstå någonting kanske inte heller är så konstigt. Jag beställde sushi i fredags på thaiaffären och eftersom jag är stammis där så vet hon alltid vad jag vill ha så ingen oral kommunikation var nödvändig. Sen kom det in en medelålders svensk man som uppenbarligen aldrig hade beställt sushi förut och frågade mig om han kunde få se hur sushin såg ut. Jag pekade ner i min kasse som jag precis hade fått. Kocken hade precis sprungit ut till andra kassan en snabbis så hon kunde inte förklara för kunden. Sen började han fråga mig hur många bitar man skulle beställa och jag kunde ju inte svara utan bara log och ryckte på axlarna. Jag såg i hans ögon att han direkt antog att jag var thailändska och började prata med mig på knagglig engelska, men jag var fortfarande oförmögen att kommunicera med honom. Som tur var kom kocken tillbaka och kunde svara på gubbens frågor. Jag kände mig väldigt frustrerad att inte kunna prata. Kanske för att jag inte tål att folk tror saker om mig som inte är sant. Är det någon som kan svenska som ett rinnande vatten så är det ju jag. När folk talar urusel engelska med mig i tron om att jag skulle vara någon nyanländ invandrare kändes på något konstigt sätt väldigt förolämpande.



Diagnos


Vad är det man brukar säga? Tala är silver men tiga är guld. Igår var jag på akuten och fick min diagnos. Akut laryngit, även kallad stämbandsinflammation. Läkaren gav order om ett totalt talförbud så till er kära vänner som hade hoppats på att jag inom kort skulle kunna svara på era mobilsamtal måste jag göra er besvikna. Även min kära mor som gärna vill prata med mig får ha tålamod. Doktorn gav en prognos att rösten bör vara tillbaka inom en till två veckor eftersom jag redan varit utan röst i en vecka. Sammantaget så är det alltså inte ovanligt med en röstförlust på tre bedrövliga veckor. Om jag inte fått tillbaka rösten inom tre veckor måste jag dock söka upp läkaren igen. Han gav mig en sådan där morfinbaserad hostmedicin som gör att jag blir rätt snurrig i bollen och en smula illamående men så länge jag tar det lugnt går det bra. Jag var till exempel på mitt seminarie idag i rättslära fast jag förstod inte så mycket av det.

Har lite småångest över att jag legat sjuk större delen av den här kursen. Och då menar jag verkligen helt totalt utslagen. Är man trött som en klubbad oxe och mår allmänt dåligt på grund av de övriga förkylningssymtomen så är det inte mycket filosofi som passerar genom mitt huvud. Det blir mycket att ta igen över julen. Men så kan det gå. För er som verkligen vill kommunicera med mig får helt enkelt ta till hederliga sms. Annars jobbar jag mycket med att skriva lappar när jag vill få fram någonting. Eller teckenspråk, men det är egentligen bara min kille som förstår exakt vad jag menar. Han kan läsa av mig riktigt bra.  


Santa Baby


Det döende hoppet


Idag är den femte dagen utan röst. Min förkylning är värre och hoppet att någonsin kunna prata igen dör sakta ut. Jag har legat i min killes säng i flera dagar och går endast ut för att åka hem och mata katterna, men egentligen är jag alldeles för sjuk för att ens kliva upp ur sängen. Försöker vila rösten så mycket som möjligt och dricker te men till vilken nytta kan man fråga. Tur att man har en pojkvän som förstår mitt konstiga teckenspråk. Jag vet inte riktigt vad jag åkt på. Det är inte svininfluensan för jag vaccinerade mig för länge sen och det är heller inte den vanliga säsongsinfluensan för den har jag också vaccinerat mig för. Och det lustiga är att rösten försvann först av allt och sen kom hostan och sedan kräktes jag i vanlig ordning och först nu, en vecka efter att rösten försvunnit, kommer förkylningssymtomen. Varje dag när jag vaknar provar jag att prata normalt i hopp om att rösten ska komma tillbaka men blir bara besviken.

Igår var jag inte lika förkyld och kunde utan problem följa med min kille till sjukhuset för återbesök och kontroll av hans ärr efter hälseneoperationen. Föga anade jag vad som skulle ske. Sedan ett par dagar tillbaka misstänkte vi att han fått någon liten infektion i ärret eftersom det var rött och svullet och läckte vätska. På sjukhuset fick han en väldigt empatilös och kall läkare som varken lyssnade eller förklarade vad som skulle ske. Jag hatar läkare som är totalt värdelösa på att hantera patienter på ett bra sätt och den här killen var ett sådant typfall. Rätt som det är sticker han in ett långt vasst föremål rakt in i ärret och sprättar upp det cirka två till tre centimeter. Utan bedövning. Jag ska inte upprepa vilka svordomar som kom från min killes läppar och jag beundrade honom något så oerhört för det var lätt det vidrigaste jag varit med om och jag satt ju bara och kollade på. Hade det varit jag skulle jag inte klarat det. Min sjukhusskräck tar lätt över och jag blir totalt oregerlig om de inte skickar i mig något lugnande.


