En Önskan

 
Jag har en önskan inför framtiden och det är att få vara frisk. För tänk så mycket möjligheter man har i livet när man inte spenderar dagarna instängd i sin lägenhet. Men vissa saker har man ingen kontroll över. Därför vill jag inte sätta några mål just nu. Jag omformulerar det till önskningar. Alla vet ju att man inte alltid kan få det man önskar sig. Skulle däremot min önskan gå i uppfyllelse vill jag börja träna igen. För att få mer energi, må bättre och förhoppningsvis nå min trivselvikt. Men allt hänger verkligen på hälsan. Sviktar den hela tiden känns det som om allt skiter sig. Jobb, ekonomi, träning, motivation etc. 

Redo

 
Efter en veckas sjukdom är jag redo för jobb imorgon. Är föräldraledig på måndagar oktober ut. Sen får vi se om jag fortsätter med det. Ska ladda kaffebryggaren och sen blir det sängen för mig. 
 
 

På Andra Plats

 
I samma stund som ens barn är hemma och är krasslig hamnar ens eget tillfrisknande på andra plats. Best case scenario är att vara tillbaka på kontoret på fredag. Jag kommer att få en skrattretande dålig lön. Avskyr verkligen hösten. Bara massa sjukdom och elände. Och då har vi inte ens kommit till vinterkräksjukan. 
 
För övrigt blev jag utsatt för ett bedrägeribrott igår kväll så har pratat med polisen nu på morgonen. En kvinna som ringde från Nordeas telefonnummer. Så nu är allt spärrat och jag är kortlös och bankidlös. Hatar oärliga människor.
 
 
 

Kraven

 
Vem bestämmer kraven? Kraven på att vara en bra mamma? Kraven på att vara en produktiv och duktig medarbetare? Kraven på att vara hälsosam? Kraven på ett fint hem? Kraven på ett vårdat yttre? Kraven på att vara stark i alla lägen? Vem bestämmer när kraven är tillräckliga? Vem bestämmer när good enough-nivån uppnåtts?
 
Jag har alltid ställt höga krav på mig själv. Klandrat mig själv när jag inte lyckas uppnå dem. Ifrågasatt var jag brustit i min planering. Alltid så självkritisk. Jag är less på det. Jag ligger på fullaste allvar i min säng, döförkyld för andra gången på en vecka, och undrar vad jag kunde gjort annorlunda för att inte bli sjuk. Jag övervägde på riktigt att gå till kontoret trots att jag inte är frisk. För att jag känner kraven på mig. De som finns i mitt huvud. Hur ändrar man på ett tänk som sitter så djupt rotat i mig? Är det ens möjligt?
 
Det är många jag inte vill svika eller göra besvikna. Ibland önskar jag att jag kunde vara mer egoistisk och inte bry mig så mycket om andra eller vad andra tycker eller tänker. Men saker som är bortom min kontroll har jag svårt för. Svårt att acceptera att det verkligen är utanför min kontroll. 
 
 

Resultat

 
 
Under semestern peekade jag på 60 kg. Har tappat nästan två kg sedan jag bestämde mig för att försöka vända trenden. 6 kg kvar innan jag kan komma i mina kläder igen. Det är en lång resa kvar. Men det får ta den tid det tar. Tålamod. Och disciplin. Och inte lika mycket av livets goda. 
 
 

Framsteg

 
Att tänka på att man faktiskt gjort framsteg även när livet känns som en uppförsbacke är något jag ständigt behöver påminnas om. För ett år sedan var jag sjuk för att jag valde att inte lyssna på kroppens signaler. Nu är jag extra uppmärksam och ber om hjälp när kroppen visar tecken på att något inte stämmer. Jag bromsar ner och försöker vidta lämpliga åtgärder. För att förhindra återfall. Men det är en kamp. Det går upp och ner. Ibland med längre mellanrum. Jag tror det är på väg att vända till det bättre. För att jag bad om hjälp i tid. Bara det är en liten seger.
 
 

Du Var Min Klippa

 
Du var min klippa. Du var min hjälte. Du var min pappa. Och du fattas mig. Jag slungades ner i total mörker den dagen för tre år sedan när du tog ditt sista andetag och lämnade oss. Mitt sista farväl till dig skedde i drömmarnas värld, en vecka före din begravning:
 

Jag drömde om pappa inatt. Vi var i huset där jag vuxit upp. Det var en fruktansvärd storm och jag skulle precis åka hemifrån. Men min pappa sa på sitt förnuftiga vis att jag borde vänta tills stormen lagt sig. Jag stod ute på verandan och såg på när blixtarna lyste upp himlen. Efter en stund tittade solen fram och jag gick in i huset igen. Plötsligt fick jag en intensiv känsla. Jag var bara tvungen att krama pappa en sista gång. Ropade efter honom men fick inget svar. Tittade i alla rum på nedervåningen. "Pappa? Pappa?" När jag inte hittade honom sprang jag upp på övervåningen. Mamma låg och sov middag i mitt gamla sovrum. "Pappa? Pappa?" I ögonvrån ser jag hur dörren till mammas och pappas sovrum sakta öppnas och jag rusar in. Där står pappa vid sitt skrivbord. Det är oväntat ljust i rummet, men sedan inser jag att ljuset tycks komma från pappa. Nästan som om han skiner. "Pappa!" Ropar jag. Han svarar: "Sch, mamma sover..." Jag säger: "Jag måste bara få krama dig en sista gång". Då ler han stort och ger mig en innerlig kram. Sekunderna efter vaknar jag med tårarna strömmandes nerför mina kinder. 