Så jag har en förkylning som vägrar ge med sig, en röst som aldrig kommer komma tillbaka och min kille har precis åkt på en infektion i hans ärr efter hälseneoperationen. För att citera min älskade pojkvän: Tillsammans är vi nästan som en helt fungerande person.


Julfesten 2009


Jag har varit utan min röst i tre dagar nu. Inte för att jag är en sådan person som älskar att höra min egen röst men jag börjar faktiskt sakna den lite grann och undrar otåligt när den kommer tillbaka. Det var i fredags under min julfest som rösten började ge vika och i slutet på kalaset var den nästintill obefintlig. Var förbi vårdcentralen idag för att få min andra och sista influensaspruta och passade på att fråga hur jag snabbare skulle få tillbaka min röst. Eller rättare sagt min pojkvän fick tala å mina vägnar. För att sammanfatta så skulle jag hålla tyst, dricka mycket och vänta. Ungefär det jag gjort de senaste dagarna. Okej, kanske inte helt tyst då. Det har väl blivit en del viskningar till min pojkvän men tydligen ska det vara ännu mer ansträngande för stämbanden så det måste jag skippa.

Hur som helst, jag hann i alla fall ha en helt fenomenal julfest och jag tackar alla underbara vänner som kom och åt sig proppmätta. Det blev till och med mat över till mig och P som räckte i två dagar. Det är roligt att vara värdinna för det blir alltid en massa goda matrester som man kan ha till senare eller så kommer de trevliga gästerna med spännande flaskor och paket. Av familjen fick jag ett våffeljärn och jag blev överlycklig eftersom jag råkar älska våfflor men aldrig tagit mig för att köpa ett järn. Det var en vild chansning eftersom de inte hade någon aning om ifall jag hade ett våffeljärn i mina ägor. Men nu kan jag ha våffelfest! Woohooo! Lisat  hade även med sig en liten goodiebag från Fröken Lassbo där hon tackade för lånet av mina skor. Jag blev superglad! Fick en necessär med allehanda nödvändiga saker för en tös som mig. Här kommer lite bilder på mat och gäster från julfesten i fredags:






[ Thailändska vårrullar ]



[ Västerbottenpaj med räktopping ]



[ Lax och räksnittar med stenbitsrom ]



[ Julbordet ]



[ Familjen kommer med ett paket till mig ]



[ Familjen som små tomtenissar ]



[ Maaaaaaaat ]



[ Lisat gosade med Frezze - han som annars aldrig vill bli lyft ]



[ Sötnosen ]



[ Den ryska vodkan ]





[ Tusen tack för goodiebagen! ]

Besegrad


Det var en riktigt lyckad julfest igår och maten räckte och blev över. Har aldrig tidigare på egen hand lagat så mycket mat till så mycket människor. Tror minsann vi var runt 15 personer och det skulle räckt till några fler. Nytt rekord! Tog en mängd fina bilder som jag dessvärre får lägga upp senare i veckan. Kameran krånglar. Förhoppningsvis är det bara batterier som behöver laddas. Som jag trodde känner jag mig besegrad av min förkylning idag. Drack endast ett glas vitt vin igår och sen höll jag mig till julmust. Efter ett par timmar började rösten svika mig och jag försökte ta en shot rysk vodka för att se om det hjälpte men förgäves. Jag lät som en liten pojke som precis kommit in i målbrottet, fast lite mer väsande. Nu viskar jag bara, men det borde jag heller inte göra eftersom jag hört att det är minst lika påfrestande som att prata. Halsen värker och jag känner mig allmänt hängig. Har städat upp det mesta här hemma och ska ta mitt pick och pack och åka hem till P. Imorgon ska jag plugga hela dagen hemma hos honom inför måndagens seminarie och samtidig försöka kurera mig.

Hav förtröstan, i veckan bloggar jag om hela det fantastiska julkalaset och lägger upp alla härliga matbilder!