 

 Jag älskar dig, pappa.

 

 

På Skakiga Ben

 
Jag står på skakiga ben. Jag brister. Inombords. Tankar, känslor, saknad, smärta, ångest. Det är kaotiskt. Allt svämmar över. Jag letar efter någonting att hålla fast mig i. Som kan hålla mig över ytan men varje gång som jag tror mig hitta det tappar jag greppet. Känner inte igen mig själv. Fortsätter leta efter en livlina. Min son. Min man. Jag håller fast vid all den kärlek jag får varje dag. Men just nu behöver jag mer tid. Med min familj. Jag tog ett beslut idag. Ett välbehövligt sådant. Och jag ser det inte längre som ett nederlag. Det är ett genomtänkt beslut som kommer ge mig energi och styrka. 
 

Off The Grid

 
Det började igår kväll. Blixtförkyld, värk i hela kroppen och dödstrött men ändå omöjligt att somna. Har legat i sängen i stort sett hela dagen. Blir hemma imorgon med. Jag mår inte bra. Kämpar som fan med att kväva stressen jag känner just nu. Och känslan av att aldrig komma ikapp. 

Lite Kalas Igår

 
Bjöd på skaldjursfödelsedagsmiddag igår för en väninna som fyllt år men jag kunde inte vara med på det stora kalaset då jag befann mig på Cypern. Neo insisterade på dekoration och finkläder. Haha. Partyprinsen. Men han åt i alla fall inte upp alla kräftor. 
 
 

Some Kind Of Crazy

 
Kvart över fem imorse smög jag ner till receptionen och frågade nattreceptionisten om han visste var man kunde få tag i kaffe. Jag var ombytt och redo för att träna men gymmet var inte öppet. Men jag fick både kaffe och erbjudande om att öppna gymmet för mig. Ni anar inte den lyckan jag kände! Vilken service! Givetvis tackade jag ja och hann med både löpning, styrketräning och boxning. Jag hade även avtalat med en kollega om att möta mig på gymmet och kl. 06.00 joinade hon mig. Bästa starten på dagen. Efter träningen blev jag hungrig som en varg. Måhända är det lite crazy att träna så tidigt men jag hade inga problem att vakna tidigt. Väckarklockan hann inte ens ringa. Var så taggad på att träna!
 
 
Vi som nyligen haft semester. 

Stenungnsbadens Yacht Club

 
Vilka intensiva dagar det varit och det har inte blivit mycket sömn efter gårdagens festande. Jag höll dock mitt alkoholintag rekordlågt eftersom träning var inplanerad imorse. Det var väldigt uppskattat att komma bort från kontoret ett tag. Bästa föreläsaren var i mitt tycke en norsk inspiratör. Så. Otroligt. Awesome. Och gav mig en och annan tankeställare. Skrattade för övrigt så mycket att kinderna började värka. Han berättade med sådan stor inlevelse och humor att jag lätt hade kunnat lyssna på honom en hel dag. 
 
 
Blev så imponerad av Stenungnsbaden att jag vill ta hit min familj nästa gång de har familjedagar. Dvs när även barn får plaska i poolerna på spa-avdelningen. Och frukostbuffén var SÅ smarrig! Maten var överlag väldigt god. Kan verkligen rekommendera hela stället. 

Den Ultimata Utmaningen

 
Föreläsningar, workshops, god mat och mingel är vad som väntas under två dagar då vi ska till Stenungnsbaden imorgon med jobbet. Många frestelser i matväg och jag har äntligen börjat få rätsida på min vardagsträning och kost, vilket hittills resulterat i en viktnedgång på 1.5 kg sedan starten. Jag vill verkligen inte sabba det. Träningskläderna ska packas ner och jag kommer inte rucka på mina träningsrutiner tidigt på morgonen. 
 
 
 Stenungnsbaden Yacht Club 

Läsarfråga

 
"Brukar du någonsin känna dig rädd när du är ute och powerwalkar så tidigt? Menar att det måste vara ensligt och tomt på vägarna?"
 
Det är en fullt legitim fråga och svaret är att jag medvetet valt en promenadrutt nära hus och trafik och jag känner mig trygg på den vägen. Inte bara jag som är uppe med tuppen. Busschaufförerna är igång tidigt och andra människor cyklar eller kör till jobbet. Men visst har jag funderat på om jag kan skrika högt nog för att folk ska kunna höra mig om jag blir överfallen. Och jag skulle hellre vilja promenera i skogen men där är det definitivt ensligare så det gör jag inte när det är mörkt. Så jävla trist men man gör vad man kan för att undvika att bli överfallen även om man måste begränsa sig vad gäller platser att röra sig på när det är mörkt.
 
 

Komma I Kläderna

 
Projekt komma i kläderna kickade igång imorse kl 04.30 med en powerwalk. Ett kg tappat första veckan. Sju kilo kvar. Lång resa. Puh. Men billigare att gå ner än att köpa en ny garderob. 
 
 
Skillnad mellan powerwalk på Cypern och Borås. 
Min profilbild

Sök i bloggen