Sista pysslet inför festen

 

Jag älskar att pyssla. Kanske därför jag är extra förtjust i julen. Annars så tycker jag om att planera fester, middagar och cocktailpartyn. Har till exempel redan bestämt tema för min födelsedagsfest och jag fyller inte år förrän den 21 mars. Hehehe. Men nu har jag gjort sista pysslet inför årets julfest. I väntan på att min tvätt ska torka så klistrade jag ihop små matskyltar och dekorerade med söta små julstickers. Så fort jag har fått ordning på min tvätt ska jag baka västerbottenpajen. Sen är allting i matväg förberett så långt det gått.

Hemligheten med att själv kunna laga en buffémiddag är förberedelser. Att skära, hacka och skala alla ingredienser i förväg. När det sedan blir dags att laga maten är det bara att slänga i wokpannan. Snabbt, enkelt och smidigt. Och tillsätta kryddor och dylikt. Sedan kan man ställa in de färdiga rätterna i ugnen 100 grader och lägga ugnsfolie över så ingenting riskerar att bli bränt. Att ha simultankapacitet är en klar fördel då jag hade tänkt fritera vårrullarna och göra i ordning snittarna samtidigt. Soppan går att göra på ett nafs och när den är klar kan man låta den stå på spisen och hålla värmen. Riset sköter sig själv. Lax och räkor ska göras sist eftersom det är extra känsligt för värme. Dekorationen för pajen görs också precis innan gästerna kommer, om man som jag ska toppa med räkor.

Runt femtiden kommer min kattvakt, det vill säga min pojkvän. Han har i uppgift att se till så att katterna inte försöker äta upp maten. Det går inte att ha hur mycket saker som helst som kan distrahera när man har full fokus på matlagningen. Inte heller vill jag ha fler kockar i köket än mig själv för det rör bara till allting. Så han får sitta i soffan och se till så att mina snittar inte blir uppätna av andra än mina kommande middagsgäster.


En liten förkylning


God morgon kära läsare. Host. Snörvel. Har precis kokat mig lite te för halsen och proppat i mig en Alvedon. Idag är det julfest och en liten förkylning ska inte få stoppa mig. Imorgon och på söndag kan jag däremot erkänna mig besegrad. Men inte tidigare. Håller på att sortera lite tvätt för jag tänkte hinna med några maskiner så här på morgonkvisten. Katterna var lugna idag, vilket var oerhört skönt, och jag vaknade kvart över sex någorlunda utvilad.

Dagens agenda

Tvätt

Baka paj

Städa lägenheten

Tvätta håret

Kyla vin


Glee




[ Skrattade så jag grät - kvällens avsnitt av Glee - underbart! ]

Julklappar


Jag har precis slagit in en hel drös med julklappar till familjen och min pojkvän och lagt under granen. Det är väl bara en tidsfråga innan katterna börjar tugga på snören och dylikt men jag har ingen annan plats att lägga dom. Garderoberna är överfulla med skor, kläder och diverse bråte. Men så underbart att slå in julklappar! Det är min absoluta favoritsyssla på julen, förutom att baka och laga mat. I år kör jag på den lite mer gammaldags looken. Alltså traditionellt brunt papper med ett läckert rött snöre i lite olika modeller. Även julkorten till paketen ska vara i samma stil. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i klisterlappar med olika tomtar och julmotiv så i år har jag komponerat ihop korten själv. Lyckades hitta alldeles förtjusande små handgjorda stickers med julmotiv som jag sedan klistrat på julklappskorten. Alla paket har olika motiv.




[ Klappar under granen ]



[ Hoppas katterna låter bli paketen... ]



[ Julklappskorten är viktiga - men inga rim i år ]



[ Gammaldags inslagning ]

Vilken bedrift


Puh. Senaste gången jag rullade så många vårrullar var då jag bodde i Sundsvall och Mästaren lärde mig göra thailändska vårrullar. Om jag inte minns fel så satt vi i flera timmar och rullade sammanlagt 160 stycken. Idag blev det dock "bara" 80 stycken. Vilken bedrift! Har lite ont i ryggen nu men det var det helt klart värt för jag har aldrig ätit godare vårrullar. När jag får komplimanger för min matlagning så är det mycket cred som ska gå till Mästaren, eftersom hon lärt mig laga en hel del thaimat, bland annat en helt underbart god nudelsoppa. Finns ytterst få som lagar så god mat som hon.

Nu är alla matförberedelser färdiga inför julfesten imorgon. Jag ska upp rätt tidigt och sätta igång och laga mat. Vissa saker kan jag göra i förväg. Till exempel den vegetariska pajen. Sen ska jag städa, eventuellt tvätta och se till så att alla ljusstakar och lyktor har nya värmeljus, fixa julmusik och hinna göra mig själv i ordning inför festen. Det enda som kan sätta lite käppar i hjulet är min annalkande förkylning. Känner att det är någonting på gång men det blir bara till att proppa i sig alvedon, citodon, bisolvon, ja alla värktabletter som jag har i mitt överfulla medicinskåp. Sen ska jag avhålla mig från alkoholen. Julmust funkar alldeles utmärkt!


Virus


Röööövhål!!! Min dator har fått ett jävla virus. Inget mer bloggande, ingen mer facebook, ingen msn och ingen spotify. Livet suger pung!!!

Uppdatering:

God förmiddag, mina vänner. Ber om ursäkt för gårdagens utbrott. Jag var fruktansvärt upprörd. För att citera min Facebookstatus: XXX XXXXXXX förlorade sin stackars datorn igår till ett elakartat virus som hade maskerat sig till ett antivirusprogram. För en stund blev hon avskuren från all livsnödvändig kommunikation och har aldrig känt sig så förtvivlad. Vilken traumatisk upplevelse!

Idag har jag tagit mig ledigt från plugget. Man får det när man känner att man behöver det. Och det gör jag. Är faktiskt hyfsat less på studierna just nu men det blir nog så när man pluggat som en galning och sen fastnar man i en filosofisk flumkurs som man är tvingad att läsa. Ska bli skönt när skiten är över. Läraren är speciell och ganska rolig på sitt sätt men det spelar ingen rolll om man ändå har svårt att greppa och få bukt om det särskilda sättet att tänka för att klara sig någorlunda bra.

Pappa hjälpte mig igår att rensa hårddisken. Så nu är jag virusfri men jag har heller ingenting annat på min dator. Ingen musik, filmer, bilder. Ingenting. Måste börja jaga rätt på mina fotografer och be dom skicka högupplösta bilder från våra modellplåtningar för jag gjorde ingen backup på de senaste plåtningarna. Och vissa bilder fick jag på cdskiva men det är ändå jobbigt att förlora allt på datorn. Men nu ska jag inte hänga läpp. Dags att börja laga lite vårrullar inför morgondagens julfest. Sen ska jag slå in lite julklappar. Julen får mig alltid på bra humör.

Tjingeling!

P.S Jag har valt att inte vara offentlig på Facebook så ni som söker efter mig kommer inte hitta mig där. Det är bara jag som kan bestämma vilka jag lägger till i min vännerlista. Jag har alltså Facebook men jag låter mig inte bli hittad av folk som söker efter mig. Känner jag er så torde jag ha era mobilnummer eller msnadresser och känner jag er inte så vill jag varken ha er på msn eller Facebook. Jag har fått nog av okända galningar.

Berövad på all sömn


Alltså detta är ju helt jävla otroligt! Självklart ligger katterna och sover så sött nu när man gått upp. Det känns som att man ibland har små bebisar att ta hand om. De är uppe och lever rövare på nätterna/tidiga morgnar och sover på dagarna. Jag är helt berövad på all sömn och det kommer inte gå att plugga idag. Men man får ta en dag eller två ledigt. Så det så. Vad jag ska göra idag är att alldeles strax passa på att gå och lägga mig igen och försöka sova några timmar till. Sen ska jag ta en lång, varm dusch och tvätta mitt långa hår. Mer än så orkar jag faktiskt inte planera. Mina saffransmuffins blev jättegoda. Tog en muffins och ett glas mjölk till frukost. Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna. God natt!





[ Nu luktar det gott i min lägenhet ]



[ Lite florsocker över saffranmuffinsen ]

Uselt


God morgon. Har sovit riktigt uselt. Föga överraskande. Det brukar bli så när jag sover själv. Katterna började leva rövare klockan fem i morse och sen ägnade jag en timme åt att försöka få dom att gå och lägga sig och sova några timmar till men förgäves. Nu sitter jag framför tv:n, sömndrucken och frusen, och glor på nyhetsmorgon. Inte det minsta utvilad. Jag skyller på vintermörkret. Hade det varit sommar skulle jag nästan varit pigg även fast jag bara sovit fyra timmar. Nu överväger jag seriöst på att baka lite saffransmuffins så här i ottan för att få upp värmen och för att vara lite tidseffektiv. Kan hända att jag går och lägger mig igen om katterna vill lugna ner sig. Idag är inte en optimal dag för att pugga rättslära. Men det finns inget annat att göra eftersom jag har seminarie imorgon. Läraren tycks vara tämligen förtjust i sokratiska frågor så det är bara att läsa på ordentligt och hoppas på att man förstår lite grann när man blir utpekad.

Sunset Beach


Jag kan inte sova och vad händer då? Jo, man fastnar framför internet och på något oerhört konstigt sätt fastnar man framför youtube i ett pinsamt men nostalgiskt sökande efter klipp från min absoluta favoritsåpa Sunset Beach. Det var den allra första såpan som jag följde varje dag och trots att storyn och intrigerna var något av det sämsta och mest osannolika jag sett kunde jag inte låta bli att följa det slaviskt. Jag vet inte om ni minns när den gick på tv eftersom den blev kortlivad och nedlagd i USA på grund av för låga tittarsiffror, men runt om i världen har den nästan uppnått någon slags kultstatus, främst i Storbritannien. Bland såpanördar förstås. Nu ska jag försöka ta reda på om man kan få tag i serien på DVD. Annars får jag väl hoppas på att den kommer visas igen i Sverige.

För att summera SB: Den var så dålig att den nästan blev bra. Den enda serien som man kunde missa 2 veckor utav och ändå veta vad som har hänt. (Visserligen stämmer detta in på många eller så gott som alla såpor men det var något med SB som gjorde den så exceptionellt dåligt att man inte kunde slita sig från tv:n).







[ Sunset Beach Opening Theme - min favorit ]



[ Sunset Beach Opening Theme - den första varianten tror jag ]

Vilket mästerverk


Nu har knäcken svalnat och jag har paketerat ner dom i fina små skålar inköpta på moderskeppet (IKEA). Apelsinerna är smyckade och avger en härligt julig nejlikadoft i hela lägenheten. Julen är här! Imorgon ska jag plugga inför torsdagens seminarie, baka saffransmuffins och gå på sista träningen för terminen i pistolskytte. Full rulle med andra ord!


Inför julfesten


Nu är knäcken kokad och det gick galant. Gjorde tre satser och det ska nog räcka till alla på fredag. Tror inte knäcken är det första man sätter i sig när det kommer finnas så mycket mat och snittar att proppa i sig. Var på thaiaffären idag och köpte hem en massa ris. Hade tänkt på allt annat förutom riset men nu är det fixat. Måste eventuellt köpa lite mer rispapper till vårrullarna. Är osäker på hur många jag ska göra men jag siktar på att göra 80 stycken, vegetariska och icke-vegetariska. Sen undrar jag hur stark mat jag ska göra egentligen. Mina tigerräkor i chili och vitlök brukar ju kunna bli riktigt heta men jag ska nog lugna mig med chilin och ha det mesta på sidan av så man själv får bestämma styrka. Det är ju inte roligt ifall gästerna inte kan äta maten på grund av att den är för stark. Har även köpt på mig en massa färsk koriander och böngroddar. Ska bli så roligt att få laga en massa chingchong-mat.




[ Lite spill blir det däremot men det mesta hamnar rätt ]



[ Dekorera apelsiner hör till julen ]



[ Jag kokar knäck och Sigge beundrar mina fina julgardiner ]



[ Min julgran i dagsljus ]

Nu gäller det


Jag ska alldeles strax ställa mig i köket och börja koka en massa knäck. Lite smånervös men det ska nog gå bra. Får uppdatera senare hur knäckkokandet gick. Ikväll klockan nio är det en riktigt bra film som ni inte får missa, och nej jag skämtar inte när jag säger detta men Alien vs Predator måste ju vara en av de i särklass coolaste filmerna som gjorts. Har säkert sett den minst fem gånger och jag blir lika betagen varje gång. Min kille däremot har aldrig sett den men är ytterst skeptisk till min entusiasm. Det finns säkert folk som håller med honom men kom igen, det är ju Alien och Predatorn i samma film! Bara den grejen gör det till en storslagen film. Och nu kommer en liten spoiler för er som inte sett filmen. Den är ju faktiskt lite romantisk om man bortser från allt slem och skjutande. I slutet kan man ju helt klart se att Predatorn och tjejen börjar få lite känslor för varandra. Jag har försökt få mina killkompisar att hålla med om denna iakttagelse men hitills är det ingen annan än jag som ser det. Men strunt samma, jag ska i alla fall bänka mig framför tv:n och se AVP. Den tillhör faktiskt en av mina favoritfilmer. Top Gun ligger också rätt bra till på min filmtopplista. Kanske lite otippat med tanke på att jag annars är en sucker för chick flicks.


Min profilbild

Sök i bloggen